Motioner i Andra Kammaren, N:o 206.
1
Hi:o 306.
Af herr C. A. Andersson i Malmö, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om utredning angående åstad¬
kommande af ökad varaktighet hos tryckpapper af ordinär
beskaffenhet.
En ibland de stora förtjenster, vårt fosterland eger framför många
andra länder, ligger i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skyldig¬
het för boktryckare att inlemna s. k. arkivexemplar till de offent¬
liga biblioteken; härigenom måste nemligen samtliga svenska tryckalster
sammanföras och bibehållas till gagn för varande och blifvande forskare.
Riksdagens anslag till nödiga byggnader och den omsorg, hvarmed tryck¬
alstren öfvervakas och behandlas vid här ifrågavarande bibliotek, gifva
bästa förhoppning om det höga måls nående, som med dem afses.
Bibliotekens storartade tillväxt utgör i allmänhet endast en orsak till
glädje, men skärskådas det material, hvaraf en stor mängd af senare år¬
tiondenas publikationer utgöres, så finnes äfven anledning till farhåga för
framtiden. Den tilltagande trämasseindustrien frambringar nemligen jemte
den förträffliga kemiska trämassan, befriad från mullbildande bestånds¬
delar, äfven en stor myckenhet på mekanisk väg beredd slipad trämassa,
som endast ofullständigt befriats från sådana beståndsdelar, och som der¬
för snart förlorar hållfasthet och seghet samt efter hand sönderfaller jemte
deraf tillverkadt papper.
Den vidsträckta omfattning, sådant papper erhållit i bok- och tidnings-
tryck, låter befara, att inom en ganska begränsad framtid skall en stor
del af våra biblioteks innehåll öfvergå i så skört tillstånd, att användning
Bth. till Riksd. Blot. 1898. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 41 Haft. (N:o 206). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 206.
derför omöj liggöres. Särskilt komma härvid tidningarna, med större for¬
mat och derför större tyngd på hvarje blad, att i första hand blifva de
förstörda, hvarom många i kongl. biblioteket förvarade årgångar af de
dagliga tidningarna bära tydliga vittnesbörd.
Att motverka detta onda torde vara en oafvislig pligt, äfven om,
genom hvilken åtgärd som helst, samma varaktighet aldrig kan meddelas
dessa moderna pappersslag som rena lumppapper besitta.
En af vårt lands kemister, professor A. W. Cronquist, har gjort
början till utredning af föreliggande spörsmål, och publicistklubben i
Stockholm har haft densamma under debatt, men frågan bär större räck¬
vidd, än hvad en enskild man härför vill uppoffra, emedan den är af
mycket stor allmän betydelse och sålunda bör af allmänna medel bekostas.
Ett kort sammandrag af professor Cronquists åtgärder för utarbetande
af metod till bibringande af tryckt tryckpappers större varaktighet bi-
lägges. Ännu återstår dock mycket arbete, innan målet är uppnådt; och
för att befrämja detta, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
håller om vidtagande af åtgärder för fortsatt utredning
af den vigtiga frågan, huruledes ett ökande af varak¬
tigheten hos det tryckta tryckpapperet af ordinär be¬
skaffenhet må kunna åstadkommas, till gagn i synner¬
het för offentliga samlingar och bibliotek.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 10 februari 1898.
Carl Aug. Andersson.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 206.
3
P. M.
angående åtgärder till styrkans ökande i ordinärt
tidningspapper.
De tre egenskaper, tryckt likaväl som annat papper skall besitta, är
behörig styrka och tänjbarhet samt varaktighet; ren lump och en mängd
växtfiber äro i sådant hänseende synnerligen lämpliga råämnen, och ke¬
misk trämassa, sådan den nu beredes, torde jemväl bibehålla pappers var¬
aktighet; deremot utgör slipad trämassa en tillsats, som allenast nedsätter
pappers goda egenskaper.
Ordinärt tidningspapper har emellertid de senaste tiotalen af ar
blifvit allt mera rikt på dylik mekanisk trämassa, hvarigenom känsligheten
för ljus och luft i så måtto ökats, att en process, liknande förmultning, så
småningom uppstår, dervid den ursprungliga, ringa hållfastheten minskas
och tänjbarheten försvinner. Botemedel att återställa ett delvis förstördt
papper till ursprungliga egenskaper torde icke förefinnas, men väl att
bibehålla papperets befintliga tillstånd. Ett sådant sätt är, att papperet
städse blefve skyddadt från inverkan af ljus och luften ersattes med
någon overksam gas. Men utan kunskap, huruvida någon dylik gas verk¬
ligen förefinnes, och då praktiska svårigheter vid användning af de in¬
häftade bladen tydligtvis föreligga, så inåste ett dylikt förslag åtminstone
för närvarande anses otjenligt. Det återstår att med andra medel skydda
papperets beståndsdelar från luftens åverkan och derigenom meddela
detta ökad varaktighet. Det limmade papperets större hållbarhet utgör
redan en vägledare till sådana medel.
Af de till öfver 100 uppgående olika ordinära nya tryckta tryck¬
papper (mestadels tidningar och tidskrifter), som jag undersökt, hafva ej
mer än 12 uppnått den grad af hållfasthet och tänjbarhetsprof, som Post-
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 206.
och Inrikes Tidningar innehar; mer än hälften uppgår ej till halfva denna
hållfasthet och än lägre förmåga att sträckas. Jag nämner här Post- och
Inrikes Tidningars papper som normal, och beklagar, att hos oss saknas
ännu tillräckliga bestämmelser för sådant tryckpapper, som skall tjena till
underlag för statens tryckalster.
Då otryckt ordinärt tryckpapper under åratal förvaras, minskas i för¬
sta rum dess tänjbarhet, så att redan efter tre års förlopp denna sällan
öfverstiger 60 procent af ursprungliga, och efter 10 år uppgår den
knappt till hälften, men tyckes bibehålla sig vid denna siffra ett par
tiotal år. Hållfastheten minskas ej i denna grad, utan bibehåller ungefär
3/t äfven efter tio års förlopp, och mer än tjuguårigt papper har bibe¬
hållit halfva ursprungliga hållfastheten. Tryckt tidningspapper i stort
format, inhäftadt såsom bok, brister vanligen i spaltens längdrigtning, så
att remna uppstår mellan spalterna; men om häftet ofta begagnas och
bladen derför med mer eller mindre oförsigtighet vändas, så sker brist¬
ning i radernas rigtning. De tidningar, som äro minst utsatta för dylik
bristning, hafva papper af qvalitet motsvarande Posttidningens, d. v. s.
omkring 3,000 m. papperslängd i hållfasthet och minst 5 till 6 procent
1 tänjbarhet. De tidningar, hvilkas papper utmärker sig för relativt stor
tänjbarhet hålla sig bättre, äfven om styrkan är mindre än hos andra
med mindre tänjbarhetsprocent.
För att af ordinärt tidningspapper med en tänjbarhet nedgående till
2 procent få denna fördubblad och samtidigt hållfastheten ökad till vid
pass 3,000 m. papperslängd, hafva vid af mig de senaste åren anstälda
försök många olika ämnen användts, deraf här må nämnas Ä dextrin,
B gummi arabicum, C gelatin, D Ekmans lim, E mörkt benlim från
Sandviken, F ljust benlim från dito, G, H, I dessa limsorter med bet-
medel, J hartslim och K hartslim med betmedel.
Sättet för bindemedlets anbringande var till en början bestrykning
med pensel, s. k. planering, men visade sig mindre lämpligt i följd
af svårigheten att få vätskan fullt inträngande i massan, hvilket deremot
lätt skett med i vätskan fuktade dukar, lagda i hvarf med papperet och
derefter lindrigt pressade under bestämd tid; såväl dukarnes tjocklek och
väfnadsart som ock pressningstid utöfva här inflytande. Genom denna
pressning blifva de mera lösa pappersprofven i tillfälle till större absorp¬
tion än de fasta, i sig sjelfva relativt starkare. Ojemnheten i limupp¬
tagning ställer sig sålunda i omvändt förhållande till styrkan, hvilket ju
är en fördel.
5
Motioner i Andra Kammarm, N:o 206.
Efter att hafva granskat dessa och flera omständigheter, utvaldes för
större arbeten till undersökningsföremål 7 papperssorter om 1,400 till
2,000 m. papperslängd i hållfasthet och 1 till 3 procent tänjbarhet;
resultatet af dessa arbeten har blifvit, att
A och jB till myckenhet af 4 och 9 procent af papperets vigt visser¬
ligen ökat styrkan, men ej tänjbarheten i samma proportion, och att i
intet fall 6 procent blifvit uppnådt,
C förhöll sig något gynsammare än A och B, men kostnaden »skulle
här ställa sig till minst 17 kronor i materialkostnader pr 100 kg. papper.
I) Ekmans lim, en produkt erhållen ur den lut, som återstår efter
s. k. sulfitmassa, användes dels i 2-procentig, dels i 3-procentig och dels i
4-procentig lösning. Äfven så ringa mängd som 2-procentigt dylikt lim utöf-
vade ett märkbart godt inflytande på tänjbarheten, som steg till närmare 5
procent, ehuru totalmängden fast, torr limsubstans, som införts, ej i något fall
uppnått 2 procent af papperets vigt. 2-procentig sådan lösning, dervid högst
5 procent fast limsubstans ingått i massan, ökade spänstigheten till mellan
5 och 6 procent och hållfastheten till 2,500—2,800 in. papperslängd.
Det mycket höga priset på denna vara, något öfver 2 kronor pr kilogram,
d. v. s. 8 kronor pr kilogram vattenfritt bindeämne, försvårar använd¬
ningen, enär materialkostnaden ej skulle understiga 45 kronor pr 100
kilogram impregneradt papper.
E mörkt lim från Sandviken meddelade åt papper både ökad håll¬
fasthet och betydligt större tänjbarhet, det absorberades äfven synnerligen
väl och särskildt af de porösare sorterna, så att en 8-procentig lösning
kunde införa i papperet till och med mer än 10 procent lim af papperets
vigt; hallfastheten uppgick här till 3,000 m. papperslängd och elasti-
citeten till nära 6 procent, medeltalen af anförda siffror blefvo för de 7
pappersprofven respektive 2,750 m. och 5,92 procent. Kostnaden för
sådant lim är vid pass 1 krona 20 öre pr kilogram. Materialkostnaden
härför torde derför böra beräknas till vid pass 14 kronor pr 100 kilo¬
gram papper. En olägenhet, som detta lim medför, är dess lätthet att
ruttna, hvarigenom den bindande förmågan mycket snart nedsättes. För
papper med mycket känsliga färger lämpar sig detta neutrala lim särskildt,
men för vanligt papper torde efterföljande bättre egna sig.
F ljust lim, märkt tre kronor »extra», från Sandviken har försökts
i många olika proportioner och gifvit de mest tillfredsställande resultat,
da det blifvit på fullt lämpligt sätt beredt och tillförts papperet vid
lagom värmegrad. Närmast förhåller sig detta lim såsom föregående, men
Bih. till Riksd. Prut. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 41 Häft. 2
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 206.
är ännu gynsammare; af de preparerade 7 papperssorterna stegrades nem¬
ligen hållfastheten i 6 prof från 1,400 å 1,800 till 3,000 å 3,200 m.
papperslängd och likaledes tänjbarheten i 6 prof från 2 å 4 procent till
6,1 å 6,4 procent; medeltalen, som erhöllos, blefvo 3,150 och 6,1 procent,
detta vid användande af 8-procentig limlösning, hvarvid i ett fall öfver
11 procent qvarstannade i papperet och i de öfriga mellan 8 och 10
procent af papperets vigt. En ökning af limprocenten har icke utöfvat
något motsvarande gynsamt förhållande. Sådant lim kostar 70 öre pr
kilogram, motsvarande en kostnad af vid 9 kronor pr 100 kilogram tryck¬
papper.
G, H och I med användande af 2-procentig alunlösning och 8-pro¬
centig limlösning af de omförmälda under C, E och F beskrifna gåfvo
visserligen fullt så hållfasta, men ej mera tänjbara produkter, än hvad F
lemnat, erfordrar dessutom tvenne operationer, en för saltlösningens och
en för limlösningens insättning i papperet, skilda från hvarandra medelst
torkning; härigenom införes äfven i papperet ett alunsalt, som möjligen i
och för sig kan verka mindre gagnande på papperets bestånd. Material¬
kostnaden här torde blifva vid pass 12 kronor pr 100 kilogram, men
arbetet dubbelt mot föregående.
J och K hartslim hafva ej kunnat af mig med fördel användas
hvarken ensamma eller tillsamman med betämne, emedan papperet fast¬
nade vid pressdukarna. Med denna limning följer olägenheten, att sam¬
tidigt i papperet införas salter, hvilkas verkan möjligen småningom mot¬
arbetar den bindande kraften, limmet skulle framkalla.
Att återställa ett redan förstördt papper i ursprungligt skick är visser¬
ligen icke möjligt, men att konservera tryckt papper och öka dess håll¬
fasthet och varaktighet torde, efter hvad här blifvit ådagalagdt, numera
icke utgöra någon synnerlig svårighet. För att emellertid rätt lyckas
med denna sak och utarbeta arbetsmetod, lämplig att använda vid all¬
männa biblioteken, fordras experiment under en följd af år i mera om¬
fattande skala, än hittills skett. t
Stockholm den 2 februari 1898.
A. Werner Cronquist.
Stockholm, Centraltryckeriet, 1898.