Åttonde hufyudtiteln, 179
samt att för ändamålet bevilja en förhöjning från och med år 1899
af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till semi¬
narier för folkskolelärares bildande med 6,800 kronor.
Uti Kongl. Maj:ts förnyade reglemente för folkskolelärareseminarierna [21.]
i riket den 1 december 1865 föreskrefs, att rektor skulle senast en månad Tryckning af
efter vårterminens slut till konsistorium inkomma med berättelse
undervisningens gång under det förflutna läsaret samt att konsistorium riemas års-
sedan skulle sända berättelsen jemte eget utlåtande till ecklesiastikdeparte- rtdnnördser-
mentet. Denna föreskrift blef bibehållen uti nu gällande nådiga seminarie-
stadga af den 29 januari 1886.
Den föreskrifna berättelsen var icke afsedd för allmänheten utan
endast för de myndigheter, som utgjorde seminariernas styrelse och öfver
dem öfvade tillsyn. Berättelsen har derför icke brukat tryckas utan
lemnats skrifven till vederbörande.
Den omständigheten att ifrågavarande berättelser icke varit lika lätt
tillgängliga för allmänheten som motsvarande berättelser öfver de all¬
männa lärqverkens anordning och verksamhet har hos många väckt
missnöje. Å ena sidan har man frågat, hvarför icke folkskoleläraresemi¬
narierna, dessa synnerligen vigtiga läroanstalter, borde för allmänheten
framlägga redogörelse för sin verksamhet lika väl som andra offentliga
läroinrättningar, då ju folkskolelärareseminarierna upprättades och under-
hölles af staten, och det sålunda vore i sin ordning att den stora allmän-
mänheten finge kännedom om deras anordning och sätt att arbeta. A
andra sidan hafva många seminarielärare uttalat den åsigten, att redo¬
görelse för ifrågavarande läroanstalters inrättning och arbete borde af-
gifvas på sådant sätt, att hvem som helst kunde utan större omgång eller
kostnad blifva i tillfälle att vinna kännedom om innehållet i densamma.
Detta skulle nemligen bidraga till borttagande af de missuppfattningar rö¬
rande ifrågavarande läroanstalter, som stundom låtit höra sig.
För seminarierna sjelfva torde det derjemte blifva till stort gagn, om
de genom att sinsemellan utbyta de årsredogörelser, hvarom här är fråga,
sattes i tillfälle att lära känna de olika anordningar, som vid hvart och
ett af dem blifvit vidtagna.
Från några seminarier i utlandet sändas årsredogörelser till eckle¬
siastikdepartementet. Icke endast vanlig höflighet utan ock omtanke om
eget bästa fordrar sålunda, att man till gengäld skickar tillbaka berättelser
öfver de inländska seminariernas verksamhet. Detta kan under nuvarande
förhållanden ej ske på annat sätt än genom att låta afskrifva^ de berät¬
telser, som enligt föreskriften i nådiga seminariestadgan skola årligen till
180 Åttonde liufvudtiteln.
ecklesiastikdepartementet inlemnas. Då detta förfaringssätt både är tids¬
ödande och medför ej obetydliga kostnader, har följden blifvit, att man
ej skickat ofvannämnda utländska seminarier några årsberättelser från de
inhemska seminarierna.
På grund af här angifna skäl har den åsigt en allt mer gjort
sig gällande,, att de redogörelser för seminariernas verksamhet, soin år¬
ligen skola inlemnas till ecklesiastikdepartementet, borde tryckas. Tre
seminarier hafva ock af Eders Kongl. Maj:t fått nådigt tillstånd att de år,
da tillfälligtvis kassan till materiel m. m. dertill lemnade tillgång, använda
någon del deraf till betäckande af kostnaderna för tryckning af ifråga¬
varande redogörelser. Man har emellertid ej kunnat ålägga alla semina-
narierna att lata trycka den föreskrifna arsredogörelsen, enär man ej
kunnat påräkna, att deras materielkassor egde tillgång till de utgifter, som
dermed vore förenade.
Kostnaderna för tryckning af ifrågavarande årsredogörelser torde be¬
löpa sig årligen till 150 å 200 kronor för hvarje seminarium, eller till
högst 2,400 kronor vid dem samtliga.
Med stöd af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för tryckning i erfor¬
derligt antal af de i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser,
höja det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till semi¬
narier för folkskolelärares bildande med 2,400 kronor.
Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits kommer an¬
slaget till till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 322,125 kronor,
att ökas med 60,000 kronor eller till 382,125 kronor.
[22.] I folkskolestadgan af den 18 juni 1842 föreskrefs, att i hvarje för-
Understöd (^samling borde finnas minst en, helst fast skola, med vederbörligen vid ett
mfä/r*tm,-s<:minarium godkänd lärare; men, der medellöshet eller lokala förhållanden
naw«r/(?r 6ö-hindrade inrättandet af fast skola, finge tills vidare barnaundervisningen
wnnt“{Zmå-besörjas 1 flyttande o skolor med en eller flera på nyss nämnda sätt god-
skoian. kända lärare. Da åtskilliga församlingar icke hade förmåga att inrätta
och underhålla erforderligt antal dylika skolor, tilläts genom kongl. kun¬
görelsen den 29 september 1853 att, der byar, hemman, torp eller lägen¬
heter vore sa aflägsna, att dit hörande barn icke utan svårighet kunde
begagna den med sålunda godkänd lärare försedda skolan, mindre skolor,
fasta eller flyttande, finge inrättas. Till lärarebefattning i dessa skolor
skulle få antagas personer, som inför pastor och skolstyrelse företett betyg
om god frejd och kristligt lefverne, samt ådadalagt, att de kunde obehin¬
dradt och riktigt läsa svenskt och latinskt tryck innan, att de hade efter
Åttonde hufvudtiteln. 181
katekesen god kristendomskunskap, att de kunde skrifva läsligt samt att
de innehade de enklaste och allmännaste begreppen af räknekonsten och
hesutte förmågan att i dessa stycken undervisa.
Snai‘t visade det sig, att i skolor med större antal lärjungar läraren
icke tillfredsställande kunde handhafva undervisning och tukt,^ helst lian
hade till uppgift att samtidigt handleda barn af alla inom skolåldern va¬
rande åldersklasser. Derför förordnades genom kongl. kungörelsen den
23 april 1858, att mindre skolor öfverallt å landet, oberoende utaf af-
ståndet från folkskola, som vore med examinerad lärare försedd, och till
det antal, som församlingen för lättad tillgång till undervisning för der¬
inom varande barn funne behöflig!, finge inrättas i ändamål att det första
förberedande kunskapsmåttet för nybörjare kunde i dessa skolor inhemtas,
och att således de skolor, för hvilka enligt folkskolestadgan examinerade
lärare erfordrades, måtte företrädesvis hafva till föremal de mera försig¬
komna barnens undervisning.
De mindre skolor, som hade till uppgift att sörja för undervisning af
nybörjare, blefvo i sistnämnda kongl. kungörelse kallade småskolor.
Derjemte förordnades uti samma kungörelse, att församlingarna kunde er¬
hålla bidrag af statsmedel till hjelp vid ändamålsenligt inrättande af om-
förmälda skolor. Omkring fem år derefter stadgades det i kongl. kun¬
görelsen den 11 december 1863, att, der småskolor funnes försedda med
understöd af allmänna medel, folkskolestyrelsen hade rätt föreskrifva,
att i den fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet endast sådana
lärjungar borde mottagas, som redan kunde hjelpligt läsa innantill.
För att småskolorna måtte komma att skötas af dugande lärare, befalde
Kongl. Maj:t i cirkulär till domkapitlen af den 22 april 1864, att dom¬
kapitlen skulle vaka deröfver, att lärare och lärarinnor i småskolorna icke
antoges utan att inför skolrådet hafva ådagalagt, att de egde de insigter,
som folkskolestadgans 6 §, sådan denna lydde i kongl. kungörelsen den
29 september 1853, föreskrefve, samt förmåga att i de der omförmälda
ämnena undervisa.
Efter en tid fann man dock nödvändigt att vidtaga särskilda anord¬
ningar för bildande af lämpliga lärare och lärarinnor vid småskolorna.
Fördenskull anordnades vid folkskolelärareseminarierna i Linköping och
Lund särskilda afdelningar för utbildande af småskolelärare. Dessa
afdelningar blefvo dock efter ett par år indragna, enär det visade sig, att
de elever, som anmälde sig till inträde i dem, i allmänhet ej egde erfor¬
derliga förutsättningar för att kunna utbildas till dugande lärare vid små¬
skolan. Bättre framgång både de afdelningar för bildande af småskole¬
lärarinnor, som inrättades vid folkskolelärinneseminarierna. i Stockholm
182 Åttonde hufvudtiteln.
och Skara. Derför blefvo ock dylika afdelningar förbundna med ode lära¬
rinneseminarier, som år 1875 inrättades i Falun och Kalmar. År 1878
inordnades de med lärarinneseminarierna förenade afdelningarna för små¬
skolelärarinnors bildande uti de egentliga seminarierna såsom deras första
klass. I denna skulle meddelas en sådan småskolelärarinnebildning, som
äfven lämpade sig som grundläggning för den undervisning, som i de tre
följande klasserna meddelades dem, som ginge qvar vid seminariet för att
der utbildas till folkskolelärarinnor.
Lti Eders Kongl. Maj:ts nadiga stadga för folkskolelärareseminarierna
i riket den 29 januari 1886 föreskrifves, att med de elever, som dertill
anmälde sig, och i årsexamen med andra klassen erhållit godkända vitsord
i kristendomskunskap, svenska språket, räkning, välskrifning samt peda¬
gogik och metodik, skulle ett särskild! praktiskt prof i öfningsskolans
smaskoleafdelning anställas, omfattande de kunskaps- och öfningsämnen,
som förekomma, i denna afdelning, dock med undantag af sång för dem’
som icke deltagit i denna öfning; och egde den, som i profvet godkändes,
att erhålla betyg öiver aflagd smaskolelärarinne(lärare)examen. Dessutom
hafva tvenne statsseminarier inrättats för bildande af finska och lappska
småskolelärare och lärarinnor. Det finska är förlagdt i Haparanda och
det lappska i Jockmocks socken.
De lärare och lärarinnor för småskolorna, som utbildats på ofvan
omtalade sätt, hafva varit få i förhållande till skolornas antal, och under
^°PP hafva de blifvit allt färre. Behofvet af lärarekrafter vid
smaskolan har sålunda endast i obetydlig grad fylts genom de anord¬
ningar, som . staten vidtagit. ^ Redan tidigt begynte derför landstingen att
sörja för utbildningen af smaskolelärare och lärarinnor. De läroanstalter,
som af landstingen inrättades för ifrågavarande ändamål, voro till en
början ganska oregelbundet anordnade och mycket skiljaktiga med hänsyn
till både lärotid och lärokurser. Genom nådiga kungörelsen den 11 ja¬
nuari 1878, i hvilken bestämdes de vilkor, under hvilka ett skoldistrikt
till aflönande af lärare och lärarinna vid småskola kunde erhålla det i
lag medgifna högsta lönetillskott af allmänna medel, åstadkoms en viss
likhet i förenämnda hänseenden. Deri förordnades nemligen, att lärotiden
skulle omfatta minst sju månader och att derunder vissa bestämda läro¬
kurser skulle genomgås.. Dock förekomma ännu stora olikheter i de sär¬
skilda landstingsseminariernas organisation in. in.
Jemte de af landstingen anordnade seminarierna förekomma äfven
sådana, som upprättats af enskilda personer, hvilka dertill erhållit Eders
Kongl.. Maj:ts tillstånd. Äfven dessa läroanstalter måste rätta sig efter
föreskrifterna i ofvan berörda förordning af den 11 januari 1878, så vida
Åttonde hufvudtiteln. 183
nemligen de ville utbilda sådana lärare och lärarinnor, att skoldistrikten
till deras aflönande skulle blifva berättigade att åtnjuta det högsta med-
gifna bidrag af allmänna medel.
Sedan Riksdagen 1897 beviljat medel till förbättring af lärares och
lärarinnors vid mindre folkskolor och småskolor samt biträdande lärares^och
lärarinnors löner, har Eders Kongl. Magt den 28 maj 1897 utfärdat nådig
stadga angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium
för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller så¬
som biträdande lärare vid folkskola. Genom nämnda stadga hafva de
lärokurser, som skola genomgås vid ifrågavarande läroanstalter, blifvit
något höjda samt bestämdare och mera afrundade. För öfrigt gifvas der
föreskrifter angående hvad som är att iakttaga vid den här ofvan omför-
mälda pröfningen.
För utbildande af lärare och lärarinnor vid småskolan voro under år
1896 29 seminarier i verksamhet. Af dessa voro 2 anordnade af staten
(i Haparanda och Jockmock), 19 af landsting, 1 af stad samt 7 af enskilda
personer.
Kalmar, Gotlands, Hallands, Elfsborgs och Skaraborgs län hafva under
nämnda år ej iklädt sig några kostnader får anskaffande af examinerade
lärare och lärarinnor vid småskolorna inom dessa län. De öfriga länens
landsting hafva, enligt från seminariernas föreståndare inhemtade uppgifter,
för nämnda ändamål haft följande utgifter nemligen: Stockholms 2,550
kronor, Upsala 3,475, Södermanlands 2,038: 70, Östergötlands omkring
4,667, Jönköpings 3,100, Kronobergs 1,525, Blekinge 2,200, Kristianstads
1,413: 65, Malmöhus omkring 7,095, Göteborgs och Bohus län 4,223: 46,
Vermlands 4,400, Örebro 3,537: 77, Yestmanlands 4,500, Kopparbergs 4,850,
Gefleborgs 5,900, Vesternorrlands (enligt stat för 1897) 6,725, Jemtlands
4,825, Yesterbottens omkring 3,000 och Norrbottens 4,500 kronor. Norr¬
köpings stad betalar till Östergötlands läns landsting årligen 500 kronor
såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för det af landstinget under¬
hållna småskolelärarinneseminariet. Göteborg har sitt eget seminarium.
Somliga af seminarieföreståndarne hafva angifvit utgifterna för seminariet
för kalenderår, andra för läsår.
Otvifvelaktigt har den nuvarande anordningen för utbildande al lärare
och lärarinnor vid småskolan varit mycket billigare, än om staten skulle
hafva upprättat för detta ändamål erforderliga läroanstalter. Denna an¬
ordning har derjemte medfört den fördelen, att de, som velat skaffa sig
behörighet för anställning vid småskola, kunnat göra det i hemorten.
Härigenom hafva kostnaderna för dem blifvit väsentligen mindre, hvilket
varit af så mycket större vigt, som de flesta af dem varit medellösa. Dess-
184 Åttonde hnfvudtiteln.
utom halva de i allmänhet kommit att tjenstgöra i trakter, med hvilkas
förhållanden de varit förtrogna, hvilket ej heller varit utan betydelse vid
utöfningen af deras kall.
Staten har ej understödt landstingsseminarierna på annat sätt, än att
den medgifvit vissa lärarinnor vid dessa läroanstalter pensionsrätt i folk-
skolelärarnes pensionsinrättning i enlighet med bestämmelserna i nådiga
kungörelsen den 9 augusti 1884.
Emellertid har den fordran börjat göra sig gällande, att staten borde
bekosta utbildningen äfven af lärare och lärarinnor vid småskolan eller
åtminstone lemna bidrag af allmänna medel åt de landsting, som upp¬
rättade och underhölle läroanstalter för sådant ändamål. Då den nu¬
varande anordningen för ifrågavarande lärares och lärarinnors utbildning
medför obestridliga fördelar, synes det vara ändamålsenligast, attstaten,
med denna anordnings bibehållande, bidrager till betäckandet af kost¬
naderna för landstingsseminarier. För dylikt understöd talar ock, att
kostnaderna för nämnda läroanstalter blefve jemnare fördelade på de skatt¬
skyldiga, än nu är fallet, samt att vid seminarierna sannolikt ännu ända-
målsenligare anordningar kunde komma att vidtagas.
Styrelsen för landstingsseminariet i Vesternorrlands län har hos Eders
Kongl. Maj:t anhallit, att af allmänna medel bidrag måtte beviljas till af¬
lönande af de lärarinnor, som vore anstälda vid seminariet. Eders Kongl.
Maj:t nödgades afsla denna framställning, då inga medel funnos att för
ändamålet tillgå.
Det synes mig, såsom ofvan angifvits, vara rättvist och till gagn för
folkundervisningen, att staten mer än hittills bidrager till betäckande af
kostnaderna för utbildning af de lärare, hvarom här är fråga. Bästa sättet
för statens understöd torde under förefintliga förhållanden vara, att lands¬
tingen erhålla till aflönande af de vid seminariet anstälda lärare och lära¬
rinnor, som enligt ofvan berörda nådiga förordning äro berättigade till
pension i folkskolelärarnes pensionsinrättning, lönetillskott enligt de grunder,
som äro eller varda stadgade, för att skoldistrikt skall erhålla dylikt löne¬
tillskott till aflönande af de vid distriktets folk- och småskolor anstälda
lärare och lärarinnor.
Beträffande det belopp, hvartill statens bidrag skulle komma att uppgå,
kunna fullt säkra beräkningar icke göras. Det beror ju till väsentlig del
pa huru ifrågavarande läroanstalter komma att utvecklas.
Tager man Vesternorrlands läns landstingsseminarium, hvilket är två¬
årigt och försedt med flera fasta lärarebefattningar än något af de öfriga
seminarierna, till utgångspunkt, skulle landstinget, om det beslötes, att lands¬
tingen skulle få uppbära bidrag af allmänna medel till aflönande af lärare
Åttonde hufvudtiteln. 18ä
och läraripnor vid sina seminarier efter ofvan angifna grunder, blifva be¬
rättigad! att uppbära lönetillskott för tre folkskolelärarinnor och en små¬
skolelärarinna. Antager man att dessa lärarinnor tjenstgjort så länge, att
skoldistrikt för deras aflönande borde erhålla högsta i lag medgifna löne¬
tillskott, skulle ifrågavarande landsting till aflönande af sina lärarinnor
erhålla i statsbidrag 1,633 kronor 34 .öre. Antager man vidare att tjugu
landsting vore berättigade till lika stort statsbidrag till aflöningar åt lä-
rarne vid sina seminarier, skulle beloppet af statens utgifter för nu ifråga¬
varande ändamål uppgå till 32,666 kronor SO öre. Sådana förhållandena
för närvarande äro vid de särskilda seminarierna torde 12,000 kronor vara
dertill tillräckliga. Men då åtskilliga förändringar beträffande seminarier¬
nas organisation och den vid dem anstälda lärarepersonal kunna inträffa,
innan här omtalade statsbidrag skulle komma att utgå, torde denna summa
böra höjas till 20,000 kronor, helst som det är sannolikt, att, om bidrag
af allmänna medel beviljas till betäckande af kostnaden för landstings-
seminariernas underhåll, åtskilliga seminarier komma att blifva tvåklassiga
i stället för enklassiga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:
dels att medgifva, att landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
till aflönande af lärare och lärarinnor vid af landstinget eller staden in-
rättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor vid smaskola
och mindre folkskola eller af biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola,
må uppbära bidrag af allmänna medel enligt samma grunder, som gälla
med afseende på de lönetillskott, hvilka af statsmedel utgå till skoldistrikt
för aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskola,
under vilkor:
a) att seminariet är ordnadt i öfverensstämmelse med gällande före¬
skrifter angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium
för anställning som lärare vid småskola och mindre folkskola eller som
biträdande lärare vid folkskola;
b) att seminariet ställes under en särskild af vederbörande landsting
eller stad utsedd, af tre personer bestående styrelse, hvilken eger att an¬
taga och afskeda seminariets lärare och lärarinnor;
c) att lärarne och lärarinnorna hafva samma behörighet, som, derest
distrikt skall ega rätt till statsbidrag till lärares och lärarinnors aflöning,
fordras för anställning vid folkskola eller småskola;
d) att seminariets lärare och lärarinnor ega minst lika stora löneför¬
måner som dem, hvilka äro stadgade för lärare och lärarinnor vid folk-
och småskolor;
Bill. till Kikad. Prut. 18U8. 1 Samt. 1 Afd.
24
186 Åttonde hufvudtiteln.
e) att lärarne och lärarinnorna tjenstgöra vid seminariet eller dess
öfningsskola minst 841 veckor årligen och minst 20 timmar i veckan
samt att de ej innehafva annan tjenst, till hvilkens innehafvares aflöning
lönetillskott af statsmedel utgår; samt
f) att lärarne och lärarinnorna äro anstälda med ömsesidig rätt till
uppsägning på viss tid;
dels att lör här omförmälda ändamål på ordinarie stat uppföra ett
förslagsanslag af 20,000 kronor.
[23.] I skrifvelse den 11 maj 1896 har Riksdagen, med anledning af inom
EU andra Riksdagen väckta motioner, anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta
ffordinarie verkställa utredning, om och under hvilka vilkor ordinarie lärare vid folk¬
lärare och skola må, utöfver nu bestämda löneförmåner, erhålla ett andra ålders-
tillägg samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna
•kota. kunde föranleda.
Rörande det i Riksdagens skrifvelse omförmälda ärende hafva infor¬
drats utlåtande från öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i de särskilda länen, domkapitlen i riket och Stockholms
stads konsistorium samt direktionen öfver folkskolelärarnes pension sinrätt-
ning.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands och Vester-
norrlands län samt domkapitlen i Upsala och Vesterås förorda, att den af
Riksdagen äskade utredningen måtte blifva företagen, hvarvid domkapitlen
som sin mening uttala, att, med tagen hänsyn till behofvet, icke lika goda
skäl kunde anföras för att bevilja ett andra ålderstillägg åt lärarinnor som
åt lärare, hvilka sistnämnda i regeln hade familj att underhålla, och att
icke heller alla manliga lärare, af hvilka många med sin läraretjenst för¬
enade andra befattningar, torde vara i verkligt behof af sådant ålderstill-
lägg. Domkapitlet i Vesterås anser derjemte, att en och annan lärare icke
kunde sägas hafva giort sig så förtjent af församlingen, att denna kunde
känna sig uppfordrad till att höja hans lön, ehuru ej mot hans tjenst¬
göring gjorts ..någon anmärkning med laga påföljd enligt gällande folk¬
skolestadga. Äfven härpå ansåge sig domkapitlet böra lägga någon vigt,
då församlingarnas utgifter för folkskoleväsendet redan vore ganska tyn¬
gande, och då domkapitlet förutsatte, att församlingarna skulle till det andra
ålderstillägget bidraga med en tredjedel samt domkapitlet ingalunda skulle
kunna tillstyrka, att detsamma skulle i sin helhet utgå af statsmedel.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Elfsborgs, Verm-
lands, Örebro, Kopparbergs, Vestmanlands, Gefleborgs och Jemtlands län,
samt domkapitlen i Linköping, Skara, Strengnäs, Vexiö, Lund, Göteborg,
Åttonde liufvudtiteln.
187
Kalmar, Karlstad, Hernösand och Visby tillstyrka, att ordinarie lärare och
lärarinna, som oförvitligt tjenstgjort fem år, sedan han eller hon erhållit
det första ålderstillägget, måtte vara berättigade till ännu ett ålderstillägg
å 100 kronor.
Som skäl för tillstyrkande af ett andra ålderstillägg anföres: att, äfven
om man antoge, att folkskolelärarne, då de utnämndes till ordinarie tjenst,
i allmänhet vore fria från skulder, så att deras löneinkomster oafkortadt
Unge användas till deras lefnadsbehof, det likväl af ingen torde bestridas
att deras löneinkomster ändock vore ganska knappa. Till välförtjent hjelp
och uppmuntran hade derför åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folk¬
skolan beviljats ett ålderstillägg af 100 kronor att efter fem års oförvitlig
tjenstgöring utgå, men, då uppenbart vore, att lärarnes löneinkomster,
äfven med inräknande af ålderstillägget, efter ytterligare några års förlopp
blefve än mera knappa, synnerligast för lärare, som bildat familj och
sålunda hade flera än sig sjelfva att försörja, syntes ett andra ålderstill-
lägg vara af behofvet påkalladt. Den nu utgående minimiaflöningen till
folkskolelärare måste anses låg i förhållande till det mödosamma och
ansvarsfulla arbete, som de utförde, samt de uppoffringar, de måst vid¬
kännas för att utbilda sig till det vigtiga lärarekallet. Den tid och de
kostnader, eu lärare måste använda för vinnande af behörighet till ordi¬
narie tjenst både, liksom svårigheten för folkskolelärarne att draga sig
fram på deras nu bestämda löner, ostridigt under senare tiden ökats,
under det tillfälle för folkskolelärarne att bereda sig några extra inkomster
på åtskilliga orter ej funnes. En jemförelse med många andra tjenster,
som hvarken fordrade en sådan utbildning eller vore af samma sträf-
samma beskaffenhet, talade för beviljande af bättre lönevilkor för folk¬
skolelärarne. De biförtjenster, som kunde förenas med eu folkskolelärare-
tjenst, borde icke tillmätas den betydelse, att de finge inverka på frågan
om ett ålderstillägg. En frestelse att mer eller mindre åsidosätta lärare¬
kallets kraf läge deruti, att läraren funne sig nödsakad att offra tid och
krafter på arbete vid sidan af kallet i syfte att för sin nödtorftiga utkomst
skaffa sig biförtjenster.
Till stöd för yrkandet, att det ifrågasatta ålderstillägget bör komma
icke allenast lärare utan äfven lärarinnor till godo, anföres af de i ämnet
hörda myndigheter att, då i förevarande fall det vore arbetet och icke något
annat, som skulle godtgöras, det andra ålderstillägget, liksom det första,
borde tillerkännas såväl lärarinnor som lärare, och att några afsevärda
skäl icke funnes för handen att från delaktighet af ett andra ålderstillägg
utesluta lärarinna, då ju kompetensvilkoren för ordinarie anställning vid
folkskola vore lika för lärare och lärarinna.
188
Åttonde hufvndtiteln.
För förslaget, att det andra ålderstillägget borde utgå efter fem år,
sedan vidkommande lärare erhållit det första, åberopas, att det, som i
detta hänseende gälde beträffande andra ålderstillägget åt ordinarie lärare
vid rikets allmänna läroverk och af samma skäl, som dervid varit be¬
stämmande, borde tillämpas äfven vid fråga om ett andra ålderstillägg
till folkskolelärare.
Med hänsyn till vilkoren i öfrigt för erhållande af ett andra ålders¬
tillägg uttalas i allmänhet den mening, att i detta hänseende samma for¬
dringar borde uppställas, som vore stadgade för att det nu medgifna
ålderstillägget skall utgå.
Ofverståthållareembetet anser, att det andra ålderstillägget borde be¬
viljas ordinarie lärare och lärarinna vid folkskolorna i riket efter väl vits¬
ordad tjenstgöring under tio år, räknadt från den 1 januari året efter
skedd utnämning till ordinarie tjenst, hvaremot Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i Östergötlands, Skaraborgs, Hallands, Vesterbottens samt
Göteborgs och Bohus län hålla före, att ifrågavarande ålderstillägg borde
utgå först efter femton ordinarie tjenstår.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Upsala län
anse, att Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse tillfEders Kongl. Maj:t
rörande den sak, som nu vore i fråga, afsåge endast lärare.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län förordar,
att det andra ålderstillägget måtte utgå med ett belopp af '200 kronor.
Nästan alla de myndigheter, från hvilka utlåtanden inkommit, öfverens¬
stämma deruti, att två tredjedelar af äfven det andra ålderstillägget borde
utgå af statsmedel och en tredjedel direkt af skoldistriktets tillgångar,
enär det skulle lända till förryckande af den ekonomiska grundval, hvarpå
vårt folkskoleväsen hittills blifvit bygdt, om utgifterna för ett andra ålders¬
tillägg helt och hållet skulle bestridas af statsmedel. Dock har äfven den
mening blifvit framstäld, att hela ålderstillägget borde utgå af statsmedel,
emedan i annat fall många församlingar, som vore betungadejaf stora ut¬
gifter för sina skolor, lätt kunde frestas att vid val af lärare föredraga
yngre personer derför, att de vore billigare, samt enär de ökade kost¬
naderna för skolväsendet ofta kunde hindra vidtagande af förbättringar
deruti.
Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som blifvit
befald att låta verkställa utredning, huruvida — i händelse ordinarie lärare
och lärarinna vid folkskola, utöfver det ålderstillägg, hvartill de nu vore
berättigade, skulle erhålla ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100 kronor
efter fem eller tio års tjenstgöring, sedan de kommit i åtnjutande af det
första ålderstillägget — såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som folk-
Åttonde hnfvndtiteln.
189
skolelärarnes enke- och pupillkassa, under förutsättning att nuvarande
årliga bidrag af statsmedel fortfarande finge till dem utgå med oför-
minskadt belopp och att de för dem nu gällande bestämmelser blelvc
oförändrade, kunde fullgöra sina förbindelser, har låtit verkställa om-
förmälda utredning och dermed jemte eget utlåtande till Eders Kongl.
Maj:t inkommit. För nämnda utredning anhåller jag få lemna närmare
redogörelse vid fråga om anslag, som höra under riksstatens nionde hufvud-
titel. I detta sammanhang torde jag få nämna, att direktionen i sitt under¬
dåniga utlåtande anfört, bland annat, att utaf den ifrågavarande utred¬
ningen framginge, att år 1896 pensionsinrättningens tillgångar motsvarade
dess förpligtelser, men tillika att pensionsinrättningen, äfven om minimi-
delaktighetsbeloppet förblefve vid den nuvarande siffran, vore i behof af
ökning i inkomsterna, derest brist skulle kunna undvikas, och detta endast
i följd af den normalt fortgående utvidgningen af pensionsinrättningens
ansvarsförbindelser. För att förekomma brist borde, om nuvarande be¬
stämmelser fortfarande finge ega kraft, statsanslaget årligen höjas med
95,000 kronor; men för den händelse, att minimibeloppet för delaktighet
i pensionsinrättningen, såsom nu blifvit ifrågasatt, förändrades från 700
till 800 kronor, skulle detta medföra en ökning i delaktighetens summa
af omkring 500,000 kronor och i sammanhang dermed borde statsanslaget
höjas med 50,000 kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till
folkskolelärares pensionering upptagna beloppet 357,873 kronor borde höjas
med tillsammans 145,000 kronor, eller till 502,873 kronor.
Beträffande folkskolelärarnes enke- och pupillkassa framginge af den
utredning, som direktionen den 19 mars 1894 till Eders Kongl. Maj:t
öfver! emu åt, att den ifrågasatta höjningen af minimidelaktighetsbeloppet
till 800 kronor för denna kassa skulle kunna genomföras utan att derför
med nuvarande bestämmelser någon ökning af statsbidraget vore behöflig.
För att vinna en öfversigt öfver folkskolelärarnes och lärarinnornas
löneförmåner och andra inkomster hafva uppgifter derom för år 1896 in¬
fordrats från skolrådsordförandena i de särskilda skoldistrikten. Af dessa
uppgifter framgå följande förhållanden.
Vid landets folkskolor voro under nämnda år anstälda:
1. Folkskolelärare:
a) ordinarie
1) i städerna .....
2) å landsbygden
b) extra ordinarie
1) i städerna .....
2) å landsbygden
190
Åttonde hufvildtiteln.
i
i
c) vikarierande
1) i städerna ................... ................ 4| 1nt,
2) å landsbygden..................................... 102|
II. Folkskolelärarinnor:
a) ordinarie
1) i städerna .......;. .i..;........................ 798)
2) å landsbygden........................................ 660|
b) extra ordinarie
1) i städerna ......................................... 196)
2) å landsbygden..................................... 4flj
c) vikarierande
1) i städerna ...i.-wA.............. 7|
2) å landsbygden............................ 44|
Hela antalet folkskolelärare uppgick sålunda till
och hela antalet folkskolelärarinnor till..„.................
eller tillhopa till
Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:
1,458
241
51
4,614
1,750
6,364.
I. hvilka erhållit första icke ordinarie anställning före aflagd afgångs-
examen från seminarium:
1) i städerna ................. 132 2) å landsbygden........................ 92
II. för hvilka från afgångsexamen vid seminarium eller erhållen
dispens derifrån till första icke ordinarie anställning förflutit:
1) i städerna:
mindre än 1 år...................... 901
1— 2 år...........................61
2— 3 »......... ................ 33
3— 4 » ..................... ................ 10
4 — 5 » ..........^,4..,',,......... 8
5 år och derutöfver............. 17
2) å landsbygden:
mindre än 1 år.................. 2,823
1— 2 år.................................. 137
2— 3 » ................................. 46
3— 4 »................................... 21
4— 5 » .................................. 13
5 år och derutöfver .......... 19
III- för hvilka från afgångsexamen vid seminarium eller dispens der¬
ifrån till första ordinarie anställning förflutit:
1) i städerna: 2) å landsbygden:
mindre än 1 år.............
|
....... 248
|
mindre än 1 år.............
|
..... 1,627
|
1-2 år.....................
|
....... 285
|
1—2 år.........................
|
..... 1,283
|
2—3 » ...........................
|
...... 185
|
2—3 »
|
638
|
3—4 » ...............................
|
....... 140
|
3—4 » ......
|
328
|
4—5 » ...........................
|
....... 121
|
4—5 » .
|
206
|
5 år och derutöfver........
|
....... 392
|
5 år och derutöfver.....
|
...... 450
|
Åttonde hufvudtiteln.
191
Antal extra ordinarie lärare och lärarinnor:
I. som erhållit första icke ordinarie anställning före afläggande af
afgångsexamen vid seminarium: *' < ».i
1) i städerna .................................... 13 2) å landsbygden..................t.....1
II. för hvilka från afgångsexamens afläggande till första icke ordinarie
anställning förflutit:
1) i städerna:
mindre än 1 år............o...191
‘ilo
1— 2 år........................
2— 3 ».........................
3— 4 »........................
4— 5 » ........................
5 år och derutöfver
Mil.
23
7
5
2
5
2) å landsbygden:
mindre än 1 år..........66
1—2 år. ...r....,.......„.................4*. 7
2— 3 ».......................
3— 4 » ........................
4— 5 » ........................
5 år och derutöfver
.....
tt
Tf:
1
3
/iin
O
i städerna:
600 kronor n,k+u..i4öb—. 217
601—700 » ..4............i 305
139
.....................105
...................... 46
Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:
I. som för åtta månaders undervisning åtnjöto i egentlig lön:
2) å landsbygden:
600 kronor i.M..4...
601—700 » .....
701—800 » .....
801- 900 »
901—1,000 » .......
1,001—1,100» ........
1,101—1,200 » .................
1,201—1,300 » .................
1,301—1,400 » .................
1,401-^1,500 » 1
1,501—1,600 » '.4,,i-ii,:.
1,601—1,700 » ...wiuu.m...
1,701 och derutöfver 1
701—800
801—900
901—1,000
1,001
1,101 — 1,200 »
1,201—1,300 »
1,301—1,400 >
1,401 — 1,500 »
1,501 — 1,600 »
1,601 — 1,700
1,100 » 301
...................... 37
............... 3
..................... 164
..................... 1
..................... 4
.u*
4,211
338
" 67
18
8
9
1
3
1
2
1,701 och derutöfver .......... 55
II. som för åtta månaders undervisning åtnjöto utöfver den egentliga
lönen ålderstillägg med följande belopp
1) i städerna:
under 100 kronor (alla dessa
åtnjuta i egentlig lön 700
kronor eller mer) .............. 34
100 kronor ........................ 280
101—200 » 237
öfver 200 » 288
2) å landsbygden:
under 100 kronor (alla dessa
åtnjuta i egentlig lön 700
kronor eller mer)........... 11
100 kronor....................... 3,485
101—200 » 55
öfver 200 » .................,...., 5
III. som för undervisning utöfver åtta månader åtnjöto för s. k. öfver¬
läsning:
192
Åttonde hufnidtiteln.
1)
|
i städerna:
|
|
2) å landsbygden:
|
//, ; f; 14 ? /
|
|
under 75 kronor....................
|
177
|
under 75 kronor ...
|
................ 49
|
|
75 > ...............
|
15
|
75
|
................. 62
|
|
87: 50 » .......;..:aU ..
|
91
|
87: 50
|
................. 267
|
, f
|
88—100 » !
|
53
|
88—100
|
................. 18
|
|
101—150 kronor..................
|
125
|
101—150 kronor.
|
'.li..... 26
|
|
151—200 » .kliOAU
|
25
|
151—200
|
................ 24
|
|
öfver 200 » .................v.ui*
|
48
|
öfver 200 »
|
—
|
*
|
IV. soin för undervisning
|
i fortsättningsskola eller i
|
söndags- och
|
altonskola atnjöto:
|
|
|
|
1)
|
i städerna:
|
|
2) å landsbygden:
|
|
t
|
50 kronor .......................
|
15
|
50 kronor ......
|
................ 91
|
|
51—100 » ........................
|
48
|
51—100 »
|
340
|
|
101—150 .» ...............
|
54
|
101—150 »
|
................ 440
|
|
öfver 150 » ......................
|
133
|
öfver 150 »
|
|
|
V. som i ersättning för undervisning i slöjd uppburit:
|
|
1)
|
i städerna:
|
|
2) å landsbygden:
|
• l Oil
|
|
under 75 kronor.....................
|
24
|
under 75 kronor ..
|
............... 132
|
|
75—99 » .....................
|
13
|
75—99
|
......484
|
|
100—149 » ....................
|
32
|
100—149
|
................ 600
|
|
150—199 » ................’
|
25
|
150—199
|
................ 248
|
|
200 » ..............
|
16
|
200
|
1 45
|
|
öfver 200 » .....................
|
122
|
öfver 200 »
|
................ 64
|
|
VI. hvilka hade bostad in natura eller ersättning derför
|
i penningar:
|
1)
|
i städerna:
|
|
2) å landsbygden:
|
|
|
a) in natura ................ 1
|
172
|
a) in natura...
|
............ 4,474
|
|
b) i ersättning derför:
|
|
b) i ersättning derför:
|
|
under 50 kronor ..............
|
—
|
under 50 kronor
|
........24
|
|
50—74 » ..............
|
1
|
50—74
|
................. 55
|
|
75—99 * ........
|
5
|
75—99
|
.................. 24
|
|
100 » ...........
|
38
|
100
|
.................. 35
|
|
öfver 100 » 1,
|
165
|
öfver 100 ;ii *
|
.................. 46
|
|
VII. hvilka hade vedbrand
|
in
|
natura eller ersättning
|
derför i pen-
|
rungar:
|
|
|
|
1)
|
i städerna:
|
|
2) å landsbygden:
|
|
|
a) in natura............................
|
93
|
a) in natura.............
|
............ 3,570
|
|
b) i ersättning derför:
|
f i i
|
b) i ersättning derför:
|
|
under 50 kronor ..............
|
8
|
under 50 kronor
|
........... 107
|
Åttonde HwfViid«ftefH.
m
50—74
75—99
100
öfver 100
kr.
»r [ ■<,;
3>l - f
>
•r -'i-
.......
...:<< 204'
iH.j. .155
Wi318
603
50—74
75—99
100
öfver 100
kr. 'Ui 445
» 260
* -t- 202
» ............ 74
Vill. Indika både kofoder in natura eller ersättning derför i pen-
nmgar:
1) i städerna:
|
00 2
|
; ....... . it t * • ! r X , • >
2) å landsbygden:
|
' 1
{ ‘ÖL'
|
a) in natura.............m.»:.
|
3
|
, a) in natura...............
|
... 469
|
b) i ersättning derför:
|
|
b) i ersättning derför:
|
|
inunder 50 kronor ......
|
*' 4 i in- I
|
i«.' under 50 kronor.......
|
... 201
|
50—74 * ■ .....
|
.....j. ,, 52
|
50—74 » r ,•»
|
. . 1,223
|
75—99
|
.....370
|
75—99 »
|
.... 1,271
|
100 Åt'* !
|
380
|
100 ; :J.....
|
1,260
|
öfver 100 »
|
576
|
öfver lQQji/v *
|
•1H 234
|
Antal extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor,
I. som för åtta månaders undervisning åtnjöto i kontant lön:
1) i städerna: j 2) å landsbygden:
500
600
601—700 «■"
701—800
801—900
901 — 1,00Q.
öfver 1,000
kronor
.Mild»
ii »<•>>'
tPffjtH:
ll-fll-r J--
7
94
261
5
2
no
9
500
600
601^-700
701—800
801—900
901—1,000
öfver 1,000
kronor
»
.j.
I
14
56
4
1
3
1
II. som för undervisning utöfver åtta månader åtnjöto för s. k. öfver¬
läsning:
l) i städerna:
under 75 kronor
7 5 »
87: 50,
88—100 »
101 — 150 »
151—200
b
n \
.■(.■i
2) å landsbygden:
36 under 75 kronor
25 75 »
4 87: 50;
5 88—100
12 101—150
— 151—200 »
6
13
1
1
2
III. som för undervisning utöfver åtta månader v fortsättningsskola
åtnjöto:
2) å landsbygden.
........................... — 75 kronor .............................. 1
............. — ioo » ............................. i
......j. 2 150 » ....... f i....... 3
1) i städerna:
75 kronor
100 »
150 »
Bih. till Bikul Prat. 18.99. 1 Sami. I Afd.
26
194
Åttonde hnfrndtiteln.
IV. hvilka för undervisning i slöjd uppburo ersättning:
1) i städerna: 2) å landsbygden:
under 75 kronor..............l!.1...... 6
75—99 » ................. 3
1)
1)
under 75 kronor ................... 6
75—99 » ......V.y.:....... 4
100—149 •’!'!>• -'i::.........it...... 3
150 — 199 kronor........................ 1
200 » '.:;e...... —
öfver 200 » 8
100—149 » 5
150—199 kronor...................... 1
200 » ........................ —
öfver 200 » —
V. hvilka hade bostad in natura eller ersättning derför i penningar:
i städerna: 2) å landsbygden:
a) in natura..................... 5
b) i ersättning derför:
under 50 kronor....... —
50—74 ......V
75—99 ik » ......
100 * 36
öfver 100 » 82
a) in natura
b) i ersättning derför:
under 50 kronor .....
50—74 » .....
75—99 » .....
100 » .....
öfver 100 »
59
1
4
2
6
5
VI. hvilka hade vedbrand in natura eller ersättning derför i penningar:
i städerna: ' 2) å landsbygden:
a) in natura................................ 5
b) i ersättning derför:
under 50 kronor.................. 24
1 50—74 » 48
75—99 » 16
100 » 36
öfver 100 .................. 3
a) in natura................................. 49
b) i ersättning derför:
under 50 kronor................. 2
50—74 ■ »••>' 15
75—99 » .........d,;.:..1 4
100 » 7
öfver 100 » —
1)
VII. hvilka hade kofoder in natura eller ersättning derför i penningar
b)
i städerna:
a) in natura..................
i ersättning derför
under 50 kronor.t
50—74 » ...
75—99 » ..
100 » ...
öfver 100 »
2) å landsbygden:
a) in natura...............t.
b) i ersättning derför:
1
8
47
70
6
under 50 kronor.........J.U... 2
50—74 » 15
74—99 * 23
100 » 36
öfver 100 » 1
Folkskolelärare, som innehade presterlig befattning:
1) i städer........................................... 2 2) å landsbygden ........................... 13
Åttonde hufvudtiteln.
195
Folkskolelärare och -lärarinnor:
I. som innehade klockare-
|
och organistbefattning med årsinkomst
|
af:
|
i städerna:
|
2) å landsbygden:
|
|
under 100 kronor ...............
|
.. — under 100 kronor .................
|
40
|
100—199 » ................
|
.. — 100—199 » ..................
|
253
|
200—299 •» .............
|
... 5 200—299 » ..................
|
311
|
300—399
|
... 3 300—399 » ......
|
238
|
400—499 » ................
|
.. 2 400—499
|
107
|
500 kronor och derutöfver
|
.. 10 500 kronor och derutöfver
|
128
|
II. som innehade endast klockaretienst med en årsinkomst af:
|
|
i städerna:
|
2) å landsbygden:
|
|
'under 100 kronor ............
|
... — under 100 kronor .............
|
78
|
100 < »
|
. — 100 * ...........
|
35
|
öfver 100 » .............. i
|
3 öfver 100 » .........:......
|
145
|
III. som innehade endast organist^enst med en årsinkomst af:
|
|
i städerna:
|
2) å landsbygden:
|
|
under 100 kronor ...............
|
... — under 100 kronor....................
|
. 37
|
100 » ................
|
... — 100 * ..................
|
. 29
|
öfver 100 » ..................
|
... 8 öfver 100 » ............
|
. 61
|
IV. som innehade annan befattning i församlingens tjenst eller kommu¬
nalt uppdrag med årsinkomst af:
1) i städerna:
under 100 kronor ............. 21
100 * ................. 9
öfver 100 » .................... 63
utan uppgift om årsinkomst . 28 1
2) å landsbygden:
under 100 kronor .................. 447
100 » 32
öfver 100 » 102
utan uppgift om årsinkomst 68
Bland de i församlingens och kommunens tjenst förekommande be¬
fattningar hafva uppgifvits: anställning i sparbank (kassör, kontrollör, af-
delningsföreståndare, kamrer, räkenskapsförare), anställning som vaccinatör,
föreståndare för fattiggård, uppbördsman af presterskapets löner, kommunal¬
stämmas ordförande och som bibliotekarie i sockenbibliotek.
V. som innehade befattning i statens tjenst med en årsinkomst af:
1) i städerna :
under. 100 kronor .................... 2
100 » ................... 2
öfver 100 » 17
utan uppgifven årsinkomst
2) å landsbygden:
under 100 kronor ................. 29
100 » 31
öfver 100 » 195
utan uppgifven årsinkomst .. 15
Af de folkskolelärare och -lärarinnor, som innehade befattningar i
statens tjenst, voro de flesta föreståndare för post- och telegrafstationer.
VI. som hade annan bisysselsättning:
1 i städerna .......................... 122 2) å landsbygden ................. 412
196 Åttonde hnfvudtiteln.
Folkskolelärare och lärarinnor, som hade andra bisysselsättningar,
voro: ordförande i brandstodskomité, föreståndare för telefonstation, auk-
,. * _ boutrednmnsmän, hemtnansegare och ärren datorer, tidnings-
skrifvare, revisorer och föreståndare för handelsföreningar, fotografer, bok¬
bindare, siffergranskarc i folkbank, trädgårdsmästare, resepredikanter och
nykterhetstalare, innehafvare af charkuteriaffär samt trikinundersökare m. in.
Antal ordinarie folkskolelärare och lärarinnor:
I. som år 1899 tjenstgjort fem år
a) i städerna: 2) £ landsbygden:
lärare .................... 528 lärare ...................................... 3,631
lärarinnor^............ 707 lärarinnor............................ 554
II. som år 1899 tjenstgjort tio år och derutöfver:
1) i städerna: 2) å landsbygden:
lärare....................... 421 lärare ................. 3,028
lärarinnor .............. 481 lärarinnor....................... 344
III. som under 1889 fingo sin första ordinarie anställning och hvilkas
tionde ordinarie tjenstår sålunda utgår under år 1899:,i
1) i städerna: ,, 2) å landsbygden:
lärare..........................i,.......17 lärare ..................................... 115
lärarinnor ..................32 lärarinnor .... ......,4!j........... 27
Skulle lärare och lärarinna erhålla det nu ifrågasatta ålderstillägget,
så snart fem år förflutit, sedan de bekommit det första, skulle sålunda,
enligt de uppgifter, som här ofvan lemnats angående antalet lärare och
lärarinnor, som år 1899 tjenstgjort tio år och derutöfver, 4,274 lärare och
lärarinnor under nämnda år blifva berättigade till ålderstillägg. Komine
detta att utgå med 100 kronor till hvar och en af dem, skulle alltså
427,400 kronor vara erforderliga derför. Af dessa skulle, om de grunder,
som hittills varit gällande vid beräkning af statsbidrag till aflönande af
lärare och lärarinnor vid folkskolan, fortfarande komine att tillämpas, två
tredjedelar eller i rund summa 284,934 kronor erläggas af statsmedel.
Bestämdes det åter, att det andra ålderstillägget skulle komma veder¬
börande lärare och lärarinnor till godo först från början af det kalenderår,
som komine närmast efter det, då det tionde ordinarie tjenståret utgått,
skulle förutnämnde 4,274 lärare och lärarinnor med undantag af de 191,
hvilkas tionde ordinarie tjenstår, enligt här ofvan meddelade uppgifter
utgar under ar 1899, eller 4,083 lärare och lärarinnor den 1 januari 1899
blifva berättigade till ålderstillägg, till hvilkas gäldande 272,200 kronor
eller i jemnadt täl 270,000 kronor vore erforderliga af statsmedel.
Då hänsyn tages dertill, att, sedan de minimilöner, som nu utaf! till
7 O
197
Åttonde hnfvudtiteln.
folkskolelärare och lärarinnor, bestämdes, fordringarna tör behörighet till
lärarebefattningar vid folkskolan höjts, att nämnda skolas betydelse och
vigt sa väl för den enskilde, som deraf begagnar sig, som för samhället i
dess helhet ökats, att arbetet i henne blifvit i samma mån ansvarsfullare
och mödosammare samt att lefnadskostnaderna öfver hufvud onekligen
stigit, anser jag i likhet med de flesta myndigheter, som hafva afgifvit
utlåtanden i ämnet, rättvist och billigt, att någon förhöjning i lärare¬
personalens löner beredes.
Då de skäl, som bär ofvan anförts för en ökning af ifrågavarande
löner, icke endast tala för eu förbättring af lärarnes löner, utan jemväl
ådagalägga det billiga och rättvisa deruti, att äfven lärarinnornas löne¬
förmåner ökas, kan jag sålunda icke instämma med dem, som mena, att
den ifrågasatta löneförhöjningen borde komma endast lärarne till godo,
och jag kan det så mycket mindre, som det är att befara, att om lära¬
rinnors minimilöner bestämmas till lägre belopp än lärares, ekonomiska
hänsyn blifva alltför mycket, ja, mångenstädes uteslutande bestämmande,
när det skall afgöras, huruvida lärare eller lärarinna skall anställas vid
vederbörande skola.
Ej heller kan jag instämma med dem, som hålla före, att endast vissa
lärare och lärarinnor böra komma i åtnjutande af den ifrågasatta löne¬
förhöjningen. Då den minimilön, som för närvarande, enligt gällande lag,
tillkommer innehafvare af lärarebefattning vid folkskola, ansetts vara väl
knapp, synes nemligen den förhöjning deraf, hvarom nu är fråga, böra
tillkomma alla vid folkskolan anstälda ordinarie lärare och lärarinnor
oberoende deraf, om de hafva några inkomster af sysselsättningar, som
ligga utanför läraretj en stens område eller icke; äfvensom deraf, om de vid
skötandet af sin befattning ådagalagt alldeles särskilda förtjenster. De
extra inkomsterna äro nemligen ersättning för arbete, som ej utföres åt
läraren på grund af den befattning, han såsom lärare innehar, utan som
han utför jemte de till läraretjensten hörande göromål, och för hvilket
han sålunda måste anses berättigad till särskild ersättning. Någon billighet
kan ju ej ligga deruti, att en extra inkomst, förvärfvad genom ökadt
arbete, skall medföra nedsättning i löneförmåner, som äro afpassade efter
en tjensts säregna beskaffenhet under förutsättning att denna på ett fullt
tillfredsställande sätt skötes. Om för öfrigt rätten att besluta angående
det ifrågasatta ålderstillägget öfverlätes åt de särskilda skoldistrikten, torde
man, lärd af erfarenheten, med allt skäl kunna antaga, att den rätten ofta
skulle medföra intriger, tvister och splittringar inom församlingarna, samt
att beslutet ej sällan skulle komma att bero på godtycklighet och tillfälliga
stämningar samt alstra missförstånd och missnöje. Derjemte torde af den
redogörelse för lärarnes och lärarinnornas löneförmåner, som här ofvan
198 Åttonde hufvudtiteln.
lemnats, framgå, att de extra inkomsterna äro hvarken af den betydenhet
eller af den omfattning, att de kunna göra den ifrågasatta löneförhöjningen
obehöflig, helst som ersättningen för naturaförmåner är i många skoldistrikt
i förhållande till det verkliga värdet alltför låg. För öfrigt vore det ju
en fördel, om läraren blefve så aflönad, att han för att förskaffa sig sitt
nödtorftiga uppehälle ej tvunges att egna sig åt sysselsättningar, som ej
stå väl tillsammans moed hans befattning och som hota att draga hans
intresse från skolan. A andra sidan torde jag få erinra om betydelsen
deraf, att det tinnes platser, som äro förmånligare än andra antingen der¬
igenom, att innehafvarne hafva större löneförmåner än vanligen är fallet,
eller derigenom att de hafva tillfälle att bereda sig inkomster utöfver lönen
genom att öfvertaga jemväl andra sysslor, som äro förenliga med en lärares
ställning och icke utgöra hinder för honom att fullt tillfredsställande sköta
sin egentliga befattning. Härigenom eggas nemligen många lärare till fort¬
satt arbete för sin utbildning, för att en gång kunna erhålla en sådan för¬
delaktigare plats. Ett sådant lärarnes fortsatta utbildningsarbete kommer
alltid skolan till godo.
Beträffande öfriga vilkor för erhållande af det ålderstillägg, som nu
är i fråga, ansluter jag mig till dem, som’hålla före, att i hufvudsak
samma vilkor, som gjort sig gällande vid bestämmandet af hvad som
fordras för att en lärare vid de allmänna läroverken skulle ega rätt att
åtnjuta högre lön, borde fastställas äfven i fråga om folkskolelärares
uppflyttning i högre lönegrad.
Ibland föreskrifterna beträffande lärares vid de allmänna läroverken
uppflyttning i högre lönegrad finnes äfven den, att uppflyttningen i regel
skall ega rum vid början åt ett kalenderår. Det synes mig som om samma
föreskrift borde tillämpas äfven i fråga om folkskolelärares uppflyttning
i högre lönegrad, helst som samma grundsats gjorde sig gällande vid sist¬
one års riksdag, då, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, medel beviljades
till ett ålderstillägg åt vid småskolan anstälde examinerade lärare och
lärarinnor.
Men kommer denna föreskrift att tillämpas beträffande det nu ifråga¬
satta lönetillägget, bör den äfven hafva tillämpning på det lönetillägg å
ett hundra kronor, som redan nu kommer folkskoleläraren till godo efter
fem års oförvitlig tjenstgöring. Skulle åter äfven det första ålderstillägget
komma att utgå först från och med början af kalenderåret närmast efter
det, da det femte ordinarie tjenståret utgått, torde man genom ett särskildt
öfvergangsstadgande böra sörja för, att folkskolelärare och lärarinnor, som
tillträdt ordinarie befattning före den 1 januari 1899, ej måtte lida någon
minskning uti sin nuvarande rätt.
Åttonde Imfrudtiteln. 199
På grund af livad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning
åt ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, att från och med år 1899
lända till efterrättelse, nemligen:
Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd af-
gångsexamen från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium, blifvit
i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för åtta
månaders eller 341/., veckors undervisning, åtnjuta minst sex hundra kronor
samt två ålderstillägg å ett hundra kronor hvartdera, det ena efter fem
och det andra efter tio års oförvitlig tjenstgöring, räknadt från och med
början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder läraren eller lärarinnan
såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning.
Öfver gång sstadgande.
Den som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning, är såsom ordi¬
narie lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall, pa sätt hittills varit
stadgadt, derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under
fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst sju^ hundra
kronor. Sådan lärare eller lärarinna skall från och med kalenderaret när¬
mast efter det, då han eller hon uppnår tio ordinarie tjenstår, dock icke
före den 1 januari 1899, för nyss angifna undervisning bekomma ett ålders¬
tillägg af ett hundra kronor;
dels att besluta följande förändrade bestämmelser angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor, att från och
med år 1899 lända till efterrättelse, nemligen:
Till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder eller ersätt¬
ning derför, minst sex hundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid
folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhaller, förutom,
nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst fem hundra kronor,
eger skoldistrikt, derest läraren eller lärarinnan årligen meddelar under¬
visning i skolan minst åtta månader eller 341/_. veckor af aret — under hviska
läsdagarna uppgå till minst 192 — att af statsmedel bekomma ett ärligt
bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön läraren eller lärarinnan,
förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter,
hvilket bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall, ma öfverstiga fyra
hundra kronor.
Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap
oförvitligt tjenstgjort under så lång tid, att den årliga lönen till honom
200 Åttonde Jnifrudtfteln.
eller henne skall utgå för sagda undervisning med minst sju hundra
kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför,
eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med fyra hundra sextiosex
kronor sextiosju öre.
Har läraren eller lärarinnan oförvitligt tjenstgjort i folkskola som
ordinarie ytterligare sa länge att den arliga lönen till honom eller henne
af sådan anledning skall utgå för samma undervisning med minst åtta
hundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med fem hundra
trettiotre kronor trettiotre öre;
dels ock slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta löne¬
förhöjningen det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag för
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,300,000 kronor,
må höjas med 270,000 kronor, eller till 4,570,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Den provisoriska utvidgning af undervisningen vid tekniska högskolan,
hög- som under de senare åren egt rum, bär icke syftat till att vara en blott
tillfällig och ^öfvergående anordning. Redan från början har det framstått
såsom ett mål att göra utvidgningen stadigvarande, och en bestämd plan
för densamma har uppgjorts samt med vissa modifikationer lagts till grund
för omorganisationen. Den provisoriska utvidgningen bär i afbidan på
den definitivas genomförande tjenat att till fullo bekräfta dennas behöflighet
och pröfva vissa detaljer af planen för utvidgningen, medan under tiden
högskolans lokaler försatts i ett skick, som möjliggör eu stadigvarande
utveckling af undervisningen.
Riksdagen har kraftigt medverkat till anordnande af berörda provi¬
soriska utvidgning och förberedande åtgärder för dess fortbestånd i öfverens¬
stämmelse. med framlagda förslag. Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
framställningar har Riksdagen alltsedan år 1892 på extra stat dels år
efter ar beviljat anslag till förstärkande af lärarekrafterna samt till materiel,
dels anslagit medel till omfattande förändringar och inredningsarbeten i
högskolans lokal, dels ock anvisat ett betydande belopp till utförande af
en nybyggnad för högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar.
Den plan, som ligger till grund för den nu afsedda utvidgningens
genomförande, är framlagd i mina anföranden till statsrådsprotokollen öfver
ecklesiastikärenden^ den 14 januari 1895 och den 14 januari 1897, vid-
fogade nämnda ars propositioner till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof. Jag skall derför nu blott i största korthet erinra,
hurusom, sedan eu komité uppgjort förslag till högskolans utvidgning och
Åttonde hufvudtiteln. 201
till ett tidsenligt ordnande af undervisningen derstädes, samt vissa jemk-
ningar i detta förslag vidtagits af högskolans styrelse, förslaget framlades
för 1894 års riksdag, som visserligen hade åtskilliga erinringar att göra
vid den uppgjorda planen, men för öfrigt välvilligt upptog frågan om den
tilltänkta omorganisationen. Sedan högskolestyrelsen, efter nådig remiss,
lämpat förslaget i enlighet med de flesta af Riksdagens anmärkningar der¬
emot och uttalade önskningar, har, såsom nyss antydts, förslaget i dess
sålunda jemkade och förenklade form förelagts Riksdagen åren 1895 och
1897 i sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts j^amställningar om anslag
för tekniska högskolan.
Med bifall till de framställningar, som sistnämnda år gjordes, beviljade
Riksdagen på ordinarie stat för högskolan bland annat till inrättande af extra
lärarebefattningar 5 matematik, maskinlära, väg- och vattenbyggnadskonst,
mekaniska laborationer, elektroteknik, elektrokemi och teknisk hygien ett
belopp af tillhopa 12,750 kronor. Genom dessa i planen afsedda nya
lärarekrafters tillkomst togs det första betydelsefulla steget till genomförandet
af den stadigvarande utvidgningen af högskolans undervisning. Till fullföljd
af den sålunda påbörjade omorganisationen har nu styrelsen för högskolan
i underdånig skrifvelse den 7 september nästlidna år gjort framställning
om nådig proposition till Riksdagen rörande de anslag, som styrelsen
anser vara af nöden för högskolans utvidgning i enlighet med den upp¬
rättade, förenklade planen.
Den väsentligaste af de sålunda ifrågasatta anslagsposterna afser för¬
stärkning af högskolans undervisning genom förbättring af aflöningarna
vid de nu befintliga sju lektoraten derstädes samt upprättande af tre nya
lektorat äfvensom nya extra-lärare- och assistent-befattningar.
Vid högskolan finnas för närvarande, som nämnts, sju lektorat, nem¬
ligen i beskrifvande geometri och ritkonst, i geodesi och topografi, i kon¬
struktion af enkla maskindelar, i elementarmekanik och beskrifvande maskin¬
lära, i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst samt byggnadsstatik, i
metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi. Beträffande dessa
läraretjensters förbättring och upprättande af nya lektorat yttrar högskole¬
styrelsen till en början, att i det af särskilda komiterade för tekniska hög¬
skolans utvidgning och omorganisation den 15 december 1891 afgifna
utlåtande ifrågasatts att förändra lektoraten till extra ordinarie pro¬
fessurer äfvensom att upprätta två nya professurer; men då det af Eders
Kongl. Maj:t i detta syfte till 1894 års Riksdag framlagda förslaget icke
vann Riksdagens bifall, hade i stället i det förslag, som, jeinkadt i den af
nämnda års Riksdag anvisade riktning, af Eders Kongl. Maj:t förelagts
1S95 års Riksdag, lektoraten bibehållits, men med förökad undervisnings-
Bih. till Rikstl. Prat. 1S98. t Sami. 1 Afd. 20
202 Åttonde liufvudtiteln.
skyldighet och förbättrad aflöning. Styrelsen ville nu, likasom förut, fram¬
hålla, att för de flesta af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore
mycket ofördelaktiga, saväl med hänsyn till det af dessa lärare fordrade
arbetet, som i jemförelse med de vilkor, andra lärare med likartad verk¬
samhet atnjöte. Vid en högskola, och ej minst vid en teknisk högskola,
vore det nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen i
de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill
komme att genom den utvidgning undervisningen vid högskolan borde
erhålla, för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete
väsentligt skulle ökas, syntes det styrelsen mycket obilligt, om högskolans
lektorer i något fall skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska
elementarskolorna. För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade,
i någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna hade det synts styrelsen
nödvändigt, att, med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisnings¬
tidens längd och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande,
lektoraten delades i tva grupper: den ena med lönevilkor, motsvarande
lektorernas vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de
högst aflönade,^ redan nu befintliga lektoraten vid högskolan, men med ett
alderstillägg, sa att dessa lektorer slutligen erhölle samma aflöning, som
lektorerna vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg. De löneför¬
måner, som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika grup¬
perna, komme sålunda att utgöra för den förstnämnda gruppen 3,000
kronor, deraf lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,000 kronor,
med två alderstillägg af 500 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, och för den sista gruppen 4,000 kronor — fördelade i lön
2,700 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor — och med ett ålders¬
tigen £ af. 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring. Styrelsen
ville härvid fästa uppmärksamhet på den omständigheten, att redan två
lektorat vid högskolan vore aflönade med 4,000 kronor hvartdera, samt
att två af de föreslagna nya lektoraten, nemligen i allmän fysik och i
skeppsbyggeri, skulle efter den förenklade planen ersätta de båda med
0,000 kronor aflönade nya ordinarie professurer, Indika af nyss omtalade
komiterade föreslagits till inrättande för dessa läroämnen.
Styrelsen indelar härefter de tio lektoraten i omfönnälda båda grupper
med angifvande af de särskilda lektoratens läroämnen och motiverande af
lönevilkorens förbättring. Enligt denna indelning skulle till den ena
gruppen, med en aflöning af 4,000 kronor och ett ålderstillägg af 500
kronor, höra följande fem lektorat.
l) Lektoratet i beskrifvande geometri och ritkonst, för närvarande af-
lönadt med 3,350 kronor. —— Tnnehafvaren af detta lektorat skulle åligga
att i nämnda vi^ti^a ämnen meddela undervisning jemväl i den parallel-
Åttonde hufvudtiteln. 203
kurs, som voro nödvändig med hänsyn till det stora antalet elever i läro¬
anstaltens första årskurs.
2) Lektoratet i metallurgi och hyttkonst, hvilket redan nu vore af-
lönadt med 4,000 kronor. — Innehafvarens undervisningsskyldighet skulle
ökas med metallurgisk teknologi.
3) Lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, hvilket för
närvarande inginge i det med 4,000 kronor aflönade lektoratet i allmän
byggnadslära, husbyggnadskonst och byggnadsstatik. — Undervisningen i
sistnämnda lektorats läroämnen vore nu delad mellan två lärare, emedan
det ej varit möjligt att erhålla en person, som vore villig och kompetent
att bestrida undervisningen i samtliga dessa ämnen. Af det nuvarande
lektoratets aflöningsmedel användes 2,700 kronor för uppehållande af under¬
visningen i allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Den lärare, som för
framtiden komme att bestrida berörda undervisning, skulle erhålla väsentligt
förökad undervisningsskyldighet dels genom de parallelkurser, hvilka pa-
kallades genom det stora elevantalet, dels genom den vidsträcktare fack¬
undervisning, som ingeniörskonstens utveckling gjorde nödvändig för de
blifvande väg- och vattenbyggnadsingeniörerna och arkitekterna.
4) Ett nytt lektorat i allmän fysik, hvilket skulle inrättas i stället för
den förut ifrågasatta ordinarie professuren i detta för den nya tekniken så
ofantligt vigtiga ämne.
5) Ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst med särskild hänsyn till
konstruktionen af ångfartyg samt fartyg af stål och jern, hvilket lektorat
skulle ersätta den förut föreslagna ordinarie professuren i sagda ämne. —
Behofvet af det sistnämnda lektoratet vore en följd af nödvändigheten att
vid tekniska högskolan kunna meddela en någorlunda omfattande veten¬
skapligt teknisk undervisning i ett läroämne, som vore af så stor vigt för
vårt lands såväl sjöfart som industri. Såsom i den nådiga propositionen
till 1895 års riksdag särskild! framhållits, vore det ingalunda afsigten
att vid tekniska högskolan meddela enahanda undervisning, som vid den
mera elementära skola för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, hvilken från
navigationsskolan i Göteborg blifvit flyttad till Chalmers tekniska läro¬
anstalt, utan hvad som åsyftades vore blott den speciella del af denna
näringsgren, hvilken vid flera af landets mekaniska verkstäder idkades,
nemligen konstruktionen af ångfartyg och fartyg af stål och jern. Tek¬
niska högskolan vore den enda af vårt lands läroanstalter, som meddelade
eu för ändamålet tillräcklig undervisning i matematik, fysik, maskinlära,
byggnadsstatik med flera ämnen, hvilka måste ingå i planen för utbild¬
ning af de ingeniörer, som sysselsatte sig med konstruktioner af nu ifråga¬
varande slag; och med hänsyn till de många af högskolans elever i fack-
skolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, hvilka efter slu-
204 Åttonde hufvudtiteln.
tade studier vunne anställning vid verkstäder, der ångfartyg byggdes, vore
det af stor vigt, att ifrågavarande undervisningsämne tillgodosåges med
en särskild lärostol.
Till den andra af omförmälda grupper skulle följande fem lektorat,
med en aflöning af 3,000 kronor och två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, hänföras:
1) Lektoratet i geodesi och topografi, för närvarande aflönadt med
2,000 kronor. Detta lektorats innehafvares undervisningsskyldighet skulle
förökas dels genom en parallelkurs i fältmätningar, nödvändig genom det
störa antalet elever i andra årskursen, hvilka alla deltoge i denna under¬
visning, dels ock genom utvidgad undervisning i geodesi för blifvande väg-
och vattenbyggnads- samt grufingeniörer.
2) Lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar, för närvarande af¬
lönadt med 2,700 kronor. — Undervisningen skulle för detta lektorats
innehafvare ökas genom utvidgning af undervisningen för de blifvande
maskiningeniörerna, i synnerhet beträffande anordningar och skötsel af
maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.
o) Lektoratet i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, för
närvarande^ aflönadt med 2,000 kronor. — Innehafvaren af sagda lektorat
skulle erhålla väsentligt förökad undervisningsskyldighet, derigenom att
lian skulle bestrida undervisningen i den parallelkurs i maskinkonstruk¬
tioner för andra årskursens elever, hvars upprättande blifvit nödvändigt på
grund af det stora elevantalet i nämnda årskurs.
4) Lektoratet i geologi, och mineralogi, hvilket för närvarande aflönas
med 3,000 kronor. Lektorn i detta ämne skulle erhålla förökning i sitt
arbete till följd af det stora elevantalet i den första årskursen, hvarest alla
deltoge i undervisningen i dessa läroämnen, samt äfven genom utsträckning
af undervisningen för de blifvande grufingeniörerna.
5) Ett nytt lektorat i husbyggnadskonst i stället för den förut ifråga¬
satta extra ordinarie professuren i samma ämne. — Undervisningen” i
ämnet _ bestredes för närvarande af en extra ordinarie lärare. Lärarens
undervisning blefve emellertid i hög grad förökad dels genom parallel-
kurser, nödvändiga t ill följd af det stora antalet elever i den andra års¬
kursen, dels genom utvidgning af den förberedande undervisningen för de
elever, som särskildt egnade sig åt de olika byggnadsfacken.
Då jag öfvergår till att omförmäla de anslag till extra lärarebefatt¬
ningar, som högskolestyrelsen nu ifrågasätter, vill jag till en början erinra,
hurusom, enligt hvad jag nyss nämnde, Riksdagen år 1897 beviljade anslag
pa ordinarie stat till sju extra lärarebefattningar. Utom dessa upptogos i
planen för högskolans utvidgning — jemte tre förutvarande extra lärare-
Åttonde liufrudtiteln. 205
tjenster — två andra extra lärarebefattningar, nemligen i zymoteknik och
i frihandsteckning. Till dessa befattningar begär nu styrelsen anslag och
yttrar dervid: Undervisning i zymoteknik — ett läroämne, hvilket nu¬
mera blifvit af stor betydelse för de på jäsningsprocesser beroende kemiskt-
tekniska industrigrenar, som spelade en så vigtig roll inom näringarna
både de senare åren försöksvis införts vid högskolan och meddelades genom
en i ämnet anstäld docent. I den nya laboratoriebyggnaden vore sär¬
skilda lokaler afsedda för undervisningen i sagda ämne, och efter denna
byggnads fullbordande skulle en ordnad undervisning i läroämnet införas
vid högskolan. Ifrågavarande lärarebefattning vore derför af behofvet pa-
kallad och till aflöning vid densamma erfordrades ett anslag af 1,200
kronor årligen. Hvad åter anginge extra lärarebefattningen i frihandsteck¬
ning, funnes i detta ämne redan en extra lärare med eu aflöning af 1,350
kronor. Enär denne lärare genom högskolans utvidgning skulle erhålla
ökad undervisningsskyldighet till följd af det ökade elevantalet, hvarigenom
indelning] i flera grupjter erfordrades vid undervisningen, vore en förhöj¬
ning i hans aflöning med 250 kronor till 1,600 kronor af nöden.
Hvad härefter beträffar den till följd af det ökade antalet elever och
undervisningens utsträckning erforderliga förhöjningen i anslaget till assi¬
stenter förklarar högskolestyrelsen, att den genom den provisoriska utvidg¬
ningen af högskolan vunna erfarenheten ådagalagt, att det belopp, som
tillförene angifvits såsom erforderligt till arfvoden åt assistenter, nemligen
14,300 kronor, vore det lägsta belopp, som för ändamålet kunde göra till¬
fyllest; och högskolestyrelsen meddelar tillika, huru detta belopp skulle
fördelas mellan de läroämnen, i hvilka på grund af stort antal elever eller
andra förhållanden lärarne behöfva biträde af assistenter, nemligen på
följande sätt:
för en assistent i ren matematik ............................................ 800 kronor
» två assistenter i geodesi och topografi, tillsammans .. .. 700 »
» cn assistent i beskrifvande geometri och linearritning .. 700 »
» » » » teoretisk mekanik ............................................ 900 »
» :> » » konstruktion af enkla maskindelar in. in. . 900 »
» » » » maskinlära............................................................ 500 »
» » » » allmän fysik .................................................. 1,200
» » » » tillämpad fysik................................................ 1,000
» » » » konstruktion af värmeapparater ................ 500
» » » » allmän kemi ................................................... 1,500
» » » » kemisk teknologi ................................-.......... 1,600 »
» » » » bergskemi .................................................. 600
Transport 10,900 kronor
206
Åttonde hufyudtiteln.
Transport 10,900 kronor
för en assistent i väg- och vattenbyggnadskonst..................... 1,500 »
» två assistenter i husbyggnadskonst för andra och högre
. årskurser.............................................................. 900 »
» en assistent i frihandsteckning ........................................... 500 »
» tillfälliga lärarebiträden........................................................ 500 »
Summa 14,300 kronor.
o Enär det pa ordinarie stat för tillfälliga lärarebiträden och assistenter
utgående anslaget för närvarande endast utgör 7,000 kronor, skulle således
i denna utgiftspost erfordras en förhöjning af 7,300 kronor. Styrelsen har
i fråga härorn fäst uppmärksamheten derpå, att motsvarande anslag af om-
lörmälda komiterade beräknats till 18,450 kronor, hvarvid dock förutsatts,
att ända till 120 elever skulle årligen kunna mottagas i läroverkets första
årskurs, medan det nu föreliggande förslaget vore beräknadt för 100 elever
i samma kurs. Styrelsen erinrar tillika, att den nu ifrågasatta, mycket lågt
beräknade förhöjningen i anslaget till assistenter skulle, på sätt styrelsen
föi ut framhållit, kunna vara tillfyllestgörande endast under förutsättning,
att styrelsen framdeles såsom hittills egde befogenhet att årligen efter
lärarekollegiets hörande verkställa fördelningen af anslagssumman med
hänsyn till elevantalets gruppering i de olika fackskolorna och andra om¬
ständigheter, som hade inflytande pa behofvet af lärarebiträden.
Den förhöjning i utgifterna för lärarekrafter på ordinarie stat, som
sålunda föreslagits, innebär för lektoraten en ökning från 21,050 kronor
till 35,000 kronor, eller med 13,950 kronor, förutom ålderstillägg, för extra
lärarebefattningarna en ökning från 18,600 kronor till 20,050 kronor, eller
med 1,450 kronor, dervid dock är att märka, att genom inrättandet af ett
lektorat i skeppsbyggeri den med 800 kronor aflönade extra lärareplatsen
i ångfartygskonstruktioner göres öfverflödig, samt för assistenttjenster eu
ökning från 7,000 kronor till 14,300 kronor, eller med 7,300 kronor. I sam¬
manhang med redogörelsen för dessa ökningar yttrar högskolestyrelsen:
ökningarna komme till någon del att motvägas deraf, att det under de
senare åren på extra stat utgående anslaget till förstärkning af undervis¬
ningen, hvilket anslag för år 1898 uppginge till 13,100 kronor, kunde
undvaras.^ Äfven en annan besparing i aflöningar skulle blifva en följd
af öfvergången från den provisoriska till den definitiva anordningen. På
sätt förutnämnde komiterade föreslagit och styrelsen tillstyrkt, skulle före¬
ståndarebefattningen, för hvilken för närvarande i staten upptoges 6,600
kronor, pa det sätt förändras, att de göromål, som tillhörde detta embete,
bestredes af en bland högskolans professorer, hvilken derför erhölle ett
lönetillskott af 1,500 kronor, hvarjemte 2,000 kronor skulle anvisas åt eu
Åttonde hufvudtiteln. 207
lärare, som öfvertoge en del af nämnde professors undervisningsskyldighet.
Genom denna anordning, hvilken i sjelfva verket tillämpats sedan år 1890,
nppstode en skilnad af 3,100 kronor till förmån för statsverket. I de för
Riksdagen åren 1894 och 1895 framlagda förslag angående tekniska hög¬
skolan vore det förutsatt, att i samband med den nya organisationens
genomförande nämnda förändring definitivt vidtoges.
Slutligen hemställer högskolestyrelsen om utverkande af de i öfrigt
erforderliga anslag, hvilka ingå i den förenklade plan för tekniska hög¬
skolans utvidgning, som meddelats 1895 års Riksdag, men hvilka ännu ej
varit föremål för Riksdagens pröfning. Dessa anslagsposter äro:
till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400^ kronor;
till förhöjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till
5,100 kronor, 1,600 kronor;
till förhöjning af det årliga anslaget för samlingar och fysikaliska
laborationer från 5,000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;
till förhöjning i årsanslaget till biblioteket från 3,500 kronor till
4,500 kronor, 1,000 kronor; samt
till två stipendier åt högskolans lärare för utrikes resor 1,800 kronor.
1 fråga om dessa anslagsbehof anför högskolans styrelse följande.
Arfvodet till ett biträde åt bibliotekarien vore erforderligt för att
underlätta expeditionen vid boklån och för att under något längre tid än
hvad nu läte sig göra hålla biblioteket tillgängligt för allmänheten.
Genom den ifrågasatta förhöjningen af anslaget för betjeningen skulle
aflöning kunna beredas för ytterligare två laboratorietjenare, den ene vid
det kemiska, den andre vid det fysiska och det elektriska laboratoriet. . Det
vore uppenbart, att genom den betydande utvidgning af undervisnings¬
lokalerna, som genom den stora laboratoriebyggnaden vunnes, betjenings-
personalens ökning och i samband dermed naturligen ökning af anslaget
till personalens aflöning vore af behofvet i hög grad påkallad. — Nödvän¬
digheten af en ökning i anslagen till samlingarna och till biblioteket vore
lätt att inse med hänsyn till den elektriska fackskolans upprättande samt
otillräckligheten af de nu för undervisningsmaterielens underhåll och tids¬
enliga förkofran samt bibliotekets vidmakthållande och utveckling till¬
gängliga ordinarie anslag. I betraktande af att med berörda anslag skulle
tillgodoses så många och skilda fack som de mekaniska, mekaniskt-tekniska,
fysiska, elektrotekniska, mineralogiska, kemiskt-tekniska, geodetiska, metallur¬
giska, gr ^vetenskapliga, väg- och vattenbyggnads-, arkitektur- och skepps-
byggeriafdelningarna vid högskolan, borde icke någon tvekan kunna före-
finnas om det trängande behofvet af anslagens väsentliga förhöjning. Hvad
särskild!, anginge den begärda förhöjningen i anslaget till samlingar och
fysikaliska laborationer ville styrelsen påpeka, att, om densamma bifölles,
208 Åttonde hufvudtiteln.
det under de senare åren på extra stat af Riksdagen beviljade anslag för
elektrotekniska apparater och laborationer, 1,200 kronor, icke vidare behöfde
påkallas. I afseende å det begärda anslaget till resestipendier vore behofvet
deraf i ögonen fallande. Högskolans lärare vore nemligen nödgade att in¬
hemta noggrann kännedom om den snabba utveckling vår tids industri och
ingeniörskonst underginge. Stipendierna borde utdelas af Eders Kongl. Maj:t
och utgå det ena för resa på något längre, det andra för resa på kortare tid.
Styrelsen gör slutligen en sammanfattning af de anslagsposter, som
nu begäras uppförda på ordinarie stat, samt af de besparingar, hvilka
skulle göras och komme att till en del motväga ökningarna; utvisande denna
sammanfattning att
den ifrågasätta ökningen af högskolans ordinarie anslag skulle
utgöra........................................................................... kr. 34,000
samt att besparingar skulle uppkomma
dels genom att från ordinarie stat affördes föreståndarens
lön och tjenstgöringspenningar .......................................................... » G,600
och arfvode åt eu extra lärare i ångfartygskonstruktion .. » 800
summa kr. 7,400
dels'genom att två för närvarande på extra statutgående
anslag ej vidare kräfdes, nemligen till förstärkning af under¬
visningen ..................................................................................................... » 13)1oo
och till elektrotekniska apparater och laborationer....................... » 1,200
summa kr. 14,300.
Häraf visar sig att den verkliga förhöjning i statens utgifter för
tekniska högskolan, som nu ifrågasattes, begränsas till 12,300 kronor, för¬
utom alderstilläggen för lektorerna. Hvad sagda ålderstillägg angår hem¬
ställer styrelsen, att desamma måtte, såsom vanligt i liknande fall, få
komma de nuvarande innehafvarne af lektoraten till godo med beräkning
af desses föregående tjenstgöring såsom lektorer vid tekniska högskolan.
Vid föregående tillfällen har jag inför Eders Kongl. Maj:t uttalat min
öfvertygelse om vigten för tekniska högskolan och för hela landet deraf, att
högskolans undervisningsväsen vinner den utveckling, som med det nu
ifrågavarande, till en del redan genomförda förslaget afses. Det senast
gangna aret har, om möjligt, stärkt denna öfvertygelse. Med tillfreds¬
ställelse kan hvarje svensk man erinra sig de storartade framsteg på det
tekniska området, som vårt land visade på den under år 1897 hållna all¬
männa konst- och industriutställningen i Stockholm. Men denna glädjande
Åttonde hufvudtiteln. 209
omständighet får emellertid ej medföra den föreställningen, att vi nu kunna
hvila, och att vi nu blott hafva att skörda frukterna af redan gjorda fram¬
steg. Då så är, och då man måste erkänna den betydelsefulla del, som tek¬
niska högskolan, medelbarligen och omedelbarligen, genom indirekta impulser
och direkta åtgöranden, tagit i arbetet för att bringa svensk industri och
svensk näring till deras nuvarande höga ståndpunkt, följer deraf, att man
måste på det kraftigaste understödja tekniska högskolans lofvärda sträfvan
att befästa sin ställning och utveckla sina krafter. Huru väl grundade
öfrhoppningar man i afseende härå eger fästa på Riksdagens medverkan,
har jag tillförene påpekat och finner ytterligare bekräftadt genom de af
Riksdagen år 1897 beviljade anslag till högskolan.
Jag är alltså af den meningen, att de af högskolestyrelsen nu begärda
anslagen, af hvilka de till resestipendier och till ökningen af anslaget till
samlingar m. m. redan förra året af styrelsen ifrågasattes, men af mig. pa
anförda skäl då ansågos kunna anstå, höra äskas hos innevarande års Riks¬
dag. Då den nya byggnaden för högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar under innevarande år blir färdig att tagas i bruk, ar det natur¬
ligen önskvärdt, att högskolan omedelbart får sig de medel tillförsäkrade,
som skola sätta henne i stånd att på bästa sätt tillgodogöra sig förmanen
af utvidgade och förbättrade lokaler. De kraf styrelsen i afseende härå
nu framstält äro af styrelsen väl motiverade och tillika stödda af erfarenheten
under den provisoriska utvidgningen. Hvad sjelfva anslagsbeloppen be¬
träffar har jag öfver hufvud ej något att tillägga till hvad.styrelsen anfört.
I fråga om de aflöningar, som nu afses för lektoratens innehafvare, vill
jag dock erinra att — på samma gång det intensivare arbete, som kräfves
af lektorerna, gör de ifrågasatta löneförhöjningarna fullt berättigade, ej
minst vid den jemförelse med löneförhållandena vid tekniska elementar¬
skolorna och vid Chalmers tekniska läroanstalt, som högskolestyrelsen an¬
stalt — det ej är osannolikt, att arbetets ökning skall för. lektorerna, för¬
svåra möjligheten att förskaffa sig arbete vid sidan af sin lektorstjenst-
göring, såsom hittills, med hänsyn till den knappa aflöningen vid de flesta
lektoraten, varit af behofvet påkalladt. — 1 hvad styrelsen föreslagit i
fråga om lektorsaflöningarnas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
samt rörande ålderstillägg åt lektorerna vill jag vidare till alla delar in¬
stämma.
Beträffande den ifrågasatta utsöndringen af ämnet husbyggnadskonst
från det nu i staten upptagna lektoratet i allmän byggnadslära, husbygg¬
nadskonst och byggnadsstatik anser jag mig böra särskildt påpeka., hurusom
en ganska lång erfarenhet finnes rörande behofvet af en fördelning af den
detta lektorat tillagda undervisning. Redan år 1877 hade med Eders
Bill. till Rilesd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 27
210 Åttonde hufvudtiteln.
Kong! Maj:ts tillstånd en fördelning af ifrågavarande lektorats ämnen på
två lärare egt rum. Allmän byggnadslära och husbyggnadskonst bibehöllos
för lektorn och en extra lärare fick undervisningen i byggnadsstatik sig
anförtrodd. I början af 1880-talet ifrågasattes inom lärarekollegiet, att
lektoratet skulle delas i två lektorsbefattningar. Man nödgades likväl in¬
skränka sig till att förorda en annan fördelning af ämnena mellan lektorn
och extra läraren. Och genom nådigt bref den 23 februari 1883 stad¬
fästes sedermera den nu bestående fördelningen.
Såsom af styrelsens yttrande framgår är det afsedt att för framtiden
bibehålla den anordning beträffande föreståndareskapet vid högskolan, som
vidtagits genom nådigt bref den 19 september 1890. Eders Kongl. Maj:t
förklarade då, att föreståndarebefattningen skulle, med afseende derå att under
den närmaste framtiden utredning lomme att verkställas rörande behofvet
af och sättet för utvidgning och omorganisation af högskolan, uppehållas
allenast på förordnande tills vidare, och förordnade i sammanhang dermed
en af professorerna vid högskolan att tills vidare bestrida föreståndare¬
befattningen, med rätt för bemälde professor att, utöfver honom såsom
professor tillkommande lön och tjenstgöringspenningar, uppbära ett särskild!
arfvode af 1,500 kronor för år räknadt, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t till
högskolestyrelsens förfogande stälde ett belopp af 2,000 kronor, likaledes
för år, att användas till arfvode åt den, som förordnades att öfvertaga den
del af ifrågavarande professors undervisningsskyldighet, från hvilken han
ansåges böra befrias. Såväl detta arfvode som arfvodet för föreståndare¬
skapet skulle utgå af föreståndarebefattningens aflöningsmedel.
Da det under den förflutna tiden visat sig, att berörda anordning
med fördel latit sig tillämpas, instämmer jag i lärarekollegiets förslag, att
densamma fortfarande skall bestå och alltså allt framgent en professor vid
högskolan tillika bestrida en föreståndares åligganden. Jag gör detta så
mycket hellre, som en besparing för statsverket härigenom uppkommer.
Den i staten upptagna särskilda föreståndarebefattningen med en aflöning
af 6,600 kronor, förutom fri bostad, bör således indragas. Hvad angår
bostadsförmånen, torde jag få erinra, att Eders Kongl. Maj:t den 29 maj
1891, med anledning af en af styrelsen för tekniska högskolan gjord fram¬
ställning, medgaf, att föreståndarens boställsvåning finge inredas till biblio¬
tekslokal för högskolan.
Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med ute¬
slutande ur riksstaten af de i tekniska högskolans stat upptagna aflöningar
för en föreståndare 6,600 kronor, förutom fri bostad, och för en extra
lärare i ångfartygskonstruktion 800 kronor,
Åttonde hufvudtiteln.
211
dels på ordinarie stat för högskolan bevilja:
till höjning af aflöningen för lektorn i beskrifvande geometri och rit¬
konst från 3,350 kronor till 4,000 kronor, 650 kronor;
till upprättande af ett nytt lektorat i allmän fysik 4,000 kronor;
till upprättande af ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst 4,000
kronor; „
till höjning af aflöningen för lektorn i geodesi och topografi från
2.000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;
till höjning af aflöningen för lektorn i konstruktion af enkla maskin¬
delar från 2,700 kronor till 3,000 kronor, 300 kronor;
till höjning af aflöningen för lektorn i elementarmekanik och beskrif¬
vande maskinlära från 2,000 kronor till 3,000 kronor, 1,000 kronor;
till upprättande af ett nytt lektorat i husbyggnadskonst 3,000 kronor;
till arfvode åt en extra lärare i zymoteknik 1,200 kronor;
till höjning af arfvodet åt en extra lärare i frihandsteckning från
1,350 kronor till 1,600 kronor, 250 kronor;
till förhöjning af anslaget för tillfälliga lärarebiträden och assistenter
från 7,000 kronor till 14,300 kronor, 7,300 kronor;
till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien 400 kronor;
till höjning af anslaget för betjeningen från 3,500 kronor till 5,100
kronor, 1,600 kronor; _ ,
till höjning af anslaget till samlingar och fysikaliska laborationer från
5.000 kronor till 8,000 kronor, 3,000 kronor;
till höjning af anslaget till biblioteket från 3,500 kronor till 4,500
kronor, 1,000 kronor;
till två stipendier åt lärare vid högskolan för utrikes resor 1,800
kronor;
till arfvode åt en professor såsom högskolans föreståndare 1,500 kro¬
nor; samt
till arfvode åt ett biträde för uppehållande af en del af föreståndarens
undervisningsskyldighet såsom professor 2,000 kronor;
dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningarna
skola fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,700 kronor lön och
1.300 kronor tjenstgöringspenningar för lektorat med aflöning af 4,000
kronor samt 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar
för lektorat med aflöning af 3,000 kronor;
dels ock medgifva, ej mindre att samtlig lektorer vid högskolan må
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg a, lönen
af 500 kronor samt de lektorer, hvilkas aflöning enligt stat utgår med
3.000 kronor, efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring ett andra
, [25-]
Tekniska sko¬
lan i Eskils¬
tuna.
212 Åttonde hnfrndtlteln.
ålderstillägg likaledes å 500 kronor, med ratt för de nuvarande lektorerna
att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hvar¬
under de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort vid högskolan, än
äfven att dessa ålderstillägg må utgå af det å rikssitatens åttonde hufvud-
titel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
kommande vid bifall till framställningen om nyssberörda anslags be¬
viljande och uteslutning af omförmälda två anslag till en föreståndare och
en extra lärare det ordinarie anslaget till tekniska högskolan, nu 160,450
kronor, att ökas med 26,600 kronor, eller till 187,050 kronor.
Uti dertill 1897 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att det
nu utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska
skolan i Eskilstuna måtte höjas med 4,000 kronor eller från 8,000 kro¬
nor till 12,000 kronor för tillämpning af eu utaf direktionen för tekniska
skolan i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 föreslagen ny stat för
nämnda söndags- och aftonskola.
Efter att hafva förehaft detta ärende anförde Riksdagen i skrifvelse
den 17 maj 1897, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, bland annat, att då den ifrågasatta utvidgningen af
söndags- och aftonskolan ansåges vara af stor betydelse för staden och
beräknades komma densamma, och särskildt dess byggnads- och manu¬
fakturverksamhet, till godo, det ej vore obilligt att fordra, att staden deltoge
i bestridande af den kostnad, som för skolans utvidgning erfordrades; att
Riksdagen ock under de senare åren vid beviljande af anslag till under¬
visningsanstalter, som i likhet med ifrågavarande söndags- och aftonskola
vore af väsentligen lokalt intresse, gjort anslagets utgående beroende af
icke obetydliga bidrag af vederbörande kommuner eller enskilde; att i
öfverensstämmelse med den grundsats Riksdagen sålunda gjort gällande,
och dä, så vidt Riksdagen hade sig bekant, staden Eskilstuna icke lemnade
något kontant bidrag för uppehållande af söndags- och aftonskolan vid
tekniska skolan derstädes, Riksdagen ansåge, att någon förhöjning i det
ordinarie anslaget till skolan icke borde beviljas annat än under förutsätt¬
ning, att bidrag till samma belopp som denna förhöjning lemnades af staden.
På, grund, häraf och då emellertid utredning icke förelåg, huruvida
och i hvad män bidrag för ändamålet vore att påräkna från staden, ined-
gaf Riksdagen icke^ förändring i det ordinarie anslaget till skolan, hvaremot
Riksdagen under sådana förhållanden ansåg, att det extra anslag, som de
föregående aren af Riksdagen beviljats för aflönande af' extra lärare vid
läroverket, jemväl i 1898 års stat borde uppföras; och blef Eders Kongl.
>
Åttonde hufyudtiteln. 213
Maj:ts ifrågavarande framställning fördenskull endast på det sätt bifallen,
att Riksdagen, med bibehållande af det ordinarie anslaget till söndags-
och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna vid oförändradt^belopp,
8,000 kronor, på extra stat för år 1898 anvisade 750 kronor till förstärk¬
ning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna.
Direktionen, som erhållit del af detta Riksdagens beslut, har derefter
med underdånig skrifvelse den 25 oktober 1897 öfverlemnat utdrag af
protokoll, hållet hos stadsfullmäktige i Eskilstuna den 14 samma månad,
utvisande, att stadsfullmäktige då beslutit, att ett anslag af 2,000 kronor
årligen från och med år 1899 Unge ställas till direktionens förfogande för
användande på sätt förut omförmälda nya stat angåfve, under förutsätt¬
ning att ett lika stort årligt anslag för samma ändamål af 1898 års riks¬
dag på ordinarie stat anvisades. I den underdåniga skrifvelsen anhöll direktio¬
nen, att då sålunda det af Riksdagen uppstälda vilkor för höjande af det
ordinarie anslaget till ifrågavarande söndags- och aftonskola vore uppfyldt,
Eders Kongl. Maj:t täcktes för 1898 års Riksdag framlägga förslag derom,
att det för söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna hittills
utgående ordinarie statsanslaget, 8,000‘kronor, måtte ökas till 10,000 kronor
årligen för att jemte Eskilstuna städs årliga bidrag af 2,000 kronor an¬
vändas på sätt "den föreslagna nya staten angåfve; hvarjemte direktionen
i underdånighet hemstälde, att direktionen måtte bemyndigas att vid tillämp¬
ning af den nya staten få från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke
innefattade löner till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de
öfverflyttningar, som erfarenheten kunde visa vara lämpliga.
Till det protokoll öfver ecklesiastikärenden, hvilket åtföljde nyss¬
nämnda af Eders Kongl. Maj:t till 1897 års riksdag aflåtna proposition,
har jag uttalat min anslutning till det framstälda förslaget om utvidgning
af ifrågavarande söndags- och aftonskolas verksamhet. På sätt direktionen
för tekniska skolan i Eskilstuna uti förutnämnda skrifvelse den 31 oktober
1896 framhållit, har nemligen denna verksamhet år från år visat sig allt
mer fruktbringande. I trots deraf, yttrar direktionen, att under föregående
år tryckta konjunkturer, ej minst inom manufakturverksamheten, varit
rådande, samt till följd deraf tilloppet af arbetssökande till verkstäderna i
Eskilstuna och möjligheten att, vid dessa vinna anställning begränsats, har
likväl elevantalet vid skolan bibehållit sig oförändradt. De från skolan
utgångna eleverna hafva vunnit särdeles goda vitsord angående kunnighet
och arbetsförmåga. Så hafva Eskilstuna fabriksförening och tekniska tör¬
eningen i Eskilstuna i anledning af framställning från direktionen afgilvit
för tekniska skolan synnerligen fördelaktiga omdömen om de derifrån
214 Åttonde hnfvudtiteln.
utgångna elevernas kunskaper och duglighet; och hafva dessa elever efter
hand kommit att intaga en stor del af de bättre aflönade befattningarna
vid de i staden varande verk i egenskap af rustmästare, underverkmästare,
ritare o. s. v.
Deltagandet i undervisningen i de olika läroämnena vid söndags- och
aftonskolan har ock under senare år blifvit allt lifligare, och i följd häraf
har det blifvit nödigt att förstärka lärarekrafterna, för hvilket ändamål
skolan från och med år 1892 åtnjutit extra anslag å 750 kronor för år.
Detta anslag synes dock icke vara tillräckligt för att åt skolan bereda den
utveckling, som direktionen finner önskvärd. Direktionen anser nemligen,
att till de i undervisningen nu ingående läroämnena böra läggas byggnads¬
konst och engelska språket, hvarjemte dels aflöningen för skolans extra
lärare och vaktmästare, dels ock anslaget till förbrukningsmateriel, appa¬
rater och böcker m. in. ansetts böra höjas.
Hvad särskild! angår den ifrågasatta undervisningen i byggnadskonst
har direktionen, bland annat, framhållit, att läraren i maskinlära med
maskinritning, ett af skolans hufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett,
jemväl undervisa i beskrifvande geometri med linearritning, utan att något-
dera ämnet deraf lede, i det att undervisning i maskinritning och linear¬
ritning maste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas elever
i dessa ämnen. Det vore derför lämpligt, att en ordinarie lärare i bygg¬
nadskonst, hvilket ämne skulle omfatta första grunderna af allmän bygg-
nadslära . och husbyggnadskonst jemte tillhörande ritningar, anstäldes mot
en aflöning af 800 kronor om året med skyldighet att öfvertaga under¬
visningen jemväl i beskrifvande geometri och linearritning.
Vidkommande den föreslagna undervisningen i engelska språket har
direktionen, bland annat, anfört, att enligt skolans stadgar undervisning
skulle meddelas i tyska och engelska språken, ett eller båda, efter direk¬
tionens bepröfvande, men att, då skolans tillgångar varit för begränsade
för att medgifva lärares anställande i båda språken, endast undervisning i
tyska kunnat meddelas. Att språkundervisningen utsträcktes till engelska
språket vore emellertid desto mera önskvärdt, som för hvarje år flere af
skolans afgångne elever plägade, med åtnjutande under två till tre år af
understöd från vissa staden och skolan tillhöriga fonder, nemligen »17
aprilfonden» och »Axenborgska donationsfonden», företaga studieresor,
förutom till Tyskland, äfven till England och Amerika för att derstädes
söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken efter resans slut komine
stadens manufakturverksamhet till godo. Enligt direktionens åsigt borde
derför en extra lärare i engelska språket vid skolan anställas med skyl-
Åttonde hnfvudtiteln. 215
dighet att meddela undervisning 170 timmar årligen och med en aflöning
af två kronor 50 öre i timmen.
I sammanhang dermed borde, enligt direktionens åsigt, den till extra
läraren i tyska språket utgående aflöning, hvilken för närvarande utgjorde
två kronor i timmen, bestämmas till två kronor 50 öre i timmen.
I afseende å aflöningen till öfrige extra lärare har direktionen erinrat,
hurusom de för afgifvande af förslag till undervisningsplaner för tekniska
afton- och söndagsskolor utsedde komiterade i sitt den 20 oktober 1877
afgifna förslag upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linear¬
ritning, fackritning och modellering äfvensom geometri till tva kronor 50
öre—tre kronor samt för lärare i aritmetik till tva kronor, allt för timme.
Häraf framginge, enligt direktionens förmenande, otvetydigt, att den aflöning,
som utgått till extra lärarne vid ifrågavarande skola, nemligen för under¬
visning i frihandsteckning, linearritning, fackritning och modellering samt
matematik en krona 50 öre och för undervisning i välskrifning en krona,
allt för timme, vore för knapp för att utgöra skälig ersättning för det af
lärarne lemnade arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflönings-
stater så väl som svårigheten att fa behålla dugliga lärare adagalade ock
riktigheten af detta antagande, hvarför direktiorten såsom ett önskemål
uppstält aflöningens höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning,
fackritning och modellering, matematik samt välskrifning till tva kronor i
timmen.
Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af
flera lärosalar ökats, vore ock, enligt direktionens mening, billigt, att hans
lön, 350 kronor, ökades med 50 kronor.
Hvad slutligen angår anslaget till förbrukningsmateriel, apparater,
böcker m. m., har direktionen förmält, hurusom genom senare års ökade
elevantal och parallelklassers anordnande skolans behof af kemikalier, af
kemiska, mekaniska och fysiska apparater, af modeller och förebilder för
teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter alltjemt ökats, under
det att° skolans inskränkta tillgångar medgifvit anskaffning af endast det
allra nödvändigaste, hvarför brist särskildt å anslaget till förbruknings¬
materiel så småningom uppstått.
Till en jemförelse heder jag att få framlägga dels 1896 års stat för
ifrågavarande söndags- och aftonskola, dels den föreslagna nya stat, som
skulle komma att gälla till efterrättelse för skolan. Den förra af dessa
stater upptager följande utgifter och inkomster:
216
Åttonde hnfrndtiteln.
Utgifter.
Skolans rektor...................................................................... 450: — ^cq.
Ordinarie lärare i högre kursen:
Lärare i matematik, inbegripet planmätning och
nivellering ..... 600: —
* . * allmän mekanik och mekanisk teknologi.. 800: —
s s fysik ................................................................ 800: —
» » kemi jemte laborationer ............................... 800: —
* » beskrifvande geometri, linearritning samt
maskinlära med maskinritning.................... 800: — 3 gQQ. _
Bibliotekarien .................. JOO: —
Kassaförvaltaren......................................... 150: —
Vaktmästaren ................ 350: — gQQ. _
Extra lärare:
Lärare i matematik 462 timmar a 1 kr. 50 öre pr
timme ................................................................. 693: —
» » linearritning 264 timmar å 1 kr. 50 öre
pr timme ............................................................... 396: —
» » frihandsteckning och modellering 320 timmar
a 1 kr. 50 öre pr timme................................. 480: —
» » välskrifning 237 timmar ä 1 kr. pr timme 237: —
» » svenska språket 235V2 timmar å 2 kr. pr
timme ......... 471: —
» » tyska språket 176 timmar å 2 kr. pr timme 352: —
* * bokföring 60 timmar å 2 kr. pr timme 120: — 2.749: —
Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning
och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,
brandstodsafgifter m. m............................................ 840: 73
Kemiska och fysiska laborationer...................................... 26: 69
Bibliotek och öfriga samlingar ....................................... 166: 32 1 033: 74
Kronor 8,632: 74.
Åttonde hufvudtiteln. 217
Inkomster.
Ordinarie statsanslaget........................................................... 8,000: —
Extra » .......................................................... 750: —
Inskrifningsafgifter................................................................. 249: —
Terminsafgifter för tyska språket..................................... 76: — 9,075: —
Kronor 9,075: —
Den föreslagna nya staten åter skulle få följande lydelse:
Utgifter.
Skolans rektor ....................................................................... 450: — 450: —-
Ordinarie lärare i högre kursen:
Lärare i matematik, inbegripet planmätning och
nivellering...................................................... 600: —
» » allmän mekanik och mekanisk teknologi... 800: —
» » fysik ................................................................... 800: —
» » kemi jemte laborationer................................ 800: —
» » maskinlära med ritning.................................. 800: —
» » husbyggnadskonst med dertill hörande
ritning och beskrifvande geometri jemte
linearritning...................................................... 800: — 4,600: —
Bibliotekarien ................................................................... 100: —
Kassaförvaltaren................................................................... 150: —
Vaktmästaren ............................................. 400: — 650: —
Extra lärare:
Lärare i matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor
= 510 timmar å 2 kr. pr timme.................. 1,020: —
» » linearritning, 9 timmar i veckan, 34 veckor
= 306 timmar k 2 kr. pr timme................ 612: —
» » frihandsteckning och modellering, 16 tim¬
mar i veckan, 34 veckor = 544 timmar
å 2 kr. pr timme......................................... 1,088: — _
Transport 2,720: — 5,700: —
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 28
2}S
^ttpn^e ludyufltfteliv
Transport 2,720: —
Lärare i välskrifning och textning, 7 timmar i 16
veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 timmar
a 2 kr. pr timme............................................ 512: —
» » svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7
timmar i 18 veckor = 254 timmar å 2 kr.
pr timme .............................................................. 508: —
» » tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor
= 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr timme ... 425: —
* » engelska språket, 5 timmar i veckan, 34
veckor — 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr
timme .................................................................... 425: —
» » bokföring, 2 timmar i veckan, 34 veckor
= 68 timmar å 2 kr. pr timme................... 136:
Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning
och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,
brandstodsafgifter m. m. ........................................ 1,27-1
Kemiska och fysiska laborationer.................................... 200
Bibliotek och öfriga samlingar ................................. 500
5,700:
4,726:
1,974:
Kronor 12,400:
Inkomster.
Erforderligt statsanslag,................................................ 10*000: —
Anslag af staden Eskilstuna .................................... 2,000:- —
Inskrifningsafgifter, 80 stycken å 3 kr..................... 240: —
Terminsafgifter för tyska språket, 20 stycken å 2
kr. termin ....................................... 80: —
5 för engelska språket, 20 stycken å
2 kr. termin
80: —
12,400: —
Kronor 12,400:
Mot den af direktionen i dess år 1896 gjorda framställning begärda
ökning af anslaget till ifrågavarande söndags- och aftonskola fann jag vid
underdånig anmälan af framställningen icke anledning till erinran. Lika
litet har jag någon invändning att göra mot det med Riksdagens önskan
öfverensstämmande sätt, hvarpå, denna ökning nu skulle beredas. Jag hem¬
ställer derför i underdånighet, det täcktes Eders Kong!. Makt föreslå Riks¬
dagen att, under vilkor att söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i
Eskilstupa. komiper att af. näipnda stad uppbära ett årligt bidrag af 2,000
kronor, för tillämpning af förut angifna nya stat höja det till. nämnda
Åttotidfe hiifvudtitelh. 219
söndags- och aftonskola nu Utgående ordinarie statsanslag med 2,000 kronor
eller från 8,000 kronor till 10,000 kronor, med tätt för direktionen att från
eu till annan af de utgiftstitlar, hVilkå icke innefatta löiier till rektor, ordinarie
lärare och vaktmästate, göra de öfverflyttningar, som kunna finnas erforderliga.
Vid bifall till hvad Under punkteMa 24 och 25 föreslagits komitier
anslaget till de tekniska läroverken, nu 415,425 kronor, att ökas med
28,600 kroilor, eller till 444,025 kronot.
Gymnastiska central-institutet.
I underdånig skrifvelse af den 12 Oktober 1897 hat direktiöneh öfver
gymnastiska centralinstitutet anhållit om åtgärders vidtagande för an¬
ställande på ordinarie stat vid institutet af ännu en lärare i sjukgymnastik
med samma förniånet, som genom nådiga btefvet den 30 maj 1879 äro
tillerkända den förUtvaräilde lätaren i samma ämne, utgörande lön 2,000
kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor. Rörande behöfvet af sagda
lärares anställande anför direktiohén i sin skrifvelse följande.
Genom den för institutet den 13 juli 1887 utfärdade nådiga stadgan
hade den sjukgymttastiskä undervisningen ordnats på ett i flera afseenden
mera tillfredsställande sätt, än söm förut kunna! ske. Defl förändring,
som då genomförts, hade emellertid kraft ökadt arbete på nämnda under¬
visningsområde. Sålunda hade en särskild sjukgymnastik kurs inrättats
för sådanä manliga elever, som förut genomgått den tvåårigä gymUastik-
lärarekursen. I denna fiyä kurs meddelades vida iber omfattande under¬
visning i sjukgymnastik och i de derför grundläggande ämnena anatomi,
fysiologi och sjukdomslära än som före år 1887 kunnat ifrågakomma i
den dåvarande gymnastiklärarekursen. Derjemte skulle eleverna i den nu¬
varande gyrnnästiklärarekursen fortfarande undervisas i sjukgymnastik med
särskild! afseende fästadt på sjuklig skolungdom. Den teoretiska under-
visningeil hade härigenom ökats med en lektion dagligen.
Hvad den praktiska Undervisningen anginge, hade jemväl densamma
i betydlig mån ökats. För att bereda tillgång till erforderligt kliniskt
undervisningsmaterial både det blifvit nödvändigt att efter år 1887 vid
institutet gifva tillträde till ett i betydlig män ökadt antal fripatienter.
Medan under de fem åren närmast före omförmälda omändrlhg hela patient-
antalet i medeltal uppgått till 336 personer, hade redan år 1889 behandlats
icke mindre än 396 fripatienter, ett antal, som sedermera växt till öfver
500 årligen. För undervisningens behöriga gång vore detta undervisnings¬
material väl behöflig!, så mycket mera som antalet äf de betalande patien¬
terna i anledning af de många privata sjukgymnasternas framgångsrika
verksamhet snarare tenderade att af- äri tilltaga. Med anledning af denna
tillökning i antalet fripatienter både i september 1888 inrättats två
[26.]
Ny lärarebe¬
fattning vid
gymnastiska
centralinsti¬
tutet.
220
Åttonde hufvndtiteln.
nya afdelningar för sjukgymnastik behandling, den ena för manliga, den
andra för qvinliga patienter. Denna förändrade anordning hade sedan
alltjemt bibehållits, så att nu dagligen på olika lokaler och delvis skilda
tider behandlades fyra afdelningar patienter i stället för de två, vid
hvilka före år 1887 all undervisning i praktisk sjukgymnastik meddelats.
Den sjukgymnastiska verksamheten vid institutet kräfde således numera
ungefär dubbelt så mycket läraretillsyn som före omorganisationen år 1887
och betingade för lärarne en tillökning i arbetet på sjelfva gymnastiksalarne
af 18 timmar i veckan.
Vid institutet hade redan före år 1887 varit anstälde en öfverlärare
och en lärare i sjukgymnastik. Men då en i så väsentlig mån ökad lärare¬
verksamhet, som den nya ordningen fordrat, icke kunnat dem åläggas,
hade till deras biträde anlitats en extra lärare. Då denne extra lärares
verksamhet i sjelfva verket varit fullt sjelfständig, hade man i fråga om
hans kompetens måst uppställa samma fordran, som gälde för den ordi¬
narie läraren, nemligen att han skulle vara legitimerad läkare med särskild
utbildning i sjukgymnastik. Extra läraren hade tillika af sin verksamhet
vid institutet varit upptagen lika lång tid, som för de ordinarie lärarne
vore stadgadt. För sitt arbete åtnjöte han numera en godtgörelse af sam-
manlagdt 2,500 kronor årligen.
Alldenstund institutets verksamhet år från år utvecklat sig, kunde man
med bestämdhet antaga, att ingen minskning i det nuvarande lärarebehofvet
för framtiden vore att förvänta. Redan deri läge enligt direktionens för¬
menande ett skäl att anställa ytterligare en ordinarie lärare. Då direk¬
tionen dessutom med afseende på de ämnens vigt, som tillhörde ifråga¬
varande undervisningsområde, och de stora kompetensfordringar, som måste
ställas på läraren, funne det synnerligen maktpåliggande att få platsen
fortfarande besatt med fullt lämplig person och att förekomma de täta
lärareombyten, som gerna följfle med en extra anställnings osäkerhet, hade
direktionen ansett det vara sin pligt att ej längre uppskjuta med att bringa
detta ärende under Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Till de nu anförda hufvudsakliga motiven till sin framställning ville
direktionen jemväl foga följande ej ovigtiga skäl. Institutets städse fort¬
gående utveckling och ej minst den nyligen skedda tillökningen i dess
lokaler hade helt naturligt medfört ökade utgifter, och det vore fara värdt,
att institutet skulle komma att sakna medel för de sålunda stegrade be-
hofvens tillgodoseende, om dess tillgångar i samma utsträckning som hittills
skulle anlitas för anställande af extra lärare.
På grund af hvad direktionen sålunda anfört, tillstyrker jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för aflönande af ytterligare
en lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet med ett belopp
Åttonde hufvudtiteln.
221
af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor tjenstgörings-
penningar, höja anslaget till nämnda institut med 2,500 kronor eller tran
37,150 kronor till 39,650 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
Från olika håll hafva framstäf förslag om ändring i gällande af- [27.]
löningsstat för medicinalstyrelsen .
Denna stat, som genom nådigt bref den 1 juni 1877 blifvit åt Fders medicinal-
« « ^ i /i i • 1 111 oieiwé?ean
Generaldirektören
ledamot, medicinalråd ..
d:o d:o
d:o öfverfältläkare
sekreterare ....................
kamrerare.......................
görare
notarie......
d:o ......
registrator
kassör och
för fältläkarekontoret
och aktuarie
bokhållare.
Till medikamentsräkningars gransk¬
ning, vikariatsersättning,rensk
ning, flitpenningar och tilltal
biträden ............................
1 förste vaktmästare (utom fri
stad) .......................................
1 vaktmästare.............................
1 d:o ............................
Lön
|
Tjenst-
görings-
penningar
|
Summa
|
Kr.
|
Ö.
|
Er.
|
Ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
6,200
|
|
2,800
|
_
|
9,000
|
_
|
4,400
|
—
|
2,000
|
—i-
|
6,400
|
— 1
|
8,800
|
—
|
4,000
|
—
|
12,800
|
—
|
4,400
|
—
|
2,000
|
—
|
6,400
|
—
|
3,000
|
—
|
1,500
|
—
|
4,500
|
—
|
3,000
|
—
|
1,500
|
—
|
4,500
|
—
|
3,000
|
|
1,500
|
_
|
4,500
|
—
|
1,800
|
_
|
1,200
|
—
|
3,000
|
—
|
1,800
|
_
|
1,000
|
—
|
2,800
|
—
|
1,800
|
—
|
1,400
|
—
|
3,200
|
—
|
1,800
|
—
|
1,200
|
—
|
3,000
|
|
|
|
—
|
|
11,000
|
|
650
|
—
|
300
|
|
950
|
—
|
500
|
—
|
300
|
800
|
—
|
500|—
|
300|
|
800 —
|
—
|
-1-
|
■1--
|
-1-
|
-| 73,650| —
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 600 kr.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr:
och efter 10 år med
ytterligare 500 kr.
(Efter 5 år katt lönen
höjas med 100 kr.
december 1897
tillkännagaf
chefen för landt-
Uti skrifvelse den 2 ---------- ---- --------- 0
försvarsdepartementet, att inom nämnda departement utarbetats förslag
till förändrad organisation af arméns förvaltning, hvilket förslag, bland
annat, innehölle, att alla frågor rörande arméns sjukvårds- och vetermär-
materiel in. m., Indika för närvarande behandlades inom armeföryaltnin-
gen, skulle handläggas af eu särskild öfverstyrelse lör arméns sjukvar
222
Åttonde hufvndtiteln.
undci- ^nfnltlakarén såsom chef. Dä detta förslag för att kunna gefioiVl-
foras med nödvändighet förutsatte, ätt öfverfältläkaren befriades från höhöm
nu åliggande skyldighet att inom medicinalstyrelsen deltaga i händlägo--
i ungen af andra ärenden än sådana, som rörde armén eller flottan men
detta, enligt hvad medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt utlåtande
upplyst, icke läte sig göra, med mindre ökade arbetskrafter stäldes till
styrelsens förfogande, vore departementschefen sinnad föreslå Eders Kon<d.
Maj:t att,, i sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag- till
ny organisation af arméns förvaltning i öfrig!, till Riksdagen aflåta nådig
proposition derom, att aflöningsförmånefna för öfverfältläkaren måtte upp-
foras a fjerde i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln. Medicinal-
styreisen, som anmodades^ yttra sig med anledning häraf, förklarade i
skrifvelse den b samma inanad, att styrelsen för sin del icke hade något
att mot ifrågavarande förslag invända, under vilkor att de på åttonde
- Upp rr?a 1lönefö1rtaaiier, hvilka för närvarande uppbures af öfver-
fåltlåkaren i medicinalstyrelsen, finge oförminskade användas till aflöning
af ett medicinalråd enär de civila ärenden, hvilka nu handlades och för e-
droges af öfverfältläkaren, nemligen rättsmedicinska mål rörande kropps¬
skada, tandläkare- och fältskärsärendetl samt allmänna ärenden; icke
kunde fördelas pa flinga med ärenden redan öfverhopade rotlar, hvarför
teäig n'edici"akl^"8 handläggning hörande Oren-
Sedan jag derpå anmodat medicinalstyrelsen att inkomma med dels
utredning rörande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som hos sty-
reisen förekomma, dels förslag till den ändring i dessa ärendens fördel-
frilnsi mew- , styrens ledamöter, söm borde ske, i händelse fred öfvei-
faltläkarebefattningen förfores på sätt, enligt hvad förut anförts, blifvit
lagasatt, dds ock förslag till de förändringar i medicinalstyrelsens stat
) i instruktion, som kunde böra i anledning deraf vidtagas, aflat styrelsen
svar bara den 27 liästlidne december eu skrifvelse af följande innehåll.
Lifligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för medicinalstyrelsen
den 2 november 1877 utgjordes medicinalstyrelsen af eu ordförande med
benämning generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre med benäm¬
ning medicinalråd, hvilka behandlade civila ärenden, och eu med benäm-
nmg ofverfaltiakare för handläggning af de militära. De hos medicinal¬
styrelsen förekommande ärenden fördelade* enligt samma instruktion mellan
dess ledamöter i allmänhet pa det sätt, att ett medicinalråd handläde och
beknvåS ule,i rörande. helso’ ooh sjukvården, så vidt den utöfvädes af
helsot ards- och kommunalnämnder samt prövinsial-, distrikts- och stads¬
läkare, äfvensom allmänna sanitära frågor, eu, medicinalråd ärenden som
Åttonde hufvudtiteln.
223
anginge hospital, lasarett, och kurhus, rättsmedicinska utlåtanden samt
protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, ett medicinalråd ärenden,
som rörde apoteksväsendet, barnmorskeväsendet, skyddsko ppympningen,
helsobrunnar och badinrättningar, under det att öfverfältläkaren handlade
och föredroge militära helso- och sjukvårdsärenden, äfvensom veterinär-
ärenden, samt dein, som anginge tandläkare och fältskärer, hvarjemte han
vore intendent för fältläkarekontoret. Generaldirektören egde dock att
efter omständigheterna närmare bestämma de civila ärendenas fördelning
mellan styrelsens ledamöter. Sedan ifrågavarande instruktion utfärdades,
både emellertid åtskilliga förändringar i afseende på ärendenas handlägg¬
ning inom styrelsen inträffat. Sålunda hade genom fåltläkarekontorets för¬
flyttning till arméförvaltningen, äfvensom derigenom att en särskild före¬
dragande för veterinärärenden, förordnad för ett år i sänder, tillkommit,
öfverfältläkaren tillsvidare blifvit befriad från en stor del af de ärenden,
hvilka ursprungligen tillhört hans handläggning. A andra sidan både de
flesta öfriga slag af ärenden sa betydligt ökats, att de civila ärendenas
antal för närvarande torde vara nära dubbelt sa stort som vid tiden för
instruktionens utfärdande. En ny fördelning af dessa, hvarigenom de mest
betungade rotlarne erhållit någon lättnad, både derför måst göras. För
närvarande vore malen mellan styrelsens ledamöter fördelade sålunda: ett
medicinalråd föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den
utöfvades af belsovårds- och kommunalnämnder, provinsiaf- och stadsläkare,
ärenden rörande barnmorskeväsendet, ärenden rörande läkare vid jernvägar,
fängelser och allmänna läroverk samt sjukgymnaster; ett medicinalråd före¬
droge ärenden rörande hospital och asyler, lasarett äfvensom rättsmedi¬
cinska mål rörande sinnesbeskaffenhet; ett medicinalråd föredroge apoteks-
ärenden, allmänna sanitära frågor, vaccinationsärenden samt ärenden rö¬
rande brunnar och bad; öfverfältläkaren föredroge militära ärenden, rätts¬
medicinska ärenden rörande kroppsskada, allmänna äEenden samt ärenden
rörande tandläkare och fältskärer; veterinära ärenden föredroges af eu så¬
som ledamot af styrelsen förordna^ veterinär.
Beträffande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som förekomma
till behandling inom medicinalstyrelsen, anfördes, att under år 1897 till
den 15 december på provinsiallähareroteln diariiiörts 1,082 ärenden för¬
utom de årsberättelser, som inkommit från 24 förste provinsialläkare, 138
provinsialläkare, 1 1(5 extra provinsialläkare och 96 stadsläkaie, vidare flan
•j-2 holsovårdsnämnder i städer och 79 i andra sam h/i lien samt slutligen
från ett ej ringa antal jernvägs- och tängelseläkare ä Bensöm från sjuk¬
gymnastiska institut. Ytterligare hade utom förenämd da. mål inkommit
för oranskning och diariiförts 1,121 rapporter om tjänsteresor för sinitto-
224
Åttonde hufvudtiteln.
samma sjukdomar eller allmän sjukvård samt 426 berättelser om af barn¬
morskor verkställa instrumentförlossningar. Granskning af dessa årsbe¬
rättelser jemte utdrag ur desamma för styrelsens årsberättelse innefattade
ett åt de mera tidsödande arbetena på denna rotel. Bland de omnämnda
1,082 målen utgjordes 48 af kongl. remisser, angående Indika referenten
haft att uppsätta förslag till underdåniga utlåtanden, 61 af kon of. bref
eller departementsskrifvelser, innehållande af Kongl. lMaj:t fattade beslut,
h vilka i allmänhet skolat delgifvas vederbörande, 338 af embetsskrifvelser
tran jernvägs- och fångvårdsstyrelserna, länsstyrelser, magistrater in fl
myndigheter rörande tjenstledighet för läkare, förordnande af vikarier,
ragor om tjenstarsberäkning in. in. Pa hospitalsdiariet hade inkommit
l ,10.i ärenden, deribland mänga af mycket omfattande beskaffenhet, såsom
ntmngar och kostnadsförslag till nybyggnader, ansökningshandlingar rö¬
rande tjänster, leveranskontrakt och utgift,sstater in. fl. På lascivettsdiariet
hade mtörts 283 ärenden samt på det rättsmedicinska 48. Äfven sist¬
nämnda ärenden kräfde ofta mycken tid, då desamma erfordrade ett nog¬
grant genomgående af de i flertalet fall ganska vidlyftiga ransaknings-
haiidungarna. Derjemte tillkomma det referenten att utarbeta öfverstyrel-
sens för hospitalen underdåniga berättelse samt årsberättelse rörande sjuk¬
vården a civila sjukhus. Föredraganden på apoteksroteln hade handlagt
2,903 apoteksärenden, deraf 304 visitationsprotokoll och 2,001 för gransk¬
ning inkomna medikamentsräkningar; 152 helsovårdsärenden; 3,269 vacci-
nationsärenden, deraf 2,793 vaccinationsjournaler och 413 journaler af
förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare in. fl.; om-
kling J,700 genom vaccinationskontoret ombesörjda vaccinationsremisser;
135 ärenden rörande brunnar och bad, hvaraf 62 redogörelser för anstal¬
ternas verksamhet; samt slutligen 8 rättsmedicinska ärenden. Af samtida
dessa 8,167 ärenden hade 81 utgjorts af kongl. remisser, öfver/ältläkaren
både handlagt 605 militära ärenden, 591 rättsmedicinska ärenden, deraf It
rättsmedicinska utlåtanden, vidare 238 allmänna ärenden samt 102 ärenden
rörande tandläkare och tältskärer. Förslag till underdåniga yttranden i an¬
ledning af 36 nådiga remisser hade af denne referent afgifvits. I nyssbe-
rörtla militära mål vore icke inräknade till öfverfältläkaren personligen stälda
nådiga remisser eller skrivelser från landtförsvarsdepartementet, ej heller de
expeditioner, Indika tillkomme honom såsom elief för fältläkare- och fält-
veterinärkarens reserver. På veterinära rolein hade handlagts 867 ärenden,
deraf 22 nådiga remisser. Vidare omnämndes att styrelsen under året gran¬
skat och handlagt omkring 5,000 räkningar å ersättning för tjensteresor
och förrättningar inom sjukvårdens eller veterinärväsendets områden in. in.
Beträffande den ändring
s 1 civila ärendenas fördelning mellan sty-
Åttonde hufvudtiteln.
225
relsens medlemmar, som torde böra ske, i händelse öfverfältläkaren icke
vidare komme att deltaga i dessa ärendens behandling, framhöll medici¬
nalstyrelsen, att bland de många olikartade ärenden, hvilka skulle af sty¬
relsen handläggas, funnes, oafsedt veterinärärenden, fyra hufvudgrupper
af den olika art och beskaffenhet samt den för hela landets sjukvårds-
väsende stora betydelse, att de, för att kunna med nödig sakkunskap
handläggas, erfordrade hvar för sig sin målsman, hvilken gjort de till
gruppen hörande ärenden till föremål för speciela studier. De utgjordes
af: l:o) ärenden rörande helso- och sjukvården, för så vidt den utöfvades
af provinsial- och stadsläkare samt helsovårds- och kommunalnämnder;
2:o) hospitalsärenden jemte rättsmedicinska fall rörande sinnesbeskaffenhet;
3:o) apoteksärenden och 4:o) rättsmedicinska ärenden rörande kroppsskada.
Någon särskild målsman för sistnämnda ärenden funnes för närva¬
rande icke inom styrelsen. Skulle emellertid rättsmedicinska ärenden
kunna på ett fullt betryggande och det allmänna rättsmedvetandet till¬
fredsställande sätt handläggas, syntes det dock påtagligt, att bland styrel¬
sens medlemmar borde finnas en, hvilken gjort rättsmedicinen till föremål
för speciella studier och som på grund häraf kunde i hithörande frågor
uttala sig med både sakkunskap och auktoritet. Detta syntes desto nöd¬
vändigare, som endast ett ringa fåtal bland vårt lands läkare i annan
mån sysselsatt sig med rättsmedicinen, än beträffande hvad som erfordra¬
des för afläggande af medicine licentiatexamen. Komme sålunda öfver¬
fältläkaren att befrias från deltagande i handläggningen af de civila
ärendena inom medicinalstyrelsen, borde det medicinalråd, som skulle öf¬
vertaga hans nuvarande åligganden i berörda hänseende, hafva till sin
hufvuduppgift att föredraga rättsmedicinska mål rörande kroppsskada.
Den högst betydliga tillökning, de allmänna helso- och sjukvårdsärendena
äfvensom liospitalsärendena erhållit, sedan instruktionen för medicinalsty¬
relsen utfärdades, gjorde det i hög grad önskvärdt, att de båda föredra¬
gandena af dessa ärenden kunde få odeladt egna sig åt desamma och att
sålunda öfriga till dessa båda rotlar för närvarande hörande mål rörande
barnmorskeväsendet, läkares tjenstårsberäkning, sjukgymnaster samt lasarett
kunde fördelas på de båda öfriga rotlarne, hvilket dock endast kunde
ifrågasättas efter tillkomsten af ett nytt medicinalrådsembete. En annan
afsevärd fördel, som skulle kunna härvid vinnas, vore, att genom en dylik
organisation en mera utsträckt och säkerligen af behofvet väl påkallad
inspektion af lasaretten skulle kunna möjliggöras. För närvarande vore
föredraganden för hospitalsärenden så upptagen dels af dessas handlägg¬
ning dels af inspektioner å hospitalen, att hans tid icke räckte till för
inspektioner af lasaretten, helst hans frånvaro från medicinalstyrelsen i
Ihli. till Rikta. Vrål. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 29
226 Åttonde hufvudtiteln.
allmänhet vore ganska kännbar med hänsyn till de ofta brådskande ären¬
den, hvilka pläga förekomma på denna rotel.
Om de löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfält-
läkaren,. efter den föreslagna omorganisationens genomförande blefve an¬
vända till aflöning af ett medicinalråd, uppstode icke någon förändring i
slutsumman af medicinalstyrelsens stat. Åtskilliga förändringar i den för
medicinalstyrelsen gällande instruktionen voi’e utan tvifvel för närvarande
af nöden. Då emellertid ifrågasatt blifvit, dels att veterinära ärenden skulle
förläggas under annan myndighet, dels att öfverfältläkaren, såsom förut
nämnts, skulle befrias från skyldighet att inom styrelsen deltaga i hand¬
läggning af civila ärenden, syntes förslag till ny instruktion för styrelsen
svårligen kunna afgifvas, innan nu nämnda frågor blifvit i den ena eller
andra riktningen afbörda.
I underdånig skrifvelse den 29 september 1897 framhöll medicinal¬
styrelsen behofvet af ökade arbetskrafter å styrelsens kansli in. m. och an¬
förde derom följande.
Enligt medicinalstyrelsens instruktion bestode styrelsens kansli af fyra
ordinarie tjensteman, nemligen en sekreterare, eu registrator, tillika aktuarie,
och två notarier. Derjemte egde styrelsen antaga extra ordinarie tjenste¬
man. Med anlitande af det i styrelsens aflöningsstat upptagna anslag å
11,000 kronor till, bland annat, tillfälliga biträden hade medicinalstyrelsen
den 7 januari 1878 förordnat, att en amanuens skulle anställas å kansliet
med arfvode af 1,200 kronor för ar. Härförutom hade kansliet haft att
påräkna biträde af tva kanslister, som vant anstälda i det forna sundhets¬
kollegium och till hvilka enligt nådiga brefvet den 1 juni 1877 skulle från
nyssnämnda anslag utbetalas den en hvar af dem enligt fullmakt tillkom¬
mande lön af 1,000 kronor mot den tjenstgöringsskyldighet, som af styrelsen
dem ålades. Vidare hade efter hospitalsärendenas öfverflyttning till sund¬
hetskollegium, serafimerordensgillets förre sekreterare skyldighet att i sin
befattning biträda medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse för hospitalen. Med
frånräknande af registrator^ som allt ifrån början helt och hållet upptagits
af registrator- och aktuariekontorets göromål, samt den ene af styrelsens två
nota ner, hvilken protokollsföringen fullständigt tagit i anspråk, hade så¬
lunda för de egentliga kansliarbetena — uppsättning, kollationering och
expediering af utgående skrivelser in. m. — återstått sekreteraren, en no¬
tarie, en amanuens, de två kanslisterna från sundhetskollegium och f. d.
sekreteraren i serafimerordensgillet, tillhopa sex tjensteman.
Vid denna tid, år 1878, hade de till styrelsen under året inkomna
ärendenas antal utgjort 5,936 och de från styrelsens kansli utgångna expedi-
Åttonde hufvudtiteln.
227
tioncrnas 2,688. Sedan dess hade ärendenas antal varit i ständigt stigande, så
att, enligt hvad en vid medicinalstyrelsens skrifvelse fogad, efter styrelsens
årsberättelse uppgjord tabell utvisade, de år 1896 inkomna målen utgjort
9,298 och de från kansliet samma år utgångna expeditionerna 5,534. Den
ökning i arbetskrafter, styrelsen under samma tidrymd kunnat bereda
sitt kansli, hade endast bestått i anställandet dels på registratorskontoret
sedan år 1884 af en amanuens, åt hvilken dock ej högre årsarfvode än
500 kronor kunnat anslås, dels ock å det egentliga kansliet sedan den 1
juli 1897 af ytterligare en amanuens med arfvode af 600 kronor för år,
!ivilket sistnämnda arfvode styrelsen på sekreterarens uttryckliga begäran
ej ansett sig kunna vägra, ehuru styrelsen icke varit i stånd att då be¬
stämma, huruvida det skulle kunna utgå af det redan i flera år hardt an¬
litade anslaget å 11,000 kronor, eller om medel skulle för ändamålet be¬
höfva särskildt begäras af Eders Kongl. Maj:t. A andra sidan hade kansliet
under dessa år förlorat de två kanslisterna från sundhetskollegium, af
hvilka den ene aflidit 1883 och den andre entledigats år 1887 till följd af
på annat håll vunnen befordran. De medel, som härigenom besparats å
nyssnämnda anslag, hade måst disponeras för andra af de med anslaget
afsedda ändamål än tillfälliga biträdens anställande å kansliet, såsom ren-
skrifning in. in.
För närvarande utgjordes arbetskrafterna på styrelsens kansli — här
fortfarande taget i så inskränkt mening, att dermed endast förstodes sekre¬
teraren och hans biträden — af fem personer, hvilka hade att i regel be¬
strida uppsättning, kollationering och expediering af alla från kansliet
utgående expeditioner. Dessa hade, såsom förut nämnts, från år 1878 iller
än fördubblats, så att de nu uppginge till i rundt tal 5,500 för år. Om
härifrån afdroges expeditionerna i hospitalsärenden, utgörande omkring
1,300 för år, och för hvilken del af sina göromål styrelsen i eu annan
skrifvelse den 29 september 1897 hos Eders Kongl. Maj:t begärt beredande
af särskilda arbetskrafter, så återstode dock för kansliet, hvarifrån li d.
sekreteraren i serafimerordensgillet måste frånräknas, på samma gång liospi-
talsärendena afdroges, 4,200 expeditioner, hvilkas uppsättning in. m. skulle
verkställas af sekreteraren, den å kansliet tjenstgörande notarien samt två
amanuenser, summa fyra personer. Men då den senast antagne amanuensen
med ett arfvode af 50 kronor i månaden icke billigtvis kunde i vidsträcktare
mån påräknas för uppsättning af expeditioner, utan måste hufvudsakligen
sysselsättas med kollationering och expediering, hvartill i medeltal åtginge
två timmar hvarje förmiddag, och då vidare sekreterarens tid numera
— åtminstone under största delen af året — föga medgåfve honom att
sjelf omedelbart och i första hand deltaga i uppsättningen, utan han långa
228 Åttonde hufvudtiteln.
tider, beträffande detta arbete, knappast hunne annat än ordna, leda oeli
öfvervaka detsamma, så följde häraf att i regel nästan hela uppsätt¬
ningen af dessa 4,200 expeditioner måste fördelas på sekreterarens två
Övriga bitiäden, den a kansliet tjenstgörande notarien och den äldre, för
närvarande med 1,500 kronor för år aflönade amanuensen. För att utföra
detta dryga arbete med den skyndsamhet, som särskildt hos medicinalstyrel¬
sen på grund af en stor del ärendens brådskande natur vore nödvändig,
maste uppsättningen i väsentlig man verkställas å tjensterummet. De två
nyssnämnda tjenstemännen hade sålunda måst der tillbringa nästan hela den
tid, embetsverket pa hvardagarna hållits öppet, samt derutöfver underkasta
sig hemarbete i betydlig utsträckning. Men oafsedt den alltför stora qvan-
titeten af arbete, som under nuvarande förhållanden måste påläggas dem,
som bestrede uppsättningen af expeditioner på styrelsens kansli, medförde
detta arbetssätt äfven eu annan, för embetsverket mycket svår olägenhet.
Da ett sa stort antal mal af skiftande art fördelades till uppsättning mellan
i regel endast tva personer, blefve följden, att samma person måste syssel¬
sattas med de mest olikartade ärenden och sålunda i väsentlig mån hin¬
drades att genom arbete inom ett visst område i sänder tillgodogöra sig
en metod, som annorstädes visat sig vara den både snabbaste och säkraste
för danandet af dugliga tjensteman. Att i trots af de omordade svårig¬
heterna arbetet å kansliet dock kunnat så länge bestridas utan märkbarare
brister, torde hafva berott derpå, att ökningen i arbetet kommit endast
småningom, hvarigenom den blifvit mindre kännbar, och att styrelsen under
dessa ålit tyngre år hatt lyckan att alltid ega någi'a tjensteman, som med
mångårig vana vid ifrågavarande göromål förenat flit och intresse. Dess¬
utom hade under de senare åren en ej ringa del af arbetet blifvit utfördt
af extra tjensteman mot en ersättning, vida understigande hvad som här¬
för skäligen kunnat fordras — ett tillvägagående, som dock ej i längden
torde kunna eller böra fortsättas.
En ökning af kansliets arbetskrafter vore alltså nu oundgängligen
nödvändig. Önskningsmålet dervid vore, att de ökades derhän, att för hvar
och en af styrelsens fyra ordinarie föredragande funnes en ordinarie eller
extra ordinarie tjensteman a kansliet, hvilken under tilli’äckligt lång tid
finge uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen egna sig åt arbete för
beredande af ärenden, tillhörande just denne föredragandes rotel, samt
uppsättning af expeditioner i sådana ärenden. I denne tjensteman skulle
vederbörande föredragande då alltid hafva att tillgå ett biträde med insigt
och vana vid behandlingen af alla de ärenden, som tillhörde hans rotel —
en anordning, hvarpå, enligt styrelsens förmenande, arbetet skulle betydligt
vinna och som särskildt skulle visa sig nyttig för cn ny ordinarie eller en
Åttonde hufvudtiteln.
229
tillförordnad föredragande. Genom denna indelning af kanslitjenstemännen
på rotlar kunde ock ett annat önskningsmål vinnas, nendigen införandet
af sakregister för hvarje särskild rotel. Detta vigtiga hjelpmedel, som
redan torde finnas i de flesta embetsverk, måste nemligen förr eller senare
anlitas äfven af medicinalstyrelsen, såvida ej vid ombyte af dess embets-
eller tjensteman, åtminstone när nya krafter toges utom verket, sakkun¬
skapen och kontinuiteten skulle löpa fara att blifva alltför mycket lidande.
För att till billigaste pris erhålla den förstärkning i kansliet, hvar¬
igenom en sådan arbetsfördelning, som nu förordats, blefve möjlig, ansage
styrelsen amanuensernas antal böra ökas. Genom inrättandet af nya ordi¬
narie tjenster (notarietjenster) skulle visserligen vinnas större trygghet mot
ett tätare ombyte af tjensteman med deraf följande förlust af insigter och
erfarenhet; men då vida större utsigt torde förefinnas att erhålla ett ökad t
anslag till tillfälliga biträden och då äfven på detta sätt ändamalet, åt¬
minstone för den närmaste tiden, syntes kunna vinnas, ansage styrelsen
sig nu endast böra föreslå, att det i styrelsens stat uppförda anslaget å
1 i ,000 kronor till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden matte till förstärkande ai
kansliets arbetskrafter höjas med 3,000 kronor. Med detta belopp kunde
arfvoden efter 1 ,'200 kronor för år beredas åt tva amanuenser, hvilka jemte
den å kansliet tjenstgörande notarien och deji derstädes anståide äldre
amanuensen skulle indelas på de fyra rotlar, styrelsens ordinarie ledamöter
representerade. Med de 600 kronor, som derefter aterstode, skulle ars-
arfvodet utgå till den sedan den 1 juli 1897 a kansliet anstälde amanu¬
ensen, som fortfarande skulle hafva till åliggande företrädesvis att deltaga
i kollationeringen och bestrida afsändandet af de från styrelsens kansli
utgående skrivelser. Att utan en sådan förhöjning, som nu blifvit nämnd,
berörda anslag å 11,000 kronor icke kunde lemna tillgång till kansliets
förstärkning, framgingc af en medicinalstyrelsens skrifvelse Inlagd tablå
öfver fördelningen af utgifterna å ifrågavarande anslag. Enligt hvad denna
utvisade, hade de flitpenningar, som af styrelsen hvarje jul utdelades, mast
med hänsyn till det ringa belopp, som då återstått pa anslaget, tillmätas
så knappt, att exempelvis år 1895 fyra extra ordinarie tjensteman fatt åt¬
nöja sig med en årsgratifikation åt respektive 75, 60, 50 och 35 kronor
samt intet af de öfriga icke medicinskt bildade biträdena erhållit mer än
200 kronor. Och för att bereda tillgång till dessa gratifikationer både
dock under de sista åren kostnaden för december månads renskrift måst
helt och hållet eller till någon del bestridas åt det nästföljande årets an¬
slag. Detta anslag både sålunda redan visat sig otillräckligt för fyllandet
af de behof, hvartill det enligt staten vore afsedt. Om derjemte styrelsens
230
Åttonde hufvudtiteln.
ordförande och ledamöter fullt uttoge den semester, hvartill de vore be¬
rättigade, skulle bristen på detta anslag blifva än större.
En ytterligare ökning af samma anslag behöfdes emellertid för an¬
ställande af biträden till utarbetande af styrelsens årsberättelse. Genom
tillväxten i antalet mål hade arbetet hos styrelsen så betydligt ökats, att
det endast med stor svårighet medhunnits att, jemte skötandet af de
löpande ärendena för hvarje dag, i tillbörlig tid granska inkomna års-
beiättelser och ur dessa verkställa de sammandrag, som vore erforderliga
för styrelsens egen årsberättelse. Det vore derför i hög grad önskvärd!,
att hos styrelsen finge för biträde i detta afseende anställas ännu tvenne
personer,. den ene med medicinsk bildning och den andre med speciel er¬
farenhet i statistiska arbeten, mot årsarfvoden af tillhopa 2,000 kronor.
För att bereda tillgång dertill behöfde merberörda anslag å 11,000 kronor
ytterligare ökas med 2,000 kronor. För tillgodoseendet af de nämnda be-
hofven hemstälde styrelsen, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
begära, att omförmälda i medicinalstyrelsens stat uppförda anslag å 11 000
kronor matte höjas till 16,000 kronor.
Den redogörelse, som i detta ärende blifvit lemnad rörande ej mindre
antalet och beskaffenheten af de mål, som höra till medicinalstyrelsens
handläggning, än äfven de medel, som stå till styrelsens disposition för
göromalens bestridande, adagalägger oförtydbart, att — om man för til 1 -
fallet bortser från eu af medicinalstyrelsen i dess af mig senast omnämnda
skrifvelse af den 29 september 1897 väckt fråga om anställande af två
nya ordinarie tjensteman på styrelsens hospitalsafdelning, hvartill jag an¬
håller att längre fram fa återkomma — den förstärkning i arbetskrafter,
hvarom medicinalstyrelsen för ifrigt nu hemstält, är af behofvet högeligen
påkallad. Äfven om, såsom ifragasatt blifvit, veterinärmålen och en del
militära ärenden varda från medicinalstyrelsen öfverflyttade till andra
myndigheter, vinnes derigenom ej någon så väsentlig lättnad i arbetsbördan,
att styrelsen skulle kunna undvara något af de påräknade nya biträdena
och naturligtvis ännu mindre någon af de i styrelsens nuvarande stat upp¬
tagna tjensteman. Hvilken utgång frågan om nyssnämnda ärendens flytt¬
ning från medicinalstyrelsen än må erhålla, anser jag styrelsen böra be¬
redas tillgång till biträde af tillfälliga arbetskrafter i den utsträckning
styrelsen nu begärt. Då detta mål skulle vinnas genom höjning med 5,000
kronor af omförmälda anslag å 11,000 kronor, som är afsedt bland annat
för tillfälliga biträden, och da en sådan höjning, hvilken ej kan föranleda
någon ändring i afseende på de nuvarande ordinarie tjenstemännens antal
eller aflöningsförhallanden, bör kunna ske oberoende af vare sig redan
Åttonde hufvudtiteln. 231
väckta eller framdeles motsedda frågor om ändring i medicinalstyrelsens
organisation, finner jag mig oförhindrad att nu tillstyrka en sådan anslags-
förhöjning. Likaledes anser jag, under förutsättning att aflöning för öfver-
fältläkaren uppföres på fjerde hufvudtiteln, fullgiltiga skäl förefinnas för
den ändring i medicinalstyrelsens stat, att de för öfverfältläkaren der upp¬
tagna aflöningsförmåner anslås till aflöning åt ett fjerde medicinalråd. Jag
vill här erinra derom, att de för reglering af embetsverkens löner tillsatta
komiterade i sitt den 14 juni 1876 afgifna betänkande angående löne¬
reglering m. in. för sundhetskollegium fäste uppmärksamheten derå att, i
den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt öfriga helso- och
sjukvårdsanstalter inom riket ökades till antal eller vunne i utveckling, de
administrativa ej mindre än andra medicinalstyrelsen tillhörande ärenden
komme att tilltaga i antal och betydenhet, samt att i följd deraf den tid¬
punkt ej kunde vara aflägsen, då en tillökning i de föredragandes antal, som
komiterade föreslagit skola från början bestämmas till fyra, blefve af beliof-
vet påkallad. I betraktande af den storartade utveckling, som å ifrågava¬
rande områden sedan år 1876 försiggått och alltjemt fortgår, är det uppen¬
bart att, derest öfverfältläkaren befrias från att deltaga i behandlingen af de
hos medicinalstyrelsen förekommande civila ärenden, dessa, äfven med från-
räknande af veterinärmålen, ej kunna på ett tillfredsställande sätt hand¬
läggas af generaldirektören och endast tre ledamöter. En förstärkning af
ledamöternas antal med ett nytt medicinalråd, hvaraf behof redan nu gjort
sig känbart, är då oundgängligen nödvändig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag i underdånig¬
het, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, dels att det i
medicinalstyrelsens stat upptagna anslag till medikamentsräkningars gransk¬
ning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
må ökas med 5,000 kronor, eller från 11,000 kronor till 16,000 kronor,
dels ock att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppföres å fjerde
hufvudtiteln, hvad om honom förekommer i medicinalstyrelsens stat ute-
slutes och i stället anslås aflöning till ytterligare ett medicinalråd, så att
staten i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,
erhåller följande lydelse:
|
Lön
|
Tjenstgörings-
penningar
|
Summa
|
|
1 ledamot, medicinalråd .
3 ledamöter d:o
|
4,400
13,200
|
|
2,000
6,000
|
—
|
8 8
|
—
|
Efter 5 ar kan lö¬
nen höjas med 600
| kronor.
|
[’28.]
Skrifmateri¬
alier och ex¬
penser, ved
m. m.
232 Åttonde hnfrndtiteln.
Vid bifall härtill skulle medicinalstyrelsens aflöningsstat komma att
sluta å 78,650 kronor samt anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande
stater att ökas från nuvarande beloppet, 497,250 kronor, till 502,250 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln bär jag icke att
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
fö)slagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för näi'varande
upptaget till 23,052 kronor, måtte höjas med 48 kronor, eller till 23,100
kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
233
Extra anslag.
Rits- och landsarkiven.
I skrifvelse den 29 september 1897 bar riksarkivarien, med erinran [29.]
att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett Arfvode« åt
af åren 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 på extra stat anvisat ett belopp ffff
af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, arkivet.
underdånigst hemstält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag
måtte riksarkivet beredas.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för
år 1899 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet.
•
Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 29 sep- [30.]
tember 1897 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t^A««*a<>/
måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riks- handlingar.
arkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fädernes¬
landets historia, på extra stat äfven för år 1899 anvisa ett belopp af 3,000
kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för ända¬
målet beviljadt.
I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [31.]
för år 1899 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt
gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra hand-
lingar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—
1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen
att för åren 1891—1898 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fort¬
farande ega tillämplighet. Under erinran, hurusom Riksdagen på Eders
Bih. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 30
294 Åttonde hufvudtiteln.
Kongl. Maj:ts nådiga framställning medgifvit, att de öfverskott, som upp¬
stått och tilläfventyrs uppkomme å ifrågavarande anslag för åren 189(5
och 1897, finge användas till fortsatt utgifvande i tryck af handlingar,
tillhörande urkundssamlingen »Konung Gustaf I:s registratur , har riks-
arkivarien, som ansett det möjligt, att jemväl å 1898 års anslag komme
att uppstå öfverskott, som lämpligen kunde anlitas för påskyndande af
nyssnämnda publikation, gjort framställning om enahanda medgifvande i
fråga om detta öfverskotts användande.
I enlighet med hvad riksarkivarien sålunda hemstält, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels på extra stat för år
1899 anvisa ett anslag af 1,500 kronor till fortsatt utgifvande genom riks¬
arkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som höra till stats¬
författningens historia under tidehvarfvet 1521—1718», dels ock medgifva,
att de besparingar, som till äfventyrs uppkomma å det på extra stat fri¬
år 1898 uppförda anslag till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter
m. in.», ma användas för fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af
handlingar, tillhörande urkundssamlingen »Konung Gustaf I:s registratur».
[32.] I riksarkivariens af mig förut under punkten 1 omnämnda underdåniga
/f“LmSkri.fvelse den 16 c!ktober 1897 har, såsom jag i förbigående antydt, fram-
a\adstena. hållits behofvet af anslag till böcker för landsarkivet i Vadstena. Riks¬
arkivarien har i sadant afseende anfört, att landsarkivet icke kunde und¬
vara ett litet bibliotek, bestående af urkunds- och författningssamlingar,
historiska arbeten och andra hjelpredor, allra helst detta arkiv komme^att
vara. förlagdt i en mindre landsortsstad, der större bibliotek saknades.
För ifrågavarande ändamål skulle enligt riksarkivariens åsigt erfordras ett
anslag för en gång af 1,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899
anvisa ett belopp af 1,000 kronor till inköp af nödiga böcker för lands¬
arkivet i Vadstena.
[33.] Vid underdånig föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 januari
Byggnader för1897 af den utaf Riksdagen väckta frågan om vidtagande af åtgärder för
eu landsarkiv bättre handhafvande af pa spridda hall förvarade offentliga arkiv ut¬
talade jag, med hänsyn till den i ärendet förebragta utredning, såsom min
åsigt, att ett ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att
dithörande handlingar icke blott behörigen vårdades utan äfven gjordes
åtkomliga för alla, som ville derur hemta upplysningar, icke kunde vinnas,
med mindre hos oss, såsom i andra länder, bildades centrala arkivdepoter,
Åttonde hufvudtiteln. 235’
der de äldre handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfde
rådfrågas för de löpande ärendenas handläggning, sammanfördes och af
insigtsfulla fackmän ordnades, förtecknades och hölles för allmänheten
tillgängliga. Lika med riksarkivaricn förklarade jag mig anse,, att i vart
land lämpligen borde inrättas tre dylika depoter eller landsarkiv. Ett af
dessa, förlagdt i Upsala, skulle mottaga handlingar från provinserna norr
om Mälaren. Det andra landsarkivet, som borde få sin plats i Lund, skulle
vara afsedt för Skåne, Halland och Blekinge jemte de tre småländska
länen. För de mellan nämnda två distrikt liggande landsdelarne, eller
Södermanlands, Örebro, Yermlands, Östergötlands, Elfsborgs och Skara¬
borgs samt Göteborgs och Bohus län, borde inrättas ett landsarkiv i Vad¬
stena slott. Hvad Gotland anginge kunde dess äldre, till omfånget mindre
betydliga arkivalier qvarstanna på ön och samlas i någon eldsäker lokal
i Visby. Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts förslag anvisat medel
till anordnande af landsarkiv i Vadstena slott, anhaller jag. att nu få åter¬
komma till frågan om inrättande af sådana arkiv i universitetsstäderna.
Beträffande först det ifrågasatta landsarkivet i Lund hafva stads-
fullmägtige derstädes, hvilka, på, sätt jag förut omnämnt, till plats för en
sådan byggnad erbjudit kostnadsfritt ett område af 50 ar af .den staden
tillhöriga s. k. Sommeliusska lyckan, numera förklarat sig° villige att, ut¬
öfver nämnda område, likaledes kostnadsfritt, för ändamalet upplåta ett
angränsande, med hänsyn till en framtida utvidgning af arkivet gasom
behöflig! ansedt jordstycke om 615 qvadratmeter. Bada dessa områden
finnas särskildt utmärkta å en af stadsingeniören A. B. Jakobsson år 1896
upprättad karta öfver Sommeliusska lyckan.
Sedan öfverintendentsembetet erhållit befallning att uppgöra ritnings-
och kostnadsförslag till byggnader å ifrågavarande plats för ett lands¬
arkiv, afsedt att inrymma arkivalier, upptagande en hyllängd af 5,000
meter, äfvensom nödiga arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägen¬
heter för vaktbetjening, har ett i sådant afseende al dåvarande e. o. arki¬
tekten, numera intendenten hos öfverintendentsembetet H. 1. Holmgren
enligt dess uppdrag afgifvet förslag, omfattande ritningar, kostnadsberäk¬
ningar och arbetsbeskrifning, blifvit af embetet till Eders Kongl. Majrt
öfverleinnadt med anmälan att samma förslag från embetets sida ej gifvit
anledning till erinran. Ifrågavarande förslag, som med inberäknande af
möbler, planering, stängsel och grindar samt gas-, vatten* och afloppsled-
ningar jemte värmeledning, den senare enligt särskildt genom öfverinten-
(lentsembetets försorg af ingeniören Hugo Theorell uppgjordt förslag, slutar
å eu kostnadssumma af 164,563 kronor, är etter förebild af de danska
provinsarkiven i Köpenhamn, Odense och Viborg uppgjordt sålunda, att
[34.]
Beredande
lokaler för
landsarkiv
Upsala.
236 Åttonde hufvudtiteln.
sjelfva arkivet är förlagdt i en byggnad, som genom en täckt samman-
bindningsgang star i förening med en mindre byggnad, inrymmande läse¬
sal, expeditionsrum, bokbindareverkstad samt vaktmästarebostad. På om¬
rådet söder om nämnda två byggnader är plats reserverad för framtida
utvidgning af arkivet.
Vid det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till byggnader för
ett landsarkiv i Lund har jag endast att göra den anmärkningen, att sär¬
skilda arbetsrum icke, pa sätt förslaget synes afse, böra anordnas i det
egentliga arkivhuset, utan torde detta böra i sin helhet inredas med hyllor
för arkivalier, dock med anbringande på lämpliga ställen af ett och annat
bord med sittplatser. Da, enligt hvad vederbörande akademiska myndig¬
heter förklarat, det icke lämpligen later sig göra att, såsom ifrågasatt
blifvit, i den nya, byggnad för universitetsbiblioteket i Lund, hvartill "Riks¬
dagen sistlidna ar anvisat medel, under den närmaste framtiden bereda
en tillfällig plats för de handlingar, som skulle förvaras i nämnda lands¬
arkiv, och annan lokal härför ej tinnes att tillgå, lärer det blifva nöd¬
vändigt att redan nu skaffa medel till bekostande af nya byggnader föi’
detta arkiv. För byggnadernas uppförande och inredning torde åtgå två
åx-, hvadan kostnaden för byggnadsföretaget synes lämpligen böra fördelas
pa de bada byggnadsåren. Jag hemställer derför i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande å Somme-
liusska lyckan i Lund af byggnader för ett landsarkiv i hufvudsaklig
enlighet med förenämnda ritningar äfvensom för byggnadernas inredning
och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anord¬
nande af gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte planering och
stängsel m. m. bevilja ett anslag af 164,563 kronor och deraf på extra
stat för år 1899 anvisa 82,000 kronor.
I fråga om anordnande af ett landsarkiv i Ujpsala anhåller jag att
<i/fa från mitt anföi’ande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 erinra,
f."att enligt uppgjordt förslag dertill skulle kunna inredas hela rikssalen i
Upsala slott, med 5,000 _ längdmeter hyllor för en beräknad kostnad af
98,000 kronor och att, i fall två norr om rikssalen belägna rum i två
våningar medtoges, då hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längd¬
meter, kostnaden beräknats uppgå till 113,500 kronor. Mot ett lands¬
arkivs förläggande till dessa delar af slottet frainhöllos emellertid af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län vissa betänkligheter, sär¬
skild! ur synpunkten af det säkerligen inom kolt framträdande oafvisliga
behofvet att erhålla ökadt utrymme för länsstyrelsen, hvars nuvarande
embetslokaler visat sig otillräckliga för de ständigt ökade göromålens be-
Åttonde hufvudtiteln. 237
höriga skötande. Derest länsstyrelsens lokaler fortfarande skulle vara
inrymda i slottet, torde det enligt länsstyrelsens mening blifva dettas nedra
våning, som derför toges i anspråk, och landshöfdingens bostad komme
att förläggas till tredje våningen. Väl vore det möjligt att rikssalen der¬
vid icke behöfde anlitas, men det syntes dock föga lämpligt att hafva ett
arkiv gränsande till bostadsrum, hvilka ju alltid komme att medföra en
viss grad af eldfara för arkivet. V idare anmärktes, att åtminstone en
tredjedel af hyllorna i rikssalen, eller de som anbringades i arkivets mellan-
botten, komme att höljas i ett ständigt mörker. Blefve arkivet ej upp-
värmdt, kunde de der förvarade arkivalierna, som komme att blifva endast
med svårighet tillgängliga, sannolikt icke undgå att taga skada af den
ständiga fukten från slottets murar. Det föreföll Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande uppenbart, att för betydligt mindre kostnad än 113,500
kronor ett vida ändamålsenligare förvaringsrum för ifrågavarande äldre
handlingar, som vore afsedda att i ett landsarkiv sammanföras, skulle
kunna anordnas genom uppförande på det vidsträckta slottsomradet mellan
länets cellfängelse och akademiska sjukhuset af en särskild derför apterad
byggnad, hvilken der kunde blifva fullkomligt isolerad och äfven såväl
ur synpunkten af arkivaliernas bättre förvarande som med afseende å
deras lättare tillgänglighet för forskning vore vida att föredraga framför
de till arkivlokaler föreslagna delarne af slottets nu odisponerade våningar.
öfverintendentsemhetet, som den 23 februari 1897 afgifvit infordradt
utlåtande med anledning af hvad Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i
ämnet andragit, har dervid rörande framtida förändringar i afseende å
embets- och boställslägenheter inom Upsala slott, på anförda skäl bland
annat förklarat som sin bestämda åsigt, att landshöfdingen äfven för fram¬
tiden borde bibehållas vid de bostadslägenheter han^ nu innehade. Då
fråga om anskaffande af nya lokaler åt länsstyrelsen en gång förelåge, skulle,
efter embetets mening, sådana lämpligen böra och kunna inredas i slottets
södra flygel samt i halfvåningen i södra delen af slottets hufvudparti.
Under antagande att de sålunda af embetet föreslagna anordningarna .på
sin tid vunne nådigt gillande, komme dessa icke att pa något sätt beröra
arkivlokalerna, derest dessa förlädes i den del af slottet, som nu afsåges.
1 fråga om de erinringar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande fram¬
stäf mot sjelfva det uppgjorda förslaget till arkivlokalers inrättande i
slottet inedgaf embetet, att värmeledningsanordningar för arkivlokalerna icke
blifvit föreslagna och att till följd af de ofta oöfverstigliga svårigheter,
som mötte vid att för ett egentligen främmande ändamål fullt nöjaktigt
förändra cn äldre byggnad, icke alla delar af arkivet kunde komma att
erhålla den tillgång på ljus, som måhända varit ensidig. Då emellertid
238 Åttonde hufvudtiteln.
ett landsarkiv väl finge anses vara afsedt till förvaringsplats förnämligast för
sådana statens arkivhandlingar, hvilka kunde antagas mera sällan komma
att af forskare eller andra anlitas, borde enligt embetets åsigt de nämnda,
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållna olägenheterna icke
vara af den afgörande betydelse, att de i och för sig borde kullkasta för-
slaget. I de tilltänkta arkivlokalerna kunde för öfrigt, om sådant skulle
anses behöflig!, anordnas en tillfredsställande värmeledning för en kostnad
af omkring 8,000 kronor. Hvad åter anginge den af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anmärkta fuktigheten från slottets murar, vore af den¬
samma, enligt hvad cmbetet från sakkunnig person inhemtat, ej sä mycket
att befara. Vidkommande slutligen det af Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande framkastade förslag att, med hänsyn till saväl lämplighet som
billighet, en helt ny byggnad borde för nu ifrågavarande ändamål upp¬
föras, läte det väl lör visso ej motsäga sig, att en dylik byggnad skulle
från olika synpunkter erbjuda afgjorda fördelar framför inredande af arkiv¬
lokaler i de föreslagna rummen i det aldriga slottet, men öfverintendents-
embetet betviflade, att kostnaden för en nybyggnad koimne att understiga
den summa, som beräknat* för ändringsarbetena i slottet.
Sedan Eders Kongl Majt:s befallningshafvande i Upsala län derpå an¬
modats att, efter verkstäld undersökning och efter samråd med tillkallad
sakkunnig person, inkomma med närmare angifvet förslag till den plats å
Upsala slotts område, der en nybyggnad för ett landsarkiv lämpligen kunde
uppföras, äfvensom att i sammanhang dermed yttra sig, under hvad vilkor
platsen kunde för ändamålet upplåtas, har Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande med skrifvelse den 26 juli 1807 till ecklesiastikdepartementet
öfverlemnat plankarta öfver södra delen af slottsområdet med derå angifvet
förslag till plats för en landsarkivbyggnad, hvilken plats, med en längd
åt 113 meter och en bredd af 28 meter, är belägen på ett afstånd af 5
meter från den söderut från slottsgårdens södra port ledande stora lands¬
vägen och midt för och öster om länscellfängelset. I sammanhang dermed
anförde Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande, att, som ifrågavarande
del af _ slottsområdet icke vore annorledes disponerad, densamma kunde
utan några som helst vilkor för nämnda ändamål upplåtas.
Öfverintendentsembetet, häruppå anmodadt att yttra sig, huruvida det
af Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna
området kunde anses vara för ändamalet lämpligt eller annan mark bättre
passa till plats för ett landsarkiv med utrymme för arkivalier, upptagande
en hyllängd af 5,000 meter och afsedd att kunna i framtiden utvidgas,
har i skrifvelse den 28 september 1897 anfört bland annat, att det af
Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande till byggnadsplats föreslagna om-
. Åttonde hufvudtiteln. 239
råde, med afseende å dess lämplighet i allmänhet för bebyggande, måste
anses vara af särdeles god beskaffenhet, då marken å detsamma uteslutande
bestode af ren sand. Vid bedömandet af frågan huruvida platsen, hvad
anginge storleken, kunde befinnas tillräcklig, hade öfverintendentsembetet
utgått från det af embetet med underdånig skrifvelse den 15 juni 1897
på nådigste befallning afgifna förslag till uppförande af en arkivbyggnad
å den s. k. Sommeliusska lyckan i Lund, hvilket förslag, i likhet med hvad
som i förevarande fall förutsattes, vore uppgjordt med hänsyn till möjlig¬
heten att erhålla en hyllängd af 5,000 meter, men embetet hade dessutom
beräknat, att nu ifrågavarande arkivbyggnad skulle i framtiden kunna ut¬
vidgas så, att en hyllängd af ytterligare 5,000 meter der kunde anordnas.
Efter hvad särskilda af öfverintendentsembetet å plankartan med rödt in¬
lagda konturer gåfve vid handen, kunde å den ifrågastälda byggnadsplatsen
uppföras dels en midtelbyggnad af 17 meters längd och 12 meters bredd,
inrymmande tamburer, läsesal, expeditionsrum och vaktmästarebostad, dels
ock å hvardera sidan om denna byggnad och med densamma förenad
medelst sammanbindningsgång en arkivbyggnad af 40 meters längd och
14 meters bredd, hvar och en af dessa beräknad för inrymmande af före-
nämnda hyllängd. Enligt öfverintendentsembetets åsigt vore området i
fråga sålunda, från olika synpunkter sedt, att förorda för uppförande derå
af en arkivbyggnad, hvarvid dock borde uppmärksammas att, i händelse
byggnadsföretaget Lomme till stånd, städse iakttoges att, till undvikande
deraf att närmast angränsande platser Lomme att bebyggas, ett utrymme
af minst 30 meters bredd blefve vid de sidor af arkivbyggnaden, hvilka
icke vore belägna invid landsvägen, från sådant bebyggande undantaget.
Beträffande dispositionsrätten till ifrågavarande område, yttrade öfver¬
intendentsembetet, att området, hvilket, så vidt embetet hade sig bekant,
icke vore för annat ändamål disponeradt eller afsedt, emellertid ej torde
få anses stäldt under vård och inseende af öfverintendentsembetet, som icke
kunde lemna någon utredning rörande platsens egenskap att tillhöra Upsala
slotts område. I anledning häraf anmodade jag kammarkollegium att före¬
bringa utredning angående dispositionsrätten till berörda mark samt afgifva
utlåtande, huruvida och under hvad vilkor densamma skulle kunna för
omförmälda ändamål upplåtas och ett derintill gränsande område, på sätt
öfverintendentsembetet ifrågasatt, undantagas från bebyggande. Vid der¬
efter verkstäld undersökning inhemtades af eu i generallandtmäterikontoret
förvarad, för laga skifte åren 1849 och 1850 författad karta öfver alla
e.gorna till Upsala stad jemte dertill hörande beskrifning, att ifrågavarande
jordområde, å kartan upptaget under n:r 1322, der angifvits såsom till¬
hörande ' slotts val lar ne- och ingående i den del af »slottets och slotts-
240 Åttonde hufvudtiteln.
statens jord», som då var landshöfdingen på lön anslagen. Med öfver¬
lemnande af ett utaf arkivarien i kammarkollegium afgifvet memorial i
ämnet, anförde nämnda kollegium i skrifvelse den 16 december 1897, att,
ehuru jordeböcker och andra i kammararkivet förvarade handlingar ej
innehölle någon upplysning om sjelfva slottsområdets kamerala natur, det
likväl ej borde betviflas, att området i likhet med åtskillig angränsande
mark vore af krono natur. Vid särskilda tillfällen hade slottsområdet
jemväl behandlats såsom kronans ostridiga egendom, i hvilket afseende
kollegium hänvisade till nadiga brefvet den 5 januari 1860, hvarigenom
af slottsvallanm utan vilkor upplåtits mark till tomt för länscellfängelset i
Upsala. \ id sadant förhållande och då de andelar af slottsområdet, som
enligt förevarande förslag vore afsedda till byggnadsplats för ett landsarkiv
med nödigt utrymme deromkring, icke, såvidt hos kollegium kunnat ut¬
rönas, blifvit annorlunda disponerade, än att landshöfdingen i länet, jemlikt
nådiga brefvet den 12 mars 1875, egde begagna de till slottet hörande
trädgårdar ody parkanläggningar, ansåg kollegium, att, utan något som
helst vilkor, ifrågavarande till byggnadsplats för ett landsarkiv föreslagna
mark kunde för berörda ändamål upplåtas och ett derintill gränsande om¬
råde, på sätt förut blifvit nämndt, från bebyggande undantagas.
Öfverintendentsembetet, som anbefalts att uppgöra ritnings- och kostnads¬
förslag till byggnader å ifrågavarande plats för ett landsarkiv, innehållande
i särskild byggnad arkivrum med eu hyllängd af 5,000 meter och i en
med arkivbyggnaden genom täckt gång förbunden mindre byggnad nödiga
arbets- och expeditionslokaler jemte bostadslägenheter för vaktbetjening,
allt med värmeledning, har med skrifvelse den 14 december 1897 till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett i sådant afseende af intendenten hos
embetet H. T. Holmgren, efter uppdrag af embetet, upprättadt och af
embetet utan erinran lemnadt förslag med tillhörande ritningar, kostnads¬
beräkningar och arbetsbeskrifning. Detta förslag afser jemväl byggnadernas
inredning och värmelednings anbringande i samtliga lokaler utom vakt¬
mästarebostaden, hvilken ansetts lämpligare böra uppvärmas medelst kakel¬
ugnar, äfvensom anordnande af nödiga gas-, vatten- och afloppsledningar
jemte stängsel omkring arkivbyggnadsområdet och planering af detsamma.
De beräknade kostnaderna härför uppgå till sammanlagdt 166,424 kronor.
Enligt beskrifningen skulle den mindre byggnaden, som är afsedd att
blifva 11,ö meter bred och 15,5 meter djup, förläggas midt på tomten på
ett afstånd af 12 meter från vägen till slottet samt vara å norra sidan
medelst en 8 meter lång hvälfd sammanbindningsgång förenad med arkiv-
byggnaden, som skulle blifva 41 meter lång och 13 meter bred. Söder
om den mindre byggnaden är plats reserverad till arkivets framtida ut-
Åttonde hufvudtiteln. 241
vidgning genom uppförande af en ny fristående arkivbyggnad med sam-
rnanbindningsgång i likhet med den nu föreslagna.
Det af öfverintendentsembetet afgifna förslag till nya byggnader för
ett landsarkiv i Upsala synes mig i allo ändamålsenligt. Väl betingar ut¬
förandet af detta förslag något högre kostnad än det uppgjorda förslaget
till inredning af lokaler i Upsala slott till förvaringsrum för arkivalier,
men då nämnda kostnad i och för sig ingalunda kan anses för hög och de
nya byggnaderna skulle inrymma för ett landsarkiv fullt tillfredsställande
och tidsenliga lokaler, som deremot ej skulle kunna anordnas i slottet, samt
dertill kommer att, om i enlighet med det sist afgifna förslaget nya bygg¬
nader å slottsområdet uppföras, tillfälle tinnes att utvidga dessa byggnader,
då sådant i en framtid kan varda behöflig!, under det att lokalerna i
slottet kunna disponeras för ändamål, hvartill de äro bättre egnade, tvekar
jag icke att tillstyrka berörda nybyggnadsföretag, som torde lämpligen
kunna bringas till utförande på två ar. Jag hemställer derför, det^ Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande å den på före-
nämnda plankarta angifna, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Upsala län till byggnadsplats föreslagna del af Upsala slotts område af
byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig enlighet med de uppgjorda
ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning och vidtagande af i
sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande åt gas-, värme-,
vatten- och afloppsledningar jemte anbringande åt stängsel m. m. bevilja
ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa
83,000 kronor, under medgifvande att utöfver sjeltva grunden för bygg¬
naderna nämnda plats i öfrig! må användas till tomt för landsarkivet och
dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande en sträcka af 30
meters bredd vid de sidor af tomten, som icke äro belägna vid landsvägen.
Nationalmuseum.
1 skrifvelse den 29 september 1897 har intendenten vid national- [35.]
museum gjort underdånig framställning om lörhöjdt anslag för vård, un-8'^”^™
derhän och tillökning af statens konstindustriella samlingar. Intendenten samlingar.
har dervid till en början erinrat, hurusom för museets konstslöjdafdelning
alltsedan år 1885, då densamma öppnades, årligen på Eders Kong!. Maj:ts
förslag beviljats af Riksdagen 4,000 kronor såsom extra anslag å riksstatens
åttonde hufvudtitel, efter att enahanda belopp förut uppförts pa sjette hul-
vudtiteln såsom inköps- och hyresbidrag till svenska slöjdföreningens konst¬
industriella musem, hvars samlingar är 1884 skänktes till svenska staten
och införlifvades med nationaliruisei samlingar. Åt de till konstslöjd-
JJih till UiLtsä. ms. 1 Sami. 1 A fä. 31
242 Åttonde hufvudtiteln.
samlingarna anvisade medlen hade årligen 2,000 kronor användts för sam¬
lingarnas ökande, medan återstoden atgatt till deras bevakning, underhåll
och vård m. in.
Visade sig nämnda inköpsanslag af 2,000 kronor väl knappt redan
under de närmaste åren efter detsammas beviljande, hade dess otillräck¬
lighet, särdeles i betraktande af de i våra dagar stegrade prisen på äldre
och nyare konstslöjdföremal, blifvit allt kännbarare. Härvid vore att märka,
att dessa statssamlingar omfattade konstslöjdens alla grenar, nemligen
saväl. föremal af guld, silfver och oädla metaller som emalj, glas,
porslin, möbler och öfriga träarbeten, elfenben, bokband och textila före¬
mal. De belopp, som med det knappa anslaget komme på hvarje sär¬
skild af nämnda konstslöj dgrupper, måste således blifva ganska obetydliga.
Härtill komme, att anspraken under arens lopp vuxit på en dylik samlings
förmåga att tjena såsom undervisningsmateriel, i hvilket afseende national-
musei konstslöjdafdelning lemnade mycket öfrigt att önska, särskildt
beträffande fullständigheten. Förklaringen läge deruti, att afdelningen
bildats hufvudsakligen genom gåfvor af ur olika synpunkter hopkomna
samlingar och just i följd deraf ingalunda kommit att utgöra något
systematiskt helt. Sa hade t. ex. möbelafdelningen sin egentliga styrka i
arbeten från 1600-talets senare hälft, medan deremot medeltidens och nu¬
tidens möbelsnickeri icke alls, samt 1500-talets och 1700-talets endast ge¬
nom ett fåtal nummer vore representeradt. Den keramiska afdelningen, som
dock i det störa hela hade minsta antalet luckor att uppvisa, saknade all¬
deles prof på de ur mönstersynpunkt så vigtiga och lärorika persiska och
indiska fajanserna, hvartill konune, att den äldre ryska, engelska och
spanska keramiken vore högst fåtaligt företrädd. Af ädlare moderna till¬
verkningar, vare sig pa keramikens eller andra konstslöj dgren ars områden,
hvilkas studium dock vore af sa stor betydelse såväl för mönsterritaren
som för yrkesidkaren, funnes egentligen endast det, som genom 1897 års
inköp kunnat förvärfvas.
0 Samlingens betydelse såsom undervisningsmateriel hade, det oaktadt,
såsom framginge af den statistik, som häröfver förelåge, visat sig med
hvarje ar., vara i tilltagande ur saväl teoretisk som praktisk synpunkt.
Sålunda tillhandahöllos efter särskild anmälan för studier och kopiering
under treårsperioden 1888—1890 983 föremål vid 772 studiebesök; åren
1891—1893 hade dessa siffror vuxit till respektive 1,200 och 1,079 och
under åren 1894—1896 till 1,572 och 1,424. Ett stort antal af dessa stu¬
derande utgjordes af elever dels vid tekniska skolans i Stockholm högre
konstindustriella afdelning, som hade till särskildt syfte att utbilda mön¬
sterritare och modellörer för yrkena samt teckningslärare för statens skolor,
dels vid tekniska högskolans afdelning för byggnadskonst, hvilka båda
Åttonde hufvudtiteln.
243
skolor här under vederbörande lärares tillsyn till och med haft bestämda
arbetstimmar. I hvilken utsträckning samlingen användts för studieändamål
framginge äfven af en granskning af vid 1897 års utställning exponerade prof
å tekniska skolans i Stockholm elevarbeten. Härtill komme det stora an¬
talet af mera flygtiga, på stående fot tagna skisser af föremål och mönster-
motiv, rörande Indika ingen särskild anmälan kunde eller brukade göras.
Men äfven den stora allmänheten visade sitt intresse för samlingen genom
flitiga besök, och tjensteinännen mottoge mycket ofta från när och fjerran
skriftliga eller muntliga förfrågningar rörande ämnen, som stode i sam¬
band med denna del af samlingen.
Ifrågavarande samling hade således både en bestämd uppgift och en
gifven krets af studerande och besökande, sä att det med skäl kunde sägas,
att densamma hade sin dryga andel i det uppsving, som utmärkte den
svenska konstslöjden särskilt under de år, konstslöjdafdelningen varit i
verksamhet. För att denna utveckling skulle kunna fortgå, vore det emel¬
lertid af vigt, att det intresse, hvarmed samlingen omfattats, underhölles
och ytterligare ökades eller, med andra ord, att samlingen följde med sin
tid. Härvid vore att märka, att konstslöjdens höjande i de allra flesta
civiliserade länder just i våra dagar läge regeringar och folk synnerligen
nära om hjärtat. I Tyskland funnes redan ett tjugutal sådana museer. I Dan¬
mark hade år 1896 i Köpenhamn öppnats ett synnerligen dyrbart konstslöjd-
museum i en derför nyuppförd byggnad med värdefulla, systematiskt anord¬
nade samlingar, till hvilket museum kunde sägas sluta sig de af danska
staten äfvenledes understödda museerna i Aalborg, Aarhus, Maribo, Odense,
Randers, Ribe och Wiborg. Norge egde redan tre konstslöjdmuseer, nem¬
ligen i Kristiania, Bergen och Trondhjem. Kristianiamuseets budget för år
1894 slutade på ett belopp af 42,434 kronor 57 öre, hvaraf 20,565 kronor
33 öre användes till samlingarnas ökande. Museets i Bergen inköpssumma
för år 1895 slutade på 5,918 kronor 2 öre, och museets i Trondhjem
under 1894 på 7,172 kronor 12 öre. Samtliga de tre af norska staten
understödda konstindustrimuseerna hade vid sistnämnda tidpunkt att för¬
foga öfver en budget af närmare 70,000 kronor för år.
Äfven hos oss hade upprättandet af ett särskildt konstindustrimuseum
varit ett länge och ofta framhållet önskningsmål. Det betänkande, som
härom afgifvits af den utaf Eders Kongl. Maj:t år 1877 tillsatta komité,
upptoge förslagsvis en årsbudget af 34,200 kronor, af hvilka 7,000 kronor
för inköp. Det torde förbehållas en förnyad undersökning att utreda,
huruvida förverkligandet af denna plan vore med de i nuvarande museian-
ordning gifna förutsättningar det för staten fördelaktigaste, eller om icke
frågan om upprättande åt ett konstindustrimuseum kunde lösas på annat
sätt. För närvarande vore en förstärkning i nationalmusei inköpsanslag
244
Åttonde hufvudtiteln.
det mest trängande behofvet, något som Riksdagen också erkänt, då den
ar *89J Pa framställning af Eders Kongl. Maj:t anvisade ett belopp af
intill 15,000 kronor för inköp af konstslöjdföremål på samma års allmänna
konstutställning i Stockholm. Konstslöjdsamlingens behof hade härigenom
utan tvifvel blifvit till en del fyldt, i det att för nationalmuseum inköpts ett
antal representativa föremål från olika områden af konstslöjden, svenska
och utländska. Men vid eu tidpunkt, då konstindustriens betydelse vore
sa uppmärksammad som nu, och då den särskild! i våra båda närmaste
grannländer atnjöte ett så kraftigt understöd från det allmännas sida, vore
nationalmusei konstslöjdafdelning illa rustad att med sitt ringa inköpsan-
slag motsvara berättigade anspråk. Landets konstindustri visade en lof¬
vande hållning, lergods- och glasfabrikationen vore stadd i en kraftig ut¬
veckling, metallindustrien, bär egentligen den smärre, guld- och siffver-
s midet, nysilfv erfabrikationen, arbetet i brons, malm, messing, tenn ocli
konstsmidet i jern visade mer eller mindre goda resultat, men i alla hän¬
delser en omfattande verksamhet, den textila konsten, möbeltillverkningen
och bokbinderi^, företedde mycket af intresse. En stor verldsutställnin*,
i Fans, till hvilken Sverige antagit inbjudning, förestode år 1900. Under
sadana omständigheter syntes det vara af betydande vigt, att den svenska
konstindustrien ej behöfde sakna de hjelpmedel, som ett konstslöjdmuseum
med dermed förenad samling af planschverk och ritningar kunde erbjuda.
l a grund af hvad sålunda anförts har intendenten vid nationalmuseum
hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen äska ett till 8 000
kronor förhöjdt extra anslag till konstslöjdsamlingen. Öfver denna fram-
ställning har nationalmusei nämnd afgifvit underdånigt yttrande och der¬
vid förklarat sig i allo instämma i intendentens anhållan.
Då jag delar de af museimyndigheterna uttalade åsigter om den stora
önskvärdheten af att nationalmusei konstslöjdafdelning finge för inköp
disponera ett något rymligare anslag än det, som dertill alltsedan afdel-
ningens bildande plägat årligen anvisas, ocli då det i sådant afseende äfven¬
som för samlingarnas vård in. in. nu ifrågasatta belopp synes mm väl bc-
^styrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maja behagade
föreslå Riksdagen^ att för år 1899 anvisa ett extra anslag af 8.000 kronor
för vard, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien har i underdåniga skrif-
/veiser den 4 maj och den b juli 1897 anmält behofvet af åtgärder till
A"V/</./ för samlingarna i nationalmaseibyqqnaden och dervid särskild! på¬
pekat att efter indragning af den militärbevakning, som förut funnits vid
namnda byggnad, annan vakthållning måste der anordnas, för att de dyr¬
bara och delvis oersättliga samlingar, som i byggnaden förvarades, skulle
Åttonde hufvudtiteln. 245
vara skyddade mot inbrottsstöld. Sedan öfverintendentsembetet anbefalts
att i anledning häraf inkomma med utlåtande, om och hvilka skyddsåt¬
gärder beträffande museibyggnaden kunde vidtagas för vinnande af trygghet
i de af akademien angifna afseenden, föreslog embetet i underdånig skrifvelse
den 1(1 november 181*7, i hufvudsaklig enlighet med hvad så väl akademien
som nationalmusei nämnd tillstyrkt, att å byggnaden matte anbringas
fönsterluckor, dörrar och galler in. in. af jern; att gaslyktor jemte till¬
hörande ledningar måtte uppsättas på de båda gårdarne, för att nattetid
hållas brinnande1, samt att, under förutsättning att nattvakt komine att
anställas, en telefonledning till närmaste polisstation måtte anordnas i södra
•ingångsporten. På samma gång uttalade öfverintendentsembetet såsom sin
uppfattning, att det arfvode, som kunde erfordras åt den nattvakt, som i
den indragna militärpostens ställe borde antagas, eller de utgifter, som en
ökad gasförbrukning för gårdarnas belysning medförde, borde bestridas
genom de i byggnaden inrymda institutioners egen försorg.
1 underdånig skrifvelse den 3 december 1897 anförde intendenten vid
nationalmuseum, att nyssnämnda ändamål närmast torde hänföra sig till
museibyggnaden såsom sådan och således vara af analog art med anslagen till
byggnadens uppvärmning, till portvakt, eldare ock gårdsdräng, hvilka an¬
slag af intendenten redovisades. Af denna anledning, och oaktadt faran
för inbrott visserligen vore större i historiska museets på Hedra bottnen
belägna lokaler än i museets konstafdelning, hade intendenten ansett sig
böra hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i denna del af
frågan. Hvad beträffade belysning af de båda gårdarna, kunde denna
enligt meddelande från gasverket beräknas för ar medföra en kostnad af
omkring 150 kronor. För närvarande syntes medel härtill kunna beredas
af nationalmusei anslag till brännmaterial in. in., hvilket anslag under eu
följd af år plägat förete ett litet öfverskott. Medel till aflöning af natt¬
vakt disponerade nationalmuseum deremot icke. De löneförmåner, som
tillkomme den vid byggnaden anstälda personalen, vore för hvar och eu
noggrant bestämda genom nådiga brefvet den 10 december 1880 och det
till samlingarnas bevakning under förevisningstiderna utgående anslaget,
5,000 kronor, räckte ej ens för detta ändamål utan förstärktes af inflytande
förevisningsmed el årligen och på förhand med 550 kronor, allt enligt samma
nådiga bref. Af förevisningsmedlen, hvilka i medeltal kunde anses inflyta
med 2,500 kronor årligen, ehuru år funnits, då de ej ens uppgått till 2,000
kronor, plägade 1,942 kronor vara på förhand årligen anvisade, och rörande
dispositionen af möjligen befintlig återstod lemnade gällande museistadga
föreskrift. Någon erfarenhet angående kostnaden för nattlig bevakning af
fullt tillfredsställande beskaffenhet hade vid nationalmuseum ännu ej vunnits,
och ett definitivt förslag kunde derför ej nu framställas. Det torde kunna
246 Åttonde hufvudtiteln.
antagas, att vaktgöringen under årets mörkare hälft, januari —mars och
oktober december, borde taga sin början omkring klockan 10 om ([vallen
och fortgå till klockan 5 pa morgonen, således sju timmar i dygnet; under
den ljusare årstiden, april—september, torde fem timmars vakttjenst vara
tillräcklig, till arfvodet lör denna tjenstgöring komme kostnaden för an¬
ordning åt ett vaktrum i byggnadens jordvåning samt för anskaffande och
underhåll af lämplig tjenstgöringsdrägt- med pels, pelsmössa och ytterstöflar
lör vinterlig möjligen också beväpning. Vakttjenstgöringen inaste tänkas
lördelad på minst två personer, dels emedan en enda person svårligen
skulle kunna hålla ut med ständig nattjenst under en längre tid, dels
emedan eu i vaktgöringen inöfvad person borde finnas att tillgå i händelse
ai sjukdoms- eller annat förfall lör den egentliga nattvakten. Fördelningen
kunde lämpligen ske så, att den ene tjenstgjorde fem, den andre två nätter
i veckan. Till befattningen borde naturligtvis endast ifrågakomma fullt
pålitliga personer åt stadgad ålder. Under förutsättning att den indragna
militärposten ej komme att återinsättas, hemstälde intendenten, att ett för¬
slagsanslag af 2,000 kronor måtte ställas till hans disposition för anord¬
nande om möjligt redan denna vinter åt nattlig bevakning af national¬
museibyggnaden. till denna anhållan tillstyrkte museinämnden nådigt bifall.
Eders Kongl. Maj:t, som, med hänsyn till de fordringar, hvilka nu¬
mera måste ställas på truppernas utbildning, och svårigheten att i samband
med eu vidlyftig vaktgöring nöjaktigt tillgodose denna utbildning, ansett
omständigheterna påkalla en begränsning af den i hufvudstaden dagligen
utgående vaktstyrkan, förklarade den 5 juni 1897 i kommandoväg eu af
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien gjord framställning om nådig
bestämmelse att en militär vaktpost med angifven skyldighet skulle vara.
utstäld ^ vid nationalmuseibyggnaden icke föranleda någon Eders Kongl
Maj:ts åtgärd.
Den 31 nästlid ne december beslöt Eders Kongl. Maj:t bemyndiga öfver-
intendentsembetet att gå, i författning om verkställande af förenämnda utaf
embetet föreslagna jDch i ett af öfverintendentsembetet inlemnadt kostnads¬
förslag upptagna åtgärder och anordningar vid nationalmuseibyggnaden
samt att för ifrågavarande kostnaders bestridande af medel, som öfver¬
intendentsembetet omhänderhade, mot redovisning använda ett belopp af
högst 6,625 kronor. På samma gång behagade Eders Kongl. Maj:t för
anordnande tillsvidare af nattlig bevakning vid museibyggnaden anvisa
och ställa till museiintendentens förfogande, mot redovisning, ett belopp
af högst 2,000 kronor, och anbefaldes statskontoret att förskottsvis af till¬
gängliga medel utbetala beloppet.
Da behofvet af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden i syfte
att skydda densamma och deri förvarade samlingar mot eldfara, inbrott
Åttonde hufvudtiteln. 247
och åverkan måste tillgodoses äfven under år 1899 och militär ej lämpligen
torde kunna härför användas samt några medel för sådan vakthållnings
bestridande genom civil personal ej finnas att tillgå, hemställer jag i under¬
dånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen^ att för anord¬
nande af nattlig bevakning vid nämnda byggnad bevilja på extra stat för
år 1899 ett anslag af 2,000 kronor.
Lifrustkammaren.
På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 21 [37.]
september 1897 gjord underdånig framställning, i hvilken nationalmusei ufnutkam-
nämnd instämt, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar
m. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1899 ett anslag af 5,800 kronor,
att användas enligt samma grunder, som hittills följts.
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [38.]
förbättring under år 1899, i likhet med föregående år, erfordras anslag £«■«/*•-
till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål matte a extrai»y domkapu-
„ c, , „ • „ _ , „ i lens expedi-
stat för ar 1899 anvisas 3,716 kronor. tioner.
Med hänvisning till hvad jag under punkten 3 angående^ delning af [39.]
Ilernösands stift anfört, tillåter jag mig hemställa, det Eders Kongl. Maj:t£r*»«»;»<; åt
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899 anvisa dels,, såsom^"^"^” (
ersättning till nuvarande amanuensen vid domkapitlet i Hernusand för den « Bernösand
minskning i hans inkomst, som i anledning af den föreslagna delningen^
af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande af det från lappmarks
ecklesiastikverk till honom nu utgående anslag, 600 kronor, dels ock, för
anskaffande af möbler, inventarier m. in. för expeditionslokalen vid det nya
domkapitel, som enligt förslaget om berörda stifts delning skulle upprättas
i Luleå, 3,500 kronor.
På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar hafva åren 1895, [40.]
1896 och 1897 af Riksdagen för betäckande af brister i domkapitlens Betäckande
expeditionskassor beviljats på extra stat för hvardera af åren 1896, 1897
och 1898 5,000 kronor, t ill utgående från dessa anslag hafva för fyllande expeduions-
af brister, som blifvit efter granskning i Eders Kongl. Maj:ts och rikets ka,30r-
kammarrätt till siffran faststälda, enligt Eders Kongl, Maj:ts under åren
248 Åttonde iiufvudtiteln.
1895, 1896 och 1897 fattade beslut anvisats öfver 10,000 kronor. Enligt
hittills inkomna ansökningar, Indika till kammarrätten remitterats, äro för
närvarande till ersättande anmälda brister för åren 1894—96 till betydligt
belopp. J &
Under åberopande häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kong! Magt täcktes på extra stat jemväl för år 1899 äska ett belopp af
5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda belopp af brister, som före
ar 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas
och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.
Universiteten.
[41.] På Eders Kong!. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 åi’S riksdag
horeri' för anställande under sex år vid universitetet i' Upsala af lektorer, i tyska:,
(/pulla, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf
för hvartdera af åren 1895, 1896, 1897 och 1898 anvisats 6,000 kronor.
Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag må på extra
stat för år 1899 anvisas 6,000 kronor.
[42.] Vid de senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor
Undervisning för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universi-
yen 1 geografi. iQtQt j Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oför¬
ändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa på extra stat för år
1899 enahanda belopp, eller 1,000 kronor.
[43.] Vid de senaste årens riksdagar har på extra stat anvisats ett belopp
Universitets- af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universi-
mu°psaio. ' t€tsbiblioteket i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af beliofvet, på-
kalladt,. tillstyrker jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1899 ett extra anslag af 2,500
kronor.
[44.] ^ Professorn i allmän och åkerbrukskemi vid universitetet i Upsala P. T.
Nybyggnad förhör/o samt c. o. professo™ i analytisk kemi dersammastädes O. Widman
“TS“'hafva tin den matemätisk-naturvetenskapliga sektionen af filosofiska fakul¬
teten vid universitetet ingifvit en af ritningar och kostnadsförslag åtföljd
framställning angående begärande af ett anslag å 273,561 kronor till upp¬
förande och utrustning af en ny laboratoriebyggnad för institutionen för
allmän och analytisk kemi vid omförmälda universitet.
Åttonde hufvudtiteln. 249
I denna framställning erinras till en början, hurusom i den s. k. ke¬
miska byggnaden -— till hvars uppförande Rikets ständer år 1851 beviljat
ett anslag af 100,000 riksdaler — först inrymts institutionerna för allmän
kemi, analytisk kemi, medicinsk kemi, fysik och mineralogi samt tre bo-
ställslägenheter för prefekter, hvarjemte sedermera de farmakologiska sam¬
lingarna fått plats i byggnaden. Sedan den mineralogiska institutionen ar
1887 flyttats till de förra konsistorie- och fakultetslokalerna, hade de fysiska,
medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna vunnit ökadt utrymme.
Institutionen för allmän och analytisk kemi hade deremot nödgats afstå ett
i andra våningen beläget, åt densamma upplåtet rum. Den kemiska bygg¬
nadens lokaler vore efter denna flyttning för närvarande fördelade på föl¬
jande sätt:
Fysiska institutionen med tillhörande boställslägenhet upptoge hela
tredje våningen.
Medicinsk-kemiska institutionen innehade en half laboratorielokal i första
våningen samt en laboratorielokal och en boställslägenhet i andra vaningen.
Farmakologiska institutionen besutte några rum i första och andra
våningen.
Institutionen för allmän och analytisk kemi åter förfogade öfver en
föreläsningssal och två lägenheter i första våningen samt en boställslägen¬
het i den andra.
Laboratoriet för allmän kemi hade öppnats år 1859. Länge dröjde
det ej förr än utrymmet derstädes blifvit för trångt, men man hade om¬
sider år 1875 vidtagit den åtgärden att förena sagda laboratorium med
det år 1865 inredda, jemförelsevis mindre besökta analytiska laboratoriet
och sålunda bildat »institutionen för allmän och analytisk kemi», stående
under samme prefekt. Den fördel, som man härigenom till eu början
vunnit, förlorades emellertid, då laborantantalet fortfarande steg. Åtskilliga
inträdessökande fingo vänta på plats längre eller kortare tid, oaktadt hvarje
plats omedelbart då den blef ledig besattes, och ehuru laborationskurser
anordnades äfven under julferierna. Genom åtskilliga ändringar och flytt¬
ningar, vidtagna med uteslutande hänsyn till malet att anskaffa sa manga
laborantplatser som möjligt, hade man då ånyo lyckats vinna ett stort
antal dylika platser. Detta hade skett år 1882. Den inredning af loka¬
lerna, söm då genomfördes, hade sedermera icke undergått någon väsentlig
förändring, men väl hade man af både hygieniska och andra skäl sett sig
förhindrad att ända till det allra yttersta anlita det befintliga antalet platser.
För qvalitativa analyser användes numera 30 platser, sedan 3 indragits i
samband med införande af en ordnad ventilation, för qvantitativa analyser
Bill. till lliksd. Prot. 1898. 1 Samt. 7 Afil. 32
250
Åttonde hufvudtiteln.
funnes blott 8 platser och för de syntetiska laborationerna kunde af 29
inredda platser endast omkring 20 begagnas.
Den nödtvungna begränsningen af antalet laborantplatser hade med-
tört störa olägenheter för de studerande ej minst med afseende på de syn¬
tetiska kursernas genomgående. Oaktadt åt dessa gifvits allt det tids¬
utrymme, som, utan att hindra andra obligatoriska kurser, varit möjligt_
tva syntetiska kurser hade hvarje termin anordnats — hade många0 stu¬
derande måst afvisas och först en följande termin fatt önskadt tillträde till
de syntetiska laborationerna. Hvad beträffar det analytiska laboratoriet,
hade vårterminen 1886 till matematisk-naturvetenskapliga sektionen anmälts,
att ej mindre än 37 studerande efter afslutad syntetisk kurs måst vänta
pa plats, de flesta öfver en månad.
0 Visserligen hade laborantantalet under de följande åren nedgått, och
en ar 1892 vidtagen minskning i den för blifvande läkare anordnade kursen
i qvalitativ analys hade ock utöfvat en lättnad i afseende å utrymmet,
Men laborantantalet a denna afdelning hade åter stigit, så att ett ej ringa
antal studenter — vårterminen 1897 ej mindre än 25 — måst flera veckor
vänta pa plats. Och denna stegring komme, efter allt att döma, att fortgå
under de följande åren. Äfven på afdelningen för qvantitativ analys hade
utrymmet tidtals visat sig vara för litet. Så hade till exempel af dem
som vårterminen 1896 sökt inträde der, 4 måst en hel termin vänta
pa plats.
„ ^ detta sammanhang borde för öfrigt bemärkas, hurusom kemien sedan
ar 1891, da den nya stadgan angående filosofie kandidat- och licentiat¬
examina utfärdades, intoge en helt annan och betydelsefullare ställning
såsom undervisningsämne ån förr. Af alla till matematisk-naturveten-
skapliga sektionen hörande ämnen vore utan fråga kemien det mest cen¬
trala, och kemiska kunskaper behöfdes mer eller mindre för studiet af alla
naturvetenskapliga ämnen. Med den frihet i valet af examensämnen, som
nu rådde, komme otvifvelaktigt kemien att alltmera ingå såsom ämne i
filosofie kandidatexamen. Antalet blifvande filosofie kandidater, som vun¬
nit inträde på laboratoriet, hade ock sedan år 1891 varit i stark stigning.
Detta antal hade nemligen år 1891 varit 7, år 1892: 13, år 1893: 14 år
1894: 14, år 1895: 18, år 1896: 25, och år 1897: 2 1. För utrymmet på
det analytiska laboratoriet vore denna ökning af större betydelse än en
motsvarande ökning af medicine studerande.
011 Fara^ studerande att på grund af väntan på plats blifva uppe¬
hållna i sina studier växte derför i dubbel måtto genom ökningen af gra-
dualisterna. Vanligen uppstode redan nu vid andra syntetiska kursens slut
om ej förr för hvarje termin en stockning, som gjorde, att ett större
Åttonde Inifvudtiteln.
251
eller mindre antal finge vänta på plats. Denna väntan kunde för de me¬
dicine studerande, till stor ekonomisk skada, lätt fördröja examen för en
hel termin.
Hvad sålunda anförts syntes ådagalägga, att allt, som varit möjligt,
blifvit gjordt för att tillgodogöra utrymmet inom de lokaler, som för
närvarande äro upplåtna åt den kemiska institutionen, men att, trots detta,
antalet användbara arbetsplatser sedan lång tid varit i hög grad otillräck¬
ligt, samt att behofvet af ökadt utrymme är oafvisligt och måste tillfreds¬
ställas så fort sig göra låter.
Cleve och Widman öfvergå härefter till en framställning beträffande
lokalernas beskaffenhet samt deras inflytande på undervisningens anordning
och bedrifvande. De komma dervid till det resultat, att behofvet af
ökadt utrymme med hänsyn till dessa förhållanden framstår såsom om
möjligt ännu mera trängande.
Till en början erinra de, hurusom man i hygieniskt afseende numera
fordrar, att qvantiteten frisk luft för timme och individ skall uppgå till
20—35 kubjkmeter i vanliga rum för friska och till 60—SO kubikmeter i
sjukrum. A afdelningen för qvalitativ analys utgjorde numera, yttra de,
sedan antalet platser något inskränkts och en mindre ventilationsinrätt-
ning år 1890 anbringats, det mot nyssnämnda tal svarande i medeltal 9,4
kubikmeter. På den syntetiska afdelningen vore visserligen kubikrymden
12,4 kubikmeter för laborant, beräknadt efter 20 laboranter. Men derstädes
hade på grund af rumsförhållandena icke någon artificiel ventilation kun¬
nat anordnas, och luften vore derför sämre der än på det analytiska labora¬
toriet. Då det här vore fråga om ett kemiskt laboratorium för nybörjare,
der hvarje laborant dagen i ända hade minst en gaslåga brinnande och
der för helsan skadliga gaser alltjemt utvecklades, syntes det ej vara öfver¬
drifvet att i fråga om detta laboratorium uppställa samma fordran på luft¬
tillgång som för sjukrum, eller omkring 75 kubikmeter för individ och
timme. Med hänsyn till det luftombyte som egde rum på den syntetiska
afdelningen och på den analytiska uppskatta Cleve och AV idman den till¬
gängliga luftmängden å dessa afdelningar till */;—V4 af den behöflig^.
Härtill kunde för öfrigt läggas att vätesvafleapparaterna, som oupphörligt
vore i användning, måst förläggas till ett litet särskildt derför uppfördt
hus på gården, hvilket medförde, att laboranterna under vintertiden stän¬
digt vore utsatta för förkylning under trafiken mellan detta hus och labora-
torielokalerna. Numera förekomine helt visst icke inom vårt lands under¬
visningsväsen sämre hygieniska förhållanden än de nu omförmälda.
Beträffande härefter lokalernas beskaffenhet i öfrigt och deras infly¬
tande på undervisningen anförcs i den gjorda framställningen hufvudsakligen.
252 Åttonde hufvudtiteln.
?Va(^ anS'nSe kursen i qvalitativ analys hade den ständiga omsättning
■ laboranter, som orsakats af nödvändigheten att efterhand besätta hvarje
uppkommen ledighet med en ny laborant, verkat i hög grad menligt på
undervisningens ordnande. Läraren hade måst för hvar enskild laborant
eller i lyckligaste fall för ett fatal upprepa de anvisningar och de förkla¬
ringar öfver experimenten, som vore behöfiiga. Då läraren hade omkring
sig 30 lärjungar, som samtidigt sysselsatte sig med olika uppgifter, kunde
det ej. undvikas, att handledningen blefve i icke ringa grad otillräcklig
och bristfällig. Om utrymmet tilläte alla, som för terminen önskade def-
* öfningarna, att börja samtidigt, skulle läraren kunna åtminstone
under den grundläggande delen af kursen i allas närvaro till ledning för
arbetet sjelf utföra typiska experiment och kontrollera, att teoretiska studier
beledsagade det experimentella arbetet.
Att utrymmet inom afdelningen för qvantitativ analys vore otillräck¬
ligt hade redan påpekats. Anordningarna lemnade dessutom alltför mycket
öfngt att önska. . Detta gälde särskild!, vagrummen och vid qvantitativ
analys vore vågning en hufvudsak. Åtskilliga omständigheter medförde,
att en konstant vågning vore nästan omöjlig i det analytiska laboratoriets
vagrum. Vagrummet i syntetiska laboratoriet vore likaledes behäftad! med
åtskilliga olägenheter.
„ För titreringsanalyser saknades ett särskildt rum. Normallösningarna
maste derför förvaras i laborationsrummen, och härigenom orsakades, att
de analytiska bestämningarna antingen blefve osäkra eller ock toge en
oskäligt lång tid. ,
För gasanalyser hade förut funnits ett särskildt kallrum inredt. Detta
hade dock måst uppoffras vid förändringen år 1882, och för närvarande
kunde gasanalyser ej utföras i Upsala.
Ännu beklagligare vore på grund af åtskilliga i framställningen ut¬
förligt anförda omständigheter att det under nuvarande förhållanden vore
så godt som omöjligt att under terminerna få rent, klorfritt, destilleradt
vatten hvilket dock vore ett grundvilkor för analyser och för veten¬
skapliga arbeten i allmänhet.
För öfningarna i organisk syntes funnes ej annan lokal än den sal,
som egentligen vore afsedd för de förberedande öfningarna i oorganisk
syntes. Förstnämnda öfningar måste derför begränsas till 6 veckors tid
och för öfrigt hållas på tider, då salen ej användes för dessa andra öf¬
ningar. Nämnda sal maste ock användas för öfningar i föreläsningsexperi-
ment, hvilka för närvarande vore obligatoriska för erhållande af betyget
godkänd i kemi i filosofie kandidatexamen. Dessa öfningar hade emeller¬
tid hittills, på grund af de lokala svårigheterna, varit af ytterst primitiv art.
Åttonde hufvudtiteln. 253
Det borde här framhållas, att utrustningen för kemiska originalunder¬
sökningar vore af den mest tarfliga beskaffenhet samt att bristen pa sär¬
skilda anordningar för vissa operationer rent af vore. lifsfarlig. På hvarje
nyare laboratorium funnes t. ex. särskilda rum för destillationer af eldfarliga
vätskor och för explosiva arbeten. Sådana arbeten maste i Upsala utföras i
de vanliga laborationsrummen. Svåra olyckstillbud både flere gånger uppkom¬
mit härigenom, och det vore en lycklig tillfällighet, att ej allvarsamma olycks¬
händelser inträffat. Bristen på särskild! destillationsrum medförde för öfrigt
stor tidsspillan, derigenom att destillationen nu maste utföras i mindre
skala, men så mycket oftare. För organiska förbränningsanalyser, hyilka
snart sagdt dagligen — stundom flere gånger dagligen — utfördes pa ett
större kemiskt laboratorium, funnes ej heller särskildt rum. Äfven häraf
följde mycket stora olägenheter.
För spektralanalytiska undersökningar hade institutionen,, för att nöd¬
torftigt draga sig fram, under det sista aret förhyrt och inredt ett pa
vinden, tre trappor upp, och således ytterst obeqvämt, beläget amanuens¬
rum. Ett särskildt mörkrum för polarisationsundersökningar fattades.. Till¬
fälle till utförande af andra för kemiska arbeten numera ytterst vigtiga
fysikaliska arbeten saknades ock så godt som alldeles.
Vid tal om lokalerna för originalundersökningar borde ock framhallas,
att de båda professorernas arbetsrum, hvilka jemväl vore mottagningsrum
och skrifrum samt derför starkt trafikerade, icke medgafve den isolering,
som ofta vore nödvändig för utförande af grannlaga experimentella under
sökningar. De vore dessutom illa utrustade och för små för att kunna,
vid behof, inrymma arbetsplats för studerande. .
Vid den kemiska undervisningen intoge föreläsningar, belysta åt
experiment- och preparatförevisning, ett vigtigt. rum. Det borde derför
anmärkas, att den nuvarande föreläsningssalen tidtals vid mycket, besökta
föreläsningar visat sig vara för liten, så att en del af ahörarne icke fatt
sittplats, utan måst stående åhöra föreläsningarna och göra sina anteck¬
ningar. Vidare vore Upsala laboratorium sannolikt det enda, som saknac e
ett särskildt prepareringsrum för föreläsningsexperiment. Bristen härå
vållade stor tidsspillan och andra svårigheter samt gjorde en fullt effektiv
elementär föreläsningskurs omöjlig att anordna.
Genom hvad Cleve och Widman i dessa delar af frågan anfört ansage
de sig hafva till fullo ådagalagt, att de nuvarande lokalerna hide oöfvei-
vinneliga hinder i vägen för cn någorlunda tidsenlig undervisning oc i
att utrustningen för de vetenskapliga undersökningarna med största tog
kräfde eu snar förbättring.
254
Åttonde hufvudtitein.
I denna redogörelse för förhållandena vid kemiska institutionen fat¬
tades annu en sak, som förtjenade uppmärksamhet. Institutionen egde ett
Sfi bibliotek hvdket torde öfverträffa till och med de flesta labora-
tonebibhotek i utlandet, utgörande för närvarande 100 hyllmeter. Nämnda
bibliotek hade grundlagts genom en synnerligen värdefull gåfva af pro-
essorn L. F Svanberg och sedan förnämligast med institutionens egna
medel kompletterats. I professor Svanbergs gåfvobref af år 1877 både
bland annat, vid gafvan fästs en önskan — som hade karakter af ett
V1 k01' i ,snart mätte inrymma böckerna i ett särskild! och
passande biblioteks- och läsrum. Denna önskan hade ännu efter 20 års
förlopp icke kunnat uppfyllas. Biblioteket hade nemligen måst inrymmas
1 ett vagium, der luften vore bemängd med laboratorieångor och den
nödiga värden och utlaningskontrollen vore ytterligt försvårad. Rummet
vore for öfrig! så litet, att eu del böcker måst plliceras i det förut om¬
talade spektralanalysrummet på vinden och ej ens der funnes utrymme
för accessionen. J
Förslagsställarne framstälde härefter den frågan, huru, då förhållandena
vore sadana som nu omförmälts, behofvet af ökadt utrymme skulle kunna
tillgodoses med minsta möjliga kostnad.
l ,.^rmaSl !lU lmndä , yttra de> att använda de i huset befintliga
boställslägenheterna till laboratorielokaler. Dervid skulle de båda vånin-
garna för professorn i allmän kemi och professorn i medicinsk kemi kunna
i ragakoinma. Dessa lägenheter läge emellertid en trappa upp. Att en
bärare skulle kunna leda öfningarna på kemiska laboratorier, belägna i
skilda vaningar, läte sig icke göra till följd af den ständiga tillsyn och
undervisning, som erfordrades. Nämnda boställslägenheters apterande till
laboiatoner skulle kräfva anställandet af en ny ordinarie lärare och två nya
amanuenser. Lägenheterna vore för öfrigt alldeles för låga och olämpligt
placerade, hvarjemte svårigheter skulle uppstå för bortledande af skadliga
W-ilo ° Ttl k°^e, dfn 1 °ch siS vigtiga förlusten af prefekternas
bostallsvaningar. Till belysande af sadanas nytta och betydelse åberopas
innehållet ak en af professor G. Retzius författad uppsats i tidskriften
Hygiea för ar 1889. Det framhålles der kraftigt, att de lärare och
forskare, som bo i eller vid ett läroverk, hafva mycket lättare att arbeta
i sm undervisning och _i sin vetenskap än de, som bo längre vä<r der¬
ifrån. De kunna pa sina arbeten å läroanstalten använda lån<rt° mera
tid an andra de kunna tillvarataga de korta, af brutna stunderna och
i allmänhet »lefva i arbetet», ständigt öfvervaka laboratoriearbetena, såväl
egna som andras. I utlandet hade man ock allt mer insett fördelen för
Åttonde hufvudtiteln. 255
staten i att i sjelfva läroanstalten bereda ändamålsenliga bostäder åt veder¬
börande lärare.
Detta uttalande finna de nämnda professorerne särskildt tillämpligt på
kemiska laboratorier, i synnerhet sådana för nybörjare, der eftersyn ständigt
behöfves, och framförallt på Upsala kemiska institution, som är förlagd utan¬
för staden och ganska långt aflägsen från lämpliga bostäder. De erinra
ock, att för hvarje boställsvåning innehafvaren betalar i årlig hyra 600
kronor, som afdrages från lönen och besparas statsverket.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts framginge, att det icke borde
ifrågasättas att för ändamålet använda boställsvåningarna.
Härefter uppställes frågan om att genom en tillbyggnad af det
gamla huset eller genom en mindre nybyggnad åstadkomma det erfor¬
derliga tillskottet i utrymme, under förutsättning att de gamla lokalerna
allt fortfarande användas för kemiska institutionen. Det förra alternativet
anses, med hänsyn till behofvet af höga, väl ventilerade laborations-
lokaler i tillbyggnaden, blifva synnerligen vanprydande ur arkitektonisk
synpunkt, hvarjemte förbindelsen mellan de båda byggnaderna blefve i
hög grad obeqväm, utan vidtagande af en mycket dyr ombyggnad af det
gamla husets inre. En tillbyggnad skulle vidare utestänga ljus från den
gamla byggnaden, som ej hade synnerligen stora fönster, men hade arbets¬
rum förlagda åt båda sidor.
Hvad åter beträffade en fristående nybyggnad, afsedd att upptaga
blott en afdelning af institutionen, skulle förhållandena härvid blifva unge¬
färligen desamma. Då förråden af kemikalier, glaskärl samt en mängd
apparater och instrument och för öfrigt föreläsningssalen af ekonomiska
skäl kunde och borde vara gemensamma för kemiska institutionen i sin
helhet, blefve en sådan fördelning af institutionen i hög grad obeqväm
och oläglig samt skulle i längden ej kunna vidhållas.
Det funnes ock ett annat förhållande, som ensamt för sig torde afvisa
hvarje tanke på vare sig en tillbyggnad eller en mindre nybyggnad för
blott en del af institutionen. I kemiska byggnaden inrymdes, _ såsom
nämndt, jemväl den fysiska institutionen, den medicinskt-kemiska institu¬
tionen samt institutionen för experimentel farmakodynamik och farma-
kognosi. Efter hvad som förnummits behöfde dessa institutioner ökadt
utrymme. Särskildt kräfde den farmakologiska institutionen ett labora¬
torium, sedan professuren blifvit ombildad och numera omfattade äfven
experimentel farmakodynamik. Om den kemiska institutionens behof af
ökadt utrymme skulle tillgodoses vare sig genom eu tillbyggnad eller en
mindre nybyggnad, så att nyssnämnda tre institutioner ej kunde utvidga
sig inom den kemiska byggnaden, komme äfven för dem en tillbygnad
256
Åttonde hufvudtiteln.
e^r nybyggnad att erfordras. Om åter kemiska institutionen alldeles
utflyttades ur byggnaden, skulle de qvarvarande institutionernas behof af
ökadt utrymme lätt kunna tillgodoses, i synnerhet som lokalerna genom
lämpliga förändringar kunde mycket väl användas till sådana laboratio-
ner, som pa dessa institutioner förekomme.
^en enc^a praktiska och tillfredsställande lösningen af frågan vore
således uppenbarligen uppförandet af en ny byggnad för institutionen
för allmän och analytisk kemi. Denna uppfattning hade redan för vid
pass tio år sedan uttalats af en komité, som tillsattes af matematisk-
naturvetenskapliga sektionen för att utreda frågan om afhjelpande af
de missförhållanden i fråga om kemiska institutionen, som anmälts inför
sektionen. Man hade emellertid ryggat tillbaka för att då begära de stora
anslag, som kräfdes. för en nybyggnad. Sedan laborantantalet stigit och
tva pa utrymmet inkräktande kurser — i organiska laborationer och
i föreläsnmgsexperiment — tillkommit, kunde saken icke vidare upp¬
skjutas.
Bemälde professorer hade nu låtit uppgöra en plan för ett nytt labo¬
ratorium, och sedan kanslern för rikets universitet anvisat nödiga medel
ur universitetets reservfond, hade åt arkitekten E. V. Langlet uppdraoits
att i öfverensstämmelse med nämnda plan och med iakttagande af all till¬
börlig sparsamhet uppgöra de ritningar och kostnadsförslag, som åtföljde
framställningen.
Hvad den nya byggnadens läge beträffade, borde densamma förläggas
i ^ den gamla byggnadens omedelbara närhet, så att nuvarande boställs-
våning för prefekten fortfarande kunde användas. Då universitetet efrdc
lämplig mark för ändamålet, behöfdes ej något särskildt anslag till tomt.
Ett mindre, nu till trädskola använda staden tillhörigt område, torde dock
vara behöflig!, men syntes kunna, utan kostnad för ändamålet förvärfvas.
Vid upprättandet af förslag till ny laboratoriebyggnad hade man måst
taga hänsyn icke blott till undervisningens och de vetenskapliga arbetenas
nuvarande behof utan äfven till den riktning, i hvilken vetenskapen ut¬
vecklades. rör närvarande funnes en ordinarie professor, som undervisade
i allmän oorganisk och organisk kemi, samt en e. o. professor särskildt
för analytisk kemi. En dylik fördelning vore ej ändamålsenlig:, den ene
läraren borde öfvertaga undervisningen i oorganisk och analytisk kemi,
den andre undervisningen i organisk kemi. Någon målsman för fysikalisk
kemi funnes för närvarande ej. Under alla förhållanden måste man dock
för arbeten i fysikalisk kemi reservera särskild lokal i den nya byggnaden.
Det upprättade förslaget vore derför grundadt på att den ^kemiska
undervisningen fördelades på nyssnämnda sätt samt att tillräckliga lokaler
Åttonde hufvudtiteln. 257
bereddes såväl för den egentliga undervisningen som för det vetenskapliga
forskningsarbetet, hvilket icke kunde skiljas från undervisningen, om denna
skulle kunna blifva lefvande.
Enligt planen skulle den nya byggnaden uppföras i två våningar af
5,5 meters inre höjd jemte en souterrainvåning samt innefatta ett midtel-
parti och två bakåt utlöpande flyglar.
I den gjorda framställningen lemnas härefter en redogörelse för
byggnadens tillämnade inredning. Af denna redogörelse inhemtas hufvud¬
sakligen följande.
Genom hufvudingången i fasadens midt kommer man in i en vestibul,
som innehåller hufvudtrappan till öfre våningen. Strax till höger är
ingång till ett boställsrum för eldaren, hvilken på samma gång får tjenst-
göra som portvakt, i den mån hans tid sådant medgifver. Från vestibulen
inträder man, efter att hafva passerat en halftrappa, i nedre hufvud våningen,
som är afsedd till laboratorium för organisk kemi. Man befinner sig då
i en stor korridor, som går midt igenom hela midtpartiet. Närmast till
venster befinner sig det lilla skrif- och mottagningsrummet för professorn.
Detta mäter i höjd cirka 3 meter eller hälften af våningens normala höjd.
Der bredvid är professorns arbetsrum, som är afsedt för, utom professorn,
en eller två laboranter. På andra sidan af detta arbetsrum finnas tva
mindre rum, det ena vågrum och förvaringsrum för finare apparater och
instrument, det andra professorns förbrännings- och destillationsrum;
från detta senare kommer man öfver den stora korridoren och genom en
mindre korridor till venstra flygeln, som bland annat, innehåller den störa
salen för oorganisk syntes. För utrymmets tillgodogörande i största möj¬
liga grad är ett parti af flygeln på höjden indeladt i två våningar. Den
nedre inrymmer på ena sidan ett arbetsrum för vaktmästaren, hvilket är
i hög grad behöfligt, samt ett expeditionsrum för amanuenserna, på den
andra sidan ett mindre kapprum och ett förrådsrum.
Den nyssnämnda stora laborationssalen är 9,5 meter bred mellan fön¬
sterkapellen samt 14 meter lång. Salen får ljus genom 5 stora fönster på
hvardera sidan. I fönstren äro drogskåpen placerade, hvarigenom dessa
blifva ljusa och lätt tillgängliga. Arbetsplatsernas antal är 46. Med en
luftvexling så stark, att luften förnyas fyra gånger i timmen, blir luft-
qvantiteten för laborant omkring 75 kubikmeter i timmen. På andra sidan
om den stora salen finnas två rum, det ena för grolarbeten och stinkande
ämnen, det andra för svafvelväteapparater. Den nu beskrifna salen kan
äfven användas för öfningar i föreläsningsexperiment på de tider, då synte¬
tiska oöfningar ej hållas.
Återvänder man till hufvudingången, har man till höger laboratoriet
Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 33
258 Åttonde hufvudtiteln.
för qvantitativa analyser. Denna sal, som upplyses af 6 fönster, kan lätt
inrymma 16 laboranter. Den närliggande högra flygelns lokaler äro huf¬
vudsakligen afsedda för qvalitativ analys. Här befinna sig en garderob
och ett amanuensrum samt ett väl skyddadt, men dock lätt tillgängligt
vågrum för laboranterna äfvensom ett mindre förbränningsrum. Äfven
här är mellanpartiet på höjden indeladt i två våningar. Den störa labora-
tionssalen för qvalitativ analys är till storlek och inredning fullkomligt
lika med den motsvarande i den venstra flygeln. Innanför finnes ett rum
för svafvelväte och för afdunstning af starkt rykande ämnen samt en
trappuppgång till den ofvanför belägna föreläsningssalen.
I den högra af de båda entresolerna finnas, utom en toilett för qvin-
liga laboranter, ett rum för titreringsanalyser samt ett rum för special¬
arbeten i oorganisk kemi eller för någon docent, som ej har särskild be¬
fattning vid laboratoriet. I den venstra entresolen äro två bostadsdub-
letter för amanuenser inrymda.
I öfre våningen befinner sig strax invid trappan ett mindre, öfver
professorns mottagningsrum i nedre våningen beläget entresolrum, som är
mörkt samt afsedt för polarisationsbestämningar och fotografiska arbeten.
I öfre våningen finnes en liknande stor korridor som i den nedre
våningen. Till venster ligga såsom på nedre botten den här tjenstgörande
professorns mottagnings- och skrifrum, laboratorium, våg- och förbrän¬
ningsrum. En mindre korridor leder in i venstra flygeln. Der finnes till
venster ett särskildt destillationsrum och ett docent- eller amanuensrum,
till höger ett förrådsrum och en garderob. Rätt fram kommer man in i
den stora salen för organiska laborationer. Då sådana arbeten kräfva
vida större utrymme för hvarje laborant än preliminära öfningsarbeten i
oorganisk syntes och qvantitativ analys, är salen beräknad blott för 16
laboranter. Vid yttre ändan af denna sal ligga 3 mindre rum, ett våg¬
rum, ett s. k. kanon rum för explosiva arbeten och ett rum för förbrän-
ningsanalyser och för grofarbeten.
Återvänder man nu till våningens hufvudingång, har man till venster
utgång till en balkong, afsedd för arbeten i fria luften med särskildt gif¬
tiga ämnen, samt något längre fram i korridoren till höger ett biblioteks¬
rum. Detta kan rymma ända till 300 hyllmeter.
Längre fram i korridoren till höger befinna sig två rum för arbeten
i fysikalisk kemi.
I högra flygelvåningen finnas först 2 rum, det ena för samlingar och
apparater till föreläsningar, det andra utgörande ett förberedningsrum för
föreläsningsexperiment. Detta senare ligger alldeles intill den stora föreläs¬
Åttonde hufvudtiteln.
259
ningssalen och är skildt från denna genom en af ett drogskap genom¬
bruten vägg. Drogskåpet kan öppnas åt bada sidor.
Föreläsningssalen är ett stort, från båda sidor väl belyst rum, som
rymmer omkring 140 åhörare, placerade pa bänkar, hvilka höja sig öfver
hvarandra. Ett entresolrum kan användas som kapprum för ahörarne.
Ett vid sidan om föreläsningssalen beläget rum är afsedt för spektralana-
lytiska undersökningar.
Äfven i denna våning äro de mellan hufvudbyggnaden och de \ liyg-
larne förlagda salarna liggande partierna indelade på höjden till ett par
mindre entresolvåningar. Den venstra har man tänkt sig indelad ^ till
bostad för en s. k. privatassistent, som biträder någon af professorerna vid
vetenskapliga undersökningar. Den högra innefattar, ett ganska stort runa,
som är afsedt för inhysande af ett elektriskt batteri och för elektrokemi-
skci arbeten.
Undervisningen i fysikalisk kemi, när en sådan kan komma att an¬
ordnas vid universitetet, kan således disponera, utom spektralrummet och
det förut omförmälda mörkrummet, 2 rum i andra våningen och nyss¬
nämnda entresolrum. „ .
Återstår nu att redogöra för användningen af källarvåningen. ^ Iili
densamma leda ingångar från bada sidorna och från den inre garden.
Hufvudbyggnaden genomlöpes af en korridor. Inträder man genom den
venstra, sydöstra porten, har man till höger ett rum för gasanalyser,° ett
annat för jäsningsförsök, vidare ugnsrum för pyrokemiska arbeten, ang-
pannerum och maskinrum. Viker man nu af till venster, har man till
höger klosettrum, till venster ett uppvärmningsrum för den friska ventila-
tionsluften, rättfram den stora bränslekällaren och längst .bort innanför
trappan till föreläsningssalen en liten iskällare för förvaring af is till
laboratoriearbeten under den varmare årstiden. I venstra flygeln har man
närmast den stora korridoren till venster klosettrum och förrådshissen till
de öfre våningarna, till höger ett andra rum för uppvärmning af ventila-
tionsluft. Rätt fram är det stora förrådsrummet för syror, kemikalier åt
alla slag och för glas- och porslinskärl. Rummet torde för öfrigt, om så
påfordras, kunna afdelas till ett eller annat mindre rum för speciella
kemiska arbeten. . „
För en laboratoriebyggnad, uppförd efter nu angifven plan och i öiver-
ensstäminelse med de upprättade ritningarna, erfordras enligt verkstälda
kostnadsberäkningar: .
för sjelfva byggnaden med gas- och vattenledning................... kr. 207,405
för inredning......................................................................................... ;> 23,5o6
Transport kr. 230,961
260
Åttonde hufvudtiteln.
„ _ , . , Transport kr. 230,961
tör värmeledning och ventilation ..................................................... » 32 600
hvartill kommer för den komplettering af instrumenter och
utensilier, som nödvändiggöres af det ökade antalet ar¬
betsplatser.......................................................................................... , 10,000
summa kr. 273,561.
Denna summa finna förslagsställarne ganska stor, men de anmärka,
att staten, hvilken, såsom nämndt, år 1851 anvisade 100,000 kronor till den
s. k. kemiska byggnadens uppförande, i sjelfva verket, i betraktande af att
staten hade inkomst af boställsvåningarna i byggnaden samt att institutio¬
nen för allmän och analytisk kemi blott upptoge något mer än en tredje¬
del af byggnaden, kunde anses för de senaste femtio,' eller rättare hundra
åren hafva haft en totalutgift af blott 22,500 kronor för lokaler till under¬
visning i oorganisk, _ organisk och analytisk kemi vid universitetet i Up-
sala. Med hänsyn till att såväl laboranterna — hvilka under de senaste
15 åren i medeltal utgjort 76 för hvarje termin — som alla vid institu¬
tionen tjenstgörande lärare varit hänvisade till lokaler, hvilkas uppbyg¬
gande stannat vid nyss berörda ringa summor, vore det naturligt, att
förhållandena vid den nuvarande institutionen vore sådana som de skTldrats.
I framställningen uppgifves vidare, att, så vidt bekant vore, det ej finnes
något enda^kemiskt universitetslaboratorium, som ej under de senaste 40 åren
antingen fatt helt och hållet nya lokaler eller de gamla väsentligen till¬
ökade, och detta för kostnader, vida öfverstigande den nu ifrågasatta.
I detta afseende omförmäles, bland annat, att för kemiska institutionen vid
universitetet i Helsingfors, som ar 1847 fatt en byggnad åt sig uppförd,
hvilken, tomt oberäknad, kostat omkring 100,000 kronor, redan efter ett
tiotal ar mast flyttas till en ny, för en kostnad af omkring 500,000 mark
uppförd byggnad, som till större delen inredts till kemiskt laboratorium
med boställsvåning. Det nuvarande kemiska laboratoriet i Helsingfors
hade nybyggts åren 1885—1887 och kraft en utgift af 293,000 mark.
Detta hus innehölle dock ej någon föreläsningssal, ej några boställsrum
och blott ett enda mindre rum för fysikaliskt-kemiska undersökningar.
I Köpenhamn hade ar 1893 uppförts en kemisk laboratoriebyggnad
för en kostnad af 328,000 kronor, hvartill komme utgifter för inredning.
I Tyskland hade man på kemiska laboratoriebyggnader offrat utom¬
ordentliga summor. Till belysande häraf anföras några siffror från uni¬
versitet, som vore närmast jemförliga med universitetet i Upsala. Den
år 1882 färdiga kemiska institutionsbyggnaden i Strassburg — hvarest
studentantalet sommarsemestern år 1896 utgjort 941 — hade kostat
Åttonde hufvudtiteln. 261
700,000 mark, tomten oberäknad. Vid universitetet i Wttrzburg, med ett
studentantal af 1,100—1,200, hade laboratoriebyggnaden, hvilken full¬
bordats år 1896, kostat 650,000 mark, tomten ej inräknad. I Heidelberg,
hvarest studentantalet vore ungefär lika stort som i Wtlrzburg, hade före
år 1892 funnits en större laboratoriebyggnad, men sagda år hade institu¬
tionen utvidgats med en ny byggnad, uteslutande afsedd _ för organisk
kemi, hvilken byggnad kraft en kostnad af 325,878 mark. Ej heller i detta
belopp inginge utgift för tomt.
För ett rätt bedömande af denna anslagsfråga måste man ock besinna,
hvilket oerhördt inflytande den kemiska forskningens resultat i våra dagar
utöfva på nästan alla områden, särskildt i fråga om industriens utveckling.
I detta afseende hänvisas särskildt till förhållandena i Tyskland.
Den kemiska forskningen, anföra Cleve och Widman till slut, fortgår
rastlöst; i dess spår uppväxa alltjemt nya industrier och särskildt lofvar
den yngsta af kemiens grenar, den fysikaliska kemien, att öppna nya syn¬
vidder för industriel utveckling. Men då fordras framför allt män, som
äro vana vid sjelfständigt vetenskapligt arbete, och för deras utbildning
är universitetet rätta platsen.
Vid framställningen voro fogade kostnadsförslag för sjelfva bygg¬
nadens uppförande med gas- och vattenledningar, för inredningar samt
för värmeledning och ventilation, slutande dessa förslag a förut angifna
summor. Beträffande uppvärmningen och ventilationen vill jag nämna,
att förslaget afser användande af ånglågtrycksystemet med hufvudsak¬
ligen lokala värmekroppar för uppvärmningen och varmluftsystem för
ventilationen samt med förstärkande af ventilationen vid behof medelst
af elektromotorer drifna fläktar för evakueringsluften. Kostnadsförslagen
i fråga om sjelfva byggnaden och inredningen äro uppgjorda år 1897 af
arkitekten Langlet, förslaget rörande värmeledning och ventilation samma
år af ingeniören V. Dahlgren.
Då ifrågavarande framställning behandlades i den matematisk-natur-
vetenskapliga sektionen, erinrades, att för den händelse det begärda an¬
slaget till en ny amanuensbefattning vid kemiska institutionen blefve
beviljad t, icke någon annan tillökning i tjenstebefattningarna vid institu¬
tionen, så vidt man kunde förutse, till följd af den nya. laboratoriebygg¬
nadens uppförande blefve behöflig än den i framställningen omnämnde
eldaren, men att någon förhöjning i materielanslaget, som dock för när¬
varande ej kunde till beloppet uppgifvas, framdeles möjligen blefve be¬
höflig. Förslaget tillstyrktes på det lifligaste af sektionen.
Vid ärendets föredragning inför det större akademiska konsistoriet
anfördes af målsmannen för medicinsk kemi, professor O. Hammarsten,
262 Åttonde hufvudtiteln.
hvilken tillika var tillförordnad prefekt för den farmakologiska institutionen,
bland annat, att de lokaler inom den nuvarande kemiska byggnaden,
hvilka genom förslaget till nybyggnad skulle blifva lediga, vore mycket
väl behöfliga för den medicinskt-kemiska och den farmakologiska institu¬
tionens räkning. Den fysiologiskt-kemiska afdelningen, hvilken nu vore
inrymd i en förutvarande boställsvåning, skulle derigenom erhålla betyd¬
ligt rymligare och bättre lokaler för de studerandes räkning och vissa
vetenskapliga undersökningar, hvilka hittills, af brist på tjenliga lokaler,
varit outförbar, skulle möjliggöras. E. o. professorn i allmän och experi-
mentel farmakodynamik och farmakognosi, hvilken för närvarande all¬
deles saknade en institution för bedrifvande af hufvudämnet farmakognosi,
borde äfven på detta sätt kunna utan större kostnad erhålla nödiga arbets¬
lokaler.
o
Vidare yttrade professorn i fysik, K. J. Ångström, hufvudsakligen
följande. Fysiska institutionens lokaler för laborationer, hvilka för när¬
varande kunde mottaga högst 22 praktikanter, behöfde utvidgas. Det hade
flere gånger, senast vårterminen 1897, inträffat, att inträdessökande i följd
af bristande utrymme icke kunnat mottagas till deltagande i öfningarna.
Hvad arbetsplatser för specialister beträffade, utgjorde dessa för närvarande
högst fyra. Det vore lätt att inse, att detta antal vore för ringa, då veten¬
skapliga arbeten fordrades af alla de studerande, som önskade högre betyg
i filosofie licentiatexamen, och ett dylikt arbete kräfde en oafbruten arbets¬
tid af 2—3 terminer. Utrymmet för lärarne vore det minsta möjliga och
under vissa förhållanden otillräckligt. Hvad beträffade frågan om an¬
vändandet af vissa delar af kemiska byggnaden för tillfredsställande af
fysiska institutionens kraf på ökadt utrymme, skulle tvifvelsutan derigenom
flera af de olägenheter, som för närvarande vidlådde institutionen, komma
att afhjelpas.
Med anledning af hvad i ämnet förekommit beslöt konsistoriet att
understödja framställningen om ett nybyggnadsanslag för den kemiska
institutionen, och universitetskanslern förklarade vid handlingarnas öfver¬
lemnande till Eders Ivongl. Maj:t, att frågans lösning under den närmaste
framtiden vore af högsta vigt och omfattande betydelse för universitetet.
Jemlikt nådig remiss har öfverintendentsembetet yttrat sig i denna
byggnadsfråga. Embetet har dervid beträffande förslaget till uppvärmnings-
och ventilationsanordningar för nybyggnaden åberopat ett af ingeniören
H. Theorell afgifvet utlåtande, hvari, med vitsordande af det tilltänkta
systemets synnerliga ändamålsenlighet för ifrågavarande fall, framstälts
vissa erinringar, hvilkas iakttagande vid en fullständigare utarbetning af
Åttonde hufvndtiteln. 263
ingeniören Dahlgrens förslag ansåges kunna utan svårighet och utan nämn¬
värd ökning af kostnaden iakttagas.
Beträffande ritningarna har öiverintendentsembetet ansett sig böra föreslå
allenast, att, jemte det vissa mindre betydande arkitektoniska förändringar
vidtoges, på sätt ritningarna pålagda blad närmare åskådliggjorde, taklisten,
för böjande af byggnadens utseende, påmurades, att vissa i öfverintendents-
embetets utlåtande omförmälda ändrade anordningar beträffande balkongen
å husets baksida vidtoges, samt att vissa i flyglarne anbragta jernkolonner
ersattes af jernbalkar af sådana dimensioner, att de kunde utan stöd under
midten bära de derå hvilande bjelklagen. Tillika har öfverintendents-
embetet meddelat, att, äfven om de af embetet ifrågastälda förändringarna
komme att förorsaka någon mindre ökning i sjelfva byggnadskostnaden,
de särskilda kostnadsberäkningarnas slutsumma, 273,561 kronor, dock ej
torde behöfva öfverskridas.
Vigten af att den ifrågavarande nybyggnaden kommer till stånd synes
mig vara så grundligt ådagalagd, att det ej kan råda något tvifvel om,
att här föreligger ett ytterst behjertansvärdt behof. För min del vill jag
blott ytterligare betona hvad som redan framhållits, nemligen den oerhörda
betydelse för industri och näringar, som kemien i våra dagar eger, och
huru angeläget det är att sorgfälligt utbilda dem, af hvilka man eger rätt
att vänta nya impulser på dessa områden af vår materiella kultur. Det
kapital, som offras för ett sådant ändamål, är ej förloradt, utan måste
tvärtom anses gifva en rik, hela landet tillgodokommande afkastning.
Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna har jag ej anledning att
göra någon anmärkning. Jag vill endast, beträffande de uppoffringar, som
begäras af staten, uttala, att, då det antydts, att tilläfventyrs något mindre
område af Upsala stad tillhörig mark skulle kunna erfordras för tomtplats,
denna fråga i hvarje fall ej lärer vara af beskaffenhet att påkalla någon
framställning till Riksdagen om anslag.
På grund af hvad i ärendet anförts och då jag anser, att kostnaderna
för ifrågavarande byggnadsföretag lämpligen kunna fördelas på två år,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upp¬
gjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutionen
för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala bevilja ett anslag
af 273,561 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp
af 150,000 kronor.
264 Åttonde hufvudtiteln.
[45.] I det. föregående har jag vid anmälan af medicinska fakultetens i Upsala
framställning om höjning af materielanslaget till patologiska institutionen
patologiska ,„.omförmält denna fakultets önskan om inrättande af en bakteriologisk
stitutionen i afdelning vid sagda institution. I afseende härå har fakulteten anfört
Upsala- följande.
Bakteriologiens betydelse för medicinen vore numera så allmänt känd,
att det syntes vara öfverflödigt att närmare framhålla densamma. Dess
undersökningsmetoder hade blifvit ett oumbärligt hjelpmedel för den prak¬
tiska medicinen, i det att det säkra igenkännandet af flere af de vigtiga ste
infektionssjukdomarne vore mer eller mindre beroende på en tillförlitlig
bakteriologisk diagnostik; och i många fall vore en sådan alldeles oum¬
bärlig. Äfven för den allmänna uppfattningen af de smittosamma sjuk-
domarnes väsen och betydelse vore egna studier af smittämnenas karakterer
och lifsyttringar af grundläggande vigt för den unge läkareadepten. Hvarje
blifvande läkare hade derför också berättigade anspråk på undervisning
i bakteriologi, likasom de medicinska läroverken i samma mån vore skyl¬
diga att, i hvad på dem ankomme, gå dessa kraf till mötes.
Genom föreläsningar och förevisningar hade fakultetens lärare i pato¬
logi hittills sökt meddela undervisning i berörda ämne, för så vidt man
på . detta sätt kunde gifva undervisning i ett ämne, sådant som bakterio-
logien. Det enda rätta medlet för ett verkligt studium af bakterierna och
det öfver hufvud enda möjliga sättet att bibringa blifvande läkare den
manuela färdighet, som gjorde sjelfständigt utförande af bakteriologiska
undersökningar i det praktiska lifvet möjligt, vore emellertid af lätt insedda
skal, att de studerande sjelfva finge handlägga hithörande arbeten och
sålunda inöfva den teknik, utan hvilken allt bakteriologiskt arbete synner¬
ligen lätt lemnade vilseledande resultat. Att anordna sådana öfningar
hade likväl hittills varit omöjligt för fakulteten, som saknat ej blott
instrumentel utrustning och medel till underhåll af en bakteriologisk af¬
delning, utan jemväl laboratorier för en sådan. Genom den åvägabragta,
redan af mig omförmälda utvidgningen af patologiska institutionens lokaler
hade emellertid det sist nämnda hindret bortfallit. Fakulteten måste derför
låta sig angeläget vara att ofördröjligen söka tillgodose de sedan länge
trängande fordringarna på undervisning i meranämnda del af sjukdomsläran.
Fakulteten kunde ej hoppas att i likhet med karolinska rnediko-
kirurgiska institutet i Stockholm få särskild lärare i ämnet eller att, såsom
vid. Köpenhamns ^ universitet, få den allmänna patologien jemte bakterio-
logien afskild från den patologiska anatomien under en sjelfständig pro¬
fessur eller att, såsom i Ivristiania och vid flertalet öfriga medicinska läro¬
verk, der ej bakteriologien hade sin särskilda representant, kunna förena
Åttonde hufvudtiteln. 265
ämnet med en sjelfständig professur i hygien. Fakulteten nödgades derför
inskränka sig till att anhålla om ett extra anslag för en gång till nödig
instrumentel utrustning för en mindre, fakultetens nuvarande behof mot¬
svarande bakteriologisk afdelning, som komme att utgöra en del af den
patologiska institutionen såväl i afseende på undervisning som i fråga om
förvaltning. Beträffande behofvet af anslag för årsunderhåll af ifråga¬
varande afdelning ville fakulteten hänvisa till framställningen rörande
höjning af materielanslaget.
Enligt detaljerad beräkning vore 6,000 kronor den minsta summa, som
erfordrades för utrustning af den bakteriologiska afdelningen. Nämnda
belopp afsåge endast inköp af instrument och apparater, men icke inred¬
ningen i öfrigt af den nya laboratorieafdelningens tre smärre rum. Denna
inredning hade nemligen, likasom utvidgningsarbetena i sin helhet, be¬
kostats genom medel, som donerats af doktor A. F. Regnell. Af den
angifna summan, 6,000 kronor, åtginge största delen till inköp af mikroskop
af den konstruktion, som vore nödvändig för bakteriologiska arbeten. Med
beräkning af en utrustning för 20 deltagare i hvarje kurs och att samma
mikroskop, om öfvervakandet vore strängt, kunde delas mellan två labo¬
ranter, fordrades 10 nya arbetsbakterieinikroskop, som i enklaste modell,
men dock af solid beskaffenhet och med nödigt antal linser, betingade ett
pris af tillsammans 8,145 kronor, hvartill komme ett för läraren afsedt,
bättre demonstrationsmikroskop för finare detaljer, betingande ett pris af
865 kronor. Mikroskopen skulle alltså tillsammans kosta 4,010 kronor.
För inköp af autoklav, olika värmeugnar och desinfektionsapparater erfor¬
drades minst 1,090 kronor. Till glasapparater, glaskärl, sprutor, gasbrän-
nare och dylikt åtginge 500 kronor. Tull och frakt samt emballage in. m.
uppginge till i rundt tal 400 kronor. Sammanlagda utgjorde dessa poster
förut nämnda summa, 6,000 kronor; och fakulteten anhölle, att sagda
belopp måtte för ändamålet beviljas. I
I medicinska fakultetens nu af mig återgifna framställning, hvilken
vunnit anslutning såväl af det större akademiska konsistoriet som af uni¬
versitetskanslern, har bakteriologiens betydelse för läkarevetenskapen och
för den allmänna läkarebildningen framhållits. Det lärer derför ej vara
af nöden att ytterligare betona den på många områden dominerande ställ¬
ning, som ifrågavarande vetenskapsgren numera intager. Det är likaledes
uppenbart, att bakteriologiens studium ej kan med framgång bedrifvas utan
de hjelpmedel, för hvilkas anskaffande fakulteten nu begärt anslag. Vid
sådant förhållande ocli då medicinska fakultetens sträfvan att höja det
bakteriologiska studiet vid universitetet är högligen förtjent af understöd,
Bill. till Riksd. Vrot. 1808. 1 Sami. 1 Afd. 34
266 Åttonde hufvudtiteln.
hemställer jag, att Eders Ivongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att för
inköp af mikroskop och annan erforderlig utrustning för en bakteriologisk
afdelning af patologiska institutionen vid universitetet i Upsala på extra
stat för år 1899 bevilja ett anslag af 6,000 kronor.
[46.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro-
Ajiöning åt enfessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till-
*’ °iPLund.S0'sätta3, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1898. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1899 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten i Lund.
[47.] Vid 1895 års riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni-
Umversitets- versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett an-
e-torer, un g}ag af 3(^000 kronor, hvaraf för hvartdera af åren 1896, 1897 och 1898
anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1899 anvisas 6,000 kronor.
[48.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett
Aclnt°ms1 f°'Person^9t anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får
cende”beig. 0 jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1899 an¬
visa ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt mynt-
och medaljkabinett.
[49.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i Lund
Lönetillägg åt Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det honom
Sylten oamGV189[ års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl. Majt,
Regneii. täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell för
år 1899 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande år
anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
zaJiröJd"] åt * framställning till 1897 års Riksdag föreslog Eders Kongl. Majt, att
"vice bibuo- till förhöjande af aflöningen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
tekaricn vid i Lund från 3,500 kronor till 4,000 kronor måtte beviljas ett årligt anslag
'biblioteket’i 500 kronor. Riksdagen ansåg sig emellertid icke böra medgifva den
Lund.
Åttonde hufvudtiteln. 267
föreslagna förhöjningen i den ordinarie lönen, men då innehafvare^ af
ifrågavarande befattning, vice bibliotekarien F. E. Braune, under en mång¬
årig tjenstetid vid biblioteket utöfvat en synnerligen gagnande verksamhet,
ansåg Riksdagen honom vara förtjent åt att komma i åtnjutande af ett
personligt ålderstillägg till samma belopp, som under en följd af ar be¬
viljats hans företrädare, och anvisade för sådant ändamål på extra stat för
år 1898 ett belopp af 500 kronor.
På det vice bibliotekarien Bränne jemväl för år 1899 måtte komma i
åtnjutande af ett 'personligt ålderstillägg, hvaraf han, pa sätt Riksdagen ut¬
talat, synes vara väl förtjent, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta framställning derom, att för ändamalet ma för år
1899 anvisas ett extra anslag af 500 kronor.
«
Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [51.]
voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under 1 Lund
flera år egt rum, jemväl för år 1899 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.
Riksdagen har för hvartdera af åi'en 1897 och 1898 beviljat ett be- [52.]
lopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska labora- As,hte»tjid
toriet vid botaniska institutionen i Lund. Jemväl för nästkommande åri0™slaiabora-
erfordras medel för enahanda ändamål; och jag hemställer derför, på grund toriet.
af derom af vederbörande gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en assistent vid nämnda labora¬
torium på extra stat för år 1899 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.
Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en [53.]
instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är bc-^-/^^«
höfligt, tillstyrker jag,' att till Riksdagen måtte göras nådig framställning '"ZZZ"
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1899 anvisas ett extra an¬
slag till samma belopp som förut, eller 500 kronor.
Vid förra årets riksdag beviljades för ny- och tillbyggnad för biblioteket [54.]
vid universitetet i Lund ett extra anslag af 168,000 kronor, hvaraf för år ocä m-
1898 anvisades 84,000 kronor. Jag får nu i underdånighet hemställa, att universitets-
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899 bibiwuket i
anvisa återstoden, 84,000 kronor, af det för omförmälda ändamål beviljade
anslaget.
268
Åttonde hufyudtiteln.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
[55-] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
imanuZev. nrf^0(le11 at tvä amanuenser vid karolinska institutet, för hvilka sadant
' anslag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Komd.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899 å extra stat anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets gyne-
kologiska klinik ...................................................................... kronor 900__
» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora¬
torium
900:
[56.] De skal, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under flera föregående år bos
KUtaZ-f6r RiksdaSen öorda och af densamma bifallna framställningar om anslag till
sjukdomar. uppehållande saväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas
val danstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,
ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår’
fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1899
anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn ...................................... kronor 1 800*_
» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm............. » 2,’800:_
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1899.
[57.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-
Teckningar i dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de
"tdf"senare åren eg* rum> ä extra stat för år 1899 beviljas till bekostande af
teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet.
[58.] Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor
0/ut“"tiU anskaffanck och underhal1 af materiel för oftalmiatriska kliniken vid
karolinska institutet fortfarande är behöfligt, får jag i underdånighet till¬
styrka^ det Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att för omförmälda
ändamål anvisa för år 1899 samma belopp eller 500 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. ' 269
I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda [59.]
framställning aflat Eders Kongl. Maj:t till 1897 års riksdag nådig proposi- Brist i aii-
tion angående dels höjning af institutets allmänna matenelanslag tran dess rieiansiaget.
förutvarande belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor, dels ock anvisande
af 2,850 kronor till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under
åren 1894 och 1895. Då äfven för åren 1896 och 1897 brist å anslaget
med säkerhet väntades uppkomma, hade lärarekollegiet jemväl gjort fram¬
ställning om beredande af medel för betäckande af denna brist. Vid
ärendets underdåniga föredragning framhöll jag, efter att hafva redogjort
för anledningarna till bristen, hurusom det syntes mig icke vara lämpligt
att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som ännu icke kunde till siffran
bestämmas. Jag ansåg det derför böra öfverlemnas åt lärarekollegiet att,
sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med förnyad
framställning i detta afseende, och i öfverensstämmelse med min hemställan
föranledde framställningen, i hvad den afsåg de båda sistberörda åren, icke
någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.
Sedan 1896 års räkenskaper numera afslutats och befunnits utvisa,
att bristen å materielanslaget för nämnda år uppginge till 5,161 kronor
63 öre, hvari likväl inginge äfven den brist, som för åren 1894 och 1895
uppkommit å samma anslag och till hvars fyllande sistlidet ars Riksdag
anvisat 2,850 kronor — hvadan alltså å bristen för år 1896 återstöt^ 2,311
kronor 63 öre — har lärarekollegiet hos kanslern för rikets universitet
hemstält om vidtagande af åtgärd för beredande af ett statsanslag å sist¬
berörda belopp till fyllande af den år 1896 å anslaget uppkomna bristen;
och har i anledning häraf kanslern hos Eders Kongl. Maj:t i underdånig¬
het hemstält, att framställning måtte varda aflåten till Riksdagen om an¬
visande på extra stat för år 1899 af nödiga medel till fyllande af berörda
brist.
På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj4 täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande af brist, som å karolinska
institutets allmänna materielanslag uppstått under år 1896, å extra stat för
är 1899 anvisa ett jemnadt belopp al 2,300 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
Vid beräkningen af kostnaderna för genomförandet af den föreslagna
löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken bär jag fäst upp¬
märksamheten på behofvet af två anslag å extra stat, nemligen ett å
100,000 kronor till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare och
[60.]
Arfvoden åt
e. o. lärare
vid de all¬
männa läro-
verken in. m.
270 Åttonde hufvudtiteln.
ett å 25,500 kronor för tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie
lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna, och får
jag med anledning häraf nu hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att å extra stat för år 1899 anvisa
dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de all¬
männa läroverken 100,000 kronor,
dels till tillfällig löneförbättring åt rektorer och ordinarie lärare vid
de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna enligt förut anmfna
grunder 25,500 kronor.
[61.] På Eders Kongl. Maj:t.s framställning om anslag af 45,000 kronor så-
Lbr°ZdS'i SOm bidraS. för uppförande af nytt läroverkshus i Umeå beviljade Riks-
Umeå. dagen nästlidet är för ändamalet ett belopp af 2o,000 kronor å extra
stat samt anvisade deraf för innevarande år 12,500 kronor; och anförde
dervid Riksdagen, bland annat, att, då enligt Riksdagens mening kostna¬
derna för byggnaden torde kunna nedbringas samt det syntes kunna
förväntas, att flera bidrag från orten komme åt t inflyta, Riksdagen före-
stälde sig, att genom ett statsbidrag till det af Riksdagen beviljade belop¬
pet ifrågavarande byggnadsföretag borde kunna åvägabringas.
Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t infordra utlåtande
läi overkets lärarekolle0ium, som dervid anförde, att de för ett nytt
" TT e tecknade bidragen, uppgående till ett sammanlagdt
belopp af 69,500 kronor, influtit med undantag af 25,000 kronor, hvilket
belopp en gifvare^ deponerat med föreskrift, att det skulle till vederbö¬
rande utbetalas, sa snart de för läroverksbyggnaden erforderliga medel
med inräkning af dessa 25,000 kronor funnes att tillgå; att för byggnaden
i öfrigt funnes tillgängliga 102,500 kronor, nemligen i läroverkets bygg¬
nadsfond 27,000 kronor, af Umeå stad anslagna 25,000 kronor, af Yester-
bottens läns landsting anslagna 25,000 kronor, af Riksdagen, såsom nyss
nämnts, beviljade 25,000 kronor, samt räntor å influtna frivilliga bidrag
500 kronor; att det nya läroverkshusets uppförande och försättande i full”
ständigt skick numera antoges komma att kosta 192,000 kronor; samt att
skilnad en mellan den beräknade kostnaden för byggnaden med hvad
dertill hörde och för ändamålet tillgängliga medel uppginge till 20,000
kronor.
Sedan derefter domkapitlet i HernÖsand meddelat, att berörda brist
numera vore fyld derigenom att landstinget och Umeå stad för uppförande
af den nya läroverksbyggnaden hvardera beviljat ett ytterligare anslag af
7,500 kronor och domkapitlet för samma ändamål ur stiftets byggnads-
kassa anvisat 5,000 kronor, i följd hvaraf ifrågavarande byggnadsföretag
Åttonde hufvudtiteln. 271
kunde anses fullt betryggadt, bär Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne
oktober stält det af Riksdagen för innevarande år anvisade anslag å 12,500
kronor till domkapitlets förfogande för det alsedda ändamaleh
Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af det vid 1897 års riksdag, för uppförande af ny läroverksbyggnad i
Umeå, beviljade anslag af 25,000 kronor för år 1899 a extra stat anvisa
det återstående beloppet 12,500 kronor.
. 'i> . »a.- er: r» ats-iv' 'n- -■
Högre lärarinneseminariet.
Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under- [62.]
dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af dpnFjor* inkan
vid seminariet anordnade valfria fjerde årskursen dels för beredande af m■ m'
undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl, som
förut anförts för beviljande af särskilda anslag för dessa ändamål, i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om anvisande på extra stat för år 1899 af samma
belopp som förut, eller
för uppehållandet af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinne¬
seminariet 3,000 kronor och
för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och dermed för¬
enade normalskolan för flickor 5,000 kronor.
... ;-f [rf' ; V . b . •• .V-
Folkundervisningen.
Under flera år har af Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställ- [63.]
ning, anslagits 15,000 kronor till understöd åt mindre bemedlade lär- Understöd åt
jungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel. Vid fiffigt*
sistlidna års riksdag höjdes, med anledning af en inom Riksdagen väckt
motion, nämnda anslag till 20,000 kronor. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för ifrågavarande ändamål äfven för år 1899 anvisa på
extra stat ett belopp af 20,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost- [64.]
nåder för deras inspektion hafva under eu följd af år anvisats extra Tekniska
anslag, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel koimne att ut- y^skoior.
betalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad veder-
272 Åttonde hufvudtiteln.
börande kommun kontant tillsköte för skolan. Ifrågavarande anslag
har under de senaste åren utgjort 45,000 kronor. Då detta anslag fort”
farande är för ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899, under nämnda
vilkor, för ändamålet på extra stat anvisa 45,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
[65.] Uti särskilda underdåniga skrifvelser af den 29 september 1897 har
wcT a o s1 it aU- med icinalstyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställningar om er-
ärendenas be- hållande åt ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling, hvaröfver stats-
handiing. kontoret afgifvit infordradt utlåtande. I afseende härå må anföras
följande.
Sedan en af Eders Kongl. Maj:t till 1876 års Riksdag aflåten nådig
proposition, angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospi”
talen, blifvit af Riksdagen bifallen, täcktes Eders Kongl. Maj:t uti nådig
skrifvelse till sundhetskollegium den 12 maj nyssnämnda år förordna”
bland annat, att serafimerordensgillets befattning med hospitalen i riket
så väl som med allmänna hospitalsfonden och den af ordensgillet för¬
valtade Malmö barnhusfond skulle med ingången af år 1877”upphöra;
att med undantag beträffande hemmanen Marskog, det af Metta
Rosencrantz donerade kapital, Adelsvärdska fonden och kyrkofonden —
alla hospitalens fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egen¬
dom äfvensom öfriga tillgångar från samma tid skulle indragas till st”ats-
verket; att inseendet öfver och värden om hospitalens fasta egendom,
med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som vore för dessa
sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål till begagnande upplåtna, skulle
öfvertagas af kammarkollegium; att med uppbörden af och redovisningen
för hospitalsfondens till statsverket indragna inkomster skulle förhållas
på sätt, som i afseende på statens inkomster af enahanda slag i allmän¬
het vore eller blefve stadgadt; samt att i allt öfrigt den serafimerordens-
gillet tillkommande befattning såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket
skulle uppdragas åt sundhetskollegium, som från början af år 1877 skulle
vara öfverstyrelse för hospitalen och jemväl öfvertaga förvaltningen af
den Adelsvärdska donationsfonden. I sammanhang härmed blef i enlighet
med Eders Kong], Majrts förslag det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslag till sundhetskollegium med medicinalstaten af Riksdagen
ökadt med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till arfvode åt°en
revisor och med 1,200 kronor till amanuensarfvode i sundhetskollegium.
Åttonde hufvudtiteln. 273
hvarjemte å allmänna indragningsstaten uppfördes de åt serafimerordens-
gillets sekreterare, kamrerare och förste vaktmästare anslagna löner och
arfvoden, att under deras lifstid utgå med följande belopp: för sekre¬
teraren 2,000 kronor, för kamreraren 2,000 kronor och för vaktmästaren
560 kronor, mot skyldighet för dem att i deras befattningar biträda
sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.
När under år 1877 sundhetskollegium ombildades med benämning
medicinalstyrelse och erhöll ny stat från och med år 1878, blef, under
förutsättning att revisionen af hospitalsräkenskaperna skulle i enlighet
med derom väckt förslag skiljas från medicinalstyrelsen och öfvergå till
kammarrätten, detta arbete icke taget i beräkning vid bestämmande af
de arbetskrafter, som behöfde finnas inom medicinalstyrelsen, och något
anslag för nämnda revisionsarbete blef ej heller upptaget i den nya
staten för bemälda styrelse.
Beträffande öfriga förvaltnings- och räkenskapsgöromål, som skulle
komma att tillhöra medicinalstyrelsen, ansågo de för reglerande af embets-
verkens löner tillsatta komiterade, att dessa göromål gjorde nödvändigt,
att biträde bereddes kamreraren, som då vore verkets ende ordinarie
kameraltjensteman. Enligt hvad komiterade anfört, vore nemligen redan
då kamrerarens göromål af den vigt och omfattning, att de kräfde en
fördelning, och efter öfverflyttningen till sundhetskollegium af hospitals-
ärendena syntes det än mera oundgängligt, att kamreraren befriades
från åtskilliga af sina dåvarande bestyr, såsom handhafvandet af kassan,
granskningen af inkommande reseräkningar in. m. Då emellertid den
blifvande medicinalstyrelsen tills vidare komme att åtnjuta biträde af
serafimerordensgillets dåvarande kamrerare, syntes räkenskapskontorets
behof af ökade arbetskrafter för den närmaste tiden blifva tillräckligt
tillgodosedt, om endast en ny ordinarie tjensteman å detsamma anstäjdes,
under förutsättning likväl att medel stäldes till styrelsens disposition
för aflönande af ett extra biträde. I enlighet härmed uppfördes i staten
för medicinalstyrelsen för eu kassör och bokhållare lön 1,800 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor eller tillhopa 3,000 kronor,
hvarjemte uti det å staten med 11,000 kronor uppförda anslaget till
tillfälliga biträden m. m. inräknades arfvode å 1,200 kronor till ett extra
biträde å räkenskapskontoret.
Angående revisionen af hospitalsräkenskaperna blef vid fortsatt hand¬
läggning af frågan om ordnandet af denna angelägenhet ådagalagdt, att
öfverflyttningen af denna revision till kammarrätten skulle möta många
svårigheter, "beroende såväl på de ifrågavarande räkenskapernas beskaffen¬
het sm in äfven på den stadgade ordningen för vederbörande tjensteinäns
juft. till Hi lind. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 35
274 Åttonde hufyudtiteln.
arbete inom kammarrätten, hvarför, och sedan Eders Kongl. Maj:t under
en följd af år till medicinalstyrelsens förfogande för ändamålet från till¬
gångar under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisat ett anslag af 1,200
kronor årligen, men det icke kunde anses lämpligt, att ett år efter år
fortlöpande arbete inom nämnda embetsverk på sådant sätt godtgjordes,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1884 års Riksdag att till arfvode för
granskning af hospitalens räkenskaper uppföra å medicinalstyrelsens stat
ett årligt anslag af 1,200 kronor. Under förmälan att Riksdagen ansett
det kunna antagas, att en del af det å medicinalstyrelsens stat uppförda
anslag å 11,000 kronor för medikamentsräkningars granskning, vikariats-
ersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden icke skulle
allt framgent behöfva användas på sätt då skedde, till exempel det
belopp af 2,000 kronor, som då åtginge till löner åt öfvertalige tjenste¬
man, utan att i mån af afgång bland desse tjensteman större eller mindre
summor af denna utgiftspost skulle blifva för andra ändamål tillgängliga,
till dess att omsider hela utgiften kunde upphöra, förklarade Riksdagen
sig hafva bifallit Eders Kongl. Maj:ts framställning på det sätt, att Riks¬
dagen, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper, å medicinal¬
styrelsens stat uppfört för år' 1885 ett extra anslag af 1,200 kronor;
och har detta belopp fortfarande årligen och äfven för innevarande år
på extra stat anvisats.
Genom nådigt bref den 7 december 1877 medgafs, att berörda
kassörs- och bokhållaretjenst hos medicinalstyrelsen finge tillsvidare hållas
obesatt och hälften af den för samma tjenst anslagna aflöning eller 1,500
kronor under tiden af styrelsen disponeras till arfvode åt en på styrel¬
sens räkenskapskontor biträdande extra ordinarie tjensteman, hvilket
arfvodesbelopp sedermera förhöjdes dels genom nådiga brefvet den 19
december 1884 till 2,000 kronor och dels genom nådigt bref den 3
augusti 1888 till 2,600 kronor om året. Sedan medicinalstyrelsen anmält,
att den person, som enligt förordnande mot nyssnämnda arfvode biträdt
å räkenskapskontoret, aflidit, samt att, då af f. d. kamreraren hos sera-
fimerordensgillet Iv. Stolpe, som vore född den 1 februari 1823, icke längre
kunde påräknas det biträde, som i anseende till de förökade göromålen
dåmera vore af nöden, styrelsen ansåge tjenstgöringen å räkenskaps¬
kontoret icke lämpligen kunna såsom dittills bestridas endast af styrel¬
sens kamrerare med biträde, förutom af kamreraren Stolpe, af eu extra
ordinarie tjensteman, blef en af styrelsen i sammanhang dermed gjord
hemställan att kassörs- och bokhållaretjensten måtte, utan hinder aflföre-
skriften i nådiga brefvet den 7 december 1877, få i föreskrifven ordning
tillsättas enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 bifallen af Eders Kongl.
Åttonde hufvudtiteln.
275
Maj:t, soin anbefalde medicinalstyrelsen att vidtaga åtgärder för besät¬
tande af nämnda tjenst hos styrelsen.
Uti nådiga brefvet den 9 februari 1877 är medgifvet, att för aflöning
af en arkitekt till biträde åt medicinalstyrelsen i Syggnadsärenden må
tillsvidare, så länge verkställandet af nybyggnader eller ombyggnader i
någon större utsträckning för hospitalsförvaltningens räkning bör af
styrelsen ombesörjas, af de för sådana byggnadsarbeten särskildt beviljade
anslag utgå årligt arfvode och ersättningsbelopp enligt bestämmelserna
i nådiga brefvet den 21 augusti 1874. Enligt dessa bestämmelser utgår
till arkitekten arfvode med 3,000 kronor årligen äfvensom rese- och
traktamentsersättning enligt resereglementet för efter uppdrag verkstälda
resor samt särskild godtgörelse för byggnads- och arbetsritningar.
I nu förevarande underdåniga framställningar har medicinalstyrelsen
hufvudsakligen anfört, att den lifliga byggnadsverksamheten, den vidlyftiga
förvaltningen och de många ekonomiska angelägenheterna förorsakat,
att medicinalstyrelsen, i brist på tillräckliga biträden, offrat allt för
mycken tid åt detaljerna af hospitalsangelägenheterna, hvilka blifvit så
mycket mera betungande, som hela hospitalsväsendet fått en betydligt
ökad omfattning, så att hospitalens antal, som vid början af år 1877
utgjorde 9 med 1,543 sjukplatser, vid slutet af år 1895 uppgått till 13
med 4,259 sjukplatser; att hospitalens underhåll, som år 1877 kräfde
endast 745,541 kronor, år 1895 medförde eu kostnad af 1,896,268 kronor
82 öre; samt att under är 1877 diariifördes 425 mål rörande hospitals-
väsendet, men år 1895 icke mindre än 996. De från serafimerordens-
gillet öfverflyttade tjenstemännen hade väl i början af detta tidskede
någorlunda goda arbetskrafter, hvilka dock under årens lopp aftogo, under
det att göroinålen tilltogo. Den från serafimerordensgillet öfverflyttade
sekreteraren, som vore född år 1815, hade under senare åren varit tjenst¬
ledig på grund af läkarebetyg, och hans tjenst hade under ifrågavarande
tid uppehållits af eu yngre tjensteman för en fjerdedel af lönen, eller
500 kronor årligen. För en så obetydlig ersättning kunde man emellertid
ej förvänta att erhålla en pei'son, som betraktade detta förordnande
annorlunda än såsom eu öfvergångsplats till något bättre och som annat
än på denna grund ville deråt egna en del af sin tid, hvaraf åter blefve
eu följd, att ingen större vana vid ärendenas handläggning kunde för-
vårfvas. Sedan kamreraren Stolpe den 14 augusti 1897 aflidit, hade
medicinalstyrelsen förlorat den hjelp vid de ekonomiska hospitals-
ärendenas handläggning, som vid dessa ärendens öfverflyttning varit
afsedd. Biträde af kansliet och räkenskapskontoret vid hospitalsärendenas
handläggning kunde numera icke påräknas eller begäras till den ut-
276 Åttonde hnfvudtiteln.
sträckning behofvet påkallade. De styrelsens ledamöter, som närmast
haft att handlägga hospitalsärendena, hade genom den otillräckliga
hjelpen å det ekonomiska området sällan fått komma i åtnjutande af
semester, hvarjemte föreskrifven inspektion af hospitalen af samma skäl
hufvudsakligen afsett ekonomiska eller administrativa frågor och be¬
träffande sjukvården måst inskränkas till det nödvändigaste, under det
att inspektion af lasaretten endast undantagsvis kunnat ske. Under
sådana förhållanden hade styrelsen ansett den tidpunkt nu hafva inträdt,
då en förstärkning af styrelsens arbetskrafter särskild! på detta område
blifvit en tvingande nödvändighet. Att åstadkomma eu sådan förstärkning
genom att, såsom löneregleringskomitén jemväl ifrågasatt, inrätta en
särskild ledamotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena, med hvilken
kamrerarebefattningen då kunde förenas, vore enligt styrelsens åsigt
icke tillfredsställande och för öfrigt mindre fördelaktigt för sinnessjuk¬
vården, hvilken fortfarande borde vara stäld under rent medicinsk
myndighet, hvarför den tjensteman, som finge uppdraget att biträda vid
de ekonomiska ärendenas handläggning, borde tilldelas en underordnad
ställning utan rätt att deltaga i besluten. Denne tjensteman skulle för
utförande af sitt uppdrag erhålla tillfälle att följa hospitalsärendenas
behandling i styrelsen, biträda, då en utredning i hithörande ekonomiska
frågor behöfdes, föra anteckningar om ingångna entreprenadkontrakt och
öfverenskomna arbetsbeting samt i anledning häraf gjorda utbetalningar,
granska af hospitalsdirektionerna uppgjorda förslag till utgiftsstater för
anstalterna och derifrån lemnade leveransanbud samt verkställa bokslut
öfver de till hospitalen anslagna medel m. in. Då dessa göromål vore
af största vigt och ganska omfattande samt påfordrade en kunnig och
erfaren persons hela arbetstid, borde aflöningen för denne tjensteman
icke beräknas till lägre belopp än den, som åtnjötes af styrelsens
kamrerare. Att för samma ändamål anställa en tjensteman med lägre
aflöning under kamrerarens förmanskap å styrelsens räkenskapskontor
skulle icke bereda styrelsen den hjelp vid hospitalsärendenas hand¬
läggning, som med denne tjensteman vore afsedd. Den af styrelsen
föreslagne tjenstemannen skulle möjligen kunna medhinna granskningen
af hospitalsräkenskaperna, men då det vore osäkert, om kamreraren för
hospitalsärendena skulle hafva tillräcklig tid till detta arbete, borde det
för närvarande utgående arfvodet af 1,200 kronor till en revisor bibe¬
hållas, till dess nödig erfarenhet i detta hänseende vunnits. För er¬
hållande af behöfligt biträde vid de af hospitalsärendena föranledda
kansligöromål vore nödvändigt, att styrelsen tilldelades så stort anslag
till aflöning åt en notarie, tillika sekreterare, att en duglig tjensteman
Åttonde hufvudtiteln. 277
kunde finna med sin fördel förenligt att qvarstå i denna tjenst en längre
tid och förvärfva erfarenhet vid handläggning af dessa ärenden,
som i mycket afveke från dem, hvilka eljest förekomme inom embets-
verken. På grund häraf hemstälde styrelsen,, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, dels att å ordinarie stat måtte anvisas till
aflöning åt eu kamrerare lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500
kronor” summa 4,500 kronor, och åt en notarie, tillika sekreterare, lön
1 800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, summa 3,000 kronor,
med rättighet för en hvar af dem att efter 5 års tjenstgöring kunna
komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 500 kronor och
efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500. kronor, samt med skyl¬
dighet för dessa tjensteman att biträda medicinalstyrelsen vid hand-
lä"gnin" af hospitalsärenden och att vara underkastade samma, vilkor,
som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1877 äro bestämda för åtnjutande
af de från” 1878 års början faststälda nya löneförmånerna för sagda
styrelse, dels ock att till arfvode åt särskild person för revision af
hospitalens räkenskaper måtte äfven för år 1899 beviljas ett extra anslag
af 1,200 kronor. . , ,
Statskontoret har, hvad först angår de hospitalsväsendet rörande
ekonomiska ärendena, anfört, att, enligt hvad af grunderna för den år
1877 beslutade organisationen af medicinalstyrelsen framginge, dessa
ärenden, med undantag af revisionsgöromålen, ansetts skola handläggas
af styrelsens räkenskapskontor, och att särskilda anordningar då vidtogos
för att "öra det möjligt för den derstädes anstälde kamreraren att
utföra delta jemte honom i öfrigt åliggande bestyr. Med afseende derå
att kontoret' tillsvidare skulle erhålla biträde af serafimerordensgillets
kamrerare, ansågs vidare åtgärd ej behöflig, än att å kontoret inrättades
eu ny tjenstebefattning i första lönegraden och medel beviljades till ett
extra biträde. Sedan serafimerordensgillets f. d. kamrerare Stolpe
aflidit, hade medicinalstyrelsen emellertid förlorat deri hjelp vid de
ekonomiska hospitalsärendenas handläggning, som vid organisationen åt
embctsverkets personal tillsvidare påräknats. Såväl i anledning häråt
som med afseende å den, enligt hvad medicinalstyrelsen förmält, be-
tydlimi utvecklingen af hospitalsväsendet, sedan öfverstyrelsen tor
hospitalen anförtroddes sundhetskollegium, ansåge statskontoret åtgärder
oundvikligen böra vidtagas för att i nu förevarande hänseende bereda
medicinalstyrelsen nödigt biträde. Efter statskontorets tanke vore
emellertid icke genom medicinalstyrelsens framställning adagalagdt, att
för sådant ändamål skulle erfordras inrättande af en ny afdelning inom
styrelsen genom anställande derstädes af eu tjensteman i andra löne-
278 Åttonde hufvudtiteln.
graden. Det syntes statskontoret deremot, att erforderligt biträde vid
handläggningen af de hospitalen rörande ekonomiska angelägenheterna
skulle kunna, med anslutning till grunderna för medicinalstyrelsens nu¬
varande organisation, vinnas genom ökande af arbetskrafterna å räken-
skapskontoret, hvilket redan, enligt hvad statskontoret inhemtat, jemlikt
faststäld arbetsordning ombesörjde den på styrelsen ankommande för¬
valtning af till hospitalen anvisade medel och deröfver upprättade
räkning. För det närvarande syntes annan åtgärd härutinnan icke böra
vidtagas, än att tillgång bereddes till aflöning af ökadt biträde till
belopp, motsvarande aflöningen för eu tjensteman i första lönegraden,
eller 3,000 kronor. Beträffande det af medicinalstyrelsen ifrågasatta
biträde å styrelsens kansli, anförde statskontoret, att då uppenbart
torde vara att något verksamt biträde numera icke kunde, såsom vid
öfverflyttningen af hospitalsväsendet till medicinalstyrelsen var afsedt,
påräknas af den till hög ålder komne f. d. sekreteraren hos serafimer-
ordensgillet, detsamma måste anses vara af behofvet påkalladt, och
syntes böra kunna tillgodoses på enahanda sätt, som af statskontoret
föreslagits i fråga om biträde åt räkenskapskontoret, helst statskontoret
ansåge, att hvarken i det ena eller andra hänseendet för närvarande
någon ändring i den för medicinalstyrelsen gällande aflöningsstat genom
inrättande af nya tjenstebefattningar borde ifrågakomma, utan att de
till ökadt biträde vid hospitalsärendenas behandling erforderliga medel
lämpligen borde tillsvidare å extra stat anvisas. Mot medicinalstyrelsens
framställning om beredande för år 1899 af särskilt arfvode för granskning
af hospitalens räkenskaper förmälde statskontoret sig ej hafva något att
erinra.
Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 3 november
1897 hemstält om anvisande af medel till arfvoden åt tillfälliga biträden
vid handläggning af hospitalsärenden för de sista fyra månaderna af år
1897 och hela ar 1898, samt statskontoret häröfver afgifvit infordradt
utmålande, beslöt Eders Kongl. Maj:t den 17 sistförflutne december att
för beredande af ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitals¬
ärendenas handläggning anvisa, till fördelning på sätt styrelsen kunde
finna lämpligt, dels för tiden från kamreraren Stolpes död till 1897
års utgång 666 kronor 67 öre, dels ock för de sex första månaderna
af år 1898 ett belopp af 2,750 kronor, och anbcfaldes statskontoret
att till medicinalstyrelsen af tillgängliga medel utbetala nämnda belopp
samt derefter hos Eders Kongl. Maj:t till ersättande anmäla hvad sålunda
förskjutits.
Åttonde hufvudtiteln. 279
Af hvad jag nu anfört framgår uppenbart, att äfven för år 1899
särskilda medel måste anvisas för att hospitalsärendena må varda på
tilfredsställande sätt handlagda i medicinalstyrelsen. Ehuru jag anser
inedicinalst3rrelsen hafva anfört goda skäl för att i sådant syfte två nya
ordinarie tjensteman måtte hos styrelsen anställas, finner jag mig likväl,
i betraktande af hvad statskontoret derom yttrat och enär någon tids
erfarenhet beträffande sättet för ordnandet af hithörande arbeten torde
böra afvaktas, samt då det med hänsyn till väckta förslag dels om än¬
dring i medicinalstyrelsens organisation, dels ock om vissa ärendens
öfverflyttning från medicinalstyrelsen till andra myndigheter förefaller mig
mindre lämpligt att nu ifrågasätta anslag till nya ordinarie tjensteman
hos styrelsen, för närvarande nödsakad att inskränka mig till en hem¬
ställan om utverkande af ett extra anslag för beredande af det för me¬
dicinalstyrelsen i förevarande hänseende behöfliga biträde. Detta anslag
synes mig på de af statskontoret anförda skäl böra bestämmas till 6,000
kronor. För den händelse serafimerordensgillets f. d. sekreterare T. A.
Billbergh emellertid fortfarande, såsom hittills, af det honom pa allmänna
indragningsstaten i stället för hans sekreterareaflöning tillerkända belopp
afstår” en del till person, som i hans ställe biträder vid sekreteraregöro-
mål å medicinalstyrelsens hospitalsafdelning, lärer ett deremot svarande
belopp å det nu ifrågasatta anslaget böra innehållas. Vidare erfordras
till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper för år 1899 ett
anslag till enahanda belopp, som under flera föregående år för sådant
ändamål anvisats, eller 1,200 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag i
underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t, behagade föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1899 anvisa dels till arfvode för granskning af ho¬
spitalens räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor, dels ock till ökadt
biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling eu summa
af 6,000 kronor, dock hvad denna summa beträffar under förbehåll att
deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre
sekreterare T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för nämnda
år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten
utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid
handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.
280 Åttonde hufvudtiteln.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
[66.] I underdånig skrifvelse den 29 september 1897 har medicinalstyrel-
RepeMwnskur-sen hemstält om anslag till anordnande af repetitionskurser för äldre barn-
ser för barn- 7 ± j
morskt, morskor.
Till stöd för sin framställning anför medicinalstyrelsen, att det visat
sig i hög grad af behofvet påkalladt, att de äldre barnmorskorna i riket
finge genom kortare repetitionskurser dels upplifva sina kunskaper, dels
ock göras förtrogna med nyare undersökningsmetoder rörande fosterläge
och isynnerhet med antiseptikens tillämpning vid förlossning och barn¬
säng. Då tillfälle till dylik undervisning under senare tiden genom under¬
stöd af landsting och kommuner samt genom barnmorskelärarnes till¬
mötesgående beredts äldre barnmorskor, hade dessa ifrigt begagnat sig
deraf. Det vore emellertid synnerligen önskvärdt, att ett större antal
af rikets barnmorskor erhölle sådan undervisning. Detta kunde lämp¬
ligen ske på det sätt, att vid läroanstalterna i Stockholm och Göteborg
minst fyra gånger om året vid hvardera anstalten anordnades repetitions¬
kurser, afsedda för 10, 12 eller högst 15 barnmorskor åt gången. Hvarje
sådan kurs borde räcka minst fjorton dagar, hvilken tid af lärarne an¬
setts tillräcklig för ändamålet. Undervisningen, som skulle vara kost¬
nadsfri, borde så mycket som möjligt meddelas praktiskt och företrädes¬
vis omfatta antiseptik och aseptik, bestämmande af fosterläge genom
yttre undersökning samt repetition af de vigtigaste delarne utaf förlossnings-
läran.. Deltagandet i kurserna borde vara frivilligt. Då ännu endast
helt ringa erfarenhet vunnits beträffande dylika kurser, ansåge medicinal¬
styrelsen det böra öfverlemnas åt styrelsen att, efter förslag af de re¬
spektive lärarne, närmare ordna undervisningen äfvensom att bestämma
storleken af de arfvodesbelopp, som skäligen borde tilldelas lärarne för
det ökade arbete, som för dem blefve en följd af ifrågavarande kurser.
Detta arfvodes storlek torde lämpligen böra beräknas efter antalet under¬
visade elever. Medicinalstyrelsen hemstälde om utverkande af ett extra
anslag å 3,000 kronor, att ställas till styrelsens förfogande för att an¬
vändas till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor såväl
under senare delen af år 1898 som under år 1899, med rätt för sty¬
relsen att, i den mån anslaget medgåfve, bereda deltagarinnorna i kur¬
serna fri bostad eller bidrag till hyra af bostad i närheten af läro¬
anstalten, för att derigenom för dem underlätta deltagandet i under¬
visningen.
Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, får jag i
underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks-
Åttonde hufvudtiteln. 28 i
•
dagen att på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 3,000 kronor
till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till bere¬
dande, så vidt ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genomgå dessa kurser.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i [67.]
underdånig skrifvelse den 7 september 1897 gjorda anhållan hemställer Ar/voden för
jag, att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ända-
mål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom ungar m. m.
för flera föregående år beviljade, åro för samma ändamål fortfarande
erforderliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1899 anvisa enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ord¬
nandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m............................................................. ;> 3,200:
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska mu¬
seum m. m. ............................................................ * 2,000:
tillhopa kronor 9,200: —
I underdåniga skrifvelser den 19 december 1891 och den 13 septem- [68.]
ber 1892 fäste vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien Eders Kougl.-Bwaro»* af
Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att särskilda åtgärderFl!,4y rmgn
vidtoges till skydd för vissa fornminnen i vårt land. I sådant afseende
hemstälde akademien, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska ett
bestämdt årligt anslag af 10,000 kronor under 10 år till vidtagande af
åtgärder för bevarande af landets märkligare historiska ruiner, och fram¬
höll akademien dervid tillika, att ju längre man dröjde att för dessa
ändamål vidtaga åtgärder, desto drygare blefve med nödvändighet de
erforderliga beloppen; att ifrågavarande minnesmärken vore i sig och
genom sin fosterländska betydelse i synnerligt hög grad värda att bevaras,
samt att det vore ytterst beklagligt, om Sverige skulle dröja ännu längre
att deltaga i den täflan, som i Europas öfriga kulturstater egde rum
med afseende på de nationella minnesmärkenas vård. Efter särskilda af
Eders Kongl. Maj:t åren 1893 och 1895 gjorda framställningar, har Riks-
Bih. till Riksil. Prut. IS!)8. 1 Sami. I Afd. 3ö
282 Åttonde hufvudtiteln.
•
dagen, som ansett, frågor om anslag till skydd för sådana fornminnen
endast böra hvar för sig och efter särskild utredning i hvarje fall före¬
tagas till pröfning, anslagit medel till åtgärder för bevarande af tornet
Kärnan i Helsingborg och kyrkoruinerna i Sigtuna.
Akademien omnämnde redan i sammanhang med sin underdåniga
framställning om anslag för år 1898 behofvet af åtgärders vidtagande
för bevarande af den synnerligen märkliga ringmuren kring Visby stad,
ehuru da ännu ej kostnadsförslag derför hunnit utarbetas. Sedan detal¬
jerad! arbets- och kostnadsförslag nu upprättats efter noggrann besigtning
af murens brister, verkstäld af en utaf akademiens tjensteman, har akade¬
mien, med öfverlemnande af samma förslag, i underdånig skrifvelse den
7 september 1897 hemstält om utverkande af anslag för vidtagande af
åtgärder till skydd för Visborgs slottsruin och ringmuren kring Visby
stad. Akademien framhåller i sin underdåniga skrifvelse, att Visby stads¬
mur är i sitt slag ensamstående ej blott i Sverige utan i hela Norden
och att äfven i det öfriga Europa dermed jemförliga stadsbefästningar
från gammal tid endast på få ställen anträffas. Det syntes akademien
derför ej blott ur rent arkeologisk utan äfven ur allmännare fosterländsk
synpunkt vara eu tvingande nödvändighet att åt efterverlden bevara
detta märkliga minne från en tid, då Visby intog en i visst afseende
förherskande ställning i Norden. En dylik åtgärd kunde icke utan fara
för murens bestånd uppskjutas. Detta framginge dels af murens nu¬
varande tillstånd i det hela, dels af nyligen inträffade ras och hotande
sättningar. Dylika hade dels förekommit å norra sträckan af muren,
för hvilkas afhjelpande Eders Kongl. Maj:t, på akademiens underdåniga
framställning, den 21 maj 1897 beviljat 472 kronor 50 öre, och vore
dels att befara å södra delen af muren, hvilken senare fråga akademien
vid tiden för den underdåniga skrifvelsens aflåtande hade under be¬
handling.
Sedan till ruinernas underhåll under en lång följd af år varit an¬
visade tomtören för hospitalslägenheter i Visby stad, hvilka emellertid
icke uppgått till något afsevärdt belopp, hade från och med år 1881
ett årligt anslag af 450 kronor för ifrågavarande ändamål varit stäldt
till akademiens disposition. Med sådana belopp kunde tydligtvis inga
större åtgärder vidtagas. De tillgängliga medlen hade användts till
smärre reparationer och någon gång till ruinernas frigörande från en del
af de hus och bodar, hvilka under tidernas lopp blifvit uppförda intill
kyrkorna, till stort men för ej blott deras utseende utan äfven deras
bestånd. På grund af de för hvarje år disponibla medlens otillräcklighet
ingick akademien den 20 december 1883 med underdånig anhållan om
Åttonde hufvudtiteln.
283
anslag för konserverande af kyrkoruinerna i Visby och yttrade akade-
mien”dervid bland annat: »Det finnes ingen stad i Norden, som inom sig
hyser så många minnen af medeltidens byggnadskonst som Visby, hvilken
stad derigenom intager en alldeles särskild ställning. I den omständig¬
heten att Visby ruiner utgöra minnen af en förfluten storhetstid, hvars
rätta art man hade svårt att uppskatta utan ruinernas vittnesbörd, ligger
ett tvingande skäl för deras bevarande åt samtid och efterverld, så mycket
mera som dessa ruiner icke allenast vittna om Visby forna storhet: det
finnes i vårt land intet kraftigare vittnesbörd om hvad medeltiden i all¬
mänhet kunde åstadkomma än just dessa ruiner. Dertill kommer ännu
en omständighet af största vigt: dessa ruiner ega betydelse icke endast
som illustration till historien, utan de ega ett sjelfständigt intresse ur
konstens synpunkt — ett intresse icke endast för den svenska konstens
historia utan rent åt för medeltidens konst i allmänhet». I anledning af
akademiens berörda anhållan föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att
till vidtagande af åtgärder för bevarande af ifrågavarande kyrkoruiner
bevilja ett anslag af 20,000 kronor, och blef denna framställning bifallen
af Riksdagen, som anvisade ett anslag på extra stat med hälften af
nämnda summa för hvart och ett af åren 1885 och 1886.
Enär ringmurens betydelse ingalunda vore mindre än kyrkoruiner¬
nas utan snarare kunde sägas vara större, anhöll akademien, med hän¬
visning till berörda kostnadsförslag, enligt hvilket beräknats för ruinerna
af Visborgs slott 9,450 kronor och för den egentliga^ ringmuren jemte
ställningar, block samt tåg 20,550 kronor, det Eders Kongl. Maj:t täck¬
tes för vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visborgs slott och Visby
stadsmur bereda och ställa till akademiens disposition ett anslag af 30,000
kronor, hvilket anslag syntes kunna utan olägenhet fördelas på tva eller
tre år.
Genom nådig remiss den 29 september 1897 anbefaldes Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län att från vederbörande infordra
och med eget utlåtande insända underdånigt yttrande, om och i hvad
mån bidrag till bestridande af kostnaderna för nu ifrågasatta konserverings-
ät^ärder vid Visborg och Visbyn stadsmur kunde förväntas inflyta från
den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars skyddande.
I det med anledning häraf utaf stadsfullipägtige afgifna yttrande
framhöllo dessa, att murpartiet öster om och till en del midt för Skep¬
psmätare hvilket utgjorde ett stycke af Visborgs slottsruin, enligt det
ingifna kostnadsförslaget befunnits omöjligt att reparera, utan borde
rifvas och sedan åter uppföras för eu kostnad af 6,000 kronor. Detta
murparti, som till någon del stode på eu plats, öfver hvilken, enligt af
284 Åttonde hufvudtiteln.
Eders Kongl. Maj:t den 5 juni 1891 faststäld stadsplan, väg skulle leda
från nämnda gata till söder derom belägna stadsdelar, vore eu af grofva
kalkstenar, såsom det ville synas, konstlöst uppförd mur, som icke ut¬
märkte sig genom någon egendomlig konstruktion. Då, såsom akademien
framhållit, ringmurens bevarande åt efterverlden vore ett rent arkeolo¬
giskt på samma gång som ett allmänt fosterländskt intresse, vore det
tydligtvis det större samhället, staten, som i detta hänseende hade för-
pligtelser att fylla, och detta så mycket hellre som Visby stad numera
icke syntes ega någon befogenhet öfver sin ringmur. Dennas stora ut¬
sträckning och den monumentala karakter, densamma med sina många
torn egde, gjorde det också alldeles otänkbart, att det nuvarande stads¬
samhället skulle i någon väsentligare mån kunna påtaga sig vare sig
dess konserverande eller något ansvar för dess underhåll. Stadsfullmäg-
tige ansåge sig dock kunna för visst fall och under vissa vilkor för så¬
dant ändamål lemna något mindre bidrag och förklarade derför, att
Visby stad, under vilkor och förbehåll att berörda fallfärdiga murstycke
midt för och öster om Skeppargatan refves eller att, i händelse dess
återuppbyggande skulle ifrågakomma, så stor öppning midt för Skeppar-
gatans södra del lemnades fri, som för gatans framdragande genom
nämnda murparti enligt den faststälda stadsplanen erfordrades, vore be¬
nägen att såsom ett uttryck af samhällets goda vilja att bidraga till ut¬
förande af de i det uppgjorda kostnadsförslaget upptagna arbetena för
stadsmurens bevarande, anvisa ett belopp af 2,500 kronor, att utgå med
en tredjedel om aret under hvart och ett af de tre år verkställigheten
deraf skulle ega rum. I det af stadfullmägtige afgifna yttrandet har
magistraten i Visby instämt.
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande anförde för sin del, bland
annat, att omförmälda murparti icke syntes i byggnadsväg utgöra något
så märkligt, att dess bibehållande i oförändradt skick kunde anses ovil¬
korligen nödigt. Det syntes derför som om hinder ej borde möta för
bifall i viss mån till stadsfullmäktiges vilkor, på det sätt nemligen att
det för Skeppargatans framdragande i rät linie hindrande inurstycket
nedrefves och att den vidare österut gående mursträckan nedtoges till
så stor del, att derigenom förhindrades ytterligare ras å densamma,
hvilket till fara för närboende hittills och senast"under våren 1897 in¬
träffat, Härigenom skulle också den afsevärda fördelen beträffande
ifrågavarande arbeten vinnas, att från den beräknade kostnaden skulle
kunna frånräknas ett så stort belopp som 6,000 kronor, åtminstone i det
närmaste. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarade sig der¬
jemte icke hafva anledning antaga, att för bestridande af ifrågavarande
Åttonde hufvudtiteln. 285
kostnad bidrag i Gotlands län skulle kunna bekommas från annat håll
än Visby stad.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som lemnats tillfälle
att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af hvad stadsfull¬
mäktige i Visby och Eders Kongl. Maj:ts befallningshåfvande sålunda
yttrat, anförde i skrifvelse den 7 nästlidne december, att enär Visborg
vid sitt uppförande delvis sammanbyggdes med ringmuren och så att
säga öfvertag dennas funktion utefter en ej obetydlig sträcka af stadens
södra sida och således vore en i afsevärd grad integrerande del af de
staden omgifvande försvarsverken, intet skäl funnes att vid uppgörande
af plan för konserveriugsåtgärderna egna mindre omsorg åt lemningarna
af Visborg än åt muren i öfrigt. Båda kompletterade hvarandra och
borde i nu ifrågavarande afseende betraktas såsom ett sammanhängande
helt. Under uttryckande af önskvärdheten att Visby städs bidrag måtte
kunna erhållas utan dervid fäst vilkor, heinstälde akademien, att stadens
erbjudande i dess nuvarande form ej måtte till någon Eders Kongl.
Maj:ts åtgärd föranleda.
Öfverintendentsembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt
för afgifvande af utlåtande öfver den af akademien gjorda framställning
om anslag till ifrågavarande konserveringsåtgärder, har i underdånig
skrifvelse ”den 30 november 1897 förklarat, att, i betraktande ej mindre
deraf att de föreslagna åtgärderna för bevarandet af ifrågavarande i så
hög grad värdefulla minnesmärken, hvilka åtgärder, anförtrodda åt fullt
sakkunnig ledning, syntes embetet vara särdeles välbetänkta och lämp¬
liga, tarfvade ett snart verkställande, än äfven af att mot de äskade
anslagsbeloppen icke torde vara något att erinra, embetet funne sig för
sin del böra på det lifligaste tillstyrka nådigt bifall till akademiens i
förevarande afseende gjorda framställning.
Frågan om borttagande af en del af nyssnämnda murstycke vid
Skeppargatan i Visby var äfven för Hägra ar sedan understäld nådig
pröfning. I underdånig skrifvelse den 8 december 1891 anhöllo nem¬
ligen stadsfullmägtige, att enär åtgärder måste vidtagas för stadsplanens
genomförande beträffande områden, som läge närmast utanför ringmuren,
denna måtte få på tre ställen genombrytas. Eu af dessa genombryt¬
ningar skulle verkställas på det sätt, att den vid Skeppargatan befint¬
lig igenom ras bildade öppning i mursträckan mellan Skansporten och
hamnen utvidgades och fördjupades. 1 il 1 stöd härför anfördes hufvud¬
sakligen, att en portöppning å nämnda ställe vore erforderlig, emedan
trafiken med åkdon å Skeppargatan vore förenad med alla de olägen-
2^6 Åttonde hufvudtiteln.
heter, som eu återvändsgränd brukade föranleda, samt i följd deraf de
kostnader, som nedlades på ordnandet af den nedanför Visborgs slotts¬
ruin. belägna stadsdelen, måste blifva i viss mån ofruktbara. Riksanti¬
kvarien, häröfver hörd, androg, bland annat, att den vid Skeppargatan
belägna murenHillhörde Visborgs gamla slott, af hvilken historiskt märk-
liga byggnad endast ett par inursträckor funnes ofvan jord och det öfriga,
som ej blifvit förstördt, läge under jordytan, hvarför det vore omöjligt
att utan en fullständig utgifning utreda slottets anläggning och i sam¬
manhang dermed stående förhållanden; att derest en del af muren brötes
bort och en bred väg byggdes öfver det yttre ruinområdet, hinder skulle
uppstå för en sådan undersökning, hvilket skulle innebära en oersättlig
arkeologisk förlust, under det den praktiska vinsten vore tvifvelaktig”;
att för ej länge sedan eu port blifvit med vederbörligt tillstånd upptagen
i stadsmuren vid södra mynningen af Magasinsgatan helt nära Skeppar-
gatans södra afsilning; samt att det ej vore visadt, att trafiken mellan
de å ömse sidor om ringmuren belägna trakterna vore stor och i till¬
tagande. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med riksantiqvariens yttrade
mening af- gaf vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien den 6 de¬
cember 1892 det utlåtande, att det arkeologiska intresset i den föreliggande
frågan måste anses vida starkare än det praktiska krafvet, hvars be¬
rättigande icke syntes akademien genom handlingarna i ärendet ådagalagdt,
På grund hvaraf akademien i underdånighet hemstälde, att stadsfullmäg-
tiges ansökning ej måtte vinna bifall. Stadsfullmägtige, som lemnades
tillfälle att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af hvad
akademien och riksantiqvarien i ärendet anfört, erinrade bland annat, att
portöppningen vid Magasinsgatan ej gjorde en portöppning vid Skeppar¬
gatan öfverflödig, enär de gränder, som förenade dessa gator, hade allt
för stark lutning. Häremot anfördes dock reservationer af två bland
stadsfullmägtiges ledamöter, hvilka höllo före, att ansökningen i hvad
den rörde sistnämnda portöppning icke bort af stadsfullmägtige vidhållas.
Sedan Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande inkommit med infordradt
utlåtande i ärendet . samt akademien, efter nådig remiss, i underdånig
skrifvelse den 8 maj 1894 förklarat sig vidhålla hvad akademien i sitt
förut afgifna utlåtande hemstält, blef enligt nådigt bref den 17 augusti
1894 stadsfullmägtiges ansökning i den de!, hvarom nu är fråga, lefnad
utan bifall.
Föi vinnande af de fördelar för Visby stad, som torde åsyftas med
det af stadsfullmägtige önskade nedrifvandet af omförmälda murstycke
vid Skeppargatan, synes utom ett medgifvande härtill jemväl fordras
tillstånd till framdragande från nämnda gatas södra ända af en utfarts-
Åttonde hufvudtiteln. 287
väg öfver och genom det område, under hvars yta ruinerna af Visborgs
slott till största delen äro dolda. Ett sådant tillstånd lärer dock ej
kunna leinnas, innan behöflig undersökning af detta område i. arkeolo¬
giskt hänseende egt rum. Som en dylik undersökning antagligen icke
kan under den närmaste tiden verkställas, synes det mig rådligast, att
med frågan om åtgärder för bevarande af slottsruinerna får anstå och
att följaktligen nyssberörda murstycke tills vidare lemnas orubbadt. Då
i sådan händelse stadsfullmäktiges gjorda erbjudande torde få anses hafva
för närvarande förfallit och bidrag från annat håll till bekostande af de
ifrågasatta konserveringsåtgärderna vid den egentliga ringmuren ej kan
påräknas, synes någon annan utväg för detta företags utförande ej åter¬
stå, än att detsamma helt och hållet bekostas af staten, hvars pligt det
är att söka åt samtid och efterverld bevara dessa minnen från en för¬
gången storhetstid. Hvad särskilt Visby ruiner beträffar, torde, med
hänsyn till deras art och omfattning samt utomordentliga betydelse, i
historiskt och arkeologiskt afseende, det icke böra för statsanslag till
deras bevarande fordras, att äfven den ort, som är närmast intresserad
i dessa fornlemningars bibehållande, bidrager till kostnadernas bestridande.
Staten har vid flera föregående tillfällen anslagit medel till vård af Visby
ruiner, utan att bidrag dertill från orten ifrågasatts. Med afseende härå
och under åberopande af hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakade¬
mien beträffande ringmuren anfört, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till vidtagande af
konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur i hufvudsaklig enlighet med
omförmälda arbets- och kostnadsförslag bevilja ett anslag af 20,550 kro¬
nor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 10,300
kronor.
I förberörda underdåniga skrifvelse den 7 september 1897 framhöll [69.]
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien jemväl, att det vore af största af
vigt, att snara åtgärder vidtoges till bevarande af Alvastra klosterruiner, så- klosterruiner.
vida det som ännu återstode af detta Sveriges första cistercienserkloster,
hvilket en gång varit, ett af de mest betydande i landet, skulle kunna
räddas. Detta kloster hade fordom varit i besittning af betydande rike¬
domar, hvilka genom klostrets indragning vid reformationen komirio
svenska staten till godo. Enär lemningarna af detsamma ur arkeologisk
och konsthistorisk 'synpunkt vore af synnerligen högt intresse, bemstälde
akademien, med öfverlemnande af ett genom dess försorg af byggmästaren
vid Vadstena klosterkyrka L. E. Peterson för ruinernas bevarande upp-
gjordt arbets- och kostnadsförslag, slutande å 4,200 kronor, att Eders
288 Åttonde hufvudtiteln.
Kong].. Maj:t måtte för vidtagande af ifrågavarande konserveringsåtgärder
hos Riksdagen begära ett anslag å nämnda belopp.
öfverintendentsembetet har efter granskning af det inlemnade arbets¬
ök kostnadsförslaget afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och dervid
anfört detsamma som ernbetet yttrat i fråga om åtgärder för bevarande
åt Visborgs slottsruin och Visby ringmur, hvarför jag nyss redogjort.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län
genom nådig remiss anbefalts att från vederbörande infordra och med
eget. utlåtande till Eders Kongl. Maj:t insända underdånigt yttrande, om
och i hvad mån bidrag till bestridande åt kostnaderna för de ifrågasatta
åtgärderna för bevarande af Alvastra klosterruiner kunde förväntas in¬
flyta från den ort, som vore närmast intresserad i dessa fornlemningars
skyddande, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig
skrifvelse den 28 sistlidne december öfverlemnat, jemte eget utlåtande^
yttranden i ämnet dels af Vestra Tollstads församling, dels ock af styrel¬
sen för Vadstena—Ombergs turistförening, hvilka båda förklarat sig anse
det rättvist och billigt, att de föreslagna arbetena utfördes på bekostnad
af staten, som för århundraden tillbaka icke allenast kommit i besittning
af klostrets stora rikedomar och deraf dragit nytta, utan jemväl användt
sten från klostret såsom byggnadsmaterial till andra staten nu tillhöriga
byggnader. Ehuru församlingen funne de föreslagna konserveringsåt-
gärderna i och för sig välbetänkta, kunde till desamma något bidrag af
församlingen ej lemnas. Turistföreningens styrelse meddelade, att för¬
eningen icke hade andra tillgångar än obetydliga årsafgifter af sina med¬
lemmar samt arrendet för ett å Omberg uppfördt utsigtstorn, hvilka be¬
lopp tillsammans näppeligen räckte till att nöjaktigt underhålla föreningens
anläggningar samt förränta och amortera föreningens skulder, för hvilka
styrelsens medlemmar iklädt sig personlig borgen, samt att i följd häraf
föreningen, ehuru densamma på det lifligaste önskade och hoppades, att
de intressanta ruinerna snart matte blifva skyddade mot ytterligare för¬
störelse, icke kunde lemna nagra bidrag för ändamålet. För egen del
hemstälde Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att hos Riksdagen
måtte äskas hela den behöfliga summan, då något bidrag till bestridande
af kostnaderna för de ifrågasatta konserveringsåtgärderna icke vore att
från orten förvänta. Från annat håll har emellertid numera ett bidrag
af 1,000 kronor blifvit utlofvadt.
På grund af hvad sålunda förekommit finner jag mig föranlåten till¬
styrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1899 bevilja ett anslag af 3,200 kronor för vidtagande af åtgärder
till bevarande af Alvastra klosterruiner i hufvudsaklig enlighet med före-
nämnda af byggmästaren Peterson uppgjorda arbets- och kostnadsförslag.
Åttonde liufvudtiteln. 289
I underdånig skrifvelse den 7 september 1897 har vitterhets-, [70.]
historie- och antiqvitetsakademien anhållit, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes inköp af
till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af ett extra anslag afsv^
intill 30,000 kronor, att i mån af behof användas till inköp af svenskamyntkabinettet,
mynt i den samling, som tillhört framlidne kontorschefen H. Oldenburg.
Det framhålles i nämnda skrifvelse, att vid olika tider, då tillfälle
erbjudit sig att rikta svenska statens samling af mynt, Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen visat synnerlig frikostighet. Så beviljades år 1863
ett anslag af 17,832 riksdaler för att inlösa en del af den stora samling
af antika, orientaliska och spanska mynt, som bildats af kammarherren
G. D. Lorichs. Då några år senare expeditionschefen C. F. Meinander
hembjöd sin samling af svenska mynt till ett pris af 20,000 kronor,
beviljades detta belopp år 1870 af Riksdagen, som jemväl år 1874 anslog
8,000 kronor till förvärfvande af justitierådet C. F. Herbsts samling af
europeiska medeltidsmynt. Sedan dess hade icke något större belopp
blifvit lemnadt till ökande af statens myntsamling. Akademien hade
hyst eu förhoppning, att den svenska afdelningen deraf, hvilken natur¬
ligtvis vore den vigtigaste och som borde göras så fullständig som
möjligt, skulle erhålla en synnerligen värderik tillökning genom tillåtel¬
sen att ur doktor H. F. Antells samling uttaga de mynt, som saknades
i den svenska statens samling, men genom ändrade testamentariska be¬
stämmelser gick hela den Antellska myntsamlingen till Finland. Nu
hade delegarne i boet efter kontorschefen Oldenburg, hvilkens samling
af svenska mynt vore den förnämsta enskilda samling i Sverige, hem¬
bjudit denna till statens myntkabinett för ett pris af 135,000 kronor.
Akademien, som ansett detta pris väl högt, hade förklarat sig icke
kunna göra underdånig framställning om inköpande af samlingen i dess
helhet, till följd hvaraf densamma komine att, försäljas å offentlig auktion.
Enär det vore af yttersta vigt, att det tillfälle, som då erbjöde sig att
genom inköp komplettera statens samling af svenska mynt, icke försum¬
mades, hade akademien gjort sin omförmälda framställning om beredande
af derför behöfliga medel.
Under åberopande af hvad akademien sålunda anfört, hemställer jag
i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 30,000 kronor, att i
mån af behof användas till inköp för kongl. myntkabinettets räkning
af sådana i den Oldenburgska samlingen förekommande svenska mynt,
som kunna behöfvas till fyllande af luckor i myntkabinettet.
Bih till Rikscl. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afcl. 37
290 Åttonde hufvudtiteln.
Naturhistoriska riksmuseum.
[71.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 8 september
1897 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp
alke'go Jourock insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
och fossila arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till be-
vaiter. stridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fort¬
farande är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra
stat jemväl för år 1899 enahanda belopp som för innevarande år, eller
2.000 kronor.
[72.] Hos Eders Kongl. Maj:t har vetenskapsakademien i underdånig
etnoUSrTS■ skrifvelse den ^ september 1897 hemstält om anslag för år 1899 till
^lamUng. 0 naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom under fjoråret gjorda
framställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af
nämnda samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor,
hvaraf 4,500 kronor voro afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare
för samlingen. Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande
resultat icke kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämp¬
liga lokaler bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans
vård, omförmälda arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits
derom, att en ändamålsenlig inuseibyggnad blefve för samlingarna upp¬
förd. 1 sin till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet anförde
Riksdagen, att, enligt hvad den inhemtat, utsigter förefunnes att genom
enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för ifråga¬
varande samlingars inrymmande. Till upprättande af ett etnografiskt
museum i hufvudstaden hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes
styrelse afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för samma ändamål
uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna personer af¬
sätta och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola kosta
74.000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af erfor¬
derlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas å kronans mark i
den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af nämnda skäl föreskref
Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan kunna inom
kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda delen
af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att ofvan omförmälda,
för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstad¬
kommits.
Åttonde hufvudtiteln. 291
I sin nu gjorda framställning har vetenskapsakademien, under fram¬
hållande att behofvet af det belopp, 2,800 kronor, som sedan en lång
följd af år utgått såsom årsanslag till riksmuseets etnografiska samling,
fortfarande vore minst lika stort som tillförene, anhållit, att 7,300 kronor,
motsvarande det för år 1898 beviljade anslaget, måtte åt denna samling
beredas såsom anslag äfven för år 1899, da, om ej förr, det af Riks
dagen uppstälda vilkoret i afseende pa den till arfvode åt föreståndaren
afsedda del af anslaget kunde befinnas uppfyldt. Med anledning häraf
tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1899 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård,
underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
samling.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1896,
1897 och 1898 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska central¬
anstalten. År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra
ett sådant anslag å ordinarie stat, Riksdagen fann visserligen hvad i
statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel
till det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologi¬
ska centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väder
lekstjensten; men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfaren¬
het rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan
beloppet uppfördes på ordinarie stat, ansåg Riksdagen sig. böra tills
vidare endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverens¬
stämmelse dermed har Eders Kongl. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895,
1896 och 1897 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.
Sedan vetenskapsakademien i eu den 8 september nästlidna år aflåten
underdånig skrifvelse framhållit behofvet af ifrågavarande anslags fort¬
satta utgående, får jag i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1899 anvisa 7,950
kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid
meteorologiska centralanstalten.
1 öfverensstämmelse med hvad vetenskapsakademien i samma skrif¬
velse anhållit, hemställer jag vidare, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till
upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare af Riksdagen äska
[73.]
Väderleks-
tjensten vid
anstalten.
[74.]
Meteorologi¬
ska stationen
i Gellivare.
292 Åttonde bnfvndtiteln.
ett extra anslag för år 1899 å 300 kronor, eller enahanda belopp, som
härtill för innevarande år af Riksdagen beviljats.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[75.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Lfrö°ragf£<*r®ollnä8 anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma anvisade sist-
årigadöf■ Ild,ia års Riksdag ett extra anslag för år 1898 af 47,400 kronor.
stumma, I öfverensstämmelse med de utgiftsstater, som för år 1897 blifvit
faststälda för de särskilda läroanstalterna, fördelades detta anslag på
det sätt, att 16,400 kronor tilldelades åt hvar och en af läroanstalterna
i Vadstena och Bollnäs samt 14,600 kronor åt läroanstalten i Skara.
. Vederbörande direktioner hafva beräknat ifrågavarande läroanstalters
utgifter under år 1898 till samma belopp som under näst föregående
året. Ingen af direktionerna har ifrågasatt någon minskning i utgifterna
under år 1899. * 8
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer ja», att
Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af
undervisningen vid de tre läroanstalter, som här äro i fråga, anvisa ett
extra anslag för år 1899 af 47,400 kronor.
[76.] På. derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för
“t' tHnda 1 underdånig skrifvelse den 17 sistlidne september gjord begäran
Kristinehamn hemställer jag> Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
för blinda, enahanda belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast
föregående år, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra
stat äfven för år 1899.
[77.] Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda under-
TZ,Srkl:ifvelse, den 28 ,!is£idne september hemställer jag, att Eders
vi. m. &ongl. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på
ordinarie stat uppförda anslag, bevilja institutet för år 1899 enahanda
extra anslag, som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor
att användas till tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till under¬
stöd åt blindlärareelever samt till reseunderstöd åt blindlärare.
[78 ]
Förhyrande . Styrelser! för förskolan för blinda i Vexjö har i skrifvelse den 7
a/ ro^er sistlidne september hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl.
mÄtte hos Riksdagen åska ett anslag å 4,000 kronor till förhyrande
i Vexjö.
Åttonde hufvudtiteln. 293
af lokal för skolan under år 1899; och får jag fördenskull hemställa,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1899 till förhyrande af lokaler för förskolan för blinda i Vexjö be¬
vilja ett anslag af 4,000 kronor.
Med anledning af underdånig ansökning af styrelsen för förskolan [79.]
för blinda i Vexjö har Eders Kongl. Maj-: t genom skrifvelse den 10 Uppförande^
augusti 1896 nådigst gifvit styrelsen tillstånd att anskaffa nya ritningar m j^.slcoian
och kostnadsförslag till byggnad för skolan å eu af stadsfullmägtige i *
nämnda stad upplåten byggnadsplats inom stadens reglerade område. exj0'
Sedan arkitekten i öfverintendentsembetet H. T. Holmgren utarbetat
dylika ritningar och kostnadsförslag, har styrelsen till Eders Kongl.
Maj:t iusändt ritningarna jemte kostnadsförslaget samt dervid förnyat
sin förut gjorda underdåniga framställning, att åtgärd måtte vidtagas
för anskaffande af en för skolans behof tillräcklig och mot hennes ända¬
mål svarande egen byggnad.
Som skäl för sin framställning har styrelsen åberopat, hvad styrelsen
i föregående underdåniga skrivelser af den 28 november 1890, den 4
december 1891 och den 14 september 1892 anmärkt rörande de lokaler,
som för skolans räkning användes, nemligen:
att skolan vore inrymd i två på angränsande tomter uppförda bygg¬
nader, som tillhörde olika egare;
att hufvudlokalen, som innehölle läro- och ekonomirum samt bostad
åt rektor och tjenstepersonal, ursprungligen varit afsedd till arbetare¬
bostäder och derför inredts i flera mindre lägenheter om 2 a 3 små och
låga rum;
att genom de få förändringar, som kunnat vidtagas med den synner¬
ligen vårdslöst uppförda byggnaden, endast jemförelsevis ringa fördelar
kunnat vinnas;
att man ej kunnat erhålla tillräckligt stora rum hvarken till gymna¬
stiska öfningar, eller till samlings- eller bönsal;
att kök, matsal och öfriga ekonomirum jemväl vore alldeles för små;
att badrum, skafferier och användbara källare helt och hållet sak-
nades; _ ,
att skolans lokaler i hygieniskt afseende vore i högsta grad otill¬
fredsställande;
att hufvudlokalen vore uppförd af virket från en gammal lasaretts-
byggnad, hvilken tillika varit använd till epidemisjukhus;
''att, ständigt återkommande sjukdomsföreteelser inom skolan gåfve
stöd för antagandet, att i byggnaden funnits qvar smittämnen, som
294 Åttonde hufvudtiteln.
gifvit upphof till åtskilliga sjukdomar, såsom nervfeber, skarlakansfeber,
koppor in. fl.;
att dessutom skolans lärjungar, oaktadt den största omtänksamhet
och noggrannhet beträffande deras bespisning, beklädnad och vård i
(ifrigt, ofta varit besvärade af hufvudvärk, bleksot, hjertklappning samt
störande rubbningar i digestions- och respirationsorganerna, hvilket, en¬
ligt skolläkarens förmenande, haft sin orsak i den luftförskämning, som
måste uppstå i de låga och trånga lokalerna;
att den omständighet, att sof- och sjukrum åt lärjungarne måst för¬
hyras i en annan gård än der skolans öfriga lokaler befunnes, försvårade
den nödiga tillsynen öfver barnen;
att, då båda byggnaderna, hvari skolan inrymts, vore af trä och
försedda med trånga trappor samt vissa lokaler, deribland sof- och sjuk¬
rummen, läge i andra våningen och på vinden, en eldsolycka måste
medföra den största fara för lärjungarne, helst de vid sådant tillfälle
vore alldeles ur stånd att hjelpa sig sjelfva; samt
att faran ökades derigenom, att sof- och sjukrummen hade sitt läge
öfver tvätt- och bagarstuga samt rum för strykning, hvilka lokaler icke
innehades af skolan.
Riksdagens revisorer hade i sitt betänkande till Riksdagen år 1894
instämt i de anmärkningar mot skolans lokaler, som här ofvan fram-
stälts, men det hade ej varit möjligt för styrelsen att råda bot mot de
påpekade olägenheterna eller att skaffa skolan några ändamålsenligare
lokaler å annan plats i staden.
Vid tillämpningen af lagen angående blindundervisningen af den 29
maj 1896 måste, enligt hvad skolstyrelsen vidare anfört, de brister, som
vidlådde de lokaler, som skolan begagnade, blifva ännu kännbarare.
Skolan vore nemligen afsedd för 40 lärjungar, men detta antal kunde
ingalunda rymmas i de lokaler, som nu användes. Erfarenheten hade
nemligen gifvit vid handen, att icke mer än 30 barn lämpligen kunde
i skolan intagas, så länge de nuvarande lokalerna begagnades. Skolans
rektor kunde ej utöfva den tillsyn öfver och vård om skolan, som ålåge
honom, så länge den vore inrymd i två från hvarandra skilda gårdar.
Hyresaftal rörande skolans lokaler hade måst träffas med två hyres¬
värdar. Dylikt aftal hade ej kunnat ske på någon längre tid, enär an¬
slaget till skolan ända till år 1896 varit uppfördt på extra stat. Nu
hade visserligen förändring härutinnan inträffat, men frågan om upp¬
förande af egen byggnad för skolan hade hindrat styrelsen från att söka
få hyra de nu begagnade lokalerna för längre tid.
Skolstyrelsen påpekar ytterligare, att, om någon af de nuvarande
Åttonde hufvudtiteln. 295
hyresvärdarne ville lör annat ändamål disponera de till skolan förhyrda
lokalerna, eller om någon af de ifrågavarande gårdarna försåldes, skolan
helt visst skalle komma i stort trångmål beträffande erforderlig lokal.
Härtill komme — fortsätter styrelsen — att det beslut, som stads-
fullmägtige i Yexjö fattat, att kostnadsfritt upplåta till plats för skolan
två synnerligen välbelägna tomter inom stadens reglerade område, en¬
dast gälde till den 1 januari 1899. Om dessförinnan icke blefve be¬
stämdt, att tomterna skulle för skolans räkning bebyggas, måste ny
framställning göras om förlängning af den tid, under hvilken anbudet
om kostnadsfri upplåtelse af byggnadsplats finge gälla. \ isserligen torde
bifall till en sådan anhållan kunna utverkas, men, då efterfrågan på
tomter i den stadsdel, der de åt skolan upplåtna tomterna vore belägna,
på senare tider allt oftare egt rum, vore det af största vigt, att bygg-
nadsfrågan inom den närmaste tiden blefve afgjord. Det kostnadsförslag,
som nu blifvit utarbetadt, uppginge till 112,000 kronor och stälde sig
sålunda betydligt lägre än det, som styrelsen för några år tillbaka låtit
upprätta. Detta berodde dels derpå, att byggnadsplats nu vore kost¬
nadsfritt upplåten, dels på de inskränkningar beträffande utrymmet inom
skolan, som blifvit gjorda, samt dels slutligen på de besparingar i öfrig!,
som kunnat göras utan att menligt inverka på skolans soliditet och
läroanstaltens intressen i öfrigt.
Till sist erinrar styrelsen derom, att för skolans nuvarande lokaler
betalades i årlig hyra ett belopp af 3,900 kronor, samt att det ålåge
skolan underhållsskyldighet beträffande skolans inre delar, för hvilket
ändamål vore i den ordinarie staten upptaget ett belopp af 500 kronor.
Då en ny byggnad kunde uppföras för ett pris, som föga öfverstege
100,000 kronor, vore, med hänsyn till nu gällande låga räntefot samt
den nu utgående hyra, hvilken för öfrigt lätt kunde blifva höjd, det
äfven ekonomiskt sedt fördelaktigt att skaffa skolan en egen byggnad.
Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen hem¬
stält, att Eders Ivongl. Maja täcktes af 1898 års riksdag för uppförande
af byggnad åt förskolan för blinda i Yexjö å den af stadsfullmägtige
derstädes kostnadsfritt upplåtna platsen äska ett anslag af 112,000 kro¬
nor att utgå med 60,000 kronor under år 1899.
Öfver in tendentsembetet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet blifvit
infordradt, har i skrifvelse den 22 juni 1897 förklarat, att embetet icke
funnit skäl till anmärkning vare sig mot de understälda ritningarna
eller mot den för byggnadens uppförande beräknade kostnad.
Sedan Eders Kongl. Maja befalt direktionen öfver institutet för
296 Åttonde kufvudtiteln.
blinda att inkomma med yttrande i ärendet, anmodade direktionen insti¬
tutets rektor att till direktionen afgifva utlåtande i ämnet.
Rektor yttrar i detta, till Eders Kongl. Maj:t af direktionen öfver-
lemnade utlåtande, att den af Vexjö stad till förskolan för blinda der¬
städes upplåtna tomten vore för det dermed afsedda ändamålet fullt
tillräcklig; att den föreslagna lekplatsen hade sådant läge, att rektor
från sin. enskilda bostad kunde öfvervaka eleverna under deras vistelse
i det fria; att å ritningarna endast ett arbetsrum vore upptaget; att,
då så kallade dagrum, eller rum, der eleverna kunde tillbringa fritider,
saknades, arbetsrummet väl skulle användas äfven till detta ändamål;
att endast ett arbetsrum, inrymmande 40 gossar och flickor, vore både
otillräckligt och olämpligt; att det kunde sättas i fråga, om det vore
nödvändigt att för en dylik skola, hvarom nu vore fråga, anordna egen
sjuklokal med två sjukrum jemte särskildt rum för sjuksköterska; samt
att . i de för skolbyggnaden beräknade kostnaderna ej vore upptagna
utgifter för terrassmurar, tomtens planering och lokalernas upplysning.
Direktionen förklarade i sitt den 29 september 1897 till Eders
Kongl. Maj:t afgifna yttrande, att direktionen funne det vara af behofvet,
påkalladt, att ännu ett arbetsrum anordnades för att användas jemväl
till s. k. dagrum, helst som härigenom den fördel kunde vinnas, att
gossar och flickor fånge skilda lokaler.
Med anledning af de anmärkningar, som blifvit framstälda mot de
ifrågavarande ritningarna jemte dit hörande kostnadsförslag, infordrade
Eders Kongl. Maj:t yttrande från styrelsen öfver förskolan för blinda i
Vexjö.
I skrifvelse den 26 oktober 1897 utlåter sig styrelsen, att för be¬
sparings skull endast ett dagrum upptagits i förslaget. Såsom dagrum
borde, enligt styrelsens mening, jemväl användas dels och företrädesvis
den ganska stora gymnastiklokalen, hvilken icke mer än två halftimmar
om dagen komme att tagas i anspråk för gymnastiköfningarna, dels ar¬
betsrummet eller ock något af lärorumtnen. De föreslagna lokalerna
lemnade sålunda fullt tillräckligt utrymme till anordnande af erforderliga
dagrum. Af misstag hade på ritningarna ett större rum blifvit beteck-
nadt som gymnastik- och lärorum i stället för gymnastik- och dagrum.
Då tre af skolans klasser undervisades i läsämnen samtidigt dermed, att
eu klass öfvades i handarbete, behöfdes icke mer än tre lärorum och
ett arbetsrum, hvilka lokaler det insända förslaget upptoge. En oafvislig
nödvändighet vore det, att i en anstalt för blinda barns uppfostran
sjukrum funnes. Barnen hade nemligen i allmänhet varit mycket sjuk¬
liga och svaga, helst under de första skolåren. Äfven om barnens helsa
Åttonde hufvudtiteln. 297
skulle blifva bättre, som man hade skäl att antaga, sedan en lämpligare
lokal erhållits, skulle man i alla fall hafva behof af sjukrum, i hvilka
vid inträffande sjukdomsfall den sjuke kunde isoleras. Styrelsen hade
derför ej tvekat *att i förslaget upptaga tvenne små sjukrum jemte ett
mellanliggande rum för en vårdarinna. I kostnadsförslaget hade ej upp¬
tagits kostnader för planering af tomten, enär styrelsen ansåge, att denna
kunde bekostas medelst de små besparingar, som i skolans stat kunde
göras. Af samma anledning hade ej heller i förslaget beräknats några
kostnader för belysningen. Nu hade emellertid styrelsen låtit uppgöra
kostnadsförslag både för planeringen och belysningen, och uppginge båda
tillsammans till ett belopp af 5,000 kronor, och hemstälde styrelsen, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tomtens planering och
belysnings införande i skolan bevilja ett belopp af 5,000 kronor.
Styrelsens öfver förskolan för blinda i Vexjö skrifvelse till Eders
Kongl. Maj:t angifver otvetydigt , att andra lokaler än de, som af skolan
för närvarande begagnas, äro af behofvet i högsta grad påkallade, för
att skolan skall tillfredsställande kunna fullgöra sina åligganden; men
lämpliga lokaler synas ej kunna anskaffas på annat sätt än genom att
uppföra en egen byggnad för skolan. Uppförandet af en sådan byggnad
är äfven från ekonomisk synpunkt fördelaktigt, särskilt som Vexjö
stad kostnadsfritt upplåtit erforderlig byggnadsplats. Att för planering
och belysnings anordnande, på sätt styrelsen antydt, använda möjligen
uppkommande besparingar torde emellertid icke böra ifrågakomma, utan
då dessa åtgärder lämpligen synas böra företagas i samband med sjelfva
byggnadsföretaget, anser jag att den erforderliga summan, 5,000 kronor,
bör utgå af direkt för ändamålet anvisade statsmedel. Jag hemställer
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till upp¬
förande af en byggnad för förskolan för blinda i Vexjö, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de upprättade ritningarna, belysnings anordnande
i samma byggnad samt tomtens planering bevilja ett belopp af 117,000
kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 60,000 kronor.
Hospitalsvården.
Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts pro¬
position, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Up-
sala af en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisat för är
1896 500,000 kronor, för år 1897 450,000 kronor och för år 1898 430,000
kronor, så har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 sep-
Bih. till Iiilcsd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 38
[80.]
Upsala asyl.
298 Åttonde hufvudtiteln.
tember 1897 anfört, att enligt upprättadt kontrakt ifrågavarande bygg¬
nadsarbete skulle vara färdigt senast den 1 augusti 1899 och att det¬
samma, enligt hvad medicinalstyrelsens arkitekt meddelat, nu vore så
långt framskridet, att man kunde antaga, det kontraktsbestämmelserna
i afseende på tiden för arbetets fullbordande koinme att uppfyllas.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag i
underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af
det för anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke beviljade anslag
på extra stat för år 1899 anvisa återstoden, 100,000 kronor.
[81-] I underdånig skrifvelse den 2 juni 1897 har medicinalstyrelsen gjort
, amSiällni7ng om anslaS för uppförande af en byggnad, afsedd till bostä-
ning vid dev för skonomibetjen i Tig vid Lunds hospital och asyl, och har styrelsen
Lundshospitai derom yttrat följande.
Med uppförandet af Lunds asyl invid det förutvarande hospitalet
derstädes uppkom behof af flera bostadslägenheter för den ekonomi-
betjening, som maste anställas med anledning af den betydligt utvidgade
ekonomiska förvaltningen både i den del, som rörde det, som var gemen¬
samt för båda anstalterna, och i det, som tillkom för asylen ensam.
Huru många bostäder, som skulle komma att erfordras, kunde dock ej
på förhand med säkerhet bestämmas, utan måste detta blifva beroende
på kommande erfarenhet. Emellertid användes för detta ändamål alla
disponibla lägenheter, och de af ekonomibetjeningen, som ej kunde er¬
hålla bostäder å anstalterna, erhöllo bostadsersättning och fingo bo utom
desamma. Denna anordning kunde dock ej vara för anstalterna för¬
månlig, då derigenom betjeningens arbetstid ej komme anstalterna så
fullständigt till godo, som om bostäder för betjeningen funnes inom
anstalterna. Ordningens uppehållande blefve också derigenom försvåradt.
Efter vunnen erfarenhet, och sedan öfverläggning i ärendet egt rum
med anstalternas direktion, hade styrelsen uppdragit åt sin i byggnads-
ärenden biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, att uppgöra
förslag till en byggnad, afsedd till bostäder för anstalternas ekonoini-
betjening. Sedan sådant förslag blifvit upprättadt och, i anledning af
åtskilliga af nämnda direktion deremot framstälda anmärkningar, af Kum¬
lien omarbetadt, dervid ett för bibliotek afsedt rum ur förslaget uteslu¬
tits, hade direktionen tillstyrkt uppförande af omförmälda boställshus i
öfverensstämmelse med de förändrade ritningarna. Detta af direktionen
förordade förslag afsåge att anskaffa enkelrum för den manliga ekonomi¬
betjeningen med en eller flere boende i hvarje rum. Endast förste
maskinisten skulle erhålla familjebostad, bestående af tre rum och kök
jemte hushållskällare. En mindre bostadslägenhet för maskinisten än
Åttonde hufvudtiteln. 299
denna torde ej kunna ifrågasättas, om anstalterna skulle erhålla en fullt
kompetent person, som hade förmåga att sköta de dyrbara apparater
och maskiner, hvilka vore under hans vård. För öfrigt komme genom
uppförande af detta boställshus utrymme att beredas för mer än tjugu
personer och dessutom reservrum att finnas för blifvande behof. I käl¬
laren blefve äfven plats för erforderliga förbrukningsartiklar och reserv¬
delar för maskinafdelningen.
Den beräknade kostnaden för byggnaden uppgår till 33,600 kronor,
hvilken summa medicinalstyrelsen hemstält måtte för ifrågavarande än¬
damål anvisas. .
Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse
den 22 juni 1897 anfört, att embetet icke funnit något att erinra mot
det uppgjorda ritningsförslaget jemte tillhörande kostnadsberäkningar.
Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i under¬
dånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till upp¬
förande, i hufvudsaklig enlighet med de till Eders Kongl. Maj:t inlemnade
ritningarna, af ett boställshus för ekonomibetjening vid Lunds hospital
och asyl på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 33,600 kronor.
I skrifvelse den 18 oktober 1897 har medicinalstyrelsen undergå- [82.]
nigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att tilherfsö sjukhus
understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1899 ett extra ^ spetehke-
anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för närmast
föregående år beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1899 ett extra anslag af 14,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må under aret vid sjuk¬
huset erhålla vård, i den mån utrymmet sådant tillåter.
*
Diverse anslag.
I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [83.]
då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl /o““_
för år 1899 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska „äUskaPet.
fornskriftsällskapet. ^
Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts^ r<,Ugions.
framställning beviljat anslag till beredande af religionsed åt svenske vard åt
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållandem t utländ.
landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl hamnar.
300 Åttonde hufvudtiteln.
för år 1899 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till
samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller
10,000 kronor. * ’
[85.] Sedan 1896 ars Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom
AZ “^e,,giorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tvä
tältrad kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf
£“1’000 kr°n0r att. ut-å under år ^97, dels till resekostnadsersättning åt
sands stifts dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under
församlingar. 1897, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af
prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att
utgå under år 1897, äfvensom åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat att med¬
dela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens an¬
vändande, samt nästlidna års Riksdag af sålunda beviljade belopp an¬
visat för år 1898, af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af
anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor, samt af det till
.stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor, får jag, med erinran
derom att Eders Kongl. Maj:t den 29 maj 1896 i ofvannämnda afseenden
meddelat närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa för år 1899: af anslaget
till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor, af anslaget till resekostnadser¬
sättning åt desse 500 kronor samt af det till stipendiers inrättande be¬
viljade anslag 1,500 kronor.
[86.] . I underdånig skrifvelse den 22 sistlidne september har domkapitlet
lande afkon-^ ^lernösand anmält, att den omständigheten, att de inom svenska lapp-
tr akt sädjunk- markerna verkande presterliga krafter vore alldeles otillräckliga att be¬
ta iJZTödrar^- ,deSSa trakters befolkning en tillfredsställande själavård, gåfve dom-
lappmarkens kapitlet grundad anledning till oro och bekymmer. Domkapitlets be-
““lV2:arocTmÖiandrn badederför också gått ut på att genom församlingarnas med-
3:e kontrakt, verkan fa till stånd en förökning af derinom lappmarkens särskilda för¬
samlingar anstälde prestmännens antal. Dessa bemödanden synas, enligt
hvad domkapitlet förmäler, i några enstaka fall hafva utsigt att krönas
med. framgång. Domkapitlet tillägger dock, att, äfven om också i an¬
ledning häraf komministraturer blifva inrättade i Gellivare och Arvids¬
jaurs församlingar samt en ständig adjunkt anställes i Vilhelmina för¬
samling, kommer dock det sätt, hvarpå själavården i lappmarken är an¬
ordnad, i stort sedt, fortfarande att lemna synnerligen mycket öfrigt att
önska.
Med anledning af hvad domkapitlet anfört får jag härmed erinra,
Åttonde hufvudtiteln. 301
hurusom Eders Kongl. Maj:t den 22 sistlidne oktober beviljat ett belopp
af 2,000 kronor för år räknadt för anställande af ett presterligt biträde
till den 1 maj 1899 i Gellivare församling samt den 12 november 1897
tillsvidare ett årligt belopp af 1,000 kronor till aflönande af ett prester¬
ligt biträde i Vilhelmina församling.
Vid tanken härpå och med afseende jemväl fäst å den omständig¬
heten, att anställandet af kontraktsadjunkter i svenska finnmarken visat
sig vara af stor betydelse för själavården derstädes, har domkapitlet an¬
modat vederbörande kontraktsprostar i södra lappmarkens samt Vester-
bottens andra och tredje kontrakt att till domkapitlet inkomma med
yttrande och utredning angående anställandet af kontraktsadjunkter i de
delar af lappmarken, som tillhörde deras kontrakt. Af de sålunda in¬
fordrade utlåtandena framgår, att åtgärder till förstärkande af de prester-
liga krafterna inom dessa kontrakt äro af nöden. Der varande försam¬
lingars ofantliga ytvidd, Arjepluogs omkring 128, Gellivares omkring 148
och Jockmocks med Qvickjock omkring 170 qvadratmil; befolkningens
tillväxt, — i Arjepluog uppgifves densamma på tio års tid hafva ökats med
33 procent — den omständigheten att denna befolkning oftast icke finnes
samlad i större byar utan är kringspridd i på stort afstånd från hvar¬
andra liggande enstaka gårdar eller små byar, ytterligt ogynsamma
kommunikationsförhållanden samt befolkningens fattigdom, allt detta är
omständigheter, som i hög graod försvåra ordnandet af själavården i dessa
trakter. Med undantag för Asele och Lycksele, hvilka församlingars
kyrkoherdar äro skyldiga att hålla ständigt embetsbiträde, och Gellivare,
der en särskild grufpredikant finnes anstäld vid Malmberget, finnes inom
dessa kontrakt blott en prestman i hvarje församling. Att här erfordras
förstärkning af de presterliga krafterna, behöfver knappast sägas, helst då
hänsyn tages till de ytterligare svårigheter, som äro en följd af egen¬
domliga nationaliteter och språkförhållanden.
Domkapitlet har för åstadkommande af en förbättring i afseende
å själavården i dessa trakter föreslagit det såsom äfven mig synes
lämpliga och inom Sveriges finsktalande församlingar pröfvade sättet
medelst kontraktsadjunkters anställande. Härigenom skulle, såsom dom¬
kapitlet framhåller, vinnas ej endast det, att de presterliga krafterna i
dessa trakter förstärktes, utan domkapitlet skulle få att förfoga öfver ett
ambulerande presterskap, som allt efter omständigheterna kunde förflyttas
till de platser, der missförhållandena i afseende å själavården skarpast träda
i dagen. Domkapitlet angifver den plan, efter hvilken de af domkapitlet
föreslagna tre kontraktsadjunkternas verksamhet skulle ordnas, sålunda:
att, under förutsättning att eu pastoratsadjunkt anställes i Vilhelmina för-
[87.]
Nordiska
museet.
[88.]
Tidskrift fö\
landsmål m. n
302 Åttonde hufvudtiteln.
samling — jag tillåter mig härutinnan hänvisa till Eders Kon<*l. Maj-ts
förenämnda beslut af den 12 november 1897 — en af kontrakts-
adjunkterna, afsedd för södra lappmarkens kontrakt, skulle hafva sitt
egentliga verksamhetsfält i Stensele med Tårna och Sorsele, en, afsedd
för lappmarksdelen af Vesterbottens andra kontrakt, d. v. s. Arvidsjaur,
Malå och Arjepluog, skulle få sin hufvudverksamhet förlagd till sist¬
nämnda församling, samt en, afsedd för lappmarksförsamlingarna af Vester-
bottens tredje kontrakt, d. v. s. Jockmock med Qvickjock och Gellivare,
skulle vara stationerad i Jockmock med skyldighet att biträda jemväl
vid själavården inom Gellivare för så vidt denna afser den icke finsk-
talande befolkningen.
Yttranden hafva jemväl afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka dervid tillstyrkt
domkapitlets framställning. J
På grund häraf får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja: till anställande af tre kon-
traktsadjunkter inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens
andra och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf
6,000 kronor att utgå under år 1899; samt till resekostnadsersättnin» åt
dessa kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under
sistnämnda år.
Med åberopande af föregående Riksdagars, af Eders Kongl. Maj:t
godkända beslut, hvarigenom allt ifrån 1890 årligen anvisats ett extra
anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse an¬
hållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl
för år 1899 af enahanda anslag; och får jag med anledning häraf i under¬
dånighet hemställa, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, attställas
till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess be¬
stämmande användas för museet tillhörande ändamål.
Under en följd af år har Riksdagen beviljat ett extra anslag af
■3,150 kronor att, på de vilkor Eders Kongl. Majrt kunde finna godt be¬
stämma, användas till understöd för utgifvande af tidskriften »Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif». Under
hösten 1896 inkom e. o. professorn J. A. Lundell, såsom hufvudredaktör
för berörda tidskrift, med underdånig anhållan om nämnda anslags
höjande till 5,000 kronor för år 1898. Såsom skäl för sin begäran
framhöll Lundell bland annat det trängande behofvet af att öka tid-
Åttonde hufvud titeln. 303
skriftens omfång, i syfte att inom öfverskådlig tid kunna offentliggöra
redan afslutade och pågående uppteckningar inom området för tid¬
skriftens verksamhet — folkmål och folktraditioner. Med anledning häraf
föreslog Eders Kongl. Maj:t i 1897 års statsverksproposition anslagets
höjande till 5,000 kronor, men vann Eders Kongl. Maj:ts berörda fram¬
ställning dock endast i så måtto Riksdagens bifall, att anslaget för år
1898 höjdes till 3,650 kronor.
I ingifven skrift har Lundell nu i underdånighet anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t i nåder täcktes göra framställning till Riksdagen att jemväl
för år 1899 bevilja ett anslag af 3,650 kronor för tidskriftens fortsatta
utgifvande. Till stöd för sin härutinnan framstälda begäran har Lun¬
dell, under hänvisande till hvad han i sin under hösten år 1896 ingifna
ansökan yttrat, vidare anfört följande. Sedan nämnda tid hade visser¬
ligen en mindre del af de bidrag, som då funnos hos redaktionen inne¬
liggande, blifvit i tidskriften publicerad; men å andra sidan hade också
nytt rikligt material tillkommit. En betydlig och högst värdefull till¬
ökning hade detta material vunnit och vunne under den närmaste tiden
genom de systematiska folkmålsuppteckningar, som, utom i Upland, börjats
i Norrland, Södermanland, Vestergötland och Bohuslän i mindre skala
äfven i några andra landskap — och som, i den mån deras bearbetning
fortskrede, efter hand inkommo till redaktionen af landsmålstidskriften
för offentliggörande. Ett högre anslag vore alltså alltjemt ett mycket
trängande behof.
Med anledning häraf och då jag finner ifrågavarande tidskrift fort¬
farande vara i behof af understöd med det af sistlidet års Riksdag för¬
höjda belopp, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att för nästkommande år ställa till Eders
Kongl. Maj-.ts förfogande ett extra anslag af 3,650 kronor, att på de
vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till
understöd för utgifvande äfven under år 1899 af berörda tidskrift.
Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t gjord
framställning, på extra stat för hvart och ett af åren 1896, 1897 och
1898 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt ut¬
gifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda tidskrifts
utgifvare, professorn Axel Key, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för tid¬
skriftens utgifvande bchöfligt, anhållit, att jemväl för åt 1899 ett under
stöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärare¬
kollegiet vid karolinska inediko-kirurgiska institutet och universitets-
[89.]
D Nordiskt
medicinskt
arkiv».
304
Åttonde hufvudtiteln.
kanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under
hänvisning till hvad utaf mig till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till omförmälda
tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år ] 899 anvisa ett belopp af 3,000 kronor
såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt
arkiv».
[90.] Hos Eders Kongl. Majrt har utgifvaren af tidskriften »Acta mathe-
majtca'> professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om be-
matica». redande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket
afseende begärts för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor, eller enahanda
belopp, som för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart
och ett af åren 1896, 1897 och 1898. Sökanden har dervid erinrat, att
af nämnda tidskrift numera utkommit 21 band, det sista åtföljdt af ett
generalregister öfver de 20 första banden. En blick på detta register
med namnen på samtidens mest betydande matematiker från och med
år 1882,. med titlarne på så många arbeten, hvilkas banbrytande rol
redan blifvit allmänt erkänd, samt med så många nya svenska namn
vore för den sakkunnige tillräcklig att i minnet återkalla, hvilken be¬
tydelse tidskriften hittills haft på vetenskapens utveckling och på det
vetenskapliga lifvet i vårt fädernesland.
Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrif¬
velse den 8 sistlidne december öfverlemnat och såsom eget utlåtande
öfver berörda ansökning åberopat innehållet af ett utaf dess ledamöter
professorerna R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan
i ämnet .afgifvet yttrande, deri de, under framhållande af tidskriftens
med hvarje år stigande värde, på det lifligaste tillstyrkt bifall till före¬
varande ansökning.
Med anledning häraf och under hänvisning till mitt uttalande i
fråga om nämnda tidskrift uti det vid 1896 års statsverksproposition
fogade utdrag af det i statsrådet den 13 januari samma år hållna proto¬
koll öfver ecklesiastikärenden hemställer jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år
1899 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathe-
matica» till professor Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.
[91.] För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
kurZTör nnåAer vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor att användas till
arbetskiaggen. understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsnings-
Åttonde hufvudtiteln. 305
o
kurser för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda
ändamål af Eders Kongl. Maj:t ifskats och af Riksdagen beviljats. För
hvart och ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till
25.000 kronor samt för år 1897 till 30,000 kronor. För år 1898 be¬
viljades ett extra anslag af 35,000 kronor att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
icke finge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de efter¬
gifter, som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna under¬
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings¬
materiel;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades
nödiga och lämpliga.
Ansökningar om understöd från berörda, för år 1898 anvisade an¬
slag å 35,000 kronor hafva inkommit från 65 särskilda anstalter eller
föreningar, deribland 21, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifråga¬
varande ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda
understödsbelopp uppgingo till sammanlagdt 43,374 kronor 50 öre, hvadan
åtskilliga af de sökande ej kunde få hela de begärda beloppen. Enär
det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsnings-
kurser, hvarom här är fråga, så ökats, att ej heller det till 35,000 kronor
förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då
anledning icke förekommer till antagande, att detta intresse skall under
den närmaste framtiden minskas, synes ett ökadt anslag för år 1899
vara af behofvet påkalladt. Detta anslag torde kunna bestämmas till
45.000 kronor.
Hvad angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant
understöd, hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen
kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda
Bill. till Rikad. Prof. 1898. 1 Samt / Afd. 39
306
Åttonde hufvudtiteln.
Ändamål senast beviljades dock med ett par mindre förändringar, så
til vida, att det torde böra bestämdt framhållas, att det understöds-
belopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening, endast får afse
föreläsningskurser för arbetsklassen, och att kommuner eller enskilde
s o a för anordnande af sådana föreläsningskurser tillskjuta minst lika
mycket som staten Det har nemligen stundom händt, att understöd
åt ifrågavarande anslag begärts äfven till bekostande af elernentarunder-
ITX l^k-“a-r VaHt förenad “ed föreläsningsanstalt,
val n f t?nbl?agrfraj kon?m1uner eller enskilde till anstalten afsett
jemväl uppehållande af sådan skola.
,, va gIrvnd af h.vad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet
å t Eders Kongl. xMaj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1899 bevilja
anstalt Ti"kgfaf 4-5,00° kr°n0r att användas tilJ understöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbets¬
klassen, dock under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening
l/^ afS6r för0eläsmnSskurser af nämnda slag och icke får'öfverstm°a
3,000 kronor, för år räknadt; c .
att kommuner eller enskiWe för anordnande af sådana föreläsnings¬
kurser tillskjuta minst lika mycket som staten- g
föreSS‘„d“e8ta„ch”Lå??rlageDhetei' Värd“9 * “ Styrelse’ S°m “*•*"
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
betdräfffem f‘ta må"ader och 1 väl afpassade kurser, dock att, hvad
deb å lanTtkar Sln verksamhet å landsbygden eller dels i stad
dels a landet, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de efter¬
gifter, som omständigheterna kunna påkalla; ö
. .att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna under-
materfel ämP lga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings-
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
nodila och 0ltpli°ga:r0ller’ S0“! Öfrigt af EdCTS K“S'- P«fvas
[92.] Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af
p-t , utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för hvilket
^ei„nom«.anaamal Riksdagen a extra stat för hvartdera af åren 1897 och 1898
anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att
Åttonde hufvudtiteln.
307
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1899 anvisa ett belopp af enahanda storlek, 5,000 kronor, att under de
vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till
understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor
i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade
undervisningskurser för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.
På derom af styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån i skrifvelse [93.]
den 14 sistlidne oktober gjord underdånig framställning tillstyrker jag, Vaitenhojd-
det Eders Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1899
anvisa ett anslag af 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket
inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har [94.]
Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896, 1897 och %»/W«
1898 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighetå/4nyHerheu-
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och •tnfier.
spridning af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrif¬
velse den 29 september 1897, under åberopande af hvad styrelsen i
underdånig skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet
af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande af den verk¬
samhet, som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om
utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda
belopp för år 1899.
Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda
skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af
mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 4,000 kronor,
att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets
förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
För hvart och ett af åren 1894, 1895, 1896, 1897 och 1898 har [95.]
Riksdagen beviljat ett extra anslag af 2,000 kronor att utgå till under- Räddnings-
stöd åt räddning shemmet för drinkare vid Sans Solid invid Upsala på hem™et för
vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för sans sond
anslagens åtnjutande, som Eders Kongl. Maj:t i följd häraf vid med-invid ^af¬
delande af föreskrift om anslagens utbetalning faststält, hafva fått ena¬
handa innehåll, som återgifvits i mitt anförande till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 vid föredragning af då
gjord ansökning om anslag till räddningshemmet.
808
Åttonde hufvudtiteln.
Nu har professorn W. Rudin, i egenskap af ordförande i Upsala
läns allmänna nykterhetsförbund samt i styrelsen för omförmälda rädd¬
ningshem, i underdånighet anhållit, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes allt
framgent och närmast för år 1899 hos Riksdagen begära, att anslag till
samma belopp måtte få till anstalten utgå; och har medicinalstyrelsen,
hvars underdåniga utlåtande i ämnet infordrats, tillstyrkt nådigt bifall
till ansökningen, så vidt angår det för år 1899 önskade understödet.
■^■vad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemtat rörande
ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfver-
lyg^lse, att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som
hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för 1899
bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddnings¬
hemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af Eders
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
[96] Uti underdånig skrifvelse den 6 november 1897 hafva E. Wretlind,
Amet°EoUhäii.‘ BfrS ^ra personer, i egenskap af ledamöter och suppleanter i
invid stock- styrelser! för stiftelser! alkoholisthcmmet Eolshäll invid Stockholm, anhållit
halm. om understöd af allmänna medel till uppehållande af hemmets verk¬
samhet, hvarvid anförts hufvudsakligen följande.
Med kännedom om de goda resultat, som vunnits vid alkoholisthem i
utlandet, der antalet återupprättade uppgifvits vexlande till 35 ä 90
procent, samt med hänsyn dertill, att i Sverige ända till sista tiden blott
funnits ett hem för alkoholister, nemligen Sans Souci invid Upsala, som
rymde allenast ett mindre antal patienter, hade åtskilliga för saken nitälskande
personer nyårsaftonen 1896 bildat eu stiftelse för upprättande och under¬
hållande i Stockholm eller dess närmaste grannskap af hem för alkoho¬
lister. För anskaffandet af ett dylikt hem, till en början närmast afsedt
för manliga alkoholister, hade insamlats 25,672 kronor 28 öre och för
en köpeskilling af 35,000 kronor, deraf kontant erlagts 21,000 kronor,
blifvit inköpt en 4 kilometer från Stockholm, nära segelleden till Söder-
telje belägen egendom, Eolshäll, moed en areal af 10 tunnland, deraf 2
tunnland upptoges af trädgård. A egendomen funnes 8 åbyggnader,
nemligen en villa om 16 rum och kök, trädgårdsmästarebyggning, hvarest
2 runa inredts till patientrum, orangeri, en mindre byggnad, användbar
till slöjdstuga, badhus med tvättstuga och mangel samt 3 ekonomibyo-a-
nader. Den 1 april 1897 hade hemmet öppnats och mottagit sin förste
patient. Vid detsamma funnes numera 13 patienter. Behandlingen om¬
fattade hufvudsakligen stärkande bad- och vattenbehandling, kraftig och
Åttonde hufvudtiteln. 309
sund diet, afpassadt arbete samt moralisk och religiös inverkan, allt
under absolut afhållsamhet från alla alkoholhaltiga drycker. Den minsta
tid, för hvilken pensionärer mottoges, vore 6 månader. Två olika af-
gifter vore faststälda, nemligen dels s. k. helafgifter å 125 kronor i
månaden för pensionärer med enskildt rum och dels å 75 kronor i må¬
naden. Afgiften kunde dock i särdeles ömmande fall nedsättas. Af de
nu intagna pensionärerna erlade 10 den lägre afgiften, 2 innehade fri¬
platser och 1 erlade en afgift af 100 kronor för halfåret med bostad
hos trädgårdsmästaren och skyldighet att arbeta i trädgården. De av¬
gifter, som erlades af pensionärerna eller, hvilket vore vanligast, för deras
räkning af anförvandter och andra, vore emellertid alltför knappa för att
dermed skulle kunna bestridas ej mindre pensionärernas underhåll, hvar¬
till hörde kraftig föda, än äfven föreståndarens och tjenstepersonalens
lön och kost äfvensom utgifter för läkarevård samt räntor å den skuld
af 20,000 kronor, som stiftelsen måst ikläda sig för inköp af egendomen,
reparations- och ändringsarbeten å densamma, bosättningen m. m. Under
sådana förhållanden behöfde stiftelsen komma i åtnjutande af statsbidrag,
förnämligast för att möjlighet skulle beredas stiftelsen att öppna hemmet
för sådana, som ej kunde bjuda betalning, men bäst vore i behof af
vården i hemmet. Statens fördel af alkoholisthem, som bidroge till
minskning af deras antal, hvilka intoges å sjukhus, dårhus, idiotanstalter
och fängelser, vore lika uppenbar som dess pligt att medverka till åter¬
upprättandet af dem, för hvilka tillhandahållandet af spritdrycker inne¬
burit en öfvermägtig frestelse. Denna statens pligt vore i Sverige redan
erkänd genom det anslag af 2,000 kronor, som första gången år 1893
och derefter årligen beviljats hemmet Sans Souci invid Upsala. Vid
jemförelse med denna anstalt syntes hemmet Eolshäll, som vore afsedt att
mottaga 15 pensionärer, böra kunna påräkna att i statsbidrag er¬
hålla 7,500 kronor om året. Sökandena hafva jemväl hemstält om ett
understöd till nämnda belopp för år 1899, så ock om ett statsbidrag af
10,000 kronor till bestridande af kostnader för hemmets förvaltning under
tiden från och med den 1 april 1897 till den 1 januari 1899.
Af ansökningen bilagda exemplar af hemmets stadgar, program m. m.
inhemtas bland annat, att ifrågavarande stiftelse står under beskydd och
inseende af Hans Ivongl. Höghet Hertigen af Vestcrgötland; att hemmets
verksamhet öfvervakas af ett antal i Stockholm bosatta förtroendemän,
som inom sig utse styrelse; att hemmets förvaltning och räkenskaper
hvarje år granskas af utsedda revisorer, hvilka det åligger att genom
besök vid stiftelsens hem under årets lopp göra sig underrättade om
den vård, derstädes intagna personer åtnjuta, samt om ändamålsenlig-
310
Åttonde hufvudtiteln.
heten af stiftelsens anordningar; äfvensom att anstaltens Jakare har att
aF j j "i a/gl Vf berättelse om helsotillståndet inom hemmet och den der
meddelade vård, hvilken berättelse tillika med den af styrelsen afrifna
årsberättelse skall i två exemplar aflemnas till vederbörande förste pro¬
vinsialläkare eller förste stadsläkaren i Stockholm.
i oQ7E3er ®rhåHen nådig remiss har medicinalstyrelsen den 22 december
18?7 °fv®r berörda framställning afgifvit underdånigt utlåtande och dervid
fetört, bland annat, att stiftelsens ändamål, att i alkoholisthem genom
lämplig moralisk och hygienisk inverkan, förnämligast träget arbete, åter¬
gifva sådana personer, som hemfallit åt dryckenskapslasten, deras genom
alkoholmissbruk förstörda krafter samt att skaffa de pensionärer, som
deraf vore i behof,_ lämplig anställning vid deras utträde ur anstalten
vore synnerligen behjertansvärdt, hvadan sträfvande! härför syntes förtjent
att uppmuntras. Hemmets läge syntes vara godt och området tillräckligt
stort för pensionärernas sysselsättande med trädgårdsarbete. Anstaltens
förvaltning torde kunna anses val ordnad. Någon annan kontroll syntes
ej vara erforderlig än den, soin af förste provinsialläkaren utöfvades med
tidning af erhallna årsberättelser och genom verkstälda inspektioner
hvilka nämnde läkare på grund af instruktion eller efter särskilt för-
ordnande af medicinalstyrelsen företoge. Då ett alkoholisthem, sådant
det blifvit a Eolshåll anordnadt, medfört stora kostnader och under den
gangna tiden upplåtits äfven för icke betalande, syntes det begärda
understödet för tiden från anstaltens öppnande till utgången af år 1898
vara både väl behörigt och välförtjent. Då anledningen till framställ¬
ningen om anslag till alkoholisthemmet förnämligast varit att bereda
stiftelsen möjlighet att bevilja friplatser derstädes, torde hjelp af stats¬
medel for ett sådant ändamål vara högeligen önskvärd; men tillika syntes
det kunna fordras, att den nytta, som bereddes det allmänna, stode i
ett proportionerligt förhållande till det statsanslag, som beviljades. Detta
ans ag^ torde derför lattast kunna beräknas efter antalet fripensionärer
och såsom ersättning till stiftelsen för hvar dag en sådan pensionär å
hemmet vardades utan betalning. Ersättningen borde dock beräknas så
hög, att hemmets ekonomi skulle kunna medgifva, att samtliga pensio¬
närerna bereddes alla de förmåner, som för behandlingens lycklig ut-
gang vore nödvändiga, och stiftelsen genom anslaget understöddes i sin
strafvan att underhålla hemmet i vederbörligt skick. I enlighet härmed
forordade medicinalstyrelsen, att 10,000 kronor måtte beviljas för an-
böriaTif* • afi «qQta al.k0h0,’St^m och ”'^erhållet af detsamma intill
början af år 1899, samt att nådig proposition till Riksdagen måtte *öras
om understöd åt hemmet för år 1899, men att dervid icke måtte an-
Åttonde hufvudtiteln. 311
gifvas en bestämd summa, utan en ersättning af tre kronor för dag för
hvarje pensionär, som å hemmet vårdades utan afgift, dock att denna
ersättning för år 1899 icke finge öfverskrida 7,500 kronor. Derjemte
hemstälde medicinalstyrelsen, att såsom vilkor för åtnjutande af dessa
anslag måtte föreskrifvas, att de å anstalten intagna pensionärernas vård
skulle öfvervakas af legitimerad läkare samt att hvarje år före mars
månads utgång till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse
för anstaltens verksamhet under föregående år skulle af anstaltens styrelse
och läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i länet.
Lika med medicinalstyrelsen anser jag stiftelsen Eolshäll väl för¬
tjent att komma i åtnjutande af statsunderstöd, men detta understöd
synes mig ej böra utgå under väsentligt annorlunda bestämda vilkor än
dem, under hvilka den med nämnda stiftelse likartade anstalten Sans
Souci invid Upsala fått sig tilldelade bidrag af statsmedel till uppehål¬
lande af sin verksamhet. Då sådant bidrag först blef af Riksdagen, efter
förslag af enskilda motionärer, beviljadt, yttrade Riksdagen, att inrättandet,
på sätt motionärerna syntes afse, af en del friplatser förefölle Riksdagen
af hänsyn till hemmets ekonomi mindre ändamålsenligt, då de afgifter,
hvilka kunde komma att aflfordras medellösa patienter, säkerligen skulle
kunna erhållas genom mellankomst af vederbörande kommuner, nykterhets¬
föreningar eller eljest intresserade i hemorterna. Någon bestämmelse
om friplatser har icke af Eders Kongl. Maj:t meddelats beträffande rädd¬
ningshemmet Sans Souci, och någon sådan bestämmelse synes mig ej
heller behöflig i afseende på hemmet Eolshäll. Mot de af sökandena
nu ifrågasatta understödens storlek har jag ej något att erinra, utan
tillstyrker jag i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1899 bevilja ett anslag af 17,500
kronor att utgå till understöd åt alkoholisthemmet Eolshäll invid Stock¬
holm på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning föreslog [97.]
Eders Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition Riksdagen att såsom instorma
understöd för anställande af historiska forskninqar rörande Sverige uti f°ra^in9<fr
•7 7 7 • . . J r *7 ' „ " p i vatikanska
vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för ar 1897 ett anslag niarUvet i Rom.
3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet
hemstält, att anslag för ändamålet måtte anvisas för eu tid af tre år,
utlät sig Riksdagen att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges
historia, som torde böra tillmålas ifrågavarande forskningsarbeten, Riks¬
dagen funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram-
312 Åttonde hufvudtiteln.
ställning, dock under vilkor att, på sätt af riksarkivarien blifvit förut¬
satt, den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar upp-
droges, skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid
af året, hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden
till arbeten, som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrao-;
att han efter hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna
årets arbeten och plan för det följande årets; samt att de afskrifter och
anteckningar, som blefve frukten af hans arbeten, öfverlemnades till
riksarkivet. Vid underdånig anmälan den 29 maj 1896 af Riksdagens
svar fann Eders Kongl. Maj:t skäligt, med godkännande af Riksdagens
beslut, dels uppdraga åt amanuensen vid kongl. biblioteket doktor Karl
Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt med sådana forskningar, hvarom
nu. ej mindre från hösten 1894 till dess vatikanska arkivet den
} Juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet den 1 påföljande oktober
åter öppnats, under ett andra arbetsår, att i enlighet med Riksdagens
förenämnda beslut under den tid, hvarför det af Riksdagen lemnade
anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade forkningarna i vati¬
kanska arkivet och företaga dermed sammanhängande arbeten, dels ock
ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarkivariens disposition att
användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande af de vid
anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Ett liknande beslut har den
28 maj 1897 af Eders Kongl. Maj:t fattats med afseende å det af Riks¬
dagen för enahanda ändamål på extra stat för år 1898 beviljade anslag
af 3,000 kronor. Uti underdånig skrifvelse den 23 oktober 1897 har
riksarkivarien anfört, bland annat, att enligt till honom från doktor
Karlsson inkommen redogörelse för arbetsåret 1896—1897 denne i sam¬
arbete med kandidat Mackeprang från Danmark och universitetsstipen-
diaten Bugge från Norge genomgått åtskilliga serier af äldre bref och
räkenskaper i vatikanska arkivet, hvarjemte doktor Karlsson i romerska
statsarkivet genomgått återstående kamerala handlingar rörande norden.
Ur de nämnda arkivens serier hade han dels afskrift, dels excerpera^
ett antal af 360 handlingar. Vidare hade doktor Karlsson besökt andra
romerska arkiv, såsom biblioteca nazionale Vittorio Emanuele, hvarest
han afskrifvit en biografi öfver Vadstena klosters generalkonfessor Magnus
Petri, samt dominikanerordens generalarkiv, der han samlat uppmfter
om provinsen Dacia m. m. Resultatet af doktor Karlssons ifrågavarande
arbete måste, enligt riksarkivariens mening, i det hela anses godt.
Under det arbetsår, som börjat hösten 1897, hade doktor Karlsson, i
enlighet med en af honom uppgjord plan, för afsigt att fortsätta det
systematiska genomforskandet af vissa registraturserier och skrifvelse!' i
Åttonde hufvudtiteln. 313
vatikanska arkivet samt dervid, i vissa fall gå tillbaka till tiden töxe
1350. Äfven hoppades han att vinna tillträde till konsistorialarkivet,
som han då ännu ej begagnat. Dessutom ville doktor Karlsson vid till¬
fällen, då vatikanska arkivet vore stängda arbeta i andra romerska arkiv
och bibliotek, äfvensom under sommaren 1898 företaga tillämnade forsk¬
ningsresor till Florenz och Perugia, hvilka han i följd af särskilda för¬
hållanden hindrats att, såsom han ursprungligen haft för afsigt, verk¬
ställa redan under sistlidne sommar. Riksarkivarien har nu hemstält,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att såsom understöd
för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i vatikanska
arkivet måtte på extra stat för år 1899 beviljas 3,000 kronor på samma
vilkor, som vid föregående statsreglering med afseende härå bestämts.
På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till
hvad jag°till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari
1896 i ämnet anfört, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att såsom understöd för försatt anställande af historiska
forskningar rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa pa extia
stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att
den person, åt hvilken utförandet af berörda, forskningar uppdrages,
skall vara skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den
tid af det med hösten 1898 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles
öppet, och använda den återstående tiden till arbeten, som stå i sammanhang
med detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs
slut afgifva redogörelse för det gangna årets arbeten äfvensom till riks¬
arkivet öfverlemna de åt honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.
Sedan Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, till yttre [98.]
restaurering af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med de af'vMy
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 om- domkyrka.
förmälda ritningsförslag, beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf
anvisat för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor, dock under vilkor att
restaureringsarbetet blefve på angifvet. sätt utfördt utan att ytterligare bi¬
drag af statsverket påkallades, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att till fortsättande och afslutande af detta restaurerings-
arbete anvisa för år 1899 på extra stat återstående beloppet 50,000 kronor.
Jernlikt Eders Kongl. Maj.-ts framställning beviljade 1891 års riks- [99.]
dag till restaurering af Vadstena klosterkyrka i hufvudsaklig öfver-^%<W
ensstämmelse med derför uppgjord plan samt under den tillsyn och Vadstena klo-
kontroll, Eders Kongl. Maj:t bestämde, ett anslag af 100,000 kronor med.«.r***« «-
Bill. till Hiksd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 40
314 Åttonde hufvudtiteln.
vilkor, att V adstena och S:t Pers församlingar tillsköte det belopp, som
utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades; och
af anslaget har Riksdagen, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
framställningar, anvisat för år 1892 20,000 kronor samt för hvartdera af
åren 1893 och 1894 40,000 kronor. Det för kyrkans restaurering utöfver
Riksdagens anslag erforderliga beloppet hade af öfverintendentsembetet be¬
räknats till 50,000 kronor. Efter det församlingarna å kyrkostämma den
8 september 1891 förklarat sig ingå på det af Riksdagen vid anslaget
fastade vilkoret, har restaureringsarbetet, som tog sin början år' 1892,
alltsedan fortgått och utförts, enligt Eders Kongl. Majits föreskrift i nådiga
brefvet den 31 december 1891, af kyrkorådet genom eu af detsamma
utsedd byggmästare och under öfverintendentseinbetets kontroll. Härvid
har dock den ursprungliga restaureringsplanen följts oförändrad endast
under den allra första delen af den tid, hvarunder arbetet pågått. Ty
- oafsedt en af Eders Kongl. Maj:t i anledning af församlingarnas redan
under sommaren 1892 gjorda hemställan rnedgifven ändring i vissa punk¬
ter af den faststälda planen — har denna sedermera blifvit väsentligen
omarbetad. I november 1892 inkom nemligen riksantiqvarien till Eders
Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, deri han ur antiqvarisk syn¬
punkt frainstälde allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen samt
påyrkade vissa förändringar i densamma; och församlingarnas kyrkoråd,
som hördes i anledning af denna riksantiqvariens framställning, instämde
i allt väsentligt med honom och framhöll derjemte den tvingande nöd¬
vändigheten att få ritningarna förenklade, enär det redan klart framginge,
att, om restaureringen måste i alla sina detaljer verkställas i full öfver¬
ensstämmelse med denna ritning, den verkliga kostnaden komme att be-
tydligt öfverskrida den beräknade, samt församlingarna vore alldeles
urståndsätta att anslå några bidrag utöfver det de, i enlighet med den
gjorda kostnadsberäkningen, hade förbundit sig att erlägga. Uti detta
kyrkorådets yttrande instämde såväl församlingarna som domkapitlet i
Linköping. 1 anledning af dels riksantiqvariens berörda framställning,
dels en åt kyrkorådet i underdånighet gjord hemställan om anvisande
af ytterligare medel utöfver de af Riksdagen redan beviljade för ut¬
förande af vissa uppgiga, för klosterkyrkans framtida bestånd nödvän¬
diga tilläggsarbeten, hvilka församlingarna vore helt och hållet ur stånd
att bekosta, samt på grund deraf, att öfverintendentsembetet, hördt öfver
såväl riksantiqvariens hemställan som kyrkorådets anslagsyrkande, anfört,
atc embetet, då ökadt. statsanslag eller ytterligare bidrag från församlin¬
garnas sida skäligen icke kunde påräknas, ansåge en förändring i restaure-
ringsarbetets plan böra ega rum och, i syfte att åstadkomma vissa för-
Åttonde hnfvudtiteln.
315
enkling i samma plan, förmält sig hafva utarbetat förslag tall ny ritning
för detsamma, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1894 års riksdag att med¬
gifva det den då ännu återstående delen af de utaf Riksdagen för
klosterkyrkans restaurering beviljade medlen Unge användas för restau¬
reringens utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med deri åt ötver-
intendentsembetet då senast uppgjorda ritning, under samma vi kor och
förbehåll, som blifvit bestämda i afseende a arbetets utförande enliet
den förut uppgjorda ritningen. Denna framställning bifölls af Ri s
dao-en. Sedermera har derjemte en mindre förändring i den senaste rit¬
ningen af Eders Kongl. Maj* faststälts den 13 juni 1896, en förändring,
hvars utförande dock bekostats genom insändade, frivilliga bidrag. _
Om hvad sålunda i afseende på Vadstena klosterkyrkas restaui enlig
i hufvudsak förekommit har jag velat i korthet erinra rf den anled¬
ning att nu föreligger en framställning om ytterligare bidrag för att
möjliggöra restaureringsarbetets fullständiga genomförande. Uti en a
församlingarna å kyrkostämma den 2 september sistlidet ar beslutad
underdånig skrifvelse i ämnet anföres, att, det vid utföiandet af det
i månget afseende ganska svåra och grannlaga restaurermgsarbetet,
hvilket nu fortskridit så långt, att kyrkan vore i allt väsentligt till sina
yttre delar färdig varit kyrkorådets och församlingarnas ögonmärke att
intet skulle uraktlåtas eller förbigås, som befunnes nödigt för att starka
och från snar undergång bevara denna för hela vart folk sä dyrbara oc
minnesrika kyrka, hvarvid allt sådant arbete lemnats åsido hvilket endast
Xtt onödiga prydnader, såsom varande i strid med kyrkans ursprung¬
lig och egendomliga karakter och derjemte medförande oundgängliga
kostnader men att emellertid ännu återstode ej obetydligt arbete, sär¬
skilt inuti kyrkan, till hvilket arbete, ej mindre vigtig! än det redan
utförda, tillräckliga medel saknades.
Af en vid den underdåniga skrifvelsen fogad, bestyrkt och af kyrko
rådet godkänd utredning af kyrkorestaurermgskassans ställning den -6
augusti 1897 framgår, att förrestaureringsarbetetsbekostandemflutitsam-
manla^dt 154,492 kronor 51 öre, deraf statsbidraget upptagits till 91,500
kronor och församlingarnas bidrag till 46,510 kronor samt >s amboksmedel>>
till 3,490 kronor, under det att för restaureringen utgifvits lol,181 krono
36 öre, att alltså af hvad som redan influtit återstod en summa af 3,311
kronor 15 öre och att ytterligare beräknats kommat ätt inflyta 9,650
kronor, hvadan för arbetets fortsättande farinös disponibla allenast 12,961
kronor 15 öre. Då den beräknade kostnaden för återstående arbeten,
hvilka i utredningen blifvit förtecknade och till det mesta afse kyrkans in¬
redning, uppgår till 29,020 kronor, utgör det belopp, som ännu erfordras
316
Åttonde hufvudtiteln.
för restaurermgsarbetets förande till slut, 16,058 kronor 85 öre. Denna
brist har enligt utredningen vållats af åtskilliga icke beräknade men
såsom nödvändiga begrina utgifter, bland hvilka jag, som för öfrigt be-
traflande storleken och beskaffenheten af de särskilda utgiftsposterna
tillåter mig att hänvisa till utredningen, här endast vill särskild! nämna
eu ökning af arfvodet till den af öfverintendentsembetet förordnade kon¬
trollerande arkitekten med 2,500 kronor. Summan af de oberäknade
ÄT- bvilka 1 förteckningen äro angifna i runda tal, uppgår till
48,73o kronor, under det att, fortfarande enligt utredningen, under ar¬
betets fortgång besparingar i åtskilliga hänseenden kunnat göras med
vissa större angifna belopp, sammanlagd! 9,100 kronor. Den verkliga
oocoPd ' de berä,knade kostnaderna för arbetet belöper sig alltså till
o9,bo5 kronor; och skilnaden mellan denna summa och den beräknade
bristen, eller 23,576 kronor 15 öre skulle således, såsom uppgifves i
utredningen representera den besparing, som uppstått genom klok och
omtänksam beräkning vid arbetets utförande.
För att förklara uppkomsten af bristen å 16,058 kronor 85 öre
h an visas nu i den underdåniga skrifvelsen till berörda utredning och
särskild! till den omständigheten, att åtskilliga arbeten, som under
restaureringens fortgång visst sig nödvändiga, men antingen alls icke
vant upptagna i det ursprungliga kostnadsförslaget eller ock visat sig
icke. kunna verkställas till de deri angifna summor, vållat en ökad kostnad
åt ej mindre än ofvannämnda ungefärliga belopp af 48,735 kronor. Att
det ganska omfattande och mångsidiga arbetet, betraktadt i sin helhet
och jernjord t med andra liknande arbeten, som under senare tid i vårt
an? TnT b1lfvit ,bIott omsorgsfullt utan äfven med sparsamhet
verkståldt, torde - anföres vidare — hvar och eu sakkunnig nödgas
medgifva, och rätt klart torde den omtänksamma sparsamheten framgå
om man tagel- i betraktande, att, utom de i utredningen särskildt speci-
Sf™6, besparingarna å tillsammans 9,100 kronor, ytterligare omkring
23 000 kronor inbesparats på arbetet i dess helhet. På grund af hvad
sålunda anförts och under hänvisning till å ena sidan de dryga utgifter
som församlingarna redan underkastat sig för restaurering af Vadstena
klosterkyrka, som nu, till eu god del genom församlingarnas bidrag, åter-
staldes icke endast såsom dessa församlingars gudstjenstlokal utan äfven
och med de drygaste kostnaderna såsom ett forntida minnesmärke, och
a andra sidan till församlingarnas oförmåga att, obemedlade som de vore
och tryckta af synnerligt höga kommunala utskylder, öfverskrida det
bidrag som de redan lemnat hafva församlingarna i underdånighet anhållit,
att Eders Kong], Maj:t täcktes till instundande Riksdag göra framställ-
Åttonde hufvudtiteln.
317
ning om beviljande af ett ytterligare anslag å 16,058 kronor 85 öre, på
det att kyrkans restaurering måtte kunna föras till fullbordan.
öfverintendentsembetet, som af Eders Kongl. Maj:t anbefalts att i
ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har anfört, att genom upprepade
under restaureringsarbetets gång såsom nödiga eller lämpliga befunna
förändringar i den först upprättade restaureringsplanen, arbetet å kyrkan
kommit att pågå längre tid, närmare sex år, än ursprungligen varit
afsedt och derigenom icke oväsentligt fördyrats; att ett dylikt förhål¬
lande med ett arbete af så grannlaga natur som det förevarande emel¬
lertid icke torde få anses anmärkningsvärd!, då detsamma svårligen läte
sig i sina detaljer på förhand fullt bestämmas; att de i ofvanberörda
ekonomiska utredning såsom icke förutsedda eller fördyrade omförmälda
arbeten, hvilka orsakat den uppkomna bristen i de erforderliga bygg-
nadsmedlen, samtliga varit oundgängligen betingade antingen af hänsyn
till kyrkobyggnadens bestånd eller till dess prydliga och fullt värdiga
utseende; att förhöjningen af högst 2500 kronor i det arfvode af 6,000
kronor, som i det ursprungliga kostnadsförslaget varit afsedt för den
på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 31 december 1891
af embetet tillsatta och af statsmedel aflönade arkitekt eller kontrollant,
hvilket arfvode af embetet bestämts till ett kontant belopp af 3,000
kronor jemte godtgörelse för uppgörande af arbets- och detaljritningar
och för nödiga resor till orten, beräknad efter enahanda grunder, efter
hvilka sådana ersättningar utginge till de hos embetet anstälda e. o.
arkitekter, måste, i betraktande af den långvariga arbetstiden och det
maktpåliggande uppdraget, anses särdeles ringa och hufvudsakligen för-
anledts af det ökade behofvet af ritningar; att de utförda arbetena af
vederbörande blifvit verkstälda med synnerlig noggrannhet och sakkun¬
skap samt under iakttagande af all den sparsamhet, som varit förenlig
ined sträfvandet att erhålla ett i hvarje afseende fuilgodt arbete; att de
arbeten, till hvilkas verkställande medel för närvarande saknades, uppen¬
barligen vore af beskaffenhet att hvarken kunna undanskjutas eller ens
i någon nämnvärd mån ^jrenklas, samt att de för samma arbeten be¬
räknade omkostnader från embetets sida icke gifvit anledning till an¬
märkning. Med stöd häraf och af hvad i ärendet för öfrigt andragits har
öfverintendentsembetet, med anmälan att af det utaf embetet för bestri¬
dande af utgifterna för kontrollantens aflönande af statsanslaget inne¬
hållna belopp 8,500 kronor ännu återstode en summa 845 kronor 30
öre, i underdånighet tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t måtte, för det
slutliga genomförandet af ilen beslutade restaureringen af Vadstena
318
Åttonde hufvudtiteln.
åldriga, staten tillhöriga och ur olika synpunkter så värdefulla kloster¬
kyrka göra den framställning, hvarom församlingarna anhållit.
Under åberopande af hvad sålunda i detta ärende förekommit och
då församlingarnas redan gjorda uppoffringar för ändamålet synas mig
utesluta hvarje tanke på ytterligare bidrag från deras sida, tillåter jag
mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till
fullbordande af Vadstena klosterkyrkas restaurering på extra stat för år
1899 bevilja ett belopp af 16,000 kronor.
[100.] I underdånig skrifvelse den 5 maj 1897 har Riksdagen hos
Ap. £<K(na<2erEders Kongl. Muj:t anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes så fort ske
utredningar kunde låta verkställa noggrann utredning såväl beträffande den på nu
gällande löneregleringar grundade skattskyldigheten till presterskapet
ntförhåUand°eJv'dl[ c^en tiondepligtiga jorden och andra beskattningsföremål i jemförelse
m- med hvarandra, både inom hvarje församling och mellan olika försam¬
lingar, som ock beträffande de aflöningsvilkor, som för närvarande af
presterskapet i olika församlingar åtnjötes, äfvensom efter verkstäld
utredning af på frågan inverkande omständigheter till Riksdagens god¬
kännande framlägga de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande
vid reglerandet af presterskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande
lönekonventioner utgått, dels ock låta verkställa utredning angående
möjligheten af och sättet för beredande af pension åt prestman samt
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde för¬
anleda. Riksdagen har tillika anmält, att Riksdagen stält till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestri¬
dande af kostnaderna för här omförmälda utredningar, hvilket anslag
blifvit å extra stat för år 1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.
Eders Kong]. Maj:t har derefter den 22 sistlidne oktober funnit godt
tillsätta en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar
och afgifva förslag i ämnet.
Enär med all sannolikhet komiténs arbeten komma att fortfara jem¬
väl under år 1899, får jag i underdånighet ^Hemställa, att Eders Kongl.
täcktes föreslå Riksdagen att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra
stat för sistnämnda år ett förslagsanslag af 10,000 kronor.
[101]. I underdånig skrifvelse den 16 november 1897 har statskontoret till
Ersättning /^ersättning anmält ett belopp af 200 kronor, hvilket statskontoret på
förskott, grund af nådigt bref den 7 maj samma år utbetalt såsom godtgörelse
till två tjensteman i medicinalstyrelsen för särskilt biträde, som af dem
under år 1896 lemnats i ärenden angående kolerafarsoten.
Åttonde hufvudtiteln. 319
I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag har statskontoret
till ersättning jemväl anmält ett belopp af ‘200 kronor, hvilket. stats¬
kontoret på grund af nådigt bref den 16 november 1894 utbetalt såsom
arfvoden åt ordföranden och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t
sistnämnda dag tillsatta komité för utarbetande af musikbilaga till nya
kyrkohandboken.
I underdåniga skrifvelse!' den 29 november 1893 och den 16 novem¬
ber 1897 har statskontoret till ersättning anmält ett- belopp af 750 kronor,
hvilket statskontoret på grund af nådigt bref den 15 september 1893
utbetalt till dåvarande amanuensen i ecklesiastikdepartement, numera
expeditionschefen C. J. A. Wall såsom godtgörelse för lemnadt biträde
vid beredning till föredragning af vissa till nämnda statsdepartements
handläggning hörande äldre framställningar och förslag angående kyrko-
t iond eu m. m.
Vidare har statskontoret i skrifvelse den 10 december 1897 till er¬
sättning anmält ett belopp af 292 kronor 84 öre, som jemlikt nådiga
brefvet den 20 november 1863 utbetalts till Vermlands läns ränteri för
derifrån förskjuten godtgörelse åt den i stadgad ordning tillsatta nämnd
för ordnande af pr ester skåpets aflöning inom Sunne odelade pastorat.
I sistberörda underdåniga skrifvelse har statskontoret vidare till
ersättning anmält medel, som på grund af nådig föreskrift utbetalts för
verkställande af utredning af vissa frågor rörande folkundervisningen,
nemligen:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden
åt sakkunnige, tillkallade för ofvanstående ändamål kronor 913: 10,
ersättning för uppehållande af rektorsgöromålen in. in.
vid folkskolelärareseminariet i Lund under den tid
rektorn derstädes P. Wingren deltagit i de sakkun¬
niges sammanträden...........................................'............... .. » 62: 97,
ersättning för bearbetande af statistiska uppgifter,
hvilka varit erforderliga för utarbetande af förslag
till förändrade bestämmelser angående aflöning åt
biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor in. in. » 500: —
för eldning, städning, vaktmästarebiträde in. in. åt de
för ofvanstående ändamål tillkallade sakkunnige »__90: 80.
Tillhopa kronor 1,566: 87.
Vidare har statskontoret i samma skrifvelse den 10 december 1897
anmält till ersättning dels ett belopp af 800 kronor, dels ock ett belopp
af 1,700 kronor, hvilka på grund af nådig föreskrift utbetalts för verk-
320
Åttonde hufvudtiteln.
stälda utredningar i fråga om ett andra ålder stil lägg för ordinarie folk¬
skolelärare in. in.
I sistberörda skrifvelse har ytterligare af statskontoret till ersättande
anmälts ett belopp af 833 kronor 34 öre, som enligt nådigt bref den
10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för mars—december samma
år åt läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska in¬
stitutet.
I underdånig skrifvelse af den 16 november 1897 har statskontoret
till ersättning anmält medel, som på grund af särskilda nådiga före¬
skrifter förskjutits för den komité, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t den
16 november 1894 tillsatt för ordnande af fosterbarnsväsendet m. m.,
nemligen: resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till
komiténs ordförande och ledamöter 11,471 kronor 60 öre, arfvode till
komiténs sekreterare 3,000 kronor, till bestridande af åtskilliga utgifter
för komitén 2,000 kronor samt för tryckning, häftning och bindning af
komiténs betänkande 2,351 kronor 94 öre, eller tillsammans 18,823 kronor
54 öre, hvarifrån dock skulle afdragas 593 kronor 10 öre, som blifvit
till statskontoret återlevererade; utgörande återstoden 18,230 kronor 44 öre.
Vidare har statskontoret i en annan skrifvelse af den 16 november
1897 i underdånighet anhållit om godtgörelse för medel, som stats¬
kontoret på grund af särskilda nådiga föreskrifter förskottsvis utbetalt
till bestridande af kostnader för den af Eders Kongl. Maj:t den 5 ok¬
tober 1894 tillsatta komité för granskning af nådiga stadgan angående sinnes¬
sjuke den 2 november 1883, nemligen resekostnadsersättning och trakta¬
mente samt arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter 5,549
kronor 94 öre, arfvode till komiténs sekreterare 2,700 kronor, tillfälliga,
för komitén erforderliga utgifter 473 kronor 56 öre, för tryckning och
häftning af komiténs betänkande 867 kronor 50 öre samt såsom ersätt¬
ning till häradshöfdingen D. G. Restadius för minskade löneförmåner till
följd af uppdraget att vara ledamot i komitén 219 kronor 72 öre, eller
tillhopa 9,810 kronor 72 öre.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af
berörda förskott — 200 kronor, ytterligare 200 kronor, 750 kronor,
292 kronor 84 öre, 1,566 kronor 87 öre, 800 kronor, 1,700 kronor,
833 kronor 34 öre, 18,230 kronor 44 öre samt 9,810 kronor 72 öre —
tillhopa 34,384 kronor 21 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag för
år 1899, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra be¬
stämmas till 34,385 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
321
Hvad föredragande departementschefen i ofvan-
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att ut¬
drag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Bill. till Ttiksd. Prof. 1898. 1 Savil. 1 Ajd.
41
Nionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
' Gill jam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på före¬
dragning af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departements¬
chefen, statsrådet grefve Wachtmeister att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
13ih. till Rilcsd. Prot. 1898. t Sami. 1 Afd.
1
'2
Hvad först angick
Nionde hufvudtiteln.
[1.]
Höjning af
bidraget till
folkskolelära¬
res pensione¬
ring.
[2-]
Kostnaden för
förvaltningen
af småskole-
lärares m. fl.
ålderdoms-
understöds-
anstalt under
år 1899.
pensionsstaten,
erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag på ecklesiastikdepartementets föredrag¬
ning fattade beslut att till Riksdagen aflåta följande framställningar:
(se bil. I vid detta prot. pag. 5)
att det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda an¬
slag må höjas från 357,873 kronor till 502,873 kronor eller med 145,000
kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 34)
0 att Riksdagen i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.
alderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1899
må medgifva,
att Kong!. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
. . att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i (ifrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga stats¬
medel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
män de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året be¬
finnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Om till den föreslagna förhöjningen i det såsom bidrag till folk¬
skolelärares pensionering uppförda anslaget ....... kronor 145 000:_
lades summan af ordinarie anslaget till pensions¬
staten enligt nu gällande riksstat............................ ^ 1,483 798-__
skulle, enligt hvad departementschefen an¬
märkte, anslaget till pensionsstaten sluta å ett
belopp af ......................................................................... kronor 1,628,798: —
Beträffande derefter
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departe¬
ments föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:
Nionde hnfvudtiteln.
3
på landtförsvar sdepartementets föredragning:
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 35)
att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till Lf-J
belopp af 200 kronor åt f. d. mönsterskrifvaren vid lifregementets husar- /ZTnö/sZr-
corps O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född Tellén, att från skrifvaren
1898 års början till henne utgå, så länge hon förblifver enka; . “ 4
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 38)
att lektorerna vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till pension å all- [4.]
manna indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller kunna jgfZehtorema
varda bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken; vid sjökrigs-
skolan.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 41)
att åt förre verkstadsföreståndaren Gustaf Miisson må beviljas en [5.]
årlig pension af 600 kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå jörFJ^Zrk-
från och med den 1 januari 1898; uads/öresidn-
daren
G. Nilsson.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 28) _
att vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Johan Michael Hellström
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom vakimästa-
beviliadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ren f. j. m.
oJt • c eaa 1 Hellström.
en årlig pension af 500 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 30)
att föreståndaren för seminariet i Haparanda förbildande af lärare [7.]
och lärarinnor vid småskolor i de finska församlingarna Emil Lindbäck
må förklaras vid frånträdande af sm befattning ega ratt till pension ä föreståndaren
allmänna indragningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma
honom, derest han i stället innehaft aöjunktstjenst vid folkskolelärare¬
seminarium ;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 33)
att å allmänna indragningsstaten må för år 1899 anvisas ett anslag [8-1
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt hsjvandcfoih-
sådana äldre behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligt skött sin tjenst,
men derifrån erhållit afsked före år 1867,
[9.]
Anslaget till
allmänna
indragnings-
staten.
[10.]
Anslag till
upprätthål¬
lande af
arméns pen¬
sionering.
4 Nionde hufvudtiteln.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter:
Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indrag-
ningsstaten har jag ej någon ändring att föreslå. Detta anslag skulle
således äfven för år 1899 utgöra .......................... kronor 1,800,652: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „ 1,628,798:
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordi¬
narie anslag för år 1899 blifva ................................. kronor 3,429,450: _
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverks-
propositionens affattande iakttagas kders Kongl. Maj:ts den 17 nästlidne
december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid detta
prot. pag. 44) fattade beslut att föreslå Riksdagen,
att å extra stat för år 1899 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att. användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott,
Ex protocollo:
E. Lagerbring.
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
5
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 14
januari 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet Gilljam yttrade:
I skrifvelse den 11 maj 1896 har Riksdagen med anledning åt [1.]
inom densamma väckta motioner anhållit, det Eders Kongl Maj:t täcktes tf#»*'"? <*/w-
låta verkställa utredning, om och under Indika vilkor ordinarie lärare ZToidärlles
vid folkskola må utöfver nu bestämda löneförmåner — en minimilön af pensionering.
600 kronor jemte vissa naturaprestationer eller ersättning derför samt
ett ålderstillägg af 100 kronor — erhålla ett andra ålderstillägg, samt
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna kunna
föranleda.
Sedan vederbörande numera yttrat sig rörande den sålunda väckta
frågan om en förbättring af lönevilkoren för folkskolelärarne samt ytter¬
ligare erforderlig utredning tillika egt rum, har jag funnit mig kunna
vid underdånig anmälan af auslagsbehofven under riksstatens åttonde
6 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
hufvudtitel inför Eders Kong!. Maj:t framlägga denna för vårt förskede-
väsen vigtiga angelägenhet.
Fragan berör emellertid äfven saväl folkskolelärarekårens pensio¬
nering som kårens enke- och pupill-pensionsväsen. Genom nådig remiss
har derför direktionen öfver folkskollelärarnes pensionsinrättning anbe-
falts att låta verkställa utredning, huruvida, i händelse ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskola utöfver det ålderstillägg, hvartill de nu äro
berättigade, erhålla ytterligare ett årligt ålderstillägg å 100 kronor efter
fem eller tio års ^ tjenstgöring, sedan de kommit i åtnjutande af det första
ålderstillägget, såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som folkskole-
lärarnes enke- och pupillkassa, under förutsättning att nuvarande årliga
bidrag* af statsmedel fortfarande fa till dem utgå med oförminskade be-
lopp och att de för dem nu gällande bestämmelser blifva oförändrade,
kunna fullgöra sina förbindelser, hvarjemte direktionen tillika förstän¬
diga!^ att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det yttrande och för¬
slag, hvartill nämnda utredning kunde föranleda.
Med anledning af berörda remiss har direktionen anmodat pro¬
fessorn vid tekniska högskolan *A. Lindstedt, som under de senare åren
vid skilda tillfällen biträdt direktionen med utredningar i dylika ämnen,
att i förevarande sak verkställa erforderliga beräkningar öfver inflytandet
på omförmälda pensionsinrättningars ekonomiska ställning af minimi-
delaktighetsbeloppets förhöjning på sätt ifrågasatt blifvit. Sedan pro¬
fessor Lindstedt till direktionen afgifvit sitt utlåtande, har derefter direk¬
tionen, med öfverlemnande af detsamma, i underdånig skrifvelse den 30
sist-lidne juli för egen del uttalat sig i frågan.
Ur professor Lindstedts utlåtande torde det tillåtas mig att i under¬
dånighet få återgifva följande:
Med tillkännagifvande att resultaten af de undersökningar, professor
Lindstedt gjort, gälde för 1895 års slut och att de för säkerhetens skull
beräknats efter en räntefot af 3 i och 4 procent, meddelar professor Lind¬
stedt till en början med ledning af en folkskolelärarematrikel för år 1895
en tabell öfver antalet delegare inom olika åldersår af i tjenst varande
och pensionerade lärare och lärarinnor. Tabellen utvisar en summa af
5,658 i tjenst varande lärare och lärarinnor samt ett antal af tillhopa
1,156 pensionerade lärare och lärarinnor. Dervid äro medräknade del-
egaie i pensionsinrättningen å 12 platser vid lappskolorna och frimurare¬
barnhuset. Vidare vore, på sätt professor Lindstedt anfört, innehafvarne
åt 44 platser vid folkskolelärareseminariernas öfningsskolor, vid små-
skolelärareseminarierna och vid sällskapet för folkundervisningens befräm¬
jande delegare i pensionsinrättningen. Slutligen vore ock delaktighet i
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
7
kassan beredd för den vid kassan anstälda personal: kamreraren, kassören,
sekreteraren och vaktmästaren. Vid beräkningarna hade förutsatts, att
höjningen skulle afse jemväl dessa särskildt angifna 60 platser, med
undantag af de 4 tjenstemännen vid kassan. Med hänsyn till de sålunda
återstående 56 platsernas delaktighetsbelopp — i de flesta fall lika med
eller öfverstigande det nu ifrågasatta minimidelaktighetsbeloppet, 800
kronor — vore nämnda förutsättning utan praktisk betydelse för slut¬
resultatet.
Antalet delegare i kassan vid 1895 års slut utgjorde, med från-
räknande af de 4 tjenstemännen vid densamma, 5,701. Antalet del¬
aktiga tjenster hade samtidigt uppgått till 5,918, så att vakanserna ut¬
gjorde 217. Af de 5,701 delegarne hade 4,323 varit lärare och 1,378
lärarinnor. Lärarinnorna utgjorde således omkring en fjerdedel af hela
antalet i tjenst varande delegare.
Hvad delaktighetsbeloppen för de i tabellen anförda 5,658 del¬
egarne beträffade, utgjorde medelbeloppet för dem 730 kronor. Höjdes
åter minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, blefve motsvarande medel¬
beloppet 815 kronor.
Hvad åter pensionsbeloppen anginge, utgjorde dessa i regeln tre
fjerdedelar af delaktighetsbeloppen. Emellertid vore beloppen mindre,
om pension toges i förtid, d. v. s. innan det såsom regel föreskrifna
antal" ålders- och tjenstår uppnåtts. För att undersöka förhållandena
härvidlag, hade medelpensionsbeloppen för dem, som tagit afsked med
pension under de fyra åren 1893—1896, beräknats. Resultatet af under¬
sökningen hade gifvit anledning att antaga eif pensionsbelopp af 520
kronor under nuvarande bestämmelser och vid ett medeldelaktighet s-
belopp af 730 kronor. I förhållande härtill borde, om minimidelaktig¬
hetsbeloppet höjdes till 800 kronor och således medeldelaktighetsbelop-
pet, såsom nyss nämnts, kunde antagas vara 815 kronor, medelpensionen
beräknas till 580 kronor.
Dödlighetsförhållandena bland kassans delegare vore, som bekant,
särdeles gynsamma. Vid flera föregående tillfällen hade framhållits,
hurusom dödligheten inom kassan väsentligen understege den samtida
dödligheten bland landets befolkning i sin helhet. Professor Lindstedt,
som vid sin undersökning begagnat sig af statistiska centralbyråns död¬
lighetstabeller för årtiondet 1881—1890, både dervid iakttagit de sär¬
skilda försigtighetsmått och modifikationer, hvartill nyssberörda för¬
hållande föranledde.
Vid jemförelsen mellan de under femårsperioden 1891—1895 in¬
träffade dödsfallen bland kassans manliga delegare och antalet dödsfall,
8
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
sådant det beräknades efter statistiska centralbyråns tabeller för hela
den manliga och hela den qvinliga befolkningen i riket, hade för de
olika åldersgrupperna från och med 21 till och med 91 år erhållits föl¬
jande slutresultat:
Beräknadt antal aflidne enligt tabellen och det verkliga antalets
afvikelse:
Antal aflidne. Män. Afvikelse. Qvinnor. Afvikelse.
387 465 + 78 399 + 12.
Man funne häraf, att dödlighetstabellen för män angåfve en väsent¬
ligen högre dödlighet än den verkligen inträffade. Deremot vore anslut¬
ningen, om man utginge från den qvinliga dödlighetstabellen, vida större.
Afvikelsen vore ej betydligare, än att man ganska väl skulle kunnat
använda denna tabell vid beräkningen af kassans förbindelser.
I stället för att använda ensamt den qvinliga dödlighetstabellen
både professor Lindstedt emellertid beräknat kassans förbindelser efter
båda tabellerna och tagit det aritmetiska mediet af resultaten, dervid
iakttagande det försigtighetsmåttet att vid beräkningen af de så kallade
uppskjutna lifräntornas kapitalvärden antaga lifräntan utgå helårsvis och
i förskott. . I sjelfva verket blefve det på sådant sätt beräknade resul¬
tatet, praktiskt sedt, lika tillförlitligt, som om endast dödlighetstabellen
för landets qvinliga befolkning hade blifvit lagd till grund. I fråga om
lärarinnorna hade professor Lindstedt användt samma grunder för be-
räkningarne som i fråga om lärarne.
För att kunna beräkna värdet af kassans förbindelser vore det
vidare nödvändigt att känna medelpensionsåldern. Den redan nämnda
undersökningen rörande raedelpensionsbeloppen hade åtföljts af en under¬
sökning af denna ålder, hvaraf framgått, att densamma’kunde antagas
vara något öfver 58 år. Emellertid kunde man vid den uppgift, som
förelåge, icke åtnöja sig med att utgå från något dylikt medeltal, all¬
denstund sannolikheten att vid viss ålder taga pension uppenbarligen
vore beroende af delogarens närvarande ålder. Professor Lindstedt hade
derför användt de i tabellen angående antalet tjenstgörande och pen¬
sionerade delegare anförda uppgifterna, för att enligt bekanta metoder
bestämma sannolikheten af att vid en uppgifven ålder tillhöra de tjenst-
görandes eller de pensionerades klass.
Efter att hafva i en tabell sammanstält för olika åldrar från 21J-
ar till 75| år kapitalvärdet å förskottslifränta på en krona om året, som
började att utgå, sedan en nu i tjenst varande delegare blifvit pensio¬
nerad, och värdet å en dylik lifränta, som utginge intill dess delegaren
Nionde hufvudtiteln^bil. 1. »
toge pension eller dessförinnan aflede, öfvergår professor Lindstedt till
att angifva resultaten af beräkningarne af de kapitalvärden, som repre¬
sentera de olika posterna af kassans passiva vid 1895 års slut, upptagna
under fem rubriker. ' y ' "
1) Pensionsfonden eller kapitalvärdet af nu utgående pensioner hade
beräknats på vanligt sätt med den afvikelse från det eljest använda
förfarandet, att professor Lindstedt för hvarje kön användt den mot¬
svarande af statistiska centralbyråns tabeller. Under antagande af att
pensionerna utbetalades halfårsvis vid slutet af juni och december må¬
nader blefve kapitalvärdet af denna post i runda tal:
efter 3| procent: 4,654,000 kronor,
„ 4 „ : 4,492,000 „ ,
2) Delegarefonden för nuvarande delegare eller kapitalvärdet af
kassans pensionsförbindelser till nuvarande delegare hade beräknats med
tillhjelp af sistnämnda tabell, dervid för alla 5,701 nuvarande delegarne
erhållits följande resultat:
efter 3| procent: 30,279: 7 7 kronor,
ii 4 ii ■ 27,127: 36 „ n . ,■
motsvarande en årlig pension af en krona.
Vid beräkningen af kassans närvarande ställning hade man att
multiplicera dessa summor med den antagna medelpensionen af 520
kronor och erhölle då såsom kapitalvärde af ifrågavarande fond:
efter 3^ procent: 15,745,000 kronor,
„ 4' „ : 14,106,000 „
Höjdes åter minimidelaktighetsbeloppet för alla delegarne till 800
kronor, erkölles motsvarande värden genom att multiplicera med medel¬
pensionen af 580 kronor, hvarigenom man finge ett kapitalvärde
efter 3$ procent: 17,562,000 kronor,
„ 4 „ : 15,734,000 „
3) För beräkning af delegarefonden för framtida delegare har pro¬
fessor Lindstedt, med ledning af förhållandena under åren 1893—1895,
antagit medelinträdesåldern till 27£ år. Med användande af sistnämnda
tabell och efter i öfrigt nödiga uträkningar finner professor Lindstedt,
denna fond kunna beräknas till, om medelpensionen antages utgå med
520 kronor:
Eib. till Piksd. Prof. 181)8. 1 Sami. 1 Afd.
2
10
Nionde hnfvudtitein; bil. 1.
efter 3£ procent: 8,423,000 kronor,
„ 4 „ : 6,085,000 „
och om medelpensionen antages utgöra 580 kronor, d. v. s. om minimi-
delaktighetsbeloppet höjes till 800 kronor:
efter 3^ procent: 9,395.000 kronor,
» 4 „ : 6,787^000 „
Från dessa poster afdrager professor Lindstedt den vinst, som
kassan gör derpå, att några delegare lemna sin befattning och på samma
gång utträda ur kassan. Vid utredningen af denna vinst beräknar pro¬
fessor^ Lindstedt med ledning af förhållandena under åren 1893—1895
medelåldern för de utträdande till 33i år.
Professor Lindstedt erhåller vid denna uträkning följande resultat,
om medelpensionen, såsom nu, utgör 520 kronor:
efter 3^ procent: 564,000 kronor,
„ 4 „ : 443,000 „ '
och om minimidelaktighetsbeloppet höjes till 800 kronor och medel¬
pensionen alltså antages vara 580 kronor:
efter 3£ procent: 629,000 kronor,
„ 4 „ : 494,000 „
Professor Lindstedt subtraherar härefter dessa summor från de
redan funna, minskar resultatet, med hänsyn till att tjensterna vanligen
icke genast tillsättas, med 1 procent och finner så, att kapitalvärdet af
kassans förbindelser till framtida delegare, om de nuvarande förhållan¬
dena förblifva oförändrade, utgör:
efter 3l procent: 7,780,000 kronor,
U 4 „ 1 : 5,586,000 „
samt om minimidelaktighetsbeloppet höjes till 800 kronor:
efter procent: 8,678,000 kronor,
» 4 „ : 6,230,000 „
4) Fonden för pensionering af kassans fyra tjensteman och deras
efterträdare beräknas^ af professor Lindstedt, under förutsättning af en
medelpensionsålder åt 67 år och en medelinträdesålder af 38 år, till
efter 3i procent: 34,000 kronor,
„ 4 •„ i : 29,000 „
< k..
11
11
Nionde Imfvudtiteln: bil. 1.
Vidare yttrar professor Lindstedt beträffande ; ,
5) Förvaltningskostnaderna: dessa hade under år 1895 uppgått till
18,204 kronor 43 öre och hade under de senaste åren hållit sig om¬
kring detta belopp. Häraf bestredes 8,000 kronor genom bidrag från
de båda enkekassor, som stode under samma direktions förvaltning.
Professor Lindstedt hade vid föreliggande beräkningar antagit, att de
resterande förvaltningskostnaderna till belopp af omkring 10,000 kronor
skulle täckas af kassans inkomster i s. k. extra pensionsafgifter och
vinsten å penningeförvaltningen. Under de 13 åren 1882 1894 hade
nämligen dessa extra inkomster ^uppgått till i medeltal 19,381 kronor
54 öre om året, hvilket belopp ju vore icke obetydligt större än den
summa, som antagits derigenom skola täckas. y
Sammanstälde man nu de under 1)—4) beräknade posterna, erhölle
man således för kapitalvärdet af kassans passiva vid 1895 års slut
utom förvaltningskostnaderna följande resultat;
A) För närvarande förhållanden;
1 1 * t ‘ ’ ‘ i
efter 3J procent
Pensionsfond ............. 4,654,000
Nuvarande delegare ................ 15,745,000 .
Framtida „ 7,780,000
Fond för kassans tjenstemän...... 34^000
Summa 28,213,000 kronor
till hvilkas betäckande erfordrades en årlig inkomst
efter 3| procent: 987,455 kronor,
„ 4 „ : 968,520 „
efter 4 procent
4.492.000
14.106.000
5.586.000
29,000 ___
24.213.000 kronor,
af
B) För ett minimidelaktighetsbelopp af 800 kronor:
efter 31 procent
Pensionsfond .................................. 4,654,000
Nuvarande delegare....................... 17,562,000
Framtida „ ....................... 8,678,000
Fond för kassans tjenstemän ...... 34,000
Summa 30,928,000 kronor
efter 4 procent
4.492.000
15.734.000
6.230.000
29,000
26.485.000 kronor,
motsvarande en årsränta af:
efter 31 procent: 1,082,480 kronor,
„ .4* „ : 1,059,400
11
12 Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.
Hvad kassans inkomster beträffade, bestode dessa, förutom redan
omförmälda extra inkomster, af följande poster:
1) Statsbidraget, som utginge med ett årligt belopp af 356,873
kronor, men, enär det inflöte qvartalsvis med en fjerdedel vid slutet af
hvarje qvartal, kunde upptagas till ett värde af:
efter 3£ procent: 361,514 kronor,
„ 4 \ „ : 362,188 „
2) Ordinarie pensionsafgifter, som för år 1895 uppgått till ett be¬
lopp af 216,426 kronor 50 öre, men, då de inflöte före midten af året,
kunde uppskattas till
efter 3| procent: 220,181 kronor,
„ 4 „ : 220,713 „
Höjdes åter minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, ökades
denna årsinkomst med 25,321 kronor, i följd hvaraf motsvarande värdet
då blefve:
efter 2>\ procent: 245,942 kronor,
»4 „ : 246,535 „
3) Räntan å det samlade kapitalet, hvilket vid 1895 års slut hade
uppgått till 9,283,514 kronor 43 öre.
Statsbidraget och de ordinarie pensionsafgifterna uppginge så¬
lunda sammanlagdt till
efter 3£ procent: 581,695 kronor,
„ 4 „ : 582,901 „
och då, enligt redan angifna resultat, den erforderliga årsinkomstens
belopp under närvarande förhållanden utgjorde:
efter 3\ procent: 987,455 kronor,
„ 4 „ : 968,520 „
så måste kassan i ränteinkomst kunna påräkna
efter 3£ procent: 405,760 kronor,
h 4 „ : 385,619 „
eller i procent å kapitalet i ena fallet 4,3 7 procent och i andra fallet
4,15 procent, d. v. s. att, om man å den efter 1895 års slut skeende
ökningen af kassans kapital endast ville beräkna 3^ procent årlig ränta,
så maste kassan, för att motsvara sina förbindelser, kunna för framtiden
å det redan samlade kapitalet påräkna 4,3 7 procent årlig ränta, men
att, om räntan å tillökningen af kapitalet kunde beräknas till 4 procent.
Nionde hnfvndtiteln: bil. 1. 13
det närvarande kapitalet endast behöfde afkasta 4,15 procent årlig
ränta. Under år 1895 både nu kassan å sitt kapital haft eu ränteatkast¬
ning af omkring 4,3 procent. Kunde man med säkerhet antaga, att
räntan för framtiden ej skulle komma att väsentligen nedgå under denna
procentsats, skulle således kassans ställning kunna anses motsvara tor-
bindelserna, uppskattade i enlighet med förhållandena vid 1895 ars slut.
Emellertid vore härvidlag åtskilliga omständigheter att beakta. A
ena sidan syntes det nämligen med hänsyn till nuvarande ränteförhål-
1 an den, då räntan å goda papper visade en afgjord tendens att lalla,
vara nödvändigt att för framtiden, äfven för det redan samlade kapitalet,
förutsätta en lägre räntefot, än hvad som nu befunnits erforderlig. A
andra sidan torde det ännu en gång höra framhållas, att de inom kassan
rådande dödlighetsförhållandena kunde blifva ganska ödesdigra lör kas¬
sans framtid. Dödligheten inom kassan vore visserligen lägre än etter
någon hittills på erfarenheten grundad dödlighetstabell, och man skulle
af denna anledning kunna förmoda, att någon väsentligare förändring
icke vore att förvänta åtminstone under loppet af de närmaste decen¬
nierna. Men det faktum, att dödligheten bland befolkningens olnga
klasser hittills oafbrutet minskats, manade dock till ytterligare försigtighet.
Enligt professor Lindstedts förmenande skulle det derför lör kas¬
sans trygghet vara nödigt att skaffa kassan en sådan tillökning i sina
årliga inkomster, att kassan å alla sina placeringar, såväl å det redan
samlade kapitalet som å den framtida tillökningen derå! icke beholde
förutsätta väsentligt högre ränta än 3| procent. Om beloppet åt den
härför erforderliga tillökningen i inkomsterna finge man en föreställning
på följande sätt.
Förutsatte man först 4 procent å alla kassans placeringar, sa mot¬
svarade statsbidraget och de _ ordinarie pensionsafgifterna, enligt det
föregående, tillsammans en årlig inkomst åt
362,188 + 220,713 = 582,901 kronor.
Härtill komme 4 procent ränta å det samlade kapitalet 9,283,514
kronor 43 öre - utgörande 371,341 kronor. Tillsammans represen¬
terade dessa kassans tillgångar således eu årlig inkomst åt 954,242
kronor. Då nu, under förutsättning af samma räntefot, kassans pensions-
förbindelser motsvarade en årsränta af 968,520 kronor, så skulle kassan
i detta fall behöfva ett årligt tillskott af 14,278 kronor, motsvarande
en så kallad kapitalbrist af 357,000 kronor.
Räknade man åter endast efter 3^ procent, kunde statsbidrag och
årsafgifter taxeras till
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
361,514 + 220,181 = 581,695 kronor
årligen. Då räntan å kapitalet i detta fall utgjorde 324,923 kronor, så
finge man en totalinkomst af 906,618 kronor; och enär kassans
passiva i förevarande fall befunnits motsvara en årsränta af 987,455
kronor, blefve den erforderliga tillökningen i årsinkomsten 80,837 kronor
och kapitalbristen således 2,310,000 kronor.
Utginge man åter från t. ex. 3f procent såsom räntefot, kunde man an¬
taga det erforderliga tillskottet vara ungefär mediet mellan de nyss an-
gitna resultaten eller omkring 45,000 kronor årligen o. s. v.
Skulle åter minimidelaktighetsbeloppet höjas till 800 kronor, stälde
sig räkningen på följande sätt:
Aktiva.
Statsbidraget........
Ordinarie afgifter
Ränta å kapitalet
efter 3 V procent
361,514
245,942
324,923
Summa 932,379 kronor
Passiva (se förut)........................ 1.082,480 „
Således erforderlig ökning af års¬
inkomsterna ............ 150,101 kronor
efter 4 procent
362,188
246,535
371,341
980,064 kronor
1,059,400 „
79,336 kronor.
Hittills hade professor Lindstedt förutsatt, att antalet i kassan
delaktiga tjänster och summan af alla delaktighetsbeloppen skulle för¬
blifva oförändrade. I verkligheten vore emellertid denna förutsättning
icke riktig, enär dels nya lärareplatser efterhand inrättades, dels ock
delaktighetsbeloppen för redan delaktiga platser höjdes. Sålunda hade
delaktighetsbeloppet för de i kassan delaktiga platserna ökats från
2.458.000 kronor under år 1877, hvilket år kassan först erhöll sitt nu¬
varande statsbidrag, till 4,328,000 kronor under år 1895. Ökningen, som
varit ganska jemn år från år, hade således i medeltal uppgått till i rundt tal
104.000 kronor om året. Vore denna ökning att tillskrifva allenast in¬
rättandet, af nya platser, skulle den motsvara ett årligt antal dylika af
omkring 140 och således betydligt öfverstiga det antal, 20, som lagts
till grund för beräkningen af statsbidraget. Utan tvifvel hade denna
omständighet, nämligen att statsbidraget, trots den betydliga utvidg¬
ningen af kassans delegarekrets, förblifvit konstant, väsentligt bidragit
till att jemte räntefotens nedgående och de för kassan ogynsamma död-
lighetsförhållandena göra kassans ställning mindre solid, än hvad eljest
skulle hafva varit fallet.
Nionde hufvndtiteln: bil. 1.
15
Professor Lindstedt gör härefter en beräkning af kassans behof af
tillökning i dess inkomster för hvarje nyinrättad plats och visar dervid,
att detta behof utgör, efter 3| procent ränteberäkning, 6,7 6 procent
af delaktighetsbeloppet samt, efter 4 procent, 5,34 procent af del-
aktighetsbeloppet. För hvarje indragen tjenst, tillägger professor
Lindstedt, minskas naturligtvis kassans behof i motsvarande mån.
Hvad åter höjning af delaktiglietsbeloppen å redan delaktiga fen¬
ster vidkomme, egde sådan vanligen rum vid ombyte af lärare, och
kunde inflytandet då antagas vara tillnärmelsevis detsamma som i före¬
gående fall. Understundom skedde dock förhöjning för en redan anstäld
lärare, och då i dessa fall dennes ålder öfverstege inträdesåldern, blefve
den behöfliga inkomsten större, än hvad eljest beräknats. För att få en
uppskattning af hvad som i dylika fall på sin höjd skulle blifva behöf-
ligt, kunde man utgå från de i det föregående för en höjning af mini-
midelaktighetsbeloppet till 800 kronor angifna resultaten. En dylik höj¬
ning motsvarade nämligen en höjning af delaktighetssumman med 506,420
kronor, och den behöfliga tillökningen i årsinkomster utgjorder
efter 34 procent: 150,101-80,837=69,264 kronor,
„ 4 „ 79,336-14,278=65,058 „
således i ena fallet 13,6 8 procent och i andra fallet 12,84 procent af del-
aktighetsbeloppens ökning.
Efter hvilka regler dylika förhöjningar af kassans delaktighets-
summa komme att fortgå i framtiden, vore naturligtvis omöjligt att med
någon grad af säkerhet afgöra. Huru nu härmed än lörhölle sig, syn¬
tes det vara för kassans bestånd nödvändigt, att statsbidraget — eller
andra kassans inkomster — ökades i någon proportion till den succes¬
siva ökningen i delaktiglietsbeloppen. Efter hvad professor Lindstedt
redan anfört, torde det för sådant ändamål vara fullt betryggande, om
statsbidragets ökning sattes till jemnt 10 procent af det belopp, hvarmed
kassans delaktighetssumma årligen ökades.
Statsbidraget skulle i enlighet härmed icke utgå med ett konstant
belopp för hvarje år, utan rättas efter delaktighetssumman. Då det
emellertid vore af vigt att äfven sätta statsbidragets hela belopp i en enkel
relation till den närvarande delaktighetssumman, hade professor Lind¬
stedt undersökt, huru sådant kunde låta sig göra. Man komme härvid
till det resultat, att man med tillräcklig säkerhet kunde fixera jemväl
statsbidragets totala belopp efter samma enkla regel, nämligen att det
borde utgöra 10 procent af delaktighetssumman eller, hvilket vore det¬
samma, vara dubbelt så stort som summan af de ordinarie pensions-
afgifterna för året.
16
Monde hufvudtiteln: bil. 1.
Antoge man nämligen, att statsbidraget från och med ingången af
år 1895 hade varit bestämdt till 10 procent af delaktighetssumman, så¬
ledes till 432,853 kronor, så skulle kassans ställning vid 1895 års slut
under förutsättning, för större säkerhets skull, att både statsbidrag
och pensionsafgifter först inflöte vid årets slut — hafva varit följande:
Aktiva 1896.
Statsbidrag .........
Pensionsafgifter .
Ränta å kapitalet
efter 3J procent
432,853
216,426
324,923
efter 4 procent
432,853
216,426
371,341
Summa 974,202 kronor 1,020,620 kronor
Passiva 1896.................................... 987,456 „ 968,520 „
hvaraf framginge, att sagda bestämning af statsbidragets storlek mot¬
svarade ungefär en räntefot af 3,6 procent.
Skulle åter minimidelaktighetsbeloppet höjas till 800 kronor, stälde
sig beräkningen påföljande sätt:
Aktiva 1896.
efter procent efter 4 procent
Statsbidrag ..................a..,...,.......... 483,495 483,495
Pensionsafgifter .............................. 241,747 241 747
Ränta å kapitalet........................... 324,923 371,341
Summa 1,050,165 kronor 1,096,583 kronor
Passiva 1896..................................... 1,082,480 „ 1,059,400 „
således motsvarande en räntefot af omkring 3,7 procent.
Såsom slutresultat af allt hvad professor Lindstedt sålunda anfört
framginge alltså, att kassan, för att med trygghet gå framtiden till
mötes, borde, utöfver räntan å sitt kapital, hafva en årlig inkomst af
15 procent af delaktighetsbeloppen, antingen med 5 procent såsom bi¬
drag från kommunerna och 10 procent statsbidrag eller efter någon an¬
nan fördelningsgrund, och att samma resultat äfven förblefve gällande,
derest delaktighetsbeloppet i minimum bestämdes till 800 kronor.
Det förtjenade måhända påpekas, att statsbidraget före år 1890 utgått
med mera än 10 procent af delaktighetsbeloppen och att först efter
sagda år statsbidraget ej längre kunde anses fullt tillräckligt,
Utginge man från närvarande förhållanden inom kassan och an¬
toge en medelinträdesålder af 27£ år samt en medelpensionsålder af 58^ år,
visade en jemförelse med dödlighetstabellen för Sveriges qvinliga befolkning-
för åren 1881—1890, att antalet pensionärer i framtiden komme att stiga till
Nionde hufvudtiteln: bil. 1. 1'
2,701 och således, efter en medelpension af 520 kronor, pensionsutgif-
terna till 1,404,520 kronor. Antoges nu statsbidrag och årsafgifter till
15 procent af delaktighetsbeloppet, således till 649,279 kronor, så komme
kassan, oberäknad! tillkomsten af nya tjenstår o. d., att hafva en ränte¬
inkomst af 755,241 kronor, svarande efter 3,6 procent mot ett samladt
kapital af i rundt tal 21 millioner kronor.
I fråga om folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ville professor
Lindstedt först erinra om, att denna kassa, enligt ett af honom den 30
november 1893 till direktionen afgifvet utlåtande, den 1 januari samma
år förfogade öfver ett beräknadt öfverskott af 1,600,000 kronor. Det vore
lätt att med tillhjelp af de i denna utredning meddelade siffror under¬
söka, huru en höjning af minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor da
skulle hafva verkat. x ,
Då denna förhöjning skulle innebära medeldelaktighetsbeloppets
höjning från 730 till 815 kronor, d. v. s. med i rundt tal 14 procent,
så funne man, att kapitalvärdet af passiva skulle höjts med
11'. x 61,980 = 692,110 kronor, motsvarande, efter 34 procent, en
årsränta0 af 24,224 kronor, under det att den mot aktiva svarande
årsinkomsten af årsafgifterna endast skulle höjts med
ll-,txl,463 = 16,337 kronor.
Öfverskottet skulle således hafva minskats med ett kapital, hvars
ränta vore skilnaden — 7,887 kronor — mellan förenämnda belopp,
eller med 225,000 kronor. Då öfverskottet således ändock skulle uppgått
till nära 1,400,000 kronor och då förhållandet vid algifvandet af professor
Lindstedts utlåtande icke kunde hafva blifvit sämre, så vore det tydligt,
att den ifrågasatta höjningen af minimidelaktighetsbeloppet för denna
kassa skulle kunna låta genomföra sig, utan att för sådant ändamål
någon ökning af statsbidraget vore behöflig. .
Enligt påskrift å det af professor Lindstedt afgifna utlåtande!
hafva läraren vid Stockholms högskola E. Phragmén samt lektorn vid
tekniska högskolan i Stockholm E. Jäderin granskat de försäkiingste
niska grunderna i professor Lindstedts omförmälda beräkningai oc i
dervid icke funnit anledning till någon erinran.
Beträffande det af professor Lindstedt den 30 december 1893 al-
gifna utlåtande, hvartill nu hänvisats, anhåller jag att få erinra, hurusom
detsamma afgafs i anledning af då väckt fråga om höjning af de från
enke- och pupillkassan utgående pensionerna. Professor Lindstedts ut¬
redning gaf vid handen, att kassans ställning, utan att vare sig stats¬
bidraget eller afgifterna behöfde höjas, medgåfve en förhöjning åt 2o
Bih. till liilcsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Monde Imfvndtiteln: bil. 1.
procent i samtliga från kassan då och framdeles utgående enke- och
barnpensioner. De revisorer, som granskade ifrågavarande kassas för¬
valtning under åren 1891—1893, uttalade sin anslutning till det resultat,
som lemnats af professor Lindstedts utredning. Jemväl kassans direktion
biträdde, ehuru med en viss tvekan, tanken på pensionsvilkorens sålunda
ifrågasätta förbättring. Frågan om denna förbättring förföll emellertid,
då Riksdagens _ kamrar stannade i olika beslut i anledning af Eders
Kongl. Maj:ts till Riksdagen framstälda förslag i ämnet.
Med öfverlemnande af professor Lindstedts berörda utlåtande har
direktionen den 30 juli 1897 för egen del utlåtit sig i frågan. Direk¬
tionen anför dervid först, att direktionen velat afvakta den dåmera verk-
stälda afslutningen af räkenskapen för år 1896, emedan under nämnda
ar många förhållanden inträdt, som för placeringen af pensionsinrätt-
ningens samlade kapital varit af ingripande betydelse.
Professor Lindstedt hade, fortsätter direktionen, såsom naturligt
varit, fört sin undersökning fram till förhållandena vid 1895 års slut
eller till den tid, för hvilken afslutade räkenskaper förelegat, då hans
utlåtande afgafs, och resultaten hade af honom beräknats efter en ränte¬
fot af 3^ och 4 procent. Emot hans beräkningar angående delegarnes
antal, delaktighet sbeloppen, pensionsbeloppen, dödlighetsförhållandena
bland kassans delegare, medelpensionsåldern samt värdet af pensions¬
inrättningens passiva och aktiva för år 1895 funne direktionen ej något
väsentligt att anföra.
De resultat, som medelbart eller omedelbart framgått ur under¬
sökningen, kunde sammanfattas i följande hufvudpunkter.
Om pensionsinrättningens ställning i allt bedömdes efter förhållan¬
dena år 1895, så att man antoge ett minimidelaktighetsbelopp af 700
kronor och en medelräntefot för inrättningens utlånade medel af omkring
4,3 procent samt icke förutsatte någon blifvande förhöjning vare sig i
antalet delaktiga tjenster eller i delaktigheten utöfver minimigränsen,
så öfverstege pensionsinrättningens årsinkomster hvad som vore för dess
fortbestånd erforderligt med omkring 25,000 kronor.
. Under enahanda förutsättningar, utom beträffande räntefoten för
pensionsinrättningens placeringar, skulle för dess solvens kräfvas en
ökning i årsinkomsterna,
om räntan beräknades efter 4 procent, af...................... 14,278 kronor
» n » n H „ „ omkring......... 45,000 „
» H „ „ ...................... 80,837 „
•n
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
19
Med fasthållande af öfriga förutsättningar i beräkningen, men med
en höjning i minimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor, skulle efter
nyss anförda olika beräkningar af räntan resultaten blifva, att en ökning
i årsinkomsterna erfordrades, uppgående
Om hänsyn åter toges till den ökning i summan af samtliga del-
aktighetsbeloppen, som betingades af de två härå inverkande hufvud-
faktorerna, nya tjensters inrättande och höjning i delaktighetsbeloppen
för redan befintliga tjenster inom den ram, som i reglementet vore
medgifven — dervid antaget att maximidelaktighetsbeloppet skulle såsom
hittills förblifva vid 1,000 kronor — så skulle för pensionsinrättningens
fortbestånd kräfvas, att statsbidraget eller inrättningens andra inkomster
ökades i proportion till den successiva ökningen af delaktighetsbeloppen
såmedelst, att pensionsinrättningen utöfver räntan å sitt kapital erhölle
en årlig inkomst, motsvarande 15 procent af delaktighetsbeloppen, an¬
tingen med 5 procent såsom bidrag från distrikten och 10 procent i
statsbidrag eller efter någon annan fördelningsgrund; och egde detta
giltighet, vare sig minimidelaktighetsbeloppet förblefve vid det nuvarande
beloppet, 700 kronor, eller höjdes, såsom ifrågasatts, till 800 kronor.
Under antagande att kommunernas bidrag förblefve vid 5 procent af
delaktighetssumman och att den behöfliga återstoden, 10 procent, skulle
fyllas genom direkt statsanslag, skulle den ökning i detta anslag, som
blefve erforderlig, uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget,
432,853 kronor, och" det nu utgående, 357,373 kronor, eller 75,480
kronor, derest minimidelaktigheten förblefve vid 700 kronor, motsvarande
denna bestämning af statsbidraget en räntefot af omkring 3,6 procent
å inrättningens redan uppsamlade och blifvande kapital. Derest åter
minimidelaktigheten höjdes till 800 kronor, skulle den erforderliga ök¬
ningen uppgå till skilnaden mellan det beräknade statsbidraget, 483,495
kronor, och det nu utgående, 357,373 kronor, eller 126,122 kronor,
motsvarande efter enahanda beräkning en räntefot af omkring 3,7 procent.
Såsom redan anförts, hade direktionen haft anledning att särskildt
uppmärksamma förhållandena med penningplaceringen under år 1896;
och resultatet af förvaltningen för nämnda år syntes lämpligen böra
ställas vid sidan af de resultat, som framgått ur professor Lindstedts
utredning.
efter eu räntefot af 4,3 procent till omkring
4
ii ii ii ii ^ ii ii .............
37,000 kronor,
omkring
79,336
115,000
150,101
20
Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.
Utom att deu erfarenhet, man under senare tider haft om räntefotens
nedgång å första klassens värdepapper, på ett alldeles bestämdt sätt
vunnit i styrka under nämnda år, så hade derunder en betydlig om¬
placering skett af pensionsinrättningens tillgångar till följd af uppsäg¬
ningar särskildt af obligationslån, men äfven af lån mot säkerhet af
inteckningar. Då vid inträdande rätt till obligationslåns konvertering
direktionen i många fall icke funnit sig kunna antaga den ränta som
erbjudits, hade pensionsinrättningens andelar i flera sådana lån inbetalts,
och särskildt i följd häraf hade det kapital, som vid placering varit
underkastadt årets låga räntekonjunkturer, varit mycket betydligt.
Kapitaltillväxten för året hade uppgått till 435,421 kronor 11 öre
och summan af indragna lån, deri icke inräknadt i bank gjorda
depositioner, till 545,999 kronor 76 öre. Å inteckningslån om tillhopa
182,500 kronor hade räntan nedsatts från 4i till 4 procent, Medelräntan
å de under året verkstälda nya placeringarne hade nått endast till 3,6 7
procent, och till följd af alla dessa omständigheter hade medelräntan
för pensionsinrättningens hela samlade kapital nedgått från omkring 4,3
procent för år 1895 till omkring 4,l procent för år 1896.
Såsom tillägg till nyss anförda resultat angående pensionsinrätt¬
ningens ställning efter skilda beräkningar å medelräntan ville direktionen
anföra, att med den medelräntefot, som sålunda förefunnits för år 1896,
eller efter 4,1 procent, och med nu gällande minimidelaktighetsbelopp
af 700 kronor samt i öfrigt oförändrade förhållanden med afseende å
antalet delaktiga tjenster och delaktighetens sammanlagda summa, skulle,
i öfverensstämmelse med professor Lindstedts beräkningar, pensions¬
inrättningens aktiva och passiva nästan alldeles motsvara hvarandra.
Blefve åter med denna medelränta och i öfrigt lika förhållanden minimi-
delaktigheten förhöjd till 800 kronor, skulle en brist i årsinkomsterna
förefinnas af omkring 65,000 kronor.
Huruvida räntans vidare nedgång blefve konstant, vore ju icke
möjligt att på förhand afgöra, men alla tecken syntes dock för det när¬
varande tyda derpå. En fråga, som framstälde sig, vore då den, hvilken
medelränta för framtiden skulle kunna beräknas för pensionsinrättningens
kapital. Härvid torde böra uppmärksammas, att en stor del af pensions¬
inrättningens tillgångar funnes placerade för vida högre räntefot än den,
som i medeltal gälde för nu skeende placeringar, men antingen dessa till¬
gångar vore förlagda i obligationslån eller i kommunlån och fastighets¬
lån, stälda på amortering, så försigginge med afseende å dem långsamt,
men säkert en omflyttning, som stälde jemväl dessa kapital i beroende
af det räntepris, som härefter komme att råda. I undantagsfall vore
21
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
amorteringstiden för dessa placeringar stäld på 50 år, i de flesta pa 40
år och då vid pass 10 år förflutit, sedan på amortering stätta kommun¬
lån och fastighetslån i någon större omfattning började från ^ pensions-
inrättningen utlemnas, kunde det sägas, att efter 30 till 40 ar afkom-
sten å hela det hittills samlade kapitalet hunnit underkastas den ränte¬
fot som under nyssnämnda tidrymd komme att efter konjunkturernas
vexlingar ega tillämpning. Men ännu i åtskilliga år framåt hade man
i bestående gynsammare placeringar ett icke obetydligt öfverskott att
lita till, och med afseende på erfarenheten från den senaste tiden holle
direktionen före, att man icke beräknade för högt, om man antoge, att
medelräntefoten för inrättningens kapital under de narmaste tio aren
skulle utgöra 3f procent. ., ,
Att i dylika afseenden ställa kalkyler för ännu afläggare tidpunkter
syntes knappast vara till något gagn, ty ju längre aflägsen tid kalkylen
afsåge, desto ovissare blefve de förutsättningar, hvarpå den bygdes.
En pensionskassa, så organiserad som folkskolelärarnes pensions-
inrättning, borde för öfrig! efter lämpliga mellanrum — åtminstone hvart
tionde år — underkastas granskning i anseende till det ekonomiska laget,
så att rättelser i inrättningens anordning kunde, efter sig teende nya
förhållanden, blifva i rätt tid införda. Ett sådant tillvägagaende torde
säkrare leda till målet än på förhand Ogjorda, om an aldrig sa skarp¬
sinniga beräkningar. ,
Med det nu anförda hade direktionen naturligtvis icke velat an¬
märka något emot lämpligheten af den utaf professor Lindstedt använda
lägsta ränteberäkningen efter 3| procent, utan funne denna såsom
minimiberäkning befogad. Härvid borde jemväl erinras, att professor
Lindstedt vid angifvande af slutresultatet af sina beräkningar anvandt
i ett fall en räntefot af omkring 3,6 procent och i ett annat en ränte¬
fot af omkring 3,7 procent, hvilken sistnämnda endast med 0,0 5 procent
skildo sig från den af direktionen såsom medelräntefot för de närmaste
åren ifrågasatta. „ , , , v
Såsom professor Lindstedt jemväl framhållit, fordrades naturligen
ior ett rätt bedömande af pensionsinrättningens ställning och dess för¬
måga att bestrida sina förpligtelser för framtiden, att, äfven i andra
afseenden än beträffande räntefoten, hänsyn toges icke blott till ställ¬
ningen vid en viss tidpunkt. Man måste nämligen äfven taga i betrak¬
tande den utveckling, som pensionsinrättningen i följd af sin organi¬
sation måste erhålla; med andra ord, man måste taga i beräkning, utom
de förändringar i räntefoten, som kunde inträda, äfven tillväxten i såväl
antalet delaktiga tjenster som delaktighetens sammanlagda belopp.
Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.
Beträffande ökningen i antalet delaktiga tjänster och höjningen i
defaktighetsbeloppen samt den inverkan på pensionsinrättningens ställ¬
ning, som af dessa faktorer orsakades, ville direktionen göra några er¬
inringar vid hvad professor Lindstedt härom yttrat, Han hade anfört
att i dessa afseenden inrättandet af nya platser hittills spelat en öfver-
^ agande roll, men att, efter hand och i den mån antalet läraretjenster
iullstandigades, denna faktor måste få allt mindre betydelse och hufvud-
yigten komma att öfverflyttas till den andra faktorn eller höjningen
a redan delaktiga tjenster. Direktionen ville icke bestrida, att så kunde
blifva fallet, men funne dock icke, att några omständigheter tydde på,
att lararetjensternas fullständigande ännu nått eller under den närmaste
i ram tiden framme att nå sin kulmen. Det vore äfven tydligt, att en
• m^nimidelaktigheten till 800 kronor, såsom ifrågasatts, skulle
1 betydhg män minska antalet af de fall, då i följd af kommunernas
sdiskilda beslut delaktighet erhölles utöfver minimibeloppet.
Professor Lindstedt antoge vidare, att höjning af delaktighets-
beloppen a redan befintliga tjenster vanligen förekomme i samband
med ombyte af lärare. Detta antagande stämde icke med direktionens
erfarenhet. Tvärtom syntes kommunerna manas till den fakultativa
löjnmgen i delaktigheten af omtanke för äldre och mera förtjente lärare •
och dervid lemnades sällan ur beräkningen, att den löneförhöjning, som
vore vilkor för en höjd delaktighet, komme till stånd före 'den tid af
tern år före lararens afgång, som i reglementet vore föreskrifven.
Utaf den förebragta utredningen framginge, enligt direktionens
förmenande, att år 1896 pensionsinrättningens tillgångar motsvarade
ess örphgtelser, men tillika att pensionsinrättningen, äfven om minimi-
delakfighetsbeloppet förblefve vid den nuvarande siffran, vore i behof
åt oknmg- i inkomsterna, derest brist skulle kunna undvikas, och detta
enbart i följd af den normalt fortgående utvidgningen af pensionsinrätt¬
ningens ansvarsförbindelser.
Att häraf draga den slutsatsen, att pensionsinrättningen planlagts
utan tillbörlig försigtighet och omtanke, vore likväl icke befogadt. Redan
den omständigheten, att inrättningen efter trettio års fortvara ej iråkat
brist, talade mot det berättigade i en sådan uppfattning. Hvad som
forbisetts och nu framträdde såsom en af hufvudorsakerna till den erfor¬
derliga förhöjningen i inkomsterna vore, att statsbidraget icke ökats,
oaktadt den sammanlagda delaktigheten tillväxt vida utöfver hvad som
ursprungligen beräknats.
. Någon liknande anmärkning kunde icke framställas beträffande
arsatgifterna, som vore bestämda till en viss procent af tjensternas
Nionde liufvudtiteln: bil. 1.
23
delaktigbetsbelopp och således inflöte ymnigare i man af delaktighets-
beloppens ökning och i jemn proportion till denna.
Med statsbidraget åter vore, såsom nämndt, ej lika val bestäldt.
Direktionen ville i afseende bära åberopa en vid dess underdåniga skrif¬
velse fogad tabell öfver tillväxten i tjensternas antal och i delaktig¬
heten i kassan samt öfver statsbidragens storlek under olika år.
För åren 1867 —1875 både statsbidraget utgått med allenast 30,000
kronor årligen. 1 samband med ingripande förändringar i afseende å
pensionsåldern m. m. och efter utförliga undersökningar både anslaget
år 1876 höjts till 155,000 kronor och följande året, 1877, till 355,000
kronor. Sedan dess både det förblifvit oförändradt, utom att dels med
år 1884 tillkommit en ökning af 1,500 kronor i följd af beredd delaktighet
i pensionsinrättningen för de vid landstingens småskolelärareseminarier
anstälda lärare och lärarinnor, dels ock år 1889 beloppet förhöjts med
873 kronor i samband med att de vid pensionsinrättningen anstälde
tjenstemännen och vaktmästaren erhållit inträde i pensionsinrättningen.
Antalet delaktiga tjenster hade under pensionsinrättningens första
verksamhetsår uppgått till 2,825, men hade vid slutet af år 1896 sprungit
upp till 6,049; den årliga ökningen hade således i medeltal uppgått till
107 tjenster. Särskildt torde höra uppmärksammas, att år 1877, då
statsanslaget väsentligen reglerats, antalet tjenster allenast varit 3,923,
hvadan tillväxten från nämnda år till år 1896, då antalet, såsom nyss
nämndes, hunnit upp till 6,049, utgjort ej mindre än 2,126 tjenster och
den årliga ökningen i medeltal vant 112 tjenster.
Professor Lindstedt anförde i detta afseende, att vid statsbidragets
bestämmande beräknats, att 20 nya tjenster skulle tillkomma årligen,
men att medeltalet för tjensternas tillväxt i stället visat sig uppgå till
140. Till grund för denna sista siffra syntes då hafva tagits förhållan¬
dena allenast under senare år.
Sammanstälde man summorna af delaktighetsbeloppen under ifråga¬
varande år, visade sig dessa hafva uppgått år 1867 till 937,640 kronor,
år 1877 till 2,429,720 kronor samt år 1896 till 4,422,170 kronor.
Att pensionsinrättningen sålunda för tiden från år 1877 till år 1896
fått med hjelp af ett årligen lika anslag af 355,000 kronor — oafsedt
de smärre tillägg som skett, hvilka ju motsvarats af direkta, nya föi-
pligtelser — bära ansvaret för pensioneringen, medan antalet delegare
vida öfver beräkning ökats från 3,923 till 6,049 samt delaktighets-
summan från 2,429,720 kronor till 4,422,170 kronor, måste naturligtvis
vålla en mycket ogynsam förskjutning i pensionsinrättningens läge, och
att de skadliga verkningarne häraf icke redan fört pensionsinrättningen
24
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
till brist, visade endast, huru stark och sund inrättningens organisation
varit i andra alseenden.
Till botande af nyssberörda missförhållande hade professor Lind¬
stedt föreslagit, att statsbidraget skulle sättas i viss proportion till den
successiva ökningen af delaktighetsbeloppen. Det principielt riktiga i
en sådan anordning syntes icke kunna bestridas. Professor Lindstedt
ansåge i detta afseende, att det vore fullt betryggande, om statsbidragets
ökning sattes till jemnt 10 procent af det belopp, hvarmed pensions-
inrättningens delaktighetssumma årligen tillväxte, och påyrkade, att i
öfverensstämmelse härmed statsbidragets totala belopp jemväl måtte
ställas i samma relation till delaktighetssumman i dess helhet. Med
tillämpning på aktiva och passiva för år 1896 visade professor Lindstedt
tillika, att en bestämning af statsbidragets storlek på detta sätt skulle,
med en minimidelaktighet af 700 kronor, motsvara en räntefot af 3, G
procent å pensionsinrättningens kapital och, med en minimidelaktighet
af 800 kronor, en räntefot af 3,7 procent.
Men enbart en sådan anordning skulle dock icke kunna trygga
pensionsinrättningens ställning för framtiden. Ty väl vore det sannt,
att den ränteafkastning, som, efter hvad nyss anfördes, skulle med en
dylik bestämning af statsbidraget komma att kräfvas af pensionsinrätt¬
ningens vid 1896 års slut samlade kapital, passade väl samman med en
efter nuvarande förhållanden försigtigt beräknad räntefot och tilläfven¬
tyrs äfven för närmaste framtiden kunde motsvara tidsförhållandena,
men detta måste anses såsom en lycklig tillfällighet, ty den förhöjning
i inkomster, som erfordrades i följd af räntans fortsatta nedgående,
kunde naturligtvis icke regleras genom statsbidragets bestämmande i
visst förhållande till delaktighetssumman, då ju dessa båda hvar för
sig vigtiga faktorer icke hade något inbördes samband.
Praktiskt sedt skulle det väl äfven medföra vissa olägenheter att
förändra statsanslaget från, såsom det hittills varit, ett fast anslag till
ett förslagsanslag, som komme att utgå med ett antagligen städse steg-
radt belopp, hvars storlek för öfrigt först efter slutet af hvarje år kunde
med noggrannhet bestämmas.
Det syntes då enligt direktionens mening bättre öfverensstämma
med pensionsinrättningens organisation och utveckling, att efter vissa
mellantider ställningen gjordes till föremål för noggrann undersökning
och, i den mån, till följd af ändrade förhållanden, den ena eller den
andra af pensionsinrättningens inkomstkällor blifvit otillräcklig, rättelse
gjordes, der den lämpligast borde ske och med afseende å så lång tid,
som beräkningar någorlunda tillförlitligt kunde omfatta. I öfverens-
Nionde Imf vudtiteln: bil. 1.
25
stämmelse härmed borde, för hvarje gång en dylik generel reglering
för pensionsinrättningen verkstäldes, statsbidraget bestämmas till en fix
summa, beräknad icke blott efter förhållandena under ett visst år, utan
äfven till den antagliga ökningen i antal tjenster och i sammanlagda
delaktighetssumman under vissa kommande år, exempelvis 10.
Om man efter sådan grund ville göra en beräkning af det stats¬
anslag, som med oförändradt minimidelaktighetsbelopp af 700 kronor nu
borde till pensionsinrättningen utgå, så funne man, att, om medelränte¬
foten antoges till 3 £ procent, en ökning af statsanslaget enligt professor
Lindstedts beräkningar borde ega rum med omkring 45,000 kronor, sa
vida hänsyn icke toges till den äfven för de kommande åren sannolikt
inträdande förhöjningen af delaktighetsbeloppens summa.
Men om, såsom nyss framhållits, äfven denna sistnämnda hänsyn
toges, så'torde, då sannolikt vore, att under de närmaste tio åren del¬
aktighetsbeloppens summa årligen ökades med omkring 100,000 kronor,
och då ökningen af statsanslaget, enligt professor Lindstedts beräknin¬
gar, fborde vara 10 procent af ökningen i delaktighetsbeloppet, stats¬
anslaget böra höjas med i medeltal för tio år räknadt ytterligare 50,000
kronor, ett belopp, som efter den nyss angifna beräkningen borde unge¬
färligen motsvara stegringen i delaktighetsbeloppet under samma tid.
Hela den erforderliga höjningen efter nu gällande bestämmelser skulle
således uppgå till 95,000 kronor. . _ c .
För den händelse åter minimidelaktighetsbeloppet, såsom nu blifvit
ifrågasatt, förändrades från 700 till 800 kronor, medförde detta i och
för sig, enligt professor Lindstedts beräkningar, en ökning i delaktig¬
hetens summa af omkring 500,000 kronor, och i sammanhang dermed
borde således statsanslaget ökas med 10 procent deraf, eller med 50,000
kronor, så att det i 1898 års riksstat såsom bidrag till folkskolelärare -
nes pensionsinrättning upptagna beloppet borde höjas med tillsammans
145,000 kronor.
Då direktionen hade talat om ökning i statsanslaget, så hade di¬
rektionen icke förbisett, att den behöfliga tillökningen af kassans in¬
komster lika väl skulle kunna vinnas på en annan åt inrättningens inkomst¬
titlar, nemligen på distriktens årsafgifter. Men då pensionen beräknades
i viss procent af lönen, deri icke inräknadt husrum, vedbrand och ko¬
foder, och genom den nu ifrågasatta förhöjningen af. statsanslaget till
pensionsinrättningen statens utgifter skulle komma i ungefär samma
förhållande till distriktens i fråga om pensioneringen som förut i fråga
om nämnda lön, så hade direktionen ansett sig sakna anledning ifråga-
Bih. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 4
Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.
safta, att det erforderliga fyllnadsbeloppet i inrättningens inkomster
skulle erläggas af skoldistrikten.
Med hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig direktionen hafva be¬
svarat den nådiga remissen, i hvad den rörde folkskolelärarnes pensions-
mrättnmg. 1
Hvad åter vidkomme folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, hade
professor Lindstedt, under åberopande hufvudsakligen af den utredning
som han den 30 november 1893 afgifvit angående denna kassas ställ-
®om af direktionen med underdånig skrifvelse den 19 mars
18J4 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats, förklarat, att den ifrågasatta
höjningen af mmimidelaktighetsbeloppet till 800 kronor för denna kassa
skulle kunna genomföras, utan att derföre med nuvarande bestämmelser
någon ökning af statsbidraget vore behöflig!.
Vid hvad professor Lindstedt i denna del anfört hade direktionen
intet att anmärka.
Den utredning, som sålunda egt rum och mot hvars resultat Lag
®Lliar.-någ°n/rmran att Söra’ har ådagalagt, att frågan om ett andra
ålderstillägg for med sig nödvändigheten att höja statsanslaget, till folk-
skolelararnes pensionsinrättning, för så vidt denna anstalts trygga be¬
stånd ej skall äfventyras, hvaremot folkskolelärarnes enke- och pupill¬
kassas stallning tillåter densamma att utan ökade statsbidrag bestrida
de skyldigheter, som kassan, i händelse ett dylikt ålderstillägg under
vissa torhallanden medgifves, skulle komma att ikläda sig. Men ifråo-a-
varande utredning har ock gifvit vid handen, att folkskolelärarnes pensions-
imattning redan under nuvarande förhållanden i följd af omständigheter
som af professor Lindstedt och direktionen omförmälas, sväfvar i fara
att mista den säkra grundval, som från början lagts för dess tillvaro.
Va det icke synes mig böra ifrågasättas att fordra ökade bidrag af
påkallas redan af nyssnämnda förhållande en framställning
till Kiksdagen, afseende att statsbidraget till folkskolelärarekårens pen¬
sionering måtte höjas med det af professor Lindstedt och direktionen
ängd na belopp 95,000 kronor. Eders Kongl. Maj:ts beslut att söka be¬
reda ett andra ålderstillägg åt folkskolelärarne medför emellertid, att
jag ej kan inskränka mig till en hemställan rörande utverkande af nyss-
berorda anslagsförhöjnmg. Såsom utredningen visat, skulle, under förut-
111-g ett andra ålderstillägg å 100 kronor upptages bland folk-
skoJelararekårens löneförmåner, så att minimibeloppet för delaktighet i
pensionsinrättnmgen komme att utgöra 800 kronor, denna förändring
medföra behof af ett årligt anslag å 50,000 kronor utöfver nyss-
Nionde hufvndtiteln: bil. 1.
27
berörda anslagsförhöjning. Jemväl delta belopp bör således innefattas
i en framställning i ämnet till Riksdagen.
Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag fördenskull i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst-
sammanträdande Riksdag att höja det såsom bidrag till folkskolelärares
pensionering nu utgående statsanslag, 357,873 kronor, med 145,000
kronor eller till 502,873 kronor.
Till denna föredragandens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Mapt Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtiteh
Ur protokollet:
C. E. Blom.
Nionde hufvudtiteln: bil, 2.
[6.]
Pension för
vaktmästaren
F. J. M. Hell¬
ström.
28
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
otatsraden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
GlLLJAM,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog i underdånighet:
l:o.
En af intendenten vid nationalmuseum till Kongl. Maj:t öfverlemnad
underdånig ansökning af vaktmästaren vid nämnda museum Frans Johan
Michael Hellström, som deruti på grund af tilltagande ålder och sjuk¬
lighet anhållit, att honom måtte för hans återstående lifstid beredas ett
ärligt underhall att af honom atnjutas från och med den dag, då afsked
från hans vaktmästarebeställning kunde blifva honom beviljadt; varande
ansökningen åtföljd ej mindre af åldersbetyg, utvisande att Hellström
vore född den 28 oktober 1824, än äfven af ett den 11 november 1897
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
29
utfärdadt läkarebetyg af innehåll att Hellström i följd af sin höga ålder
och deraf härledande kraftnedsättning vore oförmögen till ansträngande
sysselsättning. _
I den skrifvelse, hvarmed intendenten vid nationalmuseum till Kongl.
Maj:t öfverlemnat berörda ansökning, hade anförts, att Hellström den
15' maj 1866 antagits till e. o. vaktmästare vid dåvarande kongl.
museum, efter att förut under åren 1864 och 1865 hafva såsom snickare
biträdt vid arbetet med inläggande af golfven i museibyggnaden; att
Hellström den 15 januari 1867 blifvit ordinarie vaktmästare, i hvilken
egenskap han åren 1867—1868 uppburit 264 kronor i årsarfvode, höjdt
1869 till 276 kronor och 1875 till 350 kronor, hvarefter hans årsarfvode
från och med 1882, i sammanhang med ökad tjenstgöring, utgått med
750 kronor; att Hellström, såsom tillhörande den första uppsättningen
af vaktbetjening vid nationalmuseum, tagit del i det första mödosamma
arbetet med samlingarnas anordning och sedermera på ett redbart och
pligttroget sätt, med synnerlig påpasslighet, ordning och omtanke skött
sina göromål vid tillsyn och bevakning af konstsamlingarna, hvarjemte
hans kunskap i snickeri vid mångfaldiga tillfällen tagits i anspråk för
museum; att Hellström i det enskilda lifvet gjort sig känd för en hedrande
vandel och af Kongl. Maj:t hugnats med belöningsmedaljen för nit ^och
redlighet i rikets tjenst; samt att Hellström, som under de senaste åren
tidtals varit af sjukdom hindrad att uppehålla sin tjenst och nu uppnått
en så hög ålder, att något tilltagande i krafter ej vore att motse, hvarken
egde någon enskild förmögenhet eller pensionsrätt vid museum, utan
i händelse af förnyade sjukdomsfall vore hänvisad till det understöd,
museum tillfälligtvis kunde bereda honom under en kortare tid. I anled¬
ning häraf hade intendenten på det lifligaste tillstyrkt nådigt bifall till
Hellströms underdåniga ansökning, med hemställan derjemte att, på sätt i
ett föregående liknande fall egt rum, den begärda pensionen måtte be¬
stämmas till 500 kronor eller två tredjedelar af den aflöning, som Hell¬
ström sedan 1881 års början årligen åtnjutit.
I detta ärende hade statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit under¬
dånigt utlåtande, deruti statskontoret anfört, bland annat, att för den
vaktmästaresyssla Hellström innehade icke funnes uppförd någon af¬
löning i den för nationalmuseum utfärdade stat af den 10 oktober 1880,
utan att det arfvode af 750 kronor Hellström åtnjöte utginge af det å
riksstaten upptagna belopp 5,000 kronor till vaktbetjening lör konst¬
samlingarnas bevakning vid do offentliga förevisningarna; att, ehuru Hell¬
ström icke uppbure lön å stat och alltså icke heller egde pensionsrätt,
hans mer än 3liåriga tjenstgöring vid nationalmuseum, hvars dyrbara
Pensionsrätt
för seminaric-
förestandare n
i Haparanda
jk. Lindbäck.
Nionde hufvndtiteln: bil, 2.
konstsamlingar lian haft till sin uppgift att vårda och bevaka, dock
syntes vara förtjent af något erkännande från statens sida: samt att, då,
enligt hvad vitsordadt blifvit, Hellström icke egde någon enskild för¬
mögenhet, utan i händelse af förnyade sjukdomsfall vore hänvisad till
det understöd, museum tillfälligtvis kunde bereda honom på en kortare
tid, det val kunde anses vara en sligt för staten, som under så många
ar vant hans arbetsgivare, att tillse, det pension för hans återstående
t ffar.u bl®fr P°norn beredd. Fördenskull hade statskontoret tillstyrkt,
a till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om uppförande för
Hellström på allmänna indragningsstaten af en årlig pension till det af
intendenten föreslagna belopp, 500 kronor.
På grund åt hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Hellström må från
och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom bevil-
jadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtn juta en
årlig pension af 500 kronor.
2:o.
Departementschefen anförde vidare:
I underdånig skrifvelse den 21 april 1897 har föreståndaren för
seminariet i Haparanda för bildande af lärare och lärarinnor vid små¬
skolor i de finska församlingarna Emil Lindbäck anhållit, det täcktes
Eders Kongl. Maj:tgöra framställning till Riksdagen derom, att åt honom
måtte beviljas rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt
samma grunder, som vore eller komme att blifva stadgade för ordi¬
narie ämneslärare vid rikets allmänna läroverk.
Som skäl för sin underdåniga anhållan anför Lindbäck till en
början, att 1897 års Riksdag beviljade pensionsrätt såväl åt vid folk¬
skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna tjenstgörande ordinarie
lärare och lärarinnor som ock åt de folkskolelärare och -lärarinnor, som
vore eller komme att blifva anstälda vid statens småskoleläraresemi-
narier i Haparanda och Mattisudden.
Derefter erinrar sökanden om, att de enda seminarielärare, för
hvilkas pensionering ingen åtgärd vidtagits, vore föreståndarne för de
nämnda småskolelärareseminarierna. Genom att bereda nämnda före¬
ståndare, säger han vidare, tillfälle att vid viss lefnads- och tjenste-
ålder afgå från sina befattningar för att ersättas af yngre krafter skulle
emellertid staten handla i sitt eget intresse, ty vid det finska såväl som
Nionde hnfvndtiteln : bil. 2.
31
vid det lappska seminariet gjorde sig måhända ännu mer än vid rikets
öfriga seminarier gällande behofvet. af energiska och för sin uppgift
intresserade föreståndare och lärare. Men energi och intresse kunde i
regel hos den ålderstigne ej förenas i lika hög grad som hos den unge
och lifskraftige.
Det vore visserligen å ena sidan sant, att ifrågavarande förestån¬
dare, såsom endast förordnade tillsvidare, kunde vid inträffande oförmåga
att sköta sin tjenst aflägsnas, men å andra sidan borde icke staten på
en sådan grund undandraga sig att för nöd trygga en persons ålder¬
dom, som slitit ut sig i dess tjenst och som kanske hade hustru och
barn att försörja.
Man kunde invända, att en föreståndare för ett af statens små-
skoleseminarier kunde genom att utnämnas till adjunkt eller kollega
vid något af rikets allmänna läroverk tillförsäkras pension. Men ut-
sigterna att under nuvarande svåra konkurrens på lärarebanan erhålla
en adjunkts- eller kollegabefattning, sedan man mottagit förordnande
som seminarieföreståndare, vore så godt som inga.
Genom resolution den 8 mars 1894 hade Eders Kongl. Maj:t för¬
klarat. sig icke kunna bifalla en af sökanden gjord underdånig ansök¬
ning, att han, som den 14 oktober 1893 inför domkapitlet i Hernösand
aflagt undervisningsprof för lönetursberäkning, måtte få räkna sin tjenst¬
göring såsom seminarieföreståndare, derest han kunde förete nöjaktigt
intyg öfver densamma, sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad,
för den händelse att han framdeles blefve utnämnd till adjunkt eller
kollega vid rikets allmänna läroverk.
Enär sålunda i fråga om uppflyttning i högre lönegrad såsom
adjunkt eller kollega afseende icke fästes vid föregående tjenstgöring
såsom seminarieföreståndare, torde sådan tjenstgöring icke heller utöfva
något som helst inflytande vid besättande af adjunkts- eller kollega-
befattning.
Ur ett utdrag af Ilernösands domkapitels protokoll den 4 juli
1894, som åtföljde Lindbäcks förevarande underdåniga ansökning, fram¬
går, att Lindbäck, som är född den 21 november 1858, aflagt filoso¬
fie kandidatexamen den 29 januari 1886 med komplettering den 13
september 1892, genomgått profårskurs läsåret 1887—1888, tjenstgjort
med goda vitsord vid allmänt läroverk under fyra år och ett år som
vikarierande föreståndare vid seminariet i Haparanda, aflagt under-
visningsprof för lönetursberäkning den 14 oktober 1893, samt att lian
blifvit förordnad att vara föreståndare vid om förmälda seminarium den 4
juli 1894.
32 Nionde Imf vild titeln : bil. 2.
Inspektor!! öfver seminariet i Haparanda, kontraktsprosten P. O.
Grape, hvars utlåtande blifvit infordradt, yttrar, att de skäl, som sö¬
kanden anfört som stöd för sin underdåniga ansökning, vore behjertans-
värda och befogade. Med anledning häraf och särskildt med hänsyn
dertill, att det finska seminariet till följd af den starka immigrationen
ti ån Finland, som nu redan paginge och med all sannolikhet komme att
ökas i jemnbredd med gränsbygdens förkofran i ekonomiskt hänseende,
med all säkerhet måste för en oöfverskådlig framtid blifva behöflig!’
hemstälde kontraktsprosten Grape, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra
framställning till Riksdagen om rätt till pension åt föreståndaren vid
Haparanda seminarium.
Domkapitlet i Hernösand, som, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning, afgifvit utlåtande i ärendet den 16 juni 1897, till¬
styrker kraftigt på de skäl, som af sökanden och seminariets inspektor
blifvit anförda, bifall till ifrågavarande ansökan.
Slutligen yttrar statskontoret, som äfvenledes blifvit uti ifrå¬
gavarande ärende hördt, att statskontoret visserligen ansåo-e de af
sökanden och inspektor åberopade skäl beaktansvärda samt derför hölle
före, att pensionsrätt lika med den åt lärarne vid elementarläro-
! eiken tillerkända borde tillkomma föreståndaren vid detta seminarium
* rikets öfnöa seminarier, men att statskontoret
dock icke, för närvarande och så länge föreståndareplatsen jemlikt nå¬
diga _ brefvet den 19 april 1875 endast tillsattes på förordnande samt
aflöningsförmånerna icke blifvit reglerade genom en af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen antagen stat, ansåge sig kunna förorda vidtagande
af åtgärder för beredande af pensionsrätt från allmänna indragningsstaten
åt innehafvaren af föreståndareplatsen vid detta seminarium.
Af de skäl, som föreståndaren och inspektion! för seminariet i
Haparanda anfört, framgår emellertid uppenbart, att det är af stor vigt,
att föreståndaren för nämnda seminarium erhåller rätt till pension. ^ 1
annat fall torde man ej kunna påräkna, att kraftiga, insigtsfull och
mtiesserade personer skola söka föreståndarebefattningen vid seminariet.
Det är ock så mycket vigtigare, att föreståndaren har omförmälda egen¬
skaper, som seminariet allt mer får en stor betydelse jemväl för spri¬
dandet af svensk kultur i rikets nordligaste trakter, hvilkas invånare
till största delen utgöras af finnar.
Jag skulle derför gerna vilja föreslå, att föreståndarne vid Haparanda
seminarium skulle erhålla rätt till pension å allmänna indragningsstaten
efter samma grunder som lärarne vid de allmänna läroverken och folk¬
skolelärareseminarierna; men då det ej är föreskrifvet, att till nämnda
Nionde hufvndtiteln: bil. 2. 38
föreståndarebefattning erfordras samma behörighet som till adjunkts¬
befattningar vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier, och då
sålunda till föreståndare kan utnämnas en person, som redan enligt sist-
lidne års Riksdags beslut angående de vid seminariet i Haparanda an-
stälde lärares pensionering har pensionsrätt, torde jag höra inskränka
mig till att föreslå, att den nuvarande innehafvaren. af ifrågavarande
befattning erhåller rätt till pension å allmänna indragningsstaten i likhet
med lärarne vid de allmänna läroverken, och jag gör så mycket hellre
en dylik hemställan, som ifrågavarande seminarieförestandare å ena
sidan på ett förtjenstfull t sätt sköter sin befattning och å den andra
innehar den behörighet, som erfordras för att kunna anställas som
ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium,
ehuru han, enligt nu gällande föreskrifter, icke kan såsom föreståndare
för ett småskolelärareseminarium få räkna sig sin tjenstgöring derstädes
till godo för en eventuel uppflyttning i högre lönegrad vid allmänt läro¬
verk eller folkskolelärareseminarium.
Den omständighet, att föreståndaren vid seminariet tillsättes endast
på förordnande och att hans löneförmåner icke äro reglerade genom en
af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen stat, torde ej böra ut¬
göra hinder för hvad sålunda ifrågasättes, då sistlidne års Riksdag be¬
viljade de vid seminarierna i Haparanda och Mattisudden anstälde folk¬
skolelärare pensionsrätt, ehuru de äfvenledes äro tillsatta endast på för¬
ordnande och ehuru deras löneförmåner icke äro reglerade genom en
för läroanstalten faststäld stat.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Lindbäck må förklaras
vid frånträdande af sin befattning ega rätt till pension å allmänna indrag¬
ningsstaten till det belopp, som då skolat tillkomma honom, derest han
i stället innehaft adjunktstjenst vid folkskolelärareseminarium.
I denna föredragandens hemställan förenade sig statsrådets öfriga
ledamöter.
3:o.
Härefter yttrade statsrådet Gilljam:
För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
icke kunnat erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning, hem¬
ställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet
med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragnings¬
staten måtte äfven för år 1899 anvisas ett anslag af 10,000 kronor,
Bill. till Rilcsd. Prof. 1898. 1 Sand. 1 Afd. 5
L8-]
Understöd åt
äldre behöf¬
vande folk¬
skolelärare.
34
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
[2.]
Kostnaden för
förvaltningen
af smäskole-
lärares m. fl.
ålderdoms-
U7iderstöds-
anstalt under
är 1899.
att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt
meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men der¬
ifrån erhållit afsked före år 1867.
Häruti förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
4:o.
Ytterligare anförde departementschefen:
Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsproto¬
kollet den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen
af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då det synes
vara en fördel, att den provisoriska anordningen deraf ännu någon tid
fortfar, på det man må blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet
öfverskåda dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet beräkna
kostnaderna för förvaltningen deraf, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens
förvaltning och verksamhet under är 1899, medgifva,
att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda a%ifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad departementschefen
sålunda hemstält.
Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter n:ris 1—4 omförmälda ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom
till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakt¬
tagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Karl Leijer.
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
35
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 december 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen anförde härefter i underdånighet:
Till Eders Kongl. Maj:t har f. d. mönsterskrifvaren vid lifrege-
mentets husarcorps O. Westblads enka Anna Petronella Westblad, född
Tellén, inkommit med underdånig ansökning, att Eders Kongl. Maj:t
måtte genom framställning till Riksdagen bereda sökanden någon pension,
varande denna ansökning åtföljd af handlingar, utvisande att bemälde
Westblad, hvilken vid sitt frånfälle den 16 juni 1896 var 77 år gammal,
innehaft mönsterskrifvarebefattningen från den 26 juli 1856 till den 22
december 1887, hvarefter han till sin död åtnjutit eu för honom å all¬
männa indragniugsstaten uppförd pension af 700 kronor; att han, enligt
hvad vederbörande corpschef vitsordat, med nit och skicklighet fullgjort
[3.]
Pension för
f. d. mönster-
skrifvaren
O. Westblads
enka.
36
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
sina tjenstealigganden; att den efter honom upprättade bouppteckning,
enligt vederbörande bouppteckningsförrättares intyg, upptoge en brist i
boet af 640 kronor; samt att sökanden, som vore född den 29 juni
1832 och således 65 år gammal, befunne sig i fattiga omständigheter.
Uti häröfver infordradt utlåtande har arméförvaltningen å civila
departementet i underdånighet anfört, att, då mönsterskrifvare ej egt att
bereda sig delaktighet i arméns nya enke- och pupillkassa samt, enligt
hvad arméförvaltningen inhemtat, sökanden icke heller undfinge pension
från arméns gamla enke- och pupillkassa, något understöd af statsmedel
icke kommit sökanden till del, vid hvilket förhållande och enär sökan¬
den, enligt hvad bouppteckningen efter mannen samt handlingarne vid-
fogade intyg utvisade, vore fattig och vid sin framskridna ålder icke
torde kunna genom arbete förskaffa sig lifsuppehälle, arméförvaltningen
ansett sig, i betraktande af mannens mer än 40-åriga väl vitsordade tjenst¬
göring samt med stöd jemväl af Eders Kongl. Maj:ts till 1896 års
Riksdag aflåtna och af Riksdagen bifallna framställning om pension åt
enkan efter vaktmästaren vid tekniska högskolan F. O. Söderberg, böra
tillstyrka, att nådig proposition aflätes till Riksdagen om uppförande
för sökanden på allmänna indragningsstaten af en årlig pension till
belopp af tvåhundra kronor.
Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom nådig remiss jemväl
infordrats, har uti underdånigt utlåtande af den 27 nästlidne augusti
anfört, att, med afseende å boets uppgifna ställning, hvarom dock endast
bifogats ett intyg af vederbörande bouppteckningsförrättare, och då
sökanden saknade rätt till pension från arméns gamla enke- och pupill¬
kassa, statskontoret ej ville förneka, alt sökanden kunde vara i behof
af understöd för sin utkomst, men att, enär det ansökningen bilagda
prestbetyg för sökanden ej innehölle något vitsord om svårighet för
henne att försörja sig och om behof af understöd för sådant ändamål
samt upplysning derjemte saknades, huruvida ej anhöriga till sökanden
funnes, hvilka möjligen kunde bispringa henne med hjelp, statskontoret
i ärendets dåvarande skick ansåge sig ej kunna understödja sökandens
anhållan om beredande åt henne af pension.
Till fullständigande af förut ingifna ansökningshandlingar har
sökanden slutligen inlemnat dels ett för henne den 30 augusti inne¬
varande år utfärdadt prestbetyg af innehåll, att hon nu vid 65 års ålder
och tilltagande svårighet att med arbete sig försörja vore i verkligt
behof af understöd, dels ock ett vederbörligen styrkt transsumt af den
efter mönsterskrifvaren Westblad förrättade bouppteckning, hvaraf in-
hemtas, att bristen i boet uppgått till 640 kronor 85 öre, samt att
37
Nionde hnlvudtiteln: bil. 3.
enkan antecknats såsom ende sterbhusdelegare, enär Westblads efter-
lemnade sidoarfvingar, hvilka vistades å okänd ort, icke kunnat till för-
rättningen kallas. . . . . ,
På grund af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig
proposition om uppförande å allmänna indragningsstaten af en årlig
pension för enkan Westblad till belopp af tvåhundra kronor, att från
1898 års början till henne utgå, så länge hon förblifver enka.
Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll finansdepartementet tillställas för iakt¬
tagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
T. Hermelin.
B8
Nionde hufvudtiteln: bil. 4,
[4-]
Pensionsrätt
för lektorerna
vid sjökrigs¬
skolan.
) Tutta
Ui'u • ‘ fvilmpifiivl r., f'u .M;; // . ■
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hattet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 10 december 1897.
Närvarande:
:: :< ,■ öm ■jbnoifi ■: .. h ;_<bau In
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wjkblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Härefter yttrade departementschefen:
2:o.
Uti en till Eders Kongl. Maj: t stäld och af chefen för sjökrigs¬
skolan med tillstyrkan af bifall öfverlemnad ansökning hafva lektorerna
vid nämnda skola Johan Fredrik Lagerlund, Joseph Muller, Carl Nils
Holmgren och Johan Erik Lindgren i underdånighet anhållit om aflåtande
af nådig proposition till Riksdagen om rätt för de ordinarie lärarne vid
sjökrigsskolan att få åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
enligt samma grunder, som äro eller varda bestämda för ordinarie ämnes-
lärare vid de allmänna läroverken.
Nionde liufvudtiteln: bil. 4.
39
Under erinran att i den till 1888 års Riksdag aflåtna nådiga pro¬
position, hvari begärts förbättring i de ordinarie lärarnes vid sjökrigs¬
skolan lönevilkor, äfven föreslagits, att de måtte förklaras berättigade
till erhållande af pension från allmänna indragningsstaten, men att Riks¬
dagen ansett, att dessa frågor lämpligen borde komma till afgörande i
sammanhang med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hafva
sökandena till stöd för sin nu gjorda anhållan och för att visa de ordi¬
narie lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet med lärarne vid de all¬
männa läroverken åberopat bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande
nådiga stadga för sjökrigsskolan den 1 november 1889, enligt hvilka
bestämmelser behörighet att söka lektorstjenst tillkomme den, som vore
behörig till sökande af lektorstjenst vid rikets allmänna läroverk, samt
vid förslags uppgörande till lärokurser borde iakttagas, att kadett, som
genomgått alla landklasserna, skulle i de icke militära ämnena besitta
ett kunskapsmått, icke understigande det, som för godkänd afgångs-
examen vid rikets allmänna läroverk fordrades, hvarjemte framhållits,
bland annat, att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigs¬
skolan, hvilka å sina tjenster egde af Eders Kongl. Maj:t utfärdade full¬
makter, enligt Riksdagens beslut utginge dels af statsmedel och dels af
den terminsafgift, som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för
hvar och en af dessa lärare, som uppnått högsta lönegraden, samman-
lagdt i rundt tal 4,600 kronor för år.
Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret afgifvit
underdånigt utlåtande, deri statskontoret förklarat sig icke kunna finna
någon giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde
lektorer skulle få komma i åtnjutande af eu förmån, hvilken tillförsäkrats
såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfverhufvudtaget
alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,
såsom till exempel navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers’
tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska institutet
och veterinärinstutet med flera, hvarför statskontoret, under erinran att
frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan rätt till pension icke syntes
behöfva ställas i något direkt beroende af löneregleringsfrågan, till¬
styrkte, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig pro¬
position af hufvudsakligen samma innehall som i den till 1888 ars Riks¬
dag aflåtna proposition i denna del eller att lektorerna vid sjökrigsskolan
måtte förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla
pension enligt samma grunder, som för närvarande äro eller framdeles
kunna blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.
40
Nionde Imf vudtiteln: bil. 4.
Såsom här ofvan blifvit erinradt, framlade Eders Kongl. Maj:t för
1888 års Riksdag förslag till förbättring i lönevilkoren för lektorerna
vid sjökrigsskolan och gjorde i sammanhang härmed framställning om
rätt för dem att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till
enahanda belopp och på enahanda vilkor, som voro bestämda för deras
vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken. Riks¬
dagens statsutskott ansåg emellertid rätta tidpunkten att vidtaga en
reglering af sjökrigsskolans stat icke vara inne, utan uttalade såsom sin
åsigt, att det framlagda förslaget icke borde tagas i betraktande annor¬
ledes än i sammanhang med eller efter pröfning af den ännu olösta
frågan om de allmänna läroverkens omorganisation. Åtskilliga leda¬
möter af utskottet hade emellertid i afgifven reservation, utan att sär-
skildt yttra sig rörande frågan om pensionsrätten, tillstyrkt en mera
tillfällig löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan. I enlighet med
denna reservations innehåll fattade Riksdagen sitt beslut, utan att alltså
frågan om pensionsrätten blef föremål för något uttalande från Riks¬
dagens sida.
Då nu frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan pensionsrätt blifvit
i ofvan berörda ansökning ånyo upptagen och då jag, lika med stats¬
kontoret, anser denna fråga icke behöfva ställas i något direkt beroende
af löneregleringsfrågan, får jag, under åberopande af hvad statskontoret
i ämnet anfört, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen medgifva,
att lektorerna vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till pension å all¬
männa indragningsstaten enligt samma grunder, som äro eller kunna
varda bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyr¬
kan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;
och skulle utdrag af protokollet härom meddelas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande af för¬
slag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitél.
Ex protocollo:
Elis Räform.
Nionde Imfvudtiteln: bil. 5.
41
Utdrag af protokollet öfver sjöf<ir svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 17 december 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Derefter anförde departementschefen:
3:o.
Uti en af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm
med embetsskrifvelse den 26 nästlidne november öfverlemnad ansökning
har förre föreståndaren och tillskäraren vid stationens beklädnadsverkstad
Gustaf Nilsson, med förmälan att han vid uppnådd ålder af öfver 72
år och efter mer än 20 års anställning i nämnda egenskap måst såsom
uppsagd från platsen på grund af ålder och bristande arbetskrafter afgå
derifrån utan att hafva förvärfvat pensionsrätt, anhållit att för sin åter¬
stående lifstid komma i åtnjutande af pension från allmänna indragnings-
staten.
Bill. till Urked. Prat. 1898. 1 Samt. 1 Afd. <3
[5.]
Pension
för förre
v er kstadsjöre-
ståndaren
G. Nilsson.
42
Nionde hufvudtitein: bil. 5.
Till stöd för denna anhållan har Nilsson, som redan förut frarn-
stält enahanda anhållan, hvilken Eders Kong! Maj:t enligt nådigt beslut
den 9 januari innevarande år icke funnit skäl bifalla, nu vidare med¬
delat, att han vid tillträdande af sin befattning vid beklädnadsverkstaden
icke begärt att blifva delegare i dåvarande amiralitetskrigsmanskassan
hufvudsakligast af det skäl, att han vid då uppnådda 50 lefnadsår icke
tänkt sig hinna att under 30 tjensteår verkställa de inbetalningar, kassans
reglemente föreskrefve, och icke heller då hade sig bekant, att undantag
från 30 års inbetalning för erhållande af pension möjligen kunde göras;
att hans sedermera, efter misslyckade försök att genom arbete utom
tjensten betrygga sin framtid, framstälda anhållan att blifva delegare i
nämnda kassa blifvit af direktionen afslagen; att han icke heller seder¬
mera varit i tillfälle att genom inträde i lifränte- och kapitalförsäkrings-
anstalt bereda sig en sorgfri ålderdom, enär de höga hyror och lefnads-
omkostnader, hvilka under hans föreståndaretid varit rådande, icke med¬
gifva honom att af sin aflöning utgifva något för sådant ändamål, helst
inbetalningarne vid hans ålder skulle blifvit mycket höga; samt att han,
som numera icke vore i stånd att förtjena något, således på gamla dagar
befunne sig i behöfvande omständigheter;
varande ansökningen åtföljd af dels särskilda af f. d. ordföranden
i förvaltningsdirektionen vid flottans förenämnda station och intendenten
derstädes afgifna intyg, utvisande att Nilsson egt skyldighet att under
sin anställning vara tillstädes vid sin arbetspost och sysselsätta sig med
arbete tio timmar dagligen och icke kunnat på annat sätt genom sitt
yrke förskaffa sig någon inkomst, dels ett utaf förvaltningsdirektionen
utfärdadt tjenstebetyg, hvaruti vitsordats, att Nilsson under sin tjenstetid
visat sig vara duglig och skicklig i sitt yrke samt fullgjort sina ålig¬
ganden till direktionens belåtenhet, dels ock utdrag af nämnda direktions
protokoll för den 16 januari 1896, hvaraf inliemtas, att, på anmälan af
intendenten vid stationen att Nilsson, som vore född den 3 februari 1825,
öfverskridit den högsta för användning i statens tjenst medgifna ålders¬
gräns och att hans krafter ej längre medgåfve honom att uppfylla alla
anspråk, som skäligen kunde ställas på verkstadens föreståndare, förvalt¬
ningsdirektionen, enligt intendentens jemväl gjorda hemställan, uppsagt
det med Nilsson upprättade kontraktet.
Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret i ärendet
afgifvit underdånigt utlåtande, deri statskontoret, med erinran att Nilsson
blifvit till omförmälda befattning den 30 december 1875 antagen genom
kontrakt, stäldt på tre månaders uppsägning, att hans aflöning dervid
bestämts till 200 kronor i månaden och att han vid frånträdande! af
Nionde hufvadtiteln: bil. 5.
43
befattningen innehaft densamma 20 år 4 månader, tillika anfört, huru¬
som af direktionen för flottans pensionskassa vore i ett den 19 oktober
1896 afgifvet infordradt utlåtande i anledning af Nilssons då gjorda
underdåniga ansökning om erhållande af pension från allmänna indrag-
ningsstaten meddeladt, att Nilsson år 1883 hos direktionen framstäf
begäran att för vinnande af pensionsrätt i kassan få erlägga enkla retro¬
aktiva pensions- och gratialafgifter från och med år 1876, då hans an¬
ställning vid flottan börjat, men att direktionen enligt beslut den 24
april 1883 funnit Nilsson dåmera icke vara härtill berättigad af den
orsak att, jemlikt. § 12 i nådiga kungörelsen den 24 november 1876
angående nya grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, dessa grunder egde tillämpning endast å sådana redan i
tjenst varande månadslönare vid flottans militärdepöter och varfsstationer,
som anmält sig vilja derpå ingå, hvartill Nilsson i vederbörlig ordning
förklarat sig icke villig.
På grund af hvad i förevarande fråga förekommit har statskontoret
ansett Nilsson vara förtjent af något understöd för sina återstående
dagar, hvilket dock, med afseende å beskaffenheten af hans anställning,
hans sena tillträde till befattningen och hans till följd deraf jemförelse¬
vis korta tjenstetid, icke borde utgå med högre belopp än 600 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och i enlighet med stats¬
kontorets tillstyrkan får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till nästsammanträdande Riksdag aflåta nådig framställning
om beviljande åt förre verkstadsföreståndaren Gustaf Nilsson af en årlig
pension af sex hundra kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå
från och med den 1 januari 1898.
Hvad departementschefen sålunda hemstält be¬
hagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af stats¬
rådets öfrige ledamöter, i nåder gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom expedieras till finans¬
departementet för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Joachirnsson.
44
Nionde hnfvudtiteln: bil. 6
[10.]
Anslag till
upprätthål-
lande af
arméns pen¬
sionering.
Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 17 december 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet friherre Rappe föredrog i under¬
dånighet:
Departementschefen anförde härefter:
Sedan innevarande års Riksdag, med anledning af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, för nästkommande år anvisat ett förslags¬
anslag å 1,540,000 kronor eller samma belopp, som från och med 1894
anvisats dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensio¬
nering och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder, har direktionen öfver nämnda kassa uti underdånig
skrifvelse den 17 sistlidne november anhållit, det Eders Kongl. Maj:t
Nionde hufvndtiteln: bil. 6.
45
tacktes till nästa Riksdag föreslä, att äfven Br år 1899 ett
å 1 540 000 kronor måtte för nyssnämnda ändamål a extra stat anvisas.
’ Såsom stöd för denna framställning har direktionen åberopat sin
sistlidna år angående anslagsbehofvet för år 1898 aflatna skrifvelse,
hvaruti direktionen anfört, att, ehuru förutnämnda belopp>vlsat
vara för det afsedda ändamålet fullt tillräckligt, det .a andra sidan dock
mötte synnerlig svårighet att så långt förut som t va ar till s^ran
gifva den erforderliga summan, med anledning hvaraf och da, enl g
förut gjordt antagande, tidpunkten för inträdande af ett mera norma
förhållande i afseende å tillkomst och afgång på pensionsstaten borde
inom några år inträffa, hvarefter det framtida anslagsbehoivet b efve
lättare att beräkna, direktionen ansett sig icke hora aska högre anslags-
belonm än som under de senaste åren blifvit beviljadt.
PPå grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t tacktes
f0reSlatfiSextra°8tat för år 1899 anvisa ett förslagsanslag afl,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan åt? afstå det för året densamma t. Ikommande förhyda
vederlag för de till statsverket indragna rusthallsafgifterna, och de
ttlf fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkanda grunder
för sådana pensioners utgående.
Till denna departementschefens hemställan, hvar¬
uti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af detta protokoll finansdepartementet tillställas
för iakttagande vid uppgörandet af förslag till regle¬
ring af utgifterna under riksstatens nionde hutvud-
titel.
Ex protocollo:
Carl Heijkenskjöld.
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.
7
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
Finansplanen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1898.
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Härefter yttrade departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister:
Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. I Sami. 1 Afd.
Närvarande:
De anslag, Eden Kong! Maj:t på de enskilda departements-
chefernas föredragning beslutit äska af Riksdagen för år l»yy, utgöra lerna
tema under
hufvud-
titlar nct
sålunda:
11
2 Finansplanen: statsrådsprotokollet
I hufvudtiteln: ordinarie: kronor
II
III
IV
V
VI
VII
VIII
IX
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra :
ordinarie:
extra:
•n
r>
11
H
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
1,370,000
100,000
|
_
|
3,842,450
28,250
|
__
|
606,750
4,500
|
_
|
26,575,280
6,011,620
|
_
|
7,273,795
4,859,505
|
—
|
5,779,700
4,315,100
|
—
|
19,275,750
876,150
|
--
|
15,053,799
1,290,701
|
___
|
3,429,450
1,540,000
|
—
|
kronor 1,470,000: —
„ 3,870,700: —
„ 611,250: —
„ 32,586,900: —
„ 12,133,300: —
„ 10,094,800: —
„ 20,151,900: —
„ 16,344,500: —
4,969,450: —
ÄT. , har Kongl. Maja förut denna
dag pa föredragning af chefen för civildeparte¬
mentet besluta föreslå Riksdagen att till utgå¬
ende under år 1899 utom hufvudtitlame å riks-
staten anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar... kronor 3,500,000: —
y> fortsättning af stats¬
banan mellan Boden och
Ytter Morjärv ...........
» fortsättning af stats¬
banan mellan Krylbo
och Örebro................
kronor 102,232,800:
1,300,000: —
3,800,000: —
Riksgälds•
kontorets
ställning.
8,600,000:
----——- / /
Fullmäktige i riksgäldskontor hafva i
skrifvelse af den 9 sistlidne december, som torde
få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för år
Transport kronor 110,832,800:
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 110,832,800:
1899, hvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror: .
riksdavs- och revisionskostnader samt anöningai
m. m., förslagsvis ................... kronor 723,800: —
räntor och afbetalningar å stats¬
skulden ... kronor 13,334,500: —
efter afdrag
af de till
riksgälds-
kontoretin-
gående rån¬
te- och kapi¬
talbetalnin¬
gar ............
förslagsvis.....
2,988,800: —
„ 10,345,700:— „
11,069,500:
I riksstaten för hvart af åren ^ 1896,
1897 och 1898 har afsatts ett belopp åt
1,400,000 kronor, som tillgodoförts den enligt
nådigt bref den 15 november 1895 under stats¬
kontorets förvaltning stälda arbetareförsäkiings-
fonden. Enligt hvad jag inhemtat har numera
inom civildepartementet utarbetats ett förslag^
till lag angående försäkring för beredande af
pension eller lifränta, hvilket förslag, derest er¬
forderlig ytterligare behandling af detsamma
hinner verkställas, torde komma att föreläggas
innevarande års Riksdag. De kostnader, som
antagandet af detta förslag skulle komma att
medföra för staten, hafva beräknats för första
året till 1,927,000 kronor.
Efter samråd med chefen för civildepar¬
tementet, anser jag mig böra hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att till' arbetareförsäkringsfonden må
i riksstaten för år 1899 afsättas ett, belopp af
Transport
2,000,000:
krön or 123,902,300:
Afsättning till
arbetareför¬
säkrings- |
fonden.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Afsättning till
underlättande
af åtgärder
för arbetares
olycksfallsför¬
säkring oen
sjukkassors
bildande.
Transport kronor 123,902,300: —
ett af åren
11
250,000: —
Afsättning till
statsverkets
kassaförlags-
fond.
I riksstaterna för hvart och
1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 har Riksda¬
gen på Eders Kong!. Maj:ts framställning upp¬
töa ett belopp af 1 Öl),000 kronor till under¬
lättande af åtgärder för arbetares olycksfalls¬
försäkring och sjukkassors bildande. Af dessa
afsätta medel aterstodo vid 1896 års utgåno-
335,579 kronor 34 öre. Då, enligt hvad chefen
för civildepartementet meddelat mig, till följd
af den med innevarande års början i kraft trä¬
dande ökning i det från staten utgående för-
valtningsbidrag till registrerade sjukkassor, möj-
hgt är, att större delen af nämnda återstod kan
hafva åtgått vid slutet af innevarande år, får
jag, efter samråd med chefen för nämnda de¬
partement och med hänsyn till det ökade årliga
behofvet af medel för ifrågavarande ändamål,
tillstyrka, att för ändamålet må för år 1899
afmätt as............................ ’
Summan af statsverkets utgifter för år
1899 uppgår således till ...............................
Statsverkets tillgångar för den förevaran¬
de statsregleringen äro beräknade till.................
Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „
återstår ett belopp af............................................'.'.['kronor 574,700.
„ °ot tar .U1?der f?are tider Jarit vanligt, att det öfverskott, som
uppstått efter det medel anvisats för öfriga statsbehof, blifvit afsatt till
förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond. Det skulle alltså äfven
nu kunna ifrågakomma att för sådant ändamål disponera det förefint¬
liga ofverskottet, 574,700 kronor. Jag har emellertid förut i dag såsom
mm åsigt . uttalat, att, med begagnande af en del utaf det å 1897 års
statsreglering uppkomna betydande ofverskottet, anordningar borde vid¬
tagas för åvägabringande af den ändring i sättet för statsinkomsternas upp¬
ätande i nksstaten, att åtminstone större delen af de inkomster, sompåräk-
nats för ett ar, men inflyta först under det derpå följande, upptagas i riks-
staten för det ar, under hvilket de inflyta; och har Eders Kongl. Mai‘t
med godkännande af denna åsigt, förordnat om den för ändamålet erfor-
erhga utredning. Da, enligt hvad jag hoppas, förslag om vidtagandet
kronor 124,152,300: —
kronor
124;727,000
124,152,300
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5
af den ifrågavarande anordningen, hvilken komme att på ett i någon
mån effektivare sätt — verka i samma riktning som en ökning i stats¬
verkets kassaförlagsfond och sålunda faktiskt öka statsverkets rörelse¬
kapital med ett betydande belopp, skall kunna föreläggas 1899 års
Riksdag, synas mig skäl saknas att af det nn ifrågavarande beloppet
till kassaförlagsfonden afsätta mer än som fordras till dess uppbrin¬
gande till jemnt 15,000,000 kronor.
Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1896 års nkshufvud-
bok vid samma års slut ......................................... kronor 14,122,9(17. 27.
Till fonden har vidare afsatts:
enligt riksstaten för år 1897 ................................ 55
1898 „ 36,300: —
55 55 55 55 .......................... .”----------
hvadan fonden vid innevarande års utgång kom¬
mer att utgöra ................................................ kronor 14,959,307. 2t.
För fondens fyllande till 15,000,000 kronor fordras alltså en ytter¬
ligare afsättning till densamma af 40,692 kronor 73 öre; och hemställer
jag, att sistnämnda belopp må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond.
Återstoden af den för året disponibla tillgångssumman, eller 534,007 Afsättning till
kronor 27 öre, synes mig böra användas till ökad afbetalning på extra amortc-
statsskulden I fråga om formen för en sådan afsättning tillåter jag mig ring af stats-
erinra derom, att med anledning af upptagandet utaf 1888 års från obliga- skulden.
tionsinnehafvarnes sida ouppsägbara svenska tre procent statslån 1889 års
Riksdag beslöt, att till de under riksgäldskontor^ förvaltning stående
liqvidations- och amortissementsfonderna skulle årligen, räknadt från och
med år 1890, utbetalas en annuitet till belopp motsvarande fyra procent
af den för nämnda lån erhållna valuta, eller 885,333 kronor 33 öre, af
hvilken annuitet ränta å 1888 års lån främst skulle utgå, men återstoden
användas till amortering å statsskulden medelst ökad utlottning eller
obligationsinköp tid efter annan. Beloppet af nyssnämnda annuitet be¬
stämdes med hänsyn dertill, att-, då låneaftalet angående ^1888 års lån
afsåg konvertering af belopp tillhörande 1872 och 1878 årens lån oc i
således hela den, efter afdrag af kapitalrabatten, inflytande valutan
komme att användas till betalning af skuld, löpande med fyra procent-
årlig ränta och utgörande samma belopp som det, hvartill nämnda valuta
uppginge, för 1888 års lån en annuitet ansågs böra anvisas till beloppet
lika med räntan å den till konvertering afsedda skulden,^ hvilket belopp
sammanfölle med fyra procent å valutan för 1888 års lan efter afdrag
af kapitalrabatten. I fullmäktiges i riksgäldskontor^ förut omformalda
förslagsberäkning för år 1899 är af berörda annuitet, 885,333 kronor
Disposition af
besparingar ne
<i fn tf vild-
tiilarnc
6 Pinans planen: statsrådsprotokollet.
33 öre, ett belopp af 800,000 kronor beräknadt såsom ränta å 1888
års lån, hvaremot återstoden, eller 85,333 kronor 33 öre, i enlighet
med 1889 års Riksdags beslut afsatts till fonden för extra amortering
af statsskulden.
Med afseende å hvad jag ofvan anfört, anser jag mig böra för¬
orda, att det belopp, som af de för år 1899 beräknade statstillgångar
återstår, sedan de Beräknade utgifterna blifvit tillgodosedda och förut om-
förmälda afsättning till kassaförlagsfonden egt rum, eller 534,007 kronor
afsättas till fonden för extra amortering af statsskulden
utöfver det af fullmäktige i riksgäldskontoret i sådant afseende redan
beräknade belopp, 85,333 kronor 33 öre, då alltså afsättningen i sin
helhet komme att uppgå till 619,340 kronor 60 öre. Jag hemställer
fördenskull, att det i förut omförmälda förslagsberäkning öfver riksgälds-
kontorets utgifter för år 1899 till räntor och afbetalningar å statsskulden
upptagna belopp, 13,334,500 kronor, må höjas med 534,007 kronor 27 öre
till 13,868,507 kronor 27 öre, hvarigenom beräkningen af de riksgäldskonto-
rets utgifter för nyssnämnda år, för hvilka ersättning bör af statsverkets
medel beredas, skulle erhålla följande förändrade utseende:
riksdags- och revisionskostnader samt
aflöningar m. m., förslagsvis ... kronor 723,800: —
räntor och afbetalningar å statsskul¬
den......... kronor 13,868,507:2 7
efter afdrag
af de till
riksgälds¬
kontoret in¬
gående rån¬
te- och kapi¬
talbetalnin¬
gar ........... „__ 2,988,800: —
förslagsvis ...................................... „ 10,879,707: 27 11,603,507: 27
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid ståts-
regleringen för år 1899 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvud-
titlarne fortfarande må blifva gällande.
På statsrådets”tillstyrkande^bekagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han er-
7
hållit protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med af¬
seende å statsregleringen, uppsätta och till justering
inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo:
E. Lagerbring.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1
Bil. Litt. B.
Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.
Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 9 nästlidne november
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed äran
öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvardera året 1897 och 1898 samt
redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1899.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskilt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.
Stockholm den 9 december 1897.
ALB. ANDERSON.
PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM. OTTO M. HÖGLUND.
J. JOHANSSON. W. ODELBERG. G. F. ÖSTBERG.
H. Sederholm.
Bih. till Iliksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Åfd.
1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor^ ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den 9 december
1897 .......................................................................... 5,450,280:5 7
Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot uppköpta obligationer ... 665,184: 19
„ reverser och depositions¬
bevis.................................... 16,702,500:— 17,367,684: 19
Utländska valutor .............................. 6,061,532: 6 9
Saldo å räkningar med utländska
banker och bankirhus............... 221,838: 95 6,283,371: 64
Inkomster;
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an¬
visade låneunderstöd, som förfalla med 1,411,500 kronor, hvar¬
af beräknas inflyta
Ränta å utbetalda belopp från odlingslånefonden
Kapitalafbetalning å lån till kongl. telegrafstyrelsen
för fortsatt utveckling af statens telefon¬
väsende .......................................... 225,000: —
Ränta å lån till dito dito ..................... 92,020: 8 3
Dito å tillsvidare förräntade medel ..........................
1,157,600:
177,969: 43
317,020: 83
150,000: —
29,101,336 40
1,802,590
Transport|30,903,926
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3
utgifter från och med den 9 december 1897 till årets slut.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek
Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret.................
Ränta å 1887 års 3°/lö % obligationer ....................
Förfallna obligationer af 1891 års tillfälliga lån
Ränta å Malmö—Billesholras jernvägsaktiebolags af
riksgäldskontoret öfvertagna obligationslån jemte
inlösningsprovision ...................................................
Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna
kommunlån ........................................................_.....
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgifts-
kapital samt å Göta kanals reparationsfond............
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter...........................
Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—
Motala—Mjölby jernväg, återstoden ...................... 730: 31
Vid 1890 års rikdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifråga-
kommande kostnader vid inköp af jernvägen
mellan Luleå och norska gränsen, återstoden.....
Vid 1895 års riksdag till utgående från riksgälds¬
kontoret beviljadt belopp, 2,600,000 kronor, för
anläggning af en bibana från Vännäs till Umeå
och Storsandskär, återstoden .............................
10,000
5,000
4,550
4,410
8,280
25,724: 15
15,300: —
9,191: 33
229,042: 7 7
150,000 —
82,
2,037,
379.
Transport! 2,500,
455 4 8
,815 08
,773 08
1)43,64
4 FinansPIanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.
Transport
Summa kronor[30,903,926 6 6
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5
Transport
•in - ,.- »yU 1 - . v- : ‘' * ' *f 1$** ?*}K Ml l
|
2,500,043
|
64
|
Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:
Återstoden af 1897 års anslag, 1,500,000 kronor, ........................
|
1,162,500
|
|
Vid 1897 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret an-
visadt nytt låneunderstöd till Uddevalla—Venersborg—Herr-
ljunga jernvägsaktiebolag, högst......................................................
|
620,000
|
|
Vid samma års riksdag å riksgäldskontoret anvisadt ytterligare
lån till kongl. telegrafstyrelsen, 1,000,000 kronor, lör fort¬
satt utveckling af statens telefonväsende, återstoden ..............
|
400,000
|
|
Odlingslånefonden:
1893 års anslag, återstoden af kronor 661,595:47, 511,595:47
|
%
|
|
1894 „ „ ............................................................. 32,446:01
1895 ............................................................. 63,301:7 3
1896 ,, „ ............................................................ 116,604:4 7
1897 „ „ ................................■■■•• 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnda år
beräknade, till kongl. statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån 525,500:— 474,500: —
|
1,198,447
|
68
|
Beräknad behållning vid 1897 års slut.............................................
|
25,022,935
|
34
|
Summa kronor
|
30,903,926
|
6 6
|
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor .yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfrer Riksgäldskontorets
25,022,935!34
3,276,000
I Beräknad behållning vid 1898 års början ..........................................
• Inkomster:
| Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an¬
visade låneunderstöd, som under år 1898 förfalla
| med 2,694,500 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,437,200: --
i Ränta å 1885—1898 års hela anslag till odlings-
j . lånefonden.................................................................. 243,000: -
; Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 400,000:_
: Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt ut¬
veckling af statens telefonväsende....................... 195,800:_
-----j
j Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1898 upptagna riksdags- och revisionskostna-
der, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 13,995,000: —
efter afdrag af den för riksgäldskontoret under
samma tid beräknade inkomst af kapital- och
ränteinbetalningar.................................................... 3,276,000: — 10,719,000
Upplåning:
Vid 1897 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma
och föregående.år ................................................ 9,927,959:08
Vid samma års riksdag beräknad upplåning: för
år 1898:
till betäckande af motstående beräknade utgifter:
för odlingslånefonden............. 428,200: —
„ lån till enskilda jernvägs-
anläggningar ......'................ 1,500,000: -
1,928,200: —
Transport 11,856,159: 08 |39,017,935
34;
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
inkomster och utgifter år 1898.
Utgifter:
Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
Riksdags- och revisionskostnader ........................... 585,000
Kyrkomöteskostnader................................................
Kostnader för Riksdagens hus................................
„ „ „ bibliotek......................
Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret
Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito
Aflöning, resekostnader och expenser för justitie¬
ombudsmannen och hans expedition.............
45.000
25.000
3,000
75,150
14,400
21,250: —
768,800:
Annuiteter och räntor:
Till Hans Maj:t Konungen ..................................... 300,000:
Annuitetsanslag:
1860 års lån emot KaPital-
premieobligationer 112,222: 2 2
1880 års 3i% lån 1,524,600: —
1886
1890
1894
•n
ii
ri
3\%
3 h %
3 %
Ränteanslag:
1887 års 3 A %
lån .1,755,324: —
1888 års
3% lån 800,000: —
249,777: 78
345,333: 33
132,300: —
2,364,233: 3 3
Ränta.
180,777: 7 8
3,537,072: —
2,049,102: 22
1,164,496: 67
540,000: —
7,471,448: 6 7
2,555,324:
Transport 2,364,233: 33 10,026,772: 67 1,068,800:
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport 11,856,159: 08
För betäckande af ett från riksgäldskontoret på
grund af kongl. brefvet d. 24/7 1896 till Malmö—
Billesholms jernvägsaktiebolag utbetaldt belopp
för af nämnda bolag förskottsvis betalda räk¬
ningar, som till bolaget inkommit efter af-
slutandet af dess räkenskaper för år 1895,...... 2,140: 0 2
kronor 11,858,299: 10
som minskas med:
under tiden från den 30 april 1897 verkstäld
upplåning genom försäljning af 1887 års
3 t6t % obligationer....................... 117,935: —
af kongl. telegrafstyrelsen åter¬
betalda lånemedel för telefon¬
väsendets utveckling ................ 412,500: —
skilnaden mellan 1896 års beräk¬
nade anslag till odlingslåne-
fonden, 605,000 kronor, och det
enligt kongl. brefvet d. 22/,0
1897 till utgående från riks¬
gäldskontoret bestämda belopp,
116,604 kronor 47 öre, ........... 488,395: 53 1,018,830: 53
39,017,935
10,839,468
57
Summa kronor 49,857,403
91
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Kapital. Ränta.
Transport 2,364,233: 33 10,026,772: 67
Till fonden för extra
1,068,800: —
amortering af stat s-
skulden
85,333: 3 3
kronor 2,449,566: 66 10,026,772: 67 12,476,339: 33
Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk-
stäld upplåning ...........................................................
Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö
—Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgälds¬
kontoret öfvertagna obligationslån 166,190: —
Ränta och amortering å af riksgälds¬
kontoret öfvertagna, för teckning af
aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag upptagna kom¬
munlån .................................................
203,300:
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hem-
giftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands
och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags för¬
fallna obligationer och kuponger, tillsammans
kronor 15,345: 8 6, som för motstående ersättnings¬
belopps utjemnande upptagas till
65,051: 81 231,241:81
15,318: 86
Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnade kassabehållningar ..............................
Vid 1893 års riksdag anvisade medel till odlingslånefonden:
1898 års anslag .................................................. 1,000,000:
efter afdrag af för samma år beräknade, till
kongl. statskontoret inflytande annuiteter å
odliugslån........................................................... 571,800:
Låneunderstöd till enskilda jern vägsanläggningar:
1898 års anslag ........................................................................
Beräknad behållning
vid 1898 års slut
Summa kronor
13,995,000
30,000,000
428,200
1,500,000
3,934,203
49,857,403
Bill. till Rilisd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd.
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontoret»
Beräknad behållning vid 1899 års början
3,934,203 9i
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an¬
visade låneunderstöd, som under år 1899 förfalla
med 2,707,200 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,450,000: —
Ränta å 1885—1898 års hela anslag till odlings-
lånefonden................................................................... 243,000: —
Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 100,000: —
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende.................. 195,800: —
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1899 upptagna riksdags- och revisionskost-
nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 14,058,300: —
efter afdrag af den för riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
kapital- och ränteinbetalningar.................... 2,988,800: — 111,069,500'_
Transport 17,992,503191!
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11
inkomster och utgifter år 1899.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt ajtöningar m. in.
Riksdags- och revisionskostnader ................................
Kostnader för Riksdagens hus...................................
„ „ „ bibliotek ..........................
Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret
Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito ....
Aflöning, resekostnader och expenser för justitie¬
ombudsmannen och hans expedition .........
Annuitet er och räntor:
Till Hans Maj:t Konungen ......
Annuitetsanslag: Kapital.
1860 års lån emot
premieobligationer
1880 års 3 \ % lån
1886 ,, 3 i % ,,
1890 ,, 3 i % „
1894 „ 3 % „
8,888: 89
1,633,500: —
249,777: 7 8
357,333: 3 3
132,300: —
2,381,800: —
Transport 2,381,800: —
Ränta.
81,884: 44
3,481,805: 25
2,049,102: 22
1,152,200: —
540,000: —
7,304,991: 91
7,304,991: 91 1
585,000: —
25,000: —
3,000: —
75,150: —
14,400: —
21,250: —
723,800:“—
300,000: —
,023,800: —
12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Upplåning:
till betäckande af motstående beräknade utgift:
för lån till enskilda jernvägsanläggningar
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13
Kapital. Ränta.
Transport 2,381,800: — 7,304,991:91 1,023,800: —
Ränteanslag:
1887 års
3 TU %
lån. 1,755,324: —
1888 års
3% lån 800,000: — 2,555,324: —
Till fonden för extra
amortering af stats-
! skulden..................... 85,333: 3 3 ___
kronor 2,467,133: 3 3 9,860,315:91 12,327,449:24
Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk-
stäld upplåning .....................................................
Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö
i —Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgälds¬
kontoret öfvertagna obligationslån... 163,910:
'Ränta och amortering å af riksgälds¬
kontoret öfvertagna, för teckning af
aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag upptagna kom¬
munlån ................................................... 65,051: 81
i Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hem-
giftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands
i och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags för¬
fallna obligationer och kuponger, tillsammans
15,343 kronor 28 öre, som för motstående ersätt¬
ningsbelopps utjemnande upptagas till ...............
Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:
1899 års anslag ............................................................
Beräknad behållning vid 1899 års slut .....................
462,700:
228,961: 8 1
15,388: 95
Summa krono:
Bih. till Riksd. Prot. 1808. 1 Sami. 1 Afd.
14,058,300 —
1,500,000 —
3,934,203 91
j 19,492,503j 91
3
Statsverkspropositionens justering.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari
1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
. Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade,, af
statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Waldemar Roos.
Bih. till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. L Afd.