Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
1
N:o 57.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående stats¬
verkets öfvervägande af rusthållares skyldighet att bekosta
rustning shästs skoning under tjenstgöring; gifven Stock¬
holms slott den 4 februari 1898.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva, .
att statsverket må från och med nästkommande års början öfver¬
taga den rusthållare vid indelta rusthållskavalleriet åliggande skyldighet
att anskaffa hästskor, söm och broddar till rustningshästen under tjenst¬
göring, dock med fortfarande förpligtelse för rusthållare att ansvara
för att rustningshästen vid inställelse till tjenstgöring är försedd med
erforderlig skoning; samt
att den rusthållarne sålunda beredda lindring må fortfara så länge
medel för rustningshästens skoning under tjenstgöring af Riksdagen
anvisas.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Rappe.
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Åfd. 37 Haft. (N:o 57.)
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 57.
Utdrag af protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 februari 1898.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
GrILLJAM,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anförde härefter i
underdånighet:
»Med erinran, att statsverket, jemlikt nådiga förordningen den 19
juni 1885, under vissa vilkor numera öfvertagit den rusthållarne vid
indelta rusthållskavalleriet åliggande skyldighet att anskaffa och under¬
hålla häst- och sadelmunderings- med flere persedlar vid nämnda
kavalleri, men att rusthållarne härigenom icke befriats från det dem
enligt äldre författningar tillkommande åliggande att anskaffa hästskor,
söm och broddar för skoning af nummerhästame under tjenstgöring
vid militära öfningar, har uti en vid sistlidna års riksdag väckt motion
framhållits, hurusom ett fortfarande bibehållande af sistberörda åliggande
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 57.
3
icke syutes öfverensstämma med den princip, som gjort sig gällande i
författningarne om lindring i rustningsbesväret; och har Riksdagen i
anledning af nämnda framställning uti skrifvelse den 18 maj 1897 an¬
hållit, att, enär det påpekade förhållandet syntes förtjent af uppmärk¬
samhet och den utgift, som skulle drabba statsverket genom rusthållets
befriande från ifrågavarande skoningskostnad måste anses vara af ringa
betydelse, Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke rusthållares kostnad för skoning af nummerhäst under tjenstgöring
skulle kunna af statsverket öfvertagas.
Till åtlydnad af erhållen befallning att inkomma med utredning i
ämnet, har arméförvaltningen å intendentsdepartementet, efter det t. f.
inspektören för kavalleriet blifvit hörd, i underdånigt yttrande af den
26 november sistlidet år anfört, att, enär kostnaderna för nummerhästar-
nes skoning komme att, i mån af kavalleriets fortgående organisation,
öfverflyttas på statsverket för hela kavalleriet, undantagandes vid lif-
regementets dragoner, lifregementets husarer och Smålands husarrege¬
mente, den kostnad — uppgående i medeltal under åren 1894—1896
för samtliga nämnda regementen till 1,540 kronor årligen —, hvilken
genom öfvertagande af skoningen komme att drabba statsverket, syntes
alltför obetydlig för att påkalla någon höjning i de statsanslag, från
hvilka dessa ökade kostnader hufvudsakligen skulle bestridas, nemligen
från anslagen till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar samt till volontärskolor.
För egen del får jag i underdånighet erinra, hurusom i ofvanbe-
rörda kongl. förordning den 19 juni 1885 föreskrifvits såsom vilkor för
öfverflyttning på statsverket af persedelanskaffningen vid rusthålls-
kavalleriet, bland annat, att staten samtidigt skulle erhålla fri disposi¬
tionsrätt till motsvarande, af rusthållarne anskaffade persedlar, som
skulle till kronan aflevereras i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t
i nådigt bref den 24 april samma år gifna bestämmelser. Bland de i
dessa bestämmelser angifna häst- och sadelmunderingspersedlar, hvilka
för framtiden skulle af kronan bekostas, finnas icke upptagna ifråga¬
varande för rustningshästens skoning under tjenstgöringstillfällen er¬
forderliga persedlarne hästskor, söm och broddar, hvilkas anskaffning
blifvit rusthållarne anbefald genom kongl. förordningen den 11 maj
1795 angående indelade ryttares och dragoners beklädnad, beväring och
utredning.
Då anskaffningen af alla öfriga i denna förordning omförmälda
lhistmunderingspersedlar numera öfvertagits af statsverket, torde rust¬
hållarne böra befrias jemväl från att tillhandahålla nämnda skonings-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
persedlar, hvilkas värde, enligt den lemnade utredningen, uppgår till
jemförelsevis obetydligt belopp. I sammanhang med ett dylikt med¬
gifvande torde dock böra förklaras, att härigenom icke inträffat någon
rubbning i den skyldighet, rusthållarne för närvarande ega att ansvara
för att rustningshäst är behörigen skodd, då den å samlingsplats öfver-
lemnas till tjenstgöring. Enär emellertid den genom förstnämnda nådiga
förordning rusthållarne beredda lindring i persedelanskaffningen vid
kavalleriet kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda ålig¬
gandet motsvarande statsanslag af Riksdagen anvisas, lärer ett dylikt
förbehåll böra fästas äfven vid beviljandet af den nu ifrågasatta efter¬
giften i rustningsbesväret; och får jag, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att medgifva,
att statsverket må från och med nästkommande års början öfver¬
taga den rusthållare vid indelta rusthållskavalleriet åliggande skyldighet
att anskaffa hästskor, söm och broddar till rustningshästen under tjenst¬
göring, dock med fortfarande förpligtelse för rusthållare att ansvara
för att rustningshästen vid inställelse till tjenstgöring är försedd med
erforderlig skoning; samt
att den rusthållarne sålunda beredda lindring må fortfara så länge
medel för rustningshästens skoning under tjenstgöring af Riksdagen
anvisas».
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse,
bilagan till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
Trygve Hermelin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 189S-