Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
5
N:o 218.
Af herr A. V. Ljungman, i anledning af Kongl. Maj:ts propo¬
sition angående jernväg sanläggning ar för statens räkning.
Uti Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen, n:o 45, angående
jernvägsanläggningar för statens räkning, har Kongl. Maj:t bland annat
föreslagit Riksdagen att, under förbehåll att angifna vilkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark. m. m. iakttagas, besluta anläggning af en statsbana
»från Göteborg öfver Stenungssund och Uddevalla till Strömstad, hvarför
kostnaden beräknats till 14,776,000 kronor;» men då detta förslag, hvad
nämnda banas rigtning beträffar, dels afviker från det förra året i samma
ämne framlagda förslaget deruti, att linien dragits öfver Stenungssund i
stället för öfver Ucklum, dels lemnat oafgjordt, huruvida liniens sträckning
genom Herrestads socken komme att erhålla sådant läge, att anslutningen
vid lämplig station inom socknen af en bibana längs Bokenäset till Mor-
landa-Ellös möjliggjordes, dels ock förbisett att tillräckligt iakttaga statens
och fiskerinäringens intressen med hänsyn till oumbärliga bibanors fram¬
tida åvägabringande, samt då detta förhållande måste anses vara i högsta
grad ofördelaktigt för fiskerinäringen och åtminstone största delen af den
valkrets, jag representerar; så anser jag mig nu, liksom förra året, böra
srenom en särskild motion söka att utverka bättre vilkor för såväl nämnda
näring och ort som det allmänna.
Hå fortsatt utveckling af statens jernvägsnät och byggandet af en
kostsam stambana ifrågasättes, får ej förbises, vare sig att en sådan bana
bygges för århundraden och ej blott för tillfället, eller att banan bör
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
gifvas ett sådant läge, att det bäst motsvarar både ortens och rikets be¬
hof samt erbjuder bästa tillfälle till framtida utveckling genom anslutning
af bibanor. Nutidens enskilda intressen hafva nemligen icke rätt att fordra,
det statens allmänna, äfven framtida förhållanden afseende intressen skola
vika för några som helst pockande anspråk från de förra intressenas
målsmän.
Fiskerinäringens främjande kräfver tydligen möjligast gena jern-
vägsförbindelser mellan hufvudorterna i skärgården för sjelfva fiskfångsten
och det inre landets jernvägsnät» och sålunda äfven, att längdbanan gifves
en sådan rigtning att bibanor kunna erhållas, som genaste vägen förbinda
de för ändamålet lämpligaste hamnarne i skärgården med jern vägsstationer,
industrisamhällen och städer i det inre landet.
^Rikets allmänna fördel och industriens särskilda kraf sammanfalla
i detta hänseende på det tydligaste med fiskerinäringens och skärgårds¬
befolkningens.
Att gifva en bohuslänsk längdbana en sådan rigtning, att genaste
fortsättning af Uddevalla—Yenersborg—Herrlj unga-jernväg ut mot hafvet
och en ny utfartsväg från Trollhättan öfver Ström till hamn vid ungefär
midten af den långa kuststräckan mellan Göteborg och Uddevalla omöjlig¬
gjordes eller i högsta grad försvårades, strider sålunda icke blott mot
ortens i fråga, fiskerinäringens och industriens intressen, utan äfven mot
rikets allmänna fördel, och bör derför icke en gång ifrågasättas, än mindre
utföras i verkligheten.
Att skapa ett jern vägs väsende i en med lifliga sjökommunikationer
försedd ort, som går ut på att, i strid mot bättre vetande, söka att i
främsta rummet bringa till stånd sådana jernvägskommunikationer i skär¬
gården, som skola täfla med de långt billigare sjökommunikationerna eller
afse att monopolisera förmånen af jernvägsförb in delse hos städerna och
köpingen Lysekil, kan ej vara rätt och skulle för skärgården blifva i
högsta grad förderfbringande. »Kommer nemligen jernvägsförbindelse icke
hufvudorterna för sjelfva fiskfångsten till del, utan i stället göres till
monopol för de med privilegier och storartad bränvinsförsäljning försedda
samhällena vid kusten, då råkar den för hafsfisket mest betydande delen
af skärgården helt visst i ett det allra sämsta läge, som gerna låter tänka
sig, enär den varder utsatt för eu förkrossande konkurrens vid täflan om
den på fisket grundade affären och beröfvas alla ntsigter att ernå sådant
välstånd, som utgör en förutsättning för en högt stående hafsfiskebedrift».
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
De skäl, som i statsrådsprotokollet anförts för rigtningen öfver
Stenungssund i stället för den förra året föreslagna rigtningen öfver
Ucklum, äro ytterst svaga och utgöras af alls icke eller blott otillräckligt
motiverade, förord från länets landsting,. Konungens befallningshafvande i
Göteborg och kongl. jern vägsstyrelsen. Länets landsting har nemligen
icke grundat sitt beslut i frågan på någon allvarlig utredning af den¬
samma, enär det i de utskott, som åren 1896 och 1897 handlade frågan,
icke insatte någon ledamot, som kunde bevaka vare sig Ueklumsliniens
eller hafsfiskenäringens intressen, och frågan sålunda af^jordes såsom ren
partisak genom sjelfva utskottsvalet samt derefter, i följd af rådande miss¬
förhållanden inom tinget, icke ens kunde inom detta göras till föremål för
minsta öfverläggning, än mindre genom sådan tillbörligt utredas. Konungens
befallningshafvandes och kongl. jernvägsstyrelsens utlåtanden åter äro grun¬
dade på ett värdelöst yttrande från eu kronofogde i ett annat fögderi, än
det linien skall genomlöpa, och på missuppfattning af värdet och tillförlit¬
ligheten af uppgifterna i en ansökan från de för Stenungslinien intresserade
samt på obekantskap om förhållandena i orten, såsom redan af mig fram¬
hållits i den skrift, jag den 27 sistlidne januari ingå!' till Kongl. Maj:t
(Bil. K). Att de af Bohus läns riksdagsmän, som slutit sig till Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes förslag, gjort det icke af hänsyn till den ena eller andra
liniens större eller mindre förmånlighet, utan af hänsyn till önskliglieten
af eu bohuslänsk längdbana, oafsedt hvilken rigtning den än finge, fram¬
går redan deraf, att samme riksdagsmän förra året enhåUii/t och utan
minsta invändning voro med om det andra alternativet. Blotta personliga
tycken böra för öfrig! icke gifvas företräde framför verkliga bevis och
saklig utredning.
Linien öster om sjön Hälluugen erbjuder tydligen möjligheten af
bibanorna Källsnäs—Jörlanda och Ucklum—Ström—Trollhättan samt der¬
med, jemte de ofvan antydda allmänna förmånerna, äfven nya afsättnings-
orter för större delen af Inland och Tjörn uti de i stark tillväxt stadda
industriorterna Ström—Lilla Edet och Trollhättan samt underlättad till¬
försel af skogsprodukter m. in., under det att linien vester om Hällungen
icke erbjuder sådan fördel. Ostra linien kali vidare uppenbarligen få stor
betydelse för industrien och fiskerinäringen samt åtminstone alla de län,
Bergslagernas jernvägar genomlöpa, under det att den vestra linien kommer
att fullständigt sakna sådan betydelse. Ostra linien erbjuder ock genom
s
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
den rika grustillgåugen vid södra änden af sjön Hällungen afsevärda för¬
mäner vid banans både byggande och framtida underhåll.
Den bibana från Stenungssund till Kolkättan, som vestra liniens
anhängare förespegla^ kan svårligen komma till stånd; ty Inlandsboarne
bekosta den ej, emedan de hvarken behöfva eller få gagn af densamma,
och Orustboarne ej heller, enär den icke erbjuder fördelar motsvarande
kostnaderna för anläggningen.
Fortsättningen af nyssnämnda bibana från Kolhättan öfver Svan¬
sund och Orust till Ellös är än orimligare', ty då en slik bibana icke
genaste vägen, utan blott på möjligast längsta omväg skulle leda till de
inre delarne af riket samt i verkligheten blott afser att föra till platser
vid kusten, till hvilka man redan har lika gena eller genare och mycket
billigare samt blott föga om ens något mer tidsödande ångbåtskommunika-
tioner; så stödjes den ju hvarken af något ändpunktsintresse, upplands¬
intresse eller annat ortsintresse eller kan påräkna den nödiga trafiken, och
är sålunda alldeles omöjlig att åstadkomma såsom både enskildt företag och
statsbana. För särskildt fiskerinäringen blefve den naturligen värdelös,
och kan man sålunda lika gerna bjuda skärgårdsboarne på en jernväg till
månen, som på den nämnda jern vägen öfver Svansund.
För Orusts och Tjörns skärgård gäller för öfrigt såsom allmän
grundsats för samfärdsväsendets utveckling de ofta framhållna orden:
»möjligast gena jemvägsförbindelser mellan skärgården och det inre landet
samt möjligast göda ångbdtskommunikationer med särskildt Göteborg.»
Pratet om att Stenuugssunds hamn, »med enstaka undantag vore
isfri året om och tilläte ända till 30 fot djupgående fartyg ingå så nära
land, att lastning och lossning kunde ske omedelbart från kaj samt att
det för eu blifvande längdbana utan tvifvel vore synnerligen fördelaktigt
att anknytas till en sådan plats, hvaröfver såväl in- och utförsel i bety¬
dande grad kunde påräknas,» o. s. v. är en den mest uppenbara hum¬
bug, som gerna låter tänka sig; ty den omständigheten, att under isvintrar
isen i Stenungssunds hamn är mindre säker eller sundet till någon del
öppet, är snarare att hålla för en olägenhet, då isen ligger fast milslånga
sträckor utanför, och hvar en som känner förhållandena å platsen vet
mer än väl, att, om ett hamnspår der dragés från den föreslagna jern-
vägsstationen, så träffar det en mycket långgrund strand, och att in- och
utförsel omöjligen kan komma att ega rum vid en plats, som saknar
uppland och icke heller duger till uthamn för redan befintliga städer.
Motioner i Andra Kammaren, N;,o ,218.
y
För Orust blifva Sven sb ogen, Ljmigskile och Ilerrestad (samt om
bibanan från sistnämnda station till Ellös kommer till stånd, äfven Berg)
de närmaste stationerna å fastlandet, och torde man å Inland (med hänsyn
äfven till kong!, brefvet den 24 oktober 1689 rörande de så kallade Ljung-
skogsvägrödjningsmedlens utgörande) vara skyldig anlägga för Orust tjenlig
väg till den blifvande stationen vid Svenshögen. För Tjörn åter är Jör-
landa närmaste stationen å längdbanan, och blifver hamnspåret från Jör-
landa till Källsnäs jemte uppmuddring af båthamnen der icke så mycket
dyrare än hamnspåret från stationen vid Stenungssund till båthamnen der
jemte uppmuddring af denna senare, att derigenom ens uppväges hälften
af den kostnad, hvarmed vestra linieus anläggning komme att öfverstiga
den östra liniens.
Hamnspåret från Jörlaiula till Källsnäs mäter nemligen 3,200
meter i längd och är jemte uppmuddring af segelräuna till lastkajen
in. in. år 1888 beräknadt att kosta 135,600 kronor i anläggning, då stål¬
skenor af 27,27 kilograms vigt för meter användas.
Den ansökan, som bragts till stånd till förmån för Stenungssunds-
linien, erbjuder icke blott fa underskrifter från Orust och Tjörn i förhållande
till dessa öars folkmängd af öfver 31,500 invånare, utan har dessutom
åvägabragts genom så vilseledande uppgifter äfven i den lokala tidnings¬
pressen och genom så starka påtryckningar, att den redan derigenom visat
sig sakna verkligt värde; och styrker den af motpetitionärerna och mig
lemnade utredningen än mer detta, påstående. (Bil. II. Af).
Såsom från så väl Orust och Tjörn som Inland upprepade gånger
framhållits, har den vestra linien i allt för hufvudsaklig man framskjutits
såsom »skengrund för Ont sts och Tjärns orättvisa beskattning till förmån
för längdbanan i samband med uteslutandet af den för O rasts och Tjörns
skärgård och fiskerinäring sä oumbärliga utfart sbanan från Ilerrestad till
liflös, och redan detta förhållande talar tillräckligt emot Stenungssundslinien.
Alla äldre undersökningar och den grundliga utredning, som
verkstäldes af den 1885-—1889 arbetande landstingskomitén för behand¬
ling af bohuslänska jernvägsfrågan, hafva ledt till förord för den östra
linien, och afslog länets landsting fördenskull äfven 1887 väckt förslag
om detaljerad undersökning af den vestra linien, hvilken linie först 1896
kommit fram såsom partibelöning från det inom nämnda landsting dä herr¬
skande partiet.
llih. till liiksd. draf. JtiflH. / Samt. 2 Af tf. 2 Hand. tS Höft. i
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o :J18.
För särskilt de stora öarne Orust och Tjörn, hvilka såsom bekant
utgöra Bohusläns tätast befolkade del och ega rikets mest betydande stor-
sjöfiske; skulle tillkomsten af den omförmälda linien från station å längd¬
banan vid Herrestad till Morlanda-EV/os, hvars byggande såsom statsbana
af Konungens befallningshafvande i länet »på det kraftigaste förordats»,
erbjuda möjligheten af eu framtida utveckling äfven genom anslutning till
densamma af grenlinier till flera af öarnas många förträffliga hamnar, på
samma gång den af de för Orust framkastade förslagen ensam motsvarar
fiskerinäringens kraf, hvilket senare deremot icke är fallet med de ifråga¬
satta bibanorna från vare sig Svenshögen eller Stenungssund till Ellös, af
hvilka för öfrigt den förra kräfver sä hög anläggningskostnad, att dess
utförande måste ligga allt för aflägse i tiden, och den senare derutöfver,
såsom ofvan påvisats, är rent af ekonomiskt orimlig samt sålunda ej heller
någonsin kan väntas utförd i verkligheten. Sedan nämnda utfartsbana
från Herrestad längs Bokenäset till Ellös väl skapat eu lifskraftig och
välmående ändpunkt vid sjön, torde längre fram i tiden en sammanbind-
ningsbana Ellös-—Vräland—Gydnäs (Djnrnäs)—Svenshögen blifva möjlig
och kanske äfven en grenlinie ned åt Tjörn; men hela denna utveckling-
motverkas på det intensivaste af Stenungssundsliniens målsmän.
I fråga om längdbanans sträckning mellan Göteborg och .1 örlanda
torde Ytterbylinicn böra föredragas på grund af de i min till Kongl. .Maj:t
den 27 sistlidnc januari ingifna skrift anförda skälen (Bil. K).
Beträffande kostnaderna för de här förordade ändringsförslagen kan
anmärkas, att, äfven om staten skulle nödgas bekosta anläggningen af hamn¬
spåret från Jörlanda till Källsnäs, så komme denna utgift dock svårligen
att medtaga mer än hälften af det belopp, som besparas genom att den
östra linien utföres i stället för den vestra; och hvad utvikningen af linien
vid Herrestad vidkommer, så blifver visserligen densamma derigenom något
längre, men då den kommer att gå fram öfver jemnare mark med jem¬
förelsevis gynsamma terrängförhållanden, blifver nog icke den af utvik¬
ningen förorsakade ökningen i kostnaden synnerligt stor. Betydande be¬
sparing bör för öfrigt kunna åstadkommas vid utförandet af bibanan till
Strömstad, hvilken föreslagits skola utföras med långt högre kostnad, än
rimligt är med hänsyn till banans blifvande trafik.
Göteborgs och Bohus läns landstings i sina ofvan åberopade beslut
åren 1896 och 1897 ådagalagda uppenbara orättvisa och af noghet mot Orust
och Tjärna befolkning och betydande fiskerinäring bör ej uppmuntras, utan
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218,
snarare tillbakahållas och rättas af Riksdagen, till hvars uppgifter det
ju äfven hörer att i alla sina åtgöranden främja rättvisa och so till, att
den ekonomiskt eller politiskt starkare icke undertrycker den svagare,
eller att eu majoritet inom eu korporation genom tydliga orättvisor oskä¬
ligt skadar och förtrycker en minoritet. ' Landstingets bemälda beslut inne¬
bär nemligen alldeles obestridligt en den fattigares skattläggning under
den rikare, étt skärgårdsbefolkningens betungande till förmån för de med
monopoliserad bränvinsförsäljning försedda samhällena och ett det befint¬
liga rvampyrsysteniets» uppdrifvande till sin högsta höjd.
Vid besluts fattande om byggande af eu så kostsam statsbana som
den ifrågavarande ligger slutligen synnerlig vigt uppå, att ändamålet med
densamma icke förfelas, och det önskade resultatet uteblifver i följd deraf
att de för skärgården och fiskerinäringen behöfliga linierna icke komma
till stånd; och med hänsyn dertill torde en sådan ändring i de angifna
vitkoren, hvarigenom för staten möjligast underlättas att, om nödigt, sjelf
förverkliga sina önskningar i afseende på utvecklingen af Bohusläns jeru-
vägsväsende, utan allt tvifvel vara nödvändig. Eu sådan kan ock dess
hellre vidtagas, som en förpligtelse för länets landsting att lemna kost¬
nadsfri mark åt de bibanor till bohuslänska längdbanan, som staten möj¬
ligen funne för godt att framdeles bygga, ju fullt motsvaras af den fördel,
som genom samma bibanor beredes länet.
På grund af hvad sålunda i största korthet anförts får jag, under
hänvisande till de åtföljande bilagorna, härmed hemställa:
att Riksdagen måtte bifalla Ivongl. Maj:ts propo¬
sition om anläggning af eu statsbana från Göteborg till
Strömstad under följande ändrade vilkor, nemligen:
l:o att af Göteborgs och Bohus läns landsting
skall, så väl för den nämnda banan Göteborg—Ström¬
stad som för de bibanor inom landstingsområdet till
densamma, hvilka staten möjligen kan komma att före
utgången af år 1950 bygga, kostnadsfritt upplåtas:
dels för all framtid:
all mark till banbyggnad med dertill hörande af-
dikningar, vattenafiopp och p arall el vägar;
12
Motioner i Andra Kammaren. N:<i 21&.
Om remiss
Stockholm
all mark för banbevakningsområden, hållplatser och
bangårdar;
all mark för till följd af jeruvägsbyggnaden erfor¬
derlig anläggning af nya eller omläggning af gamla,
allmänna eller enskilda vägar;
dels under arbetets fortgång:
all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord
samt sten- och grustägter med dertill hörande vägar
och sidospår behöflig mark, att vid arbetets slut aflem-
nas i då befintligt skick;
samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förplig¬
telse att lemna ersättning för olägenheter till följd af
försvårad brukning, förlängda vägar eller andra olä¬
genheter af "hvad namn och beskaffenhet de vara må,
som kunna anses härflyta af det genom jernvägens an¬
läggning orsakade intrång;
allt med skyldighet för vederbörande att hålla
staten skadeslös för hvad i ett eller annat afseende
härutinnan till äfventyrs kan komma att brista; och
2:o) att bemälda bana Göteborg—Strömstad dragés
öfver och erhåller för anslutning af bibanor tjenliga
stationer vid Ytterby, Ucklum, Tlerrestad och Tanum.
till statsutskottet anhålles. •
: !ii Y h;U ‘v m.umgiiJin; om
den 24 februari 1898.
■ 7 > jun « ,» » T»t f H - .fnlli
loiI t! .•< h; \\v \
10 J*!i‘ 5 0! JilOi ’*.»!» :‘h ' '
Axel VjUi. Ljungman.
b i. «u» J»ni-g7vUTnd lb>
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
■ij.'bulle M'li; 11(1».' I;;’..!. 'T! »[>(.:
•».t' idiiioi .1, i lon», i.-idnol
injaga A till motionen n:o 218.
i ■
13
Till Konungen.
I.» , ... Ii , i'.. , : i tv. : ' M ,>
Hvilken ofantlig betydelse samfärdseln utöfvar på en trakts kela
såväl ekonomiska som andliga utveckling, torde vara lika så allmänt er-
kändt som det är visst, att jernvägarne intaga främsta rummet bland
nutidens sainfärdsanstalter i afseende på förmågan att kraftigt främja denna
utveckling. Bohuslän utgör i detta hänseende intet undantag, hvarför
behofvet af en förbättrad, fullt tidsenlig samfärdsel och särskild! af jern-
vägsförbindelser äfven der stai’kt framträder, och detta i synnerhet i fråga
om länets vidsträckta skärgård med dess sjöfart och betydande hafsfiske.
Bohuslän är nemligen långt sämre utrustadt med allmänna sam färdsanstalter
än andra landskap med motsvarande folkmängd och ekonomisk betydenhet
såväl inom riket som väl ock inom hela Europa, och följden häraf har
blifvit, att Bohuslän i allt för mänga hänseenden intager ett vida lägre
ståndpunkt, än under andra förhållanden skulle vara fallet (Bil. sid.
22—23, 73-.....74, 78—80,' 125-127).
Bohuslän är emellertid till följd af inom länet rådande egendom¬
liga förhållanden oförmöget att sjelf! skaffa sig ens det i föreliggande hän¬
seende allra nödigaste. Intressena i de gemenligen äfven af naturen skilda
och tillsammans blott eu smal kustremsa af rätt stor längd utgörande delarne
af länet äro nemligen för stridiga och svårförenliga, jorden för mycket
styckad och skärgården för fattig och spridd samt anspråken till följd af
länets långsmala form och splittrade beskaffenhet allt för stora, för att
det skulle vara möjligt att under den närmare framtiden kunna bringa
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
till stånd så betydande ansträngningar och uppoffringar, som äro oumbär¬
liga för åstadkommandet af de för nämnda landsdelar behöfiiga jern-
vägarne; och än mindre lär det lyckas att förena samtliga eller åtminstone
flertalet af dessa delar om uppoffringar för hvad som hufvudsakligen skulle
gagna blott ett mindretal af dem. Skulle emellertid staten åt Bohuslän
liksom åt så många andra af sina provinser bekosta utförandet af de
vigtigaste hufvudlinierna, och derigenom en nu saknad samverkan mellan
de skilda intressena inom länet åstadkommas, så lider det heller intet
tvifvel, att ju icke äfven Bohuslän är villigt att anstränga sig så långt
krafterna räcka för att vidare utveckla de jernvägsförbindelser, staten så¬
lunda gifvit det.
Det är fördenskull äfven nödigt, att staten öfvertager utförandet
af åtminstone de nämnda jernvägslinierna, om icke Bohusläns utveckling
till ett högre välstånd skall hämmas eller rent af uteblifva, och 'detta
dess hellre, som de nu rådande konjunkturerna synbarligen äro att hålla
för mer än vanligt fördelaktiga för staten att återupptaga byggandet af
nya jernvägar i vestra Sverige, och en fullt berättigad strömning inom
allmänna meningen till förmån för ett fullständigare statsbanesystem dess¬
utom mer och mer söker göra sig gällande här uti vårt land såväl som
uti andra kulturländer. Staten kan och bör äfven i fråga om uppoffringar
för jernvägsanläggningar taga i betraktande flera förhållanden, som den
enskilda företagsamheten alls icke eller vida mindre fäster sig vid, nem¬
ligen fastighetsvärdenas stigande och näringslifvets förkofran samt de till
följd deraf ökade skatteinkomsterna från jernvägsliniernas områden och änd¬
punkter, förenandet medelst eu lifligare samfärdsel af eljest afskilda lands¬
delar med landets hufvuddel, strategiska förmåner o. s. v. Särskild! af
behofvet påkalladt är ett sådant statens ingripande för eu landsdels för¬
seende med jernvägsförbindelser, då det, såsom i Bohuslän är fallet, är
oumbärligt för att upphjelpa eu i betryck befintlig skärgård genom att
bringa dess näringslif och särskildt dess lofvande liafsfiskebedrift derhän,
att de blifva af verkligt stor betydelse för riket. Utlandets erfarenhet
lemnar nemligen mer än tillräckliga bevis på hur ofantligt stort inflytande
tillräckliga jernvägsförbindelser utöfva på fiskerinäringen, hur oumbärliga
sådana äro för en tillfredsställande utveckling af samma näring och huru
en dylik utveckling med hänsyn till ett så vidsträckt och jemförelsevis
glest befolkadt land som Sverige kräfver, att de liskafsättningen hufvud-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 31$.
15
sakligen ombesörjande banorna äro normalspåriga och tillhöra eller åt
minstone trafikeras af staten (Bil. sid. 25—29, 81- 83).
Statens uppoffringar för ett landskaps förseende med jernvägs-
förbindelscr måste emellertid för ernåendet af full ändamålsenlighet och bästa
resultat med minsta utgift samt till förekommande af sådana misstag,
hvilka till följd af jern vägsanläggningars synnerliga kostsamhet och deraf
härrörande ekonomiska hinder för deras ändrande med största sorgfällighet
böra undvikas, föregås af en den noggrannaste utredning, som ådagalägger,
hvad som är nödigast och gagneligast ur både landskapets och rikets syn¬
punkt samt med afseende på såväl tillfredsställandet af den närvarande
tidens kraf som eu framdeles tvifvels utan behöflig vidare utveckling
Länets hushållningssällskap har ock redan för närmare två årtion¬
den sedan börjat bevilja anslag tor undersökning af de för nödigast hållna
jernvägslinierna, men sedan denna undersökning icke ledt till vidare
resultat samt efter det behofvet af eu den största planmessighet och klokaste
begränsning till blott det oumbärligaste allt mer gjorde sig gällande, hafva
såväl landstinget som hushållningssällskapet anslagit medel för icke blott
samma undersöknings fullständiga afstötande, utan äfven hela den bohus¬
länska jern vägsfrågans möjligast noggranna utredning och uppgörandet i
samband dermed af en plan för landstingets verksamhet att befordra
anläggningen af för Bohusläns utveckling oumbärliga jern vägar (Bil. sid.
8—9, 13 —14, 18 —19, 33—34).
Vid valet af linier för Bohus läns tillgodoseende med de för dess
utveckling oumbärliga jcrnvägame var vid denna plans uppgörande tyd¬
ligen att taga i betraktande dels de enskilda fögderiernas och hufvud-
näringarnas olika behof, dervid naturligen det större behofvet medförde
företräde åt dess anspråk framför det mindres, dels nödvändigheten af
största planmessighet och möjligast kloka beräkning med hänsyn till läge,
längd och anläggningskostnad, på det att med minsta uppoffring måtte
ernås mesta gagn för såväl största möjliga del af länet som dettas hufvud-
näringar, på samma gång som bästa utsigt till nöjaktig afkastning erhölles.
Vid valet åter af ändpunkter vid sjön för de särskild!, för skärgården
med dess näringslif behöfliga utfartsbanorna har derför afseende fästats
vid dels den till platsen i fråga ledande liniens möjligast största förmån¬
lighet med hänsyn till minsta längd och anläggningskostnad i förhållande
till förmågan att medföra kraftigaste gagn för de vigtigaste näringarue
och tillgodose största och mest i behof af förbättrad samfärdsel varande
in
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
del åt' länet, samt bästa utsigtevna att lemna nödig afkastning, cell dels
platsens lämplighet för ombesörjandet af den utaf linien framkallade
affärsrörelsen, men deremot alls icke vid befintligheten derstädes af några
hundratal invånare mer eller mindre eller af vissa privilegier m. in. dylikt,
enär synbarligen ingen ort inom länet med undantag allena af Göteborg
oger sådan betydenhet, att densamma genom sin egen folkmängds storlek
kan gifva upphof åt en nämnvärd trafik för tillförseln af förbruknings¬
artiklar för samma folkmängds behof. Ingen ort inom länet kräfver nem¬
ligen för sådant ändamål eller kan gifva eu nog stor dylik trafik åt en
jernväg. Det allmännas intresse har för den skull äfven måst sättas i
främsta rummet och de enskilda små lokalintressena tillgodoses endast i
den mon de stodo i öfverensstämmelse med det allmänna intressets kraf.
Ett motsatt förfarande skulle deremot kunna medföra ganska allvarlig
skada för länet genom de stora hinder, det skulle lagt i vägen för eu
det allmänna bästa med hänsyn till samfärdseln inom länet afseende ut¬
veckling, om ett blott lokalintresse sålunda fått gorå sig gällande. Det
måste ock anses vara för länet långt förmånligare att ännu någon tid få
umbära till och med livad som i afseende på jern vägsförbindelser är mest
bedröfligt, än att inom eu närmare tidpunkt erhålla eu eller annan lokal-
bana utförd, som utan nämnvärdt gagn för länet blott skulle medföra
dylika hinder för åstadkommandet af det i verkligheten eftcrsträfvansvärda.
Resultaten af den med anförda syfte verkstälda utredningen har
emellertid endast bekräftat den redan förut allmänna uppfattningen om
önskligheten för Bohuslän att erhålla eu längs genom länet gående s. k.
lätujdbana såsom eu direkt fortsättning af halländska kustbanan samt tvenne
utfartsbanor från denna längdbana, den ena med ändpunkt vid Morlanda-
EUös å Orust och deh andra vid Grebbestad-Krossekdrr i Tanmns härad
(Bil., sid. 72), på samma gång som det än ytterligare lagt i dagen både
den otillfredsställande beskaffenheten med hänsyn till Bohusläns behof af
förbättrad samfärdsel och de ringa ekonomiska utsigterna för de ifråga¬
satta s. k. tvärbanorna från Dalslands-bauan eller Bergslagernas jernvägar
till Strömstad, Lysekil eller annan bohuslänsk hamn, hvarför landstinget
också upprepade gånger utan votering afslagit väckta förslag om under¬
stöd i vare sig den ena eller andra formen åt dessa banor (Bil., sid. It),
34—35, 37, 40—42, 44—69, 75, 84).
Då de nämnda för önskvärda nog allmänt ansedda bohuslänska
jernvägslinierna emellertid tillsammans ega en längd af öfver tjugu mil,
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
cell deras åstadkommande sålunda är förenadt med eu i förhållande till
särskild! Bohusläns ekonomiska krafter allt för stor kostnad och för öfrigt
väl icke heller kan vinnas på en gång, utan måste successive eftersträfvas
och ernås; så blef tydligen äfven nödigt att utreda, hvilka delar af nämnda
linier, som mest vore af behofvet påkallade och erbjöde största utsigterna i ena
som andra fallet. Härvid var alltså att taga i öfvervägande icke blott de
skilda länshufvuddelarnes olika behof af jernvägsförbindelser på grund af dels
redan erhållna sådana, dels närheten till befintliga jernvägsstationer utom
länet eller till Göteborg, såsom den vigtigaste afsättningsorten, och dels till¬
gången å tillräckliga ångbåtskommunikationer, utan äfven de skilda hufvud-
näringarnas olika behof och anspråk; och visade sig vid närmare gransk¬
ning af förhållandena ur de anförda synpunkterna, att Göteborgs fögderi
med dess fyra härad redan egde alla billiga anspråk på det för afsätt-
ningen af dess produkter nödiga uppfvlda, under det att deremot den
öfriga delen af länet eller det egentliga Bohuslän med dess sexton härad
vore mindre lyckligt lottadt. Af de rent bohuslänska fyra fögderierna
åter är emellertid det sydligaste synbarligen icke i så hög grad i behof
af jernvägsförbindelser som de afiägsnare från Göteborg belägna tre nord¬
liga fögderierna, för hvilka senare detta behof dessutom på grund af deras
mångfaldigt större betydelse för hafsfisket och sjöfarten mycket starkt
framträder äfven med hänsyn till skärgårdsnäringarna, hvilket deremot
näppeligen kan sägas vara fallet i fråga om det sydligaste bohuslänska
fögderiet eller Inland.
Det allra nödigaste lör de nämnda tre nordliga fögderierna med
hänsyn till såväl landtmannanäringarna som hafsfisket och sjöfarten är
emellertid tydligen de anförda båda utfartsbanorna till Morlanda-Ellos och
Grcbbestad-Krossckärr, jemte den del af den s. k läm/dbanan, som samman¬
binder dessa utfartsbanor med hvarandra cell med den i Uddevalla ändande
Uddevalla—Yenersborg—IIerrljunga-jernväg(Bil., sid. 80—81,83—84, 85
86, 88—91). Afsättningen på Göteborg af förbrukningsartiklar visar sig nem¬
ligen för de två nordligaste och mest i behof al' förbättrad samfärdsel för
sådan afsättning varande fögderierna kräfva alldeles samma linier som
liafsfiskedriften och sjöfarten samt trafiken med det inre landet; ty sam¬
färdseln från norra och mellersta delen af länet med såväl det inre landet
som Göteborg kan synbarligen lättast och med minsta kostnad åstadkom¬
mas genom nyss anförda linier i förening med linie» Uddevalla—Öxnered
Bill. till liiksd. Prof. 1888. I Sund. 2 Afd. 9 Band 48 Höft
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
medelst Bergslagernas jernvägar och medelst linien från Öxnered öfver
Håkantorp till Herrljunga.
Landstinget har fördenskull efter föregången grundlig utredning
genom eu af landstinget för ändamålet tillförordnad komité bestämt sig för
att ansluta sig till samma uppfattning, som redan 1881 gjorde sig gällande
inom hushållningssällskapet och som under åren 1882 och 1883 inom
Riksdagen och 1884 hos Eders Kongl. Maj:t framstälts af Bohusläns riks¬
dagsmän i Andra Kammaren, eller att en jernvägslinie från Uddevalla öfver
Torp (Herrestad), Bokenäs och Munkeby till Morlanda-Ellös med eu gren-
linie från Torp (Herrestad) öfver Saltkällan, Loss, Skogen och Rabbalshede
till Grebbestad-Krossekärr, såsom agande den största betydelsen särskildt
för hafsfiskebedriftens och skärgårdens utveckling -just utgjorde hvad som
för länet i fråga om jernvägar vore mest af behofvet påkalladt att erhålla
genom statens försorg utfördt i förening med Uddevalla—Venersborg—
Herrljunga jernvägs inlösande till statsverket och utläggning till normal
spårvidd. Sistnämnda jernvägs öfvertagande af statsverket är nemligen
oumbärligt för ett nöjaktigt ordnande af samfärdseln från den norra och
mellersta bohuslänska skärgården till det inre landet medelst Bergslager¬
nas jernvägar och Vestra stambanan, hvilken. samfärdsel nu är hindrad
af den olika spårvidden å banorna med deraf följande omlastningar, som
ju nödga större delen af denna samfärdsel att till ej ringa men särskild!
för bohuslänska skärgården sjöledes söka den allt för långa vägen öfver
Göteborg. Äfven ur bohuslänska hafsfiskebedriftens synpunkt måste man
på ofvan åberopade skäl hålla nödigt att inlösa till statsverket en jern¬
väg, hvilken liksom Uddevalla -Venersborg—Herrljunga-banan genaste
vägen förmedlar trafiken från norra och mellersta bohuslänska skärgården
till Vestra stambanan samt Bergslagernas jernvägar; ty med mindre så
sker kunna från nämnda delar af samma skärgård till det inre landet
öfver Uddevalla ledande jernvägslinier icke såsom sig bör motsvara sin
bestämmelse (Bil., sid. 58-—60, 66—67, 82—84, 85—86).
,,i På grund såväl af hvad ofvan blifvit anfördt, som af den utförliga
utredning, hvilken lemnats uti det härtill såsom bilaga fogade tryckta be¬
tänkandet från den af landstinget utsedda jernvägskomitén, får lands¬
tinget alltså i djupaste underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder vidtaga
nödiga åtgärder för anläggandet såsom normalspåriga
Motioner i A nära Kammaren, N:o 218.
19
statsbanor af de på Göteborgs och Bohus läns hus¬
hållningssällskaps och landstings bekostnad undersökta
samt särskilt för bohuslänska hafsfiskebedriftens och
skärgårdens utveckling den största betydelsen egande
linierna Uddevalla—Torp (Herrestad) —Berg—Bokenäs
—Munkeby—Morlanda-Ellös och Torp (Herrestad)—
Saltkällan—Foss— Skogen —Babbalshede—Trättelanda
- Orrekläpp—Norra Litsleby—Grebbestad-Krossekärr i
förening med Uddevalla—Venersborg—Herr ljunga jern-
vägs inlösen till statsverket och dermed följande ut¬
läggning till normal spårvidd.
Underdånigast
På Landstingets vägnar:
A. Jlosenqvist.
au A »t
V
T
ti}»;]/ . m;.’;
Ludv. Essért
it;.
f lön f
Göteborg den 29 oktober 1886.
mT ( . t;Mi »in
l
n
Såsom bilaga följde:
Betänkande angående den beslutade planen för Göteborgs och
Bohusläns landstings verksamhet att befordra anläggandet af för Bohus¬
läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886.
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga B tull motionen n o 218.
(■-
Till Konungen.
Då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande härhos till Eders Kongl.
Maj:t underdånigst öfverlemnar Göteborgs och Dohus läns landstings till
Eders Kongl. Maj:t stälda underdåniga ansökning, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes »i nåder vidtaga nödiga åtgärder för anläggande såsom normalspåriga
statsbanor af de på länets hushållningssällskaps och landstings bekostnad
undersökta samt särskildt för bohuslänska liafsfiskebedriftens och skärgårdens
utveckling den största betydelsen egande linierna» Uddevalla— Torp (Herre¬
stad)—Ellos och Torp (Herrestad)—Saltkällan—Litsleby-—Grebbestad —
Krossekiirr i förening med Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs
inlösen till statsverket och dermed följande utläggning till normal spårvidd,
samt bifogar de till detta ärende hörande ritningar och kornitébetänkande,
anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig böra såsom eget ut¬
låtande anföra följande.
Beträffande dervid först frågan om Uddevalla—Venersborg—Herr¬
ljunga jernvägs utläggning till normal spårvidd, har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förut varit i tillfälle att framhålla olägenheterna af
denna jernvägs egenskap af smalspårig, som omöjliggör densammas använd¬
barhet icke allenast till förbindande af statens jern vägsnät med blifvande
behöfliga jernvägsanläggningar vid kusten, utan äfven till befordrande till
det inre landet af hafsprodukter, som icke lämpa sig för omlastning.
Denna jernvägs förändring till bredspårig skulle derför utan allt tvifvel
vara af stor betydelse för såväl aktieegarne som för den allmänna rörelsen;
21
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
för aktieegame, derför att jernvägen i dess nuvarande skick hittills icke
lemnat någon vinst i form af utdelning och näppeligen i blifvande tid
lärer komina att lemna någon nämnvärd afkastning, och för den allmänna
rörelsen, derför att jernvägen, förändrad till bredspårig, icke allenast skulle
kunna upptaga eu större trafik, utan tillika, då någon omlastning af varor
icke ifrågakom, göra fraktomkostnadema billigare.
Landstingets hemställan om åtgärder för denna jernvägs inlösen af
staten och utläggning till normal spårvidd synes derför i hög grad förtjent
af Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.
Körande den ifrågasatta anläggningen af en jernväg från Uddevalla
öfver Torp till hamnen Ellos i Orusts vestra härad, så har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i underdånigt utlåtande den 6 februari inne¬
varande år i fråga om sökt koncession för anläggning af en jernväg mellan
köpingen Lysekil och Frändefors station på Bergslagernas jernbana fram¬
hållit, hurusom Ellös-fjorden, belägen omedelbart innanför flera af de betyd¬
ligaste fiskelägena inom länet, har den bästa och rymligaste hamnen på
hela kusten, samt att en jernväg dragen derifrån till Uddevalla kommer att
förbinda Orust, med sina 266 mantal och omkring 21,000 invånare, med
fastlandet, hvarför det synes vara högst antagligt, att densamma i väsentlig
mån skulle komma att främja ej allenast fiskenäringen och välståndet på
Orust, utan ock, till följd af Ellös-hamnens utmärkta beskaffenhet, samfärdseln
i allmänhet. Förut väckta förslag om åstadkommandet af jemvägsförbindelse
mellan Ellös och Uddevalla hafva emellertid strandat på den omständig¬
heten, att jernvägen skulle utmynna vid en plats, der en smalspårig bana
mötte, b vilket skulle nödvändiggöra de ditförda varornas omlastning; men
då anordnandet af eu förbindelse mellan nämnda ändpunkter nu grundar sig
på förutsättningen af Uddevalla—Venersborg—Herrlj unga-banans utläggning
till normal spårvidd, tvekar icke Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att på det kraftigaste förorda bifall till landstingets hemställan om åstad¬
kommande af cn jernvägsförbindelse emellan Uddevalla och Ellös.
Vidkommande slutligen landstingets framställning jemväl om bere¬
dande af anslag för anläggning af eu jernbana från Uddevalla till Grebbe-
stad—Krossekärr, hvilken bana till en mindre del skulle sammanfalla med
linien Uddevalla- Ellös, så synes det Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande vara ur synpunkten endast af fiskenäringens främjande klart,
dels att, om eu jernväg af staten anlades till eu uthamn i norra delen af
länet, så att äfven derifrån fiskeprodukter kunde befordras inåt landet,
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
sådant, skulle medföra stora fördelar, och dels att, med afseende a Krosse-
kärrs hamns vitsordade egenskap att lemna tillträde till fartyg i allmänhet
jemväl vintertiden, platsen i sådant hänseende erbjuder afsevärd lämplighet
för angörande af fiskefartygen.
Tages rörelsen i allmänhet och den jordbrukande befolkningens behof
till utgångspunkt för frågans bedömande, så kan icke heller förnekas, att
en bana, som kommer att genomlöpa en del af Lane samt Tunge, Qville
och Tanums härad med tillhopa 694 mantal och omkring 36,000 invånare,
skulle för dessa orter blifva af ganska stor nytta; men i sådant fall torde
kunna ifrågasättas, huruvida banans ändpunkt borde blifva Grebbestad.
Framdrages deremot jernvägen till Strömstad, komme densamma äfven det
jemförelsevis vidsträckta Yette härads invånare till del, och ett väsentligare
bidrag till eu förmånligare afkastning af bantrafiken blefve måhända följ¬
den, om banan slutade i eu stad med redan befintliga ordnade förhållanden
både för emottagande af personer och gods, än om dess ändpunkt blefve
en ringa plats, så blottad på anordningar af alla möjliga slag, att allting
der måste skapas från början, äfven om lokalförhållandena icke i allo
lämpa sig derför.
Förlädes jernvägens ändpunkt till Strömstad i stället för till Grebbe¬
stad, och sedan skulle med tiden sig visa, att hafsfisket för nödig utveck¬
ling och förkofran i och för sig påkallade särskilda anordningar för fiske¬
produkternas aflemnande i Grebbestad för hastigare befordran inåt landet,
torde det icke vara med särdeles stora svårigheter förenadt att åstadkomma
en bibana från lämplig punkt på den förenämnda stambanan till Grebbe¬
stad—Krossekärrs hamn,, till äfventyra utan att statens medverkan behöfde
i någon vidsträckare mån derför tagas i anspråk.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansett sig böra på
anmärkta förhållandena hänleda Eders Kongl. Maj:t nådiga uppmärksamhet,
hemställer underdånigast, huruvida och i hvad utsträckning Eders Kongl.
Maj:t täcktes finna landstingets underdåniga ansökning om beredande af
eu jernväg inom länet jemväl i nordlig rigtning nu höra till nådigt bifall
föranleda. .
Göteborg i landskansli den 19 november 1886.
Underdånigst
G. Snoilslcy.
Henr. Westin.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 918.
23
Bilaga C till motionen n;o 318.
Sfc/nvij, Ktrtuj
. t»l
\
\
Till Konungen.
Efter det Göteborgs och Bohus läns landsting uti underdånig skrif¬
velse den 29 oktober 1886 hos Eders Kong!. Maj:t anhållit om vidtagande
af »nödiga åtgärder för anläggandet såsom normalspåriga statsbanor af de
på Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps och landstings bekost¬
nad undersökta samt särskildt för bohuslänska hafsfiskebcdriftens och skär¬
gårdens utveckling don största betydelsen egande linierna Uddevalla—Torp
(Herrestad)—Ellos och Torp (Herrestad)—Saltkällan—Grebbestad— Krosse-
kärr i förening med Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernvägs inlösande
till statsverket och dermed följande utläggning till normal spårvidd», samt
efter det Skaraborgs och Elfsborgs läns landsting samtidigt till Eders
Kongl. Mai:t ingått med underdåniga ansökningar om framställning hos
Riksdagen »om inköp för statens räkning af Uddevalla—Venersborg—
Herrljunga jernväg och om berörda jernvägs utläggning till spårvidd lika
med den å statens jern vägar», har Eders Kongl. Maj:t i nåder den 25
november 1886 täckts infordra yttrande häröfver från kongl. väg-, och
vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken äfven den 4 sistlidne juni till Eders
Kongl. Maj:t inkom med underdånigt utlåtande i ämnet. Då emellertid
detta utlåtande dels är allt annat än förmånligt för de af landstingen gjorda
hemställandona ooh dels i afseende pa särskildt den statsekonomiska sidan
af saken icke synes nog fullständigt behandlat eller rigtigt bedömt ären¬
det, må tillåtas mig att, på grund af uppdrag från Göteborgs och Bohus
läns landstings jernvägskomitö, hos Eders Kongl. Maj:t till den för pro¬
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 318.
vinserna Bohuslän och Vestergötland så vigtiga frågans ytterligare be¬
lysande i djupaste underdånighet göra följande påminnelser:
I.
Beträffande Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernväg
med hänsyn till
l:o) Väg- och vattcnlryggnadsstyrelscns utlåtande.
På samma gång styrelsen erkänner, att - det. ovedersägligen
vore eu stor fördel för trafiken, om denna bana kunde erhålla samma spår¬
vidd som de större jernvägarne, med Indika den står i beröring, nemligen
statens och bergslagernas >, underskattar hon fullständigt den stora betydelsen
af en normalspårig förbindelseled genom ett vidsträckt samt på grund af
både folkmängd och odling vigtig! landskap mellan dessa två jernvägar på
de långa sträckningarna Göteborg—-Laxå (229 km.) och Göteborg—Kil
(232 km.) samt förbiser, att en sådan förbindelseled med tv åtföljande
underlättad samfärdsel med Norge söder om Venern lika liket kan sakna
värde för rikets fors vars väsende som en utfartsbana från hjertat af det inre
landet till förträffliga och på sätt och vis redan af naturen försvarade
hamnar i bohuslänska skärgården, i händelse t. ex. Göteborgs hamn
skulle blifva af fienden blokerad eller stängd af is.
Styrelsen har vidare ej nog fastat sig vid banans betydelse såsom
stamlinie för befintliga eller blifvande jemvägslinier i Skaraborgs eller i
Bohuslän samt de svårigheter, banans såväl smalspårighet som egenskap
att tillhöra ett enskildt bolag innebära för den tidsenliga utvecklingen af
samfärdseln inom dessa län, och hon har ej heller rigtigt uppfattat banans
helt olika värde för »transitotrafiken» i statens hand emot i det enskilda
bolagets samt huru, jemte omlastningskostnaderna samt tidsspillan och
osäkerheten af omlastningens nog skyndsamma utförande, differentialtariffer
med flera af de andra jernvägarne beviljade förmåner hindra trafikens
öfvergående från dessa jernvägar å Uddevalla—-Venersborg—Herrljunga-
banan, hvadan utlåtandet i denna del ju ej ens gått frågan på lifvet, än
mindre utredt densamma.
Motioner i Andra Kammaren, N:o. 2f8.
25
Styrelsens eget förslag att, »derest ett verkligt behof ai banans om¬
byggnad framdeles skulle göra sig gällande, denna da bör ske för bolagets
räkning», samt att, emedan eu »utvidgning af spårvidden obestridligen
skulle medföra fördel för det allmänna, det syntes vara skäligt, att för om
byggnad af Uddevalla Venersborg—Ilerrljunga jernväg till lika spårvidd
med stambanorna statsbidrag då beviljas i form af lån eller anslag , inne¬
bär tydligen, frånsedt motsägelserna i detsamma, om det blefve realisera^,
hvad Bohuslän vidkommer ett de befintliga förhållandenas synnerliga för¬
värrande, enär detta läns utsigter att erhålla de för dess ekonomiska ut¬
veckling oumbärliga jernvägarne, så sorgligt små de än uro, dock derigenom
skulle komma i ett ofantligt mycket sämre läge än det nuvarande, och
enär nya hinder mot Udde valk- Venersborg—Herrljunga jernväg» framtida
inlösande till staten tvifvels utan tillkomma, i fall omändringen af spårvidden
verkstäldes på ett »billigare sätt , än att banan derefter motsvarade de
anspråk, man med fog ställer på eu statsbana. Några iörhoppningar om
att Riksdagen skulle än ytterligare gynna Uddevalla- Venersborg—Herr¬
ljunga jernväg» aktiebolag med något anslag eller lån» finnes väl för
öfrigt icke. När donna jernväg anlades, erhölls nemligen af statsverket ett
lån af 3,240,000 kronor eller något mer än dubbelt så mycket, som bolaget
sjelf t genom aktieteckning tillsköt, och detta stora statslån derjemte ränta-
fritt i tre år samt derefter med blott fyra procents årlig ränta. Andra
privatbanor hafva deremot, med undantag allenast för några få de allra
äldsta, fått lan blott till högst samma belopp, som bolagen sjelfya tillskjutit,
och detta utan afl räntefrihet samt mot eu årlig ränta af fem eller lägst
fyra och eu half procent. Vidare fick Uddevalla \ enersborg—Herrljunga
jern v ägsakt iebol ag rätt att »till riket tullfritt införa de maskinerier, vagnar
och verktyg in. in., Indika vid jernvägsarbetet erfordrades, jemte för jeru-
vägen behöfliga lider, lokomotiver, stående maskiner och vändplaner , m. fl.
förmåner, lfa nu ur tydligt, dels att tre års räntefrihet a hela det be¬
tydliga statslånet är att betrakta såsom ett direkt anslag, och dels att ep
lägre, ränta, än staten sjelf faktiskt betalat för sina upphämta penningar, ju inne¬
bär detsamma som ett ärligt statsunderstöd, och dä Riksdagen väl icke
gerna bör utan alldeles ovanligt talande skäl bevilja ett sådant bolag ep
förmån, som den icke genast kan bevilja alla de öfriga; så torde ej heller
utsigterna för eu dylik sakens gång som den af väg- och vattenbvggUuds-
styrebell föreslagna vara störa. Emot ett nytt låneunderstöd talar (dess¬
utom att, då ett sådant väl svårligen kan komma i fråga att lem nas till
Bih. till It i lånt- Prof. 1898. 1 Sami, 2 Afä. 2 Hand. 48 Häft. 4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 21d.
26
högre belopp Un högst halfva kostnaden för omändringen, hvadan alltså
ett betydande nytt tillskott blefve nödigt från aktieegarne, bolaget, trots
denna uppoffring, dock genom den ökade skulden finge än svårare att reda
sig samt än längre in i framtiden måste invänta den tidpunkt, då aktierna
komma att lemna utdelning åt sina egare.
Styrelsens förslag innebär sålunda i verkligheten, att Uddevalla -
Yenersborg— Herrljunga jernväg bör förblifva sådan den nu är.
2:o) Omändringen till normal spårvidd.
Att »det ovedersägligen vore eu stor fördel för trafiken», om Udde¬
valla—Yenersborg Herrljunga jernväg utlades till normal spårvidd, bär
till och med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgifvit, men icke mindre
nödvändig är en sådan omändring af banans spårvidd för att den skall
varda tjenlig såsom eu trafiken upptagande och till bohuslänska kusten
eller vestra stambanan eller bergslagernas jernvugar ledande stamlinie för
befintliga eller blifvande jernvägar i Skaraborgs län. Äfven de tvenne
föreslagne normalspåriga jernvägslinierna till bohuslänska skärgården för¬
utsätta én sådan omändring, hvars »verkliga» behöflighet redan nu och ej
blott »framdeles alltså ej torde vara af nöden att vidare motivera.
Kostnaden för Uddevalla—Yenersborg —Herrljunga jernväg* om-
ändring till normalspårig är af distriktschefen major Ätter bom beräknad
till 1,565,000 kronor, från hvilket belopp emellertid bör dragas värdet för
fifyön enligt väg- och vattenbyggnädsstyrelsens uppfattning användbara stål¬
skenor med 182,000 kronor, då en ombyggnadskostnad af 1,383,000 kro¬
nor erhålles. Härtill bör läggas värdet för ny rullande materiel med
5,000 kronor för kilometer eller 455,000 kronor för den 90,7 kilometer
långa banan, då man erhåller ett totalbelopp af 1,838,000 kronor, eu
summa, som helt säkert torde vara högt nog tilltagen, eftersom kasserade
materialier och den gamla rullande matericlen ju ega ett: ej ringa värde,
hvithet ej fråndragits, och eftersom nya stålskenor ytterligare anskaffats
för att å banan utläggas. Styrelsen ökar visserligen denna summa dels
med 38,500 kronor för 1J nya banvaktstugor, dels med höjandet af den
öfliga tilläggsprocenten från eljest vanliga 15 till 20 procent; men om
entreprenör, i enlighet med ofta uttalade önskningar, blefve anlitad för
arbetets utförande, hvartill anledning ju för öfrigt redan finnes deri, att
staten inskränkt sin jern vägsbyggnadsstyrelses verksamhet till blott norr¬
Ti
Motioner i Andra Kammaren, \:o 218.
ländska stambauau, så är det väl knappast att betvifla, att ju icke arbetet
kan åstadkommas för det af major Atterbom beräknade beloppet, utan att
derför något det minsta af styrelsens fordringar behöfver åsidosättas.
Af nöden är emellertid oundgängligen, såsom nedan skall visas, att
omändringen af banans spårvidd åstadkommes icke för jern vägsbolagets
egen räkning utan genom statens försorg efter skedd inlösen, på det att
densamma må kunna motsvara sin bestämmelse med hänsyn till Bohuslän
och för att den icke, till följd af bolagets för ändamålet otillräckliga kraf¬
ter, skall blifva utförd på ett sådant sätt, att svårigheter derigenom
beredas för jernvägens framtida inlösande till statsverket.
.,\ 3:o) Skälen för inlösandet till staten.
Jemte de talrika skäl af mer allmän betydelse, utaf hvilka så
många anförts dels uti min motion vid riksdagen år 1885, angående skrif¬
velse till Kongl. Maj:t om utredning rörande erforderliga åtgärder för
vinnande af ett hela riket omfattande statsbanesystem, dels ock i synnerhet
uti »komiténs för afgifvande af förslag till åtgärder i syfte att upphjelpa
den ekonomiska ställningen i landet» betänkande den 19 november 1886
med hemställan om förvärfvande åt staten af sådana »enskilda jernvägar,
som hafva mer än rent lokal betydelse», kunna följande motiv af mera
särskild natur åberopas till stöd för inlösandet af Uddevalla- Venersborg
—Herrljunga jernväg, nemligen:
A) Ur statens synpunkt.
Med hänsyn till statens intressen är att märka:
att banan innehafves af ett enskildt bolag på vilkor, som långt
ifrån kunna anses betryggande med hänsyn till bevakandet af dessa in¬
tressen ;
alt banan bär eu för trafikens ombesörjande och utvecklingen af
traktens sainfärdsmedél olämplig spårvidd, hvars fullt tillfredsställande ut¬
vidgning till lika bredd med å statens jernvägar icke genom bolagets för¬
sorg är att vänta;
att banan i statens ego skulle få en stor betydelse för samfärdseln
mellan vestra stambanan ocli dels bergslagernas jernvägar, dels Skaraborgs
läns smalspåriga jernvägar samt, fortsatt ut mot hafvet, erbjuda eu den
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
28
yenastc utfartsväg till detta från en stor del af det inre landet och »af¬
skildt från de på begge sidor om Venem mot vester löpande jetnvägarnes
trafikområden;
att banan vidare i statens ego skulle främja sam färdsm edlens ut¬
veckling och näringslifvets höjande uti särskild! tvenne betydande län,
nemligen Skaraborgs och Bohus’, derigenom att den komme att erbjuda
dels en lämpligare förmedlingslinie för upptagande af trafiken med Skara¬
borgs läns smalspåriga jern vägat, dels mer passande anknytnings- eller
utgångspunkter för nya jernvägsliuier både uppåt Skaraborgs län och utåt
bohuslänska skärgården, än om banan fortfarande skall tillhöra ett en¬
skilt bolag;
att det obestridligen vore förmånligt för statsverket att besitta en
sådan med vestra delen af vestra stambanan konkurrerande utfartsbana,
genom hvars egande staten kunde i fullaste mått utveckla och tillgodo¬
göra sig trafiken mellan det inre landet och hafvet uti ifrågavarande, del
af riket;
att banans förvärfvande af staten, omändring och kraftigare trafike¬
rande skulle medgifva uppskof med anläggningen af ett eljest kanske snart
nog nödigt andra spår å vestra delen af vestra stambanan;
att banan i statens ego skulle få värde äfven såsom en inkomst¬
bringande sam färdsanstalt, hvilken kunde i sin mån bidraga till minskandet
utaf de olägenheter, som härröra ur flera af särskildt de nordligaste stats¬
banornas allt för ringa afkastning;
att banan, såsom belägen i eu rikets tätast befolkade trakter samt
af stor betydelse för tre län, just vore särskildt lämpad att ställas i
spetsen vid början utaf ett allmännare inlösande af vigtigare enskilda jem-
vägar till staten, enär utsigterna till bifall från Riksdagen i fråga om
densamma vore större än i fråga om någon annan privatbana.
B) Ur trafikens synpunkt.
För trafiken skulle Uddevalla—Venersborg -Herr ljunga jern vägs in¬
lösande till staten medföra de obestridliga förmånerna af dels banans om¬
byggnad till normal spårvidd på fullt tillfredsställande siitt och dels banans
både kraftigare och ändamålsenligare trafikering emot billigare Och rätt¬
visare fraktsatser samt med vidtagande af för vissa näringar särskildt nö¬
tliga anordningar, såsom t. ex. för transporten af färsk fisk, smör m. ro.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
21)
(JemlÖr Betänkande, angående den beslutade planen lör Göteborgs och
Bohus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af lör Bohus
läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886, sid. 82 83).
i • | j ){ t\ v ; ’ •' .; ' (‘| i•' . ‘ 'f . ! ; i* i • • j • .*♦—• . . * \ • , * } *.')/;■ A t ; _. f; ! • *' ,
C) Ur det inre landets och särskildt ur ‘Skaraborgs läns synpunkt.
Jemte hvad förut anförts om banans betydelse såsom en gen utfarts-
väg till hafvet och som en lämpligare fönnedlingslinie lör trafiken till
eller från vestra stambanan eller bergslagernas jernvägar med befintliga
eller blifvande jernvägar i den åt Yenern vettande delen af Skaraborgs
län, kan här särskildt framhållas banans ökade värde i Statens ego för
spanmålshandeln, deruti att den blilver fortsatt ut till för anläggning af
s. k. elevatorer lämpliga hamnar i bohuslänska skärgarden, hvarigenom
till den spanmålsproducerande landsbygdens förmån vunnes dels ökad kon¬
kurrens bland spanmålsliandlarne till prisens uppehållande, dels betydligt
mindre kostnader för spanmålens flyttning, vård och lastning vid exporten.
Di Ur Kohus läns och särskildt bohuslänska .skärgårdens synpunkt.
Då Bolms län med dess vidsträckta skärgård, ett det rikaste hafs¬
fiske och eu betydande, fast under trycket af ogynsamma konjunkturer
lidande sjöfart samt ett deraf beroende skeppsbyggeri skulle kunna med
hänsyn till särskildt nämnda näringar kraftigt höjas i ekonomisk utveck¬
ling och välstånd genom de no föreslagna jernvägames utförande såsom
statsbanor, men Uddevalla X enersborg—Herrljunga jernväg» inlösen till
staten, såsom nedanför skall visas, utgör eu förutsättning för dessa banors
tillkomst, och då en anknytning af dessa lini er i stället till bergslagernas
jernvägar (vid t. ex. Trollhättan, Öxnered eller Urändefors) omöjligen kan
medföra samma förmåner och särskildt icke erbjuda samma fördelaktiga
samfärdsel med Skaraborgs län — sträckningen Öxnered -Göteborg
Herrljunga mäter nämligen 162 km., men sträckningen Öxnered -Ilåkan-
torp—Herrljunga blott 68 km. — eller samma möjlighet af eu blifvande
normalspårig linie från Håkantorp öfver Skara och lidavad till å ena
sidan Moholm eller Töreboda och å den andra Gullspang eller Otterbäckeu,
sä finnes ock både i det trängande behofvet åt bohuslänska näringslilvets
upphjelpande och fördelen deraf för riket ett tungt vägande skäl för Udde-
valla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs inlösande till statsverket. Donna
30 Motioner i Andra Kammaren. N:o 218.
jernväg skulle nemligen i statens hand fa en helt annan betydelse för de
bohuslänska jemvägssträfvandena, än den nu besitter, såsom tillhörande
ett enskildt bolag, hvilket i förening med bergslagernas jernvägars aktie¬
bolag utöfvar ett faktiskt veto mot allt jern vägsbyggande (af enskilde) i
Bohus län med hopp om ekonomisk framgång.
E') Ur jernvägsbolagets synpunkt.
Endast med hänsyn till en del af aktieegarnes sträfvanden att an¬
vända aktiebolaget såsom magtmedel för att hindra uppkomsten af nya
jern vägsanläggningar i särskildt den vester om Yenern belägna bandelens
omnejd kan det finnas orsak att motsätta sig inlösandet till staten, hvilket
deremot ytterligare motiveras ur bftlighetshänsyu, enär det ej kan hållas
för vare sig rättvist mot den del af riket, banan genomlöper, eller för
det allmänna förmånligt, att ett jernvägsföretag, som med statens under¬
stöd bragts till stånd under helt andra förhållanden och förutsättningar,
nu så nedtryckes af konkurensen från vestra stambanan, att dess égaré
icke förmå bringa banan uti ett för trafiken fullt tillfredsställande skick
eller nog kraftigt med användning af lika billiga fraktsatser som staten
trafikera densamma, utan snarare att banan efter skälig ersättning till
bolaget öfvertages af staten (jemför den Elfsborgs läns landstings ansökan
bilagda landstingsmotionen af G. T. Bergman.)
4:o) Jernvägens kostnad och afkastning i statens ego.
Enligt hv*ad ofvan vid behandlingen af frågan om jernvägens om¬
ändring till normalspårig anförts, torde kostnaden för sjelfva banans om¬
byggnad, i händelse entreprenör anlitas för arbetets utförande, sannolikt
icke öfverstiga utaf distriktsehefen major Atterboin beräknade 1,383,000
kronor, hvartill kommer kostnaden för anskaffandet af ny rullande materiel
genom kongl. styrelsen för statens jern vägstrafik med 455,000 kronor eller
tillsammans 1,838,000 kronor för blotta omändringen. Lägges härtill
vidare jernvägsbolagets skuld till staten, hvilken vid 1887 års slut ut¬
gjorde 2,406,979 kronor 10 öre, men vid tiden för inlösandet bör hafva
ytterligare minskats, samt 50 procent af de nuvarande aktieegarnes verk¬
ligen inbetalta aktiekapital såsom skälig lösningssumma; så kommer man
till ett totalbelopp för den 90,7 km. långa jernvägens hela kostnad, sedan
den blifvit inlöst och omändrad till normalspårig, som betingar en kostnad
Motioner i Andra Kammaren, N:o £18.
ol
för km., hvilken icke gerna kan i verkligheten komma att öfverstiga
52,000 till 54,000 kronor, en summa, som i förhållande till medelkost
nadon för en km. statsbana måste anses ganska låg ock som betydligt
understiger hvad som utgifvits för de inlösta norrländska banorna (för
linien Sundsvall—Torpshammar t. ex. 105,071 kronor för km,). Det är
att märka, det jern vägsbolaget icke har någon annan verklig fordringsegaro
än svenska staten, utan i öfrig! är skuldfritt.
Afkastuingen af banan, efter det hon kommit i statens ego, torde
helt visst blifva ganska god och långt större, än hvad den nu är, till följd
dels af den, på grund af kraftfullare samt af omlastningar och hvarje¬
handa tariffolikheter ej längre hindrad drift, betydligt ökade trafiken, dels
af anslutningen af nya linier från Bohus’ och Skaraborgs län, dels ock af
banans långt ökade betydelse såsom utfartsbang, derigenom att hon fort-
sättes genaste vägen mot hafvet ut till eu komplex af hamnar, som er¬
bjuder de rymligaste lägenheter till mångsidig och icke inom någon branche
i en hand monopoliserad affärsrörelse. Banan är nemligen redan nu, trots
sin smalspårighet och öfriga ofvan nämnda olägenheter för trafiken, eu af
de allra främsta utfartsvägarne för rikets hafreexport.
Enligt tab. litt. A 2 uti »komiténs för afgifvande al förslag till
åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska ställningen ' i landet » be¬
tänkande den 15) november 1886 uppgifves skilnaden mellan inkomster
och driftkostnader för banan under åren 1881- 1885 hafva utgjort i me¬
deltal 175,307 kronor för år, hvilket belopp, kapitaliseradt efter 41/a
procent, visserligen angifver ett ekonomiskt värde å banan af blott
3,895,711 kronor; men dessa summor torde, om banan inlöses till staten
och omändras till normalspårig, på grund af ofvan anförda skäl kunna
med visshet antagas skola högst betydligt ökas.
il.
Het rättande de föreslagna bohuslänska jcrnvägslinierna < .t
med hänsyn till
1 :o) Väg- och rättenhgggnadssti/relsens utlåtande.
. *, ‘ ‘ ■ ; i * > t • 'Iii, < 1 ’ •■/ • r. i • ■ , - •
I likhet med i fråga om Uddevalla — Yenersborg- Herr ljunga jern¬
väg gör styrelsen åtskilliga anmärkningar mot de af Göteborgs och Bohus
Motioner i Andra Kammaren, N:o ,‘218.
läns landsting insända kostnadstovslagen ölver de af samma landsting be¬
gärda jernvägsli morna, enligt Indika anmärkningar den beräknade anlägg¬
ningskostnaden bör fikas för linien Uddevalla—Torp—Mlös med 208,000
kronor oeli för linien Torp—Saltkällan—Jvrossekårr med 224,000 kronor
samt dessa båda linier säl linda antagas skola kosta i utförande, den torra
2,385,000 kronor och den senare 2,940,000 kronor. Dessa anmärkningar
äro emellertid grundade på förutsättningen af anläggningens utförande
genom kongl. jern vägsbyggnadsstyrelsen, men då dennas verksamhet nu
blifvit inskränkt blott till stambanan längs Norrland, torde skäl nog före¬
ligga att låta de ifrågavarande linierims byggnad utföras af entreprenör,
i livilket fall de ursprungligen beräknade beloppen af 2,177,000 kronor
för linien till Ellös och 2,716,000 kronor för linien till Krossekärr san¬
nolikt torde vara tillräckliga.
Vidare framställer styrelsen anmärkningar med hänsyn till de före¬
slagna ändpunkterna vid sjön för de nämnda båda linierim, hvilken an¬
märkningar nedanföre skola besvaras. Att någon kostnad för hamnan¬
läggning vare sig i Milis eller Krossekärr icke finnes upptagen i de upp¬
gjorda jern vägsförslagen» har sin grund deruti, att denna kostnad icke
gerna lian spela, någon större rol i fråga om arbeten af den betydenhet
som de begärda jernvägslinierna och att det tycktes vara tids nog att be¬
fatta sig med uppgörandet af -ett på noggrann undersökning grundad!
förslag till behöfiiga hamnanläggningar med lastbryggor och andra inrätt¬
ningar vid de ifrågasatta ändpunkterna-", om utsigt- visade sig att erhålla
samma jernvägslinier utförda i verkligheten. Beträffande åter åstadkom¬
mandet i fråga om Morian da—Ellös och (frebbestad - Krosfeekårr af en
utredning utaf huruvida de lokala förhållandena i (ifrigt kunna vara
lämpliga för anläggning af för större fiskeri- och skeppnihgsrörelse erfor¬
derliga samhällen såsom ändpunkter för dit ledande jernvägar», sa har eu
dvlik utredning redan egt rum (jernför Betänkande, angående den beslu¬
tade planen för Göteborgs och Bohus läns landstings verksamhet att be¬
fordra anläggandet af för Bohus läns utveckling oumbärliga jernvägar, sid.
45, 50—57, 89—90) och kommer att ytterligare fullständigas utaf Göte¬
borgs och Bohus läns landstings jernvägskomité, hvilken nyligen af samma
landsting tilldelats ett förslagsanslag till sina arbetens afsilande.
Styrelsen erkänner väl äfven de dessförutom nog uppenbara sannin¬
garna, att Bohus län, ^ som nu är jemförelsevis vanlottad! i afseende på land¬
kommunikationer, obestridligen är i behof af jernvägar och att, då pro¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
AA
vinsens tillgångar måhända ej förmå åstadkomma desamma, talande skäl
finnas för ett verksamt biträde från statens sida»; men styrelsen förbiser,
att det enda under för handen varande förhållanden möjliga sättet för
Holms län att erhålla de för dess ekonomiska utveckling oumbärliga jern-
vägarne är, att de komma till stånd såsom statsbanor, samt att Uddevalla
— Venersborg- Herrljunga jernväg och Bergslagernas jernvägar i verklig¬
heten besitta ett visserligen ej rättsligt, men icke dess mindre faktiskt
veto mot sådana privata jernvägsanläggningar inom Bohus län, som kunna
påräkna ekonomisk framgång. Alla försök att på enskild väg skaffa Bohus
län nya jcrnvägsförbindelser hafva derför ock blifvit till intet, hvarpå ett
färskt exempel föreligger från deri 1 sistlidne juli, då koncessionen för
Lysekil—Frändcfors—Sikhalls jernväg förföll. En privatbana till bohus¬
länska skärgården vare sig från Uddevalla—Ycnersborg—Herrljunga jern-
vägs nuvarande ändpunkt vid sjön eller från någon station å Bergslager¬
nas jernvägar (t. ex Trollhättan, Öxnered eller Frändefors) skulle nemligen
blott få släpa trafik till dessa jernvägar utan att få deltaga i den stora
vinst, hon derigenom beredde dessa, under det att samma skärgårdsbana
icke skulle kunna påräkna att få mottaga mer trafik från nämnda jern¬
vägar, än dessas egare funne för godt låta gå åt bohuslänska skärgården.
Genom användning af differentialtariffer eller refaktier eller genom att
neka fullständig samtrafik, hvilket de äro berättigade till, kunna de helt
och hållet tillintetgöra eu bohuslänsk skärgårdsbana; och att dylik fara för
en sådan bana verkligen existerar, derpå innebär t. ex. Bergslagernas jern-
vägars afvisande af [Riksdagens anbud år 1886 om nedsättning af räntan
å statslånet med ’/2 procent, om jern vägen ville underkasta sig af Kongl.
Maj:t föreskrifveu jemkning i koncessionsvilkoren, ett det tydligaste bevis.
Magten att kunna hindra tillkomsten af i viss mån med den egna luden
och dess ändpunkt konkurrerande företag skattades nemligen högre än
nedsättning i räntan å skulden, och detta till och med af ett jernvägs-
bolag, som ej ens kunde fullgöra sina förbindelser emot fordringsegarne.
2:o) De föreslagna jernvägsliniernas och deras ändpunkters lämplighet.
Valet af både Hiller och ändpunkter har egt rum efter en grund¬
lig utredning af Göteborgs- och Bohus läns landstings jernvägskomité i
dess samma landstings ansökan till Eders Kongl. Maj:t åtföljande betän¬
kande samt i öfverensstämmelse med dels det redan i en vördsam prome
liih. till Itihsd. Vrot. 1898. 1 Sami. 2 A fä. 2 Vand. 48 Käft. ö
o 4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
moria till statsrådet och chefen för kong!, civildepartementet den 12 de
cember 1881 framlagda resultatet af de under åren 1873—1883 på grund
af Eders Ivongl. Maj:ts förordnande utförda undersökningarna rörande
bland annat offentliga åtgärder till bohuslänska sillfiskets främjande, dels
länets hushållningssällskaps af anslag till undersökning af de ifrågava¬
rande linierim beledsagade uttalanden, dels den i den lokala tidnings¬
pressen framhållna allmänna meningen inom provinsen och dels de bohus¬
länske riksdagsmännens i Andra Kammaren motioner vid riksdagarne åren
1882 och 1883 samt petition till Eders Ivongl. Maj:t den 10 maj 1884,
hvadan det sålunda tydligen skett efter ett det mognaste öfvervägande af
alla de faktorer, som vid ett sådant val äro att taga i betraktande.
Vid valet af linierna har sålunda först och främst tagits hänsyn
till dels fiskerinäringens och skärgårdens kraftigaste främjande, dels er¬
hållandet af på samma gång möjligast korta, mest gifvande och största
invånareantal gagnande linier, och vid valet af ändpunkterna har i främsta
rummet afsetts erhållandet af de platser till sådana, Indika besitta de största
naturliga förmånerna för en blifvande utveckling, enär de ifrågasatta jeru-
vägarne ju böra betraktas såsom anläggningar för århundraden och ej
blott för den närvarande tidens i Bohus län rådande små förhållanden,
hvadan det ju ej kunde försvarats, om man i stället velat låta det i eu
småstad eller badort boende ringa fåtalet invånares särskilda fördel få till
säkerligen obotlig skada bestämma utvecklingen för eu så pass betydande
landsort som den ifrågavarande. De nya förhållanden, som framkallas
genom jernvägarne, kräfva såsom bekant ofta helt nya koncentrations-
platser för näringslifvet, och att vid byggandet af jernvägar i Bohus län lägga
dessa med hänsyn icke till trafikens, näringslifvets och befolkningens kraf,
utan till de i verkligheten ganska obetydliga småstäder eller badorter,
som der uppstått på grund af helt andra förhållanden, det vore sålunda
allt annat än klokt och skulle blott leda derhän, att ändamålet med jern¬
vägarne förfelades. Ingen vare sig stad, köping eller badort finnes för
öfrigt af sådan storlek och utveckling uti Bohus län, att den kan på grund
af blott sin egen betydenhet skaffa nödig trafik åt en jernväg, utan måste
denna trafik i Bohus län ernås genom att förlägga linierna efter närings¬
lifvets kraf. På sådant sätt har man ock med synnerlig framgång handlat
i Norra Amerika, der man aldrig tvekat att till ändpunkt för äfven eu
den största jernväg välja den plats, som besitter de bästa naturliga för¬
månerna, äfven om den för tillfället är obebyggd. Erfarenheten från såväl
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
;5.r)
utlandet som vårt eget land ådagalägger för öfrigt, med hvilken förvånans¬
värd hastighet samhällen med nödiga anordningar »både för mottagande
af personer och gods» uppstå vid jern vägsändpunkter och välbelägna jern-
vägsstationer, hvarpå t. ex. Esbjerg i Danmark och Great Grimsby i Eng¬
land kunna anföras såsom med hänsyn särskildt till fiskerinäringen mycket
talande bevis.
Beträffande de särskilda linierna och de mot deras ändpunkter
gjorda anmärkningarna må i största korthet anföras följande:
A) Linien Uddevalla -Torp (Herrestad)—Morlande!—Ellos.
Valet af denna linie har skett med hänsyn hufvudsakligast till dels
ändpunkten i den för hafsfisket och sjöfarten mest betydande delen af
skärgården, dels vinnandet af största möjliga trafikområde och trafik-
utsigter samt lämplighet för anslutning af grenlinier, dels ock erhållandet
af en den genaste och ändamålsenligaste fortsättning af Uddevalla—Veners-
borg—Herrljunga jernväg till de rymligaste och bästa uthamnarne i bohus¬
länska skärgården, på sätt i det Göteborgs och Bolins läns landstings an¬
sökan till Eders Kongl. Maj:t såsom bilaga åtföljande betänkandet från
samma landstings jernvägskomité närmare ådagalägges.
Vidkommande åter Morland a—-Ellos såsom ändpunkt för den ifråga¬
varande linien kan här, såsom tillägg till hvad nyss åberopade betänkande
(sid. 50—57) derom innehåller, anmärkas:
att trakten, der ändpunkten förlagts, oger den största betydelsen
för fiskerinäringen, sjöfarten och skeppsbyggeriet inom Bohus län. Orusts
vestra härad har nemligen flera och större fiskelägen, talrikare fiskare-
befolkning, dyrbarare utrustning med fiskefartyg och båtar samt en krafti¬
gare fiskebedrift (in någon annan trakt inom länet. Om värdet å fiske¬
fartyg och båtar tages såsom måttstock för bedömandet af fiskets utveck¬
ling, kommer 30,45 procent af detta värde för hela Göteborgs och Bohus
län på Orusts vestra härad Ellösfjorden är sedan fordomtima känd såsom
eu hufvudplats för det periodiska sillfisket och föranledde sålunda anläg¬
gandet af Bohus läns äldsta fiskeläge, Gullholmen, redan under förra
hälften af 1200-talen; och var denna fjords rykte om välbelägenhet för
samma sillfiske så stort, att norska regeringen under förra hälften af 1600-
talen, vid utbyte (»Mageskifte») af hemman vid denna fjord mot å andra
ställen belägna sådana, plägade förbehålla sig rätten att å stränderna af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
36
de bortbytta hemmanen få anlägga sillsalterier, o. s. v. Ellös egde ock
under slutet af Bohus läns norska tid egen tullkammare (»Toldbod»),
hvarom både äldre handlingar och ännu befintligt namn å platsen för
densamma bära vittne;
att platsen eger bohuslänska skärgårdens rymligaste och bästa ham¬
nar, den rikligaste tillgång å grus och sand samt sött vatten och ett det
allra yppersta läge för anläggning af såväl stad som hvarjehanda beqväm-
ligheter för den blifvande trafikens ombesörjande. Sött vatten kan så¬
lunda erhållas i tillräckligt mått både vid Ellös och Morlanda, såsom
redan den geologiska beskaffenheten af platsen utvisar, och finnes vid
Morlanda (nära Malösunds-hamnen) källvatten i sådan ymnighet, att blott
fä af rikets städer torde hafva något liknande att uppvisa, och skulle i
eu aflägsnare framtid eu större stad der uppstå, finnes tillfälle till vatten¬
ledning från de närbelägna Torebo- och Rödssjöarne, en förmån, hvartill
motsvarighet saknas för de öfriga till jernvägsändpunkter ifrågasatta plat¬
serna inom bohuslänska skärgården — Fiskebäckskil saknar sålunda t. ex.
nödig tillgång å både sött vatten och grus m. m. för att kunna tillfreds¬
ställa äfven de allra minsta anspråk å en jern vägsändpunkt, o. s. v.
Redan färdiga beqvämligheter för ombesörjandet af en blifvande jernvägs-
trafik till och från sjön finnas visserligen lika litet vid Morlanda—Ellös
som vid de öfriga till jernvägsändpunkter tid efter annan ifrågasatta
platserna i den mellersta delen af bohuslänska skärgården; men den förra
platsen eger dock den obestridliga förmånen att ega ett det vidsträcktaste
utrymme för dylika beqvämligheter, något som deremot alls icke är
fallet med de senare, vid hvilka tillräckligt utrymme antingen saknas,
såsom vid t. ex. Arvidsvik å Marstrands Koö, eller maste vinnas
genom kostsam expropriation af eu dyrbar badinrättning, såsom vid Ly¬
sekil, o. s. v.;
att platsen bär ett långt större och folkrikare uppland i sin när¬
het än någon af de täflande platserna i Bohus läns mellersta skärgård
samt eger ett det bästa läge i förhållande till färdiga eller till utförande
fastställa eller blott föreslagna och vederbörligen tillstyrkta samfärdsmedel,
såsom landsvägar, farleder, inseglingsfyr, telefon- och postförbindelser
o. s. v., hvadan platsen obestridligen är bättre skickad än någon annan i
nämnda skärgård att varda en väl behöflig koncentrationsplats för närings-
lifvet i denna del af skärgården och en hufvudort för utbytet mellan lands¬
bygdens och skärgårdens produkter.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
37
att platsen, när allt detta sam inanställes och när i betraktande
tagen, att den ensam är fullt lämplig såsom ändpunkt för en fortsättning
af Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jernväg till liafvel—Lysekil är
såsom sådan till och med rent af omöjligt -— och att den är, så att säga,
särskild! danad till att spela samma rol för bohuslänska hafsfiske! som
Great Grimsby t. ex. för det engelska, obestridligen är den för ändamålet
bäst skickade; så att något det minsta tvifvel ej heller bör kunna finnas
derom, att man vid valet af ändpunkten för den ifrågavarande linien till
Bohus läns mellersta skärgård icke skulle träffat just den rätta platsen.
B. Linien Torp (Herrestad) — Saltkällan—Grebbestad-—Krossckurr.
Valet af denna linie har skett med hänsyn till erhållandet af dels
de för norra bohuslänska skärgårdens hafsfiske och sjöfart mest välbelägna
hamnarna såsom ändpunkt och dels det största trafikområdet och de bästa
ti’afikutsigterna i förhållande till liniens längd, på sätt i ofta åberopade
betänkande från Göteborgs och Bohus läns landstings jernvägskomité ut¬
förligare påvisats.
Beträffande liniens ändpunkt vid sjön, hafva såväl Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborg som kongl. väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen anmärkt, att det vore fördelaktigare, »om banan slutade i en
stad med redan befintliga ordnade förhållanden både för mottagande af
personer och gods, än om dess ändpunkt blefve en ringa plats, så blottad
på anordningar af alla möjliga slag, att allting der måste skapas från
början, äfven om de lokala förhållandena icke i allo lämpa sig derför»,
hvarjemte den förra myndigheten sökt framhålla de fördelar, som skulle
vinnas, om den från Torp å Uddevalla—Ellös-linien utgående jernvägen
framdroges ända till Strömstad, som antogs ega »redan befintliga ordnade
förhållanden för mottagande af personer och gods.» Häremot kan, till
hvad redan ofvan i motsatt syfte framlagts, i korthet anföras, dels att
med de fordom meddelade stadsprivilegierna alls icke följde de rent na¬
turliga förmåner, som äro af nöden för att eu plats skall vara lämplig till
ändpunkt för en jernväg med ett visst ekonomiskt syfte, dels att Ström¬
stad, i afseende på »befintliga ordnade förhållanden» för den ifrågavarande
trafikens ombesörjande m. m. och möjligheten af att åstadkomma det med
hänsyn dertill nödiga, långt ifrån är lyckligare lottadt än t. ex. Grebbe¬
stad—Krossekärr, och dels att den ifrågavarande jernvägsliniens ändpunkt
38
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
skulle blifva icke blott Ivrossekärr, utan Grebbestad och Krossekärr i för¬
ening, samt att man till och med kunde nöja sig med att låta Union tills
vidare få stanna i Grebbestad, som är ett af länets största fiskelägen samt
en jemförelsevis ingalunda obetydlig handelsplats och badort och på intet
sätt »så blottadt på anordningar af alla slag», som kunde tyckas framgå
ur de åberopade orden. Då fråga var å bane att draga Bergslagernas
jernvägar till bohuslänska kusten, blefvo Grebbestads och Krossekärrs
hamnar föremål för en noggrann undersökning och jemte de invid dom
utmed sjön liggande platserna befunna mycket tjenliga såsom ändpunkt
till och med för denna Sveriges största enskilda jernväg samt såsom långt
att föredraga framför Strömstad.
Får den ifrågavarande linien emellertid sluta vid Grebbestad,
minskas densammas längd med 1,91 km. och anläggningskostnaden med
7(1,000 kr., hvarjemte ett eljest snart nog nödigt sidospår ned till Grebbe-
stads hamn af 2,2 km:s längd och beräknadt att kosta 65,000 kr. inbe-
sparas. Väljes åter linien till Strömstad, ökas längden från resp. 57,09
eller 59 km. till 86,035 km. och kostnaden från resp. 2,640,000 eller
2,716,000 kr. till 3,867,000 kr., och om derjemte eu för trafiken tvifvels¬
utan oumbärlig 4,73 km. lång bibana från Norra Litsleby till Grebbestad
tillägges, så ökas längden till 90,7G5 km. och kostnaden till 4,166,000 kr.
Att det för norra Bohus län är önskligt att erhålla så mycket
jernväg som möjligt, kan ej bestridas; men vid valet af eu ändpunkt med
hänsyn både till liafsfiskets kraf och till vinnandet af största resultat med
minsta kostnad, måste företrädet tydligen gifvas åt det centralt i för¬
hållande; till den ifrågavarande delen af länet belägna Grebbestad. Att
hela den söder om Strömstad belägna vidsträckta skärgårdens produkter
skulle; forslas lång väg sjöledes upp till denna stad för att sedan med
jernvägen föras söeler ut igen, innebär ju tyelligen eu orimlighet, hvarför
den korta bibanan till Grebbestad är eu nödvändighet, om icke en jern¬
väg söeler ifrån länet till Strömstad skall förfela sin bestämmelse med hän¬
syn till skärgården och hafsfiske!. Det är för öfrig! så långt ifrån att
Strömstad är bättre lämpadt såsom jernvägsändpunkt än Grebbestad med
hänsyn till nödiga beqvämligheter för trafiken, att just motsatsen är för¬
hållandet. En år 1881 af ingeniör J. Danielsson utförd undersökning för
en jernväg till Strömstad från Mons station å Dalslands-banan ådagalade
nemligen, att utrymme för anläggning af goelsstation saknades vid hamnen,
hvarför man nödgades nöja sig med en blott helt obetydlig personstation
39
Motioner i Andra Kammaren, N:o 318.
i sjelfva staden och att förlägga hufvudstationen på 2,2 km.:s afstånd
derifrån vid inre ändan af den trånga ocli till dels starkt uppgrundade
Holkedalskilen.
3ro) Skälen för Hniernas utförande icke af enskilda bolag,.utan af staten.
Såsom redan ofvan vid skärskådandet af väg- och vattenbyggnads¬
styrelsens utlåtande framhållits, hafva de redan befintliga, inom länet än¬
dande enskilde jernvägarne dels i vissa hänseenden medfört en egennyttig
önskan hos egarne, att nya jernvägar icke måtte komma till stånd inom
Bohus län, och dels skapat mycket kraftiga ändpunktsintressen, som äro
mer än tillräckligt mägtiga att hindra de bohuslänska sträfvandena, mot
hvilka de alltid visat sig afvogt stämda och livilka de alltid förmått på
ett eller annat sätt tillintetgöra. Detta Bohus läns utveckling hämmande
förhållande förvärras tydligen i den män dessa ändpunktsintressen år efter
år tilltaga i styrka, så att om icke staten träder räddande emellan, så
finnas för Bohus län inga utsigter att erhålla de för dess utveckling oum¬
bärliga jernvägarne. Skulle emellertid emot all sannolik beräkning en¬
skilda jernvägar med stort understöd från statens sida ändock komma till
stånd, så är dock föga antagligt, att det varder de ur näringslifvets och
det allmänna bästas synpunkten verkligen behöfliga linicrna, som blifva ut¬
förda, utan snarare att utaf den monopoliserade bränvinshandeln gynnade
stads- eller köpingssamhällen dervid göra sina intressen gällande, hvaref¬
ter de sålunda erhållna linicrna till följd af den ringa ekonomiska duglig¬
heten nog, sedan konkurs väl egt rum, finge öfvertagas af staten, som då
ytterligare erhölle en eller annan på dess inkomster tärande jernväg att
dragas med, i stället för att, om staten sjelf tagit både valet och byggan¬
det. af linicrna om hand, den skulle haft stor fördel af de bohuslänska
jernvägarne.
Samfärdsanstalter af den betydelse, som jernvägarne ega, böra be¬
handlas såsom allmänna och ej blott kommunala eller enskilda angelägen¬
heter, enär det innebär eu stor fara för det allmänna, om de enskilda
intressena få göra sig för mycket gällande, derigenom att det i verklig¬
heten öfverlåtes åt enskilda rikare kommuner eller personer att bestämma
samfärdsväsendets hela utveckling i större delar af riket. Allestädes, der
så skott, har resultatet ock blifvit allvarliga olägenheter för det allmänna.
kitt ytterligare skäl för staten att öfvertaga byggandet af de ifråga¬
40
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
sätta linierim finnes deri, att det, såsom äfven i ofta åberopade betänkande
(sid. 82— 83) framhållits, eljest är föga antagligt, att dessa linier, om de
mot förmodan komme till utförande såsom enskilda företag, skulle blifva
på ett sådant sätt trafikerade, att de med hänsyn till bohulänska hafs-
fiskets och skärgårdens upphjelpande motsvara sin bestämmelse.
8käl finnas slutligen för staten att öfvertaga de ifrågavarande lini-
ernas anläggning deruti, att derigenom eu vidsträckt skärgård med en lof¬
vande fiskebedrift och en nu tyvärr aftynande sjöfarts- och skeppsbyggeri-
näring upphjelpas, och att det inre landet beredes förmånen dels af att
för billigt pris erhålla en sund och närande föda i samma skärgårds fiske¬
produkter, och dels af eu gen ntfartsväg till öppna hafvet, samt att till¬
fälle sålunda gifves en emigrerande befolkning att, i stället för att lemna
riket, slå sig ned och vinna god bergning i bohuslänska skärgården, på
sätt förut under i viss män liknande förhållanden med framgång försökts i
Skottland. Samma skäl, som så kraftigt tala för att staten bör ega åt¬
minstone de vigtigare järnvägarna inom landet, kunna dessutom naturligen
äfven åberopas såsom stöd för att staten, om nödigt, äfven skall draga för¬
sorg om deras byggande.
4: o) De föreslagna linier nas kostnad samt afkastning i statens ego.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, skulle anlägg¬
ningen af de ifrågavarande 99,«ö km. långa lini erna betinga en utgift af
tillsammans 5,325,000 kronor eller 53,485 kronor för km., men om en¬
treprenör anlitas för utförandet, torde kostnaden sannolikt icke komma
att öfverstiga ursprungligen beräknade 4,893,000 kronor eller 49,140
kronor för km. Utsträckes i senare fallet, enligt Eders Kong!. Maj:ts be-
fallningshafvandes förslag, den nordgående linien till Strömstad, men för¬
ses med eu kort bibana till Grebbestad, ökas kostnaden till 6,343,000
kronor eller 48,300 kronor för km. af de tillsammans 131,325 km. långa
linierna. I hvilketdera fallet som helst ställer sig sålunda kostnaden för
km. för de ifrågavarande linierna alls icke hög i förhållande till hvad
statens banor eljest kostat i anläggning för km.
Att de ifrågavarande linierna, om de komma till utförande såsom
statsbanor i förening med Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs
inlösen, äfven skola lemna staten tillräcklig afkastning, derför borgar dels
den i förhållande till liniernas längd mycket talrika och idoga befolkningen
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
41
inom liniernas områden och vid deras ändpunkter, dels den ökade trafik,
de måste tillföra den för dem båda gemensamma stamlinien öfver Udde¬
valla och Venersborg till Herrljunga samt vestra stambanan, dels den
ökade export från det inre landet, som kommer att öfver Yenersborg och
Uddevalla söka hafvet vid Ellös, samt den denna export motsvarande im¬
porten, dels ock den trafik, som måste blifva följden af det lifliga utby¬
tet mellan skärgårdens och det inre landets produkter vid ändpunkterna.
Man bör vidare vid bedömandet af denna fråga icke förbise, hvarken att
Ellös med de dit från båda sidorna om Venern förande jernvägarne blir
den närmast belägna hamnen vid öppna hafvet för en mycket stor och
betydande del af riket, eller att Morlanda—Ellös så företrädesvis lämpar
sig för anläggning af s. k. elevatorer för spanmålshandelns underlättande
eller att import af stenkol m. fl. artiklar lätt låter bringa sig i samband
med exporten af spanmål, o. s. v.
Att nu i fråga om särskildt linien till Ellös den omständigheten,
att jernvägen dit når hafvet redan vid Uddevalla, icke skall hindra det
denna linie erhåller en mycket betydande trafik, torde kunna inses från
talrika liknande fall både inom ocli utom riket, hvilka ådagalägga, att ut-
hamnsbanor både äro behöfliga och kunna bära sig, samt att trafiken långt
ifrån alltid blott söker den närmaste platsen. Vidkommande banan till
Morlanda—Ellös liar man icke heller någonsin betvifiat, att den skulle få
tillräcklig trafik, men väl hyst fruktan för att den skulle få så mycket sådan,
att dess ändpunkt derigenom skulle blifva en allt för besvärlig konkurrent
för redan förut befintliga städer eller stadslika platser.
Tvifvelsutan behöfver Sverige, ända till dess att dess ekonomiska
utveckling gått så långt framåt, att det kan undvara utländska lån för
uppehållandet af den nödiga guldvalutan i riksbanken, fortfara med att
utföra större allmänna arbeten, enär upptagande af lån för andra än rent
produktiva ändamål skulle förstöra landets kredit, och några andra pro¬
duktiva ändamål för en fortsatt upplåning i nödig omfattning än just större
allmänna arbeten, d. v. s. jernvägar, knappast torde gifvas; men klart bör
också vara, att staten, för att en sådan lånerörelse icke måtte varda i
längden stjelpande, i stället för så småningom hjelpande, äfven måste se
till att de upplånta kapitalen varda nedlagda i möjligast gifvande eller åt¬
minstone icke i förlustbringan de företag. Staten måste alltså söka att er¬
hålla jernvägar i den sydligare delen af landet, hvilka på grund af dennas
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sand. 9 Afd. 2 Band. 48 Höft, 6
42
Motioner i Andra Kammaren. N:o 218.
tätare befolkning och högre ekonomiska utveckling förmå gifva en afkast¬
ning, som kan i någon mån åtminstone bidraga till att täcka förlusten å
banorna i det nordliga Sverige; och att det så tätt befolkade Bohus län
vid ett sådant framtida jern vägsbyggande måste tagas i betraktande, torde
äfven vara ganska tydligt. Få om ens någon enda af rikets provinser
torde nemligen erbjuda sådana tillfällen till jernvägsbyggnader, af hvilka
man på goda skäl kan emotse, att de skola lemna önsklig afkastning, som
just Bohus län.
De skäl, som föranledt särskild! Göteborgs och Bohus läns lands¬
ting att hos Eders Kongl. Maj:t redan nu anhålla om byggandet af tvenne
statsbanelinier till bohuslänska skärgården i förening med Uddevalla—Ve-
nersborg—-Herrljunga jernvägs inlösande till statsverket, hafva utförligare
framlagts uti det landstingets skrifvelse åtföljande betänkandet samt bär
ofvan endast blifvit föremål för en mer sammanträngd komplettering i en
eller annan punkt. Rättvisan krafvel- ock, att Bohus län förhjelpes ur det
sorgliga läge, hvari det råkat derigenom, att rundt kring detsamma genom
statens kraftiga medverkan enskilda jernvägar bragts till utförande, hvilka
till följd af sitt läge snart sagt omöjliggöra för Bohus län att sjelft skaffa
sig ens det i afseende på jernvägsförbindelser allra nödigaste, och detta i
synnerhet som staten, genom att i detta hänseende gå nämnda landstings
önskningar till mötes, kan kraftigare, billigare och varaktigare främja en
lofvande fiskebedrift och eu vidsträckt skärgård, än på något annat sätt
är möjligt (jemför ofta åberopade betänkande, sid. 25—30, 37—39, 80—
83). Det är sålunda väl bekant, hvilken ofantligt stor rol jernvägarne
spelat i afseende på liafsfiskets utveckling i Storbritannien och Nederlän¬
derna, och hurusom hafsfiskebedriftens högre ståndpunkt nu för tiden rent
af förutsätter jernvägarne såsom förmedlare af fångstens afsättning och
spridning.
En alldeles särskild! stor betydelse skulle de ifrågavarande jernvä¬
garne få för Bohus län deruti, att dess periodiska sillfiske påkallar en
den intensivaste verksamhet med hänsyn icke blott till detta fiskes bästa
tillgodogörande, utan äfven till skapandet af ett så varaktigt välstånd i
skärgården, att det förmår motstå de synnerligen svåra olägenheterna af
sillfiskets en gång förestående upphörande. Sedan sillfiskeperioden tagit
slut, skulle jernvägarne nemligen qvarstå såsom välsignelsebringande in¬
rättningar, hvilka i högre grad än någon annan vare sig anstalt eller åt¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o ä!8.
43
gärd skulle bidraga till förmildrandet och botandet af den genom sill¬
fiskets upphörande skärgården tillfogade ofantliga förlusten.
Att emellertid hvarken de redan befintliga jernvägarne till bohus¬
länska kusten eller den förbättring af den ena af dem, som skulle blifva
följden af densammas inlösande till staten och omändring till normalspå-
rig, kunna göra till fyllest för bohuslänska skärgården och hafsfiske^ är
klart redan deraf, att samtliga dessa jernvägar sluta vid inre ändan af
långt in uti landet inskjutande fjordar, samt derför också erfordra en all¬
deles för lång och besvärlig] samt stundom äfven till följd af hopade ismassor
farlig insegling, hvartill kommer, att deras ändpunkter ligga mycket för
långt aflägsna från största delen af skärgården samt icke ega ständigt salt
vatten vid kajerna eller lastbryggorna äfven i ytan, hvarigenom de ock
äro odugliga för anordnandet af eu storartad handel med färsk fisk på
sådant sätt, som t. ex. eger rum i Great Grimsby vid engelska östkusten
och som utgör eu oundgänglig förutsättning för en möjligast kraftig hafs-
fiskebedrift. Dessa jernvägar måste för den skull bringas i förening med
hafvet i den främsta delen af skärgården i afseende på betydelsen för
fiskebedriften såväl som i den aflägsnaste, och vinna dessa önskningar ur
fiskerinäringens synpunkt i vigt och värde derigenom, att de sammanfalla
med önskningarna ur landtbrukets synpunkt på en förbättrad utfartsväg
till Bohusbugten.
Då emellertid undfåendet af dessa jernvägslinier till bohuslänska
skärgården och denna utfartsväg från det inre landet till samma skärgårds
främsta hamnar förutsätter Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs
inlösande till statsverket, men ovisst är, huruvida denna jernvägs egare
verkligen vilja till ett skäligt pris afstå från densamma och icke heller
önska att behålla honom såsom ett magtmedel till förhindrandet af andra
jernvägars uppkomst i deras bana angränsande nejder; så är det obestrid¬
ligen af vigt för sakens bedömande att erhålla bestämd uppgift från Udde¬
valla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs aktiebolag öfver, till hvilket pris
eller på hvilka vilkor det vill åt staten öfverlåta jernvägen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag härmed, enligt
uppdrag från Göteborgs och Bohus läns landstings jernvägskomité, uti
djupaste underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga nödiga åt¬
gärder för’ det slutliga bifallandet af Göteborgs och
44
i
Motioner i Andra Kammaren, N:r 218.
Bohus’, Elfsborgs samt Skaraborgs läns landstings
ifrågavarande ansökningar.
I -JM / IT? *. • - * * j ! »i JvU J f Jw EV* ‘11) fl;?/*'? ii- / il »1 Åt t A , !'•* 1.1/.
Tjörn den 28 september 1888.
. i'' 1*, i ‘ flit . . • • * • i1 * ’ ', ■ 1 i •?*-»*• . f •) i i,;Ji V * 1 *11 i1: IP*.!»}:
Underdånigast:
* ’ • • * ^ • ’ ’ ’ l -1 if ' ■* i i ^j* /. i ' [^ i '1 * •’ ' * 1 *' • y' ‘ > C U ' * • • ■ } •
Axel Vilh. Ljung man,
Ordförande i Göteborgs och Bohus läns landstings jemvägskomité.
>1 •
■ ii*!.'
Bilaga D till motionen n:o 218.
.Vrij.iM j
ni»-,M;.t r -i .. <; ... .;: f;, . j:»,-
Till herr statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet.
Den allt större betydenhet, bohuslänska skärgården och hafsfiske-
näringen under det senaste årtiondet tillvunnit sig, i förening med den
synnerliga vigten för nämnda skärgård och näring af att den förra af dem
må komma i omedelbar förbindelse med statens jernvägsnät genom dettas
utsträckning till Bohus läns bästa uthamnar, föranleda oss, såsom riksdags¬
män från Bohus län, att vördsammast fästa uppmärksamheten å i hvilken
utomordentligt hög grad samma skärgård och näring är i behof af och i
sin utveckling skulle främjas af en sådan statsbanenätets utsträckning.
För en tidsenlig utveckling af fiskfångstens afsättning och för
fiskaresamhällenas förkofran till den ekonomiska sjelfständighet och kraft,
som utgöra förutsättningen för en högt stående och blomstrande hafsfiske-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
45
bedrift, äro nemligen, enligt utlandets mest lärorika erfarenhet, jernvägs-
förbindelser af tillfredsställande beskaffenhet säkraste, ja, i de flesta fallen
rent af enda medlet. Danmarks, Tysklands, Nederländernas, Storbritan¬
niens och Norra Amerikas hafsfiskeförhållanden vittna mer än tillräckligt,
både att så är fallet och huru hafsfiske kommit till stånd och städer helt
hastigt vuxit upp, der en jernväg dragits ut till en såsom ändpunkt vid
sjön lämplig hamn.
Med klar insigt härom har Göteborgs och Bohus läns landsting och
hushållningssällskap anslagit medel till sakens omsorgsfulla utredning, hvar¬
efter, sedan sådan egt ruin, samma landsting i underdånig ansökan hos
Kongl. Maj:t den 29 oktober 1886 hemstälde om de för bohuslänska
fiskerinäringens och skärgårdens förkofran vigtigaste jernvägsliniernas ut¬
förande på statsverkets bekostnad, en hemställan som landstinget den 23
september 1891 förnyade. Uti eu till Kongl. Maj:t den 28 september
1888 afgifven underdånig skrift från länets jernvägskomité såväl som uti
till Kongl. Maj:t under förra året från hundratals skärgårdsbor ingifna
underdåniga ansökningar har denna landstingets hemställan ytterligare mo-1
tiverats och framhållits till behjertande.
En omständighet, hvilken nu, jemte hvad ofvan anförts, förmått
oss att å nyo fästa uppmärksamheten å saken i fråga, är att, då statens
verksamhet för jernvägsbyggande i Norrland synbarligen om ett eller ett
par år når sin afslutning, tiden synes oss särskildt läglig för att bohus¬
länska skärgårdens önskningar må tillgodoses, och derigenom ett det kraf¬
tigaste näringslif med ty åtföljande välstånd utvecklas inom en redan allt
för länge tillbakasatt landsdel.
På grund af hvad sålunda anförts, få vi alltså härmed vördsam¬
mast hemställa
om vidtagande af nödiga åtgärder för det slutliga
bifallandet af Göteborgs och Bohus läns landstings om-
förmälda ansökan.
Stockholm den 12 maj 1892.
Axel Villi. Ljungman.
C. T. Lind.
Johan Sjöholm.
A. Andersson.
C. Maur. Ekström.
J. W. Lyckholm.
46
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga E till motionen n:o 218.
Till Konungen.
Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober 1886 har Göteborgs och
Bohus läns landsting hos Eders KongL Maj:t anhållit, »det täcktes Eders
Kongl. Maj:t i nåder vidtaga nödiga åtgärder för anläggandet såsom normal-
spåriga statsbanor af de på Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
och landstings bekostnad undersökta samt särskildt för bohuslänska hafs-
fiskebedriftens och skärgårdens förkofran den största betydelsen egande
liniema Uddevalla—Torp (Herrestad)—Munkeby—Morlande—Ellos och
Torp—Saltkällan—Babbalshede—Grebbestad—Krossekärr i förening med
Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jernvägs inlösen till statsverket och
dermed följande utläggning till normal spårvidd»; och hafva Skaraborgs
läns landsting uti skrifvelse den 22 september och Elfsborgs läns lands¬
ting uti skrifvelse den 19 oktober, allt samma år, i underdånighet lika¬
ledes hemstält om sistnämnda jernvägs »inlösen för statens räkning» och
»utläggning till spårvidd lika med den å statens jernvägar.»
Uti sitt öfver Göteborgs och Bohus läns landstings ansökan den 19
november 1886 afgifna underdåniga utlåtande har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborg dels med hänsyn till Uddevalla—Yenersborg
Herrljunga jernväg förklarat, att »landstingets hemställan om åtgärder för
denna jernvägs inlösen af staten och utläggning till normal spårvidd syntes
i hög grad förtjent af Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet», dels med afse¬
ende på den begärda utfartsbanan till Orust »icke tvekat att på det kraf¬
tigaste förorda bifall till landstingets hemställan om åstadkommande af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
47
jernvägsförbindelse mellan Uddevalla och Ellös», dels ock i fråga om den
begärda grenbanan från nämnda utfartsbana till norra Bohus län framhållit
att, om »jernvägens ändpunkt förlädes till Strömstad i stället för till
Grebbestad och sedan skulle med tiden visa sig, att hafsfisket för nödig
utveckling och förkofran i och för sig påkallade särskilda anordningar för
fiskprodukternas aflemnande i Grebbestad för hastigare befordran inåt
landet, det icke torde vara med särdeles stora svårigheter förenadt att
åstadkomma en bibana från lämplig punkt på den förenämnda stambanan
till Grebbestad—Krossekärrs hamn», samt derefter hemstält »huruvida
och i hvad utsträckning Eders Kongl. Maj:t täcktes finna landstingets
underdåniga ansökning om beredande af en jernväg inom länet jemväl i
nordlig rigtning nu borde till nådigt bifall föranleda.»
Slutligen har äfven Göteborgs och Bohus läns landstings jernvägs-
komité, hvars utförliga betänkande af år 1886 såsom saklig utredning
bifogats landstingets ifrågavarande ansökan, genom sin ordförande uti
underdånig skrift den 28 september 1888 ytterligare motiverat samma
ansökan.
Landstinget, som fortfarande vidhåller sina år 1886 uttalade önsk¬
ningar och åsigter, har nu, för att ytterligare lägga i dagen både sitt
varma intresse för de redan 1886 såsom statsbanor, i förening med Udde¬
valla—Venersborg—Herr ljunga jern vägs inlösen till statsverket, begärda
järnvägslinierna från Uddevalla till skärgården och sin offervillighet att,
i händelse »staten skulle åt Bohus län liksom åt så många andra af sina
provinser bekosta utförandet af de vigtigaste hufvudlinierna, och derigenom
en nu saknad samverkan mellan de skilda intressena inom länet åstad¬
kommas, anstränga sig så långt krafterna räcka för att vidare utveckla
de jernvägsförbindelser, staten sålunda gifvit det», beslutat »dels att i
skrifvelse till Kongl. Maj:t meddela, att landstinget vore villigt betala de
kestnader, som äro förenade med anskaffandet af nödig jord åt såväl de af
landstinget år 1886 såsom statsbanor begärda jernvägslinierna Uddevalla
—Torp(Herrestad)—Munkeby—Ellos och Torp(Herrestad)—Saltkällan—
Grebbestad—-Krossekärr, som äfven för längdbanans fortsättning å ena
sidan till vestkustbanan vid Göteborg och å andra sidan till norska gränsen,
allt i händelse beslut om dessa liniers byggande fattas före utgången af
år 1897, dels ock understödja byggandet af jernvägar med 891 eller 1,435
millimeters spårvidd inom länet, för de delar deraf, som icke undfinge
48
Motioner i'Andra Kammaren, N:o 218.
statsbanor, med ett belopp för kilometer af 4,000 kronor för den förra
och 7,000 kronor för den senare spårvidden.
Med åberopande af ofvan anförda underdåniga skrivelser och dem
bifogad utredning får Göteborgs och Bohus läns landsting nu härmed i
djupaste underdånighet meddela Eders Kongl. Maj:t sitt sistnämnda beslut
såsom ett ytterligare stöd för landstingets förut i underdånighet framförda
önskningar.
Tryckt exemplar af landstingets handlingar 1892, n:o 24, innefat¬
tande särskildt utskotts utlåtande i ämnet, bifogas i underdånighet.
'4'ijjiijxbii i «:* ?Cf it .*. • -i''t r }c]/! ].>,<•!/i 4T>bU ,ii> '■ '■‘•ii! ti/Ji
Underdånigst
i-' ■•••' ■' : yf-i;’-;;:
På Göteborgs och Bohus läns landstings vägnar:
G. SNOIL8KY.
H8- ' >.1(10--
Peter Lamberg.
Göteborg den 23 september 1892.
,M> ! ; ‘ ; - 'i; ^ : J u: ii-:. .881 .t*-1-*-* >b 7 >1 i 1
1
In.?* r
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
49’
Bilaga F till motionen n:o 218.
Till Konungen.
Den 25 sistlidne september fattade Göteborgs och Bohus läns lands¬
ting rörande ifrågasatt understödjande af jemvägsanläggningar inom länet
bland annat äfven följande beslut, nemligen dels under
»l:o att under förutsättning deraf, att Kongl. Maj:t icke begagnade
sig af 1892 års landstings erbjudande af fri jord för statsbanor i Bohus¬
län, samt under vilkor, att hinder ej mötte för längdbanans anknytning
till norska statsbanenätet och vestkustbanan, och att före 1899 års lands¬
tings lagtima sammanträde ett aktiebolag komme till stånd med ändamål
att bygga och trafikera en längdbana genom Bohuslän i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det genom beredningens föranstaltande reviderade
förslag och med sträckning vester om Stora Hällungen, i sagda aktiebolag,
förutom redan beslutad teckning af 7,000 kronor, ytterligare teckna ak¬
tier till belopp, motsvarande 4,000 kronor per bankilometer eller tillhopa
11,000 kronor per bankilometer, samt att, i den händelse staten skulle
komma att bygga längdbanan, till enahanda belopp eller 11,000 kronor
per bankilometer teckna aktier uti normalspåriga bibanor inom länet till
denna längdbana»; dels ock under
»3:o att, under förutsättning af att aktiebolaget inom förenämnda
tid blefve bildadt, upptaga ett lån af 3,000,000 kronor att användas
dels till landstingets egen aktieteckning, dels ock till utlemnande af lån
till kommuner, som i bolaget tecknat aktier; skolande detta beslut under-
Bih. till Riks. Prof. 1898. 1 JSaml. 2 Af A. 2 Band. 48 Häft. 7
50
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
ställas Kongl. Maj:ts pröfning» (Bil. E, sid. 25—26; Bil. F, sid. 3, Göte
borgs och Bohus läns landstings handlingar, 1896, n:o 38, sid. 25—26, § 83);
men då dessa beslut synas vara stridande mot gällande lag sand
hvila på orättvis grund, får jag härmed i djupaste underdånighet såväl å
egna som enligt uppdrag äfven å flera kommuners vägnar öfver samma
beslut enligt 62 § förordningen om landsting den 21 mars 1862 an¬
föra besvär.
Då enligt lydelsen i 2 § landstingsförordningen tydligen icke alla
samfärdsanstalter eller ens alla jernvägar rörande frågor äro att anse så¬
som »för länet gemensamma angelägenheter», så fattade landstinget den
23 september 1885, för att i tillräcklig omfattning kunna understödja för
länets ekonomiska utveckling oumbärliga jernvägsanläggningar och undgå
att, på sätt i rikets tre nordligaste län skett, enligt 47 § samma förord¬
ning för olika delar af länet fastställa olika taxeringsgrunder för de till
dylikt understöd utgående beloppen, följande öfverenskommelse om natt
understödja ett successivt genomförande af en landstingsområdet i dess helhet
afseende jernvägsplan af beskaffenhet, att den med iakttagande af nödig be¬
gränsning i anseende till tit förbarheten dels på bästa sätt tillgodosåge det störa
flertalets intressen med hänsyn till så väl landstingsområdet i dess helhet, som
hvart och ett af dess fögderier, dels förlänade åt hvart och ett af dessa en
så vidt möjligt i förhållande till deras både betydenhet och behof rättvist af-
passad jernvägssträcka» (G. o. B. läns landstings handl. 1885, n:o 26, sid.
9, § 42). Liknande öfverenskommelser, afseende att tillgodose hvarje härad
inom länet, hade förut fattats af Elfsborgs läns och Hallands läns lands¬
ting och tjenade här såsom föredöme. Xämnda öfverenskommelse, som
naturligen eger blott moraliskt bindande kraft, ledde ock år 1892 till beslut
om att understödja utförandet af den s. k. längdbanan och tvenne utfarts-
banor med kostnadsfri jord, om de anlades af staten, men i annat fall
med 7,000 kronor för kilometer normalspårig bana eller 4,000 kronor
för kilometer smalspårig bana (Göteb. o. Boh. läns landst. handl. 1892,
n:o 25, sid. 22—23, § 73 under l:o; 1895, n:o 36, sid. 24—25, § 85
under 2:o); och hade landstinget i år nöjt sig med att, med vidhållande
af sina åberopade äldre beslut, blott öka understödets belopp lika för de
nämnda linierna, är föga antagligt, att beslutet blifvit öfverklagadt från
Orust och Tjörn, fast af de nämnda linierna föga mer än en tjugufjer-
dedel eller 9,6 km. af 229 km. falla inom Orust och Tjörns fögderi,
och ehuru det må synas orättvist att betinga alla lika för en så olika
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218. 51
fördelad förmån (Bil. B, sid. 3; Göteb. o. Boll. läns landst. handl. 1895,
n:o 14, tillägg, sid. 3); men landstingsflertalet ville i verkligheten lemna
Orust och Tjörns fögderi alls ingen andel i de med landstingets understöd
gynnade anläggningarna och bröt derför öfverenskommelsen och höjde
anslagsbeloppet för blott den fastlandet tillhörande längdbanan samt
beviljade derutöfver, för den händelse nämnda bana byggdes af staten,
ytterligare till förmån för fastlandet anslag till bibanor åt längdbanan
med 11,000 kr. för km., under det att intet motsvarande lemnades åt
Orust och Tjörns fögderi. Det är nemligen lika uppenbart, att fast¬
landets önskningar å jernvägsförbindelser kunna fullständigt tillgodoses
med eu längdbana med bibanor, enär knappast andra banor der äro ens
möjliga, som det är fullt tydligt, att Orust och Tjörns fögderi icke kan
det, enär det är skildt från fastlandet med dess längdbana genom breda
och djupa fjordar, så att det endast å ett ställe vid nordvestra delen af
ön Orust visat sig möjligt att för rimlig kostnad gå öfver dit med en
jernväg från sydvestra spetsen af Bokenäset*). Skall Orust och Tjörns
fögderi med dess redan nu 31,500 invånare framdeles tillgodoses med
jernväg, kan det tydligen icke blifva med bibanor till längdbanan, utan
måste det till följd af sakens natur i väsentligaste mån åtminstone ske
på helt annat sätt (Betänkande angående den beslutade planen för Göte¬
borgs och Bohus läns landstings verksamhet att befordra anläggandet af
för Bohusläns utveckling oumbärliga jernvägar, 1866, sid. 40 not), hvaraf
åter följer, att landstingets ifrågavarande beslut kränker Orust och Tjörns
rätt, enär beslutets bestämmelse om anslag till bibanor icke ersätter 1885
års landstings åberopade öfverenskommelses löfte om att »hvart och ett»
af länets fögderier och sålunda äfven Orust och Tjörns skulle hafva att
åtnjuta landstingets understöd för »en så vidt möjligt i förhållande till
deras både betydenhet och behof rättvist afpassad jernvägssträcka». Häraf
är ock klart, hvarför man från Orust och Tjörns fögderi städse påyrkat
nämnda öfverenskommelses »vidhållande» såsom förutsättning för att fög-
deriet skall bidraga i lika förhållande med de öfriga fögderierna till jern-
vägsanläggningar inom länet. Man fordrar erkännande af likställighet i
rättigheter såsom grund för likställighet i skyldigheter, eller ock tillämpning
*) Den möjlighet, som gifyes att draga en jernyägslinie från Svenshögens station å längdba¬
nan öfver Gydnäs (Djurnäs) till Orust, har här ej antydts, enär den höga kostnaden och de ringa ut-
sigterna för dess utförande under den närmare framtiden göra densamma för de närvarande förhållan¬
dena värdelös. Motionärens anmärkning.
52
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
af bestämmelserna i § 47 landstingsförordningen om olika uttaxeringsgrund
för afgifter till jernvägsanläggningar eller rent af jern vägsfrågornas be¬
handling såsom »gemensamma» blott för fastlandets fyra fögderier. Exempel
på att viss del af landstingsområde beskattats för visst ändamål saknas
nemligen icke (Samling af kongl. bref, resolutioner och utslag angående
tillämpning af kommunal-förordningama, n:o 851. — Bidrag till Sveriges
officiella statistik. U) Kommunernas fattigvård och finanser, XX, för år
1893, sid. 108).
Landstingets ifrågavarande beslut afser alltså i verkligheten en »ge¬
mensam angelägenhet» blott för länets fyra fastlandsfögderier, men icke
för Orust och Tjörns fögderi och sålunda icke heller »för länet» i dess
helhet, hvadan beslutet äfven måste anses stå i strid med § 2 landstings¬
förordningen. Ett fögderi är nemligen eu alldeles för stor del af länet
för att kunna godtyckligt uteslutas från delaktighet i hvad man vill hålla
för en »gemensam angelägenhet». Landstingsbeslutets brist på öfverens¬
stämmelse med § 2 nämnda förordning blifver än mer uppenbar, när man
tagel- hänsyn till att beslutets bestämmelse om bibanor till längdbanan är
sådan, att den tydligen afser att tillgodose enskilda penningstarka lokal¬
intressen, utan hänsyn till allmänt behof eller rättvis fördelning och utan
att ens fordran framstälts å att bibana skall hafva erhållit vederbörlig
koncession eller vara upplåten för allmän trafik. Slika bibanor, som be¬
slutet synbarligen i sjelfva verket afser, äro väl snarast att likställa med
de skilda orternas byavägar, hvilka såsom bekant icke få utgöra föremål
för kommuns beskattning (Sami. af kongl. bref etc. ang. tillämpn. af kom-
munal-förordn. n:is 561, 1193), hvadan samma bibanor ej heller böra blifva
det för landstingsområdets, så framt icke deras egenskap att utgöra en
»gemensam angelägenhet» förut styrkes, eu uppfattning som ej vederlägges
deraf, att landstinget åren 1890 och 1891 handlat i strid med densamma.
Häraf torde än klarare framgå betydelsen af brytandet af 1885 års åbe¬
ropade öfverenskommelse, hvilken uppenbarligen afsåg att vid understöds
beviljande åt jern vägar förebygga kollision med landstingsförordningens
§ 2 genom att föreskrifva ett planmessigt tillgodoseende efter föregången ut¬
redning och rättvisa grunder af landstingsområdet i dess helhet.
Att Orust och Tjörns fögderis behof af jernvägsförbindelser ej kan
anses tillfredsstäldt med längdbanan har äfven erkänts af landstingets jern-
vägsberedning af år 1895, som uttryckligen frånräknar fogderiet från de
delar af länet, som anses komma att lemna nämnvärd trafik åt banan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 818.
53
(Bil. C, sid. 8; Göteb. o. Boh. läns landst. handl. 1896, n:o 5, sid. 8),
och kan ej i någon den minsta mån vederläggas af landstingets jernväga-
utskotts löjeväckande yttrande om att Orust och Tjörns fögderi, »utan en
modern sjökommunikation från någon punkt, exempelvis Svansund, till när¬
maste station å blifvande längdbana, får ytterst ringa gagn af nämnda bana»
(Bil. D, sid. 8; Göteb. o. Boh. läns landst. handl. 1896, n:o 37, sid. 8);
ty största delen af fögderiet och särskildt dess skärgård har vida besvär¬
ligare och mer tidsödande väg till Svansund än till Göteborg eller Udde¬
valla, hvarförutom ingen lärer vare sig vilja eller, hvad orten sjelf vid¬
kommer, kunna bekosta denna »moderna sjökommunikation». Så vidt
kändt är, hafva ock fogderiets kommuner genom sina yttranden i fråga
om bidrag till längdbanan vitsordat den här framhållna uppfattningen.
Att det öfverklagade beslutet sålunda icke afser »för länet» i dess helhet
»gemensamma angelägenheter», torde derför vara obestridligt, och dermed
äfven öfverträdelsen af landstingsförordningens § 2 bevisad.
Landstingets beslut i fråga strider vidare mot föreskrifterna i § 47
landstingsförordningen, ty då yrkande gjorts i motion till landstinget om
fastställande af särskild »grund för uttaxering» af bidragen till jemvägs-
anläggningarna med syfte att förlägga bördan hufvudsakligast å dem,
hvilka hafva gagn af företagens utförande och i förhållande till detta gagn,
för den händelse 1895 års ofta åberopade öfverenskommelse frånträddes
(Bil. B, sid. 2, Bil. D, sid. 7; Göteb. o. Boh. läns landst. handl. 1895, n:o
14, tillägg sid. 2; 1896, n:o 37, sid. 7); så bör vara tydligt, att anslag
till flera dylika anläggningar icke kunna lagligen afgöras på en enda propo¬
sition med en enda votering och ett enda klubbslag, utan måste hvarje
särskildt förslag framställas ensamt för sig, så tydligt affattadt, att frågan
om dylik taxeringsgrunds fastställande kan pröfvas och afgöras för sig,
och är allra minst lagligt att, då yrkande om sådan taxeringsgrund gjorts,
bevilja anslag till flera så fullständigt obestämda företag, att ingen pröf¬
ning af den till sin natur och enligt lagens bud föregående frågan om
samma »grund» var ens möjlig.
Att fastställande af en sådan särskild taxeringsgrund för jernvägs-
bidragen är lagenlig, derpå föreligga flera bevis (Sami. af kgl. bref etc.
ang. tillämpn. af kommunal-förordn., n:o 294, 1054. — Bidrag till Sve¬
riges officiella statistik, U). Kommunernas fattigvård och finanser, XX,
för år 1893, sid. 109), så att derom bör ej kunna tvistas.
54
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Ehuru yrkande om särskild taxeringsgrunds fastställande gjordes
redan vid 1895 års landsting och förklarades hyllande till innevarande års
landsting, så vidtogs icke någon den minsta åtgärd för sakens nödiga
utredning af den tillsatta, under tiden mellan båda tingen arbetande »bered¬
ningen», och vederbörande landstingsutskott försökte till och med, i uppen¬
bar strid mot landstingsförordningens tydliga bud, undanskjuta frågan ge¬
nom att föreslå densammas afgörande allra sist i en enda punkt tillsam¬
mans med dels väckt förslag om uppskof med afgörandet af samtliga
, jernvägsfrågor, dels derå motioner, hvilket allt tydligen ådagalägger, att
man ville sätta landstingsfiertalets godtycke i stället för och framför lagens
bud (Bil. E, sid. 10 under 3:o; Göteb. o. Boll. läns landst. bandi. 1896,
n:o 37, sid. 10 under 3:o.)
Landstingets ifrågavarande beslut är ytterligare stridande mot be¬
stämmelsen i landstingsförordningens § 58 om att »Ivongl. Maj:ts godkän¬
nande erfordras för att gifva bindande kraft åt beslut, som afse påläg¬
gande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år», enär
å ena sidan uppenbart torde vara, att det till längdbanans utförande be¬
viljade anslaget af 2,100,000 kronor är så stort, att det ej kan uttaxeras
under så kort tid som fem år, eu uppfattning, som ock landstinget sjelf!
synes haft, då det beslutat att för ändamålet upptaga »lån, stäldt på
längre af betalningstid än fem år», och å andra sidan än tydligare är, att
beviljandet utan någon som helst tidsgräns af anslag till ett obestämdt
antal bibanor af obegränsad längd med ett belopp af 11,000 kronor för
kilometer måste medföra uttaxering för eu ofantligt lång tid; men lands¬
tinget beslutat att endast underställa beslutet om låns upptagande Ivongl.
Maj:ts pröfning. Särskild! krafvel’ beslutet om anslag till bibanorna så¬
dant godkännande, på det likställighet måtte komma att ega rum mellan
de olika förslagen, och icke eu tidigare kommande få bättre rätt än en
senare, i följd deraf att landstinget under tiden hunnit blifva allt starkare
skuldsatt och betänkligheterna mot än större skuldsättning dermed tilltagit.
Att ett beslut sådant som det ifrågavarande icke på grund af sin beskaf¬
fenhet kan af Ivongl. Maj:t godkännas, borttager icke landstingets skyldig¬
het att söka sådant godkännande, när beslutet en gång lättats.
Slutligen måste det öfverklagade beslutet anses stå i strid med
stadgandet i regeringsformens § 57, andra stycket, enär en sådan för all
framtid gällande skattläggning för understödjandet af bibanor till den
blifvande längdbanan tydligen icke kan i annan ordning fastställas, än
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 218. 55
nämnda stadgande föreskrifver. Beslutet är nemligen icke fattadt inom
de i landstingsförordningen utstakade gränserna, utan vill sjelft utgöra ett
slags speciel lag för Göteborgs och Bohus läns landsting och innebär så¬
lunda ett försök af samma landsting att tillvälla sig den Konungen och
Riksdagen gemensamt tillkommande rätten att stifta kommunallag.
Då landstingsbeslut blifvit upphäfda äfven derför, att de hvital å
orättvis grund (Sami. af kgl. bref etc. ang. tillämpn. af komm. förordn.
n:is 629, 937), skall här också anföras bevis för att det ifrågavarande
landstingsbeslutet är orättvist.
Då landstingstlertalet icke ville vidhålla 1885 års ofta åberopade
öfverenskommelse om full likställighet de skilda fögderierna emellan, så
att hvarje fögderi skulle kunna påräkna landstingets understöd för att
undfå »en så vidt möjligt i förhållande till dess både betydenhet och be¬
hof rättvist afpassad jern vägssträcka», synes det hafva varit landstingets
skyldighet att med tillämpning af bestämmelserna i landstingsförordningens
§47 första stycket fastställa sådan särskild ; grund för uttaxering» af af-
gifterna till jernvägsanläggningarna, hvarigenom det från förmånen undan¬
tagna fögderiet bereddes en dess afsigtliga missgynnande motsvarande
nedsättning i nämnda afgifters storlek, i synnerhet som yrkande derom
upprepade gånger gjordes (Bil. B, sid. 2; Bil. D, sid. 7; Göteb. o. Boll.
läns landst. bandi. 1895, n:o 14, tillägg sid. 2; 1896, n:o 37, sid. 7).
Denna orättvisa är så mycket mer i ögonen fallande, som Orust och
Tjörns fögderi af lätt begripliga skäl aldrig kunnat i samma mån som
fastlandet blifva delaktigt af de förmåner, som härdyta från länets lands¬
ting (och hushållningssällskap).
Dg beslutade bidragens ökande långt utöfver hvad i angränsande
län beviljats af landstingen innebär ock en orättvisa, då samma bidrag
icke komma det hela, utan blott länets fastlandsfögderier till del.
Det är vidare en stor orättvisa, att beslutet i fråga icke tagit
någon hänsyn till den för det egentliga hafsfisket mest betydande delen, af
skärgården, så att densamma skall få betala till jernvägsanläggningarna å
fastlandet i samma förhållande som de delar af länet, som få största
fördel af dessa anläggningar, ehuru dessa senare icke blifva samma skär-
gårdsdel till något det' minsta gagn, men väl i ett fall åtminstone mot¬
satsen, på samma gång de bidraga till att beröfva hafstiskenäringen en
väl behöflig omvårdnad från statens sida.
56 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Beslutet är dessutom orättvist derutinnan, att ingen hänsyn tagits
till en bibanas anläggningskostnad eller om orten, som får en sådan bana,
måste anstränga sig till det yttersta och kanske utöfver förmågan för att
åstadkomma den behöfliga aktieteckningen eller kan utan nämnvärd an¬
strängning åvägabringa denna med tillhjelp af riklig tillgång å bränvins¬
medel, som erhålles genom rusdryckers spridning öfver skärgården till
denna senares förderf.
Landstingsbeslutet i fråga är ytterligare icke blott orättvist, utan
äfven ur andra synpunkter förkastligt derutinnan, att det innebär en be¬
skattning af den fattigare till förmån för den rikare och gynnar penning¬
starka lokalintressen på det allmännas bekostnad med bibanor, utan hän¬
syn till vare sig det allmänna behofvet af jernvägsförbindelser eller den
rättvisa fördelningen af landstingets bidrag till sådana, hvadan alltså der¬
igenom ett slags egendomsförflyttning från den fattigare till den rikare
kommer att ega rum.
Beslutet i fråga är icke tillkommet i god ordning eller grundaett på
sansad ekonomisk beräkning, då landstinget beslutat en ur både tids- och
storlekssynpunkt alldeles obegränsad beskattning till förmån för bibanor åt
längdbanan, utan att denna beskattning grundats på någon som helst ut¬
redning om vare sig hvilka eller huru kostsamma och långa dessa banor
äro eller om deras behöflighet för orten eller betydelse för den ekonomi¬
ska utvecklingen inom länet, eller någon ens förslagsvis gjord antydan
om storleken af de belopp, hvilkas anslående landstinget beslöt. Allt hvad
man visste var, att det gälde millioner kronor.
Beslutet är vidare i afseende på längdbanan till dels åtminstone
grundadt på beräkningar, som måste anses för vilseledande, på Basuna gång
man förbisett att landstingsområdets två rikaste kommuner, Lundby och
Urgryte, med en mycket stor del af landstingsområdets fyrktal stå i under¬
handling om att skiljas från området för att uppgå i Göteborgs stad, hvil¬
ken eventualitet bort med hänsyn till både beräkningar och beslut om
skuldsättning iakttagas. Ej heller har något afseende fästs vid det be¬
tänkliga i att besluta en obegränsad höjning af landstingsskatten, då denna
redan i länet nått större höjd än i de allra flesta af rikets län.
Landstingets merabemälda beslut är vidare skadligt såsom medförande
hinder mot en harmonisk utveckling till ekonomiskt välstånd inom skärgården,
enär det icke blifver det allmänna behofvet af en planmessig utveckling
af samfärdseln, som kommer att tillgodoses genom beslutet om bibanor»
Motioner i Andra Kammaren, N;o 218.
57
understödjande, utan i stallet de penningstarka lokalintressena i särskildt
de med bränvinsförsäljningsmonopol försedda samhällena. Derigenom, kom¬
mer ock hela utvecklingen att snedvridas, och de trakter, som mest äro
i behof af jern vägs förbindelser, blifva helt visst för eu allt för lång tid,
ja kanske för ständigt utan sådana. Man får nemligen icke, om det all¬
männa bästa i afseende på jemvägsanläggningar skall främjas, lemna utom
räkningen den ordning, i hvilken de skilda företagen böra understödjas,
och derigenom gifva enskilda lokalintressen tillfälle att hindra en sådan
utveckling af länets jemvägsväsende, att jernvägsfrågans lösning derigenom
blifver en i verkligheten »gemensam angelägenhet för länet».
Beslutet i fråga har åstadkommits genom en kompromiss mellan
längdbane- och tvärbaneintressena å fastlandet samt genom en så sväfvande
och oklar affattning med hänsyn till bibanors understödjande, att alla fast¬
landets olika delar af länet syntes fullständigt tillgodosedda, och innebär
sålunda i verkligheten blott ett uttryck af en majoritets tydliga vilja att
åsidosätta minoritetens fullt berättigade anspråk.
Då det merabemälda beslutet nu hos Eders Kongl. Maj:t öfverklagas,
så sker det icke för att hindra bohuslänska jernvägsfrågans efterlängtade
lösning, utan för att förmå länets landstings flertal att i sina beslut taga
hänsyn äfven till mindretalets berättigade anspråk och särskildt till de»
tillbakasätta fiskarebefolkning, å hvars näring man så gerna vill åberopa sig,
när det gäller att utverka förmåner åt länd från staten: ty nämnda frågas
lösning synes i väsentlig mån bero af eu enig samverkan från länet, hvil¬
ken åter förutsätter rättvisa mot alla. Bohus läns utsigter att sent omsider
undfå de önskliga jernvägarne synas för öfrigt nu, sedan Eders Kongl.
Maj:t nådigst tagit saken om hand och anbefalt förberedande åtgärder,
icke längre vara så små eller så förtviflade, att de behöfva främjas genom
olagliga och orättvisa beslut af länets representation, -landstinget,
På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed i djupaste under¬
dånighet å dels egna, dels Valla, Klöfvedals, Mollösunds, Käringöns, Grull-
holmens, Grundsunds och Morlanda kommuners vägnar, enligt 62 för¬
ordningen om landsting den 21 mars 1862, anföra besvär öfver Göteborgs
och Bohus läns landstings ofvan berörda beslut den 25 sistlidne septem¬
ber om understödjande af jemvägsanläggningar inom länet, med yrkande
att detsamma måtte upphäfvas, såsom icke blott stridande mot 2, 47
och 58 i nämnda förordning samt 57 £ andra stycket regeringsformen,
Bih. till 1 likså. Kret. 1898. 1 Samt. :l Afd. 2 Band. 4<S Höft. 8
58 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
utan äfven orättvist, otillräckligt grundadt och för mellersta delen af länets
skärgård skadligt.
Tjörn den 20 november 1896.
Underdånigst
Axel Villi. Ljungman.
Riksdagsman för Ornst och Tjörns härad samt landstingsman för Tjörns härad.
Bilaga G. till motionen n:o 218.
Till Konungen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t nådigst anbefalt kongl. jerp vägsstyrelsen
att verkställa fullständiga undersökningar för en statsjernväg längs genom
Bohus län såsom en fortsättning af den till staten inlösta vestkustbanan,
hafva inom bohuslänska skärgården och särskilt inom de för det egent¬
liga hafsfisket mest betydande delarne af densamma uppstått allvarliga
farhågor med hänsyn till de synnerligen stora olägenheter för samma skär-
gårdsdelar och hafsfiske, som helt visst blefve följden deraf, att Eders
Kongl. Maj:t läte byggandet af jernvägar i Bohus län afslutas med ut¬
förandet af nämnda jernvägslinie längs länet och öfverlemnade byggandet
af utfartsbanorna från samma jernvägslinie och det inre landets jernvägs-
nät åt den enskilda företagsamheten. Bohuslänska fiskaresamhällena äro
nemligen icke i den ekonomiska ställning, att de förmå åstadkomma några
enskilda jernvägar, hvarför, om staten icke drager försorg om byggandet
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218. 59
äfven af de jemvägslinier, som äro af nöden för de delar af skärgården,
som äro för kafsfisket mest betydande, följden helt naturligt blifver, att
förmånen af jern vägsförbindelse blott varder ett ytterligare monopol för
städerna och köpingen Lysekil, samt att särskilt nämnda delar af skär¬
gården »komma i det allra sämsta läge, som gerna låter tänka sig, och i
ett vida mer förderf bringande sådant än under förra sillfiskeperioden», vid
hvars upphörande samma skärgårdsdelar såsom bekant nedsjönko i fattig¬
dom och elände utan all like.
Eu omfattande och grundlig utredning har ådagalagt, att orsaken
till det sorgliga resultatet af de föregående sillfiskeperioderna legat uti
eu näringsutöfningens felaktiga anordning på sådant sätt, att den på sill¬
fisket grundade affären tillhört icke fiskaresamhällena sjelfva, utan de helt
annat näringslif och helt andra intressen egande städerna, hvadan, då sill¬
fiskeperioden upphörde, både kapital och företagsamhet saknades i skär¬
gården för att åstadkomma och uppbära sådana nya näringsformer, som
kunde ersätta den svunna sillfiskebedriften. All klok utveckling af bohus¬
länska skärgårdens ekonomiska förhållanden och all offentlig omvårdnad
om dessa måste för den skull i främsta rummet vara rigtade på att genom
förbättrad samfärdsel och eljest för näringslifvet nödiga anordningar bringa
fiskaresamhällena i det läge, att de sjelfva kunna öfvertaga största delen
åtminstone af den på fisket grundade affärens skötande och derigenom
vinna den ekonomiska kraft, som är af nöden för att uppbära en högt
stående hafsfiskebedrift.
Att jernvägarne, ‘såsom nutidens främsta och verksammaste sam-
färdsmedel, spela den främsta rolen i fråga om hafsfiskebedriftens upp¬
hjelpande är ofta ådagalagdt och vitsordas äfven af utlandets erfarenhet;
men den oundgängliga förutsättningen derför är att de för ändamålet
åvägabragta jernvägarne åstadkomma genaste förbindelse mellan hufvudorterna
i skärgarden för fiskfångstens utöfning och det inre fisk förbrukande landets
iernvägsnät, samt att dessa jernvägar erhålla sin ändpunkt i just de nämnda
orterna i skärgården och icke i de bränvinsspridande stora badorterna; ty
verkligt hafsfiske och ett högt utveckladt badortsväsende trifvas icke till¬
sammans. Först genom jernvägsnätets utsträckning till sjelfva de egentligt
hafsfiske idkande hufvudorterna i skärgården varder nemligen möjligt för
dessa att segerrikt bestå i konkurrensen med do privilegierade och brän-
vinsfor sälj ande samhällena om den på fisket grundade affären samt derige¬
nom äfven ernå ett sadant välstånd, som allena förmår att uppbära en
60
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
högt stående, tidsenligt utvecklad kafsfiskebedrift. Jernvägarne äro, liksom
så mycket annat, till gagn hufvudsakligast blott för den, som får dem, och
skulle för skärgården blifva till största förderf i stället för gagn, om de
allenast komtne de med fiskaresamhällena konkurrerande stora badorterna
till del, enär i sådant fall de fiskaresamhällen, som hafva att uppbära
hafsfiskebedriften, blott skulle blifva än värre utsugna, än redan är fallet.
De till kufvudorterna i skärgården för fiskfångstens utöfning utdragna
jernvägarne skulle icke blott under den innevarande sillfiskeperioden skapa
ett sådant välstånd inom fiskaresamhällena, som både före och vid sill¬
fiskeperiodens upphörande kunde möjliggöra uppkomsten af sådana närings¬
former, som äro egnade att ersätta den försvinnande sillfiskebedriften, utan
äfven efter sillfiskeperiodens slut qvarstå såsom ett i allt högre grad ver¬
kande medel till förminskande af olägenheterna utaf det ymniga sillfiskets
upphörande. Det välsignelsebringande inflytandet af sådana jernvägar skall
helt visst tydligast visa sig just vid och efter sillfiskeperiodens förestående
slut, då de komma att icke blott mest behöfvas, utan äfven medföra största
gagnet och i högsta grad bidraga till skärgårdens uppryckande ur de irå¬
kade svårigheterna. Jernvägar allenast till de stora badorterna skulle der¬
emot tydligen medföra en helt och hållet motsatt verkan samt blott öka
den ekonomiska svagheten och eländet i skärgården, utan att ens lemna
någon utsigt qvar till ekonomisk uppryckning.
Redan af det skälet, att fiskaresamhällena icke sjelf va förmå åstad¬
komma. de för skärgårdens förkofran oumbärliga jernvägarne, bör vara klart,
att, om staten icke bygger dem, så komma de icke till stånd, utan nämnda
samhällens välfärd äfventyra^ eller rättare sagdt prisgifvas åt de med privi-
legiér och bränvinsförsäljningsmonopol gynnade samhällena. Då emellertid
staten helt visst kan utan ekonomisk förlust förse bohuslänska skärgården
med de nämnda, för fiskarebefolkningen nödiga jernvägarne, synes det ock
rigtigt, att staten tager saken om hand och efter en på tillräcklig utred¬
ning grundad plan utför hvad som ådagalagts vara nödigt för ändamålets
vinnande; ty med mindre så sker, blifver samma befolkning ej tillgodosedd,
utan riskerar tvärtom att komma i möjligast sämsta läge derigenom att
fiskaresamhällenas konkurrenter i täflan om den på fisket grundade affären
så fullständigt besegra fiskarenas egna samhällen, att det icke kan blifva
fråga om ens någon tanke på ett lifskraftigt näringslif vidare i dem.
Inom Bohus län har en ganska fullständig utredning af länets jern-
vägsfråga med hänsyn särskilt till hafsfiske behof egt rum under de se¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Öl
naste femton åren och gifvit upphof åt en rätt utförlig literatur samt dels
tvenne riksdagsmotioner, dels ock flera ansökningar hos Eders Kongl. Maj:t
från länets både landsting och riksdagsmän i Andra Kammaren. Full¬
ständigast hafva hafsfiskebedriftens kraf blifvit framhållna i den af länets
landsting 1885 tillsatta jernvägskomiténs år 1886 lemnade utförliga betän¬
kande och år 1889 afgifua utlåtande samt i bifogade tryckta uppsats ur Bo¬
huslänsk Fiskeritidskrift om »Bohusläns hafsfiske och dess främjande»
(Bil. A, sid. 14—15, 19, 25—29, 37—39, 45, 46—68, 70—71, 72,75—76,
80—91, 94—124. Bil. B, sid. 26—31, 49—59, 63, 68, 69—77. Bil.
C, sid. 25—42, 46, 47). Då emellertid hvarje ärlig och samvetsgrann
utredning af bohuslänska hafsfiskeförhållandena alltid måste komma till det
resultat, att de mest betydande hufvudorterna för hafsfisket i bohuslänska
skärgården äro l:o) Orust och Tjärns fögderis skärgård, för hvilken bästa
jernvägsförbindelse kan erhållas genom en linie från Uddevalla längs
Bokenäset med ändpunkt vid Morlanda—Ellöshamname, och 2:o) Sotenäs
och Qville häraders skärgård, för hvilken en eller flera jernvägsstationer
vid sjön kan erhållas genom en linie utmed Bottnafjorden till bäst befun¬
nen ändpunkt å norra eller vestra kusten af Sotenäs härad, samt att de
återstående, för hafsfisket mindre betydande delarne af bohuslänska skär¬
gården kunna tillgodoses, den södra genom eu uthamnsbana från Göteborg
och den norra genom en utfartsbana till Grebbestad—Krossekärr (med ut¬
grening till den ändpunkterna närbelägna Saunäsfjorden); skall här ej vi¬
dare ordas derom. Dessa utfartsbanor och särskildt den till Morlanda—
Ellös kunna vinna ökad betydelse för hafsfisket genom framtida fortsätt¬
ning eller genom anslutning af grenlinier (Bil. A, sid. 40, 45. Bil. B,
sid! 71—73, 77).
Hufvudorsakerna till att Bohus län så länge blifvit utan jernvägar
ligger dels och främst uti tillkomsten af Uddevalla— Venershorg—Herrljunga
jernväg och det af densamma skapade ändpunktsintresset i Uddevalla (Bil.
A, sid. 66, 85—86. Bil. B, sid. 30, 36, 49. Bil. C, sid. 28, 40, 41),
dels i den, den bohuslänska skärgården försvagande behandling, som städse
egt rum från statens sida. Yarder nu nämnda jernväg med understöd
från statsverket omlagd till normal spårvidd, då blifva af lätt begripliga
skäl Bohus läns utsigter att sent omsider en gång erhålla jernvägar tyd¬
ligen än smärre, än de hittills varit; och ligger deruti ett ytterligare skäl
för statsbanebyggande i Bohus län och särskildt för bohuslänska skärgårdens
tillgodoseende med stats jernvägar.
62
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
På grund af hvad sålunda i korthet anförts och med hänvisning
till dels Göteborgs och Bohus läns landstings underdåniga ansökan om
statsjernvägar i Bohus län den 29 oktober 1886, dels den af mig den 28
september 1888 ingifna underdåniga skrift rörande denna ansökan, dels
ock bifogade tryckta skrift om »'Bohus läns hafsfiske och dess främjande* *
(sid. 25—42), får jag härmed i djupaste underdånighet hemställa:
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga
åtgärder för byggandet såsom normalspåriga statsbanor
af de utaf Göteborgs och Bohus läns landsting 1886
begärda utfartsbanorna med en grenbana från Lågum*)
å limen mellan Saltkällan och Babbalshede till Sotenä-
set eller åtminstone linierna till Morlanda—Ellos och
Sotenäset i förening med antingen byggandet af den
ifrågasatta jernvägen längs Bohus läns fastland eller
ock Uddevalla—Yenersborg—Herrljunga jemvägs in¬
lösande till statsverket och dermed följande utläggning
till normal spårvidd.
Höga den 12 december 1896.
Underdånigst
Axel Vilh. Ljungman,
Riksdagsman för Omst och Tjörns häradera domsaga.
Såsom bilagor följa:
A) Betänkande angående den beslutade planen för Göteborgs och Bohus läns landstings verk¬
samhet att befordra anläggandet af för Bohus läns utveckling oumbärliga jernvägar. Stockholm 1886.
B) Handlingar rörande åtgärder till samfärdselns förbättrande inom bohuslänska skärgården.
Nionde samiingen. Göteborg 1890.
C) Bohus läns hafsfiske och dess främjande. Göteborg 1896.
- ■■ OM; / >!:■!;: ;1 ■/( •, ' • .. - ; _ :
*) Enligt Kongl. Maj:ts proposition, n:o 46, sid. 40, är den station, från hvilken grenbanan till
Sotenäs härad bör utgå, förlagd till Dingle.
Motionärens anm.
Motioner i Andra Kammaren, N;o 218.
63
Bilaga H. till motionen n:o 218.
Till herr statsrådet och chefen för kong!, civildepartementet
Med anledning af kongl. jernvägsstyrelsens nyligen ingifna under¬
dåniga utlåtande med förslag till anläggandet af eu så kallad »norra vest-
kustbana» längs genom Bohus län från Göteborg till Svinesund vid norska
gränsen får jag, med hänsyn till det olika värde de i detta utlåtande
föreslagna sträckningarna ega för den valkrets, jag representerar i Kiks-
dagens Andra Kammare, härmed vördsammast framhålla dels 1 :o) den öster
om sjön Stora Hällungen dragna liniens stora företräden deri, att den er¬
håller tvenne stationer, af hvilka den södra (Ucklum) erbjuder möjligheten
af en bibana åt öster och den norra (Svenshögen) möjligheten af eu bi¬
bana åt vester (till Orust), under det att limon öfver Stenung erhåller
blott eu enda station, som icke erbjuder liknande möjligheter, och dels 2:o)
behofvet af att linien något vester om Uddevalla i Herrestads socken gif-
ves ett sådant läge, att en lämplig anknytningspunkt erhålles för: den af
länets landsting 1886 såsom statsbana begärda och af Konungens befall¬
ningshafvande i länot -»på det kraftigaste förordade» utfartsbanan till Mor-
landa—Ellös; tv endast genom iakttagande häraf kan Orusts och Tjörns
fögderi hoppas att undfå något gagn eller åtminstone någon möjlighet af
gagn utaf den »norra vestkustbanan» under den närmare framtiden.
Såsom skäl för dessa önskningars tillmötesgående kan anföras, att
Orusts och Tjörns fögderi utgör den fruktbaraste, tätast befolkade och väl
äfven mest utvecklingsbara delen af Bohus län, och att nämnda utfarts-
bana från lämplig anknytningspunkt i Herrestads socken till Morlanda—
Ellös kommer att för omkring 40,000 invånare och länets mest betydande
hafsfiske erbjuda möjligheten af en storartad utveckling i ekonomiskt hän¬
64 Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
seende, under det att ett förbiseende af hvad redan 1886 af länets lands¬
ting begärts och nu af mig ytterligare framhålles med all säkerhet komme
att för en mycket lång tid hämma utvecklingen uti i fråga varande läns-
del samt bringa förderf öfver dess skärgård och hafsfiske, beträffande hvil¬
ket senare är att märka, att det enligt all utlandets erfarenhet är storsjö-
fisket och icke sillfisket inomskärs, som egentligen är i behof af och
främjas genom jernvägsförbindelser.
I afseende på ,anknytningen till »norra vestkustbanan» af nämnda
utfartsbana till Morlanda—Ellös vore visserligen det af kongl. jernvägs-
styrelsen jemväl undersökta vestligare alternativet öfver Sunningen förmån¬
ligast, men äfven eu jemförelsevis obetydlig flyttning af det förordade
östligare alternativet (ifver Uddevalla med hänsyn till dess sträckning
genom Herrestads socken bör kunna motsvara ändamålet.
Sakens ofantliga betydelse för den valkrets, jag representerar, och
vigten af att ej afstånga en talrik befolkning från »norra vestkustbanans»
trafikområde, om detta skall lemna den behöfliga trafiken, har nödgat mig
att fästa uppmärksamheten å ofvan omförmäldä förhållanden.
Stockholm den 8 februari 1897.
Axel Vilh. Ljungman,
Kiksdagsman för Ornat och Tjörns häraders domsaga
inlaga I till motionen n:o 218.
Till Konungen.
Då det, att döma af meddelanden i tidningspressen synes antagligt,
att frågan om byggandet af en statsbana längs landskapet Bohus län med
Göteborg som utgångspunkt åter kommer att föreläggas Riksdagen till
pröfning, och då det för Bohus läns hela mellersta skärgårds ekonomiska
förkofran och synnerligast för den vigtigaste delen deraf, nemligen Orusts,
tydligen är alldeles oumbärligt att erhålla »möjligast gena jernvägsförbin-
Motioner i Andra Kammaren, N.;o 2.W.
delser mellan skärgården och det inre landet». under det att trafiken på
Göteborg kan i tillräcklig man tillgodoses genom ångbåtskommunikationer,
och således nämnda skärgårds behof ej kan fyllas hvarken af en längd¬
bana genom provinsen och ej heller af en bibana öfver Svansund till Bilus,
hvilken bibana för öfrigt möter allt för stora ekonomiska svårigheter; så
våga vi i djupaste underdånighet än en gång fästa Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet på det för ifrågavarande skärgård så trängande behofvet
af en bibana från station i Herrestads socken å bemälda längdbana längs
Bokenäset till Morland a Ellos. l)å nämnda skärgård får med rätt betyd¬
liga belopp bidraga till kostnadsfri mark in. m. åt nämnda bana, utan att
af densamma kunna skörda någon den minsta fördel; så äro vi i under¬
dånighet fullt öfvertygade derom, att Eders Kongl. Maj:t behjerta!- denna
skärgårdens lika ringa som i allt berättigade önskan och hemställa, under,
åberopande af bilagda skrifter,
•
«1
det täcktes Eders Kongl. Maj:t nådigst fastställa
eu sådan rigtoing å nämnda längdbana, att lämplig
station å densamma inom Herrestads socken kan er¬
hållas för anslutning af en bibana längs Bokenäset
till Morlanda-Ellös
Morlanda den 7 januari 1898.
.! * , * >'■ i *! »f’«i é ■ i <> i i. !
Underdånigst:
rl
A Morlanda kommuns vägnar
A. V. Bildt.
I T
om-: ^ :• >|
A Gullholmeup kommuns vägnar
Hugo Hallgren.
A Grundsunds kom munk vägnar
Axel Uugbcrg.
Lauiiatlngsiq^u.
A. C. Widell.
Ordförande i Horl(unl« koiiunuiuvlstnminn.
K idas Olsson.
Lund» tingsfall
Bill. till Uihd. Vrot. 189». 1 Sand :> Afd. 'i Band. i8 Käft.
Motioner i, Andra Kammaren. N:o 218'.
Bilaga J till motionen n:o 218
•il
. i
U
Till Konungens befallningshafvande öfver Elfsborgs län
.•i jj-l-iö' I ji.ii ! : ; !fii - v'u; |Sr;
Vener sborg.
it
i Då kongl. jern vägsstyrelsen enligt skrifvelser af den 31 sistl.
december till Kongl. Maj:t uttalat sig om bohusbanans sträckning på vestra
sidan sjön Hällungen, fä vi undertecknade anhålla, att vår Konungs be¬
fallningshafvande måtte så fort ske kan ingå till Kongl. Maj:t med an¬
hållan om att Kongl. Maj:t måtte vidhålla sin till sistlidne Riksdag aflåtna
proposition om bohusbanan och dess sträckning på följande för oss, elfs-
borgsboar, mycket talande skäl:
Ehuru orten är belägen i Elfsborgs län kommer den, då en bibana
Ucklum— Ström blefve anlagd, att hafva synnerligen stort gagn af nämnda
jernväg, alldenstund vårt liandelsområde derigenom blefve förstoradt och
liera fabriker uppväxte och vid strängare vintrar, då Göta eif vore is-
belagd cirka 3 a 4 månader, genom denna bana kommc i förbindelse
med Göteborg.
Jemväl komma våra på platsen och vid Göta eif belägna fabriker,
Indika nu under Göta elfs isbeläggning på fordon få transportera sina
stora tillverkningar, under synnerligen svåra vägförhållanden till Bergslags-
banan, att genom bibanan Ucklura— Ström, få stor fördel.
Då intresserade finnas, som allaredan tänkt gå i författning om
uppgörande af detaljerad undersökning och kostnadsförslag, samt begära
koncession för bibanan Ucklum—Ström, okulär undersökning är gjord på
Göteborgs och Buhusläns landstings bekostnad, alldenstund medel till
en del stå till buds genom Göteborgs och Bohus läns landstings fri-
Motioner i* Andra Kammaren, N:o:218. 67
kostiga anslag för bibanor och genom intresserade personer; är det endast
en tidsfråga, då bohusbanan hinner att anläggas, på det att nämnda bibana
kommer till stånd. Men om kongl. jernvägsstyrelsens förslag att nu ändra
Kongl. Maj:t proposition till förmån för vestra linien kommer till stånd,
så äro vi och de delar af Bohuslän såsom Hjertum och Yesterlanda, hvilka
äro lika, mycket mera, vanlottade på kommunikationer vintertiden, än
öarne Tjörn och Orust, utestängda från allt hvad bibanor heta, ja, vi äro
ior all framtid utestängda från bibanans anläggande i gemenskap med bohus¬
banan, då öarne Tjörn och Orust ehuru, hur svår vintern än är, genom is¬
brytare och genom Kongl Maj:ts och kronans örlogsfartyg som isbrytare
kunna sättas i förbindelse med Göteborg, hvilket ej kan ske med vår ort.
Beträffande de af kongl. jernvägsstyrelsen påpekade industriella
verk, som finnas å öarne Tjörn och Orust, hvilka skulle hafva stor fördel
af banans dragande på vestra sidan, så äro dessa industriella verk de
guanofabriker, som nu finnas, men enligt hvad som synes är troligen sill-
tiskeperioden snart slut och dessa fabriker döda ting, som ej kunna produ¬
cera gods åt blifvande jernväg, utan nog som vid förra sillfiskeperioden
komma att borttagas och gå sin undergång till mötes, då deremot vår orts
lifliga verksamhet på handelns och fabrikernas område år för år förstoras
och kommer att förmedla gods och trafik med bohusbanan genom bibanan
Ucklum Ström.
A i' hvad uu i korthet yttrats måste var Konungs befallningshaf¬
vande finna att frågan om bohusbanans Idragande på östra sidan sjön
Hällungen är för oss ytterst vigtigt och för vår fabriksort. ett framtida
lifsvilkor, alldenstund ytterligare fabriker genom denna bibanas anläggande
kunna uppväxa, och de som ej äro i verksamhet, såsom t. ex. Ellbo tänd¬
sticksfabrik, med all säkerhet kunde komma i gäng, hvarför vi vördsamt
få anhålla, att vår Konungs befallningshafvande måtte skyndsamligen, innan
tiden blir för sen, med sitt förord ingå till Kongl. Maj:t med anhållan,
att den af Kongl. Maj:t förlidet år ingifna proposition om bohusbanan
med deri nämnd sträckning ånyo måtte i år för Riksdagen framläggas.
Lilla Edet i januari 1898.
(Underskrifter)
,i
68
motioner i Andra Kammaren, N:o 818.
iii.tri: ■; -i'. .
Bilaga 'K till motionen n.o .218. : nit
;*i: . ’1‘;■;<>!..! • J • ' * t O ’ - v; t J! >1 .-31» / .i» r KJ) >?••/ .?• '4i - i
.-.J. ..<?•: , /.} r•'!>; ri;~r
■ *r»Uf (J!i i i i i. > »•'* .! »f\.*;’(!■ *. i;
?•* - 1 ■ -»/i i! *• - ;iy fl r- n • 1.,;
•j- T’/// Konungen.
,■ il V.' .l':f :r„,:d' , • ! it
taigdorl -in > *0 • - «, «» !d. .• -i ig!' n . 'i f. :i= •; , fri.. I.ji
Med anledning af de utlåtanden, Eders lvongl. Majits befallnings¬
hafvande i (inteborg afgifvit den 14 och kongl. jern vägsstyrelsen den 23
sistlidne december rörande den ifrågasatta bohuslänska längdbanans rikt¬
ning genom Inlands nordre härad, får undertecknad, såsom representant
i Riksdagens Andra Kammare för Orust och Tjörns domsaga, härmed in¬
gifva nedanstående underdåniga påminnelser.
En under loppet af många årtionden förvärfvad omfattande känne¬
dom om ortens i fråga förhållanden och särskild sysselsättning med bohus¬
länska fiskerinäringens intressen från och med år 1871 och med bohus¬
länska jernvägsfrägan sedan år 1880 i förening med medvetandet om, att
endast ett på tillräcklig utredning och fullgoda sakskäl' grundadi förslag kan
hafva utsigt ett, vinna Riksdagens bifall samt insigten om den ytterst otill¬
fredsställande beskaffenheten af den ekonomiska utredning, som åstad¬
kommits i nämnda utlåtanden och legat till grund för länets landstings
beslut i ämnet åren 1896 och 1897, nödga mig nemligen att uppträda
till bevakande af de vigtiga intressen och till framhäfvande af de för¬
hållanden, utlåtandena i fråga så uppenbarligen förbise. Till fiskeri¬
näringens och industriens samt skärgårdsbefolkningens intressen har nem¬
ligen icke minsta hänsyn tagits, utan blott till främjandet af lika ena¬
stående som obetydliga lokalintressen, hvilkas talan förts af ett ringa
fåtal personer från några få (omkring eu tredjedel) af Orust och Tjörns
fögderis sexton kommuner samt åtkilliga personer i Norums och Ödsmåls
Motioner i Andra, Kammaren, N:o Å78.
69
socknar i Inlands fögderi, under det att ett mångfaldigt större antal per¬
soner från sistnämnda fögderi uttalat sig för den af Eders Kongl. Maj:t
förra året till Riksdagen framlagda sträckningen. Petitionerna till förmån
för vestra linien röja dessutom redan i sättet för deras tillkomst betänkliga
svagheter, ty då personer, efter upplysning i tidningarna om petitionens
grofva felaktigheter, nekat att skrifva under den omarbetade petitionen,
så har man, utan dertill erhållet samtycke, gjort ändringar i den äldre
petitionen genom öfverstrykningar och öfverskrifningar. Dessa petitioner
äro för (ifrigt icke undertecknade af någon skärgårdsbo eller någon af
ortens anjovisfabrikanter eller fiskhandlare.
Båda de i fråga varande utlåtandena härröra från personer, som
sjelfva sakna kännedom om orten i fråga, och Eders Kongl. Maj:ts be-
fallningshafvandes är grundadt på yttrande från blott kronofogden i Orusts
och Tjörns fögderi, hvilken icke torde ega stort bättre kännedom om
traktens näringslif in. in. än länets nye höfding. Kronofogden i det
fögderi, jernvägen skall genomlöpa, liksom befolkuingen i nämnda båda
fögderier liar ej hörts, trots de nedan bifogade kommunalstämmoutlåtan-
den, som på befallning från länsstyrelsen afgåfvos å oktoberstämmorna
1896, bära tydligt vittnesbörd om missnöjet med länets landstings beslut
samma år att förorda linien vester om sjön llällungen. Af det muntliga
meddelande, länets nye höfding afgaf vid länets riksdagsmäns samman¬
träde den 20 dennes inför statsrådet och chefen för civildepartementet,
framgick dessutom på det allra tydligaste, att lian i sin uppfattning på¬
verkats af det bakdmteri ork förtal, som egt rum med syfte att nedsätta
mina i tryck framlagda åsigters och utredningars värde.
Vidare motiveras dessa påminnelser af den i högsta grad upp¬
rörande orättvisa, länets landsting i nyss åberopade beslut så tydligen
ådagalagt mot den talrika skärgårdsbefolkningen i Orust och Tjörns fög¬
deri, hvilken befolkning ju skall med jemförelsevis dryga belopp nödgas
bidraga till både längdbanan och bibanor å fastlandet, utan att sjelf lä
det allra minsta stycke jernväg ut till sin skärgård och utan att kunna
skörda någon nämnvärd fördel af de banor, till hvilkas utförande den
tvingas att bidraga, om samma beslut enligt Eders Kongl. Maj:ts befall¬
nings] iaf vandes utlåtandes hemställan skulle blifva förverkligade. Denna
befolkning skulle derigenom icke blott betungas med eu orättvis och
tryckande landstingsskatt för nämnda banor, utan äfven få bidraga till
sådana bibanor, som komma att utöfva en ruinerande inverkan på samma
70
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
befolknings egna näringsliv Det »vampyrsystem», som så länge utgjort
bohuslänska skärgårdens förbannelse, skulle nemligen genom bemälda
förslag bringas till eu hittills lyckligt nog ej erfaren höjd.
Att fiskaresamhällena ej varda hjelpta derigenom att andra få den
samfärdsel, dessa samhällen sjelf va för sin ekonomiska förkofran behöfva,
bär rara fullt klart, hvarförutom fiskarebefolkningen ju allra minst kan
främjas derigenom, att hennes värsta medtäflare om den på fisket grundade
affären meddelst kraftiga samfärdsänstalter bringas i tillfälle att i konkur¬
rensen helt och hållet förkrossa fiskarebefolkningens egna samhällen.
Går man nu till eu granskning i enskildheter i Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes utlåtande, så framträder först att sjelfva refererandet
af de stridiga petitionerna är partiskt i ty att fullständigheten är nöjaktig
beträffande vestra linien, men icke så i fråga om den östra, hvars moti¬
verande i väsentlig mån till dels uteslutits och till dels, såsom nedan
skall visas, origtigt återgifvits.
Ostra liniens förespråkare åberopa sig »på en tryckt broschyr,
hvars innehåll», enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande,
»ingalunda far anses oomtvistligt», ehuru icke något det allra minsta deraf
kunnat vederläggas, hvadan för en skenbar motbevisnings åstadkommande
dess meningar antingen måst förvridas eller ock med obevista eller orim¬
liga påståenden gendrifvas. Så börjar t. ex. Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande sin kritik med följande ord: »Bland de många påståenden,
denna broscbyr innehåller, är det, att Orust skulle vara bäst be-
tjenadt af eu bibana från Svenshögen öfver Gydnäs (Djurnäs) det mest
framträdande»; men ser man efter i brosehyren (Bil. A), så framställas
förhållandena der helt annorlunda. Der säges nemligen å sid. 2, att »den
östra linien erbjuder möjligheten af eu bibana öster ut från Ueklum till
Ström och en bibana vesterut från Svenshögen öfver Gydnäs till Orust,
under det att den vestra deremot blott erbjuder möjligheten af eu ekono¬
miskt betydelselös bibana å vestra sidan från Sten ung till Yiddesgärde,
hvilken svårligen på allvar kan tänkas fortsatt öfver Svansund till Orust»,
och att »om än ingen af dessa bibanor komma till stånd under den när¬
maste framtiden, så vore det dock ett groft fel att försumma det deras
utförande under en aflägsnare tid nu möjliggjordes; ty erfarenheten snart
sagd! allestädes ifrån ådagalägger, hur hastigt ett järnvägsnät utvecklas,
när blott möjlighet för utvecklingen förefinnes», samt å sid. 6, att »längd¬
banans dragning öfver Stelning tydligen alls icke gör den af landstinget
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
71
hos regeringen 1880—1892 begärda utfarsbanan till Moll anda—Ellös
eller den af 1885 års jernvägskomité 1889 förordade lilla korta hamn¬
banan till Källsnäs obehöfliga, utan kommer tvärtom att göra dessa två
förbindelseleder till sjön ännu oumhärligarc, om icke förderfbringande
skada i stället för gagn skall tillfogas särskildt skärgården i Orust, och
Tjörns fögderi ', hvarjemte å sid. 2 påpekas, huru som den af Konungens
befallningshafvande nu förordade * bibanan till Olust från Stelning öfver
Viddesgärde och Svansund, om en sådan ens är möjlig, skulle möta mång¬
faldigt större svårigheter, kräfva mycket högre kostnader och lemna långt
sämre resultat, än bibanan från Svenshögen».
Petitionärerne till förmån för östra luden hafva sålunda aldrig
yttrat, »att Orust skulle vara bäst betjenadt af en bibana från Svens-
högen i, utan blott att > det vore ett groft fel att försumma det dess ut¬
förande under en aflägsnare tid nu möjliggjordes». För den närmare
tiden framhållas deremot i tydliga ordalag helt andra anspråk å sid. 7,
der det heter att, när »på Orusts och Tjörns kommuner skall falla eu
icke obetydlig del (omkring »eu tiondedel» eller ungefär 100,000 kr.) af
det, belopp, landstinget får betala för kostnadsfri mark m. m. åt längd-
banan, bör det väl blott utgöra ett ytterligare tungt vägande skäl för både
landsting och regering att draga försorg om, att den för Orust och Tjörn
med hänsyn till framtiden åtminstone något värde egande östra linien
föredrages framför den vestra linien samt att äfven de af 1885 års jern¬
vägskomité tillstyrkta utfartsbanor na till Ellos och Källsnäs snarast möjligt
komma till stånd*.
Hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare med åbero¬
pande af kronofogden i Orust och Tjörns fögderi anmärker om bibanau
från Svensliögen, att den »skulle dragas först genom en mycket svår
terräng på Inlandssidan, vidare på en bro öfver fjorden (sid) och derefter
på Orustsidan stöta på terrängförhållanden så otillgängliga, att säkerligen
stora svårigheter skulle uppstå för att der anlägga ens eu hjelplig körväg»;
sä bevisar det endast den förut antydda obekantskapen med förhållandena
och förbiseendet af broschyrens innehåll; ty då i detta hänvisas till de
liknande förhållandena vid Svinesund, bör vara klart, att man aldrig afsett
någon station å höjden vid brofästet, utan först der linien från bron ned
kommit i dalgång närmare midten af ön, der en station lätt, skall kunna
bringas i förening med Orusts talrika dit ledande vägar.
Motionär i Andra Kammaren, N:o 218.
72
Du Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande om hamnspåret från
-förbinda till Källsnäs» anmärker, att anordningen deraf »torde vara obe¬
roende af på hvilkendera sidan om Hällungen jern vägen kommer att
dragas», så ådagalägger Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande blott den
mest kolossala obekantskap med verkliga förhållandena. Det i broschyren
förordade hamnspåret angifves nemligen såsom en del af linien Källsnäs—*
-Törlanda—Ucklnm—Ström, hvilken linie ju (enligt äldre undersökningar)
kan fortsättas till Trollhättan och innebär icke blott en möjlighet af en
färeningslime mellan Bergslagernas jernvägar och längdbmmi å den långa
sträckningen mellan Göteborg och (Ixnered—Uddevalla, utan älven en
linie, hvarigenom Tjörns och större delen af Inlands invånare funne nya
afsättningsort*'!- för sina produkter vid de uppväxande industriella sam¬
hällena Ström—Lilla Edet och Trollhättan samt lättare tillförsel af skogs¬
produkter rrv. m. Vattenfallet vid Ström fålla Edet eger en driftkraft af när¬
mare 20,000 effektiva hästkrafter, och kan således gifva upphof åt talrika
fabriker utöfver de redan befintliga- Trollhättefallens vattenkraft är som
bekant mångfaldigt större (220,000 hästkrafter), och lider det intet tvifvel, att
stor utveckling af industriell verksamhet här föreligger till sin möjlighet.
I )å för den i broschyren förordade liniens utförande gifvas stora intressen
och stor ekonomisk kraft samt stora fördelar, så är förhållandet jemförelse¬
vis motsaten med den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afsedda
linien, hvars utsigter och gagnelighet ju äro mycket mindre.
Den i broschyren förordade linien kan ock få lika stort värde för
fiskerinäringen som Stenungs-linien är och måste blifva för densamma
fullständigt värdelös. Om Hjertums och Vesterlanda socknar ega vatten
kommunikationer å Göta eif, så ega Udsmåls och Norums socknar det
äfven å fjordarne utmed kusten, men i afseende på möjligheten af ekono¬
misk utveckling och behof af jernvägskommunikationer är skilnaden ofantlig,
lndustriidkarne vid Ström—Lilla Edet torde sjelfve bäst förstå sina behof
och önskningar, hvilkas befogenhet ej vederlägges deraf, att Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborg synes motverka Bohus läns bästa,
lika intensivt som han iakttager Bergslagernas jernvägars och staden Göte¬
borgs. Så vidt jag kan förstå, måste ock östra linien med hamnspår till
.Källsnäs blifva mycket billigare att utföra än vestra linien ensam för sig
Då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande talar om att Myckleby soc¬
kens invånare skulle under starka isvintrar, då ångbåtsfarten upphört, »före¬
draga att fara öfver färjan vid Svansund och vidare landvägen till
73
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Stenungssund framför att resa deu längre vägen om Uddevalla», så glöm¬
mer Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande, att Ljungskile station under
alla förhållanden ligger bäst till för Mycklebyborna och dernäst Svenshögens.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes påstående, att landstingets
beslut 1896 och 1897 till förmån för vestra linien »föregåtts af omsorgsfull
utredning,» är den mest från sanna förhållandet afvikande af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes samtliga uppgifter, enär besluten i fråga kommit
till stånd såsom ren partisak utan någon som helst verklig utredning, hvilket
äfven på det tydligaste framgår af de åberopade utskottsbetänkandena.
Landstingets uttalande i ämnet nämnda år bör derför lemnas helt och
hållet »ur räkningen», i synnerhet som landstinget före år 1896 alltid
föredragit den östra linien, och den utförliga utredning, som åstadkoms
under åren 1885—1889 af eu landstingets jernvägskomité, talar till för¬
mån för östra linien jemte ett hamnspår från Jörlanda till Källsnäs. Lands¬
tinget har ock bekostat detaljerad undersökning af östra linien och hamn-
späret till Källsnäs samt okulär undersökning af bibanan Ucklum—Ström,
men hvarken detaljerad eller okulär undersökning af den vestra linien,
ehuru förslag derom förgäfves väcktes 188.7.
Då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordar en bibana från
Stenung till Kolhättan, Svansund och Ellös, så har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande upptagit ett förslag, som i följd af sin ekonomiska orim¬
lighet ansetts så löjligt, att ingen hittills vågat tala om detsamma (jemför bro¬
schyren, Bil. A, sid. 5). Det finnes uppenbarligen icke den minsta utsigt
för att vare sig staten eller enskilde någonsin skulle kunna utföra en
bibana sådan som denna, och för skärgården med dess fiskerinäring erbjuder
densamma den för trafikanterna längsta samt mest kostsamma och tidsödande
förbindelseled, som låter tänka sig, och äfven för trafiken på Göteborg
skulle den endast vid de ytterst sällsynta fall, då sjöfarten derå under
starka isvintrar är afbruten, kunna komma i fråga att användas åt skär-
gårdsborna.
För Tjörn erbjuder Källsnäslinien de största fördelarne, och under
de med mycket långa mellanrum inträffande isvintrarne med afbruten sjö¬
fart torde invånarne på Orust och Tjörn, som hafva närmaste vägen hvad
Orust vidkommer, till Ljungskile och Svenshögens stationer samt, hvad
Tjörn vidkommer, till Jörlanda station, minst af alla stationer från och
med Uddevalla till och med Jörlanda komma att anlita eu sådan vid
Stenungssund, om vestra linien kommer till stånd, enär denna station
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 48 Käft. 10
74 Motioner i Ändra Kammaren, N:o 218.
hufvudsakligast blott skulle erbjuda fördelar för de intressen å Orust, som
för att slippa konkurrens icke önska jernväg å sjelfva ön. Äfven under
tiden för öppen sjöfart torde en jernvägsstation vid Stenungssund blott i
mycket ringa grad komma att anlitas af öborna, enär den ju icke erbjuder
dem några afsevärda förmåner. För färd till Göteborg är nemligen ång-
båtsfarten i regeln att föredraga, och för färd inåt landet är vägen öfver
Stenungssund för lång för att komma i fråga. För fiskerinäringen är
Stenungssundslinien utan värde, enär Stenungssund hvarken duger till
utliamn för Göteborg eller Uddevalla eller kan erhålla eu bibana öster
ut till Ucklum och Ström samt Trollhättan, emedan terrängen lägger för
rimliga kostnader oöfverstigliga hinder deremot.
Om Stenungssund såsom badort eger blott större delen af den
betydelse, man velat tillägga densamma, kan ju lätt en bibana från Jör-
landa dragas dit, då de intressen deremot, som tillgodoses genom östra
linien, icke kunna undvara att hufvudlinien dragés från J örlanda öfver
Ucklum och Svenshögeu till Ljungskile (Bil. A, sid. 2—3).
Eders Kong], Maj:ts befallningshciVandes ytterst små förhoppningar
om bohuslänska jernvägsväsendets utveckling talar emot längdbanans byggande
såsom statsbana, för så vidt man ej antager att Eders Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes misstro i verkligheten härrör ur medvetandet om vestra liniens
ekonomiska underhaltighet. Är den folkrikaste och bördigaste delen af
Bohus län så ekonomiskt svag, att den ej kan åstadkomma en liten obe¬
tydlig Jbibana, som kräfver blott helt ringa anläggningskostnad, hur skall
man då kunna vänta något af de glesare befolkade och mindre bördiga
delarne. Förslaget att för en ringa tillfällig fördels vinnande gifva längd¬
banan en sämre rigtning, som icke medgifver den önskliga framtida utveck¬
lingen, är så absolut förkastligt, att Eders Kongl. Maj:ts befallniugs-
hafvandes' hela utlåtande derigenom fördömer sig sjelft.
Går man derefter öfver till en granskning af kongl. jernvägsstyrelsens
ifrågavarande utlåtande, så finner man snart, att det nära ansluter sig
till Eders Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes utlåtande och röjer samma
intresselöshet för fiskerinäringens och industriens bästa som detta. De
få egna anmärkningar i ämnet, det innehåller, skola emellertid bemötas.
Påståendet >;att ett stort antal inbyggare å Orust och Tjörn under¬
tecknat den framställning, som åsyftar att framhäfva den vestra liniens
företräde framför den östra», och den origtiga slutledning, deraf dragits,
Motionär i Andra Kammaren, N:q 218.
75
äro redan här ofvan reducerade till sin råtta halt och betydelselöshet;
och ehuru mycket kunde härom tilläggas, må det anförda vara nog.
Påståendet, att uppgifterna i den af petitionärerna till förmån för
den östra linien bilagda broschyren skulle »tåla jemkning», är obestyrkt och
kan ej med verkliga bevis styrkas, enär det är osant. Samma omdöme gäller
om påståendet »att den vestra linien kommer att tillgodose väsentligt större
intressen än den östra linien.» Ej bättre är det med påståendena att »brfolk-
ningen inom det trafikområde, som kan för vestra linien beräknas,är betydligt
talrikare än befolkningen inom östra liniens trafikområde» och att »äfven
jordbruksnäringen och industrien äro inom det förra af afsevärdt större
betydelse», ty der icke båda linierna ega lika värde för befolkningen,
der erbjuder den östra linien långt större företräden för både en talrikare
befolkning och jordbruksnäringen, under det att vestra linien blifver full¬
ständigt värdelös för industrien, då den östra deremot erbjuder möjligheten
af eu bibana till de stora och för den industriella utvecklingen så betydelse¬
fulla vattenfall, Göta eif gör vid Ström—Lilla Edet och Trollhättan. Ingen
industriell anläggning finnes eller kan väntas komma till stånd inom den
vestra liniens område. Olyckligast är emellertid kongl. jernvägsstyrelsen
i yttrandet om att den vestra lininen »i högre grad än den östra linien
kommer att utöfva gynsam inverkan på fiskerinäringen», tv någon omöjligare
plats för fiskafsättning med jernväg än Stenungssund låter, såsom ofvan
påvisats, knappast tänka sig, under det att östra linien dock erbjuder
möjligheten af bibanor, som framdeles kunna utföras och blifva nämnda
näring till stort gagn.
Påståendet, att förespråkarne för östra linien särskild! framhållit
betydelsen af Svenshögens station, har ofvan reducerats till sin rätta storlek,
och hvad den ifrågasatta stationen vid Ödsmål vidkommer, erbjuder den
iugeu större fördel, under det att bibanan Ödsmål—Kolhättan är ett blott
helt löst fantasifoster, för hvars förverkligande all rimlig anledning saknas.
Då kongl. jern vägsstyrelsen framhåller, att »den billigare anlägg¬
ningskostnadm fortfarande talade för den östra linien», synes den hafva
lika rätt som den med all säkerhet har orätt, när den påstår, att skilnaden
i anläggningskostnaden »torde uppvägas af de större trafikinkomster, som
synas vara att förvänta för den vestra sträckningen öfver Stenungssund.»
Hela den ofvanstående framställningen vittnar nemligen om den östra
liniens högre värde för trafiken.
76 Motionär i Andra Kammaren, N:o 218.
Kongl. jernvägsstyrelsens konseqventa åsidosättande både af indu¬
striens, jordbrukets och fiskerinäringens intressen och af trafikinkomsterna
framskymtar vidare i dess tillstyrkande af linien öfver Lerjeholm och
Kongelf i stället för öfver Tingstad och Ytterby. Till förmån för den
senare linien kan anföras bland annat, att det ur statsekonomisk synpunkt
måste anses för högeligen ofördelaktigt att lägga två så stora jernvägar
som längdbanan och Bergslagernas jernvägar alldeles utmed hvarandra eu
så lång sträcka som den emellan Göteborg och Kongelf, att Ytterbylinien
förekommer anläggandet af en smalspårig jernväg öfver Hisingen och södra
Inland, hvilken i någon mån komme attt konkurrera med längdbanan, och
möjliggör i stället södra Inlands tillgodoseende med en bibana vester ut
till Tjuf kil och en bibana öster ut till Kongelf från den gemensamma
utgångspunkten vid Ytterby, att samma linie vid Tingstad medgifver en
lämplig anknytningspunkt för den af 1885 års jernvägskomité förordade
utfartsbanan utmed Hisingens sydkust till för exempel Hjuviken, hvilken
utfartsbana skulle mycket gagna fiskerinäringen i länets södra skärgård,
att samma linie onödiggör särskild bro mellan Göteborg och Tingstads-
vassen, hvilket är af ej ringa betydelse med hänsyn till den lifliga trafiken
med båtar och fartyg å Göta eif, att samma linie medför betydande för¬
delar med afseende på den stora hospitalsinrättningen å Hisingen, att
samma linie torde gifva uppslag till en ytterligare tilltagande ekonomisk
utveckling å Hisingen genom nya fabriksanläggningar och dylikt, hvilket
icke blefve fallet med den i ekonomiskt hänseende så oförmånliga Kong-
elfslinien, samt att Ytterbylinien tillgodoser en trakt, som genom sin täta
folkmängd och industriella utveckling och sina stora skattebidrag är särskild!
förtjent af att erhålla en jernväg till sin ytterligare ekonomiska förkofran.
Går man vidare norrut och tager hänsyn till längdbanans läge i
midten af Bohuslän, finner man i kongl. jernvägsstyrelsens förslag samma
likgiltighet för särskildt fiskerinäringens och öbefolkningens samfärdsbehof.
Banans sträckning genom Herrestads socken har nemligen gifvits ett sådant
läge, att anslutningen af den för nämnda näring och befolkning så oum¬
bärliga bibanan längs Bokenäset till Morlanda—-Ellos skulle omöjliggöras;
men då länets landsting åren 1886 och 1892 samt flere kommuner och
talrika skärgårdsbor år 1891 och i år hos Eders Kongl. Maj:t anhållit om åtgär¬
der för densammas byggande såsom statsbana eller att åtminstone en station
för densammas anslutning skulle beredas i Herrestads socken, må vara
nog att hänvisa till den utförliga utredning och motivering, som redan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
77
lemnats för denna bibanas behöflighet (jemför: Bil. B, sid. 1—2, 6, 18—21,
26—27, 29—32, 34—35; Bil. C, sid. 26— 27; Bil. D, sid. 25-V42, 47).
Vid längdbanans dragning förbi inre ändan af Saltkällefjorden
möter ett nytt prof på kongl. jernvägsstyrelsens sinnelag gent emot skär¬
gården. Den station, sold i landstingets petition år 1886 fans föreslagen
vid Saltkällan och som kong!, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i under¬
dånigt utlåtande den 4 juni 1888 tillstyrkte böra göras »större, än hvad
som föreslagits», har förflyttats så långt inåt landet, att den icke skall
kunna af sjöfarande användas, och mycket sorgligt tal går om detta
beteende. Att skärgårdsbefolkningen skulle hafva gagn af en station å
längdbanan vid Saltkällan liksom af att den smalspåriga banan till Munkedal
med samma spårvidd fortsättes till Ellene, så att man vid Saltkällefjordens
inre ända finge både normalspårig jernvägsförbindelse norr och söder ut
med längdbanan och smalspårig sådan till hela vestra Dalsland medelst
de sålunda förenade Munkedals och Uddevalla—Lelångens jernvägarne, är
så uppenbart, att det ej behöfver särskilt motiveras. . -
All klok och gagnande utveckling af rikets jern vägsnät måste afse
största möjliga gagn och minsta möjliga skada för både riket och de orter,
de nya jernvägarne beröra, och för särskildt Bohus län framträder såsom
hufvudvilkor för ett gagnande jernvägsväsende, att landtbrukets, industriens
och fiskerinäringens intressen så vidt möjligt tillgodoses; men granskar man
noga det förslag, som nu föreligger till Eders Kongl. Maj:ts pröfning från
kongl. jernvägsstyrelsen, så skall man icke undgå att finna, att ofvanstående
grundsats i flera fall icke blifvit tillämpad, utan att i stället den mindre
goda grundsatsen om minsta möjliga gagn och största möjliga skada fått
tjena till ledning.
På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, får jag härmed,
i djupaste underdånighet och under åberopande af bilagda trettio skrifter,
hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes, i händelse af nådig
proposition till Riksdagen om anläggning såsom statsbana
af en jernväg längs Bohus län, föredraga sträckningen
Göteborg—Ytterby—Ueklum—Herrestad—Saltkällan—
Svinesund.
Stockholm den 24 januari 1898.
Underdånigst
Axel Vilh. Ljungman.
Riksdagsman för Ornat och Tjörns domsaga.
78
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga L. till motionen n:o 218.
‘{ • i; •• , Vt, •.» , .... .....j I ,
•i i: ,1b jMi/j \.r. ‘ 1 ri ö ,■ • •, ,-i ; •;.<<]
Utdrag ur protokoll, hållet vid andra ordinarie
kommunalstämma med Torps församling i Kyrkeby
skolhus den 27 oktober 1896.
S. D.---------------------U
l> sr» ts: l> i: > SI» ,J'»* i *■'■*’!» •,*(!. i!-*-. I i, '? ;:'i. < M" vv. *. /■ >»rfOt i.
„ § 2.
Med anledning af Konungens befallningshafvandes i länet vädjan
till kommunerna i Bohus län i fråga om bidrag till den bohuslänska längd¬
banan, beslutade stämman enhälligt, att då jern vägen längs Bohus läns fast¬
land, hur den än må läggas, saknar all betydelse och gagn för Torps
församling, denna på dessa grunder ej vill lemna något bidrag till densamma.
År och dag som ofvan.
Altan Tegner,
Stämmans ordförande.
Justeradt
Albin Hermansson.
Emanuel Anderson.
Rätt utdraget, intygar:
Åssmunderöd den 28 november 1896.
■ v Altan Tegner.
iynftäd v*!'. IT. t v; Gb;i'—V ■ i.-’ ' Jm/.i! i.; ; ut
Bilaga M. till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, hållet vid ordinarie kommu¬
nalstämma med Tegneby församlings röstberättigade
innevånare i skolhuset vid Gilleby den 30 oktober 1896.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
79-
§ 2.
§ 3.
. «• ' L, • „ , > i f . t
Sedan det blifvit ifrågasatt, om kommunen ville lemna bidrag till
jernvägsanläggning genom Bohus län i sträckning från Göteborg norrut,
uttalade sig stämman sålunda: Då Tegneby kommun anser en jernväg
genom länet blifva till högst ringa fördel för denna kommun, och lands¬
tinget beviljadt så rundligt belopp dertill, vill kommunen icke deltaga med
något vidare.
I afseende å landstingets anslag till längdbana vill kommunal¬
stämman uttala den mening, att man gillar och instämmer uti det vid
landstinget af ledamot från detta fögderi gjorda påstående om fördelning
af beskattningen i och för dessa utgifter efter den mindre eller större
fördel, som kommunerna deraf kunna hafva.
i.::".- : fp j ■ :•.>i un;;/ :Ifl Oöloji lin»/
§ 4-
Att justera dagens protokoll utsågos Pontus Olsson i T vet och H.
Johansson i Tvetehogen, hvarefter stämman upplöstes.
Dag som ofvan.
På kommunalstämmans vägnar:
Theodor Andersson,
Ordförande.
Justeradt af
A. Johansson.
Pontus Olsson.
Uppläst i Tegneby sockens kyrka söndagen den 8 november 1896,
intygar A. G. Andersson,
Klockare.
Hatt utdraget, betygar:
Theodor Andersson,
Stämmans ordförande.
80
Motioner i Andra Kammaren, N:o 318.
Bilaga N. till motionen n:o 218.
i I IT 7>l T/>!•!
.Jt lirum -gn
-sbfn;i
■
r. ...
Utdrag af protokollet, hållet vid ordinarie kom¬
munalstämma med Röra församling den 31 oktober
1896.
■
Yi'‘>nv
Oli! i
. f, § 4-
SIHIlH Å . . ... i-, ’
Med anledning af uppmaningen i Konungens befallnmgshafvandes
allmänna kungörelse n:o 55 (under n:o 4315) och kronofogdens i orten
skrifvelse i ämnet beslutade stämman enhälligt förklara, att, då den ifråga¬
satta jemvägsanläggningen längs Bohus läns fastland kan anses sakna all
nämnvärd betydelse till gagn för orten, kommunen ej heller vill lemna
något bidrag till densammas utförande.
. ■ . .• t ■ • _s.
På kommunalstämmans vägnar:
Samuel Olsson.
Justeradt
Joh:s Abrahamson.
Joh. Gast. Waldenström.
Uppläst i Röra kyrka söndagen den 8 november 1896, intygas af
J. A. Olsson,
Klockare.
Rätt utdraget, styrker:
Samuel Olsson.
ra _' ■•■■■
......v* r*’,VV
; i‘jj txh: *
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
81
Bilaga 0 till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstämma
med Morlanda kommun i kyrkan den 15 oktober 1896.
S. D. Vid kommunalstämman i dag förekom följande — — —
§ 4.
I skrifvelse den 28 september bar kronofogde Ckristenson begärt
att kommunen måtte böras, huruvida och i hvad mån kommunen vill
bidraga till en längdbana genom Bobus län, i händelse den kommer att
byggas för statens räkning. De närvarande förenade sig enhälligt om föl¬
jande yttrande: Då jernvägen längs Bohus läns fastland, bur den än må
läggas, saknar all betydelse till gagn för orten, vill kommunen ej lemna
något bidrag till densammas utförande.
A. C. Widell,
Stämmans ordförande.
Justeradt
N. Johanson.
Bernhard Olsson.
Uppläst i Morlanda kyrka söndagen den 18 oktober 1896 af
L. J. Högsell,
Pastorsadjunkt.
Rätt utdraget, bestyrker:
A. C. Widell.
11
Bil), till Riksd. Fiol. 1808. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 48 Höft.
82
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga P till motionen n:o 218.
Utdrag af protokoll, fördt vid kommunalstämma
med Fiskebäckskils kommun den 12 oktober 1896.
§ 7-
På derom gjord förfrågan, huruvida och i hvad mån kommunen
ville bidraga till den ifrågasatta jernvägsanläggningen genom Bohus län i
sträckning från Göteborg norrut, i händelse denna jernväg skulle komma
att byggas för statens räkning, förklarade stämman, att hon icke ville
lemna något direkt bidrag till den ifrågasatta statsbanan genom länet på
grund deraf att landstinget beviljat fri jord, till hvars lösen kommunen
får med hela länet dela, utan att kunna påräkna någon som helst direkt
fördel af banan.
Som ofvan.
Aug. Linderoth,
Stämmans ordförande.
Uppläst, justeradt och godkändt
Oscar Bengtsson.
Joh:s Månsson.
Uppläst i Fiskebäckskils kyrka söndagen den 18 oktober 1896,
intygar L. Pehrsson.
Rätt utdraget, betygar:
Aug. Linderoth.
Stämmans ordförande.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 216.
83
Bilaga Q till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstämma
med Grundsunds kommun den 28 oktober 1896.
§ 3.
Från kronofogden i orten har eu så lydande skrifvelse ingått:
»Med anledning af föreskriften i länskungörelsen n:o 55 (4315)
för den 14 nästlidne augusti får jag anmoda eder att å ordinarie kom¬
munalstämman i oktober månad söka inhemta och derefter snarast möjligt
meddela mig upplysning, huruvida och i hvad mån bidrag till den ifråga¬
satta jernvägsanläggningen genom Bohus län i sträckning från Göteborg
norrut kan vara att från Grundsunds kommun påräkna, i händelse ifråga¬
varande jernväg skulle komma att byggas för statens räkning.»
Med anledning häraf uttalade stämman som sin mening: att all¬
denstund denna jernväg, äfven om den dragés öfver Stenung, icke kommer
att i ringaste mån gagna denna kommun och ej heller, så vidt den kan
se, andra skärgårdskommuner i länet, åtminstone icke dem i mellersta och
södra delen; så anser den sig icke böra bidraga till densammas utförande.
Som ofvan.
Axel Hagberg,
Stämmans ordförande.
Justeradt
A. Christensson.
J. Johansson.
Uppläst i Grundsunds kyrka söndagen den 1 november 1896, betygar
Em. Th. Malmsten.
v. Pastor
Rätt utdraget, intygar:
Axel Hagberg.
84
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga B till motionen n:o 218.
Utdrag ur protokollet vid ordinarie kommunal¬
stämma med Gullholmen den 26 oktober 1896.
§ 6.
På grund af skrifvelse från kronofogden i orten föredrogs läns-
kungörelsen n:o 55 (under n:o 4315) af den 14 nästlidne augusti för att
utröna, huruvida och i hvad mån bidrag till den ifrågasatta jern vägsan¬
läggningen genom Bohus län i sträckning från Göteborg norrut kan vara
från kommunen att påräkna, i händelse ifrågavarande jernväg skulle komma
att byggas för statens räkning, och beslutades: att kommunen ej vill
lemna bidrag till en jern vägsanläggning genom Bohus läns fastland, enär
eu sådan, hur den än må läggas, saknar all betydelse till gagn för skär¬
gårdskommunerna.
Som ofvan.
J. O. Nyqvist,
Ordförande i kommunalstämman.
Justeradt
J. A. Olsson.
A. L. österberg.
Rätt utdraget, bestyrker:
J. O. Nyqvist,
Ordförande i kommunalstämman.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
85
Bilaga S till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstäm¬
man på Käringön torsdagen den 20 oktober 1896.
S. D. Arets andra ordinarie kommunalstämma hade genom 2:ne
söndagar å rad skedd pålysning uti härvarande kyrka, blifvit till denna
dag utlyst att hållas på vanligt ställe kl. 12.30 e. m.
l:o)---------------;--—
2:o) för att på anmodan af herr kronofogde Aug. Christenson in¬
hemta upplysning om, huruvida och i hvad mån bidrag till den ifråga¬
satta jernvägsanläggningen genom Bohus län i sträckning från Göteborg
norrut kan vara att från Käringöns kommun påräkna, i händelse ifråga¬
varande jernväg skulle komma att byggas för statens räkning.
Då dessa ärenden på utsatt ställe och tid föredrogos afgjordes de
sålunda:
2:o) Förklarade kommunalstämman, att då jernvägen längs Bohus
läns fastland, huru den än må läggas, saknar all betydelse till gagn för
orten, kommunen ej heller vill bidraga till densammas utförande, och att
förläggandet af samma jernväg öfver Stelning synbarligen påyrkats blott
såsom skengrund för skärgårdens, såsom det tyckes, orättvisa beskattning
för jernvägens åstadkommande, hvartill kommer att, då ständigt nya for¬
dringar från alla håll tillkomma, som öka kommunens bördor, det svår¬
ligen skulle låta sig göra för denna lilla kommun att, äfven om den skulle
vilja detsamma, kunna bidraga till oftanämnde jernvägsanläggning.
Uppläst, justeradt och vidkändt år och dag som ofvan.
L. O. August Simson,
Kommunalstämmans ordförande.
Gustaf Nordin. A. L. Norm.
Uppläst i Käringöns kyrka söndagen den 25 oktober 1896 af
L. O. August Simson.
P. l.
Rätt utdraget, styrkes ex officio:
L. O. August Simson,
P. 1.
Rätt afskrifvet intygar på begäran:
L. O. August Simson,
86
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga T till motionen n:o 218.
Protokoll vid kommunalstämma med Mollösunds
församling den 21 oktober 1896.
§ 4.
Med anledning af uppmaningen i Konungens befallningshafvande»
allmänna kungörelse n:o 55 (under n:o 4315) förklarade kommunalstäm¬
man, att, då den föreslagna jernvägen längs Bobus läns fastland, huru
den än må läggas, saknar all betydelse för Mollösunds kommun, i synner¬
het som Mollösund icke ens genom en körbar väg står i förbindelse med
det öfriga Orust, kommunen icke vill lemna det ringaste bidrag till
densamma.
Som ofvan
O. G. Hallberg.
Justeradt
Olaus Pettersson.
Joll. Avg. Johansson.
Rätt afskrifvet, betygar
O. G. Hallberg.
Bilaga U till motionen n:o 218.
Afskrift af protokoll, hållet vid utlyst ordinarie
kommunalstämma med Klöfvedals socken i dess kom¬
munalrum den 21 oktober 1896.
§ 4-
Att som Klöfvedals kommun med hänsyn till uppmaningen i
Konungens befallningshafvandes allmänna kungörelser år 1896 af n:o 55
87
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
under n:o 4315, samt skrifvelse från kronofogden i fögderiet till kom¬
munalstämmans ordförande med den uppmaning att å ordinarie kommunal¬
stämma i oktober månad, huruvida kommunen vill bevilja bidrag till den
ifrågasatta jernvägsanlägguingen genom Bohus län i en sträckning från
Göteborg norrut till Svinesund. När denna vigtiga fråga nu företogs till
behandling, uttalade stämman sin åsigt deröfver, följande: att som kom¬
munen är belägen vestligast vid hafvet, hvilken ju i öfrigt, icke har
någon direkt beröring med läugdbanan och för öfrigt som ångbåtar pas¬
sera hvarje dag, då segelleden är öppen, genom den trånga farleden i
Kyrkesund, som anlöpa längst bohuskustens alla hamnar samt öfver till
Norge, och derför saknar all betydelse till gagn för orten, som af den utaf
Göteborgs och Bohus läns landsting år 1895 tillsatta jernvägsberedningen
för Bohus läns längdbana har inlemnat det förslag till landstinget att
lemna anslag till 11,000 kronor per kilometer, som då uttaxeringen ai
afgifterna uppgående till 2,100,000 kronor, utom räntor, med 70 eller 72
öre per bevillningskrona under en följd af många år, samt enär det inne¬
bär en allmän beskattning, som icke kan vänta något det minsta gagn af
förslaget i frågan, utan en tryckande börda. Så beslutade stämman en¬
hälligt och ville alls icke bidraga till den ifrågavarande jernvägsanlägg-
ningeu.
Justeradt af
Bernhard Eliasson.
Olle Olsson.
Uppläst i Klöfvedals kyrka den 25 oktober 1896 af
And. Lundholm.
”Rätt afskrifvet intygas.
Kyrkefjell den 19 november 1896.
Herman Pehrsson.
Stämmans vice ordförande.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Sfi
Bilaga V till motionen n:o 218.
Utdrag af protokoll, hållet vid ordinarie kom¬
munalstämma med Stenkyrka socken samt Klädeshol¬
mens och Kännings kapellförsamlingar i kommunal¬
rummet den 29 oktober 1896.
§ 8.
Då nu, jemlikt föreskriften i Konungens befallningshafvandes all¬
männa kungörelser n:o 55 (4315) för den 14 nästlidne augusti och herr
kronofogdens jemväl meddelade skrifvelse, ärendet föredrogs, huruvida och
i hvad män bidrag till den ifrågasatta jern vägen genom Bohus län i sträck¬
ning från Göteborg norrut kan vara att från kommunen påräkna, i hän¬
delse samma jernväg skulle komma att byggas för statens räkning, be¬
slutar stämman, efter öfverläggning, enhälligt att, då jernvägen saknar all
betydelse för orten, kommunen ej heller vill bidraga till densammas
utförande.
Som ofvan
J. E. Billström.
Justeradt.
J. L. Kjellberg.
Olaus Johansson.
Rätt utdraget betygar:
J. E. Billström.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
89
Bilaga W tull motionen n:o 218.
VA" - > Tfn i * •«!(■> j ^
■TiT) '•S',i'!Lis";.. v. -
-,f i
Utdrag ur protokoll, hållet vid ordinarie kommu¬
nalstämma med Valla sockens röstberättigade medlem¬
mar i kommunalstugan den 26 oktober 1896.
§ 3.
Med anledning af uppmaningen i Konungens befallningshafvandes
allmänna kungörelse n:o 55 (under n:o 4315) och från kronofogden i
orten erhållen skrifvelse i ämnet, beslutade stämman enhälligt förklara,
att då den ifrågasatta jernvägen längs Bohus läns fastland, hur densamma
än måtte förläggas, icke kan blifva till något nämnvärdt gagn för orten,
kommunen ej heller vill lemna något bidrag till densammas utförande.
Justeradt:
Johan Petter Olausson.
Anders Johan Kristiansson.
Uppläst i Valla kyrka den 1 november 1896 af
it. ■ v > *;V. [ i ? '..'T if ■ Anders Lundkolm.
Rätt utdraget, intygar v v*- ■ ; < c „■
Hjelteby den 19 november 1896
Edv. Andersson.
Kommunalstämmans ordförande.
.. ‘ii;loin
Bilaga X till motionen n:o 218.
Utdrag af protokoll, fördt vid extra kommunal¬
stämma med Hjertums socken å Bilegården torsdagen
den 4 mars 1897. vi a.1
Bih. till Bihsd. Prof. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 48 Hdft.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
90
Tillfrågades stämman, hvilket för dem skulle vara fördelaktigast,
om den bohuslänska längdbanan fram dragés på östra eller vestra sidan om
sjön Hällungen i Ucklums socken. Stämman uttalade sig enhälligt för
att den östra sidan vore fördelaktigast.
i Sona offfln. ' " • fn: '
På kommunalstämmans vägnar
Justus Jarl Sylön.
Katt utdraget, styrker
;• Justus Jarl Sylén
i .ivhgMtou t■( nj Ti ;1 : __; . c r, ' "■ ;.o,i UuUr
fVf fr*,.) “m- It r ' • 1 - » b t r \ , 1 r i >■, hi-lo , , . . .....
Bilaga 1" till motionen n:o 218..
Utdrag af protokoll, hållet vid extra kommunal¬
stämma med Vesterlanda socken i skolhuset vid kyrkan
den 1 mars 1897.
£ 1.
På begäran är kommunalstämma utlyst att här i dag hållas för
afgifvande af yttrande, om hvilket för orten blefve fördelaktigast, antin¬
gen föreslagna jemvägen genom Bohus län i enlighet med Kongl. jem-
vägsstyrelsens beslut kom att dragas genom Ucklums socken, öster om sjön
Hällungen, eller genom Ödsmåls pastorat, vester om nämnda sjö.
Sedan stämmans lagliga pålysning bekräftats, föredrogs ärendet och
efter öfverläggning härom beslöts enhälligt att afgifva följande yttrande:
,Att som Gröteborg är den plats, orten* hnfvudsakligast behöfver stå
i förbindelse med, kommer föreslagna jernvägen, derest den dragés genom
Ödsmåls pastorat, vester om sjön Hällungen, icke att blifva till ringaste
nytta för orten, U^a litet som jernvägen då någonsin härifrån kaq påräkna
Motioner i Andrå Kammaren, N:ö 218.
«<yi
någon inkomst; men annorlunda blefve nog förhållandet, om jefnvägen
kommer att dragas genom Ueklums socken, öster om sjön Hållungen.
Visserligen blefve den då ej heller till någon nämnvärd nytta föf
Vesterlanda socken, som största delen af året dagligen har beqväm och
billig ångbåtsförbihdelse med Göteborg, men då vore det dock någon möjlig
utsigt för att okulärt besigtigade bibanan från Ström vid Göta eif till
Ucklum station kunde komma till stånd, Och i så fall är det temligeh
gifvet, att denna bibana kom att tillföra hufvudbanari en ganska afse väfd
inkomst, dels året om genom persontrafik, och dels och mest vintertiden,
då trafiken å Göta eif är stängd, denna bana, utom för hela den betyd¬
liga omnejden i allmänhet, särskildt för de stora fabriker, som finnas vid
Ström och Lilla Edet, blefve den beqvämaste oeh antagligen billigaste
utförselledén till 'Göteborg och tvärt Om hvadan således det Senare alterna¬
tivet,1 såväl för orten som i allmänt intresse, är att förorda.
_. • | 'I,_y < ‘ f1 ^ v, f'\ i_•; _jxi__• • ■: t i 1 : •!■ . 7i' i')(_f ; > MiHi i•.
•G tf., ii, bio Ratt utdraget, betygar1 r
suo r • r*ö: •»>-.. n/'!>•••• Fredr. A. Larsson. • • f.f
.'••!!! it-; •• : r.‘. • .bulle*' r-iiMii, !!• Qr<lf. i kommunalstämaiSu. .'1 i>
; 'i I i * (i 1, 1 If' . i ‘ illt i i t ■ . > ‘ I i 1 i 'oj*, t fi ’.i i'.'Ii- . -ii t - I 11 K) 1 * f I H/> r i
>,? UV., b aliql töi iintlstb-guiH »pina :.'ö» vu Ho
!<;,!pe3iwF bi v arp-iflif/J inf mnmai :<:< it, »ti,; «- ,1 arrYn-4. ooi.ffttq
—" ‘ ,iil .. I»i:.i ■ -.);!tillie. u> /!<; • >m : i:■ .ii,i •••• ' ' ' ; ’
inilnr 'b; )1 mål t i r trt i-god i', ar. jusi.igmijjl ; .! ti
Bilaga Z till motionen n:o 218. **;<•>
Afskrift af protokoll, hållet vid kommunalstämma
med Ueklums socken i kyrkan den 14 mars 1897.
§ 1.
Enligt kungörelse uppläst i Ueklums kyrka söndagen den 7 den¬
nes och i dag hade kommunalstämma blifvit kungjord i och för att för-
samlingsmedlemmarne skulle få uttala sig om den s. k. längdbanans sträck¬
ning på östra sidan sjön Hällungen.
Kommunalstämman beslöt att till vederbörande insända utdrag af da¬
gens protokoll och dervid framhålla den större förmån, jernvägen erhåller,
92
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
om deu aulägges på östra sidan sjön Hällungen och genom Ucklum, allden¬
stund jernvägen då går genom lämpligare och billigare terräng, erhåller
trafikinkomster från Hpekeröd, Ucklum, Vesterlanda, Hjertum och Grinne-
röds socknar, samt att i och för banans anläggande genomlöpas större
grustägter och att i en snar framtid en bibana från Ucklum genom Vester¬
landa till Hjertum antagligen kommer att anläggas i och för de uppväx-.
ande fabrikerna vid Göta eif; då om jernvägen anlägges på vestra sidan
sjön Hällungen, eller den s. k. Stenungslinien, inga sådana förmåner i
ena eller andra hänseendet kunna påräknas, utan endast en del trafik¬
inkomster af en del badgäster, som en kort tid af året händelsevis begagna
jernvägen.
Vidare vill kommunalstämman fästa uppmärksamhet på att Göte¬
borgs och Bohus läns hushållningssällskaps jernvägskomité af år 1885 och
landstingets jernvägskomité af samma år förordat denna linie, och att
landstingets jernvägsberedning af år 1895 och jernvägsutskott af 1896
förordat s. k. Stenungslinien blott och bart som skengrund af att Orust
och Tjörns härader skulle hafva ursprungligen stort gagn af om jernvägen
droges närmare saltsjön intill Stenungssund, h vilket ej är med rätta för¬
hållandet öfverensstämmande, alldenstund för Orust kommer Ljungskile
att vara den lämpligaste stationen å längdbanan och för Tjörn Jörlanda
station med derifrån utgående utfartsbana till Källsnäs vid Hakafjord.
Afskrift af detta protokoll skulle öfversändas till riksdagsmannen
doktor in. m. herr A. V. Ljungman med begäran, att i händelse af behof
af honom inlemnas till vederbörande.
Sålunda beslutadt, betygar
Lars Larsson.
Ordförande.
Justeradt
Edvard Larsson
Edvard Eliasson.
Lätt afskrifvet styrker:
Lars Larsson.
Motioner i Andrör Kammaren, N:o 218.
93
Bilaga Å till motionen n:o 218.
Utdrag ur protokoll vid kommunalstämma med
Spekeröds församling i kyrkan den 7 mars 1897.
§ 2.
Beslöts ingå till några af länets riksdagsmän med vördsam an¬
hållan om medverkan till en snar och lycklig lösning af den för länet
högst vigtiga frågan angående af jernvägsstyrelsen föreslagna längdbanan
genom Bohus län, och särskildt betonades vigten och önskvärdheten af
att i forslaget förordade linien öster om sjön Hällungen understöddes och
i sammanhang härmed, att station inom Spekeröds kommun måtte anläggas.
a\ .>V ‘ ~ k i i/, i. Ji •!-\' f " ’*')! M! i}? »;$. > ■ •»;■;'! > < j-1 ;'«{* " »
Som ofvan
O. Budén.
Ordf.
J usteradt
Isak Svensson.
Anders Jonsson.
Uppläst i Spekeröds kyrka den 14 mars 1897.
Rätt utdraget, betygar
L. J. Nyblom. •
O. Rudén.
94
Motioner i Andra Kambvedren, N:o 218
Bilaga Ä till motionen n:o 218.
>''Vv C:'.' v > V-' • . V‘\ i» V
Protokoll, kallet, vid kommunalstämma i Jörlanda
den 27 februari 1897.
Stämman', som hördes Indika, af-de föreslagna sträckningarne af eu
blifvande jernväg genom länet skulle för Jörlanda kommun vara till största
gagnet, antingen om banan dragés öster om sjön Hällungen genom Ucklum
eller vester om denna sjö till Stenungssund, uttalade sig på det lifligaste
för att banan måtte förläggas öster om sjön Hällungen genom Ucklum;
ock som skäl härför framhölls dels nyttan för Jörlanda att komma i för¬
bindelse med Ucklum för dervarande skogsprodukter, dels det stora gagn
Jörlanda skulle få af banan, om den dragés genom Ucklum; då nära fifcd
bindelse med lägerplatsen Baekamo erhölles, hvilken fördel för Jör landå
vore af stor betydelse; och vid framstäld proposition, om stämman gillar
kongl. jernvägsstyrelsens förslag om att eu blifvande statsbana bygges öster
om sjön Hällungen genom Ucklum, besvarades denna med enhälligt ja)
deremot ogillades länets landstings beslut i jernvägsfrågan med sträcknin¬
gen på vestsidan sjön Hällungen, då denna sträckning för Jörlanda vore
af mindre betydenhet.
|
Som ofvan
|
|
G. A. Guttormsson.
|
Justeradt
|
y v u'-'^ VVöfc V
|
Otto Helgesson.
Adiel Andersson.
|
|
Rätt afsknfvet, betyga
G. A. Guttormsson. tegytod Gt A.'8ternet;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
95
Bilaga Ö till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, liållet vid extra kommunal¬
stämma med Halta socken i dess folkskolelms den 14
september 1896.
l:o) Enligt skrifvelse från kronolänsmanneh i orten i anledning
genom nådigt bref den 19 sistlidpe juli både Kougl. Maj:t, i sammanhang
dermed att kongl. jernvägsstyrelsen erhållit uppdrag att gå i författning
om verkställande af de undersökningar och utredningar, som kunde finnas
vara af omständigheterna påkallade för åstadkommande af fullständig plan
och kostnadsförslag till en fullt statsbauemessig jernväg genom Bohus län
i sträckning från Göteborg norrut, anbefalt kongl. jernvägsstyrelsen att
från vederbörande i orterna införskaffa upplysning, huruvida och i hvad
ipån t)idrag till jernvägsanläggningen kunde vara att från orterna påräkna
i händelse ifrågavarande bana skulle komma att byggas för statens räkning.
Efter uppläsandet af skrifvelsen. forenp.de sig stämman,
att hur glädjande det än är för hvarje ifrare för länets bästa om
vidtagande gf åtgärder för byggandet af ep ståtsjernväg längs genom Bohus
län, så enär denna jernväg icke kommer att anlöpa socknen, ej heller når
gon station i närheten är att förvänta, samt jernvugen icke sgnes blifva
dragen som sig bör, öster om sjön Hällungen genom JJcklums socken, der
Halta med flera socknar ha sitt tingsställe och till stor del derifrån hemta
skogsejfekter till sina förnödenheter, och landstinget beslutat lemna fri jord
för nämnda jernväg, hvartill socknen äfven får bidraga, kunde Hålta lilla
kommun icke bevilja något enskildt bidrag till nämnda jernväg.
Sålunda förrättadt, betygar:
Joh.s Wilhelmsson,
' ordförande i stämman.
Justeradt åt
Emanuel Eliasson,
Matias Berntsson.
Uppläst i Hålta kyrka den 20 september 1896, intygar
Tf. A. Norberg.
Rätteligen utdraget, betygar
Jolus Wilhelmsson,
ordf. i stämman.
96
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga Aa till motionen n:o 218
Jt!8
■lita
)'/7 i I.Ö-.
. . # ! ;• ; j > {j ,
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstämma
med Solberga socken i skolhuset i Tunge den 20 febru¬
ari 1897.
.11i;< i-..i
§ 6.
, 5 r* ; •
i nnr!
liii
•iodyföt
IT
På förekommen anledning hade begärts, att stämman skulle höras
angående rigtningen af den af kongl. jernvägsstyrelsen förordade längd¬
banan genom Bohus län. Då nu detta ärende företogs till behandling, voro
alla eniga om att den utstakade rigtningen af banan öster om sjön Häll-
ungen genom Ucklums socken vore så väl för orten som banan den för¬
månligaste, hvarför stämman enhälligt beslöt uttala sig för att banans rigt-
ning varder densamma, som kongl. jernvägsstyrelsen föreslagit.
v-nv
vVs \
Justeradt
J. F. Fredrikson.
Anders Karlsson.
Som ofvan
Adiel Johansson.
imn
i Ä f: >
Rätt utdraget, styrker
å tj enstens vägnar
Adiel Johansson.
-in-
*r.'A JviUA)
■ it
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
97
Bilaga Äb till motionen n:o 218.
Utdrag ur protokollet vid kommunalstämma i
Thorsby sockenstuga den 15 mars 1897.
* )H .Lv> ; .0’MUlX’J ivtut
§ 3.
Vid den till i dag utlysta kommunalstämman rörande den frågan:
i hvad rigtning Thorsby kommuns medlemmar önska att den nu påtänkta
jernbanan, som är ämnad att anläggas längs genom Bohus län, borde för
största allmänhetens nytta anläggas, uttalade alla stämmans ledamöter
den önskvärdheten, att denna bana borde från Göteborg anläggas öfver
Nordre Elf vid närheten af Kornhall, samt dragas så långt fram som möj¬
ligt genom Thorsby pastorat dit, der det är lämpligast att draga honom
genom Holta socken, samt sedan derifrån i rigtning genom Ueklums socken
öster om Hällungen, hvilket skulle blifva en stor förmån för denna del af
länet genom många deraf blifvande nyttiga kommunikationer. Äfven ut¬
talade stämmans ledamöter enhälligt sin öfvertygelse, att det rättmätigaste
är om banan anlägges i nämnda rigtning, emedan Ytterby och Romelanda
socknar samt Kongelfs stad ligga intill elfvén och bergslagsbanan, så att
de der ha lätta kommunikationer till både land och städer, men vi ha
i denna del af länet inga sådana; stämman beslöt derför, att ett utdrag
af detta protokoll skulle genom riksdagsmannen herr doktor Ljungman
framlemnas till vederbörande, för att dermed frambära vår önskan i denna sak
Som ofvan
Justeradt Gast. Blomdahl,
Sam. Johansson, stämmans ordf.
P. A. Johansson.
Bätt utdraget, bestyrkes af
Gast. Blomdahl.
lä
Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 48 Häft.
98
Motionär i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga Ac till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, liidiot vid kommunalstämma
med Morlanda kommun i kyrkan den 29 mars 1897.
S. D. Vid kommunalstämman i dag förekom följande:
§ 4.
Stämman beslutar enhälligt att uttrycka sin sympati för eu längd¬
bana genom Bohös län, byggd på statens bekostnad, och sin önskan att länets
riksdagsmän vid medverkan härtill på samma gång ville på det kraftigaste
understödja de af doktor A. V. Ljungman föreslagna tilläggen till Kong!.
Majrts proposition, hvilka afse, att å bansträekningen från Uddevalla i
Herrestads socken bereda en lämplig utgångspunkt för och för framtiden
underlätta byggandet af eu bibana längs Bokenäset till Morlanda JSUös,
under påpekande af såväl den ofantliga störa betydelse, denna bibana skulle
få för vår ort och hela den vidsträckta och tätt befolkade mellersta skär¬
gården, sona äfven det stora gagn i kommersielt och kanske äfven i stra¬
tegiskt hänseende, soin vårt kära fosterland i sin helhet kunde röna af eu
bana, som på kortaste väg skulle förmedla samfärdseln från hjerfcat af län¬
der till en alltid isfri och i alla afseenden utmärkt hamn, samt beshitar
vidare att uppdraga åt godsegaren A. W. Bildt på Torebo att tillsammans
med ombud från andra häri intresserade samhällen verka för ernående af
detta för oss vigtiga mål.
A. C. Widéll,
v tumma nF ordf.
Justeradt
J. M. Rhodin.
O. N. Oldin.
Rätt utdraget, bestyrker
A C. Widell.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
99
Bilaga Ad till motionen n:o 218.
Utdrag af protokollet, hållet vid kommunalstämma
med Grundeunds kommun den 29 mars 1897.
§ 8.
Med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående järnvägs¬
anläggningar för statens räkning har doktor A. V. Ljungman till Riks¬
dagen inlemnat motion, gående ut på bland annat, att, för den händelse
staten komme att bygga bana genom länet från Göteborg till Svin osund,
denna måtte få en sådan sträckning genom Herrestads socken, att eu an¬
slutning för en bibana till Ellös möjliggöres.
Då det för Grundsunds kommun liksom för ett flertal andra stora
fiskelägen å denna trakt skulle blifva af ett omätligt värde, om eu bana
till Ellös kunde komma till stånd, så uttalade stämman sin störa sympati
för denna doktor Ljungmans motion, och beslutade enhälligt att befullmäg-
tiga undertecknad Hagberg att för främjandet af denna sak verka på sätt
han funne lämpligast.
Som ofvan.
Axel Hagberg,
stämmans ordf.
Justeradt
Oscar West berg.
A. E. Samuelsson.
Rätt utdraget, betygar
Axel Hagberg.
100
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
Bilaga Ae till motionen n:o 218.
Utdrag ur protokollet vid extra kommunalstämma
med Gfullholmens församling den 29 mars 1897.
Med anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen om byg¬
gande af en längdbana genom Bohus län hade kommunalstämma till i dag
blifvit utlyst för att öfverlägga om hvilka åtgärder böra vidtagas för att
främja kommunens intresse.
§ i:
Stämman beslöt enhälligt att sända en uppmaning till länets riks¬
dagsmän att vid behandlingen af Kongl. Maj:ts proposition angående anlägg¬
ning af eu längdbana genom Bohus län verka för det af doktor A. V. Ljung¬
man i hans motion främstälda ändringsförslaget, att genom Herrestads
socken norr om Uddevalla draga banan, så att derigenom vinnes möjlig¬
heten af en bibanas anknytning till Ellös.
För hela skärgården och särskild! för Gullholmen, som har sitt
läge vid mynningen åf den nästan alltid isfria, omkring 14 meter djupa
och med god ankarbotten försedda Ellöshamnen, skulle en jernväg till
Ellös medföra oberäkneligt stora fördelar.
Stämman uppdrog åt herr Hugo Hallgren att i förening med ombud
för andra kommuner, på sätt han funne lämpligt, verka för saken.
J usteradt
J. A. Olsson.
J. Bengtsson.
Som ofvan.
•/. O. Nyqvist,
kommunalstämmans ordf.
Rätt utdraget, bestyrker
J. O. Nyqvist.
kommunalstämmans ordf.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 218.
101
Bilaga Af till motionen n:o 218.
Till Riksdagsmannen för Orusts och Tjärns häraders domsaga!
Undertecknade ia härmedelst framföra sitt gillande af Eder verk¬
samhet till förmån för bohuslänska längdbanans dragning öster om Stora
Hällungen med stationer vid Herrestad, Svenshögen och Ucklum samt med
bibanor från Herrestad längs Bokenäset till Morlanda—Ellos, från Ucklum
till Ström och Trollhättan samt från Jörlanda till Källsnäs, når Orust
och Tjörn derigenom erhölle största möjliga fördel af längdbanan och
vunne den för skärgården och fiskerinäringen förmånligaste afsättning
medelst jernväg för sina produkter, under det att längdbanans dragning
vester om sjön Hällungen allenast skulle gagna ett ringa lokalintresse och
blifvit ifrågasatt väl blott såsom »skengrund för Orusts och Tjörns wättvisa
beskattning till förmån för längdbanan» med bibanor å fastlandet, ehuru vi
af dessa jernvägar icke skulle få något gagn.
Olust i februari 1898.
(Underskrifter.)
Bih. till Rikad. Prof. 1898. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 48 Höft.
14