Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 11 mars 1897, kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning
af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda fram¬
ställning angående lönereglering för lärare vid små¬
skolor m. m. I
I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna propo¬
sition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under
riksetatens åttonde hufvudtitel i punkten 15 föreslagit Riksdagen:
dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående af¬
löning åt examinerad lärare och lärarinna vid småskola och mindre folk¬
skola samt för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola,
nemligen:
Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid
vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för
anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egen¬
skap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till
lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor, skall i lön för åtta
månaders undervisning åtnjuta minst trehundra kronor. Har läraren eller
lärarinnan efter sålunda undergången pröfning oförvitligt tjenstgjort vid
någon eller några af här omförmäla skolor under sammanlagdt tio tjenstår,
infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, skall
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1
2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
han eller hon för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst trehundra¬
femtio kronor, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter
det, hvarunder det tionde tjenståret utgått.
Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder
tjenstgjort 8 månader, eller 34l/2 veckor. Med de år, under Indika läraren
eller lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, verkställes en samman¬
läggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år; dock
må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande tillskott af allmänna
medel på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom
för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8
månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den för nämnda löne-
tillskotts åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.
1 lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den del af läs¬
året, hvarunder jemlikt § 43 mom. I i gällande folkskolestadga undervis¬
ningen i skolan varit instäld.
Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga, skall skoldistriktet
förse med tjenlig, i skolan eller nära denna belägen, bostad jemte nödig
vedbrand eller ock, der hinder eller svårighet härför möta, lemna honom
eller henne i ersättning derför minst femtio kronor för år;
dels att besluta följande förändrade bestämmelser angående löne-
tillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor,
nemligen:
Till aflönande af lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad
ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen
angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid
folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått
pröfning för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folk¬
skola i egenskap aj biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen an¬
tagen till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor och som
i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand
eller stadgad ersättning derför, minst trehundra kronor, samt till aflönande
af hvarje annan vid dylik skola behörigen antagen lärare eller lärarinna,
som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
derför, minst tvåhundrafemtio kronor, eger skoldistrikt under vilkor, att
småskolan motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande
undervisning, att mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden,
som enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad, och, beträf¬
fande folkskolan, att denna ej lider men deraf, att biträdande lärare eller
lärarinna i stället för examinerad folkskolelärare eller folkskolelärarinna
dervid är anstäld, samt under vilkor att läraren eller lärarinnan meddelar
3
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
undervisning i skolan minst åtta månader af året, att af statsmedel be¬
komma ett årligt bidrag i förra fallet af tvåhundra kronor och i senare
fallet af etthundrasextiosex kronor sextiosju öre.
Derest lärare eller lärarinna, som undergått sådan pröfning, hvarom
ofvan nämnts, oförvitligt tjenstgjort under sammanlagdt tio tjenstår, och
lönen till honom eller henne således utgår för åtta månaders undervisning
med minst trehundrafemtio kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner
eller ersättning derför, eger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med tvä-
hundratrettiotre kronor trettiotre öre;
samt dels slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta
löneregleringen det under riksstatens åttonde hufvu dtitel uppförda anslag:
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, må från och med år
1898 höjas med 125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.
Till det vid statsverkspropositionen fogade, den 14 januari 1897
hållna statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden har föredragande de¬
partementschefen erinrat derom, att Riksdagen i en till Kongl. Maj:t
den 11 maj 1896 aflåten skrifvelse anfört följande:
I en inom Riksdagen väckt motion hade föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl.
Maj:t täcktes låta upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till
ändrade bestämmelser angående aflöning åt de biträdande lärare och
lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt
lärare och lärarinnor vid småskolor, Indika fullgjort gällande vilkor för
erhållande af statsbidrag med tvåhundra kronor, och detta i syfte att för
åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta årliga
lönen måtte stadgas:
a) att berörda lön ej finge understiga trehundra kronor;
b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig
bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt
c) att nämnda lärare och lärarinnor efter tio års oförvitlig tjenstgöring
skulle tillerkännas ett ålderstillägg af femtio kronor, hvarå statsbidrag
finge åtnjutas med två tredjedelar.
Undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflö¬
ning, hvilka legat till grund för ofvannämnda motion, hade synts gifva vid
handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet af bemälda lärare och
lärarinnor redan nu hade en årlig aflöning, som ej understege trehundra
4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
kronor, hvilken lön också, enligt hvad i motionen anfördes, vore den
minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets trehundrasextiofem
dagar, utgjorde den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas
föda, kläder, skodon, böcker med mera. Dertill komme, att dessa lärare
och lärarinnor, när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin
tjenst, icke vore berättigade till bidrag i och för vikariers aflöning samt
att, när de vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdoms-
understödsanstalten till dem utginge en pension af högst etthundrafemtio
kronor. Då nu med stöd af gällande författningar församlingar kunde
till tvåhundra och tvåhundrafemtio kronor begränsa lönen för de lärare
och lärarinnor, hvilka i småskolan hade sig ålagdt det dryga och ansvars¬
fulla arbetet att lägga den grund, hvarpå hela folkbildningen hvilade,
så blefve följden af dessa ogynsamma förhållanden, att lärarinnan och
hennes arbete i skolan lede deraf. Många af lärarinnorna, hvilka, oaktadt
de med uppoffring af tid och penningar måst samvetsgrant utbilda sig
• för sitt kall, lönades sämre än den kroppsarbetande qvinnan och sökte
den ena platsen efter den andra för att få sina vilkor förbättrade. Den
härigenom uppstående rörligheten bland småskolans lärarepersonal vore
i högsta måtto menlig för skolan.
Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till tre¬
hundra kronor, skulle, enligt anstälda beräkningar för den lärarecorps, som
tjenstgjorde under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22
öre, hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och
behjertansvärda ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skol¬
distrikt, der lönen understege trehundra kronor, förekomma afskräckande.
I det vida öfvervägande antalet af dessa uppginge lönen till tvåhundra-
femtio kronor. En höjning till trehundra kronor skulle, i följd af det
genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ökade statsbidraget, för¬
orsaka distriktet ett tillskott af allenast sexton kronor 67 öre för hvarje
lärare och lärarinna.
Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande
af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon
besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskildt
tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats
lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.
Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter fem års oförvitlig
t jenstgöring vore berättigade till löneförhöjning af etthundra kronor, borde
det ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor med
flere kunde efter tio års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg
5
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
af femtio kronor, som med två tredjedelar bekostades af staten och med
en tredjedel af skoldistriktet.
Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälde lärare
och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke
de minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de i
motionen åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På
församlingarnas goda vilja allena hade det dittills berott, om dessa för¬
måner blifvit dem förunnade. Men en lön af trehundra kronor kunde
ej räcka till äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle.
Saknaden af egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och ned¬
tryckande inflytande och i sin män vålla, att frukten af det ansträngande
arbetet ej blefve sådan, som den eljest kunnat blifva. Der, i följd af
särskilda förhållanden, ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad,
borde i stället utgå ersättning för bostad och vedbrand med minst fem¬
tio kronor årligen, hvilket utgjorde samma belopp, som i ersättning för
ifrågavarande naturaförmåner, enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894,
skulle utgå till vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsattes att sköta sin tjenst.
Hvad sålunda och i öfrig! blifvit i motionen anfördt till stöd för
ifrågavarande förslag hade synts Riksdagen ådagalägga önskvärdheten
af en reglering och förbättring af lönevilkoren för ofvannämnda, i för¬
hållande till det dem åliggande mödosamma arbetet synnerligen lågt
aflönade lärare och lärarinnor.
På grund häraf och för befordrande af detta syfte hade Riksdagen
i berörda skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t ville låta verkställa utred¬
ning, om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen omförmälda
lärare och lärarinnor måtte kunna regleras, och dervid taga i öfver¬
vägande, huruvida deras lönevilkor borde så bestämmas, att den kon¬
tanta lönen för dem ej understege trehundra kronor, att de försåges
med tjenlig bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför,
samt att de berättigades att efter tio års oförvitlig tjenstgöring erhålla
ett ålderstillägg af femtio kronor, äfvensom för Riksdagen framlägga det
förslag i ämnet, hvartill berörda utredning kunde föranleda.
Departementschefen anmälde, att rörande det i Riksdagens skrifvelse
omförmälda ärende hade infordrats utlåtanden såväl från öfverståthållare-
embetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen som
från domkapitlen i riket, och Stockholms stads konsistorium.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmankands län och dom¬
kapitlet i Upsala förordade, att den af Riksdagen äskade utredningen,
6 Sammansatta Stats- och Lagsutskottets Utlåtande N:o 3.
om och på hvilka vilkor aflöningen för ifrågavarande lärare och lära¬
rinnor skulle kunna regleras, måtte blifva företagen.
Det förslag till löneförbättring för lärare och lärarinnor vid små¬
skolor med flera, som af motionären framstälts, tillstyrktes, enligt hvad
departementschefen uppgaf, i hufvudsak på de i motionen angifna skäl
af öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Ble¬
kinge, Gotlands, Vesternorrlands, Örebro, Elfsborgs, Södermanlands,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Vesterbottens, Kalmar, Skaraborgs och
Kristianstads län samt af domkapitlen i Vesterås, Karlstad, Kalmar,
Skara, Göteborg och Visby, äfvensom af Stockholms stads konsistorium.
Motionärens förslag hade derjemte tillstyrkts af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Östergötlands län, dock med den förändring, att enligt dess
förmenande, ersättning för bostad jemte vedbrand borde utgå med 60
kronor årligen.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län önskade lika¬
ledes framgång åt det i motionen framstälda förslaget rörande förbättring
af ifrågavarande lärares löneförmåner, men ansåge, att det ifrågasatta
ålderstillägget borde, med hänsyn till den ökade kostnad för skolväsen¬
det, som genom tillhandahållande af bostad och vedbrand, enligt hvad före¬
slaget blifvit, skulle tillskyndas skoldistrikten, utgöras af statsmedel.
Denna åsigt delades af domkapitlet i Linköping, enär ett och annat skol¬
råd, i händelse skoldistriktet skulle betala en del af ålderstillägget, kunde
finna lämpligt att utbyta äldre lärare och lärarinnor mot yngre och billigare.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län hölle före,
att ifrågavarande lärare borde erhålla två ålderstillägg å 25 kronor hvar-
• dera efter respektive 5 å 10 års tjenstgöring samt att skolråd skulle ega
rätt att anställa oexaminerade lärare och lärarinnor endast i de fall och
så länge det styrktes, att examinerade ej kunde erhållas. Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jemtlands län satte i fråga, om ej ålderstillägget
borde bestämmas till högre belopp eller åtminstone utgå redan efter 5
års oförvitlig tjenstgöring, hvilket senare förslag förordades äfven af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län vore tveksam,
om det föreslagna ålderstillägget å 50 kronor kunde vara för ifråga¬
varande lärares och lärarinnors å landsbygden anständiga bergning er¬
forderligt, men ansåge, att ett dylikt ålderstillägg kunde vara lämpligt
såsom en sporre dels till uthållighet på den erhållna platsen, och dels
till bemödande att alltjemt sköta sitt kall lika omsorgsfullt som de första
åren. Derför torde enligt bemälda Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande som vilkor för erhållande af ålderstillägg böra föreskrifvas
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 7
oförvitlig tjenstgöring under hela den tid, läraren eller lärarinnan
tjenstgjorde.
Domkapitlet i Lund förordade motionärens förslag, men med det
tillägg, att för de lärare och lärarinnor, som icke förvärfvat sådan kompe¬
tens till sina befattningar, som för närvarande vore föreskrifven såsom
vilkor för att skoldistrikt finge till sådan lärares eller lärarinnas aflöning
uppbära af statsmedel ett belopp af 200 kronor, minimilönen bestämdes
till 250 kronor med rätt för vederbörande att icke dess mindre efter
tio års tjenstgöring få den höjd till 300 kronor. Derjemte satte dom¬
kapitlet i fråga, huruvida icke till förebyggande af den nog stora rörlig¬
heten inom lärarepersonalen såsom vilkor för erhållande af ålderstillägg
efter tio års tjenstgöring borde stadgas, att vederbörande lärare eller
lärarinna skulle af de tio åren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid
skola inom samma skoldistrikt.
Sedan domkapitlet i Vexiö förordat den föreslagna löneregleringen,
hemstälde domkapitlet icke blott, att skoldistrikten måtte bibehållas vid
sin nu innehafvande rätt att uppbära statsbidrag för aflönande af de
lärare och lärarinnor, som vid tiden för nya löneregleringen redan vore
i tjenst anstälda med lön icke uppgående till 300 kronor, utan äfven
att dessa lärare och lärarinnor jemväl måtte komma i åtnjutande af dels
lön till belopp af 300 kronor, dels de naturaförmåner och det ålders¬
tillägg, hvarom Riksdagens skrifvelse handlade, derest de företedde bevis
af vederbörande folkskoleinspektör om duglighet, jemförlig med deras,
hvilka aflagt prof enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vexiö län tillstyrkte, att det
väckta löneregleringsförslaget måtte blifva genomfördt, men uttalade
dervid som sin åsigt, att den ifrågasatta löneförbättringen borde till-
godokomma äfven icke examinerade lärare och lärarinnor, som för när¬
varande innehade anställning vid skolorna eller framdeles komme att
vid dem anställas af den anledning, att examinerade lärare eller lära¬
rinnor ej kunde erhållas.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län bulle före, att det
ifrågasatta ålderdomstillägget borde — om möjligt — komma lärare och
lärarinnor till godo efter fem års tjenstgöring, och att i synnerhet lärare
och lärarinnor vid mindre folkskolor vore förtjent^ af denna förmån.
Domkapitlet i Linköping uttalade som sin mening, att lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor, af hvilka fordrades mera arbete och
större skicklighet än af småskolans lärarepersonal, borde i lön erhålla,
förutom bostad jemte vedbrand, minst 400 kronor, hvaraf skoldistriktet
borde betala en tredjedel.
8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Domkapitlet i Strengnäs ansåge, att lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor, hvilkas tjenstgöring öfverstege lärares och lärarinnors
i småskolan med fyra å sex timmar i veckan, borde tillerkännas i kon¬
tant lön minst 350 kronor. I öfrigt hade domkapitlet intet att erinra
mot det framstälda förslaget till lönereglering.
Domkapitlet i Hernösand hemstälde, att för Riksdagen måtte fram¬
läggas förslag:
1) att biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, hvilken under¬
gått godkänd afgångsexamen från ett folkskolelärare- eller lärarinne¬
seminarium, finge åtnjuta minimilönen för folkskolelärare;
2) att biträdande lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka genom¬
gått en tvåårig kurs vid ett statens eller af landsting underhållet semi¬
narium, äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka
genomgått nämnda kurs, måtte erhålla en årlig kontant aflöning af 400
kronor;
3) att biträdande lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka
icke genomgått omförmälda tvååriga kurs, samt alla lärare och lärarinnor
vid småskolor måtte bekomma en kontant årlig aflöning af minst 300
kronor;
4) att alla i mom. 2 och 3 upptagna lärare och lärarinnor måtte
erhålla dels husrum och vedbrand eller ersättning derför med 75 kronor
för år, dels efter tio års oförvitlig tjenstgöring ett ålderstillägg af 50
kronor; samt
5) att ofvan berörda kontanta aflöningsbelopp 400 och 300 kronor
äfvensom ålderstillägget måtte utgå till två tredjedelar af staten och
till eu tredjedel af skoldistriktet, hvaremot husrum och vedbrand eller
ersättning derför måtte bekostas af skoldistriktet ensamt.
Departementschefen anförde härefter: I likhet med Riksdagen an¬
såge, såsom af det anförda framginge, de myndigheter, från hvilka ut¬
låtanden blifvit infordrade, att de skål, som motionären anfört till stöd
för sitt, förslag, tydligt ådagalade önskvärdheten af en reglering och
förbättring af löneförmånerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor.
Endast Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län vore tveksam,
om det föreslagna ålderstillägget å femtio kronor vore för deras anstän¬
diga bergning erforderligt på landsbygden. Äfven om det å ena sidan
måste medgifvas, att de lärare, hvarom nu vore fråga, kunde med åt¬
njutande af nuvarande löneförmåner draga sig fram,.om de iakttoge
stor sparsamhet och underkastade sig ett äfven för deras ställning in¬
draget lif, syntes det departementschefen dock å andra sidan icke obilligt,
9
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
om de erhöll e så stor tillökning i sina inkomster, att det för dem blefve
möjligt att för ålderns dagar spara något och derigenom erhålla ett väl
behöflig^ tillskott till det ålderdomsunderstöd, hvartill de i öfrigt vore
berättigade. I förhållande såväl till de kostnader, de hade måst under¬
kasta sig för att vinna behörighet till sina befattningar, som till det
vigtiga och mödosamma arbete, som ålåge dem, torde de med allt skäl
kunna räknas bland de lågt aflönade, äfven om de erhölle den löne¬
förbättring, som nu blifvit föreslagen. Emellertid tillstyrkte äfven Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län ett ålderstillägg åt de i
motionen omförmälda lärare, fastän Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ville betrakta denna löneförbättring såsom en sporre till ett ihärdigt och
omsorgsfullt arbete. Äfven från denna sistberörda synpunkt syntes jem¬
väl ålderstillägget berättigadt. Som ett vilkor för erhållandet af ålders-
tillägget borde, enligt samma Kongl. Maj:ts befallningshafvandes för¬
menande, föreskrifvas oförvitlig tjenstgöring under hela den tid, som
lärarne skött sina befattningar. Det förefölle dock alltför hårdt och
obilligt att för all framtid taga från läraren hopp om och rätt till ålders¬
tillägg, derför att han af en eller annan anledning fått anmärkning för
ett fel, som ej betraktades så stort, att han derför ansåges olämplig att
fortfarande användas i skolans tjenst, och som kanske ej vidare förnyades.
Det hade ock blifvit satt i fråga, om icke till förebyggande af den
nog stora rörligheten inom lärarepersonalen såsom vilkor för erhållande
af ålderstillägg efter tio års tjenstgöring borde stadgas, att vederbörande
lärare skulle af de tio åren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid skola
inom samma skoldistrikt. Att täta ombyten af lärare inverkade menligt
på skolan, kunde ej förnekas. Det förekomme dock departementschefen,
som om det föreslagna stadgandet ej vore rätta medlet till förebyggande
af ofta upprepade vexlingar af lärare. Stadgades det nemligen, att lärare
för att blifva berättigad till ålderstillägg skulle tjenstgöra tio år och af
dessa fem år vid skola inom samma skoldistrikt, kunde lätt inträffa, att
en lärare nödgades tjenstgöra mer än tio år, innan han blefve berättigad
till erhållande af ålderstillägg. Det berodde ju icke alltid på läraren
sjelf, om han finge stanna qvar vid en skola. Denna kunde indragas
eller förändras och läraren i följd deraf blifva nödsakad att lemna sin
befattning. Äfven af annan anledning kunde läraren blifva tvungen
lemna sin tjenst inom ett skoldistrikt, innan han tjenstgjort derstädes
iinder fem år. Dessutom skulle genom nämnda stadgande en lärare
kunna komma i den ställning, att han nödgades afstå från att söka en
befattning, som vore honom synnerligen eftersträfvansvärd, i händelse
Bih. till ltiksd. Prat. 1807. é Sami. 2 Afd. 3 lläft. 2
10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
han ej föredroge att tjenstgöra mer än tio år, innan han blefve berättigad
att erhålla ålderstillägg.
Den förändring i motionärens förslag, att ålderstillägget skulle
komma vederbörande lärare till godo redan efter fem års tjenstgöring,
hade blifvit föreslagen. Departementschefen ansåge dock förslaget att
föreskrifva tio år som vilkor för rätt till ålderstillägg välbetänkt. Många
af dem, som utbildats för och erhållit sådana lärarebefattningar, hvarom
här vore fråga, utbytte nemligen lärareverksamheten mot andra syssel¬
sättningar. I synnerhet under de första tio tjenståren torde ett dylikt
ombyte af verksamhet ega rum. Under sådant förhållande syntes det
icke förenadt med klok hushållning att medgifva rätt till ålderstillägg
redan efter fem år. Man borde i den längre tjenstgöringen hafva åt¬
minstone något större garanti för att den, som erhölle ålderstillägg,
komme att fortfarande egna sina krafter åt skolans tjenst.
Föreslaget hade ock blifvit, att biträdande lärare och lärarinnor vid
folkskolan äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolan skulle få
större lön än lärare och lärarinnor vid småskolan. Såsom skäl härför hade
blifvit anfördt, att af de två första grupperna af lärare fordrades mera
arbete och större skicklighet än af småskolans lärarepersonal. Häremot
erinrades, att hittills hade alla extra ordinarie folkskolelärare, liksom ock
alla ordinarie lärare vid folkskolan, varit berättigade till samma i lag
stadgade minimilön, oberoende af beskaffenheten utaf den befattning, de
innehaft. Så hade samma minimilön varit stadgad för läraren i den
flyttande folkskolan som för läraren i den fasta; och läraren i folkskolan
på landsbygden hade haft samma lagstadgade minimilön som folkskole-
läraren i staden. Likaledes hade lika stor minimilön varit siadgad för
alla lärare, som aflagt småskolelärareexamen, vare sig att de varit an-
stälda vid småskola, vid mindre folkskola eller som biträdande lärare
vid folkskola. Samma grundsats borde äfven hädanefter tillämpas. Då
samma behörighet kräfdes af läraren vid småskolan och af läraren vid
mindre folkskolan, torde således lika stor minimilön böra i lag bestäm¬
mas för båda dessa grupper af lärare, och detta så mycket hellre, som
det vore att befara, att man genom att stadga större löner för läraren
i mindre folkskolan än för läraren i småskolan mången gång skulle göra
mindre folkskolan, som endast vid undantagsförhållanden finge upprättas,
och som hade en mer provisorisk karakter, fastare, än önskligt och be-
höfligt vore. Ville ett skoldistrikt genom större löneförmåner, än lag
stadgade, söka förskaffa sig eller qvarhålla mera framstående lärare vid
sina mindre folkskolor, torde detta fortfarande som hittills böra vara
skoldistriktets ensak.
11
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Åsigten att i lag borde stadgas, att biträdande lärare och lärarinna
vid folkskola, hvilka aflagt folkskolelärareexamen, borde ega rätt att upp¬
bära den för folkskolelärare bestämda minimilönen, kunde departements¬
chefen ej biträda, då ett dylikt stadgande syntes honom alldeles öfver¬
flödigt. Mycket undantagsvis torde nemligen förekomma, att en exami¬
nerad folkskolelärare anstäldes som biträdande lärare vid folkskola. Då
den tid, som åtginge för att kunna taga folkskolelärareexamen, vore så
lång, det arbete, som derpå måste nedläggas, så allvarligt, och de kost¬
nader, som beredelsen till denna examen medförde, så stora, att den,
som aflagt godkänd folkskolelärareexamen, med all rätt kunde, när han
anstäldes vid folkskola i egenskap af extra lärare, göra anspråk på alla
de löneförmåner, lag tillförsäkrade folkskoleläraren som extra ordinarie
lärare, i det fall att skoldistriktet till hans aflönande ville hafva bidrag
af allmänna medel, skulle säkerligen icke ett skolråd i allmänhet kunna
förmå en dugande sådan att mottaga en anställning, som ej tillförsäkrade
honom åtminstone de förmåner, hvartill en extra ordinarie lärare vore
berättigad.
Departementschefen kunde ej heller förorda den meningen, att bi¬
trädande lärare och lärarinna vid folkskola äfvensom lärare och lärarinna
vid mindre folkskola, hvilka genomgått en tvåårig seminariekurs, borde
vara berättigade till större minimilön an de, som genomgått endast en
ettårig. För att bereda tillfälle åt dem, som ville ingå i skolans tjenst,
att förskaffa sig den behörighet, hvarom här vore fråga, hade nemligen
på några orter anordnats seminarier med ettårig lärokurs, på andra dy¬
lika läroanstalter, beräknade att genomgås på ett och ett hälft år, och
på andra ändtligen tvååriga läroverk med samma uppgift. Men detta
förhållande torde ej vara tillräcklig grund för bestämmande af olika
löner för de ifrågavarande lärarne, allt eftersom de genomgått en läro¬
anstalt med kortare eller längre lärotid. Äfven i detta fall borde vid
bestämmande af lönebeloppen de stadgade behörighetsfordringarna vara
afgörande. Då dessa vore desamma antingen de inhemtats i läroanstalt
med ettårig lärokurs eller i läroanstalt med längre lärotid, torde lärarne
böra erhålla lika stor minimilön, vare sig att de genomgått ettårigt eller
tvåårigt läroverk, och detta så mycket hellre, som, enligt hvad erfaren¬
heten vitsordat, den föreskrifna lärokursen kunde på fullt tillfredsstäl¬
lande sätt inhemtas i ettårig läroanstalt, om denna finge mottaga jem¬
förelsevis väl förberedda elever, och om den för öfrigt arbetade under
gynsamma förhållanden.
Med dem, som ansåge, att oexaminerad lärares minimilön borde
bestämmas till 250 kronor med rätt för vederbörande att efter tio års
12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3
tjenstgöring erhålla 300 kronor, kunde departementschefen blott så till¬
vida förena sig, att han ansåge, att minimilönen borde bestämmas till
250 kronor. Deremot ansåge han sig icke kunna förorda, att ifråga¬
varande lärare jemväl finge rätt till ålderstillägg. Det förekomme nem¬
ligen departementschefen, som om den oexaminerade läraren i förhål¬
lande till den examinerade finge en fullt afpassad löneförbättring, om
han utom 250 kronor i årlig lön erhölle bostad jemte vedbrand eller
ersättning derför. Ville man komma derhän, att endast examinerade
lärare anstäldes vid småskolan och mindre folkskolan, borde man göra
skilnaden mellan de oexaminerade och examinerade lärarnes löner så
stor, att deruti läge en maning för dem, som vilie ingå i skolans tjenst,
att underkasta sig de omkostnader och det arbete, som kräfdes för att
vinna den behörighet, som berättigade till erhållande af den högre lönen.
Ej heller kunde departementschefen förena sig med dem, som för¬
menade, att vid tiden för den nya löneregleringen redan anstälde lärare,
hvilkas lön icke uppginge till 250 kronor, skulle komma i åtnjutande
af dels lön till belopp af 300 kronor, dels ock ålderstillägg och de
naturaförmåner, hvarom Riksdagens skrifvelse handlade, derest nämnde
lärare företedde bevis af vederbörande folkskoleinspektör om duglighet
jemförlig med deras, hvilka aflägg prof enligt nådiga kungörelsen den
5 juni 1885. Det syntes nemligen vara hvarken rättvist eller billigt,
att de, som icke behöft vidkännas de kostnader och det arbete, som
förvärfvandet af föreskrifven behörighet medförde, skulle erhålla samma
löneförmåner som de, hvilka för nämnda ändamål fått uppoffra både
tid, krafter och penningar. Om de oexaminerade lärare, som blifvit an¬
stälde töre tiden för den nya löneregleringens inträdande i kraft, kunde,
derigenom att vederbörande inspektor intygade, att de med hänsyn till
duglighet vore jemförliga med dem, som före anställningen vid skolan
aflagt föreskrifna behörighetsprof, blifva berättigade till samma löneför¬
måner som dessa senare, så fordrade dessutom följdrigtigheten, att
oexaminerade lärare, som anstäldes, sedan den nya löneregleringen be¬
gynt tillämpas, skulle lå samma förmån. Men genom ett dylikt stad¬
gande skulle man, såsom förut framhållits, motverka sträfvandet att
komma derhän, att endast examinerade lärare behöfde anställas vid
skolorna.
Departementschefen ansåge sig ej heller kunna tillstyrka införan¬
det af en sådan föreskrift, att oexaminerade lärare skulle få användas
endast i det fall och så länge det styrkts, att examinerade ej kunde
erhållas, ty förutom det, att det i ett visst fall kunde vara svårt att af¬
göra, om examinerade lärare kunnat anskaffas eller icke, skulle det mån-
13
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o S.
gen gång kunna blifva både för läraren hardt och för skolan menligt,
om en dugande oexaminerad lärare skulle t. ex. midt i terminen skiljas
från skolan så snart en examinerad möjligen kunde erhållas.
Slutligen hade ock förordats, att det ifrågasatta ålderstillägget
skulle utgå endast af statsmedel. Såsom skäl härför både man anfört,
att skoldistrikten finge ökade utgifter för skolväsendet genom den före¬
slagna skyldigheten att tillhandahålla lärare bostad jemte vedbrand,
samt att skolråden, om distriktet skulle betala en del af ålderstillägget,
kunde finna lämpligt att utbyta äldre lärare mot yngre. Då flertalet
lärare vid små- och folkskolor redan nu hade bostad jemte vedbrand,
åtminstone under den tid skolorna vore i verksamhet, komme, om den
föreslagna löneregleringen vunne Riksdagens bifall, de flesta skoldistrikts
ökade utgifter för skolväsendet hufvudsakligen att belöpa sig till en
tredjedel af det ifrågasatta ålderstillägget. Dock vore härvid att märka,
att många skoldistrikt redan nu aflönade lärare vid småskolor och min¬
dre folkskolor med ett belopp, som öfverstege 300 kronor. Den ökning
i utgifter för skolväsendet, som skoldistrikten möjligen skulle få vid¬
kännas, om det föreliggande förslaget godkändes, vore sålunda ej så
betydande, att den borde föranleda en förändring i nu gällande grund¬
sats beträffande fördelningen emellan stat och kommun af kostnaderna
för skolväsendet.
Den erfarenhet, man hade af skolrådens sätt att vårda skolan och
att behandla de vid henne anstälde lärare, gåfve ej heller någon anled¬
ning till fruktan, att de för att slippa betala en tredjedel af ålderstil¬
lägget skulle utbyta äldre lärare mot yngre.
Beträffande storleken af ersättningsbeloppet för bostad jemte ved¬
brand hade de flesta af de myndigheter, från hvilka utlåtanden blifvit
infordrade, i likhet med motionären uttalat sig för ett belopp af 50
kronor. Några hade inskränkt sig till yrkande af skälig ersättning.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hade förmenat,
att ersättningen borde utgå med 60 kronor årligen. Då läraren borde
hafva bostad jemte vedbrand ej endast under lästerminerna utan under
hela kalenderåret, så skulle det senast nämnda beloppet ej kunna an¬
ses för högt. I kongl. kungörelsen den ljum 1894 angående aflönande
i vissa fall af vikarie för sjuk lärare beräknades värdet af bostad jemte
vedbrand under 8 månader till 50 kronor. Efter samma beräknings¬
grund skulle ersättning för bostad och vedbrand under hela kalenderåret
uppgå till 75 kronor. Detta belopp skulle sålunda kunna anses vara
en skälig ersättning för bostad och vedbrand; men, då såväl motionären
som de llesta af de hörda myndigheterna uttalat sig för ett belopp af
14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
50 kronor, ansåge departementschefen det vara lämpligast att stanna
vid detta belopp, helst som det i allmänhet torde blifva de fattigare
församlingarna, som i stället för bostad och vedbrand komme att lemna
ersättning derför.
För närvarande erhölle skoldistrikt, som aflönade sådan lärare eller
lärarinna, som här vore i fråga, med 200 kronor för åtta månaders
undervisning, i statsbidrag till hans eller hennes aflönande ett belopp
af 133 kronor 33 öre; höjde skoldistriktet lönen till 250 kronor, ut-
ginge statsbidraget med 166 kronor 67 öre; ökade distriktet lönen till
300 kronor, hade det rätt att af allmänna medel erhålla 200 kronor,
dock mot vilkor, att läraren eller lärarinnan egde vissa föreskrifna kun¬
skaper, och att han eller hon undergått de prof, som vore föreskrifna
för utrönandet, om han eller hon verkligen inhemtat de stadgade kun¬
skaperna.
Uppenbart torde det enligt föredragandens åsigt vara, att 200
kronor vore en under alla förhållanden otillräcklig aflöning för de lärare
och lärarinnor, hvarom här vore fråga. Det syntes departementschefen,
att en oexaminerad lärare eller lärarinna borde i lön för åtta månaders
undervisning erhålla minst 250 kronor jemte bostad och vedbrand, samt
att en examinerad lärare eller lärarinna borde för undervisning under
lika lång tid i lön uppbära förutom nämnda naturaförmåner minst 300
kronor med rätt till ålderstillägg af 50 kronor årligen efter tio års oför¬
vitlig tjenstgöring. Detta ålderstillägg borde komma till godo äfven de
examinerade lärare eller lärarinnor, som den 1 januari 1898, då den nya
ordningen skulle träda i verket, hade tjenstgjort oförvitligt tio år eller
derutöfver, samt derefter alla lärare och lärarinnor, som i öfrigt vore
berättigade till ålderstillägg, så snart de oförvitligt tjenstgjort den i
detta hänseende föreskrifna tid.
Af de kontanta lönebeloppen borde fortfarande såsom hittills två
tredjedelar utgå af statsmedel.
Kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt kun¬
görelsen den 11 juli 1887 om tillägg till nämnda kungörelse innehölle
icke endast stadganden om lönetillskottets storlek och om vilkoren i
allmänhet för rätten att erhålla dem, utan äfven detaljerade föreskrifter
rörande dels omfånget af de kunskaper, som lärare eller lärarinna i
småskola m. fl. borde ega, för att skoldistrikt, som anstälde honom eller
henne vid någon sin skola, skulle hafva rätt till ett lönetillskott af 200
kronor, och dels sättet för den offentliga pröfning, hvarvid läraren eller
lärarinnan skulle ådagalägga, att han eller hon inhemtat det föreskrifna
15
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
kunskapsmåttet. Det förekomme dock departementschefen, som om det
vore lämpligare, att nämnda föreskrifter rörande såväl kunskapernas
omfång som sättet för den offentliga pröfningen intoges i en särskild
författning.
På grund häraf hade utarbetats förslag till stadga angående pröf¬
ning vid något under offentlig kontroll stående seminarium för anställ¬
ning som lärare (lärarinna) vid småskola och mindre folkskola eller så¬
som biträdande lärare (lärarinna) vid folkskola, och hemstälde nu de¬
partementschefen, att Kongl. Maj:t med godkännande deraf täcktes låta
detta förslag till stadga i omförmälda ämne komma till Riksdagens
kännedom och dervid tillkännagifva, att Kongl. Maj:t vore sinnad att
utfärda ifrågavarande stadga, derest den nya löneregleringen för lärare
och lärarinnor vid småskolor in. fl. blefve genomförd.
Från de särskilda skoldistrikten hade blifvit infordrade uppgifter
rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors antal, behörighet, tjenste¬
tid och löneförmåner. Af dessa uppgifter framginge, att år 1896 fun¬
nits i landet:
biträdande lärare och lärarinnor i folkskolan..................................... 365
lärare och lärarinnor i mindre folkskolor ............................................ 1,558
» » » småskolor.......................................................... 5,814
eller tillsammans 7,737.
Af dessa hade varit examinerade ......................................................... 7,092
» d » » oexaminerade ......................................................... 645
7,737.
I lön hade uppburit: öfver 300 kronor ............................................ 2,778
300 d .............................................. 4,260
299—250 kronor...................................... 678
249—200 » 21
7,737.
Dessutom hade haft bostad eller ersättning derför ......................... 6,757
Vedbrand eller ersättning derför ........................................................... 6,454
Ersättning för öfverläsning ................................................................... 1,148
» » undervisning i slöjd........................................................ 1,279
Under förutsättning, att de lärare och lärarinnor, som vid insam¬
landet af ofvan nämnda uppgifter varit i tjenst, stode qvar vid sina
befattningar till den 1 januari 1898, komme vid denna tidpunkt 4,038
i 6 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
att hafva tjenstgjort uti 10 år och derutöfver. En och annan af dessa
komme visserligen att afgå innan nämnda tid, men antagligt vore, att
afgången ej blefve så stor, att den komme att i betydligare grad för¬
ändra det ofvan uppgifna antalet.
Af de 4,038 lärare och lärarinnor, som beräknats hafva den 1
januari] 1898 tjenstgjort tio år och derutöfver, torde, enligt hvad de¬
partementschefen hölle före, omkring 3,720 kunna antagas vara exa¬
minerade.
Utginge man från antagandet, dels att lärare eller lärarinna vid
småskola eller mindre folkskola, äfvensom biträdande lärare eller lärarinna
vid folkskola, erhölle nu föreslagna löneförmåner, och dels att två
tredjedelar af det kontanta lönebeloppet borde utgå af statsmedel,
skulle statens utgifter för nämnda lärares och lärarinnors aflöning från
och med början af 1898 höjas med följande belopp:
för höjande af 54 löner från 250 till 300 kronor........... kr. 1,800: —
» 3,720 ålderstillägg å 50 kronor hvartdera, i rund summa » 124,000: —
eller tillsammans kr. 125,800: —
Till propositionen hade fogats följande
Förslag
till
stadga angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium
för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom
biträdande lärare vid folkskola.
§ I-
Angående pröfning af elever vid folkskolelärare- och folkskole-
lärarinneseminarier för anställning som lärare vid småskola och mindre
folkskola eller som biträdande lärare vid folkskola lände till efterrättelse
hvad i § 50 mom. 1 af Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarier
i riket den 29 januari 1886 bestämmes.
Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
17
§ 2.
Pröfning för sådan anställning, som i § 1 sägs, må ock vid af
landsting eller vid af skoldistrikt eller enskild person, hvilka dertill
erhållit Vårt nådiga tillstånd, anordnadt seminarium för bildande af
sådana lärare, som i § 1 omförmälas, anställas på följande vilkor och
bestämmelser:
a) Seminariet skall vara underkastadt den inspektion, som chefen
för Vårt ecklesiastikdepartement kan finna godt föreskrifva.
b) Med seminariet skall vara förenad en småskola, i hvilken
eleverna erhålla tillbörlig öfning att undervisa i småskolans samtliga
kunskaps- och öfningsämnen.
c) Lärotiden vid seminariet skall utgöra minst åtta kalender¬
månader, fördelade på två läseterminer.
d) Lärokursen skall omfatta:
Kristendomskunskap.
Bibelläsning: ett af evangelierna och särskildt Jesu bergspredikan;
biblisk historia efter en kortfattad lärobok och det vigtigaste af de
bibliska landens geografi; Luthers lilla katekes med den antagna ut¬
vecklingen; de psalmverser, som i gällande normalplan äro angifna för
småskolan.
Svenska språket.
Färdighet i välläsning och rättskrifning; öfning att uppfatta och
återgifva innehållet af lästa stycken; det hufvudsakligaste af form- och
satsläran; öfning i språkets skriftliga användande.
Räkning.
Färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och bråk med tillämp¬
ning på enklare praktiska uppgifter jemte öfning i hufvudräkning.
Historia.
Sveriges historia i kortare öfversigt och de valda berättelser, som
enligt gällande normalplan ingå i folkskolekursen.
Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft.
3
18
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Geografi.
Sveriges geografi med särskild hänsyn till natur, folk, samfunds-
och näringsförhållanden och i anslutning till folkskolans läsebok.
Kort öfversigt af de öfriga europeiska landen och de enklaste
grunddragen af de främmande verldsdelarnes geografi.
Naturkunnighet.
Kort framställning af menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar
och vård samt kännedom om de mera allmänt förekommande natur¬
föremål, som lämpa sig för åskådningsundervisningen, och om de van¬
ligaste naturföreteelserna.
Pedagogik och metodik.
Småskolans uppgift såsom kristlig uppfostringsanstalt samt dess
anordning och historia; grunddragen af den allmänna undervisnings-
läran; den särskilda undervisningsläran med afseende på de läro¬
ämnen, som förekomma i småskolan; den del af gällande normalplan,
som rör denna skola.
Välskrifning.
Jemn och redig handstil, färdighet att skrifva å svarta täflan de
stilar, som användas i småskolan.
Teckning.
Teckning af enklare rät- och krokliniga figurer samt af för små-
skoleundervisningen lämpliga föremål.
Sång.
Färdighet i lättare tonträffning; koraler och andra för småskolan
lämpliga sånger.
Gymnastik.
Pedagogisk gymnastik och fria lekar, företrädesvis sådana, som
lämpa sig för småskolorna.
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
19
Slöjd (för qvinliga elever).
Stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad.
e) Elev skall, för att få undergå ifrågavarande pröfning, hafva
uppnått en ålder icke understigande aderton år och — derest han icke
kan förete behörigt intyg om väl vitsordad tjenstgöring på eget ansvar
under minst 5 år i småskola eller folkskola — icke öfverstigande
trettio år.
f) Elev skall, vid pröfningen förete de betyg, som i § 32 mom. 1
a), b) och c) samt mom. 3 uti Vår nådiga stadga för folkskolelärare-
seminarierna i riket föreskrifvas för inträde vid dessa seminarier.
g) Elev skall för rättighet att undergå denna pröfning hafva del¬
tagit i undervisningen vid seminariet minst två läseterminer, hvaraf
den ena omedelbart före pröfningen.
h) Pröfningen skall omfatta alla till lärokursen hörande kunskaps-
och öfuingsämnen samt derjemte bestå i undervisningsprof, som an¬
ställas i den med seminariet förenade öfningsskolan uti alla der före¬
kommande läroämnen.
i) Pröfningen skall förrättas i närvaro af eu utaf chefen för Vårt
ecklesiastikdepartement förordnad sakkunnig person.
k) Elev, som vid denna pröfning erhållit lägre vitsord än betyget
Dgodkänd» i något kunskapsämne eller i flera än två öfningsämnen
eller i undervisningsskicklighet eller som för uppförande icke undfått
åtminstone betyget »godt», tilldelas ej afgångsbetyg.
l) Afgångsbetyg utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de formulär, som äro föreskrifna för afgångsbetyg från folkskolelärare¬
seminarierna, och underskrifvas fö» att vara gällande af seminariets
föreståndare och den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement för¬
ordnade sakkunnige; egande denne vägra att underskrifva betyget, om
han anser vederbörande elev sakna för lärarekallet erforderliga insigter
och färdigheter eller erforderlig undervisningsskicklighet.
§ 3.
Den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement utsedde sakkunnige
skall rörande pröfningen inom en månad derefter afgifva berättelse till
departementet.
20
Sammansatta Siats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
§ *■
Den i § 2 angifva pröfning må ock kunna anställas vid statens
folkskolelärareseminarier, helst vid läsårets slut, under ledning af semi¬
nariets inspektor, med sådana lärare, som uppnått tjugu års ålder och
som med goda vitsord under minst två år tjenstgjort vid skola, som
står under offentlig inspektion; skolande till seminariets rektor stäld
ansökan om undergående af denna pröfning vara åtföljd såväl af tjenst-
göringsbetyg som ock af de betyg, som i § 32 mom. 1 a), b) och c)
samt mom. 3 uti Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna i
riket föreskrifvas för inträde vid seminarium.
§ 5.
I förevarande stadga afsedd pröfning för anställning såsom lärare
vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid
folkskola må intill den 1 januari 1899 jemväl ega rum på sätt och i
den ordning, som föreskrifves i §§ 5 och 6 uti Vår nådiga kungörelse den
5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och
lärarinnor vid folkskolor och småskolor.
§ 6.
Hvad i denna stadga finnes föreskrifvet i afseende på lärare skall
äfven ega tillämpning på lärarinnor.-
Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning
välbetänkt, har ej haft annat att deremot erinra, än att i förslaget till
förändrade bestämmelser angående lönetillskott af allmänna medel för
lärare och lärarinnor vid folkskolor dels orden: »samt till aflönande af
hvarje annan vid dylik skola behörigen antagen lärare eller lärarinna»,
torde böra ändras till: »samt till aflönande af hvarje annan till dylik
befattning behörigen antagen lärare eller lärarinna»; dels ock, i an¬
slutning till hvad förslaget angående förändrade bestämmelser om
ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning innehåller, efter orden:
»samt under vilkor att läraren eller lärarinnan meddelar undervisning
21
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
i skolan minst åtta månader af året», måtte tillfogas: »eller den kortare
tid, under hvilken undervisning i den skola, hvari han eller hon är
anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande, årligen
meddelas».
Det bifogade förslaget till stadga har af utskottet granskats, utan
att gifva anledning till någon anmärkning.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må:
dels godkänna följande förändrade bestämmelser
angående aflöning åt examinerad lärare och lärarinna
vid småskola och mindre folkskola samt för exa¬
minerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola,
nemligen:
Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stad¬
gad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt
§ 6 i kongl. kungörelsen angående lönetillskott af all¬
männa medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör
undergått pröfning för anställning vid småskola, vid
mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af bi¬
trädande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen
till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda
skolor, skall i lön för åtta månaders undervisning åt¬
njuta minst trehundra kronor. Har läraren eller lärar¬
innan efter sålunda undergången profning oförvitligt
tjenstgjort vid någon eller några af här omförmäla
skolor under sarnmanlagdt tio tjenstår, infallande före
eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning,
skall han eller hon för åtta månaders undervisning i lön
erhålla minst trehundrafemtio kronor, räknadt från och
med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder
det tionde tjenstäret utgått.
Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller
lärarinnan derunder tjenstgjort 8 månader, eller 34Jig
veckor. Med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan
möjligen undervisat kortare tid, verkställes en samman¬
läggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på
hvarje år; dock må för lärare eller lärarinna, till hvars
aflönande tillskott af allmänna medel på grund af Kongl.
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom för full
tjenstgöring, oaktadt den ärliga undervisningstiden under¬
stiger 8 månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet
med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda
årliga undervisningstiden.
I lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven
den del af läsåret, hvarunder jemlik § 43 mom. 1
i gällande folkskolestadga undervisningen i skolan varit
instäld.
Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga,
skall skoldistriktet förse med tjenlig, i skolan eller nära
denna belägen, bostad jemte nödig vedbrand eller ock,
der hinder eller svårighet härför möta, lemna honom eller
henne i ersättning derför minst femtio kronor för år;
dels besluta följande förändrade bestämmelser
angående lönetillskott af allmänna medel för lärare
och lärarinnor vid folkskolor, nemligen:
Till a,flönande af lärare eller lärarinna, som, efter
att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium
eller enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående löne¬
tillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor
vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför
folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid
småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egen¬
skap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit be¬
hörigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af
förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom
föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand eller
stadgad ersättning derför, minst trehundra kronor, samt
till aflönande af hvarje annan till dylik befattning be¬
hörigen antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön
erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
derför, minst tvåhundrafemtio kronor, eger skoldistrikt
under vilkor, att småskolan motsvarar sådan skolas ända¬
mål att meddela förberedande undervisning, att mindre
folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som
enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad,
och, beträffande folkskolan, att denna ej lider men deraf,
att biträdande lärare eller lärarinna i stället för exami¬
nerad folkskolelärare eller folkslcolelärarinna dervid är
23
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
anstäld, samt under vilkor att läraren eller lärarinnan
meddelar undervisning i skolan minst åtta månader af
året eller den kortare tid, under hvilken undervisning i
den skola, hvari han eller hon är anstäld, på grund af
Kongl. Mafts särskilda medgifvande årligen meddelas,
att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet
af tvåhundra kronor och i senare fallet af etthundra-
sextiosex kronor sexttiosju öre.
Derest lärare eller lärarinna, som undergått sådan
pröfning hvarom ofvan nämnts, oförvitligt tjenstgjort
under sammanlagdt tio tjenstår, och lönen till honom
eller henne således utgår för åtta månaders undervisning
med minst trehundrafemtio kronor jemte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning derför, eger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med tvåhundratrettiotre kronor
trettiotre öre;
samt dels för genomförandet af den nu ifråga¬
satta löneregleringen höja det under rikstatens åttonde
hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor, från och med år 1898 med
125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.
Stockholm den 11 mars 1897.
På det sammansatta utskottets vägnar:
GOTTFRID BILLING.
Herrar N. Fosser, C. F. Pettersson och O. W. Eedelius hafva be¬
gärt få antecknadt, att de icke deltagit i ofvanstående beslut.