4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
N:o 45.
Af herr S. ÄOrdstrÖHl i Höglunda, om ersättning till nämnde¬
man för ordinarie tjenstgöring i häradsrätt in. m.
Enligt 1 kap. 2 § rättegångsbalken väljes ledamot af häradsrätt
för eu tid af sex år, dock med rätt för den valde att efter två år af¬
gå. Nu utgör det ett nogsamt kändt förhållande, att den stora mäng-
• den af dem, som inväljas till nämndemän, icke qvarstanna i rätten
längre än de två år, hvarunder de äro tvungne att qvarsitta. Sådana
täta ombyten kunna likväl icke lända till fromma för rättsskipningen.
Visserligen betraktas nämndemansinstitutionen af mången såsom för¬
åldrad och utan inflytande på rättsförhandlingarna; men så kan och så
bör det likväl icke vara. En upplyst, rättänkande och sakkunnig
nämndeman kan mången gång genom sin erfarenhet och kännedom
om sakförhållandet väsentligen inverka på rättens beslut. Om man
blott tänker sig en så enkel åtgärd som tillsättandet af förmyndare
eller godemän, så bör detta vara i ögonen fallande. I synnerhet blir
detta fallet, när en ung, oerfaren och med ortens förhållanden obekant
domare för ordet inom rätten. Om nu rättens ledamöter äro lika
oerfarne som domhafvanden, så kan häradsrättens beslut understundom
blifva af ganska betänklig beskaffenhet. För att råda bot för detta
missförhållande, torde intet verksammare medel kunna användas, än
att nämndemännen tillerkännas skälig godtgörelse för den tid, de såsom
sådana försätta. Visserligen gifvas lysar.de undantag, men ser man på
den stora mängden, så torde det knappast kunna förnekas, att nämnde-
mansbefattningen betraktas såsom ett onus, som man helst undviker,
hvilket man så fort möjligt gör sig utaf med och till hvilken befatt¬
ning hvilken medelmåtta som helst anses god nog. Så borde det
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
likväl icke vara. Förr medförde nämndemansbefattningen ganska vä¬
sentliga fördelar, såsom befrielse ifrån krono- och kungfeskjutsar m. m.,
som på den tiden rätt ofta förekommo och som utgjorde ett ganska
betungande onus. Då var denna syssla eftersökt och ansedd såsom
en utmärkelse. Nu har densamma deremot kommit i ett visst van¬
rykte till verklig skada för rättsskipningen. Då man vet, hvilket stort
inflytande ekonomien utöfvar inom det praktiska lifvet, så tror jag, att
de medel, som anslås till aflöning åt nämndemän för deras ordinarie
tjenstgöring, skola vara synnerligen väl använda, ty derigenom skulle
med all säkerhet vid rätten qvarstanna mången dugande och ärlig man,
som nu tar afsked ifrån densamma, så snart han dertill är berättigad.
På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen för sin del besluter:
att ledamot af häradsrätt, i likhet med skiftes-
godeman och ledamot af egodelningsrätt, för sin
ordinarie tjenstgöring tillerkännes dagtraktamente
med 4 kronor 50 öre för hvarje förrättningsdag, som
han personligen deltager i rättens förhandlingar
jemte reseersättning enligt femte klassen af gällande
resereglemente till och ifrån förrättningsstället; samt
att för detta ändamål under andra hufvudtiteln
auslås ett förslagsanslag af 350,000 kronor.
Stockholm den 26 januari 1898.
Sten Nordström.