Statsutskottets Utlåtande N:o 41.
1
N:o 41.
Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1897, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående nedsättning af räntan å uteblifna inbetalnings-
belopp för lån från riksgäldskontor et till understödjande
af enskilda jernvägsanläggningar.
(R. A.)
Med erinran, att vid beviljandet af lån åt enskilda jernvägsaktie-
bolag ur af Riksdagen derför anslagna medel hittills föreskrifvits, att,
derest till betalning förfallet belopp icke i stadgad ordning erlades, lån¬
tagande bolaget borde derå gälda sex procent årlig ränta, till dess samma
belopp blefve behörigen inbetaldt, har herr Lybeck m. fl. i en inom
Första Kammaren väckt motion, n:o 32, — enär nämnda räntefot vore
väsentligt högre än den allmänt gällande, samt det icke torde vara
afsedt, att staten, som å upplånta medel nu betalade en effektiv ränta
af endast 3,682 procent, skulle draga någon vinst af utlåningen till de
enskilda jern vägsaktiebolagen — hemstält,
att Riksdagen ville i fråga om de lån. hvilka staten hittills
lemnat eller hädanefter komme att lemna till enskilda jernvägsaktie-
bolag, besluta, att, derest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven
ordning erlades, låntagaren skulle derå gälda ränta efter den procent,
hvarmed lånets hufvudstol förräntades vid det uteblifna inbetalnings
beloppets förfallotid, och att detta beslut måtte tillämpas från och med
innevarande år.
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 29 Haft. (N:o 41).
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 41.
Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver denna motion, har
utskottet till en början velat meddela, dels att för samtliga från riks¬
gäldskontoret utbetalda låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar
bestämts en s. k. straff- eller öfverränta af 6 procent, utom för det vid
1859—60 års riksdag Borås—Herrljunga jemvägsaktiebolag beviljade
lån, hvarå ifrågavarande ränta enligt Rikets Ständers beslut skall utgå med
5 procent, dels och att under år 1896 sammanlagda beloppet af den å
enskilda jernvägslån i riksgäldskontoret debiterade öfverränta utgjort
100,274 kronor 20 öre, hvaraf 32,059 kronor 86 öre inbetalts och åter¬
stoden, 68,214 kronor 14 öre, föres såsom en kontorets fordran hos
vederbörande bolag.
Utskottet tillåter sig härefter i minnet återkalla, hurusom vid 1895
års riksdag förelågo förslag om straffräntans nedsättande till 5 procent.
I ett af fullmägtige i riksgäldskontoret till nämnda års Riksdags stats¬
utskott afgifvet utlåtande förklarade sig fullmägtige icke hafva något att
erinra mot bifall till omförmälda förslag, emedan nu utgående straffränta
af 6 procent otvifvelaktigt måste anses väl hög i förhållande till såväl
allmänt gällande räntefot som den ränta, det ojemförligt öfvervägande
antalet jemvägsbolag betalade å sina lån, samt en nedsättning af straff¬
räntan till 5 procent icke skulle minska samma räntas egenskap att utgöra
eu sporre för bolagen att icke utan tvingande skäl fördröja vederbörliga
inbetalningar. Den sålunda föreslagna nedsättningen blef emellertid
hvarken af statsutskottet tillstyrkt eller af Riksdagen bifallen. Hvilken
ställning, statsutskottet intog till frågan, framgår icke af dess utlåtande
i ämnet. Nedsättningen hade nemligen påyrkats i sammanhang med
förslag om sänkning af räntan å jernvägsbolagens lån till 4 procent, och
utskottet, som afstyrkte sistnämnda åtgärd, ansåg frågan om ändring i
straffräntan då icke böra skiljas från frågan om räntan å lånen.
Den straffränta af 6 procent, som för närvarande utgår å icke
inbetalda förfallna anuuiteter å statslån till enskilda jernvägar, blef först
bestämd på en tid, då den allmänt gällande räntefoten var väsentligt
högre än nu. Och då straffräntan torde afse dels att bereda staten
godtgörelse för uteblifvandet af en påräknad inkomst, dels ock att utgöra
ett band på gäldenären att ej, med förbigående af främste fordrings-
egaren, staten, betala skulder till andra borgenärer, synes det vara
naturligt, att straffräntan afpassas efter räntan å penningmarknaden.
Med de räntesatser, som numera i allmänhet råda, torde en straffränta
af 6 procent få anses såsom obehöfligt hög. Till följd häraf och enär
Statsutskottets Utlåtande N:o 41.
3
eu hög straffränta i sin mån lägger hinder i vägen för ogynsamt lottade
jemvägsbolags sträfvanden att fullgöra sin betalningsskyldighet till staten,
har utskottet ansett straffräntan utan olägenhet kunna sättas till en lägre
siffra än 6 procent. Utskottet har dock icke kunnat biträda motionärernas
förslag, att straffräntan skall utgå med den procent, hvarefter lånets
hufvudstol förräntas vid det uteblifna inbetalningsbeloppets förfallotid,
ty då jemvägsbolagen icke erlägga samma ränta å sina lån, utan denna
varierar mellan 4, 4 Va och 5 procent, skulle det, om nämnda förslag
antoges, kunna inträffa, att olika jernvägsbolag samtidigt kornme att
erlägga olika hög straffränta, ett förhållande, hvilket enligt utskottets
åsigt måste anses mindre lämpligt. Utskottet har derför funnit sig böra
stanna vid att förorda straffräntans nedsättande till 5 procent.
Hvad slutligen angår motionärernas hemställan, att ett eventuelt
beslut om nedsättning af berörda ränta måtte tillämpas från och med
innevarande år, har utskottet inhemtat, att för detta år till riksgälds-
kontoret redan erlagts straffränta efter 6 procent å fördröjd inbetalning
för jemvägslån. Med anledning häraf, och då för öfrigt tillräckliga skäl
ej synas föreligga för en ändring i skedd debitering, har utskottet för
sin del ansett den tillstyrkta nedsättningen icke böra tillämpas förr än
från och med ingången af år 1898.
Utskottet hemställer alltså,
att Eiksdagen må medgifva, att den ränta, som
enligt gällande föreskrifter bör till riksgäldskontoret
erläggas å uteblifna inbetalningsbelopp för lån till
understödjande af enskilda jemvägsanläggningar, från
och med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas
efter fem för hundra om året.
Stockholm den 2 april 1897.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.