Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1897, kl. 12 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastik¬
departementet. (2:a u. A.)
l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt ut-
låtande n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra^As™»* af
hufvudtitel, omförmäla har herr friherre Ii. M. Klinckowström i en inom
Första Kammaren väckt motion (n:o l) föreslagit, att alla i 1897 års anslag.
riksstat uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riks¬
stat uppföras såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas
benämningen reservations- eller förslagsanslag.
Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt
nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,
får utskottet hemställa,
att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande
motion, i hvad den angår de under åttonde hufvudtiteln
uppförda reservations- och förslagsanslag, må af Riks¬
dagen lemnas utan afseende.
Ordinarie anslag.
Kleresistaten.
2:o. I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t, under åbero- örtja far-
pande af propositionen bifogadt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 14 i samma månad, uti punkten l:o under åttonde hufvudtiteln DO
Bil», till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 9.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
föreslagit, att såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kon¬
traktsprosten i Södra Möre kontrakt för Örsjö församling, måtte beviljas 13
kronor 32 öre och att för sådant ändamål den under kleresistaten upp¬
förda anvisning i kontant, 20,660 kronor, måtte'ökas till 20,674 kronor,
eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.
Med hänvisning till hvad i åberopande statsrådsprotokollet (sid. 2)
blifvit i ärendet anfördt, får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Derest Riksdagen fattar beslut i enlighet med denna utskottets hem¬
ställan, kommer anslaget till kleresistaten att i riksstaten för år 1898 upp¬
föras sålunda:
Anvisning i kontant ..................................................... 20,674 kronor.
Friheter och kyrkotionde............................................. 16,000 »
Ersättningar..................................................................... 337,087 »
Summa 373,761 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
Ang- delning g;0. Vidare har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under nämnda
af Hernösands. ° J rr
taft. hutvudtitel föreslagit,
[2 och 32]
dels i punkten 2:o:
att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län
från den 1 januari 1898 frånskildes Hernösands stift för att bilda ett
särskildt stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet måtte af
biskopslöneregleringsfonden användas högst 13,500 kronor årligen;
att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,
amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett or¬
dinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till ama¬
nuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;
att för hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt
belopp af 1,500 kronor; och
att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom den
ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands dom-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
3
kapitel till följd af förlusten af sportelinkonxsterna från Vest erbottens och
Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor;
dels ock i punkten 32:o:
att Riksdagen måtte på extra stat för år 1898 anvisa följande belopp,
nemligen 600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen vid
domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i anled¬
ning af föreslagen delning af Hernösands stift skulle uppstå genom upp¬
hörande af till honom nu utgående anslag, samt 3,500 kronor för an¬
skaffande af möbler, inventarier m. in. för expeditionslokalen vid det nya
domkapitel, som, enligt Kongl. Maj:ts förslag om Hernösands stifts delning,
skulle komma att upprättas i Luleå.
Beträffande dessa Kongl. Maj:ts förslag, hvaröfver det sammansatta
stats- och lagutskottet afgifvit yttrande, hafva kamrarne fattat skiljaktiga
beslut af den beskaffenhet, att frågan för denna riksdag förfallit; hvilket
skolat här
antecknas.
4:o. Under förevarande anslagstitel har Kongl. Maj:t slutligen före-^“»*^J«
föreslagit, att anslaget till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor'^^"^
måtte från och med år 1898 förhöjas med 500 kronor till 6,000 kronor.
Uti det i ärendet förda statsrådsprotokollet erinras, hurusom Kongl. twn‘'“s’or~
Maj:t i anseende dertill, att domkapitlens expeditionskassor visat sig otill-
räckliga för bestridande af de derå anvisade utgifter, till 1896 års Riks¬
dag aflåtit framställning om beviljande till dessa kassors förstärkning af ett
anslag å ordinarie stat å 6,000 kronor, men att, då det af Kongl. Maj:t i
sådant afseende äskade beloppet blifvit bestämdt med hänsyn jemväl till
de ökade utgifter för expeditionskassorna, som skulle påkallats genom
inrättande af ett nytt domkapitel i enlighet med Kongl. Maj:ts då aflåtna
förslag om Hernösands stifts delning, hvilket förslag, i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut, förföll, anslaget blifvit af Riksdagen nedsatt
till 5,500 kronor. Sedan emellertid fråga om berörda delning å nyo
blifvit af departementschefen upptagen, hade han föranlatits att tillika
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om
ofvan omförmälda förhöjning af ifrågavarande anslag.
Då, enligt hvad i nästföregående punkt antecknats, jemväl det till
innevarande års Riksdag aflåtna förslaget om Hernösands stifts delning
förfallit, samt sålunda den förutsättning, som legat till grund för fram¬
ställningen om förhöjning af nu ifrågavarande anslag, ej vidare förefinnes,
får utskottet hemställa,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
I händelse Riksdagen fattar beslut i enlighet med denna utskottets
hemställan, kommer anslaget till domkapitlens expeditioner att i riksstaten
uppföras med oförändradt belopp eller 33,500 kronor, deraf anvisning i
kontant 27,659 kronor och ersättningar 5,841 kronor.
Universiteten.
Citrin tfför 0' ^ en * Första kammaren väckt motion, n:o 25, hafva herrar
vissa'^o.pro-C• Nyström och C. ff. Lundström meddelat, bland annat, att extra ordi-
fessorer. narie professorer vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska in¬
stitutet under nästlidet års höst till Kong]. Maj:t ingått med framställ¬
ningar om förbättring af löneförmånerna för nämnda tjensteman. Uti dessa
framställningar, hvilka blifvit af de tre läroverkens kollegiala myndigheter
och af kanslersembetet enhälligt tillstyrkta, hade sökandena förklarat sig
anse en väsentlig förbättring vara vunnen, om aflöningen höjdes med 500
kronor, så att i första lönegraden sammanlagda beloppet af lön och tjenst-
göringspenningar utgjorde 4,500 kronor, i andra — i hvilken lön¬
tagaren skulle uppflyttas efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring — 5,000
kronor, och en ny lönegrad å 5,500 kronor, att åtnjutas efter 10 års på
samma sätt vitsordad tjenstgöring, tillädes. Af dessa belopp skulle, enligt
samstämmande förslag från båda universitetens konsistorier, 1,200 kronor
räknas som tjenstgöringspenningar.
Enligt hvad motionärerna vidare anfört, afsåge omförmälda framställ¬
ningar, att de nuvarande tjenstinnehafvarne skulle för framtiden, eller från
och med år 1898, vid bestämmande af lönegrad få räkna sig till godo
äfven den tid, som redan nu förflutit från deras utnämning, så att exem¬
pelvis den, som blifvit utnämnd 1892, finge uppbära lön i andra löne¬
graden från och med början af 1898, och den, som blifvit utnämnd 1887 eller
tidigare, från och med 1898 uppbära lön i tredje lönegraden (5,500 kronor).
Det belopp, som skulle vara behöfligt för en dylik reglering, hafva
motionärerna, med hänsyn till medeltjenstetiden för professorer under de
sista tjugu åren och åldersförhållandena hos embetenas nuvarande inne¬
hafvare, ansett kunna beräknas till högst 30,000 kronor. Motionärerna
förutsatte då, att löneförhöjningen skulle träffa endast sådana extra ordi¬
narie (icke personliga) professorer, som icke redan innehade löner eller
arfvoden, hvilkas sammanlagda belopp uppginge till eller öfverstege de nu
ifrågasatta (såsom fallet t. ex. vore med de tre e. o. professorerna i psy¬
kiatri, med e. o. professorerna inom Lunds teologiska fakultet och andra).
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
5
I enlighet härmed och på grund af hvad i öfrigt i motionen anförts
hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen matte till Kongl. Maj:ts dispo¬
sition på ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln ställa ett ärligt förslags¬
anslag å 30,000 kronor för höjande af de ofvannämnda extra ordinarie
professorernas vid universiteten i Upsala och Lund och Karolinska insti¬
tutet aflöning från och med 1898 pa det sätt, att sammanlagda beloppet
af lön och tjenstgöringspenningar i första lönegraden uppginge till 4,500
kronor, i andra (efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, utnämningsåret
oräknadt som hittills) till 5,000 kronor och i en tredje (efter 10 års på
samma sätt beräknad och vitsordad tjenstgöring) till 5,500 kronor, af
hvilka belopp 1,200 kronor skulle anses som tjenstgöringspenningar.
Aflöningarna för de extra ordinarie professorerna vid universi¬
teten äro — om härvid lemnas ur räkningen dels lärarne i psykiatri,
hvilka tillika uppbära aflöning såsom öfverläkare vid Upsala och Lunds
hospital, dels ock de extra ordinarie professorerna vid teologiska fakul¬
teten i Lund, hvilka icke aflönas med statsmedel — för närvarande så
bestämda, att de för ett mindre antal af dessa lärare utgöra 4,500 kronor
utan rätt till ålderstillägg och för de öfriga 4,000 kronor med rätt att
efter fem års tjenstgöring i befattningen komma i åtnjutande af ett ålders¬
tillägg å 500 kronor. Vid Karolinska institutet belöpa sig de extra or¬
dinat professorernas aflöningar dels till 4,500 kronor utan ålderstillägg.
dels till 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter
fem år och dels till 3,500 kronor med nyssnämnda förmån af ålderstillägg.
Af ofvan nämnda aflöningsbelopp räknas i allmänhet 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar.
Då vid 1877 och 1878 årens riksdagar beslöts, att a djur) k t ur erna vid
universiteten och Karolinska institutet skulle ombildas till extra ordinarie
professurer, synes man, på sätt ock af motionärerna framhållits, hafva be¬
traktat de extra ordinarie professurerna såsom öfvergångsplatser; och vid
aflöningarnas bestämmande torde ock denna uppfattning hafva i viss man
gjort sig gällande. Af de nuvarande extra ordinarie professurerna sakna
emellertid många motsvarighet bland de ordinarie professurerna, hvadan i
dessa fall innehafvare af förstnämnda befattningar ej hafva utsigt att
vinna befordran till ordinarie lärostol. Men erfarenheten har visat, att
äfven andra extra ordinarie professorer kommit i samma ogynsamma läge,
på grund deraf att för dem utsigt att befordras till ordinarie professor ej
yppats. För de lärare, som sålunda måste stanna vid en extra ordinarie
professors lönevilkor, torde dessa befinnas vara väl knappt tillmätta, föi
så vidt icke — såsom förhållandet i allmänhet är med de extra ordinarie
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
professorerna i den praktiska medicinens olika grenar — härmed 'förenas
inkomst af praktik eller aflöning för annan befattning. I de fall, der
dylika inkomster ej kunna påräknas, anser utskottet billigheten fordra, att
någon förbättring i aflöningen för extra ordinarie professor beredes, och synes
detta lämpligast böra ske genom beviljande af ett ytterligare ålderstillägg,
om än dervid torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke detta borde
utgå först 10 år efter erhållande af det första ålderstillägget.
Jemväl i ett annat afseende torde en förbättring i de extra ordinarie
professorernas lönevilkor vara af behofvet påkallad. Då, såsom motionä¬
rerna upplyst, medelåldern för tillträde till extra ordinarie professur är nära
40 år, måste den nuvarande begynnelseaflöningen ofta visa sig otillräcklig
för en person, som under en lång tids förberedelse för denna anställning
haft ringa inkomster, men deremot betydliga utgifter. Med afseende härå
synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke den, som befordras
till extra ordinarie professor, borde, för erhållande af ålderstillägg, få räkna
sig till godo någon del af den tid, han såsom docent meddelat undervis-
ning; detta så mycket hellre som, enligt nu gällande bestämmelser, docent,
som befordras till lärare vid allmänt läroverk, under vissa vilkor åtnjuter
en liknande förmån.
Utskottet har emellertid icke med anledning af motionen ansett sig
böra framställa något förslag, enär ett sådant med nödvändighet för¬
utsätter en närmare utredning rörande hithörande förhållanden; och då,
enligt hvad ofvan anförts, frågan genom förenämnda, af extra ordinarie
professorer hos Kong! Maj:t gjorda framställningar är dragen under
Ivongl. Maj:ts pröfning, torde någon åtgärd från Riksdagens sida nu icke
böra i detta ärende vidtagas.
Utskottet hemställer alltså,
att herrar Nyströms och Lundströms förevarande
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Ang.inrättande 6:o. I statsverkspropositionen har Kong! Maj:t föi*eslagit Riksdagen
rofam^i för inrättande af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten
upsaia. vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor.
[4.] I motsats härtill har herr C. E. Ljungberg uti en inom Första Kam¬
maren väckt motion (n:o 37) hemstält, att det* begärda anslaget till en ny
professur vid Upsala juridiska fakultet icke för närvarande måtte beviljas.
Af det förenämnda, vid statsverkspropositionen fogade statsrådsproto¬
kollet inhemtas, att juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala uti
protokoll den 19 maj 1896 anfört följande.
Fakulteten hade redan år 1859 uttalat, att åtta professorsplatser
inom fakulteten vore nödvändiga, för att den juridiska undervisningens
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
7
behof skulle kunna vederbörligen tillgodoses, och i detta afseende gjort
framställning hos universitetets kansler. Sedan dess hade till de fyra
ordinarie professorsplatser, som då funnits vid fakulteten, tillagts en
ny, hvarjemte fakultetens dåvarande två adjunkturer blifvit ombildade
till extra ordinarie professorsplatser, så att fakulteten numera hade till
sitt förfogande sju sjelfständiga fasta lärareplatser i bestämda ämnen.
Ännu saknades emellertid den åttonde fasta lärareplats, som redan år 1859
ansetts nödvändig. Utan tvifvel hade de grunder, som föranledt fakulte¬
tens nyssnämnda framställning till kanslern, varit fullgiltiga redan för den
tidens förhållanden och skulle otvifvelaktigt fortfarande vara tillräckligt
talande, äfven om dessa sedermera icke utvecklat sig. Men nu hade emeller¬
tid förhållandena förändrat sig på ett sätt, som gjorde det ifrågavarande
behofvet allt mera oafvisligt. Ojemförligt större fordringar än förr stäldes
nemligen numera på fakulteten dels på grund af det alltjemt tillväxande
antalet af dem, som egnade sig åt juridiska studier, dels genom rättsveten¬
skapens egen utveckling, kulturens stigande och ökad samfärdsel folken
emellan.
I det förra afseendet förtjenade följande omständigheter att framhållas.
Om man undersökte studentkatalogen för vårterminen 1859, under hvilken
fakultetens förut omnämnda uttalande gjordes, funne man, att antalet juris
studiosi der uppgåfves till 135. Sedan nämnda tid hade antalet juris stu¬
diosi rätt ansenligt stigit och hade höstterminen 1890 uppgått ända till
480. Sedermera hade antalet åter nedgått, men utgjorde dock vårterminen
1896 362; således nära tre gånger så många som år 1859. Vid denna
jemförelse finge dessutom icke förbises, att i 1859 års summa inbegrepes
äfven de, som idkade studier för »kameralexamen», hvilken examen endast
delvis förrättades af juridiska fakultetens lärare, och i hvilken för öfrigt
de kurser, som omfattade juridiska ämnen, hade ganska ringa omfång.
Huru stort antalet af dem, hvilka egnade sig åt studier för kameralexamen,
verkligen vid sagda tid varit, derom kunde fakulteten icke lemna bestämd
uppgift. Men med säkerhet kunde dock antagas, att det genom siffran
135 angifna antalet borde icke så litet reduceras för att vinna summan af
egentliga juris studiosi.
Den betydliga förökningen i antalet af fakultetens lärjungar hade i
nu ifrågavarande afseende desto större betydelse, som, under det att år
1859 knappt ett tiotal egnade sig åt fakultetens högre studiekurs, en oaf¬
bruten stegring af dessas antal egt rum, så att för närvarande, att döma
af arten af den undergångna förberedande examen, vida mer än halfva
antalet, eller omkring 200, af samtlige juris studerande kunde antagas idka
högre juridiska studier. Antalet af dem, som idkade studier för juris
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kandidatexamen, kunde således för närvarande antagas vara tjugu gånger
större än år 1859. Då nu dels kurserna för juris kandidatexamen i all¬
mänhet vore mer eller mindre afsevärdt större än för embetsexamina, dels
i den förra examen två omfattande ämnen ytterligare tillkomme, vore det
uppenbart, att dessa förhållanden måste för alla fakultetens lärare medföra
en väsentligen mera betungande examinationsskyldighet, och detta gälde i
all synnerhet om innehafvaren af professuren i romersk rätt, juridisk
encyklopedi och rättshistoria, af hvilka det först nämnda ämnet alldeles
icke och de två senare endast i jemförelsevis obetydlig omfattning inginge
i kursen för embetsexamina. Det behöfde icke ådagaläggas, att denna i
så vidsträckt grad förökade examinationsskyldighet skulle, utom att lära¬
rens krafter i förtid utnöttes, alltmer inkräkta på den tid, som borde egnas
åt bearbetandet af den åt hans vård anförtrodda vetenskap, till stor skada
icke blott för universitetet, hvilket härigenom löpte fara att nedsättas till
ett blott examensinstitut, der embetsmannabildning fabriksmessigt bedrefves,
utan äfven för vårt lands allmänna bildning, hvars nivå ofelbart komme
att sjunka i samma mån, som det rent vetenskapliga arbetet vid sjelfva
universitetet förlorade i omfattning och djup, i intensitet och kraft.
Till de sålunda anförda skälen för lärarekrafternas förstärkning inom
juridiska fakulteten i Upsala komme nu, såsom antydts, den utveckling,
rättsvetenskapen i och för sig undergått, sedan förut omförmälda framställ¬
ning om denna förstärkning gjordes, öfver hufvud föranledde vetenskapens
framsteg, dels att vissa områden af det redan i större eller mindre mån
bearbetade fältet måste göras till föremål för alldeles särskild odling, dels
att nya områden måste läggas till det förut intagna fältet. Hvad särskildt
rättsvetenskapen beträffade, hade denna vetenskaps allmänna utveckling i
båda dessa afseenden stält förökade fordringar på fakulteten.
Till en början måste nemligen åt rättshistorien egnas vida mer samlad
kraft, än hittills varit möjligt. Väl upptoges sedan lång tid tillbaka —
nemligen i den fördelning af läroämnena, som år 1842 gjordes — rätts¬
historien bland de ämnen, som inginge i juridiska fakultetens läroområde.
Väl hade ock under de senast förflutna decennierna åtminstone så till vida
särskild behandling deråt egnats, som föreläsningar deri periodiskt hållits.
Men den lärare, som fått sig ämnet anförtrodt, hade måst dela sitt arbete
mellan detta och två andra omfattande ämnen. Det läge derför i sakens
natur, helst i betraktande af den förut nämnda, alltmer betungande exa-
minationsskyldigheten, att den behandling, som rättshistorien kräfde, icke
kunnat komma densamma till del.
Beträffande ifrågavarande ämnes stora betydelse, hade denna, i rent
vetenskapligt afseende, icke blifvit förnekad, men först i senare tider, och
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
9
till en stor del genom främmande forskares uttalanden, hade uppmärksam¬
heten blifvit tillräckligt fäst på den grad, i hvilken sagda betydelse för¬
ökats, genom det förhållande, att kännedomen om den skandinaviska nor¬
dens äldsta rättskällor utgjorde en vigtig, ja, nödvändig förutsättning för
en rigtig uppfattning af all rättsbildning, i hvilken den germanska åskåd¬
ningen utgjorde ett mer eller mindre bestämmande element, med andra ord,
för en rigtig uppfattning af en stor del af de moderna kulturfolkens rätt.
Deremot hade rättshistoriens betydelse för den praktiske juristen eller
öfver hufvud i praktiskt afseende långt ifrån blifvit till fullo insedd. Det
borde emellertid för den, som närmare skärskådade saken, klart framstå,
att för utöfvaren af hvarje väsentlig funktion i statslifvet kännedomen om
den föregående utvecklingen vore en af de nödvändigaste förutsättningarna
för att han skulle kunna rätt fylla denna funktion, helst i ett samhälle,
hvilket, såsom vårt, från urminnes tider på rent nationel grund utan af¬
brott utvecklat sig till hvad det nu vore. För domaren vore denna känne¬
dom ett af de vigtigaste medlen för att han skulle kunna fylla sin uppgift
att rätt förstå och tolka gällande lag. Äfven den förvaltande em betsmannen
skulle finna kännedomen om den föregående utvecklingen gifva en vä¬
sentlig ledning till en klar uppfattning af den närvarande tidens kraf.
Icke minst för lagstiftaren vore denna kännedom nödvändig, emedan
först derigenom för honom framträdde grundkarakteren af hela vårt sam-
hällslif, hvilken skulle anvisa honom den väg, på hvilken den framtida ut¬
vecklingen hade att fortgå, utan förhastadt upptagande från främmande håll
af grundsatser, hvilka icke med denna karakter stode i öfverensstämmelse.
För att rättshistorien skulle kunna verka, hvad densamma i detta af¬
seende hade att utföra, vore det emellertid nödvändigt, att åt henne be¬
reddes ställningen af ett sjelfständigt ämne. Först derigenom skulle det
blifva möjligt för den lärare, som vore dess representant, att egna detta
ämne den erforderliga bearbetningen i rent vetenskapligt afseende och der¬
vid i sin mån fullgöra den hederspligt, som ålåge den svenska forskningen,
att åtminstone taga sin del i det arbete för den rigtiga och fullständiga
framställningen af våra äldsta rättskällors grundsatser, hvilket, såsom förut
blifvit antydt, vore af så stor vigt för alla de folk, hvilkas rätt mer eller
mindre hvilade på germansk grund. Derigenom skulle det blifva honom
möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt meddela de forskningens re¬
sultat, hvilkas inhemtande vore den nödvändiga förutsättningen för att
domaren, den förvaltande embetsmannen oc'h lagstiftaren skulle ega eu fast
grund för utöfvandet af sin verksamhet. Men icke nog härmed. Der¬
igenom att rättshistorien erhölle denna sjelfständiga ställning, skulle icke
blott vinnas de nyssnämnda fördelare för vetenskapen och för dem, som
omedelbart hade att fylla en funktion i statslifvet. Frukterna af den dju¬
pt/,. till 1 liked. Prut. 1897. 4 Samt. I Afd. 7 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
pare och mera omfattande forskning, hvilken derigenom skulle möjliggöras’
skulle i sin tid äfven komma hela folket till godo samt hos detta bibe¬
hålla och stärka känslan af dess samhörighet med sin forntid äfvensom
bidraga till att gifva ledning åt dess framtida utveckling.
Fakulteten hade hittills hufvudsakligen uppehållit sig vid frågan om
rättshistoriens ställning. Det hade varit nödvändigt att framhålla detta
ämnes stora vigt, hvilken ännu ej blifvit till fullo uppskattad. Men det
borde ej förbises, att, om professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi
och rättshistoria blefve delad genom frånskiljande af det sistnämnda, i alla
afseenden så fordrande ämnet, åt de återstående omfattande ämnena, hvilka
skulle bilda den andra gruppen, skulle kunna egnas det koncentrerade
arbete, som deras vigt kräfde. Och utan tvifvel skulle innehafvaren af
den lärostol, som skulle omfatta dessa ämnen, erhålla full verksamhet.
Emellertid kunde det ifrågasättas, huruvida ej ytterligare ett ämne
skulle kunna utan allt för stor olägenhet läggas till sistnämnda lärostols
undervisningsområde. Internationel privaträtt, hvaruti redan förut under¬
visning visserligen icke helt och hållet saknats, skulle på detta sätt kunna
fullt införlifvas med fakultetens öfriga läroämnen. Utvidgade kultur¬
förhållanden och en allt lifligare samfärdsel med andra folk påkallade detta,
på det att fakulteten skulle kunna med fullt fog sägas erbjuda tillfälle till
en fullständig juridisk studiekurs. Någon synnerlig omfattning torde ämnet
emellertid icke hos oss behöfva erhålla, utan en kort öfversigtlig framställ¬
ning skulle kunna anses tillräcklig. Ämnet anslöte sig för öfrigt i flera
afseenden rätt väl till den juridiska encyklopedien.
Genom nu antydd anordning, delning af den ifrågavarande professu¬
ren och någon utvidgning — om sådan pröfvades lämplig — af den ena
af de genom delningen uppkommande ämnesgrupperna, skulle de svåraste
olägenheter, som nu tyngde fakultetens verksamhet, kunna aflägsnas.
Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade, beträffande
betydelsen af den internationella privaträttens studium, i fakultetens pro¬
tokoll den 27 maj 1892 framhållits, att ju lifligare den mellanfolkliga
samfärdseln blefve genom talrikare affärsförbindelser och i följd af större
rörlighet hos befolkningarna, desto lättare och oftare förekomme anled¬
ningar till tvekan derom, efter hvilken stats lagstiftning, en rättsfråga
borde bedömas, eller, såsom man vanligen uttryckte det, till kollision mellan
olika länders lagar. Försvunnen eller allt mera stadd i försvinnande vore
äfven den förr ganska allmänna uppfattningen, att en stats rättskipande
organ af det ena eller andra slaget icke skulle behöfva taga någon hän¬
syn till annan lag än det egna landets. I stället hade trädt eller trädde
den friare åskådning, som i princip tillerkände utländsk lag samma värde
och giltighet som den inhemska. I följd häraf blefve det allt nödvändigare
att känna de, enligt sakens natur, ganska invecklade normer, som tjenade
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
11
till lösning af förenämnda lagkollisioner, hvilka normer numera plägade
sammanfattas under benämningen internationel privaträtt i vidsträckt me¬
ning, d. v. s. med inbegripande af internationel process- och straffrätt.
I utlandet hade denna nödvändighet, såsom talrika fakta visade, blifvit
insedd och uppskattad. Den internationella privaträttens litteratur, som
ännu för ett par decennier sedan varit ganska obetydlig, hade sedan dess
växt i en utomordentligt hög grad. Vid åtminstone ett universitet i
Ziirich — hade upprättats en lärostol med internationel privaträtt till
hufvudfack; och förslag om en dylik anordning vid ett annat universitet,
nemligen i Basel, hade nyligen af vederbörande framstälts. I Frankrike,
Belgien och Italien, på visst sätt också i Nederländerna, hörde den inter¬
nationella privaträtten till de såsom regelmessiga föreskrifna undervisnings-
eller examensämnena. Äfven i Tyskland förelästes vid åtskilliga universitet
ofta öfver ifrågavarande disciplin. Hvad Österrike anginge, hade densaminas
praktiska betydelse blifvit på ett kraftigt sätt vitsordad derigenom, att det
år 1891 församlade österrikiska advokatmötet beslutit uttala den önskan,
att föreläsningar deri måtte regelmessigt hållas vid samtliga universitet,
samt uppmanat regeringen att taga i öfvervägande, om den ej borde in¬
föras såsom obligatoriskt studie- och läroämne.
Vid vårt lands universitet hade veterligen icke, med undantag för ett
enstaka, långt tillbaka liggande tillfälle, någon särskild undervisning i den
internationella privaträtten meddelats. En del allmänna satser hade väl
framstälts i sammanhang med folkrätten, men denna förbindelse med en
vetenskap af helt annan natur kunde icke hafva låtit den internationella
privaträtten få den behandling, densamma förtjenade, så mycket mindre
som folkrätten, vid hvilken den varit fogad såsom ett bihang, af naturliga
skäl vore ett ämne af relativt underordnad vigt, samt professorn i folkrätt
äfven hade att undervisa och examinera i så stora och vigtiga ämnen som
statsrätt och förvaltningsrätt. Vissa normer, tillhörande den internationella
privaträtten, hade det äfven varit nödvändigt att meddela vid undervis¬
ningen i den svenska rättens särskilda hufvuddelar; men just härvid hade
tydligt visat sig de svåra olägenheterna deraf, att, synnerligast som folkrätt
plägade studeras såsom ett af de sista ämnena före examen, hvarje allmän
öfversigt af och systematisk underbyggnad i den internationella privaträtten
saknats hos lärjungarne.
Under åberopande af de utaf juridiska fakulteten anförda skäl hade
det större akademiska konsistoriet hemstält, att på ordinarie stat måtte
beviljas 6,000 kronor till en ny ordinarie juridisk professur vid universitetet
i Upsala; och hade konsistoriet dervid förordat detta anslagskraf till be¬
hjertande såsom framför öfriga anslag särskildt behöfligt och nästan ound¬
gängligt. dem väl universitetskanslern hade med hänsyn till behöfligheten
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
satt nämnda anslag främst bland samtliga nu på ordinarie stat begärda
anslag för universitetet.
För egen del har departementschefen yttrat:
Rättshistorien påkallade i våra dagar med allt större styrka att erhålla
en grundlig vetenskaplig behandling. Såsom af fakultetens yttrande fram-
ginge, hade den hittills varit i afsaknad deraf; åtminstone hade det rika
material, som för denna vetenskap särskild! hos oss förefunnes, icke till den
omfattning, som önskligt vore, blifvit bearbetadt af svenske vetenskapsmän,
ehuru vi väl borde vara de främste vid utforskning och bearbetning af
våra gamla rättskällor.
Hvad i ärendet förekommit gåfve, enligt departementschefens mening,
otvifvelaktigt vid handen, att ett intensivare studium af rättshistorien
.vid universitetet kräfde de juridiska lärarekrafternas förökande. Detta
skulle för öfrigt vara af behofvet påkalladt redan genom de af fakulteten
framhalta omständigheter i afseende å ökningen af antalet juris studiosi
samt deras studiers rigtning mot den högre juridiska examen. Departe¬
mentschefen ansåge äfven lämpligt, att ifrågavarande ökning af lärare¬
krafterna skedde genom inrättande af en ny ordinarie professur, som
kunde med den nuvarande professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi
och rättshistoria dela arbetet i dessa läroämnen, samt att den ena af dessa
båda professurer borde omfatta rättshistorien allena. Med de ämnen,
som återstode för den andra, borde då förenas den undervisning i inter-
nationel privaträtt, som blifvit ifrågasatt och hvars upptagande i det
akademiska arbetet syntes departementschefen väl motiveradt genom hvad
i afseende derå anförts.
Till stöd för sitt afslagsyrkande har nämnde motionär anfört, bland
annat, att svenska staten, då den hade två kostsamma universitet att under¬
hålla, icke kunde med den fullständighet, som annars vore önskvärd, upp¬
fylla alla fordringar. Den åsigten, att en särskild professorsplats borde
upprättas för hvarje disciplin, ansåge motionären dessutom icke vara håll¬
bar. Da vidare, enligt hvad motionären förmenade, skicklige män saknades
att intaga en ny juridisk lärostol, syntes det vara skäl uppskjuta beviljandet
af det nu begärda anslaget.
Utskottet, som till fullo erkänner den svenska rättshistoriens stora
betydelse, anser emellertid behofvet icke kräfva, att eu ny juridisk professur
för forskningen och undervisningen i detta ämne upprättas. Enligt ut¬
skottets mening bör nemligen genom lämplig fördelning och anordning af
undervisningen i de till den juridiska fakulteten hörande ämnen såväl
rättshistorien som det nya läroämne, internationel privaträtt, hvars upp¬
tagande i studiekursen ansetts önskvärdt, kunna utan förstärkning af
lärarekrafterna på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoses.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
13
På grund häraf hemställer utskottet,
att, i enlighet med herr Ljungbergs ofvan omför-
inälda yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.
7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å ordinarie stat måtte beviljas
dels till det geografiska seminariet vid universitetet i Upsala ett anslag af seminarier.
250 kronor och dels till det teologiska seminariet vid samma universitet [5.]
ett anslag af 750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser rörande anslagens användning, som kunde vara erforderliga.
Sedan anslag å extra stat ganska länge utgått till universitetssemina-
rier i Upsala och Lund i ämnen, fallande inom filosofiska fakultetens läro-
område, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, på Kongl.
Maj:ts framställning af 1894 års Riksdag ordinarie anslag beviljats till
seminarier i de flesta af de humanistiska sektionernas läroämnen, hvilka
anslag skulle utgå dels till arfvoden, dels till inköp af böcker och annan
undervisningsmateriel äfvensom för tillfälliga utgifter. Hvad universitetet
i Upsala beträffade, hade detsamma vid 1895 års riksdag, på enskild
motionärs hemställan, ytterligare erhållit ett anslag å ordinarie stat till
undervisningsmateriel åt ett seminarium för sanskrit och jemförande indo-
europeisk språkforskning, hvilket seminarium tillförene icke åtnjutit stats¬
understöd. Genom dessa anslag hade sistnämnda universitets humanistiska
sektion satts i tillfälle att i nästan alla till sektionen hörande vetenskaper
stödja undervisningen genom seminariers verksamhet.
Efter erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, att det emellertid funnes ett seminarium inom sistnämnda sektion,
som ännu vore i saknad af statsanslag, nemligen seminariet i geografi. Detta
seminariums målsman hade derför uti en till humanistiska sektionen aflaten,
i dess protokoll den 22 maj nästlidna år intagen skrifvelse framhållit, att
seminariet, hvars medlemsantal under senare tider terminligen utgjort om¬
kring tio, i lika hög grad som något annat seminarium hade behof af ett
årsanslag, helst universitetsbiblioteket icke vore synnerligen väl försedt med
nyare geografisk litteratur, och dithörande arbeten ofta vore så dyra, att
studenterna sjelfve endast i ringa mån mägtade köpa dem. På anhållan
af sektionen hade också vederbörande akademiska konsistorium nu hemstält,
att ett årligt anslag af 250 kronor måtte beredas det geografiska seminariet.
Jemte de seminarier, som inom filosofiska fakulteten vid universitetet
i Upsala upprätthölles, hade — yttrar departementschefen vidare — nu¬
mera, på initiativ af teologiska fakulteten, (dt teologiskt seminarium der¬
städes kommit till stånd. Enligt de af universitetskanslern faststälda
stadgar för detta seminarium hade detsamma till uppgift att, såsom
komplement till de offentliga föreläsningarna, genom vetenskapliga öfningar
inom de teologiska studiernas område väcka och leda de studerandes
14
Statsutskottets Utlåtande K:o 9.
sjelfverksamhet och derigenom hos dem framkalla och utbilda förmåga
af metodiskt studium och derpå grundad såväl skriftlig som muntlig
framställning samt slutligen sjelfständig vetenskaplig verksamhet. Semi¬
nariet vore deladt i fem afdelningar: en för teologiska prenotioner och
teologisk encyklopedi, en för exegetisk teologi, en för kyrkohistorisk
teologi, en för systematisk teologi och en för praktisk teologi. En
gång i veckan, under den tid, fakultetens föreläsningar påginge, hölles
öfningar inom seminariets samtliga afdelningar, hvilka öfningar i regeln
leddes af ordinarie professorn inom vederbörande läroämne med biträde,
efter öfverenskommelse, af öfrige akademiska lärare inom samma läro-
omrade. De öfningar, som inom de olika afdelningarna tillhörde semina¬
riets verksamhet, vore: kritisk-exegetisk behandling af källskrifter, föredrag
och diskussion öfver teologiska frågor, författande och försvar af teologi¬
ska uppsatser samt referat af nyutkomna arbeten inom teologiens område.
Till organisation af ifrågavarande seminarium, som trädt i verksamhet
vid början af vårterminen förra året, hade universitetskanslern beviljat för
en gång ur universitetets reservfond ett anslag till inköp af den för
de vetenskapliga öfningarnas begynnande oundgängligaste materiel. Vi¬
dare bidrag ur reservfonden ansåges icke kunna påräknas; och teologiska
fakulteten både derför, till betryggande af seminariets fortbestånd, gjort
framställning om ett fast årligt statsanslag af 150 kronor för hvar och
en af seminariets fem afdelningar eller tillhopa 750 kronor.
Till stöd för denna framställning hade teologiska fakulteten åberopat,
förutom hvad redan anförts, att samma behof af vetenskapliga öfningar
till väckande och ledande af de studerandes sjelfvei'ksamhet gjort sig gäl¬
lande inom teologiska som inom filosofiska fakulteten. Ett liknande behof
hade redan framkallat seminariekurser inom de teologiska fakulteterna vid
samtliga tyska universitet, med undantag af Rostocks; och då teologiska
fakulteten i Upsala ansett teologiska seminariekurser oumbärliga för
undervisningen vid universitetet, hade fakulteten, såsom nämnts, dragit
försorg om inrättande af en seminarieinstitution äfven vid detsamma.
Seminariets olika afdelningar hade räknat ett ganska stort antal medlem¬
mar, minst 11, högst 48, och seminariets verksamhet hade bekräftat fakul¬
tetens öfvertygelse, att seminariekurser vore en synnerligen vigtig bestånds¬
del af den akademiska undervisningen inom fakulteten. Dessa kurser hade
ock af deltagarne omfattats med lifligt intresse, hvarom det stora antalet
muntliga och skriftliga föredrag, hvilka hållits inom de olika afdelnin¬
garna, nogsamt bure vittne. Ett årligt statsanslag vore emellertid af nö¬
den för seminariet, och detta anslag kunde icke sättas lägre än till 150
kronor för hvar och en af dess fem afdelningar.
_ Vidare anför departementschefen, att den stora betydelsen af semi-
narieöfningar såsom ett komplement till den universitetsundervisning, som
meddelades genom föreläsningar, vore allmänt erkänd. Riksdagen hade
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
15
ock visat sig lifligt behjerta vigten af dylika öfningar genom de anslag,
som Riksdagen, enligt hvad redan nämnts, till åtskilliga seminarier vid
universiteten beviljat. Då de geografiska och teologiska seminarierna vid
Upsala universitet syntes departementschefen i samma mån som de öfriga
vara förtjenta och i behof af understöd, har han hemstält, att Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra den framställning, som ofvan meddelats.
På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må å ordinäre stat bevilja dels till
det geografiska seminariet vid universitetet i Upsala ett
anslag af 250 kronor och dels till det teologiska seminariet
vid samma universitet ett anslag af 750 kronor, med
rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser
rörande anslagens användning, som kunna vara erforderliga.
8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förhöjning af fysio-^
logiska institutionens i Upsala materielanslag från 2,500 kronor till 4 jOOv stitutionens i
kronor bevilja på ordinarie stat ett belopp af 1,500 kronor. urielantia'
I afseende å denna anslagshöjning har, enligt hvad departementschefen 9‘
till statsrådsprotokollet meddelat, medicinska fakulteten vid Upsala univer- L
sitet år 1895 hufvudsakligen anfört följande, som densamma nu åberopat.
Af de tre fysiologiska institutioner, som funnes i landet, vore den i
Upsala äldst. Denna vore något öfver 30 år gammal och hade under
större delen af sin tillvaro varit inhyst i en liten lägenhet på sex mestadels
små rum samt en föreläsningssal i den patologiska byggnaden, ett ut¬
rymme, som med åren blifvit allt mera otillräckligt, hvarjemte lokalen från
början icke afpassats för en tidsenlig fysiologisk institution.
Under det att de två yngre motsvarande anstalterna i Stockholm och
Lund med statsmedel fått sitt behof af tillräckliga och tidsenliga lokaler
tillgodosedt, hade den fysiologiska institutionen i Upsala först helt nyligen
och efter 28 års tillvaro kommit i besittning af egen tidsenlig lokal, hvilket
åstadkommits genom en frikostig donation af enskild man, doktor A. F.
Regnell. Den nya byggnaden, hvilken, utom källarevåning och vind, be¬
stode af två våningar, innehölle, jemte en större föreläsningssal, 14 arbets¬
rum, af hvilka åtminstone halfva antalet vore af den storlek,'att de för-
tjenade benämningen salar.
Denna byggnad hade blifvit färdig mot slutet af år 1892, hvarefter
den speciella inredningen och öfverflyttningen från den gamla lokalen kunde
begynna. Till fullbordande af arbetssalarnes inredning, hvar och eu för
sitt särskilda ändamål, samt till deras förseende med nödig utrustning af
stående instrument, på det att arbetet måtte kunna börja, hade 1893 års
Riksdag på enskild motion beviljat det frikostiga bidraget af 14,000 kronor,
hvilket gjort möjligt, att institutionen redan med år 1894 kunnat begynna
16
Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.
sin verksamhet för undervisningen och laborationsöfningarna i den nya,
då likväl ej fullt färdiga lokalen.
På förhand kunde man beräkna att det förutvarande årsanslaget, som
lör den gamla lokalen varit fullt tillräckligt, skulle i den nya, rymligare
och för arbetet tidsenligt utrustade lokalen blifva otillräckligt. Erfaren¬
heten hade ock redan till fullo bekräftat detta. Det hade nemligen visat
sig, att mycket arbete måst inställas i brist på nödiga medel, och det vore
klart, att institutionen i sin omsider vunna tidsenliga lokal icke kunde
komma till full verksamhet, förrän densamma erhölle behöflig förhöjning
insitt årsanslag. Det vore förty en angelägenhet af stor vigt, att detta
sa snart som möjligt komme att ske. Att emellertid anmälan härom icke
förr gjorts, oaktadt Riksdagen redan visat sitt intresse för att institutionen
matte med det snarast® göras fruktbärande för sitt ändamål, berodde derpå,
att man, innan anmälan gjordes, först velat ernå en på erfarenhet grundad
och således möjligast tillförlitlig beräkning af behofvets verkliga storlek.
Eu sådan beräkning kunde nu göras åtminstone för några af de vid in¬
stitutionen förekommande utgiftsposterna.
Till utgifter, hvilkas tillväxt uppenbart berodde på det ökade ut¬
rymmet, hörde otvifvelaktigt de för uppvärmning och belysning. Af
dessa vore den förstnämnda utgiftsposten den mest betydande. Den nya
byggnaden vore försedd med centraluppvärmning medelst cirkulerande
varmt vatten, ett system, som öfverträffade kakelugnseld ning både i fråga
om trygghet för eldfara och i synnerhet i afseende å besparing af arbets¬
kraft, hvartill hänsyn vid den nya institutionen särskildt tagits, så att för
närvarande ganska mycket kunde skötas af institutionens ende vaktmästare.
Värmeapparaten hade nu varit i gång i tre vintrar, eller sedan 1892,
hvadan en genomsnittsberäkning af kostnaderna borde vara upplysande.
Det hade visat sig, att denna apparat ökat utgifterna med 785 kronor i
medeltal för år, hvilket någorlunda stämde med vederbörande ingeniörs
beräkning, som upptoge apparatens årliga förbrukning till 800 hektoliter
koks. Då emellertid priset för koks under de år, för hvilka beräkningen
gjorts, öfverskridit en krona för hektoliter, ville det synas som om åtgången
varit något mindre än enligt ingeniörens beräkning. Detta torde delvis
berott derpå, att institutionen jemväl egde tillgång till 10 famnar ved på
stat, men hufvudsakligast derpå, att endast de rum, som för hvarje tillfälle
varit tagna i anspråk för arbete, hållits fullt uppvärmda till 16°—18°,
under det att alla de öfriga hållits vid lägre temperatur. Då det vore
gifvet, att, i samma mån ett ökadt årsanslag tilläte ökadt arbete och sam¬
tidigt användande af flera rum, denna utgiftspost komme att något ökas,
syntes man icke böra beräkna den årliga tillökningen i utgiften för upp¬
värmning lägre än till 800 kronor.
Vidkommande belysningen hade en liknande beräkning gifvit vid han-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
17
f
den, att gasräkningarna i den nya lokalen ökats med omkring 250 kronor
— exakt 250 kronor 47 öre — i medeltal för år, om man jemförde deras
belopp med utgifterna å denna post för motsvarande tid i den gamla
lokalen. Detta vore ock en tillökning i utgifter, som säkerligen icke komme
att minskas, utan som snarare skulle stiga i den mån lokalerna flitigare
användes för sitt ändamål.
En annan utgift, som ökats, vore den för vatten, beroende till någon
del på uppvärmningssystemet, men till vida öfvervägande delen derpå, att
institutionen för smärre kraftbehof använde två mindre vattenmotorer.
Härigenom blefve kostnaden för år mindre lätt att beräkna, emedan den-
samma väsentligen berodde på det arbete, för hvilket motorerna användes,
och således kunde variera. Kostnaden kunde emellertid med temlig säker¬
het skattas till omkring 100 kronor årligen.
Med arbetet inom institutionen sammanhängde äfven nära kostnaden
för godtgörelse till en mekaniker för ständigt behöfliga nya små apparater
och apparatdelar samt reparationer af äldre sådana. Denna post hade
under den korta tid institutionen varit inrymd i den nya lokalen, såsom
räkningarna utvisade, ökats med omkring 100 kronor — exakt 101 kronor
2 öre — i medeltal för år, jemfördt med lika lång tid af de närmast före¬
gående åren. Att posten komme att stiga med ökadt arbete vore påtagligt,
och så komme möjligen att ske, äfven sedan institutionen i en framtid fått
sitt länge närda önskemål af en egen mekaniker uppfyldt.
Till sagda post finge icke räknas de utgifter för nya instrument, som
för en institution af detta slag hörde till de vigti^aste och som från och
med år 1877, då det nuvarande årsanslaget begynte användas, till och
med år 1890 med temligen stora årliga vexlingar i medeltal för år uppgått
till omkring 500 kronor — exakt 511 kronor 3 öre. Denna post hade
i den nya institutionen icke ökats, på den grund att genom 1893 års
Riksdags frikostighet nya stående instrument ej behöft för årsanslaget in¬
köpas. Men det vore säkert, att behofvet för framtiden icke komme att
minskas utan snarare ökas, om institutionen skulle sättas i stånd att mot¬
svara sitt ändamål.
En mängd öfriga utgiftsposter vore af den art, att de i hög grad
vexlade med det vexlande arbetets både art och omfattning samt derför
ej lämpade sig för en beräkning med anspråk på tillförlitlighet. Eu sådan
syntes ock vara öfverflödig, då det vore uppenbart, att en större och tids¬
enligare institution, för att kunna fylla rättmätiga kraf och ej stå obe¬
gagnad, erfordrade större utgifter än en mindre, hvars relativa stillastående
kunnat försvaras af dess otillräckliga utrymme och otidsenliga beskaffenhet.
På grund af dessa beräkningar och välgrundade antaganden syntes
Bill. till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Hiift. a
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
»
den fysiologiska institutionens behof af förböjning i årsanslaget belöpa
sig till allra minst 1,500 kronor årligen.
Antalet medicine studerande, som begagnat undervisningen vid den
fysiologiska institutionen, hade på senaste åren vant abnormt ringa. Utan
att söka utreda, hvilken andel institutionens dåliga beskaffenhet haft i be¬
rörda förhållande, borde man dock uppmärksamma, att antalet numera
åter vore i stigande. För öfrigt borde det icke undanhållas, att man mer
och mer på flera andra vetenskapliga områden började vakna till insigt
om behofvet af fysiologisk underbyggnad för att med framgång kunna
odla sin egen vetenskap. Det vore temligen antagligt, att den fysiologiska
institutionen i en ej aflägsen framtid koinme att tagas i anspråk af dem,
som egnade sig åt filosofiens, åt zoologiens, åt språkvetenskapens och
kanske än flera vetenskapers studium, och det syntes då vara af behofvet
påkalladt, att denna institution, som redan egde goda förutsättningar,
måtte med snaraste sättas i tillfälle att fullt motsvara sin uppgift.
Till hvad medicinska fakulteten sålunda år 1895 i ämnet anfört,
hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, fakulteten i sin
nu gjorda framställning fogat följande.
Sedan fakulteten ur de föregående årens räkenskaper angifvit vissa
nödvändiga och regelbundet återkommande utgiftsposter, som ådagalade
anledningar till det ökade behofvet af anslag och storleken af den erfor¬
derliga ökningen, vore det i sin ordning att angifva resultatet af en lik¬
artad beräkning för det sist förflutna året, april 1895 — april 1896, efter
samma grunder som för de tre föregående åren.
Beträffande då först utgifterna för uppvärmningen hade det visat sig,
att det för 805 kronor inköpta koksförrådet icke åtgått, utan att ännu i
april 1896, sedan eldningen upphört, en återstod funnes, som kunde vär¬
deras till omkring 150 kronor. Uppvärmningen för den förflutna vintern
hade alltså kostat endast 650 kronor. Men sagda vinter hade ock varit
sällsynt mild, och för besparings skull hade endast få rum hållits fullt
uppvärmda, under det att temperaturen i de öfriga hållits så låg som
möjligt varit utan att skada de i dem uppstälda apparater och instrument.
Fakulteten ansåge derför fortfarande, att den rigtiga siffran för bränsle¬
kostnaden vore omkring 800 kronor.
I fråga om belysningen hade utgiften för gas varit 50 kronor större
än under hvart och ett af de tre föregående åren, d. v. s. 300 kronor större
än årskostnaden i den gamla lokalen, hvilket förhållande väl berodde på
ett flitigare qvällsarbete af ett jemförelsevis större antal lärjungar än un¬
der föregående år. I stället hade utgiften för vatten varit 50 kronor min¬
dre än under de tre föregående åren, sannolikt beroende derpå, alt sådant
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
19
arbete, hvartill vattenmotorerna plägade begagnas, varit för besparings
skull inskränkt.
Denna öfversigt gåfve utan tvifvel bekräftelse på rigtigheten af den
öfverslagsberäkning i afseende å beloppets storlek, som under år 1895 af
fakulteten gjorts. Det ville derför synas, sona borde man icke längre dröja
i afvaktan på vidare utredning. Det dröjsmål, som i’edan för vinnande af
behörig insigt i fråga om beloppets storlek egt rum, hade tyvärr medfört
följder, som ej länge kunde bäras af institutionen. Det hade nemligen
faktiskt visat sig, att institutionens verksamhet, äfven i dess för tillfället
reducerade form, icke kunde uppehållas med dess nuvarande årliga till¬
gångar. Redan i januari månad 1896 hade anslaget för året varit fullt
taget i anspråk, och institutionens verksamhet hade sedan dess kunnat
nödtorftligen uppehållas endast derigenom, att universitetet bisprungit den¬
samma med ett förskott af 1,500 kronor, hvilket dock efter all sannolik¬
het icke försloge till årets slut. Under sådana omständigheter anhölle
fakulteten om utverkande af redan omförmälda höjning af anslaget till
ifrågavarande institution.
I fråga om berörda anslagskraf hade universitetskanslern anfört, att
den af fakulteten lemnade utredning gåfve synnerligen vigtiga skäl för
beredande af den begärda förhöjningen, utan hvars beviljande ifråga¬
varande institution, sedan hon omsider erhållit en ny tidsenlig lokal, icke
kunde blifva i tillfälle att på ett tillfredsställande sätt utveckla den verk¬
samhet, som den fysiologiska vetenskapens ständigt vidgade forsknings¬
arbete kräfde. Billigheten af det ifrågasatta anslagets beviljande tycktes
ega ett ytterligare stöd i det förhållandet, att institutionens nya byggnad
icke bekostats af statsmedel, utan helt och hållet kommit till stånd genom
gåfvomedel, öfver 93,000 kronor, af den kände mecenaten, doktor Regnell,
och att Riksdagen endast ined ett mindre belopp, 14,000 kronor, bidragit
till byggnadens inredning och utrustning med instrument.
Då de årliga utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag är
afsedt, gifvetvis måste, såsom ock af erfarenheten blifvit styrkt, i ej oväsent¬
lig mån ökas sedan den fysiologiska institutionen inflyttat i den för den¬
samma inrättade rymliga lokalen, anser utskottet eu förhöjning af nämnda
anslag vara af behofvet påkallad. Af den i statsrådsprotokollet meddelade
utredningen har utskottet emellertid icke kunnat finna, att hela det belopp,
som i sådant afseende nu äskats, är för institutionen oafvisligen nöd¬
vändigt, utan torde enligt utskottets mening anslagsförhöjningen kunna
begränsas till 1,150 kronor, motsvarande den ökning, som visats uppstå i
de årliga kostnaderna för uppvärmning, belysning och vattenförbrukning.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Utskottet anser sig så mycket mindre hafva skäl tillstyrka ett högre
belopp, som det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke någon inkomst
skulle kunna den fysiologiska institutionen beredas genom uthyrning af
vissa lokaler i den nya byggnaden, hvilka för närvarande icke behöfva af
institutionen tagas i bruk.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till förhöjning af fysio¬
logiska institutionens i Upsala materielanslag från 2,500
kronor till 3,650 kronor beviljar på ordinarie stat ett
belopp af 1,150 kronor.
Ang. anslag till 9:o. Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att för aflöning åt en
Z°riofta°l7a-ext™ ordinarie professor i oftalmiatrik vid universitetet i Lund bevilja
Mk vid Lansett ärligt anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000
universitet. pronor såSOm tjenstgöringspenningar, med rätt för bemälde lärare att
l7,J efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen af
500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.
Vid 1896 års riksdag väcktes, såsom departementschefen jemväl till
statsrådsprotokollet erinrat, af enskilda motionärer förslag om uppförande
på ordinarie stat af ett belopp af 4,500 kronor för inrättande och upp¬
rätthållande af en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik vid universi¬
tetet i Lund. I fråga härom yttrade statsutskottet, att, ehuru skäl syntes
tala för att, i likhet med hvad i Upsala redan egt rum, äfven vid Lunds
universitet inrättades en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik, ansåge
dock utskottet, att, då anordnandet af undervisningen inom detta och öf-
riga till kirurgien hörande ämnen icke syntes'höra inträda förr, än nuva¬
rande innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi afgått, Riksdagen
icke då och på enskilde motionärers framställning borde besluta upprät¬
tandet af en e. o. professur i oftalmiatrik vid Lunds universitet. Utskottet
hemstälde alltså, att motionen icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut
fattades jemväl i enlighet härmed.
Härefter har departementschefen meddelat, att, sedan nuvarande
innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi och obstetrik i Lund för
medicinska fakulteten vid nämnda universitet förklarat sig ämna afgå
från sin tjenst i början af innevarande år, hade fakulteten upptagit
frågan om inrättande af berörda e. o. professorsbefattning. Dervid hade
fakulteten, under anförande att, enligt nyssnämnda förklaring, det af
statsutskottet och Riksdagen anmärkta hindret för denna frågas lösning
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
21
alltså syntes vara undanröjdt, till stöd för sin under nästlidne sep¬
tember månad i ämnet gjorda framställning i främsta rummet aberopat
den strängare arbetsfördelning, som blifvit en oafvislig följd af den mäg-
tiga utveckling, naturvetenskaperna och icke minst medicinen nått under
senare tider, äfvensom den alltjemt fortgående utsöndringen af discipliner,
livilka såsom sjelfständiga läroämnen måst anförtros åt egna målsmän.
Om man också, fortsatte fakulteten, härutinnan kanske i ett och
annat fall gått val långt, och om i alla händelser fakulteten icke ville
göra anspråk på full likställighet i dylikt hänseende ens med rikets största
medicinska fakultet, än mindre med de stora utländska fakulteterna, åter-
stode dock vissa specialiteter, hvilka numera nått en sådan omfattning och
sjelfständighet, att de icke längre kunde betraktas som bisak eller såsom
bihang förenas med andra fack, utan oafvisligt kräfde egna sjelfständiga
målsmän. Till dessa specialiteter hörde i främsta rummet oftalmiatriken.
Fakulteten ansåge sig ej behöfva närmare ingå på den stora praktiska
betydelse, som tillgången till en verkligt sakkunnig vård och behandling
af ögonåkommor egde för hela samhället. Erfarenheten hade adagalagt,
ätt ögonsjukdomarna vore så mångartade samt att deras behandling for¬
drade så stor öfning och färdighet, att endast den kunde hoppas vinna
full framgång på detta område, som vore i tillfälle att odeladt egna sina
krafter och sitt arbete deråt. Gälde nu detta om oftalmiatrikern i all¬
mänhet, så måste det så mycket mer gälla om läraren i denna disciplin:
han måste nödvändigt vara specialist. Också hade väl nästan alla medi¬
cinska fakulteter och skolor numera erhållit sjelfständiga lärareplatser i
oftaliniatrik, i Sverige först Karolinska mediko-kirurgiska institutet och nu
senast universitetet i Upsala. Den enda medicinska fakultet i norden, som
ännu saknade en sådan, vore Lunds.
Enligt gällande stat egde Lunds universitet för närvarande en ordi¬
narie professur och en adjunktur i de af gammalt såsom kirurgiska be¬
tecknade vetenskapsområdena, omfattande — förutom kirurgi i modern
bemärkelse — oftaliniatrik, gynekologi och obstetrik. \ id adjunktsinstitu-
tionens ombildning 1877 hade emellertid bestämts, ätt vid näst inträffande
ledighet vid adjunkturen läroämnena obstetrik och gynekologi skulle af-
skiljas från professuren i kirurgi och att i stället för den nuvarande ad¬
junkturen i detta ämne skulle inrättas en e. o. professur i nämnda båda
afskilda. ämnen. På grund af denna bestämmelse hade fakulteten utsigt
att vid inträffande ledighet vid adjunkturen fa ett af sina vigtigaste kraf
och önskemål tillgodosedt genom upprättandet af eu egen, om ock blott
extra ordinarie, lärostol i så vigtiga ämnen som obstetrik ocli gynekologi,
i hvilka ämnen Upsala universitet för några år sedan hugnats med en
22
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
ordinarie professur. Efter nyssberörda blifvande anordning skulle profes¬
suren i kirurgi vid Lunds universitet komma att omfatta ämnena egentlig
kirurgi och oftalmiatrik. Såsom emellertid väl bekant vore, hade den
moderna kirurgien nått en sådan utveckling i alla rigtningar, att en till¬
fredsställande teoretisk och klinisk undervisning i detta så vigtiga läro¬
ämne ensamt för sig toge en lärares studier och krafter i fullaste anspråk.
Att den moderna oftälmiatriken lika odeladt kräfde sin man, vore ock re¬
dan påvisadt. Hvarje försök att fortfarande sammankoppla dessa båda
öfverallt annorstädes, äfven vid Sveriges båda andra medicinska fakulteter,
redan ^ åtskilda discipliner kunde endast bära dålig frukt, kunde endast
ske pa bekostnad af ettdera äf dessä så vigtiga läroämnen. Denna san¬
ning vore det en pligt för fakulteten att kraftigt framhålla, särskildt nu,
då en omreglering af dessa läroämnen förestode.
Utom nu framstälda sakliga och allmänna skäl för upprättandet af en
egen lärostol i oftalmiatrik tillkomme vid Lunds universitet en alldeles
särskild omständighet.
Sedan många år hade nemligen Lunds medicinska fakultet varit i den
lyckliga ställning att i innehafvaren af den ännu bestående kirurgiska
adjunkturen ega en framstående och öfver hela landet känd specialist på
oftalmiatrikens område, nemligen e. o. professorn M. K. Löwegren, hvilken
af Kongl. Maj:t den 9 november 1883 utnämnts att vara e. o. professor
i oftalmiatrik vid universitetet i Lund med bibehållande tills vidare af
de löneförmåner och lärareåligganden, som honom såsom adjunkt tillkommit.
På grund deraf att Löwegren på samma gång vore anstäld såsom läkare vid
Malmöhus länslasarett i Lund, hade han blifvit i tillfälle att vid denna
sjukvårdsanstalt inrätta en efter våra förhållanden mycket ansenlig, stän¬
digt belagd afdelning för ögonsjuka, hvilken klinik jemte tillhörande poli¬
klinik söktes icke blott af länets egen talrika befolkning utan äfven från
de angränsande länen, man kunde utan öfverdrift säga från hela det syd¬
liga Sverige. Denna ögonklinik disponerade för närvarande öfver icke
mindre än 42 platser och skulle enligt ett nyligen fattadt direktionsbeslut
ökas med ytterligare 12 platser, då anstalten sannolikt blefve den största
i sitt slag i vårt land. Mot detta betydande antal platser svarade också
deri stora patientfreqvensen, i det att på kliniken — alldeles oafsedt den
flitigt besökta polikliniken — under de tre senaste åren vård lemnats åt
sammanlagdt 1,158 patienter, visserligen flertalet från Malmöhus län, men
också till ej obetydligt antal från öfriga delar af landet, hufvudsakligen
södra Sverige.
Det läge i öppen dag, hvilken förmån härigenom tillskyndats en be¬
tydande del af rikets befolkning, en förmån, hvilken uppskattad i penningar
StatsutsTcottets Utlåtande N:o 9.
23
säkert många gånger öfverstege det belopp, som den begärda professors-
lönen utgjorde. Under diskussionen i senaste riksdag rörande den då
ifrågasatta extra ordinarie oftalmiatriska professuren hade denna synpunkt
icke heller lemnats opåaktad, i det att från sakkunnigt håll erinrats, hvilken
stor praktisk betydelse en dylik professur hade för hela södra Sverige,
enär endast genom upprättandet af en sådan en enligt nutidens fordringar
fullgod behandling af ögonsjukdomar derstädes kunde ega rum. Särskilt
hade i sammanhang dermed påpekats, hurusom detta vore vilkoret för att
ej en stor mängd patienter med ögonåkommor skulle nödgas söka hjelp
utanför landets gränser, särskildt i Köpenhamn.
Nu omförmälda klinik vore under för handen varande förhållanden helt
och hållet bunden vid Löwegrens person, och liksom densamma vore upprättad
af honom, löpte den ock fara att falla med honom, såvida den icke i tid tryg¬
gades genom tillgång till en vid universitetet fäst kompetent oftalmiatriker.
Såsom syntes, stode sålunda sjelfva den nuvarande ögonklinikens bestånd
i närmaste samband med upprättandet af en egen lärostol i oftalmiatrik.
Af alla dessa skäl framginge nogsamt, hvarför fakulteteten sökt och
sökte fa denna fråga i god tid ordnad, så att vid nuvarande ordinarie
professorns i kirurgi och obstetrik afgång svårigheter icke matte uppstå i
afseende på de sökandes kompetens, om dervid hänsyn äfven måste tagas till
oftalmiatriken, hvarigenom fakulteten kanske skulle komma i fara att nödgas
sätta tillbaka den såsom egentlig kirurg mest förtjente och såsom sådan
för fakulteten mest eftersträfvansvärde.
På grund af hvad fakulteten sålunda anfört, hade fakulteten hemstält
om beviljande af nödiga medel till upprättande af en e. o. professur i
oftalmiatrik vid Lunds universitet; och det större akademiska konsistoriet
hade för detta ändamål begärt ett årligt anslag af 4,000 kronor. Vid
anmälan häraf hade universitetskansleren till Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet framhållit de särskilda omständigheter, hvilka enligt kanslerns åsigt
i hög grad påkallade beredandet af medel för inrättande, sa snart som
möjligt vore, af ifrågakomna lärostol.
Med afseende härå har departementschefen för egen del anfört, att
medicinska fakulteten i sin nyssberörda framställning med rätta betonat
vigten af sagda lärostols inrättande ej mindre för den oftalmiatriska än
äfven för den egentliga kirurgiska undervisningen. Hvad fakulteten
yttrat gåfve vid handen, att genom ett bifall till framställningen utsigt
skulle vinnas för ett tillfredsställande ordnande redan inom den närmaste
framtiden af undervisningen vid universitet i Lund i samtliga de kirurgiska
vetenskaperna; och ansåge sig departementschefen af hvad i ärendet före¬
kommit hafva fullgiltiga skal att understödja den gjorda framställningen.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Med anslutning till hvad af departementschefen sålunda anförts får
utskottet hemställa,
att Riksdagen ma för aflöning åt en e. o. professor
i oftalmiatrik vid universitetet i Lund bevilja ett årligt
anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön
och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt
lör bemälde lärare att efter fem års väl vitsordad tjenst¬
göring ^erhålla ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor,
att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålders¬
tillägg.
hZJÖ7/vice ■ .10:o' .Vidar? har. Kong1- Maj:t föreslagit, att till förhöjande af vice
bibliotekarien 'bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500 kronor
o4,0.00 kronor> derat 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, måtte beviljas
6 i ‘Lulle ärligt anslag af 500 kronor.
[8.] statsrådsprotokollet bär departementschefen i detta ärende erinrat,
att numera pensionerade vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund A. J. T. Palm sedan år 1890 åtnjutit ett af Riksdagen år efter
ar pa extra stat beviljadt lönetillägg af 500 kronor, hvarigenom Palms löne¬
förmåner, enligt stat utgörande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar
1,000° kronor, uppgått till sammanlagdt 4,000 kronor. Beviljandet af denna
förmån åt Palm hade inneburit en förtjent uppmuntran åt en tjensteman,
som länge och troget samt på ett utmärkt sätt skött sina åligganden.
Universitetsbibliotekets styresman, bibliotekarien E. Tegnér, hade nu begärt,
att nämnda extra anslag måtte uppföras å ordinarie stat till höjande af
vice-bibliotekarielönen från 3,500 kronor till 4,000 kronor. Till stöd för
sin framställning härom hade Tegnér i en till det större akademiska kon¬
sistoriet i Lund afbiten skrifvelse anfört hufvudsakligen följande.
De skäl, som talat för beredande af personligt lönetillägg åt Palm, kunde
äfven anföras till förmån för hans efterträdare. Den nuvarande vice biblio¬
tekarien F. E. Braune hade under en mer än trettioårig tjenstetid vid
universitetsbiblioteket på underordnade platser utöfvat en verksamhet, som
genom hans insigter och pligttrohet varit af stor och gagnande betydelse
för denna institution. Först under år 1896 hade han, vid fylda 63 lef¬
nadsår, uppnått den blygsamma löneinkomsten af 3,500 kronor.
Det vore emellertid ej nog att begära ett personligt lönetillägg åt
denne, högt förtjente biblioteksman, utan borde det ordinarie löneanslaget
lör vice bibliotekarien höjas med 500 kronor, så att hans löneförmåner
komme att uppgå till 4,000 kronor. Till stöd härför kunde åberopas hvad
redan blifvit papekadt, da fragan om lönetillägget åt Palm väcktes, nem-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
25
ligen obilligheten af vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till
den honom åliggande trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes
på hans kompetens, samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande
tjensteman annorstädes i vårt land.
Af ålder hade vice-bibliotekarietjensten, med hvilken vore förenad
skyldigheten att vid förfall för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst,
ansetts likstäld med adjunkts- eller e. o. professorstjenster; och liknande
kompetensvilkor torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men
vice bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslås till
mindre än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i
motsats mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af
halfannan månads semesterledighet. Toge man hänsyn till det band, som
tjensteåliggandena pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket
kunna anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund,
nemligen bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kräfdes veten¬
skaplig bildning.
Äfven i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad stälde
sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala åtnjöte
en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kong! biblio¬
teket började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, 5,500 kronor. Och desse tjenstemäns
arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet
kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter
eller tidsutdrägt än en vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.
Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda befattning
ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergångsplats till bibliotekariatet.
Sedan 1733, då en vice bibliotekarie först tillsattes vid Lunds universitets
bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd af öfver
160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare— hade endast
en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjensten.
De skäl, som i statsrådsprotokollet anförts till stöd för förslaget att
höja aflöningen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund
till samma belopp, som tillkommer motsvarande tjensteman i Upsala, kunna
visserligen icke frånkännas betydelse. Då emellertid den nuvarande inne-
bafvaren af förstnämnda tjenst F. E. Brauno redan uppnått en ålder af
mer än 63 år och sålunda inom kort torde vara berättigad till pension,
synes det icke vara lämpligt att nu genomföra en förändring i den ordi¬
narie aflöningen, hvarigenom denna pension komme att utgå med förhöjdt
belopp. Med afseende härå anser sig utskottet icke böra tillstyrka den
Bill. till Biksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
föreslagna förhöjningen i den ordinarie lönen. Men då, enligt hvad upp¬
lyst blifvit, Braune under en mångårig tjenstetid vid biblioteket utöfvat
en synnerligen gagnande verksamhet, synes han vara förtjent af att komma
i åtnjutande af ett personligt lönetillägg till samma belopp, som under en
följd af år beviljats hans företrädare.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning må såsom personligt lönetillägg
för ar 1898 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblio¬
teket i Lund F. E. Braune på extra stat för samma år
anvisa 500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Ae7amanuens1 ■ -11KonSL Maj:t har föreslagit, att för aflönande af en amanuens
vid oflalmia- vid institutets oftalmiatriska klinik å serafimerlasarettet måtte beviljas ett
triska kliniken. ärligt anslag af 900 kronor.
[9.] Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,
att sedan lärarekollegiet vid Karolinska institutet uti skrivelser till kans¬
lern för rikets universitet af den 5 september 1892, den 14 september 1893
och den 4 september 1895 framhållit behofvet af anslag till aflönande af
en amanuens, vid den oftalmiatriska kliniken, hade lärarekollegiet i skrif¬
velse till universitetskanslern den 7 september nästlidna år, med åbero¬
pande af de skäl, som i nämnda skrivelser anförts för äskandet af ett
dylikt anslag, och med bifogande af särskild promemoria angående ifråga¬
varande anslagsbehof, förnyat sin anhållan om ett årligt anslag af 900
kronor till aflönande af en amanuens vid institutets oftalmiatriska klinik
å serafimerlasarettet samt derjemte begärt ett lika stort anslag till en
amanuens vid institutets oftalmiatriska poliklinik.
Uti nyssnämnda skrivelser och promemoria hade till stöd för ifråga¬
varande framställning anförts hufvudsakligen följande.
Den år 1888 från den kirurgiska kliniken skilda oftalmiatriska kli¬
niken hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt. Redan år 1889
hade det blifvit nödvändigt att för densamma anställa egen amanuens. I
följd af den stora tillströmningen af patienter samt det ökade antalet opera¬
tioner hade det emellertid småningom blifvit0omöjligt för denne att ensam
medhinna de allt mera hopade göromålen. År 1893 hade derför vid sidan
af den kliniske amanuensen måst anställas äfven en särskild poliklinisk
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
27
amanuens, hvilken med den förstnämnde hade att deltaga i behandlingen
och vården af de ambulatoriska patienterna, ögonklinikernas utveckling
under åren 1888—1895 framginge af följande tabell:
År.
|
Kliniken.
|
Polikliniken.
|
Vårdade
sjuke.
|
Operationer.
|
Vårdade
sjuke.
|
Operationer.
|
1888 .........................................
|
174
|
150
|
1626
|
126
|
1889........................................
|
179
|
173
|
2015
|
213
|
1890.............................................
|
182
|
162
|
2129
|
177
|
1891.............................................
|
220
|
231
|
2009
|
170
|
1892.............................................
|
289
|
238
|
2280
|
225
|
1893.............................................
|
242
|
240
|
2526
|
341
|
1894..........................................
|
243
|
291
|
2769
|
268
|
1895............................................
|
303
|
346
|
3198
|
325
|
Den kliniske amanuensen ålåge att biträda klinikchefen vid vården
och behandlingen af de å kliniken intagna patienterna, att assistera vid
operationerna samt att öfver de sjuka och deras behandling föra veder¬
börliga anteckningar. Under de tider, då klinikchefen ej vore å afdelningen
närvarande, egde amanuensen att i första hand behandla inkomna patienter
och utföra sådana operationer, som genast måste vidtagas, såsom vid olycksfall
och dylikt. För att så vidt möjligt vid alla tider å dygnet vara till hands
och utöfva tillsyn öfver patienterna och deras behandling vore han skyl¬
dig att å kliniken hafva sin bostad. Derjemte ålåge det honom att del¬
taga i vården af de polikliniska patienterna. Men äfven för undervis¬
ningen vore han nödvändig. De tjenstgörande medicine kandidaterna egde
att i första hand vända sig till honom med begäran om råd och upplys¬
ningar, och han vore skyldig att biträda dem vid undersökningen af de
dem tilldelade patienterna. Äfven de medicine kandidater, hvilka efter
afslutandet af sin obligatoriska tjenstgöring besökte kliniken för att erhålla
en större utbildning i ämnet — något, som de ofta gjorde dagligen under
flere månader — vore han skyldig att handleda. Dertill komme, att på
det å afdelningen inrättade laboratorium hans tid ytterligare toges i an¬
språk för tillverkandet af de för föreläsningarna nödiga preparat. Hans
arbete kräfde derför numera 8—9 timmar dagligen.
Dessa många åligganden utan någon löneersättning hade i betydande
grad försvårat erhållandet af för befattningen fullt kompetenta personer.
2° Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Såsom vilkor vore här, liksom för andra kliniska amanuensplatser, stadgadt,
att innehafvaren. skulle hafva aflagt medicine licentiatexamen. Endast i
det fall, att medicine licentiat ej kunde erhållas, kunde medicine kandidat
förordnas till sådan amanuensplats. Men under de åtta år, den oftalmia-
triska. kliniken egt bestånd, hade bland dess 14 amanuenser endast 5 varit
licentiater, då de till befattningen antagits. De öfriga 9 hade varit
medicine kandidater.
Detta hade medfört flere olägenheter. Bland dessa borde i främsta
rummet nämnas, att den som amanuens anstälde medicine kandidaten ej
kunde odeladt egna sig åt sin tjenstebefattning. Det hade derför till och
med inträffat, att den kliniske amanuensen befriats från vissa af sina ålig¬
ganden och en extra amanuens blifvit tillsatt, på det att den förstnämnde
med någon utsigt till framgång skulle kunna bedrifva sina examensstudier.
Utom det att denne egt en bristande utbildning för att fylla sin plats,
hade han således äfven ofta saknat tid att odeladt egna sig åt de med
tjensten förenade göromålen.
^no annan olägenhet, som visat sig, vore svårigheten för kliniken att
fa behålla amanuenserna en längre tid. Å öfriga kliniker qvarstannade
amanuensen i° regel ett ar pa sin plats. Men å serafimerlasarettets ögon¬
klinik hade, såsom nyss nämnts, under åtta år ej mindre än 14 amanuen¬
ser haft anställning. Detta förhållande hade ingalunda berott på bristande
intresse hos vederbörande amanuenser, utan hade sin grund uteslutande
deri, att dessa, i saknad, som de varit, af aflöning, icke sett sig i stånd
att för längre tid qvarstanna vid kliniken. Ofta hade de, så snart de
blifvit någorlunda inöfvade för sitt kall, nödgats lemna platsen till men
för. såväl undervisningen af medicine kandidaterna som behandlingen af
patienterna.
Dessa olägenheter komme utan tvifvel att ännu skarpare framträda,
sedan sängantalet vid kliniken från och med 1895 års början höjts från
20 till 30, hvarigenom amanuensens arbete ytterligare ökats. Härtill
komme, att den enda direkta förmån, som amanuensen förut åtnjutit _
tjenstårsberäkning — blifvit genom kongl. kungörelsen af den 19 oktober
1894 0honom fråntagen.
. A de .kirurgiska, medicinska, gynekologiska, obstetriska och neuro¬
logiska. klinikerna funnes å hvardera en aflönad klinisk amanuens, å de
pediatiiska tva; men den oftalmiatriska klinikens två amanuenser vore
båda lönlösa. Den utsigt, som å de andra klinikerna funnes för de poli-
kliniska amanuenserna, att åtminstone efter en tids tjenstgöring blifva be¬
fordrade till a,flönade amanuensplatser, existerade således Icke å den oftal¬
miatriska kliniken.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
29
Denna klinik vore sålunda i här berörda hänseende mer vanlottad
än någon annan, ett förhållande, hvilket, såsom förut framhållits, medförde så
stora olägenheter, att deras afhjelpande vore i hög grad af behofvet påkalladt.
Till lärarekollegiets framställning om anslag såväl till amanuensen vid
den oftalmiatriska kliniken som till amanuensen vid den oftalmiatriska
polikliniken hade universitetskanslern tillstyrkt bifall. Enligt departements¬
chefens mening vore det utan tvifvel önskligt, att aflöning erhölles för
båda dessa amanuenser, af hvilka ingen kunde för undervisningen und¬
varas, men då samtliga öfrige polikliniska amanuenser ännu vore lönlösa,
ansåge departementschefen framställning för närvarande endast böra göras
om ett anslag af 900 kronor åt amanuensen vid sjelfva kliniken.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må för aflönande af en amanuens
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska
klinik å serafimerlasarettet bevilja ett årligt anslag af
900 kronor.
12:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit
dels i punkten 10:o:
att Karolinska institutets allmänna materielanslag måtte förhöjas från
15,000 kronor till 18,500 kronor eller med 3,500 kronor;
dels ock i punkten 49:o:
att till fyllande af brist, som å nämnda anslag vid institutet upp¬
stått under åren 1894 och 1895,måtte på extra stat för år 1898 anvisas
ett belopp af 2,850 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet vid Karolinska
institutet i skrifvelse den 7 september 1896 erinrat, hurusom i årligt
anslag för institutets materiella behof, till hvilka räknades kostnaderna
för kol, koks och ved, gas- och vattenförbrukning, skötsel af insti¬
tutets tomt med parkanläggningar, renhållningen inom tomten och å
omgifvande gator, reparationer, tryck- och skrifmaterialier äfvensom
brandförsäkrings- och telefonafgifter, arfvoden för extra vaktbetjening
samt utgifter för de institutioner, för hvilka särskilda anslag icke vore
beviljade, för närvarande å ordinarie stat utginge ett belopp af 15,000
kronor. Anslaget, hvilket före år 1888 uppgått till 10,000 kronor, hade
af 1887 års Riksdag höjts med 5,000 kronor och sedan utgått med oför-
ändradt belopp. Gifvet vore emellertid, att, om ett dylikt anslag varit
afpassadt efter de på en viss tid för handen varande behofven, samma
anslag skulle blifva otillräckligt, så snart utvidgningen af äldre inrätt-
Ang. höjning
af allmänna
maleriel-
anslaget.
[10-]
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ningar egde rum eller nya sådana tillkomma, hvilka med nödvändighet
föranledde ökade utgifter på en eller flere af nyss nämnda poster, och vid
en så omfattande läroanstalt som Karolinska institutet, hvilket till följd
af sin art ständigt måste utvecklas i den mån nya kraf stäldes på dess
verksamhet, framträdde med nödvändighet tid efter annan behofvet af höj¬
ning i materielanslaget.
Sålunda hade, enligt hvad kollegiet vidare anfört, den för ett par år
sedan genomförda utvidgningen af två utaf institutets laboratorier jemte
inrättandet af en ny bakteriologisk afdelning vid den patologisk-anatomiska
institutionen vållat så betydande ökning i kostnaderna särskildt för upp¬
värmning, gasförbrukning och betjening, att lärarekollegiet nu såge sig
nödsakadt icke blott hemställa om en motsvarande förhöjning i det för
dylika ändamål anvisade årsanslaget, utan äfven anhålla om erforderliga
medel till betäckande af ej mindre den brist, som under åren 1894 och
1895 af förut nämnda anledning uppstått å ifrågavarande anslag, än äfven
den brist, som under nästlidna och innevarande år utan tvifvel komme att
ytterligare uppstå å samma anslag.
Vid afslutande af 1893 års räkenskaper hade å materielanslaget fun¬
nits en brist af endast 33 kronor 8 öre, som öfverförts till 1894 års
räkenskaper. Anslaget kunde alltså då ännu anses motsvara behofvet, men
för ar 1894 — det ar, da pa hösten de nytillkomna lägenheterna vid
kemiska laboratoriet och vid patologisk-anatomiska institutionen med den
nya bakteriologiska afdelningen först upplåtits till begagnande — hade
bristen stigit till 1,213 kronor 31 öre och för år 1895 till 2,851 kronor
98 öre. Utgifterna å materielanslaget i dess helhet, hvilka år 1893 upp¬
gått ti 11^ 15,198 kronor 39 öre, hade år 1894 stigit till 17,049 kronor 86
öre och år^l895 till 17,468 kronor 94 öre; och att bristen för hvart och ett
af dessa år icke belöpt sig till mera än nyss nämnts, hade berott derpå,
att extra ^uppbördsmedel, såsom räntor å de på bankräkning insatta medel,
rabatter å gasräkningar m. in., jemväl kunnat till utgifternas bestridande
användas.
Undersökte man, hvilka utgiftsposter föranledt en så betydlig stegring,
befunnes det, att denna i väsentligaste mån härrörde af de ökade kost¬
naderna för kol, koks och ved. År 1893 hade denna post slutat å ett
belopp af 5,971 kronor 60 öre, men år 1894 hade den stigit till 7,134
kronor 13 öre och år 1895, då de nya lägenheterna begagnats under hela
året, hade den uppgått till 7,780 kronor 43 öre — alltså en stegring för
år 1895, jemfördt med år 1893, ensamt å denna post af ej mindre än
1,808 kronor 83 öre.
Gasförbrukningen hade år 1893 betingat en kostnad af 2,534 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
31
58 öre, men denna kostnad hade år 1894 uppgått till 2,840 kronor 4 öre
och år 1895 till 2,806 kronor 20 öre — alltså en stegring från år 1893
med 271 kronor 62 öre.
En jemförelsevis mindre betydande förhöjning visade kostnaderna för
vattenförbrukning. Dessa hade nemligen uppgått år 1893 till 793 kronor
85 öre och år 1895 till 831 kronor 9 öre — alltså en stegring med 37
kronor 24 öre.
Omkostnaderna för parkens skötsel och för renhållningen hade äfven
stegrats under åren 1894 och 1895, men komme att stiga i ännu högre
grad under år 1896 och följande år till följd af den verkstälda utvidg¬
ningen af Handtverkaregatan och tillkomsten af nya gator å två sidor af
institutets tomt äfvensom till följd af den utvidgning, som sjelfva tomten
erhållit genom förvärfvande „ af den serafimerlasarettet förut tillhöriga
så kallade tvätthustomten. År 1893 hade denna post uppgått till 1,473
kronor 98 öre och år 1895 till 1,553 kronor 68 öre. För år 1896 blefve
den icke obetydligt högre.
Utgifterna för vaktmästarebiträde för lärarekollegium och för de in¬
stitutioner, åt hvilka något särskildt anslag för vaktmästare icke vore be-
viljadt, samt för de institutioner, vid hvilka göromålen icke kunde skötas
ensamt af en ordinarie vaktmästare, äfvensom för ett nödvändigt biträde
åt maskinisten hade år 1893 uppgått till 1,942 kronor, men för år 1895
stigit till 2,252 kronor — alltså en stegring med 310 kronor; och det
vore endast med stor svårighet, som en ytterligare stegring å denna post
kunnat hittills undvikas.
De af matei-ielanslaget utgående utgifter för de institutioner, hvilka
saknade särskilda anslag, hade visserligen ökats från 627 kronor 43 öre,
hvartill de uppgått år 1893, till 919 kronor 39 öre för år 1895 och
komme att för år 1896 ytterligare stiga; men då ett särskildt anslag af
500 kronor blifvit för en af dessa institutioner, den farmakologiska, utaf
sistnämnda års Riksdag beviljadt, behöfde denna ökning af kostnaderna
ej tagas i beräkning.
Enligt hvad sålunda anförts hade alltså Karolinska institutets från
materielanslaget utgående utgifter för bränsle, gas, vatten, renhållning och
parkens skötsel samt extra vaktbetjening stigit för år 1895 med tillsam¬
mans 2,507 kronor 39 öre utöfver hvad de utgjort för år 1893; och
denna ökade kostnad hade tillkommit för nya behof, för hvilka det nu
utgående materielanslaget icke varit beräknadt. Dessa ökade behof hade
gifvetvis icke kunnat med någon säkerhet beräknas förr än efter afslutandet
af 1895 års räkenskaper, enär, såsom förut nämnts, de nya lägenheterna,
hvilka väsentligast förorsakat den årliga kostnadsförhöjningen, först under
hösten år 1894 börjat begagnas. ,
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Såsom förut meddelats, hade samtliga utgifterna å materielanslaget
under ar 1895 belöpt sig till 17,468 kronor 94 öre. En förhöjning med
2,500 kronor af nämnda anslag skulle alltså kunna synas vara tillräcklig
för att täcka de nuvarande behofven; men dervid vore att märka, att ut¬
gifterna för tryck, skrifmaterialier, annonser och dylikt under år 1895
hade varit så låga, att de endast undantagsvis uppginge till så ringa belopp.
De hade nemligen då belöpt sig till endast 635 kronor 57 öre, under det
att enahanda utgifter för andra år uppgått till nära tredubbla beloppet,
såsom ar 1892, då denna post slutat å en summa af 1,811 kronor, och
under år 1896 hade de redan i september månad, då lärarekollegiets före¬
varande skrifvelse aflåtits, uppgått till 1,187 kronor 63 öre, oaktadt då ännu
aterstode bekostandet af tryckningen af två installationsskrifter. I medel¬
tal kunde dessa utgifter icke beräknas till lägre belopp än 1,500 kronor,
eller 864 kronor 43 öre högre än hvad de utgjort år 1895. Om denna
summa lades till den nyss nämnda, 2,500 kronor, som utgjorde den fak¬
tiska stegringen för år 1895 i oundvikliga, årliga utgifter, utvisade sam¬
manlagda beloppet, 3,364 kronor, eller i rundt tal 3,500 kronor, den för¬
höjning, som erfordrades i institutets allmänna materielanslag, om ej brist
skulle uppstå derå, och lärarekollegiet hade derför anhållit, att en dylik
förhöjning måtte varda af Riksdagen äskad.
Vidare hade iärarekollegiet anhållit, att till täckande af den brist å
2,851 kronor 98 öre, som uppkommit under åren 1894 och 1895 och som
det icke stått i lärarekollegiets magt att undvika, ett tillfälligt anslag
måtte varda å extra stat af Riksdagen äskadt.
Men enligt lärarekollegiets förmenande vore det uppenbart, att en
icke obetydlig brist uti ifrågavarande anslag måste uppstå äfven för näst¬
lidna och innevarande år, ehuru denna icke kunde vid tiden för aflåtandet
af lärarekollegiets framställning till siffran bestämmas. Såsom af nyss
lemnade utredning framginge, kunde den emellertid för hvartdera året
icke beräknas till lägre belopp än 3,000 kronor; och kollegiet ansåge sig
derför nödgadt att ytterligare hemställa, att två förslagsanslag å minst
3,000 kronor hvartdera måtte anvisas för att i mån af behof användas
till täckande af de brister, som för åren 1896 och 1897 kunde uppkomma
a materielanslaget, sedan samma brister efter räkenskapernas afslutande
blifvit till siffran kända.
Med öfverlemnande af ifrågavarande framställning och under åbe¬
ropande af hvad lärarekollegiet i densamma upplyst och andragit, hade
universitetskanslern hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska,
att det nuvarande allmänna materielanslaget höjdes med 3,500 kronor,
eller till 18,500 kronor för år;
Statsutskottets Xltlåtande N:o 9.
33
att på extra stat beviljades ett belopp af ‘2,850 kronor för betäckande
af den brist, som för åren 1894 och 1895 uppstått å detta anslag; samt
att likaledes på extra stat beviljades två förslagsanslag till belopp af
3,000 kronor hvartdera, att i mån af behof användas till betäckande
af brist, som för hvartdera af åren 1896 och 1897 kunde uppkomma a
in aterielan slaget.
Den redogörelse, som af lärarekollegiet lemnats för de förhallanden,
som i följd af Karolinska institutets under de senare åren allt mera om¬
fattande verksamhet stegrat utgifterna och gjort det nuvarande allmänna
materielanslaget alldeles otillräckligt, syntes departementschefen fullt ådaga¬
lägga behofvet af en ökning i detta anslag. I likhet med kanslern ansåge
departementschefen derför nödvändigt, att dels berörda anslag höjdes till
det af lärarekollegiet ifrågasatta belopp, dels oek den brist, som å anslaget
uppstått, vederbörligen fyldes. Departementschefen ansåge dock för när¬
varande icke lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som
ännu icke kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt
lärarekollegiet att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats,
inkomma med förnyad framställning i detta afseende.
Otillräckligheten af ifrågavarande anslag synes väl vara till fullo
styrkt, men utskottet har dock icke funnit sig öfvertygadt derom, att
anslaget behöfver ökas med hela det belopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits,
utan anser förhöjningen kunna begränsas till 2,500 kronor, motsvarande i
rundt tal det belopp, hvartill bristen i anslaget högst uppgått.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förslaget om anvisande
å extra stat af medel till täckande af den för åren 1894 och 1895 i an¬
slaget uppkomna brist och under punkt 54:o här nedan gör hemställan
derom, får nu hemställa,
att Kongl. Maj:ts framställning om höjning af Karo¬
linska mediko-kirurgiska institutets å ordinarie stat upp¬
förda allmänna materielanslag må på det sätt bifallas,
att Riksdagen höjer detta anslag från 15,000 kronor till
17,500 kx-onor, eller med 2,500 kronor.
13:o. Kongl. Makt har under förevarande hufvudtitel föreslagit Riks-^-™»^ till
.. , . Ö i i. i* i tandläkare-
(lagen (dels 1 punkt 1 J .O. undervisnin-
att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-?»*** «»•*>«'><'«•
ärenden den 14 januaiä 1897 oinförmälda aflöningsstat för tandläkare- [ll.J
institutet, bevilja för tillämpning af densamma ett under anslagen till
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. b
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
34
Karolinska mediko-kirurgiska institutet, med särskild rubrik: Tandläkare-
institutet, uppförd t ordinarie anslag å 15,700 kronor, äfvensom medgifva,
att de för tva extra ordinarie professorer vid tandläkareinstitutet afsedda
ålderstillägg finge utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålders-
tillägg;
dels ock i punkt 50:o:
att för den första inredningen af lokaler för det föreslagna tand¬
läkareinstitutets poliklinik och laboratorium på extra stat för år 1898 anvisa
ett belopp af 5,000 kronor.
Efter en allmän redogörelse för tandläkarekonstens utveckling i vårt
land har departementschefen i statsrådsprotokollet omnämnt de åtgärder,
som vidtagits, och de framställningar, som gjorts, för åvägabringande
genom statens försorg af en ordnad tandläkareundervisning.
Departementschefen. har i sådant afseende meddelat, att Kongl.
Maj:t i statsverkspropositionen till 1884 års Riksdag föreslagit, dels att
föi uppehållande i hufvudstaden af en poliklinik för tandsjukdomar, hvarest
tandläkareelever jemväl skulle erhålla undervisning, måtte beviljas ett årligt
anslag från och medlar 1885 af 4,000 kronor, att användas enligt angifna
grunder, dels att pa extra stat för år 1885 måtte anvisas ett belopp af
2,415 kronor till anskaffande af instrument och mobilier för den föreslagna
institutionen.
I anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning yttrade Riksdagen
i skrifvelse^ den lo maj 1884, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel, att, enär behofvet af särskild undervisning
i tandläkarekonsten icke kunde betviflas, Riksdagen icke funnit skäl till
annan erinran mot . Kongl. Maj:ts framställning, än att det synts Riks¬
dagen vara för tidigt att da uppföra de begärda medlen på ordinarie
stat. Riksdagen biföll fördenskull på det sätt Kongl. Maj:ts berörda fram¬
ställning,. att Riksdagen för inrättande och uppehållande under år 1885
af den ifrågasätta polikliniken, hvarest tandläkareelever jemväl skulle
erhålla undervisning, för samma år stälde till Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag af 4,000 kronor; hvarjemte Riksdagen, med bifall till
hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, anvisade ett belopp af 2,415 kronor
till anskaffande af erforderliga instrument och mobilier för den omför-
mälda polikliniken. Riksdagen har sedermera allt hitintills år efter år på
extra stat beviljat 4,000 kronor till denna polikliniks uppehållande.
Vidare anför departementschefen:
På sätt framginge af den utaf medicinalstyrelsen den 28 november 1884
faststälda plan för omförmälda poliklinik, afsåge densamma, så vidt under¬
visningen anginge, allenast att bereda tillfälle åt blifvande tandläkare att
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
35
inhemta för yrkets utöfning nödiga praktiska kunskaper. Den teoretiska
underbyggnaden måste alltså till väsentligaste delen på enskild väg för-
värfvas. Derjemte vore den s. k. protesen — det mekaniskt-tekniska arbetet,
hvartill hörde förfärdigande och insättning af konstgjorda tänder m. in. —
förlagd utom området för anstaltens verksamhet.
Vid polikliniken vore anstälda en förste lärare, tillika föreståndare, och
en andre lärare, hvilka båda skulle vara i riket legitimerade läkare eller
tandläkare. Förste läraren handledde och undervisade studerande vid
behandlingen af munnens och tändernas sjukdomar samt föreläste en timme
i veckan öfver kirurgi och patologi till den utsträckning dessa ämnens
tillämpning inom tandläkarekonsten kräfde. Andre läraren handledde och
undervisade de studerande i tandfyllningar och tandregleringar med dertill
hörande operationer och obturatorers förfärdigande samt föreläste en
timme i veckan öfver dithörande ämnen. Närmaste inseendet öfver an¬
stalten utöfvades af en styrelse, sammansatt af examinatorerna i tandläkare-
examen samt de vid kliniken anstälde lärare. Studerande vid polikliniken
erlade för hvarje termin en afgift, som, på förslag af poliklinikstyrelsen,
faststäldes af medicinalstyrelsen och för närvarande utgjorde 50 kronor, hvar¬
jemte desse studerande sjelfve måste hålla sig med instrument och plom-
beringsmateriel.
Beträffande de särskilda examina, hvilka den, som ville blifva tandläkare,
hade att efter mogenhetspröfningen undergå, mötte först den s. k. tand¬
läkarekandidat- eller medhjelpareexamen. Denna examen förrättades af be¬
hörig tandläkare i närvaro af eu läkare, hvilken afgåfve vitsord, huruvida
den profvande egde den kunskap och färdighet, att han finge såsom med¬
hjelpare förklaras. Pröfningen verkstäldes dels genom praktiskt prof, be¬
stående i förfärdigande af ett vanligt tandarbete, utfördt på af examinator
öfverlemnad modell, dels genom muntligt förhör, omfattande såväl de
allmänna grunderna för tandarbetens verkställande som elementerna i fysik
och kemi. Berörda pröfning kunde försiggå å hvilken ort i riket som helst.
Den egentliga tandläkareexamen, som endast kunde ega rum i hufvudstaden,
anstäldes af två dertill af medicinalstyrelsen förordnade läkare och eu
tandläkare. Den sistnämnde hade till en början utsetts af hufvudstadens tand¬
läkare, men förordnades numera sedan år 1888 af medicinalstyrelsen, och
hade till examinator i regeln tagits andre läraren vid polikliniken för
tandsjukdomar. Alltsedan år ! 889 förordnades jemväl åt medicinalstyrelsen
två tandläkare att såsom censorer vara den examinerande tandläkaren be-
hjelplige vid bedömandet och, så vidt möjligt, öfvervakandet af de för¬
beredande praktiska profven. De båda läkare, som deltoge i tandläkare¬
examen, förhörde examinanden i de delar, som hörde till anatomi och kirurgi,
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
deri examinerande tandläkaren pröfvade hans skicklighet i tandläkarekonstens
utöfning. Äfven i denna examen skedde pröfningen dels genom ett förberedande
praktiskt prof, dels genom muntligt förhör. Det praktiska profvet, som
utfördes under inseende af den för året till examinator utsedde tandläkaren
och å af honom anvisad plats, bestode dels i förfärdigande af ett enklare
och ett mera sammansatt tandarbete, dels i verkställandet af tandoperationer
i allmänhet. Det muntliga förhöret, vid hvithet de verkstälda profarbetena
först skulle granskas och godkännas, omfattade ansigtets. tändernas och tand¬
köttets jemte hela munhålans anatomi och fysiologi, behandlingen af tän¬
dernas och tandköttets sjukdomar samt tillredningen och verkan af de
olika tandläkemedlen äfvensom kännedomen af tandoperationsinstrumenter
m. in. Befunnes den pröfvade besitta för konstens utöfning erforderlig kun¬
skap och färdighet, insändes det vid pröfningen i frågor och svar affattade
protokollet till medicinalstyrelsen, som afgjorde, huruvida tillståndsbref finge
för den pröfvade meddelas. Sådant bref utfärdades af medicinalstyrelsen.
Departementschefen, som å. sid. 52—56 i statsrådsprotokollet redo¬
gjort för de åtgärder, som i åtskilliga främmande länder vidtagits för ut¬
bildningen af tandläkare, har härefter öfvergått till frågan om förändrad
anordning af tandläkareundervisningen i Sverige.
Genom skrifvelse från medicinalstyrelsen den 7 november 1888 hade
— yttrar departementschefen — styrelsen för polikliniken för tandsjuk¬
domar anmodats att till medicinalstyrelsen inkomma med förslag till än¬
drade föreskrifter dels i gällande ordning för tandläkarekonstens utöfning,
dels i fråga om tandläkareelevers och medhjelpares undervisning och pröf¬
ning samt angående undervisningen vid polikliniken jemte i samband
dermed stående frågor. Poliklinikstyrelsen hade med anledning häraf
uppdragit åt sina båda tandläkaremedlemmar, O. Ulmgren och C. Rosander,
att jemte hoftandläkaren F. Berggren utarbeta ett förslag dels till ändring
af de i ämnet gällande författningar, dels till utsträckning af undervis¬
ningen och examinationen i öfverensstämmelse med tandläkarekonstens
nuvarande ståndpunkt och svenska tandläkarecorpsens önskningar. Sedan
komiterade fullgjort sitt uppdrag, hade poliklinikstyrelsen upptagit frågan
till handläggning. Man hade dervid enats om att, med hänsyn till den
utveckling odontologien numera vunnit och de fordringar densamma stälde
på utöfvarne af tandläkarekonsten, undervisningen vid polikliniken ej vore
tillfyllestgörande. Poliklinikstyrelsen hade emellertid ansett sig icke ega
kompetens att yttra sig om det tillmötesgående, som borde för de odonto¬
logiska studierna påräknas från de medicinska fakulteternas sida, ej heller
att med allmän sakkännedom diskutera detaljfrågorna inom tandläkare¬
undervisningen. Fördenskull hade poliklinikstyrelsen afböjt det uppdrag,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
37
som blifvit densamma tilldeladt, men öfverlemnat till medicinalstyrelsen
dels en öfversigt öfver tandläkareundervisningen i utlandet, dels det ut¬
låtande och förslag, som afgifvits af den utaf poliklinikstyrelsen till¬
satta koinitén. För innehållet i detta utlåtande redogöres a sid. 57 i stats¬
rådsprotokollet, hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.
Poliklinikstyrelsens omförmälda skrifvelse jemte dervid fogade hand¬
lingar hade sedermera öfverlemnats af medicinalstyrelsen till lärarekollegiet
vid Karolinska institutet, med begäran att kollegiet måtte i anledning af hand¬
lingarnas innehåll meddela yttrande om möjligheten af en tandläkareskolas
inrättande i förbindelse med Karolinska institutet, hvilket, med hänsyn till
vigten och betydelsen af denna undervisningsgren, skulle ega ledningen
och öfverinseendet öfver skolan samt ombesörja examenspröfningen vid
densamma. Ytterligare hade medicinalstyrelsen till lärarekollegiet öfver¬
lemnat dels en af V. Bensow och H. Carlson, såsom föreståndare för ett numera
nedlagdt enskilt tandläkareinstitut i Göteborg, till styrelsen ingifven skrift
med förslag till ändringar i gällande stadganden angående tandläkare-
konstens utöfning samt till undervisningens ordnande, dels ock en åt
Kongl. Maj:t till medicinalstyrelsen remitterad ansökning om rättighet för
nyssnämnda tandläkareinstitut i Göteborg att anställa tandläkareexamen,
hvilken ansökning åtföljts af deröfver afgifvet yttrande af examinatorerna
i tandläkareexamen.
Lärarekollegiet hade uppdragit åt Karolinska institutets rektor, professor
A. Key, att jemte professorerna J. Berg, grefve K. A. H. Mörner och
R. Tigerstedt samt t. f. professorn A. Lindström till förberedande be¬
handling företaga det ärende, hvaruti medicinalstyrelsen begärt lärare¬
kollegiets yttrande. 1 det utlåtande, som desse komiterade afgifvit, hade
lärarekollegiet i en till medicinalstyrelsen afiåten skrifvelse den 22 septem¬
ber 1892 förklarat sig instämma. Två ledamöter af kollegiet, nemligen
dåvarande professorerna C. J. Rossander och E. Ödmansson, hvilka numera
afgått från sina lärarebefattningar, hade varit skiljaktige och åberopat särskilda
yttranden, hvilka återfinnas å sid. (il och 62 i statsrådsprotokollet.
I komiterades nyssnämnda utlåtande hade anförts bland annat, att tand¬
läkareyrket numera börjat utvecklas från ett skramessigt handtverk till en val
begränsad specialgx^en af den kirurgiska vetenskapen. Denna utveckling i
vetenskaplig rigtning hade tvifvelsutan sin rot i samhällets ökade kraf på.
tandläkarnes grundligare utbildning. I de flesta kulturländer både också i våra
dagar åtgärder vidtagits för att afhjelpa de allt mer kända och erkända
bristerna i tandläkarnes utbildning. Hos oss vore emellertid för närvarande
föga gjordt för en tidsenlig sådan utbildning. Vid polikliniken för tandsjuk¬
domar kunde på grund af statsanslagets knapphet endast en del af den
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
praktiska undervisningen lemnas ocli detta blott åt ett mycket begränsadt
antal elever. De öfrige vore hänvisade till att helt och hållet eller delvis
söka sin utbildning hos praktiserande tandläkare. Det läge i öppen dag,
att någon likformighet i undervisningen ej på detta sätt kunde vinnas.
Och den privata, ofta rätt bristfälliga undervisningen kunde af tandläkare-
eleverna ej erhållas utan högst betydliga kostnader, uppgående till 2,000
—3,000 kronor. Komiterade kunde derför ej annat än till fullo erkänna
det berättigade i det upprepade krafvet på en offentlig undervisnings¬
anstalt för tandläkare, vid hvilken såväl studier som examina kunde full¬
göras. Komiterade instämde ock deruti, att hos oss, likasom på de flesta
ställen utomlands, en dylik läroanstalt bäst och billigast kunde upprättas
i samband med ett medicinskt läroverk. Då emellertid våra universitets¬
städer ännu e,j torde kunna erbjuda ett för den praktiska undervisningens
behof tillräckligt stort och omvexlande sjukmaterial, syntes det komiterade
utan tvifvel lämpligast, att, såsom ock medicinalstyrelsen ifrågasatt, ett
dylikt läroverk inrättades i samband med Karolinska institutet.
Beträffande ordnandet af en sådan tandläkareskola och särskildt dess
förhållande till nämnda institut syntes det komiterade lämpligt, att lärare¬
kollegiet tillsvidare afgåfve ett förslag endast i allmänna drag, och komi¬
terade ville för sin del framhålla några punkter såsom de väsentligaste i
ett sådant förslag. Den hos oss gällande bestämmelsen om obligatorisk
mogenhetsexamen för tillträdet till tandläkarestudierna ansåge komiterade
som ett oeftergifligt vilkor för hvarje samarbete mellan tandläkareskolan
och det medicinska läroverket. Först med den derigenom förvärfvade in¬
tellektuella utvecklingen kunde enligt komiterades mening den studerande
blifva i stånd att följa en undervisning af den vetenskaplighet, som odon¬
tologiens nuvarande utveckling kräfde. Endast så kunde särskild inträdes¬
examen eller annan förberedande pröfning lämpligen undvikas. Derigenom
hindrades vidare, enligt komiterades åsigt, på det enklaste och bäste sätt
en alltför stor omogenhet i ålder hos den i praktiken utträdande tand¬
läkaren. Liknande fordringar hade ock uppstälts på de flesta håll, der
tandläkareundervisningen redan ordnats på ett tidsenligt sätt. Efter tagen
kännedom om hittills föreliggande förslag till undervisningens och examina¬
tionens lämpliga ordnande ansåge sig komiterade böra föreslå några all¬
männa grunder för eu dylik skolas verksamhet, dervid utgående från den
åsigten, att denna skola borde vara så inrättad, att den mägtade meddela
hela den för tandläkare erforderliga utbildningen, således äfven den me-
kaniskt-tekniska delen deraf, protésläran. Dessa grunder vore, ordagrant
återgifna, följande:
»1. Tandläkareskolan vid Karolinska institutet skall såsom fullständig
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
39
läroanstalt, besörja den nödvändiga såväl teoretiska som praktiska tand¬
läkareundervisningen och detta i den utsträckning, att vårt lands hela
behof af tandläkare kan tillgodoses. Vid skolan anställas derjemte alla
för vinnande af legitimation som svensk tandläkare erforderliga examina
med undantag af mogenhetsexamen.
2. Skolan står under Karolinska institutets styrelse och förvaltning.
Dess verksamhet öfvervakas af en inspektor, som bör vara en af institutets
professorer. Närmast handhafvas skolans angelägenheter af dess lärareråd,
hvari inspektor är ordförande och skolans samtlige lärare medlemmar. Alla
vigtigare till tandläkareskolan, dess undervisning och ekonomi hörande
frågor förberedas af lärarerådet och underkastas derefter Karolinska insti¬
tutets lärarekollegii utlåtanden och beslut. Vid lärarekollegii samman¬
träden ega skolans ordinarie lärare säte och stämma i alla der förekom¬
mande till tandläkeriet hörande frågor.
3. För inskrifning vid tandläkareskolan, som endast sker vid hvarje
läsetermins början — terminsindelningen är densamma som vid Karolinska
institutet — fordras aflagd godkänd mogenhetsexamen.
4. Undervisningen vid skolan ordnas efter en bestämd, af kanslern
faststäld plan, och synes oss en fullständig kurs kunna lämpligen genomgås
pa å ar.
Den teoretiska undervisningen meddelas i form af ordnade kurser i
förening med nödiga, laborationer och dissektionsöfningar. Dessa kurser
anordnas vid Karolinska institutets fysiologiska, kemiska och anatomiska
institutioner och bestridas af lärare, hvilka af kanslern förordnas på förslag
af lärarekollegium. Ämnesgrupperingen torde lämpligen blifva l:o) fysik,
allmän och speciel fysiologi; 2:o) kemi, metallurgi och läkemedelslära;
3:o) normal allmän och speciel anatomi och histologi; samt 4:o) allmän
patologi och speciel kirurgisk patologi. — För alla dessa undervisnings¬
kurser erlägga de studerande till vederbörande lärare eu på lärarekollegii
förslag af kanslern faststäld afgift, och åtnjuta dessa lärare alltså ingen
lön af staten.
Den praktiska undervisningen meddelas dels i form af kortare kurser,
dels som fortgående poliklinisk undervisning, dels medelst laborationer.
För att denna undervisning må kunna på ett fullt betryggande sätt till¬
godoses, måste skolan vara i besittning dels af eu poliklinik, hvilken bör
ega tillräckligt rymliga och lämpligt inredda lokaler med passande läge
och nödig utredning, dels af ett lämpligt inredt laboratorium för de me-
kaniskt-tekniska öfningarna. För bestridande af hit hörande undervisning
anställas, i stället för de två lärarne, som redan nu äro anstälda vid sta¬
tens poliklinik för tandsjukdomar, tre lärare med följande ämnesfördelning.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
En af dem leder såsom föreståndare för polikliniken den polikliniska tjenst-
göringen och undervisar i dental kirurgi och terapi. En gifver praktiska
kurser i tandfyllning och tandreglering. Den tredje förestår det mekaniskt-
tekniska laboratoriet och undervisar i mekanisk tandteknik och obturato-
rers förfärdigande (protésläran). Dessa tre lärare äro de enda ordinarie.
För kompetens till dessa platser fordras att vara legitimerad tandläkare.
För öfrigt sker tillsättningen af dessa tjenster enligt samma grunder, som
gälla för tillsättandet af professorer vid Karolinska institutet: de utnämnas
af Kong! Maj:t och aflönas af staten.
För deltagandet i de praktiska öfningarna betala de studerande till
läroverket lämpliga, på lärarekollegii förslag af kanslern faststälda afgifter.
5. Vid hvarje läsetermins slut anställas af skolans lärare såsom exami-
natorer inför en examensnämnd de föreskrifna examina. Nämnden utgöres
dels af tvenne, af lärarekollegium utsedde professorer vid Karolinska in¬
stitutet, dels af minst en legitimerad tandläkare, som likaledes utses af
lärarekollegiet. Den sistnämnde bör ock som censor biträda vid bedöman¬
det af de tekniska profarbetena.»
Vidare hade komiterade yttrat, att inrättandet af en tandläkareskola efter
eu sådan plan som den sålunda framlagda enligt komiterades åsigt visser¬
ligen måhända ej skulle för Karolinska institutet medföra någon direkt
fördel, men att, då skolan komme att erhålla sitt eget lärareråd och endast
skolans vigtigaste angelägenheter skulle dragas inför Karolinska institutets
lärarekollegium, skolans förvaltning icke borde blifva för institutet allt för
betungande. Ett begagnande på lämpliga tider af en del bland Karolinska
institutets institutioner syntes ej heller vålla några större olägenheter.
Genom förverkligandet af den framlagda planen skulle, enligt komiterades
mening, staten ändtligen kunna tillmötesgå de rättmätiga krafvel! på tand¬
läkareutbildningens tidsenliga ordnande i vårt land. Komiterade ansåge
ock, att detta mål skulle härigenom nås med de relativt minsta uppoff¬
ringarna; ty hvad som kräfdes vore blott ett anslag för en gång för upp¬
rättandet af en lämplig poliklinik och ett laboratorium samt medel för
bestridande af den årliga kostnaden för aflöning af tre ordinarie lärare
äfvensom nödig assistens och betjening tillika med utgifterna för lokalernas
och inredningens underhåll. Alla öfriga kostnader skulle bestridas genom
de studerandes afgifter.
Sedan lärarekollegiets omförmälda yttrande med dervid fogade reserva¬
tioner och komiterades betänkande inkommit till medicinalstyrelsen, hade
styrelsen i ny skrifvelse till lärarekollegiet anhållit, att detta måtte meddela
uppgift på de sannolika kostnaderna för lärarepersonal till den ifrågasatta
tandläkareskolan och för den föreslagna institutionen i dess helhet. I an¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
41
ledning häraf hade lärarekollegiet uppdragit åt samma komiterade, som förut
afgifvit yttrande i ärendet, att åstadkomma utredning i omförmälda af-
seenden. Denna i förnyadt utlåtande afgifna utredning hade i mars 1893
blifvit af lärarekollegiet, hvilket ansett sig icke vara i tillfälle att i detalj
granska de af komiterade uppgjorda beräkningarna, såsom svar å medicinal¬
styrelsens sistberörda framställning till styrelsen öfverlemnad tillika med
ett af professor Rossander vid ärendets föredragning i lärarekollegiet af-
gifvet yttrande.
Ur det af omförmälda komiterade afgifna förnyade utlåtande meddelas i
statsrådsprotokollet följande. I samråd med en fackman och med ledning af
de nuvarande staterna dels vid polikliniken för tandsjukdomar, dels vid
veterinär- och farmaceutiska instituten äfvensom vid Karolinska institutet
hade komiterade sökt göra en beräkning öfver totalkostnaderna för den
föreslagna skolan enligt den plan, som framlagts genom lärarekollegiets
skrifvelse till medicinalstyrelsen den 22 september 1892. Af lärarne vid
tandläkareskolan skulle, jemlikt nämnda plan, endast de tre ordinarie er¬
hålla lön af staten, och af dem komme läraren i den s. k. protésen att
få den trägnaste tjenstgöringen å lärorummet, Den af dessa tre lärare,
som vid polikliniken skulle meddela undervisning i dental kirurgi och
terapi, komme att i egenskap af poliklinikens föreståndare blifva upptagen
jemväl under mellanterminerna och således få ett mera omfattande arbete
än läraren i tandfyllning och tandreglering. Alla dessa lärares tjenst¬
göring skulle dels genom terminernas förlängning, dels genom större under-
visningsskyldighet, medan terminerna påginge, blifva betydligt ökad mot
hvad nu vore fallet. En hvar af dem syntes ock oundgängligen behöfva
en assistent med fast arfvode af staten.
Hvad anginge den teoretiska undervisningen, hade föreslagits en ämnes-
gruppering, enligt hvilken den skulle under loppet af ett läsår meddelas
i fyra kurser. Äfven om antalet lärare kunde reduceras, derigenom att
en och samma lärare gåfve flera af dessa kurser, eller äfven om ämnes-
grupperingen faktiskt kunde blifva en annan än den föreslagna, ansåge
komiterade icke, att antalet kurser kunde nedbringas under hvad som
föreslagits; och hade komiterade tänkt sig, att det nödiga kunskapsmåttet
i en hvar af de uti lärarekollegiets skrifvelse den 22 september 1892 om¬
förmälda kurserna 1, 2 och 4 borde kunna bibringas genom 20—24
lektionstimmar, fördelade med 2 timmar i veckan. Derigenom skulle
under höstterminen kunna medhinnas två och under vårterminen åter¬
stående två kurser. Kursen 3, i normal allmän och speciel anatomi och
histologi, blefve naturligen den långvarigaste, såsom omfattande både
dissektioner och teoretisk undervisning. Några praktiska öfningar och
Bill. till Rikstl. Prat. 1897. 4 Sand. I Afd. 7 Häft. C
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
laboratorier i samband med de öfriga tre kurserna hade komiterade ej
ansett nödiga. Deremot borde lärarnes föredrag i dessa kurser belysas
med experiment samt förevisningar, och för betäckandet af material¬
kostnaderna för dessa ville komiterade föreslå en till vederbörande insti¬
tution gående afgift af hvarje kursdeltagare. För bestämmandet af af-
gifternas storlek ville komiterade lägga till grund de brukliga afgifterna
lör privatkurser, hvilka gifvits åt tandläkareelever af amanuenser och pro¬
sektor vid Karolinska institutet.
Bestämmandet af examensafgifterna hade ledt komiterade till att
närmare än förut tänka sig in i anordningen af sjelfva examina, och hade
det synts komiterade lämpligast, att vid tandläkareskolan två examina af-
lades. Den första eller teoretiska examen borde undergås efter ett läsår.
Som i denna examen icke skulle ingå några specielt odontologiska läro¬
ämnen, kunde densamma bäst afläggas vid Karolinska institutet inför en
af två professorer vid detsamma bestående nämnd och med samtliga kurs-
gifvare som examinatorer. Likasom vid öfriga examina vid Karolinska
institutet borde vid ifrågavarande examen erläggas en anmälningsafgift af
15 kronor till institutets lärarekollegii kassa. Den andra, praktiska eller
tandläkareexamen skulle afläggas efter slutad tre-års kurs inför en nämnd,
bestående af en professor vid institutet samt en eller två legitimerade
tandläkare och med tandläkareskolans ordinarie lärare såsom examinatorer.
Vid anmälan till denna examen borde likaledes hvarje examinand erlägga
en afgift, hvilken dock skulle gå till tandläkareskolan och åtminstone
delvis användas till aflöning åt nämndens ledamöter. Om beloppet af
denna afgift ville ej komiterade yttra sig, men densamma syntes dock
böra blifva betydligt lägre än den nu utgående examensafgiften, 50 kronor
för hvar examinand, enär all skyldighet för examensnämndens medlemmar
att öfvervaka examinanderna under utförandet af de praktiska profven
kunde bortfalla. Examinatorerna. sjelfva skulle ej erhålla någon ersättning
vare sig vid den teoretiska eller vid den praktiska examen.
Slutligen ansåge komiterade, att, då förvaltningen af en institution
af den omfattning som den föreslagna nödvändigtvis komme att medföra
ej obetydliga kansligöromål, ett särskildt anslag för dessa göromåls be¬
stridande blefve nödvändigt. Den del af nämnda arbete, som komme på
en kamrerares lott, kunde uppdragas åt Karolinska institutets kamrerare
mot någon förhöjning i hans arfvode. Detsamma kunde ock gälla om
sekreteraregöromålen, derest institutets sekreterare funnes villig att vara
äfven lärarerådets protokollsförare. I motsatt fall borde det härför före¬
slagna arfvodet lämpligen utgå till en notarie, som då finge anställning
vid Karolinska institutets kansli.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
43
Med tillämpning af hvad komiterade sålunda anfört och iakttagande
af i öfrigt erforderliga anslagsbehof ville komiterade framlägga följande
kostnadsförslag för tandläkareundervisningens bestridande vid Karolinska
institutets tandläkareskola.
1. Från staten utgående anslag:
Arfvode åt inspektor ............................................. kr. 400: —
» » poliklinikföreståndaren ......................... » 4,000: —
» » dennes assistent .............. » 500: —
» » tandfyllningsläraren ............................ » 3,500: —
» » dennes assistent...................................... ;> 500: —
» » protésläraren......................................... » 4,500: —
» » dennes assistent ...................................... » 900: —
» » kamrerare............................................... » 200: —
» » notarie ................................................... * 200: —
» » vaktmästare............................................ » 1,000: — 15,700: —
Lokalens uppvärmning och belysning samt vatten¬
förbrukning ............................................................ * 2,000:
Materialanslag.............................................................. * 1,500: 5,800: —
Summa kronor 21,500: —
2. Från de studerande utgående af gifter:
För kursen i fysik och fysiologi:
åt läraren ....................................................................... kr. 25: —
för undervisningsmateriel ........................................... » 5: — 30: —
» kursen i kemi, metallurgi och läkemedelslära:
åt läraren ...................................................................... kr. 25:
för undervisningsmateriel .......................... 8 5: — 30: —
» kursen i anatomi och histologi jemte dissektioner:
åt läraren ........................................................................ kr. 40:
för materiel.......................... » 10; 50: —
» kursen i allmän patologi och speciel kirurgisk
patologi jemte bakteriologi:
åt läraren .................................................................. kr. 25: —
för materiel.................................................................... 8 5: — 30: —
Examensafgift för den teoretiska examen..................................... kr. 15: —
» » » praktiska » ......................................... 8 x
För deltagande i de praktiska öfningarna vid polikliniken och
protéslaboratoriet ................................................................ 9 y
Summa kr. 155 +x-F y.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Enligt detta förslag skulle alltså hela det behöfliga årliga statsunder¬
stödet belöpa sig till 21,500 kronor, eller ett tillskott af 17,500 kronor
till hvad staten redan utgåfve för tandläkareundervisningen. Detta belopp
ansåge komiterade vara ganska måttligt, då genom förverkligandet af den
framlagda planen det erkända krafvel på ett tidsenligt ordnande af tand¬
läkareundervisningen i vårt land enligt koiniterades öfvertygelse skulle
fullt tillgodoses. För de studerande skulle efter denna plan kostnaderna
för utbildningen till tandläkareyrket reduceras till ungefär yi0 af de
nuvarande, enär de enligt komiterades beräkning skulle komma att in¬
skränka sig till 200'—250 kronor.
Någon närmare beräkning af kostnaderna för första inredningen af
polikliniken och laboratoriet hade komiterade ej ansett sig kunna fram¬
lägga, men trodde dock, på grund af inhemtade upplysningar, att ett an¬
slag för en gång af 5,000 kronor borde vara fullt tillräckligt för sagda
ändamål.
I detta sammanhang har departementschefen äfven redogjort för två
i början af år 1893 till medicinalstyrelsen inkomna skrifvelser, den ena
från svenska tandläkaresällskapet, den andra från den af tandläkare¬
studerande stiftade odontologiska föreningen. I den af svenska tandläkare¬
sällskapet aflåtna skrifvelsen uttalades sällskapets anslutning till Karolinska
institutets lärarekollegii utlåtande af den 22 september 1892. Det fram-
hölles, att denna lösning af frågan skulle för staten medföra de minsta
möjliga kostnader, som kunde ifrågakomma för ett tillfredsställande
och tidsenligt ordnande af tandläkareundervisningen, samt att redan
förut vid upprepade tillfällen tandläkarecorpsen önskat tandläkareunder¬
visningens förläggande till någon af våra medicinska högskolor. Odonto¬
logiska föreningens nyssnämnda skrifvelse betonade äfven önskvärdheten
af att det utaf Karolinska institutets lärarekollegium framlagda förslag
blefve genomfördt.
Med anledning af hvad sålunda förekommit i fråga om tandläkare-
undervisningens ordnande hade medicinalstyrelsen i september 1893 aflåtit
framställning i ämnet till Kongl. Maj:t. Dervid hade medicinalstyrelsen
yttrat, bland annat, att tandläkareundervisningens nuvarande brister och
föga tidsenliga beskaffenhet otvifvelaktigt kräfde, att förändringar deri
snarligen vidtoges, samt att inrättandet af en tandläkareskola i hufvud-
staden i samband med Karolinska institutet syntes lämpligast kunna upp¬
fylla fordringarna på ett ändamålsenligt ordnande af ifrågavarande under¬
visning. Med hänsyn till förut derför åberopade skäl äfvensom vigten för
landets invånare deraf, att ett tillräckligt antal kunnige legitimerade
tandläkare måtte kunna påräknas att för skäligt pris betjena allmän¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
45
heten, jemväl den mindre bemedlade, ansåge sig medicinalstyrelsen böra
i hufvudsak bos Kongl. Maj:t förorda omförmälda, af institutets lärare¬
kollegium framlagda förslag. Medicinalstyrelsen tillstyrkte derför, att
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition dels ombett årligt
anslag på ordinarie stat af 21,500 kronor för anordnande vid Karolinska
institutet af en tidsenlig tandläkareundervisning, dels ock om ett anslag
för en gång af 5,000 kronor till inredning af undervisnings- och arbets¬
lokaler.
Derest Kongl. Maj:t emellertid ansåge tillräckliga skäl ej föreligga för
ett ofördröjligt genomförande af den åsyftade förändringen i dess helhet,
hade medicinalstyrelsen föreslagit, att Karolinska institutet skulle, på sätt
i statsrådsprotokollet närmare angifves, öfvertaga ledningen och öfver-
vakandet af tandläkareundervisningen i dess helhet.
Karolinska institutets lärarekollegium, som fått sig anbefaldt att afgifva
yttrande öfver medicinalstyrelsens sistberörda förslag, hade till följd häraf
den 23 november 1893 afgifvit utlåtande och deruti af skäl, som finnas
anförda å sid. 67 och 68 i statsrådsprotokollet, hemstält, att samma förslag
ej måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. I denna hemställan
hade universitetskanslern i afgifvet yttrande förklarat sig instämma.
Medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag hade föredragits inför Kongl.
Maj:t den 30 december 1893, men då icke föranledt någon åtgärd. Samma
öde hade drabbat det om tandläkareundervisningens fullständiga ordnande
väckta förslaget, då det under de två följande åren återupptagits i medi¬
cinalstyrelsens skrifvelser angående medicinalverkets behof. Äfven i den
angående nämnda behof af medicinalstyrelsen den 28 september 1896 till
Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse hade medicinalstyrelsen satt i fråga, att tand¬
läkareundervisningen i sin helhet skulle omorganiseras. Efter erhållen remiss
hade universitetskanslern den 14 oktober 1896 till Kongl. Maj:t afgifvit
utlåtande i ämnet och dervid tillstyrkt, att förenämnda, af Karolinska in¬
stitutets lärarekollegium förordade förslag till fullständigt ordnande af
tandläkareundervisningen måtte af Kongl. Magt godkännas såsom grund
för ordnande af en sådan undervisning, äfvensom att nödiga medel
för förslagets genomförande måtte af Riksdagen utverkas. Såsom stöd för
detta sitt tillstyrkande hade kanslern dels åberopat hvad lärarekollegiet an¬
fört ej mindre i afseende på vigten och betydelsen af tandläkarebildningens
ordnande än med hänsyn till de rättmätiga kraf, som numera stäldes på den
samma, dels ock fäst uppmärksamheten derpå, att dessa kraf vunnit i styrka
genom den erfarenhet, som framgått ur senaste tidens undersökningar
öfver tandrötans utbredning bland ungdomen i vårt lands offentliga skolor.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.
För egen del bar departementschefen yttrat:
Den af universitetskanslern berörda frågan om tandrötas förekomst
hos skolungdom hade först på de sista åren gjorts till föremål för under¬
sökning så väl i främmande länder som i vårt eget. Resultatet af dessa
undersökningar hade öfver allt blifvit, att nämnda sjukdom nått en synner¬
ligt stor utbredning. Hos oss hade visserligen mera omfattande under¬
sökningar i nämnda hänseende, om än åtgärder derför vidtagits, ännu ej
hunnit fullbordas; men från ett par håll förelåge dock redan uppgifter af
beskaffenhet att kunna tjena till någon ledning för omdömet. Af en under
våren 1892 verkstäld undersökning å barnen i folk- och småskolorna samt
barnkrubborna i Kristianstad hade framgått, att 98,9 procent af dessa barn
hade karierade tänder och att 37,6 procent af alla tänderna angripits af
tandröta. Fn liknande undersökning, som år 1895 anstalts med 1,500
barn från folkskolor i Stockholm och 117 barn från frimurarebarnhuset
å Kristineberg, utvisade, att hela antalet barn med någon kariös tand upp¬
gått i folkskolorna till 97,27 procent och å Kristineberg till 93,16 procent
samt att antalet karierade tänder utgjort hos folkskolebarnen 24,57 pro¬
cent och hos barnen å Kristineberg 20,14 procent.
Att i en mun med dåliga tänder bildades illaluktande gaser, vore all¬
mänt kändt, och att inandning af luft, som vore mättad med sådana gaser,
ej kunde vara helsosam vore uppenbart. Nyare forskningar hade ådagalagt,
att bakterier och frön till en mängd smittosamma sjukdomar längre eller
kortare tid uppehölle sig i menniskors munnar, der de i kariösa tänder, skadadt
tandkött, fistelgångar samt beläggningar på tänder och slemhinna funne
lämplig mark för sin utveckling. Fn vanvårdad eller illa skött mun
blefve således lätt en farlig ingångsport för många infektionssjukdomar,
förutom det att tandrötan dels medförde mer eller mindre svåra smärtor,
som kunde störande inverka på arbetsförmågan, dels ock ofta åtföljdes af
hvarjehanda komplikationer åt tänderna angränsande partier, ögon eller
öron m. in.
För att råda bot mot detta onda, hvilket syntes vara stadt i tilltagande,
erfordrades tillgång till skickliga tandläkare, som kunde lemna sin hjelp mot
billig ersättning. Visserligen hade antalet till tandläkarekonstens utöfning
i Sverige behöriga personer, som år 1884, då anslag till en poliklinik för
tandsjukdomar beviljades, utgjort 50, sedan dess allt jemt stigit, så att
det år 1896 uppgått till öfver 240, men i den mån insigten om ange¬
lägenheten af en noggrann vård om tänderna blefve mera allmän, ökades
äfven efterfrågan på tandläkare. Med den starkare tillströmningen på tand¬
läkarebanan hade emellertid jemväl behofvet af en fullständigare utbildning i
tandläkarekonsten allt mer gifvit sig till känna. Bristerna i den enskilda
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
47
tandläkareundervisningen både oek skarpare trädt i dagen, sedan ej alla
studerande kunnat vinna inträde vid tandpolikliniken, som blott kunde mot¬
taga 20 kandidater i terminen. Under de senare åren hade det visat sig,
att eu del af dem, som aflagt tandläkareexamen, icke genomgått polikliniken,
utan fått sin utbildning hos enskilde. Att sådant ej kunde lända tandläkare¬
yrkets utöfvare och den allmänhet, som nödgades anlita dem, till fördel,
kunde tagas för gifvet. Den enskilda undervisningen kunde nemligen endast
i sällsynta undantagsfall blifva lika fullständig som den, hvilken lemnades
vid en offentlig anstalt, hvarest tillströmningen af obemedlade patienter
beredde ett tillräckligt material, å hvilket den blifvande tandläkaren kunde
göra sina studier och uppöfva sig till praktisk duglighet. Tandläkare¬
kandidaten finge der under en kompetent lärares ledning och tillsyn sjelf
lägga hand vid de operationer, som borde utföras, under det han måste in¬
skränka sig till att vara åskådare vid den enskilda undervisning, som lemnades
i en praktik, der den som vändt sig till tandläkaren med skäl kunde
fordra att, utan hänsyn till tandläkareadeptens undervisning, erhålla den
behandling, som bäst och utan onödig smärta eller omgång ledde till målet.
Men huru vigtigt det för den studerandes utbildning vore, att han sjelf finge
göra operativa ingrepp, insåges lätt, då fråga vore om en konst, som för sin
utöfning förutsatte eu hög grad af manuel färdighet. Den enskilda under¬
visningen kunde ej heller lika verksamt kontrolleras som den offentliga.
Detta vore ock ett skäl, hvarför den vigtiga protésafdelningen ej längre
borde inläras på privat väg, hvilket dessutom för den studerande medförde
oskäligt höga kostnader, uppgående i regeln till 2,000 å 3,000 kronor. Den,
som för sin utbildning fått vidkännas så betydande ekonomiska uppoff¬
ringar, måste naturligtvis sedermera söka göra sig derför betäckt genom att
af den allmänhet, som anlitade honom, fordra högre ersättning, än som eljest
bort ifrågakomma.
Under nu föreliggande förhållanden ansåge departementschefen staten ej
höra längre dröja med att omhändertaga tandläkareundervisningen i dess hel¬
het. Det förslag, som i sådant syfte blifvit uppgjordt af den utaf Karolinska
institutets lärarekollegium tillsatta komité och vunnit understöd af de i
ämnet hörda myndigheter med flere, syntes vara af beskaffenhet att i
hufvudsak kunna jemväl af departementschefen förordas till antagande.
Huru många studerande som kunde komma att årligen begagna
undervisningen vid en sådan läroanstalt som den nu föreslagna vore na¬
turligtvis omöjligt att på förhand noggrant angifva. Åt berättelsen
öfver verksamheten år 1891 vid polikliniken för tandsjukdomar in-
hemtades, att de i riket för inträde på tandläkarebanan studerandes an¬
tal, som år 1891 beräknats till 190, vid 1891 års slut icke syntes
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hafva undergått någon minskning. Undersökte man, huru många tand¬
läkare under de senare åren i Sverige utexaminerats, funne man, att tand¬
läkareexamen aflagts
år 1885 af 2 personer,
» 1886 » 6
» 1887 » 13
» 1888 » 3
» 1889 > 20
« » 1890 »15 »
år 1891 af 23 personer
» 1892 » 31 »
» 1893 » 29
» 1894 » 37
» 1895 » 31
» 1896 »15 »
Om man än finge vara beredd på, att den redan något minskade till¬
strömningen till tandläkarebanan komme att ytterligare aftaga, kunde
man dock såsom temligen sannolikt beräkna, att en läroanstalt sådan
som den föreslagna tandläkareskolan skulle få att undervisa i medeltal 90
studerande om året. Till en början torde endast ett mindre antal af dessa
komma att deltaga i de praktiska öfningarna, emedan flere studerande för
närvarande uppgåfves vara genom aftal med tandläkare bundna att hos dem
genomgå sina praktiska öfningar. Om ett eller annat år torde dock för¬
hållandena hafva ändrat sig, så att alla, som ville utbilda sig till tand¬
läkare, begagnade den nya läroanstalten, hvars genomgående med tiden
syntes böra fordras såsom vilkor för afläggande af tandfäkareexamen.
Hvad anginge de afgifter, som efter den af förenämnda komité an-
gifna plan skulle af de studerande erläggas för deras utbildning vid tand¬
läkareskolan, hade komiterade förklarat, att enligt deras beräkningar
dessa afgifter skulle komma att för hvarje studerande belöpa sig till 200
å 250 kronor, hvaraf 140 kronor skulle utgöra ersättning för de fyra
teoretiska kurserna och 15 kronor afgift vid anmälan till den teoretiska
examen. Då komiterade ansett denna examen böra afläggas' efter ett
läsår, skulle alltså för deltagandet i de praktiska öfningarna vid polikli¬
niken och protéslaboratoriet samt anmälan till tandläkareexamen, hvilken
skulle afläggas efter slutad treårig kurs, betalas sammanlagdt endast 45 å
95 kronor. Att sätta afgifterna för sistnämnda öfningar så lågt syntes de¬
partementschefen emellertid ej lämpligt, utan kunde dessa afgifter ganska
väl bestämmas att för hvarje termin vid hvardera institutionen utgå med
belopp, som ungefärligen motsvarade de nuvarande terininsafgifterna vid
polikliniken för tandsjukdomar (50 kronor). Afgiften vid anmälan till
tandläkareexamen syntes departementschefen icke höra sättas lägre än till
hälften af det för närvarande stadgade beloppet, 50 kronor. Om än här¬
igenom de studerandes kostnad för utbildningen till tandläkareyrket skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
49
blifva åtskilligt större, än hvad komiterade tänkt sig, skulle dessa^kostnader
dock i förhållande till de utgifter, som de studerande nu finge i sådant afse¬
ende vidkännas, blifva ytterst måttliga. Afgifterna borde ej heller kunna
anses så höga, att de icke skulle låta sig förena med det system, som i af¬
seende på bestridande af kostnaden för undervisning vid statens fackskolor
i vårt land tillämpades.
Genom afgifter af de vid den nya läroanstalten studerande kunde,
utöfver hvad som enligt komiténs förslag skulle åtgå till bekostande
af den teoretiska undervisningen och till arfvode åt examensnämndens
medlemmar, påräknas inflyta så stort belopp, att särskildt anslag af stats¬
medel ej erfordrades till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium, till
lokalens uppvärmning och belysning m. in. samt till materiel. Statsanslaget
till tandläkareskolan skulle således enligt departementschefens åsigt kunna
minskas med 5,800 kronor I stället för de af komitén föreslagna arf-
voden till kamrerare, notarie och vaktmästare syntes de i sadant af¬
seende föreslagna belopp böra i en blifvande stat för den tillämnade nya
läroanstalten upptagas till bestridande af sekreterare-, kamrerare- och vakt-
mästaregöromål.
Vid komiténs kostnadsförslag i öfrig! hade departementschefen icke
något vidare att erinra, än att poliklinikföreståndaren, tandfyllningsläraren
och protésläraren, hvilka i afseende på sin verksamhet blefve jemförliga med
extra ordinarie professorer och derför äfven syntes böra sa benämnas, jem¬
väl borde aflönas efter samma grunder som innehafvare af extra ordinarie
professorsbefattningar vid Karolinska institutet. Aflöningen skulle da för¬
delas i lön och tjenstgöringspenningar, och lönen för poliklinikförestånda¬
ren och tandfyllningsläraren skulle efter fem års tjenstgöring kunna ökas
med 500 kronor, utgående från åttonde hufvudtitelns anslag till ålders-
tillägg. För den nya läroanstalten, som syntes böra benämnas tandläkare-
institutet, skulle då erfordras ett fast statsanslag af 15,700 kronor, hvilket,
då det hittills för polikliniken årligen på extra stat anvisade anslag å
4,000 kronor ej för framtiden ifrågakomme, skulle medföra en ökad stats¬
utgift af 11,700 kronor, oberäknad! ålderstillägg.
I öfverensstämmelse härmed ansåge departementschefen böra från och
med år 1898 lända till efterrättelse följande
Sill. till Riksd. Prat. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 7 Raft
7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Aflöning sstat för tandläkareinstitutet:
1 inspektor, arfvode.........................
1 extra ordinarie professor i protés-
lära....................................................
1 d:o d:o i dental kirurgi och te¬
rapi, tillika poliklinikföreståndare
1 d:o d:o i läran om tandfyllning
och tandreglering..........................
1 assistent, arfvode ..........................
2 d:o, arfvoden hvardera å 500
kronor..............................................
Till sekreteraregöromål....................
» kamrerare » ....................
» vaktmästare » .....................
Summa
|
|
Tjenst
|
|
|
|
|
Lön.
|
|
görings
|
-
|
Summa.
|
|
|
|
penningar.
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
|
—
|
|
400
|
—
|
|
3,500
|
—
|
1,000
|
—
|
4,500
|
—
|
|
3,000
|
—
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
Efter 5 år
kan lönen hö-
|
2,500
|
—
|
1,000
|
—
|
3,500
900
|
—
|
jas med 500
kronor.
|
|
|
|
|
1,000
|
__
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
200
|
—
|
|
|
|
|
—
|
200
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
15,700
|
—
|
|
Härutöfver skulle erfordras: _ Transport kr. 15,700:-
till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium kr. 2,300: —
» lokalens uppvärmning och belysning m. in. » 2,000: —
» materiel ........................................................... » 1,500: — 5,800:_
Till bestridande af dessa
utgifter......................,..................’.....................!............................... kr. 21,500: —
beräknades
afgifter af studerande .............................................. kr. 5,800: —
statsanslag ........................................................................ > 15,700:— 21,500: —
Beträffande förslaget om anvisande af ett anslag å 5,000 kronor för
den första inredningen af lokaler för det blifvande tandläkareinstitutets
poliklinik och laboratorium har departementschefen meddelat, att specifice¬
rad beräkning öfver kostnaderna härför blifvit uppgjord.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
51
Det sätt, på hvilket för närvarande i vårt land är sörjdt för tand¬
läkares utbildning, har af de sakkunnige, som i förevarande fråga blifvit
hörda, erkänts vara i flera afseenden otillfredsställande; och behofvet af
en allmän läroanstalt för fullständig undervisning i de till tandläkare¬
konsten hörande ämnen torde alltmer göra sig gällande. Utskottet har
med afseende härå funnit sig böra tillstyrka, att eu sådan läroanstalt var¬
der genom statens försorg inrättad.
Det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till tandläkareundervis¬
ningens ordnande anser utskottet vara af beskaffenhet att böra i hufvud-
sakliga delar vinna Riksdagens godkännande. Hvad angår kostnaden för
förslagets genomförande, torde emellertid statens utgifter icke behöfva uppgå
till så stort belopp, som nu blifvit ifrågasatt. Vid granskning af den
framlagda aflöningsstaten för tandläkareinstitutet har utskottet sålunda funnit,
att i vissa anslagsbelopp minskning kan och bör göras. Hvad beträffar de
i nämnda stat upptagna tre ordinarie lärarne, har utskottet — som till
en början velat erinra, att det synes mindre lämpligt att dessa lärare i
lönestaten tilläggas benämningen extra ordinarie professorer, helst en sådan
benämning, hvarigenom ökade anspråk på aflöning kunna föranledas, ej
tillkommer lärarne vid det med ifrågavarande läroanstalt jemförliga far-
maceutiska institutet — väl funnit skäl tillstyrka, att åt läraren i protés-
lära, hvilken torde blifva jemförelsevis strängt upptagen af sin tjenstgöring
vid institutet, beredes den' aflöning, som i statsförslaget är för honom upp¬
förd, men deremot ansett någon nedsättning kunna ske i de löneförmåner,
som för de öfriga två lärarne ifrågasatts. Såväl läraren i dental kirurgi
och terapi som läraren i tandfyllningslära m. m. torde nemligen blifva^
tillfälle att jemte sin undervisningsskyldighet egna ej obetydlig tid åt
enskild praktik. Med afseende härå synas de för dessa lärare föreslagna
löner skäligen kunna minskas hvardera med 500 kronor. Vidare anser
utskottet, att ett belopp af 300 kronor bör utgöra en nöjaktig godtgörelse
för sekreterare- och kamreraregöromålen, för hvilket ändamål i staten upp¬
förts tillsammans 400 kronor, och likaledes torde det för vaktmästaregöro-
målen afsedda beloppet af 1,000 kronor kunna minskas till 900 kronor,
hvilket ungefärligen motsvarar de löneförmåner, 750 kronor jemte fri bostad,
som bestås ordinarie vaktmästare vid Karolinska institutet.. Med de af
utskottet förordade nedsättningarna i aflöningsstaten skulle denna komma
att sluta på ett belopp af 14,500 kronor, eller 1,200 kronor mindre än
hvad af Kongl. Magt föreslagits.
De årliga utgifterna för hyra af lokal, densammas uppvärmning och
belysning m. m. samt för materiel hafva beräknats till samrnanlagdt 5,800
kronor, som enligt förslaget skulle bestridas genom afgifter af de stude¬
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
rande. Utskottet, som anser, att utgifterna för omförmälda ändamål böra
begränsas till den sålunda beräknade summan, har emellertid funnit skäl
förorda, att afgifterna af de studerande må utgå efter sådana grunder, att,
då samtliga kurserna äro fulltaligt besökta, kostnaderna för institutets
uppehållande kunna till betydligt större del, än som nu beräknats, betäckas
genom dessa afgifter. Enligt utskottets mening torde det ingalunda vara
oskäligt, att af studerande, som begagnar sig af nu ifrågavarande special¬
undervisning, upptagas afgifter till belopp af för första årskursen, såsom i
statsrådsprotokollet ifrågasatts, 155 kronor, för hvartdera af de två följande
åren 200 kronor samt derjemte den nu stadgade afgiften af 50 kronor för
anmälan till tandläkareexamen, eller således för fullständigt genomgående
af tandläkareinstitutet sammanlagdt 605 kronor. Särskildt med hänsyn der¬
till att, såsom i statsrådsprotokollet blifvit upplyst, tandläkareeleverna under
närvarande förhållanden få, för en ofta bristfällig undervisning hos prakti¬
serande tandläkare vidkännas en kostnad af 2,000 till 3,000 kronor, torde
den nu föreslagna afgiften af 605 kronor icke kunna anses obillig. Afgifterna
inom första årskursen skulle utgå till bekostande af den teoretiska under¬
visningen och till arfvode åt examensnämndens medlemmar, hvilka utgifts¬
poster icke upptagits i staten för tandläkareinstitutet. Deremot skulle
afgifterna inom de två senare årskurserna vara att disponera för institu¬
tets i stat uppförda utgifter. I statsrådsprotokollet är beräknadt, att inom
tandläkareinstitutet framdeles skulle undervisas i medeltal 90 studerande
om året. Under antagande att två tredjedelar af detta antal tillhöra de två
senaste årskurserna, skulle alltså af elevafgifterna 12,000 kronor jemte
influtna afgifter för anmälan till tandläkareexamen kunna för institutets
i stat uppförda utgifter anlitas. Då på detta sätt statsverkets^utgifter för
tandläkareinstitutet skulle kunna i väsentlig mån inskränkas, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka, att anslag till institutet beviljas endast under
förutsättning att afgifter af de studerande upptagas efter ofvan angifna
grunder och i främsta rummet användas till bestridande af kostnaderna för
institutet.
Antagligt är, att under de första åren af institutets verksamhet
undervisningen derstädes icke kommer att anlitas af så många studerande,
som här ofvan blifvit förutsatt, och då i allt fall de bestämda utgifter, som
i aflöningsstaten uppföras, icke kunna grundas på så ovissa tillgångar som
elevafgifter, synes det utskottet lämpligast, att förslags- anslag anvisas till
belopp af högst den summa, hvarpå aflöningsstaten slutar. De i samma
stat omförmälda ålderstillägg torde böra utgå på sätt Kongl. Maj:t före¬
slagit.
Statsutskottet Utlåtande N:o 9.
53
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som icke haft något
att erinra beträffande Kongl. Maj:ts förslag om anvisande å extra stat
af 5,00l) kronor för den första inredningen af lokaler för det föreslagna
tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorium och underrapunkten 55:o
här nedan gör hemställan i anledning af detta förslag, nu hemställa,
att Kongl. Majrts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen under vilkor
dels att af elev vid tandläkareinstitutet upptagas
afgifter till belopp, som för fullständigt genomgående
af institutet ej understiga 605 kronor, deri inräknad af¬
gift af 50 kronor för anmälan till tandläkareexamen,
samt att dessa afgifter i främsta rummet användas till
bestridande af kostnaderna för institutet,
dels ock att till hyra af lokal för poliklinik och
laboratorium, till lokalens uppvärmning och belysning
m. in. samt till materiel icke användes högre belopp
än 5,800 kronor om året,
må, med godkännande af följande
Aflöningsstat för tandläkareinstitutet:
|
Lön.
Kronor.
|
Tjenst-
görings-
penningar.
Kronor.
|
Samma.
Kronor.
|
|
1 inspektor, arfvode.............
|
|
|
|
|
400
|
|
|
1 lärare i protéslära..............
1 d:o i dental kirurgi och te¬
rapi, tillika poliklinikföre-
|
3,500
|
|
1,000
|
|
4,500
|
|
|
ståndare..............................
1 d:o i läran om tandfyllning
|
2,500
|
—
|
1,000
|
|
3,500
|
~
|
jEfter 5 år
Ikan lönen
(höjas med
|500 kronor
|
och tandreglering..............
|
2,000
|
—
|
1,000
|
—
|
3,000
|
—■
|
1 assistent, arfvode..........
2 d:o, arfvoden hvardera å 500
|
—
|
|
|
|
900
|
|
|
kronor................................
Till sekreterare- och kamrerare-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
göromål .............................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
300
|
—
|
|
Till vaktmästaregöromål.........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
900
|
—
|
|
Summa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
,14,500
|
—
|
|
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
för tillämpning af samma stat bevilja och under an¬
slagen till Karolinska mediko-kirurgiska institutet, med
särskild rubrik: Tandläkareinstitutet uppföra ett ordi¬
narie förlagsanslag af högst 14,500 kronor, äfvensom
medgifva, att de för två lärare vid tandläkareinsti¬
tutet afsedda ålderstilläeg må utgå af åttonde hufvud-
titelns förlagsanslag: ålderstillägg.
Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 11, 12 och 13 före¬
slagit, kommer anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu
172,100 kronor, att höjas med 17,900 kronor och i riksstaten uppföras
med 190,000 kronor, deraf förslagsanslag högst 14,500 kronor till tand¬
läkareinstitutet.
Allmänna läroverken.
Ang. motion ] 4:o. I sin inom Första Kammaren väckta motion n:o 5 har herr fri-
Tedsäftning. herre R. M. Klinckowström yrkat, att reservationsanslaget till allmänna läro¬
verken, som uti innevarande års riksstat är uppfördt med 2,910,380 kronor,
måtte nedsättas till 2,489,635 kronor.
Till stöd för detta yrkande har motionären medelat de belopp, hvartill
reservationen å detta anslag under åren 1885—1895 uppgått. Denna
reservation utgjorde
ar
»
»
>
»
»
»
1885 ...
1886 ..
1887 ...
1888 ...
1889 ..
1890 ...
1891 ...
1892 ...
1893 ...
1894 ...
1895 ...
........ 403,353
........ 444,716
........ 367,143
........ 483,518
........ 578,426
....... 660,422
....... 290,489
....... 308,057
....... 274,479
....... 220,272
........ 175,909
kr.
»
»
»
»
»
»
Då, såsom af ofvanstående uppgifter framgår, reservationen å an¬
slaget under de senare åren betydligt minskats, synes skäl för anslagets
nedsättande ej förefinnas, hvarför utskottet hemställer,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
55
att Riksdagen, med afslag å herr friherre Klinckow-
ströms ifrågavarande yrkande, må i riksstaten för 1898
uppföra reservationsanslaget till allmänna läroverken
med oförändradt belopp 2,910,380 kronor.
Folkundervisningen.
15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för anordnande vid folkskole-^”^”™.^
lärareseminarierna i Upsala och Lund af särskilda i statsrådsprotokolletfoiMoidära-
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 närmare angifna läro- °di
öfningskurser för teologie studerande, det under riksstatens åttonde hufvud- iär0- och t>f-
titel uppförda ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande J”r9feu0™"e
måtte från och med år 1898 höjas med ett belopp af 5,000 kronor. studerande.
I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, att statsrådet och chefen j-^.]
för ecklesiastikdepartementet i skrifvelse den 7 mars 1895 anmodat kanslern
för rikets universitet att från de teologiska fakulteterna vid universiteten
i Upsala och Lund infordra och till ecklesiastikdepartementet inkomma
med yttrande och förslag rörande anordnande vid folkskoleläraresemina¬
rierna i nämnda städer för teologie studerande af eu lärokurs, omfattande
dels svenska folkskolans anordning och normalplan, dels det hufvudsakliga
i allmän och särskild undervisningslära i samband med öfningar att under¬
visa i folkskolans särskilda läroämnen.
Sedan den teologiska fakulteten i Upsala i utlåtande den 24 september
1895 uttalat som sin åsigt, att förslaget om anordnandet vid folkskolelärare¬
seminariet i Upsala af en för alla prestkandidater obligatorisk läro- och
öfningskurs, som afsåge folkskolans alla särskilda läroämnen och specielt
åsyftade de blifvande presternas förberedelse till den lokala uppsigten öfver
folkskoleväsendet, vore synnerligen tidsenligt, hade fakulteten yttrat, att
densamma, efter samråd med rektorn vid folkskolelärareseminariet i Upsala,
ville föreslå, att en pedagogisk läro- och öfningskurs vid folkskolelärare¬
seminariet måtte anordnas för teologie studerande, samt att dess nöjaktiga
genomgående bestämdes som vilkor för rätt att aflägga prestexamen; och
hade fakulteten med afseende å den ifrågasatta kursen vidare anfört huf¬
vudsakligen följande:
Kursens ändamål borde vara att förbereda de blifvande presterna dels
för den handläggning af ärenden rörande folkundervisningen, som till-
koinme skolrådets och kyrkostämmans ordförande, dels för den tillsyn
öfver folkundervisningen, som folkskolestadgans § 63 ålade presterskapet.
Tillträde till kursen borde lemnas de teologie studerande, som antingen
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
aflagt dimissionsexamen eller som för afläggande af teologie kandidatexa¬
men idkat teologiska studier vid universitetet under den tid, som rektor
vid folkskolelärareseminariet i samråd med professorn i pastoralteologi i
hvarje särskildt fall pröfvade nödig.
Den pedagogiska lärokursen vid folkskolelärareseminariet borde för¬
läggas för de respektive prestkandidaterna till den praktisk-teologiska
öfningskursens förra termin och fortgå vid sidan af dess arbeten, hvilket
fakulteten ansåge tiden medgifva utan annan inskränkning i den sistnämnda
kursens kateketiska, homiletiska och deklamatoriska öfningar, än att kan¬
didaterna under samma tid befriades dels från det hittills dem äfven under
förra terminen åliggande kateketiska hemarbetet, dels från den nu föreskrifna
auskulteringskursen, som af den ifrågasatta seminariekursen gjordes öfver¬
flödig. I följd af de i kursen deltagande prestkandidaternas stora antal
vid universitetet i Upsala — i medeltal 50 hvarje år, alltså 25 med hvarje
ny lästermin — syntes ur såväl teologiska fakultetens som folkskolelärare-
seminariets synpunkt denna anordning vara att föredraga fram för den
pedagogiska kursens fördelning på tvenne lästerminer.
För hvarje termin borde vid folkskolelärareseminariet ny pedagogisk
kurs anordnas, och denna, som borde begynna höstterminen den 1G sep¬
tember och vårterminen den 1 februari, borde sträcka sig öfver 18 å 15
veckor med 12 undervisningstimmar i veckan.
Den pedagogiska seminariekursen borde inbegripa två samtidigt fort¬
löpande delar, en teoretisk och en praktisk. För båda dessa kurser borde
folkskolelärareseminariets rektor vara föreståndare. Den teoretiska kursen
borde omfatta dels svenska folkskolans anordning enligt folkskolestadga
och normalplan, dels det hufvudsakliga i allmän och särskild undervis-
ningslära. Sistnämnda undervisningslära borde genomgås i samband med
granskning af undervisningsöfningar, hvarjemte efter öfningarnas slut de
olika ämnenas särskilda metodik borde framställas i en kort sammanfattning.
Den praktiska kursen, hvari kandidaterna måste i följd af det stora
antalet vara fördelade på två afdelningar, borde innefatta såväl åhörande
af undervisningen på öfningsskolans olika stadier, som äfven meddelande
af undervisning dels till öfning och dels till prof. Öfningsundervisning
borde åtföljas af granskning och metodiska anvisningar.
Till såväl den teoretiska som praktiska kursens anordning borde plan
uppgöras af seminariets rektor och professorn i pastoralteologi.
Kursen borde — i analogi med föreskrifterna i gällande seminarie-
stadga § 46 mom. c och d — afslutas dels med en af vederbörande
seminarielärare anstäld pröfning af kandidaternas insigter i de till den
teoretiska kursen hörande lärostycken, dels ock med undervisningsprof,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
57
som anstäldes i öfningsskolan och oinfattade de der förekommande läro-
itmnena. Vid sistnämnda prof borde åt hvarje kandidat beredas tillfälle
att undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne.
Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för
hvardera kursen, borde utfärdas enligt faststäldt formulär af kursföre¬
ståndaren.
Kandidat, som genomgått den pedagogiska seminariekursen och vid
slutpröfningen blifvit, såväl i fråga om insigter som undervisningsskicklighet,
godkänd, borde tillerkännas samma rättigheter som den, hvilken vid semi¬
narium aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d i gällande seminarie-
stadga. Detta vore så mycket mera billigt, som den nu föreslagna peda¬
gogiska kursen omfattade icke blott en praktisk utan äfven en teoretisk
del och vore betydligt skärpt i förhållande till den i ofvanskrifna § 46
mom. d omnämnda praktiska öfningskursen.
Från den föreslagna öfningskursen borde vara befriade
1) de, som aflagt fullständig afgångsexamen från något af rikets folk¬
skolelärareseminarier,
2) de, som jemlikt bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 16 juni
1875 genomgått profårskursen vid allmänt läroverk och deri blifvit god¬
kända.
Teologiska fakulteten i Lund, som den 11 september 1895 afgifvit ut¬
låtande i ämnet, både deruti framstäf förslag till anordnande för blifvande
prester af en lärokurs med samma ändamål, som af teologiska fakul¬
teten i Upsala angifvits. Af detta förslag meddelas i statsrådsprotokollet,
bland annat, följande:
Tillträde till kursen borde lemnas åt dem, som aflagt teoretisk-teologisk
examen eller under två år idkat teologiska studier för undergående af
teologie kandidatexamen.
Nöjaktigt genomgående af kursen borde uppställas som vilkor för af¬
läggande af praktisk-teologisk examen eller teologie kandidatexamen.
Fritagas från deltagande i kursen borde dock
a) de, som aflagt godkänd afgångsexamen från ett af rikets folkskole¬
lärareseminarier, vare sig fullständig eller praktisk, jemlikt § 38 mom. 1
och § 46 mom. d i gällande seminariestadga;
b) de, som med goda vitsord genomgått den s. k. profårskursen vid
allmänt läroverk eller vid seminarium, om profårskurs der anordnades;
c) ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium.
Den ifrågavarande kursen borde delas i en teoretisk och en praktisk.
Den teoretiska, som skulle genomgås på en termin, borde omfatta folk¬
skolestadgan, med förklarande och utvidgande författningar, normalplanen
Bih. till Jliksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Käft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
för undervisningen i folk- och småskolor samt allmän undervisningslära’
Den särskilda undervisningsläran torde lämpligast böra genomgås i sam¬
band med undervisningsöfningar.
Den praktiska kursen, som skulle genomgås på två terminer, borde
omfatta dels åhörande så väl af vederbörande lärares undervisning på
öfningsskolans olika stadier, som ock af seminarieelevernas undervisnings¬
öfningar på samma stadier med den till dessa öfningar hörande granskning
och undervisning i särskild metodik, dels undervisningsöfningar på samma
stadier samt metodiska anvisningar med generel och hänsynsfull granskning
af undervisningen under förenämnda öfningar. Den praktiska kursen skulle
alltså hvarje termin upptaga två afdelningar af deltagare, nemligen:
l:sta kandidatafdelningen: samma deltagare som i terminens teoretiska
kurs;
2:dra kandidatafdelningen: äldre deltagare, som under en af de två
närmast föregående kurserna med goda vitsord genomgått den teoretiska
kursen och första delen af den praktiska.
Den teoretiska kursen och första delen af den praktiska, hvilka skulle
fortlöpa samtidigt och hafva samma deltagare, skulle vara i gång under
höstterminen från den 15 september till den 15 december och under vår¬
terminen från den 1 februari till den 30 april.
Den andra delen af den praktiska kursen skulle höstterminen begynna
den 3 september och sluta den 2 december samt vårterminen börja den
1 februari och upphöra den 30 april.
Der vederbörande departementschef ej annorlunda förordnade, borde
seminariets rektor förestå båda kurserna.
Lärare uti den teoretiska kursen skulle vara rektor, derest han vore
föreståndare, och öfriga vederbörande lärare vid seminariet.
Lärare uti den praktiska kursen skulle vara samtliga de lärare, som
ledde seminarieelevernas undervisningsöfningar.
Den teoretiska kursen skulle uteslutande afse prestkandidater och upp¬
taga två lektionstimmar — hvardera om \1/2 timme — i veckan eller in¬
alles 36 timmar i terminen, och skulle hvarje lektion omfatta dels förbere¬
dande af nytt lärostycke, dels förhörande af sålunda förberedt lärostycke.
Den praktiska lärokursen skulle sammanfalla med vederbörande semi-
narieelevers skolbesök och praktiska öfningar samt upptaga för hvardera
prestkandidaten under första terminen dels auskultation, på sätt redan
anfördt vore, under sammanlagdt tre läsdagar i terminen af hvardera af
de tre skolafdelningarna, dels undervisningsöfningar med åtföljande gransk¬
ning och metodiska anvisningar i småskolan och folkskolans nedersta års¬
klasser, två till tre timmar i veckan, samt under andra terminen dels
Statsutskottets Utlåtande N;o 9.
59
trätande af lärjungarnes uppsatser, dels undervisningsöfningar — med till¬
hörande granskning och metodiska anvisningar — i folkskolans öfverstå
årsklasser, likaledes två till tre timmar i veckan.
För hvarje kandidatafdelning skulle i slutet af hvardera terminen
framställas i kort sammanfattning de olika läroämnenas särskilda metodik.
Vid hvarje termins början borde föreståndare i samråd med professorn
i praktisk teologi uppgöra detaljerad arbetsordning för de olika kurserna.
I slutet af vederbörande kurser skulle, derest teologiska fakulteten i
hvarje särskildt fall så beslöte, och i sådan händelse under ledning af pro¬
fessorn i praktisk teologi, anställas pröfning, som borde omfatta dels under¬
sökning af kandidaternas insigter i den teoretiska kursens läroämnen, dels
undervisningsprof i öfningsskolan uti de der förekommande läroämnena;
och borde vid sistnämnda prof åt hvarje kandidat beredas tillfälle att
undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne. v
Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för
hvardera kursen, borde, enligt faststäldt formulär, utfärdas af kursföre¬
ståndaren.
Kandidat, som fullständigt och med goda vitsord genomgått ifråga¬
varande seminariekurs, borde tillerkännas samma rättigheter, som den,
hvilken vid seminarium aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d uti
gällande seminariestadga.
Öfver de teologiska fakulteternas ofvanberörda förslag hade domka¬
pitlen i Upsala och Lund, efter hörande af lärarekollegierna vid veder¬
börande folkskolelärare-seminarier, inkommit med utlåtanden, och hade derefter
förnyade yttranden i ämnet infordrats från de teologiska fakulteterna i
Upsala och Lund. Beträffande innehållet i dessa utlåtanden tillåter sig
utskottet att hänvisa till sid. 82—88 i statsrådsprotokollet.
Slutligen hade kanslern för rikets universitet till Kongl. Maj:t afgifvit
utlåtande i ärendet och dervid anfört, bland annat, följande.
Då icke blott planen att anordna seminariekurser för blifvande
prester blifvit af de teologiska fakulteterna enstämmigt erkänd såsom tids¬
enlig och för den presterliga verksamheten fördelaktig, utan ock beträf¬
fande denna plans förverkligande — bortsedt från vissa mindre betydande
detaljer — en väsentlig öfverensstämmelse i de flesta hufvudpunkter rådde
mellan de båda fakulteternas förslag, hyste kanslern ingen tvekan att
tillstyrka, att seminariekurser af det slag, som nu ifrågasattes, måtte an¬
ordnas, äfvensom att hvad de båda fakulteterna med afseende a dessa
kurser samstämmigt föreslagit måtte af Kongl. Maj:t i hufvudsak godkännas
och stadfästas.
Uti tvenne föreslagna bestämmelser skilde sig emellertid de båda fa¬
eo
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kulteterna från hvarandra, nemligen dels i fråga om seminariekursens rätts¬
liga ställning såsom vilkor för behörighet att aflägga vissa examina, dels
beträffande utsträckningen af tiden för kursens genomgående. Den skilj¬
aktighet, som från början af ärendets behandling gjort sig gällande mellan
de båda fakulteternas förslag i det sist nämnda hänseendet, syntes emeller¬
tid kanslern kunna utjemnas genom antagande af det förslag, som uti teo¬
logiska fakultetens i Upsala senast afgifna yttrande framstälts och jemväl
af teologiska fakulteten i. Lund godkänts, nemligen att bestämmelserna för
de ifrågavarande seminariekursernas utsträckning måtte blifva så allmänt
affattade, att kurserna måtte med den begränsning, som Kongl. Maj:t funne
nödigt fastställa, kunna i hvardera universitetsstaden anordnas på ett för
dervarande förhallanden afpassadt sätt och efter de närmare bestämmelser,
som åt seminariets rektor och professorn i pastoralteologi öfverlätes.
Hvad åter anginge frågan om seminariekursernas rättsliga ställning
såsom vilkor, för behörighet att aflägga vissa examina — i hvilket hän¬
seende. teologiska fakulteten i Lund föreslagit, att den pedagogiska kursens
nöjaktiga genomgående borde uppställas som vilkor för praktisk-teologisk
examen och teologie kandidatexamen, under det att teologiska fakulteten
i Upsala hemstält, att vilkoret måtte gälla behörigheten att aflägga prest¬
examen — syntes kanslern det af sistnämnda fakultet afgifna förslag vara
både principielt rigtigt och af praktiska skäl att föredraga framför det
förslag, som i detta hänseende förordats af teologiska fakulteten i Lund.
Kanslern hemstälde slutligen, att de medel, som anordnandet af de
ifrågavarande seminariekurserna komme att kräfva, måtte af statsverket
bekostas och utgå efter hufvudsakligen samma grunder, som gälde för
profårskurserna vid de allmänna läroverken.
För egen del har departementschefen yttrat:
Då pastor i församlingen hade till uppgift att, såsom ordförande i skol¬
råd och kyrkostämma, handhafva folkskolans angelägenheter samt att leda
och öfvervaka dess arbete, måste det vara af synnerlig vigt, att han redan
under sin utbildningstid sattes i tillfälle att vinna någon kännedom om
de för denna skola gällande stadgar och författningar samt någon insigt
uti de arbetsmetoder, som för henne ansåges lämpliga. I Tyskland hade man
sedan lång tid tillbaka beredt tillfälle för prestkandidaten att i något folk¬
skolelärareseminarium göra bekantskap med folkskolan, då församlings-
läraren der i regel finge till uppgift att äfven vara folkskolans lokalinspek¬
tör. Hos oss hade under den senare tiden behofvet af en dylik seininarie-
kurs gjort sig allt mer gällande. Derför hade många prestkandidater
frivilligt genomgått en undervisningskurs vid folkskolelärareseminariet i Up-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
61
sala, och i Lunds seminarium hade många under någon tid åhört under¬
visningen. Under sådana förhållanden ansåge departementschefen tiden inne
att vidtaga åtgärder, hvarigenom de, som ämnade ingå i kyrkans tjenst, ej
endast finge tillfälle utan blefve skyldiga att genomgå en läro- och öfnings-
kurs vid ett folkskolelärareseminarium med syfte att derigenom vinna någon
kännedom om folkskolan och hennes arbetssätt. Härigenom skulle det blifva
lättare för presten att utbilda sig till en dugande ordförande i skolråd
och kyrkostämma samt att förvärfva erforderlig insigt för att kunna på
lämpligt sätt öfvervälla folkskolan samt bedöma arbetet i henne.
De teologiska fakulteterna vid universiteten i Upsala och Lund, dom¬
kapitlen i dessa städer samt kanslern för rikets universitet hade ock till¬
styrkt inrättandet af de ifrågasatta seminariekurserna, hvarjemte lärare¬
kollegierna vid folkskolelärareseminarierna i ofvan nämnda städer för¬
klarat, att dylika kurser kunde anordnas vid deras läroverk.
Visserligen hade det från ett håll anmärkts, att sådana kurser, hvarom
här vore fråga, borde inrättas först i samband med en omgestaltning af
anordningarna för prestbildningen öfverhufvud. Men en ombildning af den
teoretiska prestbildningen, som närmast framhållits såsom varande af behofvet
påkallad, vore icke beroende af de nu ifrågasatta seminariekurserna. Och
skulle en revision äfven af den praktiska prestbildningen anses önskvärd,
men den praktisk-teologiska öfningskursen fortfarande begränsas till ett
år, vore det ju en fördel, om man, innan en sådan företoges, hade vunnit
någon erfarenhet om de ifrågasatta seminariekursernas inverkan.
Men vid anordnandet af dessa borde tillses, att de ej pa något sätt trädde
in på de teologiska disciplinernas område. De borde sålunda omfatta endast
lagstiftningen rörande folkskolan samt didaktik och speciel metodik jemte
någon öfning att undervisa i de kunskapsämnen, som förekomme i folkskolan.
Ifrågavarande lärokurs borde för öfrigt så anordnas, att den ej medförde
någon förlängning uti prestkandidaternas studietid. Lärokursen borde derför
å ena sidan begränsas till det nödvändigaste, men å andra sidan borde den
få så stor omfattning, att den kunde medföra verkligt gagn. Fördenskull syntes
till dess genomgående fordras åtminstone 180 timmar, nemligen .50 timmar
till den teoretiska och 150 timmar till den praktiska delen deraf. Dess¬
utom borde, der förhållandena sådant inedgåfve, sex hela dagar användas
till affarande af undervisningen i öfningsskolans särskilda afdelningar:
småskolan, folkskolans lägre och högre afdelning.
Omförmälda tid kunde, enligt de teologiska fakulteternas medgifvanden,
erhållas för det afsedda ändamålet under det år, då prestkandidaten genom-
ginge de praktisk-teologiska öfningarna.
Mot den invändningen, att den tid, som under nuvarande förhallan¬
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
den kunde anslås till seminariekursen, vore för kort, för att denna skulle
kunna blifva till verklig nytta, ville departementschefen fästa uppmärksam¬
heten derpå, att under det år, kursen genomginges, prestkandidaten derjemte
under den praktisk-teologiska lärokursen sysselsattes med didaktiska och
homiletiska öfningar till ej ringa omfattning. Af seminariekursen borde
han hafva stort gagn vid dessa öfningar, liksom de å sin sida borde tjena
till utveckling af hans förmåga att meddela och bedöma undervisning i
allmänhet.
Den till seminariekursens genomgående anslagna tiden borde förläggas
till en termin eller fördelas mellan två terminer, allt efter som det bäst
lämpade sig med afseende på förhållandena vid vederbörande universitet
och folkskolelärareseminarier.
Seminariets rektor borde vara föreståndare för den för profkandidaten
afsedda lärokursen vid folkskolelärareseminarier. Han borde tillika om
särskilda förhållanden ej föranledde undantag, undervisa uti folkskole-
författningar och normalplan. Derjemte borde vederbörande seminarie-
lärare förestå det ämne, hvaruti de för öfrigt meddelade undervisning eller
ledde praktiska öfningar.
När seminariekursen afslutats, borde i seminariets öfningsskola anställas
ett praktiskt prof, hvarvid hvarje kursdeltagare borde i närvaro af professorn
i pastoralteologi samt af de seminarielärare, som handledt dem, som del¬
tagit i kursen, undervisa i minst två af folkskolans kunskapsämnen.
öfver genomgången seminariekurs borde vitsord meddelas och vid bestäm¬
mandet deraf hänsyn tagas såväl till kursdeltagarens undervisningsskicklighet
som till den insigt, han ådagalagt vid genomgåendet af kursens teoretiska del.
Vitsorden skulle bestämmas af kursföreståndaren efter samråd med de
seminarielärare, som deltagit i handledning af kursdeltagarna, och borde der¬
vid begagnas de vitsord, som vore föreskrifna i seminariestadgan den 2!)
januari 1886.
Sedan Kongl. Maj:t förordnat angående de hufvudgrunder, som skulle
tillämpas vid anordnandet af de ifrågavarande kurserna, borde, enligt de¬
partementschefens mening, vederbörande professor i pastoralteologi och
seminarierektor få i uppdrag att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag,
huru med tillämpning af dessa hufvudgrunder kurserna borde anordnas med
hänsyn till de vid vederbörande läroanstalter rådande förhållanden.
Kostnaderna för de ifrågasatta seminariekurserna borde ej blifva be¬
tydliga. Kursföreståndaren syntes för kursens anordnande, ledning och
öfvervakande böra få uppbära ett årligt arfvode af 500 kronor. För
undervisning och handledning af de praktiska öfningarna syntes ett belopp
af 4,000 kronor vara tillräckligt. Den årliga kostnaden för den för prest-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
63
kandidater afsedda lärokursen vid de båda folkskolelärareseminarierna i
Upsala och Lund skulle sålunda uppgå till 5,000 kronor.
Frågan, huruvida genomgången seminariekurs borde bestämmas såsom
vilkor för rättighet att aflägga praktisk-teologisk examen och teologie
kandidatexamen eller för rätt att taga prestexamen, syntes departements¬
chefen i verkligheten icke vara af någon större betydelse. Då enligt myndig¬
heternas nästan samstämmiga uppfattning den föreslagna läro- och öfnings-
kursen kunde och borde löpa jemsides med den praktisk-teologiska kursen,
följde det af sig sjelft, att den till förstnämnda kurs hörande pröfning
lämpligast komme att afläggas någon tid förr än den studerande afslutade
sin teologiska kurs inom fakulteten. Vid uppgörande af den blifvande in¬
struktionen finge man tillfälle att taga hänsyn till åtskilliga undantagsfall,
särskilt till den omständigheten, att flere teologie studerande, företrädes¬
vis teologie kandidater, för anställning vid de allmänna läroverken eller
folkskolelärareseminarierna ville genomgå det för sådant ändamål före-
skrifna profår, hvars nöjaktiga genomgående ju efter myndigheternas åsigt,
såsom det syntes departementschefen med rätta, skulle medföra befrielse
från den ifrågavarande seminariekursens fullgörande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,
att för anordnande vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och Lund
af särskilda läro- och öfningskurser med syfte att förbereda de blifvande
presterna dels för den handläggning af folkskolans angelägenheter, som
tillkomma ordförande i skolråd och å kyrkostämma, dels för den lokala
uppsigt öfver folkskoleväsendet, som ålåge presterskapet enligt § 63 i
gällande folkskolestadga, det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp¬
förda ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande måtte
från och med år 189(3 höjas med ett belopp af 5,000 kronor.
Med hänsyn till den vigtiga del af presternas verksamhet, som afser
handläggning af ärenden rörande folkskolan samt öfvervakande af
undervisningen derstädes, anser utskottet det vara önskvärdt, att sär¬
skild utbildning för denna uppgift redan under studietiden meddelas
dem, som vilja egna sig åt kyrkans tjenst. Då Kongl. Maj:t nu före¬
slagit, att för detta ändamål särskilda läro- och öfningskurser skola
inrättas vid de i universitetsstäderna förlagda folkskolelärareseminarierna,
har utskottet väl funnit detta förslag beaktansvärdt, men dock icke
saknat anledning att deremot framställa vissa betänkligheter. A ena
sidan torde det nemligen kunna befaras, att genom dessa lärokurser den
redan nu långa studietiden för piaster komme att ytterligare förlängas,
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hvilket enligt utskottets mening under inga förhållanden bör ske, och å
andra sidan är utskottet icke fullt förvissadt derom, att icke lärokurserna
kunna komma att göra intrång på undervisningen vid seminarierna.
Då endast genom praktiskt försök torde kunna ådagaläggas, huruvida
de sålunda befarade olägenheterna kunna undvikas, anser utskottet, att
anslag för det af Kongl. Maj:t föreslagna ändamålet för närvarande bör
anvisas på extra stat. Efter det någon tids erfarenhet vunnits, torde
Riksdagen blifva i tillfälle att med någon säkerhet bedöma, om berörda
kurser kunna så anordnas, att, jemte det undervisningen vid seminarierna
ostördt fortgår, prestkandidaterna utan förlängning af studietiden bibringas
tillräckliga kunskaper och utbildning uti ifrågavarande afseende.
Hvad angår beloppet af det begärda anslaget har utskottet icke ansett
sig böra deruti föreslå nedsättning, men har på samma gång velat uttala
den mening, att detta belopp synes vara för ändamålet så tillräckligt, att
någon förhöjning deraf icke bör kunna för lång tid ifrågakomma.
Med anledning af hvad åtskilliga myndigheter i detta ärende uttalat,
har utskottet slutligen velat framhålla, att, då ändamålet med ifrågavarande
kurser ingalunda är att bereda prester kompetens att erhålla folkskole-
läraretjenst, det icke kan anses lämpligt, att sådan rättighet grundlägges
genom kursens genomgående; och anser sig utskottet böra tillstyrka, att
det begärda anslaget af Riksdagen beviljas endast under förbehåll att dylik
ändring ej vidtages i de kompetensvilkor, som för närvarande i detta af¬
seende gälla.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen för anordnande vid folkskole¬
lärareseminarierna i Upsala och Lund af särskilda läro-
och öfningskurser med syfte att förbereda de blifvande
prest erna dels för den handläggning af folkskolans ange¬
lägenheter, som tillkommer ordförande i skolråd och å
kyrkostämma, dels för den lokala uppsigt öfver folk¬
skoleväsendet, som åligger presterskapet enligt § 63 i
gällande folkskolestadga, på extra stat för år 1898 be¬
viljar ett anslag af 5,000 kronor; dock med vilkor att
den föreslagna anordningen ej må medföra någon för¬
ändring i nu gällande bestämmelser beträffande kom¬
petens att söka och erhålla folkskoleläraretjenst.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
65
Ang. löneför-
16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, bättring för
att från och med år 1898 musiklärare och musiklärarinnor vid
skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna måtte för sexton timmars lärare-
tjenstgöring i veckan erhålla en aflöning af 1,200 kronor jemte tva ålders-sem'"a”er"a‘
tillägg å 200 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring;
att nämnde lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme^ i
veckan, som öfversköte berörda antal, måtte i ersättning iör helt läsår
uppbära i första lönegraden 50 kronor, i andra 75 kronor och i tredje
100 kronor;
att uppflyttning i högre lönegrad skulle ega rum efter samma grun¬
der, som gälde för seminarieadjunkters uppflyttning från eu lägre till en
högre lönegrad; samt
att för beredande af de för sagda ändamål erforderliga medel det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier för
folkskolelärares bildande måtte från och med år 1898 höjas med 7,850
kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,
att lärare och lärarinnor i musik och sång vid rikets folkskolelärare- och
folkskolelärarinneseminarier i december 1895 inkommit med anhållan, att
Kongl. Maj:t behagade i proposition till Riksdagen föreslå sådan förhöjning
uti ifrågavarande lärares och lärarinnors löneförmåner, att dessa pa semi¬
nariernas ordinarie och extra ordinarie stat måtte komma att tillsammans
uppgå till 1,400 kronor under de fem första tjenstgöringsåren samt, under
förutsättning att den föregående tjenstgöringen blifvit i vederbörlig ordning
väl vitsordad, under de följande fem åren till 1,700 kronor och derefter
till 2,000 kronor.
Som skäl för sin anhållan hade sökandena i hufvudsak anfört:
att den synnerligen ansträngande och enerverande undervisning, som
vid förenämnda läroanstalter ålåge dem under 1 6 till 20 timmar i veckan,
gjorde det för dem i hög grad svårt att för sin utkomst hufvudsakligen
vara hänvisade till biförtjenster, liksom det också för seminarierna utan
tvifvel vore mycket ofördelaktigt, att lärarnes krafter måste till väsentlig
del egnas åt annat, för seminarierna främmande arbete;
att då likväl lärarnes nuvarande löneförmåner endast uppginge till,
efter olika tjensteålder, 1,100, 1,200 och 1,000 kronor, ehuru tjenstgörings-
tiden flerstädes utgjorde 20 timmar i veckan och vid det förhållandet,
att antalet af seminarieimas elever under de senaste åren varit i stän¬
digt stigande, sannolikt snart äfven vid ytterligare några seminarier komme
att omfatta samma antal timmar, för det närvarande ingen annan utväg
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
funnes för lärarne att bereda sig för sin existens nödiga inkomster än ett
alltför betungande extra arbete; samt
att vid jemförelse med de löneförmåner, som tillkomme lärarne i
teckning vid seminarierna, hvilka lärare för 12 timmars undervisning i
veckan egde att uppbära årliga arfvoden af 800, 1,000 och 1,200 kronor,
och med de löner, som utginge till musiklärarne vid de högre allmänna
läroverken, hvilka lärares undervisningsskyldighet numera kunde angifvas
till i allmänhet högst 1 2 timmar i veckan, under det deras löner uppginge
till 750, 1,000 och 1,250 kronor, det ville synas de vid folkskolelärare-
seminarierna anstälde musiklärarne, som om deras nuvarande arfvoden icke
motsvarade det magtpaliggande och ansträngande arbete, som åtföljde deras
befattningar.
Med anledning af nämnda framställning hade, enligt hvad af stats¬
rådsprotokollet vidare inhemtas, domkapitlen i riket och Stockholms stads
konsistorium, efter vederbörande seminarierektorers hörande, till Kongl.
Maj:t afgifvit infordrade utlåtanden och deri dels på de af sökandena åbe¬
ropade skal, dels på grund af den stora betydelse, som musik och sång
hade vid seminarieundervisningen, dels ock med hänsyn till de anspråk,
som stäldes på lärarne i dessa ämnen, framhållit som billigt och önskvärdt,
att någon löneförhöjning bereddes åt de ifrågavarande lärarne.
Beträffande den ifrågasatta löneförhöjningens storlek hade de myn¬
digheter, hvilkas utlåtanden infordrats, instämt med sökandena med undan¬
tag af domkapitlet i Hernösand, som hemstält, huruvida ej någon skilnad
borde göras mellan lärare och lärarinna i fråga om aflöningsbeloppens stor¬
lek, samt domkapitlet i Vexjö, som tillstyrkt, att sådan aflöning bereddes
åt seminariernas musiklärare, att dessa erhölle lön i tre särskilda löne¬
grader: den första till belopp af 1,200 kronor, den andra efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,400 kronor och den tredje efter
ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,600 kronor
- allt årligen och för en tjenstgöring af 16 timmar i veckan; utöfver
hvilka lönemedel borde anvisas lämpligt reservationsanslag att användas
till beredande af löneförhöjning, der mera än 16 timmars tjenstgöring i
veckan pakallades, sålunda att för tjenstgöring till 20 timmar i veckan
lärare i första lönegraden kunde erhålla högst 1,400 kronor, lärare i andra
lönegraden högst 1,700 kronor och lärare i tredje lönegraden högst 2,000
kronor — allt för år räknadt.
Af sa väl berörda petition som af de med anledning deraf infordrade
utlåtandena ansåge departementschefen tydligt och klart framgå, att det
vore icke endast i hög grad billigt utan ock af verkligt behof påkalladt,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
67
att lärare och lärarinnor i musik och sång vid seminarierna erhölle någon
förhöjning i sina löneförmåner.
Vid bestämmande af löneförhöjningens belopp förekomme det departe¬
mentschefen, som om det ej vore skäl att göra någon skilnad mellan lärare
och lärarinnor, då arfvoden för undervisningen uti andra öfningsämnen
vid seminarierna utginge med samma belopp, antingen den meddelades af
lärare eller af lärarinna.
Beträffande åter frågan, huru stor löneförhöjningen borde blifva, fäste
departementschefen uppmärksamhet derpå, att för närvarande undervisnin¬
gen i musik och sång meddelades 16 timmar i veckan vid 6 seminarier,
16'/2 vid 1, 17 vid 2, 19 vid 1, 20 vid 1 och 24 vid 1. Under sådana
förhållanden, och då ingen anledning vore att antaga, att undervisnings-
timmarna i musik och sång vid de särskilda seminarierna komme att ökas
utöfver det nuvarande antalet, syntes det departementschefen vara skäl att
bestämma den tid, som läraren skulle vara skyldig att undervisa mot det
för undervisningen uti ifrågavarande ämnen faststälda arfvodet, till 16
timmar i veckan med förbindelse för honom att mot särskild ersättning
derutöfver vid behof undervisa erforderligt antal timmar i veckan.
I likhet så väl med af Kongl. Maj:t utsedde komiterade, hvilka år
1879 afgifvit betänkande och förslag angående lönereglering för, bland
andra, folkskolelärareseminarierna, som med domkapitlet i Vexjö, samt med
stöd af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen år 1882, hölle departe¬
mentschefen före, att musiklärare och -lärarinnor vid seminarierna borde
för 16 timmars tjenstgöring i veckan åtnjuta en aflöning af 1,200 kronor
för år.
År 1878 hade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning, medgifvit, att
teckningslärarne vid seminarierna skulle få rätt att för hvart femte ar upp¬
bära ett ålderstillägg af 200 kronor, till dess att hela aflöningen uppgmge
till 1,200 kronor. Motsvarande förmån syntes böra komma äfven semina¬
riernas musiklärare och -lärarinnor till godo. De borde sålunda, enligt
departementschefens förmenande, för hvart femte år erhålla ett lönetillägg
af 200 kronor, till dess hela deras aflöning uppginge till ett belopp af
1,600 kronor.
Beträffande ersättning för undervisning utöfver 16 timmar i veckan
förekomme det departementschefen, som om det vore rättvist, att denna
beräknades för hvarje timme, som öfversköte den normala tiden, äfvensom
att den höjdes i jembredd med den öfriga aflöningen, sa att ersättningen
utginge med lägre belopp i den första lönegraden än i den andra, och
likaledes med lägre belopp i den andra än i den tredje. Beräknades det
årliga ersättningsbeloppet för tjenstgöring öfver normaltiden i första lönn¬
68
Statsutskottets Utlåtande K:o 9.
graden till 50, i andra till 75 och i tredje till 100 kronor för hvarje un-
dervisningstimme i veckan, uppnåddes med 20 undervisningstimrnar i veckan
samma aflöningsförmåner, som musiklärarne i sin petition äskat.
Musiklärarnes vid seminarierna nuvarande löneförmåner uppginge —
såsom petitionärerna framhållit —- endast till 1,000 kronor för år, hvar¬
jemte nämnda lärare under de senare åren uppburit såsom löneförbättring
under de fem första tjensteåren 100 kronor, under de fem följande 200
kronor och derefter 300 kronor.
Till ifrågavarande lärares aflöning utginge för närvarande på ordinarie
stat 12,000 kronor och på extra ordinarie 2,750 kronor, af hvilka senare
250 kronor vore beviljade till musikläraren vid seminariet i Lund för tjenst¬
göring utöfver 20 timmar i veckan.
Med hänsyn till de nuvarande musiklärarnes tjenstetid kunde man antaga,
att vid början af år 1898 — det år, under hvilket löneförhöjning först
skulle komma dem till godo — 2 af dem skulle vara berättigade att för
normal tjenstgöringstid uppbära 1,200 kronor, 4 att för samma tid erhålla
1,400 kronor och 6 att åtnjuta en aflöning af 1,600 kronor. Hela beloppet
för normala tjenstgöringstiden skulle sålunda uppgå till 17,600 kronor.
Som ersättning för tjenstgöring utöfver den normala tjenstgöringstiden
ansåge departementschefen ett årligt anslag af 2,250 kronor vara tillräckligt.
Hela den summa, som erfordrades för aflöning åt musiklärare och -lära¬
rinnor vid landets seminarier enligt nu angifna grunder, skulle sålunda
komma att uppgå till 19,850 kronor, eller 5,100 kronor mer, än som nu
utginge för samma ändamål.
Härvid har departementschefen fäst uppmärksamhet derpå, att om det
nu på ordinarie stat till dessa lärares aflöning utgående beloppet, 12,000
kronor, ökades med det för ifrågavarande löneförhöjning erforderliga be¬
loppet, 7,850 kronor, kunde i stället det extra anslag, som under flera år
utgått till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och
folkskolelärarinneseminarier och som vid sista riksdagen nedsatts från 33,300
till 31,800 kronor, ytterligare minskas med 2,750 kronor.
Den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen synes utskottet gifva
vid handen, att de löneförmåner, som för närvarande tillkomma musik¬
lärare och musiklärarinnor vid seminarierna äro i vissa afseenden väl
knappt tillmätta. Det lönebelopp, hvarmed de nu börja sin tjenstgöring,
eller 1,100. kronor, anser utskottet dock icke vara otillräckligt för eu
undervisningstid af 16 till 20 timmar i veckan, helst dessa lärare i allmänhet
torde hafva tillfälle att bereda sig biförtjenster. Då emellertid denna aflöning
under nuvarande förhållanden icke förbättras med mera än 100 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
69
efter 5 tjenstår och ytterligare 100 kronor efter 10 år, måste man, med
hänsyn jemväl till den omständighet att ofvanberörda biförtjenster ofta med
åren minskas och utgifterna för familjen ökas, medgifva att någon förhöj¬
ning af ålderstilläggen för ifrågavarande lärare är af behofvet påkallad.
Med afseende härå anser sig utskottet böra i anledning af Kongl. Maj:ts
förslag tillstyrka, att dessa lärare måtte tillerkännas två ålderstillägg, hvar¬
dera å 200 kronor, att utgå efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring; lärande uppflyttning i högre lönegrad böra ega rum i enlighet
med de af Kongl. Maj:t nu föreslagna grunder.
De nu förordade löneförmånerna borde enligt utskottets mening ut¬
göra ersättning för en tjenstgöring af 16 till 20 timmar i veckan. Blott
der undervisningstiden öfverstiger sistnämnda antal timmar, anser utskottet
särskild godtgörelse böra beviljas, och torde densamma lämpligen böra
utan afseende å den lönegrad, i hvilken vederbörande lärare befinner sig,
utgå för hvarje tjenstgöringstimme i veckan utöfver 20 med 50 kronor för
helt läsår.
På grund af de uppgifter, som i statsrådsprotokollet meddelats an¬
gående vederbörande lärares fördelning i de olika lönegraderna, skulle
statsverkets utgifter för bestridande af den aflöning, som, på sätt utskottet
förordat, borde utgå för normal tjenstgöringstid af högst 20 timmar i
veckan, belöpa sig till 16,400 kronor. Härtill kommer ett belopp af 200
kronor såsom ersättning till en lärare för tjenstgöring under 4 timmar
utöfver nämnda tid. Då för närvarande på ordinarie stat utgå 12,000 kronor
till ifrågavarande lärares aflöning, erfordras sålunda en förhöjning i det
ordinarie anslaget med 4,600 kronor. Till en del motsvaras dock denna
ökning af den härigenom möjliggjorda nedsättningen med 2,750 kronor i
extra anslaget till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskole¬
lärare- och folkskoleläi’arinneseminarier, hvilket anslag, för närvarande
31,800 kronor, i föreliggande statsverksproposition föreslagits till nedsatt
belopp af 29,050 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas,
att från och med år 1898 musiklärare och inusik-
lärarinnor vid folkskolelärare- och folkskolelärarinne-
seminarierna må för 16 till 20 timmars tjenstgöring i
veckan erhålla en aflöning af 1,100 kronor jemte två
ålderstillägg å 200 kronor hvartdera efter respektive 5
och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;
70
Statsutskottets Utlåtande X:o 9.
att nämnda lärare och lärarinnor för hvarje tjenst-
göringstimme, som öfverskjuter 20 timmar i veckan, må
i ersättning för helt läsår uppbära 50 kronor;
att uppflyttning i högre lönegrad må ega rum efter
samma grunder, som gälla för seminarieadjunkters upp¬
flyttning från en lägre till eu högre lönegrad; samt
att för beredande af de för sagda ändamål erfor¬
derliga medel det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bil¬
dande må från och med år 1898 höjas med 4,600 kronor.
Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer an¬
slaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 317,525 kronor, att
höjas med 4,600 kronor, eller till 322,125 kronor.
Ang. ajtönan- 17:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit,
under öfnings~ dels att Riksdagen måtte medgifva, att Kongl. Maj:t finge bestämma,
lärare» vid huruvida, när öfningslärare eller öfningslärarinna vid folkskolelärare- och folk-
reteminarfum skolelärarinneseininarium eller lärare eller lärarinna vid med dylikt semina-
»jukdom. rium förenad öfningsskola af sjukdom blefve urståndsatt att sköta sin befatt-
[14.] ning, anslag af allmänna medel skulle utgå såsom bidrag till aflönande af
vikarie, samt till hvilket belopp bidraget skulle af statsmedel bestridas, dock
med iakttagande att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid skulle till vikaries
aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen åtföljande arfvode;
dels att för omförmälda ändamål måtte beviljas från och med år 1898
på ordinarie stat ett förslagsanslag af 4,000 kronor.
Uti en inom sistlidne års Riksdag väckt motion föreslogs, dels att
ordinarie öfningslärare vid rikets tolf folkskolelärare- och folkskolelärarinne-
seminarier måtte vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom få
uppbära af sin lön, och dels att Riksdagen måtte på extra stat för år
1897 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 2,000 kronor
i och för bestridande af här ifrågavarande utgifter.
^1 anledning häraf beslöt Riksdagen, att hos Kongl. Maj:t anhålla,
detjtäcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor
öfningslärare i vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinne-
seminarier måtte tillerkännas rätt att vid tjenstledighet på grund af
sjukdom uppbära någon del af aflöningen, samt derefter för Riksdagen fram¬
läggandet förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.
Såsom|,skäl för sitt^beslut anförde Riksdagen, att, då lärare i musik,
teckning och gj7mnastik vid de allmänna läroverken egde att vid tjenst¬
ledighet för sjukdom uppbära viss del af sin aflöning,^syntes det Riks-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
71
dagen kunna ifrågasattas, huruvida icke en dylik förmån borde beredas
äfven öfningslärare i åtminstone vissa ämnen vid folkskolelärare- och folk-
skolelärarinneseminarierna. Då emellertid anslag för dylikt ändamål icke
synts böra af Riksdagen beviljas, innan nödig utredning af de på frågan
inverkande omständigheter blifvit förebragt, hade Riksdagen icke ansett sig
med anledning af förenämnda motion böra vidtaga annan åtgärd, än att
hos Kongl. Maj:t göra framställning om en sådan utredning.
Efter erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet i
förevarande ärende anfört följande.
T § 13 af Kongl. Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket,
sådan denna paragraf lyder enligt kongl. kungörelsen den 16 november
1894, hette det beträffande lärare i öfningsämnena vid seminarierna samt
lärarne vid dessas öfningsskolor:
»Vid hvarje seminarium skola anställas lärare i teckning, i musik
och sång, i gymnastik, i trädgårdsskötsel och trädplantering samt i slöjd.
Vid seminariets öfningsskola må, i enlighet med de bestämmelser
Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall meddelat, erforderligt antal lärare
anställas».
Ofvannämnda lärare förordnades af vederbörande konsistorium, sedan
seminariets rektor afgifvit förslag.
Beträffande deras tjenstgöringsskyldighet föreskrefves uti ofvannämnda
kongl. kungörelse, att läraren i teckning skulle vara skyldig att undervisa
tolf timmar i veckan, läraren i musik och sång sexton till tjugu timmar,
läraren i gymnastik åtta till tolf timmar, läraren i trädgårdsskötsel under
den tid af året, som erbjöde tillfälle till trädgårdsarbete, tolf till femton
timmar, och under den öfriga delen af läsåret för meddelande på läro-
rummet af nödiga kunskaper i ämnet tre timmar i veckan, hvarjemte sist¬
nämnde lärare, der egen trädgård funnes, borde egna noggrann omsorg åt
densammas tillbörliga skötsel och vård, läraren i slöjd fjorton till tjugu-
fyra timmar samt lärare i öfningsskolan tjugufyra till tjuguåtta timmar
i veckan.
Vid några seminarier vore ty särskilda lärare förordnade i hvart och
ett af öfningsämnena, utan man hade anordnat så, att en af adjunkterna
skötte, jemte sin egen befattning, äfven tjensten som öfningslärare i något
ämne, eller så att en öfningslärare meddelade undervisning uti mer än ett
öfningsämne, eller ock så att en lärare i öfningsskolan äfven tjenstgjorde
som öfningslärare i något ämne.
Vid seminariet i Stockholm voro t. ex. en af adjunkterna förordnad till
lärare i trädgårdsskötsel och lärarinnan i slöjd undervisade jemväl i kun¬
skapsämnen i öfningsskolan; i Karlstad hade eu adjunkt förordnande att
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
undervisa i teoretisk trädgårdsskötsel samt att öfvervaka elevernas prakti¬
ska öfningar i trädgården, under det en trädgårdsmästare, som tillika vore
vaktmästare vid seminariet, hade till uppgift att sköta och vårda trädgår¬
den; i Upsala. meddelades den teoretiska undervisningen i trädgårdsskötsel
af en adjunkt, under det en trädgårdsmästare ledde de praktiska öfnin-
garna; i Linköping undervisade lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i
Vexjö undervisade en utaf lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i Göte¬
borg undervisade läraren i trädgårdsskötsel äfven uti slöjd; i Hernösand
hade lärarne i öfningsskolan förordnande att undervisa äfven i slöjd.
Dertill Lomme, att några öfningslärare vid seminarierna innehade mot¬
svarande befattning äfven vid allmänt läroverk eller folkskola; att två
adjunkter vid allmänt läroverk tjenstgjorde äfven som öfningslärare vid
seminarium samt att en folkskolelärare vore derjemte lärare i ett öfnings-
ämne vid seminarierna.
Beträffande ifrågavarande lärares aflöning uppbure lärare i teckning
800 kronor, hvarjemte de hvart femte år egde rätt till ett ålderstillägg å
200 kronor, till dess lönen uppginge till 1,200 kronor.
Lärarne i musik och sång hade i arfvode 1,000 kronor, hvarjemte
åt dem under eu följd af år årligen beviljats löneförbättring, som för
dem, hvilka tjenstgjort under fem år, uppgått till 100 kronor, från fem
till och med tio år till 200 kronor och öfver tio år till 300 kronor.
Lärarne i gymnastik hade i årligt arfvode. 675 kronor samt såsom
löneförbättring under de första fem åren 62 kronor 50 öre, från det
femte till och med det tionde året 162 kronor 50 öre samt derefter 262
kronor 50 öre.
Till hvarje manligt seminarium vore för undervisning i slöjd beviljadt
ett anslag af 1,500 kronor. Vid några seminarier bestämdes för hvarje
år, vid andra vore det bestämdt tills vidare, hur stor del af detta belopp
skulle användas till aflönande af lärare, och hur mycket deraf till andra
behof för slöjdundervisningen. Beloppet, som utginge till aflönande af lä¬
rare, vore ej lika stort vid alla seminarier. Vid fyra uppginge det till 900
kronor, vid två till 1,000 kronor och vid ett till 1,200 kronor.
Vid hvart och ett af de qvinliga seminarierna uppbure slöjdlärarinnan
ett arfvode af 800 kronor.
Lärarne i trädgårdsskötsel hade vid olika seminarier olika aflöning.
Vid fem seminarier belöpte den sig till 1,000 kronor; vid två till 750;
vid ett till 500; vid två till 400, vid ett till 300 och vid ett till 225 kronor.
Lärarnes vid öfningsskolan arfvoden vexlade mellan 1,200 och 1,500
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
73
Af nu ifrågavarande lärare hade endast de sistnämnda pensionsrätt.
Genom kongl. cirkuläret den 31 december 1877 vore nemligen förordnadt,
att examinerad folkskolelärare, som bestrede läraretjenst vid med folk¬
skolelärareseminarium förenad öfningsskola, egde för åtnjutande af pension
uti folkskolelärarnes pensionsinrättning att räkna sig till godo hela den
tid, han tjenstgjorde vid seminariets öfningsskola, som ordinarie tjenstår.
Riksdagen hade dock vid flera tillfällen beviljat pension jemväl åt öf-
ningslärare vid folkskolelärareseminarierna. Så hade Riksdagen år 1888
beviljat pension till en musiklärare vid seminariet i Lund; år 1889 till
en trädgårdslärare vid seminariet i Linköping; år 1890 till en musiklärare
i Vexjö och år 1896 till en lärarinna i teckning vid seminariet i Stockholm.
Åtskilliga gånger hade öfningslärare vid folkskolelärareseminarierna
vid inträffad sjukdom hos Kongl. Maj:t anhållit om anslag af allmänna
medel till hjelp vid aflönande af den lärare, som under sjukdomstiden uppe¬
hållit deras befattningar, men, så ömmande deras läge än varit, hade Kongl.
Maj:t nödgats afslå deras ansökningar af brist på för ändamålet tillgäng¬
liga medel.
Det syntes dock mycket hårdt och obilligt, att en vid statens läroverk
anstäld lärare, om han blefve af sjukdom någon tid urståndsatt att sköta sin
tjenst, skulle anses vara skyldig att sjelf helt och hållet aflöna vikarien,
äfven om hela den med tjensten förenade aflöningen skulle dertill åtgå.
Billigheten syntes departementschefen fordra, att den sjuke läraren
af statsmedel finge någon hjelp till vikariens aflöning.
Detta förekomme departementschefen så mycket billigare, som numera
ej endast ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk och folkskolelärare¬
seminarier, utan äfven extra lärare och öfningslärare vid allmänna läroverk
samt ordinarie lärare vid folkskolan vid påkommen sjukdom hade för¬
månen att på ett eller annat sätt för vikariens aflönande åtnjuta understöd
af allmänna medel.
I kongl. cirkuläret den 30 januari 1884 vore föreskrifvet, att i afseende
å skyldighet för vid seminarium anstäld ordinarie lärare, som åtnjöte
tjenstledighet, att antingen aflöna vikarie eller att å sin lön vidkännas af¬
drag till vikariens godtgörande, skulle tillämpas hvad kongl. cirkuläret den
12 juli 1872 i sådant hänseende innehölle beträffande lärare vid de allmänna
läroverken. Att låta de i sistnämnda cirkulär faststälda grunder blifva i allt
gällande äfven med hänsyn till öfningslärarne vid seminarierna och de vid
dessas öfningsskolor anstälde lärarne, syntes departementschefen icke lämpligt,
då dessa lärare tjenstgjorde under delvis andra förhållanden än ämneslärarne
vid seminarierna. Och då de lärare, hvarom nu vore fråga, såsom förut
Bih. till Rikta. Prot. 18,97. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
blifvit anfördt, vore sins emellan mycket olika med hänsyn såväl till tjenst-
göringsskyldighet och aflöning som till ställning vid läroanstalten, i det
somliga innehade lärarebefattning uti endast ett öfningsämne, andra der¬
emot förenade dylik lärarebefattning med annan tjenst, förekomme det
departementschefen knappast möjligt att stadga några allmänna grunder,
som skulle tillämpas vid alla fall, då fråga blefve om aflönande af vikarie
för öfningslärare vid seminarium eller vid ett seminariums öfningsskola
anstäld lärare, som af sjukdom vore urståndsatt att sjelf sköta sin be¬
fattning.
Det syntes derför blifva nödvändigt, att åt Kongl. Maj:t med-
gåfves rätt att för hvarje särskildt fall afgöra, om bidrag af allmänna medel
borde beviljas till hjelp vid aflönande af vikarien, samt att, om Kongl.
Maj:t beslutade, att dylikt bidrag skulle utgå, bestämma, till hvilket belopp
bidraget finge af statsmedel bestridas — dock borde härvid föreskrifvas,
att den sjuke lärare, för hvilken vikarie förordnades, alltid skulle hafva skyl¬
dighet att till dennes aflönande afstå minst en fjerdedel af det befatt¬
ningen åtföljande arfvode.
Att med någon tillförlitlighet beräkna, hur stor summa årligen vore
erforderlig för det ifrågasatta ändamålet, vore ej möjligt. Det syntes dock
departementschefen, som om ett belopp af 4,000 kronor borde blifva till¬
räckligt.
På grund af hvad till stadsrådsprotokollet blifvit anfördt, får ut¬
skottet hemställa,
att Riksdagen må
dels medgifva, att Kongl. Maj:t må bestämma,
huruvida, när öfningslärare eller öfningslärarinna vid
folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium eller
lärare eller lärarinna vid med dylikt seminarium för¬
enad öfningsskola af sjukdom blir urståndsatt att sköta
sin befattning, anslag af allmänna medel må utgå såsom
bidrag till aflönande af vikarie, samt till hvilket be¬
lopp bidraget må af statsmedel bestridas, dock med
iakttagande att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid
skall till vikaries aflönande afstå minst en fjerdedel af
det befattningen åtföljande arfvode;
dels och bevilja för omförmälda ändamål från och
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
med år 1898 på ordinarie stat ett förslagsanslag af
4,000 kronor.
18:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 184) hafva
herrar F. Berg och E. Hammarlund hemstält: serna rörande
dels att 'Riksdagen ville för sin del besluta, att § 1 i kong! kun-«—
o-örelsen den 16 juni 1875, sådan nämnda paragraf lyder enligt kongl. skolor.
kungörelsen den 2 juni 1893, måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola,^ som för en eller
gemensamt för flera församlingar inrättas i ändamål att ^bereda . de
arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta ett högre mått af bild¬
ning, utan att barnen dragas från sina vanliga lelnadsförhallanden
eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete, kan er¬
hålla understöd af statsmedel till högst dubbla ^beloppet. af hvad till
skolan i distriktet sammanskjutes, dock för hvarje årsklass ej öfverstigande
1,200 kronor årligen;
dels att det från åttonde hufvudtiteln utgående anslaget till under¬
stöd åt högre folkskola måtte höjas från 20,000 till 24,000 kronor.
Nämnda § har nu följande lydelse:
»Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola, som för en eller
gemensamt för flera församlingar på landet eller i stad, der hvarken allmänt
läroverk eller pedagogi finnes, inrättas i ändamål att bereda de arbetande
klassernas barn tillfälle att inhemta ett högre matt af bildning, utan att
barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för
duglighet och härdighet vid kroppsarbete, kan erhålla understöd af stats¬
medel1 till högst dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet samman¬
skjutes, dock för hvarje skola ej öfverstigande 1,200 kronor årligen.»
Till stöd för den föreslagna ändringen i omförmälda § hafva motio¬
närerna anfört, bland annat, att det belopp af 1,200 kronor, hvilket för
närvarande vore det största understöd, som af statsmedel kunde tilldelas
en högre folkskola, väl vore att anse såsom lämpligt bidrag till aflönande
af en lärare, och att med tillhjelp deraf en församling kunde utan allt
för känbara uppoffringar skaffa sig en skola med en arsklass, d. v. s.
enligt nu gällande bestämmelser för läsårets längd, med en kurs, som
varade högst 24 veckor. Ansåge emellertid någon församling, att en läro¬
kurs af denna längd vore allt för otillräcklig och önskade utvidga sin
högre folkskola med ännu en eller kanske till och med två årsklasser, så
kunde under nuvarande förhållanden för dessa nya årsklasser intet stats¬
bidrag erhållas.
76
Statsutskottets Utlåtande Nio 9.
Enligt motionärernas mening hade denna omständighet verkat i
hög grad hindrande för upprättande af nya sådana skolor. Såsom endast
enklassig, hade man ansett den högre folkskolan göra temligen ringa nytta;
såsom två- eller treldassig skulle den åter blifvit alltför betungande. En
vigtig förutsättning för ett mera allmänt upprättande af högre folkskolor
funne motionärerna derför vara, att det faststälda maximum af stats¬
bidraget komme att utgå icke för skola, utan för årsklass.
Vidare hafva motionärerna erinrat derom, att den högre folkskolan
ända till de senaste åren varit uteslutande en skola på landsbygden, ett
förhållande som motionärerna ansett såsom en af de förnämsta orsakerna
till denna skolas ringa framgång. Emellertid hade 1893 års Riksdag i
anledning af väckta motioner i så måtto utvidgat Kongl. Maj:ts dispositions¬
rätt öfver anslaget för ifrågavarande slags skolor, att sådana städer, som
saknade allmänt läroverk eller pedagogi, kunde deraf erhålla del.
Jemväl 1893 års Riksdag hade att behandla förslag i det syfte, att
bidrag från berörda anslag måtte få utgå till högre folkskola i stad, äfven
om allmänt läroverk eller pedagogi der funnes. Riksdagen fann emel¬
lertid icke skäl att så långt som dessa förslag inneburo utsträcka anslagets
användning, utan ansåg densamma böra begränsas, på sätt i förenämnda kun¬
görelse bestämmes. Då Riksdagen sålunda för endast fyra år sedan
förehaft denna fråga till pröfning och dervid icke visat sig benägen för
en sådan utsträckning i anslagets användning, som motionärerna nu före¬
slagit, anser sig utskottet icke böra härtill förorda bifall, helst behof af
högre folkskola, så vidt utskottet har sig bekant, icke gjort sig gällande
i stad, der skola för fortsatt undervisning redan finnes.
Beträffande förslaget om sådan ändring i grunderna för statsbidragets
utdelande, att det nu faststälda högsta belopp, som i sådant afseende kan
tillkomma en skola, skulle kunna utgå för hvarje årsklass i densamma,
finner utskottet de skäl, som af motionärerna anförts för en bestämmelse
i denna retning, förtjena beaktande. Utskottet, som anser, att inrättandet
af högre folkskolor med mer än en årsklass bör för vederbörande kom¬
muner underlättas och med afseende härå vill förorda att, på sätt motio¬
närerna föreslagit, högst 1,200 kronor må kunna utgå för hvar årsklass,
har dock funnit sådan begränsning härutinnan böra stadgas, att en skola
ej må i statsbidrag tillerkännas mer än 2,400 kronor. Att med all¬
männa medel befordra undervisningens utsträckning till mer än två års¬
klasser synes nemligen utskottet ej vara lämpligt, då en så omfattande
undervisning ej torde vara fullt förenlig med ifrågavarande skolas ända-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
77
mål att lemna de arbetande klassernas barn ett högre mått af bildning
utan att draga dem från deras vanliga lefnadsförhållanden eller nödig
öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete.
Då anslaget till understöd åt högre folkskolor för närvarande utgör
20,000 kronor och under åren 1801—1895 _visat en årlig besparing, vex¬
lande mellan 4,400 kronor och 7,000 kronor, synes för genomförande af
den förändring i grunderna för statsbidragens utdelande, som nu af ut¬
skottet förordats, någon förhöjning af samma anslag ej vara erforderlig.
Utskottet tillstyrker alltså,
att Riksdagen, med anledning af herrar Bergs och
Hammarlunds förevarande motion, må
a) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser
angående understöd af statsmedel till högre folkskolor,
att statsbidrag till sådan skola må kunna utgå med
högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass, dock för
hvarje skola ej öfverstigande 2,400 kronor om året;
samt
b) bestämma, att det från åttonde hufvudtiteln ut¬
gående anslaget till understöd åt högre folkskolor i riks-
staten för år 1898 uppföres med oförändradt belopp,
20,000 kronor.
19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen _ _ ^UriJjTör
dels att godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden lärare vid
den 14 januari 1897 intagna förändrade bestämmelser angående aflöning sm^’koJlor
åt examinerad lärare och lärararinna vid småskola och mindre folkskola q.-|
samt för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola;
dels att besluta de i samma protokoll angifna förändrade bestämmelser
angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid
folkskolor; samt
dels att, för genomförande af den i statsrådsprotokollet omförmälda
lönereglering, från och med år 1898 höja det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små¬
skolor med 125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.
Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning, hvaröfver det
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
sammansätta stats- och lagutskottet afgifvit utlåtande, har Riksdagen fattat
beslut och dervid beviljat den af Kongl. Maj:t begärda anslagsförhöjningen;
hvilket skolat här
antecknas.
förfäran» 20:°. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att
vid småskole- — under förutsättning att de examinerade folkskolelärare, som nu vore
lärare- anstälde vid småskolelärareseminariet i Haparanda och dess öfningsskola,
Haparanda. äfvensom de examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles
[16.] I}å föreskrifvet sätt der vunne anställning, erhölle rätt till tjenstårsberäk-
ning och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de af
direktionen öfver pensionsinrättningen angifna grunder — de afgifter, som
enligt gällande pensionsreglemente skulle ingå till pensionsinrättningen
eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna
kassa för de tjenster vid Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen
blefve delaktige, och hvilka afgifter icke ålåge lärare eller lärarinna, finge
utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag
till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter
bosatte finnar.
Under erinran att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts under
nionde hufvudtiteln gjorda framställning och i enlighet med hvad utskottet
i utlåtande n:o 10, punkt 4:o, hemstält, för genomförande af omförmälda
lärares och lärarinnors pensionering beviljat förhöjning i det såsom bidrag
till folskolelärares pensionering å samma hufvudtitel uppförda anslag, får
utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Ang. pension 21:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte med-
Ir,måskoll gifva, att — under förutsättning att den examinerade folkskolelärare och
lärare- den examinerade folkskolelärarinna, hvilka nu voro- anstälde vid småskole-
MaiuZdden. lärareseminariet i Mattisudden i Jockinocks församling och dess öfnings-
] skola, äfvensom de examinerade folkskolelärare eller-lärarinnor, som fram¬
deles på föreskrifvet sätt der vunne anställning, erhölle rätt till tjenstårs-
beräkning och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de
af direktionen öfver nämnda pensionsinrättning angifna grunder — de af¬
gifter, som enligt gällande pensionsreglemente skulle ingå till pensions-
Statsutskottet Utlåtande N:o 9.
79
inrättningen eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupill¬
kassa till denna kassa för de tjenster vid Mattisuddens seminarium, som i
pensionsinrättningen blefve delaktiga, och hvilka afgifter icke ålåge lärare
eller lärarinna, finge utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvud-
titel uppförda anslag till Lappmarks ecklesiastikverk.
I afseende härå får utskottet, likasom i nästföregående punkt, erinra,
att Riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan i utlåtande n:o 10,
punkt 5, bifallit Kong! Maj:ts under nionde hufvudtiteln gjorda framställ¬
ning att, för genomförande af nu ifrågavarande pensionering, det såsom
bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag måtte med erfor¬
derligt belopp höjas. Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
De tekniska läroverken.
22:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under ifrågavarande^'
hufvudtitel föreslagit Riksdagen e "skolan. 9
dels i punkten 18:o [18.]
att å ordinarie stat för tekniska högskolan bevilja följande anslag:
till inrättande af extra lärarebefattningar i matematik 1,800 kronor,
maskinlära 2,500 kronor, väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, me¬
kaniska laborationer 2,000 kronor, elektroteknik 3,000 kronor, elektrokemi
2,000 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans 14,050 kronor;
till förhöjning af professorns i kemisk teknologi aflöning från 5,400
till 6,000 kronor, såsom ersättning för förlorad boställslägenhet, 600 kro¬
nor, hvilket belopp skulle tilläggas den egentliga lönen; samt
till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000 kronor till 1,500 kronor
samt af kamrerarens lön från 600 kronor till 800 kronor, tillsammans
700 kronor;
dels ock i punkten 59:o
att å extra stat för år 1898 anvisa följande belopp, nemligen:
100,000 kronor, utgörande återstoden af förut beviljadt anslag till ny
byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
samt desammas inredning och utrustning;
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
13,200 kronor till vissa förändringar i tekniska högskolans hufvud-
byggnad i väsentlig öfverensstämmelse med framlagdt förslag;
15,000 kronor till förbättring och förstärkning af högskolans under¬
visningsmateriel; samt
13,100 kronor till förstärkning af undervisningen vid högskolan.
Med afseende å Kongl. Maj:ts omförmälda förslag innehåller stats¬
rådsprotokollet följande.
Sedan, med anledning af det ökade tilloppet af elever vid tekniska hög¬
skolan och de likaledes skärpta krafven på den tekniska bildningens höjande,
Kongl. Maj:t, på framställningar af styrelsen för högskolan, vid särskilda
tillfällen dels af tillgängliga medel beviljat anslag för att tillgodose de
nödtorftigaste behofven i afseende å undervisningens förstärkning, dels
ock för ändamålet utverkat anslag af Riksdagen, aflat Kongl. Maj:t, på
nämnda styrelses i skrivelser den 28 september 1891 och den 22 januari
1892 gjorda anhållan, framställningar till 1892 års Riksdag dels i stats¬
verkspropositionen, dels i särskild proposition af den 10 mars sistnämnda
år, hvilka framställningar afsågo anslag på extra stat till främjande och
utvidgande af undervisningen vid högskolan samt beredande af möjlighet
att öka elevantalet i högskolans första afdelning, hvilket antal kort förut,
år 1890, bestämts till högst 80. De anslag, som sålunda begärdes, voro:
till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor;
till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor;
till åtskilliga förändringar och inredningsarbeten i högskolans lokal
17,250 kronor;
till diverse vid undervisningen erforderlig materiel 9,850 kronor;"
till förstärkning af undervisningen vid högskolan under läroåret 1892—
1893 samt höstterminen 1893 15,800 kronor;
till diverse utgifter 4,500 kronor; samt
till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi — hvilkens boställs-
våning i högskolans hus skulle förändras till rum för samlingar och lek¬
tionssalar — för tiden från den 1 april 1893 till årets slut 600 kronor.
Samtliga dessa anslagsposter blefvo af Riksdagen på extra stat för år
1893 beviljade med undantag af beloppet 4,500 kronor till diverse utgifter,
hvilket anslagsbehof' Riksdagen ansåg kunna fyllas medelst upptagande
från eleverna af särskilda afgifter för deltagande i laborationer och öfningar.
Dylika afgifter till belopp af tio kronor för deltagare i gemensamma
öfningar och tjugu kronor för elev, som derjemte deltoge i andra öfningar,
allt för termin, hade ock af Kongl. Maj:t genom beslut den 29 juli 1892
faststälts för läsåret 1892—1893 och på grund af förnyade beslut af Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
81
Maj:t fortfarit att utgå. Tillika hade första årskursens elevantal år efter år
sedan 1892 bestämts till högst 100.
Beträffande den nyssnämnda posten 15,800 kronor till förstärkning af
undervisningen vid högskolan, inhemtades af styrelsens för högskolan
skrifvelse den 22 januari 1892, hvilken skrifvelse legat till grund för Kongl.
Maj:ts proposition om detta anslags beviljande, att beloppet varit afsedt att
på följande sätt användas, nemligen:
För förstärkning af undervisningen i ren matematik........... kr.
i teoretisk mekanik.................:.................................................... »
» maskinlära och maskinkonstruktioner för tredje årskursen »
» konstruktioner af enkla maskindelar m. m. för andra » »
» allmän fysik ................................................................................. »
» tillämpad fysik (konstruktionsöfningar beträffande värme-
och ventilationsapparater) .................................................. »
» mineralogi och geologi ............................................................... »
» allmän kemi och kemiska laborationer dels å högskolans,
dels å bergskolans laboratorier ........................................ »
» beskrifvande geometri och linearritning............................... »
» geodesi och topografi jemte dertill hörande öfningar på fältet >
» väg- och vattenbyggnadskonst................................................ »
> allmän byggnadskonst (byggnadskonstruktionslära), bygg-
nadsstatik samt husbyggnadskonst ........
» frihandsteckning.............................................
» verkstadsarbete.................................................
1,500
900
2,000
1,800
900
500:
400:
2,000:
1,000
1,000
1,400
|
1,600: —
|
|
400: —
|
........................ »
|
400: —
|
Summa kr.
|
15,800: —
|
t För hvart och ett af åren 1894—1896 hade sedermera sagda anslags¬
post å 15,800 kronor äfvensom förutnämnda anslag å 2,000 kronor, 1,200
kronor och 600 kronor, tillsammans 19,600 kronor, blifvit af Kongl. Maj:t
begärda samt af Riksdagen på extra stat beviljade; och vid medlens stäl¬
lande till högskolestyrelsens förfogande hade Kongl. Maj:t städse föreskrifvit,
att desamma skulle användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
angifvits i styrelsens redan omförmälda skrivelser den 28 september 1891
och den 22 januari 1892. För innevarande år utginge nämnda anslags¬
summa, ökad med ett belopp af 1,200 kronor, till förstärkning af under¬
visningen i ångfartygskonstruktion; och nyssberörda bestämmelser om
medlens användande gälde fortfarande.
Vid afgifvande af nu omförmälda förslag till utveckling af tekniska
högskolan och undervisningen derstädes hade högskolestyrelsen haft sin
uppmärksamhet fäst å den komités arbeten och förslag, som af
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Komilé-
betänlcande.
Kong]. Maj:t den 19 september 1890 tillsattes med uppdrag att afgifva
betänkande och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation
af högskolan, för utredning hvarom Riksdagen samma år beviljat anslag.
Denna komité afgaf den 15 december 1891 utlåtande i ämnet, innefattande
förslag till högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande af undervis¬
ningen derstädes.
Detta förslags hufvudgrunder, för hvilka utförligt redogjorts i det vid
statsverkspropositionen till 1894 års Riksdag fogade protokoll öfver eckle¬
siastikärenden den 13 januari nämnda år, kunde i korthet sammanfattas
sålunda. Till en början vore det af nöden att öka lärjungeantalet, hvilket
för första klassen från och med höstterminnen år 1890 bestämts till högst
80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena till¬
växte oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större for¬
dringar med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas
tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komite-
rade angåfvo en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde sig
gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning
göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade
personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120
elever kunde mottagas i högskolans första afdelning. Och derjemte kräf-
des — såsom för öfrigt en blick på några af de förnämsta utländska
högskolornas organisation utvisade — att måttet af den tekniska bildning,
som vid högskolan meddelades, blefve ökadt.
Hvad anginge den nödiga omorganisationen af högskolan, ville komi-
terade först i fråga om fackskolorna påpeka behofvet af en fackskola i
skeppsbyggnadskonst, anordnad såsom en afdelning af fackskolan för
maskinbyggnadskonst. Tillika erfordrades en ny fackskola för elektroteknik.
I afseende å lärarepersonalen vore åtskilliga förändringar af nöden.
Lektoraten vid högskolan borde förvandlas till extra ordinarie professurer
och lärarekrafterna kräfde väsentliga förstärkningar. Bland annat behöfdes
ytterligare en extra lärare i matematik. Likaledes erfordrades en extra
lärare för teoretisk maskinlära. I skeppsbyggnadskonst borde en ordinarie
professur inrättas. För den allmänna och den tillämpade fysiken borde i
stället för den befintliga lärarestyrkan, nemligen en professor och en extra
lärare, finnas två professorer, hvarjemte för elektrotekniken en särskild
extra lärare borde anställas. För undervisningen i de till byggnadskonsten
hörande förberedande läroämnen — hvilken uppehölles af en t. f. lektor
och en extra lärare — borde inrättas två extra ordinarie professurer. I väg-
och vattenbyggnadskonst borde en ny — extra ordinarie — professur upp-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
83
rättas. För ledande af s. k. mekaniska laborationer erfordrades en extra
lärare, som tillika skulle vara verkstadsföreståndare.
Vidare påpekade komiterade otillräckligheten af de vid högskolan
befintliga undervisningslokalerna och framstälde förslag i afseende å deras till¬
ökning. En ny byggnad borde uppföras för de båda kemiska laborato¬
rierna och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska
institutionen. Det derigenom vunna utrymmet i den gamla byggnaden
skulle förnämligast användas för tillgodoseende af de fysiska och elektro-
tekniska afdelningarnas behof.
I sin helhet skulle komiterades förslag medföra en ökning af tekniska
högskolans ordinarie anslag, 146,700 kronor, med 78,300 kronor. För
nybyggnader, ändrad inredning i hufvudbyggnaden samt undervisnings-
materielens förbättrande och förstärkande skulle kräfvas anslag för en
gång å tillhopa 456,200 kronor.
öfver komiterades berörda förslag hade infordrade utlåtanden afgifvits™^0"*”
af lärarekollegiet samt af högskolans styrelse. Denna, som i hufvudsak betänkandet.
biträdt komiterades förslag, hade dock ansett, att anslagsförhöjningen å
ordinarie stat kunde begränsas till 63,050 kronor. Bland annat skulle
elevafgifter — hvilkas upptagande Kong!. Maj:t, såsom redan nämnts, med¬
gift — kunna betacka eu del anslagsförhöjningar, som af komiterade före¬
slagits. Äfven anslagen för en gång borde kunna nedsättas från 456,200
kronor till 393,850 kronor, derest man vidtoge vissa af styrelsen förordade
inskränkningar. Omorganisationen skulle, enligt af högskolans föreståndare
uppgjord plan, vara genomförd till år 1899.
Efter det sedermera jemväl öfverintendentsembetet blifvit i ämnetp™gp4 0"“
hördt, hade Kongl. Maj:t afiåtit proposition till 1894 års Riksdag, dervid dag.
Kong!. Maj:t, med godkännande i hufvudsak af den af komiterade upp¬
gjorda planen till högskolans utvidgning och omorganisation, för så vidt
sagda plan blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, föreslagit Riksdagen att,
för möjliggörande af omorganisationen, till ny byggnad för högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och
utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa 50,000 kronor
att utgå under år 1895.
Denna Kongl. Maj:ts framställning hade ej af Riksdagen bifallits. I
sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14
januari 1895 hade departementschefen vid föredragning af ärenden angå¬
ende reglering af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof återgifvit de betänklig¬
heter, Riksdagen i skrifvelse den 7 maj 1894 förklarat sig hysa i fråga
84
Stab utskottets Utlåtande N:o 9.
om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga kost¬
nader som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter afsåge
till en början den ifrågasatta ökningen af elever i första afdelningen. Då
elevantalet i nämnda afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892
till högst 100, kunde det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning
för den närmaste framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock,
huruvida vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits
dertill, att verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem,
som erhölle inträde.
Inrättandet af en särskild fackskola för elektroteknik hade Riksdagen
funnit vara af behof påkalladt. Deremot hyste Riksdagen tvekan med af¬
seende å nödvändigheten af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst,
då Riksdagen år 1893 genom beviljande af anslag till en lektorsbefattning
i skeppsbyggeri vid Chalmers’ tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det
definitiva ordnandet vid nämnda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.
Det framstälda förslaget att utbyta lektoraten vid tekniska högskolan
mot e. o. professorsbefattningar hade ej vunnit Riksdagens bifall. Vidare an-
såge Riksdagen, beträffande de i de olika ämnena erforderliga lärarekrafterna,
dels att behofvet af extra lärare och assistenter borde blifva mindre, än
som i förslaget beräknats, dels att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunde
göras äfven i fråga om den föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda
borde undervisningen i fysik, äfven efter inrättandet af en elektroteknisk
fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas af en professor och en lektor,
och i ingen händelse syntes en professor vara för undervisningen i skepps¬
byggnadskonst erforderlig. Undervisningen i de till byggnadskonsten hö¬
rande förberedande läroämnena kunde ock anses blifva behörigen tillgodo¬
sedd med en lektor och en extra lärare i stället för de två föreslagna
extra ordinarie professorerna.
Ehuru Riksdagen således på grund åt sagda betänkligheter ej varit
villig att biträda Kongl. Maj:ts framställning, hade Riksdagen emellertid för¬
klarat sig anse, att behof förefunnes af att en mera omfattande verksamhet
för högskolan möjliggjordes, samt särskilt uttalat sin öfvertygelse, att
högskolans nuvarande utrymme i läro- och ritsalar äfvensom laboratorier
vore otillräckligt, om ock åtskilliga inskränkningar, med hänsyn framför allt
till hvad Riksdagen yttrat angående högskolans utvidgning, kunde göras
i den afsedda byggnadsplanen. Riksdagen hade ock framhållit, att frågans
undanskjutande vid 1894 års Riksdag icke borde medföra en framflyttning
af den afsedda tidpunkten för omorganisationens genomförande.
afh^lklhnt ^ £run,l af dessa Riksdagens uttalanden hade Kongl. Magt anbefalt
aJ styreUe n> tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets hörande, å nyo in-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
85
komma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf hade styrelsen
till Ivongl. Maj:t inkommit med en framställning, innefattande en med
hänsyn till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för hög¬
skolans omorganisation. Denna plan kräfde en förhöjning i högskolans
ordinarie stat af 40,650 kronor jemte ett anslag för en gång af 343,230
kronor, deraf 306,230 kronor till nybyggnad för högskolans kemiska och
mineralogiska afdelningar samt densammas inredning m. m., 10,000 kronor
för de gamla laboratoriernas förändring till fysiska och elektrotekniska
laboratorier samt 27,000 kronor till undervisningsmaterielens förbättring.
Hvad särskildt beträffar byggnad sfrågan, hvilken närmast förelegat till af¬
görande, hade till kostnadernas nedbringande sådana förändringar i planen
vidtagits, som kunde ske under förutsättning, att för närvarande blott 100
elever i första årskursen mottoges, men att antalet i en framtid kunde
ökas till 120. Vid föredragning af nyssberörda framställning hade departe¬
mentschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja ett extra anslag
af 306,230 kronor samt deraf anvisa 100,000 kronor att utgå under år
1896, hvarjemte departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af
nyssberörda belopp af 27,000 kronor äska den summa, 12,00.0 kronor, som
erfordrades till inköp af maskiner och apparater för mekaniska laborationer.
Den af Kongl. Maj:t med anledning häraf till Riksdagen aflåtna fram-/>r0p0»,r,0» ««
ställning hade af Riksdagen bifallits; och hade Riksdagen sedermera sims år,
nyssberörda för nybyggnad beviljade summa ytterligare anvisat för år 1897 ag'
106,230 kronor.
I en den 15 september nästlidna år hos Kongl. Maj:t gjord framställning Ny framstäii-
hade nu styrelsen för tekniska högskolan hemstält, att till fullbordande af h°r
omförmälda nybyggnad måtte för år 1898 anvisas återstående delen af det reise.
beviljade nybyggnadsanslaget, nemligen 100,000 kronor. Men i samman¬
hang härmed hade ock styrelsen återupptagit frågan om en mera definitiv
utvidgning af högskolans verksamhet, anslutande sig dervid till den nyss
omförmälda, af styrelsen framlagda ändrade plan för högskolans om¬
organisation.
Den från början afsedda tidpunkten för en mera stadigvarande ut¬
vidgning af högskolans verksamhet närmade sig allt mer. Vilkoren för
genomförande af en sådan syntes ock nu vara mycket gynsamma. Ifråga¬
varande byggnadsföretag vore redan påbörjadt, och omorganisationen hade
blifvit väl förberedd genom den utveckling, högskolan numera vunnit
genom redan nämnda, alltsedan år 1892 på extra stat åt Riksdagen bevil-
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
jade anslag till förstärkning af undervisningen m. in. Erfarenheten hade
till fullo bekräftat, att de härutinnan vidtagna anordningarna varit af be-
hofvet påkallade, och en lämplig öfvergång till en stadigvarande utvidgning
af högskolans verksamhet hade genom desamma åstadkommits.
hfgluiest rei Under hänvisning till den utförliga redogörelse, som i departements-
sens yttrande chefens ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet år 1895 lemnats för
i “"^”^“-^högskolestyrelsens yttrande i anledning af 1894 års Riksdags skrifvelse,
Riksdags har departementschefen nu af samma yttrande återgifvit följande.
skrifvelse. \ idkommande hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesfordringarna,
hade styrelsen förklarat sjg, i likhet med Riksdagen, anse, att det vore mycket
önskvärdt att kunna på förhand med säkerhet utröna, huruvida verklig
håg och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos de inträdessökande, äfven¬
som att en föregående praktisk verksamhet vore i hög grad fördelaktig.
Men erfarenheten såväl hos oss som i andra länder hade otvifvelaktigt
visat, att, om ock vid smärre specialläroverk det läte sig göra att fordra
föregående praktik hos eleverna, detta icke utan allvarliga olägenheter
kunde ske vid en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd
olikartade yrken. Det vore dessutom de mindre bemedlade och relationer
saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. För så vidt
genom Riksdagens skrifvelse endast betonades önskvärdheten af att vid
utväljandet af de elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid hög¬
skolan, skälig hänsyn borde tagas till eu dylik praktisk verksamhet, borde
framhållas, att* Kongl. Maj:t redan meddelat föreskrift, att den om¬
ständighet, att inträdessökande kunde förete goda vitsord om föregående
praktisk sysselsättning vid fabrik, byggnadsarbete eller annat tekniskt före¬
tag, eller att han visat sig ega mera omfattande insigter i de för hög¬
skolans uppgift vigtigaste läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt
borde räknas honom till företräde.
Fackafdelningen för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits såsom
en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära skola
för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan i Göte¬
borg blifvit flyttad till chalmerska läroanstalten, utan skulle hufvudsakligen
beröra den speciella del af nämnda näringsgren, hvilken vid flera af landets
mekaniska verkstäder idkades, nemligen konstruktionen af ångfartyg samt
andra fartyg af stål och jern.
Med afseende å det ursprungligen framstälda förslaget att inrätta en
ny professorsbefattning i fysik, hvilket ämne skulle uppdelas å denna pro¬
fessur och den hittillsvarande, så att den ena skulle afse allmän, den andra
tillämpad fysik, ansåge styrelsen, att undervisningen i allmän fysik borde,
på sätt i Riksdagens skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 be-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
87
gränsade elevantalet i första årskursen, äfven efter en elektroteknisk fack¬
skolas upprättande kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre af¬
löning än en professor, på grund hvaraf föresloges inrättandet af ett lek¬
torat uti ifrågavarande ämne. Den likaledes begärda professuren i skepps-
byggnadskonst betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna gren
af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma till
stånd, ville styrelsen likväl på nyss anförda skäl lifligt tillstyrka, att åt¬
minstone ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte upprättas,
så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent person måtte
kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.
Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om de vid
högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie professurer,
ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga. Men det borde
framhållas, att för de fleste af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore
mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af dem fordrade arbetet
som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med likartad verksamhet åt-
njöte. Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola vore det
nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen inom de
olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill
komme, att genom den utvidgning, undervisningen vid högskolan borde
erhålla för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete
väsentligt skulle ökas, syntes det mycket obilligt, om högskolans lektorer
i något fall skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska elementar¬
skolorna. För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade, i någon
väsentligare grad nedbringa kostnaderna, syntes det styrelsen nödvändigt,
att med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens längd
och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande, lekto¬
raten delades i två klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektora¬
ten vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de högst
aflönade, redan nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålders¬
tillägg, så att slutligen dessa lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som
de högst aflönade lektorerna vid Chalmers’ tekniska läroanstalt. De löne¬
vilkor, som eldigt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika klas¬
serna af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen
4,000 kronor med 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor med två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.
Enligt hvad den hittills vid den provisoriska utvidgningen af läro-
88
Statsutskottets Utlåtande N\o 9.
verket vunna erfarenheten visat, skulle följande anslag till extra lärare¬
befattningar vara behöfliga, nemligen till extra lärare:
i ren matematik, för en parallelkurs i ämnet, afsedd för blifvande
arkitekter, kemiska teknologer och bergsmän med treårig lärokurs, hvilken
vore nödvändig både till följd af det stora elevantalet i första årskursen
och för en lämplig anordning af undervisningen, 1,800 kronor;
i maskinlära, för blifvande maskiningeniörers af tredje årskursen kon-
struktionsöfningar med vattenkraftsmaskiner och ångmaskiner m. m., hvil¬
ken befattning påkallades för den närmaste ledningen af dessa ytterst
vigtiga öfningar, deri ett mycket stort antal elever deltoge, 2,500 kronor;
i väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor;
i praktisk elektroteknik 2,500 kronor;
i zymoteknik 1,200 kronor;
i elektronisk kemi, en gren af kemien, som numera erhållit så stor
praktisk vigt, att särskild undervisning deri icke borde saknas vid hög¬
skolan, i synnerhet när en fackskola för elektroteknik der upprättades,
1,200 kronor;
i teknisk hygien 750 kronor;
i frihandsteckning, deri redan funnes en extra lärare med en aflöning
af 1,350 kronor, hvilket belopp borde höjas till 1,600 kronor;
i mekaniska laborationer, hvilka det för undervisningens förbättring
och läroverkets tidsenliga utveckling vore af yttersta vigt att vid flera af
fackskolorna anordna i långt vidsträcktare skala, än hvad hittills varit
möjligt, 2,000 kronor.
Derjemte borde till oförändrade belopp upptagas anslag till följande extra
lärarebefattningar, hvilka redan funnes i nuvarande ordinarie utgiftsstat:
i omamentik............................................................................ 1,350 kronor,
i modellering.................................................................................. 1,000 »
i nationalekonomi....................................................................... 1,350 »
Enligt styrelsens beräkning skulle således för extra lärare erfordras
ett belopp af tillsammans 19,250 kronor. I komiterades förslag hade till
arfvoden åt extra lärare beräknats 21,500 kronor, hvartill komme de
4,000 kronor, som afsetts för den. extra ordinarie professur i väg- och
vattenbyggnadskonst, hvilken i styrelsens förslag ersatts med en extra-
lärarebefattning.
För assistenter skulle enligt vunnen erfarenhet påkallas anslag af tillhopa
14,300 kronor i stället för de i komiterades förslag beräknade 18,450 kronor.
Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga
professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke ifrågasätta.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
89
I den ordinarie utgiftsstaten måste emellertid upptagas den hyresersättning
af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i kemisk teknologi för
den af honom afträdda boställsvåningen.
De förvaltningen och ekonomien vid högskolan tillhörande utgifts¬
poster, hvilka i samband med läroverkets utvidgning påkallade förhöjning,
vore följande:
aflöningen till sekreteraren, för närvarande 1,000 kronor och af koini-
terade föreslagen till 1,800 kronor, vore högeligen i behof af förhöjning
och borde under för handen varande omständigheter ökas med 500 kronor
eller till 1,500 kronor;
aflöningen för kamreraren, för närvarande endast 600 kronor, hade
af komiterade föreslagits till 1,000 kronor, men ansåges af styrelsen under
nuvarande förhållanden böra bestämmas till 800 kronor;
betjeningens aflöning, hvartill för närvarande utginge ett belopp af
3,500 kronor, borde enligt styrelsens åsigt höjas till det af komiterade
föreslagna beloppet, eller 5,100 kronor;
årsanslaget till biblioteket, för närvarande 3,500 kronor, borde höjas
till 4,500 kronor;
hvarjemte till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien tillstyrktes ett
anslag af 400 kronor.
Anslaget till samlingar samt fysiska och elektrotekniska apparater,
som nu å ordinarie och extra stat utgjorde sammanlagdt 6,200 kronor,
borde höjas till 8,000 kr. — Till utrikes studieresor för lärare borde upp¬
föras ett årligt anslag af 1,800 kronor.
Till oförändrade belopp skulle följande anslag upptagas:
arfvode till bibliotekarien ...................................................... kr. 1,000: —
stipendier......................................................................................... » 3,000: —
De betydande förhöjningar, som påkallades i de nuvarande anslagen
för kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska laboi ationer 6,000 kronor,
för verkstaden jemte mekaniska laborationer 2,500 kronor samt för di¬
verse utgifter 10,000 kronor, skulle, på sätt i Kongl. Maj:ts proposition
till 1894 års Riksdag antydts och likasom för närvarande vid den provi¬
soriska utvidgningen skedde, erhållas af elevafgifter, hvilka fördenskull
måste åtminstone fördubblas, så att de utginge med minst 40 respektive
80 kronor om året för betalande elev, allt efter beskaffenheten af de öf-
ningar, i hvilka han deltoge.
Besparing i förvaltningskostnaden skulle, i enlighet med hvad redan
nu tillämpades, kunna vinnas sålunda, att den i nu gällande utgiftsstat
upptagna föreståndarelönen indroges och föreståndareskapet anförtroddes åt
eu professor, som derför uppbure ett arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte
Bih. till Rikad. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
2,000 kronor borde utgå åt den lärare, som bestrede en del af den honom
eljest åliggande undervisningsskyldigheten. Bergsskolans föreståndare skulle
såsom hittills erhålla ett arfvode af 600 kronor.
Slutligen hade styrelsen meddelat en tabell, innehållande en jemförelse
mellan de kostnader, som tekniska högskolan årligen förorsakat statsverket,
samt de kostnader, hvilka enligt de olika förslagen till högskolans utvidg¬
ning och omorganisation skulle uppkomma. Ur denna tabell har departe¬
mentschefen återgifvit de poster, som hänförde sig till den dåvarande orga¬
nisationen— och som gälde äfven för innevarande år, med tillägg af 1,200
kronor, hvarmed de i slutsumman ingående, på extra stat beviljade an¬
slagen blifvit för innevarande år ökade — samt dem, som afsåges i styrel¬
sens förslag:
|
Utgående
anslag
|
Anslag enligt
styrelsens
förslag
|
|
kronor
|
kronor
|
Föreståndaren (jemte biträde vid undervisningen)
|
6,600
|
3,500
|
Professorer ...............................
|
70,100
|
70,100
|
Öfriga lärare jemte assistenter...............................
|
51,700
|
68,550
|
Andra tjensteman....................
|
3,200
|
4,300
|
Betjeningen..............................
|
3,500
|
5,100
|
Biblioteket.............................................................
|
3,500
|
4,500
|
Samlingar samt fysiska och elektrotekniska laborationer
Kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska labora-
|
6,200
|
8,000
|
tioner ..................................................................
|
6,000
|
6,000
|
Verkstaden jemte mekaniska laborationer..................
|
2,500
|
2,500
|
Lärarnes utrikes studieresor..................................
|
—
|
1,800
|
Stipendier......................................................
|
3,000
|
3,000
|
Diverse utgifter ................................................
|
10,000
|
10,000
|
Summa
|
166,300
|
187,350
|
Till de belopp, som upptoges för »kemiska, kemiskt tekniska och
metallurgiska laborationer», »verkstaden jemte mekaniska laborationer»
samt »diverse utgifter», komme de tillskott, som erhölles genom elev-
afgifter och hvilka kunde beräknas till omkring 12,000 kronor. Slutsum¬
man 187,350 kronor i styrelsens förslag skulle eventuelt ökas genom de i
detta förslag upptagna ålderstillägg för lektorer.
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
91
Härefter öfvergår departementschefen till redogörelsen för de nu fram- ^™‘nad9r
i 1 C i 1 T •• 9 1 X A X --v n /-X nv\ T /t >1 . t / 1
till
uaiciuci v»j v v i pu u^jraiKv.vmuv^v*. —- -----» - förändringar
stälda anslagskrafven utom den redan nämnda återstoden af kostnaden för; hufmdbggg-
nybyggnaden. Hvad först anginge styrelsens begäran om anvisande af anslag naden m- m-
till förändringar i hufvudbyggnaden, har departementschefen till en början
erinrat, att den af komiterade i afseende härå uppgjorda, vid framläggande af
1894 års proposition i fråga om tekniska högskolans utveckling meddelade
plan skulle medfört en kostnad af 60,000 kronor. Högskolestyrelsen hade
dock, enligt dess yttrande öfver komiterades förslag, ansett, att slutsumman
kunde, jemlikt gjord beräkning, nedsättas till 35,000 kronor, enär som¬
liga af de föreslagna förändringarna redan vore genomförda, andra åter
lämpligen kunde uppskjutas. I sitt meromförmälda förnyade yttrande hade
styrelsen förklarat, att, då elevantalet i högskolans första arsklass sattes till
100 och i följd deraf ett eller två rum i nybyggnaden blefve lediga till
förstärkning åf lokalerna i hufvudbyggnaden, dennas förändring skulle
kunna inskränkas till de gamla laboratoriernas förändring till fysiska och
elektrotekniska laboratorier, hvarför 10,000 kronor borde beräknas. I sin
nuvarande framställning hade styrelsen anfört, att styrelsen, med hänsyn till de
under de senaste åren inträffade betydande prisförhöjningar samt försatt
kunna tillgodogöra de nyaste förbättringarna vid laboratorier af ifråga¬
varande slag, låtit anställa en ny beräkning öfver den härför erforderliga
kostnaden. °Det af intendenten F. Dahl i afseende härå upprättade förslag
utvisade, att den förut beräknade summan, 10,000 kronor, nu behöfde ökas
till 13,'200 kronor. Då det vore afsedt, att arbetet å den nya laboratorie¬
byggnaden skulle under sommaren 1898 hafva fortskridit så långt, att
inflvttning i densamma kunde börja, skulle det blifva af nöden att° under
sagda år hafva nyssberörda medel att tillgå, hvilka derför borde på extra
stat för år 1898 anvisas.
Öfverintendentsembetet, som anbefalts att yttra sig i anledning af
högskolestyrelsens framställning, hade förklarat sig icke hafva något att
erinra mot omförmälda förslag.
Ytterligare ett extra anslag begärdes af högskolestyrelsen för år 1898.
Till undervisningsmaterielens förbättring och förstärkning i de särskilda materiel.
läroämnena kräfdes, enligt komiterades förslag, ett anslag på en gång af
41,700 kronor med följande fördelning i anslagsposter:
för geodesi och topografi.......................................................... kr.
» beskrifvande geometri med ritning ................ »
» konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik »
» maskinlära ................................................................... ;>
skeppsbyggnadskonst.......................................... *
mekanisk teknologi
2,000
1,000
1,000
2,000
1,000
2,000
Transport kr. 9,000
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
för
»
>
Transport kr. 9,000: —
fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater » 4,500: —
och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika tjenande
för belysningens reglering inom läroverket .............. > 5,000: —
mineralogi och geologi................................................... » 1,200: —
husbyggnadskonst, arkitektur, ornament^ och modellering » 3,000: —
väg- och vattenbyggnadskonst ................................... » 1,000: —
mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profnings-
maskiner ................................................................ » 12,000: —
och dels till en gasmaskin........................................ » 6,000: —
summa kr. 41
,700
Anslag till
extra lärare.
I sitt yttrande öfver komiterades förslag hade högskolestyrelsen förklarat,
att detta anslagsbelopp kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda
för en gasmaskin, och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär sty¬
relsen uppgjort fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp, genom amor¬
tering, af både. en gasmaskin och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950
kronor, som Riksdagen redan för den provisoriska utvidgningen beviljat
till inköp af undervisningsmateriel. Af ifrågavarande anslag återstode så¬
lunda 28,750 kronor, hvaraf 12,000 kronor vore afsedda för maskiner och
apparater till elevernas mekaniska laborationer.
Med hänsyn till elevantalets begränsning till 100 hade styrelsen seder¬
mera i sitt förändrade förslag nedsatt det beräknade beloppet till 27,000
kronor, deraf 12,000 kronor för maskiner och apparater för mekaniska
laborationer, 4,500 kronor till nya elektriska apparater för den elektro-
tekniska fackskolan och 10,500 kronor — i stället för förut beräknade
12,250 kronor för öfrig materiel af nyss angifven beskaffenhet. Häraf
hade 1895 års Riksdag, på sätt redan nämnts, beviljat det belopp, 12,000
kronor, som afsetts till maskiner och apparater för mekaniska laborationer.
De återstående beloppen, sammanlagdt 15,000 kronor, begärdes nu af hög¬
skolestyrelsen på extra stat för nästkommande år.
Beträffande vidare den förstärkning af lärarekrafterna, som skulle er¬
fordras vid högskolans utvidgning och omorganisation, hade i den för 1894
års Riksdag framlagda plan förutsatts, att de härför afsedda anslagsbeloppen
skulle fördelas pa två år. I enlighet härmed hade styrelsen hemstält, att i
proposition till innevarande års Riksdag måtte på ordinarie stat upptagas
en del af dessa belopp och att återstoden måtte upptagas i 1899 års stat,
så att högskolans utvidgning och omorganisation, som fortgått sedan år
1892, kunde afslutas till beräknad tid, år 1899.
De lärare, för hvilka anslag på ordinarie stat enligt styrelsens hem¬
ställan borde begäras hos innevarande års Riksdag, vore följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
93
l:o) extra lärare i matematik, aflönad med 1,800 kronor;
2:o) extra lärare i maskinlära, med lön af 2,500 kronor;
3:o) extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, aflönad med 2,000 kronor;
4:o) extra lärare i mekaniska laboration er, med en aflöning af 2,000 kronor;
5:o) extra lärare i elektroteknik, med 3,000 kronors lön;
6:o) extra lärare i elektrokemi, med en lön af 2,000 kronor;
7:o) extra lärare i teknisk hygien, aflönad med 750 kronor.
I fråga om dessa befattningar hade styrelsen hufvudsakligen upprepat
hvad densamma rörande dem anfört vid afgifvande af sitt förändrade förslag.
En extra lärare i maskinlära erfordrades för bestridande af en del af
undervisningen i maskinkonstruktionsöfningar för tredje årskursen. Lika-
som erfarenheten under den provisoriska utvidgningen till fullo ådaga¬
lagt de stora fördelar för den matematiska undervisningen, anställandet af
en extra lärare i matematik medfört, hade samma erfarenhet äfven visat
nödvändigheten af att en extra lärare i maskinlära fortfarande, såsom under
den provisoriska utvidgningen, vore anstäld, särskildt med hänsyn till det
stora antal elever — läsåret 1895—1896 ej mindre än 71 i tredje ars-
kursens olika fackskolor — som begagnade sig af nyssnämnda undervisning.
En extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst erfordrades för att
möjliggöra anordnande af undervisning vid högskolan i läran om vanliga
vägar° och stadsgator, vattenlednings- och dräneringsarbeten m. m. Sär-
skildt för utbildning af dugliga stadsingeniörer vore denna befattning åt
nöden. Genom dess inrättande skulle man fylla en allvarlig brist i läro¬
planen för fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst.
Redan förutnämnda komiterade hade framhållit det trängande behofvet
af de mekaniska lahorationernas utsträckning vid högskolan; och styrel¬
sen hade vid flera tillfällen inför Kongl. Maj:t angifvit denna förbätt¬
ring såsom en af de vigtigaste åtgärder för högskolans tidsenliga utveck¬
ling. En extra lärarebefattning i ämnet vore under den provisoriska ut¬
vidgningen inrättad, och det vore numera sedan högskolan genom det
beviljade anslaget af 12,000 kronor till inköp af maskiner och apparater
för mekaniska laborationer satts i bättre tillfälle att anordna sadana^
nödvändigt, att denna befattning gjordes stadigvarande, på det att ifråga¬
varande praktiska undervisning måtte kunna på lämpligt sätt afpassas för
det stora antalet elever i olika årskurser och i flera fackskolor, som deraf
borde kunna draga gagn.
Under den provisoriska utvidgningen vore en extra lärare i elektro¬
teknik med en aflöning af 2,000 kronor anstäld. Med hänsyn till det stora
antal elever, som egnade sig åt elektrotekniska studier hvilka numera
påkallades ej blott för elektroteknici af facket, utan äfven för flera andra
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Löneförhöj¬
ningar åt se¬
kreterare och
kamrerare.
ingeniör^ — samt i betraktande af den ansenliga utveckling, läroämnet
vunnit under de senaste åren, och dess allt mera växande betydelse, vore
denna lärarebefattnings upptagande på ordinarie stat med 3,000 kronors
aflöning, på sätt komiterade föreslagit, i hög grad önskvärdt.
Hvad anginge anställandet af en extra lärare i elektrokemi, med en
aflöning af 2,000 kronor, hade en sådan lärareplats, ehuru med något min¬
dre aflöning, varit upptagen i den för 1895 års Riksdag framlagda plan.
Den betingades af den utomordentliga vigt, som elektricitetens tillämp¬
ningar inom flera kemiska industrigrenar och inom metallurgien under de
senaste åren erhållit, hvarigenom en fullkomlig omgestaltning af flera vig¬
tiga delar af tekniken redan egt rum eller vore att förutse. Enligt den fast-
stälda planen för den nya laboratoriebyggnaden skulle ett elektrokemisk!
laboratorium der inrättas. För närvarande hade styrelsen, för att i någon
mån tillgodose de nya anspråk, som i afseende å berörda ämne stäldes på hög¬
skolan, anordnat föreläsningar i ämnet af en docent, af hvilka föreläsnin¬
gar ett stort antal elever — läsåret 1895-—-1896 ej mindre än 40 — be¬
gagnat sig. För att kunna på lämpligt sätt meddela ifrågavarande under¬
visning vore emellertid en extra lärare af behofvet påkallad.
Jemväl i teknisk hygien vore en extra lärare erforderlig och hade
äfven varit upptagen i 1895 års plan. Visserligen meddelades den för¬
nämsta delen af undervisningen angående åtgärder för fabriks- och andra
tekniska arbetares skydd i samband med de tekniska läroämnena, särskild!
mekanisk och kemisk teknologi, tillämpad värmelära, maskinlära, geo¬
vetenskap m. nr. Men i alla händelser vore det mycket önskvärdt, att eu
särskild kurs i ämnet meddelades vid tekniska högskolan för komplettering
af den nyssnämnda undervisningen. Sedan några år hade ock en docent
i teknisk hygien varit anstäld vid högskolan.
Nu angifna sju extra lärarebefattningar skulle kräfva en förhöjning
åt.! 4,050 kronor i högskolans ordinarie utgiftsstat. Beviljades denna för¬
höjning, skulle deremot å för närvarande utgående extra anslag för nästa
år kunna göras en nedsättning af 5,900 kronor, i ty att följande be¬
lopp, som under de senare åren utgått för den provisoriska utvidgningen,
ej vidare erfordrades, nemligen för förstärkning af undervisningen i mate¬
matik 1,500 kronor, i maskinlära 2,000 kronor, i elektroteknik 2,000 kronor
samt i verkstadsarbete 400 kronor.
Vidare hade styrelsen framhållit behofvet af löneförhöjningar för
sekreteraren och kamreraren vid högskolan. I 1895 års plan hade dessa
aflöningar upptagits till 1,500 kronor för sekreteraren och 800 kronor
för kamreraren; och enligt styrelsens mening vore dessa lörrevilkor
de lägsta, som skäligen borde ifrågakomma för bemälde tjensteman, hvilkas
Statsutskottets Utlåtande N'.o 9.
95
tjenstgö ringsskyldighet betydligt ökats i följd af tillväxten af elevantalet
och läroverkets utveckling i alla rigtningar äfvensom genom införandet
af elevafgifter samt genom stipendiefondernas ansenliga förökning.
Den hyresersättning af 600 kronor, som professorn i kemisk teknologi
å extra stat uppburit, sedan hans boställsvåning indragits och blifvit an -fena™ i ke-
vänd för läroverkets behof, borde numera lämpligast ingå i denne läraresmi'*
ordinarie lön, och styrelsen tillstyrkte fördenskull, att aflöningen för
nämnde professor höjdes från 5,400 kronor till 6,000 kronor, hvaraf 2,000
kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar i likhet med hvad förhållandet
i allmänhet vore för professorerna vid högskolan.
Ytterligare hemstälde styrelsen, dels att ett anslag å 1,800 kronor
måtte beviljas till resestipendier åt högskolans lärare, dels att anslaget till0CA samlingar.
samlingar och fysikaliska laboratorier matte från 5,000 kronor förhöjas
till 8,000 kronor. Hvad sistnämnda begäran beträffade, hade styrelsen anfört,
att otillräckligheten af berörda anslag å 5,000 kronor vore uppenbar, äfven
om till detta belopp lades det extra anslag å 1,200 kronor, hvilket sedan
högskolans provisoriska utvidgning årligen beviljats för elektrotekniska
laborationer och apparater. 1 betraktande af de många läroämnen, som
af ifrågavarande anslag skulle erhålla medel till underhåll och tidsenlig
förbättring af den nödvändiga samlingen af instrument m. m., måste be-
hofvet af förhöjningen anses trängande. Styrelsen ville dock tillika fästa
uppmärksamheten derpå, att de omkostnader af flera olika slag, som för¬
anleddes genom de utvidgade kemiska, mekaniska, fysiska och elektriska
laborationer, hvilka inginge i planen för högskolans omorganisation, blefve
så ansenliga, att, äfven under förutsättning af nyssnämnda förhöjning, en
fördubbling erfordrades af nu utgående afgift er,, hvarigenom de elever,
som deltoge i praktiska öfningar af större omfattning, skulle få betala 40
och öfriga elever 20 kronor för termin, allt i öfverensstämmelse med
hvad styrelsen anfört i förut afgifna betänkande i ämnet.
Hvad slutligen beträffade de medel, som toges i^anspråk för den V™-^Zg%r
visoriska utvidgning af läroverket, hvilken alltsedan ar 1892 egt rum och &r isas.
hvarigenom högskolan blifvit satt i tillfälle att mottaga 100 elever i stället
för 80 i första årskursen, hade, såsom nämndt, för år^ 189 7. ett belopp af
20,800 kronor blifvit af Riksdagen för detta ändamål anvisadt. I huru
hög grad denna utvidgning varit af behofvet pakallad framginge deraf,
att, oaktadt det förökade antalet platser i första årskursen, vid hvarje läs¬
års början några kompetente inträdessökande i brist pa utrymme, mast
uteslutas och att under det senaste läsåret högskolans elevantal varit det
största, som någonsin förekommit derstädes. Styrelsen hade med anled¬
ning deraf hemstält, att det för provisorisk utvidgning af högskolan
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
erforderliga belopp bereddes äfven för år 1898. Emellertid kunde,
så framt de begärda anslagen på ordinarie stat beviljades, extra anslaget
till provisorisk utvidgning för nästkommande år sättas lägre än för när¬
varande. Summan 20,800 kronor kunde nemligen minskas dels med det
för närvarande för undervisning i matematik, maskinlära, elektroteknik samt
verkstadsarbete upptagna belopp, 5,900 kronor, dels med 600 kronor, afsedda
till hyresersättning för professorn i kemisk teknologi, dels ock med 1,200
kronor, som utginge till elektrotekniska apparater och laborationer, hvilket
innebure en minskning af tillsammans 7,700 kronor. Det erforderliga an¬
slaget för ifrågavarande ändamål skulle således vara 13,100 kronor.
För egen del har departementschefen yttrat:
Redan till förutnämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden den 13
januari 1894 hade departementschefen uttalat sin anslutning till komiterades
af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag till högskolans omorgani¬
sation samt undervisningens utsträckning jemte lärarnes aflöning och för¬
delning på de särskilda läroämnena. På departementschefens hemställan hade
Kongl. Maj:t ock i hufvudsak godkänt komiterades plan för högskolans ut¬
vidgning och omorganisation, för så vidt denna blifvit af högskolans styrelse
tillstyrkt. Departementschefen hade vidare i sitt omförmälda anförande till
statsrådsprotokollet den 14 januari 1895 framhållit, att genom de ändringar
och inskränkningar i den förut framlagda planen till högskolans utvidgning
och omorganisation, som i anledning af 1894 års Riksdags beslut blifvit
föreslagna, syntes det i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1894 uttryckta
behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög grad, som vore möjligt
med fasthållande af det med högskolans omorganisation afsedda ändamålet
att sätta högskolan i stånd att motsvara de anspråk, som de tekniska veten¬
skapernas utveckling stälde på landets högsta tekniska läroanstalt. Det vore
fördenskull helt naturligt, att, då nu fråga vore om att definitivt genomföra
berörda plan, departementschefen på det lifligaste ville understödja de fram-
stälda, med sagda plan öfverensstämmande anslagskraf, såväl å ordinarie som å
extra stat, hvilka för detta ändamål syntes vara oafvisliga. Det behöfde ej
upprepas, huru vigtig den tekniska undervisningen vore för landets ekonomiska
förkofran och välstånd. Och Riksdagens uttalanden i frågan samt Riks¬
dagens redan bevisade omvårdnad om tekniska högskolans utveckling gåfve
förhoppning derom, att Riksdagen skulle befinnas villig att genom anvisande
af erforderliga anslag kraftigt stödja högskolan i hennes arbete för den
tekniska undervisningens höjande.
Ense med styrelsen i fråga om de begärda anslagens behöflighet för
tekniska högskolan, vore departementschefen likväl så till vida af olika
mening med styrelsen, att han, i anseende till de stora kraf, som nu för
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
97
högskolans räkning stäldes på statens offervillighet, förmenade, att anslaget
till resestipendier icke för närvarande borde begäras hos Riksdagen, samt
att. då ett anslag för en gång af 15,000 kronor för undervisningsmaterielen
ifrågasattes, frågan om förhöjningen med 3,000 kronor i anslaget till sam¬
lingar och fysikaliska laborationer borde anstå till nästa år.
För extra lärare i matematik, maskinlära, mekaniska laborationer och
elektroteknik, hvilka under den provisoriska utvidgningen uppburit löner
af 1,500, 2,000, 400 och 2,000 kronor, begärdes nu löner till belopp af
1,800, 2,500, 2,000 och 3,000 kronor. Att dessa större anslag nu kräfdes,
hade ej blott sin grund i den naturliga önskan att med utvidgningens
permanens bereda dessa extra lärare en mer betryggad ställning. Såsom åt
det anförda framginge, komme deras krafter att i ökad mån tagas i an¬
språk. Hvad särskildt extra läraren i elektroteknik beträffade, kräfdes
hans tjenst för den nya fackskola i detta ämne, hvars inrättande Riks¬
dagen gillat.
Vidkommande frågan om lärjungeantalet i första årskursen och elev-
afgifter för deltagande i öfningar ansåge departementschefen det förra nu¬
mera böra tills vidare fastställas till 100. Erfarenheten hade, enligt hvad
styrelsen anfört, till fullo bekräftat behofvet att bereda undervisning åt
detta antal elever. I fråga om ökningen af elevafgifterna instämde departe¬
mentschefen fullkomligt med styrelsen.
Af det anslag å 306,230 kronor, som 1895 års Riksdag beviljade till
ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
samt densammas inredning och utrustning, torde det återståendf beloppet,
100,000 kronor, böra, på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, utgå under näst¬
kommande år. Då, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, arbetet å
den nya byggnaden beräknas hafva under sommaren 1898 fortskridit så
långt, att inflyttning i densamma kan börja, synas ock för samma år medel
böra anvisas till verkställande af de förändringar i högskolans hufvud-
byggnad, som ingå i den för 1895 års Riksdag framlagda planen till be¬
redande af utvidgade lokaler för högskolan. Kostnaden för dessa för¬
ändringar, hvilka afse de gamla laboratoriernas anordning till fysiska och
elektrotekniska laboratorier, upptogs i förenämnda plan till 10,000 kronor,
men har nu efter förnyad beräkning ansetts komma att belöpa sig till
13,200 kronor, hvilken summa ock blifvit af Kongl. Maj:t för ändamålet
begärd. Utskottet, som icke haft något att erinra emot beviljandet af detta
anslagsbelopp, anser sig jemväl hafva skäl förorda, att till förbättring och
förstärkning af högskolans undervisningsmateriel må i enlighet med Kongl.
Bih. till Riksil. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Maj-.ts förslag för nästkommande år anvisas 15,000 kronor, utgörande åter¬
stoden af det härför berräknade kostnadsbeloppet, 27,000 kronor.
Då, såsom ofvan nämnts, ifrågavarande byggnadsföretag nu närmar
sig sin fullbordan, har tiden ansetts vara inne att i vissa delar definitivt
genomföra den utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan, som
funnits behöflig och hvartill fullständig plan i statsrådsprotokollet med¬
delas. Utskottet, som icke haft anledning att i denna fråga afgifva ytt¬
rande annat än för så vidt särskilda förslag nu föreligga till Riksdagens
afgörande, får i sådant afseende anföra att, då Kongl. Maj:t gjort fram¬
ställning om uppförande å ordinarie stat af aflöningar för sju i proposi¬
tionen närmare angifna extra lärarebefattningar, utskottet funnit den stadig¬
varande förstärkning af lärarekrafterna, som sålunda blifvit ifrågasatt, vara
af behofvet påkallad. Mot de föreslagna aflöningsbeloppen har utskottet
icke haft något att erinra utom hvad angår de extra lärarne i elektro¬
teknik samt i elektrokemi. För dessa lärare hade i den för 1895 års
Riksdag framlagda, af styrelsen för högskolan utarbetade plan upptagits
aflöningar med 2,500 kronor för läraren i elektroteknik och 1,200 kronor för
läraren i elektrokemi, men Kongl. Maj:t har nu, på förnyad framställning
af nämnda styrelse, föreslagit aflöningsbeloppen till 3,000 kronor för den
förstnämnde läraren och 2,000 kronor för den senare. Utskottet, som
emellertid icke funnit giltiga skäl anförda för frångående af det förslag,
högskolestyrelsen förut i detta hänseende framstält, anser sig med an¬
ledning deraf böra tillstyrka, att de ordinarie aflöningarna må i enlighet
härmed af Riksdagen bestämmas.
Genom uppförande å ordinarie stat af aflöningar för omförmälda sju
extra lärare kan det anslag, som å extra stat anvisats för provisorisk ut¬
vidgning af undervisningen vid högskolan, minskas med 5,900 kronor och
bör sålunda i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag för år 1898 utgå med
ett från 19,000 kronor till 13,100 kronor nedsatt belopp.
Hvad angår de föreslagna löneförhöjningarna för sekreteraren och
kamreraren, har utskottet funnit desse tjenstemäns nuvarande lönevilkor
vara väl knappa i förhållande till den ökade tjenstgöring, som för dem
föranledes genom läroanstaltens utveckling. Med afseende härå har ut¬
skottet ej haft något att erinra mot förslaget att höja kamrerarens lön
från 600 kronor till 800 kronor, hvarjemte utskottet ansett någon löne¬
förhöjning böra sekreteraren beredas. Men omständigheterna synas icke
påkalla, att sekreterarens lön ökas med så stort belopp, som nu ifråga¬
satts, utan torde löneförhöjningen äfven i detta fall lämpligen kunna be¬
gränsas till 200 kronor, hvarigenom sistnämnde tjenstemäns aflöning komme
att uppgå till 1,200 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
99
Utskottet har slutligen funnit skäl tillstyrka, att det belopp af 600
kronor, som under en följd af år på extra stat utgått till professorn i
kemisk teknologi såsom ersättning för mistad boställslägenhet, må, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, uppföras å ordinarie stat och tilläggas nämnde
professors lön.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som under punkt 65:o
här nedan gör hemställan beträffande förenämnda, af Kongl. Maj:t äskade
anslag på extra stat, nu hemställa,
att Kongl. Maj:ts i nedan nämnda ämnen gjorda
framställningar må på det sätt bifallas, att Riksdagen å
ordinarie stat för tekniska högskolan beviljar följande
anslag:
a) till inrättande af extra-lärarebefattningar i ma¬
tematik 1,800 kronor, maskinlära 2,500 kronor, väg- och
vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska laborationer
2,000 kronor, elektroteknik 2,500 kronor, elektrokemi
1,200 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans
12,750 kronor;
b) till förhöjning af professorns i kemisk teknologi
aflöning från 5,400 kronor till 6,000 kronor, såsom er¬
sättning för förlorad boställslägenhet 600 kronor, hvilket
belopp skall tilläggas den egentliga lönen; samt
c) till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000
kronor till 1,200 kronor samt af kamrerarens lön från
600 kronor till 800 kronor, tillsammans 400 kronor.
Vid bifall härtill kommer ordinarie anslaget till tekniska högskolan,
nu 146,700 kronor, att ökas med 13,750 kronor, eller till 160,450 kronor.
23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det nu utgående ordinarie anslag
till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna måtte höjas' tekniska sko-
med 4,000 kronor eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor för tillämp-1™ i e>m>-
ning af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1897 angifna stat enligt de i samma protokoll omförmälda bestämmelser. Liyd
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört
följande.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 31 oktober 1896 hade direktionen
för tekniska skolan i Eskilstuna erinrat, hurusom nämnda skola år från år
visat sig allt mer fruktbringande. Trots senare års tryckta konjunkturer,
ej minst inom manufakturverksamheten, hvarigenom tilloppet af arbets-
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
sökande och möjligheten att vid verkstäderna i Eskilstuna vinna anställ¬
ning begränsats, hade dock elevantalet vid tekniska skolans söndags- och
aftonskola bibehållit sig oförändradt. Genom det goda omdöme om kunnig¬
het och arbetsförmåga, de från sistnämnda skola utgångna elever vetat för¬
värfva, hvarom skrifvelsen bifogade uttalanden från stadens fabriks- och
tekniska föreningar bure vittne, hade de ock efter hand kommit att intaga
en stor del af de bättre aflönade befattningarna vid dervarande verk, i
egenskap af rustmästare, underverkmästare, ritare, arbetsförmän eller verk¬
tygsarbetare.
I samma mån öfvertygelsen derom, att vidgade kunskaper gåfve ökad
möjlighet för anställning och utkomst, blifvit rotfäst, hade ock skolans
elever allt mer sökt undervisning i alla eller de flesta af skolans under¬
visningsämnen. Sålunda hade af de 75 elever, som i medeltal under de
sista fem åren tillhört lägre kursens första afdelning,
64 erhållit undervisning i matematik,
47 » » i linearteckning,
42 » » i frihandsteckning,
55 » » i välskrifning, och
63 » » i svenska språket.
Då det varit omöjligt för en lärare att meddela undervisning åt 47—
64 elever, hade ifrågavarande första afdelning i alla ämnen utom fri¬
handsteckning måst under senare åren delas i tvenne parallelklasser, hvar
och en med sin särskilde lärare, och hade dels Kongl. Maj:t, dels Riks¬
dagen från och med år 1892 till och med innevarande år för aflönande
af extra lärare tilldelat läroverket ett årligt extra anslag af 750 kronor.
Detta anslag medgåfve dock icke den utveckling af skolan, som dess di¬
rektion ansåge önskvärd, ej heller sådan aflöning åt extra lärarne, som de
efter uppöfvad lärareverksamhet kunde anses berättigade erhålla, lika litet
som dermed tillgång bereddes för behöflig ökning i undervisnings- och
förbrukningsmateriel samt för anskaffande af tidskrifter m. m.
Förutom de nuvarande läroämnena ansåge nemligen direktionen bygg¬
nadskonst och engelska språket böra ingå i undervisningen. Vid de tek¬
niska elementarskolorna liksom vid de större tekniska söndags- och afton¬
skolorna inginge det förstnämnda af dessa ämnen i undervisningen, och
då Eskilstuna samhälle alltjemt snabbt utvecklades samt behofvet afbygg-
nadskunnige arbetare dermed ock gjort sig alltmer känbart, hade direktio¬
nen förmenat det vara för samhället af stort värde, om några af de från
skolan årligen utgående eleverna besutte någon kännedom i sagda ämne.
Då derjemte läraren i maskinlära med maskinritning, ett af skolans
hufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett, jemväl undervisa i beskrif-
Statsutskottets inlåtande N:o 9.
101
vande geometri med linearritning, utan att någotdera ämnet deraf lede, i det
undervisning måste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas
elever i respektive maskinritning och linearritning, så vore lämpligt, att en
ordinarie lärare i byggnadskonst, hvilket ämne skulle omfatta första grun¬
derna af allmän byggnadskrav och husbyggnadskonst jemte tillhörande
ritningar, anstäldes, och att denne jemväl öfvertoge undervisningen uti be¬
skrifvande geometri och linearritningsamt härför bekomme en lön af 800 kronor.
Enligt skolans stadgar skulle undervisning meddelas i tyska och en¬
gelska språken, ett eller båda, efter direktionens bepröfvande. Då skolans
tillgångar varit för begränsade för att medgifva lärares anställande inbåda
språken, hade hittills endast undervisning i tyska kunnat meddelas. Önsk-
värdt vore dock, att äfven engelska språket kunde ingå bland läroämnena.
Af skolans afgångne elever reste nemligen flere årligen såväl till Tysk¬
land som till England och Amerika med understöd från staden och skolan
tillhöriga »17 aprilfonden» och »Axenborgska donationsfonden» för att i
dessa länder under 2 å 3 år söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken
efter deras återkomst komine stadens manufakturverksamhet till godo. I
brist på undervisning vid skolan hade derför åtskilliga elever sett sig nöd¬
sakade att af från England eller Amerika återkomna arbetare söka inhemta
behöflig språkkunskap, hvilken naturligtvis måste blifva skäligen underhaltig.
Direktionen ansåge derför, att en extra lärare i engelska språket borde
vid skolan anställas med 170 timmars undervisningsskyldighet årligen efter
2 kronor 50 öre för timme.
Uti sitt den 20 oktober 1877 afgifna förslag till undervisningsplaner
för tekniska afton- och söndagsskolor hade för detta ändamål utsedde
komiterade upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linearrit¬
ning, fackritning och modellering äfvensom geometri till 2 kronor 50 öre
å 3 kronor samt i aritmetik till 2 kronor, allt för timme. Häraf frain-
ginge otvetydigt, att den aflöning, som hittills kunnat utgå till extra lärare
vid tekniska skolan i Eskilstuna, nemligen till lärarne i frihandsteckning,
linearritning, fackritning och modellering samt matematik 1 krona 50
öre, i välskrifning 1 krona och i tyska språket 2 kronor, allt för timme,
vore för knapp för att utgöra eu skälig ersättning för det af lärarne lem-
nade arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflöningsstater såväl
som svårigheten att behålla dugliga lärare ådagalade ock rigtigheten af
detta antagande, hvarför direktionen såsom ett önskemål måste sätta af-
löningens höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning, fackritning
och modellering, matematik samt välskrifning till 2 kronor och för lärarne
i lefvande språk till 2 kronor 50 öre för timme.
Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af
102
Statsutskottets Utlåtande N\o 9.
flera lärosalar ökats, vore ock billigt, att hans hittills utgående lön, 350
kronor, ökades med 50 kronor.
Vidare hade genom senare års ökade elevantal och parallelklassers
anordnande skolans behof af kemikalier, kemiska, mekaniska och fysiska
apparater för undervisning i berörda ämnen, af modeller och förebilder för
teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter för biblioteket allt¬
jemt ökats, under det att skolans inskränkta tillgångar endast medgifvit
anskaffning af det allra nödvändigaste, hvarför brist särskildt å anslaget
till förbrukningsmateriel så småningom uppstått.
Tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskolas stat för år
1895 hade upptagit följande utgifter och inkomster:
Utgifter.
Skolans rektor........................................................................ 450: — 459. _
Ordinarie lärare i högre kursen:
Läraren i matematik, inbegripet planmätning och
nivelering ...................................................... 600: —
Läraren i allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —
» » fysik................................................................... 800: —
» » kemi jemte laborationer................................ 800: —
» » beskrifvande geometri, linearritning samt
maskinlära med maskinritning..................... 800: — 3,800: _
Bibliotekarien........................................................................... 100: —
Kassaförvaltaren.................................................................... 150: —
Vaktmästaren........................................................................... 350: — qqq: _
Extra lärare:
Lärarne i matematik 459V2 timmar ä 1 kr. 50 öre
pr timme............................................................ 689: 25
» » linearritning 261 timmar å 1 kr. 50 öre
pr timme........................................................... 391: 50
» » frihandsteckning och modellering 305
timmar ä 1 kr. 50 öre pr timme ............ 457: 50
» » välskrifning 236 timmar å 1 kr. pr timme 236: —
» » svenska språket 235V2 timmar å 2 kr. pr
timme....................... 471: —
» » tyska språket 164 timmar ä 2 kr. pr timme 328: —
* » bokföring 61 timmar ä 2 kr. pr timme... 122: — 2,695: 25
Transport 7,545: 25
Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 103
Transport 7,545: 25
Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning
och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,
brandstodsafgifter m. m............................................... 1,065: 98
Kemiska och fysiska laborationer .................................... 79: 72
Bibliotek och öfriga samlingar........................................ 305: 84 1,451: 54
Kronor 8,996: 79
Inkomster.
Ordinarie statsanslaget ............ 8,000: —
Extra » ....................................................... 7 50: —
Inskrifningsafgifter ............................................................. 225: —
Terminsafgifter för tyska språket ................................... 68: — 9,043: —
Kronor 9,043: —
Den föreslagna nya staten skulle åter få följande lydelse:
Utgift er.
Skolans rektor....................................................................... 450: — 450: —
Ordinarie lärare i högre kursen:
Läraren i matematik, inbegripet planmätning och
nivelering........................................................ 600: —
» > allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —
» » fysik................................................................. 800: —
» » kemi jemte laborationer................................ 800: —
» » maskinlära med ritning.............................. 800: —
» » husbyggnadskonst med dertill hörande
ritning........................................................... 500: —
» » beskrifvande geometri jemte linearritning 300: — 4,600: —
Bibliotekarien..................................................................... 100: —
Kassaförvaltaren ................................................................ 150: —
Vaktmästaren......................... 400: — 650: —
Extra lärare:
Lärarne i matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor
= 510 timmar å 2 kr. pr timme ............... 1,020: —_
Transport 1,020: — 5,700: —
104
Statsutskottets Utlåtande N'.o 9.
Transport 1,020: — 5,700: —
i linearritning, 0 timmar i veckan, 34 veckor
= 306 timmar ä 2 kr. pr timme ............... 612: —
3 frihandsteckning och modellering, 16 tim¬
mar i veckan, 34 veckor = 544 timmar
ä 2 kr. pr timme ......................................... 1,088: —
3 välskrifning och textning, 7 timmar i 16
veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 tim¬
mar å 2 kr. pr timme ............................... 512: —
3 svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7
timmar i 18 veckor = 254 timmar å 2 kr.
pr timme........................................................ 508: —
» tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor
= 170 timmar ä 2 kr. 50 öre pr timme .. 425: —
3 engelska språket 5 timmar i veckan, 34
veckor = 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr
timme................... 425: —
» bokföring 2 timmar i veckan, 34 veckor
= 68 timmar ä 2 kr. pr timme .................. 136: — 4,726: _-
och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,
brandstodsafgifter m. m. .................. 1,274: —
Kemiska och fysiska laborationer ................................. 200: —
Bibliotek och öfriga samlingar......................................... 500: — 1,974: _
Kronor 12,400: —
Inkomster.
Erforderligt statsanslag.................................................. 12,000: —
Inskrifningsafgifter, 80 st. å 3 kr.................................. 240: —
Terminsafgifter för tyska språket, 20 st. å 2 kr. termin 80: —
» för engelska språket, 20 st. ä 2 kr.
termin ....................................... 80: — 12,400: —
Kronor 12,400: —
På grund af hvad sålunda anförts hade direktionen anhållit, det
Kongl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga förslag derom, att det för
söndags- och aftonskolan hittills utgående ordinarie anslaget, 8,000 kronor,
måtte ökas till 12,000 kronor, samt att direktionen måtte erhålla bemyn¬
digande att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefattade
Statsutskottets Utlåtande N\o 9.
105
löner till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de öfverflyttningar,
som kunde befinnas erforderliga.
Departementschefen, som funnit den af styrelsen föreslagna utvidg¬
ningen af söndags- och aftonskolans verksamhet vara väl behöflig och icke
haft något att erinra emot den begärda ökningen i anslaget, har i anled¬
ning häraf hemstält, det täcktes Kong! Maj:t föreslå Riksdagen att höja nu
utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan
i Eskilstuna med 4,000 kronor, eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor,
för tillämpning af den stat, som af styrelsen föreslagits, och med rätt för sty¬
relsen att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefattade löner
till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de öfverflyttningar, som
kunde befinnas erforderliga.
Hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit anfördt till stöd
för den föreslagna utvidgningen af ifrågavarande skola synes utskottet gifva
vid handen, att denna utvidgning är i väsentliga delar af behofvet. på¬
kallad för att skolan skall kunna på fullt tillfredsställande sätt utöfva sin
verksamhet. Denna verksamhet måste visserligen anses vara till gagn för
landet i dess helhet, men det torde icke kunna förnekas, att Eskilstuna
stad i främsta rummet drager fördel af den utbildning, som genom skolan
meddelas. I den af direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna gjorda
framställning, som ligger till grund för Kong! Majrts förslag, har ock
framhållits, hurusom den nu ifrågasatta utvidgningen af söndags- och afton¬
skolan ansåges vara af stor betydelse för staden och beräknades komma
densamma, särskilt, dess byggnads- och manufakturverksamhet till godo.
Med afseende härå synes det utskottet ej vara obilligt fordra, att staden
deltager i bestridande af den kostnad, som för skolans utvidgning erfordras.
Under de senare åren har Riksdagen ock vid beviljande af anslag till
undervisningsanstalter, som i likhet med den ifrågavarande äro af väsent¬
ligen lokalt intresse — såsom exempelvis fackskolan för finare smides-
och metallindustri i Eskilstuna och tekniska skolan i Stockholm — gjort
anslagets utgående beroende af icke obetydliga bidrag af vederbörande
kommuner eller enskilde. I öfverensstämmelse med den grundsats, Riks¬
dagen sålunda gjort gällande, och då, så vidt utskottet har sig bekant,
staden Eskilstuna för närvarande icke lemnar något kontant bidrag för
uppehållande af söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan derstädes,
anser utskottet, att någon förhöjning i det ordinarie anslaget till skolan
icke bör beviljas annat än under förutsättning att bidrag till samma belopp
som denna förhöjning lemnas af staden. Då emellertid utredning icke
föreligo-er. huruvida och i hvad mån bidrag för ändamålet äro att påräkna
no *
Bill till Hikscl. Prat. 1897. 4 Sami. I Afd. 7 Höft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
från staden, torde förändring i det ordinarie anslaget till skolan för när¬
varande icke höra medgifvas. Under sådana förhållanden bör dock det
extra anslaget a 750 kronor, som alltsedan år 1893 af Riksdagen beviljats
för aflönande af extra lärare vid läroverket, jemväl i nästkommande års
riksstat uppföras.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må en¬
dast pa det sätt bifallas, att Riksdagen, med bibehållande
af det ordinarie anslaget till söndags- och aftonskolan
vid tekniska skolan i Eskilstuna vid oförändradt belopp,
8,000 kronor, på extra stat för 1898 anvisar 750 kronor
till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan
i Eskilstuna.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
'farmaceutisk! Kongl. Maj:t har föreslagit, att farmaceutiska institutets anslag,
institutets “19,050 kronor, måtte höjas med 1,000 kronor eller till 20,050 kronor.
amiag. Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departements-
[20.] chefen erinrat, hurusom genom den i kongl. brefvet den 13 maj 1881 för
farmaceutiska institutet faststälda aflönings- och utgiftsstat åt en lärare i
naturalhistoria och farinakognosi anvisats såsom lön 2,700 kronor och så¬
som tjenstgöringspenningar 1,300 kronor eller tillsammans 4,000 kronor,
dock att, om läraren tillika innehade annan tjenst, lönen minskades med
1,000 kronor, hvarjemte i samma kongl. bref föreskrifvits, att till bestri¬
dande af de i staten upptagna utgifter, hvilka för det dåvarande och så
länge läraren i naturalhistoria och farinakognosi tillika innehade annan
befattning, till följd hvaraf hans lön minskades med 1,000 kronor, upp-
ginge till sammanlagdt belopp af 18,350 kronor, skulle användas dels
de för institutet å ordinarie stat uppförda medel, utgörande 17,750 kronor,
och dels elevernas terminsafgifter, beräknade till 600 kronor.
Enligt kongl. brefvet den 5 juni 1891 hade sedermera åtskilliga i
institutets stat upptagna poster, såsom för hyra, m. m., höjts med sam-
manlagdt 1,600 kronor, hvarigenom och till följd af bestämmandet att
elevernas, terminsafgifter skulle beräknas till 900 kronor om året en för-
höjning i institutets ordinarie anslag beviljats med endast 1,300 kronor,
eller från 17,750 kronor till 19,050 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
107
Nuvarande läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid institutet,
medicine doktor H. V. Rosendahl hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, under början af sin lärareverksamhet vid institutet sam¬
tidigt innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid Upsala universitet
samt således, jemlikt förstberörda kongl. bref, från institutet uppburit,
förutom tjenstgöringspenningar, det lägre lönebeloppet, 1,700 kronor. Sedan
han emellertid den 14 februari 1896 afgått från professorsbefattningen,
förenade han icke längre med sin befattning vid institutet annan tjenst
och vore derför numera berättigad tillgodonjuta den för samma befattning
vid institutet uppförda högre lön af 2,700 kronor jemte 1,300 kronor i
tjenstgöringspenningar. Då medel till sådan högre lön icke blifvit i stat
anvisade, har departementschefen, under erinran att den behöfliga löne-
fyllnaden tills vidare af statskontoret förskotterades, i enlighet med hvad
medicinalstyrelsen och statskontoret tillstyrkt, hemstält om aflåtande af
ifrågavarande proposition.
Denna Kongl. Maj:ts framställning har icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran, hvadan utskottet får hemställa,
att farmaceutiska institutets anslag, 19,050 kronor,
må af Riksdagen höjas med 1,000 kronor, eller till
20,050 kronor.
Vaccinationens befrämjande.
25:o. Under förevarande hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Ang. höjning
anslaget till vaccinationens befrämjande måtte med titelns ändring till af ™slavet-
»anslag för skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor, eller från L ‘-I
7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten
uppföras.
Sedan sammansatta stats- och lagutskottet afgifvit, utlåtande öfver be¬
rörda framställning, har Riksdagen på det sätt bifallit densamma, att
Riksdagen medgifvit att anslaget till vaccinationens befrämjande höjdes med
2,800 kronor, eller från 7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reser¬
vationsanslag i riksstaten uppfördes; hvilket skolat här
antecknas.
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Svenska akademien.
tiifunderstöd 2G:0- Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 131) har
åt vittra för- herr D. Bergström yrkat, dels att Riksdagen måtte bevilja det ordinarie
fattare. ansiaget på .svenska akademiens stat till understöd åt vitterhetsidkare
under det vilkor, att detta anslag enligt Kongl. Maj:ts disposition, efter
inhemtande. af förslag från såväl svenska akademien som Sveriges för¬
fattareförening, användes vare sig till tillfälliga honorarier åt vittra för¬
fattare af utmärkt förtjenst, och som af dylikt understöd kunna vara i
behof, eller ock samt företrädesvis till understöd åt yngre mindre bemed¬
lade personer, som visat mera framstående anlag för litterär verksamhet i
ofvannämnda rigtning; dels ock att ifrågavarande anslag måtte höjas från
6,000 kronor till 12,000 kronor.
Beträffande de skäl, som till stöd för nämnda yrkande anförts, tillåter
sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.
Den förändring, som af motionären ifrågasatts beträffande vilkoren
för .ifrågavarande anslags användning, afser, att förslag rörande för¬
delning af de derifrån utgående understöden skulle till Kongl. Maj:t
ingifvas ej blott, såsom hittills, af svenska akademien, utan äfven af ett
samfund, benämndt Sveriges författareförening. Af nämnda förenings stad¬
gar, hvilka bifogats motionen, inhemtas, att föreningens ändamål är en
allmän sammanslutning mellan svenska författare för tillvaratagande af
deras ekonomiska intressen. Då étt samfund, som uteslutande har denna
uppgift, icke synes böra tillmätas rätt att, på sätt motionären afsett, del¬
taga i bedömandet af litterära förtjenster, anser sig utskottet icke böra till¬
styrka bifall till motionärens yrkande i denna del; och då utskottet icke
funnit giltiga^ skäl vara förebragta för anslagets förhöjning, torde hvad
motionären i sådant afseende föreslagit ej heller böra föranleda någon åtgärd.
På grund af hvad sålunda anförts och med erinran att, förutom nu
ifrågavarande belopp å 6,000 kronor för tillfälliga honorarier åt vittne
författare, äro å svenska akademiens stat uppförda ytterligare 2,250 kronor,
som afses för akademien, och att sålunda det under riksstatens åttonde
hufvudtitel upptagna anslag till svenska akademien för närvarande upp¬
går till 8,250 kronor, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Bergströms ifråga¬
varande motion, må i riksstaten för år 1898 uppföra
anslaget till svenska akademien med oförändradt belopp
8,250 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
109
Landtbruksakademien.
27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under riksstatens åttonde öfAvnJ^ing
hufvudtitel uppförda anslag till landtbruksakademien a 4,000 kronor, soma/ anslag till
föreslagits skola å sjette hufvudtiteln upptagas, måtte från åttonde hufvud-™”™.
titeln utgå. _ 1
Under erinran, att Riksdagen vid reglering af utgifterna under riks- "
statens sjette hufvudtitel i enlighet med utskottets hemställan i utlåtande
n:o 7, punkt 6:o medgifvit, att under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» skall uppföras ett belopp af 4,000
kronor att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande af lämplig
lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under för¬
utsättning, att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas den
lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut innehaft, får utskottet
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Hospitals underhåll.
28:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 34) har herr^-^j”"^"
P. Jönsson i Färeköp yrkat, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t hemställa,„/ medddiösa
att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida kostnaden för ho- “
spitalsvård af meddellösa sinnessjuka skulle blifva en statens angelägenhet
samt kommuner och enskilda alltså från dylik kostnad befrias.
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, att han af den er¬
farenhet, han vunnit såsom kommunalnämndsordförande, lärt sig inse och
behjerta den tunga börda, som i ekonomiskt afseende drabbade ej blott
olika kommuner, men äfven enskilda personer genom skyldigheten att be¬
kosta sinnessjukas vård å hospital eller asyl.
Väl hade staten gjort erkännansvärda uppoffringar för att åt dessa
olyckliga samhällsmedlemmar bereda en tillflyktsort och läkarevård, men
ej desto mindre vore afgiften för sinnessjukas underhåll å hospital, nu upp¬
gående för hvarje af tredje klassens patienter till 182 kronor 50 öre år¬
ligen, mycket betungande för de i fattigvårdshänseende mindre lyckligt lot¬
tade kommuner, och än mer för enskilde personer, hvilka lefde i knappa
omständigheter, men ej egde laglig rätt att i sådant afseende anlita kom¬
munen, och för hvilka skyldigheten att underhålla sinnessjuka inom deras
familjer mången gång blefve rent af ruinerande.
Då det finge anses vara statens skyldighet att taga vård om sådana
Ilo
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
samhällsmedlemmar, hvilka till följd af sinnessjukdom vore för allmänna
säkerheten vådliga och för öfrigt ej utan fara för samhället kunde vårdas
utom hospitalsinrättning, och enär kostnaden för dylika personers underhåll
och vard ej skulle medföra nämnvärdt känbar utgift för det störa sam¬
hället, statens statskyldige medlemmar, utan blefve på dem mera rättvist och
jemnare fördelad, om underhållsskyldigheten öfverflyttades på staten, har
motionären velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på nu anmärkta för¬
hållande.
Såsom motionären jemväl an ty dt, är den afgift, som för närvarande
skall erläggas för tredje klassens patient i statens anstalter för sinnnssjukas
behandling, genom kong], kungörelsen den 12 oktober 1894 bestämd till
50 öre om dagen. Enligt vederbörande myndighets berättelse för år 1895
uppgingo emellertid för hvarje person, som nämnda år vårdades å sådan
anstalt, totalkostnaden för sjukvården till i medeltal för dag 1 krona 14
öre. Större delen af denna kostnad hvilar alltså redan nu på staten, och
äfven om nämnda afgift af 50 öre för medellösa sinnessjuka kan vara för
vissa kommuner betungande, anser utskottet dock, att staten hvarken
kan eller bör befria kommunerna från hvarje kostnad för dessa patienter.
Snarare synes någon lindring i underhållsskyldigheten för dylika patienter
böra beredas de enskilda personer, hvilka befinna sig i knappa omständig¬
heter utan att dock på grund af fattigdom ega berättigade anspråk på
kommunens hjelp. Då statens intressen kräfva, att sådana samhällsmed¬
lemmar, som till följd af sinnessjukdom äro för allmänna säkerheten våd¬
liga, varda å hospitalsinrättning vårdade, kan det ifrågasättas, huruvida
icke staten borde på ett kraftigare sätt än hittills medverka för dessa
intressens tillgodoseende. Då utskottet emellertid ej tilltror sig att utan före¬
gående utredning afgöra, i hvad mån och efter hvilka grunder, lindring i
förevarande kostnader borde kunna medgifvas, saknar utskottet anledning
att för närvarande tillstyrka någon åtgärd i detta hänseende.
På grund af hvad sålunda anförts, far utskottet hemställa,
att herr Jönssons ifrågavarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.
^upj>fostring1)- Kongl. Maj:t har föreslagit, att till understöd för de de ande-
anstaiter för svagas utbildning i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-
s‘Tarnöa ärenden den 14 januari 1897 angifna grunder, med förändring af rubriken
[23.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
in
å det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »upp¬
fostringsanstalter för sinnesslöa barn» till »uppfostringsanstalter för ande¬
svaga», Riksdagen måtte höja samma anslagsbelopp, för närvarande 25,000
kronor, med 135,000 kronor till 160,000 kronor.
I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, bland annat, följande.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1892 anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor
ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde
böra anvisas, både Kongl. Maj:t den 22 september 1893 uppdragit åt ut¬
sedde komiterade att afgifva det utlåtande och förslag i detta afseende,
hvartill omständigheterna kunde föranleda.
I mars 1894 både komiterade afgifvit sitt betänkande med förslag till
förordning angående undervisning af sinnesslöa eller, såsom komiterade an-
såge dessa abnorma böra benämnas, andesvaga, jemte dertill hörande förslag
till läroplan och till formulär för vissa uppgifter angående andesvaga
äfvensom af komiterade uppgjorda öfversigter öfver andesvagundervisnin-
gens uppkomst och utveckling inom vårt land och dess ställning i åtskil¬
liga andra länder jemte motiv till förslagen och tillhörande tabeller.
Enligt den redogörelse, komiterade lemnade angående förhållandena
rörande de andesvaga inom vårt land, vore de för de andesvagas under¬
visning och vård upprättade anstalter antingen privata eller län sanstalter.
Komiterade anförde, hurusom de allt mer från en enskild filantropisk
omsorg utvecklat sig till en kommunal angelägenhet. Inga statsanstalter
funnes, ehuru dock staten under vissa vilkor lemnade ekonomiskt under¬
stöd åt åtskilliga af dem, nemligen de egentliga uppfostringsanstalterna,
och öfver dessa öfvade tillsyn genom af chefen för ecklesiastikdepartementet
förordnade inspektörer.
Oaktadt jemförelsevis kort tid förflutit, sedan hos oss verksamheten
för de andesvaga tagit sin början, hade redan ett icke obetydligt antal
anstalter kommit till stånd, ehuru dock ännu mycket återstode att göra,
innan alla de andesvaga, som vore i behof af undervisning och vård i
dylika anstalter, kunde blifva deraf delaktiga. Sträfvandena både äfven
hos oss, likasom i andra länder, i främsta rummet gått ut på inrättande
af uppfostringsanstalter, skolor. Derefter hade man skridit till upprättande
af arbetshem och asyler. Anstalterna, som alla vore internat, vore med
få undantag gemensamma för manliga och qvinliga andesvaga. Ett ut¬
märkande drag för det svenska anstaltssystemet vore de många och relativt
små anstalterna, spridda öfver hela landet.
Enligt af komiterade inhemtade upplysningar funnes år 1893 sexton
andesvagskolor med 458 platser, sex arbetshem och nio asyler. I arbets-
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hemmen funnes sammanlagdt omkring 76 platser och i asylerna 129.
Elevantalet i skolorna utgjorde vid nämnda års början 418 och vid dess
slut 438. I arbetshemmen vore år 1893 intagna omkring 65 och i asy¬
lerna omkring 120 andesvaga.
Den undervisning, som i skolorna meddelades, vore af dels teoretisk,
dels praktisk art. Undervisningsämnena hade i allmänhet varit: ljudning,
innanläsning, kristendom, modersmålet, historia och geografi, naturkunnig¬
het, åskådningsöfningar, rättskrifning, välskrifning, teckning, gymnastik,
sång, träslöjd, möbelsnickeri, borstbinderi, korgmakeri, halm- och rotting-
ilätning, väfnad, sömnad, stickning, mattflätning, virkning och knyppling.
Undervisningen kunde sägas hafva gifvit ganska goda resultat, och särskildt
hade den dervid vunna färdigheten i slöjd, som i de svenska anstalterna
i pedagogiskt afseende spelade en vigtig roll, vunnit erkännande ej blott
inom vårt eget land, utan äfven i utlandet.
Sysselsättningarna i arbetshemmen utgjordes hufvudsakligen af ofvan-
nämnda handarbeten samt hvarjehanda hussysslor, trädgårds- och jordbruks¬
arbeten.
I asylerna sysselsattes de der intagna andesvaga, som icke vore oför¬
mögna till hvarje arbete, med göromål af enklare slag.
Vid skolorna vore 1893 anstälda 61 lärare eller lärarinnor, deruti
inberäknade föreståndarne eller föreståndarinnorna för de särskilda an¬
stalterna.
Undervisningen bestredes af en lärare eller lärarinna för i medeltal
hvar sjunde elev.
För utbildning af lärarinnor och sköterskor hade sörjts genom semi¬
nariet vid föreningens för sinnesslöa barns vård skola i Stockholm. Detta
seminarium, som inrättades år 1875, men af brist på medel snart måste
upphöra, trädde åter i verksamhet den 1 januari 1879, sedan anslag af
statsmedel för ändamålet erhållits. Utbildningen derstädes af lärarinne-
elever hade skett i två jemnlöpande kurser, en teoretisk och en praktisk.
Den teoretiska kursen bestode hufvudsakligen i föredrag öfver ande¬
svaghetens art och dess hos olika individer vexlande former. Den prak¬
tiska kursen åter omfattade handledning i allt, som hörde till barnens
vård och undervisning, öfnings- och proflektioner i alla vid skolan före¬
kommande undervisningsämnen samt kurser i snickeri, träsnideri, korg¬
makeri, halmflätning, väfnad och knyppling. Undervisningskursen för
lärarinneelever hade varit till en början ettårig, men vore numera tvåårig.
Sköterskeeleverna erhölle undervisning i hvad som rörde de andesvagas
vård pch skötsel.
Åldern vid intagningen i uppfostringsanstalterna hade vexlat rätt
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
113
mycket, likaså den tid, under hvilken eleverna vistades i desamma.
Bristen på arbetshem hade gjort, att man ansett sig böra låta eleverna
qvarstanna så länge som möjligt i skolan.
Kostnaderna för uppehållandet af undervisningsanstalterna, hvilka till
största delen hade egna lokaler, somliga för ändamålet särskildt uppförda, hade
hufvudsakligen täckts genom elevafgifter, understöd af staten och lands¬
tingen samt frivilliga bidrag, som gifvits till ej obetydliga belopp.
Utgifterna för samtliga undervisningsanstalterna hade, enligt meddelade
upplysningar, för år 1898 uppgått till 211,519 kronor 74 öre, deri in¬
beräknade omkostnaderna för fastighet, nybyggnad m. in. dylikt. Afgiften
för elev vexlade mellan 50 och 450 kronor. Sammanlagda summan af
elevafgifterna belöpte sig till 81,281 kronor 58 öre. Beloppet af statens
bidrag uppginge till 43,700 kronor. Hvad anginge understödet från lands¬
tingen, utgjorde detta sammanlagdt 60,168 kronor 85 öre.
Arbetshemmens och asylernas hufvudsakliga inkomster utgjordes af
elevafgifter och frivilliga bidrag.
Anstalterna hade icke någon gemensam ledning, utan administrerades
hvar af sin särskilda styrelse. De verkade icke heller i allo efter en och
samma plan, om ock de senare grundade till en del inrättat sig efter mönstret
af de förutvarande, dervid i synnerhet skolan i Stockholm tjena! till föredöme.
Då komiterade härefter ginge att redogöra för det sätt, hvarpå under¬
visningen lämpligast bör anordnas, anförde de, hurusom de andesvaga i nu
ifrågavarande afseende kunde indelas i två hufvudgrupper, nemligen bild¬
bara och icke bildbara. Den förra gruppen måste vidare delas i två af-
delningar, nemligen bildbara andesvaga i skolåldern och bildbara ande¬
svaga,”som hunnit utöfver denna ålder. Gränsen mellan dessa två af-
delningar kunde naturligtvis vexla efter den tid, då skolåldern ansåges
lämpligast böra upphöra.
De bildbara andesvaga borde utgöra föremål för undervisning och
uppfostran, de icke bildbara endast för vard.
Hvad först beträffade de bildbara andesvaga barn, hvilka befunne sig
i skolåldern, ansåge komiterade, att deras rätt till undervisning vore fullt ut
lika beaktansvärd som de normala eller de öfriga abnorma, d. v. s. de
döfstumma eller blinda, barnens. För fullständigt tillgodoseende af detta
kraf ansåge komiterade, att de andesvagas undervisning lämpligast borde an¬
ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå undervis¬
ningen för de döfstumma redan blifvit anordnad.
Komiterade ansåge således:
att undervisningen borde vara obligatorisk, såsom för de döfstumma
vore fallet och såsom komiterade ansett nödigt äfven beträffande de blinda;
Bih. till Rikad. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att undervisningens ändamål borde vara tvåfaldigt, nemligen dels att i
möjligaste mån utveckla de andesvagas själsförm ögen heter, dels ock att
bibringa dem sådan arbetsskicklighet, att de måtte kunna förvärfva sitt
uppehälle eller åtminstone i någon mån sjelfva dertill bidraga;
att skolåldern borde räknas från och med det år, under hvilket barnet
fylde sju år, och lärotiden i allmänhet omfatta åtta år;
att undervisningen borde meddelas i derför särskilt, anordnade skolor,
föräldrar eller malsmän likväl obetaget att under kontroll af vederbörande
skolstyrelse enskild! sörja för de andesvaga barns undervisning, hvilka stode
under deras målsmanskap;
att kostnaderna för undervisningen borde bestridas af skoldistrikten,
hvilka borde omfatta minst ett landstingsområde eller stad, som ej i lands¬
ting deltager, med bidrag af statsmedel och rätt till viss årlig afgift af
föräldrar eller malsmän, eller, om dessa icke egde tillgång till afgiftens
gäldande, af vederbörande fattigvårdssamhälle;
att staten borde draga försorg derom, att erforderlig tillgång på sär¬
skilt utbildade lärare för andesvaga bereddes, och jemväl bestrida de
derför nödiga kostnader; samt
att staten borde anordna kontroll öfver andesvagskolans verksamhet,
för hvilken kontroll kostnaderna borde bestridas af statsmedel.
I dessa, andesvagskolor borde, enligt komiterades åsigt, undervisning
åt fallandesjuka. andesvaga barn icke meddelas, utan borde sådana barn
erhålla undervisning i särskilda anstalter; och ansåge komiterade meddelandet
af denna undervisning tills vidare lämpligast kunna anförtros åt enskilde,
under nödig kontroll, med bidrag af staten, skoldistrikten och vederbö¬
rande föräldrar, målsmän eller fattigvårdssamhällen.
Undervisningen af de bildbara andesvaga, som tillika vore döfstumma
eller blinda eller både döfstumma och blinda, borde enligt komiterades
åsigt ske i skolor för döfstumma eller blinda.
Sedan, komiterade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet sid.
\48—156 inhemtas, motiverat och närmare utvecklat ofvan angifna förslag
till ordnande af undervisningen för bildbara andesvaga barn i skolåldern,
hade komiterade vidkommande den andra afdelningen af bildbara andesvaga
eller dem, som öfverskridit den egentliga skolåldern, uttalat den åsigt, att
äfven för dem åtgärder borde vidtagas från det allmännas sida. Likasom till¬
fälle till fortsatt undervisning ansetts böra beredas de normala barnen, borde
tillfälle till fortsatt utbildning och underhållande af förvärfvad arbets¬
skicklighet sa ^ vidt möjligt erbjudas de andesvaga, synnerligast om den
egentliga skolåldern ansåges böra begränsas, såsom komiterade före-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
115
slagit. Eljest äfventyrades lätteligen, att resultatet af den i skolan lemnade
undervisningen ginge om intet och att ändamålet dermed således helt och
hållet förfelades. Med afseende å de stora kostnader, som för skoldistrikten
måste föranledas af anordnande på nöjaktigt 6ätt af undervisningen för
de andesvaga i skolåldern, syntes dock denna fortsatta undervisning ej
böra blifva obligatorisk. Men för att uppmuntra distrikten att anordna
särskilda anstalter eller så kallade arbetshem för sådan fortsatt utbildning
och undervisning af de andesvaga, som ej kunde omedelbart efter afgången
från skolan sjelfva förvärfva sig sitt uppehälle eller i afsevärd mån dertill
bidraga, syntes staten böra deltaga i kostnaden för deras underhåll i dessa
anstalter, om än i mindre mån än till eleverna i de egentliga uppfostrings¬
anstalterna och endast för viss begränsad tid. Denna tid hade af komi-
terade ansetts skäligen kunna begränsas till fem år. Likasom öfver sko¬
lorna skulle äfven öfver arbetshemmen nödig kontroll utöfvas från statens sida.
Hvad slutligen anginge de obildbara andesvaga, hvilka mer eller mindre
närmade sig de sinnessjukas gräns, vore, enligt komiterades förmenande,
dessas behof af omvårdnad tydligen lika stort som, eller ännu större än,
de bildbara andesvagas kraf på undervisning och uppfostran. Om än det
kunde ifrågasättas, huruvida ej i en framtid staten borde öfvertaga anord¬
nandet och underhållet af erforderligt antal vårdanstalter eller s. k. asyler
för dessa obildbara andesvaga, eller åtminstone i väsentlig mån deltaga i
kostnaderna derför, hade komiterade dock, under förutsättning att staten
åtoge sig så dryga kostnader för de bildbara andesvagas undervisning och
uppfostran, som komiterade ansett sig böra föreslå, trott sig icke kunna
ifrågasätta, att staten för närvarande skulle åtaga sig äfven denna ökade
börda. Närmast måste det ligga i vederbörande kommuners och fattigvårds-
samhällens .intresse, att sådana anstalter komme till stånd; men då fre-
qvensen af de obildbara andesvaga i olika kommuner vore mycket vex¬
lande, syntes de kostnader, som för anstalternas anordnande och underhåll
blefve nödvändiga, komma att drabba jemnare och lindrigare, ju större
antal kommuner förenade sig om en dylik anstalt. Enligt komiterades
åsigt borde derför helst flera landstingsområden jemte städer, som ej i
landsting deltoge, sammansluta sig till distrikt, hvilkas omfång syntes
kunna lämpligen sammanfalla med de nuvarande döfstumskoldistrikten,
för bestridande af kostnaderna för anläggande och underhåll af sådana
asyler. För att medverka till uppkomsten af dylika asyler syntes dock
staten redan nu böra lemna bidrag till anläggningskostnaderna, och hade
komiterade ansett, att detta statens bidrag skäligen kunde bestämmas till
halfva anläggningskostnaden.
Enligt komiterades förslag skulle staten sålunda dels bidraga till kost-
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
naderna för andesvaga barns uppfostran och undervisning samt vidkännas
utgifterna för utbildningen af andesvaglärare och för inspektion af ande-
svagskolorna jemte arbetshemmen, dels lemna understöd åt dessa hem, dels
ock deltaga i kostnaderna för anläggning af asyler.
De beräkningar, komiterade med afseende å dessa kostnader anstalt,
återfinnas å sid. 157—166 i statsrådsprotokollet; och får utskottet häraf
endast meddela slutresultatet, nemligen att genomförandet af komiterades
förslag beräknats påkalla ett årligt statsanslag af 295,250 kronor, hvartill
skulle komma statens bidrag för en gång till bestridande af halfva kost¬
naden för uppförande af asyler för icke bildbara andesvaga, hvilka
bidrag komiterade, under förutsättning att anläggningssumman för hvarje
asylplats skulle komma att uppgå till omkring 2,000 kronor, antagit kunna
beräknas till sammanlagdt belopp af omkring 1,800,000 kronor.
Ofvanstående belopp vore beräknade att utgå, först sedan organisa¬
tionen af undervisningen för de andesvaga hunnit fullständigt genomföras,
eller år 1900, hvarför statens bidrag under de närmaste åren komme att
uppgå till väsentligt lägre belopp.
Öfver komiterades betänkande hade utlåtanden till Kong!. Maj:t af-
gifvits af medicinalstyrelsen, öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts
samtlige befallningshafvande i länen äfvensom landstingen och stads-
fullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. Beträffande inne¬
hållet i dessa myndigheternas yttranden tillåter sig utskottet att hänvisa
till sid. 166—170 i statsrådsprotokollet.
För egen del har departementschefen anfört:
I likhet med flertalet af de myndigheter, som i ärendet afgifvit ut¬
låtande, ansåge äfven departementschefen, att de grundsatser, från hvilka
komiterade utgått vid uppgörande af sitt förslag, vore fullt rigtiga. De
andesvagas kraf på utbildning och omvårdnad syntes vara lika beaktans-
värdt som öfriga abnorma barns, och detta anspråk torde icke kunna full¬
ständigt tillgodoses, utan att skotvång i lag stadgades, såsom förhållandet
vore beträffande de döfstumma och blinda. Det syntes sålunda departe¬
mentschefen vara i sin ordning, att komiterade beträffande ordnandet af
de andesvagas undervisning uppstält likartade grunder som de, hvilka vore
i afseende å döfstumundervisningen gällande.
Komiterade hade, så vidt departementschefen kunnat finna, anfört
giltiga skäl för den af dem föreslagna anordning att för de bildbara ande¬
svaga inrätta skolor och i anslutning till dem arbetshem samt att åt de
obildbara andesvaga bereda vård i särskilda för detta ändamål upprättade
anstalter.
Hvad kostnaderna för de andesvagas undervisning beträffade, ansåge
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
117
äfven departementschefen, att dessa borde bestridas af skoldistrikten med
bidrag af statsmedel och rätt till viss årlig afgift af föräldrar eller måls¬
män eller, om dessa icke egde tillgång till afgiftens gäldande, af veder¬
börande fattigvårdssamhälle.
Men om departementschefen sålunda i princip funne sig höra god¬
känna komiterades förslag och ansåge, att de andesvagas undervisning
borde ordnas i enlighet dermed, kunde han dock icke för närvarande till¬
styrka fullständigt genomförande af detsamma.
Vidkommande först den del deraf, som afsåge inrättande af asyler för
de andesvagas vård, hade komiterade sjelfva, såsom förut framhållits, an¬
sett, att med denna angelägenhet kunde tills vidare anstå, och såväl medi¬
cinalstyrelsen som det stora flertalet af de myndigheter, som yttrat sig i
frågan, hade på anförda skäl hemstält, att förslaget i berörda del icke
måtte för närvarande föranleda någon åtgärd. Ehuru det visserligen vore
i hög grad önskvärdt att redan nu kunna bereda de obildbara andesvaga
en vård, hvaraf de i de flesta fall vore i stort behof, men som de nu måste
sakna, syntes dock, särskildt på de af medicinalstyrelsen anförda skal,
lämpligast vara att icke för närvarande betunga staten med dryga utgifter
härför, utan tills vidare låta sig nöja med hvad genom kommunernas och
enskilda personers åtgärder kunde i sådant afseende astadkommas.
Mot en omedelbar tillämpning af förslaget i öfrigt hade framstälts
åtskilliga betänkligheter, hvilka icke kunde frånkännas betydelse, och i
främsta rummet syntes härvid hänsyn böra tagas till de skäl af ekonomisk
art, hvilka gjort sig gällande, i synnerhet till de af flera myndigheter
framhållna dryga utgifter, som ännu tyngde landstingen för ordnandet af
de döfstummas undervisning. Likaledes kunde man ej undgå att tillmäta
synnerlig betydelse åt hvad särskildt medicinalstyrelsen och jemväl komi¬
terade framhållit i afseende å antalet andesvaga, nemligen att beräkningen
af de andesvaga vore i hög grad sväfvande och att det till följd deraf
icke läte sig göra att med någon visshet beräkna de kostnader, som för¬
slagets genomförande skulle medföra. Dertill komme, att åtskilliga detalj¬
anordningar, enligt komiterades förslag, till äfventyrs torde, såsom ock en
och annan myndighet påpekat, behöfva ändras, hvadan det syntes vara till
fördel för denna angelägenhets slutliga ordnande, att större erfarenhet
vunnes, innan mera speciella föreskrifter påbjödes till efterlefnad.
Då departementschefen på grund häraf funne sig icke kunna för när¬
varande tillstyrka omedelbar tillämpning af förslaget, men ansage, att man
såsom mål för sitt sträfvande på ifrågavarande område borde uppställa ett
ordnande af de andesvagas utbildning i enlighet dermed, syntes departements¬
chefen lämpligast att tills vidare fortgå på den väg, på hvilken man hittills
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
inslagit, helst komiterades förslag utginge från och vore bygdt på redan
bestående förhallanden samt innebure en utveckling af dessa. För att
emellertid kraftigare befordra upprättandet af uppfostringsanstalter och ut¬
vecklingen af de redan bestående och sålunda desto förr möjliggöra öfver-
gangen till den af komiterade föreslagna anordning, syntes staten böra i
väsentligare män, än hittills skett, understödja dessa anstalter och dervid
icke blott lemna ökadt bidrag till andesvagskolorna, utan äfven genom
ekonomiskt understöd främja upprättandet af arbetshem för de andesvaga.
. _ ehofvet af ökadt bidrag från statens sida hade äfven kraftigt betonats
åt i ärendet hörda myndigheter, oafsedt huruvida de ansett sig böra till¬
styrka bifall till komiterades förslag eller ej.
Innan departementschefen härefter berörde frågan, till huru stort be-
°PP statens bidrag till skolor och arbetshem skäligen borde bestämmas,
och o de närmare vilkor, under hvilka det borde utgå, har han yttrat sig
angående beräkningsgrunden för statsbidragets utgående. För närvarande
gälde i detta afseende, att statsbidraget beräknades efter antalet i skolorna
intagna, behörigen qvalificerade elever. Något skäl att frångå denna be¬
räkningsgrund syntes departementschefen icke föreligga, utan borde allt
framgent antalet elever läggas till grund för statsbidragets beräknande.
1 S-? förut berörda skrifvelse hade Riksdagen anfört, att det med skäl
kunde ifrågasättas, _ huruvida icke för statsunderstödets utgående borde
såsom ett uttryckligt vilkor föreskrifvas medverkan af landsting eller för
städer, som ej i landsting deltoge, af stadsfullmägtige, ehuru Riksdagen
icke närmare angifvit, huru enligt Riksdagens mening denna medverkan
skulle bestämmas.
Af de 16 skolor, som under år 1895 åtnjutit statsbidrag, hade alla
med undantag af 2 erhållit understöd af landsting, och hade de af lands¬
tingen anvisade medel uppgått till ett belopp af sammanlagdt 66,018 kronor,
hvartill borde läggas ränta och amorteringar å lån, upptagna för upp¬
förande eller inköp af skolbyggnader eller ränta å anläggningskostnaderna
för skolorna.
Då det, så länge ej obligatorisk undervisning vore stadgad, icke syntes
höra aläggas landstingen eller stadsfullmägtige såsom en ovilkorlig skyldig¬
het att till andesvagskolorna lemna bidrag, samt svårighet skulle möta att
bestämma något visst förhållande mellan statsbidraget och det af landsting
eller stadsfullmägtige lemnade understöd, särskildt med hänsyn dertill, att
till nämnda korporationers bidrag jemväl måste hänföras anläggnings-
kostnaderna för anstalterna m. in., borde icke såsom vilkor för statsbidrags
erhållande uppställas fordran på understöd af landsting eller stads¬
fullmägtige. I stället syntes i likhet med hvad komiterade ock föreslagit
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
119
och såsom förhållandet vore beträffande anstalterna för de döfstumma, i
främsta rummet de af landstingen eller stadsfullmägtige i de städer, som ej
i . landsting deltaga, anordnade skolor böra understödjas med högre stats¬
bidrag, då. dessa skolor skäligen kunde förutsättas blifva bättre ordnade
och administrerade än enskilda skolor samt den af komiterade föreslagna
anordning derigenom skulle väsentligen befrämjas.
Vidkommande beloppet af det understöd, som borde leinnas, hade
komiterade föreslagit, att statsbidraget till de föreslagna distriktsskolorna
borde, för år räknadt, utgå med 250 kronor för hvarje barn, som inom
skolan eller på dess bekostnad njöte underhåll, samt med 125 kronor för
hvarje annat i skolan intaget barn, och att understöd åt enskild skola,
hvilken funnes vara deraf förtjent, borde, för år räknadt, utgå med högst
100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åt-
njöte underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat i skolan in¬
taget barn.
Äfven departementschefen ansåge, att statsbidraget till andesvag-
skolorna icke gerna borde sättas lägre, än sålunda föreslagits. Det har
visserligen ifrågasatts, att 250 kronor skulle vara för högt belopp för de
i förstnämnda slag af skolor intagna barn, men åtskilliga myndigheter
hade ansett detta belopp icke skäligen böra sättas lägre, och de skäl,
komiterade härför anfört, syntes departementschefen vara väl grundade.
En dylik ökning af statsbidraget syntes särskilt vara af behofvet på¬
kallad t med hänsyn till andesvaglärarne. Deras löner vore för närvarande
i allmänhet alltför knappt tillmätta och motsvarade ingalunda det tunga
och svåra arbete, som vore förenadt med deras tjenst.
Med hänsyn till de drygare kostnaderna för de fallandesjuka barnens
vård och utbildning och då, såsom komiterade anfört, det icke vore med
rättvisa, förenligt, om dessa barn, till följd deraf att de icke erhölle till¬
träde till de skolor, som skulle komma i åtnjutande af det högre stats¬
bidraget, skulle sättas i en sämre ställning än de öfriga andesvaga, syntes
statsbidraget för de fallandesjuka eller af konvulsioner lidande andesvaga
barnen böra utgå med samma belopp, som skulle komma att utgå för de
barn, hvilka vunne inträde i af landsting eller stadsfullmägtige anordnade
eller underhållna skolor.
Hvad anginge de andesvaga barn, som tillika vore döfstumma, skulle,
enligt lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889, dessa barn,
så vid t de efter behörig pröfning befunnes mottagliga för undervisning i
döfstumskola, i dylik skola erhålla undervisning. Vidkommande åter de
andesvaga barn, som tillika vore blinda, egde lagen angående blindunder¬
visningen den 29 maj 189G icke tillämplighet å dessa barn. Antalet bild-
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
bara andesvaga barn, bvilka tillika vore blinda eller döfstumma, men ej
mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller ock både blinda och döf¬
stumma, vore ytterst ringa, och några anstalter för meddelande af undervis¬
ning åt dessa barn funnes icke för närvarande anordnade. Skulle dylika
anstalter komma till stånd, syntes det departementschefen böra bero på
Kongl. Maj:ts pröfning och bestämmande i hvarje särskildt fall, under
hvilka vilkor och till hvilket belopp statsbidrag till sådana anstalter
skulle utgå.
Den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm anordnade
skola intoge en särskild undantagsställning bland de enskilda andesvag-
skolorna. Denna skola, den enda i Stockholm befintliga undervisnings¬
anstalt för andesvaga, mottoge elever från hela landet och hade städse stått
under synnerligen god ledning. Den hade tjenat till föredöme för åtskilliga
af de i landet anordnade andesvagskolorna och hade hittills på visst sätt
betraktats såsom en normalskola på detta område. Med densamma vore
förenad den enda ^bildningsanstalt för andesvaglärare, som för närvarande
hos oss funnes; och torde, enligt hvad departementschefen ville föreslå i
fråga om ordnandet af andesvaglärares utbildning, den anordning,
som hittills i detta afseende egt rum, äfven för framtiden lämpligen bibe¬
hållas. Med afseende härå syntes ifrågavarande skola böra komma i åt¬
njutande af enahanda högre bidrag från statens sida som de af landstingen
i de särskilda länen anordnade distriktsskolorna.
Hvad beträffade de vilkor, under hvilka statsbidraget till andesvag¬
skolorna borde utgå, gälde för närvarande i detta afseende enligt Kongl.
Maj:ts kungörelse den 5 juni 1885 följande bestämmelser:
att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må till
skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller
undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år;
att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot, sinnessjukdom eller
smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;
att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mot¬
taglig för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken
i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre få qvar¬
stanna;
att understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för hvarje
vid årets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för undervisning,
och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas elever endast
till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen ingå; samt
att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
121
ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld eu
läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.
Dessa vilkor syntes böra i hufvudsak fortfarande gälla, ehuru med
vissa modifikationer och tillägg, som kunde vara egnade att befordra den
af komiterade föreslagna organisation af andesvagskolorna.
För att, såvidt möjligt, vinna trygghet för att endast sådana barn
qvarstannade i skolorna, som verkligen kunde anses bildbara, och för att
åstadkomma enhet i fråga om anordnandet af de särskilda skolorna, ansåge
departementschefen, att, såsom komiterade föreslagit, bestämdt borde fastslås
såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande, att skolorna anordnad es i två
afdelningar, en profklass och den egentliga skolan, samt att barn finge
qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga skolan högst
sex år.
Hvad beträffade den nu gällande åldersgränsen för att antagas till
skolelev, G till 15 år, ansåge departementschefen denna för vidsträckt.
Erfarenheten hade nemligen visat, att mottagligheten för undervisning i
regeln vore större i yngre år. Att medgifva inträde vid en så sen ålder
som ända till 15 år medförde dessutom en högst väsentlig olägenhet i
afseende å undervisningen. Beräknades den tid, eleverna skulle stanna vid
skolorna, till åtta år, skulle der komma att finnas elever från sex till
tjugutre års ålder. Det vore tydligt, att stora svårigheter skulle möta att
samtidigt meddela undervisning åt elever af så olika åldrar. Härtill koinme,
att, då andesvagskolorna för närvarande vore och val fortfarande komme
att blifva samskolor, det vore olämpligt att alltför lång tid utöfver barna¬
åren utsträcka vistelsen vid skolan. Då det emellertid nu icke vore fråga
att stadga obligatorisk undervisning, borde icke ifrågasättas att bestämma
tiden på sätt komiterade föreslagit eller från och med det år, under hvilket
barnet fylde sju år, till det år, under hvilket barnet fylde nio år, utan
syntes man kunna såsom en medelväg bestämma tiden för inträde i skolan
sålunda, att intagningen i skola icke finge ske före fylda 6 år och icke
efter fylda 12 år.
Vidkommande sättet för utbetalningen af statsbidraget, vore det på¬
tagligen lämpligast, att utbetalningen skedde halfårsvis och att anslaget be¬
räknades efter antalet lärjungar vid hvarje termins början i stället för såsom
för närvarande vid hvarje års början, då antalet barn i de särskilda sko¬
lorna under loppet af ett år kunde vexla ganska betydligt, och sålunda, eu
rättvisare fördelning af anslaget kunde ske, om hälften af anslaget utbetalades
efter antalet vid vårterminens början i skolorna intagna elever och den
andra hälften efter antalet i skolorna vid höstterminens början intagna barn.
Hvad särskildt anginge de skoloi’, som anordnades för andesvaga barn,
Bill. till Rikad. Brot. 1897. 4 Sami. 1 AJd. 7 Höft. 16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hvilka lerle af konvulsioner eller fallandesot, vore det tydligt, att inga
andra än sådana borde der intagas, och detta syntes derför böra såsom ett
bestämdt vilkor för statsbidraget föreskrifvas.
Departementschefen har på grund häraf sålunda föreslagit att såsom
vilkor för statsbidrags utgående till andesvagskolorna måtte bestämmas:
1) att anstalt af förevarande beskaffenhet skall bestå af två afdelningar:
prof klassen och den egentliga skolafdelningen;
2) att barn, som lida af konvulsioner eller fallandesot, ej få intagas
i anstalt för icke fallandesjuka andesvaga, hvaremot i anstalt för fallande¬
sjuka andesvaga endast med fallandesot eller konvulsioner behäftade barn
få intagas;
3) att i anstalterna ej få intagas barn, som lida af sinnessjukdom eller
smittosam sjukdom eller beträffande hvilka det ligger i öppen dag, att de
ej äro beqväma för samlifvet i en skola och för deltagandet i arbetet der¬
städes ;
4) att barns ålder vid intagningen ej får understiga sex år och ej
öfverstiga tolf år;
5) att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare
utveckling, det skall skiljas från skolan;
6) att barn får qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga
skolan högst sex år;
7) att till anstalt, som af landsting eller stadsfullmägtige i de städer,
som ej i landsting deltaga, anordnas och understödes samt står under in¬
seende af en af landsting eller stadsfullmägtige utsedd styrelse, äfvensom
till enskild anstalt för fallandesjuka andesvaga skall för hvarje lästermin
utgå understöd med 125 kronor för hvarje vid lästerminens början intaget
barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll, och med
62 kronor 50 öre för hvarje annat i anstalten intaget barn, som från läs¬
terminens början deltagit i undervisningen;
8) att till enskild anstalt för icke fallandesjuka andesvaga skall för
hvarje lästermin utgå understöd med 50 kronor för hvart och ett i an¬
stalten vid lästerminens början intaget barn, som i anstalten eller på dess
bekostnad njuter underhåll, och med 25 kronor för hvarje annat i dylik
anstalt intaget barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;
9) att i sådan anstalt, der till vård mottagas äfven obildbara ande¬
svaga, dessa ej må inräknas bland dem, för hvilka statsunderstöd begäres;
samt
10) att anstalterna skola vara underkastade den inspektion, som chefen
för ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte vid hvarje anstalt bör
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
123
vara anstäld en läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helso¬
tillstånd.
Riksdagen hade i sin ofta nämnda skrifvelse hemstält, huruvida icke
föreskrift borde meddelas, att vederbörande skolstyrelse icke finge af mindre
bemedlade föräldrar fordra högre årsafgift än visst skäligt belopp, emedan
i annat fall den samhällsklass, för hvilken tillträdet till ifrågavarande
undervisningsanstalter företrädesvis borde underlättas, eller sådana obe¬
medlade, som icke för sina barn erhölle fattigvård, till äfventyrs icke kunde
blifva af den med ökadt statsunderstöd afsedda förmånen delaktig. Komi-
terade hade äfven föreslagit en bestämmelse af innehåll, att den årliga
afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till barnets kost¬
håll vid skolan, ej finge öfverstiga 50 kronor för barn af mindre bemed¬
lade föräldrar. Mot detta förslag hade emellertid åtskilliga anmärkningar
framstälts. Några myndigheter ansåge, att den sålunda föreslagna afgiften
vore för låg och att den icke borde sättas lägre än till 100 kronor, under
det att andra förmenade, att uttrycket »mindre bemedlade» skulle gifva an¬
ledning till godtycke, då det vore alltför obestämdt och lemnade fritt rum
för olika tolkningar. Flera myndigheter ansåge, att bestämmandet af ifråga¬
varande afgift borde öfverlemnas åt landstingen eller stadsfullmägtige såsom
i fråga om döfstumundervisningen vore förhållandet.
Då hittills icke några klagomål i detta afseende afhörts och det icke
syntes vara att befara, att skolstyrelserna skulle sätta årsafgifterna högre,
än i hvarje fall funnes skäligt, ansåge departementschefen någon föreskrift
i berörda hänseende icke vara erforderlig.
Vid beräkningen af det antal elever, för hvilka statsbidrag skulle
komma att utgå, syntes den tillförlitligaste utgångspunkten vara det antal
andesvaga i de befintliga skolorna, för hvilka statsbidrag nu åtnjötes. För
år 1893 hade statsbidraget utgått efter 377 elever, för år 1894 efter 397,
för år 1895 efter 436 och för år 1896 efter 468. Det hade sålunda varit
i ständig, icke obetydlig stigning. I brist på plats kunde emellertid för
närvarande icke alla andesvaga barn, för hvilka inträde i anaesvagskola
söktes, der mottagas. Enligt den af inspektören öfver anstalterna för ande¬
svaga senast afgifna inspektionsberättelse hade exempelvis vid Östergöt¬
lands läns anstalt vid tiden för inspektionen icke mindre än 17 ansöknin¬
gar om inträde varit hvilan de i brist på utrymme, oaktadt den lifliga
omsättning, som under året egt rum bland eleverna derstädes.
Då det vore att förmoda, att, derest förhöjdt statsbidrag beviljades,
landstingen och stadsfullmägtige skulle låta sig angeläget vara att utvidga
redan befintliga skolor och inrätta nya i de län, der sådana för närvarande
icke funnes, och således antagligt vore, att antalet elever, för hvilka stats¬
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
understöd skulle erhållas, komme att ökas i ännu högre grad, än hittills
varit förhållandet, ansåge departementschefen statsbidraget icke böra be¬
räknas för ett lägre antal elever än 650, häri inberäknade de fallande-
sjuka andesvaga.
Af de 19 uppfostringsanstalter för icke fallandesjuka andesvaga, som,
enligt den af föreningen för sinnesslöa barns vård utgifna berättelse, funnits
vid 1895 ars slut, hade 15 varit landstingsskolor, nemligen Johannesbergs
skolafdelning, idiotanstalten på Sofielund, Södermanlands läns idiotanstalt,
idiot an stal terna i Gefle, Östergötlands läns anstalt, Malmöhus läns anstalt,
Smalands idiothem, Örebro läns anstalt, Upsala läns anstalt, Stockholms
läns anstalt, Blekinge läns anstalt, Kristianstads läns anstalt, Vermlands
idiotskola samt Dalarnes idiothem. De öfriga, nemligen: skolan för sinnes¬
slöa barn i Stockholm, skolan för andesvaga å Stretered, anstalten vid
Inaberg och anstalten Ebenezer, vore icke anordnade eller stälda under
tillsyn af landsting eller stadsfullmägtige. Undantoges skolan i Stockholm,
hvilken skulle komma i åtnjutande af det högre statsanslaget, hade till
det senare slaget af skolor, som skulle erhålla statsbidrag med det före¬
slagna lägre beloppet, statsbidrag för år 1896 utgått efter ett antal af 39
elever. Antagligt vore, att icke någon betydande ökning af detta antal
komme att ega rum, och beloppet af det statsbidrag, som skulle till dessa
skolor utgå, syntes derför icke böra beräknas mycket högre än efter
nämnda antal eller ungefär i jemnt tal efter 50 elever.
Enär samtliga förefintliga skolor för närvarande vore internat och någon
ändring af detta* förhållande icke syntes komma att inträda, åtminstone
under de närmaste åren, borde sålunda statsbidraget beräknas efter 250
kronor för en hvar af 600 elever och efter 100 kronor för en hvar af
50 elever, eller sammanlagdt till 155,000 kronor.
En nödvändig följd af det ständigt växande antalet elever blefve, att
tillgång till ökade lärarekrafter måste beredas. För närvarande ombesörjdes
lärai’eutbildningen, såsom förut omförmälts, vid det af föreningen för sin¬
nesslöa barns vård anordnade seminarium, till hvilket staten lemnade ett
ärligt anslag af 6,000 kronor, för hvilket belopp det ålåge föreningen att
årligen lemna undervisning åt minst fyra personer att utbildas, två till
lärarinnor och tva till sköterskor, med skyldighet tillika för föreningen
att mottaga och vårda tio andesvaga barn utan afgift eller i stället för
hvarje frielev tvåyhalfbetalande elever.
Styrelsen för nämnda förening hade af departementschefen anmodats
att inkomma med yttrande, huruvida och på hvilka vilkor den skulle
vara villig att anordna en läroanstalt för utbildande af lärare vid skolorna
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
125
för andesvaga barn i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterade
afgifna förslag till en dylik anstalt.
Styrelsen hade i anledning häraf afgifvit yttrande och deruti anfört, att
styrelsen, under antagande att ökadt statsanslag komine föreningens skola
till godo, hvarigenom styrelsen kunde sättas i tillfälle att, i man af behof,
utvidga skolans nuvarande verksamhet, ansåge sig efter hand kunna ut¬
vidga det nu befintliga seminariet till den omfattning, som komiterade
tänkt sig.
Redan nu syntes en ökning kunna ske af seminariets elevantal, sa att
under den tvååriga kurs, som undervisningen ansåges böra omfatta, ett
antal af åtta elever utbildades, dervid enligt styrelsens uppfattning behof-
vet. af lärarekrafter skulle bäst tillgodoses, om kursen anordnades så, att
årligen 4 elever intoges och 4 afginge.
Hvad anginge de vilkor, under hvilka eu dylik utvidgning kunde
ega rum, hade styrelsen framhållit nödvändigheten för densamma att er¬
hålla visshet om, att den för en tid af minst fem år egde åtnjuta det an¬
slag, som för ändamålet kunde blifva anvisadt, då ju en utvidgning af
seminariet vore förenad med stora kostnader för undervisning, lokal m. in.
Beträffande organisationen ansåge styrelsen, att då den hittills vunna er¬
farenheten gifvit vid handen, att undervisning af andesvaga i allmän¬
het bäst handhades af qvinliga lärarekrafter, utbildandet af dylika borde
ställas i främsta rummet och att derför tillträde till seminariet tills vidare
endast borde medgifvas lärarinneelever, så mycket mer som styrelsen hyste
betänklighet vid att inom en dylik anstalt samtidigt till undervisning och
särskild! i internat mottaga manliga och qvinliga lärareelever af skilda
samhällsklasser, en sammanblandning, som ju ej heller förekomme vid
andra inom riket anordnade seminarier eller motsvarande undervisnings¬
anstalter.
Enligt af styrelsen uppgjordt förslag till stat för seminariet skulle
kostnaderna för detsamma komma att uppgå till 9,400 kronor, hvadan
styrelsen anhållit, att detta belopp måtte ställas till styrelsens förfogande,
för den händelse att åt densamma lemnades i uppdrag att på sätt styrelsen
nu föreslagit anordna seminarieundervisningen.
Kostnadsförslag^ upptoge:
Hyra för 7 rum, deraf 4 sofrum, 1 matrum, l dagrum och 1 rum
för lärarinnan ........................................................................ 1,200:
Ved och lyshållning .............................................................._ 400:
Löner åt föreståndarinna, lärarinna, gymnastiklärare samt lektio¬
ner af speciallärare i hälsovård, bokföring och olika slöjdarter 2,000: —
Sjukvård och medicin.............................................................................. 100:
Transport 3,7 00: —
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Underhåll af 8 elever k 40 kr. i månaden .......................................
Stipendier åt 8 elever it 100 kr. pr elev
Tillökning i lön åt husmodern samt lön och kosthåll för 1 tje-
Transport 3,700
3,840
800
narinna
Diverse ....
700
360
Summa kronor 9,400
Detta belopp 9,400 kronor öfverstege med 3,400 kronor det anslag
af 6,000 kronor, som hittills under en följd af år utgått till ifrågavarande
seminarium.
Då det i ekonomiskt afseende syntes vara för staten fördelaktigast
och i öfrigt lämpligt, att utbildningen af andesvaglärare uppdroges åt
nämnda seminarium, ansåge sig departementschefen böra tillstyrka, att
styrelsen för föreningen för sinnesslöa barns vård på angifna vilkor erhölle
detta uppdrag. Skulle det visa sig önskligt, att jemväl manliga andesvag¬
lärare utbildades, särskildt för tillgodoseende af behofvet af lämpliga före¬
ståndare för skolorna, syntes svårighet ej möta att bereda äfven sådana
elever tillfälle att deltaga i seminarieundervisningen, om ock, med afseende
å den nuvarande anordningen vid seminariet, endast såsom externer.
Beträffande härefter frågan om bidrag till arbetshemmen hade komi-
terade föreslagit, att statsbidrag måtte lemnas med årligt belopp af 100
kronor att utgå under högst fem ar för hvarje i arbetshem intagen elev, som
genomgått andesvagskola. En och annan myndighet hade visserligen ifråga¬
satt, att statsbidraget till arbetshemmen måtte sättas högre, till 200 kro¬
nor, och utgå under längre tid än fem år, men då statens utgifter för de
andesvaga, derest förhöjdt statsanslag till andesvagskolorna beviljades på
sätt af departementschefen föreslagits, skulle komma att ökas med ett rätt
betydligt belopp, syntes statsbidraget till arbetshemmen icke böra utgå med
högre belopp än 100 kronor för hvarje elev och icke under längre tid än
fem år, hvilken tid syntes vara för vinnande af det med vistelsen i arbets-
hemmen afsedda ändamål tillräcklig.
Antoges, att Vs af i skolorna undervisade elever hvarje år efter slutad
skolkurs derifrån aflinge samt att af dessa, såsom komiterade förutsatt, 66 %
komma att öfvergå till arbetshemmen, och beräknades bidraget skola åtnjutas
för hvarje elev under fem år, skulle, med en beräkning af 650 barn ]
skolorna, hela antalet i arbetshemmen intagna andesvaga, för hvilka stats¬
bidrag skulle utgå, komma att uppgå till omkring 270. Enligt den af styrel¬
sen för föreningen lör sinnesslöa barns vård år 1896 utgifna berättelse
öfver anstalterna för andesvaga i vårt land, funnes år 1895 sex arbetshem
med tillhopa 87 platser. Om det ock vore antagligt, att till följd af stats¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
127
understödet nya arbetshem skulle komma att inrättas och de gamla ut¬
vidgas, syntes dock icke inom de närmaste åren plats kunna beredas för
hela förutberörda antal, och beräknades derför bidraget efter i rundt tal
200 elever, borde detta tills vidare vara tillräckligt. Det erforderliga be¬
loppet skulle i denna händelse komma att utgöra 20,000 kronor.
Hvad beträffade inspektionen öfver andesvagskolorna och arbetshem-
men, hvars nödvändighet komiterade med rätta starkt betonat, vore, såsom
ock komiterade erinrat, antalet dylika anstalter, som tarfvade inspektion,
betydligt större än antalet döfstumskolor, och vore det tydligt, att denna
inspektion derför äfven måste kräfva större kostnad för statsverket än
inspektionen öfver döfstumskolorna. Då antalet skolor och arbetshem,
hvilka komme att inrättas utöfver dem, som för närvarande funnes, icke
kunde på förhand låta sig beräknas, kunde icke nu bestämdt afgöras, om
inspektionen kunde fullgöras af en person eller borde fördelas på två personer.
1 hvarje fall syntes det af komiterade föreslagna belopp af 3,000 kronor
vara för ändamålet tillräckligt, då den eller de blifvande inspektörerna
skulle, såsom fallet vore med döfstumskoleinspektören, utom sitt arfvode,
enligt gällande resereglemente åtnjuta rese- och traktamentsersättning från
det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till rese- och traktainents-
penningar.
Sammanfattades hvad departementschefen nu anfört angående kostna¬
derna för den af honom föreslagna anordningen af andesvagundervisningen,
skulle statens utgifter för ifrågavarande ändamål komma att utgå med:
för skolorna.................................
|
............................... kr.
|
155,000: —
|
» arbetshemmen ..........................
|
»
|
20,000: —
|
» lärareutbildningen.....................
|
»
|
9,400: —
|
* inspektionen ..............................
|
................ .. »
|
3,000: —
|
|
Summa kr.
|
187,400: —
|
Härtill skulle möjligen framdeles komma det jemförelsevis ringa belopp,
som kunde beviljas såsom statsbidrag till någon blifvande anstalt för med¬
delande af undervisning åt andesvaga barn, hvilka tillika vore blinda, eller
döfstumma, men ej mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller både
blinda och döfstumma.
Dessa siffror kunde naturligen endast vara approximativa, hvarför det
statsanslag, som för ändamålet kunde komma att beviljas, i hvarje fall
syntes böra utgå i form af förslagsanslag. Beträffande beloppet af detta
anslag, ansåge departementschefen dock, att detsamma icke för närvarande
behöfde sättas så högt som till nyssnämnda summa, 187,400 kronor, då
antagligt vore, att någon tid komme att förgå, innan den utvidgning af
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
redan befintliga skolor och arbetshem samt anordnande af nya sådana,
som nu beräknats, komme till stånd; och, enligt departementschefens åsigt,
kunde derför lämpligen anslagets belopp tills vidare bestämmas till allenast
160,000 kronor.
Utskottet, som lifligt erkänner behofvet af att staten kraftigare än
hittills lemnar understöd för beredande af utbildning åt sinnesslöa, har
med afseende härå och med stöd af den i statsrådsprotokollet meddelade
utredning i frågan funnit sig böra i väsentliga delar förorda bifall till
Kongl. Maj:ts förevarande framställning. Giltiga skäl synas utskottet vara
anförda för att bestämma statsbidragen till de belopp, som nu ifrågasatts.
Genom de sålunda ökade statsunderstöden till skolorna bör emellertid,
enligt utskottets mening, tillträdet till desamma för mindre bemedlade
underlättas. I det komitébetänkande, som ligger till grund för Kongl.
Maj:ts framställning, har i sådant afseende föreslagits, att den årliga afgift,
med hvilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till barnets kosthåll
vid skolan, ej skulle öfverstiga 50 kronor för barn af mindre bemedlade
föräldrar; och anser utskottet en bestämmelse i detta syfte lämpligen böra
meddelas.
Med tillämpning af de föreslagna grunderna för anslagets användning
måste statens utgifter för ifrågavarande ändamål komma att betydligt ökas;
dock anser utskottet, att desamma icke behöfva uppgå till så högt belopp,
som af Kongl. Maj:t stälts i utsigt. Det synes nemligen utskottet icke
vara antagligt, att under de närmaste åren statsbidrag till undervisnings¬
anstalterna komma att utgå för så stort antal sinnesslöa, som i statsråds¬
protokollet beräknats. Vidare anser utskottet det för inspektionen af
ifrågavarande anstalter afsedda beloppet vara allt för högt tilltaget, då
härmed skulle beredas aflöning för två inspektörer. Enligt utskottets mening
bör denna inspektion åtminstone till en början kunna fullgöras af eu person.
Med afseende å ofvan angifna förhållanden torde anslaget kunna be¬
stämmas till ett belopp, som med 10,000 kronor understiger det af Kongl.
Maj:t föreslagna.
Utskottet, som som slutligen velat uttala, att den af Kongl. Maj:t
föreslagna förändrade benämningen å ifrågavarande anslag icke synes böra
godkännas, får på grund af hvad sålunda anförts hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen till understöd för sinnesslöas ut¬
bildning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsråds¬
protokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897
Statsutskottets Utlåtande Nio 9.
129
angifna grunder höjer det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstal¬
ter för sinnesslöa barn», för närvarande 25,000 kronor,
med 125,000 kronor till 150,000 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
30:o. Beträffande öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie Ang;Jnf£?ea
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan anslag.
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [24.]
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till
23,008 kronor, måtte höjas med 44 kronor, eller till 23,052 kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i afseende å hvilkas belopp utskottet
icke här ofvan framstält särskilda förslag, må för år
1898 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. må få göras den jemkning, som
till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan er¬
fordras.
Sik till Rilcsd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd- 7 Häft.
17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Extra anslag1.
Utskottet, som här ofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen
under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa anslag å extra
stat, ^ får i öfrigt, med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga un¬
der åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar, afgifva följande yttranden
och förslag.
Biksarkivet.
t?9e. ZtjZstT 31:0< Pä grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ut-
män i riks- skottet hemställa,
arkivet.
[25.]
att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1898 an¬
visa* ett belopp af 1,700 kronor.
tu"utgifvande 32:0‘ Til1 fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlin-
af historiska gar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år
handlingar, 1898 ägkat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående
1.26.J år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet,
att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandes historia, må bevilja för år 1898 ett extra
anslag af 3,000 kronor.
m Viftande 33:a. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till fortsatt utgifvande
af »Svenska genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som
akterom till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521 —1718», på
[27] ex^ra ®faf för ar 1898 anvisa ett anslag af 1,500 kronor, under medgif-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
131
vande, att de besparingar, som redan uppstått och till äfventyra uppkomme
å de på extra stat för åren 1896 och 1897 uppförda anslag till fortsatt
utgifvande af »Svenska riksdagsakter in. in.», finge användas för fortsatt
utgifvande i tryck genom riksarkivet af handlingar tillhörande urkund¬
samlingen »Konung Gustaf I:s registratur».
Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att riksarkivarien
i skrifvelse till Kongl Maj:t den 29 september 1896 meddelat, att de skäl,
som föranledt Riksdagen att för åren 1891 1897 anslå medel för ifråga¬
varande ändamål, fortfarande egde tillämplighet och för ty hemstält om
beviljande jemväl för år 1898 af ett anslag af 1,500 kronor.
I sammanhang härmed hade riksarkivarien anfört, bland annat, att med
det i nästföregående punkt omförmälda anslag å 3,000 kronor för utgifvande
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
best.redes kostnaderna för offentliggörande af tre större urkundsamlingar,
nemligen »Konung Gustaf I:s registratur», hvaraf sjutton delar utkommit, om¬
fattande åren 1521—1545, »Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686»
samt »Svenska riksrådsprotokoll», af hvilken sistnämnda samling hittills
utgifvits sju delar, omfattande åren 1621—1639. Verket »Kyrkoordningar
o. s. v.», som utkommit i tre delar, kunde nu anses afslutadt. Af det
med det mindre anslaget å 1,500 kronor utgifna arbetet »Svenska riks-
da^sakter in. m.» hade utkommit fem publikationer, omfattande tiden 1521
—1571 samt åren 1593—1594, hvarjemte en ny afdelning för den mellan¬
liggande tiden vore snart att förvänta. Derigenom att riksdagsakternas
inom kort afslutade andra del, som handlade om Konung Johan III:s rege¬
ring, kräft så betydande forskningsarbeten, att utgifningen endast lång¬
samt kunnat fortgå, hade å 1896 års anslag uppstått en besparing, hvil¬
ken sannolikt komme att år 1897 ökas, emedan jemväl den tredje delens
fortsättning kräfde åtskilliga förberedande arbeten, som fördröjde dess ut¬
gifvande. Deremot hade det visat sig, att det större anslaget å 3,000
kronor endast med svårighet räckt till för de urkundspublikationer, som
dermed bekostades, och att till och med a anslaget uppstått brist, till hvars
betäckande följande års anslag måst anlitas. Med anledning häraf och då
en tillökning af det större anslaget icke syntes böra nu ifrågasättas, hade
riksarkivarien hemstält, att de besparingar, som kunde uppstå å 1896 och
1897 årens anslag till »Svenska riksdagsakter m. m.», måtte få användas
för det väsentligen likartade ändamål, hvartill anslaget å 3,000 kronor
vore afsedt, på det att derigenom särskildt den äldsta och längst fram¬
skridna serien »Konung Gustaf I:s registratur» matte kunna inom kortare
tid afslutas.
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Utskottet, som beträffande förevarande framställning icke haft något
att erinra, hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit må af
Riksdagen bifallas.
Nationalmuseum.
iZelTkonf 34:0- Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
industriella utskottet vidare hemställa,
samlingar.
att Riksdagen må för år 1898, i likhet med hvad
för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag
af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustriella samlingar.
35:0, KcmgL MaJ:t har föres]agit Riksdagen att, till förvärfvande åt
verk vid aii-staten af konstalster, utstälda vid 1897 års allmänna konst- och industri-
nZneniUstTcLutställnind * Stockholm, på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af
hoim 1897. 50,000 kronor,^deraf högst 15,000 kronor skulle användas till inlösen af
[29.] konstslöjdföremål och återstoden till inköp af konstverk.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,
att akademien för de fria konsterna, på grund af ett inom akademien af
direktören för dess läroverk grefve G. von Rosen väckt förslag, i skrifvelse
den 25 januari 1896 anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om anvisande af ett extra anslag å 50,000 kronor, att
användas till inköp af konstverk vid 1897 års allmänna konst- och industri¬
utställning i Stockholm.
I denna skrifvelse hade akademien erinrat, hurusom de medel, som
för närvarande årligen stode till buds för inköp af konstföremål för
statens rakning, utgjorde ett belopp af 12,500 kronor, hvaraf 6,000 kronor
vore anvisade till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten och 3,000
kronor företrädesvis borde användas till inköp af norska och danska konst¬
närers alster; återstoden, 3,500 kronor, vore afsedd till samlingarnas ökande
med äldre målningar och skulpturverk, handteckningar, gravyrer m. m.
Beträffande anslagsposten 6,000 kronor till inköp af lefvande svenska konst¬
närers arbeten hade akademien anmärkt, att denna post, redan då anslaget
första gången vid 1856—1858 års riksdag — beviljades, befunnits väl
knappt tilltagen. Under den tid af 40 år, som sedan dess förflutit, hade
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
133
de myndigheter, som särskildt egde att bevaka konstens intressen i vårt
land, gång efter annan funnit sig föranlåtna att hos Kongl. Maj:t fram¬
bära sina erinringar i detta hänseende. Så hade statens inköpsnämnd i
en sakrik framställning den 29 oktober 1890 uttalat sig för önskvärdheten
af anslagets höjande; och akademien sjelf hade mer än en gång, senast i
skrifvelse den 28 november 1891, framhållit det nuvarande anslagets otill¬
räcklighet.
Redan den utveckling, som den andliga odlingen hos oss genomgått
under nämnda 40-årsperiod, vore egnad att gifva vid handen, att nyss-
berörda anslag, som sedan år 1858 qvarstode med oförändradt belopp, så
att säga ej följt med sin tid. Till bevis härför vore ej nödigt att erinra
om skilnaden mellan 1858 års statsbudget och innevarande års: en blick
på akademiens egen stat, som år 1858 slutat på 32,000 kronor, men nu
uppginge till i det närmaste dubbla beloppet, visade, att proportionen
mellan statens materiella, understöd åt den konstnärliga undervisningen och
den konstnärliga produktionen icke kunde kallas fullt normal. I betrak¬
tande af den utveckling, som den konstnärliga verksamheten under sagda
tidrymd genomgått, trädde missförhållandet ännu skarpare i dagen.
Orn fördenskull konstens målsmän redan under vanliga förhållanden
kant sig manade att inför Kongl. Maj:t frambära sina bekymmer
med afseende på den jemförelsevis ringa uppmuntran, den konstnärliga
produktionen rönt från statens sida., uppfordrades de dertill så mycket kraf¬
tigare, då ett af de största nationalföretag, hvartill det svenska folket
sedan långliga tider tillbaka rustat sig, förestode. Till deltagande i det¬
samma beredde sig ej blott så godt som hela den svenska konstnärscorpsen,
utan äfven Danmarks och Norges konstnärer, hvarjemte till Tysklands,
Englands och Frankrikes med flera främmande länders mera berömda konst¬
närer utgått personliga inbjudningar att deltaga i den svenska konstens
och industriens nationalfest i Sveriges hufvudstad. Helt naturligt upp-
stälde sig då den frågan, hvilka utsigter förefunnes för att åtminstone
någon ringa del af de konstverk, som vid detta tillfälle hit sammanfördes,
måtte kunna förvärfvas för våra statssamlingar, och dessa utsigter vore
under nuvarande förhållanden långt ifrån ljusa. 1 y för de svenska konst¬
närernas räkning förfogade man, såsom redan närnndt, öfver 6,000 kronor,
för danska och norska funnes att tillgå likaledes redan omförmälda anslag
af 3,000 kronor, men hvad öfriga i utställningen deltagande konstnärer
anginge, funnes af statsmedel intet eller så godt som intet för inköp af
deras utstälda arbeten. Jemförelsevis kunde nämnas, att, när Danmark in¬
bjöd nordens länder till deltagande i 1888 års stora utställning i Köpen¬
hamn, danska statens anslag till inköp af konstverk för dess räkning höjts
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
till 40,000 kronor, och sedan den tiden hade samma belopp regelbundet
hvarje år beviljats i den danska statsbudgeten enligt följande fördelning:
20,000 kronor för dansk målningskonst, 15,000 kronor för dansk skulptur
och 5,000 kronor för svensk och norsk konst, allt för år räknadt.
I sammanhang härmed hade anförts, att i Danmark statsbidrag, i senaste
finanslag upptagna till sammanlagdt 18,000 kronor, utginge till konstmuseer
i åtskilliga provinsstäder. I Norge vore i den senaste budgeten upptagna,
förutom ett anslag å 16,000 kronor till anskaffande af konstverk och in¬
ventarier åt nationalgalleriet, särskilda statsbidrag till konstindustrimuseerna
i Kristiania, Bergen och Trondhjem till belopp af respektive 12,000, 8,000
och 4,000 kronor, som beviljats, under vilkor att motsvarande bidrag till¬
skötes från annat håll.
Det tillfälle, som 1897 års allmänna konst- och industriutställning
komme att erbjuda för riktande af statens konstsamlingar med verk af
samtidens yppersta mästare, syntes akademien icke så snart återkomma
och borde så mycket mindre lemnas obegagnadt, som våra konstsamlingar
i fråga om alster af modern konst lemnade högst väsentligt öfrigt att
önska. Visserligen vore den moderna svenska konsten, tack vare i synner¬
het storartade gåfvor af konungahuset och enskilda mecenater, åtminstone
tillnärmelsevis i dess olika rigtningar företrädd i nationalmuseum, men
till och med dervidlag funnes många och stora luckor att fylla. Beträf¬
fande åter de danska och norska afdelningarna, hade de i sin litenhet
ytterst obetydligt att meddela om den höga ståndpunkt, som den konst¬
närliga verksamheten intoge i dessa våra grannländer, och hvad anginge
den moderna konsten på kontinenten och i andra land, sökte man förgäfves
efter några representanter för densamma i svenska statens samlingar.
Huru önskligt det vore för den svenska allmänheten, för de svenska konst¬
närerna och för den svenska ungdom, som beredde sig att göra konstens
utöfning till sin lifsuppgift, att förhållandena i nyss berörda hänseenden
blefve ändrade, ansåge akademien icke behöfligt att vidare utveckla.
Den af akademien sålunda gjorda, framställning hade, enligt hvad af
statsrådsprotokollet vidare inhemtas, remitterats till utlåtande af national-
musei nämnd, till hvilken sedermera jemväl öfverlemnats en inkommen
skrifvelse från komiterade för konstafdelningen af omförmälda utställning;
i Stockholm. 6
I komiterades skrifvelse hade framhåJlits det bestående värde, konst¬
utställningen kunde för vårt land erhålla, om för statens samlingar gjordes de
förvärf, hvartill utställningen komme att erbjuda rika tillfällen. Att sär¬
skilda åtgärder för vinnande af detta ändamål måste vidtagas, syntes
komiterade ovedersägligt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
185
Konstafdelningen af 1897 års allmänna utställning i Stockholm skulle,
i enlighet med hvad komiterade jemlikt dem af Kongl. Maj:t lemnadt uppdrag
beslutit, omfatta alster af svensk samt norsk och dansk konst, hvarjemte
utlandets konstnärer i (ifrigt skulle lemnas tillfälle att i viss utsträckning
deltaga i densamma. Hvad först anginge den svenska konstafdelningen,
hade komiterade ansett önskligt, att den ej blott inrymde under ett eller
annat år närmast före utställningen utförda arbeten, utan att den fastmer
kunde komma att gifva en hel och med omsorg vald bild af en vigtig
period af vår konstutveckling. I följd häraf hade komiterade bestämt, att
konstverk, som utförts efter år 1880, kunde till jurys bedömande anmälas
i det antal, konstnären sjelf önskade, hvarjemte komiterade förbehållit sig
rätt att för utställningen söka förvärfva arbeten af framlidne konstnärer
samt i öfrigt de konstverk, som kunde synas för densamma särskildt önsk¬
värda. Under sådana förhållanden syntes denna afdelning vid ett eventuel
statsinköp erbjuda det bästa tillfälle att komplettera den svenska samlingen,
hvilken för de år, som här åsyftades, ingalunda kunde anses gifva en
uttömmande bild af den inhemska konsten. Vidkommande Norges och
Danmarks deltagande i konstutställningen, hade komiterade anledning an¬
taga, att utställningens representativa karakter med afseende på dessa båda
länder vore betryggad. Att den oss närstående norska och danska
konsten kunde rikligare, än hvad nu vore fallet, blifva företrädd i statens
samlingar, vore en önskan, som komiterade ej nog kraftigt kunde fram¬
hålla, och svårligen kunde för detta ändamåls vinnande ett bättre tillfälle
än ifrågavarande utställning erbjuda sig.
Hvad slutligen den utom-skandinaviska avdelningen beträffade, måste
naturligen donna erhålla en strängt begränsad karakter. Komiterade hade
fördenskull med direkta inbjudningar vändt sig till de utländska konst¬
närer, som ansetts bäst representera den samtida konsten i sina hemländer.
Att komiterade dervid haft sin uppmärksamhet särskildt rigtad på önsk¬
värdheten af att de olika strömningarna inom den moderna konsten
blefve på ett tillfredsställande sätt företrädda, borde framgå af en vid
komiterades skrifvelse fogad förteckning på inbjudne konstnärer från
Frankrike, Tyskland, Storbritannien med flera länder. Om ock komiterade
på grund åt särskilda omständigheter sett sig nödsakade att i fråga om
de flesta af dessa länder hänvända sig uteslutande till målarkonstens ut-
öfvare, så att den utom-skandinaviska skulpturen väsentligen vore utesluten,
och om äfven, i följd af de höga pris, alstren af märkesmännen inom
andra grenar af den samtida bildande konsten i utlandet än skulpturen
plägade betinga, ett större antal dylika alster svårligen kunde tänkas blifva
i vårt land med statsmedel inköpt, skulle dock mycket vara vunnet, om
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vår allmänhet och våra konstnärer erhölle tillfälle att genom ett eller
annat exempel få en uppfattning af utländsk konst från våra dagar.
Af hvad sålunda anförts ansåge komiterade tillräckligt framgå, att 1897
års konstutställning skulle erhålla vida större omfattning och betydelse än
någon föregående i vårt land, äfvensom att det tillfälle, den komme att
erbjuda till inlösen af konstverk för statens räkning, vore af den enastå¬
ende beskaffenhet, att behofvet af medel för ändamålet gjorde sig oafvisligt
gällande. Komiterade hade derför velat på det varmaste förorda bifall till
akademiens för de fria konsterna framställning om beredande af ett an¬
slag af 50,000 kronor för berörda ändamål. I händelse sådant anslag bevil¬
jades, skulle sålunda under år 1897 ej blott mer än vanligt betydande
inköp af svenska samt norska och danska konstnärers arbeten kunna ega
rum, utan äfven afsevärda förvärf kunna göras inom den icke-skandina-
viska konstafdelningen.
Öfver ifrågavarande båda framställningar hade nationalmusei nämnd
den 6 mars 1896 afgifvit infordradt utlåtande. Nämnden hade deruti, med
erinran hurusom statens inköpsnämnd redan år 1890 begärt, att anslaget
till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten måtte höjas till 15,000
kronor, enär den bestämda anslagssumman icke kunde anses för ändamålet
tillräcklig, tillstyrkt bifall till det af akademien för de fria konsterna
väckta förslaget. Nämnden skulle likväl helst sett, att det hittillsvarande
årsanslaget förhöjdes till 15,000 kronor, på det att icke framdeles, såsom
ock ej sällan inträffat, brist å anslaget måtte förefinnas.
Utställningen år 1897 komme emellertid att omfatta icke blott konst¬
föremål, utan äfven konstslöjdföremål af både inhemskt och utländskt ur¬
sprung. Då nationalmuseum innehölle en betydande, hufvudsakligen genom
Konung Carl XV:s testamente och andra donatorers rika gåfvor tillkommen
konstslöjdafdelning, stöld under nationalmusei nämnds och museiintenden¬
tens tillsyn och vård samt flitigt studerad företrädesvis af elever vid tek¬
niska skolan och handtverkare, ville nämnden erinra, hurusom det årliga
belopp, som för denna afdelnings förökande vore att tillgå, endast upp-
ginge till den ringa summan af 2,000 kronor, och att således en förstärk¬
ning af berörda anslag vid detta tillfälle vore i lika hög grad af behofvet
påkallad som en ökning af medlen till inköp af konstföremål och af
samma skäl, som i fråga derom anförts. Nämnden förestälde sig, att nyss
nämnda berättigade behof nu äfven kunde och borde tillgodoses, och
hade derför hemstält, att af det begärda extra anslaget å 50,000
kronor ett belopp af 15,000 kronor måtte särskildt och uttryck¬
ligen afses för konstslöj dafdelningen. Detta kunde ock ske utan något
egentligt intrång på den för konstföremålen beräknade summan, då för
Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 137
inköp af konstverk funnes i öfrigt för år 1897 att tillgå följande belopp:
det årliga anslaget till inköp af lefvande svenska konst¬
närers arbeten.......................................................... kronor 6,000:
besparade medel å samma anslag för år 1896, förslagsvis » 5,525: —
af 1897 års anslag till museisamlingarnas kompletterande,
tillhopa 6,500 kronor, den företrädesvis för inköp
af norska och danska konstverk afsedda delen ....... » 3,000: —
summa kronor 14,525: —
hvilken summa medelst besparingar torde kunna afrundas till 15,000 kro¬
nor, motsvarande det belopp af det begärda anslaget, som nämnden velat
förbehålla konstslöj dafdel ningen.
För egen del har departementschefen förklarat, att lian lifligt anslöte
sig till den af akademien för de fria konsterna, nyssnämnde komiterade
och nationalmusei nämnd samfäldt uttalade mening om behofvet af ett
särskildt anslag till inköp för statens räkning af konstnärliga alster vid
innevarande års allmänna utställning i Stockholm, och att han jemväl
delar museinämndens åsigt, att ett visst belopp af detta anslag borde
förbehållas till inköp af konstslöjdföremål. Detta belopp syntes departe¬
mentschefen lämpligen kunna bestämmas till högst 15,000 kronor. De¬
partementschefen, som sålunda hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riks¬
dagen göra den framställning, som ofvan angifvits, har dervid tillika ut¬
talat, att hinder ej torde för Kongl. Maj:t förefinnas att låta af tillgäng¬
liga medel under innevarande år förskottera det ifrågasatta beloppet.
Med afseende å hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst torde man
hafva grundad anledning förvänta, att innevarande års utställning i Stock¬
holm skall komma att uppvisa eu synnerligen omfattande och värdefull
samling af konstverk äfvensom alster af konstslöjdens olika grenar. Då
emellertid de medel, som finnas tillgängliga till inköp af dylika föremål
för statens räkning, måste anses alldeles otillräckliga för att sätta veder¬
börande i stånd att i önskvärd utsträckning begagna detta gynsainma
tillfälle till riktande af nationalmusei samlingar, anser utskottet giltiga skäl
tala för att särskildt anslag för ändamålet beviljas. Detta anslag synes
utskottet lämpligen böra utgå med det belopp, hvartill danska statens an¬
slag för inköp af konstverk bestämdes med anledning af 1888 års utställning
i Köpenhamn, eller 40,000 kronor. Af ifrågavarande anslag torde i enlig¬
het med den nu gjorda framställningen étt belopp af omkring 15,000
kronor böra afses till förvärfvande af konstslöj dföremål. För inköp af
konstverk skulle i allt fall kunna användas 40,000 kronor, då, enligt hvad
Bill. till Rilcsd. Frat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 luft. 18
138
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
i statsrådsprotokollet meddelats, af de årliga anslagen till detta Ändamål
omkring 15,000 kronor äro att tillgå.
På grund af detta anförda får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen till förvärfvande åt staten
af konstalster, utstälda vid 1897 års allmänna konst- och
industriutställning i Stockholm, beviljar på extra stat för
år 1898 ett anslag af 40,000 kronor, deraf högst 15,000
kronor må användas till inlösen af konstslöjdföremål och
återstoden till inköp af konstverk.
Lifrustk ammar en.
3G:o. På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställ-
Ang. anslag
till lifrust- . no . . _
kammaren, ning tar utskottet hemställa.
[30.]
Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må på extra stat för 1898 anvisa ett anslag af 5,800
kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustk am¬
marens samlingar m. m.
att
på
Domkapitlens expeditioner.
Ang. anslag
för löneför¬
bättring åt
tjenstemännen
vid domkapit¬
lens expedi¬
tioner.
[31-]
37:o. Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, må på extra stat för år 1898
anvisa ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löne¬
förbättring åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.
Ang. anslag 38:0.
till betäckande-. / • i
af brister i KOilet (SlCl.
domkapitlens
expeditions-
kassor.
[33.]
Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsproto-
190 — 191) anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad för åren
1896 och 1897 egt rum, må på extra stat för år 1898
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
139
anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande af
brister, som före sistnämnda år uppkommit i dom¬
kapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas och
blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.
Universiteten.
39:o. Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor **>■ “*£*
för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,
franska och engelska språken samt af detta anslag för hvart af åren 1895, < Upsala.
1896 och 1897 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att [34.]
af omförmälda anslag måtte för år 1898 anvisas 6,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat
för år 1898 anvisa 6,000 kronor.
40:o. På grund af Kongl. Makts derom gjorda framställning får ut- Ang. andag
. för uppehål-
skottet hemställa, laude af
undervisningen
att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen1 9'fj™Jfa md
och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala universitet.
på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 1,000 [35.]
kronor.
41:o. Med anledning af Kongl. Makts derom gjorda framställning får Ang. anslag
- , ° till arfvoden
utskottet hemställa, ä< e. o. ama-
nuenser vid
att Riksdagen, i likhet med hvad för de fem senaste YfiuoukT]
åren egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa ett Upsala.
belopp af 2,500 kronor till ar/voden åt extra ordinarie [36.]
amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.
42:o. Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts Ang. anslag
förslag och på det att en extra ordinarie grof essur inom juridiska fakul- “Jf ^d”m09
teten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000 professor t
kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefvc härför tillgängliga;
140
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren 1890 — 1897. Då
medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1898 anvisa 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid
universitetet i Lund.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
1895 för anställande under sex år vid
tyska, franska och engelska språken be-
Ang. anslag 43;0. Sedan Riksdagen år
tetsiektorer i universitetet i -Lund. oi Lektorer
Lund. viljat ett ansiag af 36,000 kronor "och deraf för hvardera af "åren 1896
[38.J och 1897 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen
att af omförmälda anslag för år 1898 anvisa 6,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat
för år 1898 anvisa 6,000 kronor.
Acr/nunesåtdsl 44:0- Med anledning af Kongl.
derberg. hemställer utskottet,
Maj:ts derom gjorda framställning
att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid
universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1898 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att
Söderberg under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt
universitetets historiska museum samt mynt- och medalj¬
kabinett.
Lönetillägg åt
akademikam-
reraren
O. G. Regnell.
[40.]
45:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och
ett af åren 1892—1897 egt rum, såsom personligt löne¬
tillägg för år 1898 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar
Gerhard Begnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja
750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgörings-
penningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
141
46:o.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, jemväl för år 1898 på extra
stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund.
Ant7. anslag
till universi¬
tetsbiblioteket
i Lund.
[41.]
47:o.
Vidare hemställer utskottet,
Ang. arfvode
åt en assistent
vid v äxtfysio-
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom^j;0.^"™-
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för år 1897 \a<o~\
egt rum, jemväl för år 1898 på extra stat anvisa ett L
belopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid
växtfysioloyiska laboratoriet vid botaniska institutionen
i Lund.
48:0. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ut- l"9enaf^*.
skottet hemställa, mentmalcarc
% vid fysiolo-
att Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare tutionen i
åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid Lund-
fysioloyiska institutionen i Lund för år 1898 anvisa ett [43.]
extra anslag af 500 kronor.
49:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ny- och tillbyyynad
Lund bevilja ett extra anslag af Mitt,OOOtuibyJnad för
för biblioteket vid universitetet 1
kronor samt deraf för år 1898 anvisa 84,000 kronor.
Till stadsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anfört,
att behofvet af ökadt utrymme för biblioteket vid universitetet i Lund
redan länge varit trängande, och att det akademiska konsistoriet under
åren 1892 och 1893 hos Kongl. Maj:t gjort framställningar om beredande
af anslag å 30,000 kronor för utvidgning af bibliotekslokalerna i enlig¬
het med ingifvet förslag, afseende uppförande af en sammanbindningsbygg-
ning mellan nuvarande biblioteksbyggnaden och förra konsistoriehuset.
Förslaget, enligt hvilket behofvet beräknades blifva tillgodosedt allenast för
en begränsad tidrymd, hade emellertid icke vunnit Kong]. Maj:ts god¬
kännande. N11 hade — yttrar departementschefen vidare — konsistoriet,
med öfverlemnande af ritningar och ett ä 178,000 kronor slutande kost¬
nadsförslag till ny- och tillbyggnad för universitetsbiblioteket, gjort fram-
universitets¬
biblioteket i
Lund.
[44.]
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ställning om beredande af anslag för detta byggnadsföretags utförande, dervid
konsistoriet anfört, att ett sådant byggnadsföretag, derest det skulle blifva
för en längre framtid tillräckligt för sitt ändamål, tydligen måste hafva
en större omfattning än ett, som endast afsett att tillgodose behofvet för
den närmaste tiden, samt att, ehuru icke hela det nyvunna utrymmet genast
blefve behöfligt, det framlagda förslaget, äfven från besparingssynpunkt,
vore fördelaktigare än om nu en billigare byggnad uppfördes, hvilken snart
å nyo behöfde tillbyggas och utvidgas. Till stöd för sin framställning
hade konsistoriet åberopat en af universitetsbibliotekarien E. Tegnér till
konsistoriet ingifven skrifvelse i ämnet, hvari framhölles bland annat
följande.
_ Sedan år 1837, då påbyggnad af nuvarande bibliotekshusets öfverstå
våning egde ruin, hade någon ny- eller tillbyggnad för bibliotekets behof
icke kommit till utförande. Den utvidgning af dess lokaler, som egde
mm 1884 genom bottenvåningens inredning till läs- och expeditionsrum
in. in. samt till bokmagasin — till eu tredjedel af våningens utrymme —
äfvensom genom upplåtandet för bibliotekets behof af nedre botten i det
närbelägna f. d. konsistoriehuset, hade redan då betecknats såsom en åt¬
gärd, som endast kunde afse afhjelpande af det mest trängande behofvet
för ungefär ett årtionde.
Det belopp af 30,000 kronor, som på grund af enskild motion af
1884 års Riksdag anvisades för sist omförmälda åtgärders genomförande,
vore sålunda det enda byggnadsanslag, som kommit universitetets största
institution till godo under en tid af sextio år, medan såväl dess samlingar
som anspråken på deras begagnande mångdubblats. Under samma tid
hade samtliga öfriga institutioners behof af utrymme blifvit frikostigt till-
godosedt, delvis genom kostsamma nybyggnader. Då intet sådant större
byggnadsföretag för närvarande behöfde ifrågakomma, syntes förhoppning
kunna hysas, att äfven universitetsbiblioteket sent omsider finge sitt behof
af utrymme fyldt.
För hvarje år hade utrymmet i de gamla lokalerna blifvit allt trängre,
och biblioteket syntes inom kort komma att stå inför nödvändigheten att
å nyo börja magasinerandet af de förråd, som under det sista årtiondet
med stor möda och omtanke blifvit utredda och gjorda tillgängliga.
Frågan om utvidgade lokaler kunde derför nu icke på längre tid upp¬
skjutas.
Från biblioteksbyggnadens bottenvåning — med undantag af de delar,
som upptoges af expeditions- och arbetsrum in. in. — och till dess vind
vore hyllorna fulla af böcker, oaktadt ett större antal nya bokhyllor under
ar 1895 uppförts för afhjelpande af den värsta trängseln. För beredande
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
143
af utrymme åt en del af den svenska tidningspressens voluminösa alster
hade äfven hyllor måst anbringas i det runda trapptornet. Med skäl
kunde befaras, att de gamla murarnas bärkraft icke i längden kunde mot¬
stå det oerhörda trycket af ständigt växande bokmassor. Sättningar i
murverket och bräck or i takbjelkarna antydde nödvändigheten att gå för¬
sigtigt till väga. Lyckligtvis förbjöde trängseln att i större skala öka be¬
lastningen inom den gamla biblioteksbyggnaden. Äfven nedersta vå¬
ningen i f. d. konsistoriehuset, dit mera sällan använda afdelningar af bok¬
förrådet småningom måst flyttas, vore nu fyld med böcker och hand¬
skrifter. Den öfre våningen stode tom, men utan för stor olägenhet kunde
icke någon större del af biblioteket ditflyttas, såvida icke äfven en bygg¬
nad uppfördes, som förenade detta annex med hufvudbyggnaden. Olägen¬
heterna af samlingarnas fördelning i två skilda byggnader hade emeller¬
tid genom erfarenheten visat sig, i det att åt den till f. d. konsistorie-
husets bottenvåning flyttade afdelning icke kunnat egnas den tillsyn, som
vederborde.
Om den nuvarande biblioteksbyggnaden fortfarande skulle för sitt
ändamål användas, syntes uppenbart, att dess tillökning borde ske på plat¬
sen mellan dess östra gafvel och Sandgatan. F. d. konsistoriehusets murar
vore icke af den beskaffenhet, att de tålde en påbyggnad eller en större
belastning. Nedrifvandet af sistnämnda byggnad blefve sålunda en nöd¬
vändighet. Den nya byggnad, som man tänkt sig böra uppföras på dess
nuvarande plats, ehuru till större omfång och höjd än denna, borde i ar¬
kitektoniskt afseende verka såsom ett sjelfständigt helt, icke såsom ett
osymmetriskt bihang till bibliotekshuset, och den oundgängliga samman-
bindningsbyggnaden borde af samma skal så anordnas, att den blefve så
litet framträdande som möjligt. I nybyggnadens bottenvåning skulle ut¬
rymme beredas till arbetsrum för tjenstemännen och låneexpeditionen samt
anordnas vestibul, toalettrum och dylikt. Det återstående utrymmet i såväl
bottenvåningen som de öfre våningarna skulle användas till hyllplatser för
böcker och handskrifter. Jernkonstruktion med lösa hyllbräden borde här¬
vid på tidsenligt sätt användas, och hissapparater anbringas för transporter
mellan de olika våningarna.
Efter dessa allmänna grunder hade de skrifvelsen åtföljande ritnings-
och kostnadsförslag uppgjorts. En nedsättning i kostnadsförslagets slut¬
summa, 178,000 kronor, kunde dock åstadkommas genom att tills vidare
uppskjuta inredningen af nybyggnadens öfverstå våning, hvilken icke ännu
på lång tid komma att för biblioteket tagas i anspråk. Den härigenom
uppkomna besparingen .kunde beräknas till 10,000 kronor, hvadan det nu
erforderliga beloppet skulle utgöra 168,000 kronor. Det ökade hyll-
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
utrymme, som genom tidsenliga anordningar i den nya lokalen skulle
kunna vinnas, blefve nemligen högst betydligt, mer än dubbelt mot hela
utrymmet i det gamla bibliotekshuset. Under den närmaste framtiden,
kanske under årtionden, skulle sålunda åtskilliga tusental hyllmeter icke
behöfva användas, men i tidernas längd komme säkert erfarenheten här
som annorstädes att bekräfta visheten af regeln att icke beräkna tillväxten
af samlingarna i för liten skala. I de lediga lokalerna kunde, till dess
universitetsbiblioteket sjelft toge i anspråk hela utrymmet, plats beredas
för beslägtade samlingar. En sådan vore t. ex. ett provinsarkiv för de
södra provinserna, om ett sådant komme till stånd. En betydlig del af
Malmöhus läns arkiv vore sedan åtskilliga år tillbaka deponerad inom
biblioteket. Äfven åt universitetets eget arkiv, hvilket för närvarande för¬
varades i en allt annat än lämplig lokal, kunde tills vidar, beredas ut¬
rymme inom biblioteksbyggnaden, den gamla eller den nya om en dylik
komme till stånd.
Öfverintendentsembetet, hvars yttrande öfver de uppgjorda ritnings-
och kostnadsförslagen infordrats, hade mot desamma icke funnit anledning
till erinran.
För egen del har departementschefen yttrat, att, då behofvet af ökadt
utrymme för universitetsbiblioteket i Lund af det sålunda anförda syntes
vara ådagalagdt, och ett uppskjutande af detta behofs tillfredsställande icke
längre utan allvarsamma olägenheter kunde ske — ett förhållande, som
jemväl af universitetskanslern vitsordats — departementschefen hölle före, att
det nu föreliggande förslaget till frågans lösning vore ändamålsenligare
och lämpligare än det 1892 framstälda, i synnerhet som enligt detsamma
skulle för biblioteket beredas lokaler, som kunde antagas blifva för en
lång följd af år tillräckliga. Någon annan nedsättning i den beräknade
kostnaden än de 10,000 kronor, som, på sätt förut sagts, beräknats för
inredning af nybyggnadens öfverstå våning, syntes departementschefen ej
lämpligen kunna göras, men återstående belopp borde kunna utan större
olägenhet fördelas på två år.
På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må till ny- och tillbyggnad för
biblioteket vid universitetet i Lund bevilja ett extra
anslag af 168,000 kronor samt deraf anvisa 84,000
kronor att utgå under år 1898.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
145
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
50:o.) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom framstälda förslag får
utskottet hemställa, amanuenser.
[45.1
att Riksdagen må jemväl för år 1898 på extra stat
anvisa
a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska me¬
diko-kirurgiska institutets gynekologiska
klinik........................................................ 900 kronor; och
b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium ................................................ 900 kronor.
51 :o.) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa, för barntjuf
domar.
att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren [46.]
egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa:
a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800 kronor;
och
b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad
för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1898.
52:o.) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-^,™^
ställer Utskottet, af teckningar
i vetenskap-
att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum,lisa-ändamål.
må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål L47.J
vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år
1898 af 1,500 kronor.
53:o.) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem-
ställer utskottet, för oftal-
m*alriska
att Riksdagen må för anskaffande och underhåll **"'**"•
af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska in- L48.J
stitutet på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af
500 kronor.
Bih. till Biksd. Prat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
19
146
Statsutskottets Utlåtande Nio 9
tu™fyllande^f 54;°. Åberopande hvad utskottet här ofvan under punkten 12 i
brist i all- ärendet anfört, får utskottet, i anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda
manna mate- framställning, hemställa,
nelanslaget. 07 7
[49.]
att Riksdagen må, till fyllande af brist, som å det
allmänna materielanslaget vid institutet uppstått under
åren 1894 och 1895, på extra stat för år 1898 anvisa
ett belopp af 2,850 kronor.
tM 'inredning 55:o. Ridare oc^ under hänvisning till hvad utskottet här ofvan
af lokaler föiunder punkten 13 vid behandling af frågan om tandläkareundervisningens
e“ ^“”^“"'ördnande anfört, får utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda
j' framställning, hemställa,
att Riksdagen må för den första inredningen af lo¬
kaler för det blifvande tandläkareinstitutets poliklinik och
laboratorium uppföra på extra stat för år 1898 ett an¬
slag af 5,000 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
Ang. anslag , 56:o. Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning
Uneförbatl hemställer utskottet,
ring åt lärarns
att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter
samma grunder som för innevarande år, på extra stat
för år 1898 bevilja 345,725 kronor.
vid allmänna
läroverken och
pedagogierna.
[51.]
Ang. anslag
till avfvoden
åt extra lärare
m. m.
[52.]
57:o. Vidare far utskottet hemställa,
att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt
till arfvodesförhqjning åt extra ordinarie ämneslärare vid
de allmänna läroverken må på extra stat för år 1898
bevilja enahanda belopp, som under de senaste åren
härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.
58:°. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, till bestridande af förhöjd af-
åt tecknings- löning åt ordinarie, teckning slärare vid rikets allmänna läroverk under tjenst-
läTsjukdom™^ Pa ffrunft af sjukdom, måtte på extra stat för år 1898 anvisas ett
Ang. anslag
till aflöning
[53.]
förslagsanslag af 3,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
147
Under erinran, att enahanda anslag blifvit vid de fyra senare riks-
dagarne beviljadt, får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Umeå.
[4-]
59:o. Vidare bar Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag
till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad för byggnad i
allmänna läroverket i Umeå å extra stat bevilja ett belopp af 45,000 kro¬
nor och deraf för år 1898 anvisa 22,500 kronor.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anfört
När efter den svåra eldsolycka, som år 1888 ödeläde staden Umeå
och hvarvid jemväl allmänna läroverket derstädes förloiade sina bygg¬
nader och all sin materiel, en helt och hållet ny stadsplan måst uppgöras,
hade staden, såsom rektorn vid nämnda läroverk J. Johansson å läro¬
verkskollegiets vägnar uti en till domkapitlet i Hernösand den 20 no¬
vember 1896 ingifven skrift erinrat, inköpt en komplex af tomter, å hvilken
husen nedbrunnit, samt upplåtit densamma till byggnadsplats för ny
läroverksbyggnad och lekplats för läroverkets lärjungar. Som platsen \oie
belägen ungefär midt i staden och dertill vore synnerligen rymlig, hade den
blifvit staden mycket dyr, och då staden för den nya stadsplanens genom¬
förande, för inlösen af tomter och tomtandelar till anläggning af esplana-
der, nya gator och torg, för återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus,
folkskolehus samt för stadens dränering in. in. nödgats upptaga lån till ett
belopp af 750,000 kronor, hvartill komine ett år 1864 af Rikets Ständer
beviljadt amorteringslån på 40 år å 25,000 kronor, å hvilka båda lån rän¬
tor och amorteringar årligen skulle utgöras efter 5 procent, funne sig staden
trots bästa vilja ur stånd att för läroverket göra ytterligare uppoffringar.
Redan länge hade stort behof af en ny läroverksbyggnad förefunmts,
utan att någon sådan kunnat uppföras af brist på erforderliga medel.
I december 1892 hade ritningar till nytt läroverkshus blifvit faststälda åt
Kono-l. Maj:t. Detta hus, beräknadt att rymma 300 lärjungar, fördelade på tre
bildningslinier, skulle enligt uppgjordt kostnadsförslag kunna uppföras för
196 000 kronor. För byggnadsföretaget hade emellertid då icke mer än 71,353
kronor funnits tillgängliga, nemligen 21,353 kronor i läroverkets bygg¬
nadsfond, 25,000 kronor, anslagna af Umeå stad, och 25,000 kronor, an¬
slagna af Vesterbottens läns landsting att utgå, då byggnadsföretaget sattes
i verket. Då under sådana omständigheter någon lösning af byggnads-
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
frågan icke syntes möjlig utan Kong!. Maj:ts och Riksdagens mellankomst,
hade domkapitlet i Hernösand i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt sig till
Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af allmänna medel
bereda anslag till fyllande af det, som bruste för uppförande af ifråga¬
varande _ lärohus. Kongl. Maj:t hade jemväl föreslagit 1894 års Riksdag
att för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag af 125,000 kronor samt
deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor. Statsutskottets majoritet hade
afstyrkt denna proposition, men en stark minoritet inom detsamma hade
uti af gifven reservation hemstält, att för nämnda ändamål skulle på extra
stat för år 1895 beviljas 60,000 kronor. Sistnämnda hemställan hade bi¬
fallits af Första Kammaren, men afslagits af den Andra, hvarefter Riks¬
dagen vid gemensam votering bifallit utskottets hemställan.
Sedan dess hade byggnadsfrågan måst hvila, ehuru behofvet af nytt
lärohus för läroverket ingalunda blifvit mindre, utan tvärtom mycket
större, alldenstund läroverkets lärjungeantal, som 1893, då statsunderstöd
förra gången begärdes, varit 150, sistförflutna termin utgjordt 212. Umeå
stad vore äfven fortfarande lika oförmögen, som den varit år 1893, att för
läroverket göra större uppoffringar, än den redan gjort, ja, dess ekonomi¬
ska ställning hade under tiden ännu mera försämrats, derigenom att den
måst underkasta sig betydande utgifter för flera ändamål, såsom för stadens
brandväsende och belysning, för Umeå elfs uppmuddring m. m., för hvilka.
utgifters bestridande ytterligare skuldsättning måst tillgripas. Flera ar¬
beten för stadens behof, hvilka, ehuru dyrbara, dock ej kunde undvikas,
vore dessutom dels påtänkta, dels redan beslutade.
För att emellertid kunna, om möjligt, få den för läroverksbyggnaden
tillgängliga summan förökad, hade listor till teckning af frivilliga bidrag
för det behjertansvärda ändamålet utsändts synnerligast inom staden och
länet, men äfven annorstädes till forna lärjungar vid läroverket äfvensom
till andra personer, som ansetts kunna intressera sig för Umeå läroverk
och dess bestånd. Denna vädjan till den enskilda offervilligheten hade
omfattats med sådan välvilja och så lifligt intresse, att 44,500 kronor
tecknats å de utsända listorna, hvilket både lände gifvarne till heder och
derjemte bevisade ej blott förtroende för läroverket, utan äfven öfver-
tygelse om dess betydelse för orten och om den stora uppgift, det inom
densamma hade att fylla.
Då härtill komme, att en person välvilligt lofvat, att, när bestämd ut¬
sigt förefunnes för byggnadsföretagets förverkligande, läroverket af honom
skulle hafva att påräkna 25,000 kronor för ändamålet, samt att läroverkets
byggnadsfond sedan 1892 års slut genom terminsafgifter och räntor för¬
ökats med 4,167 kronor, så uppginge de medel, hvilka nu för byggnaden
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
149
i fråga vore tillgängliga, till 145,000 kronor, nemligen 25,500 kronor i
läroverkets byggnadsfond, 25,000 kronor i anslag af Umeå stad, 25,000 kronor
i anslag oaf länets landsting samt 69,500 kronor i frivilliga bidrag och gåfvo-
medel. Åtgärder hade derjemte vidtagits för den förut beräknade byggnads-
kostnadens nedbringande. Detta hade dock ej ansetts kunna ske genom för¬
minskning af den påtänkta byggnadens dimensioner, hvilken förminskning-
statsutskottet vid 1894 års riksdag ansett både kunna och böra ske. Lär¬
jungeantalet vid läroverket hade nemligen, såsom redan nämnts, sedan 1893
ökats från 150 till 212 eller med 62 lärjungar på 31/2 år. Att denna till¬
växt inom kort koinme att upphöra, vore ingalunda antagligt, utan komme
densamma med sannolikhet snarare att tilltaga, sedan Umeå numera för¬
medelst jernväg kommit i beqvämare förbindelse med det öfriga landet.
Läroverkskollegiet vore derför så långt ifrån att kunna biträda statsutskottets
åsigt, att det påtänkta nya huset, hvithet vore beräknadt att rymma 300
lärjungar, tilltagits större, än förhållandena kräfde, att kollegiet nästan be¬
farade, att husets utrymme beräknats väl knapt. Ty en skolhusbyggnad för
ett på alla bildningslinier fullständigt läroverk, hvilken, om den skulle vara
fullt ändamålsenlig och kunna tillfredsställa alla nutidens anspråk på en sådan
byggnad, alltid måste blifva dyrbar, byggdes icke för tillfällets, ej ens för
några årtiondens, utan för en lång framtids behof. Det kunde derför ej
vara förenligt med god hushållning att i och för åstadkommandet af en
mindre nedsättning och minskning i kostnaden taga till en sådan bygg¬
nad så knapp, att den i en snar framtid befunnes vara otillräcklig.
Deremot hade man sökt nedbringa byggnadskostnaden genom vid¬
tagande af vissa förenklingar i byggnadssättet och i husets yttre äfven¬
som i värmeledningen. Genom ifrågavarande förenklingar hade beräknats,
att byggnaden skulle kunna uppföras för 168,000 kronor, deri äfven
skulle ingå kostnaden för värmeledningens insättande. Sj elfva apparaterna
till värmeledningen hade skänkts af egaren af Haddebo bruk.
Den omständigheten, att alla byggnadsmaterialier på sista tiden be¬
tydligt stigit i pris, hade dock gjort, att man befarat, att den sålunda
gjorda kostnadsberäkningen ej vore nog hög. För att vinna afgjord viss¬
het om huru härmed förhölle sig, hade anbud infordrats å byggnadens
uppförande efter uppgjorda ritningar och arbetsbeskrifning från två väl¬
kända byggmästare. Dessa hade ock inkommit med hvar sitt anbud. Det
lägsta af dessa anbud lydde å 168,500 kronor, oberäknadt kostnaden för
värmeledningens insättande.
Till entreprenadsumman måste således läggas kostnaden för värme¬
ledningens insättande samt tillbehör till densamma, tillsammans kr. 6,000: —
Transport 6,000: —
150
Statsutskottets Utlåtande A';o 9.
Transport 6,000: —
erforderlig åskledare ........................................................................ » 850: —
arfvoden till arkitekten för ritningar m. m............................ » 2,000: —
arfvode till byggnadskontrollant.................................................. » 4,500: —
inledning af elektrisk belysning (utom armatur) ................. » 2,000: —
inledning af vattenledning ............................................................ » 1,500: —
oförutsedda utgifter .................................................................... » 4,650: —
Summa kr. 21,500: —
Lades denna summa till entreprenadsumman för husets uppförande,
blefve den beräknade totalkostnaden 190,000 kronor.
Häraf syntes framgå, att för byggnadsföretagets betryggande fatta¬
des 45,000 kronor, till hvilken summas anskaffande hvarje utväg saknades,
om ej Riksdagen, med fästadt afseende på Umeå stads betryckta läge, som
icke vore sjelfförvålladt, utan förorsakadt af den olycka, hvilken 1888
öfvergick staden, ville såsom statsunderstöd anslå nyssnämnda summa.
Förhoppningen på Riksdagens offervillighet för ifrågavarande ändamål
grundades derpå, att en ej obetydlig minoritet vid 1894 års Riksdag varit
benägen att bevilja ett större statsunderstöd än det nu erforderliga,
Ett bevekande motiv för statsunderstödets beviljande läge jemväl deruti,
att enskilda personer och kommuner hade, såsom förut omnämnts, i och för
denna frågas lösning ådagalagt en så sällspord offervillighet, att en summa
af 69,500 kronor på frivillighetens väg kunnat samlas, en frikostighet,
som säkerligen också hade sin grund i den rådande allmänna öfvertygel-
sen, att Umeå stad vore urståndsatt att för läroverksbyggnaden göra
ytterligare uppoffringar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande der¬
jemte af de ytterligare skäl, som framhållits i den ansökning om stats¬
understöd, som år 1893 ingifvits, hade läroverkskollegiet hos domkapitlet
anhållit om förnyad framställning om dylikt understöd, och hade dom¬
kapitlet i skrifvelse den 25 sistlidne november hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes till näst sammanträdande Riksdag framlägga proposition om be¬
viljande af ett anslag af 45,000 kronor såsom bidrag till uppförande af
ett nytt läroverkshus i Umeå.
Då de skäl, som föranledt Kongl. Maj:t att framlägga proposition
till 1894 års Riksdag om beviljande af anslag till ny läroverksbyggnad i
Umeå, långt ifrån att hafva försvagats, fastmera tillväxt i styrka, har
departementschefen funnit sig böra tillstyrka bifall till den af domkapitlet
i Hernösand nu gjorda hemställan. Den stora offervillighet, som såväl
Umeå stad och länets landsting som enskilda ådagalagt för en lycklig
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
151
lösning af denna vigtiga byggnadsfråga, borde jemväl, enligt departements¬
chefens åsigt, mana statsmagterna att icke undandraga en genom oför¬
vållad olycka i trångmål stadd kommun sin hjelp, helst det anslag, som
nu erfordrades, vore i väsentlig grad mindre än det, som förut för ända¬
målet ifrågasatts.
Såsom ofvan erinrats, hade äfven 1894 års Riksdag att pröfva fram¬
ställningen om statsbidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna
läroverket i Umeå, för hvilket ändamål då begärdes ett anslag af 125,000
kronor. Denna framställning blef af Riksdagen afslagen efter gemensam
votering, dervid afgåfvos 150 röster för väckt förslag att till ändamålet
bevilja 60,000 kronor och 210 röster för afslag å Kongl. Maj:ts fram¬
ställning i ämnet.
Sedan genom åtskilliga förenklingar i planen för det ifrågasatta läro-
verkshuset den beräknade byggnadskostnaden kunnat nedbringas, samt de
för byggnadens uppförande tillgängliga medel, hvaraf 25,000 kronor i
anslag af Umeå stad och samma belopp i anslag af länets landsting, be¬
tydligt ökats genom enskild offervillighet, har Kongl. Maj:t, såsom ofvan
anförts, nu af Riksdagen för ändamålet äskat ett statsbidrag af 45,000
kronor. Ehuruväl Riksdagen under de senare åren i allmänhet icke visat
sig benägen att bevilja anslag till uppförande af byggnader för de all¬
männa läroverken, anser utskottet dock, att i förevarande fall sådana
omständigheter föreligga, att Riksdagen icke bör alldeles förvägra under¬
stöd för åstadkommande af ifrågavarande -byggnad, som är för läroverket
af största behof påkallad. Det betryckta läge, hvaruti staden Umeå be¬
finner sig efter den svåra eldsvåda, som år 1888 derstädes härjat, synes
nemligen utskottet innefatta giltig anledning för staten att här i någon
mån träda emellan. Utskottet anser sig emellertid icke böra tillstyrka,
att hela det belopp, som af Kongl. Maj:t äskats, varder för ändamålet be-
viljadt, utan torde anslaget lämpligen kunna begränsas till 25,000 kronor,
hvaraf hälften synes böra anvisas att utgå under nästkommande år. Då,
enligt utskottets mening, kostnaderna för byggnaden torde kunna ytter¬
ligare något nedbringas samt det synes kunna förväntas att flera bidrag
från orten komma att inflyta, föreställer sig utskottet, att genom ett stats¬
bidrag till det nu förordade beloppet ifrågavarande byggnadsföretag bör
kunna åvägabringas.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen såsom bidrag till upp-
152
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
förande af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå
å extra stat beviljar ett belopp af 25,000 kronor och
deraf för år 1898 anvisar 12,500 kronor.
Vidgning af 60:o. Herr M. G. Bruzelius har i en Andra Kammaren väckt motion
högreaiimänna(n:o 21) yrkat, att Riksdagen, under vilkor att Kristianstads allmänna läro-
KrManttad. verk göres fullständigt äfven på reallinien, måtte på extra stat för åren
1898—1902 till nämnda läroverk bevilja ett anslag af 4,000 kronor år¬
ligen för att dermed uppehålla två extra ordinarie lektorsplatser.
Till stöd för sitt yrkande har motionären, jemte meddelande att real¬
linien i 7:de klassen vid Kristianstads läroverk från höstterminen 1877
indragits på grund af den ringa tillslutning, som på denna linie der före-
fans, hufvudsakligen anfört, att förhållandena sedan dess betydligt för¬
ändrat sig, i det att reallinien vid de allmänna läroverken i vårt land
snabbt tillvuxit isynnerhet under de senare tio åren och särskild! inom
den öfverstå klassen, på sätt af en i motionen meddelad tabell närmare
framginge.
Enligt hvad motionären vidare anfört, vore det ett synnerligen be-
aktansvärdt sakförhållande att ökningen å reallinien varit proportionsvis
betydligt större inom 7:de klassen än inom hela läroverket. Och dock
hade af ålder staten särskildt gynnat latinlinien, och så vore ännu för¬
hållandet. Utom de 20 städer, der det funnes fullständiga läroverk på
båda linierna, hade 9 städer fullständigt läroverk endast på latinlinien,
under det att i blott 2 städer reallinien men icke latinlinien vore full¬
ständig. Vid 5 af nyssnämnda 9 läroverk skedde undervisningen på real¬
linien till och med 6:te klassen, men icke i 7:de. En sådan anordning
vore, enligt motionärens mening, synnerligen olämplig och medförde, åt¬
minstone hvad beträffade Kristianstads läroverk, en uppenbar misshushåll¬
ning. Lärjungeantalet å reallinien inom 6:te klassens båda afdelningar
vid detta läroverk under de sista 5 årens höstterminer framginge af föl¬
jande tabell:
|
År 1892
|
År 1893
|
År 1894
|
År 1895
|
År 1896
|
Lärjungar i R. 6: l ...
|
2
|
0
|
6
|
3
|
9
|
» i R. 6: 2 ...
|
0
|
1
|
0
|
3
|
0
|
Här hade således bekostats särskilda lärare för att under ett års tid
undervisa endast 1 lärjunge, under ett annat 2 och under öfriga ett fåtal.
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
158
»
Det vore också naturligt, att vid sådana läroverk reallinien inom 6:te
klassen icke kunde få någon större tillströmning. De, som icke ämnade
gå igenom hela läroverket, slutade i allmänhet före 6:te klassen. De, som
ämnade genomgå läroverket och tillhörde staden, sattes af lätt insedda
ekonomiska skäl i regeln på latinlinien, äfven om de hellre skulle vilja
gå på reallinien. De utom staden boende, för hvilka underhåll i alla
händelser måste bekostas i en stad, sattes, om de skulle genomgå ett läro¬
verk på reallinien, hellre från början vid ett sådant, der de kunde få gå
qvar hela tiden, än att de skulle två år före afslutningen behöfva byta
om läroverk. Det vore jemväl olämpligt, att i Kristianstad, som läge
jemförelsevis långt ifrån någon annan stad med fullständigt läroverk, och
der ett större artilleriregemente vore förlagdt, ingen möjlighet skulle finnas
att få genomgå fullständig kurs på reallinien.
Under den tid af omkring tjugo år, som förflutit, sedan beslut fattades
om indragning af den reala liniens sjunde klass vid åtskilliga af de högre
allmänna läroverken, har, såsom jemväl den i motionen intagna tabell
ådagalägger, en väsentlig förändring inträdt i förhållandet mellan latin-
och realliniens lärjungeantal vid statens läroverk. Det har nemligen visat
sig, att särskildt under de senare åren en allt större del af lärjungarne
vid de allmänna läroverken anlitat undervisningen å reallinien, och detta
förhållande har ej minst gjort sig gällande beträffande den sjunde klassen,
der sådan ännu finnes på båda linierna. Med afseende å dessa förhållan¬
den synes det utskottet kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke en
fullständig undervisning å reallinien borde införas vid åtskilliga af de
högre allmänna läroverk, som deraf äro i saknad. Hvad angår Kristian¬
stads allmänna läroverk, synes motionären väl hafva anfört beaktansvärda
skäl för genomförande af en sådan anordning, men då utskottet föreställer
sig, att äfven beträffande andra läroverk behof af utvidgning i omförmälda
hänseendet förefinnes, och dessa frågor synas böra i ett sammanhang
pröfvas, anser sig utskottet icke böra för det särskilda fall, som nu är i
fråga, tillstyrka någon åtgärd från Riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Bruzelius’ förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Htift.
‘JO
t
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Högre lärarinneseminariet.
uulönéför-bått- . ^:0- För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinne-
ringföriärareseminariet af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1898, att utgå efter
.grunder som den 'för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t
rinnesemina- föreslagit Riksdagen att för år 1898 på extra stat anvisa enahanda belopp
riet- som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,
L55.J
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Ang. anslag R9-n
till den fjerde ‘
årskursen sa mt il GRIS tä-116r
undervisning i
huslig ekonomi
vid seminariet.
[56.]
Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,
utskottet:
a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af
den valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat
för år 1898 anvisa ett belopp af 3,000 kronor; samt
b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt
undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normal¬
skolan på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af
5,000 kronor.
Folkundervisningen.
iatlönefr 63:°. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under
bättring visning till hvad i afseende härå blifvit här ofvan under punkten 16
åt lärare mdmeddeladt, får utskottet hemställa,
folkskola- ’
lärår esemina-
riernn- att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och
[57.] lärarinnor vid folk skollärare seminarierna samt till ärf¬
va den åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra
anslag för år 1898 af 29,050 kronor.
ttu^understöd ^4:0. Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk-
åt lärjungar högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit
md foikhög- Riksdagen att jemväl för år 1898 på extra stat anvisa ett belopp af
!■5,000 kronor.
L58.J
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
155
Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 36) har herr Folke
Andersson i Helgesta föreslagit, att Riksdagen måtte höja anslaget till
mindre bemedlade folkhögskoleelever från 15,000 till 20,000 kr.
Till stöd för detta förslag har motionären framhållit, att det belopp
af 15,000 kronor, som allt sedan år 1882 årligen beviljats för ifrågavarande
ändamål, ej längre vore härför tillräckligt. Sedan år 1882 hade nemligen
dels ej få nya skolor upprättats, dels ock elevantalet i det hela samt deras
antal, mellan hvilka anslaget skulle fördelas, höjts.
Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva under de senaste åren understö¬
den från ifrågavarande anslag utgått med i medeltal följande belopp för
hvarje behöfvande folkhögskoleelev:
|
|
För manlig elev
|
|
För qvinlig ele
|
År
|
1890
|
................. 43
|
—
|
kronor
|
27: — kronor
|
»
|
1891
|
.................... 42
|
—
|
»
|
24: 40 »
|
»
|
1892
|
................... 47
|
—
|
»
|
26: —
|
»
|
1893
|
................. 43
|
—
|
»
|
23: 50
|
»
|
1894
|
.................... 38
|
50
|
»
|
18: 65
|
»
|
1895
|
.................... 37
|
—
|
»
|
22: 80
|
|
1896
|
................... 33
|
—
|
»
|
20: 86
|
Då, såsom häraf framgår, understödsbeloppen ej obetydligt nedgått och
för närvarande synas vara väl knappa, har utskottet funnit den af motio¬
nären föreslagna förhöjningen i anslaget vara af förhållandena påkallad,
hvadan utskottet, under uttalande af den mening att ifrågavarande under¬
stöd icke må tillkomma andra än dem, som deraf äro i verkligt behof,
hemställer,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning och herr Folke Anderssons i ämnet
väckta motion, må till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag
af statsmedel, på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp
af 20,000 kronor.
De tekniska läroverken.
65:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkt 22 anfört,
hemställer utskottet,
Ang. anslag
till tekniska
högskolan.
[59.]
156
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
att Riksdagen må
l:o) af det utaf 1895 års Riksdag till ny byggnad för
tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelnin-
gar samt densammas inredning och utrustning beviljade
anslag, 306,230 kronor, deraf för åren 1896 och 1897
anvisats tillhopa 206,230 kronor, på extra stat för år
1898 anvisa återstående beloppet 100,000 kronor; samt
2:o) på extra stat för sistnämnda år bevilja
a) till vissa förändringar i tekniska högskolans
hufvudbyggnad i väsentlig öfverensstämmelse med fram-
lagdt förslag 13,200 kronor;
b) till förbättring och förstärkning af högskolans
undervisningsmateriel 15,000 kronor; och
c) till förstärkning af undervisningen vid hög¬
skolan 13,100 kronor.
Ang. anslag
till lägre tek¬
niska yrkes¬
skolor.
66:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1896 och
1897 egt rum, må till understöd åt lägre tekniska yrkes¬
skolor och till bestridande af kostnader för deras in¬
spektion på extra stat för 1898 anvisa ett anslag af
45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa
medel kommer att utbetalas till understöd åt sådan skola,
icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant
tillskjuter för skolan.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
Ang. analog 67:o. Utskottet hemställer,
för granskning
af hospitalens
räkenskaper. att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
[61-] gjorda framställning och i likhet med hvad för flera
föregående år egt rum, må bevilja ett extra anslag för
år 1898 af 1,200 kronor till arfvode för granskning af
hospitalens räkenskaper.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
157
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
68:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och,#
då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsam- historie- och
mans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,
blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, äro för ,amungar
samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, ’'*• "*•
[62.J
att Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitets¬
akademien :
a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens in¬
seende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-
betjening 4,000 kronor;
h) till undersökning och beskrifning af fädernes¬
landets fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt
cj till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska mu¬
seum m. m. 2,000 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
69:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ^
utskottet hemställa, museets af¬
delning för
. „ arJcegoniater
att Riksdagen ma, till inköp och insamling åt na- m.
turalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för [63.]
arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden der¬
städes och till bestridande af andra med arbetena vid
afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1898 på
extra stat anvisa 2,000 kronor.
70:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för är f^mTsfeu
1898 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkof- etnografiska
rån af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samlingar. _ _ TeTT
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen till en början Lo4»>J
158
Statsutskottels Utlåtande N:o 9.
erinrat, att frågan om en förbättrad vård af statens etnografiska samlingar
flera gånger dragits under Kong!. Maj:ts pröfning.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 september 1890 hade sålunda svenska
sällskapet för antropologi och geografi anfört, bland annat, att sällskapet, som
med, lifligaste intresse följt utvecklingen och vården af de etnografiska sam¬
lingar, som då förvarades i naturhistoriska riksmusei etnografiska afdelning,
hvarest sällskapet med vetenskapsakademiens begifvande låtit tillsvidare
deponera talrika och värdefulla etnografiska föremål, sammanbragta dels
medelst köp, dels genom gafvor af såväl egna ledamöter som andra per¬
soner, dervid icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid åtskilliga,
med dessa samlingar förknippade missförhållanden. Bland dessa påpekade
sällskapet bristen på egen föreståndare, som med fullt vetenskaplig ut¬
bildning inom sitt fack kunde egna sig uteslutande åt museets vård, sak¬
naden af anslag till samlingarnas förökande samt olämpligheten af den
lokal, hvari de förvarades. Under dylika förhållanden hade inrättandet
af ett mot tidens fordringar svarande, vårt land värdigt allmänt etno¬
grafiskt museum synts sällskapet vara af behofvet synnerligen påkalladt.
hör utredande af frågan om bildande af ett sådant museum hade säll¬
skapet år 1889 tillsatt en komité, hvilkens den 17 maj 1890 afgifna betän¬
kande fogats vid sällskapets förenämnda skrifvelse.
Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, tillhörde ifråga¬
varande samlingar, som i rundt tal omfattade öfver 16,500 nummer,
dels staten, dels svenska sällskapet för antropologi och geografi, dels
enskilda personer, som förklarat sig villiga att skänka sina samlin¬
gar till ett blifvande etnografiskt museum, om ett dylikt snart komme
till stånd. De staten tillhöriga samlingarna vore stälda under in¬
seende dels af vetenskapsakademien, dels af vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien. Angående uppkomsten af dessa samlingar hade komi-
tén upplyst, att de etnografiska föremål, som befunne sig under vetenskaps¬
akademiens inseende, ursprungligen och i väsentlig mån införts i samband
med naturaliesamlingar och sedermera ökats genom köp och gåfvor af
svenska resande eller konsuler och andra personer i utlandet. Berörda
samlingar hade år 1841 stälts under vård af den då upprättade intenden-
turen för riksmusei vertebratafdelning. Vid två tillfällen, då svenska örlogs-
fartyg, nemligen fregatterna Eugenie och Vanadis, företagit expeditioner
till aflägsnare farvatten, hade särskild uppmärksamhet egnats åt de etno¬
grafiska förhållandena och rikliga samlingar hemförts, af Indika de först
hembragta stälts under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens inse¬
ende.. Dessa med flera etnografiska samlingar hade sedermera blifvit depone¬
rade i riksmuseum. Till samlingarnas förvarande hade vetenskapsakademien i
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
159
det för statsmedel inköpta qvarteret Grönlandet södra beredt en lokal, hvilken
sedermera tillökats, så. att den nu inrymde samlingens första afdelning.
Då efter hemkomsten af Vanadisexpeditionen ökadt utrymme fordrades för
de af denna hemförda stora samlingar, hade en lokal förhyrts i huset n:o 30
vid Kungsgatan, hvarest nu den s. k. asiatiska afdelningen förvarades. Ord¬
nandet af samlingen i dessa lokaler hade tagit sin början omkring midten af
1870-talet och då uppdragits åt en numera afliden person, Kornelia Pålman,
hvilken med lifligt intresse och sakkunskap, förvärfvad genom vidsträckta
studier vid utlandets förnämsta museer, fortsatt arbetet härmed ända till
sin död år 1886. I november samma år hade en af hennes lärjungar, nu¬
mera kandidaten F. Martin, antagits till biträde åt intendenten för riksmusei
vertebratafdelning vid tillsynen och vården om samlingen. Omkostnaderna
för samlingens ordnande och aflöningen åt dervid anstälda biträden hade
under en följd af år bestridts hufvudsakligen med besparade medel. Från
och med år 1890 hade årligen utgått ett af riksdagen på extra stat be-
viljadt anslag af 2,800 kronor till samlingens vård, underhåll .och för¬
kofran.
Efter att hafva framhållit behofvet och betydelsen af ett etnografiskt
museum, hade komitén såsom sin åsigt uttalat att, för att den nuvarande
etnografiska samlingen skulle kunna utvecklas till ett verkligt allmänt
etnografiskt museum, måste åt densamma gifvas en så sjelfständig ställ¬
ning som möjligt, hvarjemte den borde ställas under ledning af en forskare,
som med förstudier i etnografien berörande ämnen tagit den etnografiska,
vetenskapen till sin hufvuduppgift samt hade tid att uteslutande egna sig
åt denna forskning och åt ifrågavarande samlings vård och förkofran.
Derjemte behöfdes en lokal, som dels vore tillräcklig icke blott för den
nu befintliga samlingens bevarande och utställning, utan äfven för mot¬
tagande af påräknade donationer, dels ock medgåfve ett ändamålsenligt
ordnande af de föremål, som i nämnda lokal skulle inrymmas.
Under hänvisande till det af komitén afgifna utlåtande och i öfver¬
ensstämmelse med ett af komitén uppgjordt kostnadsförslag, hade säll¬
skapet för antropologi och geografi hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
besluta, att af de under vetenskapsakademiens samt vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademiens vård stående etnografiska föremål skulle bildas
ett sjelfständigt allmänt etnografiskt museum, äfvensom afgifvit förslag
angående vården af samt om beredande af erforderliga medel för ett
dylikt museum.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, i ärendet hörd, hade
i utlåtande den 2 december 1890 anfört, bland annat, att det vore en
stor olägenhet, att de förenade etnografiska samlingarna nu förvarades
160
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
i t\ å skilda lokaler samt att de icke stode under vård af någon fackman,
som hade till uppgift att med all kraft verka för det etnografiska museets
utveckling och som egde kompetens att vidtaga sådana systematiska an¬
ordningar, som den etnografiska vetenskapen kräfde, förklarat sig dela
den af svenska sällskapet för antropologi och geografi uttalade mening om
nödi ändigheten af att ett sjelfständigt etnografiskt museum i vårt land
komme till stånd.
Eftei remiss hade vetenskapsakademien i ämnet inhemtat yttrande af
tre bland sina ledamöter, professorerna S. Loven, F. A. Smitt och justitie¬
råd^ C. G. Hammarskjöld, hvilkas den 13 januari 1891 afgifna betänkande
akademien för sin del gillat och antagit såsom uttryck af sina egna åsigter
i ämnet. I detta betänkande hade, bland annat, framhållits, att ledningen af ett
etnografiskt museum och den dermed förenade vården af dess olika och mång-
faldigadetaljer, dess ordnande, det strängt fordrande bestyret att med ständigt
vaken omtanke fylla dess luckor, den vigtiga uppgiften att vetenskapligen
tillgodogöra dess innehåll och dermed deltaga i det gemensamma arbetet för
kunskapen om folken och deras utveckling kräfde sin egen man och icke
vore förenlig med annan befattning.
^ac^e’ enligt hvad departementschefen anmält, vetenskapsakademien
i skrifvelse den 11 november 1896 anfört, att intendenten för riksmusei
vertebralafdelning, professor F. A. Smitt, hos akademien hemstält, att
akademien måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om proposition till Riksdagen
om uppförande på riksmusei stat af en särskild ordinarie intendentsbefattning
i etnografi. 1 ill stöd för denna begäran hade professor Smitt erinrat om nöd-
i ändigheten af att snarast möjligt åt den etnografiska samlingen bereddes en
mera sjelfständig ställning än den hittills varande. Genom lyckliga omständig¬
heter hade denna samling i omfång och värde blifvit fullt likställig med
en eiler annan af de öfriga museiafdelningarna, och densammas vård och
förkofran kräfde . särskilda, omfattande studier och arbeten, hvilka omöj-
ligen kunde medhinnas af vertebratafdelningens intendent, För anskaffande
af ett vetenskapligt biträde åt intendenten vid vården af den etnografiska
samlingen hade visserligen på senare tid fått årligen användas intill 1,200
kronor af de till samlingen utgående extraordinarie anslag; men då allt
större fordringar måste ställas på detta biträde, som i sjelfva verket hade
att fullgöra en intendents syssla, vore denna anordning ej till fyllest, Med
anledning af berörda framställning och i öfverensstämmelse med hvad en
åt akademien för afgifvande af utlåtande i ämnet tillsatt komité, bestående
af justitierådet Hammarskjöld, riksantiqvarien H. Hildebrand samt pro¬
fessorerna Smitt, G. Retzius och O. Montelius, föreslagit, förklarade aka¬
demien sig fortfarande vara af den åsigten, som akademien i sin
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
161
skrifvelse den 14 januari 1891 uttalat, eller att i hufvudstaden lämp¬
ligast borde inrättas ett sjelfständigt etnografiskt museum, men att,
derest en sådan anordning för närvarande skulle möta oöfvervinneliga
hinder, akademien anhölle, det Kongl. Maj:t täcktes, för undanrödjande
af de svårigheter, som redan nu vore förknippade med den behöriga
vården af riksmuseets etnografiska samling, till Riksdagen aflåta, proposi¬
tion om anställande vid detta museum af en särskild ordinarie intendent
i etnografi med samma löneförmåner som för museets öfriga intendenter
samt med skyldighet att, när en gång etnografiska samlingen komme att
skiljas från riksmuseum och förenas med ett allmänt etnografiskt museum,
såsom dettas föreståndare underkasta sig den förändring i ställning och
verksamhet, som deraf kunde blifva en följd. _ _ •
Efter remiss hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien den
8 december 1896 afgifvit utlåtande och dervid förmält sig vidhålla sin
förut uttalade åsigt om den stora önskvärdheten af ett sjelfständigt etno¬
grafiskt museums upprättande, men emellertid, derest vetenskapsakade¬
miens farhåga skulle besannas, att en sådan anordning för närvarande
skulle möta oöfvervinneliga svårigheter, förklarat sig på det lifligaste in¬
stämma i vetenskapsakademiens anhållan.
För egen del har departementschefen yttrat:
Riksdagens senast församlade revisorer hade i afgifven berättelse om
verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning år
1895, under erinran att riksmusei etnografiska samlingar förvarades på
eldfarliga och för allmänheten föga tillgängliga ställen, uttalat önskvärd¬
heten af att för dessa värdefulla samlingar måtte beredas lämpligare lokaler.
Ehuru departementschefen derutinnan vore ense med revisorerna, funne han
sig likväl hindrad att för närvarande göra någon framställning om anslag för
anskaffande af ändamålsenligare lokaler åt omförmälda samlingar. En sådan
framställning erfordrade nemligen i departementschefens tanke en utredning,
som nu ej förefunnes och hvilken näppeligen kunde varda fullt tillfreds¬
ställande, innan samlingarna blifvit stälda under en person, som, på samma
gång han innehade nödiga fackinsigter, kunde egna hela sin tid och omtanke
åt vården, ordnandet och bearbetandet af ifrågavarande betydliga samlingar.
Detta kunde man ej rimligen begära af vertebratafdelningens intendent,
hvilkens egentliga uppgift ej lemnade honom tillräcklig tid öfrig för sådana
arbeten, hvarom nu vore fråga. Man måste således närmast se till, att för
de etnografiska samlingarna anskaffades en pa eget ansvar verksam före¬
ståndare. Då till beklädande af en sådan plats erfordrades en man med bland
annat omfattande vetenskapliga insigter, måste en deremot svarande aflöning
beredas honom. Det syntes emellertid departementschefen ej lämpligt att
Bih. till Itiks. Blot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
162
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
för sådant ändamål nu inrätta en ny ordinarie intendentsbefattning vid natur¬
historiska riksmuseum, då det ännu vore ovisst, huruvida detta skulle
komma att framgent bibehålla den dertill nu hörande etnografiska afdel-
ningen eller ett sjelfständigt etnografiskt museum skulle bildas. I frågans
närvarande läge ansåge departementschefen, att man ej borde gå längre än
att bereda ett tillfälligt årsarfvode på 4,500 kronor åt en särskild före¬
ståndare för riksmuseets etnografiska samling. Derförutom erfordrades
fortfarande för denna samling det sedvanliga anslaget af 2,800 kronor, om
hvars anvisande vetenskapsakademien i en annan skrifvelse af den 9 sep¬
tember 1896 gjort framställning.
Da statens etnografiska samlingar enligt sakkunniges intyg äro synner¬
ligen betydande och värdefulla, måste det anses vara af vigt att desamma
varda på ett tillfredsställande sätt bevarade samt så ordnade och utstälda,
att de kunna af forskningen tillgodogöras. Att för detta ändamål erfordras
en person, som kan uteslutande egna sig åt denna uppgift och har veten¬
skaplig utbildning inom hithörande områden, synes utskottet uppenbart.
Men en ej mindre nödvändig förutsättning för ändamålets vinnande är,
enligt utskottets mening, att fullt tillräckliga och lämpliga lokaler beredas
för samlingarnas vård och utställning. Såsom allmänt erkänts, uppfylla
de lokaler, i hvilka de etnografiska samlingarna nu äro förvarade, ingalunda
fordringarna i detta hänseende. Utskottet har emellertid, såsom meddelats
i det åt utskottet med anledning af Riksdagens senast församlade revisorers
berättelse afgifna utlåtande n:o 37, inhemta!, att utsigter förefunnes, att
genom enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för
ifrågavarande samlingars inrymmande. Till upprättande af ett etnografiskt
museum i hufvudstaden har nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse
afsatt ett belopp af 25,000 kronor och för samma ändamål lära likaledes
25.000 kronor vara af professor Gustaf Retzius och fru Anna Retzius, född
Hierta, afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget är beräknadt skola kosta
74.000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegripes värdet af erforderlig
tomt. Da emellertid sådan tomt torde kunna beredas å kronans mark i
den trakt, der nordiska museet är förlagdt, synes, på sätt i utskottets om-
förmälda utlåtande anföres, det för byggnadens åstadkommande ännu
erforderliga beloppet icke vara större, än att detsamma kan antagas komma
att inflyta genom ytterligare bidrag från enskildt håll. Då en gynsam
lösning . af byggnadsfrågan sålunda torde kunna inom kort tid förväntas,
finner sig utskottet hafva anledning tillstyrka, att medel till arfvode åt en
särskild föreståndare för riksmuseets etnografiska samling må anvisas genom
ifrågavarande anslags förhöjning till det af Kongl. Maj:t föreslagna be¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
163
loppet. Som emellertid, i enlighet med hvad utskottet ofvan framhållit,
ett tillfredsställande resultat icke torde kunna af denne föreståndare uppnäs,
utan att fullt lämpliga lokaler för samlingarne beredas, anser utskottet
omförmälda arfvode icke böra utgå förr än visshet vunnits om att en
ändamålsenlig museibyggnad varder uppförd.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af
naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling må pa
extra stat för år 1898 anvisa 7,300 kronor, hvaraf 4,500
kronor, afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare
för samlingen, dock icke må utgå förrän visadt blifvit,
att ofvan omförmälda, för uppförande af en nybyggnad
för samlingen beräknade belopp åstadkommits.
Meteorologiska centralanstalten.
71:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för upprätthållande af
fullständigt ordnad väclerlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten på extra
stat för år 1898 anvisa 7,950 kronor.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat,
hurusom samma belopp blifvit af Riksdagen för ändamålet beviljadt för
hvart och ett af åren 1891, 1895, 1896 och 1897, äfvensom meddelat, att
vetenskapsakademien i en den 9 september näst-lidna ar till Kongl. Maj:t
aflåten skrifvelse framhållit behofvet af ifrågavarande anslags fortsatta
utgående.
I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har^ utskottet
till behandling förehaft en af herr C. O. Bergman inom Första Kammaren
väckt motion (n:o 21), deruti yrkats, att Riksdagen måtte anvisa ett extra
anslag af 300 kronor att utgå till aflönande af den person, som af
meteorologiska centralanstalten befunnes lämplig att sköta de meteoro¬
logiska observationerna i Gellivara.
Till stöd härför har motionären, bland annat, åberopat ett af före¬
ståndaren för meteorologiska centralanstalten professor R. Rubenson med
anledning af motionen afgifvet yttrande, deri denne meddelat följande:
Den meteorologiska station vid Gellivara, hvilken varit i verksamhet
under september 1894—maj 1895, hade bekostats delvis med enskilda
medel och med ett ringa anslag från meteorologiska centralanstalten, emedan
Ang. anslag
ill väderlefcs-
tjensten vid
anstalten.
[65.]
164
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
dess inredande och underhåll ej vant förutsedda i den vid 1893 års riksdag
beviljade kongl propositionen om utvidgning och fullständigande af an¬
staltens väderlekstjenst. Sedan emellertid svårighet visat sig att fortfarande
erhålla observatör utan ersättning eller med ringa sådan, hade, då anstalten
för ändamålet ej hade några medel öfriga, stationen måst tills vidare in¬
dragas. Detta vore så mycket mera att beklaga som stationen genom sitt
nordliga läge och sin aflägsenhet från andra meteorologiska stationer i
riket vore af ganska stor vigt såväl för den dagliga väderlekstjensten som
för bedömandet af klimatet i Lappland, der, till följd af landets vid¬
sträckthet och invånareantalets ringhet, stationerna alltid komme att ligga
på långa afstånd från hvarandra.
Professor Rubenson kunde derför icke annat än instämma i motionärens
åsigt om önskvärdheten af att bidrag af allmänna medel lemnades till
återupprättande och underhållande af stationen i Gellivara och ansåge, att
det i motionen föreslagna beloppet 300 kronor för år vore för ändamålet
tillräckligt.
Beträffande Kongl. Maj:t,s omförmälda framställning har utskottet icke
något att erinra.
Hvad angår den af herr Bergman i ämnet väckta motionen, har ut¬
skottet, då af fullt sakkunnig person vitsordats, hurusom det måste anses
vara af stor vigt, att en station för anställande af meteorologiska iakt¬
tagelser underhålles vid Gellivara, vid hvilken station en af meteorologiska
centralanstalten förordnad person i sådant fall måste vara anstäld, ansett
sig böra tillstyrka beviljandet af det för ändamålet erforderliga, jemförelsevis
obetydliga belopp.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må å extra stat för år 1898 bevilja
a) för upprätthållande af fullständigt ordnad väder¬
lekstjenst vid meteorologiska centralanstalten 7,950
kronor; och
b) till aflönande af den person, som af meteoro¬
logiska ceutralanstalten anställes för skötandet af de
meteorologiska observationerna i Gellivara, 300 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
165
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
72:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och A*jfc ™loaf>
under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 211) finnes i ämnet anstalter för
anfördt, får utskottet hemställa, de fttumma.
att Riksdagen må till uppehållande af undervisnin- L
gen vid tre läroanstalter för öfverårig a döfstumma, nem¬
ligen i Vadstena, Skara och Bollnäs, anvisa ett extra
anslag för år 1898 af 47,400 kronor.
73:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa, skolan * Kri-
stinehamn
att Riksdagen må, till uppehållande af handtverk^- för^l‘n"da'
skolan i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år [67.J
1898 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för
detta ändamål under närmast föregående år anvisats,
eller 10,000 kronor.
74:o. På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet
hemställa, af blind-
att Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa, ™'
a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och f
b) till understöd åt blindlärareelever samt reseunder-
stöd åt blindlärare 1,200 kronor.
75:o. Sistlidna års Riksdag beviljade på Kongl. Maj:ts framställning^
till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda vid Tomtebodaaf byggnadför
samt för bestridande af kostnader för uppgjorda ritningar och kostnads-fg™*°l°nv{fr
förslag till denna byggnad 81,950 kronor och anvisade deraf på extra Tomteboda.
stat för år 1897 ett belopp å 50,750 kronor. ° [09.]
Nu har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1898 anvisa återstoden af det för ifrågavarande ändamål anslagna belopp,
eller 31,200 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
166
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
mhyrande9af ?6:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
lokal för för- och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 212 och 213)
blinda i Vtxåfinnes i ämnet anfördt, får utskottet hemställa,
[70.]
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1898 till för¬
hyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexjö be¬
vilja ett anslag af 4,000 kronor.
Hospitalsvården.
TUpuSa 77:o. Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposi-
asyi. tion, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Upsala
[71.] af en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisat för år 1896
500,000 kronor och för år 1897 450,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu före¬
slagit Riksdagen att af förenämnda anslag på extra stat för år 1898 an¬
visa ett belopp af 430,000 kronor.
Under hänvisning till hvad i förevarande ärende blifvit till statsråds¬
protokollet (sid. 213) anfördt, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Ang. anslag 78:o.) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att, för uppförande å Vad-
Tanlstäin-^™ asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsproto-
byggnad för kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 omförmälda ritningar,
^Iri-adsuTa en boställsbyggnad åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl, på
hospital och extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 22,520 kronor.
I åberopade statsrådsprotokollet erinras, att det enligt kongl. bref den
L72-J 29 maj 1896 tillkomme öfverläkaren vid nämnda förenade anstalter kon¬
tant lön jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning, dock med skyl¬
dighet för honom att, intill dess annorlunda bestämdes, i stället för bo¬
ställsvåning åtnöjas med en hyresersättning af 1,200 kronor årligen.
Innan asylen tagits i bruk, hade — yttrar departementschefen vidare
— samma hyresersättning utgått till öfverläkaren, hvilken saknade boställs¬
våning och då ansetts kunna utan olägenhet för hospitalets sjukvård bo i
staden, enär biträdande läkaren och sysslomannen hade bostadslägenheter
inom hospitalets område. På asylens område funnes deremot icke bostad
för någon annan tjensteman än asylens biträdande läkare, ehuru patient-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
167
antalet der blefve lika stort som å hospitalet. För tillsynen inom asylen
vore det derför enligt medicinalstyrelsens åsigt nödigt, att öfverläkaren
tinge bostad inom asylens område, hvarest funnes tillräckligt utrymme för
eu boställsbyggnad åt öfverläkaren. Sedan i detta ärende infordradt ytt¬
rande jemte förslag afgifvits af direktionen öfver Vadstena hospital och
asyl, hade medicinalstyrelsens i byggnadsärenden biträdande arkitekt, hof-
intendenten A. Kumlien, enligt styrelsens uppdrag i samråd med dess ord¬
förande och föredraganden för hospitalsärenden u fört ritningar och upp¬
gjort kostnadsförslag till lämplig boställsvåning för öfverläkaren, hvarefter
och sedan direktionen blifvit hörd öfver detta förslag, detsamma godkänts
af medicinalstyrelsen.
De uppgjorda ritningarna utvisade, att den föreslagna byggnaden, som
beräknats kunna uppföras för en kostnad af 22 520 kronor, innehölle sju
rum med tillhörande tambur, kök, serveringsrum, pigkammare m. m.,
rummen fördelade på två våningar. Ett af rummen vore afsedt att an¬
vändas som läkarens expeditions- och mottagningsrum, de öfriga sex der¬
emot till hans enskilda familjebostad. Alla lokalerna skulle förses med
elektrisk belysning i sammanhang med den, som redan vore anordnad
å asylen.
I skrifvelse till Kong! Maj:t af den 28 september 1896 hade medi¬
cinalstyrelsen yttrat, att den föreslagna byggnaden ej syntes kunna anses
för stor åt öfverläkaren vid en vårdanstalt för ungefär 800 sjuka, då
ifrågavarande byggnad skulle blifva icke ens fullt så stor som en bostads¬
byggnad, hvilken Vestinanlands läns landsting beslutit uppföra åt hvardera
läkaren vid detta läns tre lasarett. Genom uppförande af den nu före¬
slagna byggnaden skulle vinnas icke endast en besparing, utan äfven andra
och vida större fördelar, enär både sjukvården och tillsynen öfver anstal¬
ten borde blifva bättre och lättare att handhafva för öfverläkaren, om
han vore boende inom asylens område. På grund af det anförda hade
medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett
extra anslag af 22,520 kronor till uppförande af ifrågavarande boställs¬
byggnad. _ .
Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 17 november 1896 anfört, att embetet icke funnit något
att erinra vid ifrågavarande ritningar och tillhörande kostnadsförslag.
På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må för uppförande å Vadstena
168
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 ja¬
nuari 1897 omförmälda ritningar, af en boställsbyggnad
åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl på extra
stat för år 1898 anvisa ett anslag af 22,520 kronor.
uppförande o/ 79:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för uppförande vid Ny-
lakarebostod köpings hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i förenämnda stats-
angifna ritningar, af en byggnad, inrymmande läkarebostad
r-o-i med flera lägenheter, på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af
^ 24,400 kronor.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet i detta ärende inhemtas, hade
medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 mars 1896 anfört
följande.
Nyköpings hospital, som ända till år 1890 haft plats för 70 patienter,
hade genom ny- och ombyggnad blifvit utvidgadt, så att det numera
kunde emottaga öfver 140 sinnessjuke och således vore föga mindre än
Göteborgs hospital med 175 patienter. Vid sistnämnda hospital vore bo¬
städer för både öfverläkare och biträdande läkare anordnade. Sedan äldre
tid hade å Nyköpings hospitals område funnits en mindre byggnad, der
sysslomannen haft bostad och kontor, hvarjemte hospitalets direktion der¬
städes hållit sina sammanträden. Läkaren, som för sin expedition fått
nöja sig med ett litet och otjenligt rum i stora hospitalsbyggnaden, hade
haft sin bostad i staden. Denna anordning hade icke varit fördelaktig
för hospitalet och borde med den omfattning, hvartill hospitalet numera
kommit, icke vidare fortfara. Medicinalstyrelsen ansåge, att läkaren borde
erhålla bostad å hospitalets område för att komma i tillfälle att egna
ständig tillsyn åt hospitalet samt öfvervaka sjukvården, ordningen och
göromålens behöriga gång. Lämplig byggnadsplats funnes tillgänglig, och
hade på uppdrag af medicinalstyrelsen dess biträdande arkitekt, hofinten-
denten A. Kumlien, uppgjort ritningar jemte tillhörande, å 24,400 kronor
slutande kostnadsförslag för bostadshus åt läkaren med flera lägenheter.
Enligt berörda ritningar skulle på nedra bottnen förläggas expeditionsrum
för läkare och syssloman samt förvaringshvalf och apoteksrum in. m.
Våningen en trappa upp och vindsvåningen, båda innehållande tillsammans
sex rum och kök samt öfriga nödiga lägenheter, såsom skafferi, serverings-
rum m. m., skulle utgöra den egentliga bostaden för läkaren.
Hvad kostnaden beträffade borde ej förbises, att, då läkarens bostad
upptoge endast våningen en trappa upp och vindsvåningen, kostnaden för
ifrågavarande bostad endast kunde beräknas till högst två tredjedelar af
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
169
totalkostnaden för hela byggnadsarbetet, eller ungefär 16,266 kronor,
hvarå 5 procent såsom ränta och underhåll utgjorde något öfver 813 kronor.
Om Riksdagen godkände de för läkaren i 1896 års statsverk sproposition
föreslagna aflöningsförmåner, innefattande bland annat, att, så länge bo-
ställsvåning inom hospitalets område ej kunde beredas läkaren, han egde
såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000 kronor om
året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet, skulle således
genom uppförande af bostad åt läkaren fördelen för hospitalet att hafva
läkare boende inom anstaltens område vinnas utan någon särskild upp¬
offring från statsverket och derjemte en betydlig förmån erhållas genom
i bottenvåningen befintliga, för det helas skötsel välbehöfliga lokaler.
Medicinalstyrelsen, vid hvars skrifvelse funnits fogade förutnämnda
ritningar och kostnadsförslag, hade derför anhållit om aflåtande af pro¬
position till Riksdagen om anvisande af ett extra anslag å 24,400 kronor
för uppförande af bostad åt läkaren vid nämnda hospital.
öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig i frågan,
hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t. den 24 mars 1896 anmält, att embetet
icke funnit anledning till erinran vare sig mot ifrågavarande ritningar
eller mot den i kostnadsförslaget beräknade arbetskostnaden.
Sedan Riksdagen under visst vilkor antagit förenämnda aflönings-
bestämmelse för läkaren vid Nyköpings hospital, och Riksdagens berörda
beslut blifvit af Kongl. Magt godkändt, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse
den 28 september 1896 angående medicinalverkets behof förnyat sin fram¬
ställning om beredande af anslag till en bostad för sagde läkare.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
detta ärende föreslagit, hemställer alltså,
att Riksdagen för uppförande vid Nyköpings hospital,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsproto¬
kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 an-
gifna ritningar, af en byggnad, inrymmande läkarebostad
med flera lägenheter, må på extra stat för år 1898 an¬
visa ett belopp af 24,400 kronor.
80:o. Kongl. Maj:t. bär föreslagit Riksdagen att, för utvidgning afAM%“”‘l„aa9/öaf
Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsproto- Göieborgi
kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 åberopade ritningar, hvital
på extra stat för år 1898 anvisa 64,865 kronor. [74.J
Af berörda statsrådsprotokoll inhemtas, att i medicinalstyrelsens skrif¬
velse den 28 september 1896 angående medicinalverkets behof framställning
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4. Sami. 1 Afd. 7 Häjt. 22
170
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
äfven blifvit giord om anslag för tillbyggnad af Göteborgs hospital jemte
anordnande af centraluppvärmning och elektrisk belysning derstädes samt
att styrelsen i fråga härom anfört följande.
För ungefär 24 år sedan hade å Hisingen på ett afstånd af mer än
en half mil från staden Göteborg uppförts ett hospital, hvilket sedan dess
förblifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande andra
och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader. Fn af
dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter. Denna
byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens
östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra fullkomligt
lika, innehölle hvar sin könsatdelning samt begränsade ekonomigården i
norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda byggnadernas nedre
våning funnes en korridor utmed de långsidor, som gränsade åt ekonomi¬
garden. öfvervåning funnes i hvardera huset på dess östliga och vest-
liga del samt på mellanpartiet. På en utsträckning af ungefär 50 fot
å hvarje sida om sistnämnda öfvervåning hade byggnaden alltså endast
en våning, under det hela byggnaden hade en längd af 420 fot. Med den
nu ifrågasatta tillbyggnaden afsåges att båda dessa byggnader skulle erhålla två
fullständiga våningar, hvarigenom flera sjukplatser kunde erhållas för en
jemförelsevis ringa kostnad.
I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens
korridor medelst dörrar afstängda i tre afdelningar, längst åt öster afdel-
ningen för oroliga, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga samt
längst åt vester afdelningen för lugna renliga och konvalescenter. Rummen
på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till matrum,
dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum, vakt¬
rum, större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum. Öfre
våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en, andra för flere sjuka.
Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar, till någon del beklädda
med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.
Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att i
sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.
Att utvidgning länge varit behöflig syntes deraf, att hospitalet städse varit
fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke eller först efter lång
väntan kunnat beredas många af de sökande.
Den 22 september 1893 hade medicinalstyrelsen anmodat direktionen
öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett af hof-
intendenten A. Kumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader och för¬
ändringar vid hospitalet. I skrifvelse den 14 november samma år både
direktionen tillstyrkt den föreslagna centraluppvärmningen och elektriska
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
171
belysningen men afstyrkt tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens vid
hospitalet yttrande i ämnet, I detta yttrande hade öfverläkaren utgått från
det antagandet, att i vårt land redan förefunnes ett öfverflödigfstort antal
platser för behandling af botliga sinnessjuka i andra och tredje betalnings-
klasserna, men att ett alldeles otillräckligt utrymme funnes för vård af
obotliga, äfvensom att ett hospital för 250 patienter skulle vara väl stort
för sin uppgift. Vidare hade öfverläkaren anfört, att det framlagda för¬
slaget återförde hospitalet från det moderna paviljongsystemet till det
föråldrade korridorsystemet, äfvensom att i samma förslag enkelrum blif-
vit förlagda å afdelningarna för lugna, men att cellafdelningen icke blifvit
utvidgad, hvarigenom vid ökadt patientantal störande patienter skulle
komma att placeras i enkelrummen inom de lugna afdelningarna, och att
hospitalets hufvudändamål derigenom skulle förfelas. Slutligen hade öfver¬
läkaren klandrat förslaget, derför att detsamma skulle till en obestämd
framtid undanskjuta frågan om uppförande å Göteborgs stads område af
paviljonger för första klassens patienter.
Medicinalstyrelsen hade yttrat, att enligt dess åsigt motståndet mot
hospitalets måttliga utvidning vore oberättigadt. Ehuru kongl. stadgan
angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen
skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade
hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,
der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock
bättre, i den mån flera asyler kom me till stånd. Byggandet af asyler
hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphöra.
Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda de
sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning för
detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen åstad¬
kommas eu förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,
som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens antal
behöfde ökas, ännu mer berättigad.
Öfverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess till¬
byggnad skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet, vore
felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalet uppgåfves detta vara
uppförd t »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem». Vid
närmare granskning af nämnda byggnad befunnes att paviljongsystemet
vore mycket litet iakttaget, Endast öfre våningen kunde anses i någon
ringa mån öfverensstämmande med paviljongsystemet. Den nedre våningen
vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde de olika afdelnin¬
garna från hvarandra. Om denna anordning ansetts tillräcklig under
dagen, då många stojande patienter vore i rörelse, torde den kunna anses
172
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta sjuka vore försänkta
i sömn.
öfverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undan¬
skjuta tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande första
betalningsklassen, kunde ej utgöra giitigt skäl för uppskjutande af en väl
behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och tredje klassens
patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda vore vida större och
mer trängande än för de lyckligare lottade, till första klassen hörande
patienterna.
Mera beaktansvärda vore öfverläkarens anmärkningar mot sättet för
den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum mellan
andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna, skulle det
kunna hända, att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga och våld¬
samma patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket komme att
verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde afdelningen
för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär det vore föga
antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128 skulle vara lugna
Ett af medicinalstyrelsen nu till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt
och förordadt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till
utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital, hvilket förslag år
1896 uppgjorts af hofintendenten Kumlien i samråd med styrelsens ord¬
förande och föredraganden för hospitalsärenden, vore befriadt. från de
brister, som gifvit anledning till anmärkningar mot det förut framstälda
förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget på afdelningarna för
lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan nu befintliga. Afdelnin¬
gen för lugna och renliga hade blifvit begränsad till 34 patienter, eller
hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma afdelning hade dess¬
utom utvidgats genom anordnande af matsalar i källarvåningen, hvari¬
genom ett betydligt större utrymme erhållits för dag- och arbetsrummen
på nedre bottnen. I stället för den nuvarande andra afdelningen hade i
förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar, förlagda för osnygga och slöa
patienter till nedre bottnen, för oroliga och opålitliga till öfre våningen.
Hvarje öfvervakningsafdelning skulle vara försedd med badrum, två vakt¬
rum och isolerings- eller enkelrum. Mellan afdelningen för halforoliga och
lugna vore enligt förslaget inskjuten en afdelning för halflugna med tre
enkelrum och ett sofrum för fyra patienter i öfre våningen samt med
matrum, dagrum och badrum i nedre våningen.
De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den nu vore, sådan den skulle
blifvit enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att gestalta
sig enligt det nu framstälda förslaget, syntes af följande sammanställning:
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
173
Afdelning.
|
Antal platser enligt
|
nuvarande för¬
delning.
|
1893 års förslag.
|
det nya förslaget.
|
N:o 1........................................
|
12
|
12
|
12
|
* 2........................................
|
25
|
32
|
12
|
» 3..........................................
|
17
|
26
|
18
|
» 4..........................................
|
34 (33)
|
64
|
32
7
|
» 5 ........................................
» 6.........................................•••
|
—
|
—
|
34
|
Summa
|
88 (87)
|
134
|
115
o
|
Denna fördelning gälde för hvardera könsafdelningen. A Göteborgs
hospital beräknades för närvarande en patient mer på mans- än på qvins-
afdelningen, men i båda förslagen beräknades de båda könsafdelningarna
blifva lika stora. För närvarande kunde 175 patienter vårdas å Göte¬
borgs hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268 patienter och enligt
det nu framlagda förslaget 230 patienter kunna samtidigt vårdas der¬
städes. Med nuvarande fördelning utmärkte afdelningen n:o 1 våldsamma
och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och osnygga, samt n:o 4 lugna
renliga och konvalescenter. Enligt den nu föreslagna fördelningen skulle
afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma och stormande, n:o 2 osnygga och
slöa på öfvervakningsafdelningens nedre våning, n:o 3 oroliga och opålit¬
liga på öfvervakningsafdelningens öfre våning, n:o 4 halforoliga, n:o 5
half lugna samt n:o 6 lugna renliga och konvalescenter. Härigenom an-
sage medicinalstyrelsen det böra blifva lättare, än hittills varit möjligt, att
fördela patienterna på ett tillfredsställande sätt. Med tillämpning af det
nya förslaget skulle 55 nya platser vinnas och på samma gång sjukvården
kunna väsentligt förbättras genom inrättande af öfvervakningsafdelnmgar,
som annorstädes gifvit mycket goda resultat. Genom den bättre insigten
i de sjukes tillstånd och det ökade tillfället till en lämplig behandling och
fördelning af de sjuke, som härigenom skulle vinnas, kunde äfven behand¬
lingen blifva mildare och den ofta förderfliga isoleringen väsentligt in¬
skränkas. En minskning, relativt till det ökade patientantalet, af celler
och isoleringsrum skulle visserligen genom detta förslag inträda, men denna
olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens tanke mer än väl genom inrät¬
tande af nya öfvervakningssalar. Enligt förslaget^ skulle antalet celler och
isoleringsrum dock blifva icke obetydligt, uppgående till 34 på 230 pa¬
tienter, eller nära 15 procent af det beräknade patientantalet.
Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa
174
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå upp¬
värmning och belysning nu vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara för
eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma
sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna
förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt, enär inga verksamma
anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation nu förefunnes.
Med centraluppvärmningen skulle förbindas en kraftig ventilation, och den
elektriska belysningen skulle ej åstadkomma någon luftförsämring. Luftens
beskaffenhet kunde derför ej med de föreslagna anordningarna för upp¬
värmning och ventilation utgöra något hinder för vård af patienter till
det antal,. som utrymmet medgåfve, hvilket utrymme i det senaste förslaget
vore så rikligt tilltaget, att patientantalet borde kunna vid tillfälliga behof
icke obetydligt ökas.
Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för upp¬
värmning, ventilation och elektrisk belysning utan äfven för matlagning
och tvätt. Enär afloppsångan kunde användas för alla lokalers uppvärm¬
ning och beredning af varmt vatten till bad med flera andra behof, komme
kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del ersättas genom
besparing i de årliga driftkostnaderna.
Utvidgningen af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme
för . tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas i
våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri i
sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen borde
utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.
Då direktionen öfver Göteborgs hospital afstyrkt den af medicinal¬
styrelsen år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, hade medicinal¬
styrelsen ansett sig icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar central¬
uppvärmning och elektrisk belysning för en så liten anstalt som Göteborgs
nuvarande hospital, hvarför frågan „ om hospitalets utvidgning i tidsenlig
rigtning under tiden fatt hvila. År 1895 hade emellertid Riksdagens
revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet vid det
otillfredsställande sätt, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes, i
hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom otjenliga
tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande samt att de
vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste gifva anledning
till verklig tara för eldsvåda. Revisorerna hade derför ansett, att ett
nytt uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet påkalladt, samt att
genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas den afsevärda för¬
månen, att en önsklig tillökning af utrymmet inom hospitalet kunde ega
rum. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens förut vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
175
flera inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten af hospitalets ut¬
vidgning.
För den nu föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande af
öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbygg-
ningarna, utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna
och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande af matsalar
i källarevåningen under den blifvande sjette afdelningen, anordnande af
arbetsrum i de fyra vindsrum hvilka hittills föga eller icke begagnats,
åtskilliga ändringar uti byggnadens inredning, i synnerhet å öfvervaknings¬
afdelningarna, samt utvidgande af tvättinrättningen och anordnande af ny
bagerilokal. För centraluppvärmning och elektrisk belysning skulle dess¬
utom erfordras: nytt ångpannehus med nya ångpannor, nya värmekamrar
med dertill hörande ångrör och värmeelement, i väggarne murade kanaler
för tillförsel af frisk uppvärmd luft och afledande af skämd luft, en dyname-
maskin med ackumulatorsbatterier samt elektriska lampor med dithörande
ledningar m. m. Hela kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå
till 1 65,000 kronor.
För det nuvarande hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser
jemte nödigt utrymme för en tillfällig hårdare beläggning hade kostnaderna
beräknats till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig afsevärd,
finge erkännas vara helt obetydlig, om densamma fördelades på 55 nya
platser, då kostnaden för hvarje sjukplats blefve ej fullt 1,179 kronor,
under det att utgifterna för hvarje sjukplats vid de för några år sedan
nyuppförda hospitalen vid Lund och Upsala öfverstigit 5,000 kronor. Be¬
träffande drift- och underhållskostnaderna borde ej förbises, att dessa efter
vidtagandet af de föreslagna ändringarna blefve relativt billigare genom
kostnadernas fördelning på ett större antal patienter, under det att inga
flera läkare eller högre aflönade tjenare behöfde anställas, hvilket måste
medföra en minskad dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom
de nuvarande gamla tegelugnarnes ersättande med en tidsenlig ångvärme-
ledning hade beräknats uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde
af omkring 3,000 kronor.
På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält om ett
anslag af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar
vid och utvidgning af Göteborgs hospital.
Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet den 17 november
1896 i detta ärende till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande och dervid för¬
klarat, att de för hospitalets ändring och tillbyggnad upprättade ritnings-
och kostnadsförslag icke gifvit anledning till anmärkning från embetets
sida. Beträffande förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation
176
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
hade öfverintendentsembetet åberopat ett vid dess utlåtande fogadt, af
ingeniören W. Dahlgren afgifvet yttrande, innefattande allenast några
detaljanmärkningar mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anord¬
ningarna för införande af elektrisk belysning hade öfverintendentsembetet
anfört att, då specificeradt förslag i detta afseende icke blifvit uppgjordt,
något yttrande huruvida berörda anordningar kunde för den härför be¬
räknade kostnad af 20,000 kronor utföras, icke kunde af embetet afgifvas.
Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med yttrande i
anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, hade med skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 7 december 1896 öfverlemnat dels en af ingeniören A.
Estelle uppgjord specificerad kostnadsberäkning rörande den föreslagna
elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af ingeniören H. Theorell
och hofintendenten Kumlien afgifna yttranden, hvilkas innehåll medicinal¬
styrelsen åberopat. För egen del hade medicinalstyrelsen anfört, att de af
ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna till en del föranledts
genom missuppfattning af ritningarna, hvilka till undvikande af onödiga
kostnader icke blifvit i detalj utarbetade. Några af ingeniören Dahlgren
förordade anordningar skulle, i den mån de kunde utföras på grund af
lokala förhållanden och icke medförde utgifter utöfver de i kostnads-
förslaget beräknade, etter närmare pröfning tillämpas vid ifrågavarande
arbetes utförande. Medicinalstyrelsen hade tillika hemstält, det Kongl.
Maj:t täcktes medgifva, att vid utförande af centraluppvärmningen vid
hospitalet finge vidtagas de smärre förbättringar af det ursprungliga för¬
slaget. som kunde åvägabringas, utan att det begärda anslaget öfverskredes.
Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med
anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hade i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 11 december 1896 anmält, att embetet, som lemnade
utan anmärkning de genom styrelsens försorg upprättade specificerade
kostnadsberäkningarna till belysningsanordningar vid hospitalet, för sin del
funne, att, med afseende å hvad numera blifvit upplyst beträffande de
lör hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna, hinder icke
borde möta för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt, de af '
ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund för ifråga¬
varande arbetens utförande.
Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning af och
lörbättringar vid Göteborgs hospital syntes departementschefen, enligt hvad
denne vidare meddelar, bereda stora fördelar för en måttlig kostnad och
vara egnadt att i afsevärd mån minska den ännu alltjemt rådande bristen
på tillräckligt antal platser i lämpliga anstalter för sinnessjukes vård.
Departementschefen ansåge sig ock, efter hvad i ärendet förekommit, böra,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 177
under förutsättning att härför nödiga penningmedel anvisades, förorda de
ifrågasatta arbetenas utförande i hutvudsaklig öfverensstämmelse med detta
förslag. Hvad anginge utgifter för anordnande af värme- och ventilations-
inrättningar äfvensom elektrisk belysning samt för vidtagande af öfriga
åtgärder för hospitalsbyggnadernas försättande i tidsenligt skick utan sam¬
tidig utvidgning af anstalten förefunnes, enligt departementschefens åsigt,
ej något hinder för Kongl. Maj:t att, på sätt i liknande fall vid andra
hospital egt rum, anvisa de för dessa utgifters bestridande nödiga medel
från förslagsanslaget till hospitals underhåll. För utförande af den före¬
slagna tillbyggnaden kunde detta anslag deremot ej utan Riksdagens med¬
gifvande anlitas. Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t tillförene i
fråga om dylika byggnadsföretag af Riksdagen äskat särskilda anslag a
extra stat, hade departementschefen hemstält om aflåtande af ifrågavarande
proposition.
På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må för utvidgning af Göteborgs
hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i stats¬
rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari
1897 åberopade ritningar, anvisa på extra stat för år
1898 en summa af 64,865 kronor.
81:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,
att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för
flera föregående år egt rum, må för år 1898 på extra
stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd
åt Jerfsö sjukhus för spetelsk, under vilkor att Gefle-
borgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000
kronor och medgifver, att spetelske äfven från andra
län må vid sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet
sådant tillåter.
Ang. anslag
till Jerfsö
sjukhus för
spetelske.
[75.]
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft
23
178
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Diverse anslag.
för sierska 8^:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-
fornZift* ställer utskottet, .
sällskapet.
[76.] att Riksdagen, i likhet med hvad för flera före¬
gående år egt rum, må jemväl för år 1898 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska forn-
skriftsällskapet.
tui1^beredande . 83:a Likaledes på grund derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställ-
af religions- ning hemställer utskottet,
vård åt
svenske sjö¬
män m. jl.
1 hamnar a runa, mä till beredande af religionsvärd ät svenske sjö¬
män in. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag
för år 1898 af 10,000 kronor.
att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt
[77.]
}ör eT/ör" . 84:0- Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Majrts derom
rwfllnwd ^°rda fra™ställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tvä
ZZlnZö- kontraktsadjunkter inom Vester bottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf
sanda fff 4,000 kronor att utgå under 1897, dels till resekostnadsersättning åt dessa
församlingar, kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under 1897,
[78.] ttels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, för¬
trogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under
år 1897, samt åt Kongl. Maj:t öfverlemnat att meddela de närmare be¬
stämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens användande, har Kongl.
Maj:t, som den 29 maj 1896 i ofvannämnda afseenden meddelat närmare
bestämmelser, nu föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen
anvisa för år 1898: af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af
anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 500 kronor samt af det till
stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.
Utskottet hemställer,
att . Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
179
85:o. Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet, museet.
[79.]
att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1891—1897 egt rum, må på extra stat för år
1898 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till
styrelsens för nordiska museet förfogande för att en¬
ligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.
86:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd, på de
vilkor Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven )krif, för
under år 1898 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenskalandsmål"•m-
landsmålen och svenskt folklif», på extra stat för samma ar anvisa ett [80.]
belopp af 5,000 kronor.
Med afseende härå har departementschefen till statsrådsprotokollet
erinrat, att, sedan Kongl. Maj:t vid fördelning af anslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande för hvardera af åren 1880—1883
tilldelat dåvarande docenten vid universitetet i Upsala J. A. Lundell ett
belopp af 700 kronor för utgifvandet af tidskriften »Nya bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif», hade 1883 ars
Riksdag, på derom inom densamma väckt förslag, stält till Kongl. Maj:ts
förfogande under år 1884 ett extra anslag af 3,150 kronor att pa de
vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande under sistnämnda år af omförmälda tidskrift. Med bifall
till Kongl. Maj:ts framställningar hade Riksdagen sedermera år efter år
förnyat detta anslag, som sålunda jemväl för innevarande år utginge.
De vilkor, som genom särskilda Kongl. Maj:ts beslut fastst älta för de
årliga understödens utgående, hade hufvudsakligen galt tidskriftens omfång,
som till en början förklarats skola utgöra minst 30 ark för året, men
sedermera, på ansökning af docenten Lundell, bestämts till minst 25 ark
årligen.
För nästkommande år hade, enligt hvad departementschefen anmält,
nuvarande e. o. professorn Lundell, såsom hufvudredaktör för berörda tid¬
skrift, anhållit om nämnda anslags höjande till 5,000 kronor; och hade
Lundell till stöd för sin härutinnan framstälda begäran anfört: I tid¬
skriften hade allt sedan dess början — år 1878 — offentliggjorts en be¬
tydande mängd afhandlingar och samlingar, egnade att vidga och fördjupa
kännedomen om svenska landsmål och svenskt folklif under ett kulturskede,
som nu hölle på att gå till ända. Tidskriften intoge genom vetenskaplig
180
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hållning och mångsidig behandling af det rika ämnet en af de främsta
platserna bland likartade publikationer inom och utom Europa. Att på¬
peka detta faktum kunde ingalunda anses opassande, då förtjensten deraf
mindre vore att tillskrifva redaktionen än den vetenskapliga anda och det
fosterländska intresse, som våra högskolor och dem närstående kretsar hyste
och fostrade.
Det hade emellertid hos redaktionen väckt allvarliga bekymmer,
att för uppteckning, undersökning och publikation af folkets tungomål
och gamla minnen under de förflutna åren i allt fall så litet blifvit
gjordt af hvad som bort göras och kunnat göras, om rikare penning¬
resurser för ändamalet statt till buds. En utvecklad folkundervisning,
lättade kommunikationer, tidningars spridning till alla folklager, ut¬
bredda andliga rörelser hade verkat derhän, att den gamla odling —
till sin egentliga kärna stammande från länge sedan svunna tider, från
forntid och medeltid — som under århundraden gått i muntligt arf
från slägte till slägte i folkmål, i visor och lekar, i melodier, i sagor
och sägner, i tro och sed, höllo på att dö ut. Härigenom skulle gå
förlorad en guldgrufva för historiska forskningar rörande det svenska
folkets inre lif under årtusenden och en skatt, hvaraf mycket, ompreg-
ladt i nyare form, skulle kunnat blifva af stort värde äfven för fram¬
tidens nationella lif. De senaste årens forskningar intygade enstämmigt,
att den, som ännu ville höra verkliga bygdemål och ur granskningen af
de folkliga munarternas rika skiftningar söka ledning till att förstå språk¬
historiens, spraklifvets problem, och den, som ville följa folktraditionema
i deras olika uppenbarelser, han måste i de flesta landskap hålla sig ute¬
slutande till den generation, som inom tjugu år skulle hvila i grafven.
h ramtiden skulle anklaga oss för, att vi icke bergade folkets i minnet för¬
varade fornarf med lika stor ifver, som vi samlade och förvarade alstren
af dess materiella kultur i museer eller vittnesbörden om andra sidor af
dess tillvaro i arkiv och bibliotek. Visserligen kunde till ursäkt härför
anföras, att den stora allmänhetens offervillighet lättare fäste sig vid sam-
lingar,. som, för att till sitt värde uppskattas, blott behöfde vädja till
åskådningen, medan folkmål och traditioner, för att till sin betydelse kunna
rätt fattas, förutsatte allvarliga studier eller en djupare kärlek till ämnet.
Emellertid vore för närvarande antalet personer, som ville och kunde
arbeta för uppteckning af folkmål och för insamling af traditioner, så stort,
och deras anspråk på materiel ersättning för ett arbete, som för dem ofta
vore en hjertesak, så små, att det måste anses som en högst betänklig sak
att stanna vid hvad som åtgjorts och vidare kunde åtgöras med hittills
tillgängliga medel. Redaktionen hade för närvarande i sin ego — delvis se¬
dan tiotal af ar värdefulla bidrag, tillräckliga att fylla omkring tio
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
181
årgångar af det omfång, som med nu utgående statsanslag kunde utgifvas.
Men för tidskriftens medarbetare innebure det föga uppmuntran till fort¬
satt verksamhet, om de nödgades vänta i många år, innan de finge se
frukterna af sina mödor i tryck. Redaktionen maste ock tveka att antaga
nya medarbetare, när utsigt icke funnes till publikation af deras samlingar
inom öfverskådlig tid. Att blott hafva materiel i handskrift för arkiv och
bibliotek förefölle flertalet föga lockande, helst arfvodet i allt fall vore
ringa, hittills i regeln 20 kronor för tryckark — föga mer än ett försvar¬
ligt renskrifvarearfvode. Många för dylikt arbete väl qvalificerade per¬
soner vore icke i sådana ekonomiska omständigheter, att de kunde arbeta
utan en aflöning, som gåfve dem åtminstone det nödvändigaste för uppehället.
Det vore ett tvingande behof att under de närmaste åren få till stånd
och genomföra en systematisk undersökning af våra folkmåls grammatik,
härad för härad ock socken för socken. Studiet af nordiska språk drefves
vid våra högskolor med en ifver, som gjorde det lätt att när som helst
värfva en stab af skickliga och nitiska forskare. En undersökning af
Uplands folkmål hade under sommaren 1896 börjats med penningunder¬
stöd från enskilde; och undersökningar efter samma plan borde, om medel
dertill vore att tillgå, ofördröjligen anordnas i alla landskap.
Under dylika förhållanden hade redaktionen ansett det för sin pligt
att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af ökade penning¬
medel för den tidskrift, som vore den naturliga medelpunkten för dylika
arbeten, i syfte att dels ett större arkantal årligen måtte kunna publiceras,
dels något rikligare ersättning måtte kunna i vissa fall bjudas medarbetare.
Med ökadt omfång för tidskriften följde naturligen, att äfven redaktions-
arfvodet för manuskriptrevision, korrekturläsning och korrespondens —
måste ökas. Äfven ett redaktionsarfvode af 1,000 kronor för 40 tryckark
innebure visserligen icke verklig godtgörelse för det arbete en publikation
af ifrågavarande beskaffenhet kräfde; men full ersättning hade ej heller
förut varit afsedd. En höjning i sagda arfvode vore så mycket nödvän¬
digare, som extra biträde för den tidsödande och synnerligen svåra kor¬
rekturläsningen torde blifva nödvändigt.
Under förutsättning att tidskriftens årliga omfång höjdes från minst
25 till minst 40 tryckark, beräknade redaktionen, med stöd af hittills
vunnen erfarenhet, tidskriftens årliga utgifter till följande belopp:
för sättning, tryck och papper ................................... kronor 4,000: ■
» nya typer.................................................................... * 20:
till författarearfvoden, efter 24—25 kronor för tryckark » 980: —
» redaktionsarfvode ................................................... s> 1,000:
Summa kronor 6,000
182
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Då inkomsten för sålda exemplar kunde beräknas uppgå till 1,000
kronor, erfordrades alltså ett tillskott af 5,000 kronor; och vågade redak¬
tionen hemställa, att detta belopp måtte genom statens mellankomst för
ifrågavarande tidskrifts utgifvande under nästkommande år tillförsäkras
redaktionen.
Vid ansökningen funnes fogad en förteckning öfver hos redaktionen
inneliggande manuskript, som godkänts till intagande i tidskriften, och
utvisade förteckningen, att manuskripten uppskattats sammanlagdt lemna
omkring 265 tryckark.
Då de skäl, som af e. o. professor Lundell sålunda anförts för under¬
stöd med förhöjdt belopp till ifrågavarande tidskrift, syntes departements¬
chefen synnerligen behjertansvärda, har han tillstyrkt, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen göra den framställning, som ofvan meddelats.
Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning har herr C. E.
Ljungberg uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 37) yrkat,
att det för utgifvande af nämnda tidskrift nu utgående anslag af 3,150
kronor måtte bibehållas, och att större omfång för tidskriften icke måtte
fordras än 20 ark.
Beträffande de skäl, som till stöd för detta yrkande anförts, tillåter
sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.
Med afseende å ifrågavarande tidskrifts betydelse för kännedomen om
vårt lands språk, folklif och kultur, en betydelse som äfven utom Sverige
blifvit af framstående vetenskapsmän erkänd, har denna tidskrift ansetts
vara förtjent af understöd från statens sida. Af den redogörelse, som i
statsrådsprotokollet meddelats, framgår emellertid, att det anslag, som hittills
utgått såsom understöd till utgifvande af tidskriften, icke är tillräckligt
för att densamma skall kunna i önskvärd omfattning verka för sin upp¬
gift. Den förhöjning i anslaget, som med afseende härå synes böra be¬
viljas, torde dock lämpligen kunna begränsas till 500 kronor. Genom det
sålunda förhöjda anslaget bör enligt utskottets mening tillfälle beredas att
i tidskriften intaga de bidrag till densamma, som äro af verkligt värde
och betydelse.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning och utan afseende å herr Ljung¬
bergs ofvannämnda yrkande, må för år 1898 anvisa ett
extra anslag af 3,650 kronor, att på de vilkor, Kongl.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
183
Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande äfven under år 1898 af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif».
87:o.
utskottet,
På grund af Kongl. Makts derom framstälda förslag hemställer Än3- anslag
& ° J till tidskriften
»Nordiskt
att Riksdagen må, till understöd för fortsatt ut- medicinskt
gifvande af tidskriften >Nordiskt medicinskt arkiv», jemväl “j" “”l"
för år 1898 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000 L '-I
kronor.
88:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän- Ang. anslag
visning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 229—230TfAclta’mathe-
anfördt, får utskottet hemställa, manat».
[S2-]
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1896
och 1897 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften »Acta mathematica», på extra stat för år
1898 anvisa 3,000 kronor.
89:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på de Ang. anslag
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 14 januari 1897
angifna. vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläs- för arbets-
ningskurser för arbetsklassen, bevilja ett extra anslag af 35,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom Riksdagen för år I-öö.J
1885 stält till Kongl. Maj:ts förfogande under vissa vilkor ett extra anslag
af 15,000 kronor, att användas till understöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen. År efter år
hade sedermera anslag för nämnda ändamål af Kongl. Maj:t äskats och af
Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren 1895 och 1896 hade an-
slagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor. För år 1897 hade beviljats ett
extra anslag af 30,000 kronor, att användas till understöd åt sådana an¬
stalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
icke finge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
184
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna under¬
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisnings¬
materiel ;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.
Ansökningar om understöd från berörda, för år 1897 anvisade anslag
å 30,000 kronor hade, enligt hvad departementschefen medelat, inkommit
från 47 särskilda anstalter eller föreningar, deribland 14, hvilka icke förut
åtnjutit understöd för ifrågavarande ändamål. De af alla dessa anstalter
och föreningar begärda understödsbelopp uppginge till sammanlagdt 34,620
kronor, hvadan åtskilliga af de sökande ej kunde få hela de begärda be¬
loppen. Enär det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana
föreläsningskurser, hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till
30,000 kronor förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräck¬
ligt, och då anledning icke förekomme till antagande, att detta intresse
skulle under den närmaste framtiden minskas, ansåge departementschefen
ett något ökadt anslag för år 1898 vara af behofvet påkalladt.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning, må för år 1898 bevilja ett extra
anslag af 35,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna
vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller för¬
eningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.
Ang. anslag
till understöd
åt vissa en¬
skilda läro¬
verk.
90:o. Uti två lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 18 i
Första Kammaren, väckt af herr grefve Fredrik Wachtmeister, och motio¬
nen n:o 63 i Andra Kammaren, väckt af herr grefve Hugo Hamilton, har
föreslagits, att Riksdagen måtte å extra stat under åttonde hufvudtiteln
för år 1898 till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af etthundra¬
tusen kronor, att med minst femtontusen kronor åt hvartdera tilldelas
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
185
sådana för blott manlig eller för manlig och qvinlig ungdom redan nu
befintliga, väl vitsordade privata läroverk, som afse att bereda till mogen¬
hetsexamen och som i fråga om organisation och arbetssätt varit och äro
afsedda att tillämpa och pröfva nya former och metoder, och i öfrigt på
de vilkor i fråga om afgifter, inspektion, redogörelser och annat, som Kongl.
Maj:t kunde finna lämpliga; med iakttagande af,
dels att anslag måtte beviljas blott åt läroverk, hvilka redan 1898 med¬
delade undervisning åtminstone till och med det allmänna kunskapsmått, som
i statsläroverkens fem lägre klasser inhemtades,
dels att anslaget till ännu ej fullständiga läroverk skulle utgå med
ett mot antalet klasser svarande mindre belopp,
dels slutligen att för år 1898 till dylika läroverk af Kongl. Maj:t.
redan beviljade understöd från reservationerna under åttonde hufvudtiteln
i stället skulle utgå från nu ifrågavarande anslag.
Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört, bland annat,
följande.
Från rent pedagogisk synpunkt måste enskilda högre läroanstalter
utan tvifvel anses utgöra en väsentlig och vigtig länk i landets undervis¬
ningsväsen. Sedan de allmänna läroverken vunnit den fasta och lik¬
formiga organisation, hvilken för dem såsom statsinstitution vore naturlig,
läte de sig ej utan olägenheter i vidsträcktare mån använda som försöks¬
anstalter, der nya arbetsplaner och lärometoder kunde till sitt praktiska
värde pröfvas. För sådana försök fordrades beqvämare yttre former, än
som lämpligen kunde medgifvas de offentliga läroverken, äfvensom större
frihet i valet af lärarepersonal, än som vore förenlig med offentlig an¬
ställning. De rön, som i enskilda anstalter gjordes, kunde sedan komma
de allmänna läroverken till godo och vore för dem lika värdefulla, vare
sig de försökta nyheterna befunnes icke kunna bestå profvet och derför
måste afvisas ur den pedagogiska diskussionen eller de visade sig förtjenta
af vidare tillämpning äfven i statens skolor. I hvilket fall som helst spa¬
rades för staten hvad man kallar »lärpenningar», och dess myndigheter
sparades mycket bryderi. Det syntes alltså, enligt motionärernas mening,
med hänsyn till den pedagogiska vinst, de enskilda läroanstalterna kunde
bringa samhället — en vinst, som blifvit ganska allmänt erkänd äfven al
de allmänna läroverkens målsmän — vara skäligt, att dessa anstalter un¬
derstöddes af staten. Och tydligt vore, att den pedagogiska vinsten blefve
relativt liten, om de enskilda skolorna arbetade under mindre fördelaktiga
ekonomiska förhållanden eller deras existens vore alltför kortvarig.
Med erinran att 1890 års Riksdag på förslag af Kongl. Maj:t och i
följd af enskild motion medgifvit, att af reservationerna å anslagen till
Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 24
186
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
de allmänna läroverken finge användas högst 20,000 kronor årligen till
understöd åt enskilda läroverk, som förberedde till mogenhetsexamen,
hafva motionärerna vidare anfört, att denna summa icke visat sig vara
tillräcklig för att medgifva understöd till önskvärdt belopp ens åt de
anstalter, som då närmast torde hafva åsyftats, ännu mindre tillräcklig att
på lämpligt sätt bidraga till uppehållande af jemväl andra likartade läro¬
verk, hvilka senare uppstått och hvilkas bestånd det. på angifna grunder
kunde ligga i statens intresse att trygga, hvarförutom anslagets utgående
från reservationer gjorde detsammas fortvaro alltför osäker.
Till uppnåendet af det angifna syftet — att vinna nödig erfarenhet
inom vårt land rörande föreslagna nya organisationsreformer och arbets¬
metoder — och för att Riksdag och regering i en dylik på våra för¬
hållanden tillämplig erfarenhet måtte finna behöflig ledning vid en even¬
tuel framtida ombildning af de allmänna läroverken, hade motionärerna
föreslagit, att Riksdagen till understöd åt privatläroverk beviljade en summa
af 100,000 kronor. Då härifrån droges de 20,000 kronor, som nu utginge
för samma ändamål, skulle i nytt anslag kräfvas 80,000 kronor.
Slutligen hafva motionärerna åberopat åtskilliga enskilda läroverks
erfarenhet om att, så vida terminsafgifterna skulle sättas till sådana belopp,
att skolan kunde påräkna lämpligt lärjungeantal, ett statstillskott å 1 5,000
kronor för hvarje fullständigt läroverk vore nödvändigt för att de en¬
skilda läroanstalterna skulle kunna i fråga om lärohus och materiel möta
billiga anspråk samt i afseende på lärarelöner bringas till något större
likställighet med de allmänna läroverken, så att de i konkurrensen om
lärare ej vore underkastade alltför täta ombyten.
I likhet med hvad särskilda utskottet vid 1890 års riksdag anfört i
anledning af då väckta förslag om användande af visst belopp af reser¬
vationerna å anslagen till de allmänna läroverken såsom understöd åt en¬
skilda läroverk, anser statsutskottet önskvärdt, att enskilda skolor finnas,
vid hvilka nya anordningar med afseende på undervisningen pröfvas, samt
att det följaktligen bör ligga i statens intresse att, der så behöfves, under¬
stödja de enskilda skolor, som gjort sig deraf förtjenta. Ej heller vill
utskottet förneka, att de medel, som för närvarande äro för sådant ända¬
mål tillgängliga, måhända äro väl knappa. Vid ifrågavarande understöds
utdelande måste dock, enligt utskottets förmenande, afseende fästas såväl
a betydelsen af de vid berörda skolor införda nya anordningar som ock
å den verksamhet i öfrigt, dessa skolor utöfva. Då emellertid med nu
föreliggande motioner afses, att enskildt läroverk endast på grund af det
förhållande, att det tillämpar och pröfvar nya former och metoder, skulle
Statsutskottets- Utlåtande N:o 9.
187
vara berättigad! att komma i åtnjutande af statsbidrag, men utskottet, på
grund af hvad nyss anförts, anser angeläget, att, derest särskilt anslag
till understödjande af enskilda läroverk beviljas, vilkoren för åtnjutande
af understöd från anslaget närmare bestämmas, än hvad motionärerna
ifrågasatt, har utskottet funnit sig icke kunna förorda bifall till omför-
mälda förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att herrar grefve Wachtmeisters och grefve Hamil-
tons förevarande motioner icke må af Riksdagen bi¬
fallas.
91:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang.
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 232 och 233d 1/iXtttlTr
blifvit i ämnet meddeladt, hemställer utskottet, ' huslis ek°-
norm.
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande f^4.]
år egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa ett
belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till under¬
stöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum
för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för ut¬
bildande af lärarinnor i huslig ekonomi.
92:o. Vidare får utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställ-,£*££1-
ning, hemställa, niellering»-
arbeten m. m.
att Riksdagen må på extra stat för år 1898 be- [35.]
vilja, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i
norra Sverige 9,000 kronor, till underhåll och tillsyn af
vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor samt
för fortsatt sammanställning och bearbetande af anteck¬
ningar öfver de vid dessa stationer registrerade vatten¬
höjder 1,000 kronor, eller tillhopa 12,500 kronor.
utgifning och "™lag
93:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för .....u — m ulgifning
snridnina af nykterhetsskrifter på extra stat för ar 1898 anvisa 1,000och spridning
kronor. . r skrifter.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschelen — under
[80.]
188
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
erinran att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom framstälda för¬
slag, på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896 och 1897 be¬
viljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas
till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter — anmält, att nämnda sällskaps styrelse i skrifvelse
den 30 september 1896 anhållit om utverkande hos Riksdagen af anslag
för sagda ändamål till enahanda belopp för år 1898 samt dervid åberopat
hvad styrelsen i skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet
af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande af den verk¬
samhet, som enligt sällskapets stadgar ålåge detsamma.
I sammanhang härmed har utskottet haft att behandla en af herr
O. G. Eklund i Stockholm m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 102), deri yrkats, att Riksdagen måtte för år 1898 å extra stat be¬
vilja ett anslag af 25,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande
för utgifvande — genom en af Kongl. Maj:t utsedd kommission, deri olika
nykterhetssällskap blefve representerade — af sådana skrifter, som afsåge
att utbreda kännedom om rusdryckernas verkan på människokroppens
organism och särskildt de vådliga följderna i så väl sedligt som ekonomiskt
hänseende af dessa dryckers missbruk.
Rörande de skal, som motionärerna till stöd härför åberopat, tillåter
sig utskottet att hänvisa till motionen.
Då enligt utskottets mening det anslag å 4,000 kronor, som under de
senaste åren utgått för utgifning och spridning genom svenska nykterhets¬
sällskapets försorg af nykterhetsskrifter, är för detta ändamål fullt till¬
räckligt och då utskottet icke har anledning betvifla, att nämnda sällskap
på ett fullt tillfredsställande sätt fullgör det värf, det i sådant afseende
åtagit sig, anser sig utskottet icke böra tillstyrka någon förändring vare
sig i anslagets belopp eller beträffande sättet för dess användning.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag
och med afslag å den af herr Eklund m. fl. i ämnet
väckta motion, må på extra stat för år 1898 anvisa ett
anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för
utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
189
94:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Angitö^r'
under hänvisning till hvad å sid. 234 och 235 i statsrådsprotokollet blifvit räddnmgs-
i ämnet anfördt, hemställer utskottet, drinkare vid
Sans-sond
att Riksdagen må på extra stat jemväl för år invi* uP™la-
1898 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till L87.J
understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-
souci invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t
pröfvas lämpliga.
95:o. Vidare och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid.
235 och 236) finnes anfördt får utskottet med anledning af Kongl. Maj:tsforskningar ;
derom gjorda framställning hemställa, vatikanska
rss I
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande L
år egt rum, må såsom understöd för försatt anställande
af historiska forskningar rörande Sverige uti vatikanska
arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1898 ett an¬
slag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den per¬
son, åt hvilken utförandet af berörda forskningar upp¬
drages, skall vara skyldig ej mindre att arbeta i vati¬
kanska arkivet hela den tid af det med hösten 1897
börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och
använda den återstående tiden till arbeten, som stå i
sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven
att efter ifrågavarande arbetsårs slut afgifva redogörelse
för det gångna årets arbeten och plan för det följande
arbetsårets, äfvensom till riksarkivet öfverlemna de af-
skrifter och anteckningar, som af honom gjorts under
det arbetsår, för hvilket anslaget är afsedt att användas.
96:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till yttre restaurering A"fy™‘larl
af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med det i statsradsproto- staurering af
kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna ritnings-
förslag, på extra stat bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf anvisa fggj
för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor.
Departementschefen har med afseende å denna fråga till statsråds¬
protokollet anmält, att domkapitlet i Visby i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 29 augusti 1894 fäst uppmärksamhet å de åtgärder, som medelst an¬
slag af Visby stads- och landsförsamlingar samt bidrag till domkyrko-
190
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
fonden och enskilda personer under senare tider vidtagits till iståndsät-
tande af Visby domkyrkas inre, hvarför de sammanlagda kostnaderna ut¬
gjort omkring 62,000 kronor, af hvilket belopp församlingarna bidragit
med öfver 32,000 kr., domkyrkofonden med omkring 20,000 kronor och
enskilde med omkring 10,000 kronor. Genom denna församlingarnas och
enskildes offervillighet hade kyrkans inre nu kommit i bjert motsats till
hennes yttre. Domkapitlet hade nu i sin ofvanberörda skrifvelse fram¬
hållit önskvärdheten af, att jemväl det yttre af kyrkan blefve försatt uti
ett densamma värdigare och kyrkans ursprungliga gestalt mera motsva¬
rande skick än nu vore fallet. Dervid hade domkapitlet anfört, att Visby
domkyrka, trots tidens härjningar och de förändringar, hon under århun¬
dradens lopp genom de efter de många eldsvådorna företagna reparationerna
undergått, dock i arkitektoniskt hänseende hörde till det i sitt slag mest
betydande vårt fosterland egde och syntes kunna betecknas såsom det
pa fornminnen rika Gotlands förnämsta minnesmärke af kyrklig medel-
tidskonst. Med bifogande af ett utaf arkitekten A. H. Hägg upprättadt
ritningsförslag till restaurering af kyrkans flesta väsentliga yttre partier
hade domkapitlet anhållit, ej mindre att Kongl. Maj:t måtte stadfästa be¬
rörda ritningar till väsentlig efterföljd i den mån medel kunde beredas
till arbetets utförande, än äfven att, enär domkyrkofondens tillgångar voro
fullkomligt uttömda, samt församlingarnas förmåga att göra uppoffringar
för kyrkans restaurering redan till det allra yttersta tagits i anspråk, på
att något bidrag från dem till det nu tilltänkta arbetet ej kunde påräkna?,
K°ngl-o Maj:t. täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande för
ändamålet af ett anslag å 100,000 kronor.
öfv erin t en dent sembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt,
hade till fullo delat domkapitlets åsigt om angelägenheten deraf, att den
ifrågavarande, i alla hänseenden märkliga och värdefulla kyrkobyggnaden
blefve jemväl till sitt yttre på ett densamma värdigt sätt iståndsatt. 1
fråga om sättet för restaureringens genomförande hade öfverintendents-
embetet såsom sin åsigt uttalat, att dervid borde hufvudsakligen iakttagas:
att restaureringen icke inskränktes till företrädesvis vissa partier af
kyrkan, utan komme att gälla byggnadens yttre i dess helhet, dervid i
främsta rummet angeläget vore, att kyrkan försattes i ett skick, som åt
framtiden bevarade alla dess delar af verkligt värde, från hvilken tid
de än härledde sig;
att, der mera genomgripande förändringar visade sig nödvändiga,
såsom i de fall, der antingen för stilen uppenbart störande tillägg må¬
ste borttagas och ersättas med stilenliga anordningar eller ock åt sådana
partier, som under senare tider undergått omgestaltningar, det ursprung-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
191
liga utseendet funnes kunna återgifvas mer eller mindre fullständigt,
sådant det genom qvarstående delar tydligen visade sig hafva varit eller
blott antyddes, det vore af fördel att undvika onödig utstyrsel med ome-
ringar och dylikt, hvartill inga befintliga rester gåfve anledning; samt
att enkelhet borde göra sig gällande i de nya tilläggen, hvilka an¬
språkslöst men i väl afvägda former borde ansluta sig till den gamla
byggnaden.
Utgående från förutsättningen, att restaureringsplanen borde upp¬
göras med hänsyn till ofvan angifna hufvud grund er, hade öfverintendents-
embetet emot det af domkapitlet öfverlemnade förslaget, hvilket för öf-
rigt, såsom jemväl dess upphofsman framhållit, varit att betrakta allenast
såsom ett utkast, framstält åtskilliga anmärkningar ur så väl praktiska som
estetiska synpunkter. Vid detta förhållande, och då öfverintendentsembetet
tillika inhemtat, att, vid förslagets uppgörande fullständiga uppmätningar
öfver kyrkan icke varit för ritningsförfattaren tillgängliga, hade embete*,
då ärendet icke borde företagas till slutlig pröfning förr än de nog¬
grannaste undersökningar och uppmätningar på platsen i alla delar egt
ruin, låtit sätta ritningsförfattaren i tillfälle att närmare studera och ut¬
arbeta sitt förslag. Sedan domkapitlet härefter med skrifvelse den 2 april
1896 till embetet öfverlemnat af arkitekten Hägg uppgjorda, omarbetade
och fullständigade alternativa förslag till domkyrkans restaurering, hade
öfverintendentsembetet den 19 derpåföljande maj till Kongl. Maj:t afgifvit
utlåtande i ärendet.
De förenämnda förslagen, af hvilka det ena funnes närmare utmärkt
å de med n:o 2, 6 och 4 betecknade ritningarna och det andra å rit-
ningsbladen n:o 5, 6 och 7, afveke från hvarandra hufvudsakligen i af¬
seende å anordningarna af taket å stora kapellet äfvensom af tornens af¬
silning, sålunda nemligen, att enligt förstnämnda alternativ kapellet skulle
förses med tre gaflar samt täckas af tre i söder och norr sig sträckande
tak och de å kyrkans torn nu betintliga hufvar eller lanterniner bibe¬
hållas i oförändradt skick, medan med tillämpning af det å ritningarna
n:o ö, 6 och 7 angifna alternativförslag kapellet komine att täckas med
ett i öster och vester sig sträckande så kalladt kroppåstak, hvarjemte å
samma förslag de gamla tornhufvarne ersatts med till kyrkans stil i öfrigt
sig anslutande spiror.
Uti sin förberörda skrifvelse till öfverintendentsembetet af den 2 april
1896 hade domkapitlet, med bifogande jemväl af alternativa kostnadsförslag
till kyrkans restaurering enligt de nu föreliggande båda förslagen, slutande,
det som afsåge tillämpning af ritningarna n:o 2, 3 och 4, å 100,000 kro¬
nor och det andra å 130,000 kronor, anfört, att domkapitlet ansåge tornen
192
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
höra, för att, genom nedbringande af kostnaden till minsta möjliga be¬
lopp, öka utsigterna till restaureringens snara genomförande, i hufvudsak
restaureras enligt det förra alternativet, men att deremot vid kapellets
iståndsättande det andra alternativet borde följas.
I sitt ofvanberörda utlåtande har öfverintendentsembetet ansett sig
kunna såsom allmänt omdöme om det föreliggande förslaget, sådant det
funnes framstäldt å ritningarna n:is 2, 3 och 4, uttala, att detsamma på
ett särdeles tillfredsställande sätt motsvarade de anspråk på stilenlighet
samt omsorg om befintliga värdefulla partiers bevarande, som embetet an¬
sett böra ställas på en antaglig plan till restaurering af Visby domkyrkas
yttre. Vidare hade embetet förklarat sig ej hafva något att erinra mot,
att de befintliga tornhufvarne tills vidare bibehölles och underhölles, samt
i afseende å kapellets restaurering ansett det välbetänkt, att med upp¬
görande af definitiv ritning till ny takanordning å denna del af kyrkan
finge anstå.
I sistnämnda hänseende förestälde sig nemligen embetet, att vid en
kommande rifning af den nu befintliga stora gafveln komme att visa sig
spår efter den ursprungliga takanordningen å kapellet; varande i detta
sammanhang af embetet såsom dess åsigt uttaladt, att ett i öster och vester
sig sträckande tak icke allenast varit det sannolikt ursprungligaste, utan
äfven vid restaureringen skulle blifva den i öfrigt tjenligaste anordningen*
Beträffande slutligen den för restaureringsarbetets utförande beräk¬
nade kostnad, hade embetet vid verkstäld granskning af det till ritnin¬
garna n:is 2, 3 och 4 hörande kostnadsförslag icke funnit anledning till
annan anmärkning, än att det till oförutsedda utgifter upptagna belopp,
898 kronor, syntes embetet mycket för långt beräknadt, samt att till detta
ändamål borde, enligt embetets mening, anslås jemväl det belopp, 3,204
kronor, som, derest å kapellet komme att utföras ett i öster och vester
gående tak, blefve besparadt genom uteslutande af de uti förevarande för¬
slag upptagna tre gaflarne.
Under åberopande af hvad embetet sålunda anfört och med anmä¬
lan, att embetet emot det föreliggande hufvud fors! aget icke i öfrigt hade
något annat att erinra, än att åt öfre delen af korets gafvel syntes böra
gifvas den form, som å tilläggsbladet n:o 11 vore äf ritningsförfattaren
antydt, hade embetet, jemte hemställan om bifall till domkapitlets fram¬
ställning om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande af de
till förevarande restaureringsarbetes utförande erforderliga medel, till stad¬
fästelse förordat det å ritningarna nås 2, 3 och 4 framstälda förslag med
nyss angifna ändring beträffande korets gafvel samt med undantag från
fastställelse af förslaget till takanordning å stora kapellet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
193
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, hvilken jemväl lemnats
tillfälle att yttra sig i ärendet, hade anmält, att akademien biträdde de af
öfverintendentsembetet gjorda uttalanden, särskildt hvad beträffade torn-
hufvarne och taket på kapellet.
I särskild ingifven promemoria hade sedermera ritningsförfattaren,
arkitekten Hägg, jemväl uttalat sig för de nuvarande tornhufvarnes bi¬
behållande och såsom skäl derför anfört, att, äfven om anbringandet af
götiska tornspiror, såsom å ritningsbladen 5, 6 och 7 angifvits, vore mera
öfverensstämmande med kyrkans arkitektur, särskildt de två östra torn-
hufvarne eller lanterninerna vore förträffliga exempel på sin tids arkitek¬
tur, ja, sannolikt de mest prydliga i sitt slag, som funnes i norden.
För egen del har departementschefen uttalat, att af hvad i ärendet före¬
kommit syntes framgå, att frågan om yttre restaurering af Visby domkyrka
vore i hög grad behjertansvärd. Under alla tider hade staten ansett så-
såsom sin skyldighet att lemna bidrag för bevarandet i värdigt skick af
landets domkyrkor. Exempel härå hade särskildt under de senaste åren
gifvits genom det storartade sätt, hvarpå staten tillgodosett domkyrkorna
i Upsala och Skara. Då inre restaurering af Visby domkyrka, såsom ofvan
angifvits, med betydande kostnad utförts genom Visby stads- och lands¬
församlingars samt enskildes offervillighet utan anlitande af statsmedel,
funnes jemväl häri ett talande skäl för att staten borde påtaga sig kost¬
naderna till beräknadt belopp för kyrkans yttre restaurering. Slutligen
har departementschefen i sin hemställan om aflåtande af förevarande pro¬
position förordat, att domkyrkan måtte restaureras hufvudsakligen i enlig¬
het med ritningsförslagen 2, 3 och 4.
På de skäl, som af departementschefen blifvit anförda, anser sig ut¬
skottet böra tillstyrka, att det för ifrågavarande ändamål begärda anslaget
af Riksdagen beviljas; dock bör, enligt utskottets mening, dervid fästas det
vilkor, att restaureringsarbetet varder på det föreslagna sättet utfördt utan
att ytterligare bidrag af statsverket påkallas. Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må till yttre restaurering af Visby
domkyrka, hufvudsakligen i eldighet med de i statsråds¬
protokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897
omförmälda ritningsförslagen n:is 2, 3 och 4, bevilja ett an¬
slag af 100,000 kronor och deraf anvisa för år 1898 ett
belopp af 50,000 kronor, dock under vilkor att restau-
reringsarbetet varder på angifvet sätt utfördt utan att
ytterligare bidrag af statsverket påkallas.
Bih. till Itilisd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 1 Höft.
25
194
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Arestaurering1 97:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till restaurering af mål-
af målningaritiingar i Strengnäs domkyrka, bevilja ett anslag af 27,000 kronor samt
fiZlyrkl deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 13,500 kronor.
roQ-i Föredragande departementschefen har beträffande detta ärende till
d statsrådsprotokollet meddelat, att genom kongl. bref den 19 mars 1888
faststälts ritningar till restaurering af domkyrkan i Strengnäs, afseende
såväl kyrkans yttre som vissa förändringar i dess inre, samt medgifvit,
att ifrågavarande restaureringsarbeten finge utföras i den mån kyrkans till¬
gångar det tilläte.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade sedermera domkapitlet i Strengnäs
anfört, att domkapitlet, som efter ritningarnas fastställande tid efter annan
förehaft den vigtiga frågan om domkyrkans försättande i ett värdigt
skick och som redan den 13 juni 1888 uppdragit åt sakkunnig person
att upprätta kostnadsförslag till kyrkans restaurering, funnit, att kostna¬
derna för en restaurering, omfattande jemväl kyrkans yttre, skulle stiga
till ett i förhållande till domkyrkans tillgångar alltför högt belopp, och
att domkapitlet på grund häraf funnit sig föranlåtet att för närvarande
taga under ompröfning möjligheten utaf en restaurering endast af kyr¬
kans inre. För detta ändamål hade domkapitlet anlitat arkitekten Fr.
Lilljekvist, hvilken på anmodan att inkomma med detaljritningar och
kostnadsförslag, grundade på de redan faststälda ritningarna, framhållit
önskvärdheten af att kunna bringa i dagen några af de under hvitrapp¬
ningen i domkyrkans hvalf och livalfbågar befintliga målningar. Enligt
domkapitlets medgifvande hade, med anlitande af medel, som insamlats
för domkyrkans restauration, sådana målningar framtagits i två hvalf och
ett sidokor, om hvilka målningar Lilljekvist uti ett till domkapitlet af-
gifvet yttrande meddelat, »att de syntes utförda under 1400-talets senare
hälft och kunde anses jemförliga med de bättre från samma period, att
de, hvad kompositionen beträffade, i dekorativt och ornamentalt hänseende
vore särdeles värdefulla, samt att de figurala framställningarna med några
få undantag vore goda och uteslutande af kyrkligt art». Kostnaden för
dessa målningars blottande och restaurering skulle enligt af Lilljekvist
upprättadt kostnadsförslag uppgå till 27,000 kronor. För hela restaure¬
ringens utförande vore emellertid endast att tillgå domkyrkans kontanta
behållning, utlånade kapital och fordringar i räntor m. m., utgörande
enligt bifogadt utdrag af 1894 års räkenskaper sammanlagdt 41,957 kro¬
nor 65 öre, samt det belopp, som åstadkommits genom en efter fram¬
ställning af domkapitlet af stiftets biskop föranstaltad insamling på fri¬
villighetens väg, vid slutet af år 1895 uppgående allenast till det jem¬
förelsevis ringa beloppet af 8,697 kronor 11 öre. Domkapitlet ämnade
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
195
ock för restaureringens verkställande göra hemställan till Strengnäs stads-
och landsförsamlingar, hvilka i domkyrkan hade sin församlingskyrka, att
i sin mån till ändamålet bidraga. Framkallandet och restaurerandet af
dessa målningar skulle emellertid så väsentligt öka okostnaderna, att sadant
för närvarande vore utan statsanslag outförbar!. Ä andra sidan maste
en inre restaurering af kyrkan, som ej omfattade malningarna, hvilka,
enligt hvad ofvan framhållits, vore åt stort kulturhistoriskt värde och,
lämpligt utförda, skulle förläna kyrkan en säregen pregel åt synnerligen
tilltalande art, anses väsentligen förfelad. På dessa grunder hade dom¬
kapitlet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen aska ett anslag,
stort nog att betäcka kostnaderna för ifrågavarande målningars fram¬
kallande och komplettering.
Uti afgifvet utlåtande öfver domkapitlets ifrågavarande framställning
hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, med förmälan att riks-
antiqvarien, som besigtigat de hittills i domkyrkan blottade malningarna
och om dem anmält, att de vore väl och karakteristiskt utförda och vi¬
sade en helt annan karakter än alla de medeltidsmålningar, han haft till¬
fälle att se i andra svenska kyrkor, framhållit, huru vigtigt det vore för
studiet af vår konsts historia, att dessa målningar blefve fullständigt blot¬
tade, men att det i en kyrka af så monumental natur som. Strengnäs
katedral icke vore nog att framkalla det, som under kalkrappningen fun¬
nes bevaradt af de gamla målningarna, utan att dessa behöfde pa de
ställen, der de vore utplånade, ersättas med nya malningar; pa grund
hvaraf akademien tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.
Uti hvad sålunda af domkapitlet och akademien anförts hade departe¬
mentschefen förklarat sig finna talande skäl för statens medverkan till den
ifrågasatta restaureringen af dessa målningar.
Ehuruväl det otvifvelaktigt synes vara af konsthistoriskt intresse och
äfven af betydelse för domkyrkans försättande i stilenligt skick, att ifråga¬
varande målningar varda framkallade och restaurerade, har utskottet dock,
vid det förhållande att dessa arbeten torde kunna utan olägenhet tills
vidare anstå, och då det icke af den kongl. propositionen med tillräcklig
tydlighet framgår, af huru stor omfattning den tilltänkta restaureringen
skulle blifva eller till huru stor del af densamma det nu äskade anslaget
skulle förslå, icke ansett skäl att för närvarande tillstyrka beviljandet af
det för ändamålet begärda anslaget. Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
196
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag för
anordnande uf 98:°. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande till
landsarkiv, landsarkiv af lokaler i Vadstena slott på extra stat för år 1898 bevilja
[91.] ett anslag af 38,800 kronor.
Den utredning i fragan, som af föredragande departementschefen lem-
nats till statsrådsprotokollet, innehåller till en början å sid. 242—246 en redo¬
görelse för de anordningar, som inom olika länder och jemväl i Sverige
vidtagits med afseende å vården och handhafvandet af de offentliga
arkiven.
Vidare omnämnes en år 1887 inom Riksdagen af herr P. A. Berg¬
ström väckt motion derom, att Riksdagen ville hos Kong! Maj:t göra fram¬
ställning om åtgärders vidtagande, i syfte att högsta vården om rikets alla
offentliga arkiv matte uppdragas åt riksarkivet eller ecklesiastikdeparte¬
mentet. såsom centralmyndighet. I följd af Riksdagens upplösning blef
emellertid denna^ motion ej af Riksdagen företagen till slutlig behandling.
Vid 1888 ars riksmöte afgåfvos inom båda kamrarne lika lydande
motioner af grefve G. Sparre och friherre Carl Carlsson Bonde, hvilka
föreslogo en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, Dessa motioner biföllos
af Riksdagen, som i sin med anledning deraf den 14 maj 1888 af-
latna skrifvelse, efter att hafva erinrat om hvad af regeringen förut
åtgjorts för arkivens .bevarande, yttrade, att, oaktadt dessa åtgärder, hvilka
utan tvifvel vant till stort gagn, vården af de offentliga arkiven och
deras tillgänglighet för forskaren dock ännu torde vara långt ifrån till¬
fredsställande. Den för lönereglering för riksarkivet tillsatta komité hade
jemväl i sitt den 30 augusti 1876 afgifna utlåtande anfört, hurusom väsent¬
liga tördelar skulle vinnas, om riksarkivet, i egenskap af centralt embets¬
verk, stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet befintliga offent¬
liga arkiv, hvilka ofta innehölle ganska värdefulla bidrag till vår inre
historia. Då således en noggrannare tillsyn och kontroll öfver vården af
ifrågavarande arkiv, än dittills egt rum, torde af behofvet påkallas, men
det ej syntes tillkomma Riksdagen att föreslå sättet för vinnande af detta
mal, anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder borde vidtagas för att vinna ett bättre handhafvande af på spridda
håll förvarade offentliga arkiv.
Statsrådsprotokollet innehåller derefter å sid. 247—255 ett af riks-
arkivarien efter kong], remiss i ämnet den 24 december 1888 afgifvet ut¬
låtande, deri denne till en början framhållit, att de åtgärder, som vidtagits,
och de förslag, som framkommit för ett bättre handhafvande af de offent¬
liga arkiven i vart land, hufvudsakligen åsyftat tre ändamål: att bereda
våra offentliga arkiv bättre förvaringsrum, att ställa dem under en mera
betryggande tillsyn och kontroll samt att göra dem mera tillgängliga för
Statsutskottets Utlåtande N-‘o 9.
197
forskningen. Det vore ur dessa tre synpunkter, som vården af våra offent¬
liga arkiv lemnat mycket öfrigt att önska, det vore ur dessa synpunkter,
deras vård, oaktadt det som redan blifvit gjordt till dess förbättrande,
fortfarande måste anses i allmänhet mindre tillfredsställande. Härmed af-
såge riksarkivarien närmast de i landsorten spridda, provinsiella arkiven,
hviika ock syntes hufvudsakligen vara åsyftade i Riksdagens skrifvelse..
Efter att hafva meddelat närmare upplysningar angående de olika
slagen af offentliga arkiv i vårt land och den vård, som egnades dem, hade
riksarkivarien, hvad anginge de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas
för att åstadkomma den af Riksdagen ifrågasatta förbättring inom vårt
arkivväsen, yttrat, att den väg, som blifvit beträdd af Europas förnämsta
kulturländer vid ordnandet af hithörande förhållanden, syntes äfven för
Sverige vara den rigtiga och ändamålsenliga. Da de lokala arkiven i regeln
icke vore i stånd att egna sina äldre arkivalier tillbörlig vard, och da riks¬
arkivet icke vore afsedt eller i tillfälle att emottaga dessa arkivalier annor¬
lunda än i mycket begränsadt omfång, så funnes tydligen ingen annan ut-
väo-, om man ville i enlighet med Riksdagens önskan åstadkomma ett
bättre handhafvande af de i landet spridda offentliga arkiven än att äfven
i vårt land inrätta provinsiella arkivdepoter af ungefär samma art som i
andra länder. Det vore en utväg, som redan förut blifvit hos oss föreslagen
och som utan tvifvel förr eller senare måste anlitas, i fall vara i landsorten
spridda äldre handlingar skulle erhålla en betryggande förvaring och vård,
och vid sådant förhållande vore det godt, om åtgärder i detta syfte kunde
ju förr dess hellre vidtagas. Lyckligtvis borde de i verkligheten icke
stöta på alltför stora svårigheter. Det första och vigtigaste behof, som
härvid gjorde sig gällande, vore det af tillräckliga och lämpliga lokaler
för inrymmande af en sådan myckenhet arkivalier. Detta behof kunde i
vårt land fyllas på annat sätt än genom uppförande af nya och dyrbara
byggnader, nemligen genom iståndsättande och inredande af vissa staten
tillhöriga äldre byggnader, som nu stode helt och hållet eller delvis tömma
och obegagnade. Sådana byggnader vore slotten i Upsala, Vadstena, Kalmar
och Örebro. Å Upsala slott funnes i de öfre våningarna både på södra
sidan och på den norra stora lediga lokaler, som borde kunna med fördel
användas till arkivrum och dertill inredas med jemförelsevis mindre kost¬
nader; i somliga af dessa lokaler saknades tak, i andra äfven golf, men
murarne och bjelklagen syntes vara väl bibehållna och användbara. A
Vadstena slott vore rummen ännu bättre bibehållna, så ock. å Örebro
slott, der dock tillgängligt utrymme icke torde vara^lika betydligt. Äfven
å Kalmar slott funnes lediga lokaler att för ändainalet använda, men an_
tagligen skulle deras iståndsättande taga större kostnader i anspråk. Af
198
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
de nu uppräknade slotten syntes de i Upsala och Vadstena befintliga vara
de, som på samma gång erbjöde största utrymmet och kunde för sitt
ändamål inredas med minsta kostnader. Dessa slott vore ock så belägna,
att det ena, det i Upsala, läge centralt och lätt tillgängligt för störrre
delen af Svealand, det andra, det i Vadstena, för en betydlig del af Göta¬
land. Men med dessa två lokaler vore näppeligen behofvet fyldt för ett
så vidsträckt land som Sverige. Hvad sjelfva utrymmet beträffade, kunde
det visserligen för närvarande ej afgöras, huru långt de båda nyssnämnda
slotten skulle förslå; dertill fordrades en noggrann utredning både an¬
gående lokalerna och rörande mängden af de arkikivalier, som skulle i dem
inrymmas. _ Men det vore på förhand antagligt, att två sådana arkiv, hvilka
riksarkivarien ville kalla landsarkiv, ej skulle räcka till för behofvet, och
dertill komme den omständighet, att dessa landsarkiv icke borde vara allt
för aflägsna från de landsdelar, som i dem skulle hafva sina depoter. Det
syntes riksarkivarien derför oundgängligt, att de södra provinserna erhölle
ett särskildt arkiv, hvartill Lunds katedralskolas hus syntes kunna an¬
vändas.^ Hvad slutligen anginge Norrland och Gotland, hvilka af olika
skäl svårligen kunde hänföras till något af de tre föreslagna landsarkiven,
syntes frågan om deras arkivdepoter kunna tills vidare anstå. Möjligen
kunde för Norrland skolhuset på Frösön nära Östersund komma till an¬
vändning.
Riksarkivarien, som vidare uttalat sig i fråga om den utsträckning,
i hvilken äldre handlingar borde från lokalarkiv aflemnas till depoterna
äfvensom angående den allmänna organisationen af de föreslagna nya
arkiven, hade slutligen på grund af det anförda hemstält om infor¬
drande af vissa upplysningar m. m.
Vid föredragning af detta ärende den 19 december 1890 hade, enligt
hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, Kong!. Maj:t uppdragit åt
Sina befallningshafvande i Upsala, Östergötlands och Kalmar län att, efter
verkstad undersökning och efter samråd med af dem tillkallade sakkunniga
personer, afgifva utlåtande dels om och hvilka lokaler i Upsala, Vadstena
och Kalmar slott kunde, såsom disponibla och användbara till landsarkiv,
iståndsättas, dels hvilket utrymme i dessa lokaler, beräknadt för arkiv¬
hyllor och efter sträckfot, kunde erhållas, dels ock hvilka kostnader för¬
slagsvis borde beräknas för lokalernas anordnande för ändamålet, De in¬
fordrade utlåtandena hade inkommit under loppet af år 1891, och hade i
dem föreslagits, att vissa lokaler i de nämnda slotten skulle inredas till
landsarkiv. I Upsala slott hade det södra tornet ansetts erbjuda en ur
alla synpunkter lämplig lägenhet för ifrågavarande ändamål. Utom detta
tom hade alternativt föreslagits inredande af två i södra delen af slottets
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
199
två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna rum till arkiv. Angående
Vadstena slott både Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län
yttrat, att detta slott med hänsyn till sitt utrymme och sitt från andra
boningshus, undantagandes en å borggården uppförd mindre byggnad,
afskilda läge, och omgifvet såsom det vore af vattengran hvarigenom fara
för följderna af eldsvåda minskades, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt skulle blifva en i alla afseenden synnerligen väl vald plats för nu
ifrågasatta ändamål, hvarförutom dess iståndsättande för beräknade, relativt
ringa kostnader komme att skänka större trygghet åt den dyrbara histo¬
riskt minnesrika byggnadens framtida bestånd. Beträflande Kalmar slott
hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anfört, att inom
detta slott funnes fyra å en insänd plankarta närmare angifna lägenheter,
hvilka alla ansåges vara för ifrågavarande ändamål synnerligen använd¬
bara, såsom varande höga, ljusa och luftiga samt belägna åt sydost.
Öfverindentsembetet, som härefter anbefalts att i ärendet afgifva ut¬
låtande, hade, särskilt med hänsyn till nödvändigheten deraf, att de blif¬
vande arkivlokalerna blefve i möjligaste mån skyddade mot eldfara, ansett
sig icke kunna lemna utan anmärkning de af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande insända förslag till inrättande af dylika arkiv samt hade der¬
för uppdragit åt arkitekten hos embetet H. T. Holmgren att granska och,
om så pröfvades nödigt, helt omarbeta de insända inredningsförslagen. Ett
af bemälde arkitekt med anledning häraf till öfverintendentsembetet af-
gifvet, af ritningar och kostnadsförslag åtföljdt tjenstememorial hade med
skrifvelse den 11 april 1893 af embetet öfverlemnats till Kongl. Maj:t,
dervid embetet anmält, att detsamma för sin del biträdde och till ut¬
förande förordade de i berörda memorial innefattade förslag såsom i hvarje
afseende synnerligen ändamålsenliga, äfvensom att embetet lemnat de för
de sålunda föreslagna arbetenas utförande uppgjorda kostnadsberäkningarna
utan erinran.
Enligt ifrågavarande förslag skulle i Upsala slott, der södra tornet,
såsom numera till största delen upplåtet för fångvårdens behof, ej längre
kunde disponeras till arkiv, dertill användas fyra i södra delen af slottets
två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna större rum jemte fyra
mindre rum, som skulle bildas genom att i rikssalen uppdraga en ny
skiljemur, eller, om större utrymme behöfdes, hela rikssalen eller en mindre
del deraf, i hvilket senare fall skulle vinnas ett hyllutrymme af 4,860
sträckmeter för en kostnad af af 30,800 kronor. I afseende på Vadstena
slott hade föreslagits, att det måtte indelas i fyra genom branddörrar och
brandmurar skilda afdelningar, hvilka skulle för det afsedda ändamalet
tagas i anspråk i mån af behof och tillgångar, så att inom hvardera af-
200
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
delningen våningarna en och två trappor upp skulle till arkiv och tjenste-
rum inredas. De hyllängder, som sålunda skulle vinnas, utgjorde
för afdelningen I ...................................................................... lf600 meter
* s 11 ............................................................................. 4,750 »
Hl ........................................................................... 1,600 »
1 IV.......................................................................... 6,800 »
. o Summa 14,750 meter,
lill en början ansages blott de två första afdelningarna böraoiordning-
ställas, hvilket kunde ske för en kostnad af 34,600 kronor. Å Kalmar
slott hade till arkivlokaler föreslagits fyra i första våningen mot sydost
vettande lägenheter, i hvilka kunde beredas ett hyllutrymine af 4,500
meter för en kostnad af 25,100 kronor.
Sedan, i enlighet med hvad riksarkivarien hemstält, uppgifter från
vederbörande embetsmyndigheter infordrats angående lagmans- och bergs-
tingsarkiven samt rörande härads-, stads-, läns- och kyrkoarkivens äfven¬
som kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar samt derom
begärda upplysningar inkommit, hade riksarkivarien anbefalts att afgifva
yttrande i anledning af hvad öfverintendentsembetet och öfriga myndig¬
heter i ärendet anfört.
I det utlåtande, som riksarkivarien till åtlydnad häraf den 29 ok¬
tober 1896 afgifvit till Kongl. Maj:t, hade riksarkivarien till en början
framhållit, att det första vilkoret för möjligheten att genomföra eu 'så¬
dan plan till arkivväsendets ordnande, som den af riksarkivarien före¬
slagna, naturligtvis vore, att intet hinder mötte för de äldre hand¬
lingarnas förflyttande från de lokala arkiven och sammanförande i större
arkivdepoter. Det andra vilkoret vore, att lämpliga lokaler för dylika
större arkiv funnes att tillgå eller kunde anskaffas, och att tillräckliga
anslag kunde utverkas såväl dertill som till de tjenstemän, som skulle
vårda de nya arkiven.
_ Efter en utförlig behandling af de utaf vederbörande myndigheter
i afseende å nämnda första vilkor gjorda uttalanden, hvilken återfinnes
å sid. 257 262 i statsrådsprotokollet, hade riksarkivarien såsom sin
mening uttalat, att de skäl, som åberopats mot förslaget att från de
lokala arkiven förflytta deras äldre arkivalier och sammanföra dem i
landsarkiv, icke kunde anses ega afgörande vigt, och att med afseende
härpå ej något hinder borde möta den föreslagna centralisationen. För
egen del ansåge riksarkivarien för det lyckligaste sättet att lösa arkiv¬
frågan, om Kongl. Maj:t täcktes, ifall de föreslagna landsarkiven komme
till stånd, anbefalla de lokala arkiven att till landsarkiven aflemna alla
sådana arkivalier, äldre än 1801, som icke kunde anses vara af rent
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
201
kommunal art, äfvensom förordna, att derefter hvart femte eller tionde
år alla dylika arkivalier, som vore äldre än hundra år, efter hand till
landsarkiven levererades. Men för den händelsen att Kongl. Maj:t skulle
hysa betänkligheter att ålägga städer och församlingar. en dylik skyl¬
dighet, och landsarkiven endast skulle emottaga länsarkivens, lagmans-
och häradsrätternas samt kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äl¬
dre handlingar, borde i hvarje fall enligt riksarkivariens mening tillfälle
lemnas de städer och församlingar, som sådant önskade, att dit aflemna
sina äldre handlingar, och man finge då hoppas, att exemplets magt
och den småningom vunna erfarenheten af centralisationens fördelar
skulle med tiden förmå öfriga städer och församlingar att öfverlemna
sina äldre handlingar.
Beträffande det andra hufvudsakliga vilkoret för möjligheten af
centralisationens genomförande eller att lämpliga lokaler för de före¬
slagna landsarkiven funnes att tillgå eller kunde anskaffas, och att dessa
nya arkiv erhölle sakkunnige föreståndare, hade riksarkivarien, jemte
ett omnämnande af den förefintliga tjenstepersonalen vid de norska
stiftsarkiven och de danska provinsarkiven, anfört följande:
För att kunna lättare uppfylla detta vilkor och undanrödja de eko¬
nomiska betänkligheter, som skulle kunna möta planen att centralisera
våra äldre arkivalier, hade riksarkivarien R. M. Bowallius i sin års¬
berättelse för 1881 framstält det förslag, att till förvarande af nämnda ar¬
kivalier skulle användas några af statens lediga byggnader, särskildt
de gamla slotten. Detta förslag hade nuvarande riksarkivarien ansett
sig böra i sitt utlåtande af den 24 december 1888 upptaga och utveckla.
Det förslag, som öfverintendentsembetet med anledning af Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes i Upsala, Östergötlands och Kalmar län yttranden
afgifvit, vore, enligt riksarkivariens mening, utan tvifvel mycket för¬
tjenstfull, och det lede intet tvifvel, att den som utarbetat förslaget
hade gjort det bästa möjliga af de gamla byggnader, som det vore
ifrågasatt att använda. Särskild omsorg hade egnats allt, som tjenare
att skydda lokalerna mot eldfara. Så hade för Upsala slott föreslagits
att göra samtliga bjelklag af jernbalkar, hvalf af beton och golf af ce¬
ment, äfvensom att på vinden isolera arkivafdelningen genom brand¬
mur; i Vadstena slott skulle de fyra afdelningarna vara skilda genom
branddörrar och brandmurar, vinden erhålla brandbotten samt under
taken läggas gipsdielen, under golfven dubbla lag sandadt asfalttak¬
papp; och i Kalmar slott skulle de gamla golf- och taklagen m. m.
borttagas och från källargrunden uppmuras pelare af granit, tegel och
gjutjern, vid hvilka skulle fästas golfbalkar med botonhvalf och ce-
Bih. titt Riksd. Urat. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 20
202
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
mentgolf. Genom dylika åtgärder borde lokalerna blifva, såsom arki¬
tekten yttrat om Upsala slott, »möjligast brandfria», och riksarkivarien
tvekade icke att anse dem ur ifrågavarande synpunpkt någorlunda till¬
fredsställande. Men ville man icke nöja sig med mindre än det bästa
möjliga, det som vore i alla afseenden fullt tillfredsställande, så kunde
man ej för ändamålet använda de gamla byggnader, som blifvit ifråga¬
satta, utan maste se till, att hos oss, pa sätt som skett i Danmark, an¬
skaffades nya byggnader, uppförda och inredda efter tidens fordringar.
De uppgifter angående de äldre arkivaliernas omfång, som med¬
delats i de infordrade utlåtandena, vore visserligen ofullständiga. För
häiadsarkivens vidkommande kunde man dock med någorlunda säkerhet
beräkna, att deras handlingar äldre än 1801 icke upptoge mer än 1,400
meter, hvartill komme omkring 200 meter för återstoderna af lagmans-
arkiven,^ tillsammans 1,600 meter. Länsarkiven kunde beräknas inne¬
hålla på sin höjd 3,000 meter dylika handlingar. Hvad åter kyrko¬
arkiven anginge, funnes uppgifter endast från 5 stift; att döma af dessa
skulle kyrkoarkiven icke taga i anspråk mer än omkring 1,500 meter.
För rådhusarkiven saknades all uppgift. Riksarkivarien antoge att
2,000 meter vore det högsta, som för dessa handlingar erfordrades. De
nu nämnda längdmåtten utgjorde tillhopa 8,100 meter, eller ungefär
samma utrymme, som funnes att tillgå i Köpenhamns provinsarkiv.
Ville man sålunda inskränka sig till handlingar äldre än 1801, skulle
ett enda större landsarkiv vara tillräckligt för hela Sverige. Men man
kunde ej rimligtvis inskränka sig dertill, utan måste från början taga i
beräkning, att en betydande tillväxt vore att vänta hvart femte eller
tionde år, allt efter, som Kong]. Maj: t funne för godt att bestämma, ja
att hos oss liksom i Danmark en vida närmare tidsgräns än hundra år
framdeles, komme att fastställas, hvarigenom tillväxten af handlingar
skulle blifva ganska betydlig. Dertill komme, att framdeles äfven an¬
dra lokala arkiv än de förut nämnda, såsom tullkamrars, skolors, do¬
mänintendenters med flera arkiv torde komma att aflemna sina äldre
arkivalier. Med hänsyn till. dessa omständigheter och nödvändigheten
att tillgodose en lång framtids behof måste man utan tvifvel från bör¬
jan vara betänkt på åtminstone två arkivbyggnader af det Köpenhamn-
ska provinsarkivets omfång eller ännu hellre tre sådana byggnader af
ungefär, samma storlek som det i Viborg belägna arkivhusets. Vore
man i tillfälle att fritt välja plats för dessa tre landsarkiv, kunde man
ej länge tveka om valet: de båda universitetsstäderna samt Göteborg
vore afgjordt härtill de lämpligaste platserna, med afseende både på
sin geografiska belägenhet i förhållande till hvarandra, den tillgång till
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
203
literära hjelpmedel och kunniga biträden, som de tre i nämnda städer
belägna högskolorna med sina bibliotek skulle erbjuda, samt det gagn
för forskningen, som vore att hemta af de å sådana orter belägna ar¬
kiven. Huruvida de båda afskilda och i flere afseenden egendomliga
landsdelarne Norrland och Gotland borde inbegripas i något af de tre
större arkivdistrikten, derom syntes meningarna kunna vara delade.
Slutligen hade riksarkivarien fäst uppmärksamheten derpå, att näst
upprättandet af centrala provinsarkiv, ingenting skulle mera bidraga till
det af Riksdagen afsedda ändamålets vinnande än anordnandet af en
sakkunnig arkivinspektion. En sådan skulle, enligt riksarkivariens åsigt,
snart visa de helsosammaste verkningar på detta område, lika väl som
dylik inspektion med de bästa resultat blifvit använd i andra delar af
statsförvaltningen.
Med anledning af en utaf riksarkivarien uttalad farhåga, att mu-
rarne i de till landsarkiv föreslagna lokalerna i Vadstena slott periodvis
besvärades af fukt, hade öfverintendentsembetet, på anmodan af departe¬
mentschefen, den 13 oktober 1896 afgifvit utlåtande och dervid hän¬
visat till innehållet af ett bifogadt yttrande af den vid pågående restau¬
rering af Vadstena klosterkyrka såsom arbetschef anstälde byggmästaren
L. E. Peterson, som på uppdrag af öfverintendentsembetet undersökt
nämnda slottslokaler och till hvilkens på synnerlig sakkännedom i äm¬
nen af förevarande beskaffenhet grundade omdöme embetet förklarat
sig ega anledning hysa fullt förtroende. I bemälde byggmästares ytt¬
rande hade anförts, att slottets yttermurar vore 10 till 11 fot tjocka
samt uppförda af gråsten ock kalksten; att de inre murarne till största
delen vore af tegel; att då murarne vore så tjocka och i följd af sin
ålder fullkomligt torra, någon frost ej gerna kunde genom dem in¬
tränga; att ehuru rummen i slottet vintertiden icke alltid brukat vara
tilltäppta, utan snö och regn kunnat blåsa in genom öppnade fönster¬
luckor, Peterson vid besök i slottet vinter- och vårtid icke kunnat
märka ringaste frost eller fuktighet på väggarne eller eljest inom lo¬
kalerna, uti hvilka i stället funnits en ren och torr luft; samt att Pe¬
terson på grund häraf intygade, att alla lokaler i Vadstena slott vore
fullständigt frost- och fuktfria, i följd hvaraf och då slottsrummen vore
många och stora, detta slotts våningar, särskild den andra och den
tredje, syntes honom vara synnerligen lämpliga att anordnas till arkiv.
I samma utlåtande hade öfverintendentsembetet lemnat af departe¬
mentschefen begärd ytterligare utredning, hvilken på embetets uppdrag
verkstälts af arkitekten hos öfverintendentsembetet H. T. Holmgren.
Af denne arkitekt upprättade, af embetet efter granskning utan an-
204
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
märkning lemnade ritningar och kostnadsförslag samt ett af Holmgren
afgifvet tjenstememorial, till Indika vid öfverintendentsembetets utlåtande
fogade handlingars innehåll embetet förklarat sig icke hafva något att
för egen del tillägga, innefattade dels fullständigt förslag, jemväl i fråga
om kostnaden, för inredande af landsarkiv i hela rikssalen å Upsala slott
samt beräkningar rörande kostnaden för anskaffande af erforderliga in¬
ventarier utom hyllor för alla de till landsarkiv ifrågasatta lokalerna,
dels ock ett alternativt framstäldt förslag att till lokal för landsarkiv i
Upsala anordna, förutom rikssalen i dess helhet, de två norr om den¬
samma belägna rummen jemte beräkning öfver kostnaden härför, samt
slutligen de tillägg till de år 1893 uti ifrågavarande afseende upprättade
kostnadsförslag^ slutsummor, som den numera inträdda icke oväsentliga
stegring i pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden ansetts ound¬
gängligen påkalla. Af nämnda utaf arkitekten Holmgren uppgjorda förslag
framginge, att den år 1893 till 34,600 kronor beräknade kostnaden för
inredning af landsarkiv i afdelningarna I och II i Vadstena slott nu med
tillägg för möbler och högre pris uppginge till 38,000 kronor, samt att
kostnaden för inredning af hela rikssalen i Upsala slott till landsarkiv
med 5,000 längdmeter hyllor skulle jemte möbler belöpa sig till 98,000
kronor och, om de tvenne norr om rikssalen belägna rummen i två vå¬
ningar medtoges, då hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längd¬
meter, till 113,500 kronor.
Med anledning af förslaget om ett landsarkivs anordnande i riks¬
salen och dertill gränsande rum i Upsala slott hade Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande i Upsala län på anmodan inkommit till Kongl. Maj:t
med utlåtande, för hvilket närmare redogöres å sid. 266 och 267 i stats¬
rådsprotokollet. Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse hade der¬
efter för afgifvande af yttrande remitterats till öfverintendentsembetet,
som emellertid ännu vid propositionens afgifvande ej inkommit med
sådant yttrande.
Vidare omnämnas i statsrådsprotokollet, sid. 267—271, de åtgärder,
som vidtagits för utredning af frågan om inrättande af ett landsarkiv
i Lund, hvilken fråga ännu icke vore i skick att afgöras. Jemte andra
myndigheter hade riksarkivarien yttrat sig i ämnet och dervid uti skrif¬
velse af den 7 december 1896 anfört bland annat följande.
Staden Lund syntes vara den utan gensägelse lämpligaste orten
för ett landsarkiv i södra Sverige. Att ett sådant arkiv som det nu
ifrågasatta borde omfatta _ de tre provinserna Skåne, Halland och Ble¬
king0) derom kunde meningarna ej vara delade. Huruvida derutöfver
någon landsdel borde läggas till detta arkivdistrikt, vore en fråga, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
205
icke kunde fullständigt besvaras, innan man upptagit till undersökning
frågan om de öfriga föreslagna landsarkivens omfång och om de di¬
strikt af riket, som borde hänföras till hvartdera af dessa arkiv. Om
man faststälde den från början föreslagna och af de flesta myndigheter
utan anmärkning lemnade tidsgränsen, eller detta århundrades början,
och om man antoge, att till landsarkiven komme att flyttas först och
främst häradsarkivens äldre handlingar och återstoden af de gamla lag-
mansarkiven, så skulle derför behöfvas 1,600 meter i hyllängd. Härtill
komme vidare länsarkivens äldre delar och det obetydliga, som funnes
qvar af kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar. För
inrymmandet af samtliga dessa arkivalier skulle behöfvas en lokal med
hyllor på 5,000 längdmeter, äfven under förutsättning att de i riks¬
arkivet nu förvarade domböckerna från tiden före 1736 blefve förflyttade
till landsarkiven. Inskränkte man sig härtill, skulle således ett minimi-
utrymme af 5,000 meter vara tillräckligt. Men man kunde ej stanna
härvid, ty först och främst måste man taga hänsyn till de nämnda
arkivaliernas periodiska tillväxt och vidare dertill, att, äfven om Kongl.
Maj:t skulle hysa betänkligheter mot att anbefalla, att äfven rådhus¬
arkiven och kyrkoarkiven skulle öfverlemna till landsarkiven sådana
handlingar, äldre än 1801, som icke vore af rent kommunal art, och
om således endast tillfälle skulle lemnas de städer och församlingar,
som sådant önskade, att dit aflemna sina äldre handlingar, åtskilliga
stads- och landskommuner säkerligen skulle begagna sig häraf, och
att den sålunda vunna erfarenheten af det nya förvaringssättets för¬
delar skulle med tiden förmå allt flera städer och församlingar att
följa exemplet. Dertill komme slutligen, att äfven andra lokala arkiv
än de förut nämnda, såsom tullkamrars, domänintendenters, skolors
med flera arkiv, framdeles torde komma att öfverlemna sina äldre hand¬
lingar till landsarkiven. Det för landsarkiven behöfliga ntrymmet borde
derför beräknas till tre gånger minimiutrymmet eller 15,000 meters
hyllängd. Härvid vore förutsatt, att domkapitlen och universiteten
sjelfva skulle bereda sina äldre arkivalier erforderlig vård. Det vore
dock mycket antagligt, att domkapitlen å de orter, dit landsarkiven
komme att förläggas, skulle önska att till dem öfverlemna sina äldre
landlingar.
Utginge man från den förutsättning, att utrymme erfordrades för
omkrig 15,000 meter å hylla, kunde man visserligen, om man endast
toge hänsyn till utrymmet, tillgodose behofvet genom inrättande af två
landsarkiv, hvartdera med hyllor om 7,000 å 8,000 meter. Men det
funnes äfven andra hänsyn att beakta. Landsarkivet finge ej vara allt.
206
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
för aflägset från de landsdelar, för hvilka det vore afsedt, ej heller så
beläget, att förbindelserna med detsamma vore svåra och sparsamma.
Ett så vidsträckt land som Sverige skulle derför vara bättre betjenadt
med tre något mindre landsarkiv, hvart och ett med hyllor om tillhopa
5,000 meter, än med två större, rymmande omkring 8,000 meters hyll-
längd hvartdera. Då riksarkivarien således tänkt sig tre arkivdistrikt
med motsvarande tre arkivdepoter, så ansåge han till eu början, att
det nordligaste distriktet borde omfatta provinserna norr om Mälaren
och hafva sitt landsarkiv i Upsala. Hvad vidare särskild! Gotland an-
ginge, funne riksarkivarien det vara lämpligast, om dess äldre, till om¬
fånget mindre betydliga arkivalier finge qvarstanna på ön och samlas
i någon eldsäker lokal i Visby. Det mellersta af rikets arkivdistrikt
måste i hvarje fall omfatta Södermanlands, Örebro och Vermlands län,
vidare Östergötlands län och de båda Vestgötalänen samt Göteborgs
och Bohus län. Redan dessa län skulle med afseende på arkivaliernas
omfång icke blott motsvara, utan äfven öfverträffa det nordliga distriktet.
Om man dertill lade de tre småländska länen, skulle mellersta distriktet
blifva betydligt större än det nordliga och dess arkivlokal böra beräknas
till 7,000 8,000 meters hyllängd. Det sydliga distriktet behöfde då
endast 3,000 meter.
Arkivhusets i Lund omfattning och storlek berodde nu derpå, huru¬
vida det distrikt, hvars arkivalier der skulle förvaras, borde omfatta
endast Skåne, Halland och Blekinge eller derjemte äfven de tre små¬
ländska länen. För det förra alternativet talade de tre nysvenska pro¬
vinsernas _ särskilda ställning i historiskt afseende och de olikheter,
hvilka blifvit en följd deraf. Men äfven för det senare alternativet
kunde goda skäl anföras. Smålands flesta delar hade lika lätt förbin¬
delse med Lund, som Halland och Blekinge, och den olikhet, som i
äldre tider egde rum mellan Småland och de nyvunna provinserna,
hade icke mycket att betyda, då i ett sådant landsarkiv hvarje lokal-
arkiv finge sin särskilda plats och uppställning. Dertill kunde läggas,
att, i fall en ny byggnad skulle uppföras, det vore godt, om så stor
del af landet som möjligt finge gagn af en sådan, efter nutidens for¬
dringar inredd lokal. Valet berodde äfven på, hvilken plats man valde
för mellersta distriktets arkiv och huru mycket detta kunde rymma.
Skulle äfven de småländska länen hänföras till det sydliga distriktet,
borde det föreslagna arkivhuset i Lund beräknas för en hyllängd af
omkring 5,000 meter.
Slutligen hade departementschefen för egen del yttrat, att han med
hänsyn till den i ärendet förebragta utredning hyste den åsigt, att ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
207
ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att dithörande hand¬
lingar icke blott behörigen vårdades utan äfven gjordes åtkomliga för alla,
som ville derur hemta upplysningar, icke kunde vinnas, med mindre hos
oss, såsom i andra länder, bildades centrala arkivdepoter, der de äldre
handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfde rådfrågas för
de löpande ärendenas handläggning, sammanfördes och af insigtsfulla fack¬
män ordnades, förtecknades och hölles för allmänheten tillgängliga. Lika
med riksarkivarien ansåge departementschefen i vårt land lämpligen böra
inrättas tre dylika depoter med en sådan distriktsindelning, som riks¬
arkivarien i sin senaste skrifvelse i detta ärende tänkt sig, likväl med den
närmare bestämning, hvad det sydliga arkivdistriktet beträffade, att det¬
samma skulle omfatta utom Skåne, Halland och Blekinge äfven de tre
småländska länen. Att platserna för landsarkiven i det nordliga och det
sydliga distriktet borde blifva de städer, der våra universitet vore förlagda,
funne departementschefen ock på de af riksarkivarien angifna skäl uppen¬
bart. För det mellersta arkivdistriktet hade Vadstena ett centralt läge
och erbjöde på samma gång ett mycket gynsamt tillfälle att lätt och för
billigt pris få till stånd passande arkivlokaler. Härpå hade äfven Riks¬
dagens senast församlade revisorer i sin berättelse om verkstäld granskning
af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1895 fäst upp¬
märksamhet, i ty att de med anledning af besök i Vadstena ifrågasatt,
huruvida icke Vadstena slott, hvars storartade byggnad för närvarande
stode obegagnad, men syntes nödtorftigt underhållen, borde framdeles upp¬
låtas till förvaringsplats för sådana statens arkivhandlingar, hvilka kunde
antagas mera sällan komma att af forskare anlitas. Ett landsarkiv skulle
jemväl enligt departementschefens mening kunna med största fördel an¬
ordnas i detta slott, hvarvid dock till en början endast de föreslagna af-
delningarna I och II syntes behöfva för ändamålet anlitas. I afseende
härå förelåge nu fullständig utredning, som kunde läggas till grund för
en framställning till Riksdagen om nödiga medels beviljande. Sådant
ansåge departementschefen kunna ske, utan hinder deraf att anslag ej
samtidigt begärdes till anordnande af landsarkiv i Upsala och Lund, hvar¬
med borde anstå i afvaktan på ytterligare utredning. Härvid erinrade
departementschefen att, såsom förut i punkten 49 omnämnts, det satts i
fråga, att under den närmaste framtiden en tillfällig plats för handlingar
tillhörande ett landsarkiv för de södra provinserna skulle kunna upplåtas
i en blifvande ny byggnad för universitetsbiblioteket i Lund.
På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet, som icke
haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,
208
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att Riksdagen för anordnande till landsarkiv af
lokaler i Vadstena slott må på extra stat för år 1898
anvisa 38,800 kronor.
mlrfTttnin 99:°. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i två särskilda
förmer,kött9, skrivelser af den 26 november 1896 hos Kongl. Maj:t till godtgörelse
[92.] anmält förskott till sammanlagdt belopp af 4,789 kronor 95 öre, hvilket
statskontoret på grund af kongl. bref den 19 april och den 7 november
1895 samt den 24 januari 1896 utbetalat dels såsom arfvode samt rese-
kostnadsersättning och traktamente åt ledamoten i den af Kongl. Maj:t
den 19 april 1895 tillsatta kommission för ärenden rörande kolerafarsoten,
t. f. förste provinsialläkaren A. J. Larson, dels ock såsom ersättning till
åtskilliga tjensteman med flere för särskildt biträde, som af dem lemnats
bemälda kommission och medicinalstyrelsen i ärenden och åtgärder rö¬
rande kolerafarsoten under större delen af år 1895 och några dagar i
början af år 1896.
Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till er¬
sättning anmält ett belopp af 3,656 kronor, hvilket statskontoret på grund
af kongl. bref den 26 april och den 25 oktober 1895 utbetalat ej mindre
till bestridande af vissa kostnader för en vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet samma år anordnad lärokurs för lämpliga personers utbildande
till att kunna säkert anställa bakteriologisk koleradiagnos, än äfven till
ersättning åt vissa deltagare i nämnda lärokurs och till arfvoden åt per¬
soner, som inöfvats att tjenstgöra såsom betjening vid koleralaboratorier.
I skrifvelse den 10 december 1896 hade statskontoret till ersättning
anmält medel, som på grund af Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalts för den
komité, som blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag till
folkskolestadga för rikets större städer, nemligen såsom resekostnadsersätt-
ningar och traktamenten samt arfvoden till komiténs ordförande och leda¬
möter 1,140 kronor 75 öre, ersättning för mistade aflöningsförmåner till
komiténs ordförande och ledamöter 488 kronor 39 öre, sekreterarearfvode
— efter afdrag af 598 kronor 95 öre, som i komitén till sekreteraren för¬
skjutits från de, på grund af kongl. brefvet den 5 juli 1895 anvisade
1,000 kronor, hvilka blifvit af statskontoret den SO juli 1895 utanordnade
till bestridande af kostnader för lokal, betjening m. m. — 1,401 kronor
5 öre, tryckning af komiténs betänkande 784 kronor 12 öre, eller tillsam¬
mans 3,814 kronor 31 öre.
Derjemte hade statskontoret i sistnämnda skrifvelse ytterligare till er¬
sättning anmält 81 kronor 85 öre, som på grund af kongl. bref utbetalts
till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån förskjutet arfvode till
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
209
skrifbiträde åt nämnden för ordnande af presterskapets i Lundby pastorat
aflöning m. m.
Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till er¬
sättning anmält ett belopp af 475 kronor, som statskontoret på grund af
föreskrift i kongl. bref den 23 november 1894 utbetalt till domkapitlet i
Hernösand till bestridande af kostnaden för tryckning och häftning af en
öfversättning till finska språket af den nya kyrkohandboken.
Likaledes hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till
ersättning anmält medel, som på grund af kongl. brefven den 16 no¬
vember 1894 och den 24 april 1896 utbetalts för den komité, som blifvit
af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af en musikbilaga till den nya kyrko¬
handboken, nemligen såsom arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter
7,950 kronor, arfvode till komiténs sekreterare 1,590 kronor samt till be¬
stridande af åtskilliga af komiténs arbeten föranledda utgifter 622 kronor
20 öre, eller tillsammans 10,162 kronor 20 öre.
I skrifvelse den 26 november 1896 hade statskontoret till ersättning
anmält ett belopp af 3,623 kronor 40 öre, hvilket statskontoret på grund
af kongl. bref den 7 december 1883, den 25 februari 1888, den 27 maj
1892 och den 18 september 1896 utbetalt till bestridande af kostnader för
revision af svenska kyrkans psalmbok under tiden från början af år 1884
intill den 1 november 1896.
Sedan statskontoret i skrifvelse af den 2 december 1890 hos Kongl.
Maj:t till ersättande anmält till komitén för utredning af vissa frågor rö¬
rande undervisningen vid universiteten under åren 1888—1889 förskjutna
tillsammans 21,802 kronor 80 öre, så hade statskontoret uti skrifvelse af
den 30 december 1896 ytterligare till ersättning anmält af statskontoret
förskjuten godtgörelse, 670 kronor, åt sekreteraren hos den kommission af
sakkunnige, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts bemyndigande, varit af departements¬
chefen tillkallade för afgifvande af utlåtande rörande de af fakulteterna i
Upsala och Lund afgifna förslag till förändring i examensväsendet inom
den juridiska fakulteten in. m., utgörande således de sistberörda båda för¬
skjutna belopp, för hvilka ersättning begärdes, tillsammans 22,472 kronor
80 öre.
För återgäldande af berörda förskott, uppgående till sammanlagdt
49,075 kronor 51 öre, har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat ett extra an¬
slag för år 1898 till belopp af 49,076 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Bihang till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. I Afil. 7 Haft.
27
210
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
fårSutredilt 100:o. Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner har Riks-
garbeträffandedagen, i enlighet med hvad det sammansatta stats- och lagutskottet i sitt
Aflöningt/öl ^flätande n:o 7 hemstält, beslutit ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
hållandenm. m.förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna för vissa utred¬
ningar angående presterskapets aflöningsförhållanden m. m. Med erinran
att detta anslag lärer böra å extra stat för år 1898 uppföras under före¬
varande hufvudtitel, har statsutskottet ansett sig här böra förhållandet
omförmäla.
Stockholm den 27 april 1897.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservationer:
vid punkten 6:0 (angående inrättande af en ny juridisk professur vid
universitetet i Upsala):
af herrar C hr. Lundeberg, A. G. L. Billing, 1. Wijk, I. Kerfstedt,
G. D. R. Tornerhjelm, grefve Ph. Kling spor, F. E. Pettersson, C. U. S.
Lybeck, L. Grundberg, T. Nyström, J. G. Björlin och S. Tham, hvilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande lydelse:
»Den svenska rättshistoriens stora betydelse såväl för den vetenskapliga
forskningen som för lagstiftaren har på ett, som det synes utskottet, fullt öfver¬
tygande sätt blifvit i statsrådsprotokollet ådagalagd. Utskottet anser ock,
att detta vigtiga ämne ej kan som sig bör tillgodoses, utan att detsamma
vid rikets första universitet erhåller en fullt sjelfständig ställning och an¬
förtros åt en särskild lärare, som kan uteslutande deråt egna sina krafter.
Genom upprättande af en särskild lärostol i svensk rättshistoria skulle
jemväl, på sätt i statsrådsprotokollet framhållits, den fördel kunna vinnas,
att. i juridiska fakultetens lärokurs kunde upptagas undervisning i inter-
nationel privaträtt, ett ämne, hvars betydelse alltmera gör sig gällande.
Utskottet, som med afseende å dessa förhållanden anser sig böra till¬
styrka en förstärkning i lärarekrafterna vid juridiska fakulteten i Upsala,
håller emellertid före, att ifrågavarande ändamål lämpligen kan tillgodoses
genom inrättande af en ny extra ordinarie professur, helst innehafvaren af
sådan befattning i nämnda fakultet, enligt gällande bestämmelser, kan
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
211
vid inträffande ledighet af ordinarie professur inom fakulteten förflyttas
till sådan tjenst med bibehållande af det läroämne, han förut innehaft.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning och utan afseende å det af herr
Ljungberg i ämnet gjorda yrkande, må för inrättande
af en ny extra ordinarie professur inom juridiska fakul¬
teten i Upsala bevilja ett årligt anslag af 4,000 kronor,
att till innehafvaren af nämnda tjenst utgå med 3,000
kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgörings-
penningar, med rätt för bemälde lärare att efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å
lönen af 500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg»;
vid punkten 90:o (angående anslag till understöd åt vissa enskilda
läroverk):
af grefve Fr. Wachtmeister;
vid punkten 93:o (angående anslag till utgifning och spridning af
nykterhetsskrifter):
af herr D. Persson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att Riksdagen, med bifall till herr O. G. Eklunds
m. fl. i ämnet väckta motion, må för år 1898 å extra
stat bevilja ett anslag af 25,000 kronor att ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande för utgifvande — genom en
af Kongl. Maj:t utsedd kommission, deri olika nykter-
hetssällskap representeras — af sådana skrifter, som af¬
se att utbreda kännedom om rusdryckernas verkan
på menniskokroppens organism och särskildt de vådliga
följderna i så väl sedligt som ekonomiskt hänseende af
dessa dryckers missbruk, samt att Kongl. Maj:ts ifråga¬
varande framställning må anses vara härigenom besvarad.
Det skulle här antecknas, att herrar friherre F. W. von Otter, Ft.
Tamm, K. Bohnstedt, E. Fränekel och H. Andersson icke deltagit i före¬
stående hufvudtitels handläggning inom utskottet.
Likaledes skulle anteckning göras derom, att herrar K. Fosser och
S. G. von Frusen icke närvarit vid utskottets slutbehandling af denna
hufvudtitel.
212
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1897 års riksstat anslår:
Tpt
Anvisning i
kontant.
Kronor
17,000
81,800
20,660 —
27,659
55,000
726,531
172,100
2,910,380
5,000
200,000
43,500
24,406
5,092,525
! Indelning och dermed
! jemförlig anvisning,
på förslag.
|
jFriheter ochL .... . 1
kyrkotionde. !ErsattnlnSal'-j
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö. ;
I
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16,000
|
|
337,087
5,841
|
|
|
|
35,820
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1,010
|
—
|
760
|
l
|
|
i
|
|
52,830 —
|
343,688
|
1
|
Samma.
Kronor
17,000 •
81,800-
39,300-
73,200-
46,350-
373,747 -
33,500-
55,000-
762,351
172,100
2,910,380
5,000
200,000
43,500
26,176
5,092,525
9,931,929 —
Ecklesiastik-
!
Departementschefen........................................................
■ Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........
Riksarkivet.......................................................................
■ Kongl. biblioteket...........................................................
J Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsanslag
j Kleseristaten. Nuvarande anvisning i kontant ............
ÖJcas med....................................................................
Domkapitlens expeditioner ............................................
Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................
Universiteten (deraf 162,700 kronor, förslagsanslag).
Tillkommer: till det geografiska seminariet vid uni-
till det teologiska seminariet vid dito
höjning af fysiologiska institutionens i
till eu e. o. professur i oftalmiatrik vid
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Tillkommer: till en amanuens vid institutets oftalmia-
höjning å institutets allmänna materiel-
Tandläkareinstitutet, förslagsanslag
hvarjemte rubriken ändras till: Karolinska mediko-
läkareinstitutet, förslagsanslag högst)
Allmänna läroverken, reservationsanslag ....................
Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro-
Högre skolor för qvinlig ungdom..................................
Högre lärarinneseminarium............................................
Pedagogier och folkskolor.............................................
Folkundervisningen:
Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer: för löneförbättring för musiklärare
Stipendier för seminarieelever ...................................
Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
213
Litt. A.
riksstatens Åttonde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
|
Inledning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
|
Summa.
|
kontant.
|
Friheter och
kyrkotionde.
|
Ersättningar.
|
|
departementet.
å tillhopa 14,300 kronor)
20,660: —
14: —
Nuvarande anvisning i kontant.................. 726,531:
versitetet i Upsala ................. 250: —
................................................... 750: —
Upsala materielanslag............... 1,150: —
universitetet i Lund................. 4,000: — 6,150:
belopp ......................................................... 172,100: —
friska klinik åserafhnerlasarettet 900: —
anslag ...................................... 2,500: —
högst (nytt) .............................. 14,500: — 17,900: —
kirurgiska institutet (deraf 14,500 kronor till tand¬
verken under förfall på grund af sjukdom, förslagsanslag
belopp................
vid seminarier.....
inspektörer ........
317,525: —
4,600: — 322,125:
............ 75,000:
....... 95,000:
Kronor ; ö.
17.000 —
81,800
39,300
73,200 —
46,350 —
20,674 —
27,659 —
55.000
KroDor i ö.
Kronor
732,681
190,000
2,910,380 —
5,000 —
200,000 —
43,500 —
24,406 —
16,000 —
337,087
5,841
— 35,820-
■
Kronor
17,000
81,800
39,300
73,200
46,350
373,761
33,500 —
55,000:—
768,5011 —
190.000 —i
2,910,380 —
1,010 —
-|— 5,000
200,000
43,500
26,176
760 —
Transport 492,125: — | 4,466,950,-1 52,830—,343,688;—| 4,863,468
214
Statsutskottets Utlåtande X:o 9.
1897 års riksstat anslår:
|
Anvisning i
kontant.
|
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
|
Summa.
|
Friheter och
kyrkotionde.
|
Ersättningar.
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
-
0.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
5.
|
9,535,411
|
|
52,830
•
|
—
|
343,688
|
—
|
9,931,929
|
1
|
Tpt
Tpt
Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor
Understöd åt högre folkskolor....................
401,675
37,150—!
496,250
103,500
12,000
32,750
8,250
58,500
700
10,685,486— 53,530]'—J 343,688
Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares
förslagsanslag (nytt)................................................
Till befrämjande af folkundervisningen bland de i
förslagsanslag .........................................................
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små-
l0PP„..........................................................................
Okas med ..........................................................
Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............
| Understöd för aflönande af lärare vid fortsättnings-
I Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,
För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre
anslag .....................................................................
Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordi-
för slag sanslag .........................................................
401,675;—|De tekniska läroverken. Nuvarande belopp..................
Tillkommer: till inrättande af extra lärarebefattningar
kronor, maskinlära 2,500 kronor, väg-
mekaniska laborationer 2,000 kronor,
1,200 kronor och teknisk hygien 750
böjning af professorns i kemisk teknologi
böjning af lönen för sekreteraren vid d:o
böjning af lönen för kamreraren vid d:o
37,150— Gymnastiska centralinstitutet.
496,250 — Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500 kr.
höjes å anslaget till farmaceutiska institutet med ...
103,500 — Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,
12,000— Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags-
33,450— Barnmorskeundervisningen och barnbörd sbusen
8,250|— Ortopediska institutet.....
58,500| — Y eterinärundervisningen.
•! 11,082,704 -
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
215
Förslag till blifvande riksstat:
|
Anvisning i
|
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
|
|
på förslag.
|
S n ni m a.
|
kontant.
|
Friheter ochL, .... .
, , .. , .Ersättningar,
kyrkotionde. °
|
|
Kronor ! 5.
|
Kronor 1 ö. j Kronor ; ö.
|
Kronor 1 ö.
|
Transport
492,125
20,000
20,000
eller ett gemensamt reservationsanslag 532,125
vid folkskolelärareseminarium sjukdom,
rikets nordligare trakter bosatta finnar,
4,466,950 -
skolor, förslag sanslag. Nuvarande be-
..........................................4,175,000: —
............................................. 125,000: —
4,000: —
45,000: —.
skolan, förslagsanslag..............................
förslagsanslag ..........................................
folkskola eller särskild slöjdskola, förslags-
narie lärare eller lärarinna vid folkskola,
4,300,000
55.000
50.000
110,000
90,000:
40,000:
52,830 — 343,688—; 4,863,468
vid tekniska högskolan i matematik 1,800
och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor,
elektroteknik 2,500 kronor, elektrokemi
kronor, eller tillsammans ...... 12,750
vid högskolan lön.................. 600
........................... 200
............................. 200
401,675:
— 13,750: —
reservationsanslag). Nuvarande belopp
högst......
anslag ...
496,250: —
1,000: —
5,226,125—1
415,425
37,150
497,250
103,500
12,000
32,750
8,250
58,500
700-
5,226,125 —
Transport 10,857,900— 53,530'—1343,688 —
415,425
37,150 —
497,250 —
103,500 —
12,000
33,450
8,250|—j
58,500!—!
11,255,118 -
216
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Tpt
1897 års riksstat anslår:
Anvisning
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter och
kyrkotionde.
Ersättningar^
S:a
Kronor
10,685,486
7,700
145,000
3.000
8,250
14,460
29.450
4.000
61,900
51,200!
76.450
25,050
259,650
9,564
75.000
94,836
900,000
78.000
2,750
28,380
25.000
7,528
24.000
80.000
1,500
23,008
15,000
Kronor ; ö. Kronor j ö.
53,530
343,688
Kronor
11,082,704
7,700
— 4,360
193,300
— 169,400
Vaccinationens befrämjande.
Ökas med ....................
Nuvarande belopp
hvarjemte anslaget ändras till reservationsanslag.
Till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjuk-
Svenska läkaresällskapet ................................................
Svenska akademien .......................................................
Vetenskapsakademien.....................................................
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Landtbruksakademien. Anslaget har öfverförts till Sjette
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reserva-
Musikaliska akademien (deraf 6,000 kronor reserva-
Naturhistoriska riksmuseum ..........................................
Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för-
Institutet för blinda .............................
Förskolan för blinda i Vexiö ...............
| Fattigvården i Stockholm och landsorten
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag
Lasaretts underhåll..........................
Hospitals underhåll, förslagsanslag
J Stora barnhuset i Stockholm...........
Frimurarebarnhuset........................
Barnhusen i landsorten...................
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags-
Ökas med ...............................................................
—j 370,228 Kyrkors underhåll...........................................................
—| 24,000!—, Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut-
— 80,000|—| Alderstillägg, förslagsanslag ..........................................
—j 1,500—Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........
— 23,008— Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.
Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
—j 15,000j—| Extra utgifter, reservationsanslag ................................
145,000
3.000
8,250
14,460
29,450
4.000
61,900
51,200
76,450i
25,050
259,650
9,564 -
75.000
99,196-
900,000 -
78.000 -
2,750 -
28,380 -
25.000 -
12,736,162 —251,190 — 513,088'—13,500,440
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
217
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Kronor
Transport 10,857,900
7,700: —|
2,800: —
vård, förslagsanslag
450 kronor reservationsanslag) ......................
hufvudtiteln och rubriken utgår ur riksstaten
tionsanslag å tillhopa 21,000 kronor).............
länsanslag) .....................................................
reservationsanslag)
slagsanslag ............
200,000: —
50,150: —
9,500: —
anslag. Nuvarande belopp
gifvande, reservationsanslag
Nuvarande belopp. ..
25,000: —
125,000:
. 23,008: —
44: —
Summa
10,500
145,000
3,000
8,250
14,460
29.450
61,900
51,200
76.450
25,050
259,650
9,564
75.000
94,836
900,000
78.000
2,750-
28,380;-
150,000-
7,528 -
24.000 -
80.000
1,500-
23,052
15,000
Inledning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Friheter och
kyrkotionde.
Ersättningar.
Kronor 1 ö.
53,530 —
4,360
Kronor
343,688
Summa.
Kronor ö.
11,255,118 —
10,500 —
145,000
3,000
8,250
14,460
29,450
193,300 —169,400 —
13,032,420 —251,190J—513,088 —
61,900
51,200
76,450
25,050
259,650
9,564
75.000
99,196
900.000
78.000
2,750
28,380
150.000
370,228
24.000
80.000
1,500
23,052
15,000
13,796,698 •
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
28
218
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Åttonde hufvudtitel.
Ecklesiastikdepartementet.
|
Krouor
|
Ö.
|
Riksarkivet:
|
|
|
Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman ........................... 1,700: —
* fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand¬
lingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia........ 3,000: —
» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m....... 1,500: —
|
6,200
|
|
Nationalmuseum:
|
|
För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar......................................................................... 4,000: _
Till förvärfvande åt staten af konstalster, utstälda vid 1897
års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm 40,000: —
|
44,000
|
|
Lifrustkammaren:
|
|
|
För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m.........................
|
5,800
|
—
|
Domkapitlens expeditioner:
|
|
|
För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expe¬
ditioner ............................................................................ 3,716:
» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000: —
|
8,716
|
|
Universiteten:
|
|
Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i
Upsala................................................................................. 6,000: —
b ör uppehållande af undervisningen och examinationen i geo¬
grafi vid universitetet i Upsala ... 1000- —
|
|
|
Transport 7,000: — |
|
64,716|— |
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
219
Till
2>
1
Till
För
Till
För
Till
Kronor ö.
Transport
arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universi¬
tetsbiblioteket i Upsala...................................................
aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund................................
lektorer i tyska, franska och engelska språken vid uni¬
versitetet i Lund.............................................................
särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund
Sven Söderberg................................................................
personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar
Gerhard Regnell...............................................................
personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid universi¬
tetsbiblioteket i Lund Fredrik Emanuel Braune............
arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i
Lund.............................................................................
arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet
vid botaniska institutionen i Lund................................
arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu¬
tionen i Lund .................................................................
ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i
Lund...............................................................................
7,000: —
2,500: —
4,000: —
6,000: —
2,000: —
750: —
500: —
1,500: —
1,500: —
500: —
84,000: —
64,716
110,250
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
klinik............................................................................. 900: —
arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora¬
torium ............................................................................ 900: —
eu pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn..................................................... 1,800: —
en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm .............. 2,800: —
bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid
institutet..................................,...................................... 1,500: —
anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska
kliniken vid institutet..................................................... 500: —
fyllande af brist å det allmänna materielanslaget......... 2,850: —
den första inredningen af lokaler för tandläkareinstitu¬
tets poliklinik och laboratorium...................................... 5,000: —
16,250
Allmänna läroverken och pedagogierna:
tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken och pedagogierna......................................... 345,725: —
Transport 345,725: —
191,216|—
220
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Transport 345,725:
Till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt
extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken 100,000:
s bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie tecknings-
lärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet
på grund af sjukdom, förslagsanslag.......................... 3,000:
Bidrag till uppförande af en ny byggnad för allmänna läro¬
verket i Umeå ......................................................... 12,500:
Högre lärarinneseminariet:
Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
seminariet ...................................................................... 4,000
För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid
seminariet ..................................................................... 3,000
s beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid
seminariet och normalskolan ......................................... 5,000
Folkundervisningen:
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskole¬
lärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musik¬
lärare vid dessa seminarier............................................. 29,050: —
För anordnande vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och
Lund af särskilda läro- och öfningskurser för teologie
studerande ............................................................ 5,000: —
Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel............ 20,000: —
De tekniska läroverken:
Till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och minera¬
logiska afdelningar samt densammas inredning och ut¬
rustning......................................................................... 100,000: —
» vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad 13,200: —
» förbättring och förstärkning af högskolans undervisnings¬
materiel........................................................................... 15,000: —
» förstärkning af undervisningen vid högskolan............... 13,100: —
» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i
Eskilstuna...................................................................... 750: —
» understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be¬
stridande af kostnader för deras inspektion ............... 45,000: —
Kronor
191,216
461,225
12,000
54,050
187,050
Transport | 905,541
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
221
'
|
Kronor
|
Ö.
|
Transport
|
905,541
|
—
|
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.........................
|
1,200
|
—
|
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vår¬
den af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till
aflöning åt vaktbetjening .............................................. 4,000: —
s> undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-
lemningar m. m................................................................ 3,200: —
» utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —
|
9,200
|
|
Naturhistoriska riksmuseum:
Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra, med arbetena
vid afdelningen förenade utgifter................................... 2,000: —
Till vård, underhåll ; och förkofran af museets etnografiska
samling under vissa vilkor ........................................... 7,300: —
|
9,300
|
|
Meteorologiska centralanstalten:
För uppehållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid
anstalten............................................................................. 7,950c —
* anställande af meteorologiska observationer vid Gellivara 300: —
|
8,250
|
|
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för
öfveråriga döfstumma ...................................................... 47,400: —
» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda 10,000: —
» tryckning af blindskrifter ................................................ 2,500: —-
» understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt blind¬
lärare.............................................................................; • 1,200: —
> uppförande af eu byggnad för en förskola för blinda vid
Tomteboda...................................................................... 31,200: —
» förhyrande af lokal förförskolan för blinda i Vexiö... 4,000: —
|
{
96,300
|
_
|
Transport
|
1,029,791
|
|—
|
222
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Transport
Hospitalsvården:
Kronor
1,029,791
Till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke...... 430,000: —
För uppförande å Vadstena asyls område af en bostadsbygg¬
nad åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl... 22,520: —
» uppförande vid Nyköpings hospital af en byggnad, in¬
rymmande läkarebostad med flera lägenheter............. 24,400: —
» utvidgning af Göteborgs hospital ................................ 64,865:___
Till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske .................. 14,000: —
Diverse anslag:
Till svenska fornskriftssällskapet......................................... 2,000: —
» beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i
utländska hamnar.......................................................... 10,000: —
» anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbot-
tens fjerde kontrakt .................................................... 4,000: —
» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter .. 500: _
» två stipendier för utbildande vid universitet af prester,
förtrogna med finska språket ....................................... 1,500: _
» nordiäa museet ........................................................... 25 000: _
» understöd för utgifvande äfven under år 1898 af tid¬
skriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif» .................................... 3,650: _
» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv»........................................................... 3,000: _
» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta
mathematica».................................................................. 3,000: _
» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ............... 35,000: _
» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............ 5,000: _
» fortsättande af precisionsnivélleringsarbetena i norra
Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätnings-
stationerna m. m. samt för fortsatt sammanställning och
bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer
registrerade vattenhöjder............................................... 12,500: —
För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter............... 4,000: —
Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans
Souci invid Upsala........................................................ 2,000: —
Transport 111,150: —
i
1,585,576|—
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
223
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Transport
|
111,150: —
|
1,585,576
|
|
För fortsatt anställande af historiska forskningar rörande
|
%
|
|
|
Sverige i Vatikanska arkivet i Rom ...........................
|
3,000: —
|
|
|
Till yttre restaurering af Visby domkyrka..........................
|
50,000: —
|
|
|
För anordnande till landsarkiv af lokaler i Vadstena slott
|
38,800: —
|
|
|
Till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis
|
|
|
|
utbetalts....................................
|
49,076: —
|
|
|
För bestridande af kostnaden för utredningar angående
|
|
|
|
presterskapets aflöningsförhållanden m. m., förslags-
|
|
|
|
anslag........................................................................
|
10,000: —
|
262,026
|
—
|
Summa
|
1,847,602
|
—
|