Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;q 41.
1
N:o 41.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående tillägg till förordningen om kommunal¬
styrelse på landet den 21 mars 1862, innefattande be¬
stämmelser om municipalsamhällen; gifven Stockholms
slott den 28 januari 1898.
Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående tillägg
till förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 18H2.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
.,:h . I ''' : ":; 1 ‘" i. - .! i i . i i ■ W.
r,v.lo\n:< in-, mit a! iir.vd v.! .i '-heta
OSCAR.
U v? _'A “EG o' \ , >• U\’l i
E. von Krusenstjerna.
t
Bih. till Riksd. Prot. 181)8. 1 Somt, 1 Afd. 24 a lläft. (N:o 41.)
1
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 41.
Förslag
till
Lag '
angående tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, dels att det i förordningen om kommunal¬
styrelse på landet den 21 mars 1862 efter § 78 införda stadgande om
köping skall upptagas i förordningens paragrafföljd såsom § 79, dels
ock att till förordningen skall läggas en ny paragraf, så lydande;
§ 80.
Mom. 1. Har Kongl. Maj:t förordna!, att ordningsstadgan, byggnads¬
stadgan och brandstadgan för rikets städer samt hvad i helsovårdsstadgan
för riket föreskrifves om stad skola lända till efterrättelse för område
å landet, som ej utgör egen kommun, vare det område att anse såsom
ett särskild! samhälle (municipalsamhälle), hvars medlemmar ega att,
oberoende af kommunen i öfrigt, sjelfve vårda sådana för samhället
gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, som afses i
nämnda författningar eller föranledas af dessas tillämpning inom sam¬
hället; och gälle i afseende härå om municipalsamhälle i tillämpliga delar
hvad i denna förordning är om kornmun stadgadt, med iakttagande
deraf att, i stället för kommunalstämma, kommunalfullmäktige och kom¬
munalnämnd, motsvarande myndigheter inom municipalsamhälle skola
benämnas municipalstämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd.
Mom. 2. Genom stadgandet i mom. 1 sker ej ändring vare sig i
den medlem af municipalsamhälle tillkommande rätt att inom den kom¬
mun, samhället tillhör, deltaga i der förekommande öfverläggningar och
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
beslut rörande angelägenheter af enahanda art som dem, hvilka i sagda
mom. afses, eller i hans skyldighet att lemna bidrag till utgifter, som
af dylika beslut föranledas.
Mom. 3. Afser förordnande, hvarom i mom. 1 sägs, allenast en eller
flera af de i samma mom. omförmälda författningar, skola de i denna §
meddelade bestämmelser lända till efterrättelse i fråga om sådana ärenden,
som åsyftas i de författningar, förordnandet angår.
Mom. 4. Finnas i visst fall särskilda omständigheter påkalla undan¬
tag från de förut i denna § gifna stadganden eller nödvändiggöra annan
ordning för municipalsamhälles beslutande- och beskattningsrätt, ege
Kongl. Maj:t på framställning af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, veder¬
börande kommun eller medlem af samhället att i ärendet förordna, efter
som skäligt pröfvas. tm1, ( ;iv> .
Mom. 5. Hvad i denna § är stadgadt om municipalsamhälle gälle
äfven om köping, som icke utgör egen kommun.
----- . ...,(-*2;
Denna lag skall lända till efterrättelse från och med år 1900; dock
skall under år 1899 dels i oktober månad kommunalstämmans ordförande
inom kommun, der samhälle, hvarom ofvan är sagdt, finnes, eller, derest
särskild styrelse är för samhället tillsatt, ordföranden i denna styrelse,
efter kungörande i den ordning, som om kommunalstämma är stadgad,
hålla sammanträde med samhällets röstberättigade invånare för val
af ordförande och vice ordförande i municipalstämman samt af ledamöter,
ordförande och vice ordförande i municipalnämnden,. dels i december
månad municipalstämma sammankallas för granskning af samhällets fyrk-
talslängd äfvensom debiterings- och uppbördslängd, der sådan, till
följd af under året i dittills gällande ordning beslutad särskild uttaxe¬
ring inom samhället., ifrågakommer. Dessa längder åligger det munici¬
palnämnden i god tid före stämman vederbörligen upprätta; och skall,
intill dess samhällets fyrktalslängd varder försatt i sådant skick, att
den kan läggas till grund för röstberäkningen inom samhället, kommu¬
nens allmänna röstlängd, i hvad angår till samhället hörande personer,
dervid tjena till efterrättelse.
4
Kongl Majås Nåd, Proposition N:o it.
b rr 1 i .? si* • ; -r >j
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 28 ja¬
nuari 1898.
Närvarande:
HatiB excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
AnNERSTEDT,1 ' ; i' : :
von Krusénstjerna,
1 grefve Wachtmeister.
Departementschefen statsrådet von Krusenstjema föredrog vidare i
underdånighet R ksdagens skrifvelse den 13 maj 1896, deri Riksdagen
på anförda Bkäl anhållit, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till de tillägg till och ändringar i kommu-
nallagame, som kunde vara erforderliga för att ordna de kommunala
beskattningsförbållandena inom platser å landsbygden, för hvilka ordriings-
stadgan för rikets städer och andra dylika författningar egde tillämpning;
i anledning hvaraf, enligt nådig Temiss, Kong! Maj:ts befallnings¬
hafvande i samtliga länen i underdånighet sig utlåtit.
Efter att hafva redogjort för innehållet i berörda skrifvelse och de
deröfver afgifna utlåtanden, anförde departementschefen vidare:
Enligt § 30 af ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868
skall hvad i samma stadga är föreskrifvet om stad i tillämpliga delar
gälla för köping, hamn, fiskeläge och annat ställe med större samman¬
trängd befolkning, då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
vederbörandes hörande sådant förordnar genom beslut, som skall Eders
Kongl. Maj:ts pröfning underställas; och har Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i sammanhang med sådan underställning att, efter det
vederbörande blifvit hörda, jemväl underställa Eders Kongl. Maj:ts
pröfning förslag, om hvilka styrelser eller myndigheter böra på sådant
ställe fullgöra hvad som i stad enligt stadgan åligger magistrat eller
annan lokalmyndighet derstädes, samt om dessa styrelsers eller myndig¬
heters sammansättning och vidden af deras befogenhet uti ifrågavarande
hänseende. Härmed väsentligen öfvensstämmande föreskrifter meddelas
i afseende å byggnadsväsendet i § 50 af byggnadsstadgan för rikets
städer den 8 maj 1874, i afseende å brandväsendet i § 20 af brand,
stadgan för rikets städer af samma dag samt i afseende å helsovården
i § 26 af helsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874; dock
med den skilnad i fråga om byggnadsstadgan och brandstadgan, att
dessa utan särskildt beslut skola tillämpas inom köping.
I öfverensstämmelse härmed har Eders Kongl. Maj:t för ett
ganska afsevärdt antal områden å landsbygden förord nät om tillämp¬
ning af omförmälda för stad gällande stadganden. De dervid med¬
delade bestämmelser, genom hvilka organiserats särskilda styrelser och
myndigheter att uti de i hvarje fall ifrågavarande afseenden fungera
i stället för de stadsmyndigheter, till hvilka motsvarighet ej å landet
finnes, äro ganska skiftande. Hvad angår den beslutanderätt i före¬
varande frågor, som utöfvas af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga,
har motsvarande myndighet oftast uppdragits åt områdets i kommunala
angelägenheter röstberättigade invånare, samlade till särskild stämma
under en af dem vald ordförande. I flera fall tillkommer dock ifråga¬
varande myndighet vederbörande sockens kommunalstämma. Den all¬
männa öfvervakande befogenhet, som tillkommer magistrat i stad, har
vanligen anförtrotts åt en särskild styrelse, sammansatt af en ordförande,
som utses af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt två eller
flere ledamöter, som väljas antingen af områdets invånare å deras sär¬
skilda stämma eller af kommunalstämman i socknen. I vissa fall utöfvar
socknens kommunalnämnd ifrågavarande ordningsmakt.
Tillämpning utaf ifrågavarande stadganden föranleder i regeln vid¬
tagande inom de afsedda områdena af vissa åtgärder, som medföra utgifter,
såsom anställande af polistjenstemän, förvärfvande af mark till gator och
allmänna platser, inköp af eld släcknings materiel o. s. v. Om sättet för
fattande af beslut i dylika frågor och anskaffande af nödiga medel här¬
till innehålla de ifrågavarande författningarne icke några bestämmelser.
Så vidt deBsa frågor förekomma i stad, tillkommer det enligt förord¬
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
ningen om kommunalstyrelse i stad allmänna rådstugan eller stadsfull¬
mäktige att besluta härom. Hvad åter de ifrågavarande samhällena å
landet angår, saknas uttryckliga bestämmelser. Men då behofvet varit
oafvisligt, har det föranledt, att den myndighet, som i (ifrigt skolat
utöfva den allmän rådstuga eller stadsfullmäktige enligt ordningsstad-
garne tillkommande befogenhet, jemväl ansetts behörig att fatta beslut
om åtgärder, hvilkas genomförande erfordra utgifter, samt att genom be¬
skattning anskaffa de nödiga medlen. Saknaden af beskrifven lag i
ämnet har emellertid vållat stor osäkerhet och, såsom Riksdagen erinrat,
flerstädes föranledt tvister. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hafva jemväl vitsordat behofvet af bestämmelser i förevarande afseende.
Sedan nu uppmärksamheten blifvit fäst å saken, synes en reglering
medelst lag af ifrågavarande förhållanden, som äro af stor praktisk
betydelse, icke böra längre undanskjutas.
På grund häraf har jag låtit inom civildepartementet med biträde
af landshöfdingen P. Isberg och ledamoten i lagbyrån, assessoren H.
Westring, hvilka enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande för
sådant ändamål tillkallats, utarbeta förslag till lag om tillägg till för¬
ordningen om kommunalstyrelser på landet den 21 mars 1862, inne¬
fattande bestämmelser om municipalsamhällen; och anhåller jag att nu
få redogöra för grunderna för detta förslag.
Enligt förordningen om kommunalstyrelse på landet utgör i all¬
mänhet hvarje socken en särskild kommun, hvars medlemmar ega att
sjelfve, efter hvad förordningen närmare bestämmer, vårda sina gemen¬
samma ordnings- och hushållningsangelägenheter, så vidt icke, enligt
gällande författningar, det tillkommer offentlig embetsmyndighet att
dem handhafva. Derest förordnande meddelas om tillämpning af ifråga¬
varande ordningsstadgar å hela det område, som tillhör viss kommun,
eger naturligtvis kommunen att genom sina vanliga organ besluta an¬
gående de inom kommunen i följd af nämnda stadgars tillämpning upp¬
kommande frågor, som ej enligt desamma skola af annan myndighet
handhafvas. När åter, såsom fallet vanligen är, stadgarne skola till-
lämpas allenast å en del af det till en kommun hörande område eller å
delar af särskilda kommuners områden, uppstår behof af särskilda regler.
Det skulle då kunna ifrågasättas att, såsom hittills i vissa fall med¬
delade bestämmelser föranleda, låta de för kommunen i dess helhet till¬
sätta myndigheter vårda jemväl de angelägenheter, som angå allenast
den del af kommunen, hvarest ordningsstadgarne skola tillämpas. Men
då dessa angelägenheter uppenbarligen icke kunna intressera andra än
dem, som tillhöra den ifrågavarande kommundelen, synes en sådan
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
anordning icke böra i fråga sättas. Icke heller lärer man kunna skilja
dylika områden helt och hållet från de kommuner, de hittills tillhört, och
låta dem bilda egna kommuner för sig. Det lämpligaste synes vara att
konstituera sådant område till ett särskilt samhälle, hvilket — på samma
gång man skiljer det från kommunen i fråga om de för samhället
särskilda angelägenheter — i allt öfrigt bibehålies vid gemenskapen
med den kommun, hvartill samhället hör. I fråga om sättet för ifråga¬
varande angelägenheters handhafvande synas i allt samma stadganden
kunna gälla som för vården af kommuns angelägenheter i allmänhet,
allenast med det undantag, att de inom municipalsamhälle beslutande
och verkställande myndigheterna, till undvikande af förvexling med
motsvarande myndigheter inom kommunen, böra benämnas municipal-
stämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd.
Bildandet inom en kommun af ett sådant municipalsamhälle, som
nu är sagdt, skulle således icke hafva någon betydelse i afseende å alla
de kommunala angelägenheter, som äro af annan art än de, hvilka i
ordningsstadgarna afses. Deremot komma beslut, hvilka inom kom¬
munen fattas rörande angelägenheter af enahanda art som dem, hvilka
municipalsamhället sjelf vårdar — således frågor om kommunala ordnings-
stadgar för öfriga delen af kommunen angående byggnadsväsendet,
brandväsendet och helsovården derstädes — icke att blifva tillämpliga å
samhället. Konseqvensen deraf borde, strängt taget, blifva, att sam-
hällsmedlemmarne ej skulle inom kommunen ega deltaga i beslut om
sådana angelägenheter eller hafva skyldighet att bidraga till deraf för¬
anledda utgifter. Detta skulle emellertid medföra åtskilliga praktiska
olägenheter. Då gränsen emellan de inom kommunen förekommande
frågor, hvilka skulle vara gemensamma för hela kommunen, och dem,
i hvilka municipalsamhället6 medlemmar ej egde taga del, skulle blifva
ganska svår att i hvarje fall uppdraga, är det att befara, att tvister
huruvida ärendena vore af ena eller andra arten ofta skulle uppstå.
Mycken omgång och besvär komme att vållas af de olika debiteringar,
som, der municipalsamhälle finnes, blefve nödigt verkställa inom den
kommun, till hvilken det hör. Då härtill kommer, att de inom kommun,
der ordningsstadgarne ej gälla, förekommande utgifter af förevarande art
i allmänhet lära vara af temligen ringa betydelse, har det synts lämpligast
att låta samhällsmedlemmarne fortfarande bibehållas vid sin rösträtt och
skattskyldighet inom kommunen äfven i förevarande afseende.
Det inträffar ej sällan, att endast någon eller några af ifrågavarande
ordningsstadgar skola tillämpas å visst område. Då behof af särskild orga¬
nisation jemväl i sådant fall förekommer, böra förevarande lags föreskrifter
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
äfven då gälla, ehuru naturligtvis endast i afseende å sådana ärenden,
som afses i de ordningsstadgar, hvilka det i hvarje fall meddelade
förordnandet angår.
Enligt hvad resolutionerna angående tillämpning af ordnings-
stadgame visa, hafva de olikartade förhållandena å olika platser
föranledt väsentligen skiljaktiga bestämmelser i nämnda hänseende. Så¬
dana förhallanden kunna äfven inverka i det afseende, hvarom nu är
fråga, Såsom exempel härutinnan må nämnas, att i ett fall, der allenast
brandstadgan skall tillämpas, alla utgifter till följd af särskildt åtagande
bestridas af förvaltningen af ett inom området, beläget kungligt slott;
och att i detta fall å samhället tillämpa en sådan anordning som
den ifrågavarande skulle blifva både onödigt och olämpligt. Emel¬
lanåt inträffar det, att två eller flera af ifrågavarande författningar skola
tillämpas å områden, som allenast delvis sammanfalla med hvarandra.
För sådana och andra dylika fall är det nödvändigt, att undantag från
eller modifikation af de allmänna reglerna må kunna medgifvas; och
lärer det böra tillkomma Eders Kongl. Maj:t att, då behof i sådant af¬
seende yppas, efter omständigheterna förordna.
De i förevarande förslag upptagna föreskrifter synas böra medföra
ändringar i åtskilliga af de hittills meddelade administrativa bestämmel¬
serna angående tillämpning af ordningsstad^arne i syfte att dessa be¬
stämmelser må bringas till öfverensstämmelse med lagens innehåll.
Derest förslaget varder antaget, torde jag få framdeles inför Eders
Kongl. Maj:t anmäla frågan härom.
Departementschefen uppläste härefter ofvan omförmälda förslag till
lag angående tillägg till förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862, innefattande bestämmelser om municipalsamhällen,
samt hemstälde, att sagda förslag måtte för Riksdagen till antagande
framläggas.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Conr. Falkenberg.
Stockholm, K. L, Beckmaus Boktryckeri, 1898.
. i* ,