Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
1
N:o 17.
Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1898, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående
behandlingen
ändring af bestämmelserna rörande tull-
af velocipeder.
(l:a A.)
Velocipeder tullbehandlades förr som slöjdvaror, och då de hufvud¬
sakligen bestå af lackeradt och förnickladt jern, hänfördes de till andra,
ej specificerade jern- och stålvaror, förnicklade, polerade eller lackerade,
med en tullsats af 35 öre för kilogram af en vigt till och med 10 kilo¬
gram samt 4 öre för kilogram af den Överskjutande vigten. I enlighet
med 1888 års tullkomités förslag infördes sedermera af 1889 års Riksdag
velocipeder under särskild rubrik i tulltaxan och belädes med en tullsats
af 15 procent af värdet, hvilken tullsats fortfarande är gällande och enligt
1892 års Riksdags beslut är utsträckt att gälla äfven delar af velocipeder.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 63, föreslår nu herr
Odencrants, att tullen å velocipeder eller delar deraf bestämmes till 2 kronor
50 öre för kilogram, samt anför till stöd för detta förslag följande:
»Den enligt nu gällande tulltaxa faststälda tull å velocipeder eller delar
deraf utgör 15 procent af värdet. Detta sätt att beräkna tullsatsen har
emellertid på grund af den utveckling, förhållandena på detta område er¬
hållit i utlandet och särskildt i Amerika, visat sig overksamt och ohållbart.
I sistnämnda land anlades, då afsättningen af velocipeder för några
år sedan steg med oväntad hastighet, ett stort aptal velocipedfabriker af
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (N:o 17). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
verkliga jettedimensioner; dessas fabrikat fylde derefter snart nog den
amerikanska marknaden, med den påföljd, att den mycket stora öfver-
produktionen kastades ut på verldsmarknaden till pris, som oftast i betydlig
mån understego det verkliga tillverkningsvärdet.
Många af fabrikerna gjorde visserligen konkurs, ja, somliga 2 å 3
gånger; men härigenom minskades ej deras för sundt och normalt anlagda
fabriker förderf bringande konkurrens; ty nybildade konsortier skyndade sig
alltid att inköpa affärerna och fortsätta rörelsen i den gamla andan.
De öfverblifna lagren säljas derefter på auktioner till »jobbers», spe¬
kulanter, som sedermera öfversända sina lager till Europa, der velocipederna
i synnerhet i England, Tyskland, Frankrike och Skandinavien utbjudas till
pris, som med 25 procent och derutöfver understiga produktionsvärdet.
På grund häraf hafva också både i Tyskland och Frankrike åtgärder
vidtagits för en väsentlig höjning af de der gällande tullsatser å velocipeder.
Under normala förhållanden skulle den hos oss gällande tullen af
15 procent af värdet vara tillfredsställande; och någon ökning deraf ifråga¬
sattes ej heller.
Men under de här ofvan omförmälda omständigheter har det visat
sig, att tullberäkning efter värdeangifvelse är allt annat än effektiv. All
på denna grund bestämd tull innebär redan i sig sjelf en frestelse att
bestämma den importerade varans värde lägre än det verkligen är; och
erfarenheten hos oss har till fullo ådagalagt, att denna frestelse på många
håll visat sig importörerna för stark.
En reglering och rättelse härutinnan är derför af nöden, på det att
den i tulltaxan bestämda velocipedtullen må blifva effektiv och fylla den
dermed åsyftade verkan.
Detta resultat torde kunna vinnas, om man, utan att höja tullen,
ändrar bestämmelsen i detta stycke derhän, att den beräknas skola utgå
efter varans vigt, dervid de nu existerande förhållanden torde påkalla en
tullsats af 2 kronor 50 öre pr kilogram».
Under tiden efter den nuvarande tullsatsens åsättande hafva till
Sverige införts velocipeder eller delar deraf till följande värdebelopp:
år 1891 ................................................. 82,826 kronor.
» 1892 ................................................. 309,177
» 1893 ................................................ 579,612
» 1894 ................................................. 844,756
» 1895 ............................................. 871,633
» 1896 ........ 1,337,274
»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.
3
Såsom motionären framhållit, har erfarenheten visat, att de värde¬
belopp, som angifvas vid förtullning af velocipeder, ofta betydligt under¬
stiga dessas verkliga värde, beroende antingen deraf, att de till följd af
utländsk öfverproduktion kunnat inköpas till underpris eller af origtig värde¬
uppgift vid förtullningen. Det skydd, som genom nu gällande tullsats
afsetts att beredas den inhemska velocipedtillverkningen, blir härigenom
förfeladt. Denna industri, som är stadd i en ganska betydande utveckling,
behöfver likväl för fortgåendet häraf hela den tull, som varit den tillämnad,
hvadan enligt utskottets åsigt rättelse bör ske i det af motionären antydda
missförhållandet. Förtullning med viss procent af en varas värde drabbar,
om tillförlitliga varuvärden kunna vid förtullningen erhållas, varan rigtigare
och rättvisare än då tullafgiften erlägges efter vigt. De dyrbarare, för de
mera burgna samhällsklasserna afsedda slagen af en vara blifva då högre
tullbeskattade än de för den stora förbrukningen afsedda. Erfarenheten
från alla länder har dock visat, att å eu stor del artiklar stora, i vissa fall
nästan oöfvervinneliga svårigheter möta att bestämma de rätta värdena,
och att denna svårighet ökas, då införseln kan ske vid ett flertal smärre
tullstationer, der varukännedom och tillgång på sakkunniga personer ej
kan påräknas. Man har derför i den svenska tulltaxan i allmänhet, och
der ej tekniska svårigheter lagt hinder, bestämt, att förtullningen skall ske
efter vigt. Detta bör dock ej utgöra hinder för användande af värdeför-
tullning, der det rätta varuvärdet kan erhållas, eller der bestämmelser kunna
stadgas, genom hvilka säkerhet ernås, att ej genom uppgift af för lågt varu¬
värde tullafgiften kan nedbringas under en viss gräns, och detta är enligt
utskottets åsigt fallet med ifrågavarande varuslag. Utskottet har derför
ansett, att den af motionären föreslagna tullsatsen af 2 kronor 50 öre för
kilogram å färdiga velocipeder icke bör antagas, utan att den nu gällande
tullsatsen af 15 procent af varuvärdet bör bibehållas, dock med tillägg af
en bestämmelse, att tullafgiften för hvarje färdig velociped icke får under¬
stiga 25 kronor. Priset för en velociped af bästa slag är, enligt utskottet
lemnade uppgifter, i detaljhandeln härstädes i allmänhet vexlande mellan
300 och 400 kronor. En någorlunda god velociped kan erhållas för 200
kronor. Om från det lägsta af de uppgifna värdebeloppen dragés rimlig
handelsvinst jemte tullafgift, återstår ett nettovärde, som med nu gällande
tullsats betingar omkring 25 kronor i tullafgift eller något mindre än
motionären med beräkning af förtullning efter vigt föreslagit. Genom ett
stadgande, att lägsta tullafgiften för färdiga velocipeder skall vara 25 kro¬
nor, sker allenast beträffande de billigare velocipederna, hvilkas inköpspris
understiger 166 kronor 67 öre, en förändring i nu bestående förhållanden,
och det är särskildt mot införseln af sådana billiga velocipeder ett ökadt
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
tullskydd är behöflig! I Amerika hafva nemligen under de senare åren
uppstått fabriker, hvilka tillverka velocipeder i ofantligt stor skala till ett
ytterst billigt pris, utan att hänsyn dervid tages till beskaffenheten vare
sig af arbetet eller af de material, som användas, och denna vara utbjudes
i marknaden till pris, med hvilka de inhemska tillverkarne icke kunna
täfla. Att införseln af sådana velocipeder stäfjas, synes jemväl från all¬
mänhetens sida vara önskligt, enär det icke utan svårighet kan af dessa
varors utseende bedömas, att de äro af underhaltig beskaffenhet.
Beträffande delar till velocipeder, anser utskottet, att, då dessa nu¬
mera till största delen äro förmål för inhemsk tillverkning och på det de
fabriker, hvilkas verksamhet allenast består i att sammansätta till största
delen från utlandet införda delar till velocipeder, ej må särskildt gynnas,
en lämplig skyddstull bör åsättas och, i likhet med hvad motionären före¬
slagit, utgå efter vigt. Den af motionären föreslagna tullsatsen af 2 kro¬
nor 50 öre för kilogram synes dock, i betraktande af att vissa vigtiga
delar åtminstone ännu måste hemtas från utlandet, vara för hög, och anser
utskottet, att tullsatsen lämpligen bör sättas till 2 kronor för kilogram.
I enlighet med hvad sålunda anförts hemställer utskottet:
l:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken
» Velocipeden i tulltaxan skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Velocipeder:
färdiga........................................... 100 kronor 15: —
dock ej understigande 25 kronor
för stycke;
delar deraf..................................... 1 kilogram 2: —
I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne januari har generaltull¬
styrelsen på anförda skäl hemstält, huruvida icke Kong! Maj:t skulle finna
skäl att föreslå Riksdagen att låta under rubriken »Velocipeder» i gällande
tulltaxa införa en anmärkning af följande lydelse:
»Anm. Af resande medförd begagnad velociped, som, enligt af honom
på tro och heder afgifven skriftlig försäkran, införes för eget bruk och ej
i handelsafsigt, må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tullfritt
utlemnas.»
Denna skrifvelse har af Kongl. Maj:t genom remiss den 11 inne¬
varande mars öfverlemnats till utskottet för den åtgärd, hvartill utskottet
kunde finna densamma föranleda.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o TJ.
5
I skrifvelsen anför generaltullstyrelsen till stöd för det framstälda
förslaget hufvudsakligen följande: Enligt gällande bestämmelser droge velo¬
cipeder en tullsats af 15 % af värdet, hvilken tullsats gälde alla inkom¬
mande velocipeder, såväl begagnade som obegagnade. Det kunde emellertid
icke anses annat än i hög grad obilligt, om en utländsk turist, som under
ett kortare besök i Sverige medför en velociped såsom fortskaffningsmedel,
skulle nödgas derför erlägga tull. Denna obillighet hade hittills förekom-
mits på det sätt, som i allmänhet användes, då en vara införes för att
ånyo utföras, eller genom medgifvande att under viss tid disponera varan
mot deposition af belöpande tullafgift, som vid återutförseln inom den be¬
stämda tiden till deponenten återstäldes; och i fråga om velocipeder, som
medföres af turister, hade styrelsen till ytterligare beqvämlighet för de
resande medgifvit, att denna förmån finge på vissa orter, öfver hvilka en
starkare trafik egde rum, åtnjutas utan att, såsom annars vore fallet, sär¬
skild ansökning derom behöfde göras hos styrelsen. Emellertid hade dessa
lättnader visat sig icke vara tillfyllest för allmänhetens kraf, utan hade, sär¬
skilt af in- och utländska turistklubbar, framstälts begäran om ytterligare
lindringar vid tullbehandlingen af resandes medförda velocipeder. Såsom
skäl härför hade anförts, dels svårigheten i många fall att under kortare
tids vistelse i Sverige undvara tullbeloppet, dels att den vid införseln för
velocipedens identifiering åsätta tullplomben ej alltid kunde skyddas utan
genom olyckshändelse förkomme, dels ock att, då afresan från riket skedde
nattetid eller å sön- eller helgdag, det händt, att någon tulltjensteman
icke varit till hands för att tillhandahålla den resande det af honom de¬
ponerade tullbeloppet, hvarigenom afresan fördröjts. Då det icke torde
kunna förnekas, att olägenheter ofta uppstått på grund af det nu använda
förfaringssättet, hade styrelsen tagit under öfvervägande, huruvida ytter¬
ligare lättnader skulle kunna vidtagas och dervid inhemtat utlåtanden i
frågan från åtskilliga tullmyndigheter, som samtliga vitsordat behofvet
af sådana lättnader äfvensom framhållit, att jemväl i fråga om tullbehand¬
lingen af från utlandet återinföra velocipeder, tillhöriga svenska resande,
som utomlands företagit turistfärder, samma behof gjorde sig gällande. I
sådant fall hade den resande, för erhållande af tullfri åteririförsel af velo¬
cipeden, hittills antingen före utförseln fått, på derom framstäld begäran,
en tullplomb åsatt velocipeden, hvilken plomb vid återinförseln skulle vara
orubbad, eller ock, efter velocipedens återinförsel, måst hos styrelsen före¬
bringa bevisning, att velocipeden förut utförts ur riket. Med begagnande
af dessa sätt hade dock ofta olägenheter uppstått, i följd hvaraf äfven
styrelsen ansåge, att jemväl i nu ifrågavarande fall lättnader vid tull¬
behandlingen vore af behofvet påkallade.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 77.
Vid öfvervägande af hvilka åtgärder, som till undvikande af de
öfverklagade olägenheterna vore erforderliga, hade det synts styrelsen som
vore någon annan utväg icke möjlig än att för velociped, som turist för
eget bruk medförde, bevilja tullfrihet, hvilket enligt styrelsens åsigt kunde
ske utan större äfventyr för den svenska velocipedtillverkningen, derest
medgifvandet afsåge allenast begagnade velocipeder samt dels förbundes
med det vilkor, att den resande skulle aflemna en på tro och heder af-
gifven skriftlig försäkran, att velocipeden infördes allenast för eget bruk
och icke i handelsafsigt, dels ock gjordes vilkorligt så till vida, att det
skulle ankomma på tullförvaltningen i införselorten att pröfva, huruvida i
särskilda fall anledning kunde förekomma att i stället för tullfrihet endast
medgifva tullfri disposition under viss tid med vilkor att belöpande tull
deponerades såsom säkerhet för återutförsel inom utgången af samma tid.
Då för det nu ifrågasatta nya medgifvandet synts erfordras ett
tillägg till tulltaxerubriken »Velocipeder» af nyss angifna innehåll, hade
styrelsen, under uttalande af önskvärdheten att ett djdikt medgifvande
snarast möjligt komme till stånd, föranledts till sin ofvan omförmälda
underdåniga hemställan.
Utskottet finner hvad generaltullstyrelsen anfört utgöra fullt skäl
för bifall till det af styrelsen framstälda förslaget. Då turisttrafikens
liflighet naturligen är störst under sommarmånaderna, synes det vara af
vigt, att de förändrade bestämmelserna angående tullbehandlingen af re¬
sandes velocipeder träda i kraft snarast möjligt.
Utskottet hemställer derför,
2:o) att Riksdagen måtte besluta, att under ru¬
briken Velocipeder i gällande tulltaxa skall införas en
anmärkning af följande lydelse:
»Amu. Af resande medförd begagnad velociped,
som, enligt af honom på tro och heder afgifven skriftlig
försäkran, införes för eget bruk och ej i handelsafsigt,
må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tull¬
fritt utlemnas»; samt
3:o) att Riksdagen jemväl måtte besluta, att be¬
rörda stadgande skall äfven under innevarande år från
den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes, vinna tillämp¬
ning samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfver¬
lemnande af sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det
Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.
7
Kongl. Maj:t ville så fort ske kan förordna om beslutets
trädande i kraft.
Stockholm den 24 mars 1898.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.
Reservationer
vid punkten l:o):
af herr Cavalli, som anfört:
»Väl finner jag de af utskottet föreslagna tullsatserna, å färdiga
velocipeder 25 kronor för stycke och å delar till velocipeder 2 kronor för
kilogram, vara lämpliga och af förhållandena påkallade; men då utskottet
derjemte bibehållit värdetull för färdiga velocipeder för det fall att tull-
afgiften, beräknad efter 15 procent af värdet, öfverstiger 25 kronor för
stycke, synas genom utskottets förslag de olägenheter, som särskildt i fråga
om förtullning af velocipeder efter värde låtit sig förmärkas, icke hafva
blifvit undanröjda. Härtill kommer att, i händelse utskottets förslag vin¬
ner bifall, i tulltaxan införes för denna vara ett hittills okändt sätt för
beräknandet af tullafgiften, nemligen dels efter värde och dels efter stycke¬
tal, något som jag för min del finner så mycket mindre lämpligt, som
öfverskådligheten af statistiken om införseln af velocipeder derigenom för-
ryckes. På grund häraf har jag icke kunnat biträda utskottets förslag,
vid hvilket förhållande jag saknat anledning att inlåta mig på granskning
af utskottets motivering, utan hemställer,
att Riksdagen måtte besluta, att rubriken »Veloci¬
peden i tulltaxan skall erhålla följande förändrade lydelse:
Velocipeder:
färdiga....................................... 1 stycke 25: —
delar deraf................................. 1 kilogram 2: —»;
8 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 17.
af herrar friherre Klingspor, Philipson och Bergendalil, hvilka in¬
stämt i herr Cavallis yttrande;
af herr Fredholm, som anfört:
»Ett af de skäl, herr Odencrants i sin motion (n:o 63) anfört för
införandet af vigttull i stället för värdetull å velocipeder, har varit det,
»att tullberäkningen efter värdeangifvelse visat sig vara allt annat än
effektiv». »All på denna grund bestämd tull», säger motionären, »innebär
i sig sjelf en frestelse att bestämma den importerade varans värde lägre
än det verkligen är; och erfarenheten hos oss har till fullo ådagalagt, att
denna frestelse på många håll visat sig importörerna för stark.»
Genom att, såsom motionären föreslagit, å velocipeder förändra
värdetullen till vigttull skulle man visserligen kunna undanrödja de olägen¬
heter och frestelser, hvartill godsets tullbehandling efter värde i detta som
i andra fall gifver anledning. Men denna onekligen stora fördel skulle
enligt motionärens förslag endast kunna vinnas genom en tullbehandling,
som särskildt i fråga om velocipeder skulle framkalla andra, icke mindre
afsevärda olägenheter. De gränser, mellan hvilka värdet och vigten å
velocipeder röra sig, äro: hvad det förra beträffar 100 och 300 kronor,
och med afseende på den senare 9 och 15 kilogram. Tullen å en veloci¬
ped skulle sålunda komma att ligga, efter en värdetull af 15 procent,
mellan 15 och 45 kronor och, efter en vigttull af 2,so kronor per kilo¬
gram, mellan 22,50 och 37,50 kronor. I begge fallen skulle tullens medel¬
tal blifva detsamma eller 30 kronor. I följd häraf skulle genom införandet
af vigttull tullen å de billigare velocipederna komma att höjas och på de
dyrbarare att sänkas, hvilket redan det är en olägenhet. Men ännu afse-
värdare blir denna, när, såsom det lärer förhålla sig, de dyrbarare veloci¬
pederna ofta, om ock ej alltid, äro lättare än de billiga, hvilket förhållande
skulle medföra den påföljd, att vid tullbehandling efter vigt de billigare
velocipederna i de flesta fall skulle komma att få draga en högre tull än
de dyrare.
Skulle man deremot vilja i stället för nu gällande värdetull, eller
för af motionären föreslagen vigttull, införa tullbehandling efter stycketal
och åsätta hvarje färdig velociped en medelvärdet motsvarande tull af 15
procent, eller 30 kronor per stycke, såsom förhållandet är i Norge, så kunde
man afsevärdt förminska de olägenheter, som åtfölja tullbehandlingen enligt
någotdera af de två förstnämnda sätten. I jemförelse med värdetullen
vann man af en stycketull samma fördel som af en vigttull, nemligen den
att för importören borttaga frestelsen att för vinnande af tullindring vid
tullbehandlingen angifva för låga värden. I jemförelse med en vigttull af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
9
2.50 kronor per kilogram skulle man vinna den fördel, att de lättare och
ofta dyrare velocipederna belädes med en högre och de tyngre och ofta
billigare med en lägre tull. Tullskillnaden för de lättaste såväl som för
de tyngsta skulle i begge fallen uppgå till 7.so kronor.
En stycketull af 30 kronor skulle emellertid fördubbla den nu ut¬
gående tullen för de billigaste velocipederna, och med hänsyn till att dessa
fortskaffningsredskap icke kunna uteslutande betraktas som lyxartiklar, lika
litet som de böra anses vara endast nödvändighetsvaror, så torde en tull¬
förhöjning till det dubbla beloppet af nu utgående tull vara ur de mindre
bemedlades synpunkt ganska betänklig. En nedsättning i stycketullen till
blott 25 kronor skulle, redan den, ej vara för konsumenten utan betydelse,
men framför allt utvisa, att Riksdagen vid tullfrågors afgörande icke all¬
deles förbisåg konsumenternas intressen.
Ur skyddssynpunkt skulle en sådan nedsättning för tillverkarne af
velocipeder icke medföra något minskadt skydd, endast man iakttoge att
samtidigt sänka tullen på velocipeddelar till 2 kronor per kilogram. Tvärtom
skulle tullskyddet för en färdig velociped i sådant fall blifva 1 krona mer
än tullen å de delar, hvaraf den består, i stället för att vid en stycketull
af 30 kronor och tull på delar af 2.so kronor per kilogram vara ingen, om
man i begge fallen lägger inedelvigten af en velociped, 12 kilogram, till
grund för beräkningen. Att göra tullskyddet för färdiga velocipeder allt
för stort är ur industrisynpunkt icke tillrådligt, emedan ju större skill¬
naden är mellan tullen å den färdiga velocipeden och på de delar, hvaraf
den består, desto större blir lockelsen för äfven en icke-fabrikant att söka
tillgodogöra sig tullskillnaden genom att hit införa delar och här hopsätta
dem. Skulle man åter vilja bereda tillverkare af velocipeder ett ökadt,
"skydd, så kan man göra detta genom att föreskrifva, att de i velocipeden
ingående delar, som äro af gummi, icke skola beläggas med den för velo¬
cipeddelar ifrågasatta tullen af 2 kronor per kilogram, utan tullbehandlas
såsom de artiklar af kautschuk eller gummi elasticum, hvilka i skifvor, ut¬
valsade af 1 mm. tjocklek eller deröfver med eller utan väfinlägg, eller i
form af rör eller slangar, nu äro enligt tariffnumren 278 och 280 i gäl¬
lande tulltaxa fria från tull. Tager man tillika i betraktande, att omkring
halfva vigten af återstående, i velocipeden ingående delar här torde kunna
utan synnerlig svårighet tillverkas för samma pris som i utlandet, allra
helst när den för oss nya velocipedtillverkningen vunnit någon större stadga,
så skulle man på föreslaget sätt kunna bereda tillverkare af velocipeder
ett tullskydd af 15 kronor per velociped.
Detta förslag — att belägga färdiga velocipeder med en tull af 25
kronor per stycke och delar deraf med 2 kronor per kilogram, undan-
IJih. till Riksd. Prut. 1898. 5 Sand. 1 Afd. 17 Iluft. 2
10
Bevillningsutskottet Betänkande N:o 17.
tagandes gummidelar, som skulle vara tullfria — hvilket, då det inom
utskottet framstäldes, först tillvann sig flertalets bifall, har utskottet seder¬
mera frånträdt och i stället omfattat det, som utskottet nu hemställer till
Riksdagens afgörande. Det senare skiljer sig i två hänseenden från det
förstnämnda: först deruti, att tullbehandlingen af färdiga velocipeder fort¬
farande som hittills skall ske efter värde, dock så att tullafgiften ej får
understiga 25 kronor, vidare deruti att gummidelar skola i likhet med
andra velocipeddelar draga en tull af 2 kronor per kilogram.
Den af utskottet föreslagna tullbehandlingen af färdiga velocipeder
är en nyhet i vår tullagstiftning, men en nyhet, som icke är förtjent
af vitsordet, att den kan med fördel användas. Tvärtom skola med en
sådan tullbehandling värdetullens alla olägenheter komma att bibehållas,
på samma gång som den rättvisa i tullbeskattning, som denna tull har
till uppgift att främja, kommer att uppoffras, och detta just med afseende
på den mindre köpstarka allmänheten, hvilken har största behof af att af
rättvisa komma i åtnjutande. På lika sätt som nu skall det då blifva
nödigt, att vid tullbehandlingen uppvisa fakturan, och besväret för impor¬
tören blir derigenom icke på något sätt mindre, än det nu är, hvarjemte
frestelsen att angifva ett lägre värdebelopp än det rätta skall qvarstå för
alla dem, som införa velocipeder, i införselvärde öfverstigande 166 kronor
67 öre, hvilket motsvarar ett försäljningspris här på platsen af 225 kronor.
Genom att stadga 25 kronor som den lägsta tullafgiften förhöjes vidare
tullsatsen för alla velocipeder, som i värde understiga nyss nämnda för¬
säljningspris, och för de billigaste velocipederna skulle minimitullen komma
att medföra eu tullförhöjning från 15 till 25 procent af värdet, under det
att de dyraste fortfarande likasom hittills endast skulle komma att draga
en tull af 15 procent af värdet.
Genom det af utskottet föreslagna sättet för tullbehandling af veloci¬
peddelar skulle tullen för sådana delar af gummi komma att höjas. Af
luftrör och slitskenor, de förnämsta gummidelarne i en velociped, äro de
förra, när de inkomma i längder, eldigt tariffnummer 280 i nu gällande
tulltaxa tullfria. Det är endast då de inkomma i form af ringar med
ändarne hopvulkaniserade, som de tullbehandlas såsom velocipeddelar med
15 procent af värdet, och tullen kan då för begge delarne beräknas till
2,25 kronor. Då dessa delar tillsammans väga omkring lVs kilogram,
skulle tullen för dem, enligt utskottets förslag, komma att höjas till 2,67
kronor. Något skäl, hvarför dessa för velocipedtillverkningen så nödvän-
vändiga gummidelar skulle till skada för tillverkarne af velocipeder genom
höjd tull fördyras, har utskottet icke angifvit, Mig vill det i stället sy¬
nas, som dessa delar borde göras tullfria, då ovisst torde vara, om sådana
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.
11
delar äro eller med fördel kunna göras till föremål för tillverkning här i
landet. Men äfven om det senare skulle blifva fallet och man då ville
bereda en tillverkning af gummifabrikat tullskydd, så skulle ett sådant
naturligtvis beredas nämnda tillvei'kning genom ändrade bestämmelser i
tulltaxerubriken »Kautschuk eller Gummi elasticum, vulkaniserad eller
icke, samt Gutta percha», och ej under rubriken »Velocipeden.
På grund af det anförda får jag hemställa,
att Riksdagen, med afslag på den i ämnet väckta
motionen och på utskottets med anledning deraf gjorda
framställning, ville besluta, att åt tariffnummer 678 i
nu gällande tulltaxa »Velocipeder, eller delar deraf» gifva
följande ändrade lydelse:
Velocipeder:
färdiga............................................ 1 stycke 25: —
delar deraf:
af kautschuk eller gummi elasticum fria
andra slag .................................... 1 kg. 2:—»;
af herr S. M. Olsson;
samt af herrar Lundström och Göransson, hvilka yrkat, att nu gäl¬
lande tullsats för velocipeder eller delar deraf måtte bibehållas oförändrad.
Härjemte har herr Swartling begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda
ärenden.