Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
1
un
Hd i t?
N:o 57.
Auk. till Kiksd. kansli den 30 april 1897, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående Kongl. Maj ds proposition rörande lönereg¬
lering för personalen vid statens jernvägar och i anledning
deraf inom Riksdagen väckta motioner.
(R. A.)
I proposition (n:o 27) af den 29 januari innevarande år har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att, med ändring af hvad rörande vilkoren för personalens vid
statens jernvägar anställning samt grunderna för dess aflöning nu finnes
af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt stadgadt, följande bestäm¬
melser må i nämnda hänseenden från och med ingången af år 1898
lända till efterrättelse:
I. Tjensteman och betjente vid statens jernvägar tillsättas genom
konstitutorial.
Tjensteman eller betjent må kunna utan ansökning förflyttas till
annan befattning vid statens jernvägar, dock utan minskning i det
honom enligt stat tillkommande arfvode.
Tjensteman eller betjent är förpligtigad att, då han fylt sextiofem år
eller, om han tillhör tågpersonalen, sextio år samt uppnått sådan tjenste-
ålder, att han enligt reglementet för statens jernvägstrafiks pensions-
inrättning är på grund af antalet sammanräknade lefnads-och tjcnsteår
Bih. till Riksd. Prot. 1801. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft. (N:o 51). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
berättigad till pension från nämnda inrättning, från tjensten afgå, Kongl.
Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen, jernvägsstyrelsen
dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge han
pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig qvarstå.
Tjensteman eller betjent, som på grund af antalet sammanräknade
lefnads- och tjensteår är berättigad till pension från statens jernvägs-
trafiks pensionsinrättning, men ännu ej uppnått den i föregående stycke
omförmälda lefnadsålder, må kunna, derest så finnes för tjensten fördel¬
aktigt, af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af jernvägsstyrelsen entledigas.
Tjensteman eller betjent, som icke kan sin befattning behörigen
sköta vara sig till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i
tjensteutöfning vid statens jernvägar sig ådragit, eller ock, efter minst tio
tjensteår i ordinarie anställning vid samma jernvägar, till följd af antingen
sjuklighet, som han icke ådragit sig i tjensteutöfning, eller ålderdoms¬
svaghet, må jemväl kunna af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej
tillsatt befattningen, af jernvägsstyrelsen entledigas.
Öfriga bestämmelser för antagande, entledigande eller förflyttning
af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl. Maj:t.
II. Arfvode, som tillkommer vid statens jernvägar anstäld tjenste¬
man eller betjent, är antingen fast arfvode, sådant som uti stat, hvil¬
ken af Riksdagen godkänts, finnes för vissa till antalet bestämda be¬
fattningar anslaget, eller ock arfvode efter klass, sådant som med till-
lämpning af den i punkt VI här nedan angifna löneklassreglering för
hvarje år bestämmes af Kongl. Maj:t för af Kongl. Maj:t jemväl till
antalet faststälda befattningar.
III. Fast arfvode fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, på
sätt i punkt IV finnes för hvarje befattning angifvet.
Af arfvode efter klass, som uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor,
anses tre fjerdedelar utgöra lön och en fjerdedel tjenstgöringspenningar
samt af lägre belopp fyra femtedelar lön och en femtedel tjenstgörings¬
penningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
3
IV. Fasta arfvode!! utgå för år räknadt enligt följande stat:
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
|
Summa
|
|
|
pen¬
ningar.
|
arfvode.
|
|
|
A) inom styrelsen.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
|
|
|
|
1 generaldirektör...........................
|
8,000
|
4,000
|
12,000
|
|
1 öfverdirektör..............................
|
4,400
|
2,000
|
6,400
|
|
3 öfverdirektörer............................
|
13,200
|
6,000
|
19,200
|
|
1 byrådirektör...............................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
6 byrådirektörer............................
|
18,000
|
9,000
|
27,000
|
|
1 arkitekt....................................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
1 telegrafdirektör...........................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
1 kamererare.................................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 hufvudkassör.............................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 föreståndare för statistiska kontoret
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 d:o för milkontoret.........
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
Aflöningen kan höjas efter 5 år
|
1 förste kontrollör..........................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.
|
2 förste kontrollörer........................
|
5,200
|
2,800
|
8,000
|
1 byråingeniör...............................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
8 byråingeniörer............................
|
7,800
|
4,200
|
12,000
|
|
1 registrator och aktuarie...............
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 revisor......................................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 notarie..............’.....................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
4 notarier ....................................
|
7,200
|
4,800
|
12,000
|
|
1 förrådsförvaltare.........................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 kontrollör...................................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
4 kontrollörer................................
|
7,200
|
4,800
|
12,000
|
(Åtnjuter förste vaktmästaren fri
J bostad, skall lönen minskas med
|
1 förste vaktmästare.......................
|
800
|
300
|
1,100
|
Anm. Ålderstillägen anses tillhöra
|
|
|
|
1 150 kronor.
|
lönon.
|
|
|
|
|
B) vid distrikten.
|
|
|
|
|
1 distriktschef...............................
|
4,125
|
1,375
|
5,500
|
(Efter fem år kan aHiiningon höjas
|
3 distriktschefor............................
|
12,375
|
4,125
|
16,500
|
[ mod 500 kronor.
|
Transport
|
121 900
|
62,300
|
184,200
|
|
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
|
|
Tjenst-
|
|
|
|
|
görings-
|
Summa
|
|
|
|
pen¬
ningar.
|
arvode.
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Transport
|
121,900
|
62,300
|
184,200
|
|
1 bandirektör................................
8 bandirektörer..............................
|
3,375
10,125
|
1,125
3,375
|
4,500
13,500
|
Aflöningen kan höjas efter 5 år
|
1 maskindirektör...........................
|
|
3,375
|
1,125
|
4,500
|
år med ytterligaro^500 kronor.
|
8 maskindirektörer.........................
|
10,125
|
3,375
|
13,500
|
(Aflöningen kan höjas efter 5 år
|
1 trafikinspektör............................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
| med 500 kronor, efter 10 år
|
11 trafikinspektörer.................... .....
|
24,750
|
8,250
|
33,000
|
\ med ytterligare 500 kronor och
efter 15 år med ytterligare 500
' kronor.
|
1 distriktssekreterare .....................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
|
3 distriktssekreterare......................
|
6,750
|
2,250
|
9,000
|
|
1 baningeniör..............................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
Aflöningen kan höjas efter 5 år
|
21 baningoniörer.............................
|
47,250
|
15,750
|
63,000
|
med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.
|
1 maskiningeniör..........................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
7 maskiningeniörer.........................
|
15,750
|
5,250
|
21,000
|
|
1 distriktskassör............................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
3 distriktskassörer..........................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
|
1 verkstadskamererare.....................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
3 verkstadskamererare.....................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
|
1 förrådsförvaltare..........................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
3 förrådsförvaltare.........................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
Aflöningen kan höjas efter 3 år
med 300 kronor, efter G år med
|
1 maskininspektor..........................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
ytterligare 300 kronor och efter
|
3 maskininspektorer.......................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
9 år med ytterligare 300 kronor.
|
1 verkmästare................................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
8 verkmästare................................
|
16,200
|
5,400
|
21,600
|
|
1 telegrafinspektor........................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
3 telegrafinspektorer.......................
1 stationsinspektor å l:sta klassens sta-
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
|
tion.........................................
|
2,625
|
875
|
3,500
|
|
4 stationsinspektorer å lista klassens
|
|
|
|
|
stationer..................................
|
10,500
|
3,500
|
14,000
|
Efter 5 år kan aflöningen höjas
mod 500 kronor.
|
1 stationsinspektor å2:a klassens station
16 stationsinspektorer å 2:a klassens
|
2,250
|
750
|
3,000
|
v! } s i» f *1 1 f M» * i /
|
station.....................................
|
36,000
|
12,000
|
48,000
|
|
Transport
|
362,500
|
142,500
|
505,000
|
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
5
! *} t r' . *\'/{
•iV, V
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
|
Summa
|
|
|
pen¬
ningar.
|
arfvode.
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Transport
|
362,500
|
142,500
|
505,000
|
|
1 stationsinspektor å 3:e klassens sta-
|
|
|
|
|
tion ........................................
|
1,800
|
600
|
2,400
|
Aflöningen kan höjas eftor 3 år
|
|
med 300 kronor och efter G år
|
29 stationsinspektoror å 3:e klassens
|
|
|
|
med ytterligare 300 kronor.
|
stationer........:..........................
|
52,200
|
17,400
|
69,600
|
< . 1 i . : • 1 • . »- ‘
|
1 byråassistont...........................
|
1,575
|
525
|
2,100
|
|
11 byråassistenter............................
|
17,325
|
5,775
|
23,100
|
|
1 underinspektör å l:a klassens station
|
1,575
|
525
|
2,100
|
Aflöningen kan höjas efter 3 år
|
1 expeditionsföreståndare ål:a klassens
|
1,575
|
525
|
2,100
|
med 300 kronor, eftor 6 år med
ytterligare 300 kronor och efter
|
station.....................................
|
9 år mod ytterligare 300 kronor.
|
20 underinspektörer eller expeditions-
|
|
|
|
|
föreståndare å l:a klassens sta¬
tioner .....................................
|
31,500
|
10,500
|
42,000
|
|
Summa
|
470,050
|
178,350
|
648,400
|
|
Anm. 1. Af ålderstilläggen anses tre fjerdedelar tillhöra lönen och en fjerdedel tjenstgörings-
penningarno.
Anm. 2. 1 trafikinspektör, 1 baningeniör och 3 maskiningeniörer åtnjuta särskilda tilläggs-
arfvoden efter 500 kronor för år. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan
erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.
Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del
uppbäras af befattningens innehafvare, då han icke tjensten förrättar.
V. Arfvoden efter klass utgå med följande årliga belopp:
för
|
l:a
|
klassen
|
med..................
|
................. kr.
|
3,000
|
—
|
»
|
2:a
|
»
|
» ..................
|
................. »
|
2,700
|
--
|
»
|
3:e
|
»
|
» ..................
|
.................. »
|
2,400
|
—
|
»
|
4:e
|
»
|
» ..................
|
................. »
|
2,100
|
—
|
»
|
5:e
|
»
|
» ..................
|
................. »
|
1,800
|
—
|
»
|
6:e
|
»
|
» .................
|
................ B
|
1,500
|
—
|
»
|
7:e
|
»
|
» ..................
|
................ »
|
1,200
|
—
|
))
|
8:e
|
»
|
» ................
|
................. »
|
1,080
|
—
|
))
|
9:e
|
|
D
|
))
|
960
|
|
»
|
10:e
|
»
|
» ..................
|
................. »
|
900
|
_
|
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
för ll:e klassen med ...............................
|
.... kr.
|
840
|
—
|
» 12:e »
|
b ................................
|
.... »
|
780
|
—
|
» 13:e »
|
)) ................................
|
.... »
|
720
|
—
|
» 14:e »
|
)) ...............................
|
. ))
|
660
|
_
|
» 15:e »
|
)) ................................
|
.... ))
|
600
|
|
» 16:e »
|
)) ...........................
|
))
|
540
|
|
» 17:e »
|
» ................................
|
.... »
|
480
|
—
|
» 18:e »
|
» .............................. .
|
.... »
|
420
|
—
|
l:o. Arfvoden efter klass åtnjutas
i betjente enligt följande reglering:
|
af nedannämnde tjenste-
|
|
Lägsta
|
Högsta
|
|
|
arfvode.
|
arfvode.
|
|
Å) inom styrelsen.
|
|
|
|
|
|
a) tjenstemån.
bokhållare......................................
|
Klass.
|
Kr.
|
Klass.
|
Kr.
|
|
|
|
3
|
2,400
|
1
|
3,000
|
|
ritare.............................................
|
4
|
2,100
|
2
|
2,700
|
|
manlig kontorsskrifvare....................
|
8
|
1,080
|
3
|
2,400
|
|
qvinlig eko ....................
|
10
|
900
|
6
|
1,500
|
|
b) betjente.
|
|
|
|
|
|
manligt kontorsbiträde.....................
|
15
|
600
|
7
|
1,200
|
rÅtnjuter vaktmästare fri bostad,
' skall lönen minskas med 150
y kronor.
|
vaktmästare....................................
|
12
|
780
|
10
|
900
|
qvinligt kontorsbiträde.....................
|
16
|
540
|
11
|
840
|
kontorsvakt ....................................
|
17
|
480
|
15
|
600
|
|
B) vid distrikten.
a) tjensteman.
|
|
|
|
|
|
underingeniör och ritare..................
|
} 5
|
1,800
|
3
|
2,400
|
|
stationsinspektor å 4:de kl. station ....
|
|
|
bokhållare......................................
|
|
|
|
|
|
|
telegrafist.......................................
|
6
|
1,500
|
3
|
2,400
|
|
förste stationsskrifvare.....................
|
)
|
|
|
|
|
stationsinspektor å 5:e kl. station......
|
6
|
1,500
|
4
|
2,100
|
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
7
manlig kontorsskrifvare.....................
stationsskrifvare å l:a, 2:dra eller 3:dje
|
l 8
|
1,080
|
4
|
2,100
|
|
kl. station...................................
|
J
|
|
|
|
|
stationsskrifvare å annan station........
|
8
|
1,080
|
5
|
1,800
|
|
qvinlig kontorsskrifvare.....................
|
11
|
840
|
8
|
1,080
|
|
b) betjente.
lokomotivmästare.............................
vagnmästare.............................;......
|
} ’
|
1,200
|
3
|
2,400
|
|
lokomotivförare ...............................
|
9
|
960
|
5
|
1,800
|
|
öfverbanmästare ..............................
|
10
|
900
|
5
|
1,800
|
|
öfverkonduktör och konduktör............
|
11
|
840
|
6
|
1,500
|
|
stationsmästare å 6:te kl. station.......
trädgårdsmästare.............................
|
9
1
|
960
|
7
|
1,200
|
|
maskinist.......................................
materialvakt....................................
|
!n
|
840
|
7
|
1,200
|
|
vagnförman....................................
|
11
|
840
|
8
|
1,080
|
|
banmästare.....................................
|
12
|
780
|
8
|
1,080
|
|
eldare............................................
|
13
|
720
|
8
|
1,080
|
|
manligt kontorsbiträde.....................
|
15
|
600
|
8
|
1,080
|
|
stationsmästare å 7:de kl. station ......
|
12
|
780
|
9
|
960
|
|
packmästare....................................
stationskarlsförman..........................
|
13
|
720
|
9
|
960
|
Stationskarlsförman, hvilken tjenst-
gör såsom vexel- eller magasins-
forman vid större station, kan
erhålla ett tilläggsarfvode efter
|
|
|
|
|
|
S 60 ä 180 kronor för år.
|
portvakt vid l:a klassens station eller
|
. 14
|
660
|
9
|
960
|
|
vid verkstad................................
|
|
|
|
|
|
vaktmästare....................................
|
15
|
600
|
11
|
840
|
|
qvinligt kontorsbiträde 1....................
|
16
|
540
|
11
|
840
|
|
vagnsmörj are..................................
|
16
|
540
|
12
|
780
|
|
portvakt.........................................
lokomotivputsare..............................
vagnputsare....................................
pumpare.........................................
kolvakt..........................................
|
16
|
540
|
13
|
720
|
Stationskarl, hvilken tjenstgör så-
|
|
|
|
|
|
som signalkarl, voxolkarl eller
|
stationskarl ...................................
|
17
|
480
|
14
|
660
|
magasinskarl vid större station,
kan erhålla otttilliiggsarfvodoofter
högst 60 kronor för år.
|
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
|
Lägata
|
Högsta
|
|
|
arfvode.
|
arfvode.
|
|
|
Klass.
|
Kr.
|
Klass.
|
Kr.
|
|
|
1 »
|
|
|
|
[Banvakt, hvilken tjonstgör såsom
| vakt vid rörlig bro, kan under
|
kontorsvakt ....................................
|
480
|
15
|
600
|
\ seglationstiden erhålla ett tilläggs-
arfvode efter 60 å 120 kronor
1 för år.
|
|
|
|
|
|
notisbärare....................................
|
18
|
420
|
16
|
540
|
|
|
|
Anm. Om tilläggsarfvode enligt denna punkt gäller hvad i punkt IY för dor oinnämndt tilläggs-
arfvode är stadgadt.
2:o. Då Kong]. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontors skrifvare
aflönas efter beting på det sätt, att lian erhåller betalning i den mån
han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad
kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke
lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.
VII. l:o. Såsom allmänna vilkor för erhållande af ålderstillägg enligt
punkt IV gäller: att tjensteman under mera än fyra femtedelar af den
tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att
härvid ej må honom till last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit
semester eller tjenstledighet utan arfvodesafdrag; att hans tjenstgöring
under denna tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att
den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit. uppnådd.
2:o. Tjensteman, som från eu befattning, med hvilken förmånen
af ålderstillägg är förenad, förflyttas till annan dylik befattning med
samma eller lägre arfvode, eger i fråga om rätt till ålderstillägg till¬
godoräkna sig den tid, han innehaft den förra befattningen.
3:o. Förflyttas tjensteman från en befattning vid distrikten, med
hvilken förmånen af ålderstillägg är förenad, till annan dylik befattning
med högre arfvode, men har hans aflöning i den förra befattningen,
hyresbidrag jemlikt punkt X här nedan deri inräknadt, på grund af
intjenadt ålderstillägg redan uppgått till högre belopp än arfvodet jemte
hyresbidraget i den nya befattningen, eger han såsom personligt tillägg
till lönen uppbära skilnaden intill dess hans aflöning i den nya befatt¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
9
ningen stigit till samma belopp. År med någondera befatlningen i
stället för hyresbidrag förenad förmånen af fri bostad, skall denna, allt
efter orten, beräknas till femton eller tjugu procent af arfvodet, på sätt
i punkt X sägs.
Dylikt personligt lönetillägg må i motsvarande bill jemväl utgå till
distriktstjensteman, som befordras till befattning inom styrelsen, äfven¬
som till tjensteman inom styrelsen, som befordras till annan befattning
derstädes, dock att ersättning för hyresbidrag eller fri bostad ej må
beräknas.
4:o. Förflyttas tjensteman från befattning med arfvode efter klass
till befattning med fast arfvode, men har hans aflöning i den förra be¬
fattningen redan uppgått till högre belopp än aflöningen i den nya
befattningen, eger han åtnjuta sådant personligt lönetillägg, hvarom i
mom. 3:o sägs; och gäller dervid i fråga om hyresbidrag och fri bo¬
stad hvad i nämnda mom. stadgas.
VIII. l:o. Tjensteman inom styrelsen får med det undantag, hvarom
i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast för den tid, han
verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester.
Hindras han af sjukdom att sin tjenst förrätta, eger han uppbära
hela lönen. Undfår han ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan han förpligtas att under
ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,
som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt.
2:o. Tjensteman vid distrikten får med det undantag, hvarom i
mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast för den tid, han
verkligen tjenstgjort eller varit tjenstledig under förhållanden, som en¬
ligt mom. 3 berättiga till fullt arfvodes åtnjutande.
3:o. Fullt arfvode må till distriktstjensteman, som åtnjuter tjenst¬
ledighet för enskilda angelägenheter, utgå för en tid af högst trettio
dagar under loppet af ett och samma kalenderår; skolande likväl vid
bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, han efter styrel¬
sens medgifvande användt för att utom sin tjenstgöringsort på egen
bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den tid, som åtgått för
fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom såsom fullmägtig
eller revisor vid statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, eller de sön¬
dagar, han reglementsenligt varit befriad från tjenstgöring för att be¬
vista gudstjenst.
Åtnjuter han ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande, må
fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst sextio dagar under ett
och samma kalenderår.
Bih. till ltilcsd. Prot. 1807. 4 Samt. 1 Afd. 41 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
Om lian åtnjutit ledighet för så val enskilda angelägenheter som
för sjukdom eller svag helsas vårdande, må dock sammanlagda antalet
dagar, för hvilka han under nämnda förhållanden eger uppbära fullt
arfvode, icke öfverstiga sextio.
4:o. Undfår distriktstjensteman tjenstledighet för enskilda ange¬
lägenheter utöfver den i mom. 3 omförmälda tid af trettio dagar, eller
för svag helsas vårdande utöfver den i samma mom. först omförmälda
tid af sextio dagar eller för särskilda uppdrag, kan han förpligtas att
utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tj en stens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt. Har han för
sjukdom åtnjutit tjenstledighet under sextio dagar utöfver den tid af
sextio dagar, hvarom i mom. 3 först sägs, må han likaledes kunna för¬
pligtas att utom tjenstgöringspenningarne afstå så mycket af lönen,
som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvats skäligt.
5:o. Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i fråga om arfvodes-
afdrag i allmänhet likstäld med distriktstjensteman, dock att under lop¬
pet af ett och samma år fullt arfvode må utgå vid ledighet för enskilda
angelägenheter endast under högst femton och vid ledighet för sjuk¬
dom eller svag helsas vårdande under högst fyratiofem dagar, samt att,
då ledighet åtnjutits för så väl enskilda angelägenheter som för sjukdom
eller svag helsas vårdande, sammanlagda antalet dagar, för hvilka betjent
eger uppbära dylikt arfvode, icke må öfverstiga fyratiofem.
6:o. År tjensteman eller betjent sjuk i följd af kroppsskada, ådra¬
gen i tjensteutöfning, må arfvodet till honom utgå under högst sex
månader oafkortadt samt efter denna tid med belopp, som för tjenste¬
man af Kongl. Maj:t och för betjent af styrelsen bestämmes.
IX. Aflider tjensteman eller betjent i följd af olyckshändelse un¬
der tjensteutöfning, må ett belopp, motsvarande en månads aflöning,
såsom begrafningshjelp tilldelas sterbhuset.
X. l:o. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten
af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter må,
der styrelsen finner sådant vara för jernvägstrafiken behöfiigt, till¬
komma följande tjensteman och betjente vid distrikten, nemligen:
distriktschef, ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och maskin-
ingeniör, byråassistent, maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör,
expeditionsföreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å
station af andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare,
maskinist, materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare
äfvensom betjente af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare,
vid maskinafdelningen: eldare och vid trafikafdelningen: kontorsbiträde;
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
11
dock alt förhyrning af bostäder icke må ega rum utan Kongl. Maj:ts
särskilda medgifvande.
Der lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i jernvägens egna hus tillkomma jemväl nu ej nämnde tjenste-
män eller betjente vid distrikten.
2:o. Med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand enligt
stat, som af styrelsen fastställes.
3:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri
bostad, eg a uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af arfvodet
(fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass) för dem,
som äro stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund,
och femton procent för dem, som äro annorstädes stationerade. Hyres¬
bidraget anses tillhöra lönen.
XI. l:o. Felräkning spenning av tillkomma:
a) hufvudka.ssör med 1,000 kronor om året;
b) distriktskassör med 500 kronor om året;
c) tjensteman vid distrikten, som handhafver underkassörsgöromål
vid banafdelningen, med högst 300 kronor om året för hvarje bansektion;
d) trafik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med högst 0,3
procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jemte efterkrafs-
belopp till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och mot¬
tagningsstationerna, med iakttagande att beloppet ej må för någon
öfverstiga 1,000 kronor för år samt i öfrigt enligt de närmare grunder,
Kongl. Maj:t bestämmer.
2:o. Anmärkning sprovision tillkommer tjenstemännen vid revisions-
och kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kongl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärk¬
ning gjord af sådan tjensteman, antingen, såsom ej behörigen upp¬
buret, till statens jernvägar inflyter eller, såsom för högt debiterad t,
till vederbörande återgäldas.
3:o. Milpenningar tillkomma tågpersonalen i förhållande till den
väglängd, en hvar under tjenstgöring å tåg tilirjrggalagt, samt enligt
de grunder, Kongl. Maj:t fastställer.
4:o. Premier må enligt särskilda af Kongl. Maj:t faststälda be¬
stämmelser kunna tilldelas betjente, till följd af hvilkas hushållning
med materialier afsevärda besparingar i utgifterna för trafiken åstad¬
kommits.
5:o. Om extra inkomst enligt denna punkt gäller hvad i punkt
TV för der omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
XII. Lokomotivmästare, lokomotivförare, eldare, öfverkondnktör,
konduktör, packmästare, kontorsbiträde, portvakt, kontorsvakt och notis¬
bärare äfvensom öfverbanmästare, banmästare, banvakt, vagnsmörjare,
stationskarlsförman och stationskarl erhålla uniformspersedlar in natura
eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp, allt enligt regle¬
mente, som af styrelsen fastställes.
XIII. Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten
anstälda personalen äfvensom åt der anstälde betjentes hos dem boende
hustrur och oförsörjda barn.
XIV. Indrages eller förändras någon befattning, och förflyttas i följd
deraf innehafvaren till tjenstgöring å annan plats med ringare aflö-
ningsförmåner, eger styrelsen tilldela den förflyttade lämplig löne-
fyllnad, intilldess han kan erhålla ny anställning med aflöningsvilkor
motsvarande dem, han förut innehade. Sådan lönefyllnad vare ansedd
lika med arfvode och fördelas i lön och tjenstgöringspenningar på sätt
i punkten III är för arfvode efter klass stadgadt.
Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att KoDgl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser med afseende å
öfvergången till ny stat för den del af den nuvarande ordinarie perso¬
nalen vid statens jernvägar, som erhållit förordnande å sina befattningar
före den 15 november 1895, hvilka bestämmelser må hvila på följande
allmänna grunder:
att den nya ordningen bör omedelbart tillämpas med afsende å
sådana aflöningsformer, som för personalen äro af jemförelsevis mindre
vigt och livilkas bibehållande enligt nuvarande grunder för allenast en
del af personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegent-
ligheter; men
att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflöningsförmåner
som arfvode och inqvartering in natura eller ersättning derför de be¬
stämmelser, som nu gälla, böra fortfarande tillämpas, intill dess att
vederbörande antingen anmäler sig till öfvergång på ny stat — hvilken
anmälan må för att vinna afseende ega rum inom viss af Kongl. Maj:t
föreskrifven tid — eller erhåller befordran eller ock uppflyttas i löne-
klass, dock att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning i
löneklass skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor, skälig
godtgörelse härför må lemnas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
la
Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen må vara be¬
rättigad att från och med månaden näst efter den, då han efter sextio-
fem lefnadsår och minst tio tjensteår såsom chef för jernvägsstyrelsen
från embetet afgår, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att detta belopp
skall minskas med hvad lian kan vara berättigad att i pension uppbära
från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.
Utom ofvan omförmälda Kongl. proposition har utskottet till för¬
beredande behandling fått emottaga följande i anledning af densamma
väckta motioner, nemligen:
inom Första Kammaren:
n:o 44 af herr K. 1. von Stapelmohr;
n:o 47 af herr II. P. P. Tamm;
inom Andra Kammaren:
n:o 148 af herr F. W. H. Pegeloiv;
n:is 152, 154 och 173 af herr <S. A. Hedin.
För innehållet af dessa motioner och de deri gjorda yrkanden har
utskottet ansett lämpligast att redogöra på vederbörliga ställen i den
följande framställningen.
Förarbetena till ifrågavarande proposition utgöras af:
l:o) Jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november 1892, med
förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens-jernvägar;
2:o) 1893 års jernvägskomités den 24 oktober 1895 afgifna be¬
tänkande och förslag angående jernvägsadministrationen, hvilket förslag
omfattar nedan nämnda hufvudafdelningar:
undersökning af jernvägsadministrationens organisation och det
sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar utöfvas m. m.;
förslag till instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar jemte motiv;
förslag till aflöningsreglemente för personalen vid statens jernvägar
jemte motiv och
sammanfattning af komitöns organisationsförslag jemte approximativ
beräkning af förslagets ekonomiska innebörd;
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
3:o) Jernvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 30 januari 1896
öfver de allmänna grunderna för den föreslagna organisationen äfven¬
som öfver förslaget till aflöningsreglemente samt
4:o) Jernvägsstyrelsens underdåniga yttrande den 25 november 1896
rörande den del af komiténs förslag, som afser vilkoren för tjenste-
männens anställning.
Häraf äro till Riksdagens ledamöter i tryck utdelade komiténs för¬
slag med åtföljande bilagor samt jernvägsstyrelsens utlåtande den 30
januari 1896, och fäster utskottet uppmärksamhet derpå, att bland
berörda bilagor intagits, såsom bilaga 1 en historik öfver svenska stats-
baneförvaltningens uppkomst och utveckling i organisativt hänseende
och såsom bilaga V jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november 1892.
I sitt vid propositionen fogade anförande till statsrådsprotokollet
den 29 januari detta år har chefen för civildepartementet redogjort för
ofvan omförmälda förslag och yttranden i de delar, desamma afhandla
ämnen, som förekomma i propositionen.
Till undvikande af alltför stor vidlyftighet har utskottet ansett sig
i det följande ej böra så fullständigt, som i regel plägar ske, återgifva
innehållet af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, utan
har utskottet tillåtit sig att i större utsträckning än vanligt använda
hänvisningar. Endast genom ett sådant förfarande torde erforderlig
öfverskådlighet af Kongl. Maj:ts förevarande förslag stå att vinna.
:i •_ ti • •: i • 1 »i ... ■ i io >
I
Statsutskottets Utlåtande N:o 57
15
i
Förslagets innebörd oeli allmänna karakter.
Den kongl. propositionen innefattar först och främst, såsom dess
rubrik äfven utmärker, eu lönereglering för personalen vid statens jern-
vägar, men med denna lönereglering äro förbundna vissa organisations¬
frågor af betydelse för jernvägarnes förvaltning.
Hvad då till en början angår sjelfva löneregleringen, hafva i propo¬
sitionen bibehållits de två hufvudslag af ordinarie arfvode, hvilka nu
förekomma vid jern vägsstaten, nemligen fast arfvode och arfvode efter
klass eller »föränderligt arfvode», såsom sistnämnda slag af arfvode för
närvarande kallas. För löneklass-systemets bibehållande har komitén
anfört angelägenheten för jernvägsförvaltniugen af att lättare kunna i
mån af rörelsens växande behof få antalet befattningar i vissa grader
ökade, än som för öfriga förvaltningar, der samtliga befattningar till
antalet fastsloges af Riksdagen, vore möjligt, hvarjemte det icke heller
kunde förnekas, att det i en del fall kunde för jern vägsförvaltningen
med dess egenartade förhållanden vara ändamålsenligt, att Kongl. Maj:t
egde friare händer i fråga om tilldelandet af begynnelselöner och löne¬
förhöjningar, än som läte sig göra med ett system af uteslutande fixa
arfvoden jemte efter bestämda år inträdande ålder stil! ägg. Af dessa
skäl hade komitén ansett sig böra föreslå bibehållandet af arfvoden efter
klass för alla sådana slag af befattningar, i afseende å hvilka antalet
befattningshafvare synts kunna blifva föremål för jemförelsevis tätare
vexlingar år från år.
I hvad som sålunda anförts till förmån för löneklass-systemet kan
utskottet instämma. Utskottet vill dock framhålla vigten deraf, att, på
sätt komitén förordat (kongl. prop. s. 58—60), jernvägsstyrelsen genom
formligt beslut i plenum fastslår de allmänna grunder, enligt hvilka
uppflyttning i löneklass bör ega rum, samt att dessa grunder varda för
personalen bekantgjorda.
Vid angifvandet af skilnaden mellan fast arfvode och arfvode efter
klass har Kongl. Maj:t icke inskränkt sig till att anföra den omständig¬
heten, att fast arfvode finnes uti stat, som af Riksdagen godkänts, för
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
vissa befattningar anslaget, medan arfvode efter klass för hvarje år
bestämmes af Kongl. Maj:t med tillämpning af den utaf Riksdagen
beslutade löneklass-reglering, utan Kongl. Maj:t har ansett det böra
tillika uttryckas, att de fasta arfvodena till antalet bestämmas af Riks¬
dagen, under det att de rörliga arfvodenas antal för hvarje år fastställes
af Kongl. Maj:t.
För närvarande har Riksdagen ej meddelat några som helst be¬
stämmelser rörande antalet befattningar vid distrikten. Kongl. Maj:t
kan till följd deraf ensam, utan Riksdagens hörande, efter behof öka
såväl distriktens antal som antalet tjenster derstädes. Så är det äfven
i det hela taget beträffande styrelsen, ty endast 13 platser der inom äro
af Riksdagen faststälda till antalet. Jernvägsstyrelsen hade i sitt förslag
af år 1892 upptagit inalles 29 fästa platser, men i den kongl. proposi¬
tionen uppgå de till 212 °), utöfver hvilken siffra de fasta arfvodena
icke skulle kunna stiga utan Riksdagens medgifvande. Genom antagande
af Kongl. Maj:ts förslag skulle sålunda Riksdagen vinna ett afsevärdt
ökadt inflytande å lönestaten vid jernvägarne.
Vid bestämmandet af lönebeloppens storlek har komitén och Kongl.
Maj:t utgått från den grundsatsen, att jernvägspersonalen i detta afseende
borde i möjligaste mån likställas med andra stats tjensteman, och det
synes utskottet, att förslaget härutinnan i allmänhet träffat det rätta.
Klart är, att jernvägstjenstens säregna natur icke medgifvit eu full¬
komlig likställighet ens med de verk, som kunna närmast jemföras med
jernvägsförvaltningen, post- och telegrafverken.
I sin motion, n:o 148 inom Andra Kammaren, har herr Pegeloiv
anfört, att om man granskade de föreslagna aflöningarna för betjenings-
personalen, skulle man finna, att några förbättringar upptagits dels för
vissa mindre talrika personalgrupper: öfverbanmästare, materialvakter,
banmästare, vagnsmörjare och stationkarlsförmän, dels för den talrika
banvaktspersonalen, hvilket senare förslag borde helsas med synnerlig
tillfredsställelse, då denna personal hade en ansvarsfull, för trafiksäker¬
heten vigtig och under en stor del af året mycket ansträngande tjenst¬
göring. Delvis hade dock, förmenar motionären, en ej obetydlig försäm¬
ring i löneförmånerna föreslagits, i hvilket afseende framhållits:
den för personalen ogynsamma fördelningen af lön och tjenst-
göringspenningar, framkallad af sträfvandet att åstadkomma likhet med
öfriga embetsverk; *)
*) Komitén hade föreslagit 208 fasta arfvoden. Ökningen i den kongl. propositionen beror derpå,
att inom styrelsen uppförts ytterligare två kontrollörer samt vid distrikten ännu en maskiningeniör och
en verkmästare.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
17
den för den del af tågpersonalen, som ej bor i Stockholm, Göte¬
borg, Malmö eller Östersund, föreslagna nedsättningen i inqvarterings-
ersättning från 20 till 15 procent af arfvodet;
borttagandet af begrafningshjelpen, utom vid olycksfall i tjensten.
Af dessa »försämringar» skulle väl någon egentlig betydelse endast
kunna tillerkännas de två först omnämnda. Med dem förhåller det sig
emellertid så, att den klandrade fördelningen i lön och tjenstgörings-
penningar, såsom utskottet i det följande skall uppvisa, till följd af
stadgandena angående arfvodesafdrag vid tjenstledighet alldeles icke
innebär någon försämring af betjeningens förmåner, och att nedsättning
i en del af tågpersonalens nu utgående inqvarteringsersättning icke
kommer att inträffa, om utskottets förslag i detta stycke vinner Riks¬
dagens bifall, enär utskottet ämnar hemställa, att hyresbidraget skall
för hela distriktspersonalen bestämmas till 20 procent af arfvodet.
Mot löneregleringsförslaget har vidare af herr Hedin, i motion
n:o 152 inom Andra Kammaren rigtats den anmärkning, att hälften af
personalen skulle vara bortglömd. Motionären stöder denna uppgift
derpå, att enligt jern vägsstyrelsens berättelse för år 1895 den ordinarie
tjenstepersonalen vid årets början utgjorde 6,058 och vid dess slut
5,946 personer, medan antalet af den extra tjenstepersonalen i medel¬
tal för år 1895 utgjort 6,318 personer, och anser motionären dessa
tal gifva vid handen, att vid statsjernvägarne råder en oroväckande
disproportion mellan den ordinarie och den extra personalen. Med
anledning häraf får utskottet erinra, att i det angifna antalet extra
personal, 6,318 personer, ingå 1,745 arbetare vid verkstäderna och
förråden, samt att af återstoden ett säkerligen mycket betydande antal
utgöres af arbetare, som antagits för tillfällig hjelp vid de olika afdel-
ningarna, särskild!, banafdelningen, och Indika, iika litet som jernvägens
verkstads- och förrådsarbetare, torde böra eller lämpligen kunna upp¬
tagas i eu lönestat. Fråndrages antalet sådana arbetare, nedgår siffran
för den extra personalen i så väsentlig grad, att det omordade miss¬
förhållandet mellan ordinarie och extra ej kan med rätta sägas före¬
finnas.
Beträffande härefter organisationsfrågan, tillåter sig utskottet att
hänvisa till komiténs framställning (korigl. prop.s. 17—36), jernvägsstyrel-
sens utlåtande deröfver (kongl. prop. s. 36—44) och departementschefens
yttrande (kongl. prop. s. 51—54), hvari han förordar komiténs förslag.
Detta förslag har af komitén sjelf sammanfattats på följande sätt:
Bih. till kikad. Prof.. 18D7. 4 Samt. 1 A/d. 41 lliift. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
»Vid den anbefalda undersökningen af jern vägsadministrationens
organisation har komitén allra främst fäst sin uppmärksamhet vid den
relativt starka centralisation, som inom samma förvaltning är rådande;
och har komitén i detta hänseende ansett:
att för lättande af den arbetsbörda, som nu tryckte centralförvalt¬
ningen, samt åstadkommande af en icke allenast verksammare, utan
äfven billigare linieförvaltning en decentralisation borde genomföras inom
jernvägsförvaltningen genom öfverflyttande till liniebefälets handlägg¬
ning af åtskilliga ärenden, som nu behandlades af centralförvaltningen,
och i sammanhang dermed inrättas särskilda <1 is triktsföre ältning a r för
linietjenstens handhafvande;
att antalet af dessa distriktsförvaltningar borde fastställas till fyra
och gränserna för de olika distrikten bestämmas i enlighet med af
komitén uppgjordt förslag;
att hvarje distriktsförvaltning borde bestå af en chef, benämnd
distriktschef, tillika föreståndare för administrativa och trafikafdelnin-
garna, samt två ledamöter, nemligen en bandirektör och föreståndare
för banafdelningen samt en maskin direktör och föreståndare för maskin-
afdelningen;
att distriktsförvaltningen skulle sammanträda till gemensam öfver¬
läggning och beslut i alla ärenden, hvilka an ginge förvaltningen i all¬
mänhet eller eljest vore af den vigt eller beskaffenhet i öfrig!, att sam¬
arbete mellan de olika afdelningarna borde i fråga om dem ega rum;
att vid dessa sammanträden en hvar afdelningsföreståndare skulle
föredraga de ärenden, som anginge hans afdelning, men beslutande¬
rätten, för beredande af nödig enhet och kraft åt förvaltningen, till¬
komma distriktschefen ensam, annan ledamot dock obetaget att reservera
sig mot distriktschefens beslut, hvarjemte reservation i ärende, som
skulle hos styrelsen anmälas, alltid och i annat ärende, så snart den¬
samma afgifvits af föredraganden, omedelbart borde till styrelsen insändas;
att ärenden, som icke vore gemensamma, borde handläggas och af-
göras af de särskilda afdelningsföreståndarne hvar för sig i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad för närvarande egde rum;
att emellertid distriktschefen, hvilken i allmänhet borde vara i be¬
sittning af teknisk bildning, ehuru fordran härpå icke borde vara ovil¬
korlig, skulle i sin egenskap af förvaltningens chef vara styrelsen i
första hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom
distriktet och för ty ega att utöfva inspektion öfver samtliga afdelnin¬
garna; samt
att distrikten för den löpande trafiktjenstens handhafvande skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
19
indelas i särskilda trafiksektioner under befäl af tjenstemän, benämnda
trafikinspektörer och utrustade med en jemförelsevis större grad af
sjelfständig myndighet; hvarjemte ban- och maskmingeniörerna äfven¬
ledes skulle beklädas med befogenhet att sjelfständigt afgöra en del
personalfrågor.»
Till vinnande af en klarare uppfattning af frågan har utskottet
trott det vara ändamålsenligt att här vidare återgifva följande paragrafer
ur komiténs instruktionsförslag:
»9. Ärendenas handläggning inom distriktsförvaltningarna.
§ 67.
I alla sådana ärenden, hvilka angå förvaltningen i allmänhet eller
eljest äro af den vigt eller beskaffenhet i öfrigt, att samarbete mellan
de olika afdelningarna bör i fråga om dem ega rum, sammanträder
distriktsförvaltningen till gemensam öfverläggning och beslut. En hvar
afdelningsföreståndare föredrager dervid de ärenden, som angå hans
afdelning, men beslutanderätten tillkommer distriktschefen ensam, annan
medlem af distriktsförvaltningen dock obetaget att till protokollet an¬
teckna sin skiljaktiga mening. Förekommer sådan skiljaktig mening i
ärende, som skall hos jernvägsstyrelsen anmälas, skall utdrag af proto¬
kollet biläggas skrifvelsen i ämnet. Fattar distriktschefen i annat ärende
beslut mot föredragandes afvikande och till protokollet antecknade me¬
ning, skall likaledes protokollsutdrag omedelbart till styrelsen insändas,
De ärenden, hvilka skola handläggas af samlad distriktsförvaltning,
angifvas närmare i § 69.
§ 68.
Vid förfall för distriktschefen inträder, der styrelse nej annorlunda
förordnar, den äldste af de öfrige medlemmarne i distriktsförvaltningen,
med bibehållande af föreståndareskapet för egen afdelning, såsom ensam
beslutande chef för förvaltningen samt föreståndare och föredragande
för administrativa afdelningen. Trafikinspektören vid den trafiksektion,
dit distriktets hufvudort hör, öfvertager deremot, likaledes under förut¬
sättning att styrelsen ej annorlunda förordnar, föreståndareskapet och
föredragningsskyldigheten för trafikafdelningen.
Under enahanda förutsättning öfvertager vid förfall för bandirek-
tören baningeniören vid den bausektion, dit distriktets hufvudort hör,
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
samt vid förfall för maskindirektören den i distriktets hufvudort statio¬
nerade maskiningeniören föreståndareskapet och föredragningsskyldig-
heten för vederbörande afdelning.
§ 69.
Samlad distriktsförvaltning åligger:
att årligen inom af styrelsen föreskrifven tid afgifva förslag till
kostnads- och arfvodesstater för distriktet samt att, sedan dylika stater
för distriktet faststälts, tillse, att utgifterna begränsas inom de anvisade
beloppen, med skyldighet att, om en anslagspost å kostnadsstaten synes
komma att öfverskridas, bos styrelsen göra anmälan härom med den
framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda;
att likaledes årligen och inom af styrelsen föreskrifven tid afgifva
förslag till nya byggnader och anläggningar samt om- och tillbyggna¬
der inom distriktet äfvensom till anskaffning af rullande materiel för
distriktets behof;
att afgifva förslag rörande distriktets behof af sådana förråds-
artiklar, hvilka styrelsen förbehållit sig att sjelf upphandla, äfvensom i
enlighet med styrelsens bestämmelse verkställa upphandling af de vig-
tigare bland de förrådsartiklar, som af linieförvaltningen skola anskaffas;
att afgifva förslag till tidtabellen för ordinarie bantåg inom distriktet;
att beträffande personalärenden utöfva den myndighet eller vidtaga
de åtgärder, hvarom i §§ 84—86, 88, 90—91 och 94 sägs;
att i enlighet med af styrelsen gifna bestämmelser utdela gatifika-
tioner samt medgifva ersättning för arbete å öfvertid åt underlydande
ordinarie personal;
att besluta om boställslägenheternas fördelning mellan den del af
distriktets personal, hvilken enligt aflöningsreglementets bestämmelser
och styrelsens med stöd af dessa bestämmelser utfärdade särskilda före¬
skrifter eger åtnjuta förmånen af fri bostad;
att besluta i de fall, hvarom i § 11 mom. 3 och 4 af aflönings-
reglementet förmäles;
att utfärda bränslestat för distriktet;
att enligt vissa af styrelsen faststälda grunder till disposition af
enskilda uthyra jernvägen tillhöriga tomter och öfriga jordområden, dock
att tillstånd till uppförande å dylikt område af annan byggnad än så¬
dan af provisorisk beskaffenhet och utan eldstad ej må lemnas utan
styrelsens särskilda medgifvande;
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
21
att i enlighet med af styrelsen faststälda grunder handlägga och
afgöra frågor, som angå restaurationsväsendet vid distriktets stationer;
att låta periodvis verkställa försäljning å auktion af kasserade
effekter och skrotvaror i enlighet med styrelsens för sådan försäljning
meddelade bestämmelser;
att i allmänhet verkställa utredning i samt afgifva yttrande
öfver ärenden, som till förvaltningen remitteras, äfvensom i öfrigt
handlägga sådana ärenden, som styrelsen genom utfärdad arbetsordning
eller särskild föreskrift förklarar böra af samlad distriktsförvaltning af-
göras.
Derest någon medlem af distriktsförvaltningen sådant påyrkar, må
jemväl ärende, som ofvan ej angifvits, göras till föremål för handlägg¬
ning af samlad distriktsförvaltning.
§ 70.
De till linieförvaltningen hörande ärenden, som påkalla afdelnings-
föreståndares åtgörande, men icke enligt § 69 äro föremål för handlägg¬
ning af samlad distriktsförvaltning, afgöras af de särskilde afdelnings-
föreståndarne hvar för sig; egande föreståndare, då ett synnerligen
skyndsamt afgörande erfordras, meddela ordres och fatta beslut jemväl
i afdelningen rörande ärende, som enligt § 69 bort vara föremål för
samfäld handläggning, dock med skyldighet att vid nästa sammanträde
åtgärden till förvaltningens protokoll anmäla.
§ 71.
Alla från styrelsen till linieförvaltningen utgående skrifvelse!’ och
andra expeditioner, hvilka innefatta beslut eller ordres, skola ställas
till distriktsförvaltningen vid vederbörande distrikt; åliggande det di-
striktschefen, hvilken har att mottaga dessa expeditioner, att, då ärendet
är af den beskaffenhet, att det hör under samlad distriktsförvaltnings
handläggning, anmäla det hos förvaltningen, samt, då ärendet faller
under afdelningsföreståndares särskilda handläggning, öfverlemna expe¬
ditionen för verkställighet till vederbörande afdelning.
§ 72.
Skrivelser och expeditioner, hvilka utfärdas på grund af beslut,
fattadt i samlad distriktsförvaltning, underskrifvas af distriktschefen
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
ensam, med iakttagande, att ofvanför namnet tecknas: »På distriktsför-
valtningens vägnar» samt kontrasigneras af distriktssekreteraren.
Skrivelser och expeditioner, hvilka afdelningsföreståndarne enligt
§70 utfärda, undertecknas af vederbörande föreståndare.
10. De särskilda tjenstemännens vid distriktsfförvaltning ärna åligganden.
§ 73.
Distriktschefen är såsom distrikts/förvaltning ens chef styrelsen i första
hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet;
åliggande i sådant hänseende distriktschefen särskildt att med upp¬
märksamhet följa de ekonomiska förhållandena inom distriktet samt
dels sjelf vidtaga, dels ock hos styrelsen föreslå åtgärder, som lända
till befordrande af jernvägarnes ändamål, förökande af deras inkomster
och minskande af deras utgifter, äfvensom att tillse, att instruktioner
och reglementen efterlefvas samt att samverkan eger rum mellan de
olika afdelningarna, för hvilka ändamål han har att tid efter annan
företaga inspektionsresor inom distriktet; varande distriktschefen skyldig
att, om han vidtager åtgärd, som faller inom annan afdelningsförestån-
dares område, vid distriktsförvaltningens nästa sammanträde anmäla
åtgärden till protokollet. I förhållande till främmande myndigheter
eger distriktschefen jemväl att företräda distriktet och dervid, hvad
distriktet vidkommer, bevaka statens jernvägars rätt och intresse.
Såsom föreståndare för administrativa a/delningen åligger distrikts¬
chefen :
att öfvervaka och kontrollera distriktskassans skötsel i allmänhet
samt granska och till styrelsen insända distriktskassörens redogörelser
äfvensom att i öfrigt handlägga distriktet rörande ärenden af beskaf¬
fenhet att enligt denna instruktion, utfärdad arbetsordning eller särskild
föreskrift tillhöra administrativa afdelningen.
Distriktschefen såsom föreståndare för trafikafdelning en åligger:
— — — — — — — — — — — — — — — —j)
Beträffande central/or v ältningen har komitén, i stort sedt, icke
funnit anledning frångå den nuvarande ordningen annat än i hvad
af decentralisationen betingas, men i stället sökt vidare utveckla och
mera i detalj bestämma denna ordning, i syfte bland annat att
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
28
närmare öfverensstämmelse måtte vinnas med de normer, som blifvit
fastslagna för våra öfriga stora kommunikationsverks förvaltning, alltid
dock med aktgifvande på den undantagsställning, hvartill jernvägs-
förvaltningens egenartade natur kunde synas med fog föranleda. Sålunda
har komitén vid den genomgripande omarbetning af den för jernvägs-
styrelsen nu gällande instruktion, som komitén företagit, sökt uppdraga
bestämda gränser mellan de ärenden, hvilkas afgörande skulle tillkomma
styrelsen, och dem, som borde underställas Kongl. Maj:t, äfvensom i
ganska väsentlig mån fullständigat de nu gällande bestämmelserna i
fråga om sättet för ärendenas handläggning inom styrelsen — detta
senare framför allt, såsom komitén anmärker, i syfte att inom styrelsen
åstadkomma det samarbete, som för ett verk af jern vägsförvaltningens
afsevärda ekonomiska betydelse måste vara af synnerlig vigt, samt att
dymedelst och genom bestämdare föreskrifter i allmänhet angående
formerna för ärendenas behandling tillgodose den uppfattning, som
legat till grund för Riksdagens i skrifvelse den 17 maj 1892 gjorda
framställning angående utfärdande af särskild arbetsordning för jern-
vägsstyredsen. Vidare har komitén, bland annat, föreslagit närmare
bestämmelser rörande kompetensfordringarna för erhållande af anställ¬
ning i jernvägens tjenst äfvensom ifrågasatt föreskrift derom, att
tjenstemannabefattningarna i allmänhet skulle tillsättas först efter det
ledigheten i behörig ordning kungjorts och tillfälle till ingifvande af
ansökningar sålunda stått vederbörande öppet; gällande detta i öfrigt
så väl central- som distriktsförvaltningens personal. Genom denna
sista föreskrift skulle, såsom komitén anmärker, ett gammalt önsk-
ningsmål hos personalen uppfyllas och på samma gång från statens
synpunkt erhållas ökad garanti för att tjensterna i hvarje särskilt fall
blefve på bästa sätt besatta.
De organisationsförändringar, hvilka sålunda blifvit ifrågasatta, torde
knappast kunna, såsom herr Pegelow i sin motion, n:o 148 inom Andra
Kammaren, yttrar, anses vara af synnerligen genomgripande beskaf¬
fenhet. De gå visserligen i rigtning af en decentralisation, men de
lemna den nuvarande organisationen till sina hufvudgrunder orörd och
kunna, enligt utskottets tanke, rättast karakteriseras såsom ett försök
att genom öfverflyttande å liniebefälet af handläggandet och afgörandet
af en hel de! ärenden, som nu ingå till och afgöras hos styrelsen,
afhjelpa vissa brister inom jern vägsförvaltningen.
Mot donna förvaltning, sådan den för närvarande är ordnad, har i
främsta rummet framstälts den anmärkningen, att den sönderdelning i
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
fyra afdelningar (administrativa, ban-, maskin- och trafikafdelningen),
som eger rum inom styrelsen, trängt sig ned genom hela verket och
åstadkommit, att detta nästan kan sägas bestå af fyra olika förvalt¬
ningar, till det helas skada handlande alltför oberoende af hvarandra.
Att inom jernvägsadministrationen råder brist på samarbete, torde icke
kunna förnekas, lika litet som att detta är fallet såväl inom styrelsen
som ute å distrikten, hvad de senare angår särskildt i ekonomiskt hän¬
seende. Komitén har betonat — och utskottet biträder dess mening
härutinnan — att orsaken till det bristande samarbetet hos styrelsen
är att söka deri, att med statsjernvägarnes tillväxt styrelsens med¬
lemmar under årens lopp blifvit mer och mer öfverhopade med löpande
ärenden, hvilka framför andra ovilkorligen kräfva afgörande. Hvad som
fordras är alltså, att styrelsen befrias från en del af sin arbetsbörda,
och det är också detta, man velat vinna genom att åt de föreslagna
distriktsförvaltningarna uppdraga många ärenden, som nu onödigtvis
belasta centralförvaltningen. Samarbetet å distrikten åter har man sökt
främja genom att åt distriktsförvaltningarna gifva en sådan organisa¬
tion, att en verkligt sammanhållande kraft ej skulle saknas der inom.
Genom distriktschefsembetet skulle i förvaltningen af hvarje distrikt
införas den enhet, utan hvilken jernvägarne icke torde kunna, så som
sig bör, fylla sin uppgift och samtidigt lemna det i ekonomiskt afseende
bästa möjliga resultat.
De föreslagna bestämmelserna om samlad distriktsförvaltnings ålig¬
ganden och distriktschefens speciella skyldigheter synas utskottet i all¬
mänhet lyckligt funna. På samma gång de åt distriktschefen gifva eu
för ändamålet med hans befattning tillräcklig myndighet, lemna de dock
åt de öfriga respektive afdelningsföreståndarne den nödiga friheten i
dem tillhörande fackfrågor. Att distriktschefsbefattningen innehafves af
distriktets trafikdirektör, anser utskottet rigtigt. Någon tvekan kan väl
icke heller gerna råda derom, då trafikdirektören har hand om den
gren af förvaltningen, som har till uppgift att utföra sjelfva transport¬
arbetet, d. v. s. trafiken, och som till följd deraf måste vara hufvud-
afdelningen. Anordningens lämplighet torde för öfrigt vara vitsordad
af erfarenheten från de enskilda jernvägarne.
Genom lättandet af styrelsens arbetsbörda skulle vidare åt sty¬
relsen beredas tid att egna större uppmärksamhet åt de stora och
vigtiga frågor, som alltid framställa sig för en betydande kommunika-
tionsförvaltning och som under nuvarande förhållanden alltför länge få
vänta på sin lösning till men för näringslifvets utveckling och för¬
kofran. Först om styrelsen befrias från en mängd löpande ärenden
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
25
och rena detaljfrågor, kan man hos densamma förvänta en stegrad för¬
måga af initiativ.
Organisationsförändringarna afse slutligen att införa en mera effektiv
inspektion öfver linieförvaltningen. Komitén har i detta hänseende ansett
distriktschefen böra åläggas att tid efter annan företaga inspektions-
resor inom sitt distrikt, hvilkas liufvudsakliga uppgift skulle vara att
skaffa honom tillfälle att efterse, huruvida icke besparingar skulle kunna
ske genom ökadt samarbete de olika afdelningarnes personal emellan,
en så att säga ekonomisk inspektion. Samtidigt härmed skulle en kraf¬
tigare fackinspektion än hittills kunna komma till stånd genom styrel¬
sens ledamöter, hvilka vid sina inspektionsresor tillika borde tillse, att
likformighet och samarbete egde rum mellan distriktsförvaltningarna.
Efter att sålunda i största korthet hafva redogjort för liufvud-
dragen af de ifrågasatta organisationsförändringarna, får utskottet — som
i fråga om inrättandet af en särskild taxebyrå inom styrelsen och tra¬
fiksektioner å luden (trafikinspektörer), anställandet af juridiskt bildade
distriktssekreterare och kassaväsendets ombildning hänvisar till den kongl.
propositionen — såsom sin åsigt uttala, att det mål, hvartill nämnda
förändringar syfta, är så eftersträfvansvärdt, att ett försök med dem torde
böra göräs, helst de synas i sig innebära goda förutsättningar för upp¬
nående af önskadt resultat. Hen- Pegelow har visserligen i sin motion
sökt göra troligt, att den förändrade organisationen skulle försvåra och
fördyra jernvägsadministrationen samt utbilda densamma i byråkratisk
anda. Hvad herr PegeloAv anfört till stöd för detta påstående har dock
icke varit af beskaffenhet att förmå öfvertyga utskottet om rigtigheten
af hans uppfattning, så mycket hellre, som utskottet i motionen funnit
åtskilliga misstag med afseende å förslagets verkliga innehåll. Så är
t. ex. förhållandet, då herr Pegelow yttrar, att inrättandet af distrikts-
förvaltningar ej skulle medföra någon fördel för den trafikerande all¬
mänheten, utan tvärtom, enär distriktsförvaltning, för att behandla
framställningar i tariff- och restitution sfrågor, måste sammanträda till
öfverläggning, hvarigenom skulle uppkomma större tidsutdrägt, än nu
vore fallet. Enligt förslaget skola emellertid dylika frågor ej tillhöra
distriktsförvaltning, utan behandlas af distriktschefen ensam i hans
egenskap af trafikdirektör.
Af hvad utskottet sålunda anfört torde framgå, att utskottet för
sin del ej velat ansluta sig till det af herrar Pegelow, i motionen
n:o 148, och Hedin, i motionen n:o 152, på olika grunder framstälda
yrkandet om utslag å förevarande proposition.
bih. till Riksd. Prut. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 41 Höft.
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
Utskottet öfvergår härefter till att punktvis behandla Kongl. Majits
proposition och gör dervid början med den föreslagna
Arten af personalens anställning.
Kongl. prop. punkt I.
Ordinarie tjenst vid statens jernvägar innehafves enligt gällande
stadganden endast på förordnande tills vidare, med tre månaders upp¬
sägning, då förordnandet meddelas af jernvägsstyrelsen. Komitén ansåg
status quo i detta afseende böra bibehållas. Den medgaf visserligen,
att för åtskilliga befattningar, i synnerhet inom styrelsen, likställighet i
förevarande fall med andra embetsverk skulle kunna ega rum utan olä¬
genhet för jernvägstjensten; men då för det stora flertalet befattningar
och särskildt för alla dem, som tillhörde den egentliga linietjensten,
detta icke skulle kunna ifrågakomma af hänsyn rill trafikens säkerhet,
ansåg komitén lämpligast, att den nuvarande ordningen bibehölles för
jernvägspersonalen i dess helhet, helst likställighet inom verket i detta
vigtiga afseende syntes önskvärd, bland annat af den anledning, att
åtskilliga svårigheter vid förflyttningar och dylikt derigenom undvekes.
Inom komitén reserverade sig två ledamöter mot denna uppfattning
och anförde i hufvudsak följande (jfr. kongl. prop. s. 45—49): att numera,
då staten drifvit jernvägstrafik i 40 år och en ofta lång extra ordinarie
tjenstgöring föreginge anställandet i ordinarie beställning, väl ingen
blefve antagen till en plats, der särskilda personliga egenskaper erfor¬
drades, utan att man förut varit i tillfälle att försäkra sig om hans
lämplighet i tjensten; att, om senare inträffande omständigheter
gjorde en förflyttning önskvärd, eu sådan kunde verkställas, äfven
om tjensteman nen i fråga anstälts under former, som mera öfver-
ensstämde med dem, under hvilka tjenstemäu vid likartade verk
(post-, telegraf-, tullverken) antoges; att disciplinen inom jernvägs-
förvaltningen syntes kunna uppehållas, äfven om icke all personal vore
anstäld på tre månaders uppsägning; samt att det nuvarande anställ-
ningssättet kunde medföra menliga följder för verket i dess helhet och
innebure bestämda olägenheter för personalen.
Reservanternas mening biträddes af jernvägsstyrelsen, som i utlå¬
tande den 25 november 1896 (kongl. prop. s. 49—51) — under förutsätt¬
ning, framför allt, af bibehållande i allt väsentligt af jernvägsförvaltnin-
geus bestraffningsrätt samt förflyttningsrätt — tillstyrkte personalens
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
27
anställande medelst konstitutorial. På departementsschefens hemställan
(kong], prop. s. 54—55) tiar Kongl. Maj:t nu i punkt, 1 af propositionen
föreslagit, att tjensteman och betjente vid statens jernvägar skola till¬
sättas genom konstitutorial.
Med afseende å denna bestämmelse har herr Hedin i sin motion,
n:o 152, anfört följande:
»Hvad detta (konstitutorial) innebär, kan ingen med åberopande af
eu lagtext konstatera. Visserligen har strafflagen sagt (10 kap., 1 och
5 §§) hvad i strafflagen förstås med embetsman och med tjensteman,
men denna distinktion innebär icke en allmängiltig konstitutionel regel,
och hvarken strafflagen eller någon annan lag har meddelat en sådan
regel för åtskilnad mellan tjenstemän och betjente. Och lika litet är
i lag sagdt, hvad ett »konstitutorial» är till åtskilnad från en fullmagt.
Man torde i allmänhet hålla före, att hufvudskilnaden är den, att tjen¬
stemän med konstitutorial (i likhet med förtroendeembetsmän) kunna
utan ransakning och dom från sin befattning skiljas. Men detta är
blott eu teori, och en praxis: ett lagbud, som säger så, existerar der¬
emot ej, och skulle ej heller, utan öfverträdelse af grundlagen, kunna
utfärdas, så länge regeringsformens 36 § har den lydelse, som förblifvit
orubbad sedan år 1809. Ej heller gifves det någon lagbestämmelse om
hvad konstitutorialet skall tillförsäkra den, för hvilken det utfärdats.
Bestämmelsen reducerar sig således i allt väsentligt till en fras, i hvil¬
ken många af dem, som den skulle gälla — enligt hvad jag haft tal¬
rika tillfällen att öfvertyga mig om -— inlägga något väsentligen annat
och mer, än hvad erfarenheten skall komma att visa dem, att den i
tillämpningen befinnes innebära. Det kan i min tanke ej anstå Riks¬
dagen att »medgifva» någonting, om hvars betydelse den sjelf vore
minst sagdt oviss, och som sedermera skulle kunna i detalj tillämpas
på mycket olika sätt beträffande ej blott hela klasser, utan ock inom
dem olika individer af den stora personal, hvars rättsförhållande till sta¬
ten genom denna den mest obestämda bland bestämmelser skulle reg¬
leras. Om Riksdagen ej skulle finna angeläget att till Kongl. Maj:t åter¬
förvisa hela det förevarande ärendet till ny och mera omsorgsfull utred¬
ning, håller jag således före, att det är högst angeläget, att hela inne¬
börden af det föreslagna stadgandet, att »tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar tillsättas genom konstitutorial», varder i Riksdagens
beslut definierad. Såsom det nu lyder, utgör det i förening med slut¬
orden i punkt 1, att »öfriga bestämmelser för antagande, entledigande
och förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl.
Maj:t», eu den mest vidsträckta fullmagt å administrativt förgodt-
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
finnande. Första raden i punkt I betyder intet, de två sista raderna be¬
tyda allt — hvad man behagar.»
De farhågor, motionären sålunda uttalat, kan utskottet ej dela.
Visserligen är det, på sätt motionären anmärkt, icke bestämdt i lag,
hvad ett »konstitutorial» är till skilnad från en »fullmagt», men den
praxis, som i detta hänseende utbildat sig inom statsförvaltningens om¬
råde, torde vara så fast, att den icke lemnar rum för tvifvel om me¬
ningen med ett konstitutorial.
Å sid. 44 i den kongl. propositionen omförmäles, att i eu af åt¬
skilliga stationstjenstemän till Kongl. Maj:t ingifven petition yrkats, att
tjenstemännen vid statsbanorna måtte, i likhet med hvad som vore fal¬
let vid andra statens verk, »konstitueras till sina befattningar, så att
de ej kunde från desamma skiljas utan laga dom och ransakning».
Detta antagande om kraften af ett konstitutorial är origtigt. Endast
den, som innehar fullmagt å tjenst och icke är förtroendeembetsman,
åtnjuter den embets- och tjenstemän i § 36 regeringsformen tillagda
rätt. Konstitutorial och förordnande hafva aldrig, äfven när de icke
innehållit något derom, ansetts tillförsäkra embets- eller tjensteman be¬
rörda rätt. Sistnämnda båda former af utnämningshandling hafva tvärtom
af Konung och Riksdag just valts för tjenster af beskaffenhet, att deras
innehafvare bort kunna entledigas utan ransakning och dom, d. v. s.
utan att innehafvaren efter åtal vid domstol blifvit förvunnen att hafva
begått sådant brott, som enligt lag medför afsättning. Så långt hafva
konstitutorial och förordnande samma verkan. Men då den, som är
tillsatt på förordnande, kan skiljas från sin tjenst till följd af förhål¬
landen, i hvilkas uppkomst tjenstemännen sjelf icke eger någon skuld,
kan deremot den, hvilken erhållit konstitutorial, icke mot sin vilja ent¬
ledigas utan eget förvållande, han skall hafva gjort sig skyldig till fel
i tjensten. Till skilnad dock från den, som innehar fullmagt, kan han
afsättas utan ransakning och dom, i administrativ väg.
Utskottet, som på grund af jernvägstjenstens natur anser nödvän¬
digt, att de vid statens jernvägar anstälde tjenstemän och betjente
kunna utan ransakning och dom skiljas från sina befattningar genom
beslut af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af jernvägsstyrelsen, har emellertid funnit personalen böra förses med
konstitutorial. Obestridligt synes nemligen vara, att, äfven om nuva¬
rande uppsägningsrätt ej blifvit missbrukad, konstitutorialet likväl skulle
skänka personalen en mycket större trygghet i dess ställning än ett
förordnande tills vidare med tre månaders uppsägning utan möjlighet
att i besvärsväg vinna upphäfvande af skedd uppsägning. Att tvunget
Statsutskottets Utlåtande N:0 57.
29
afsked ej kan meddelas annat än efter ett behörigen konstateradt
tjenstefel från vederbörande tjenstemans eller betjente sida, måste
innebära en betydlig fördel för personalen; men härtill kommer —
hvad som knappast torde behöfva erinras — att af skedandet skall ,ega
rum under iakttagande af betryggande former, i hvilket afseende ut¬
skottet vill särskildt framhålla, att den, mot hvilken anmälan om be¬
gånget tjenstefel skett, lemnas tillfälle att deröfver sig yttra, samt att
beslutet om afskedandet föres till protokoll med angifvande af skälen
derför. Meddelas afskedet af jernvägsstyrelsen, kan dess beslut natur¬
ligtvis i vanlig ordning öfverkiagas hos Kongl. Maj:t.
Med denna redogörelse för innebörden af begreppet konstitutorial
öfverensstämma stadgandena i mom. 2—5 i punkt I af den kongl. pro¬
positionen. I samma stund, som här i mom. 1 uppstäldes principen om
jernvägstjensternas tillsättande medelst konstitutorial, måste nemligen
tillika stadgas förbehåll om personalens skyldighet att underkasta sig
förflyttning till annan befattning vid jernvägen (mom. 2) samt vilkor
angående tid för och särskilda orsaker till tvungen afgång från tjenst
(mom. 3, 4 och 5).
Mot lydelsen af mom. 5 har herr Hedin, i sin motion n:o 152 inom
Andra Kammaren, anmärkt, att momentet blifvit på ett så egendomligt sätt
redigeradt, att det kommit att innehålla den ej afsedda orimligheten,
att den, som af sjuklighet, hvilken han icke ådragit sig i tjensteutöfning,
eller af ålderdomssvaghet icke kan behörigen sköta sin befattning, ej
skulle kunna entledigas förr än efter tio års tjenst.
För eu rätt uppfattning af förevarande fråga torde kännedom om
innehållet af § 6 i reglementet för statens jernvägstrafiks pensions-
inrättning den 3 november 1882 erfordras. Omförmälda paragraf tyder
sålunda:
»Berättigad till pension är delegare:
a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i
tjensteutöfning vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan
sin befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedas;
b) som efter minst 10 tjensteår i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd af sjuklighet,
som han icke ådragit sig under tjensteutöfning, eller till följd af ålder¬
domssvaghet icke, kan sin befattning behörigen sköta;
c) som efter minst 30 års tjenst i anställning vid statens jernvägs-
trafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjensteår samman¬
räknade uppgå till talet 05.»
Af eu jemförelse mellan bestämmelserna i punkt I af den kongl.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
propositionen och föreskrifterna i ofvan intagna paragraf af reglementet
för pensionsinrättningen torde framgå, att Kongl. Maj:ts förslag går ut
på att ingen, som icke derom anhållit eller begått verkligt tjenstefel,
skall kunna skiljas från tjenst vid statens jernvägar utan att vara be¬
rättigad till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning enligt
dess reglemente. Till följd häraf ligger det ej, såsom motionären för¬
menat, någon orimlighet deri, att den, som af sjuklighet, hvilken han
icke ådragit sig i tjensteutöfning, eller af ålderdomssvaghet icke kan
behörigen sköta sin befattning, ej får entledigas förr än efter tio tjenstår
i ordinarie anställning. Förr är nemligen sådan tjensteinnehafvare ej
pensionsberättigad. Skulle han efter t. ex. fem års ordinarie anställ¬
ning angripas af sjukdom, som gör honom oförmögen till arbete i
jernvägens tjenst, kan han ej afskedas, utan är berättigad till tjenst¬
ledighet på grund af sjukdom och uppbär aflöning enligt bestämmelserna
i punkt Vill; men efter fem års förlopp, således efter tio års ordinarie
tjenst, kan han afskedas. Han är då berättigad till pension.
I sammanhang härmed har utskottet velat betona, att, om också
Kongl. Maj: t i och för sig eger beslutanderätt med afseende å regle¬
mentet för pensionsinrättningen, Kongl. Maj:t likväl icke lärer kunna
— för så vidt statsbidragen till nämnda inrättning skola utgå — utan
Riksdagens samtycke i reglementet vidtaga ändringar af beskaffenhet att
kunna inverka på delegarnes afgifter, pensionernas belopp eller ålders-
vilkoren för deras tillträdande (jfr. 1872 års Riksdags skrifvelse n:o 59
och 1882 års Riksdags skrifvelse n:o 65).
Lika med herr Hedin (sid. 8 i motionen n:o 152) anser utskottet
det vara satt utom tvifvel, att Riksdagen ej genom sina beslut om lem¬
nande af statsbidrag till omnämnda pensionsinrättning iklädt sig någon
ansvarspligt med hänsyn till utgåendet af delegarnes pensioner enligt
gällande reglemente. Men i motsats till bemälde motionär kan utskottet
ej inse, att Riksdagen, genom att bifalla ifrågavarande punkt af Kongl.
Maj:ts förslag, skulle ådraga sig juridisk »med an svårighet» för pensions-
inrättningens förmåga att fullgöra sina förbindelser. Och hvad sakens
moraliska sida beträffar, finner utskottet, att Riksdagen — i all synnerhet
sedan förslag om personalens förseende med konstitutorial blifvit. frarn-
stäldt — skulle påtaga sig ett vida större ansvar genom att låta per¬
sonalen fortfarande antagas på förordnande med uppsägningsrätt än
genom att bifalla de föreslagna bestämmelserna om tvunget afsked,
som äro nödvändiga konseqvenser af jernvägstjensternas tillsättande
medelst konstitutorial och mot hvilkas innehåll i och för sig anmärkning
ej förekommit och icke heller torde kunna göras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
31
Vidkommande slutligen herr Hedins erinran mot mom. 6, hvari
skulle stadgas, att »öfriga bestämmelser för antagande, entledigande
eller förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas af Kongl.
Maj:t», innebär ett dylikt medgifvande, enligt utskottets åsigt, ingen
som helst fara för personalen, sedan Riksdagen i föregående moment
fastslagit hufvud vil koren för förflyttning och tvunget afsked. Af komi-
téns förslag till instruktion för jernvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar framgår också, att de föreskrifter, som här afses,
äro detaljbestämmelser, till stor del af formel natur.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
I) att Riksdagen må godkänna följande bestäm¬
melser :
l:o. Tjenstemän och betjente vid statens jernvägar till¬
sättas genom konstitutorial.
2:o. Tjensteman eller betjent må kunna utan ansökning för¬
flyttas till annan befattning vid statens jernvägar, dock utan
minskning i det honom enligt stat tillkommande arfvode.
3:o. Tjensteman eller betjent är förpligtad att, då han fylt
sextiofem år eller, om han tillhör tågpersonalen, sextio år samt
uppnått sådan tjensteålder, att han enligt reglementet för statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning är på grund af antalet samman¬
räknade lefnads- och tjensteår berättigad till pension från nämnda
inrättning, från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t
ej tillsatt befattningen, jernvägsstyrelsen dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge han pröfvas kunna på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
qvarstå.
4:o. Tjensteman eller betjent, som på grund af antalet sam¬
manräknade lefnads- och tjensteår är berättigad till pension från
statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, men ännu ej uppnått
den i föregående stycke omförmälda lefnadsålder, må kunna, derest
så finnes för tjensten fördelaktigt, af Kongl. Magt eller, der Kong].
Maj:t ej tillsatt befattningen, af jernvägsstyrelsen entledigas.
5:o. Tjensteman eller betjent, som icke kan sin befattning
behörigen sköta vare sig till följd af kroppsskada eller sjuklighet,
hvilken han i tjensteutöfning vid statens jernvägar sig ådragifc,
eller ock, efter minst tio tjensteår i ordinarie anställning vid
samma jernvägar, till följd af antingen sjuklighet, som han icke
ådragit sig i tjensteutöfning, eller ålderdomssvaghet, må jemväl
kunna af Kongl. Maj:t eller, der Kongl. Maj:t ej tillsatt befatt¬
ningen, af jernvägsstyrelsen entledigas.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
6:o. Öfriga bestämmelser för antagande, entledigande
eller förflyttning af personal vid statens jernvägar meddelas
af Kongl. Maj:t.
■ '.ii i ■a- -.‘-In ; t i i 11 • . .en: /ji-J , : 1 ! • ! . ; ■ ■
Löneregleringen.
a) Allmänna bestämmelser om fast arfvode
och arfvode efter klass.
Kongl. prop. punkt II—III.
/
Om de vid jernvägsstaten sedan längre tid använda och i det före¬
liggande förslaget bibehållna aflöningsformerna »fast arfvode» och »arfvode
efter klass» har utskottet redan yttrat sig.
Enligt propositionen skola båda slagen af arfvode fördelas i lön
och tjenstgöringspenningar, en indelning, som, då enligt reglementet
för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning pension utgår med vissa
procent å aflöningen (ordinarie arfvode och inqvartering, den senare, der
den förekommer, beräknad till 20 procent af arfvodet), icke eger något in¬
flytande på pensionsbeloppet, utan har betydelse allenast för bestäm¬
mandet af arfvodesafdrag vid tjenstledighet. De fasta arfvodenas för¬
delning i lön och tjenstgöringspenningar angifves för hvarje särskild
befattning i den under punkt IV upptagna fasta arfvodesstat. Rörande
arfvodena efter klass föreslår Kongl. Maj:t, på samma sätt som komitén,
att af dylikt arfvode, hvilket uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor,
*/v skola anses utgöra lön och V, tjenstgöringspenningar samt af lägre
belopp Vs lön och V5 tjenstgöringspenningar. Denna bestämmelse in¬
nefattar en olikhet med nuvarande förhållanden. Gällande aflönings-
reglemente fastställer nemligen tjenstgöringspenningarne för arfvodes-
belopp, som uppgår till eller öfverstiger 1,200 kronor, till Vs och för
lägre till Va.
Med afseende å sistnämnda delningsgrund, hvilken infördes vid
statsbaneförvaltningens första organisation samt godkändes af 1868
års Riksdag och som jernvägsstyrelsen i dess förslag af år 1892 ville
bibehålla, har komitén (kongl. prop. s. 60—61) anmärkt, att den är för
personalen vida förmånligare än de delningsgrunder, som vid de stora
löneregleringarna på 1870- och 1880-talen faststälts för de civila verken
i allmänhet och särskilt för de med jernvägsstaten närmast jemförliga,
eller post- och telegrafstaterna.1 Då emellertid den åskådning, som fått
göra sig gällande vid nämnda löneregleringar, "syntes ega full tillämp-
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
33
lighet jemväl på jern vägs staten, fann komitén, oaktadt förändringen
innebure en försämring i jernvägspersonalens förmåner, sig icke kunna
tillstyrka bibehållandet af nuvarande delningsgrund, utan föreslog den
i propositionen intagna, hvarigenom i detta hänseende största möjliga
likställighet med motsvarande embetsverk skulle uppnås.
Herr Pegelow har nu i sin motion, n:o 148, hemstält, att gällande
delningsgrund måtte bibehållas. Till stöd för detta yrkande har motio¬
nären anfört, att ökningen i förhållandet mellan tjenstgöringspennin-
garne och lönen komme att för den af sjukdom ofta hemsökta betje-
ningspersonalen verka betungande. Ökningen motvägdes nemligen
ingalunda fullt af den föreslagna, från den nu gällande afvikande be¬
stämmelsen, att betjeningen först efter 30 dagars sjukdom under året
skulle underkastas afdrag af tjenstgöringspenningarne, ty sjukdomsfall,
som räckte längre tid än 30 dagar, förekomme ofta. Emot denna upp¬
fattning anser sig utskottet böra inlägga en gensaga.
För närvarande gäller, enligt föreskrifter, som jernvägsstyrelsen
meddelat, att betjente väl kunna med bibehållande af fullt arfvode er¬
hålla tjenstledighet till skötande af egna angelägenheter under femton
dagar årligen, men att deremot vid sjukdomsförfall tjenstgöringspen¬
ningarne redan första dagen indragas. Komitén ansåg visserligen, att
någon jemkning i detta sistnämnda förhållande kunde ifragasättas; den
ville dock för sin del ej gå längre än till ett stadgande af följande
lydelse: »Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i allmänhet under¬
kastad afdrag af arfvodet under de förhållanden och i den ordning,
styrelsen föreskrifver», hvilken bestämmelse i sak var lika med mot¬
svarande föreskrift i jernvägsstyrelsens förslag af år 1892. Kongl.
Maj:t har emellertid, med afvikelse i detta stycke från komiténs hem¬
ställan, omfattat den mening, som uttalats af fyra reservanter inom
komitén, samt i punkt VIII af propositionen föreslagit, att under loppet
af ett och samma år fullt arfvode finge till betjent vid statens jern-
vägar utgå vid ledighet för enskilda angelägenheter under högst 15
och vid ledighet för sjukdom eller svag helsas vårdande under högst
45 dagar, dock att, då ledighet åtnjutits för så väl enskilda angelägen¬
heter som för sjukdom eller svag helsas vårdande, sammanlagda anta¬
let dagar, för Indika betjent egde uppbära fullt arfvode, ej finge öfver¬
stiga 45. Härigenom hafva betjente blifvit i det närmaste likstälde
med distriktstjenstemän (desse kunna med fullt arfvode erhålla tjenst¬
ledighet för enskilda angelägenheter under 30 dagar), hvarförutom de
vunnit den oomtvistliga fördelen att tå arvfodesatdraget bestämdt i sjeltva
Dill. till lakej. Prat. 1897. 4 Samt. / A/J. 41 Uäft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
aflöningsreglementet. Den hufvudsakliga förmånen består likväl deri,
att dessa föreskrifter icke blott neutralisera den försämring, som ändrin¬
gen af förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar i och för
sig skulle medföra, utan till och med bereda jernvägsbetjeningen en
i det hela gynsammare ställning än den, samma personal nu inta¬
ger. Konkreta exempel ådagalägga detta klart.
Af ett arfvode å 720 kronor utgöra enligt gällande bestämmelser
5/b lön och V* tjenstgöringspenningar, således af månadsbeloppet, 60
kronor, 50 kronor lön och 10 kronor tjenstgöringspenningar. Enligt
det kongl. förslaget skulle */& utgöra lön och '/ä tjenstgöringspenningar,
följaktligen för en månad 48 kronor lön och 12 kronor tjenstgörings¬
penningar. Blifver innehafvaren af ett dylikt arfvode hindrad att tjenst-
göra på grund af sjukdom och har han begagnat sig af 15 dagars tjenst¬
ledighet för enskilda angelägenheter, skall han afstå:
nu: enligt k. prop.
för
|
1
|
månad: ...........................
|
................................ 10
|
— 0
|
_
|
|
2
|
månader:..........................
|
.............................. 20
|
— 12
|
—
|
»
|
3
|
JO ...............
|
30
|
_ 24
|
|
JO
|
4
|
» ..........................
|
................................. 40
|
— 36
|
—
|
))
|
5
|
JO ...........................
|
.............................. 50
|
— 48
|
—
|
D
|
6
|
»
|
60
|
_ 60
|
|
JO
|
7
|
D
|
70
|
— 72
|
|
D
|
8
|
JO .....................
|
................................. 80
|
— 84
|
|
O. S. V.
Tages åter ett arfvode, som öfverstiger gränsen, t. ex. 1,800 kro¬
nor, ställer sig förhållandet på följande sätt. Månadsbeloppet är 150
kronor, hvaraf nu 4/ä, eller 120 kronor, lön och V5, eller 30 kronor,
tjenstgöringspenningar, medan enligt förslaget %, eller 112 kronor 50
öre, skulle utgöra lön och ’/«, eller 37 kronor 50 öre, tjenstgörings¬
penningar. Tabellen ter sig här sålunda:
för 1 månad: .........
» 2 månader:.........
»3 » ........
»4 » .........
»5 » .........
» 6 » .........
»7 » .........
»8 » ........
nu: enligt k. prop.
.. 30
|
— 0
|
—
|
.. 60
|
— 37
|
50
|
90
|
— 75
|
—
|
. 120
|
— 112
|
50
|
.. 150
|
— 150
|
—
|
. 180
|
— 187
|
50
|
210
|
29Ö
|
|
.. 240
|
— 262
|
50
|
o. s. y.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
35
Det visar sig alltså, att om jernvägsbetjent blifver sjuk, han enligt
det kongl. förslaget, oaktadt den ändrade fördelningen af lön och
tjenstgöringspenningar, skulle åtnjuta större fördelar än nu under sjuk¬
dom, som varade under 6 månader, om arfvodet ej uppgår till gränsen,
och under 5 månader, om arfvodet uppnår gränsen eller går derutöf¬
ver. °) Lägges härtill den i ofvanstående beräkningar ej medtagna
förmånen, att ledighet för enskilda angelägenheter och för sjukdom får
sammanslås till 45 dagar med fullt arfvode, torde ännu tydligare framgå,
att den kongl. propositionen i förevarande hänseende ingalunda innebär
någon försämring af betjeningens löneförmåner, utan fasthellre åstad¬
kommer en förbättring deri. Man torde nemligen kunna bortse från
sjukdomsfall, som räcka mer än 5 å 6 månader. Dels torde sådana
vara jemförelsevis sällsynta, dels kan det ej anses principielt origtigt
att för så långvarigt förfall andra regler gälla än för kortare sådant.
Då sålunda den försämring i löneförmåner för betjeningen, hvarom
herr Pegelow talar i samband med ifrågavarande bestämmelse, endast
inträder i komiténs förslag, men icke åtföljer den kongl. propositionen,
som innehåller helt andra föreskrifter om arfvodesafdrag vid tjenst¬
ledighet, hemställer utskottet,
II) att Riksdagen må godkänna följande bestäm¬
melse :
Arfvode, som tillkommer vid statens jemvägar anstäld tjen¬
steman eller betjent, är antingen fast arfvode, sådant som uti stat,
hvilken af Riksdagen godkänts, finnes för vissa till antalet be¬
stämda befattningar anslaget, eller ock arfvode efter klass, sådant
som med tillämpning af den i punkt VI här nedan angifna löne-
klassreglering för hvarje år bestämmes af Kongl. Maj:t för af
Kongl. Maj: t jemväl till antalet faststälda befattningar.
III) att Riksdagen likaledes må godkänna en så
lydande bestämmelse:
Fast arfvode fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, på
sätt i punkt IV finnes för hvarje befattning angifvet. *)
*) En alldeles särskild ställning intages af nuvarande gränssiffra, arfvodet 1,200 kronor, för hvilket
s&väl nu Rom enligt det kongl. förslaget fördelningen är 4/s och l/b. Här vinner betjent under sjukdom,
hur länge den än varar öfver en månad, 20 kronor,
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
Af arfvode efter klass, som uppgår till eller öfverstiger
1,500 kronor, anses tre fjerdedelar utgöra lön och en fjerdedel
tjenstgöringspenningar, samt af lägre belopp fyra femtedelar
lön och en femtedel tjenstgöringspenningar.
b) Fasta arfvoden.
Kongl. prop. punkt IV.
Rörande dessa arfvoden hänvisar utskottet till komiténs förslag
(kongl. prop. sid. 61—77), jernvägsstyrelsens utlåtande (kongl. prop.
sid. 108—109) och departementschefens yttrande (kongl. prop. sid. 122
och 124—125).
I fråga om generaldirektörens aflöning, som föreslagits till 12,000
kronor, deraf 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjenstgöringspennin¬
gar, har herr Hedin i sin motion n:o 154 yrkat, att Riksdagen ej måtte
bevilja den för generaldirektören äskade löneförhöjning, emedan ingen
hittillsvarande erfarenhet rättfärdigade förhöjningen och enär, om en
gång platsen skulle blifva besatt af en person, hvilkens förtjenstfulla
chefsverksamhet påkallade en ökning af lönen, Riksdagen utan tvifvel
skulle finnas benägen att bevilja ett personligt lönetillägg.
Då generaldirektören för närvarande uppbär ett årligt arfvode af
10,000 kronor samt dessutom åtnjuter förmånen af fri bostad med ved¬
brand i statens hus, kommer, vid det förhållande att bostadsförmånen
skulle indragas, någon förhöjning i hans nuvarande aflöningsförmåner
ingalunda att ske. Förhållandet torde snarare blifva motsatt. Nu har
visserligen herr Hedin i sin nyssnämnda motion anfört, att det i punkt
X intagna stadgandet om jernvägsstyrelsens rätt att bevilja förmånen
af fri bostad för tjenstemän och betjente vid distrikten icke skulle
innebära, att Kong!. Maj:t dermed afhändt sig sin sjelftagna rätt att
åt generaldirektören, öfverdirektörer in. fl. upplåta boställsvåningar,
men utskottet, som fäster uppmärksamheten på 1877 års Riksdags vid
afdelningen g) här nedan omförmälda skrifvelse (n:o 29), är i detta
hänseende af annan mening än motionären. På grund af berörda skrif¬
velse blef åt Kongl. Maj:t formelt inrymd rätt att förordna, det nämnde
tjenstemän skulle erhålla fri bostad. Bifalles punkt X i förevarande
proposition, eger deremot hvarken Kongl. Maj:t eller jern vägsstyrelsen
någon som helst magt att bereda fri bostad åt annan jernvägsperso-
nal än den, som är anstäld vid distrikten.®) Oafsedt departements-
*) Styrelsens vaktmästare kunna erhålla bostad, men lönen skall i sådant fall minskas med 150 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
37
chefens tydliga uttalande i den kongl. propositionen, är affattningen af
punkt X mom. ko i detta stycke fullt klar och bestämd.
Komitén har, beträffande generaldirektörens aflöning, förklarat, att
den icke ansåge tillrådligt att med bostadsförmånens borttagande bibe¬
hålla arfvodet vid det nu i stat faststälda beloppet. Tungt vägande
skäl funnes nemligen enligt komiténs förmenande för att statsbaneför-
valtningens chef måtte erhålla en något högre aflöning. Statsbaneför-
valtningen vore statens utan jemförelse största industriella affär och det
sätt hvarpå högsta ledningen af denna affär utöfvades, blefve, helst
sedan stambanebyggnaden fullbordats och nödvändigheten att genom
ändamålsenliga anordningar uppdrifva affärens afkastningsförmåga trädt
i förgrunden, af allt större betydelse ej blott för statens finanser utan
för landets hela ekonomiska lif. Under sådana omständigheter måste
det vara af synnerlig vigt, att löneförmånerna för den ansträngande
och ytterst ansvarsfulla befattningen ej sattes så låga, att möjlighet
uteslötes att i förekommande fall besätta platsen i stället för från ståls¬
ten stemännens led med någon framstående industriidkare eller inom
näringslifvet eljest erfaren person. Men de löneförmåner, hvilka stode
till buds för de framskjutne männen på detta område, vore, såsom
bekant, vida högre än hvad staten lemnade cheferna för de centrala
embetsverken, i det att storindustrien med rätta ansåge, att de ökade
omkostnaderna i följd af något högre aflöning flerfaldiga gånger upp¬
vägdes af den fördel, som tillskyndades affären genom att i spetsen
för denna stäldes den mest lämpliga person, som kunde erhållas. Med
afseende å hvad nu blifvit anfördt och då statsbaneförvaltningens chef
alltså såsom ledare af en stor industri i flera afseenden intoge en helt
annan ställning än cheferna för de centrala embetsverken, hade komitén
ansett det vara med klok hushållning förenligt, att förstnämnde chef
erhölle en något högre aflöning än hvad i allmänhet bestodes dessa
senare; och hade komitén i sådant hänseende förestält sig, att arfvodet
lämpligen borde bestämmas till 12,000 kronor, deraf 8,000 kronor lön
och 4,000 kronor tjenstgöringspenningar
Utskottet har för sin del funnit denna komiténs framställning
grundad.
För öfverdirektör är i gällande stat uppfördt ett årligt arfvode af
6,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, att inträda
efter resp. 5 och 10 år. Jemlikt kongl. brefvet den 23 december 1880
tillkommer öfverdirektör dessutom förmånen af fri bostad jemte ved¬
brand, dock att öfverdirektören för byråafdelningen, som förut benämts
byråchef och först genom kongl. bref den 23 december 1881 erhållit
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
sin nuvarande titel, icke åtnjuter dylik förmån. Enligt den kongl.
propositionen skall öfverdirektörs aflöning utgöra 4,400 kronor i lön
och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar, tillsammans 6,400 kronor
med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera. Liksom för generaldirek¬
tören skulle äfven för öfverdirektörerna förmånen af fri bostad upphöra.
Rörande öfverdirektörernas aflöning stå två motioner mot hvarandra.
Herr Pegelow föreslår, att arfvode! bestämmes till 6,000 kronor, deraf
2,000 kronor anses utgöra tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg,
å 500 kronor, samt att förmånen af fri bostad bibehålies. Herr Hedin
åter föreslår i motionen n:o 154, att Riksdagen ej beviljar den af Kongl.
Maj:t ifrågasatta löneförhöjningen för öfverdirektörerna, hvilkas arbete
och ansvar ju skulle minskas genom den s. k. decentraliseringen.
Den af sistnämnde motionär förutsatta minskningen i öfverdirek¬
törernas göromål kommer enligt utskottets åsigt icke att inträda. Väl
skulle genom de ifrågasatta organisationsförändringarna öfverdirektörerna
befrias från åtskilliga löpande ärenden och detaljfrågor, men de stora
frågor inom jernvägsförvaltningen, åt hvilka nu, af brist på tid, icke
kan egnas tillräcklig uppmärksamhet från styrelsens sida, komma i
stället att träda fram med så mycket starkare anspråk på lösning och
af dess ledamöter kräfva ett betydligt arbete. Den afsedda effektivare
fackinspektionen genom ledamöterna i styrelsen skall också för dem
medföra ökade göromål i denna gren af deras verksamhet.
Om den påstådda löneförhöjningen för öfverdirektörerna kan ut¬
skottet beträffande de bland dem, som åtnjuta fri bostad, hänvisa till
hvad i detta hänseende redan anförts med afseende å generaldirektörens
aflöning och vill endast tillägga, att här faktiskt skulle ske en högst
afsevärd nedsättning i aflöningsförmånerna.
Komitén har i fråga om öfverdirektörernas aflöning anfört följande.
Enär öfverdirektörsbefattning vore mest jemförlig med byråchefstjenst
vid de centrala verken, syntes ligga närmast till hands att för befatt¬
ningen uppföra den aflöning, som vore byråchef tilldelad, eller 6,400
kronor jemte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år. Komitén hade
emellertid icke ansett sig kunna förorda en så stor nedsättning i öfver¬
direktörernas nuvarande löneförmåner, som en dylik åtgärd skulle inne¬
bära. Om ledamot i jernvägsstyrelsen gälde nemligen delvis hvad förut
vore framhållet beträffande styrelsens chef, eller att vid aflöningens
bestämmande hänsyn måste tagas till jernvägsförvaltniugens industriella
karakter. Aflöningen borde alltså icke sättas allt för lågt i förhållande
till hvad motsvarande befattningar å det industriella — och här sär¬
skild! det jernvägsindustriella — området betingade, på det att fram¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
39
stående förmågor inom facket icke måtte drifvas öfver till den privata
industrien. Och vidare måste i följd af jernvägstjenstens egenartade
natur en ledamot af jernvägsstyrelsen anses hafva större ansvar och
mera magtpåliggande arbete än ledamöterna i de öfriga styrelseverken
öfver hufvud taget — något som i viss mån torde vara erkändt redan
genom den benämning, hvilken tilldelats jernvägsstyrelsens ledamöter,
och jemväl framginge af den nödvändighet, som visat sig vara för
handen att bemyndiga dessa att i större utsträckning än andra styrelse¬
ledamöter träffa afgöranden å styrelsens vägnar. Vid öfvervägande af
alla dessa omständigheter hade komitén kommit till den uppfattning,
att i stället för det enda ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år, som
vore byråchef tilldeladt, öfverdirektör borde med samma begynnelselön
som byråchef, eller 6,400 kronor, kunna erhålla två ålderstillägg å 500
kronor efter resp. 5 och 10 år.
Departementschefen har i detta ämne andragit:
»I fråga om arfvodet för öfverdirektörerna, har styrelsen anmärkt,
att komitén väl erkänt, det vid bestämmandet af aflöningen för bemälde
tjenstemän hänsyn borde tagas ej mindre till hvad motsvarande befatt¬
ningar å det industriella — särskild! det jernvägsindustriella — områ¬
det betingade än äfven dertill, att i följd af jernvägstjenstens egen¬
artade natur en ledamot af jernvägsstyrelsen måste anses hafva större
ansvar och mera magtpåliggande arbete än ledamöterna i de öfriga
styrelseverken öfver hufvud taget, men att komitén, sådant oaktadt,
ansett en arfvodesförhöjning af allenast 400 kronor vara tillräckligt
vederlag för förlusten af fri bostad jemte vedbrand; och har styrelsen
uttalat den mening, att den försämring i öfverdirektörernas ställning,
som sålunda skulle inträda, måste verka hindrande för de vigtiga be¬
fattningarnas besättande på tillfredsställande sätt och sålunda ingalunda
vara med klok hushållning förenlig. Då jag af förut anförda skäl
icke kan tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för öfverdirektörerna bibe¬
hålla förmånen af fri bostad, hade det visserligen varit önskligt, om
fullt vederlag härför kunnat beredas dem genom höjning af det kontanta
arfvodet, men vid jemförelse med de löneförmåner, som bestås cheferna
för de mindre, förvaltande verken — såsom väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, landtbruksstyrelsen och landtmäteristyrelsen — har jag icke
ansett mig kunna förorda högre aflöning än hvad komitén föreslagit.»
På grund af hvad komitén och departementschefen sålunda anfört,
har utskottet i denna del anslutit sig till den kongl. propositionen.
För sju byrådirektörer har Kongl. Maj:t föreslagit en aflöning till
hvarje al 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar
40
Statsutskottets Utlåtande N:o .57.
samt två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor. Herr Hedin har i sin
motion, n:o 154, föreslagit, att dessa löneanslag ej måtte beviljas, af det
skäl att, om de nuvarande öfverdirektörsassistentbefattningarna af åt¬
minstone ett mycket stort antal med förhållandena inom jernvägsstyrel-
sen förtrogna personer betraktades såsom alldeles obehöfliga, det natur¬
ligtvis vore så mycket mindre rimligt att öka dessa, under nytt namn
förklädda, sysslors antal och aflöning, på samma gång som man genom
den tillämnde »decentralisationen» skulle minska centralförvaltningens
göromål.
De föreslagna sju byrådirektörerna, hvilkas tjänster redan finnas
ehuru med andra namn, äro placerade: en å administrativa byrån, en
å banbyrån, en å maskinbyrån (den nuvarande maskininspektören), en
å förrådsbyrån, en å trafikbyrån, en å den nya taxebyrån och en å
kontrollkontoret. Med undantag af den sistnämnde, som är föreståndare
för sitt kontor, och i viss mån äfven direktörerna å ban- och maskin-
byråerna, hvilka tillika hafva uppdrag af teknisk natur, motsvara byrå¬
direktörerna sekreterarne inom andra förvaltande verk, med skyldighet
dessutom att träda i öfverdirektörs ställe, då han af inspektionsresa
eller annan anledning är hindrad att förrätta sin tjenst inom styrelsen.
Till följd häraf och då den för dem uppförda aflöning öfvensstämmer
med löneförmånerna för andra gradens tjenst vid de öfriga verken, har
utskottet icke kunnat biträda yrkandet om afslag å de uppförda lönerna
för sju byrådirektörer.
I den föreslagna arfvodestaten har uppförts en telegrafdirektör med
3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar samt två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera. Herr Hedin har i motionen n:o
154 föreslagit, att Riksdagen i stället måtte för en telegrafingeniör be¬
vilja samma aflöningsförmåner som för byråingeniör, d. v. s. 2,600
kronor i lön och 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar samt två ålders¬
tillägg, hvartdera å 500 kronor, hvilket enligt motionärens åsigt syntes
vara fullt tillräckligt för en tjensteman, som — oafsedt betydelselösa
inspektionsresor — blott hade att bestyra en reparationsverkstad, under
det alla arbeten å linierna besörjdes af banafdelningen.
Om telegrafdirektörstjensten anför komitén följande. Telegraf¬
direktören, hvilken måste vara en i sitt fack framstående ingeniör, hade
enligt gällande instruktion att tillse uppsättningen och underhållet af sta¬
tens jernvägars samtliga telegraflinier och apparater samt att utöfva upp¬
sigt öfver de för detta ändamål inrättade reparationsverkstäder. Numera
hade han emellertid — och skulle enligt komiténs förslag fortfarande
få — enahanda åligganden jemväl i fråga om statsbanornas öfriga
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
41
elektriska anordningar. I hvilken grad telegrafdirektörens arbete i
sjelfva verket ökats sedan början af 1870-talet framginge bland annat
deraf, att statens jernvägar nu både mera än 2V2 gång så långa tele¬
grafledningar och mera än 2V» gång så många telegrafstationer och
telegrafapparater som då; att en mängd elektriska anordningar för be¬
tryggande af trafikens säkerhet numera blifvit efter utlandets föredöme
införda vid statsbanorna; samt att, medan i början af 1870-talet tele¬
fonen ej var uppfunnen och elektricitetens praktiska användning för
belysning ej känd, jernvägen nu använde en mängd telefoner samt på
många ställen infört elektrisk belysning. Om man derjemte betänkte,
att elektriciteten med all säkerhet komme att i flera olika hänseenden
erhålla en allt större betydelse för jern vägsdriften, syntes någon tvekan
icke böra råda derom, att aflöningen för styrelsens telegrafdirektör,
hvilken vid sidan af sin omfattande praktiska verksamhet hade att
genom studier följa utvecklingen på detta område, icke borde för knappt
tillmätas.
Med anledning af hvad komitén sålunda yttrat, har utskottet ej
ansett sig böra föreslå någon nedsättning i telegrafdirektörens aflöning,
som upptagits till samma belopp som aflöningen för öfveringeniören i
telegrafstyrelsen, med hvilken tjensteman han torde vara närmast jem¬
förlig.
Hvad öfriga tjenster inom styrelsen angår, har utskottet ej funnit
anledning att om dem särskildt uttala sig. Utskottet har endast velat
omförmäla, att de två kontrollörsplatser, Indika i den kongl. proposi¬
tionen tillkommit utöfver de tre i komiténs förslag uppförda, som mot¬
svarade nuvarande antalet s. k. resekontrollörer, betingats, den ena
omedelbart af Vestkustbanans införlifvande med statsbanenätet, den
andra af nödvändigheten af att anställa ett personligt biträde till före¬
ståndaren för kontrollkontoret, hvarinom göromålen befinna sig i ständig
ökning.
I fråga härefter om antalet tjenster vid distrikten och de med dem
förenade löneförmåner, har utskottet till en början fäst sin uppmärk¬
samhet vid distriktscheferna. Enligt förslaget skulle dessa erhålla 4,125
kronor i lön och 1,375 kronor i tjenstgöringspenningar samt ett ålders-
tillägg å 500 kronor efter fem år. lian- och maskindirektörerna skulle
deremot uppbära 3,375 kronor i lön och 1,125 kronor i tjenstgörings¬
penningar samt två ålderstillägg, hvarje å 500 kronor. Samtlige skulle
åtnjuta förmånen af fri bostad enligt punkt X. Med hänsyn emellertid
dertill, att de organisationsförändringar, som af Kongl. Maj:t ifrågasatts
och af utskottet blifvit i princip tillstyrkta, enligt utskottets mening
Bih. till Riked. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 41 lliift. 0
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
böra betraktas såsom ett försök med tillämpandet af en något utsträckt
decentralisation inom förvaltningen, bär utskottet ej ansett lämpligt,
att redan nu fastslås särskild aflöning för distriktsclieferna. Utskottet
vill för sin del förorda, att distriktscheferna (trafikdirektörerna) tills
vidare i arfvodesstaten likställas med de öfriga afdelningsföreståndarne
vid distrikten, men tilldelas ett tilläggsarfvode af 500 kronor för upp¬
draget att vara distriktschef.
Af samma grund anser utskottet, att trafikinspektörerna, för hvilka
föreslagits 2,250 kronor i lön och 750 kronor i tjenstgöringspenningar
samt tre ålderstillägg, hvarje å 500 kronor, icke böra erhålla det tredje
åld ers tillägget, utan liksom distrikscheferna tilldelas ett tilläggsarfvode af
500 kronor.
Om den föreslagna trafikinspektörsbefattningen har komitén andragit,
att med trafikafdelningens mångfald af ärenden, som kräfde ett snabbt
afgörande, onekligen erfordrades särskilda anordningar för att möjlig¬
göra en jemn och regelbunden förvaltning af de distrikten tilldelade
linierna, i all synnerhet som här tillstötte den omständigheten, att af-
delningsföreståndaren tillika vore distriktschef. En lösning af dessa
svårigheter hade komitén trott sig finna deri, att distrikten för den
löpande trafik!]enstens handhafvande indelades i särskilda trafiksek¬
tioner under befäl af tjenstemän, benämnda trafikinspektörer och ut¬
rustade med en jemförelsevis större grad af sjelfständig myndighet.
Sålunda skulle trafikinspektören icke allenast handhafva ledningen af
tågens gång och ombesörja deras utrustande med vagnar och trafik-
personal samt verkställa vagnfördelningen inom sektionen, utan äfven
ega att till utbetalning godkänna räkningar på distriktskassan för sek¬
tionens behof, hvarförutom honom skulle tillkomma enahanda befogen¬
het att sjelfständigt afgöra eu del personalfrågor, som ifrågasatts,
för ban- och maskiningeniörerna. Trafikinspektörens ställning blefve
alltså närmast att jemföra med den, som nu intoges af trafikdirektörs-
assistenten i Söderhamn, hvilken sedan den 1 februari 1893 hade ett
delegeradt befäl under trafikdirektören vid femte trafikdistriktet, i hvad
anginge linierna Bollnäs—Ange, Kilafors—Stugsund och Ljusdal—
Hudiksvall. Antalet trafikinspektörer hade komitén i öfrigt trott lämp¬
ligen kunna fastställas till 11 för det dåvarande statsbanenätet, hvartill
skulle för f. d. Vestkustbanan komma ytterligare 1, motsvarande den
trafikdirektör, som komitén uti inköpsbetänkandet beräknat erfordras för
denna bana efter dess öfvergång i statens hand. Med ett antal af
tolf sektioner syntes den löpande trafiktjensten inom distrikten kunna på
ett nöjaktigt sätt besörjas, under det att å andra sidan distriktsche-
Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 43
ferna bereddes tid och tillfälle att bereda och handlägga de vigtigare
trafikfrågorna.
Antalet bärlingeniörer är i staten upptaget till 22, hvilken siffra
innebär en indragning i förhållande till 1895 års arfvodesstat af ej mindre
än 7 baningeniörsbefattningar. Det har nemligen ansetts, att veder¬
börande bansektioner kunde utsträckas så, att medeltalet på hvarje sek¬
tion belöpande banlängd blefve icke obetydligt större än nu; och har
komitén uttalat den mening, att sektionernas medellängd vid stats¬
banorna borde bestämmas till 150 kilometer söder om Upsala och 200
kilometer norr derom, hvarvid dock vore att märka, att sträckornas
längd i verkligheten måste komma att förete variationer på grund af
nödvändigheten dels att gifva sektionerna invid hufvudstationerna en
mindre utsträckning och dels att inpassa sektionerna inom gränserna
för de särskilda distrikten.
I komiténs förslag hade uppförts 7 maslcining eniör er, nemligen en
vid hvarje distrikts liufvudstation och en vid en hvar af verkstäderna
i Kristinehamn, Bollnäs och Boden. Detta antal har, på jernvägsst.y-
relsens hemställan, i den kongl. propositionen ökats till 8, i det att
maskindirektören i det distrikt, som enligt komiténs förslag skulle sträcka
sig från Hallsberg till Ange och omfatta verkstäderna vid Liljeholmen,
Stockholms norra station, Tomteboda och Bollnäs, ansågs till sitt bi¬
träde behöfva ännu en maskiningeniör, stationerad i Stockholm.
Af de 4 verkstadskamrerarne är en anstäld vid hvar och en af
centralverkstäderna i de fyra distrikten.
Komitén hade föreslagit uppförandet i stat af 7 verkmästare. Till
följd af Vestkustbanans förvärfvande har i den kongl. propositionen
måst upptagas ytterligare en.
Enligt anm. 2 under statförslaget för distrikten skulle 1 trafik¬
inspektör, 1 baningeniör och 3 maskiningeniörer åtnjuta särskilda til-
läggsarfvoden efter 500 kronor för år. De tjenstemän, om livilka så¬
lunda är fråga, äro anstälde: trafikinspektören och baningeuiören vid
Luleå—Grellivara-banan samt maskiningeniörerna vid eu hvar af verk¬
städerna i Kristinehamn, Bollnäs och Boden, och innehafva alla fem
ett delegeradt befäl. På grund häraf har utskottet ej funnit anledning
till anmärkning mot de föreslagna tilläggsarfvodena.
Hvad arfvodesstaten i öfrigt innehåller angående tjenster och aflönin-
gar vid distrikten har ej framkallat någon erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer,
IV) att Riksdagen må för sin dol godkänna föl¬
jande arfvodesstat:
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
Fasta arfvoden utgå för år räknadt enligt följande stat:
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
|
Summa
|
|
|
pen¬
ningar.
|
arfvode.
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
(/
|
A) inom styrelsen.
|
|
|
|
•
|
1 generaldirektör.........................
|
8,000
|
4,000
|
12,000
|
|
1 öfverdirektör .............................
|
4,400
|
2,000
|
6,400
|
,
|
3 öfverdirektörer...........................
|
13,200
|
6,000
|
19,200
|
|
1 byrådirektör..............................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
6 byrådirektörer............................
|
18,000
|
9,000
|
27,000
|
|
1 arkitekt.....................................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
1 telegrafdirektör.........................
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
|
1 kamererare................................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 hufvudkassör............................
|
. 2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 föreståndare för statistiska kontoret
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
1 d:o för milkontoret.........
1 förste kontrollör.........................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
Aflöningen kan höjas efter 5 år
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
med 500 kronor och efter 10 år
|
2 förste kontrollörer......................
|
5,200
|
2,800
|
8,000
|
med ytterligare 500 kronor.
|
1 byråingeniör..............................
|
2,600
|
1,400
|
4,000
|
|
3 byråingeniörer...........................
|
7,800
|
4,200
|
12,000
|
|
1 registrator och aktuarie..............
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 revisor .....................................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 notarie......................................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
4 notarier.....................................
|
7,200
|
4,800
|
12,000
|
|
1 förrådsförvaltare........................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
1 kontrollör..................................
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
|
4 kontrollörer.............................
|
7,200
|
4,800
|
12,000
|
4
(Åtnjuter förste vaktmästaren fri
* bostad, skall lönen minskas mod
|
1 förste vaktmästare.....................
|
800
|
300
|
1,100
|
|
|
|
|
1 150 kronor.
|
Anm. Ålderstilläggen anses tillhöra
|
|
|
|
|
lönen.
|
|
|
|
|
Transport
|
105,400
|
56,800
|
162,200
|
|
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
45
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
|
Summa
|
|
|
pen¬
ningar.
|
arfvode.
|
•
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Transport
|
105,400
|
56,800
|
162,200
|
|
B) rid distrikten.
|
|
|
|
|
1 distriktschef (se anm. 2)............
|
3,375
|
1,125
|
4,500
|
i; • i ... i U\
|
3 distriktschefer ( » ).............
|
10,125
|
3,375
|
13,500
|
|
|
3,375
10,125
3,375
|
1,125
3,375
1,125
3,375
750
|
4,500
|
|
|
13,500
4,500
|
|
|
|
|
10,125
2,250
|
13,500
3,000
|
|
|
AflöniDgen kan höjas efter 5 år
|
|
med 500 kronor och efter 10 år
|
It trafikinspektörer ( » )..........
|
24,750
|
8,250
|
33,000
|
med ytterligare 500 kronor.
|
1 distriktssekreterare.....................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
|
3 distriktssekreterare.....................
|
6,750
|
2,250
|
9,000
|
|
1 baningeniör...............................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
|
21 baningeniörer............................
|
47,250
|
15,750
|
63,000
|
|
1 maskiningeniör..........................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
|
7 maskiningeniörer.......................
|
15,750
|
5,250
|
21,000
|
|
1 distriktskassör...........................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
|
6,075
|
2,025
675
|
8,100
2,700
|
|
1 verkstadskamererare...................
|
2,025
|
|
3 verkstadskamererare....................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
|
1 förrådsförvaltare........................
|
2,025
|
675
2,025
|
2,700
|
Aflöningen kan höjas eftor 3 år
|
3 förrådsförvaltare........................
|
6,075
|
8,100
|
med 300 kronor, efter 6 år med
|
1 maskininspektor........................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
ytterligare 300 kronor och efter
9 år mod yttorligaro 300 kronor.
|
3 maskininspektorer......................
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
1 verkmästare..............................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
8 verkmästare..............................
|
16,200
|
5,400
|
21,600
|
|
1 telegrafinspektor .......................
|
2,025
|
675
|
2,700
|
|
3 telegrafinspektorer.....................
1 stationsinspektor å l:a klassens
|
6,075
|
2,025
|
8,100
|
|
station...................................
|
2,625
|
875
|
3,500
|
Efter 5 år kan aflöningen höjas
|
4 stationsinspektorer å T.a klassens
|
|
|
|
' med 500 kronor.
|
stationer ...............................'.
|
10,500
|
3,500
|
14,000
|
|
Transport
|
321,250
|
1128,750
|
450,000
|
|
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
|
|
Tjenst-
görings-
|
Summa
|
|
|
|
pen-
|
arfvode.
|
|
|
|
ningar.
|
|
|
*
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
Transport
|
321,250
|
128,750
|
450,000
|
|
1 stationsinspektor å 2:a klassens
|
|
|
|
|
station..................................
|
2,250
|
750
|
3,000
|
Efter 5 Sr kan aflöningen höjas
|
16 stationsinspektorer å 2:a klassens
|
|
|
|
med 500 kronor.
|
station...............................
|
36,000
|
12,000
|
48,000
|
|
1 stationsinspektor å 3:e klassens
|
|
station.............................
|
1,800
|
600
|
2,400
|
I Aflöningen kan höjas efter 3 år
|
29 stationsinspektorer å 3:e klassens
|
|
|
|
> mod 300 kronor och efter 6 år
mod ytterligare 300 kronor.
|
stationer.............................
|
52,200
|
17,400
|
69,600
|
|
1 byråassistent.................. !............
|
1,575
|
525
|
2,100
|
|
11 byråassistenter...........................
|
17,325
|
5,775
|
23,100
|
|
1 underinspektör å T.a klassens sta-
|
|
|
|
|
tion.......................................
|
1,575
|
525
|
2,100
|
Aflöningen kan höjas efter 3 år !
|
1 expeditionsföreståndare å l:a Idas-
|
|
|
|
med 300 kronor, efter 6 år med
ytterligare 300 kronor och offer
|
sens station...........................
|
1,575
|
525
|
2,100
|
9 år med ytterligare 300 kronor.
|
20 underinspektörer eller expeditions-
|
|
■ ■
|
|
|
föreståndare å l:a klassens sta.
|
|
|
|
|
tioner..............................,.....
|
31,500
|
10,500
|
42,000
|
|
Summa
|
467,050
|
177,350
|
644,400
|
|
Anm. 1. Af ålderstilläggen anses tre fjerdedelar tillhöra lönen och en fjerdedel tjenst-
göringspenningarne.
Anm. 2. Distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom 1 baningeniör och 3 maskin-
ingeniörer åtnjuta särskilda tilläggsarfvoden efter 500 kronor för år. En trafikinspektör uppbär dess¬
utom ytterligare ett sådant årligt arfvode å 500 kronor. Stationsinspektor, som tillika är tågdiri¬
gent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.
Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må för ty icke ens till någon del uppbäras
af befattningens innehafvare, då han icke tjensten förrättar.
i
| 'K' ’• ... • . , ; ,(li, .1 |
c) Arfvoden efter klass.
Kongl. prop. punkt V—VI.
Punkt V, som upptager beloppen af de aderton föreslagna klass-
arfvodena, har ej gifvit anledning till något utskottets uttalande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
47
Beträffande punkt VI hänvisar utskottet till komiténs framställning
(kongl. prop. sidd. 77—88), styrelsens utlåtande (kongl. prop. sidd.
110—11 i) och departementschefens yttrande (kongl. prop. sidd. 122—
124 och 125).
Herr Hedin har i sin motion n:o 154 föreslagit, att Riksdagen åt
nedan nämnda klasser af betjente vid statens jernvägar måtte bevilja
den lägsta och den högsta aflöning, som utvisades af kol. 5 och 6 i
följande tablå:
|
1.
|
2.
|
3.
|
4.
|
5.
|
C.
|
Befattningarnes namn enligt Kongl. Maj:ts
proposition.
|
Nuvarande
aflöning enligt
aflöningsregl.
eller särskild
föreskrift.
|
I Kongl. Maj:ts
proposition före¬
slagen aflöning.
|
I motionen
föreslagen
aflöning.
|
|
lägsta
|
högsta
|
lägsta
|
högsta
|
lägsta
|
högsta
|
Vid styrelsen.
|
|
|
|
|
|
b t
|
Manligt kontorsbiträde...........................
|
‘) G00
|
1,080
|
G00
|
1,200
|
720
|
1,200
|
Vaktmästare ........................................
|
540
|
900
|
780
|
900
|
—
|
|
Vid distrikten.
|
|
|
|
|
|
|
Lokomotiv mäs tare.................................
Vagnmästare.........................................
|
2) 1,800
720
|
3,000
3,000
|
j 1,200
|
2,400
|
—
|
|
Lokomotivförare.....................................
Öfverbanmästare...................................
|
9G0
>) 720
|
1,800
1,500
1,500
|
960
900
|
1,800
1,800
1,500
|
, 1,080
1,200
900
|
1,800
2,100
1,500
|
Öfverkonduktör och konduktör...............
|
720
|
840
|
Stationsmästare å 6 kl. station................
|
3) 720
|
1,500
|
960
|
1,200
|
900
|
1,500
|
Trildgårdsm ästare...................................
|
') -
■ ‘ • -in
■) —
|
|
|
|
|
|
Maskinist..............................................
|
A i *r ^
|
840
|
1,200
|
|
|
Materialvakt..........................................
|
000
|
900
|
1
|
|
|
Vagnförman.........................................
|
G00
|
1,080
900
|
840
|
1,080
|
900
|
1,200
1,500
|
Banmästare...........................................
|
G00
|
780
|
1,080
|
900
|
Ridare..................................................
|
4) 720
|
1,080
|
720
|
1,080
|
780
|
1,080
|
Manligt kontorsbiträde...........................
|
') G00
|
1,080
|
coo
|
1,080
|
720
|
1,200
|
Stationsmästare å 7 kl. station................
|
3) 720
|
1,500
|
780
|
9G0
|
900
|
1,500
|
‘) Ej upptagna i nu gällande aflöningsreglemente.
*) Nuvarande titel: lokomotivförareförman.
8) Hittills äro mästarestationerna ej indelade i klasser.
4) I nu gällande afltfniugsreglernente finnes äfven eldarelärling upptagen.
48
Statsutskottets Utlutande N-.o 57.
|
1.
|
2.
|
3.
|
4.
|
5.
|
6.
|
Befattningarnes namn enligt Kongl. Maj:ts
proposition.
.
|
Nuvarande
aflöning enligt
aflöningsregl.
eller särskild
föreskrift.
|
I Kongl. Maj:ts
proposition före¬
slagen aflöning.
|
I motionen
föreslagen
aflöning.
|
lägsta
|
högsta
|
lägsta
|
högsta
|
lägsta
|
högsta
|
Packmästare..........................................
|
COO
|
900
|
720
|
900
|
_
|
.,, ,;., •
|
Stationskarlsförman...............................
|
240
|
900
|
660
|
960
|
840
|
1,200
|
Portvakt vid I klass station eller verkstad
|
COO
|
9G0
|
GGO
|
960
|
—
|
|
Qvinligt kontorsbiträde..........................
|
') -
|
—
|
540
|
840
|
—
|
—
|
Vagnsmörjare........................................
|
-) 240
|
GGO
|
540
|
780
|
600
|
900
|
Portvakt..............................................
|
240
|
900
|
|
|
|
|
Lokomotivputsare................................
|
240
|
720
|
|
|
|
|
Vagnputsare..........................................
|
■240
|
720
|
540
|
720
|
1
|
|
Pumpare...............................................
|
240
|
720
|
|
|
> 600
|
840
|
Kolvakt.................................................
|
240
|
720
|
|
|
]
|
|
Stationskarl...........................................
|
3) 240
|
C60
|
480
|
660
|
600
|
900
|
Banvakt............................................
|
4) 240
|
540
|
480
|
600
|
600
|
780
|
Kontorsvakt.........................................
|
240
|
G00
|
480
|
600
|
—
|
—
|
Korsbärare..........................................
|
5) 240
|
540
|
420
|
540
|
—
|
—
|
Anm. I ofvan8tående jemförelsetablå och regleringsförslag hafva ej upptagita qvinligt
kontorsbiträde vid styrelsen och kontorsvakt vid styrelsen, emedan dessa befattningar hittills ej
finnas, och man således saknat grund för bedömande af lämpliga afiöningsbelopp.
Härjemte har herr Hedin i motion n:o 173 inom Andra Kammaren
anfört följande:
»Uti motionen n:o 154 har jag ej föreslagit någon ändring i det
aflöningsbelopp, som i Kongl. Maj:ts proposition finnes uppfördt för
qvinligt kontorsbiträde. Då likväl någon rättelse i proportionen mellan
aflöningsbeloppet för qvinligt kontorsbiträde enligt kongl. propositionen
och för manligt kontorsbiträde enligt mitt förslag torde vara af nöden,
så och på det att ej någon tvekan om statsutskottets befogenhet att
vidtaga sådan ändring må uppstå, får jag härmed anhålla, att utskottet
täcktes eventuelt föreslå den höjning i aflöningen för qvinligt kontors¬
biträde, som finnes påkallad af dess blifvande förslag rörande aflöningen
för manligt kontorsbiträde.» *)
*) Ej upptagna i nu gällande aflöningsregleraente.
2) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven bromsare upptagna.
3) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven signalkarl, spårvexlare, kusk och förrådsdräng
upptagna.
4) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven bro- och grindvakt upptagna, samt eger styrelsen
att tillägga högst 20 kronor i månaden under seglationstiden för vakt vid rörliga broar samt att för
bevakning af grindar anställa personer med lägre arfvoden.
6) I nu gällande aflöningsreglemente finnas äfven telegrafbud upptagna.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
49
Vidare har herr von Stapelmohr i motion n:o 44 inom Första Kam¬
maren föreslagit,
att Riksdagen, vid godkännande af Kongl. Maj:ts proposition an¬
gående lönereglering för personalen vid statens jernvägar, ville tillika
besluta att banvakt eller stationskarl, som med godt vitsord tjenstgjort
femton år i Norrland, kan, om hans tjenstgöringsort är att anse såsom
särdeles dyr ort, utöfver det för befattningen faststälda högsta arfvodes-
beloppet erhålla ett tilläggsarfvode af sextio kronor för år, hvilket
arfvode dock vid förflyttning till mindre dyr ort indrages.
Slutligen yrkar herr Pegeloiv i sin motion n:o 148 inom Andra
Kammaren, att högsta arfvodet för stationskarl måtte bestämmas till
780 kronor.
Hvad dessa yrkanden angår, vill utskottet till eu början påpeka,
att de flesta af dem ega sin grund i framställningar från personalens
sida, tillkomna under intrycket af komiténs förslag. Såsom utskottet
redan förut antydt, har den kongl. propositionen emellertid vidtagit
ändringar i nämnda förslag i fråga om arfvodesafdrag vid sjukdom,
men äfven rörande förmånen af fri bostad, fri vedbrand och fria medi-
kamenter, hvartill, om utskottets förslag under afdelning g) blifver af
Riksdagen bifallet, kommer höjning af hyresbidraget för en stor del af
personalen, allt ändringar, som medföra gynsammare aflöningsförmåner
än de af komitén föreslagna. Med anledning häraf och då den fram¬
lagda löneregleringen är frukten af ett vidlyftigt arbete såväl inom en
för ändamålet särskild tillsatt komité som inom jernvägsstyrelsen, har
utskottet, hvilket vid pröfning af det kongl. försiaget, funnit detsamma
konseqvent uppgjordt samt lönebeloppen, i förening med personalens
öfriga ganska betydliga förmåner, fullt tillräckliga, ej haft anledning
att göra några förändringar i den af Kongl. Maj:t föreslagna löne-
klassregleringen.
I fråga särskildt om herr von Stapelmohrs motion kan utskottet
inskränka sig till att åberopa hvad komitén i detta afseende anfört.
Jernvägsstyrelsen hade i sitt förslag af år 1892 tillstyrkt en maximi-
aflöning för banvakt i Norrland af 660 kronor. Komitén yttrar härom
följande:
»Vidkommande slutligen maximiaflöningen, hvilken för banvakt i
allmänhet skulle utgöra 600 kronor, men för banvakt i Norrland kunna
uppgå till 660 kronor, så har komitén först och främst icke kunnat
ansluta sig till förslaget om ett särskildt dyrortstillägg för den norr¬
ländska betj eningen. Förslaget har föranledts deraf, att ofvan omför-
mälda, af Riksdagen anvisade anslagsbelopp, med stöd af inom Riks¬
dagen gjorda uttalanden, användts till förbättring af de i Norrland
stationerade äldre banvakternas vilkor. Steget mellan ett dylikt till¬
fälligt understöd och ett fastslående i aflöningsreglementet af ett sär-
liih. till It Hind. Pro t. ISO 7. 4 Sami. I A/d. 41 Ilä/t. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
skildt dyrortstillägg för vissa grupper af betjeningen är emellertid stort.
Vinner principen fotfäste, kan den framkalla anspråk på liknande för¬
mån ej blott från öfriga grupper af jernvägspersonalen, utan äfven från
personalen inom andra statsförvaltningens grenar; och. den synes i
sjelfva verket så mycket mindre böra komma till tillämpning för jern¬
vägspersonalen, som denna i sina hushållsbiljetter eger en möjlighet
att åtminstone i någon mån förskaffa sig billigare födoämnen, hvilken
ej förefinnes för personalen inom andra verk. Komitén, som alltså
icke kan tillstyrka det ifrågastälda dyrortstillägget, har deremot biträdt
styrelsens förslag om maximiarfvodets belopp. Då förmånen af fri ved¬
brand enligt komiténs förslag skulle upphöra, blir visserligen den löne¬
förbättring, som genom den nya löneklassen skulle beredas banvak¬
terna, mindre afsevärd, om ens någon; men i fråga om banvakternas
lönevilkor, sådana de af komitén föreslagits, gäller detsamma, som
nyss sades om stationskarlarnes, eller att de måste anses skäliga, sär¬
skild! i jemförelse med hvad som bestås vederlikar inom den privata
jernvägsindustrien eller näringslifvet i öfrig!, b
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
och
V) att Riksdagen må godkänna följande bestäm¬
melse :
Arfvoden efter klass utgå med följande årliga belopp:
för l:a klassen
|
med ...................................
|
kr.
|
3,000
|
—
|
b 2:a
|
b
|
B ...................................
|
B
|
2,700
|
—
|
» 3:e
|
b
|
B ....................................
|
B
|
2,400
|
—
|
» 4:e
|
»
|
B ....................................
|
B
|
2,100
|
—
|
» 5:e
|
»
|
B ..................................
|
B
|
1,800
|
—
|
b 6:e
|
b
|
B ...................................
|
B
|
1,500
|
—
|
» 7:e
|
J>
|
B ....................................
|
B
|
1,200
|
—
|
» 8:e
|
»
|
B ...................................
|
B
|
1,080
|
—
|
b 9:e
|
»
|
B .................................
|
B
|
960
|
—
|
b 10:e
|
»
|
B ..................................
|
B
|
900
|
—
|
b ll:e
|
B
|
B .................................
|
B
|
840
|
—
|
b 12:e
|
B
|
B ...................................
|
B
|
780
|
—
|
b 13:e
|
B
|
B ..................................
|
B
|
720
|
—
|
b 14:e
|
B
|
B ...................................
|
B
|
660
|
—
|
» 15:e
|
B
|
B ...................................
|
B
|
600
|
—
|
b 16:e
|
B
|
B ..................................
|
B
|
540
|
—
|
b 17:e
|
B
|
B ....................................
|
B
|
480
|
—
|
b 18:e
|
»
|
B ...................................
|
»
|
420
|
—
|
|
Yl)
|
att Riksdagen likaledes
|
må
|
godkänna nedan
|
nämnda bestämmelser:
Statsutskottets Utlåtande N:o ö7.
51
l:o. Arfvoden efter klass åtnjutas af nedannämnde
tjensteman och betjente enligt följande reglering:
|
Lägsta
|
Högsta
|
|
|
arfvode.
|
arfvode.
|
|
A) inom styrelsen.
|
|
|
|
|
|
Klass.
|
Kr.
|
Klass.
|
Kr.
|
|
a) tjenstemän.
bokhållare....................................
|
|
|
|
|
|
3
|
2,400
|
i
|
3,000
|
|
ritare .........................................
|
4
|
2,100
|
2
|
2,700
|
|
manlig kontorsskrifyare.................
|
8
|
1,080
|
3
|
2,400
|
|
qvinlig (ko .................
|
10
1
|
900
|
6
|
1,500
|
|
b) betjente.
|
|
|
|
|
|
manligt kontorsbiträde..................
|
15
|
600
|
7
|
1,200
|
(Åtnjuter vaktmästare fri bostad,
< skall lönen minskas med 150
y kronor.
|
vaktmästare.................................
|
12
|
780
|
10
|
900
|
qvinligt kontorsbiträde..................
|
16
|
540
|
11
|
840
|
kontorsvakt .................................
|
17
|
480
|
15
|
600
|
|
B) vid distrikten.
a) tjenstemän.
|
|
|
|
|
|
underingeniör och ritare ...............
|
\ 5
|
1,800
|
3
|
2,400
|
|
stationsinspektor å 4:de kl. station
|
1
|
|
|
bokhållare....................................
telegrafist....................................
|
} 6
|
1,500
|
3
|
2,400
|
|
förste stationsskrifvare..................
|
1
|
|
|
|
|
stationsinspektor å 5:e kl. station...
|
6
|
1,500
|
4
|
2,100
|
|
manlig kontorsskrifvare ................
|
1
|
|
|
|
|
stationsskrifvare å l:a, 2:dra eller
|
8
|
1,080
|
4
|
2,100
|
|
3:dje kl. station ........................
|
1
|
|
|
|
|
stationsskrifvare å annan station ...
|
8
|
1,080
|
5
|
1,800
|
|
qvinlig kontorsskrifvare ................
|
11
|
840
|
8
|
1,080
|
|
b) betjente.
|
|
|
|
|
|
lokomotivmästare..........................
|
! ’
9
|
1,200
|
3
|
2,400
|
|
vagnmästare.................................
lokomotivförare............................
|
960
|
5
|
1,800
|
|
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
|
Lägsta
|
Högsta
|
|
|
arfvode.
|
arfvode.
|
|
|
Klass.
|
Kr.
|
Klass.
|
Kr.
|
|
öfverbanmästare................
|
10
|
900
|
5
|
1,800
|
|
öfverkonduktör och konduktör ......
|
11
|
840
|
6
|
1,500
|
|
stationsmästare å 6:te kl. station ...
|
9
|
960
|
7
|
1,200
|
|
trädgårdsmästare...........................
|
)
|
|
|
|
|
maskinist ............ .......................
|
11
|
840
|
7
|
1,200
|
|
materialvakt................
|
J
|
|
|
|
|
vagnförman .............................
|
11
|
840
|
8
|
1,080
|
|
banmästare..................................
|
12
|
780
|
8
|
1,080
|
|
eldare................................
|
13
|
720
|
8
|
1,080
|
|
manligt kontorsbiträde..................
|
15
|
600
|
8
|
1,080
|
|
stationsmästare å 7:de kl. station...
|
12
|
780
|
9
|
960
|
|
packmästare................................
|
13
|
720
|
9
|
960
|
|
|
|
|
|
|
( Stationskarlsförman, hvilken tjenst-
|
|
|
|
|
|
gör såsom vexel- eller magasins-
|
stationskarlsförman... ...............
|
'j
|
|
|
|
\ forman vid större station, kan
|
|
|
|
|
|
erhålla ett tilläggsarfvode efter
|
|
|
|
|
|
' 60 ä 180 kronor för år.
|
|
1 14
|
660
|
9
|
960
|
|
portvakt vid l:a klassen station eller
|
|
|
|
|
|
vid verkstad.............................
|
J
|
|
|
|
|
vaktmästare................................
|
15
|
600
|
11
|
840
|
|
qvinligt kontorsbiträde..................
|
16
|
540
|
11
|
840
|
|
vagnsmörj are............ .................
|
16
|
540
|
12
|
780
|
|
portvakt.......................................
|
|
|
|
|
|
lokomotivputsare.................... . .. .
|
|
|
|
•
|
|
vagnputsare.................................
|
16
|
540
|
13
|
720
|
|
pumpare......................................
|
|
|
|
|
|
kolvakt .....................................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
<Stationskarl, hvilken tjenstgör så-
|
|
|
|
|
|
som signalkarl, voxelkarl eller
|
stationskarl..................................
|
17
|
480
|
14
|
660
|
\ magasinskarl vid större station,
|
|
|
|
|
|
kan erhålla ett tilläggsarfvode efter
|
|
|
|
|
|
' högst 60 kronor för år.
|
|
|
|
|
|
/ Banvakt, hvilken tjenstgör såsom
|
banvakt......................................
|
|
|
|
|
vakt vid rörlig hro, kan under
|
kontorsvakt ...............................
|
) 17
|
480
|
15
|
600
|
/ seglationstiden erhålla ett tilläggs¬
arfvode efter 60 å 120 kronor
|
|
|
|
|
|
\ för år.
|
notisbärare...................................
|
18
|
420
|
16
|
540
|
•
|
Anm. Om tilläggsarfvode enligt denna punkt gäller hvad i punkt IV för der omnämndt
tilläggsarfvode är stadgadt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
53
2:o. Då Kongl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontors-
skrifvare aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller be¬
talning i den mån han verkställer arbete, hvarå styrelsen
utsatt visst pris. Så aflönad kontorsskrifvare skall för ut¬
förandet af sådana arbeten, hvilka icke lämpligen kunna på
nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme enligt pris,
som styrelsen fastställer.
d) Ålderstillägg.
Kongl. prop. punkt VII.
Mot de i detta ämne föreslagna stadganden har utskottet icke något
att erinra. Som utskottet emellertid kommer att föreslå, att hyres¬
bidraget skall för hela distriktspersonalen utgöra 20 procent af arfvodet,
oafsedt den ort, hvarest personalen är stationerad, erfordrar sista punk¬
ten i första stycket af mom. 3:o en omredigering. Denna punkt lyder
sålunda: »År med någondera befattningen i stället för hyresbidrag
förenad förmånen af fri bostad, skall denna, allt efter orten, beräknas
till femton eller tjugo procent af arfvodet, på sätt i punkt X sägs.»
Med hänsyn till utskottets förslag i fråga om inqvarteringsprocentens
storlek föreslår utskottet, att punkten affattas påföljande sätt: »År med
någondera befattningen i stället för hyresbidrag förenad förmånen af
fri bostad, skall dennas värde beräknas på samma sätt som hyresbi¬
draget, enligt punkUX.»
Utskottet hemställer fördenskull,
VII) att Riksdagen må för sin del godkänna nedan
nämnda bestämmelser:
Ro. Såsom allmänna vilkor för erhållande af ålderstillägg
enligt punkt IV gäller: att tjensteman under mera än fyra
femtedelar af den tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt
till ålderstillägget, bestridt sin egen eller på grund af förord¬
nande annan statens tjenst, dock att härvid ej må honom till
last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit semester eller
tjenstledighet utan arfvodesafdrag; att hans tjenstgöring under
denna tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjenste-
åldern blifvit uppnådd.
il:o. Tjensteman, som från en befattning, med hvilken
förmånen af ålderstillägg är förenad, förflyttas till annan dylik
befattning med samma eller lägre arfvode, eger i fråga om
rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft
den förra befattningen.
3:o. Förflyttas tjensteman från en befattning vid distrikten,
med hvilken förmånen af ålderstillägg är förenad, till annan
dylik befattning med högre arfvode, men har hans aflöning i
den förra befattningen, hyresbidrag jemlikt punkt X här nedan
deri inräknadt, på grund af intjenadt ålderstillägg redan upp¬
gått till högre belopp än arfvodet jemte hyresbidraget i den
nya befattningen, eger han såsom personligt tillägg till lönen
uppbära skilnaden, intill dess hans aflöning i den nya befatt¬
ningen stigit till samma belopp. År med någondera befattnin¬
gen i stället för hyresbidrag förenad förmånen af fri bostad,
skall dennas värde beräknas på samma sätt som hyresbidraget
enligt punkt X.
Dylikt personligt lönetillägg må i motsvarande fall jemväl
utgå till distriktstjensteman, som befordras till befattning inom
styrelsen, äfvensom till tjensteman inom styrelsen, som befor¬
dras till annan befattning derstädes, dock att ersättning för
hyresbidrag eller fri bostad ej må beräknas.
4:o. Förflyttas tjensteman från befattning med arfvode
efter klass till befattning med fast arfvode, men har hans
aflöning i den förra befattningen redan uppgått till högre be¬
lopp än aflöningen i den nya befattningen, eger han åtnjuta
sådant personligt lönetillägg, hvarom i mom. 3:o sägs; och
gäller dervid i fråga om hyresbidrag och fri bostad hvad i
nämnda mom. stadgas.
e) Arfvodesafdrag vid tjenstledighet.
Kongl. prop. punkt VIII.
Utskottet har redan under a) här ofvan yttrat sig angående en del
af de i denna punkt föreslagna bestämmelser och inskränker sig derför
nu till att hänvisa till samma yttrande och till redogörelsen i den kongl.
Statsutslcottets Utlåtande N:o 57.
55
propositionen för komiténs framställning (s. 88—89) och departements¬
chefens uttalande (s. 114—115).
Utskottet, som icke har något att erinra mot de föreslagna stad¬
gande^, hemställer,
VIII) att Riksdagen må godkänna följande be¬
stämmelser:
l:o. Tjensteman inom styrelsen får med det undantag,
hvarom i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast
för den tid, han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester.
Hindras han af sjukdom att sin tjenst förrätta, eger han
uppbära hela lönen. Undfår han ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
han förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgörings¬
penningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt.
2:o. Tjensteman vid distrikten får med det undantag,
hvarom i mom. 6 sägs, uppbära tjenstgöringspenningar endast
för den tid, han verkligen tjenstgjort eller varit tjenstledig
under förhållanden, som enligt mom. 3 berättiga till fullt arf-
vodes åtnjutande.
3:o. Fullt arfvode må till distriktstjensteman, som åtnjuter
tjenstledighet för enskilda angelägenheter, utgå för en tid af
högst trettio dagar under loppet af ett och samma kalenderår;
skolande likväl vid bestämmandet af denna tid icke medräknas
den tid, han efter styrelsens medgifvande användt för att utom
sin tjenstgöringsort på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt
yrke, eller den tid, som åtgått för fullgörande af de skyldig¬
heter, hvilka ålegat honom såsom fullmägtig eller revisor vid
statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, eller de söndagar, han
reglementsenligt varit befriad från tjenstgöring för att bevista
gudstjenst.
Åtnjuter han ledighet för sjukdom eller svag helsas vår¬
dande, må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst
sextio dagar under ett och samma kalenderår.
Om han åtnjutit ledighet för så väl enskilda angelägen¬
heter som för sjukdom eller svag helsas vårdande, må dock
sammanlagda antalet dagar, för hvilka han under nämnda
förhållanden eger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga sextio.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
4:o. Undfår distriktstjensteman tjenstledighet för enskilda
angelägenheter utöfver den i mom. 3 omförmälda tid af trettio
dagar, eller för svag helsas vårdande utöfver den i samma
mom. först omförmälda tid af sextio dagar eller för särskilda
uppdrag, kan han förpligtas att utöfver sina tjenstgörings-
penningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrät¬
tande erfordras eller eljest pröfvas skäligt. Har han för sjuk¬
dom åtnjutit tjenstledighet under sextio dagar utöfver den tid
af sextio dagar, hvarom i mom. 3 först sägs, må han lika¬
ledes kunna förpligtas att utom tjenstgöringspenningarne afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt.
5:o. Betjent, som erhåller tjenstledighet, vare i fråga om
arfvodesafdrag i allmänhet likstäld med distriktstjensteman, dock
att under loppet af ett och samma år fullt arfvode må utgå vid
ledighet för enskilda angelägenheter endast under högst femton
och vid ledighet för sjukdom eller svag lielsas vårdande under
högst fyi-atiofem dagar, samt att, då ledighet åtnjutits för såväl
enskilda angelägenheter som för sjukdom eller svag helsas
vårdande, sammanlagda antalet dagar, för hvilka betjent eger
uppbära dylikt arfvode, icke må öfverstiga fyratiofem.
6:o. År tjensteman eller betjent sjuk i följd af kropps¬
skada, ådragen i tjensteutöfning, må arfvodet till honom utgå
under högst sex månader oafkortadt samt efter denna tid med
belopp, som för tjensteman af Kongl. Maj:t och för betjent
af styrelsen bestämmes.
f) Begrafningshjelp.
Kongl. prop. punkt IX.
Enligt § 10 i gällande aflöningsreglemente eger jern vägsstyrelsen
att såsom begrafningshjelp tilldela sterbhuset efter afliden tjensteman,
betjent eller arbetare ett belopp, motsvarande en månads aflöning,
sådan denna genom arfvodesstat eller aftal är vederbörligen bestämd.
I denna förmån har Kongl. Magt, i öfverensstämmelse med komitén,
föreslagit den inskränkning, att sådan hjelp endast skulle tilldelas sterb¬
hus efter tjensteman eller betjent, som aflidit till följd af olyckshändelse
under tjensteutöfning. Herr Pegelow har emellertid i sin motion hem¬
stält, att begrafningshjelp måtte utgå till afliden tjenstemans eller be-
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
57
tjents sterbhus, oberoende af dödsorsaken. Men då, på sätt komitén
anmärkt, ifrågavarande förmån nästan öfverallt annorstädes inom stats¬
förvaltningen afskaffats, har utskottet icke funnit anledning att i detta
afseende tillstyrka någon ändring i förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
IX) att Riksdagen må godkänna följande be¬
stämmelse :
Aflider tjensteman eller betjent i följd af olyckshändelse
under tjensteulöfning, må ett belopp, motsvarande en månads
aflöning, såsom begrafningshjelp tilldelas sterbhuset.
g) Inqvartering.
Kongl. prop. punkt X.
Sedan Riksdagens år 1876 församlade revisorer fästat uppmärk¬
samheten på önskvärdheten af att bestämdare föreskrifter lemnades an¬
gående jernvägspersonalens förseende med inqvarteringsersättningar
eller bostäder, anhöll 1877 års Riksdag, att Kongl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, om och till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid
statens jernvägstrafik borde vara med fördelen af fri bostad, vare sig
i statens egna eller förhyrda lokaler, förenade, samt derefter såväl i
berörda hänseende som i de med denna fråga sammanhängande öfriga
omständigheter meddela de föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna vara
för ändamålet tjenliga. Genom bref den 23 december 1880 meddelade
Kongl. Maj:t i anledning häraf, med upphäfvande af § 11 i gällande
aflöningsreglemente, särskilda bestämmelser uti ifrågavarande afseende.
De vigtigaste af dessa bestämmelser voro följande.
Fri bostad, vare sig uti styrelsen för statens jernvägstrafik till¬
hörig eller uti någon i närheten af Stockholms centralstation belägen,
för ändamålet förhyrd lägenhet skulle tillkomma styrelsens chef samt
öfverdirektörerna.
Enahanda förmån af fri bostad uti jernvägens egna eller i när¬
heten deraf belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter skulle ock, der
styrelsen funne sådant vara för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördel¬
aktigt, tillkomma vaktmästare i styrelsen samt följande tjenstemän
och betjente vid distrikten, nemligen: afdelningsföreståndare och hans
Bih. till Itihd. Prot. IS Hl. 4 Samt. / Afä. 41 lläft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
assistent; baningeniör; maskiningeniör; stationsinspektor; telegraf-
inspektör; verkmästare; stationsskrifvare; öfverbanmästare; lokomotiv-
förareförman; vagnmästare; stationsmästare; vaktmästare; banmästare;
lokomotivförare; vagnförman; öfverkonduktör; konduktör; packmästare
samt betjente af lägre grad än de nämnda.
Med fri bostad skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand.
Embete- och tjenstemän samt betjente vid distrikten, hvilka ej åt-
njöte fri bostad, skulle ega uppbära inqvarteringsersättning, utgörande
20 % af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar deri inbegripna, för dem,
som vore stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö, och 15 %
för dem, som vore annorstädes stationerade; dock att lokomotivförare,
eldare, smörjare, konduktörer och packmästare egde bekomma 20 %,
oberoende af de orter, der de vore tidtals kommenderade och hade
sin bostad.
1 fråga om inqvarteringsförmånen hade komitén föreslagit högst
betydliga inskränkningar (kongl. prop. sidd. 90—95), i det att den för¬
ordade följande hufvudsakliga bestämmelser: •
Dito. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten
af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter må,
der styrelsen finner sådant vara för jernvägstrafiken behöflig^, till¬
komma följande tjenstemän och betjente vid distrikten, nemligen:
distriktchef, trafikinspektör, byråassistent, stationsinspektor, under¬
inspektör, stationsmästare, banmästare, banvakt, portvakt vid lista
klassens station eller verkstad och maskinist, som sköter värmeledning
eller central belysning, äfvensom, der tjenstens kraf eller lokala för¬
hållanden sådant oundgängligen fordra, nu ej nämnd tjensteman eller
betjent, utöfvande den egentliga stationstjensten.
5:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri
bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af arfvodet
(fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass) för dem,
som äro stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund,
och femton procent för dem, som äro annorstädes stationerade. Hyres¬
bidraget anses tillhöra lönen.
6:o. Styrelsen vare berättigad att i jernvägens egna hus, om till¬
gång dertill finnes, upplåta hyresfri bostad åt andra tjenstemän och
betjente vid distrikten än de i mom. l:o omförmälda, men ej må lägen¬
heter för ändamålet förhyras. Den, som sålunda fått sig hyresfri bo¬
stad upplåten, uppbär under tiden ej hyresbidrag.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
59
Fri vedbrand skulle enligt komiténs förslag icke vidare åtfölja för¬
månen af fri bostad.
I sitt utlåtande den 30 januari 1896 öfver komiténs förslag motsatte
sig jernvägsstyrelsen en så väsentlig inskränkning uti ifrågavarande
förmån som den, komitén förordat, och fastliöll vid sitt eget förslag af
år 1892 (jfr kongl. prop. sidd. 104 — 108), med iakttagande i veder¬
börliga fall af förändrade benämningar på tjensteinnehafvare. Styrelsen
hade deri hemstält: att fri bostad skulle tillkomma dels generaldirektören
samt öfverdirektör i styrelsen, dels ock, der styrelsen funne sådant vara
för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt, följande tjenstemän
vid distrikten, nemligen: bandirektör, baningeniör, maskindirektör, ma-
skiningeniör af lista och 2:dra graden, verkmästare, trafikdirektör, andre
trafikdirektör, byråsekreterare, som tillika vore tågdirigent, stations¬
inspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare, förste stationsskrifvare
äfvensom vaktmästare hos styrelsen samt, enligt de närmare bestäm¬
melser, styrelsen utfärdade, betjente vid distrikten; att med fri bostad
skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand enligt stat, som af sty¬
relsen uppgjordes; samt att tjenstemän och betjente vid distrikten,
hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle ega att uppbära inqvarterings-
ersättning med 20 procent af årliga arfvodet, tjenstgöringspenningar
deri inbegripna.
Departementschefen har i förevarande ämne yttrat, bland annat (kongl.
prop. sidd. 115—122), att styrelsen syntes hafva anfört omständigheter,
som kunde väcka tveksamhet, huruvida fullgiltig anledning verkligen
förefunnes att gå så långt i inskränkning af denna förmån, som komitén
föreslagit. Styrelsens anmärkning, att den liniepersonalen tillkommande
förmånen af fri inqvartering in natura alltifrån början ingått såsom en
så vigtig faktor vid bestämmandet af denna personals — eller åtmin¬
stone stora gruppers deraf — totalaflöning, att dess allmänna indrag¬
ning och ersättande med allenast hyresbidrag skulle, om ej afsevärda
höjningar i de kontanta arfvodena samtidigt vidtoges, medföra en opå¬
kallad minskning i löneförmånerna, syntes icke kunna frånkännas eu
viss betydelse; och ännu mera vigt syntes böra tillmätas hvad styrel¬
sen, under åberopande af erfarenheten just vid jern vägsstaten, anfört
om naturainqvarteringens lämplighet såsom aflöningsform för lägre be¬
tjening af det slag, hvarom här vore fråga. Det vore denna, så att
säga, sociala sida af frågan, som komitén kanske icke nog uppmärk¬
sammat, men hvilken obestridligen förtjenade beaktande. Den allmänna
sträfvan hos stora arbetsgivare att tillhandahålla sin arbetspersonal bo¬
stadslägenheter, hvarom styrelsen erinrat — denna sträfvan i rigtning
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
att åt arbetarne bereda egna hem — torde hafva sin grand i den
erfarenhet, man gjort, att vidtagandet af en dylik åtgärd ej endast
innebure beredandet af en afsevärd ekonomisk förmån åt arbetarne, utan
äfven bidroge till att höja deras sedliga nivå och ingifva hos dem
känslan af mera samhörighet med den institution, för hvars räkning de
använde sina arbetskrafter. Och det kunde ju då ifrågasättas, om icke
äfven för jernvägsförvaltningen, som vore en mycket stor arbetsgifvare,
denna synpunkt vore så pass vigtig, att hänsynen till den ekonomiska
vinsten af en väsentligare begränsning i nu utgående inqvarteringsför-
mån derför borde vika. Man torde icke heller vid frågans bedömande
kunna underlåta att taga hänsyn till den omständigheten, att staten
redan för en lång följd af år anskaffat bostäder åt personalen, dels
direkt genom byggande för egen räkning och dels indirekt genom jern-
vägens enke- och pupillkassa såsom mellanhand. Vid dylikt förhållande
torde en genomgripande förändring, sådan den komitén principielt före¬
slagit, icke — i allt. fall icke på länge — kunna med verklig ekono¬
misk fördel för statsbanorna genomföras i någon mera afsevärd ut¬
sträckning. Äfven detta förhållande kunde väcka tvekan, huruvida skäl
förefunnes att i princip besluta en förändring, som i verkligheten icke
skulle kunna konseqvent föras igenom, utan hufvudsakligen resultera
deri, att befattningshafvare, som vore placerade å platser, der jernvä-
gen nu af annan än enke- och pupillkassan förhyrde bostadslägenheter,
skulle komma i sämre ekonomisk ställning än deras vederlikar å så¬
dana platser, der jernvägen egde eller af nämnda kassa förhyrde lägen¬
heterna. Och slutligen ville departementschefen icke förneka, att de
lokala förhållandena kunde vara sådana, att jemväl andra befattnings¬
hafvare än de af komitén angifna grupperna kunde för tjenstens behö¬
riga skötande vara i verkligt behof af att genom jernvägsförvaltningens
försorg erhålla bostäder, belägna i jernvägens omedelbara närhet. —
Om således komiténs regleringsförslag i denna del icke torde böra
i hela sin utsträckning genomföras, följde dock deraf ingalunda, att de
nuvarande bestämmelserna borde bibehållas oförändrade eller med den
af jern vägsstyrelsen ifrågasatta formuleringen. Den inskränkning, som
torde vara erforderlig uti ifrågavarande förmån, syntes deremot kunna
åstadkommas genom en partiel revision af de utaf Kongl. Magt genom
brefvet den 23 december 1880 meddelade föreskrifterna, hufvudsakligen
sålunda, att från möjligheten att erhålla fri inqvartering in natura en¬
ligt den allmänna regeln uteslötes sådana grupper af personal, som er¬
farenheten visat näppeligen vara deraf i behof, och att i sammanhang
dermed stadgades, att förhyrning af bostadslägenheter åt personalen icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 57. 61
finge af jern vägsförvaltningen verkställas utan Kongl. Maj:ts särskilda
medgifvande.
I enlighet med departementschefens hemställan blef bestämmelsen
om natur ainqv arter ing en i den kongl. propositionen affattad så, att för-
månen af fri bostad uti jernvägens egna eller i närheten af tjenstgö-
ringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter skulle, der sty¬
relsen funne sådant vara för jern vägstrafiken behöfligt, tillkomma föl¬
jande tjenstemän och betjente vid distrikten, nemligen: distrikschef,
ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och maskiningeniör, byrå-
assistent, maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör, expeditions-
föreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å station af
andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare, maskinist,
materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjente
af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare, vid maskinafdelnin-
gen: eldare och vid trafikafdelningen: kontorsbiträde; att förhyrning af
bostäder dock icke finge ega rum utan Kongl. Maj:ts särskilda medgif¬
vande; samt att, der lokala förhållanden gjorde sådant nödigt eller lämp¬
ligt, fri bostad i jernvägens egna hus skulle tillkomma jemväl nu ej
nämnde tjenstemän eller betjente vid distrikten.
Herr Pegelow har nu föreslagit den ändring i dessa föreskrifter,
att fri bostad skulle tillkomma äfven öfverdirektör (motion n:o 148 i
Andra Kammaren). Då emellertid såväl komitén som Kongl. Maj:t
(kongl. prop. sidd. 93 o. 117) efter noggrann pröfning af de å frågan
inverkande förhållanden ansett tillräckliga skäl numera ej föreligga för
bostadsförmånens bibehållande för styrelsens ledamöter, samt utskottet
icke haft något att häremot erinra, finner utskottet sig böra afstyrka
bifall till motionärens omförmälda förslag.
Mot uttryckssättet uti ifrågavarande punkt af den kongl. proposi¬
tionen har herr Hedin anmärkt (motionen n:o 154 i Andra Kammaren),
att då det deri heter, att fri bostad beviljas åt, bland andra, »betjente
af lägre grad än vid banafdelningen: banmästare, vid maskinafdelningen:
eldare, vid trafikafdelningen: kontorsbiträde», denna föreskrift torde
vara föga begriplig för dem, som ej kände den rangrulla för jern-
vägstrafikens betjente, som här syntes vara förutsatt, alldenstund ej
några andra medelst offentliga handlingar kända påbud funnes, som stad¬
gade om ordningsföljden af högre och lägre grader inom statsjern-
vägarnes betjentcorps. Skulle ej heller någon speciel sådan rang- eller
gradordning finnas, då vore föreskriftens tillämpning uppenbarligen
öfverlemnad åt jernvägsstyrelsens helt och hållet obundna godtycke.
Enligt utskottets mening kan dock någon otydlighet i anmärkta
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
hänseende icke med fog läggas punkten till last. Den lägre grad,
hvarom derstädes talas, afser påtagligen ej något slags rang, utan den
grad, som angifves af ordningsföljden i aflöningsstaten (jemför kongl.
prop. sid 118—119), och utskottet anser på grund häraf bestämmelsen
icke lemna rum för någon godtycklig tillämpning.
Beträffande härefter den fria vedbranden hade komitén anfört, att
nästan öfverallt annorstädes inom statsförvaltningen, der fri bostad in
natura förekomme såsom löneförmån, den fria vedbranden numera vore
indragen. Att under sådana förhållanden låta löneförmånen qvarstå
för jernvägsförvaltningen ansåge komitén icke böra ifrågakomma, helst
komitén förestälde sig, att vederbörande, derest förmånen borttoges,
skulle låta sig angeläget vara att genom tillhandahållande för billigt
pris af kasserade syllar och medgifvande af lättnader i transporterna
och vid anskaffandet in. m. bereda den utefter jernvägslininierna boende
personal, för hvilken svårighet att erhålla bränsle kunde anses före¬
finnas, tillfälle att utan för dryga kostnader förskaffa sig sådant. Detta
förslag blef inom komitén antaget med 6 röster mot 5. På de i
minoritetens reservation anförda skäl (kongl. prop. sid. 121—122) har
emellertid i det kongl. förslaget intagits bestämmelse derom, att fri
vedbrand tillkommer en hvar, som erhåller fri bostad, hvilket stadgande
utskottet tillstyrker.
Hvad slutligen angår frågan om den inqvarteringsprocent (hyres¬
bidrag), som skulle tillkomma de tjenstemän och betjente vid distrikten,
hvilka icke åtnjöte fri bostad, har departementschefen anfört, att det
syntes först och främst vara af komitén tydligt ådagalagdt, att ingen
som helst anledning längre förefunnes att tillerkänna den relativt väl
aflönade tågpersonalen högre dylik procent än den öfriga personalen.
Icke heller syntes skäl vara för handen att, på sätt styrelsen ifrågasatt,
för personalen i dess helhet höja procenten, utan anslöte sig departe¬
mentschefen till det af komitén framstälda förslaget, att den högre
procenten måtte utgå, förutom såsom nu till den i Stockholm, Göteborg
och Malmö stationerade personalen, jemväl till personalen i den norra
distriktsförvaltningens hufvudort, Östersund.
I sin oftanämnda motion har herr Pegelow föreslagit, att i moment
3:o af förevarande punkt måtte stadgas, att lokomotivförare, eldare och
vagnsmörjare samt konduktörer och packmästare (alltså tågpersonalen),
hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle ega att uppbära hyresbidrag, ut¬
görande 20 procent af arfvodet, oberoende af den ort, der de vore
bosatta.
Härjemte har herr H. P. P. Tamm (i motion n:o 47 inom Första
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
fi3
Kammaren) hemstält, att Riksdagen ville för sin del besluta, att det i
nyssnämnda moment föreslagna stadgande skulle erhålla följande för¬
ändrade lydelse: »Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej åt¬
njuta fri bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af
arfvodet (fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass).
Hyresbidraget anses tillhöra lönen.»
Då förmånen af fri bostad med vedbrand torde vara af större värde
än erhållande af hyresbidraget, samt, på sätt styrelsen i sitt förslag
af år 1892 framhållit, dels hyrorna för bostadslägenheter inom några
stationssamhällen och mindre städer äro lika höga som inom de städer,
der distriktens hufvudstationer äro belägna, dels den föreslagna förhöj¬
ningen till 20 procent för all liniepersonal hufvudsakligen skulle komma
den lägre aflönade personalen till godo, har utskottet ansett förhöj¬
ningen innebära eu utjemning i aflöningsförmånerna, helst det står i
Kongl. Maj:ts magt att å orter, der bostäder äro synnerligen dyra, till¬
dela personalen arfvode efter högre klass än den för vederbörande
tjensteman eller betjent angifna lägsta arfvodesklass. Utskottet har
derför för sin del biträdt herr Tamms förslag.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
X) att Riksdagen må för sin del godkänna föl¬
jande bestämmelser:
l:o. Förmånen af fri bostad uti jernvägens egna eller i
närheten af tjenstgöringsplatsen belägna, för ändamålet för¬
hyrda lägenheter må, der styrelsen finner sådant vara för jern-
vägstrafiken behöfligt, tillkomma följande tjenstemän och
betjente vid distrikten, nemligen: distriktschef, ban- och maskin-
direktör, trafikinspektör, ban- och maskiningeniör, byråassistent,
maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör, expeditions-
föreståndare för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å
station af andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stations-
mästare, maskinist, materialvakt, vagnförman, banmästare och
vaktmästare äfvensom betjente af lägre grad än: vid banafdel-
ningen banmästare, vid maskinafdeiningen eldare och vid trafik-
afdelningen kontorsbiträde; dock att förhyrning af bostäder
icke må ega rum utan Kongl. Maj:t.s särskilda medgifvande.
Der lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt,
må fri bostad i jernvägens egna hus tillkomma jemväl nu ej
nämnde tjenstemän eller betjente vid distrikten.
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
2:o. Med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand
enligt stat, som af styrelsen fastställes.
3:o. Tjenstemän och betjente vid distrikten, hvilka ej
åtnjuta fri bostad, ega uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo
procent af arfvodet (fast arfvode jemte ålderstillägg eller ock
arfvode efter klass). Hyresbidraget anses tillhöra lönen.
h) Felräknings- och milpenningar, anmärkningsprovision
samt premier.
Kongl. prop. punkt XI.
Gällande aflöningsreglemente föreskrifver, att felräkning sparning ar till¬
komma styrelsens hufvudkassör med 750 kronor om året, styrelsens uppbörds-
kassör med 25 öre för hvarje fullt tusental kronor af den uppbörd, som
under hvarje år blifvit från stationerna inremitterad till uppbördskassan,
samt distriktskassör med 40 öre för hvarje fullt tusental kronor, som utgått
till bestridande af kontanta liqvider för samtliga afdelningarnas vid
distriktet räkning, allt i den ordning, styrelsen på grund af godkända
kassaräkningar närmare bestämmer. Reglementet stadgar vidare, att
trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal eger att uppbära provi¬
sion med 3 jo procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster till
fördelning mellan nämnda personal af afsändnings- och mottagnings¬
stationerna, enligt grunder, som styrelsen eger att bestämma. Såsom
komitén anmärkt, är emellertid denna provision till sin art i sjelfva
verket felräkningspenningar, med hvilken benämning den numera äfven
officielt betecknas.
I dessa stadganden föreslår nu Kongl. Maj:t, i enlighet med komiténs
förslag, genomgripande ändringar. Komitén har (kongl. prop. sid. 95—96),
med anförande af exempel, uppvisat, hvad som för öfrigt ligger i sakens
natur, eller att felräkningspenningarnes bestämmande till viss procent
af uppburna eller utgifna belopp icke är lämpligt i följd af den ten¬
dens att stiga i större proportion än hvad motsvarade det ökade arbetet,
som inkomsten i fråga derigenom erhåller. Den kongl. propositionen
har derför fixerat ifrågavarande förmån till visst belopp såväl för
distriktskassörer (500 kronor) och underkassörer vid banafdelningen
(högst 300 kronor för hvarje bansektion) som för hufvudkassören
(1,000 kronor) samt i fråga om trafik- och telegrafstationernas upp¬
bördspersonal upptagit en bestämmelse derom, att beloppet ej får för
någon öfverstiga 1,000 kronor för år.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
65
Herr Hedin har i sin motion n:o 154 andragit, att, enligt hvad
han erfarit, sistnämnda bestämmelse vore föremål för olika uppfattnin¬
gar, enär uttrycket Dej må för någon öfverstiga» möjligen kunde utty¬
das såsom »för någon tjensteman'», hvadan det torde böra rättas till »ej
må för någon expedition öfverstiga». Denna anmärkning synes bero på
en missuppfattning. Förhållandet är nemligen, att uttrycket »ej må för
någon öfverstiga» just åsyftar »någon tjensteman». Enligt utskottets
åsigt framgår detta otvetydigt af sjelfva föreskriften, och är uttryckli¬
gen utsagdt af komitén (jfr. kongl. prop. sid. 96), som framhållit, att endast
några få tjensteman, förnämligast föreståndarne för de stora expeditio¬
nerna vid hufvudstationerna, skulle kunna nå gränsen 1,000 kronor, i
det att felräkningspenningarne för det stora flertalet uppginge till högst
obetydliga belopp. Skulle beloppet inskränkas till högst 1,000 kronor
per expedition, komme det att för de stora expeditionerna blifva all¬
deles för ringa med hänsyn till den ansenliga uppbörd, som dit ingår,
och antalet af den personal, bland hvilken beloppet skall fördelas.
Förmånen af anmärkning sprovision har i förslaget utsträckts jemväl
till tjenstemännen vid revisionskontoret, hvarjemte provisionen föresla¬
gits till 15 procent, eller samma siffra, som allmänt gäller inom stats¬
förvaltningen.
Milpenningar tillkomma, enligt gällande aflöningsreglemente, tåg¬
personalen i förhållande till det antal mil, hvarje till nämnda personal
hörande betjent under tjenstgöring å tåg tillryggalagt, samt efter de
grunder, styrelsen fastställer. Till följd af denna bestämmelse har
styrelsen tid efter annan utfärdat cirkulär rörande sättet för milpennin¬
gars beräknande för de olika tjenstekategorier, som äro i åtnjutande
deraf, nemligen lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare, konduktörer och
packmästare. Komitén har i sitt betänkande (sid. 79) fäst uppmärksam¬
heten på att dessa milpenningar, särskild! för maskinpersonalen och i
all synnerhet lokomotivförarne, uppgå till jemförelsevis betydande be¬
lopp. Under år 1892 hade sålunda medelbeloppet milpenningar utgjort:
för lokomotivförare 609 kronor, för eldare 421 kronor, och för vagn¬
smörjare 307 kronor. Samtidigt hade maximibeloppet för nämnda be-
tjentklasser stigit till resp. 1,010 kronor, 678 kronor och 526 kronor.
En revision af sjelfva de grunder, enligt hvilka milpenningarne nu ut-
ginge, syntes komitén önsklig, och ansåg komitén, att derest för loko¬
motivförarne skulle bibehållas ett maximiarfvode af 1,800 kronor, sådana
föreskrifter borde meddelas rörande dem tillkommande milpenningar,
att dessa icke komme att för någon uppgå till högre belopp än exempel-
Bih. till Iliksd. Blot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 41 Haft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
vis 500 kronor årligen, äfvensom att de fördelades rättvisare med af¬
seende å olika slag af tåg.
Lika med komitén vill utskottet uttala sig för eu revision af de
grunder, hvarefter milpenningarne utgå; och anser utskottet för sin del
dessa grunder böra bestämmas så, att milpenningarnes ofvan angifna
medelbelopp för år 1892 komma att för omnämnda resp. betjente ut¬
göra de högsta belopp, hvartill deras inkomst af ifrågavarande slag må
uppgå.
Premier förekomma numera endast i ringa utsträckning, i det att
blott vagnsmörjare erhålla dylika för besparad olja och talg. Åt stad¬
gandet derom har dock ansetts böra gifvas don generella affattning,
det erhållit, med hänsyn till möjligheten att denna atlöningsform fram¬
deles skulle finnas böra erhålla vidsträcktare tillämpning.
Slutligen fäster utskottet uppmärksamhet derpå, att enligt den
kongl. propositionen de närmare bestämmelserna med afseende å såväl
felräkningspenningar och anmärkningsprovision som milpenningar och
premier skulle utfärdas af Kongl. Maj:t i stället för, såsom nu är fallet,
af jernvägsstyrelsen.
Utskottet hemställer,
■: a;*o.;
XI) att Riksdagen må godkänna nedan nämnda
bestämmelser:
l:o. Felräkningspenningar tillkomma:
a) hufvudkassör med 1,000 kronor om året;
b) distrikt skassör med 500 kronor om året;
e) tjensteman vid distrikten, som liandhafver underkassörs-
göromål vid banafdelningen, med högst 300 kronor om året för
hvarje bansektion;
d) trafik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal med högst
0,3 procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jemte
. efterkrafsbelopp till fördelning mellan nämnda personal på
afsändnings- och mottagningsstationerna, med iakttagande att
beloppet ej må för någon öfverstiga 1,000 kronor för år samt
i öfrigt enligt de närmare grunder, Kongl. Maj:t bestämmer.
2:o. Anmärkningsprovision tillkommer tjenstemännen vid
revisions- och kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kongl.
Maj:t bestämmer, med högst femton: procent å hvarje belopp,
som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjensteman, an¬
tingen, såsom ej behörigen uppburet, till statens jernvägar in¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
67
flyter eller, såsom för högt debiteradt, till vederbörande åter¬
gäldas.
3:o. Milpenningar tillkomma tågpersonalen i förhållande
till den väglängd, en hvar under tjenstgöring å tåg tillrygga-
lagt, samt enligt de grunder, Kongl. Maj: t fastställer.
4:o. Premier må enligt särskilda af Kongl. Maj:t faststälda
bestämmelser kunna tilldelas betjente, till1 följd af hvilkas
hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna
för trafiken åstadkommits.
5:o. Om extra inkomst enligt denna punkt gäller hvad
i punkt IV för der omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.
i) Beklädnad.
Kongl. prop. punkt XII.
De i den kongl. propositionen upptagne betjente, hvilka^ skulle
erhålla uniformspersedlar in natura eller bekläd nadsersättning, äro de¬
samma som de, hvilka nu åtnjuta sådan förmån, med iakttagande dock,
att telegrambud för närvarande erhålla beklädnad, men blifvit i det
kongl. förslaget uteslutne, enär de icke vidare skulle anställas i ordi¬
narie befattning.
I fråga om beklädnadsförmånens reglering hafva komiten, med
hvilkens förslag den kongl. propositionen öfverensstämmer, och jern-
vägsstyrelsen skilda meningar så till vida, att styrelsen anser beklädnad
in natura böra tilldelas äfven vagnmästare, vagnförmän och stations-
mästare. Komitén har emellertid rörande de två första grupperna an¬
fört, att de icke komme i den beröring med allmänheten, att särskild
uniform för dem erfordrades; och hvad stationspiästarne beträffade, hade
dessa betjente, särskildt i betraktande af de löneförmåner, som. enligt
regeln af dem uppbures från postverket, ej synts komitén vara i behof
af den löneförbättring, förmånens medgifvande skulle innebära. Ett
sådant medgifvande skulle år 1892 hafva kostat staten 16,000 kronor.
Komiten, liksom jeruvägsstyrelsen, hade föreslagit vissa grupper
af betjente till erhållande af uniformspersedlar in natura, andra till
erhållande af beklädnadsersättning. Departementschefen har likväl an¬
sett det höra stå styrelsen Öppet att, allt efter som det kunde finnas
för staten fördelaktigast, tillhandahålla uniformspersedlarna in natura
eller mot ersättning i penningar åt personalen öfverlemna att anskaffa
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
persedlarna; och har den kong], propositionen affattats i enlighet med
denna åsigt.
Då beklädnadsförmånen utgör en ingalunda ovigtig del af perso¬
nalens aflöning, har utskottet, till ledning vid uppskattandet af de
verkliga aflöningsbeloppen, låtit nu gällande beklädnadsreglemente åt¬
följa detta utlåtande såsom bilaga.
Utskottet hemställer,
•
XII) att Riksdagen må godkänna följande bestäm¬
melse :
Lokomotivmästare, lokomotivförare, eldare, öfverkonduktör,
konduktör, packmästare, kontorsbiträde, portvakt, kontorsvakt
och notisbärare äfvensom öfverbanmästare, banmästare, ban¬
vakt, vagnsmörjare, stationskarlsförman och stationskarl erhålla
uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning till
visst årligt belopp, allt enligt reglemente, som af styrelsen
fastställes.
j) Läkarevård m. m.
Kong], prop. punkt XIII.
För tjenstemän och betjente gälla för närvarande följande bestäm¬
melser angående kostnadsfri sjukvård, nemligen att sådan lemnas genom
de vid jernvägarne på statens bekostnad anstälde läkare eller vid sär¬
skilda sjukdomsfall genom annan af läkaren anvisad person åt de vid
distrikten anstälde:
ordinarie tjenstemän och betjente jemte de senares hos dem boende
familjemedlemmar samt ’
extra ordinarie tjenstemän och betjente, som åtnjuta aflöning, äfven¬
som familjemedlemmar, boende hos aflönade extra ordinarie betjente,
hvilka tillika få begagna bostad i statens jernvägar tillhöriga eller för
deras räkning förhyrda byggnader.
Härförutom är stadgadt, att af vederbörande läkare föreskrifna
medikament äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser nödvändiga
till _ botande af sjuklighet, bekostas af trafikmedlen för alla dem, som
åtnjuta kostnadsfri läkarevård.
Då erfarenheten ådagalagt, att ofvanberörda bestämmelser gifvit
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
69
anledning till missbruk, delvis föranledt af missförstånd, hade redan
jernvägsstyrelsen i sitt år 1892 afgifna förslag till nytt aflöningsregle-
mente tillstyrkt åtskilliga förändringar i liniepersonalens rätt till kost¬
nadsfri läkarevård samt fria medikament och bad, hvilka förändringar
hufvudsakligen gingo i den rigtning, att nämnda förmån skulle något
inskränkas (jfr kongl. prop. sid. 99). Komitén gick dock ännu längre
än styrelsen och ansåg, att kostnadsfri läkarevård endast borde lemnas
genom de vid jernvägen anstälde läkare, således ej genom särskilda
specialister, fältskärer, barnmorskor och dylikt, samt att fria medikament
och tillfälliga bad icke borde tillkomma andra än tjenstemän, hvilka i
tjenstgöring vid jernvägen ådragit sig sjukdom eller lidit kroppsskada,
och betjente, som åtnjöte kostnadsfri läkarevård, alltså i inga fall familje¬
medlemmar. Häremot anförde jernvägsstyrelsen (kongl. prop. sid. 112)
dels, i fråga om inskränkningen i rätten att anlita annan än ordinarie
jernvägsläkare, att en sådan inskränkning numera, då allt flera läkare
utbildade sig till specialister, lätt skulle kunna få till följd, att just de
svåraste sjukdomsfallen bland personalen ej erhölle den behandling,
som vore den lämpligaste för deras botande, dels ock, beträffande fria
medikament åt betjeningens familjemedlemmar, att borttagandet af denna
häfdvunna förmån s}7ntes så mycket mindre höra förekomma, som den
fria läkarevården för en personal i den ekonomiska ställning, hvari
största delen af statsbanepersonalen befunne sig, egde föga värde, om
den icke åtföljdes af rätt till kostnadsfri medicin. Såväl styrelsen som
komitén ansåg, att den fria läkarevården ej borde utsträckas till andra
familjemedlemmar än hustrur och barn.
Departementschefen, som (kongl. prop. sid. 114) förklarat sig finna
komiténs förslag angående den kostnadsfria sjukvården i allmänhet kunna
godkännas, har dock ansett någon modifikation af detsamma böra ske,
särskildt i syfte att undantagsvis bereda möjlighet till specialisters
anlitande.
Det kongl. förslaget uppställer nu följande grundsatser rörande den
fria sjukvården: till kostnadsfri läkarevård höra fria medikamenter; denna
förmån lemnas enligt do närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar;
fri sjukvård tillkommer, såsom hittills, blott den vid distrikten anstälda
personalen (— liniepersonalcn); inga andra af personalens familjemed¬
lemmar åtnjuta denna förmån än de vid distrikten anstälde betjmtes hos
dem boende hustrur och oförsörjda barn.
Med instämmande i hvad sålunda blifvit föreslaget, hemställer
utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
70
XIII) att Riksdagen må godkänna följande be¬
stämmelse :
Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt
de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt den vid
distrikten anställda personalen äfvenspm åt der anstälde betjen-
tes hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.
k) Lönefyllnad vid förflyttning i visst fall.
Kongl. prop. punkt XIV.
Den föreskrift, som lemnas i denna punkt, är till innehållet lika
med § 18 i gällande reglemente.
Utskottet hemställer,
, ►. , r . ' " * •; . 5 ! jj. s : • ■
XIV) att Riksdagen må godkänna följande be¬
stämmelse:
Indrages eller förändras någon befattning, och förflyttas
i följd deraf innehafvare]) till tjenstgöring å annan plats med
ringare aflöningstormåner, eger styrelsen tilldela den förflyt¬
tade lämplig lönef3’llnad, intill dess han kan erhålla ny anställ¬
ning med aflöningsvilkor motsvarande dem, han förut innehade.
Sådan lönefyllnad vare ansedd lika med arfvode och fördelas
i lön och tjenstgöringspenningar, på sätt i punkten III är för
arfvode efter klass stadgadt.
I sin motion n:o 154 har herr Hedin föreslagit, att Riksdagen
måtte såsom lönercgleringsvilkor stadga förbud mot förening af tjenst
vid statsjernvägarne med befattning vid enskild jernväg.
Med afseende härå får utskottet fästa uppmärksamheten på, att i
fråga om möjligheten att med tjenst vid statens jernvägar förena annan
tjenst finnes i gällande instruktion (§ 38) stadgadt, att den, som af
styrelsen blifvit antagen till ordinarie befattning, icke får åtaga sig
annat uppdrag, så framt ej styrelsen anser det kunna utföras utan hinder
för hans tjenstgöring vid statens jernvägstrafik, samt att komitén i sitt
instruktionsförslag upptagit ett motsvarande stadgande (§ 54), så lydande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
7 l
»Ed livar, som bli fvi t till ordinarie befattning antagen, skall tjenst-
göra när och hvarhelst lian dertill beordras och får icke utan styrelsens
tillstånd åtaga sig annat uppdrag. Sådant tillstånd må ej af styrelsen
lemnas, så framt ej styrelsen anser uppdraget kunna utföras utan hinder
för tjonsteutöfningen vid statens jernvägar.»
Af departementschefens yttrande (kongl. prop. sid. 55) framgår, att
afsigten är, att i den nya instruktion, som kommer att utfärdas, låta
detta stadgande inflyta, hvilket utskottet finner vara i sin ordning och
derför böra ske.
I anledning häraf och då förhållandena kunna från statsjernv äga nies
synpunkt någon gång göra det nödvändigt, eller lämpligt, att jernvägs-
man i statens tjenst emottager uppdrag för enskild jernvägs räkning,
samt ofvanberörda bestämmelse lemnar säkerhet för att aftal om dylikt
uppdrag ej träffas enskilt, med vederbörande jernvägsman, utan blifver
föremål för behandling af styrelsen, hemställer utskottet,
:' 11 i : " ■ ■ ' -. ! .i ;'. i.l ii ‘i '
XV) att herr Hedins ifrågavarande förslag icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
' ' : . m<- :b • : . .I.-D .;j ' i : ' '!' aob . cd, , 4,„:
Tiden., för löneregleringens trädande i kraft.
Utskottet hemställer vidare,
, • V ' i ■ ! . t .', )' l' ■ i 1 i
XVI) att Riksdagen må besluta, att, med ändring
af hvad rörande vil koren för personalens vid statens
jernvägar anställning samt grunderna för dess aflöning
nu finnes af Kongl. Maj:t. och Riksdagen gemensamt
stadgadt, ofvan under punkterna I XIV angifna be^
stämmelser skola i der nämnda hänseenden lända till
efterrättelse från och med ingången af år 1898.
Qfvergångsbestämmelser.
Komitön har (kongl. prop. sid. 100—104) såsom sin mening uttalat,
att det tvångsmedel, staten cgde öfver jernvägspersonalen i stadgandet
om uppsägningsrälten, vid den ifrågastälda omorganisationen och löne¬
regleringen icke borde i vidare män göras gällande, än för så vidt
kunde erfordras för att utan väsentligt ekonomiskt men för perso¬
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
nalen i sill helhet genomföra sådana beslutade förändringar i aflönings-
förhållandena, hvilkas tillämpning, om de skulle gälla endast för en
del och icke för samtliga innehafvare af de befattningar, desamma
afsåge, vore förenad med afsevärda svårigheter.
Till följd häraf ansåg komitén först och främst, att den ifrågasatta
inskränkningen i åtskilliga tjenstebefattningars antal icke borde åstad¬
kommas genom uppsägning af öfvertalig personal, utan successivt verk¬
ställas, i den mån personalen kunde förflyttas till andra befattningar
eller ock afginge. Vidare borde den nya ordningen omedelbart till-
lämpas å sådana aflöningsförmåner, som för personalen vore af jem¬
förelsevis mindre vigt och hvilkas bibehållande allenast för den nuva¬
rande personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegent-
ligheter. Så syntes exempelvis böra blifva förhållandet med bestäm¬
melserna angående fördelningen af lön och tjenstgöringspenningar,
angående aflöningsförhållandena vid tjenstledighet och angående den
kostnadsfria läkarevården m. m. Eu förmån sådan som begrafnings¬
hjelp, med afseende å hvilken svårighet att bestämma, huruvida den i
ett visst fall borde utgå eller icke, ej vore för handen, syntes deremot
böra tillkomma den del af den redan antagna personalen, som aflede,
under det att den qvarstode i tjenst, oafsedt om dödsfallet förorsakats
af olyckshändelse under tjenstgöring eller ej. Men slutligen följde äfven
af den uppstälda förutsättningen, att i fråga om sådana för personalen
väsentliga aflöningsförmåner som arfvode och inqvartering in natura
eller ersättning derför de bestämmelser, som nu gälde, borde med af¬
seende å den nuvarande personalen fortfarande tillämpas, intill dess
att vederbörande antingen anmälde sig till öfvergång på ny stat —
hvilken anmälan torde för att vinna afseende böra ega rum inom viss af
Kongl. Maj:t föreskrifven tid — eller erhölle befordran eller ock upp¬
flyttades i löneklass.
Chefen för civildepartementet har (kongl. prop. sid. 126 —127) er¬
inrat, att, med de i den kongl. propositionen företagna förändringar i
fråga om inqvarteringsförmånens reglering, öfvergången till den nya
staten betydligt underlättades, men tillika påpekat, att för denna öfver¬
gång erfordras i alla händelser — för att den med den nya uppdelniug
af befattningar samt den förändring af klassarfvoden till fasta arfvoden,
som i så stor utsträckning skulle ega rum, skulle kunna försiggå på
ett i allo rättvist sätt — en del detaljbestämmelser, hvilka svårligen
kunde redan nu fullständigt preciseras, utan hvilkas beskaffenhet i vä¬
sentlig mån måste blifva beroende på personalförhållandena inom den
talrika jemvägscorpsen vid tidpunkten för öfvergångens verkställande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
73
I den kongl. propositionen har med anledning häraf föreslagits, att
Kongl. Maj:t skulle ega att utfärda nödiga bestämmelser med afseende
å öfvergången till ny stat för den del af den nuvarande ordinarie per¬
sonalen, som erhållit förordnande å sina befattningar före utfärdandet
af kongl. brefvet. den 15 november 1895°), hvilka bestämmelser skulle
hvila på följande allmänna grunder:
att den nya ordningen borde omedelbart tillämpas med afseende å
sådana aflöningsformer, som för personalen vore af jemförelsevis mindre
vigt och hvilkas bibehållande enligt nuvarande grunder för allenast eu
del af personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentlig-
beter; men
att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflöningsförmåner
som arfvode och inqvartering in natura eller ersättning derför de be¬
stämmelser, som nu gälde, borde fortfarande tillämpas, intill dess att
vederbörande antingen anmälde sig till öfvergång på ny stat — hvilken
anmälan för att vinna afseende skulle ega rum inom viss af Kongl.
Maja, föreskrifven tid — eller erhölle befordran eller ock uppflyttades
i löneklass, dock att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning
i löneklass skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor, skälig
godtgörelse härför skulle lemnas.
Herr Hedin har i sin motion n:o 154 i förevarande ämne anfört
följande:
»Beträffande det å sid. 12 (i kongl. prop.) förekommande förslaget,
att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t rätt att afgöra, hvilka »aflö¬
ningsformer», såsom varande »för personalen af jemförelsevis mindre
vigt», må omedelbart tillämpas, det vill säga tjenstemän och betjente på¬
tvingas, och hvilka anses skola vara för personalen vigtiga — något som
löntagaren väl torde få anses ensam vara rätte mannen att bedöma —
så är detta eu ny princip, för hvilkens tillämpning Riksdagen synes *)
*) Härigenom hade Kongl. Maj:t föreskrifvit, bland annat, att det skulle åligga jernvägsstyrelsen
att, intill dess Kongl. Maj:t efter komitéförslagets slutliga pröfning vidare bestämde, dels vid uppkom¬
mande ledigheter å sådana befattningar, hvilka komitén föreslagit till indragning eller förändring, icke
återbesätta befattningarna med ordinarie innehafvare, utan endast meddela förordnande att tills vidare
upprätthålla de med befattningarna förenade göromål, dels vid ledigheter å befattningar, i fråga om hvilka
komitén ansett inskränkning i antalet möjlig, återbesätta befattningarna endast i den mån, som kunde
blifva erforderlig för bibehållande af det antal ordinarie beställningar af hvarje slag, komitén beräknat,
hvadan göromålen för det Överskjutande antalet beställningar alltså skulle i den omfattning, sådant
under för handen varande förhållanden kunde finnas nödigt, uppehållas endast genom förordnande tills
vidare, dels ock i de förordnanden å ordinarie befattningar, styrelsen kunde komma att utfärda under
tiden till dess komitéförslaget blifvit slutligen pröfvadt, intaga uttrycklig erinran om vederbörandes för¬
pligtelse att underkasta sig de nya aflöningsbestämmelser, som vid den ifrågastälda löneregleringen för
jernvägsstaten kunde komma att fastställas.
Bih. till RiJc8(l. Vrot. 1807. 4 Sami. 1 Afd. 41 lliift.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
mig sakna all anledning att, genom bifall till detta oväntade förslag,
ikläda sig ansvar.»
Då i Kongl. Maj:ts förslag arfvode och inqvartering in natura eller
ersättning derför uttryckligen betecknas såsom sådana väsentliga löne¬
förmåner, hvilka icke skola omedelbart tillämpas;
då utaf aflöningsformer af mindre vigt för personalen endast sådana
skola omedelbart tillämpas, hvilkas bibehållande för blott en del af
personalen skulle föranleda invecklade anordningar och oegentligheter;
samt då gällande aflöningsreglemente innehåller en af 1868 års
Riksdag godkänd bestämmelse, att, om någon befattning indrages eller
förändras och styrelsen till följd deraf anser lämpligt att förflytta inne-
hafvaren till tjenstgöring å annan plats med mindre aflöningstörmåner,
styrelsen eger tilldela den förflyttade lämplig lönefyllnad, intill dess
lian kan erhålla ny anställning med aflöningsvilkor motsvarande dem,
han förut innehar,
finner utskottet någon betänklighet icke böra möta mot godkännande
af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna öfvergångsbestämmelserna och hem¬
ställer för den skull,
XVII) att Riksdagen må, med bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, medgifva,
att Kongl. Maj:t. må utfärda nödiga bestämmelser med
afseende å öfvergången till ny stat för den del af den nu¬
varande ordinarie personalen vid statens jernvägar, som erhållit
förordnande å sina befattningar före den 15 november 1895,
hvilka bestämmelser skola hvila på följande allmänna grunder:
att den nya ordningen bör omedelbart tillämpas med
afseende å sådana aflöningsformer, som för personalen äro af
jemförelsevis mindre vigt och hvilkas bibehållande enligt nu¬
varande grunder för allenast en del af personalen skulle för¬
anleda invecklade anordningar och oegentligheter; men
att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflönings-
förmåner som arfvode och inqvartering in natura eller ersätt¬
ning derför de bestämmelser, som nu gälla, böra fortfarande
tillämpas, intill dess att vederbörande antingen anmäler, sig
till öfvergång på ny stat — hvilken anmälan bör för att vinna
afseende ega rum inom viss, af Kongl. Maj:t föreskrifven tid —
eller erhåller befordran eller ock uppflyttas i löneklass, dock
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
75
att, om öfvergång till ny stat på grund af uppflyttning i löne-
klass skulle medföra försämring i vederbörandes lönevilkor,
skälig godtgörelse härför må lemnas.
Generaldirektörens pensionsriitt.
I sammanhang med afgifvandet af förslag till aflöning för general¬
direktören och chefen för jernvägsstyrelsen hade komitén bragt på tal
en fråga, som enligt dess mening kräfde en tillfredsställande lösning,
nemligen frågan om ett bättre ordnande af chefens pensionering. För
närvarande gälla för denna pensionering enahanda grunder som för all
öfrig jernvägspersonals pensionering, så att chefen måste för erhållande
af full pension hafva efter minst 30 års tjenst i ordinarie anställning vid
statens jernvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjensteår
sammanräknade uppgå till talet 95. Om nu — yttrade komitén —
den person, som förordnades till chef, icke förut tillhört jernvägs-
staten, så vore det högst sannolikt, att han vid sitt afskedstagande
icke hunnit uppfylla de för pensions erhållande sålunda föreskrifna
vilkor, utan att han måste, derest Riksdagen icke trädde emellan, afgå
utan pension eller — om han tjenat i öfver 10 år — med en högst
otillräcklig sådan, och detta äfven om han förut varit anstäld i annan
statskonst. En dylik anordning måste uppenbarligen försvåra möjlig¬
heten att få den vigtiga posten på bästa sätt besatt och vore dess¬
utom i sig orättvis, ty under sin tjenstetid nödgades chefen, förutom
betydande retroaktivafgifter, erlägga högst afsevärda årliga pensions-
afgifter, hvilka, om chefen exempelvis vid utnämningen varit 50 år
gammal, för pensionsinrättningen samt enke- och pupillkassan samman-
lagdt uppginge till icke mindre än 1,068 kronor om året.
Med afseende å hvad nu blifvit anmärkt och med stöd af exempel
från Danmark, der statsbanechefen pensionerades efter andra grunder
än den öfriga personalen, hade komitén ansett sig böra föreslå, att
generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen icke behöfde ingå
såsom delegare i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning samt i dess
enke- och pupillkassa, utan skulle vara berättigad till erhållande af
pension å allmänna indragningsstaten i enlighet med de grunder, som
för cheferna för öfriga centrala embetsverk vore eller kunde blifva
bestämda.
På de af komitén sålunda anförda skäl har chefen för civildeparte¬
mentet ansett de nuvarande bestämmelserna i förevarande hänseende
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
synnerligen otillfredsställande ur synpunkten att få den så ytterst vigtiga
chefsplatsen på bästa möjliga sätt besatt. Skulle emellertid detta ända¬
mål fullt vinnas — så att, på sätt komitén antydt, möjlighet att besätta
platsen jemväl med framstående industriidkare eller inom näringslifvet
eljest erfarna personer måtte i större grad förefinnas — torde man, en¬
ligt departementschefens åsigt, nödgas gå längre än hvad komitén tilltrott
sig och stipulera jemväl andra pensionsvilkor, än dem, som gälde för che¬
ferna för de öfriga centrala embetsverken, i det att fordran på långvarig
statstjenst för pensionens erhållande måst eftergifvas. I detta afseende
borde pensionsvilkoren för landshöfding kunna — vederbörligen modi¬
fierade — läggas till grund för bestämmelsen i fråga. Landshöfding
vore jemlikt kongl. brefvet den 30 maj 1884 berättigad att från och
med månaden näst efter den, då han efter sextiofem lefnadsår och
minst trettiofem tjensteår, deraf minst tio såsom landshöfding, från
embetet afginge, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära eu årlig pension af 6,000 kronor. Enahanda vilkor
syntes nu lämpligen kunna fastställas för jernvägsstyrelsens chef med
undantag af att fordran på tjensteålder inskränktes till allenast tio år
såsom statsbanechef. På sätt komitén förordat, torde vidare bestäm¬
melse böra af Kongl. Maj:t meddelas derom, att chefen för jernvägs-
styrelsen icke behöfde vara delegare i statsbanornas pensionskassor.
Möjligheten till ett sådant delegareskap syntes dock böra stå honom
öppen, för den händelse han vid sin utnämning redan tillhörde jern-
vägsstaten eller ock på grund af särskilda förhållanden funne med sin
fördel förenligt att ingå i kassorna eller endera af dem. Och då chefen
således vid sitt afskedstagande kunde vara berättigad till erhållande af
pension från statens jernväg^trafiks pensionsinrättning, syntes tillika
höra i bestämmelsen om hans pensionsrätt intagas förbehåll derom, att
det från allmänna indragningsstaten till honom utgående pensions¬
beloppet skulle minskas med hvad han kunde vara berättigad i pension
åtnjuta från nyssnämnda pensionsinrättning.
I öfverensstämmelse med detta uttalande af departementschefen
har Kongl. Maj:t nu föreslagit,
att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen må vara
berättigad att från och med månaden näst efter den, då han efter
sextiofem lefnadsår och minst tio tjensteår såsom chef för jernvägs¬
styrelsen från embetet afgår, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att
detta belopp skall minskas med hvad han kan vara berättigad att i
pension uppbära från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
77
Herr Hedin hemställer i motionen n:o 154,
att Riksdagen måtte afstå Kongl. Maj:ts förslag om särskild pen-
sionsrätt för jern vägsstyrelsens chef, enär det, i stället för fastställande
af en sådan rätt, enligt hvad det vill synas, på grund endast af ett
tillfälligt personligt motiv — Riksdagen hade, som bekant, år 1894 af-
slagit den af Kongl. Maj:t begärda pensionen för nuvarande general¬
direktören — torde vara vida lämpligare att, der skälig pension ej
kan från jern vägsstatens pensionsinrättning tillkomma afgående general¬
direktör, Riksdagen blifver i tillfälle att i hvarje särskildt fall pröfva
framställning från Kongl. Maj:t om fyllnadspension från allmänna in-
dragningsstaten.
Lika med komitén och departementschefen anser utskottet det
vara uppenbart, att särskilda föreskrifter om generaldirektörens pen¬
sionering ovilkorligen erfordras, derest utsigt skall finnas att till chef
för jernvägsförvaltningen förvärfva en med derför nödiga egenskaper
i framstående grad utrustad privatman. Och då för vinnandet af detta
ändamål det tillika torde vara erforderligt, att generaldirektörens pen-
sionsrätt blifvit på förhand ordnad, samt den både naturligaste och
lämpligaste tidpunkten härför måste vara den, då hans aflöning skall
bestämmas, kan utskottet ej dela motionärens uppfattning derom, att
förevarande pensionsfråga skulle hafva framkommit till följd endast af
ett tillfälligt personligt motiv. Enligt utskottets mening äro allmän¬
giltiga grunder för handen för frågans upptagande nu i sammanhang
med löneregleringen.
Mot det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet eller vilkoren
för dess tillträdande har utskottet icke något att erinra, men utskottet
anser för sin del, att, äfven om generaldirektören är delegare i statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning, hans pension icke bör få öfverstiga
det föreslagna beloppet, 6,000 kronor. Enligt gällande föreskrifter
skulle hans pension, om aflöningen bestämmes till 12,000 kronor, kunna
komma att uppgå till 9,600 kronor, motsvarande 80 procent utaf af¬
löningen. Utskottet föreställer sig, att pensionsfrågan lämpligen skulle
kunna ordnas på följande sätt.
För den händelse att till generaldirektör skulle utnämnas person,
som förut ej tillhör jernvägsstaten och följaktligen icke redan är del¬
egare i pensionsinrättningen, bör delegareskap i nämnda inrättning icke
i tråg åkomma för honom. Ett inträde i pensionsinrättningen skulle
nemligen ej kunna ega ruin utan erläggande af betydliga retroaktiv-
afgifter. Men då eu inbetalning af dylika utgifter utan tvifvel skulle
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
försvåra möjligheten att till chef för jernvägsstyrelsen erhålla en person,
hvilken ej är anstäld vid statens jernvägar, torde generaldirektören
böra tillförsäkras pension från allmänna indragningsstaten, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit.
Skulle åter till generaldirektör befordras en tjensteman vid statens
jernvägar, alltså en person, hvilken redan är delegare i pensionsinrätt-
ningen, synes denne böra fortfara att tillhöra samma inrättning. Hans
afgifter skulle dock ej beräknas å aflöningen såsom generaldirektör,
utan å den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället. Har en sådan
generaldirektör vid sitt afskedstagande ur jernvägens tjenst uppfylt de
uppstäda vilkoren för undfående af pensionen å 6,000 kronor från all¬
männa indragningsstaten, skulle han eg a uppbära denna pension, med
afdrag af hvad han är berättigad att erhålla från statens jern vägstrafiks
pensionsinrättning enligt dess reglemente.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
XVIII) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts ifrågavarande förslag, att generaldirektören och
chefen för jernvägsstyrelsen skall vara berättigad
att från och med månaden näst efter den, då han
efter sextiofem lefnadsår och minst tio tjensteår såsom
chef för jernvägsstyrelsen från embetet afgår, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 6,000 kronor, dock att,
äfven om han är delegare i statens jern vägstrafiks
pensionsinrättning, hans pension icke må sammanlagdt
öfverstiga nämnda summa samt under vilkor att det
från allmänna indragningsstaten utgående beloppet
skall minskas med hvad han kan vara berättigad att
i pension uppbära från berörda pensionsinrättning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57-
79
Slutligen hemställer utskottet,
XIX) att herrar von Stapelmohrs, Tamms, Pege-
lows och Hedins ofvan omförmälda motioner må anses
besvarade genom utskottets föregående hemställanden.
Stockholm den 30 april 1897.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation:
af herrar C. Persson, P. Pehrson och J. A. Sjö, som ansett, att general¬
direktörens aflöning bort föreslås till 10,000 kronor, deraf 7,000 kronor
lön och 3,000 kronor tjenstgöringspenningar.
Herr G. I). R. Tornerhjelm har anhållit att få antecknadt, att han
icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
Bilaga.
Be klädnads-Reglemente
för
Betjente vid Statens jernvägar.
På grund af gällande aflöningsreglementes § 16, rörande dels
uniformspersedlar in natura, dels beklädnadsersättning till vissa betjente
vid statsbanorna, fastställer styrelsen härmed nedanstående bestämmelser
att lända till efterrättelse beträffande berörda förmåners tillgodonjutande.
A. Beklädnad in natura.
§ 1.
Beklädnad in natura tillgodonjut.es af följande betjente med vid-
stående persedlar, nemligen:
1. Kontorsbiträden:
Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard, bevingadt hjul
af hvit metall, svart läderskärm samt en silfvergalon 5 mm. bred.
Kavaj af mörkblått kläde med yllefoder och fickor på sidorna, två rader
uniformsknappar af hvit metall med bevingadt hjul, 4 å 5 i hvarje
rad samt å ärmuppslagen en galon af samma bredd, som den å
mössan och bildande en vinkel uppåt;
Byxor af mörkblått kläde med hvita passpoaler;
Väst af mörkblått kläde med en rad uniformsknappar 7 å 8 st.;
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
81
Sommarrock i kavaj form af oblekt hamptyg med 2 rader uniformsknappar,
4 å 5 i hvarje rad;
Sommarbyxor af blekt eller oblekt bomulls-, linne- eller hamptyg;
Sommarväst af dylikt tyg med en rad uniformskuappar 7 å 8 st.;
Kappa af mörkblått kommiskläde med två rader uniformsknappar, 6 å
7 i hvarje rad, fällkrage, sleifer med knappar baktill, ärmar, fickor
och mörkt enfärgadt yllefoder; samt
Regnrock, om trafikdirektören anser sådan behöflig.
2. Öfverkonduktörer och konduktörer:
Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard och svart läder¬
skärm samt för öfverkonduktör 2 tio millimeter breda silfvergaloner
och för konduktör en dylik galon; hvarjemte ofvanför kokarden
anbringas öfverkonduktörens eller konduktörens nummer i siffror
af hvit metall under en kunglig krona af samma ämne. För vintern
erhålles en dylik mössa försedd med pelsbräm;
Syrtut af mörkblått kläde med fällkrage och 2 rader uniformsknappar
af hvit metall, med lokomotiv, 7 å 8 i hvarje rad; slagen fodrade
med kläde; öfrigt foder af svart tyg; rundskurna uppslag, spetsiga
fickklaffar med tre knappar, af hvilka den öfverstå sitter i lifvet
på rocken; hvita passpoaler å krage, ficklock och uppslag;
Byxor af mörkblått kläde med hvita passpoaler;
Sommarrock, -byxor och -väst, lika med den här ofvan för kontors-
biträden faststälda;
Kappa af mörkblått kommiskläde, lika med den för kontorsbiträden;
Regnrock af gummi eller annat vattentätt tyg;
Pels i paletåform af blått kläde med två rader uniformsknappar, 5 å 6
i hvarje rad, fodrad med svart fårskinn samt försedd med krage
af dylikt skinn;
Damasker, räckande ofvanför knäet, af blått eller grått kläde med mörkt
yllefoder och svarta knappar; samt
Ytterstöfiar, invändigt fordrade med skinn, eller ock renskinnssockor, då
trafikdirektören anser det ena eller andra behöfligt.
3. Packmästare:
Uniformsmössa, lika med den för konduktörer faststälda;
Kavaj af mörkblått kläde med yllefoder och fickor på sidorna, två rader
uniformsknappar af hvit metall med lokomotiv, 4 å 5 i hvarje rad;
Bih. till 1 liksd. Prat. 181)7. 4 Sami. 1 A/d. 41 llaft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
Byxor af blått kläde med hvita passpoaler;
Väst af blått kläde med en råd uniformsknappar, 7 å 8 stycken;
Sommarrock, -byxor, -näst-,]
lika med hvad för öfverkonduktörer och
konduktörer finnes bestämdt.
Kappa,
Pels, oinniiui.
Damasker, Ytterstöfiar,
,7 it I
4. Portvakter:
a) vid personstation: ib>> -cnöi.Hiimobi
Uniformsmössa af mörklått kläde med svart läderskärm, kunglig krona
af hvit metall i öfre kanten samt en 30 millimeter bred silfver-
galon med derå i svart broderade två korslagda nycklar;
Syrtut,\ af mörkblått kläde, lika med dem för öfverkonduktörer och
Byxor,] konduktörer;
Portoaktsgehäng af mörkblått kläde med silfvergaloner, bokstäfver af hvit
metall samt ett bevingadt hjul af samma ämne, anbragdt der ge-
hängets ändar sammanfästas.
b) öfriga portvakter:
Uniformsmössa,
Kavaj af kläde,
Byxor, » »
Väst » »
Sommarrock, -byxor och-väst,
Kappa,
Pe£nr°C^} 0m ^elningsföreståndaren anser sådan behöflig.
lika med dem för packmästare.
5. Kontorsvakter, notisbärare och telegraf bud, ordinarie och extra:
Uniformsmössa,
Kavaj af kläde,
Byxor t> »
Väst » »
Sommarrock, -byxor, -väst,
Kappa,
Regnrock,
lika med dem för packmästare, utom att
betjente af denna klass erhålla en silfver-
snodd af 3 millimeters bredd kring mössan
samt hvita passpoaler kring kavajens krage
och uppslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
83
6. Lokomotivförareförmän, lokoinotivförare, eldarc och eldarelHrlingar:
n'
Uniformsmössa af blått kläde med svart läderskärin, kokard af blå
emalj och silfver jemte gradbeteckning, bestående för lokomotiv¬
förareförmän af fyra, för lokomotivförare af tre och för eldare af
två smala silfvergaloner samt för eldarelärling af en dylik galon.
För vintern erhålles derjemte:
Pelsmössa med gradbeteckning enligt förestående;
Pels af blått kläde med foder af svart fårskinn, svart pelskrage samt
två rader uniformsknappar af ljus messing med lokomotiv.
Efter maskindirektörens bepröfvande må vid strängare kyla
äfven extra lokomotivförare och eldare ega att från förrådet för
tillfälligt begagnande under tjenstgöring å lokomotiv utbekomma
disponibla pelsar.
§ 2-
Då ny beklädnadspersedel utlemnas, skall den å lämpligt ställe
vara försedd med en stämpel, utvisande att persedeln tillhör statens
jernvägar.
§ 3.
Underhållet af beklädnadspersedlar, utom vändning af kappor och
pelsar, då sådan anses fördelaktig, skall ombesörjas och bekostas af
innehafvaren, eller, om underhållet af denne försummas, genom veder¬
börande förmans försorg på innehafvare^ bekostnad.
§ 4.
Hvar och en af den personal, som erhåller beklädnad in natura,
med undantag af notisbärare och telegrafbud, bör, sedan han ett års tid
innehaft sin befattning, vara försedd med två omgångar uniformsmössa,
syrtut eller kavaj samt klädesbyxor, (nemligen en paradmundering och
en släpmundering) samt vidare två omgångar sommarrock, -byxor och
-väst, men endast en omgång af öfriga persedlar.
t § 5.
Bestämd slitningstid fastställes icke, utan åligger det vederbörande
afdelningsföreståndare att, med afseende på persedlarnes beskaffenhet
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
och under iakttagande att personalen hålles väl beklädd, vid de här
nedan omförmälda beklädnadsmönstringarne bestämma om persedelns
kasserande eller icke.
Till ledning för bedömandet hur ungefär lång tid en del persedlar
böra kunna användas meddelas nedanstående bestämmelser:
öfvevkonduktörer och konduktörer:
Uniformsmössa................................................ 1 år till parad, 1 år till släp
» med pelsbräm .......................................................... 4 å 5 år
Syrtut........................................ 1 å 1 Vi år till parad, 1 å 1 V2 år till släp
Byxor af kläde.........................d....^....................................................... 1 år
Sommarrock, byxor och väst........................................................... 2 å 3 »
Kappa ...................................................................................................... 3 å 5 »
Pels......................................... 3 å 4 »
Damasker .......................................................................... 4 & 5 »
Kontorsbiträden och packmästare:
Kavaj................................................................... 1 år till parad, 1 år till släp
Byxor af kläde................................................... 1 » » » 1 » » »
Väst .................................................................... 1 » » » 1 » » »
Ofriga persedlar samma tid som för öfverkonduktör och konduktör.
Portvakt vid personstation:
Uniformsmössa.......................... samma tid som för öfverkond. och kond.
Syrtut .......................................... d:o » » d:o
Byxor af kläde......................... d:o » » d:o
öfriga portvakter, kontor svakter, notisbärare och telegraf bud:
Kavaj.............................. samma tid som för kontorsbitr. och packmästare
Byxor af kläde........... d:o » » d:o
Väst .............................. d:o » » d:o
öfriga persedlar......... d:o » » öfverkond. och kond.
Lokomotivjörar eförmän, lokomotivförare, eldar e och eldar elärling ar:
*
Uniformsmössa................................................ 1 år till parad, 1 år till släp
» med pelsbräm ..........................................'...'.I.......1.:1.!! 2 å 3 år
Pels............................................................................................kU;l........ 3 å 4‘år
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
85
§ 6.
Då betjente, som haft beklädnad in natura, lemnar tjensten, är han
skyldig att återlemna sina uniformspersedlar i så godt skick, som med
afseende på den tid de varit begagnade skäligen kan förväntas.
§ 1-
I början af hvarje år verkställer afdelningsföreståndare beklädnads-
mönstring med de betjente inom afdelningen, som åtnjuta beklädnad in
natura, dervid desse ega förevisa samtliga sina från jernvägen bekomna,
under bruk varande uniformspersedlar. Afdelningsföreståndare kasserar
då de persedlar han anser förslitna, samt bestämmer hvilka paradmunde-
ringspersedlar dädanefter skola användas såsom släpmundering.
Då persedel med uniformsknappar kasserats, frånsprättas knapparne
och insändas till förrådet. Sådana persedlar må derefter, likasom äfven
öfriga kasserade persedlar, efter godtfinnande af innehafvaren begagnas,
med undantag dock af pels, som återställes till förrådet.
§ 8.
I i
Förutom den i nästföregående § anbefalda beklädnadsmönstring
eger afdelningsföreståndare, om han så finner nödigt, äfven å andra
tider anställa sådan mönstring, kassera förslitna plagg samt låta an¬
skaffa nya.
§ 9. -ni.Mmnu
Vederbörande afdelningsbefäl åligger dessutom tillse, att den till
beklädnad in natura berättigade personal alltid håller sina uniformsper¬
sedlar i vårdadt skick, äfvensom att afvikelser ej ske från faststälda
modeller.
i" § 10.
Å hvarje afdelningsföreståndares expedition föres en beklädnads-
bok, i hvilken hvarje betjente, som åtnjuter beklädnad in natura, har
sitt särskilda konto.
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
§ 11.
Vid station, der, efter afdelningsföreståndares bepröfvande, sådant
är oundgängligen behöfligt, må finnas att tillgå nödigt antal från för¬
rådet såsom inventarier till stationen utlemnade regnrockar af skinn
eller oljedränkt tyg, pelsar, äfvensom förkläden af buldan.
B. Beklädnadsersättning.
,, t ..,. i .. i i 1 i , , |• '11 • f j v , , j ' j
§ 12-
Beklädnadsersättning utgår till följande betjente med vidstående
belopp, nämligen:
till öfverbanmästare och banmästare..................... med 10 kr. i månaden
» banvakter................................................................|
» stationskarl sförmän o stationskarlar...............> » 8 » »
» vagnsmörjare ........................................................j
§ 13-
De uniformspersedlar, med hvilka de i nästföregående § upptagne
betjente eg a att, på grund af åtnjutande beklädnadsersättning, vara
försedde, äro som följer:
1. Öfverbanmästare:
Uniformsmössa af mörkblått kläde med nationalkokard, bevingadt hjul
af hvit metall samt 2:ne tio millimeter breda silfvergaloner;
Syrtut af mörkblått kläde, lika den för öfverkonduktörer och konduk¬
törer faststälda, men med bevingaddt hjul å knapparne samt utan
passpoaler, äfvensom å ärmuppslagen en galon af samma bredd
som den å mössan, bildande vinkel uppåt; eller ock
Kavaj af mörkblått kläde, lika med den för packmästare faststälda, men
med bevingadt hjul å knapparne samt galon;
Byxor af mörkblått kläde;
Pels, eller för vinterbruk lämplig kappa eller annat varmare öfverplagg,
med knappar af nyssnämnda modell.
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
87
<’i,!m!. <i< '.t i!‘i
Banuiästarc:
* i«>J >i f f i >n» > a i‘j
I*m> U:
’.u\A il*«)
Uniformsmössa af mörkblått kläde med svart läderskärm och national-
kokard samt 1 tio millimeter bred silfvergalon;
Syrtut af mörkblått kläde, lika déh för öfverkonduktörer och konduk¬
törer, men utan passpoaler; eller ock
Kavaj af mörklått kläde, lika den för packmästare;
Byxor af mörkblått kläde; samt
Pels, eller för vinterbruk lämplig kappa eller annat varmare öfverplagg,
med uniformsknappar af hvit metall med lokomotiv.
" Miiniiiirn >iutb;g *nniuio>UHu» no! \- i> no| : ■ an
3. Banvakter;
Hit
Uniformsmössa af samma modell som för hallmästare, utan kokard och
silfvergalon, men med en omedelbart öfver skärmen anbragt sköld
af hvit metall med vaktens nummer samt försedd med en kunglig
krona;
Kavaj af mörkblått kläde, lika ined den för packmästare; samt
Byxor af mörkblått kläde.
4. Stationskarlsförinän och stationskarlar:
>• :• .: I' . • . t • •. i ) : ,•_>»:!> llib töl h > 7T,)i> f-i-t in | llli liv . ;fiy I ■■:: f • ■
Uniformsmössa af mörkblått kläde med svart läderskärm samt för sta-
tionskarlsförmän en 10 millimeter bred silfvergalon. Å mössbandet
öfver skärmen anbringas karlens nummer af hvit metall samt i
mössans öfverkant en kunglig krona, äfvenledes af hvit metall;
Kavaj och ) af kläde, lika med dem för packmästare, men utan pass-
Byxor \ poaler å byxorna.
5. Vagnsmörjarc:
Uniformsmössa, lika med den för konduktörer, men utan kokard och galon;
Kavaj och } af kläde, lika med dem för packmästare, men utan pass-
Byxor ) poaler å byxorna.
På vederbörande afdelningsföreståndares reqvisition erhålla vagn-
smörjare för tillfälligt begagnande vintertiden pels och damasker.
§ 14-
Samtliga förenämnde, till beklädnadsersättning berättigade betjente
må, för begagnande i tjenstgöring, anlägga på egen bekostnad afskaf-
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 57.
fade sommarkläder af det för öfverkonduktörer och konduktörer fast-
stälda slag, eller ock blusar jemte byxor och väst af blårandigt linne-
eller bomullstyg.
§ 15.
På vederbörande afdelningsföreståndares reqvisition må från distrik¬
tens förråd blått kläde till inköpspris tillhandahållas dem af ifråga¬
varande personal, som sådant önska, samt liqvideras genom månadtligt
afdrag å beklädnadspenningarne. Likaså må från förrådet mot inköps¬
pris af betjeningspersonalen utbekommas galoner, nummersköldar, siffror
och kronor till mössorna, äfvensom uniformsknappar.
§ 16.
Vederbörande afdelningsföreståndare bör, genom tid efter annan
företagna mönstringar, förvissa sig om att den till beklädnadsersättning
berättigade personal är försedd med de föreskrifna uniformspersedlarne
i fullgodt skick; börande hvar och en, som under ett års eller längre
tid innehaft sin befattning, vara försedd med tvenne omgångar uni¬
formspersedlar, en till parad och en för den dagliga tjenstgöringen.
.1-, ■ i ,. u* i';,/- b ml -Liiiyi •! f i. •': i i ■: 1 ' » • > .'A- •
§ 17-
Finner afdelningsföreståndare vid förberörda mönstringar eller der¬
emellan betjentes uniform i sådant skick, att den ej kan anses fullgod,
må genom vederbörande förmans försorg ny uniform anskaffas och be-
klädnadsersättningen innehållas, intill dess den nya uniformen blifvit
betald.
Stockholm den 26 juni 1889.
RUDOLF CRONSTEDT.
G. hofman.
!
.
i fri . •! * 11 j 11»i i!
. j
I
i
Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 1897.