Motioner i Andra Kammaren, N:q 36.
3
för arbetarepensioneringen å 1899 års riksstat begärda
anslag från 2,000,000 till 3,200,000 kronor.
Stockholm den 25 januari 1898.
F. Barnekow.
Ollas A. Ericsson.
Hj. Sjövall.
Elis Nilson.
A. G. Gyllenswärd.
B. Dahlgren.
P. O. Bunden.
Sam. Söderberg.
Nils Åkesson.
Pehr Pehrsson,
Akarp.
C. Axel Carlsson.
Max. Schenström.
D. Persson,
i Tallberg.
Nils Svensson.
Per Jönsson.
Ola Persson.
A. II. Göthberg.
Nils Andersson.
C. J. Carlsson.
Sten Nordström.
N:o 37.
Af hen P. P. Waldenström, om bestämmelse derom, att äkten¬
skap må kunna ingås inför borgerlig myndighet, när
kontrahenterna det åstunda.
Jag har vid åtskilliga riksdagar förut väckt motioner dels derom,
att personer, som icke begått nattvarden i svenska kyrkan, må kunna
erhålla kyrklig vigsel, när de det åstunda, dels derom, att personer, som
begått nattvarden i svenska kyrkan, må kunna få ingå äktenskap inför
borgerlig myndighet, om de så önska. Förslag i den förra rigtningen
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 37.
har nu kommit från annat håll, och jag skall derför inskränka mig till
att upprepa den senare motionen.
Skall det vara sanning i eu religiös handling — och kyrkan vill
ju vara eu representant och bärare af den gudomliga sanningen — så
måste den vara frivillig. Lyckligtvis inser man numera allmänt, att
tvångsdop, tvångskonfirmation, tvångsnattvardsgång äro något vidrigt,
något som icke kan tjena vare sig kyrkan eller den enskilde till gagn.
Men fullt lika onaturlig och okristlig är tvångsvigsel. Om äktenskapet
derigenom blefve heligare, om deri läge något medel att göra äktenskapet
lyckligare och makarne bättre eller trognare mot hvarandra, eller om
svenska staten eller kyrkan hade något gagn deraf, så kunde det hafva
något skäl för sig. Men ingenting sådant kan vare sig bevisas eller
uppdiktas. Det är tvärtom till skada för alla parter, att en religiös
handling påtvingas en menniska emot hennes vilja. Tv deri ligger eu
osanning, och osanningen, likasom all orättfärdighet, måste förr eller
senare medföra sitt straff. På grund deraf föreslår jag åter,
att Kiksdagen må för sin del besluta, att hvarje
äktenskap mellan svenska, till äktenskap berättigade
män och qvinnor skall kunna ingås inför borgerlig
myndighet, när kontrahenterna det åstunda.
Stockholm 26 januari 1898.
P. Waldenström.