Motioner i Andra Kammaren, Nio 152.
1
N:o 152.
Af herr David Bergström m. fl., om afsättning under aren
1899—1902 af 20,000,000 kronor till arbetareförsäk¬
ringsfonden.
I det förslag till lag angående försäkring för beredande af pension
eller lifränta, som inom civildepartementet utarbetats och som antagligen
kommer att föreläggas innevarande Riksdag, hafva af den nuvarande ge¬
nerationen endast de, som vid lagens trädande i kraft ej fylt, trettio år,
medtagits i den obligatoriska försäkringen och tillförsäkrats de fördelar,
hvilka dermed kunna vara förbundna.
I det förslag till lag angående försäkring för beredande af pension
vid varaktig oförmåga till arbete, som af regeringen framlades vid 1895 års
riksdag, hade gränsen för den nuvarande generationens medtagande i den
obligatoriska försäkringen satts till 40 års ålder, hvilket redan det ansågs
som en väl låg siffra, synnerligast i jemförelse med det ursprungliga
komitéförslagets gränssiffra, 55 års ålder.
Att nu, vid ett eventuelt antagande af en arbetarepensioneringslag,
sätta åldersgränsen för den obligatoriska arbetareförsäkringen så lågt som
vid 30 års ålder, synes oss ur flera synpunkter alldeles orimligt. Det
vore att yttermera gäcka de förhoppningar, som för snart 10 år sedan
genom uttalanden från högsta ort väcktes om de »nya skattetillgångarnes»
användande i afsevärd mån till deras fördel, som i så hög grad fatt vara
med om att åvägabringa desamma. För den händelse en arbetarepensio¬
neringslag antages, är det en naturlig akt af rättvisa och ingenting annat,
att i hvarje fall de, som nu befinna sig i åldern 30—40 år, äfven få
komma med i den obligatoriska försäkringen, och detta åtminstone med
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 30 Höft. (N:is 152—150). 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 152.
enahanda rätt till pension, som för dem skulle blifvit gällande enligt 1895
års förslag. Sedan de under sin kraftigaste ålder, 20—30 år, fått rikligt
bidraga till de statsöfverskott, hvarmed vår budget för närvarande prunkar,
kan det ej anses mer än billigt, att af detta öfverflöd ett afsevärdt stats¬
bidrag kommer äfven dem till godo. Att nu söka afspisa denna del af
den nuvarande generationen med den i det utarbetade nya förslaget er¬
bjudna rätten att ingå i en frivillig och för dem icke särdeles fördelaktig
lifränteförsäkring, tyckes stämma väl litet öfverens med de löften och pla¬
ner, som för ett tiotal år sedan läto höra sig, men som ännu icke på
något sätt kunna sägas ha blifvit förverkligade.
Lika litet synas de utsigter, som i det nu utarbetade lagförslaget
erbjudas de högre åldrarne inom åldersklasserna 18—30 år, då pensions¬
beloppen för dem bli till ytterlighet reducerade, motsvara gifna löften och
deraf framkallade förväntningar.
Nya arbetareförsäkringskomitén beräknade, som bekant, kostnaden för
statsverket för den nuvarande generationens medtagande upp till 55 år till
77 millioner kronor. I den på dess förslag grundade propositionen till
1895 års Riksdag hade den ändring gjorts, att den nuvarande generationen
medtogs blott upp till 40 år, hvarigenom denna kostnad minskades till
37 millioner kronor. I denna summa, liksom i den föregående, ingår
emellertid kostnaden dels för barnpensionering, dels för bibehållande af
pensionsrätten i vissa fall, utgiftsposter, hvilka i det nu ifrågasatta för¬
slaget icke skulle förefinnas. Men likafullt qvarstår eu summa af något
öfver 25 millioner kronor som erforderlig redan för att, vid sidan af och
utöfver de ständiga statsbidragen, kunna åt den nuvarande generationen
intill 40 år bereda de förmåner, som 1895 års förslag ansåg skäliga och
billiga.
Skall arbetareförsäkringsfonden kunna i någon mån motsvara sitt
naturliga ändamål, att möjliggöra utan för stort extra betungande af den
årliga budgeten försäkringen af öfvergångsgenerationen, som icke har någon
lång följd af år på sig att inbetala de till pensioneringen erforderliga
bidragen, bör den sålunda med görligaste första bringas upp till allra minst
25 millioner kronor. I en tid, då inkomsterna flyta så rikligt in i stats¬
kassan, tala ju alla skäl för att genom betydande afsättningar så hastigt
som möjligt åstadkomma de 20 millioner kronor, som utöfver nu befintliga
4 5 millioner äro erforderliga för detta önskemåls vinnande.
Med våra nuvarande budgetsförhållanden och de stora öfverskott,
som äfven för de närmaste åren lära kunna väntas blifva disponibla, borde
det ej erbjuda några svårigheter att på en tid af t. ex. fyra år afsätta
nämnda 20 millioner.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 152.
3
Hvad 1899 års afsättning angår, är det oss bekant, att förslag om be¬
tydliga nedsättningar, särskilt å fjerde hufvudtiteln, komma att föreligga
till Riksdagens bepröfvande. Vill Riksdagen beakta de framställningar, som
förekomma om en reduktion af anslagskrafven till militära ändamål, böra
inga hinder möta att utöfver hvad Kongl. Maj:t ifrågasatt anvisa så stort
belopp till arbetareförsäkringsfonden, att åtminstone en fjerdedel af de 20
millionerna kan utgå på 1899 års riksstat.
På grund af hvad vi nu anfört tillåta vi oss härmed föreslå Riks¬
dagen:
att bevilja 20 millioner kronor, att under åren
1899—1902 afsättas till arbetareförsäkringsfonden, samt
att deraf i riksstaten för år 1899 afsätta ett belopp af
5 millioner kronor.
Stockholm den 28 januari 1898.
David Bergström.
Fridtjuv Berg. Hjalmar Branting.