12
Lagutskottets Utlåtande Lt:o 40.
N:o 40.
Ank. till Kiksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 §
i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891.
1 § i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 lyder:
»Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af
minst tjugofem medlemmar, som i enlighet med denna lag antagit
stadgar och utsett styrelse, må kunna på sätt nedan sägs varda regi¬
strerad.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hän¬
visad motion, n:o 54, anför nu herr Hammarström:
Sedan kongl. kungörelsen af den 30 oktober 1891 med lag an¬
gående sjukkassor trädde i gällande kraft, hade Riksdagen för hvarje
år anslagit 100,000 kronor till understöd åt arbetares sjukkassor, att
utgå i form af förvaltningsbidrag. Såsom vilkor för erhållande af sådant
bidrag vore i första rummet stadgadt, att sjukkassa skulle vara hos i
lagen angifna myndigheter registrerad och hafva af samma myndig¬
heter sanktionerade stadgar. Endast ett ringa antal af i landet befint¬
liga sjukkassor hade dock under de fem år, ofvannämnda lag egt gäl¬
lande kraft, begagnat sig af den förmånen att komma i åtnjutande af
statsbidraget.
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t under förra året uppdragit
åt samtliga sina befallningshafvande att utreda orsakerna, hvarför ej
flera sjukkassor hittills blifvit registrerade. I hvad mån sagda myn¬
digheter lyckats med denna utredning tilltrodde sig motionären ej
13
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
att kunna bedöma. Af ett offentliggjort sammandrag af dessa läns¬
styrelsernas utredningar framginge, att orsakerna skulle vara, dels. att
statens bidrag ansåges vara allt för obetydligt, dels att den föreskrifna
årliga redogörelsen och redovisningen vore för vidlyftig, och att många
sjukkassor för ett så obetydligt bidrag ej ville underkasta sig denna
redovisning.
Att dessa skäl för en stor del sjukkassor varit afgörande, för att
de icke blifvit registrerade, vore nog sant, men för största delen af de
oregistrerade sjukkassorna förefunnes derjemte helt andra skäl, som för
dem vore lika mycket bestämmande. Ty älven om statens bidrag höj¬
des och den såsom vidlyftig ansedda redovisningen förenklades eller
till och med borttoges, skulle dock ett stort antal af i landet existerande
sjukkassor icke under närvarande förhållanden kunna komma i åtnju¬
tande af något understöd af de härför anslagna statsmedlen, så länge
vilkoren för att sjukkassa skall få blifva registrerad vore sådana, som
de nu gällande.
Bestämmelsen i § 1 i lagen om sjukkassor borttoge möjligheten
för de många små på landsbygden och i de mindre städerna befintliga
sjukkassorna med mindre antal medlemmar än tjugofem att kunna
blifva registrerade. Det kunde visserligen invändas, att der flera sadana
små kassor förefunnes på en plats, kunde dessa sammansluta sig till
en, hvarigenom det medlemsantal, som nu fordrades, lätt kunde uppnås,
och rättighet att blifva registrerad vinnas. Men svårigheten af sådana
sammanslagningar insåges lätt, om man betänkte, att det i de flesta fall
vore enskilda föreningar med olika verksamhet och syftemål, som egde
dessa sjukkassor, hvilka föreningar hvar för sig såsom vilkor för inträde
i deras sjukkassa kanske först fordrade medlemskap i föreningen.
Det vore bekant, att många af dessa mindre sjukkassor under de
senare åren gjort afsevärda ansträngningar för att kunna uppnå det
för berättigande till registrering bestämda minimiantalet medlemmar,
men ändock icke lyckats. För många sjukkassor vore det derför af
stor vigt att få den omförmälda bestämmelsen i ofvannämda lags § 1
ändrad derhän, att sjukkassa med t. ex. femton medlemmar måtte, på
sätt i öfrigt vore bestämdt, kunna blifva registrerad. Det vore gifvet-
vis de mindre och svagaste kassorna, som vore i största behof af
stöd från det allmännas sida.
På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen för sin del
måtte besluta, att § 1 i lagen om sjukkassor af den 30 oktober 1891
skall erhålla följande förändrade lydelse:
Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
minst femton medlemmar, som i enlighet med denna lag antagit stadgar
och utsett styrelse, må kunna, på sätt nedan sägs, varda registrerad;
eller att, om för handen varande förhållanden skulle lägga hinder i
vägen för godkännande af eu sålunda bestämdt formulerad förändring,
Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att,
för den händelse Kongl. Maj:t, med anledning af hvad i ärendet före¬
kommit, i nåder förordnar om utarbetande af förslag till ändring af
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, bestämmelsen i § 1 rörande
det medlemsantal, som berättigar sjukkassa att blifva registrerad, ändras
så, att detta antal blir lägre än det, som är fixeradt i den nu gällande
lagen.
Syftet med motionärens framställning om ändring af 1 § i lagen
om sjukkassor är följaktligen det, att dylika kassor med ett medlems¬
antal af minst 15 eller öfverhufvud ett antal medlemmar under den
nu bestämda gränsen af tjugofem skulle kunna blifva delaktiga af
statens förvaltningsbidrag till sjukkassor. Utskottet delar emellertid
icke motionärens åsigt om det lämpliga uti en sänkning af denna gräns.
Den förutsättningen för en sjukkassas rätt till bidrag för sin verksamhet
af allmänna medel synes ligga i sakens natur, att kassan skall, på sin
ort och af de samhällsmedlemmar, för hvilka den är afsedd, omfattas
med ett icke alltför ringa intresse och det sålunda visa sig, att den¬
samma afhjelper ett mera allmänt behof, och, enligt utskottets mening,
förefinnes ej denna förutsättning hos ett företag för inbördes sjukhjelp,
hvilket ej förmått att omkring sig samla ens tjugofem deltagare. Då
motionären särskilt framhållit den svårighet att sammanslå flere små,
på samma plats förefintliga sjukkassor, som läge deri, att dylika mindre
kassor i flertalet af fall bildats af enskilda föreningar med skilda syften,
afseende annat än sjukhjelp, och att dessa föreningar icke lemnade
tillträde till sjukkassorna åt andra än sina egna medlemmar, vill
utskottet erinra, att staten visserligen med sitt bidrag, under viss för¬
utsättning, understödjer äfven sådana enskilda sällskaps sjukkassor,
men att man icke lärer med fog kunna ifrågasätta att staten, af hän¬
syn till föreningar, bildade för helt andra hufvudsyftemål än inbördes
sjukhjelp, skulle medgifva, att medlemmar i en sjukkassa, som egde
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
rätt till statsunderstöd, finge understiga det antal, som för dylik kassa,
stiftad endast för sjukhjelp, ansetts vara det minsta lämpliga.
Af hvad sålunda anförts finner sig utskottet föranlåtet att hem¬
ställa,
det förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 30 mars 1897.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.