RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1897. Första Kammaren. N:o 32.
Fredagen den 14 maj, f. m.
Kammaren sammanträdde kl. 10,30 f. m.
Justerades protokollet för den 7 i denna månad.
Herr talmannen kemstälde, att kammaren behagade besluta, att
till behandling företaga de på dagens föredragningslista upptagna
ärenden först kl. 1 e. m. och att kammaren följaktligen ville efter
ceremonien på rikssalen denna dag vid utgången derifrån åtskiljas,
för att åter sammanträda på vanligt rum kl. 1 e. m.
Denna hemställan bifölls.
Till åtlydnad af Kongl. Maj:ts nådiga kallelse afgingo herr tal¬
mannen samt kammarens ledamöter kl. 10,<t5 f. m. till rikssalen, der
äfven Andra Kammaren infann sig. Sedan herr statsrådet och che¬
fen för civildepartementet von Krusenstjerna uppläst Kongl. Maj:ts
nådiga förordnande för hans excellens herr statsministern Boström
att å Kongl. Maj:ts vägnar på rikssalen meddela Riksdagen Kongl.
Maj:ts svar på Riksdagens skrifvelse den 10 innevarande maj angå¬
ende af Riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar, blef det
nådiga svaret af hans excellens herr statsmininistern uppläst; hvar¬
efter ceremonien i rikssalen afslutades och Första Kammaren, enligt
förut fattadt beslut, åtskildes vid utgången från rikssalen klockan
ll,io f. m.
Fänta Kammarena Prof. 1897. K:o 32.
1
N:o 32. 2
Fredagen den 14 Maj, f. m.
Efter det kammaren åter sammanträdt kl. 1 e. m., föredrogs
och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna dag å rikssalen af-
gifna nådiga svar i anledning af de utaf innevarande års riksdag
antagna grundlagsändringar; och skulle detsammas innehåll meddelas
Riksdagens kanslideputerade för att iakttagas vid riksdagsbeslutets
uppsättande.
Sedan kammaren beslutit att under nästinstundande september,
då Hans Maj:t Konung Oscar II regerat i tjugufem år, med an¬
ledning deraf till Honom framföra kammarens undersåtliga vördnad
och välönskningar genom en deputation, bestående af kammarens tal¬
man och vice talman samt tolf bland kammarens öfriga ledamöter,
företogs val af ifrågavarande tolf ledamöter i nämnda deputation;
och befunnos efter valets slut dertill hafva blifvit utsedde:
herr Bergman ..............
|
................. med
|
66
|
röster
|
» Björnstjerna......................
|
................. »
|
66
|
»
|
» von JEhrenheim .....
|
»
|
66
|
»
|
» Reuterswärd....................
|
................. »
|
66
|
)»
|
» Wennerberg..............
|
................. »
|
66
|
2
|
» Abelin.................
|
»
|
65
|
»
|
friherre von Otter .
|
................. »
|
65
|
»
|
herr Rodhe..............
|
................. »
|
65
|
»
|
» Unger..........................
|
................. >
|
64
|
|
» von Strokirch.................
|
................. »
|
62
|
»
|
grefve Hamilton .................
|
............... »
|
61
|
»
|
herr Falk....................
|
................ »
|
60
|
»
|
Företogs val af sex suppleanter för medlemmarne i den af
kammaren beslutade deputationen vid Hans Maj:t Konungens regerings¬
jubileum; och befunnos, efter valets slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
herr Wieselgren............................................ raed 70 röster,
» Nisser, Martin Samuel......................... »69 »
» Östergren............................................. » 69 »
» Odelberg, Theodor, .............................. »66 »
» Odelberg, Wilhelm, ............................. »64 » ,
friherre Klingspor, (Jarl,.............................. »62 » ,
sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom lottning bestämd.
3
N:o 32.
Fredagen den 14 Maj, f. m.
Vid föredragning af 'bevillningsutskottets nedannämnda, under
gårdagen bordlagda betänkanden:
n:o 26, angående beräkning af vissa bevillningar för år 1898,
n:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande de¬
klaration med Frankrike angående ordnande af de förenade rikenas
traktatförhållanden med regentskapet Tunis, och
n:o 28, i anledning af väckta motioner dels om nedsättning af
tullen å kaffe dels ock om upphäfvande af samma tull,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.
Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 12 och 13 innevarande
månad bordlagda betänkande n:o 25, i anledning af Kongl. Majrts
proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
Herr C avall i: .Tåg tillåter mig hemställa, att bevillnings¬
utskottets nu föreliggande betänkande måtte föredragas så, att först
föredrages paragraferna i nummerföljd, och, der så erfordras, moment¬
vis, samt derefter utskottets hemställan i de särskilda punkterna.
Härtill lemnade kammaren sitt bifall.
Punkten 1.
Kongl. Maj ds förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
§ 1-
Herr Ljungberg: Det kunde vara mycket att säga om den
behandling, som egnats denna vigtiga fråga ifrån det att mellanriks-
lagen uppsades och till närvarande tid. Men jag vill icke nu uppe¬
hålla mig dervid. Så mycket torde likväl böra sägas, att det är
något högst ovanligt, nästan exempellöst, att ett land erbjuder be¬
tydande liandelsförmåner åt en annan nation utan någon reciprocitet.
Jag tror icke heller, att detta förfarande skall blifva till gagn, utan
snarare till skada för vårt land, äfven i politiskt afseende. Det blir,
fruktar jag, ett dåligt prejudikat.
Det kan ju vara en möjlighet, och nog säges det af norrmännen
sjelfva, att de äro ett blygsamt folk, som hafva mycken välvilja för
svenskarne. Erfarenheten säger dock icke detsamma, och man påstår
tvärt om, att det är ett ganska inbilskt folk, som icke gerna talar
godt om oss. Ett litet bevis derpå kan jag nämna ifrån just dessa
dagar, då man här står i begrepp att skänka dem så stora förmåner
Förslag till
förordning
angående
sjöfarten ock
gränstrafiken
mellan
Sverige ock
Norge.
N:o 32. 4
Fredagen den 14 Maj, f. ni.
Förslag till utan något vederlag. De benämna oss i ett af vensterledarnes organ
SÄ» f6r ,
sjöfarten och Man har såsom skäl för det märkvärdiga förfarande, som nu
gränstrafiken är å bane, uppgifvit, att något måste från svenska regeringens sida
Sv^igTocli g°ras’ °är mellanrikslagen utgår. Jag tror likväl, att det snarare
Norge. vore från norslca regeringens sida det borde göras någonting. I
(Forts.) handelsväg äro ju förhållandena alldeles klara. Vi skola hafva tull,
der förut var tullfrihet; och i afseende å sjöfarten har man visser¬
ligen sagt, att Norge skulle sänkas till den nivå, som produktplakatet
erbjuder. Om man ser närmare på saken, så är det emellertid icke
så farligt med detta plakat, som man vill göra så förskräckligt. Det
innehåller endast ett förbud för import af främmande varor med ut¬
ländska- fartyg, och exporten skall vara fri, denna export, på hvilken
Norge egentligen förtjena!. Importen är för dem af jemförelsevis
ringa betydelse. Deras inkomster på export af svenska varor till
främmande länder går deremot till 8 å 9 millioner kronor (1894:
8,279,800 kronor). Således skulle det icke hafva för dem varit så
farligt. Öfver hufvud taget skulle jag, för min del, icke vilja, att
produktplakatet tillämpades; och det finnes ett sätt, hvarigenom man
kunnat undvika detta; regeringen kunde nemligen hafva inkom¬
mit till Riksdagen med en kong!, proposition, hvari det begärdes, att
Norge skulle behandlas i sjöfartsväg såsom den »mest gynnade na¬
tion». Detta var allt.
Man säger i detta afseende, att det kan icke vara tillräckligt,
ty det borde äfven gifvas norrmännen samma förmåner, som de haft
förut å våra insjöar, kanaler och floder samt beträffande hamnafgifter
och andra afgifter till kommuner. Det är väl icke så säkert, att
detta borde ske. Det skulle då grunda sig derpå, att norrmännen
medgifvit oss samma förmåner. Men det kunna de tryggt göra, tv
de hafva ingenting att erbjuda oss af motsvarande värde. Deras
floder äro till största delen bergsströmmar, som icke kunna befaras
med fartyg; de hafva nästan inga kanaler och ganska få insjöar.
Förhållandet är helt annat hos oss; och för öfrig! är det en mycken¬
het andra stater, som nog vakta sig för att upplemna kustfart och
insjöfart åt de billigt seglande norrmännen, som icke hafva något
verkligt vederlag att erbjuda.
Man har sagt, att norska fartyg så litet färdas på våra inre far¬
vatten, och såsom bevis derpå åberopar man uppgifterna från en enda
kanal. Det. är ty värr så illa stäldt, att vi icke hafva några stati¬
stiska uppgifter om inrikes sjöfarten i afseende på flaggornas natio¬
nalitet. Men derför att det på en kanal endast varit några få norska
fartyg, är det icke sagdt, att icke antalet på de öfriga kanalerna
jemte insjöarne kan vara ganska stort, och för öfrig!, hvad som icke
är, kan blifva skadligt för vår egen handelsflotta.
I brist på andra uppgifter om den norska seglationen på våra
inre farvatten, och för att man må kunna bedöma, hvilket inflytande
denna seglation har på vår handelsflotta, skulle det kanske intressera
5 N:0 32.
Fredagen den 14 Maj, f. m.
kammaren att få kännedom om några statistiska siffror, som jag hemtat
från kommerskollegii berättelser, och som äro talande nog. De röra utgående
sig om handelsflottans ställning åren 1874 och 1895. Man finner då sjöfarten och
att år 1874 hade, då stapelstäderna lemnas ur räkningen, »andra gränstrafiken
städer», jemte köpingar, fartyg af 29,414 tons, men år 1895 af endast sverige och
25,327 tons, samt att landsbygdens fartyg samtidigt minskats från Norge.
169,729 till 150,296 tons. ‘ (Forta')
Den ansenliga del af vår handelsflotta, som egentligen skulle
förkofra sig och lefva af kustfarten och den sjöfart, som bedrifves på
insjöar och kanaler har således nedgått från 199,143 till 175,623
tons, livilket utgör en minskning af icke mindre än 23,520 tons. Pa
det hela har vår handelsflotta, som 1864 utgjorde 492,842 tons,
minskats med 9,839 tons, så att den 1895 utgjorde allenast 483,003
tons. Det kan naturligtvis vara många orsaker till ett sådant ned¬
gående, men det är dock att betänka för oss, att något bör göras och
att något hör undvikas, att vi icke blott höra vidtaga åtgärder för
att upphjelpa vår handelssjöfart, utan äfven undvika sadant som kan
vara menligt och farligt för oss.
Då nu emellertid endast frågan om sjöfarten är under föredrag¬
ning, skall jag för tillfället inskränka mig till att förklara, att jag
förenar mig med reservanterna i detta hänseende, och skall jag bedja
att sedan få ordet, då frågan om gränshandeln förekommer.
Herr Cavalli: Den siste talaren tillkännagaf, att han vid de
förändrade förhållanden, som beträffande sjöfarten mellan Sverige och
Norge inträda, då mellanrikslagen går till ända, icke ville påyrka, att de
äldre bestämmelser, som eljest skulle träda i kraft, då verkligen skulle
komma i tillämpning. Han förklarade uttryckligen, att han icke
önskade ett återgående till 1724 och 1726 års författningar med den
ändring, som skett i början af detta sekel. Da återstår att undeisöka
hvad som bör göras. Han erkände, att han i detta hänseende stälde
sig på den ståndpunkt, som intages af reservanterna från denna kam-
mare, Indika önska, att »Norge skall för sin handel och sjöfart på
Sverige i alla afseenden åtnjuta behandling såsom den mest gynnade
nation, så länge enahanda förmån från Norges sida kommer Sverige
till del, eller till dess öfverenskommelse om annan ordning, blifvit
träffad.» Hvad har då Kongl. Maj:t föreslagit? Jo, Kong]. Maj:t före¬
slår i denna del — och detta förslag har utskottet biträdt att norska
fartyg skola i Sverige behandlas såsom inhemska. Hvad är då skil-
naden mellan de båda förslagen? Skilnaden för norska fartyg mellan
att behandlas såsom tillhörande den mest gynnade nation eller såsom
inhemska är den, att de inhemska hafva rätt till insjöfart på kanaler,
floder och sjöar; men fartyg, tillhörande den mest gynnade nation
hafva endast en sådan rätt, då fartygen komma direkt från utrikes
ort till stapelplats, som ligger vid insjö, flod eller kanal, men de
hafva icke rätt till insjöfart mellan de olika stapelstäderna inom
landet lika litet som de från utlandet få gå till andra platser än
N:o 32. 6
Fredagen den 14 Maj, f. m.
Fardag Ull stapelstäder. Är denna skilnad så stor, att det bör vara anledning
angående att frånträda Kongl. Maj:ts proposition i denna del? Den föregående
sjöfarten och talaren, som mycket sysslat med statistik och eger stor kännedom på
gTånmellanen detta omracle’ vi(Jgick, att någon statistik i detta hänseende icke finnes.
Sverige^och ar således icke så lätt att säga, huru förhållandena gestalta sig;
Norge. men utskottet har under hand gjort sig underrättadt beträffande eu
(Forte.) trafikled. Den föregående talaren sade, att man icke bör fästa sig
vid en trafikled ensam. Men man måste nöja sig med hvad man kan
få veta, och detta är beträffande Trollhätte kanal. Man vet, att denna
kanal under 1895 befarits af 5 norska fartyg med ett sammanlagdt
tontal af 137 tons och under 1896 af 4 norska fartyg med ett samman¬
lagdt tontal af 75 tons. Det är således så små siffror, att det icke kan
i praktiken vara värdt att tala om. Vid sådant förhållande har det
icke synts utskottet vara mycken anledning att i denna del röra vid
den kongl. propositionen, hvarför utskottet "med stor majoritet biträdt
densamma. Och beder jag att få yrka bifall till hvad Kongl. Maj-t
och utskottet i denna paragraf föreslagit.
Herr Åkerman: I motsats mot den förste talaren delar jag
fullkomligt de åsigter, som herr statsrådet och chefen för finans¬
departementet uti föreliggande statsrådsprotokoll uttalat rörande önsk¬
värdheten af att Sverige och Norge från och med mellanrikslagens upp¬
hörande med hänsyn till så väl handel som sjöfart komma att be¬
handla hvarandra såsom de mest gynnade nationer. Ehuru Norge
beklagligtvis icke ansett sig nu böra binda sig genom ett dylikt för¬
drag, finner jag det icke desto mindre vara i sin ordning, att Sverige
lemnar Norge fördelen af att likställas med de mest gynnade nationer,
så länge Norge i detta hänseende icke vidtager någon åtgärd mot
Sverige. Men härutöfver skulle jag helst icke velat gå, och jag
sympatiserar således mest med hvad reservanterna, herrar Stephens,
Nisser m. fl. i denna paragraf påyrkat, dock undantagandes deras
instämmande i hvad utskottet beträffande denna paragraf hemstält i
sitt mom. 2. Såsom utskottets ärade ordförande redan framhållit, är
emellertid skiluaden med Kongl. Maj:ts proposition i detta hänseende
icke betydlig, tv Kongl. Maj:ts af utskottet tillstyrkta förslag tilldelar
endast Norge en i praktiskt hänseende ganska oväsentlig fördel fram¬
för de mest gynnade nationer. Någon statistik rörande norska fartygs
deltagande i vår inrikes sjöfart finnes visserligen som sagdt icke, men
mellanrikslagskomiténs svenska afdelning sökte naturligtvis att så
mycket som möjligt taga reda på dessa saker, och fastän inga siffror
kunde erhållas, öfverensstämde dock alla uppgifter deri, att norska
fartyg endast i mycket ringa mån deltaga i sjöfarten mellan svenska
orter i landets inre. Under sådana förhållanden har jag intet yrkande
att göra, då jag nemligen anser hufvudsaken vara att de båda kam¬
rarna komma att enas om samma beslut, så att icke hela frågan
förfaller och Norge till följd deraf underkastas de hårda bestämmel¬
serna i produktplakatet af 1.724 och nådiga förklaringen af 1726 med
deri 1824 och 1833 gjorda mildringar, tv dermed vore uppslag gifvet
7 No 32.
Fredagen den 14 Maj, f. m.
till ett tullkrig de båda rikena emellan. Ställer nemligen Sverige Fotlag till
Norges sjöfart i en sämre ställning än andra länders, hafva vi ingen
rätt att klaga, om Norge till gengäld skulle bringa sina planer på sjöfarten och
differentialtullar till verkställighet och såmedelst gifva Sverige en i gramtrafiken
tullhänseende sämre ställning än den af de mest gynnade nationer sTerigToeh
intagna. I jemförelse med ett så olycksdigert förhållande de båda Norge.
förenade rikena emellan anser jag don lilla uppoffring utöfver reser- (Forts.)
vanternas hemställan, som genom ett antagande af Kongl. Maj:ts af
utskottet förordade förslag skulle göras för Norge, vara af en så
ringa betydelse, att jag, ehuru jag som sagdt helst skulle vilja biträda
denna kammares reservanters hemställan beträffande nu behandlade
paragraf, dock äfven är villig att ansluta mig till utskottets, om blott
enighet kamrafne emellan kan uppnås.
Herr Nisser, Martin Samuel: Den förste ärade talaren fann, att
det icke var någon reciprocitet mellan Sverige och Norge i nu ifråga¬
varande hänseende. Jag tror dock för min del, att han misstagit sig, ty
den fins så till vida, att Sverige från norsk sida behandlas såsom den
mest gynnade nation. Det är just på grund deraf och på grund af
åtskilliga andra förhållanden, hvilka jag skall bedja att sedan få
nämna, som jag för min del heldre velat vara med om, att Sverige
gent emot Norge ställer sig på samma ståndpunkt, d. v. s. behandlar
det såsom den mest gynnade nation. Hufvudsakliga skälet för att
jag varit med om denna reservation är det, att finansministerns
yttrande till statsrådsprotokollet ovilkorligen leder till denna konseqvens
på de premisser han framlagt. Han säger nemligen, att »förhand¬
lingar varit inledda med norska regeringen om upprättande af förslag
till en författning af samma ömsesidigt förbindande kraft som mellan-
rikslagen, enligt hvilken författning de båda länderna skulle tillerkänna
hvarandra behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om
handel och sjöfart.» Och längre ned yttrar han vidare: »Dessa
förhandlingar hafva emellertid icke ännu ledt till resultat af anledning,
att fråga i Norge blifvit väckt om införande af differentialtullsystemet
och att, då denna fråga ej ännu hunnit genomgå förberedande be¬
handling, det ansetts mindre lämpligt att för närvarande binda sm
handlingsfrihet genom ett aftal med Sverige om behandling såsom
den mest gynnade nation.» I stället har regeringen i sin proposition
föreslagit, att vi skulle återgå till mellanrikslagen3 12 § med den
ändring, som är eu följd af att denna förhandling skulle vara Sveriges
uttalande om, huru det ville behandla Norge i handels- och sjöfarts-
afseende. Mellanrikslagen uppsades 1895 och är, såsom vi veta, icke
längre gällande efter den 13 juli 1897. Motioner hafva vid denna
Riksdag väckts om att prolongera densamma, men dessa motioner
hafva af Riksdagen blifvit afslagna. Det har derför väckt min
undran, att lika fullt mellanrikslagens 12 § ord för ord återupptagits.
Jag vill säga, att det är hufvudskälet, hvarför jag reserverat mig
och anser, att det erbjudande man nu vill göra Norge skulle hafva
N o 32.
Förslag till
förordning
angående
sjöfarten och
grånstrafihen
mellan
Sverige och
Norge.
(Forts.)
® Fredagen den 14 Maj.
den lydelse reservationen innehåller. Jag finner det så mycket mera
berättigad! som, da framställning blifvit från regeringen gjord till
Isorge, man derifrån endast fått ett afböjande svar, och jag inser icke
hvarför man under sådana förhållanden skulle ställa sig på eu annan
ståndpunkt an den soin från deras sida tillerkännes oss. Det är
mycket sant, att hvad frågan nu gäller är ganska litet, om den upp¬
gift, som vi här hört, skulle vara rigtig, att det ena året endast fyra
fartyg och det andra aret fem begagnat sig af insjötrafiken. Men lag
vill for min del använda detta förhållande såsom ett skäl å motsatta
sidan och saga, att då är det af så mycket mindre betydelse, att
denna punkt qvarstar, när den har så liten praktisk innebörd och
att den derför kan tagas bort. Jag vill icke göra något Yrkande vid
denna punkt utan endast framhålla, att, när denna fråga nästa gång
ramlägges för Riksdagen, hvilket jag hoppas kommer att ske och
bor ske i början af nästa års riksdag, skulle det vara önskligt, om
denna uppsagda mellannkslag finge vara begrafven med sin nuvarande
ordalydelse. Det är ingenting att taga efter, och jag hoppas och
tror, att regeringen skall då finna bättre uttryck för hvad dessa för¬
hållanden hora och skola innebära än hvad som varit fallet i och
med nu iöreligganae kongl. proposition.
Friherre Klingspor: Den matta diskussion, som nu i kam¬
maren föres vid behandlingen af denna fråga visar att det icke egent-
1Sen Heller Dagon diskussion om principen utan antyder, hvad som
äfven star i slutet af förordningen, att den afser att gälla endast till
den lo ma] nästkommande år och således vara af mera provisorisk natur.
fa tetona detta- på samma gång jag äfven vill betona,
att särskilt reservationen på det närmaste sammanhänger med 2:a
punkten i klämmen, som afser den förutsättning, att Kongl. Maj:t
skulle finna, att Sveriges behandling i handels- och sjöfartsförhåilanden
såsom den af Norge mest gynnade nation i ett eller annat afsevärdt
hänseende varder upphäfd, eller motsvarande rättigheter, som i S 2
mom. 2—4 medgifvits vid införsel till Sverige, skulle vid införsel
till Norge förvägras. Det betyder således, att vi anse, att det med¬
gifvande, som lemnats, innehåller ett mycket stort sådant, som endast
under en viss förutsättning och på begränsad tid lemnats. Jag har
intet yrkande att göra.
Herr Sandberg: Då svenska Riksdagen för två år sedan upp¬
sade mellannkslagen, fogades till detta beslut en anhållan, att rege-
ringen matte inleda underhandlingar för åstadkammande af en ny
billigare och rättvisare raellanrikslag. För min del motsatte jag mig
detta tillagg och jag tror fortfarande, att det varit bättre stäldt för
oss, om beslutet om uppsägning skett sans phrases utan något sådant
tillägg Om sa skett, hade det legat inom möjlighetens, kanske
sannolikhetens område, att norrmännen kommit att anhålla om under¬
handlingar for tillvägabnngande af en ny mellanrikslag, och då hade
9 N:0 32.
Fredagen den 14 Maj, f. in.
sannerligen vår ställning varit bättre än den nu är. Underhandlingarna Fär,la9 tM
om en ny mellanrikslag hafva strandat. Skälet dertill är bekant, angående
Vid denna Riksdags början väcktes motion om mellanrikslagens för- tjuf arten och
langning på ännu ett år, men denna motion afslogs af båda kamrarna, grånttrafiken
Det oaktadt kom regeringen i Riksdagens sista dagar, då en lugn och s^igToch
allsidig pröfning af denna vigtiga sak knappt nog är möjlig, med Norge.
den nu föredragna kongl. propositionen »med förslag till förordning (Forts.)
angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge». Denna kongl. proposition är i väsentliga delar
en afskrift af den mellanrikslag, som enligt svenska Riksdagens två
gånger fattade beslut skall upphöra att gälla den 13 nästkommande
juli. Huruvida ett sådant regeringens beteende innebär någon grann¬
lagenhet mot Riksdagen, derom vågar jag icke yttra mig; men då
jag för min del är bestämdt öfvertygad om, att ett bifall till denna
regeringens proposition innebär en stor förödmjukelse, för att icke
säga en förnedring, för svenska Riksdagen, hvartill jag aldrig kommer
att lemna min röst, kan jag icke annat än yrka afslag på regeringens
proposition i dess helhet. För mig är sannerligen Sveriges ära och
värdighet långt kärare och dyrbarare än alla ekonomiska vare sig
fördelar eller förluster.
Herr Leman: Jag vill icke taga upp samma ton, som den
föregående talaren, ty jag tror att hans anförande föll något val mycket
inom frasernas område. Man bör nemligen, enligt min åsigt, icke
förbise den ekonomiska sidan af frågan. Hvarför jag begärde ordet,
var för att påpeka, hvad jag från många håll hört och erfarit af
köpmän och skeppsredare, att nemligen frågan om den inrikes skepps¬
farten är af nästan noll och intet värde. Så ytterst få norska fartyg
begagna sig deraf, att, Indika åsigter man än för öfrigt må hafva,
bör mot medgifvande till dylik sjöfart icke läggas något hinder.
Vidare hemställer jag, om det icke vore skäl att vid den tidpunkt,
då mellanrikslagen upphör, bibehålla status quo gent emot Norge,
till dess man kan få till stånd en annan öfverenskommelse. Fn
talare ansåg, att derför att det gäller så litet, kan man kasta bort
det, men jag står på den ståndpunkten, att just derför bär man
bibehålla status quo. Nu synes det, som om namnet mellanrikslag
vore ett rödt skynke, som man skyr endast för namnets skull, och
att man, derför att ordalagen i mellanrikslagen samt i det kongl. för¬
slaget äro lika, måste hafva en förklädande omskrifning. Reservan¬
terna hafva ju erkänt, att det icke innebär någon fara för den inrikes
fraktfarten, utan deras motvilja synes endast vara rädslan för ett fram-
manadt spöke; men så upplysta höra vi viil vara, att vaken och icke
numnet, får göra sig gällande. För min del yrkar jag bifall till
Kongl. Maj:ts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
i afseende på förevarande paragraf yrkats: l:o) att densamma skulle
N:0 32. 10
Fredagen den 14 Maj, f. m.
^förordning &0(ikannas; 2:°) af herr Ljungberg, att kammaren skulle utslå para-
angående & „en 00. antaga det förslag till lydelse af samma paragraf, som
fjöfarten och angafves i den af herr Stephens m. fl. vid betänkandet afgifva re-
9rZlut Servatl0D’ och 3:o) att Paragrafen skulle afslås.
Sverige och
<v°T\ t Sedermera gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och
(rorts.) förklarades propositionen på godkännande af paragrafen med den af
Jvongl. Maj.t föreslagna lydelsen vara med öfvervägande ja besvarad.
§ *■
... friherre Klingspor: Kongl. Maj:ts framställning afser, att det
förut utefter gränsen mellan Sverige och Norge medgifna utbytet af
varor oberoende af tallförbållandepa i Sverige fortfarande skall få
ega ram. Det är således en sak, som rör uteslutande oss och står
fullkomligt fri från våra andra mellanhafvanden med Norge. Således
skulle vi kunna fullt lidelsefritt resonnera om den såsom om en helt
enkel ekonomisk fråga. Vi stå då inför den frågan: när vi hafva
upprättat ett tullsystem med vissa bestämda tullsatser, hvarför skola
vi då eludera dem i vissa delar af vårt land? Hvad förhållandet
med Norge beträffar, såge jag helst, om en gemensam tullgräns funnes
mellan båda länderna. Det vore naturligtvis det rigtigaste, rättvisaste
och mest öfverensstämmande med unionens tankar och syften. Då
detta ännu icke är förhållandet, förstår jag icke, hvarför man skall
etablera ett sådant här extra förhållande på gränsen. Hvad som
möjligen för åtskilliga årtionden tillbaka kunde förklara önskvärd¬
heten deraf, existerar ju icke på något sätt i samma utsträckning nu.
Det var naturligtvis behofvet för en del af gränsbefolkningen att få
sina varor från Norge, då de icke kunde få dem från svensk sida,
som ° skulle kunna berättiga till något dylikt. Så är dock icke nu
förhållandet i allmänhet. Under en lång följd af år hafva vi sett,
att de bestämmelser, som innehållas i mellanrikslagen, uppammat ett
lurendrejeri, ett missbruk af denna lag och ett geschäft på dess
stadganden, som sträckt sig mycket långt iii i landet, förvillat allt
hvad rättsbegrepp heter och uppmuntrat hvad som är så farligt mellan
folk, nemligen afundsjuka. Genom ett kringgående eller ett listigt
begagnande af denna lag har den ene kunnat skaffa sig varor billigare
än den andre, ^ som velat hålla på hvad som är rätt, och detta har
naturligtvis måst väcka förargelse. Vi hafva hört uppgifvas, att ända
nere i Kristinehamns- och Venersborgstrakten personer drifvit full¬
komlig handel på detta sätt genom att fritt öfverföra varor, som äro
belagda med högre tull, således i främsta rummet spanmål. Nu har
Kongl. Maj:t i sitt förslag gjort skilnad, huru det skulle behandlas
pa de olika sidorna af gränsen, och således brutit principen om att
det skulle vara lika utefter hela gränsen. Jag skall då taga fasta
pa denna af regeringen etablerade princip, ehuru naturligtvis det
lättaste vore, att utefter hela gränsen icke gälde något annat än att
11 N:0 32.
Fredagen den 14 Maj, f. in.
de, som bodde på svenska sidan, finge finna sig i svenska förhållanden, FörstagjiU
och icke några extra medgifvanden gjordes dem. Hvarför skall man •
nemligen i de delar af Sverige, som ligga söder om Djekneliden, sjöfarten och
der det finnes mycket goda kommunikationer, låta invånarne hafva granstrajiken
Norge som sin depot för sina viktualier och sin spån mål? Hvarför s™ig“noch
göra detta? Det finnes enligt min uppfattning icke något rimligt Norge.
skäl derför. Icke billighetshänsyn för befolkningen, ty ^den behöfver (Forts.)
det icke, utan äfven om qvantiteterna nu blifyit i något fall ned¬
satta, är det dock obehöfligt och rent af skadligt. Derigenom för¬
svåras förhållandena för de handelsbodar, som böra och kunna finnas
på svenska sidan, och dessa föra ett tynande lif, då befolkningen
finner det beqvämare, att hemta sina varor på andra sidan, der de få
dem för några ören billigare. Utefter gränsen här äro ju kommunika¬
tionerna och förbindelserna sådana, att man icke kan tala om öfyer-
drifna pris på denna grund utan endast på grund af vår lagstiftning,
och detta får befolkningen underkasta sig. Det fins många trakter
inne i landet långt från gränsen, hvilka hafva vida sämre kommunika¬
tionsförhållanden än troligtvis mängden af gränstrakterna hafva.
Emellertid är nog förhållandet det, att i de delar, som i Kong! Majits
förslag blifvit undantagna och hvilka medgifvits införandet af störie
qvantiteter, billighets- eller barmhertighetshänsyn skulle kunna sägas
tala till deras förmån. De hafva nemligen icke samma förvärfs-
möjlighet, som tillkommer den befolkning, hvilken bor mera söderut
t. ex. efter gränsen mot Smaalenenes amt i Norge, ^och derför skulle
man kunna vilja tillgodose dessa orter, så att de så billigt som möj¬
ligt kunde få sina förnödenheter, då de ju lefva under tarfligare för¬
hållanden. Till en sådan barmhertighetshänsyn kan man hafva rätt,
så länge man icke i afseende på kommunikationer gifvit dessa orter
samma förmåner, som det öfriga landet i ganska rikligt mått fått
sig tilldeladt. Specielt på norska sidan går det en parallelbaua ut¬
efter gränsen mellan Kongsvinger och Flisen nära Kölen, och natur¬
ligtvis är det der utmärkt beqvämt att förse hela svenska gräns¬
trakten med dess förnödenheter, och der finnes väl ingen anledning
för oss att släppa efter. I den reservation, som några af oss afgifva,
har framhållits, att vi ansåge obefogadt att göra några sådana extra
bestämmelser. När utefter gränsen mot Danmark och. mot finska
sidan utefter Torneå eif sådana bestämmelser icke visat sig behöfliga
eller nödvändiga, fins det icke skäl att föreskrifva sådana mot Norge.
Ur billighetssynpunkt hafva vi dock varit med om att äfven do ortei,
som stå nämnda i Kongl. Maj:ts proposition, få öfverföra vissa qvanti¬
teter tullfritt, och om kammaren antager detta finnes icke någon
större fara för att medgifva de öfriga momenten, som tillhöra samma
paragraf. Men om Kongl. Maj:ts proposition antages, såsom utskottet
föreslår, vågar jag påstå, att mom. IS, som innehåller, att »varor, som
af gränsbefolkningen för huskållsbehof föras från Sverige till Norge
för att förädlas genom blekning, färgning, garfning, målning, sparning,
väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och som
N o 32. 12
Fredagen den 14 Maj, f. m.
^förordnina Sadan, förädl’nS eller reparation återinföras, skola vid återinför-
angåendé , n vara fria från tullumgälder» är alldeles olämpligt. Huru man
sjöfarten och kali sätta in eu sådan § att gälla de delar af riket, som hafva en
jlfllg ^k’ ka" ^ag icke, begripa. Jag anser det orimligt att begära,
Sverige och de* tulltjenstemännen skola kunna kontrollera en sådan sak. Om
Norge. man på sätt reservanterna gjort, inskränker det till de öfre delarna,
(Forts.) som hafva klena ^ kommunikationer, betyder det mindre, tv der kan
man släppa lös sa godt som alltihop. Kontrollen der är antagligen
icke af större betydelse, och der kan det möjligen finnas fog för det.
Men att låta dylika bestämmelser gälla de öfriga delarne af gränsen,
som hafva goda förbindelser och hvilkas närhet till goda handels¬
platser mom landet icke göra det befogadt att på detta sätt upp¬
muntra till att ga öfver gränsen och köpa sina nödvändighetsartiklar,
kan jag icke vara med om. Jag yrkar afslag på utskottets förslag
och bifall till reservationen.
Herr Ljungberg: Om jag redan med någon förvåning såg Kongl.
Maj:ts proposition i afseende på sjöfarten, enär det syntes mig obe-
höfligt att i detta fall utsträcka rättigheten ända derhän, att de äfven
skulle få segla fritt på våra insjöar och kanaler, hvartill ingen annan
nation är berättigad, var jag ändå mera öfverraskad af regeringens
märkvärdiga proposition angående gränshandeln, och jag var nyfiken
att se, på hvilka skäl regeringen kunnat framkomma med ett så fatalt
förslag som att, sedan vi afskaffat mellanrikslagen — hufvudsakligen
kan jag nästan säga på grund af alla de missbruk, som 4 § iöran-
ledt — vi dock skulle återupplifva just denna del af samma lag.
Jag fann då, att finansministern endast haft tvenne skäl att åberopa,
•det ena att det vore »vanligt mellan länder, som äro med landgräns
förenade med hvarandra», att lättnader gåfves befolkningen i sam¬
färdseln öfver gränsen, och att behofvet af en sådan lättnad eller
rättare tullfrihet vid gränsen mot Korge fortfore. Hvad nu det första
skälet beträffar, så är det visserligen sant, att det mellan åtskilliga sta¬
ter fins en sådan fri gränshandel, men mellan ännu flera fins den
f'cX'e, och till dessa senare hör just Sverige, hvad dess nordöstra gräns
beträffar. ^ Jag vet icke heller, hvarför vi skulle medgifva den mot
Norge, då vi icke hafva den mot Finland eller Ryssland. Det af¬
brott, som här skulle ske, blir väl icke farligare än det var 1809,
då den 600-åriga fria gränstrafiken mot Finland stängdes. Dessutom
har man icke kommit ihåg, att norrmännen vid unionens ingående
afskurit för oss den rättighet, vi förut hade, att fritt gå in till Le-
vanger och der försälja våra varor. Den är oss nu betagen. När
man nu föreslår, att den öppna gränshandeln på Norge skulle åter-
upplifvas, och det utan reciprocitet, har man frågat sig: har icke
regeringen föreslagit några säkerhetsåtgärder och garantier, för att de
missbruk, hvaraf vi förut lidit, icke skulle fortfara? Det har man icke
sett det minsta till, regeringen har icke ett ord att säga till lugnande
af de berättigade farhågor, som i anledning af den kongl. propositionen
13 N:o 32.
Fredagen den 14 Maj, f. m.
måste uppstå, eu likgiltighet, som förekommer så mycket förunder-
ligare, som Riksdagen sjelf uttryckligen begärt, att om formans- angående
forslingen skulle fortgå, starkare och säkrare bestämmelser skulle sjöfarten och
meddelas, »till förekommande af sådana missbruk, hvartill nu gäl- grånttrafU»
lande stadganden gifvit anledning». . Sverige och
Här har talats om nödvändigheten att åstadkomma en förhöjning Norge
i de tullfria småpartierna för Herjeådalen och Jemtland, och jag (Forts.)
tror, att det skulle vara mera skäl härför än för regeringens begäran
om hela gränsens uppgifvande. Men det bör väl icke alldeles för¬
gätas, att det finnes 10 handelsbodar på gränsen i Herjeådalen och
18 i det öfriga Jemtland, förutom 54 i Vermland, så att, då man
talar om svårigheten för gränsboerna att förse sig med nödiga^ varor,
vet jag verkligen icke hvarifrån man hemtat eu sådan farhåga; ty
säkert är, att dessa handelsbodar äro tillräckliga för att förse befolk¬
ningen med dess behof, och förnyelsen af denna 4:de § kommer
egentligen blott landthandlandena och norrmännen till godo. De
senare skicka sina varor i småpartier öfver gränsen, ompacka dem
sedan, och det midt för tullbetjeningens ögon, samt låta dem derefter
i stora collys föras vidare in i Sverige.
För öfrigt är icke någonting gjordt för att förbättra den redak¬
tion af förevarande §, hvilken förut föranledt sa många missbruk.
Här står fortfarande i mom. 1: »vid resa landvägen från Norge till
Sverige vare det, med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade
så väl stämpelafgift som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed
beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare varor tull skall
erläggas, medgifvet att — — etc.»
Men der står icke om medgifvandet gäller blott en person eller
om det kan få vara ett helt sällskap, barn och andra^ omyndiga per¬
soner o. s. v. Förhållandet är nu, att man ofta på \ägarne öfver
gränsen möter stora tvåspända vaguar, lastade med mjöl m. fl.
varor, och ofvanpå mjölsäckarna eller packorna sitta icke sällan en
7 å 8 barn, hvilka utgöra s. k. resande, och för hvar och en af dem
får tagas in stora partier, en »samfärdsel», som kan förnyas flera
dagar å rad och flera gånger om dagen. Det är bekant, att till och
med herbergen finnas inredda vid gränsen, hvari man intagit statfolk
med stora barnskaror, hvilka erhålla fritt vivre, mot det att barnen
få uthyras i smyghandlarnes tjenst.
Under sådana förhållanden skulle det vara intressant att veta,
hvilka säkerhetsåtgärder som vidtagits eller komma att vidtagas af
regeringen, för den händelse att denna paragraf fortfarande skall
gälla. Jag fruktar att det förblifver såsom hittills, och det är gan¬
ska bedröfligt, att tullbetjeningen sjelf, i den öfvertygelse, att Norge
gynnas på högre ort, icke vågar tillämpa gällande lagar. Jag vet
med säkerhet, att tillfällen förekommit, då en viss tullchef, på hos
honom anförda klagomål och erinringar om de tullsvek, som vid
gränsen begås, svarat: »Jag får väl ingen fred för Er, så länge
mellanrikslagen finnes», hvilket föranledt tulltjensteman att för-
N o 32. 14
Fredagen den 14 Maj, f. in.
föroiZing k1"8’ >>hfr är. omöjligt att vara, jag får icke göra min pligt,
angående PS måste ^ söka mig någon annan tjenst» — hvilket också skett.
sjöfarten och Det gåi så långt, att det bland alla embets- och tjensteman, som
9TdnmManen h*fv? at*i gÖra med mellanrikslagen, råder en panisk skräck för det
Sverige och ag de vid fullgörandet af sina skyldigheter kunna ådraga sig, i
Norge. följd af den partiskhet och ynnest, som man på högre ort alltid
(torts.) visar norrmännen, så att till och med den nyligen afgångne justitie¬
ombudsmannen, med förbiseende af sin instruktion, underlät att mot
försumlige tulltjeustemän tillämpa gällande lag. När man hos honom
anföide klagomål, öfverlemnade han handlingarne till regeringen på
den grund, att hon hade för händer ett la g för slag, hvilket dock
aldrig kom längre än till en komité och sedan blef utan resultat.
Hvar och en torde inse, att ett sådant förfarande är origtigt och att
det är olyckligt, om folket förlorar förtroendet till sin regering.
Jag nämner emellertid detta endast derför, att det vore ömkligt, att
en annan anda komme in i regeringen, så att hädanefter både tull¬
tjensteman och andra måtte på det allvarligaste tillhållas att göra
sin pligt, men icke att låta den. Saken kan ju bero på missförstånd
från deias sida, men dylika missförstånd äro dock alltid betänkliga,
och det vore för regeringen lätt att bäfva dem.
Som jag sagt, finnes det icke något verkligt behof af den före¬
slagna rättigheten till fri införsel öfver gränsen, utan när befolk¬
ningen der uppe har tillgång till icke mindre än 123 handelsbodar
utefter gränsen, borde den dermed kunna låta sig nöja. Det finnes
verkligen ingen anledning, hvarför den skall särskild! privilegieras
framför alla öfriga rikets inbyggare, som icke åtnjuta tullfrihet; och
det är, såsom jag förut nämnde, icke heller gränsboerne, som draga
den hufvudsakliga vinsten af den paragraf, som vederbörande nu vilja
genomdrifva.
Jag anser detta stadgande vara mycket beklagligt, särskildt der¬
för, att det kommer att leda till stor import af utländska varor.
Norrmännen skola helt visst nu, då de gå miste om den för dem så
vinstgifvande lagen i öfrigt, med desto större energi kasta sig på
denna import; men det var ju ingalunda detta Riksdagen begärde
och afsåg med sin skrifvelse den 13 maj 189.). Jag yrkar afslag
på hela denna paragraf, så mycket mera som den är till den grad
illa redigerad, att den i vissa fall omöjligen kan ärligt tillämpas.
Såsom bevis härpå, vill jag endast påpeka, utom det redan anmärkta
mom. 1 af 2:dra §:n samt momenten 2 och 3 (att hvad, som erfor¬
dras för en egendoms skötsel får tullfritt införas och hvad som är
till färgning m. m. aflemnadt i Norge får återinföras), innehållet af
paragrafen 3, der det sages att:
»Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svine-
sund föras från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra
tons drägtighet eller om vintern öfver isen, skola, med hänsigt till
tullväsendet, anses såsom vore de landvägen införda, så vida de icke
antingen sjövägen transporterats till norska sidan af nämnda färj-
15 N:0 32.
Fredagen den 14 Maj, f. in.
ställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts till svenska sidan eller Förstäf/ till
ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart
sändas sjövägen vidare», hvilket stadgande tydligen tillkommit genom gjuten och
en lapsus calami, i det att man obesedt öfverfört gamla lagens 6:te § gränstrafiken
under nytt paragrafnummer (3) i nya lagen; men då gamla lagen g^^e^ch
med sitt stadgande om den allmänna införseln landvägen upphört att 1 tforge.
gälla, är det väl icke i sin ordning att i nya lagen intaga eu paragraf, (Forts.)
hvilken genom orden: »anses såsom vore de landvägen införda», hän¬
visar till den upphäfda l:sta § i 1890 års lag.
Stadgandet kan sålunda icke tillämpas, och en dylik, äfven i
öfrigt oefterrättlig lag, vill jag icke vara med om.
Jag yrkar af slag.
Herr Odelberg, Theodor: Den ännu gällande mellanriks-
lagens 4:de §, som i hufvudsak är lika lydande med den af Kongl.
Maj:t nu föreslagna 2:a §, har under de senaste åren varit föremål
för så mycken diskussion såväl man och man emellan som ock i tid¬
ningspressen, att några nya skäl för eller emot här svårligen kunna
andragas. Men då de båda föregående talarne på grund af sin upp¬
giga kännedom om de norska gränsförhållandena hafva yrkat afslag
å utskottets förslag och den ene bifall till reservationen, och den andra
rent afslag, nödgas jag, som äfven tror mig ega någon kännedom om
dessa förhållanden, förvärfvad under arbetet i den s. k. mellanriks-
lagskomitén, att yrka bifall till utskottets förslag.
Mellanrikslagskomitén kände väl till de klagomål, som fram-
stälts rörande gränshandeln eller den så kallade formansforslingen,
och bemödade sig ock derför att förskaffa sig så tillförlitliga uppgifter
härutinnan som möjligt. Af dessa uppgifter framgick temligen klart,
att klagomålen öfver missbruken voro mycket öfverdrifna, och att så¬
dana egentligen egde rum å de platser, der en liflig trafik mellan
de båda länderna egde rum, d. v. s. der jernvägsförbindelse finnes.
Af de uppgifter, som infordrats från Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i gräuslänen, från kronofogdar och länsmän, framgick temligen
klart, att ett upphäfvande af den hittills tillåtna fria gränshandeln
skulle medföra stora olägenheter, men för att minska frestelsen till
underslef föreslogs en betydlig reduktion af de till tullfri införsel nu
tillåtna qvantiteterna. Kongl. Maj:t har ock i hufvudsak följt komi-
terades förslag. Morr om Djeknelidens tullstation äro dock den nu¬
varande mellanrikslagens större qvantiteter bibehållna, hvilket ock
torde vara i hög grad välbetänkt, då man tager i betraktande, att en
stor del af dessa trakters befolkning dels saknar kommunikationer å
den svenska sidan, dels har 4 å 5 mil till en svensk handelsbod,
under det afståndet till de norska inskränker sig till Vi eller Va mil.
.Friherre Klingspor förmenade, att ett bifall till utskottets för¬
slag skulle alstra förvirrade rättsbegrepp hos gränsbefolkningen. Jag
för min del iir öfvertygad att, om den snart sekelgamla rättigheten
till fri gränshandel borttages, eu sådan åtgärd just skulle alstra för-
N:0 32. 16
Fredagen den 14 Maj, f. m.
Förslag till virrade rättsbegrepp, och att lurendrejeriet skulle komma att antaga
1 ångande oanska störa proportioner. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
sjöfarten och
gränmJllfik<>n Herr E'euterswar(i: Till en början vill jag uttala den för-
Sverige^och koPPningi att, om diskussionen kommer att fortgå, man icke måtte
Norge. begagna starkare uttryck än hvad som erfordras för att bevisa hvad
(Forts.) man vill bevisa.
För min del får jag tillstå, att hvarken Kongl. Maj.ds proposi¬
tion eller. de förändringar utskottets förslag innehålla, på något sätt
tilltala mig. Men jag inser och jemte mig flera af mina menings¬
fränder, att när denna framställning kommit till Riksdagen vid dess
sista timmar, då alla önska dess afbildande, detta gör det snart sagdt
till en nödvändighet att taga förslaget sådant det föreligger.
Jag kan dock icke dela den siste talarens uppfattning, då han
säger, att den ifrågasatta tullfriheten bör bibehållas derför att gräns¬
handeln med dylika bestämmelser existerat i nära 100 år och att
befolkningen vant sig vid alla missgrepp — jag säger det rent ut —,
som egt rum utefter hela gränsen med alla oredor och svårig¬
heter att rätt kunna tolka gällande lagbestämmelser. Jag tror också
att det finnes en viss sanning för påståendet, att gränsbevaknin¬
gen ena gången erhållit order att se litet genom fingrarna men den
andra att tillämpa lagen med mera stränghet, och att dessa omstän¬
digheter varit kanske en af de förnämsta orsakerna till det spända
förhållande, som för närvarande existerar de båda unionsfolken emellan.
Den siste talaren lät förstå, att till följd af den mängd af år, som
en mellanrikslag existerat angående handel och sjöfart, skulle det
vara en absolut nödvändighet att dermed fortfara. Jag kan icke se,
så vidt det gäller svenska undersåtar, de må bo inne i landet eller
vid hvilken riksgräns som helst, att de icke måste uudei'kasta sig
Kongl. Maj:ts och Riksdagens bestämmelser, det må nu gälla den
ena eller andra lagbestämmelsen, och för min del är jag fullkomligt
af samma öfvertygelse som den talare, hvilken nyss hade ordet, att
andra trakter i vårt land finnas, synnerligast i det nordligaste och
nordvestra Sverige, indika hafva fullt ut lika stora olägenheter af
svåra eller nästan inga kommunikationer, och hvilkas befolkning så¬
lunda ganska långt från hemmen måste hemta sina förnödenheter,
eller sådana som icke i hemtrakten kunna produceras.
Med allt detta för ögonen måste jag uttala mitt, jag ber om
ursäkt för uttrycket, ogillande af det Kongl. förslaget, som i hufvud-
sakliga delar vunnit bevillningsutskottets understöd, och skulle detta
af Riksdagen antagas, så hoppas jag, att Riksdagen icke bundit sig,
när slutligen den 15 maj 1898 inträffar, och att, om möjligen dess¬
förinnan ingen antaglig uppgörelse i de unionella handels- och sjö-
fartsförhållandena kunnat komma till stånd, vi då måtte derom erhålla
underrättelse i så god tid, att vi kunna hinna något litet samla våra
tankar och se till, huru vi på lämpligaste sätt må kunna lagstifta.
17 N:o 32.
Fredagen den 14 Maj.
Äfvenledes vill jag säga, att de oegentligheter, livilka innehållas Förslag til1
i 2:a § äro af den art, att jag icke kan vara med om att denna angående
qvarlefva af den snart tilländalupna mellanrikslagen skall släpas med sjöfarten och
under alla förhållanden, då vi skola uppgöra nya traktater med grämtrajiken
Norge, och detta så mycket mindre, som efter hvad jag hört sägas, sverigT^och
och detta af en ledamot i komitén, Norge icke alls eftersträfvar detta, Norge.
utan att det uteslutande är ett påyrkande från svensk sida. (Forts.)
Är nu detta förhållandet, vågar jag påstå att det vore bättre
att vara utan denna lag, som är så invecklad, och som gifvit och
gifver anledning till så mycket trassel, origtigheter och öfverträdelser.
Kan man icke få bort alla dessa olika bestämmelser och undantag,
då är det bättre att vara utan all mellanrikslag än att hafva en lag,
som hvarken svenskar eller norrmän vilja efterlefva.
Att skrifva lagar för särskilda provinser och särskilda gräns-
förhållanden, det är, jag vågar säga det, eu oegentlighet, som icke
borde få förekomma inom vår lagstiftning.
Som sagdt, under förhoppning att svenska folkets godmodighet
skall räcka åtminstone till den lö maj nästa år, har jag intet yrkande
att göra.
Hans excellens herr statsministern Boström: Den siste talaren
upprepade ett yttrande, som förut fälts och som innebär en före¬
bråelse mot regeringen, derför att förslaget kommit fram för sent..
Jag vågar påstå, att denna beskyllning är fullständigt obefogad. Det
var nemligen först under vårt besök i Kristiania i början af förra
månaden, som det blef klart, att vi icke nu kimde få en ömsesidig
uppgörelse till stånd. Under sådana förhållanden var det dock gifvet,
att man icke kunde gå tillhaka till produktplakatet af 1724; man
kunde icke heller taga bort gällande bestämmelser angående lättnader
i afseende på gränstrafiken. Å andra sidan är ju bekant, att Konungen
vistades i Norge, derifrån han återvände den 22 april. Den 23 april
är propositionen daterad. Den blef icke färdigtryckt på lördagen.
Måndagen hade endast Andra Kammaren plenum, tisdagen endast
Första Kammaren, och alldenstund Kongl. Maj:ts propositioner skola
samtidigt aflemnas till båda kamrarna, kunde detta alltså ske först
onsdagen den 28 april. Regeringen har i detta fall sålunda icke
gjort sig förtjent af någon förebråelse. Föröfrigt tillåter jag mig
fästa uppmärksamheten på, att förslaget icke innehåller några som
helst bestämmelser, hvilka icke finnas i den gamla lagen. Det är
således icke några nyheter som Riksdagen hehöft tänka på, ej heller
några bestämmelser som binda Riksdagen för en längre framtid, och
när nu författningen med afsigt och just för att få till stånd en
ömsesidig uppgörelse är fixerad till eu så kort tid, att dess sista dag
är den lö maj 1898, synes det mig klart, att Riksdagen mången gång
förut lika sent behandlat lika vigtiga frågor.
Jag vill icke upptaga till bemötande allt hvad som här yttrats;
det har gjorts förut och skulle endast onödigt förlänga diskussionen,
Första Kammarens Prof. 1897. N:o .'<2. 2
N o 32. 18
Fredagen den 14 Maj.
Förslag till men då det yttrats, äfven af den siste talaren, att det skulle gifvits
"angående or^er gränsbevakningen att se genom fingrarna med lagens till-
ijöfarten och lämpning, så kan jag ej med tystnad förbigå detta. Talaren nämnde
grän,trafiken visserligen ej, hvarifrån den order skulle utgått, å hvilken han syftade,
SverigToch men sa v'^ .laö har mig bekant hafva ej några order utgått åt svenska
Norge. tjensteman syftande på annat, än att de efter bästa öfvertygelse skola
(Forts.) tillämpa gällande författningar.
Herr Reuterswärd: Blott några ord till mitt försvar.
För det första har jag icke rigtat några förebråelser mot rege¬
ringen, derför att förslaget kommit så sent till Riksdagens kännedom,
det var endast ett beklagande från min sida, att så skett, och jag
uttalade den förhoppning, att när frågan nästa år återkommer, den
måtte då komma i så god tid, att vi kunna hinna något reflektera
öfver densamma. Detta betänkande blef tryckt och inlemnadt i kam¬
maren först i förgår e. m., vi hade sålunda endast torsdagen på oss,
och frågan °är verkligen allt för vigtig för att man icke skulle få
någon tid på sig att begrunda saken och taga reda på förhållandena.
Jag ber att få frikalla åtminstone mig från att hafva rigtat
någon förebråelse mot regeringen. Då jag yttrade, att det under
hand kommit tillsägelser till tulltjensteman att icke för strängt gå
till väga med resande öfver gränsen, så menade jag icke att dessa
•order hafva utgått från regeringen.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr tal¬
mannen, att beträffande föreliggande paragraf yrkats: l:o) att den¬
samma skulle godkännas; 2:o) af friherre Klingspov, att Kammaren
skulle afstå paragrafen och antaga det förslag till lydelse af samma
paragraf, som angåfves i den af honom m. fl. vid utlåtandet afgifna
reservation; och 3:o) att paragrafen skulle afslås.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på godkännande
af paragrafen med den lydelse Kongl. Maj:t föreslagit vara med
öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf herr talmannen hemstälde,
huruvida kammaren ville till kontraproposition dervid antaga bifall
till friherre Klingspors förslag eller afslag, och förklarade herr tal¬
mannen sig anse de härå angifna svaren hafva utfallit med öfver¬
vägande ja för deras mening, som ville till kontraproposition antaga
afslag.
Då votering begärdes jemväl om kontrapropositionens innehåll,
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
19 N:0 32.
*
Fredagen den 14 Maj.
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående § 2
i det i bevillningsutskottets betänkande n:o 25 intagna lagförslag
antager afslag å paragrafen, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såsom kontraproposition i nämnda votering an¬
tagits bifall till friherre Klingspors yrkande i ämnet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 73;
Nej — 39.
Härefter uppsattes, justerades och anslogs för hufvudvoteringen
en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som godkänner § 2 i Kongl. Maj:ts förslag till förordning
med vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås paragrafen.
Vid slutet af den häröfver aastälda omröstningen befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 85;
Nej — 27.
§ 3, slutmeningen och rubriken.
Oodkändes.
Utskottets i förevarande punkt gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom de beslut, kammaren fattat vid
föredragningen af lagförslagets olika delar.
N:0 32. 20
Fredagen den 14 Maj.
Om eventuelt
upphäfvande Punkten 2.
af förord-
ning angå- Herr von Ehrenheim: Det förslag, som utskottet här gjort,
terfoch^råns- S-VDeS vara särdeles lämpligt och i inga hänseenden behöflig!.
trafiken mel- &ar ^®rPa u^’ 0111 för Sverige mindre fördelaktiga åtgärder
lan Sverige skulle af Norge vidtagas, skulle Kongl. Maj:t ega att när som helst
oeh Norge, förordna, att författningen delvis eller helt och hållet skulle upphäfvas.
Men då kammaren redan i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förslag besluta, att författningen skall lända till efterrättelse endast
till den 15 maj 1898 och icke heller detta i alla händelser, utan
endast derest annorlunda dessförinnan ej stadgas, synes mig den tid,
som författningen har att ovilkorligen gälla, vara så kort, att den
förutsättning, som 2:dra momentet af utskottets hemställan innehåller,
är alldeles öfverflödig. Det är nemligen alldeles tydligt, att, så snart
nästa Riksdag sammanträdt, kunna de bada statsmagterna, om anled-
njn§ dertill förekommer, ändra lagen efter de omständigheter, som
då må förefinnas. Momentet synes innebära en förutsättning •— som
jag tror att vi alla helst önska icke se uppfyld — och att deremot
vidtaga särskilda försigtighetsmått synes mig icke lämpligt. Det lärer
väl ej heller vara någon, som vill ifrågasätta, att författningen skulle
helt och hållet upphäfvas. I afseende å sjöfartsförhållandena skulle
man då återkomma till 1724 års förordning med de förändringar,
som sedermera deruti inträdt, i alla fall förhållanden, som äro alldeles
föråldrade och icke någon kan vilja se tillämpade. Ej heller kan
gerna komma i fråga, att tullförfattningarne i sin hela stränghet skola
tillämpas i afseende å införseln öfver gränsen.
Mig förefaller det således, som om hvad som skulle återstå vore.
att Kongl. Maj:t delvis skulle ändra författningen, men jag föreställer
mig, att ett både i politiskt och ekonomiskt afseende så vigtigt och
ansvarsfullt beslut tvekar Kongl. Maj:t att fatta utan samverkan med
Riksdagen. — Jag anhåller således om utslag å andra momentet.
Herr Oavalli: Jag instämmer till alla delar uti den af den
siste ärade talaren uttalade önskan, att den af honom antydda förut¬
sättning icke måtte inträda. Vi dela nog alla denna önskan, men
man har inom utskottet trott, att det kunde vara lämpligt, att Riks¬
dagen afstode från sin beslutanderätt i denna fråga och öfverlemnade
densamma åt Kongl. Maj:t under tiden till den 15 januari 1898.
Man har derjemte trott, att ett sådant tillvägagående icke heller
skulle komma att strida mot den uppfattning, som uttalats af chefen
för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Konungen.
Finansministern anförde då: »Tydligt är emellertid, att en dylik lag
icke bör ega gällande kraft längre, än motsvarande förmån tillkommer
svensk handel och sjöfart i Norge»; och statsrådet uttalade vidare,
att han icke ansåg lämpligt, att vilkoret om reciprocitet upptogs i
sjelfva lagen. Det är derför utskottet upptagit detsamma i en särskild
punkt af sin hemställan och gjort det i den form, att det skulle
21 N:o 32.
Fredagen den 14 Maj.
öfverlemnas åt regeringen att besluta om denna författnings delvisa Om emsntuelt
upphäfvande — att helt och hållet upphäfva den torde icke kunna ^ förord-
komma i fråga. Jag kan icke finna något olämpligt häri, och kam- ning angå-
maren hyser helt säkert det förtroende för regeringen, att hon skall ende ejöfar-
använda den henne lemnade rättighet i enlighet med Riksdagens trafiken mel-
önskningar. tara Sverige
Det är under dessa förhållanden jag anhåller om bifall till ut- och Norge.
skottets hemställan äfven i denna punkt.
Herr Odelberg, Theodor: Jag önskar i likhet med de båda
föregående talarne, att Ivongl. Maj:t icke måtte behöfva upphäfva
denna provisoriska förordning, men jag vill fästa uppmärksamheten
på, att i § 2 mom. 2 och 4 af den nyss antagna förordningen äro
väsentliga förmåner beviljade norska undersåtar genom stadgandet, att
personer, som ega egendom pa bada sidor om gränsen, få tullfritt
föra utsäde m. m., som erfordras för egendomens skötsel från Norge
till Sverige. Ett sådant medgifvande finnes icke, mig veterligen, för
svenskar, som hafva egendom på norska sidan. Förvägras oss dylika
förmåner, hvilket jag dock ej vill tro, bör ock Kongl. Maj:t hafva
rättighet att vidtaga de mått och steg, hvartill omständigheterna kunna
föranleda.
Jag yrkar bifall till andra punkten - i utskottets hemställan.
Herr von Ehrenheim: Jag anhåller endast att ännu en gång
få fästa uppmärksamheten på, hvilken synnerlig kort tid ifrågavarande
bestämmelser skulle kunna komma att gälla uteslutande till förmån
för Norge.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen jemlikt derunder förekomna yrkanden propositioner, först på
bifall till hvad utskottet i den nu föredragna punkten hemstält samt
vidare på afslag derå, och förklarade sig finna den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i punkten
2 af sitt betänkande n:o 25, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.
N.o 32, 22
Fredagen den 14 Maj, e. m.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 62;
Nej — 35.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till samman¬
trädets fortsättande kl. 7,30 på aftonen.
Justerades två protokollsutdrag för
maren åtskildes kl. 3,ss e. m.
denna dag, hvarefter kam¬
in fidem
A. v. Krusenstjerna.
Fredagen den 14 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 7,30 e. m.
Anmäldes och bordlädes:
statsutskottets memorial n:o 87, i anledning af kamrarnes skilj¬
aktiga beslut angående i utskottets memorial n:o 86 gjorda hem¬
ställanden;
bevillningsutskottets memorial n:o 29, i anledning af återremiss
af vissa delar af utskottets betänkande n:o 19 angående allmänna
bevillningen; äfvensom
bankoutskottets utlåtande och memorial:
n:° 14, i fråga om ändringar i bankoreglementet och tillämpnings-
stadgarna till aflöningsstaten; och
n.o lo, med förslag till instruktion för nästa Riksdags banko¬
utskott.
Justerades ytterligare ett protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 7,ss e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Lördagen den 15 Maj.
23
N:o 32.
Lördagen den 15 maj.
%
Kammaren sammanträdde kl. 8 e. m.
Justerades protokollet för den 8 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets memorial n:o 11, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut vid behandlingen af utskottets utlåtande n:o 1U
i anledning af väckta motioner dels om bestämmande af en gemensam
dag för val af riksdagsmän ir Andra Kammaren, dels ock om vissa
ändringar i riksdagsordningens bestämmelser i fråga om val till Andra
Kammaren; samt
statsutskottets memorial:
n:o 88, angående förböjning för innevarande riksdag af det be¬
lopp, som anslagits till gratifikationer åt tjensteman och vaktbetjente
i Riksdagens tryckeriexpedition; och
n:o 89, med förslag till åtskilliga stadganden, som böra införas
i det nya reglementet för riksgäldskontoret.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: statsutskottets
memorial n:o 87, bevillningsutskottets memorial n:o 29 samt banko¬
utskottets utlåtande och memorial n:is 14 och 15.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 112, till Konungen, angående
ändring af gällande bestämmelser i fråga om handeln med vin och
maltdrycker i stad,
N:o 32. 24
Lördagen den 15 Maj.
dels till paragrafer i riksdagsbeslutet:
n:o 39, angående bankovinsten;
n:o 40, angående lag för Sveriges riksbank, m. in.;
n:o 41, angående ändring i instruktionen för Riksdagens revisorer
af stats-, banko- och riksgäldsverken;
“;° 42’ angående ändring i lagarne om aktiebolag och om registre¬
rade föreningar för ekonomisk verksamhet; g
n:o 43, angående köttbesigtning och slagthus;
n:o 44, angående ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen;
n:o 45, angående verkställighet af domstols utslag, hvarigenom
aga blifvit minderårig ådömd; ® m
till skrfflf’ °m ändriDg 1 ViSSa dekr ^ kgen aDgående landsrätt
nf hislfo 47\°f1 jndrad 1fd.else af § 4 i lagen angående anskaffande
af hastar och fordon för kngsmagtens ställande på krigsfot;
f „rÖ^de pänd™g i förordningen angående bevillning-
afgifter for särskilda förmåner och rättigheter; samt
honom° 49’ aDgaende val af justitieombudsman och suppleant för
Justerades ett protokollsutdrag för detta sammanträde.
Pa framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden, som
denna dag bordlagts första gången, skulle uppföras främst på före¬
dragningslistan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 8,n e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Söndagen den 16 Maj.
25 N:0 32.
Söndagen den 16 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 90, angående
statsregleringen för år 1898.
Föredrogos, men bordlädes å nyo pa flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets nästlidne dag bordlagda memorial n:o 11 äfven¬
som statsutskottets samma dag bordlagda memorial n:is 88 och 89.
På framställning af berr talmannen beslöts, att statsutskottets
denna dag första gången bordlagda memorial n:o 90 skulle uppföras
främst på föredragningslistan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,35 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
N:o 32. 26
Måndagen den 17 Maj.
Om
uppförande
å riksstaten
för år 1898
af beviljadt
anslag till
en statsbana
från Srylbo
till Örebro.
Måndagen den 17 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 10 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 45 b, i
anledning af Kongl. Maj:ts remiss med öfverlemnande af förteckning
öfver de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar.
• ir*jÖredr,°gS och företoSs punktvis till afgörande statsutskottets
nästhdne dag bordlagda memorial n:o 90, angående statsregleringen
Punkterna 1 och 2.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 3.
Herr Treffenberg: Jag anhåller att vid denna punkt få fram¬
ställa en kort observation.
Af betänkandet finna vi, att våra skattemedel äro tillräckliga
för att betacka det till anläggande af Krylbo—Örebrobanan beviljade
anslag. Detta är nu godt och väl. Men godt och väl är deremot
icke det rykte, som för något öfver en vecka sedan gick här temligen
allmänt i kammaren, att man icke skulle kunna bevilja det ifråga¬
satta högre anslaget till arbetareförsäkringen utan att på samma gång
åtaga sig tilläggsbevillning. Detta rykte, hvars grundlöshet numera
är adagalagd, torde hafva väsentligt bidragit till den ömkliga minoritet,
som. denna kammare hade att uppvisa vid omröstningen om anslaget
till arbetareförsäkringen. Samma rykte torde också förklara den
—oritet något större visserligen än den förenämnda, ty den var
ju blott 12 röster som förefans vid omröstningen om det för-
böjda anslaget till stationskarlarne, hvilken minoritet uppgick till 53
27 N:0 32.
Måndagen den 17 Maj.
röster. Att jag äfven vid denna omröstning tillhörde minoriteten upp°£ande
1 1 •• C____ * _ — nrioffi Jt t •
vilseledande.
Jag har naturligtvis icke något yrkande att gorå.
Herr Sandberg: Jag anhåller endast att få instämma med
herr Treffenberg.
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls utskottets i den före¬
liggande punkten gjorda hemställan.
Punkterna 4—9.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande konstitutions¬
utskottets den 15 och 16 innevarande månad bordlagda memorial
D-o 11, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling
af utskottets utlåtande n:o 10 i anledning af väckta motioner dels
om bestämmande af eu gemensam dag för val af riksdagsmän i Andra
Kammaren, dels ock om vissa ändringar i riksdagsordningens bestäm¬
melser i fråga om val till Andra Kammaren.
Punkten 1.
Utskottets hemställan bifölls.
mening varit att hemställa, att Riksdagen sku Le besluta att nvaa
dessa anmärkningar yttrats skulle iakttagas, och till följd deraf, att
detta inträffat, har utskottet varit skyldigt att, da kamrarnes beslut
xCitav -i n rv lrnonnf sä.C*R.
å riksstaten
för år 1898
Punkten 2.
Om ändring
af §§ 10 och
18 mttdagi
ordningen.
slag få påpeka, att de anmärkningar, som voro imug»™ -J
hemställan vid de särskilda punkterna i dét förra memorialet rörande
jrandet af de antagna ändringarna, endast voro afsedda att tjena
mplvsning om, huru förhållandet skulle blifva — ett förhållande,
naturligtvis utan något särskildt beslut skulle komma att inträda.
...... * 1 - ----gorå om utskottets
som »w —— —o■ ,
tm™ ArxUo har* 1*1 ifvif. nf kn.mrn.rna uDDiattadt sa.
N o 32. 28
Måndagen den 17 Mai.
drag? faU Varlt 0Hka’ ink°mma med det förslag, som är före-
, Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kammaren
iivad utskottet i förevarande punkt hemstält.
1K Yid1,.fö.rnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda, den
o oen Jo innevarande maj bordlagda memorial:
n:o 88, angående förhöjning för innevarande riksdag af det belopp
som anslagits till gratifikationer åt tjensteman och vaktbetjente i
riksdagens tryckeriexpedition, och
n:o 89, med förslag till åtskilliga stadganden, som böra införas
i det nya reglementet för riksgäldskontoret,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstält.
Foredrogs a nyo och lades till handlingarna statsutskottets den
14 och lo i denna månad bordlagda memorial n:o 87, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående i utskottets memorial mo 86
gjorda hemställanden.
» -^°redrogs a nyo bevillningsutskottets den 14 och 15 innevarande
manad bordlagda memorial n:o 29, i anledning af återremiss af vissa
delar af utskottets betänkande n:o 19 angående allmänna bevillningen.
Herr Gavalli: Jag får hemställa, att detta betänkande måtte
punktvis föredragas, äfvensom att de särskilda paragraferna ej måtte
uppläsas utan endast i ordningsföljd angifvas.
Denna hemställan bifölls.
Punkten 1.
De vid memorialet fogade delarne af den föreslagna bevillnings-
förordningen blefvo paragrafvis genomgångna och godkända, hvar¬
efter kammaren på gjord proposition, med bifall till utskottets
hemställan att innehållet af 15 och 23 §§ i utskottets förut afgifna
förslag till bevillningsförordning skulle helt och hållet ur förordningen
utgå, förklarade utskottets i punkten 1 gjorda hemställan för öfrigt
besvarad genom kammarens beslut vid genomgåendet af de vid me¬
morialet fogade delar af författningsförslaget.
Måndagen den 17 Maj.
29 N:o 32.
Punkterna 2—5.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Föredrogs å nyo bankoutskottets den 14 och 15 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 14, i fråga om ändringar i bankoreglementet
och tillämpningsstadgarna till aflöningsstaten.
Herr Moberg: Jag tager mig friheten hemställa, att betänkandet
måtte punktvis föredragas, äfvensom att de särskilda paragraferna ej
måtte uppläsas utan endast i ordningsföljd angifvas.
Härtill lemnade kammaren sitt bifall.
Punkten 1.
De i denna punkt omnämnda paragrafer i bankoreglementet
blefvo hvar för sig genomgångna och godkända, hvarefter utskottets
i punkten gjorda hemställan förklarades besvarad genom kammarens
beslut vid föredragningen af de särskilda paragraferna.
Punkterna 2—(i.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 14 och 15 inne¬
varande maj bordlagda memorial n:o 15, med förslag till instruktion
för nästa Riksdags bankoutskott, biföll kammaren hvad utskottet i
nämnda memorial bemstält.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 78, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde bufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdeparte¬
mentet; _
n:o 79, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde bufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och indragnings-
staterna;
n:o 101, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för¬
bättrad pension åt två från marinregementet till Blekinge bataljon
öfverflyttade fanjunkare;
No 32. 30
Måndagen den 17 Maj.
.... .n'° I02’ l anledmng af Kongl. Maj:ts proposition angående er¬
sättning för naturaportion till underofficerare och vederlikar vid armén;
i anledning af Kong], Maj:ts proposition angående iord-
afsondnng från forre regementschefsbostället Tegnaholm, 1 Va mantal
af skolhusplam60 ^ K°Dga härad af Kronobergs län till utvidgning
n:o 104 i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående byte
åt mark mellan kronan och Vesterviks stad;
n:° 105 i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl
Majrt om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf;
n:0 .^ledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för-
salping till F ridafors fabriks aktiebolag af ett område af förra bärads-
hofdingebostallet 1 mantal Karsabult n:o 1 i Kronobergs län;
R c rV°I’1iAri,e,dning af Kod^- Ma3:ts proposition angående med
Ryssland afslutad konvention om samfäldt brukande af svenska och
ryska kronornas laxfiske i Torne eif;
al- n:o 1 ai?ledninS af Kongl. Maj:ts proposition angående för-
sa^ning till Hvetlanda bysamhälle af viss del af förra häradshöfdinge-
bostallet 1 mantal Hvetlanda Thomas- och Kullagården n:is 4 och 6
i Jönköpings län;
n.o 109, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för-
saljning till Vexiö stad af mark börande till förra landshöfdinge-
bostallet Kronobergs kungsgård n:o 1 om 3 mantal i Kronobergs län;
n.o 110, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående god-
kännande af ett med Malmö stad ingånget aftal m. m.;
,.. °:o I11- i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående rätt
för Kongl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark disponera köpeskillingarna för vissa kronoegendomar; och
n:o 115, angående de i 63 § regeringsformen föreskrifna kreditiv-
summor.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrivelser till Konungen:
n.o 116, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa
andringar i gällande förordning angående stämpelafgiften; och
n ?-:° 117’ i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande de¬
klaration med Frankrike angående ordnande af de förenade rikenas
traktattörballanden med regentskapet Tunis.
31 N:0 32.
Måndagen den 17 Maj.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 113, till Konnngen, angående afskaffande åt
lärareprof inför domkapitlen.
Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.
Anmäldes och hordlades bevillningsutskottets memorial n:o 30,
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande punkten 2) i
utskottets betänkande n:o 25 angående sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge.
På framställning af herr talmannen medgaf kammaren, att ut¬
färdade anslag, hvarigenom kammaren kallats att sammanträda kl. 7,so
e. m., finge nedtagas.
Kammaren åtskildes kl. 11,« f. m.
In fidem
A. v. Krusemtjerna.
N o 32. 32
Tisdagen den 18 Maj.
Tisdagen den 18 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 11 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial n:o 91, med förslag till de återstående
stadgandena i det nya reglementet för riksgäldskontoret; samt
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 31, i anledning af väckt motion med förslag, att de i nu
gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af in-
komst stadgade afgifts- och procentbelopp måtte af Riksdagen för år
1898 fastställas för att för följande års statsreglering tagas i an¬
språk; och o o o
n:o 32, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillnings-
summans utgörande.
Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets under går¬
dagen bordlagda memorial n:o 45 b, i anledning af Kongl. Mai:ts
remiss med öfverlemnande af förteckning öfver de för statsverkets
rakning utarrenderade egendomar.
Förediogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets näst-
lidne dag bordlagda memorial n:o 30, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande punkten 2 i utskottets betänkande n:o 25,
angående sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
f. ,n;° angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hulvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret;
n.o 114, angående lönereglering för personalen vid statens iera-
vägar; J
Tisdagen den 18 Maj.
33 N:o 32.
n:o 120, angående jernvägsanläggningar för statens rakning; och
n:o 121, angående anslag till verkställande af undersökning för
anläggning af statsbana från Gellivare till norska gränsen.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 118, till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestäm¬
melser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
Upplästes och godkändes bankoutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser:
n:o 124, till Konungen, med reglemente för riksbankens sty¬
relse och förvaltning; samt
n:o 125, till fullmägtige i riksbanken, med öfverlemnande af
bankoreglementet.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till para¬
grafer i riksdagsbeslutet:
n:o 50, angående antagna hyllande gruudlagsändringsförslag;
samt
n:o 51, angående förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryck¬
frihetsförordningen.
Justerades sex protokollsutdrag för denna dag.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till samman¬
trädets fortsättande kl. 7,80 e. m.
Kammaren åtskildes kl. 2,io e. m.
In fidem
A. v. Krmensfjerna.
Föräta Kammarens Prut. 1807. N:o 32.
3
N o 32. 34
Tisdagen den 18 Maj, e. m.
Tisdagen den 18 maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7,so e. m.
Anmäldes ock bordlädes statsutskottets memorial:
n:o 92, angående den nya riksstaten; och
n:o 93, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya
reglementet för riksgäldskontoret.
Kammaren åtskildes kl. 7,ss e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
A
Onsdagen den 19 Maj.
35
N:0 32.
Onsdagen den 19 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 12 i denna månad.
Upplästes en å Riksdagen uttagen stämning, så lydande:
Till Stockholms rådstufvurätt!
Anhålles om stämning å Riksdagen med påstående, att, då^ jag
förskotterat öfver tjugutusen kronor och derföre icke erhållit någon
afbetalning, Riksdagen måtte, sedan räntan för hvarje ar lagts ti 1
kapitalet, åläggas att gälda det sålunda uträknade beloppet.
Stockholm den 15 maj 1897.
Joll. Adolf Thurgren.
Bes.
»Riksdagen» stämmes i anledning af denna ansökning, att, vid
laga påföljd, härstädes sig infinna tisdagen den 1 juni 1897 kl. 1 pa
dagen, Stockholms rådstufvurätts tredje afdelning, Grötgatan n:o 1,
den 17 maj 1897.
Pa rättens vagnar:
Rich. Öhnell.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade: Med
anledning af den nyss upplästa stämningen, får jag vördsamt hem¬
ställa, att kammaren måtte besluta att uppdraga åt fullmägtige uti
riksgäldskontoret att sjelfva eller genom ombud vid vederbörlig dom¬
stol å Riksdagens vägnar utföra och fullfölja den svarandetalan, som
* af ifrågavarande stämning föranledes.
Denna hemställan bifölls; och skulle Riksdagens kanslideputerade
genom protokollsutdrag härom underrättas med anmodan att låta
uppsätta och till kamrarne ingifva förslag till skrifvelse i ämnet till
fullmägtige i riksgäldskontoret.
N:o 32. 36
Onsdagen den 19 Maj.
, ^öre<^ragniug statsutskottets liedannämuda, under gårdagen
bordlagda memorial: 8 8
n:o 91 med förslag till de återstående stadgandena i det nva
reglementet för riksgäldskontor
n:o 92, angående den nya riksstaten, samt
n:o 93, angående öfverlemnande till Kongl. Mai:t af det
reglementet för riksgäldskontoret,
nya
biföll kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstftlt.
Vid föredragning af bevillningsutskottets uedannämnda. näst-
udne dag bordlagda betftnkanden:
.... nj° 1 anledning af väckt motion med förslag, att de i nu
gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af in-
komst stadgade afgifts- och procentbelopp måtte af Riksdagen för
ar 1898 fastställas för att för följande års statsreglering tagas i an¬
språk, samt
n.o 32, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillnings-
summans utgörande,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.
Lpplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till para¬
grafer i riksdagsbeslutet:
n.o 52 angående med Ryssland afslutad konvention om samfäldt
brukande af svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif;
n:o 53, angående kreditivsummorna;
n.o 54, rörande vissa ändringar i gällande förordning angående
stämpelafgiften;
n:o 55, rörande deklaration med Frankrike angående ordnande
af de förenade rikenas traktatförhållanden med regentskapet Tunis;
n:o 56, angående ändrad lydelse af 3 § 13:o tryckfrihets¬
förordningen ;
n.o 57, angående åtskilliga på grund af S 89 regeringsformen
väckta frågor;
n:o 58, angående ändrad lydelse af §§ 16, 18 och 25 riksdags¬
ordningen ;
n:o 59, angående reglemente för riksbankens styrelse och för¬
valtning;
37 N:o 32.
Onsdagen den 19 Maj.
n:o 60, arrende beräkningen af riksgäldskontorets utgifter och
inkomster; samt
n:o 61, angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gräns¬
trafiken mellan Sverige och Norge.
Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.
Tillkänuagafs, att Kongl. Maj:t låtit genom offentligt anslag
bjuda och kalla Riksdagens samtlige ledamöter att torsdagen den 20
innevarande månad efter förrättad gudstjenst sig å rikssalen infinna
för att enligt 36 § riksdagsordningen af Kongl. Maj:t i nåder hem-
förlofvas.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse, n:o 128, till Konungen, angående allmänna bevill-
ningen;
hvarefter ett protokollsutdrag härom justerades.
Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till samman¬
trädets fortsättande kl. 7,ao på aftonen.
Kammaren åtskildes kl. 2,54 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
N:o 32. 38
Onsdagen den 19 Maj, e. m.
Onsdagen den 19 maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7,30 e. m.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 119, angående beräkningen af statsverkets inkomster;
n:o 122, angående upprättadt nytt reglemente för riksgäldskoutoret;
n:o 123, med ny riksstat;
n:o 126, angående afsättning till arbetareförsäkringsfonden; samt
n:o 127, angående statsregleringen för år 1898 och sättet för
anvisande af vissa anslagsbelopp.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag:
dels till Riksdagens skrifvelse, n:o 129, till fullmägtige i riksgälds-
kontoret, angående uppdrag att å Riksdagens vägnar utföra talan i
en rättegång;
dels ock till paragrafer i riksdagsbeslutet:
n:o 62, angående statsregleringen;
n:o 63, angående disposition af besparingarna å hufvudtitlarne;
n:o 64, angående låneunderstöd åt Uddevalla—Venersborg—
Herrljunga jern vägsaktiebolag;
n:o 65, angående utbetalning af anslag till riksdags- och revisions-
kostnader; samt
n:o 66, angående allmänna bevillningen.
Justerades ytterligare två protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 7,4? e. m.
lu fidem
A. v. Krusenstjerna.
Torsdagen den 20 Maj.
39 N o 32.
Torsdagen den 20 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 10,30 f. m.
Justerades protokollen för den 13 i denna månad.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till paragraf
i riksdagsbeslutet, n:o 67, i afseende på statsregleringen och rörande
de med statsverket gemenskap egande ämnen.
Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.
Herr talmannen och kammarens ledamöter afgingo kl. 10,47 f. in.
till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af komministern i Hedvig
Eleonora församling A. Leuwgren.
Efter gudstjenstens slut begaf kammaren sig till rikssalen, der
jemväl Andra Kammaren infann sig. Sedan herr statsrådet och
chefen för civildepartementet von Krusenstjerna uppläst Kongl. Maj:ts
nådiga förordnande för hans excellens herr statsministern Boström att
å Kongl. Maj:ts vägnar afsluta riksdagen, samt talmännen, hvar för
sig, framfört kamrarnes undersåtliga välönskningar och riksdags¬
beslutet blifvit af herr statsrådet och chefen för civildepartementet
uppläst, förklarade, å Kongl. Maj:ts vägnar, hans excellens herr stats¬
ministern 1897 års lagtima riksdag vara afslutad.
Efter det kammarens ledamöter återkommit till samlingsrum¬
met och der intagit sina platser, framträdde grefve Sparre till tal¬
mansbordet och yttrade: Mine herrar! Innan vi åtskiljas, vill jag
uttala ett hjertligt tack till Eder.
När riksdagen börjades, utbad jag mig stödet af edert förtroende,
utbad jag mig att blifva omfattad och bedömd med välvilja. Vid
N:o 32. 40 Torsdagen den 20 Maj.
slutet af riksdagen tackar jag för att min nämnda anhållan blifvit i
riklig mån uppfyld. Derigenom har talmansuppdraget blifvit för mig
angenämt och lätt.
Jag kan vid detta tillfälle icke underlåta att fästa tanken derpå,
att mitt mandat såsom riksdagsman nu är ute, och den tanken trän-
gei sig fram, att makända mitt afsked i dag till Eder är ett sista
afsked. Jag känner mig deraf manad att till det tack, jag nyss
uttalat, äfven lägga ett tack för de många förutvarande åren. Jag
erinrar mig, med huru mycken vänlighet jag blifvit mottagen, med
hvilken välvilja jag blifvit bedömd, och det är naturligt, att detta
träder fram för tanken i närvarande ögonblick. Jag finner deri en
särskild anledning att upprepa den anhållan jag i fjol uttalade, att
hos Eder bevaras i vänligt minne, och jag ber Eder vara öfvertygade
om, att jag icke skall glömma min tacksamhetsskuld.
Detta tal besvarades af herr Wsern i följande ordalag: Herr
grefve! Första Kammaren vill, innan den åtskiljes denna riksdag,
till eder uttala sin erkänsla för den stora skicklighet, med hvilken
ni ledt förhandlingarna, och sin tacksamhet för den oförtrutna möda
och det myckna arbete, ni dervid har nedlagt. Med hänseende sär¬
skilt till antydan i edra nyss uttalade slutord till kammaren, att
det vore möjligt,^ att Eder verksamhet såsom riksdagsman skulle vara
af slutad, få vi på det lifligaste uttrycka vår förhoppning, att så icke
måtte vara händelsen. — Kammarens ledamöter uttala särskildt sin
tacksamhet för den stora vänlighet, ni visat en hvar af dem, och
anhålla att få vara i eder vänliga hågkomst inneslutna.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 12,15 e. m.
In fidem
A. v. Krusentjerna.
Fredagen den 28 Maj.
41 N:o 32.
Fredagen den 28 maj.
Sedan jemlikt kammarens ordningsstadga genom annons i Post-
ocb inrikes tidningar tillkännagifvits, att justering af kammarens
vid riksdagens slut ojusterade protokoll komme att denna dag kl.
le. m. i kammarens kansli verkställas inför kammarens af Stock¬
holms stad utsedde ledamöter, infunno sig på utsatt tid i kanslilokalen
herrar Törnehladh, Walldén och von Friesen.
Protokollet för aftonsammanträdet den 14 äfvensom protokollen
för den 15, 16, 17, 18, 19 och 20 innevarande månad justerades.
Vid genomgående af det för sammanträdet på förmiddagen den
14 i denna månad hållna protokoll anmärktes, att herrar Ljungberg
och Reuterswärd i sina af vederbörande notarier uppsatta sista anfö¬
randen vid behandlingen af Kong!. Maj:ts förslag till förordning
angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge gjort ändringar, hvilkas behörighet kunde ifråga¬
sättas. Med anledning häraf och då de närvarande funno önskligt,
att något flere ledamöter måtte deltaga i behandlingen af detta
ärende, uppsköts justeringen af sistnämnda protokoll till tisdagen den
1 nästinstundande juni klockan 2 e. m., hvartill behörig kallelse skulle
utfärdas.
Härpå upplöstes sammanträdet.
In fidem
A. v. Kmsmtjerna.
Fänta Kammarens Prat. 1897. N:o 32.
4
N:o 32. 42
Tisdagen den 1 Juni.
Tisdagen den 1 juni.
Sedan genom annons i Post- och inrikes tidningar tillkännagif-
vits, att justering af det vid kammarens sammanträde på förmiddagen
den 14 sistlidne maj hållna protokoll komme att, jemlikt beslut,
fattadt vid sammanträde den 28 i nämnde månad, denna dag klockan
2 e. m. i kammarens; kansli verkställas inför kammarens af Stock¬
holms stad utsedde ledamöter, infunno sig på utsatt tid i kansli¬
lokalen herrar Törnebladh, Annerstedt, Björnstjerna, Walldén, Ham¬
marskjöld, vou Friesen och Nyström, Carl.
Efter det herr Björnstjerna utsetts till ordförande vid samman¬
trädet, genomgicks berörda protokoll, hvarvid herr Annerstedt till-
kännagal, att han, som icke närvarit vid det kammarens samman¬
träde, hvarom fråga nu vore, icke hade något att anföra i afseende
å protokollet.
Herrar Björnstjerna, Törnebladh, Walldén, von Friesen och
Nyström, Carl, förklarade, att herr Ljungberg vid genomläsning af
sitt utaf vederbörande notarier uppsatta sista anförande i fråga om
Kong!. Maj.ts föislag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge °jort
åtskilliga tillägg, delvis innefattande beskyllningar mot andra personer.
Herr Törnebladh tillkännagaf, att han, tveksam, huru långt juste¬
ringsmännens rätt vid sammanträdet sträckte sig, särskildt i fråga
om uteslutande af gjorda tillägg, dock ansett sig kunna instämma i
det gemensamma uttalandet.
Herr Hammarskjöld anförde, att i det af vederbörande notarier
uppsatta referat af herr Ljungbergs nämnda yttrande herr Ljungber»
gjort flera tillägg, delvis innehållande tadel och anmärkningar mot andrå
personers handlingssätt. Då herr Hammarskjöld ansåg det ej kunna till¬
latas talaren att fa i protokollet införa omdömen och åsigter, hvilka så¬
som ej af honom vid sammanträdet uttalade, kammarens ledamöter
saknat tillfälle att, om de sa önskat, bemöta, fann herr Hammarskjöld
det ursprungliga referatet böra i protokollet införas.
Vidkommande herr Reuterswärds sista yttrande vid behandlingen
af Kongl. Maj:ts omförmälda förslag, förklarade herrar Björnstjerna.
Törnebladh. Walldén, Hammarskjöld, von Friesen och Nyström. Carl,
43 N:o 32.
Tisdgen den 1 Juni.
att herr Reuterswärd vid genomläsning af vederbörande notaries derom
aflemnade uppteckning vidtagit en uteslutning i senare delen af ytt¬
randet.
Öfriga delar af förevarande protokoll godkändes.
Då vidare ej förekom, upplöstes sammanträdet klockan 2,40 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.