Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.
1
N:o 68.
Af herr 0. Anderson i Hasselbol, om ändrade bestämmelser i
fråga om tull å silke.
Vid 1892 års riksdag höjdes tullen på siden varor i högst väsentlig
grad, i det att tullen, som förut utgjorde 2 kr. 80 öre pr kilogram för
band, väfnader, snörmakeriarbeten, strumpor och spetsar, höjdes till 8 kr.
för band och väfnader, till 9 kr. för sidenskor, strumpor och snörmakeri¬
arbeten samt till 12 kr. för spetsar.
Oaktadt en så högst väsentlig tullförhöjning blef genomförd, fäste
bevillningsutskottet och Riksdagen icke något afseende vid att en så be¬
tydande höjning af tullarne på de färdiga fabrikaten skulle bereda idkarne
af dessa näringar ett öfvermåttan högt tullskydd. Men 1893 blef eu i
Andra Kammaren af friherre von Schwerin väckt motion om tull å rå¬
silke med 2 kr. pr kilogram och förhöjd tull å färgadt eller blekt silke
från 1 till 3 kr. pr kilogram af bevillningsutskottet tillstyrkt och i Andra
Kammaren antagen med den öfverväldigande majoriteten af 181 mot 35.
Detta Andra Kammarens beslut blef äfven Riksdagens i den gemen¬
samma voteringen med 202 röster mot 148. Nästförlidna Riksdags be¬
villningsutskott föreslog att borttaga råsilkestullen af det skäl, att råsilke
användes numera i större utsträckning vid tillverkning af sådana varor,
som icke utgöra lyxartiklar, såsom beståndsdelar i klädesvaror, till öfver¬
spinning af elektriska ledningar med flera tekniska ändamål.
Utskottets förslag antogs i Första Kammaren, men förkastades i den
Andra Kammaren; men i den gemensamma voteringen segrade utskottets
Bih. till Iliksd. Prot. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. (N:is 68—72). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.
förslag eller borttagande af tull på råsilke med 180 röster mot 177. Att
frågan fick denna utgång torde bero derpå, att många, som deltogo i den
gemensamma omröstningen, voro frånvarande, då frågan strax före påsk¬
ferierna debatterades i Andra Kammaren, och således ej voro i tillfälle att
taga del af de tungt vägande skäl, som der anfördes för bibehållandet af
råsilkestullen och som föranledde kammaren att utan votering fatta sitt
beslut.
Hvad klädesvarorna beträffar, deri silke ingår, torde vara alldeles
obehöflig! att borttaga råsilkestullen, då 1892 års Riksdag höjde tullen
på kläder från 20 till 100 procent af tygets värde, då i kläderna silke
ingått till någon del. De elektriska ledningstrådar, som före år 1892 voro
tullfria, åsattes vid nämnda års riksdag en tull af 1 kr. pr kilogram, och
dessa tullsatser må väl räcka bra till som tullskydd för att tåla vid en
råsilkestull af 2 kr.
Att förbrukningen af silke till sin hufvudsakligaste del hör till be¬
nämningen lyxartiklar, kan väl icke bestridas, och för den skull lämplig
att vara underkastad en måttlig s. k. finanstull. Och som fabrikanter¬
nas tullskydd är allt för högt utan någon tull på råsilke, så vågar jag,
såväl på grund af det anförda som för att sätta Riksdagen i tillfälle att
efter moget betänkande å nyo pröfva frågan, vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta:
a) att tullen för silke, färgadt eller blekt, skall
höjas till 3 kr. pr kilogram;
b) att silke, rått ofärgadt, åsättes en tull af 2
kr. pr kilogram;
c) att, under förutsättning, att den här ofvan före¬
slagna tullen varder af Riksdagen beslutad, Riksdagen
jemväl måtte besluta, att rätt till restitution af tull¬
medlen vid utförsel af helsidenväfnad eller dukar ute¬
slutande af silke, skall beslutas till samma belopp som
före upphäfvande! af råsilkestullen 1897.
Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.
Stockholm den 26 januari 1898.
O. Anderson.