Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
3
N:o 11.
Ank. till Riksdagens kansli den 29 april 1897, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om
lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus å Helge¬
andsholmen m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 103) kar herr
0. Melin m. fl. kemstält,
att vederkörande utskott, som finge sig motionen till bekandling
känvisad; måtte, efter inkemtande af fullmägtiges i riksbanken ock riks¬
gäldkontoret mening, så fullständigt som ske kunde, utreda, huruvida
icke en bättre lösning af frågan rörande Helgeandsholmens bebyggande
kunde vinnas, i hvad bankhuset anginge, ock sedan till Riksdagen inkomma
med formuleradt förslag till sådant beslut, som deraf föranleddes.
Motionärerna anföra till stöd för detta förslag följande:
»Sedan Kiksdagen år 1895 fattade sitt beslut med afseende å
Helgeandsholmens bebyggande med så väl riksdags- som riksbankshus,
kafva meningsbrytningar allt fortfarande pågått, ej allenast uti pressen
och man ock man emellan, utan kafva jemväl framstående fackmän inom
ingeniörs- ock arkitektyrkena ifrigt diskuterat frågan om möjligheten af
att å den för riksbanken bestämda plats åstadkomma en, för lång framtid
afsedd, säker grund, utan att kostnaderna för den första anläggningen
jemte framtida underhåll af byggnaden skulle uppgå till allt för stora,
nu oberäkneliga summor, oafsedt andra, flera gånger framhållna olägen¬
heter. Åren 1894 ock 1895 motsatte sig Riksdagen upprifvandet af ett
4 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
föregående riksdagsbeslut, enär den angelägna byggnadsfrågan då kunnat
blifva oafgjord för en oviss framtid, och ansågs då förslaget om båda
byggnadernas förläggande å Helgeandsholmen antagligt, väsentligen på
grund af då föreliggande utredningar af fackmän, för hvilkas omdöme
man hade fullt förtroende. Denna uppfattning delas äfven af några bland
undertecknade.
Sedan dess har emellertid frågan kommit i ett helt annat läge.
Ej så, som skulle man hafva anledning att frånkänna ofvan åberopade
fackmän förtroende, utan emedan förändrade förhållanden inträdt.
Då 1894 och 1895 ett uppskof kunnat föranleda hela byggnads-
frågans uppridande, är nu grundläggningen af riksdaghuset redan i det
närmaste fullbordad, och det af ^Riksdagen i främsta rummet åsyftade
målet vunnet, i det att å Helgeandsholmen riksdagshuset snart torde
resa sig.
Genom den länge pågående rättegången om strandrätten, hvilken
nyligen afslutats, hafva pålnings- och grundläggningsarbetena för bank-
byggnaden blifvit uppskjutna och ej förrän i dessa dagar kunnat på¬
börjas, och genom slutlig dom i nämnda rättegång hafva gränserna för det
område mot Norrström, på hvithet bankbyggnaden skulle uppföras, blifvit
i någon mån inskränkt.
Under sådana förhållanden torde tidpunkten vara synnerligen
lämplig för att, innan pålningen och grundläggningen för bankhuset på
allvar vidtaga, ännu en gång taga i öfvervägande, huruvida icke en
bättre lösning af denna mycket omtvistade byggnadsfråga kunde vinnas
i hvad bankhuset angår. Det torde nemligen vara gifvet, att påbörjandet
af detta arbete utan skada någon kortare tid under loppet af inneva¬
rande riksdag kan anstå, äfven om ändring i den hittills fullföljda pla¬
nen ej sker. Skulle det visa sig, att de påståenden, som ihärdigt be¬
strida möjligheten att erhålla god och varaktig grund för bankhuset på
Helgeandsholmen, böra tillmätas större värde nu än som var fallet 1894
och 1895, torde det vara antagligt, att annan plats, som förut ej satts i
fråga, skulle nu kunna komma på tal, eller ock att enighet skulle kunna
vinnas för förslaget att för bankens behof ombygga nuvarande bankhuset.
En utredning i ämnet borde numera ej kräfva lång tid och ett
förslag i sådan rigtning således ej verka afskräckande; och hafva vi der¬
för trott, att det utskott, som får till sig denna motion hänvisad, lätt
skall under nu pågående riksdag kunna medhinna att åvägabringa den
utredning, som vi här ofvan åsyftat.»
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
o
Med anledning af motionen har utskottet anhållit om fullmägtiges
i riksbanken och riksgäldskontoret yttrande, och hafva fullmägtige, sedan
riksdagshuskomténs utlåtande i ämnet infordrats, åberopat komiténs ytt¬
rande såsom sitt eget samt dertill anfört, att fullmägtige funno de i
motionen framstälda betänkligheter i afseende å grunden för riksbanks-
huset på Helgeandsholmen och hvad dermed stode i samband, icke på¬
kalla någon vidare utredning i ämnet.
Riksdagshuskomiténs åberopade yttrande samt dervid fogade bi¬
lagor äro af följande lydelse:
Till herrar fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret.
Efter anmodan af herrar fullmägtige får riksdagshuskomitén här¬
med afgifva yttrande med anledning af den af herr O. Melin m. fl. i
Andra Kammaren väckta motion (n:o 103), om utredning i fråga om
lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus på Helgeands¬
holmen m. m.
Då komiténs åliggande innefattar de verkställighetsåtgärder, som
erfordras med afseende på utförandet af det i fullmägtiges händer af
1888 års Riksdag lagda uppdraget att på Helgeandsholmen uppföra nya
byggnader för Riksdagen och riksbanken, lär det icke tillhöra komitén
att yttra sig om motionen i andra delar, än som röra möjligheten att
på nämnda holme utan allt för stora kostnader uppföra en solid och
ändamålsenlig riksbanksbyggnad, stäld i samband med ett riksdagshus.
Motionärerna hafva särskildt yttrat följande: »Sedan Riksdagen
år 1895 fattade sitt beslut med afseende å Helgeandsholmens bebyg¬
gande med så väl riksdags- som riksbankshus, hafva meningsbrytningar
allt fortfarande pågått, ej allenast uti pressen och man och man emellan,
utan hafva jemväl framstående fackmän inom ingeniörs- och arkitekt¬
yrkena ifrigt diskuterat frågan om möjligheten af att å den för riks¬
banken bestämda plats åstadkomma en, för lång framtid afsedd, säker
grund, utan att kostnaderna för den första anläggningen jemte framtida
underhåll af byggnaden skulle uppgå till allt för stora, nu oberäkneliga
summor; oafsedt andra, flere gånger framhållna olägenheter.»
Komitén har med afseende härå sökt förskaffa sig kännedom om
de uttalanden af framstående fackmän, hvilka skulle hafva förekommit
efter den i motionen angifna tiden. Några bestämdt formulerade sådana,
6
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
vare sig i form af fattade beslut eller till protokollet förda diskus¬
sioner, har komitén icke funnit föreligga. Deremot har komitén vis¬
serligen sport, att i pressen stundom tvifvelsmål framstälts i fråga
om de hinder eller svårigheter, som skulle möta för att i Norrström
lägga grund för en bankbyggnad. Någon afgörande betydelse lära
emellertid de sålunda yppade farhågorna i afseende å åstadkommande
af byggnadsgrund i rinnande vatten icke ega, då å ena sidan faktiska
skäl till sådana farhågor icke åberopats och å andra sidan arbeten af
ungefär liknande beskaffenhet både i Stockholm och annorstädes före¬
kommit många gånger, till och med på vida sämre pålbotten än den
nu ifrågavarande, och det innan ingeniörsvetenskapen nått den höga
ståndpunkt, som den för närvarande intager. Komitén har emellertid
låtit sig angeläget vara, att åt grunden gifva ökad trygghet och sålunda
afsett att, i likhet med hvad beträffande riksdagshuset iakttagits, såsom
framgår af den till fullmägtige den 18 januari 1897 afgifna och dessas
berättelse till stats- och bankoutskotten bilagda redogörelse för arbetena,
anbringa pålhufvudena något djupare, än hvad förut varit ämnadt, eller
30 centimeter under hvad härstädes vanligen är förhållandet äfven i
fråga om kommunens med pålning för grunden utförda arbeten. Komi¬
tén är dessutom, med ledning af vunnen erfarenhet vid grundläggningen
till riksdagshuset, betänkt på att med hänsyn till riksbankshuset vid¬
taga anordningar, som i alla händelser tillräckligt trygga grundläggningen
till detsamma.
För närmare upplysning om grundens beskaffenhet och den der¬
med i sammanhang stälda kostnadsfrågan anhåller komitén för öfrigt att
få åberopa bilagda, af dess verkställande ingeniör upprättade redogörelse.
Komitén öfvergår härefter till hvad i motionen yttrats derom, att
genom slutlig dom i rättegången om strandrätten gränserna för det om¬
råde mot Norrström, på hvilket bankbyggnaden skulle uppföras, blifvit
i någon mån inskränkta. Det torde emellertid för herrar fullmägtige
icke vara obekant, att i den slutliga domen i berörda rättegång icke
skett någon dylik inskränkning af det ifrågavarande området, enär det¬
samma enligt domen erhållit samma gränser, som af fullmägtige sjelfva
föreslagits under målets behandling vid Stockholms rådstufvurätt och som
blifvit iakttagna i de af fullmägtige godkända ritningarna för bank¬
byggnaden. Någon anledning till ändring af dessa ritningar, så vidt det
rör byggnadens omfång, förefinnes således icke.
Vidare torde komitén icke böra underlåta att fästa uppmärksam¬
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
7
heten derpå, att — såsom kärhos bilagda, af arkitekten Aron Johansson
till komitén afgifna framställning ådagalägger — om hankbyggnaden icke
skulle komma att förläggas å holmen, ganska väsentliga ändringar i
fråga om riksdagshusets särskildt yttre anordning mot vester och hvad
dermed står i samband måste vidtagas, något som möter icke ringa
svårigheter, då den plan, som uppgjorts för riksdagshusbyggnaden, redan
hunnit sättas i verket, åtminstone så till vida, att den lagts till grund
för arbetet, sådant det nu hunnit utföras och förberedas.
Med hvad nu är anfördt, torde komitén hafva förebragt den ut¬
redning i ämnet, som från dess sida skäligen kan ifrågakomma. Stock¬
holm den 22 mars 1897.
Eiksdagshuskomitén:
Ediv. Sederliolm.
B. Abr. Leijonhufvud.
B. Törnebladh.
Sixten von Friesen.
F. G. A. Dahl
W. Odelberg.
Lars Berg.
C. R. Troilius.
Till riksdagshuskomitén.
Anmodad att till komitén afgifva yttrande med anledning af hvad
i herr O. Melins m. flis motion (n:o 103) blifvit anfördt i fråga om
beskaffenheten om grunden in. m. för riksbanksbyggnaden på Helgeands¬
holmen, får jag derutinnan meddela följande:
Vester om Drottninggatans förlängning på Helgeandsholmen å den
för riksbanken afsedda byggnadsytan hafva för grundens undersökning
upptagits ej mindre än 133 borrhål, Indika i det allra närmaste äro jemrit
fördelade på en yta af 4930 qv.-meter. Jemväl i sjön utanför bank¬
byggnadens område hafva borrundersökningar blifvit verkstälda.
Genom dessa undersökningar har vunnits kännedom om icke alle¬
nast sjelfva byggnadsgrundens beskaffenhet, utan äfven den botten, som
8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
omgifver densamma. Ifrågavarande borrningar hafva utförts med största
noggrannhet, och med få undantag hafva samtliga borrhålen nedförts till
berggrunden.
Som undergrunden till ett djup af 3 till 6 meter befans ega en
så hög grad af hårdhet, att på de flesta ställen vanliga undersöknings-
borr ej vidare kunde nedtränga, konstruerades för den fortsatta djup¬
borrningen ett särskildt slags borrstänger af stål, försedda med hejare,
hvarvid befans, att det endast genom upprepade starka hejareslag lät
sig göra att nedtvinga borret till den underliggande berggrunden.
De sålunda verkstälda borrningarna hafva, som ofvan är nämndt,
gifvit vid handen, att fast grund i allmänhet är att påträffa 3 å 6 meter
under jordytan och att undergrunden från detta djup i allmänhet tilltager
i hårdhet intill 10 ä 15 meter under ytan, hvarefter, der berg ej redan
på ringare djup möter, det underliggande lagret består af hårdare mark,
s. k. pinnmo, i hvilken äfven skodda pålar, enligt hvad företagen prof-
pålning ådagalagt, högst obetydligt kunna neddrifvas.
Hvad sjelfva bergbottnen beträffar, framgår af borrningarne, att
denna visserligen anträffas på vexlande djup, men att den icke företer
några starkare kastningar. Berget anträffas på ett medeldjup af 15 till
20 meter, men den öfverliggande pinnmon är så hård, att pålarne —
enligt verkstäld profpålning — i medeltal ej torde kunna neddrifvas
längre än 11 till 14 meter under grundmursplanet.
Till riksbanken äro enligt kostnadsförslaget 3,500 pålar beräknade
att åtgå, deraf till dato något mer än 700 st. äro nedhejade, Indika
hafva ett medeldjup af 8.5 meter.
På grund häraf kan såsom allmänt omdöme uttalas, att marken
under det tillämnade riksbankshuset är godartad och ej erbjuder några
tekniska svårigheter för en god pålgrunds anbringande, hvarjemte det
torde böra framhållas, att en här uppförd byggnad ej af strömmen kan
lida större men än de på ömse sidor om denna nu redan befintliga husen;
och detta så mycket mindre som nuvarande tekniska hjelpmedel och
föreliggande statistiska uppgifter om vattenförhållandena möjliggöra an¬
bringandet både af ett omsorgsfullare utfördt och bättre beräknadt grund-
läggningssätt, än hvad vid sistnämnda hus antagligen varit fallet.
Det torde äfven böra framhållas, att strömmens åverkan, med det
grundläggningssätt för bankhuset och framför liggande kajer, som här
skall tillämpas, kommer att i första hand träffa de sistnämnde.
Att denna kajlinie, liksom hvarje dylik strandskoning, emellertid
Sammansatta Stats- och BankoHskottets Utlåtande N:o 11. 9
är utsatt för luftens och vattnets åverkan och således framdeles kan
behöfva repareras, ligger i sakens natur, men på det sätt, som den banken
omgifvande strandskoningen enligt arbetsplan kommer att utföras, bor
den väl skydda den bakomvarande bankgrunden för framtida utskärningar
af strömmen. Sjelfva kajmuren anlägges dessutom så, att de framtida
underhållsarbeten, som under seklers lopp alltid ifrågakomma, lätt kunna
utföras, ^en ^ ^ 200 000 kronor? enligt första kostnadsförslaget, be¬
räknade grundläggningsutgiften kommer att något ökas till följd deraf,
att grundmurarne nu läggas något djupare under lägsta vattenytan, an
först beräknadt var, men den erfarenhet, man vunnit af den nu under
nästan likartade omständigheter utförda grundläggningen for nya riksdags¬
huset, synes gifva vid banden, att den beräknade summan kärfor ej
kommer att med något, för en byggnad af sådan omfattning, afsevardt
belopp öfverskridas.
Stockholm i mars 1897.
Alb. Ammdson.
Till riksdagshuskomitén!
Beträffande frågan om riksbanksbusets uteslutande ur riksbyggnads-
komplexen på Helgeandsholmen får jag erinra, att de ritningar, som den
5 november 1894 af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor!fast-
stäldes, uppgjorts under förutsättning, att båda byggnaderna, riksdagshuset
och riksbankshuset, skulle komplettera hvarandra till ett estetiskt helt.
I sådant afseende bar riksbanksbusets funktion varit den att, så att säga,
fördela verkan af riksdagshusets stora massa åt vester, hvaraf följer, att
man ej utan att rubba grundidén i kompositionen kan utesluta nksbanks-
buset med mindre än att särskilda anordningar vidtagas å platsen vester
om Drottninggatans förlängning till ersättning för detsamma. Dessa an¬
ordningar torde kräfva lika stor utfyllning som det beslutade riksbanks¬
huset och dessutom, för att verka fullt tillfredsställande i estetisk! af¬
seende, medföra betydande kostnader.
Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 10 Häft. 2
10
Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.
Min öfvertygelse är alltså den, att riksbankshuset icke utan vidare
kan frånskiljas den ifrågavarande byggnadskomplexen.
Stockholm den 22 mars 1897.
År. Johansson.
För egen del anser utskottet, enär de farhågor, som i motionen
uttalats beträffande grunden för det blifvande riksbankshuset samt i fråga
om ökad kostnad för arbetets utförande icke synas berättigade, att i den
faststälda byggnadsplanen icke böra vidtagas förändringar, hvilka för
öfrigt numera ej lämpligen och utan stora kostnader skulle kunna utföras
till följd af de vidtomfattande arbeten, som redan blifvit verkstälda för
riksbyggnademas uppförande å Helgeandsholmen.
På grund af hvad sålunda förekommit, och då förutsättningame
för den i motionen yrkade utredningen ej förefinnas, hemställer utskottet,
att herr Melins m. fl. omförmälda motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1897.
På sammansatta utskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1897.