14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
N:o 72.
Af lierr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, om ändring af lagen
angående skyldigheten att deltaga i kostnaden för bygg¬
nad och underhåll af tingshus m. m.
Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda
författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tings¬
hus och häradsfängelse, är i lag den 26 september 1884 förordnadt:
»Att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan byggnad
skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga,
för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerde¬
del af derå belöpande fyrktal. Uppkommer vid den beräkning bråktal,
skall det bortfalla.»
Under hänvisning till motion angående föreslagen förändring i lag
rörande skyldighet att bygga och underhålla kyrka med hvad dertill hörer,
i hvilken i en kort och sammanträngd historik redogöres, hurusom en rätt¬
vis reglering mellan de skattskyldige af den bygnadsskyldighet, hvarom
1, 2 och 4 §§ i 26 kap. byggningabalken omförmäla, sedan lång tid till¬
baka stått, så att säga, på dagordningen utan att ännu fullständigt kunnat
uppnås, vågar jag framställa förslag om ändring äfven beträffande bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten af tingshus och häradsfängelse.
Några nya skäl utom dem, som förut i riksdagen andragits för rätt-
telse härutinnan, hvarken kunna eller behöfva anföras. Sjelfva lag¬
utskottet har erkänt dem vara så öfvertygande, att »om det varit fråga om
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
lagstiftning i ett nytt ämne, skulle densamma efter nutidens förhållanden
icke föranledt till en sådan fördelning af skyldigheten, som i 1884 års
lag stadgats».
Härmed har lagutskottet erkänt det berättigade i en rättelse be¬
träffande byggnads- och underhållsskyldigheten af tingshus och häradsfän-
gelse; och att denna rättelse bör ske, oafsedt att det gäller »ett gammalt
ämne» eller »gammal orättvisa», har af lagstiftaren till fullo erkänts och
bekräftats på andra områden under de senare åren.
Icke heller torde det vara lämpligt, att lagutskottet fortfarande hän¬
visar till sitt gamla skäl för afslag, nemligen: »att nya lagberedningen i
sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit hela
den ifrågavarande byggnadsskyldighetens öfverflyttande på staten; och att
detta förslag torde i sammanhang med frågan om domstolsorganisationen
komma under statsmagternas pröfning». Ett tiotal af år hafva gått, sedan
utskottet började använda detsamma, och ytterligare tiotal torde komma
att gå, innan denna reform genomföres; men under tiden fortgår orätt¬
visan, hvilken på många ställen är ganska känbar. Det kan med skäl
frågas: Hvarför skola egare eller innehafvare af fastighet deltaga fyra-
dubbelt mot andra beskattningsföremål, då det visat sig, att skattskyldige
efter sistnämnda kategori lika mycket, om icke mera än fastighetsegaren,
besvära domstolarne och hafva intresse utaf rättskipningens behöriga hand¬
hafvande? Hvarför icke här fördela bidragen för upprätthållande af dessa
lika med hvad som för andra nyttiga samhällsinstitutioner är stadgadt?
Aktning för lagstiftaren befrämjas ej, när sådana orättvisor ligga i öppen
dag och hvilka beröra förhållanden, inom hvilka lag och rätt skola skipas.
Det tillkommer således Eiksdagen att, intill dess staten möjligen åtager
sig ifrågavarande byggnadsskyldighet, fördela densamma emellan de skatt¬
skyldige efter hvars och ens skatteförmåga, angifven genom det honom
påförda fyrktalet.
Med stöd af hvad sålunda anförts vågar jag vördsamt föreslå,
att, med ändring af hvad i lagen af den 26 sep¬
tember 1884 stadgadt är, Riksdagen ville för sin del
antaga följande lag angående skyldigheten att deltaga
i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och
häradsfängelse:
att i kostnaden för uppförande och underhåll af
sådan byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 73.
erlägga kommunalutskylder, deltaga efter den grund,
som för utgörande af dessa utskylder finnes stadgadt.
Ock anhålles, att lagutskottet, till hvilket motionen torde remitteras,
vidtager den redaktionsförändring, som för syftets vinnande må kunna
anses erforderlig.
Stockholm den 26 januari 1898.
Ollas A. Ericsson.
N:o 73.
Af herr N. Andersson i Pettershorg, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran, att fastståld idräkning öfver skatte-
• köpeskilling en för de kronan tillhöriga hemman och
lägenheter, hvilka må till skatte lösas, måtte åboarne
tillställas m. m.
Då hemman och lägenheter, till hvilka kronan har äganderätt och
hvilka emot en till staten ingående afgift få till »skatte» lösas, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga förordningar af den 19 september 1723 och den 21
februari 1789 samt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelser af den 24 januari
1790 och den 15 december 1848, numera till allra största delen utgöras
af mindre lägenheter, så hafva på senare tiden väckts åtskilliga förslag,
åsyftande dessa egendomars öfverförande från »krono-» till »skatte-»
utan lösen. Ehuru en sådan omföring tydligtvis skulle medföra mera