Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
1
N:o 11.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med för¬
slag till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsöknings-
lagen, till lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875,
till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen,
till lag om ändring i vissa delar af förordningen an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, och till lag angående ändrad lydelse
af 71 § i lagen om dikning och annan afledning af
vatten den 20 juni 1879; gifven Stockholms slott den
22 december 1897.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;
2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående in¬
teckning i fast egendom den 16 juni 1875;
3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;
4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; och
5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
L. Annerstedt.
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slag en.
Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla föl¬
jande ändrade lydelse:
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig
att genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om
utmätningen och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egen¬
doms försäljning eller hos hvilken, jemlikt Öl § konkurslagen, äskats
försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt fast
egendom är stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröjligen in¬
sända, å landet till domaren och i stad till rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
Förslag
till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875.
Härigenom förordnas, att 23, 24, 25, 38 och 61 §§ i förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla
följande ändrade lydelse:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
3
23 §.
År fast egendom såld efter utmätning eller eljest i den ordning,
som om utmätt fast egendom finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen
blifvit emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som an¬
tingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen
gäldas, utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att intecknings-
haudlingen ej i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare efter erhållen
lagfart det äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar,
som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock handling, som
visar köpeskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft.
24 §.
Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom
laga kraft egaude beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på
ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas
utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke
i hufvudskrift företes.
25 §.
Har intecknad fordringsliandling kommit i gäldenärens eller, der
den intecknade egendomen tillhör annan, i dennes hand, och är ej
sådant fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att inteckniugs-
liandliugen i hufvudskrift företes, må densamma ånyo utgifvas med
fortfarande inteckningsrätt.
38 §.
Då fast egendom blifvit utmätt eller, enligt 28 § ut sökningslagen,
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då, jem¬
lik! 51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i
den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan
bevis härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten upp¬
läsas och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångs¬
dag under lagtima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för intecknings-
ärenden. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan om egen¬
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
domens försäljning eljest förfallit, vare ock sådant i protokollet an-
tecknadt.
Har vid försäljning af fast egendom i den ordning, utsöknings-
lagen bestämmer, fordran, som är i egendomen intecknad, kunnat till
fullo gäldas af köpeskillingen, skall anmärkning derom i intecknings-
protokollet göras, der ny egare efter erhållen lagfart det äskar och till
rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid egendomens försälj¬
ning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,
samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
61 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom, deri
inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet
af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning
är sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,
nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om in¬
teckning blifvit förklarad hvilande eller derefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då angående utmätning eller eljest enligt
38 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att, der för¬
säljning eller annan omständighet, på grund hvaraf enligt äldre lag
inteckning utan inteckningsliandlingens företeende kunnat dödas, inträffat
före nämnde dag, den lag skall ega tillämpning.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
5
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 51 § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der
ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,
dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må för¬
säljning utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens
rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande
aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren
och köparen utses; sker försäljningen å auktion, varde de intecknings¬
hafvare, som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egen¬
dom säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det be¬
lopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egen¬
domen utgå, der ej borgenärerna i den ordning, 59 och 60 §§ stadga,
till den försäljning lemna bifall, så ock de inteckningshafvare, hvilkas
rätt är af försäljningen beroende, dertill samtycka och för inteckningarnes
dödande aflemna inteckningshandlingarne, efter ty nyss är sagdt. Kan
försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerna hos vederbörande myndig¬
het äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der
utmätt blifvit, särskilt är stadgad.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den
der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf
må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande
dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller
annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något
fall utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller
gods i fartyg säljas, eg a borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom
riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den ordning,
som om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskildt är stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
ii
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
Förslag
till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 24 och 26 i förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2-
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om
särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen god¬
känt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,
samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konun¬
gens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde
rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del.
Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande
okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande
varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är
belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger,
sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens före¬
tagande är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens intecknings-
protokoll, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad
å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller
fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens egare, då han höres,
vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som
i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfven¬
tyr som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom,
huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen
parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga
om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till ut¬
läggning af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida
derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten
lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför,
enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre
rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång höra
ega rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfver-
gående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång
eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt
genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § rättegångsbalken stadgas.
I hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte
borgen för kostnad och skada, skola till Konungen ingifvas inom den
tid, 30 kap. 18 § samma balk bestämmer.
§ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
sjelfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
yrkat, skyldig att till ersättniugstaganden utgifva inom den för jordens
eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om er¬
sättningsbeloppet derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
rätten ut tid, der parterne ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.
År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersätt¬
ningsbeloppet derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör
sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid
dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Har ej för pröfning af
ersättningens storlek ärendet varit till rätten instämdt, skall ock anmälan
om ärendet af Konungens befallningshafvande ofördröjligen insändas, å
landet till domaren och i stad till rätten; och skall i ty fall anteckning
göras i inteckningsprotokollet, så ock i intecknings- eller fastighetsboken,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
såsom i § 2 sägs. År ersättningsbeloppet faststäldt genom öfverenskom¬
melse emellan den ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit,
och förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt,
vare denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom
lemnas, äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i
denna lag är vordet stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande
icke dess mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter §§ 21 och 22 föras kan, må ej heller ut¬
göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse
någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller lägen¬
hetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara
förfallen och ankomma på ny pröfning.
§ 26.
Kan inteckning i jord, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, ej till fullo af ersättningen gäldas, må den inteckning, utan
hinder deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödas,
der den, till hvilken jorden afträdts, det äskar samt företer, förutom
gravationsbevis, intyg att ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt
eller, der hela den intecknade fastigheten afträdts, handling, som visar
ersättningens fördelning, jemte bevis att fördelningen blifvit godkänd
eller vunnit laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit dödad, hafve fordringsegaren den rätt
till talan, som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall i fråga
om dödande af inteckning i jord, som före den dag blifvit afträdd, äldre
lag lända till efterrättelse.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It
9
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och annan
afledning af vatten den 20 juni 1879.
Härigenom förordnas, att 71 § i lagen om dikning och annan
afledning af vatten den 20 juni 1879 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
År fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,
vare, sedan löseskillingen blifvit fördelad, inteckning för fordran, som
antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af löseskillingen
gäldas, utan verkan. Sådan inteckning må, ändå att inteckningshand-
lingen ej i hufvudskrift företes, dödas, der den, som egendomen inlöst,
efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver gravationsbevis,
så ock handling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit, efter ty nu är sagdt, dödad, hafve
fordringsegaren den rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock at1 i fråga om
dödande af inteckning i fastighet, som före den dag blifvit aflrädd, äldre
lag skall lända till efterrättelse.
11
Bill. till lliksd. Vrot. 1898. 1 Sami, 1 Afd. 7 Höft.
2
10
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o li.
Utdrag af protokollet öfver justitiédepavtementscirenden, hållet inför
v . • ) t Hans Maj:t Konungen i statsrådet q Stockholms slott
fredagen deri: 9 oktober 1896
i närvaro af: 3-
. ■■ • , ■ ‘‘j-:>'u 0:'- : ' :r\ 1 " .•(••!> u ■ jbir- b;
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre) Åkerhielm, i . d i ;
Wikblad,
- friherre Rappe, .tut .".i . ' ' i : . .ij!-,- .-
Christerson, ’ r ■ 1 . ;j i
■ '** Wersåll,
; r' 7 : It i ÅNNERSTEDT, vA ■ •’ Liv . Ut , . :
VON KrUSENSTJERNA. , ■ u ■.ndukd n
it'it?,! i ifrbivi )*''’( - -jjj !T(i vt .f-vi; v #hvli ! • ‘ ^ i^lo : ■ , < ,;/
fn: '.ii v . .ii ;S l . * rfö;7 nvl*' imogaayfria
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet Riksdagens skrifvelse den 3 maj 1895, deri Riksdagen
på anförda skäl anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen derefter framlägga förslag till lag i syfte att förekomma
obehörigt bruk af sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen
angående inteckning i fast egendom må dödas, utan att intecknings-
handlingen i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka dylik åtgärd icke
vidtagits; öfver hvilken skrifvelse Konungens befallningshafvande af-
gifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda skrifvelse och
utlåtanden anförde föredragande departementschefen:
Nu gällande föreskrifter angående inteckning för fordran, som vid
försäljning af fast egendom efter utmätning eller under konkurs ej kan
af köpeskillingen till fullo gäldas, kunna utan tvifvel, på sätt i Riks¬
11
Kongl. MayM Nåd. Proposition N:o 11.
dagens skrifvelse framhålles, lemna, ruin för allehanda missbruk. Då
sjelfva inteckningshandlingen ej alltid förses med påskrift derom att
fordringen icke kunnat utgå, och. upplysning om sådant förhållande ej
står att vinna af gravationsbevis rörande fastigheten, kan nemligen lätt
inträffa, att en inteckningshandling, ehuru såsom pantförskrifning värde¬
lös, ånyo såsom säkerhet för fordran i allmänna rörelsen mottages^
Erfarenheten har ock ådagalagt, att missbruk af dylika inteckningar
egt ruin, och det synes alltså vara angeläget att genom förändrad lag¬
stiftning i ämnet söka förekomma detta. ,
I den motion, som föranledt Riksdagens skrifvelse, ifrågasättes i
sådant ändamål införande af bestämmelser, enligt hvilka, då , öfverens¬
kommelse träffats om fördelning af köpeskillingen för såld fastighet eller
så snart beslut om sådan fördelning vunnit laga kraft, det skulle åligga
utmätningsman eller öfverexekutor att genast till rätten eller domaren
insända bevis om de iuteckpingar, som antingen alldeles icke eller endast
till någon del kunnat gäldas af köpeskillingen. Detta bevis borde seder¬
mera uppläsas vid rätten samt införas i inteckningsprotokollet; och på
detta sätt skulle gra va ti ousbe visen komma att innehålla upplysningar,
hvarigenom allmänheten varnades för dylika värdelösa inteckningar.
Med en sådan anordning synes emellertid det åsyftade ändamålet
icke kunna till fullo vinnas. Mellan den exekutiva försäljningen och
den tidpunkt, då anteckningen i inteckningsprotokollet göres, kunde
nemligen, särskildt i fall beslutet om köpeskillingens fördelning öfver,-
klagades, ganska lång tid förflyta, och derunder kunde det obehöriga
användandet af inteckningshandlingarne försiggå lika obehindradt som
för närvarande. Vill man på denna väg, genom anteckning i intecknings¬
protokollet och derifrån i gravationsbevis, uppnå hvad nu åsyftas, torde
följaktligen böra tillses, att underrättelse om åtgärd, som föranleder
exekutiv försäljning, såvidt möjligt är, inflyter i inteckningsprotokollet
i god tid innan försäljningen eger rum. Sker detta, och varder, såsom
tillbörligt är, underrättelsen införd i gravationsbevis, som derefter ut¬
färdas, kan en långifvare med tillhjelp af detta bevis freda sig för att
erhålla en inteckning, som ej bereder någon realsäkerhet. , Visserligen
kan ej upplysning i förevarande hänseende beträffande hvarje särskild
inteckning erhållas af gravationsbeviset, men detta kommer dock att i
de fall, då fråga väckts , om fastighetens exekutiva försäljning, innehålla
en maning att icke utan vidare efterforskning anse hvarje derå upp¬
tagen inteckning såsom gällande.
Ur nu angifna synpunkt böra, så snart fråga uppstått om exekutiv
försäljning af fast egendom, åtgärder vidtagas för erhållande af anteck¬
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
ning derom i inteckningsprotokollet. I sådant hänseende finnes, ehuru
för ett annat ändamål än det nu afsedda, i 86 § utsökningslagen före-
skrifvet, att då fast egendom blifvit utmätt för icke intecknad fordran,
bevis om utmätningen genast skall insändas, å landet till domaren och
i stad till rätten, hvarefter, enligt 38 § inteckningsförordningen, beviset
bör uppläsas och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för
inteckningsärenden. Dessa stadganden kunna utan svårighet utsträckas
att gälla såväl vid utmätning af fast egendom för intecknad fordran
som äfven i de fall då, på grund af öfverexekutors förordnande, exekutiv
försäljning af sådan egendom skall ega rum.
Den tid, som förflyter mellan utmätning af fast egendom eller
öfverexekutors förordnande om sådan egendoms försäljning och den
exekutiva försäljningen, är under alla förhållanden af den utsträckning,
att beviset om utmätningen eller förordnandet bör komma rätten eller
domaren till hända långt före egendomens försäljning. Å landet kan
det emellertid inträffa, att derförinnan någon rättegångsdag under lag¬
tima ting ej infaller och att således beviset icke före försäljningen hinner
införas i rättens protokoll. För att äfven i dessa fall nu ifrågasatta
åtgärder måtte blifva fullt verksamma torde böra föreskrifvas, att hvad
i förevarande afseende genom det rätten eller domaren tillhandakomna
beviset blifvit upplyst skall, vid utfärdande af gravationsbevis, deri an¬
märkas, äfven om upplysningen ej influtit i inteckningsprotokollet.
De antydda förändringarne af 86 § utsökningslagen och 38 § in¬
teckningsförordningen skulle endast komma att afse försäljning, som
eger rum efter utmätning eller på grund af öfverexekutors förordnande.
Vid försäljning i annan ordning af fast egendom, som tillhör konkursbo,
gälla emellertid i afseende å inteckningar, som ej kunna af köpeskillingen
gäldas, enahanda bestämmelser som vid exekutiv försäljning och samma
missförhållanden kunna följaktligen äfven i anledning af dylika konkurs¬
försäljningar förekomma. Att, till förebyggande häraf, jemväl i detta
fall föranstalta om anteckning i inteckningsprotokollet låter sig svårligen
göra, då någon myndighet ej tinnes, åt hvilken uppdraget att hos rätten
eller domaren göra anmälan om försäljningen lämpligen kan anförtros.
Annan utväg lärer således ej stå öppen än att meddela sådana före¬
skrifter, att vid försäljning af konkursbos fastighet under hand eller å
frivillig auktion i fastigheten meddelad inteckning för fordran fortfarande
kommer att gälla, ehvad köpeskillingen förslår till fordringens fulla
gäldande eller ej. Fn följd häraf blefve, att försäljning till lägre
belopp än det inteckningshafvarne sammanlagdt egde att ur fastigheten
13
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
undfå ej kunde ifrågakomma, med mindre inteckningarne för det Över¬
skjutande beloppet innehades af köparen eller ock godvilligt dödades.
Genom en lagstiftning i denna rigtning skulle i verkligheten borge¬
närernas utsigter att annorledes än genom öfverexekutors försorg för¬
sälja fast egendom icke minskas. Redan nu får försäljning af konkurs¬
bos fastighet under hand eller å frivillig auktion ej ske utan medgifvande
af de inteckningshafvare, hvilkas rätt är deraf beroende, och detta med¬
gifvande innebär i sjelfva verket tillåtelse att döda inteckningarne.
Bestämmelserna i 23 § inteckningsförordningen om rätt att utan
inteckningshandlings företeende döda inteckning kunna äfven i annat
afseende än det af Riksdagen i dess skrifvelse påpekade föranleda väsent¬
liga olägenheter. Enligt gängse tolkning af 25 § inteckningsförord¬
ningen står det nemligen egaren af eu å exekutiv auktion inköpt fastig¬
het öppet att, om sådan intecknad fordringshandling, som i 23 § af
samma förordning åsyftas, vid auktionen af honom innehades, ånyö ut¬
gifva handlingen. Äfven om inteckningsrätten sålunda återupplifvats, är
emellertid samme eller blifvande egare af fastigheten faktiskt oförhindrad
att enligt 23 § inteckningsförordningen påkalla dödande af intecknin¬
gen, och derest inteckningshafvaren i saknad af kännedom om edikt al-
stämningen eller af annan anledning försummar att häremot göra invänd¬
ning eller han ej kan styrka, att handlingen blifvit af den nye fastighets-
egaren utgifven, varder han förlustig sin inteckningsrätt.
T sammanhang med den af Riksdagen begärda lagändringen synas
följaktligen åtgärder böra vidtagas till förekommande af nu påpekade
olägenheter. Detta torde lämpligast kunna ske genom ett stadgande,
att inteckning för fordran, som vid exekutiv försäljning ej kan af köpe¬
skillingen till fullo gäldas, är utan verkan och ej må vidare återupplifvas.
Då, i händelse en sådan bestämmelse meddelas, innehafvare af inteck¬
ning, hvarom nyss är taladt, ej lärer kunna med utsigt till framgång
göra någon som helst invändning mot inteckningens dödande, torde det
icke vara erforderligt att öfver ansökning om dödandet höra inteeknings-
hafvarne, hvadan föreskriften om dessas inkallande till rätten synes
kunna uteslutas.
Att den sålunda ifrågasatta ändring af förfarandet vid dödande af
inteckning i exekutivt såld fastighet bör gälla äfven för sådan inteck¬
ning, som, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom laga kraft
egande beslut förklarad vara utan verkan, lärer vara uppenbart.
Ett med fördelningen af köpeskillingen för exekutivt såld fastighet
och dermed sammanhängande åtgärder i hufvudsak likartadt förfarande
eger rum ej mindre, enligt förordningen angående jords eller lägenhets
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:g. 11.
afstående för allmänt behof den 14 april 1866, vid expropriation af fast
egendom än äfven, enligt lagen om dikning och annan afledning äf
vatten den 20 juni 4870, vid inlösen af vattenverk, som utgör hinder för
vattenafledning. Vid , sådant förhållande lära de nu föreslagna nya be¬
stämmelserna nödvändiggöra ändringar äfven i dessa författningar. Så
torde i expropriationsförordningen böra införas föreskrifter, enligt hvilka,
då för bestämmande af ersättningens storlek stämning af rätten utfärdas
eller, derest ärendet icke för sådant ändamål yarit till rätten hänskjutet,
då ersättningsbeloppet hos Konungens befallningshafvande nedsättes, åt¬
gärder vidtagas för ärendets anteckning i inteckningsprotokollet.
Medan enligt inteclmingsförordningen för dödande af inteckning i
exekutivt såld fastighet bör företes handling, som visar köpeskillingens
fördelning, erfordras enligt expropriationsförordningen för dödnings-
åtgärdens vidtagande allenast bevis om fullgjord betalning. Klart är,
att intyg af sistnämnda art bör vara tillräckligt i de till antalet öfver¬
vägande fall, då expropriationen afser, icke. hela den intecknade fastig¬
heten utan endast någon del deraf, och följaktligen alla i fastigheten
gällande inteckningar må i den exproprierade delen dödas utan att in-
teckningshandlingarna företes,,1 För den händelse åter att hela den in¬
tecknade fastigheten afstås, föreligga samma skäl som vid exekutiv för¬
säljning af fast egendom att fordra bevis om ersättningsbeloppets för¬
delning mellan inteckningshafvarne.
De i aikningslagen nu förekommande stadganden om inlöst fastig¬
hets frigörande från inteckning för fordran hänvisa i afseende å för¬
farandet till inteckniugsförordningen och torde, om ändring sker i denna
förordning, böra bringas till full öfverensstämmelse med dess föreskrifter.
Deremot synes någon förändring af dikuingslagen i syfte att, då fråga
uppstår om inlösen af fastighet, erhålla anteckning derom i intecknings¬
protokollet, ej vara erforderlig, hufvudsakligen af det skäl, att då enligt
sagda lag lösen skall utgå med egendomens fulla värde och hälften
derutöfver, löseskillingen bör förslå till betäckande af alla intecknade
fordringar, som med någon sannolikhet kunnat beräknas skola ur den¬
samma utgå.
Den mening har uttalats, att sedan inteckning för fordran blifvit
dödad i den ordning expropriationsförordningen eller dikningslagen be¬
stämmer, fordringsegaren icke vidare åtnjuter den rätt till talan i af¬
seende å fastställandet af ersättningen för fastigheten, som honom i dessa
författningar tillerkännes. Då, i händelse denna uppfattning skulle göra
sig gällande, fordringsegaren genom de nu föreslagna lagändringarne
skulle komma i en sämre ställning än förut, lärer en uttrycklig bestäm¬
Kongl. Maf-ts^Nåd. Proposition N:o 11. 15
melse om sådan rätt för fordringsegaren böra i dessa författningar
upptagas.
En ändring af lagstiftningen i nu angifven rigtning lärer böra för¬
anleda jemkningar i kungörelsen, huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras, den 14 september 1875 samt i förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883.
I öfverensstämmelse med de af mig nu uttalade grundsatser har
jag låtit inom lagbyrån utarbeta förslag till:4
l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;
2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående in¬
teckning i fast egendom den 16 juni 1875;'____ '<■
3: o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;
4: o) lag angående ändring i vissa delar af förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866;
5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879; äfvensom
6:o) kungörelse angående ändrad lydelse af 9 § i kungörelsen,
huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättäs och föras, den 14
september 1875;
7:o) förordning om ändrad lydelse af 12 § i förordningen angående
expeditionslösen den 7 december 1883; och
8:o) kungörelse angående hvad i vissa fall bör vid utfärdande af
gravationsbevis iakttagas.
Efter uppläsande af de under n:is l:o—5:o härofvan omförmälda
lagförslagen, af den lydelse bilagorna H, I, K, L och M vid detta proto¬
koll utvisa, liemstälde departementschefen i underdånighet, att öfver
dessa förslag högsta domstolens utlåtande måtte för det ändamål, § 87
regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas..
• tv* ; ''- \v
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konunsren i nåder lemna
bifall.
Ex protocollo
Aug. von’Hartmansdorjf.
16
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 11.
-•ij T-ij‘ ; ■ if' ' i.'"».- it... : v • ‘ , i IjI 'il-- 1 •. a
________ • ö. . . • V : x- Bil H.
i ■;? ,i<y i Uti vji Vfioiå \» II. ' >b- '•.v.t; • <»
Förslag v ; , ,
; « ' . ; ; rrv; ■ j < x U ij < ' w a';%0V . $.
till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slag en.
i . V f -xl
Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla föl¬
jande ändrade lydelse:
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om ut¬
mätningen och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.
Har enligt 28 § eller på begäran af borgenärer i konkurs öfver-
exekutor meddelat förordnande om fast egendoms försäljning, åligge det
öfverexekutor att bevis derom ofördröjligen insända, å landet till domaren
och i stad till rätten.
m. .. i;r.r**<$> / .
Denna lag träder i kraft den 1 januari. . .
Bil. I.
;nr . ■ • >t>a” ■
t j ■ rf' h ’* _ t j| •' ■*' V! ■ . 1 f t
Förslag
till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875.
/ ' . t;,-t , . v.-h. i Vi b.. ' .-ii. ■' ij.fi
Härigenom förordnas, att 23, 24, -25, 38 och 61 §§ i förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla föl¬
jande ändrade lydelse:
( . fl "
23 §.
År fast egendom såld efter utmätning eller eljest i den ordning,
som om utmätt fast egendom finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen
blifvit emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen
alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,
17
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen ej
i hufvudskrift företes, dödad, der nj egare efter erhållen lagfart det äskar
och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid egendomens
försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördel¬
ning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
24 §.
Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom
laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på
ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas
utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i
hufvudskrift företes.
■* ’ t _ v
25 §.
Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der
den intecknade egendomen tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant
fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att inteckningshand¬
lingen i hufvudskrift företes, må densamma ånyo utgifvas med fortfarande
inteckningsrätt.
38 §.
Utmätning af fast egendom, så ock af öfverexekutor meddeladt för¬
ordnande att sådan egendom må utan föregående utmätning säljas skall
anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den rätt, hvarunder egendomen
lyder; och bör, sedan bevis om utmätningen eller förordnandet till rätten
eller domaren inkommit, beviset uppläsas och i inteckningsprotokollet in¬
föras, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, och i stad
å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.
Visas att utmätning eller förordnande, hvarom anmärkning skett i
inteckningsprotokollet, upphäfts eller eljest förfallit, läte rätten sådant i
protokollet antecknas.
61 §.
Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom deri
inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af
Bill. till liiksd. Prot. 181)8. 1 Samt. 1 Afd. 7 lläft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
fordran eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är
sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, ned¬
satt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteck¬
ning blifvit förklarad hvilande eller derefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 38 § anteckning i protokollet skett
angående utmätning eller öfverexekutors förordnande om försäljning, varde
ock det i boken anmärkt.
De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock att, der för¬
säljning eller annan omständighet, på grund hvaraf enligt äldre lag in¬
teckning utan inteckningshandlingens företeende kunnat dödas, inträffat
före nämnde dag, den lag skall ega tillämpning.
Bil. K.
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkur slag en.
Härigenom förordnas, att Öl § konkurslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der
ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,
dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försälj¬
ning utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens
rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande aflem-
nar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen
utses; sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände
» äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under iuteck-
ningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt
framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerna
i den ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning lemna bifall,
så ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen beroende,
dertill samtycka och för inteckningarnes dödande aflemna intecknings-
handlingarne, efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning sålunda ej ske, ega
borgenärerna hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ord¬
ning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgad.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der
blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It
och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må
säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande
dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller
annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall
utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods
i fartyg säljas, ega borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom riket,
hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den ordning, som
om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskilt är stadgad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
Förslag
•i
Bil. L.
till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 24 och 26 i förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 skola
erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2.
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om
särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen god¬
känt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,
samt att tiden, då'den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konun¬
gens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde
rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del.
Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande
okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande
varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är
belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger,
sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens före¬
tagande är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens intecknings-
protokoll, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad
å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller
fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens egare, då han höres,
vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som
20
Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfven¬
tyr som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom,
huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen
parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga
om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till ut¬
läggning af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida
derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten
lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför,
enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre
rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra
ega rum, bestäm me ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfver-
gående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång
eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt
genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § rättegångsbalken stadgas.
I hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte
borgen för kostnad och skada, skola till Konungen ingifvas inom den
tid, 30 kap. 18 § samma balk bestämmer.
§ 24.
_ Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
sjelfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens
eller. lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om er¬
sättningsbeloppet derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
rätten ut tid, der parterne ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.
År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersätt¬
ningsbeloppet derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
id nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör
tådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Har ej för pröfning af
ersättningens storlek ärendet varit till rätten instämdt, skall ock anmälan
om ärendet af Konungens befallningshafvande ofördröjligen insändas, å
landet till domaren och i stad till rätten; och skall i ty fall anteckning
göras i inteckningsprotokollet, så ock i intecknings- eller fastighetsboken,
såsom i § 2 sägs. År ersättningsbeloppet faststäldt genom öfverenskom¬
melse emellan den ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit, och
förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare
denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom lemnas,
äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i denna lag
är vordet stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess
mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter §§21 och 22 föras kan, må ej heller ut¬
göra hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse
någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller lägen¬
hetens afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara
förfallen och ankomma på ny pröfning.
§ 26.
Kan inteckning i jord, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, ej till fullo af ersättningen gäldas, må den inteckning, utan
hinder deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödas,
der den, till hvilken jorden afträdts, det äskar samt företer, förutom
gravationsbevis, intyg att ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt
eller, der hela den intecknade fastigheten afträdts, handling, som visar
ersättningens fördelning, jemte bevis att fördelningen blifvit godkänd
eller vunnit laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit dödad, kåfve fordringsegaren den rätt
till talan, som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock skall i fråga
om dödande af inteckning i jord, som före den dag blifvit afträdd, äldre
lag lända till efterrättelse.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N'o ll-
Bil. M.
Förslag
till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och annan
afledning af vatten den 20 juni 1879.
Härigenom förordnas, att 71 § i lagen om dikning och annan
afledning af vatten den 20 juni 1879 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
År fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,
vare, sedan löseskillingen blifvit fördelad, inteckning för fordran, som
antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af löseskillingen
gäldas, utan verkan. Sådan inteckning må, ändå att inteckningshand-
lingen ej i hufvudskrift företes, dödas, der den, som egendomen inlöst,
efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver gravationsbevis,
så ock handling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.
Ändå att inteckning blifvit, efter ty nu är sagdt, dödad, hafve
fordringsegaren den rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.
Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock att i fråga om
dödande af inteckning i fastighet, som före den dag blifvit afträdd, äldre
lag skall lända till efterrättelse.
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
23
jrf!
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 18 Oktober 18.97.
Första rummet.
1 ih' . r . :I'V '' /: *' K- '»J-* ■ ' ?'"A T-v* ifiOP, i i l‘J * . U* >j
Närvarande:
Justitieråden: Glimstedt,
Herslow,
Skarin,
Lilienberg,
Huss,
Lindbäck,
Petersson.
Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 26 November 1896
handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till
l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;
2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteck¬
ning i fast egendom den 16 juni 1875;
3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;
4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; samt
5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879
emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, före¬
togs nu detta ärende till slutlig behandling; varande berörda förslag under
bil. A—E fogade vid detta protokoll.
24
Kongl. Majas Nåd. Proposition N:o 11.
Under granskningen af ifrågavarande förslag framstäldes inom
högsta domstolen följande anmärkningar, nemligen vid
l:o) förslaget till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slagen.
Enär, med hänsyn till utsökningslagens föreskrifter rörande utmätt
fast egendoms försäljning, stadgandet i Öl § konkurslagen, att i der
angifven händelse borgenärerna eg a hos vederbörande myndighet äska
försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit,
särskildt är stadgad, icke torde kunna anses innebära att, på sätt vid
affattningen af det föreslagna andra stycket i 86 § utsökningslagen,
enligt hvad dess lydelse föranleder, synes hafva antagits, framställning
rörande försäljningen kan göras endast hos öfverexekutor, utan med
omförmälda föreskrifter i utsökningslagen lärer instämma, att vederbörande
utmätningsman i visst fall är den myndighet, hos hvilken försäljningen
skall äskas och som har att verkställa auktionen, tillstyrkte justitieråden
Herslow, Skärm, Lilienberg, Huss, Lindbäck och Petersson, med fästadt
afseende jemväl derå, att ofvannämnda framställning rörande försäljning
af konkursbos fastighet icke torde påkalla något särskildt förordnande
om försäljningen, att, åt ifrågavarande stycke måtte gifvas sådan lydelse,
hvaraf framginge, att myndighet, som enligt 28 § utsökningslagen med¬
delat förordnande om fast egendoms försäljning eller hos hvilken, jemlikt
51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ord¬
ning, som om fäst egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgad,
vore pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, å landet till domaren
och i stad till rätten.
Justitierådet Glimstedt lemnade förslaget utan anmärkning.
2:o) förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.
Justitierådet Petersson yttrade:
38 §.
»En anteckning i inteckningsprotokollet och derifrån i gravations¬
bevis om åtgärd, som föranleder fastighets exekutiva försäljning, kommer,
med hänsyn till de grunder, hvarå förevarande lagförslag är bygdt, att
hafva den verkan, att alla i fastigheten förut meddelade inteckningar för
fordran varda till sin giltighet tvifvelaktiga. Någon ny anteckning i
syfte att håfva denna tvifvelaktighet, sedan den exekutiva försäljningen
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
och liqviden försiggått, och det sålunda blifvit för hvarje särskild inteck¬
ning afgjordt, huruvida den fordran, som inteckningen afser, kunnat ur
köpeskillingen fullt utgå och inteckningen alltså skall fortfarande med¬
föra realsäkerhet, eller om brist uppstått och inteckningen förty skall
vara utan verkan, är deremot icke ifrågasatt. Vid sådant förhållande
måste gravationsbevis å fastighet, som undergått exekutiv försäljning,
så snart fråga är om äldre inteckning, städse fullständigas med köpe-
skillingsliqvid och, om liqviden blifvit öfverklagad eller betalningsrätten
för den intecknade fordringen gjorts beroende af vilkor eller af särskild
tvist, jemväl med handlingar, som visa, huru betalningsrätten blifvit
slutligen bestämd. Uppstår fråga om belåning af dylik inteckning, måste
långifvaren inlåta sig i pröfning derom, huruvida inteckningen enligt
liqviden fortfarande eger gällande kraft eller icke, en pröfning som i
vissa fall kan erbjuda svårigheter af den art, att långifvaren ej vill inlåta
sig derå utan föredrager att vägra belåning, helst han derjemte enligt
förslaget komme att sakna den utväg att försäkra sig om inteckningens
fortfarande giltighet, oafsedt huru liqviden utfallit, som enligt gällande
lag anses stå honom öppen genom att låta nye fastighetsegaren ikläda
sig betalningsansvar för gälden.
Nu berörda förhållande innebär tvifvelsutan en olägenhet, till hvars
afhjelpande lagförslaget ej anvisar någon utväg. Visserligen är det enligt
23 § medgifvet egare af fastighet, som undergått exekutiv försäljning,
att få inteckning för fordran, som icke kunnat ur köpeskillingen fullt
gäldas, dödad utan att inteckningshandlingen i hufvudskrift företes, och
han kan sålunda få fastigheten frigjord från inteckningar, hvilka blifvit
i sakrättsligt hänseende värdelösa, men någon rätt att i afseende på de
öfriga inteckningarna — de goda — få till inteckningsprotokollet an¬
märkt, att fordringarna blifvit af köpeskillingen fullt betäckta, och att
inteckningarna således trots den exekutiva försäljningen fortfarande bibe¬
hålla sin giltighet, är honom icke tillförsäkrad. En dylik rätt kan dock
i vissa fall för honom vara af vigt, hvarförutom det ur den allmänna
fastighetskreditens synpunkt måste vara önskvärdt, alt de fall, då till¬
förlitlig upplysning om eu intecknings giltighet icke står att vinna ur de
vid domstolen tillgängliga handlingar, varda så få som möjligt.
Genom en bestämmelse i syfte att afhjelpa den brist i lagförslaget,
som sålunda antydts, skulle för öfrigt, enligt min uppfattning, den nu
ifrågasatta lagändringen komma att vinna i praktisk betydelse. Om det
nemligen beredes utväg att efter en exekutiv försäljning af fastighet få
förhållandet med samtliga inteckningar för fordran i fastigheten, sådant
detsamma genom försäljningen kommit att gestalta sig, genom domsto-
Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 1 Band. 1 A/d. 7 Raft. 4
2G
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
lens åtgärd utredt och anteckning derom införd i inteckningsprotokollet,
så synes det mig icke vara tvifvel nnderkastadt, att i allmänna rörelsen
en dylik utredning jemväl kommer att regelmessigt kräfvas, så snart
fråga varder om en uppgörelse, som i ett eller annat hänseende skall
grundas å gravationsbevis angående fastigheten. Ty näppeligen lärer
en långifvare, som skall såsom säkerhet mottaga inteckning i fastig¬
heten, eller en köpare af samma fastighet underkasta sig den risk, som
en pröfning på egen hand af den exekutiva försäljningens verkan å
inteckningarna alltid i någon mån medför, om han vet, att denna pröf¬
ning skall på begäran verkställas af domstolen och resultatet deraf fast¬
slås genom anteckning i inteckningsprotokollet. Den uppfattningen varder
snart allmän, att ett gravationsbevis, som innehåller anteckning om åt¬
gärd, den der kan föranleda fastighets exekutiva försäljning, jemväl bör
innehålla antingen uppgift om, att frågan om försäljningen kommit att
förfalla, eller ock utredning om, huru försäljningen verkat å de särskilda
inteckningarna, och att i brist deraf gravationsbeviset saknar värde såsom
grundval för uppgörelse rörande fastigheten eller inteckningar deri. Häraf
varder åter en följd, att efter exekutiv försäljning ett ordnande af in-
teckningsförhållandena genom dödning af de värdelösa inteckningarna
och anteckning till inteckningsprotokollet för de öfriga, att de kunnat
ur köpeskillingen utgå, i de flesta fall varder af så trängande behof
påkalladt, att nye egaren nödgas derom gå i författning; och det synes
mig icke oantagligt, att man just på denna väg kan komma ganska
nära det mål, som lagstiftningen i nu ifrågavarande hänseende bär att
för sig uppställa.
Jag hemställer alltså, att i förevarande § af lagförslaget jemväl
intages föreskrift derom, att i händelse egare af fast egendom, som blifvit
såld efter utmätning eller eljest i den ordning, som om utmätt fast
egendom finnes stadgad, önskar få i inteckningsprotokollet anmärkt, att
fordran, derför inteckning vid tiden för försäljningen varit i fastigheten
gällande, kunnat ur köpeskillingen fullt utgå, han éger att med företeende
af bevis och andra handlingar, som i 23 § omförmälas, anmäla sig hos
rätten, som har att i inteckningsprotokollet göra den anteckning, hvar¬
till nämnda handlingar kunna föranleda.
I händelse den vid förslaget till lag angående ändrad lydelse af
86 § utsökningslagen framstälda anmärkning godkännes, lärer en om¬
redigering af förevarande § blifva erforderlig, dervid, då sista delen af
paragrafens första stycke i viss mån utgör ett upprepande af hvad första
delen af samma stycke innehåller, jemväl torde böra iakttagas, att sådant
upprepande undvikes.
27
Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
§•
Om, såsom jag under 38 § hemstält, anteckning till intecknings-
protokollet må kunna ske jemväl derom, att fordran, derför inteckning
varit i exekutivt såld fastighet gällande, kunnat ur köpeskillingen fullt
utgå, lärer förevarande § böra i öfverensstämmelse dermed affattas, hvar¬
jemte jemkning i redaktionen torde erfordras i anledning af den vid för¬
slaget till ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen framstälda anmärkning.))
Justitierådet Lindbäck yttrade:
23 §.
»Enär det icke synes öfverensstämma med grunderna för vår
rättegångsordning, att, oaktadt en intecknad fordringshandling innehafves
af tredje man, som ej lemnat sitt samtycke till inteckningens dödande,
dylik åtgärd må vidtagas, utan att handlingens innehafvare beredts till¬
fälle andraga hvad han mot sagda åtgärd tilläfventyrs kan hafva att
erinra, helst fall torde kunna förekomma, då inteckningshafvaren, derest
han i ärendet finge yttra sig, hade att framställa anmärkningar af sådan
beskaffenhet, att ansökningen om inteckningens dödande bör afslås, hem¬
ställer jag, att hvad för närvarande finnes i 23 § stadgadt derom, att,
innan utlåtande öfver ansökan om dödning af inteckning meddelas,
domaren eller rätten har skyldighet att utfärda kallelse å intecknings¬
hafvaren för afgifvande inom viss tid af påminnelse mot dödningen,
måtte bibehållas oförändradt.
24 §.
Derest den af mig vid 23 § gjorda hemställan vinner afseende,
torde förslaget om ändring af förevarande 24 § komma att förfalla.
I afseende å 38 och 61 §§ instämmer jag med justitierådet Petersson.»
Justitierådet Huss instämde beträffande 23 och 24 §§ med justitie¬
rådet Lindbäck samt i afseende å 38 och 61 §§ med justitierådet Petersson.
Justitierådet Lilimber<j anförde: »Ur rättssäkerhetens synpunkt måste
det utan tvifvel anses förmånligt, om genom ett lagstadgande kunde af-
göras, hvilka inteckningar, som genom exekutiv försäljning blefve utan
verkan och således kunde utan inteckningshaudlingens företeende och
oberoende af alla invändningar varda dödade. Men deremot finner jag
det vara betänkligt, om åt ett sådant stadgande gifves ett innehåll, som
skulle förhindra eu köpare att, i enlighet mod 111 § utsökningslagen,
28 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 11.
med innehafvaren af en inteckning, som icke kunde fullt gäldas ur köpe¬
skillingen, öfverenskomma, att densamma tills vidare finge qvarstå
ogulden till så stort belopp, som kunde utgå. Då en sådan öfverens¬
kommelse obehindradt kan träffas i afseende å en inteckning, som fullt
kan utgå, synas inga giltiga skäl kunna anföras mot ett aftal af nyss
nämnda beskaffenhet, helst det bristande beloppet ju stundom kan ut¬
göra en obetydlighet i förhållande till det hela. Och likaledes hyser
jag tvifvelsmål, huruvida en inteckning, för hvilken köparen, såsom ut¬
gifvare af fordringshandlingen eller eljest såsom föregående innehafvare
af fastigheten, redan före auktionen iklädt sig personligt betalnings¬
ansvar, rätteligen bör förklaras hafva genom den exekutiva försäljningen
blifvit utan verkan. Huruvida inteckningarna i de båda nu nämnda
fallen kunna dödas enligt nu gällande lag, har denna icke afgjort, då
den endast stadgar, dels att den omständigheten, att fordringshandlingen
icke företes, icke utgör hinder för dödandet och dels att sådant skall
ske, i fall ingen påminnelse deremot göres, men i annat fall öfverlemnar
frågan till rättens pröfning.
Men om man nu skulle vilja undantaga nämnda båda fall från
stadgandet att inteckningar, som antingen alldeles icke eller endast till
någon del kunna af köpeskillingen gäldas, skola vara utan verkan, åter¬
stod att söka förekomma, att dylika inteckningar under innehafvarens
frånvaro dödas, och dertill erfordras, att rätten vid ärendets handlägg¬
ning eger kännedom om de förhållanden, som skulle ligga i vägen för
dödandet. Köparens öfvertagande af en inteckning, såvidt den kunnat
ur köpeskillingen gäldas, måste anmärkas i liqviden, och deraf kunde
således upplysning i detta afseende vinnas. Hvad det andra förhållandet
angår, eller att köparen på annan grund än ett dylikt öfvertagande
personligen häftar för en inteckning, som icke fullt kunnat utgå, eller
alldeles icke kunnat till någon del gäldas, så möta härvid större svårig¬
heter. Ett sätt att lösa frågan synes vara, om man medgåfve inne¬
hafvaren af en dylik inteckning rätt att till förekommande af dess
dödande få sagda förhållande antecknadt i inteckningsprotokollet. Men
om man åter vill inslå på denna väg, finnes möjligen intet hinder för
att begagna samma tillvägagående i afseende å inteckningar, som köparen
innehar eller kommer att innehafva, samt sålunda bibehålla hans rätt
att utsläppa sådana i rörelsen, äfven om de alldeles icke eller icke fullt
kunnat utgå ur köpeskillingen, likasom han, äfven enligt förslaget, skulle
kunna förfara med de inteckningar, som till fullo kunnat gäldas.
Emellertid erfordras, enligt min åsigt, äfven om man vill lemna
sist nämnda tanke å sido, dock på grund af förut anförda förhållanden
29
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
en omarbetning af förslaget, och jag finner mig derföre icke kanna
tillstyrka antagande af den föreslagna lydelsen af 23:dje och dermed
sammanhängande 24 och 25 §§. Dock bör jag erinra »derom, att den
föreslagna ändringen i 51 § konkurslagen måste medföra en motsvarande
förändring af 23 § inteckningsförordningen.
I afseende å den omarbetning af 38 och 61 §§, hvartill anmärk¬
ningen vid 86 § utsökningslagen bör föranleda, är jag ense med justitie-
rådet Petersson.»
Justitierådet Skärm utlät sig: »Hufvudändamålet med inteckning
för fordran torde vara att inteckningen skall utgöra säkerhet för kredit.
Säkerheten består i rätt för inteckningshafvaren dels att få den inteck¬
nade fastigheten, utan afseende å i hvems ego den befinnes, till fordrin¬
gens gäldande exekutivt försåld, och dels att, när sådan försäljning,
vare sig på inteckningshafvarens eller annans föranstaltande skett eller
annan tvångsförsäljning, t. ex. genom expropriation, egt ram, ur den
för fastigheten erhållna valuta genom exekutor eller annan myndighet
bekomma liqvid för fordringen i den mån valutan, med afseende å in¬
teckningens förmånsrätt, dertill lemnar tillgång.
Häraf torde följa, att fastigheten bör svara för deri befintlig in¬
teckning intill dess fastigheten genom laga kraft egande åtgärd blifvit
exekutivt eller annorledes tvångsvis försåld och valutan derför till exe¬
kutor eller annan myndighet öfverlemnad, men att derefter intecknings¬
hafvaren icke bör ega någon som helst rättighet till fastigheten ulan
endast till den för densamma till den offentliga myndigheten erlagda
valuta, hvars fördelning emellan vederbörande fordringsegare bör vara
en särskild, för den nye egaren till fastigheten alldeles främmande sak.
Köparen af en exekutivt försåld fastighet likasom den, som i
expropriation tillöser sig en sådan, synes med full rätt kunna fordra,
att, sedan laga kraft åkommit och köpeskillingen eller expropriations-
summan blifvit till vederbörande myndighet erlagd, få fastigheten grava-
tionsfri till sig öfverlemnad. Inteckningens ändamål är då uppnådt.
Inteckningen bör derefter ej vidare besvära fastigheten, utan gälla endast
beträffande valutan för densamma.
Denna uppfattning synes nog i viss mån ligga till grund för gäl¬
lande utsöknings- och intecknings- samt expropriationslagstiftning. Då
köpeskillingen är gulden, heter det i 114 § utsökningslagen, vare egen¬
domen i köparens hand fri från förre egarens gäld, der ej köparen gälden
öfvertagit; och, enligt 26 § i Kongl. förordningen om jords eller lägen¬
hets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, eger den, till hvilken
jord afträdts, att, sedan ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt, för
30 Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
inteckningarnes dödande, med bevis om fullgjord betalning, anmäla sig
hos domaren. Men don exekutivt sålda eller exproprierade egendomen
blifver ingalunda härigenom fri från inteckningarne, utan dessa vidlåda
densamma fortfarande och måste i gravationsbevis rörande densamma
fortfarande upptagas, ända till dess att inteckningarne blifvit i före-
skrifven ordning dödade.
I afseende på ordningen för inteckningarnes dödande förutsätter
lagen, beträffande exekutivt försålda fastigheter, två olika förfaringssätt
alltefter som inteckningen till fullo betäckts af köpeskillingen eller icke.
Men, då det först genom fördelningen af köpeskillingen kan med säkerhet
konstateras hvilka inteckningar af köpeskillingen till fullo betäckas och
hvilka ej derur kunna erhålla full liqvid, följer också, att först sedan
fördelning af köpeskillingen skett och vunnit laga kraft, hvartill, särdeles
i fall af klander, ganska lång tid kan åtgå, nödiga åtgärder kunna vid¬
tagas för att få fastigheten från inteckningarne till fullo befriad. Och
detta torde väl få anses gälla äfven om exproprierad fastighet, oaktadt
de något olika bestämmelser härom, som meddelas i det härofvan sist
omförmälda lagrum.
I afseende på sådana inteckningar, till hvilkas fulla gäldande köpe¬
skillingen förslår, synes lagen antaga, att dessa blifva, såsom inlösta,
till köparen öfverlemnade och att det sedan får bero af honom sjelf,
om han vill bibehålla dem vid gällande kraft, dertill ej någon särskild
åtgärd å hans sida erfordras, eller om han vill i vanlig ordning, med
inteckningshandlingarnes uppvisande vid rätten, begära deras dödande.
I de flesta fall lärer väl en sådan inteckningshandling ej utlemnas till
köparen förr än det blifvit genom laga kraftvunnen fördelning af köpe¬
skillingen konstateradt, att densamma verkligen lemnar full tillgång till
inteckningens betäckande; och det kan derjemte hända, såsom ock i
127 § utsökningslagen förutsättes, att en inteckningshandling, till hvars
infriande köpeskillingen enligt laga kraftvunnen fördelning lemnar full
tillgång, ej företes eller hålles tillgänglig. Köparen är emellertid, sådant
oaktadt, pligtig att sist å sammanträdet för fördelningen (110 och
121 §§ utsökningslagen) till exekutor inbetala hela köpeskillingen eller
så stor del deraf, som ej motsvarar fordran, med hvars gäldande han
visar anstånd vara meddeladt; och denna hans betalningsskyldighet är
ingalunda beroende deraf, att motsvarande inteckningshandlingar honom
tillhandahållas. Han kan sålunda blifva tvungen att gälda hela köpe¬
skillingen till exekutor utan att en enda inteckning till honom öfver-
lernnas. Alla utelöpande inteckningar vidlåda fortfarande den af honom
till fullo betalda fastigheten; och om han än ej är utsatt för risken att
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
åter nödgas inlösa desamma (hvilket till och med, i händelse af t. ex.
exekutor insolvens, ej lärer vara alldeles oomtvistligt) så kan han dock,
åtminstone under en ganska lång tidrymd, vara urståndsatt att få in-
teckningarne dödade, hvarigenom han under tiden hindras att kunna
använda fastigheten, i hvars gravationsbevis inteckningarne fortfarande
figurera, såsom säkerhet för kredit. Detta har alltid synts mig vara eu
oegentlighet i lagstiftningen och eu orättvisa mot köparen, hvilken i
detta hänseende är vida mindre än inteckningshafvarne i tillfälle att
skydda sin rätt. (Se 133 § utsökningslagen.)
Beträffande åter de inteckningar, som enligt den verkstälda för¬
delningen alldeles icke eller endast till en del kunna af köpeskillingen
gäldas, och hvilka således ej, äfven om de af inteckningshafvarne till¬
handahållas, kunna antagas komma att blifva till köparen öfverlemnade,
är förfaringssättet helt olika. Sedan laga kraft å fördelningen kommit
och den nye egaren fått lagfart å fastigheten, kan han efter ediktal-
stämning å innehafvarne af dessa inteckningar erhålla rättens beslut
om inteckningarnes dödande utan hinder deraf, att sjelfva intecknings-
handlingarne ej kunna företes.
Då en ganska lång tid kan förflyta, innan ett sådant beslut varder
meddeladt, och då alla under tiden utfärdade gravationsbevis måste
upptaga dessa inteckningar såsom fortfarande gällande och vidlådande
fastigheten, kan, särdeles om flera eller färre af de föregående, af köpe¬
skillingen till fullo betäckta inteckningarne emellertid blifvit dödade,
gravationsbeviset lätteligen verka ytterst vilseledande såväl i fråga om
hvilka inteckningar verkligen äro i fastigheten gällande som ock be¬
träffande värdet af de inteckningar, som finnas i gravationsbeviset upptagna.
Då erfarenheten jemväl visat att missbruk af dylika, genom köpe¬
skillingen ej till fullo betäckta inteckningar egt rum, synes en lag-
förändring härutinnan väl vara af behofvet påkallad.
De föreslagna förändringarne synas mig innefatta afsevärda för¬
bättringar i nu gällande stadganden. Särskild! synes mig borttagandet
af odiktalstämningen (23 §) vara en fördel. Sedan köpeskillingen för
exekutivt såld fastighet till fullo till exekutor guldits, är Väl redan nu
eu af sagde köpeskilling icke eller blott ofullständigt betäckt inteckning
faktiskt utan verkan mot köparen (114 § utsökningslagen); och sedan
laga kraft åkommit försäljningen och fördelningen, är det väl endast en
verkställighet af fördelningen att döda eller ur inteckningsprotokollet och
fastighetsböckerna afföra en sådan inteckning. Eu dylik verkställighet
synes alltför väl och utan olägenhet kunna omedelbart och utan någons
hörande ega rum, allrahelst som det enligt förslaget ej vidare skulle
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
vara tillåtet att med fortfarande inteckningsrätt ånyo utgifva en dylik
handling.
För min del har jag ej mot de föreslagna ändringarna annan
anmärkning att göra, än att jag, beträffande 38 och 61 §§, instämmer
i hvad justitierådet Petersson yttrat i afseende å den omarbetning,
hvartill anmärkningen vid 86 § utsökningslagen bör föranleda.
Ehuru förslaget innebär afsevärda förbättringar såsom dels stad¬
gandet (86 § utsökningslagen) att underrättelse om exekutionens be¬
gynnelse skall meddelas domaren eller rätten dels föreskriften om bort¬
tagandet af ediktalstämningen (23 § inteckningsförordningen) och dels
förbudet mot utgifvande med fortfarande inteckningsrätt af sådana in¬
teckningar, som kunna utan handlingens företeende dödas (25 § inteck¬
ningsförordningen), qvarstå dock efter min uppfattning fortfarande vissa
olägenheter, hvilka synas vara af den vigt, att, då lagförändring här¬
utinnan nu är under arbete, tillfället borde iakttagas att få jemväl dem
afbigsnade, helst sådant synes timligen lätt kunna åstadkommas. Till
dessa olägenheter hänför jag hufvudsakligen: att en exekutivt såld
fastighet fortfarande icke kan, äfven om den till fullo kontant betalts,
öfverlemnas gravationsfri till köparen, utan fortfarande besväras af deri
befintliga inteckningar intill dess desamma blifvit i vederbörlig ordning
dödade; att under tiden meddelade gravationsbevis icke kunna lemna
tillförlitlig upplysning om de fastigheten verkligen vidlådande gravationer;
att nödiga åtgärder för inteckningarnes dödande, hvilket det fortfarande
är öfverlemnadt åt köparen sjelf att ombesörja, icke kunna af honom
vidtagas förr än den honom alldeles icke vidkommande köpeskillings-
fördelningen vunnit laga kraft; samt att om en eller flera, genom den
erlagda köpeskillingen till fullo betäckta inteckningar ej tillhandahållas,
det kan varda för köparen omöjligt, åtminstone under en ganska lång
tid, att få dylika af honom dock till fullo guldna inteckningar dödade.
Såsom redan är antydt, torde en inteckning, sedan laga kraftvunnen
tvångsförsäljning af den intecknade fastigheten egt rum och köpeskil¬
lingen till exekutor erlagts, ej medföra eller böra medföra annan rätt
för inteckningshafvaren än att ur sagde köpeskilling i mån af tillgång
och förmånsrätt njuta betalning för sin fordran; men från fastigheten
bör inteckningen i och med köpeskillingens levererande till exekutor
vara skild.
Med tillämpning af denna grundsats synes förfarandet med inteck-
ningarne vid en fastighets exekutiva försäljning kunna ordnas efterföl¬
jande hufvudsakliga grunder.
Proceduren för Överklagande af exekutiv försäljning bör göras så
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
snabb och enkel som möjligt. Särskild skyndsamhet vid behandling af
dessa mål alla instanser igenom bör föreskrifvas. När laga kraft åkommit
försäljningen och slntliqvid af köparen till exekutor erlagts (rätteligen
bör väl slutliqvid ej åläggas köparen innan han har visshet, att köpet
blifver beståndande), bör exekutor genast till domaren på landet eller
rätten i stad (hos hvilka enligt 86 § utsökningslagen anmälan om exeku¬
tionens början redan blifvit gjord) afsända bevis, att köpeskillingsliqviden
fullgjorts med uppgift om sättet,_ hvarpå detta skett och särskild! om
de inteckningar, som enligt köparens och vederbörande intecknings-
hafvares öfverenskommelse eller eljest på köparens begäran fortfarande
skulle vidlåda fastigheten.
Om köparen nemligen (110 § utsökningslagen) genom öfverens¬
kommelse med någon inteckningshafvare öfvertagit skulden till denne
och erhållit anstånd med betalningen, måste ju sådant vid liqvid inför
exekutor anmälas och styrkas och motsvarande afdrag göras å den
summa, köparen har att kontant erlägga. Klart är äfven att i sådant
fall den ifrågavarande inteckningen måste i beviset antecknas såsom
fortfarande gällande. Skulle skiljaktig mening emellan köparen och
exekutor rörande dylikt afdrag uppstå, torde köparen böra erlägga köpe¬
skillingen, enligt exekutors fordran, enär denne, som ansvarar för att
alla dertill berättigade fordringsegare ur köpeskillingen erhålla liqvid, i
annat fall icke lärer kunna åläggas utfärda qvitto att köpeskillingen
blifvit gulden. Har köparen härvid ej fått tillgodonjuta berättigadt af¬
drag, lärer rättelse kunna vinnas vid köpeskillingens fördelning eller
genom klander å denna, dervid köparen såsom inteckningshafvare eller
såsom innehafvare af inleckningshafvares rätt eger föra talan. Befinnes
exekutor hafva alldeles obehörigen vägrat medgifva ett berättigadt an¬
språk på afdrag, kan han härför likasom för annat fel i embetet vara
underkastad ansvar och ersättningsskyldighet.
Önskar köparen att äfven någon eller några andra inteckningar,
för hvilka han ej beredt sig rätt till afdrag vid liqviden, skola bibehållas
vid gällande kraft, bör han, utan afseende derå, om vid den blifvande
fördelningen köpeskillingen räcker till deras fulla gäldande eller icke,
eg a att derom hos exekutor göra förbehåll och få uppgift derom införd
i exekutors omförmälda bevis.
Detta bevis bör, vid insändandet till domaren eller rätten, åtföljas
af auktionsprotokollet, som kan innehålla vilkor om fortfarande giltighet
af någon intecknad nyttjanderätt, äfvensom intyg derom att laga stånd
åkommit försäljningen.
När dessa handlingar inkommit till domaren på landet, bör han,
Bill. till TUksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Håft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
såvida rättegångsdag då inteckningsärende kan handläggas ej pågår eller
omedelbart förestår, sjelf upprätta ett protokoll öfver liandlingarnes
emottagande och deras innehåll samt derom göra anteckning i intecknings-
boken. Detta protokoll, som ligger till grund för alla gravationsbevis,
hvilka derefter utfärdas, likasom anteckningen i inteckningsboken, bör
ungefärligen innehålla att, enligt från exekutor inkomna handlingar,
fastigheten N. N., rörande hvilken utmätning eller exekutor förordnande
om försäljning förut anmälts och i inteckningsboken antecknats, blifvit
å numera laga kraftvunnen auktion försåld och att köpeskillingsliqviden
för densamma behörigen fullgjorts, hvadan således alla förut i fastigheten
befintliga inteckningar förfallit, med undantag af följande, som, enligt
vid auktionen eller vid liqviden gjorda förbehåll, skola fortfarande vid¬
låda fastigheten. (Dessa inteckningar uppräknas derefter med hänvisning
till motsvarande §§ i föregående inteckningsprotokoll.)
Har ärendet handlagts särskildt af domaren, anmäles det för rätten
vid nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.
När expropriation egt rum, dervid väl i regeln ej någon föregående
inteckning förblifver häftande vid det exproprierade området, kommer
protokollet och anteckningen i inteckningsboken i sådant fall att inne¬
hålla blott att alla inteckningar, såvidt de anginge sagda område, förfallit.
Vid rådstufvurätt handlägges dylikt ärende på enahanda sätt vid
första rättegångsdag för inteckningsärende; dock att, så snart handlingarne
från exekutor inkommit, upplysning derom intages i alla derefter utfär¬
dade gravationsbevis.
Efter min uppfattning skulle genom en lagstiftning byggd på nu
i korthet angifna hufvudgrunder vinnas mera konseqvens, reda och
enkelhet i hithörande delar af intecknings- och utsökningsförfarandet.
Köparen skulle, när han fullgjort köpeskillingsliqviden, utan att
behöfva afvakta den för honom alldeles främmande fördelningen, ungefär
samtidigt med köpebrefvet, erhålla sin fastighet gravationsfri eller be¬
svärad endast med sådana gravationer, om hvilkas fortvara han sjelf
gjort förbehåll. Gravationsbeviset skulle vid hvarje tid fullt tydligt visa
hvilka gravationer häftade vid fastigheten. Någon skilnad behöfde ej
göras mellan de inteckningar, som af köpeskillingen till fullo betäckts,
och dem, som alldeles icke eller endast till en del kunnat af köpeskil¬
lingen gäldas. Några särskilda åtgärder för dödande af alla ej öfver-
lefvande inteckningar behöfde ej vidtagas. Inteckningshafvaren, på hvars
begäran eller för hvars räkning fastigheten realiserats och köpeskillingen
af exekutor mottagits, hade vunnit just hvad inteckningen afsett. Exe¬
kutor vore alltid ansvarig att, i mån af tillgång och förmånsrätt, ur
35
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11
köpeskillingen liqvid tillhandahölles alla innehafvare af inteckningar, om
hvilkas fortfarande bestånd förbehåll ej blifvit gjordt, likasom också att
alla inteckningar, om hvilka dylikt förbehåll gjorts, blefve i beviset öfver
liqviden antecknade såsom gällande. Om dessa sistnämnda inteckningar
lemnade alltid gravationsbeviset tydlig upplysning, och bevis om deras
fortfarande giltighet kunde lätteligen på begäran erhållas af exekutor
eller domaren, särskild! utfärdadt eller åtecknadt intecknings handlingen.5)
Justitierådet Herslow yttrade: »Det för ifrågavarande lagförslag
angifna ändamål att förebygga missbruk af sådana inteckningar för for¬
dran, som icke medföra realsäkerhet, har förslagets författare hufvud¬
sakligen sökt vinna dermed, att i hvarje fall, då en fastighet varit före¬
mål för åtgärd, som föranleder densammas exekutiva försäljning, under¬
rättelse derom skulle inflyta i inteckningsprotokollet och således också
i de gravationsbevis om fastigheten, som derefter utfärdades. En dylik
anordning innebär visserligen en förbättring af nuvarande lagstiftning
i så måtto, som derigenom vederbörande skulle i gravationsbeviset be¬
komma en indirekt maning att icke utan noggrann efterforskning anse
hvarje i beviset upptagen inteckning såsom medförande gällande kraft.
Men härvid är att märka att, enär icke någon säkerhet finnes derför,
att en inteckning, som till följd af fastighetens exekutiva försäljning är
utan verkan, derefter varder dödad, och intet hindrar att en dylik in¬
teckning, ehuru kraftlös, gång efter annan förnyas, det till åstadkom¬
mande af tillförlitlig utredning, huruvida en inteckning, som är äldre
än tio år, icke är underkastad misstanken att möjligen hafva förlorat sin kraft,
för vederbörande blifver nödvändigt att förskaffa sig gravationsbevis,
som afser tiden ända från inteckningens tillkomst, samt att den före¬
slagna anordningen icke är tillfyllestgörande i fråga om inteckning, som
tillkommit innan förslaget blifvit gällande lag.
Redan af dessa orsaker synes mig förslaget, såsom i sitt nuvarande
skick mindre praktiskt och icke fullt motsvarande förutnämda ändamål,
icke kunna tillstyrkas utan väsentlig omarbetning. Af skäl, som justitie-
råden Petersson och Skärm framhållit, torde det vara än mindre till¬
rådligt, att lagstiftningen skulle slå sig till ro med den obetydliga re¬
form, som förslaget innefattar. Det är lätt att förutse, att hvarje in¬
teckning, hvars giltighet till följd af anteckning i gravationsbevis derom,
att intecknade fastigheten varit föremål för exekutiv åtgärd, är utsatt
för tvifvelsmål, icke gerna antages såsom pant, der långifvaren för att
öfvertyga sig om inteckningens giltighet hänvisas till mer eller mindre
digra akter angående förhandlingar inför hvarjehanda myndigheter. Icke
skulle fästighetskrediten, hvars stärkande dock utan synnerlig svårighet
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
synes kunna befordras i och med lösandet af förslagets egentliga upp¬
gift, genom antagande af det remitterade förslaget vinna i styrka. Der¬
till fordras, att allmänheten eger visshet, att hvarje inteckning, som upp¬
tages i gravationsbevis, har gällande kraft, såvida icke motsatsen i be¬
viset angifves. Till uppnående af detta synnerligen eftersträfvansvärda
mål och dermed också af förslagets närmaste syfte torde den väg, justitie-
rådet Skarin anvisat, lämpligen kunna i väsentliga delar beträdas.
Sedan en intecknad fastighet blifvit i exekutiv ordning såld, för¬
säljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen till fullo guldits, äro de,
som i fastigheten ega inteckning för fordran, med sina anspråk rätts¬
ligen hänvisande uteslutande till köpeskillingen. Det är till denna, men
icke till fastigheten, som inteckningshafvarne derefter hafva att hålla sig.
Om exekutor förskingar något af iippburna köpeskillingsbeloppet, torde
likväl köparen, hvilken enligt 110, 127 och 137 §§ utsökningslagen
varit pligtig att, äfven om han icke återfår ens de intecknade fordrings-
bevis, till hvilkas infriande köpeskillingen lemnar full tillgång, till exe¬
kutor erlägga köpeskillingen, jemlikt 114 § i samma lag vara fri från
all ansvarighet för intecknade gälden. I och med köpeskillingens ut¬
gifvande är inteckningen i förhållande till fastigheten utan verkan och
således i sjelfva verket att anse såsom död. Det formliga dödandet utgör
allenast konstaterandet af ett förhållande, som redan inträffat.
År hela köpeskillingen erlagd kontant, torde följaktligen köparen,
sedan försäljningen vunnit laga kraft, böra vara berättigad att oberoende
deraf, huruvida inteckningshandling företes i hufvudskrift eller icke, genast
få samtliga inteckningar för fordran dödade, vare sig köpeskillingen förslår
till deras gäldande eller icke. Huru köpeskillingen emellan intecknings¬
hafvarne fördelas, vidkommer i detta fall icke köparen, och med dödandet
af inteckningarne behöfver således icke anstå till dess fördelningen tagit
åt sig laga kraft. Icke heller torde, i händelse köparen vid liqviden
begär, att någon inteckning måtte få i fastigheten qvarstå, giltigt hinder
kunna möta för bifall till en sådan anhållan, den der, då köpeskillingen
kontant guldits, uppenbarligen icke af köparen framställes, med mindre
han sjelf är innehafvare af inteckningen. Allt skäl saknas att göra be¬
viljandet af en dylik af köparen gjord anhållan beroende deraf, huruvida
köpeskillingen förslår till inlösande af den ifrågavarande inteckningen eller
icke. Om det är köparens vilja, att en förfallen, men ännu icke dödad
inteckning skall åter träda i gällande kraft, må detta stå honom fritt.
En sådan inteckning kan, ehuru dess belopp ligger utom köpesumman,
dock, sedan inteckningar, som ega företräde, dödats, blifva fullgod i värde;
och för en köpare, hvilken sjelf är egare af en sådan inteckning, kan
37
Kongl. Maj:ts Isdd. Proposition ]S:o 11.
det, i händelse de inteckningur, som antagits skola med köpeskillingen
inlösas, af hvarjehanda orsaker icke genast varda till köparen öfver-
lemnade, vara af vigt att kunna utgifva sin inteckning med fortfarande
inteckningsrätt.
Har köparen icke betalt hela köpeskillingen kontant, utan derå fått
afqvitta beloppet af någon inteckning, vare sig såsom sjelf egare af
densamma eller på grund af öfverenskommelse med inteckningshafvaren,
torde köparen, då försäljningen är laga kraftvunnen, likaledes böra ega
rätt att få öfriga inteckningar för fordran, utan företeende af intecknings-
handling, genast dödade, förutsatt att köpeskillingen lemnar full tillgång
till godtgörande af all den gäld, hvarför fastigheten häftar. Förslår der¬
emot icke köpeskillingen till betalande af all denna gäld, lärer dödande
af inteckning annorledes än i vanlig ordning icke i ifrågavarande fall
kunna medgifvas förr än fördelningen vunnit laga kraft.
Om det nu blefve i lag stadgadt att, sedan köpeskillingen blifvit
erlagd och fördelningen uppgjord, exekutor, som handlagt ärendet, hade
skyldighet att genast till ordföranden i vederbörande rätt insända för-
delningsinstrumentet jemte auktionsprotokollet och bevis huruvida försälj¬
ningen vore laga kraftvunnen, kunde, derest icke, på sätt förut angifvits,
hinder mötte för dödande af sådana inteckningar, som enligt fördelnings-
instrumentet (äfvensom enligt auktionsprotokollet, se 105 § utsöknings-
lagen) icke skulle i fastigheten qvarstå, anteckning om och huru egen¬
domen i köparens hand vore graverad ofördröjligen göras i intecknings-
protokoll och inteckningsbok i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
justitierådet Skärm föreslagit. Förefunnes åter sådant hinder, borde an¬
teckning om detta förhållande ske i nämnda protokoll och bok med an¬
tydan om den i följd häraf rådande ovisshet i afseende å egendomens
gravationer; och borde i detta fall det stå fastighetsegaren äfvensom
den inteckningshafvare, hvars rätt kunde vara deraf beroende, öppet
att, sedan hindret, vare sig detta bestått deri, att fördelningen icke
vunnit laga kraft, eller deri, att försäljningen vore öfverklagad och
frågan om dess bestånd oafgjord, omsider upphört, efter företeende
för rätten af behöriga handlingar få i inteckningsprotokoll och inteck¬
ningsbok anmärkt, om och huru fastigheten dåmera vore graverad.»
Justitierådet Glirnstedt var i afseende å 23 och 24 §§ ense med justi-
tierådet Lindbäck och fann, lika med justitierådet Petersson, förslaget böra
kompletteras med bestämmelser i syfte att upplysning om exekutiv försälj¬
nings inverkan på samtlige vid försäljningen i fastigheten varande inteck¬
ningar må kunna ur inteckningsprotokollet och inteckningsboken erhållas.
38
Kongl. Maj:ts Låd. Proposition N:o 11.
3:o förslaget till lag angående ändrad lydelse af Öl § konkurslagen.
Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.
4:o) förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen an¬
gående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866.
Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitierådet Glimstedt instämde,
yttrade i afseende å 2 §: »I händelse underrätts beslut om utfärdande
af stämning i expropriation särende upphäfves af högre rätt, så ock då
framstäldt yrkande om expropriation frånträdes eller eljest förfaller, torde
det icke böra förmenas egaren af den jord eller lägenhet, hvarom fråga
är, att, på sätt för likartadt fall stadgas i andra stycket åt 38 § i för¬
ordningen angående inteckning i fast egendom, få i rättens intecknings-
protokoll verkstäld anteckning angående det förändrade förhållande, som
sålunda inträffat. Jag hemställer förty, att till förevarande § göres ett
tillägg i nu angifna syfte».
Justitieråden Glimstedt, Lilienberg, Huss och Lindbäck förenade sig
i öfrigt om följande yttrande:
»26 § i gällande expropriationsförordning upptager i fråga om
förfarandet vid dödande af sådan inteckning i exproprierad fastighet,
som ej kunnat af ersättningsbeloppet gäldas, i hufvudsak enahanda be¬
stämmelser, som för dödande utan fordringshandlings företeende af in¬
teckning i exekutivt såld fastighet finnas i 23 § inteckningsförordningen
föreskrifna. Derest, på sätt vid granskningen af förslaget till lag an¬
gående ändring i nämnda förordning blifvit tillstyrkt, hithörande stad-
ganden i sistberörda lagrum lemnas oförändrade, torde jemväl omför-
mälda § i expropriationsförordningen böra i sitt nuvarande skick bibehållas,
i hvilken händelse äfven den i förslaget till ändring af samma förord¬
ning upptagna särskilda öfvergångsbestämmelse torde blifva öfverflödig».
Justitierådet Skärm lemnade förslaget utan anmärkning under åbe¬
ropande af hvad justitierådet vid granskningen af förslagat till lag om
ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i fast egen¬
dom anfört.
Justitierådet Herslow instämde i hvad justitierådet Skärm beträffande
detta ämne yttrat vid sistomförmälda lagförslag.
Justitierådet Petersson lemnade förslaget utan anmärkning.
■ ;,r.t; 1 • . • i. .:r j.: , >;r i .
5:o) förslaget till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om
dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879.
Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitieråden Glimstedt, Lilien¬
berg och Huss instämde, yttrade:
Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
39
»Hufvudsakliga syftet med den i denna lag ifrågasatta ändring torde
hafva vant att, beträffande förfarandet vid dödande af inteckning i in¬
löst fastighet, bringa denna lag, som i afseende härå nu hänvisar till
inteckningsförordningen, till öfverensstämmelse med de i förslaget till
ändring af samma förordning upptagna motsvarande bestämmelser. Varder
hvad ofvan hemstälts i fråga om dessa bestämmelser bifallet, torde följ¬
aktligen någon ändring i dikningslagen ej erfordras.»
Justitierådet Skärm lemnade förslaget utan anmärkning under åbe¬
ropande af hvad justitierådet vid granskningen af förslaget till lag om
ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i fast egendom
anfört.
Justitierådet Herslow hänvisade till hvad han vid förslaget till lag
om ändring i vissa delar af inteckningsförordningen redan anfört, såsom
delvis egande väsentlig tillämplighet äfven i fråga om förevarande ämne.
Justitierådet Petersson lemnade förslaget utan anmärkning.
idu • it'H
Ex protocollo
Erik Öländer.
»’') I; , :, , 1 i r. d i
!i l')i litet’-
ni:i;rs>iÅ or?
i T fl
riKi
ii’
'• 'x
r.
IT)
i T1
11 I
,1
40 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
•".v: oru-.; ; •> i' wgCTh v/
.jft?. '•(j ' ii ->riir! <i! > b
il,t t • / , -ii ■ i.-fiiii ■ bi "w,c
;i- ,Ö'i - , b i'1'. i;
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet
inför Hans May.l Konungen i statsrådet å Stockholms
slott onsdagen den 22 december 1897
if. ■ ,i. '-in; C .?> n n ■
.o .. ,
i närvaro åt:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Justitieråden: Herslow,
Billing.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kongl.
Maj:ts beslut den 9 oktober 1896 till högsta domstolen remitterade
förslag till
l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;
2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteck¬
ning i fast egendom den 16 juni 1875;
3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;
4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; och
Hl»
■. • t
in! toiC •
i
i. G »rti.ll .:
liv;ii n
> hfvvji
41
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 11.
5: o) lag- angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879.
Efter att hafva redogjort ej mindre för berörda lagförslag än äfven
för högsta domstolens deröfver afgifna utlåtande yttrade departements¬
chefen vidare:
»Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsöknings-
lagen har blifvit jemkadt i öfverensstämmelse med hvad af högsta dom¬
stolens fleste ledamöter vid detta förslag blifvit tillstyrkt.
Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar af förord¬
ningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 hafva tre
af högsta domstolens ledamöter hemstält, att den i 23 § af nämnda för¬
ordning upptagna föreskrift om inteckningshafvares inkallande för det
fall att dödande begäres af inteckning för fordran, som icke kunnat
gäldas, ur köpeskillingen för exekutivt såld fastighet — hvilken före¬
skrift i förslaget uteslutits — måtte bibojh äflas oförändrad. Fall syntes dem
nemligen kunna förekomma, då inteckningshafvaren, derest han i ären¬
det finge yttra sig, hade att framställa anmärkningar af sådan beskaffen¬
het, att inteckningens dödande ej borde medgifvas.
Grunden dertill att ifrågavarande inteckningar kunna dödas utan
inteckningshafvares medgifvande är utan tvifvel den, att dessa inteck¬
ningar efter försäljningen icke vidare medföra någon rätt till fastigheten.
Då enligt förslaget inteckningsrätten icke heller skulle kunna återupp-
lifvas, torde, på sätt jag redan vid föregående anmälan af detta ärende
i underdånighet anfört, innehafvaren af en sådan inteckning icke kunna
med utsigt till framgång göra någon som helst invändning mot inteck¬
ningens dödande. Väl har vid granskning af förslaget en af högsta
domstolens ledamöter uttalat tvifvel, huruvida en inteckning, för hvilken
köparen, såsom utgifvare af fordringshandlingen eller eljest såsom före¬
gående innehafvare af fastigheten, redan före auktionen iklädt sig per¬
sonligt betalningsansvar, rätteligen bör förklaras hafva genom den exe¬
kutiva försäljningen blifvit utan verkan; och har enligt hans uppfatt¬
ning nu gällande lag icke afgjort, huruvida i nämnda fäll inteckningen
kan dödas. Medgifvas bör, att gällande lagstiftning icke innehåller någon
bestämmelse i frågan. Men blifver föreliggande förslag antaget såsom
lag, kan någon tvekan härutinnan icke vidare uppkomma, då i detsamma
uttryckligen föreskrifves, att inteckning, hvarom nu är fråga, skall, efter
det köpeskillingen blifvit mellan borgenärerne fördelad, vara utan verkan.
Vidkommande åter de inteckningar, till hvilkas gäldande köpe¬
skillingen lemnat tillgång, låter det visserligen tänka sig, att genom
förfalskning af protokollet angående köpeskillingens fördelning eller
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
genom felaktig tillämpning af detsamma eller på annat dermed jemfor-
ligt sätt sådan inteckning ©behörigen kan varda dödad i den ordning
23 § inteckningsförordningen bestämmer. Till sådant brottsligt eller
felaktigt förfarande — kvilket för öfrigt kan störande ingripa inom
hvarje af lagstiftningen regleradt område — torde emellertid hänsyn ej
böra tagas i vidsträcktare mån än att det bör stå öppet för den, som
titan att vara i ärendet hörd blifvit lidande genom domstolens beslut,
att, sedan han erhållit kunskap om det oriktiga beslutet, deri påkalla
ändring. Och det torde icke vara föremål för tvekan att för den, som
förlorat sin inteckningsrätt genom förfalskning eller oriktig tillämpning
af de handlingar, Indika i förevarande fall skola vid rätten företes, be¬
fogenhet finnes att, i den ordning 25 kap. 22 § rättegångsbalken be¬
stämmer, söka ändring i rättens beslut.
Då sålunda borttagandet af föreskriften om inteckningshafvares
inkallande enligt min uppfattning, icke medför någon fara, och en dylik
anordning fasthellre, på sätt jemväl af en ledamot i högsta domstolen
särskildt framhållits, för fastighetsegaren måste anses innebära en be¬
stämd fördel, synes mig förevarande hemställan ej böra föranleda ändring
af förslaget.
En af högsta domstolens ledamöter har ansett en köpare icke
böra förhindras att, i enlighet med 111 § utsökningslagen, med inne-
liafvaren af en inteckning, som icke kan fullt gäldas ur köpeskillingen,
öfverenskomma att densamma tillsvidare må qvarstå ogulden till så stort
belopp, som kan utgå; och skulle i detta fall ett undantag från den
i 23 § af förslaget gifna allmänna regeln kunna medgifvas, allenast öf-
verenskommelsen blefve anmärkt i liqviden. Det sålunda ifrågasatta
undantaget synes mig emellertid icke vara af någon större praktisk be¬
tydelse. Vid flertalet exekutiva försäljningar blir nemligen just inne-
bafvaren af den inteckning, som endast delvis kan utgå ur fastigheten,
köpare deraf; och i dessa fall kan möjligheten att vid gällande kraft
bibehålla en del af sistnämnda inteckning uppenbarligen icke för köparen
hafva någon synnerlig betydelse. Vid detta förhållande och då högsta
domstolens öfrige ledamöter, som deltagit i förslagets granskning, icke
biträdt ifrågavarande erinran, synes förslaget i denna del böra bibe¬
hållas oförändradt.
I enlighet med den vid 38 § inom högsta domstolen gjorda hem¬
ställan har i paragrafen intagits föreskrift, att i inteckningsprotokollet
anteckning må kunna göras derom att intecknad fordran vid exekutiv
försäljning kunnat ur köpeskillingen fullt utgå; hvarjemte med anled¬
ning af förenämnda ändring i lydelsen af 86 § utsökningslagen nödiga
jemkningar i 38 och 61 §§ inteckningsförordningen blifvit vidtagna.
43
Kongl. Maj.ts Nåd■ Proposition No 11.
I afseende å förslaget till lag om vissa ändringar i intecknings-
förordningen hafva slutligen två af högsta domstolens ledamöter, om ock
med skiljaktigheter beträffande detaljerna, uttalat sig för en mera ge¬
nomgripande förändring af hithörande bestämmelser. Såsom motiv här¬
för hafva dessa ledamöter, af hvilka den ene förklarat sig anse redan
det remitterade förslaget innebära afsevärda förbättringar i flera hän¬
seenden, framhållit vissa olägenheter, som enligt deras uppfattning skulle
qvarstå, äfven om förslaget genomfördes. Dessa olägenheter afse emel¬
lertid väsentligen andra förhållanden än dem, som föranledt Riksdagens
skrifvelse i ämnet, och deras afhjelpande skulle påkalla ändringar i gäl¬
lande lagstiftning af vida större omfattning än som för närvarande kan
ifrågasättas.
Öfriga förevarande lagförslag hafva af högsta domstolens fleste
ledamöter lemnats utan annan anmärkning än som föranledes af fram-
stälda erinringar mot borttagande af ediktalstämningen vid dödande af
inteckning i exekutivt såld fastighet.
Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att förslagen till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen,
till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875, till lag angående ändrad lydelse af 51
§ konkurslagen, till lag om ändring i vissa delar af förordningen angå¬
ende jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866,
samt till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879, de båda förstnämda för¬
slagen med de ändringar hvarom ofvan förmäles, måtte, jemlikt § 87
regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.»
Justitierådet Herslow åberopade hvad han vid förslagens gransk¬
ning i högsta domstolen yttrat i de delar, deri de nu framlagda försla¬
gen afveke från de af honom uttalade åsigter.
Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande de¬
partementschefens hemställan.
Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse,
bilagan C. vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Erik Öländer.