Sammanfatta Bevillning& och Lagutskottet* Betänkande N:o 1.
I
N:o 1.
Ank. till ltiksd. kansli den 6 maj 1898, kl. 11 f. m.
* *■- * . -um )>,*/;. •/?. . ‘. ‘ i . ; j v **■> i r, • nr»
Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående skärpta straffbestämmelser för oloflig bränvins-
forsäljning.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hän¬
visad och derifrån till sammansatta bevillnings- och lagutskottet öfver-
lemnad motion, n:o 159, anföra herrar L. Dahlstedt och G. A. E.
Kronlund, med hvilka femton andre ledamöter af samma kammare in¬
stämt, följande:
»Uti en vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren väckt
motion hemstälde undertecknad, Kronlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om utarbetande af förslag till, bland annat, den ändring i
kongl. förordningen den 24 maj 1895 angående försäljning af bränvin
m. in., att strängare straff än nu gällande bestämmelse i fråga om åter¬
fall i förseelser mot förordningen, med urbota straff om möjligt redan
vid andra resan dylik förseelse, måtte meddelas.
Sammansatta bevillnings- och lagutskottet, som till förberedande
behandling förehade motionen, uttalade sig enstämmigt för motionens
syfte, men ansåg sig- icke kunna tillstyrka bifall till densamma i oför-
ändradt skick. Utskottet höll nemligen före, att en straffskärpning
vore af behofvet påkallad endast beträffande den affärsmessigt, i vin-
Bth. till ltiksd. Prat. JMJH. 5 samt 2 A/d. 1 Raft. (N:o l.) 1
2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
ningssyfte bedrifna olofliga bränvinshandel eller det yrkesmessiga lön-
krögeriet, under det att nu gällande straffbestämmelser syntes utskottet
tillräckliga såsom korrektiv mot annan oloflig försäljning af sprit¬
drycker.
Utskottets i öfverensstämmelse med denna uppfattning afgifna
utlåtande blef af Andra Kammaren bifallet, men af Första Kammaren
afslaget, hufvudsakligen, som det vill synas, af anledning, att denna
fråga ansetts falla inom Kongl. Maj:ts ekonomiska lagstiftningsområde *
och Riksdagen derför ej egde att hos Kongl. Maj:t begära framläggande
af förslag i angifna hänseende samt samma fråga dessutom genom en
ifrån Konungens befallningshafvande i Jemtlands län till Kongl. Maj:t
aflåten skrifvelse redan blifvit Kongl. Maj:t understäld och vore på
dess pröfning beroende.
Emellertid har ju inom bränvinslagstiftningens område Riksdagen
under senare tider alltid fått deltaga med Kongl. Magt i lagstiftnings¬
arbetet, hvarför utskottets skrifvelseförslag rörande en ändring på detta
område ingalunda synes strida mot konstitutionella regler.
Den omständigheten vidare, att Konungens befallningshafvande i
Jemtlands län fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på befintligheten af
ett samhällsondt utaf förevarande art, torde desto mindre utgöra skäl
för Riksdagen att skjuta frågan om dess bekämpande å sido, som en af
Riksdagen i ämnet aflåten skrifvelse ju endast kan vara egnad att gifva
ytterligare eftertryck åt nämndé Konungens befallningshafvandes fram¬
ställning och sålunda bidraga till frågans skyndsamma lösning. Och
skyndsamhet är härvidlag, om någonsin, af nöden.
En hvar, som sett förhållandena på nära håll, måste erkänna, att,
åtminstone hvad vissa delar af riket beträffar, här en samhällsfara hotar
af sådan utsträckning, att effektiva åtgärder till skydd för medborgares
moraliska, fysiska och ekonomiska välstånd synas oförtöfvadt böra
vidtagas.
De i nu gällande bränvinsförsäljningsförordning gifna straffbestäm¬
melser hafva, hvad Norrland och delvis Kopparbergs län beträffar —
enligt hvad vederbörande Konungens befallningshafvande uti sina till
Kongl. Maj:t afgifna uttalanden framhållit — visat sig fullkomligt otill¬
fredsställande.
I dessa glest bebyggda trakter, dit för öfrigt lösa arbetare i tal¬
rik mängd invandra för att söka tillfällig arbetsförtjenst, är det först
och främst, trots all nit och pligttrohet från kronobetjeningens sida,
omöjligt att ens uppspåra och beifra flertalet af der begångna förseel¬
ser mot bränvinsförsäljningsförordningen, och äfven om vidare veder¬
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 3
börande lyckas binda en lönkrögare vid en sådan förseelse, stå för ho¬
nom talrika utvägar öppna att till en obestämd framtid framskjuta tid¬
punkten för straffets utmätande.
På de flesta håll inom nämnda landsdelar torde underdomstolarne
å landet sammanträda till lagtima ting allenast två gånger om året,
och der så är förhållandet, lärer det nog höra till regeln snarare än
till undantagen, att en lönkrögare blir fäld till straff först 2 till 2Va år
efter målets _ anhängiggörande, under hvilken tid han ostördt kan draga
fördel af sin olagliga handtering, hvarjemte han dessutom alltid har
möjlighet att ytterligare förlänga denna galgenfrist genom att draga
målet under öfverdomstolarnes pröfning. Tager man ytterligare i be¬
traktande, att, enligt allmänna straffrättsprinciper, skärpning af straffet
på grund af återfall endast kan inträda under förutsättning, att den för
brott tilltalade till fullo undergått bestraffning för föregående resor af
likartade brott, inses lätt, att ändamålet i detta särskilda fall med straff-
förhöjning på denna grund — med urbota straff först vid fjerde resan
förseelse — i regel endast alltför sent kan ernås.
Långt mera beklaglig än dessa här ofvan påpekade olägenheter
torde dock vara den, beträffande yrkesmessigt uppträdande, af lönkrö¬
gare vunna erfarenheten, att det under alla förhållanden ganska lindriga
bötesstraffet för oloflig bränvinshandel, hvilket ju i verkligheten, snart
sagdt, blir det uteslutande använda — äfven med åtföljande konfiskation
och åläggandet att gälda försäljningsafgift — för lönkrögarne helt och
hållet förlorat sin afskräckande karakter, enär de merendels på sitt
synnerligen gifvande yrke ganska snart lyckas bereda sig sådana för-
tjenster, att bestraffningen med böter jemte konfiskationen icke är i
stånd att förtaga dem förmågan och lusten att fortsätta sin handtering.
Följden häraf har också blifvit, att Norrland och särskilt lappmarken,
der förhållandena för lönkrögeriet äro synnerligen gynsamma, formligen
öfversvämmas af lönkrögare. Uti flertalet socknar derstädes torde van¬
ligen finnas en mängd stationära lönkrögare. Inom Gellivare socken
t. ex. finnas i närheten af malmbrytningsområdet omkring 70 stycken
bosatta på kronans område.
Under nuvarande förhållanden synes oss den säkraste och genaste
utvägen till stödjande af nu påpekade missförhållande vara den att ge¬
nom höjning af bötesstraffen för ifrågavarande förseelser i förening
med en . obegränsad eller åtminstone vidsträcktare beslagsrätt än den
nu medgifna låta den felande på ett ekonomiskt känbart sätt få umgälla
följderna af sin förseelse, hvilket, såsom förut framhållits, nu icke är
fallet, samt framför allt införandet af bestämmelser om frihetsstraffets,
4
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
om också alternativt med bötesstraffen, tillämpning på ett tidigare
stadium, än nu är fallet, eller att detta straff vid försvårande omstän¬
digheter, såsom t. ex. vid yrkesmessigt lönkrögeri, må kunna ifråga¬
komma om möjligt redan vid andra resan förseelse. Frihetsstraffet med
ty åtföljande sociala vanära utöfvar alltid, åtminstone på personer, som
icke oåterkalleligen beträdt brottets bana, en helsosam skräck, och,
hvad som i detta fall ej är utan betydelse, den, som drabbas deraf,
blir åtminstone under tiden för straffets verkställande urståndsatt att
fortsätta sin samhällsvådliga verksamhet.
Sammansatta bevillnings- och lagutskottet har emellertid uti sitt,
rörande förutnämnda motion, afgifna betänkande starkt betonat, »att i
förordningen uttrycklig skilnad göres mellan yrkesmessig och icke yrkes-
messig oloflig bränvinsförsäljning, samt att de för det ena och det
andra slaget af förbrytelser tillämpliga straffbestämmelser upptagas hvar
för sig».
Då denna åsigt, som med hänsyn till ett enventuelt stadgandes
tydlighet och lättillämplighet torde hafva många starkt vägande skäl
för sig, dessutom af utskottet enhälligt omfattats, synes frågans lös¬
ning bäst främjas genom accepterande af den ståndpunkt, utskottet så¬
lunda intagit.»
På grund af hvad sålunda anförts och »under erinran om, att Riks¬
dagen genom sitt förlidet är fattade beslut, angående upphäfvande af
förordningarna om förbud mot införsel och försäljning af bränvin i
lappmarkerna, på nykterhetslagstiftningens område visat sig angelägen
om att undanrödja anledningarna till förakt för lagarne, härledt af deras
brist på effektivitet», föreslå motionärerna,_
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj: t taga i öfvervägande, om i _ kong!, förordningen
angående försäljning af bränvin m. in. den 24 maj 1895 ändringar må
kunna vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser — sär¬
skild! en vidsträcktare användning af urbota straff — jemte eu ut¬
sträckt beslagsrätt på ett mera verksamt sätt än hittills förhindra sådan
oloflig bränvinshandel, som, framkallad af vinstbegär, på ett mer eller
mindre yrkesmessigt sätt i form af lönkrögeri utöfvas, samt till Riks¬
dagen inkomma med det förslag, som Kongl. Maj:t i sådant syfte kan
finna anledning låta utarbeta.»
På sätt motionärerna erinrat, förehade sistlidet års Riksdag till be¬
handling en af herr Kronlund då väckt motion i hufvudsakligen samma
syfte som den nu föreliggande.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
5
Det sammansatta bevillnings- och lagutskottet, som afgaf utlå¬
tande i frågan, hemstälde, att Riksdagen, i anledning af nämnda motion,
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
taga i öfvervägande, om i kongl. förordningen angående försäljning
af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar kunde vidtagas i syfte
att genom skärpta straffbestämmelser på ett mera verksamt sätt än
dittills förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad af vinst¬
begär, på ett mer eller mindre yrkesmessigt sätt i form af lönkrögeri
utöfvades, samt till Riksdagen inkomma med det ändringsförslag, som
Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta.
På grund af kamrarnes skiljaktiga beslut föranledde emellertid
denna utskottets hemställan icke till någon Riksdagens åtgärd.
I likhet med sammansatta utskottet vid sistlidet års riksdag hyser
utskottet den uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas i syfte att me¬
delst skärpta straffbestämmelser och utsträckt beslagsrätt söka stäfja
lönkrögeriet, och utskottet delar äfvenledes i allt väsentligt de åsigter,
som af 1897 års utskott uttalades i fråga om sättet för frågans lösning.
Sålunda anser utskottet, att, enär straffskärpningen är afsedd att träffa
endast den yrkesmessiga,* af vinstbegär föranledda olofliga bränvins-
försäljningen, under det att för sådan oloflig försäljning, som icke sär¬
skilt är framkallad af vinstbegär, utan i många fall föranledd af okun¬
nighet om förordningens föreskrifter, erfarenheten icke ådagalagt be-
hofvet af förhöjda straff, lagändringen bör så affattas, att deraf med
full tydlighet framgår dess ändamål att träffa endast lönkrögeriet. Det
synes derför utskottet vara nödigt, att i förordningen uttrycklig skil¬
nad göres mellan ena och andra slaget af sålunda förekommande oloflig
bränvinsförsäljning, på det lagförändring skall kunna vidtagas utan att
medföra verkningar, som dermed icke afsetts.
Utskottet delar vidare den åsigten, att det visserligen icke kan
tagas för gifvet, att det åsyftade ändamålet säkrast främjas genom
tillitandet af urbota bestraffning i vidsträcktare mån, än hvad i sådant
afseende redan nu finnes stadgadt. Utskottet håller tvärtom före, att
i fråga om lönkrögeri, hvilken förseelse måste anses härleda sig ute¬
slutande ur begäret efter penningvinst, höga böter i förening med
utsträckt användande af beslagsrätten är den lämpligaste straffarten.
Utöfver de sålunda af 1897 års sammansatta utskott gifna anvis¬
ningar anser sig emellertid utskottet böra särskildt framhålla, att den
inskränkning i beslagsrätten, som betingas af nu gällande stadgande,
att vid oloflig bränvinsförsäljning beslag må läggas endast å det i för-
Bih. till Iliksd. Prat. 181)8. fj Band. 2 Af cl. I Haft. 2
6 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
säljningsrummet. befintliga bränvin till och med 150 liter tillika med
kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, i ganska många fall gör
det omöjligt för vederbörande åklagare att kraftigt ingripa till stafvande
af lönkrögeriet, då lönkrögaren i allmänhet iakttager den försigtigheten,
att han för att undgå beslag icke förvarar bränvin et i det rum, der det
utlemnas, utan oftast undangömmer detsamma i uthus, hölador och
skogssnår eller på andra liknande ställen. Beslagsrätten torde derför
böra i nu antydda afseende utsträckas, så att den må kunna på ett
verksammare sätt göras gällande.
Under uttalande, att det af motionärerna påvisade missförhållandet
lämpligen torde kunna undanrödjas i den af utskottet ofvan angifna
rigtning, håller utskottet före, att frågans hänskjutande till Kongl. Maj:t
bäst skall befordra dess tillfredsställande lösning, och hemställer alltså,
att Riksdagen med anledning af ifrågavarande
motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huru¬
vida och på hvad sätt i kongl. förordningen an¬
gående försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895
ändringar må kunna vidtagas i syfte att genom skärpta
straffbestämmelser och utsträckt beslagsrätt på ett
mera verksamt sätt än hittills förhindra sådan oloflig
bränvin shandel, som är att betrakta såsom lönkrögeri,
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som
Kongl. Maj:t i sådant syfte kan finna anledning låta
utarbeta.
Stockholm den 6 maj 1898.
På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:
FRITHIOF OHLSSON.
Reservation
af herr von Stapelmohr mot vissa delar af utskottets motivering.
Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1898.