10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.
N:o 8.
Af herr C. Johansson i Aflösa, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och förslag angående statens
öfvertag ande af utbildning utaf lärare vid småskolor.
Ehuru både regering och Riksdag, allt sedan tillkomsten af kongl.
förordningen angående folkundervisningen i riket, städse vinnlagt sig
om bildningens höjande hos samhällets lägre befolkningsklasser, så
synes mig likväl, hvad folkundervisningen angår, i ett afseende en
verklig brist vara rådande. Ty under det staten med berömvärd om¬
sorg upprättat läroanstalter för utbildande af lärare och lärarinnor i
folkskolan, har i det fallet för småskolan ingenting gjorts. Genom detta
inkonseqventa, allt hittills fortsatta till vägagående har man, enligt mitt
förmenande, på nu antydda området ej i så hög grad, som önskligt
varit, främjat folkundervisningen. Detta är ett missförhållande, som
efter min uppfattning, så fort ske kan, bör undanrödjas.
Af samma vigt och betydelse som det är, att staten upprättat
seminarier för utbildning af lärare i folkskolan, anser jag det likaledes
vara, att från statens sida dylika åtgärder vidtagas jemväl i afseende
på småskolans lärarepersonal. Ty fördelen af att denna corps på ett
likartadt sätt öfver hela riket genom statens försorg blefve danad för
sin betydelsefulla lifsgerning, tror jag ej vore ringa.
Men sådana äro ej förhållandena för närvarande i vårt land. Att
döma af undervisningstidens längd fordrar man på skilda orter helt
olika kunskapsmått af småskolans lärare, oaktadt dessa öfverallt hafva
samma arbete att utföra. I de i riket befintliga landstingsseminarierna
för utbildande af lärare i småskolan är lärotiden mycket olika tilltagen.
Detta förhållande synes mig tala för, att dylika bildningsanstalter borde
Motioner i Andra Kammaren, N:o 8.
11
upprättas af staten, då tiden för dessa lärares kurser kunde blifva i
mera vidsträckt mån pröfvad, och lika bestämmelser stadgade för hela
landet.
Det förefaller mig, som skulle statens skyldighet i afseende på
utbildningen af både folkskolans och småskolans lärare vara alldeles
enahanda. Men som det nu är, blir småskolan mer än styfmoderligt
behandlad. Folkskolan får allt, småskolan intet! I ett folkskolelärare¬
seminarium kan en lärjunge i lyckligaste fall för hvarje år under sin
fyraåriga studietid af statsmedel erhålla ända till 100 kronor i premier,
i ett privat seminarium för småskolan får en elev vanligen betala be¬
tydligt öfver detta belopp endast för den meddelade undervisningen.
I öfverensstämmelse härmed skulle man ju kunna tänka sig, att
staten ej befattar sig med småskolans verksamhet, men så är lyckligtvis
ej förhållandet, ty staten bidrager ej allenast till småskolelärarnes lön,
utan gifver dem äfven pension och kontrollerar deras verksamhet all¬
deles på samma sätt, som det sker med folkskolans lärare. När nu så
är, synes mig staten jemväl hafva skyldighet att med afseende på
lärarnes utbildning för sitt kall bereda samma förmåner åt alla, vare
sig de ha för afsigt att träda i folkskolans eller småskolans tjenst.
Med anledning häraf, samt då genomförandet af en reform i den
af mig nu påpekade rigtningen är af så vidlyftig beskaffenhet, att jag
ej kan framställa något fullständigt förslag derutinnan, får jag vörd¬
samt hemställa,
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning angående statens öfvertagande af lärarnes
utbildning för småskolan samt sedan till Riksdagen
inkomma med förslag derom.
Stockholm den 19 januari 1898.
Carl Johansson,
Aflösa.