RIKSDAGENS PROTOKOLL
1897. Andra Kammaren. N:o 6.
Onsdagen den 24 februari.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 17 innevarande februari.
§ 2.
Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 4, till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts propo¬
sition med förslag till lag angående ändring i vissa delar af lagen
om skydd för varumärken.
§ 3.
Vid härefter anstälda val af tjugufyra valmän för att utse
Riksdagens justitieombudsman och hans efterträdare äfvensom af sex
suppleanter för desse valmän utsågos:
till valmän:
herr J. Anderson i Tenhult,
» A. G. Andersson i Himmelsby,
b J. Andersson i Lysvik,
b M. Andersson i Löfhult,
b M. Arhusiander,
b G. F. Berndes,
b O. A. Brodin,
b B. E. L. Dai •in,
b J. Eliasson,
b A. Hallqvist,
b O. M. Höglund,
b C. Ej. Johansson i Berga,
b J. Johansson i Noraskog,
b J. M. Johansson i Mellbyn,
b S. J. Bordell,
Andra Kammarens Prof. 1897. N-.o C.
1
Nso 6. 2
Onsdagen den 24 Februari.
herr G. Liljenroih,
b P. O. Lundell,
» N. Nilsson i Skärhus,
b 8. Nordström,
b A. Olsson i Tyllered,
b A. G. Olsson i Frösvi,
b N. Svensson i Olseröd,
b N. Wallmark och
b A. Wiklund,
samtliga med 177 röster.
Till suppleanter:
herr J. Nilsson i Skrafvelsjö med 129 röster,
3)
|
C. Faxe
|
B
|
124
|
3)
|
3)
|
J. D. Laurell
|
B
|
124
|
3)
|
3>
|
E. Sahlin
|
B
|
123
|
3)
|
3)
|
A. Petersson i
|
Påboda b
|
123
|
3)
|
3)
|
J. E. Olsson i
|
Skiftinge b
|
123
|
3)
|
Ordningen mellan de ledamöter, hvilka till suppleantplatser er¬
hållit lika antal röster, bestämdes, sådan den finnes här ofvan an-
gifven, genom lottningar.
§ 4.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästförestående para¬
graf omförmälda val.
§ 5.
Efter föredragning af Kongl. Maj:ts proposition, i fråga om
öfverlåtande å Karlskrona stad af kronans vattenledning derstädes
jemte dertill hörande vattenfall, fastigheter och byggnader m. m.,
beslöt kammaren öfverlemna samma proposition till behandling af
statsutskottet.
§ 6.
Herr A. Hedins motion, n:o 154, som härefter föredrogs, hän¬
visades jemväl till statsutskottet.
§ 7.
Efter föredragning, hvart för sig, af lagutskottets utlåtanden:
n:o 3, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande särskilda bestämmelser om jern vägsaktiebolag,
Onsdagen den 24 Februari.
8 N:o 6.
n:o 4, i anledning af väckt motion om tillägg till § 26 mom.
1 i lagen angående tillsättning af presterliga tjänster, och
n:o 5, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15
kap. 2 § rättegångsbalken,
biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtanden hemstält.
§ 8.
Likaledes bifölls statsutskottets härefter föredragna utlåtande,
n:o 20, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmel¬
ser i fråga om arrendatorer af kronans jordbruksdomäner åliggande
ny byggnadsskyldighet.
§ 9.
Till kammarens afgörande förelåg vidare statsutskottets utlå¬
tande, n:o 21, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående inlösen af frälseskatteräntor.
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 132) hade herr J. A. Sjö hemstält, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utreda och för Riksdagen framlägga förslag om att skattefrälseräntor
måtte inlösas och afskrifvas på samma sätt som frälseskatteräntor.
Utskottet hemstälde emellertid, att herr Sjös förevarande motion
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herr O. Ericlcson i Bjersby samt motionären.
Efter föredragning af ärendet anförde:
Herr Sjö: Då jag nu går att yttra mig i föreliggande fråga,
anser jag mig böra anmärka, att jag icke har några frälseskatte¬
räntor att utgifva och icke heller några att uppbära, utan står all¬
deles utom frågan och således är alldeles opartisk för att yttra mig
i densamma.
Då jag väckte den motion, som nu föreligger till behandling,
skedde detta i den fasta öfvertygelsen, att räntegifvarne, åtminstone
största delen af dem, som bo i den valkrets, jag tillhör, blifvit under
en lång följd af år så hänsynslöst behandlade, att man icke gerna
kan se sådant utan att höja sin röst, för att någon rättelse och
rättvisa måtte ske för dessa personer.
Utskottet säger i motiveringen för afslag å motionen, att »den
uppfattning om rättvisa och billighet, som föranledt Riksdagens be¬
slut om skattefrälseräntornas inlösen, icke kan med skäl åberopas
beträffande nu ifrågavarande slags räntor, hvilka såväl med afseende
å sin tillkomst som sin beskaffenhet och storlek varit beroende af
enskildt aftal, och det icke synes tillrådligt att ikläda staten någon
Om utredning
o chförs lag ang.
inlösen till
statsverket af
frälseskatte¬
räntor.
N:o 6. 4
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning skyldighet att inlösa räntor eller afgäld, som utan någon statens
och förslag ang. mellankomst tillkommit eller kunna tillkomma genom aftal mellan
statsverket^af enskilde.» Och så hemställer utskottet, att vid motionen icke måtte
frälseskatte■ fästas något afseende. Statsutskottet, med undantag af oss två re-
räntor. servanter, är således af den uppfattningen, att det är endast och
(Forts.) allenast några enskilda aftal, som det här gäller, och att man der¬
för icke bör göra något vid saken. Men herrarne veta lika väl som
jag, att äfven indelningsverket var ett aftal mellan enskilde å ena
sidan och Kongl. Maj:t å andra sidan, och att dessa överenskom¬
melser fastslogos på en tid, grundskatterna på eu annan tid. Grund¬
skatterna voro ju intet annat än bevillningar, hvilka sedermera fast¬
slogos under den uppfattningen, att när de utgått, skulle de fort¬
farande utgifvas. Härmed tycker jag, att man kan något så när
jemföra förhållandet med dessa räntor, helst då de af kronans em-
bets- och tjenstemän blifvit fastslagna på så sätt, att de, utan att
föreskrift derom finnes, blifvit intagna i böcker, som ligga hos
häradsskrifvarne, i landskontoren och i kammararkivet.
Måhända frågar man: hvad är en frälseskatteränta? Jo, ingen¬
ting mera eller mindre än ett mellan en afträdare och en tillträdare
af ett frälsehemman upprättadt eller förbehållet undantag, hvilket
helt och hållet grundar sig på det mellan af- och tillträdaren upp¬
rättade kontraktet eller aftalet. När så är, kan man med skäl
fråga: är det rätt och kan det vara med svensk lag öfverensstäm¬
mande, att innehafvare af frälsehemman skola vara skyldige att be¬
tala räntor enligt domslut och icke efter sådana kontrakt, som jag
nu här omnämnt? Det har nemligen händt, att de icke fått betala
efter kontrakt, utan i många fall blifvit dömda att betala efter
jordeböcker, hvilka, såsom jag redan nämnt, blifvit upprättade utan
föreskrift af något slags myndighet. De hafva fått betala efter rust-
tjenstslängder, adelsfaneregementets indelningsverk och efter skatte-
rusttjenstlängder. Det är så mycket mera märkvärdigt, att så till¬
går, som enligt kongl. förordningen af den 21 februari 1789, då
Kongl. Maj:t fastslog dessa undantag att för evärdliga tider utgifvas,
stadgades, att kontrakten skulle oryggligt efterlefvas efter deras
ordalydelse och utan förtydning. Deraf framgår också enligt mitt
förmenande, att inga andra personer än just sådana, hvilka hafva
dylika kontrakt eller aftal, hvarom den kongl. förordningen af 1789
förmäler, skulle vara berättigade till att få uppbära sådana räntor.
Men så är i verkligheten ingalunda förhållandet. Såväl häradsrätt,
hofrätt som högsta domstolen hafva dömt annorlunda. Likväl döm¬
mes ibland si och ibland så. Jag vet flera fall, då frälseräntegif-
vare blifvit stämda, när de icke velat blifva uppskörtade för mycket,
utan velat betala rimligt och efter, kontrakt. Då de göra den in¬
vändningen, att de vilja betala efter kontrakt, så händer det, att
frälseränteegaren säger, att han vill hafva efter den uträkning, han
visat, och derest han icke det får, så stämmer han. Så har det
uppstått många rättegångar. I de flesta fall har käranden vunnit,
Onsdagen den 24 Februari.
5 Ji:o 6.
och jag vet icke mer än ett mål, som afdömts till svarandens för- Om utredning
del, då han gjorde den invändningen: jag vill icke betala annor-
lunda än efter aftal. Men i de flesta fall har det dömts sålunda, s™uverket af
att, då räntan af ålder utgått från hemmanet och varit antecknad frälseskatte-
i jordeböcker, svaranden, oaktadt han gjort den invändningen, att räntor.
han ville betala efter öfverenskommelsen, likväl, då han icke kunnat (Forts.)
visa, att sådan öfverenskommelse blifvit upprättad, ålagts att betala
efter jordeböcker eller andra grunder. Sådana domslut hafva blifvit
fälda, och att det går till på det viset, har jag sett i rättegångs¬
handlingar.
Jag ber att få nämna, att 1831 års skattekomité skref ned till
Konungens befallningshafvande i Kronobergs län och begärde upp¬
gift om grunderna för frälseräntans uträkning i nämnda län. På
den skrifvelsen fick skattekomitén som svar det meddelandet, att
då tvist uppstått vid en del domstolar i det länet, förordnade i nå¬
gra fall domstolarne så, att grunden för beräkningen skulle tagas
från två kronoskattehemman af lika hemmanstal inom socknen, som
högsta och lägsta jordeboksräntan innehafva, och medium deraf ut¬
göra frälseränteegarens rätt. I saknad af bestämd föreskrift om
den rigtigaste uträkningsmetoden i generelt hänseende kunna några
annorlunda beskaffade uppgifter nu icke meddelas. Herrarne kunna
häraf finna, att det icke går till så, som det skulle göra. När en
ränteegare skall utfå sin ränta, så är det vanligt, att han tager ett
uträkningsbevis från den plats och den auktoritet, från hvilken han
tår det bäst för sig uträknadt, och det är i den valkrets, jag till¬
hör, i de flesta fall häradsskrifvaren. Dervid kan det skilja på gan¬
ska stora belopp. I Folsebo uti Elmeboda socken fick eu frälse-
räntegifvare, som egde 1/t mantal, sin ränta uträknad efter rust-
tjenstlängd, och den gick till 226 gånger högre från häradsskrifvaren,
än hvad landskontoret hade uträknat den till. Och det förhåller
sig, såsom jag nämnde: vilja de icke betala de högre beloppen, så
måste dessa stackars räntegifvare, som få draga dagens tunga och
hetta genom arbete och sträfsamhet, och oaktadt de icke fått någon
afskrifning, underkasta sig rättegångar.
Man borde väl under sådana förhållanden söka åstadkomma en
rättelse i detta afseende, och då jag endast hemstält om en skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes låta
verkställa en utredning om räntornas storlek och rätta beskaffenhet,
så synes det mig, som om jag borde kunna få påräkna kammarens
öra och hjerta till att bevilja ett så billigt anspråk.
I min motion har jag visserligen föreslagit, att Kongl. Magt
skulle för Riksdagen framlägga förslag om att dessa räntor skulle
afskrifvas på samma sätt som skattefrälseräntorna, men jag har
sedermera tänkt, att det vore bättre, om man endast finge eu ut¬
redning till stånd och dervid utrönt, huru det uti ifrågavarande af¬
seende förhåller sig. För en enskild person är det nemligen omöj-
N:o 6. 6
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning ligt att verkställa eu utredning så fullständig, som den i detta fall
och förslag ang. ] j q j* vara.
statsverket af JaS ber derför nu att få framställa ett alldeles nytt yrkande;
frälseskatte- ett yrkande, som jag tror, att kerrarne skola vara så aktningsvärda
räntor. att bifalla. Jag vet alltför väl, att, om detta mitt yrkande bifalles,
(Forts.) det endast blir ett beslut af denna kammare, ty Första Kammaren
har redan fattat sitt beslut, nemligen bifallit utskottets hemställan;
men jag ber det oaktadt vördsamt, att kammaren vill lyssna till
detta mitt yrkande och sedan bifalla detsamma. Det är af följande
innehåll; »att riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda såväl rätta naturen och antalet
af de s. k. frälseskatteräntorna som ock deras ränte belopp, samt
derefter, om skäl dertill synas föranleda, inkomma till Riksdagen
med förslag om att dessa räntor måtte af statsverket inlösas och
afskrifvas på samma sätt som skattefrälseräntor.»
Det är således endast under den förutsättning, att af utredningen
skulle framgå, att det vore skäl till en sådan afskrifning, som för¬
slag derom borde framläggas för Riksdagen; i annat fall begär jag
det icke.
Jag hemställer om bifall till det nu af mig framstälda yrkandet.
Häruti instämde herr A. T. Pettersson i Österhaninsre.
Herr Sandquist: Herr talman, mine herrar! Då jag är ny¬
komling här inom kammaren, så torde det höfvas mig att allra
helst föra tystnadens vältaliga språk, men då jag från liera personer,
såväl inom som utom min valkrets, blifvit uppmanad att rörande
den af herr Sjö väckta motionen göra hvad jag kunde, så anser jag
mig förpligtad att säga några ord uti föreliggande fråga.
De mångåriga, högljudda och med skäl berättigade klagomålen
öfver sekelgamla orättvisor rörande grundskatter och skattefrälse¬
räntor hafva tystnat, sedan dessa orättvisor blifvit undanröjda i
kombinering med den utsträckta värnpligten, men ännu förspörjas,
såsom herr Sjö nogsamt framhållit, enligt mitt och mångas förme¬
nande, högljudda klagomål öfver högst betungande onera, hvilka
ännu blifvit qvar på en del i mantal satt jord. Dessa betungande
onera utgöras, såsom väl kändt är, af de s. k. frälseskatteräntorna.
Under den långa tid, då kampen om grundskatternas afskrif¬
ning utkämpades, gjorde sig allmänt den åsigt gällande bland skatte-
gifvarne, att i och med grundskatternas afskrifning skulle den i man¬
tal satta jorden blifva lika skattskyldig, och när den dag kom, då
grundskattefrågan tick sin lösning i sammanhang med utsträckt
värnpligt, så stärktes landtmännen ännu mera i denna öfvertygelse.
Dessa skattdragande landtman veta nu emellertid, hvad de icke förr
visste eller anade; de veta nu, att i den s. k. stora afskrifningen de
s. k. frälseskatteräntorna icke togos med i beräkningen af det skäl,
som föregifves, att dessa frälseskatteräntor aldrig tillhört staten.
7 N:o 6.
Onsdagen den 24 Februari.
De känna äfven numera det hårda, för att icke säga stenhårda, mo- Om utredning
tiv, som anföres för att tillbakaslå hvarje välmenad motion i syfte
att i någon mån bidraga till lindring af deras skattebidrag. De statsverket af
känna till det många gånger uttalade motivet: staten är icke skyl- frälseskatte-
dig att betala skulder, som enskilde köpare förbundit sig att utbe- räntor.
tala till enskilde säljare. Det är, herr talman,Just detta vetande, (Forts.)
som gör, att dessa skattdragandes ställning är så mycket svårare.
Betungade med frälseskatteräntor, som pa ett torftigt mantal
årligen kunna uppgå till öfver 350 kronor, hvartill kommer utsträckt
värnpligt och tillagd tilläggsbevillning, befinna sig dessa frälseskatte-
räntegifvare i ett högst bekymmersamt läge. Jag har här, herr tal¬
man, i min hand en uträkning på en frälseskatteränta från n:is 1,
3 och 4 om s/4 mantal Salnö och 1/l mantal n:o 2 i samma by,
hvilken uträkning, utfärdad på Noors gård den 21 december 1891,
slutar på en summa af 353 kronor 90 öre, och denna uträkning be¬
kräftar således ensam, att den uppgifna summan, 350 kronor, icke
var för högt tilltagen.
Då nu Riksdagen obestridligen varit med om att pålägga frälse-
skatteräntegifvare ökade onera uti utsträckt värnpligt och tilläggs¬
bevillning och sålunda i högst betydlig mån försvårat eller förtyngt
dessa räntegifvares ställning, så anser jag det vara billigt och rätt¬
vist, att Riksdagen äfven vidtager någon åtgärd, som i någon ringa
mån kan bereda tillmötesgående på de klagomål, som med skäl upp¬
stiga från frälseskatteräntegifvarne.
Jag yrkar derför på det lifligaste bifall till den af herr Sjö i
motionen föreslagna skrifvelsen. Dock hade jag ännu hellre varit
med derom, om motionärens anhållan innehållit litet mindre, än
hvad den gör, eller att den hade stannat vid att påyrka en skrif¬
velse från Riksdagen till Kongl. Maj:t i syfte, att den högst bekym¬
mersamma frågan måtte tagas i öfvervägande åf Kong]. Maj:t för
vinnande af nöjaktig utredning.
På nu anförda grunder anhåller jag emellertid, herr talman, att
få instämma uti den af herr Sjö afgifna motionen.
Herr Andersson i Nöbbelöf: Det är mycket ledsamt, att
icke uteslutande känslostämningar här få göra sig gällande, utan att
man äfven måste taga hänsyn till skäl vid behandlingen af förelig¬
gande frågor, och om det gäller att taga hänsyn till skäl, sa tror
jag icke, att motionären eller den senaste talaren har stora anled¬
ningar att återkomma med sina påståenden, på livilka man snart
kan börja att tröttna här i kammaren. Då Riksdagen det ena året
efter det andra så bestämdt uttalat sin mening i frågan, kan man
eu gång ledsna på de ständigt återkommande framställningarna i
ämnet.
Jag skall icke upptaga kammarens tid med att redogöra för
skilnaden mellan grundskatterna och frälseskatteräntorna, ty de per¬
soner, som förut tillhört kammaren, ha hört detta upprepas ar från
N:o b. 8 Onsdagen den 24 Februari.
Om utredningar. Förhållandet är emellertid det, att dessa frälseskatteräntor, hvit-
0CinlGsentai'^saa Skrifning motionären föreslagit, grunda sig på en öfverens-
etatsverket af kommelse, som blifvit träffad, då en frälseman sålt en sin egendom
frälseskatte- till annan person. Säljaren har då betingat sig en årlig afgäld af
räntor. egendomen. Här föreligger således en mellan tvenne enskilda per-
(Forts.) soner träffad öfverenskommelse, med hvilken staten icke har haft
något att skaffa.
Den förste talaren ville göra troligt, att dessa frälseskatteräntor
skulle vara af samma natur som indelningsverket, hvilket också, så¬
som han nämnde, grundade sig på en öfverenskommelse. Här före-
ligger dock den ganska väsentliga skilnaden, att i fråga om indel¬
ningsverket var kronan den ena parten och rust- och rotehållaren
den andra, men med frälseskatteräntorna har kronan icke något att
göra mer än sa till vida, att kronan låtit afgiften inregistreras i
sina jordeböcker. Om staten skulle betala alla de skulder, som den
låter inregistrera i sina handlingar, skulle detta leda derhän, att
staten blefve ansvarig äfven för inteckningar och dylikt, som äro i
kronans handlingar inregistrerade. Jag medgifver visserligen, att det
Kan ställa sig ledsamt för de räntegifvare, som finnas på åtskilliga
orter i synnerhet der förhållandena äro sådana som i Kronobergs
län men icke kan väl Riksdagen, derför att en tjensteman begår en
eller annan oegentlighet och gör uträkningar, som icke äro öfver¬
ensstämmande med lag och förordning, taga sig för att afskrifva
alla dylika räntor. Saken får väl hafva sin laga gång. Om en
tjensteman gatt origtigt till väga, så finnas domstolar och öfverord-
nade myndigheter, genom hvilka rättelse kan vinnas.
Det säges nu, att här endast begäres en utredning. En sådan
kan ju visserligen icke skada, men hvad den utredningen skulle tjena
till, kan jag icke förstå. En dylik utredning föreligger redan i 1877
års komitébetänkande, der man återfinner en af kammarrådet An¬
derson verkstäld uträkning, enligt hvilken frälseskatteräntorna i
sin helhet, uppgå till omkring en och en half million kronor. Nå¬
gon särskild uträkning af hvad hvarje särskild räntegifvare har att
betala, lärer väl för Riksdagens del icke vara af någon som helst
nytta eller intresse.
Samme talare nämnde också, att det förfares origtigt derutin¬
nan, att man verkställer beräkningar dels på det ena, dels på det
andra sättet. Det finnes dock fullt tydliga och klara lagbestämmel¬
ser angående de grunder, som man härvid har att följa. I kong!,
förordningen den 21 februari 1789 stadgas nemligen, att med dessa
frälseskatteräntor skall »uti evärldliga tider» förhållas »efter de
emellan kontrahenterna slutna aftal och afhandlingar» — —. För¬
ordningen är således i detta hänseende fullt tydlig och klar, och
om en myndighet begår ett misstag, får man söka rättelse på
annat håll.
Den nämnde talaren anförde också, att man i visst fall icke
fatt rätta sig efter den ursprungliga öfverenskommelsen. Jag för-
Onsdagen den 24 Februari.
9 N:o 6.
modar, att om denna öfverenskommelse funnits till hands, så hade Om utredning
man nog måst rätta sig efter densamma. Derom kan icke vara tal.
Men om handlingen förkommit och öfverenskommelsen det oaktadt stalsverf,et af
inregistrerats i kronans handlingar, så är det väl rätt, att räntan frälseskatte-
utgöres i enlighet med hvad denna inregistrering utvisar. Samme räntor.
talare nämnde förlidet år om en rättegång, som uppkommit derige- (Forts.)
nom, att en häradsskrifvare gjort en origtig uträkning af den ifråga¬
varande räntan. Räntegifvaren blef sökt för räntan, enär ränte-
tagaren fordrade det af häradsskrifvaren uträknade högre beloppet.
Saken gick till högre instans, och der blef räntegifvaren ålagd att
betala det af landskontoret beräknade lägre beloppet. Detta synes
också vara alldeles rigtigt, då landskontorets uppgift naturligtvis är
grundad på jordeböckerna.
Jag kan således icke finna, att här är något för Riksdagen att
göra, och yrkar derför bifall till utskottets hemställan.
Jag åberopade i fjor ett annat skäl, som jag äfven nu skall
tillåta mig att upprepa. Om man skulle inlåta sig på något sådant,
som motionären föreslagit, skulle man snart stöta på ännu andra
betänkligheter. Jag anförde i fjor ett exempel angående Danvikens
hospital, som en gång för mycket billigt pris sålde sina hospitals¬
hemman, men dervid betingade sig eu hög afgäld, som skulle till
hospitalet årligen utgå. Men detta gäller icke endast om Danviken,
utan samma förfarande har förekommit i flera andra fall. Detta är
också en slags ränta, precis af samma slag som frälseskatteräutorna.
Hvad skulle nu följden blifva, om Riksdagen beslutade att betala alla
dylika skulder? Det kan rimligtvis icke sättas i fråga. En person
säljer sin egendom för billigt pris, men betingar sig dervid en hög
afgäld, som sedermera staten skulle få betala. Det kan icke vara
rimligt.
Jag yrkar, som sagdt, bifall till utskottets hemställan.
Herr Petersson i Brystorp: Det är visserligen sant, som den
senaste talaren nämnde, att denna fråga varit före hos Riksdagen
många gånger, och att resultatet ständigt blifvit detsamma. Jag vill
derför instämma med honom deruti, att man kan hafva ledsnat på
frågan, men det oaktadt vågar jag påstå, att motionerna om frälse-
skatteräntornas afskrifning blifvit ganska styfmoderligt behandlade.
Herr Sjö omnämnde, huru det stundom har tillgått, då frågor
angående dylika räntor dragits inför domstol, och sjelf är jag i till¬
fälle att redogöra för huru det i detta hänseende kan ställa sig till
följd af olika lagtolkning.
År 1820 upphörde min hemtrakt att vara bergslag, och dess¬
förinnan utgjorde vi blott half landtågsgärd. Sedermera sökte emel¬
lertid dåvarande frälseränteegaren uttaga full landtågsgärd, och då
nu en del bönder vägrade att betala, kom saken inför domstol. De
lägre instanserna dömde olika i målet, som slutligen drogs inför
Högsta domstolen. Der låg det nu och hvilade i tre år, efter hvil-
N:o 6. 10
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning ken tids förlopp Kongl. Maj:t förklarade, att räntan icke alls till-
°CM%Sen9m' k°mme Finspongs egare, utan tillhörde kronan. Advokatfiskals-
ataUverket af embetet i kammarkollegium sökte nu att utfå den förhöjda räntan,
frälseskatte- men Konungens befallningshafvande i Östergötlands län afslog det
räntor. från statens sida framstälda yrkandet. Ärendet fullföljdes emellertid
(Forts.) hos kammarkollegium, som ändrade landshöfdingeembetets utslag på
den grund, att räntan icke varit inbegripen i det köpeaftal, som eu
gång upprättats mellan staten och Louis De Geer, och sålunda måste
tillhöra staten. Bönderna gingo till Kongl. Maj:t, som faststälde
kammarkollegii utslag. Härefter började advokatfiskalsembetet samma
process på nytt med åtskilliga andra hemman, som voro af alldeles
samma beskaffenhet som de förra. Konungens befallningshafvande
var sin gamla uppfattning trogen och afslog yrkandet, och äfven
kammarkollegium fälde samma dom som förut och på samma grun¬
der. Så fortsatte hemmansegarne till Kongl. Maj:t, men här blef
nu i högsta instansen kammarkollegii utslag upphäfdt och lands¬
höfdingeembetets faststäldt. Skilnaden i 'tid mellan dessa olika do¬
mars afkunnande var dock ej större än tio år: den ena fäldes nem¬
ligen år 1869 och den andra år 1879. Detta har gjort, att i ett
och samma hemmansnummer får den ena åbon betala den förhöjda
räntan och den andra icke. Sådana oegentligheter som denna vore
väl förtjenta af att vid en utredning tagas i betraktande.
I början af min riksdagstid väckte jag en motion angående just
den fråga, för hvilken jag bär redogjort, men statsutskottet förkla¬
rade, att på grund af 90 § regeringsformen ärendet icke finge komma
under Riksdagens ompröfning. Jag vände mig då i petitionsväg till
Kongl. Maj:t, som remitterade ärendet till kammarkollegium. Denna
myndighet förklarade emellertid, att intet kunde åt saken i dess då¬
varande skick åtgöras. Sedan har frågan fått hvila just af det skä¬
let, att dessa pålagor äro inbegripna under skattefrälseräntorna, som
ju i likhet med öfriga grundskatter snart skola försvinna. Detta
visar emellertid, hvart man kan komma genom olika lagtolkning.
Det heter här i utskottets betänkande, att staten icke har nå¬
gon skyldighet att lägga sig i enskildes affärer. Detta påstående
kan ju ha vissa skäl för sig i fråga om sådana räntor, som tillkom¬
mit derigenom, att egaren till ett hemman vid dess försäljning för¬
behållit sig en viss ränta. Men det finnes äfven andra räntor. Det
finnes sådana frälseräntor, för hvilka staten tagit betaldt eller på
annat sätt fått full valuta. Nu har det emellertid under tidernas
lopp kunnat inträffa, att innehafvaren af hemmanet kommit på obe¬
stånd, hvarför hemmanet gått till försäljning på exekutiv auktion
och dervid inropats af frälseränteegaren, som velat skydda sin rätt.
Sedermera har denne kanske behållit hemmanet endast ett hälft år
och vid då skeende afyttring förbehållit sig samma ränta, för hvil¬
ken staten en gång tagit betalt. Huru förhåller det sig nu med
räntor af detta slag? Jo, äfven dessa räknas till frälseskatteräntorna.
Detta anser jag emellertid vara origtigt. Det må nu vara sant, att,
11 >':o 6.
Onsdagen den 24 Februari.
då staten icke vill lägga sig i enskildes affärer i det ena fallet, det Om utredning
icke heller bör ske i det andra fallet: men jag anser det oaktadt,
som jag nyss nämnde, att sådana räntor, för hvilka staten fått full sta<TOCr*et „f
valuta, dock böra af staten inlösas. frälseskatte-
Till följd häraf torde något hvar finna, att en utredning af räntor.
frågan är nödig, och jag får derför instämma med herr Sjö i hans (Forts.)
yrkande derom, att en skrifvelse i detta syfte aflåtes till Kongl.
Maj:t.
Herr Sjö: Jag ber herrarne om undseende för att jag för andra
gången begärt ordet, men jag har gjort det med anledning af hvad
som yttrades af en ärad ledamot af statsutskottet, herr Hans Anders¬
son i Nöbbelöf, derom, att Kongl. Maj:t genom en förordning af
1789 fastslagit, att dessa räntor skola utgifvas i enlighet med orda¬
lydelsen i de ursprungliga aftalen. Jag har äfven citerat denna för¬
ordning, men det har jag gjort för att ådagalägga, att räntegifvarne,
på grund af detta uttryckliga uttalande, äfven äro berättigade att
utgöra räntan efter den en gång träffade öfverenskommelsen, ehuru
de i många fall ej få göra detta. Jag har påpekat många fall, der
oegentligheter i detta hänseende förekommit.
Beträffande den af mig föreslagna skrifvelsen förmenade herr
Hans Andersson, att en utredning icke vore behöflig. Den af mig
åsyftade utredningen skulle dock, såsom jag såväl i min motion som
i mitt yrkande framhållit, afse att undanrödja en bestående orätt¬
visa. Den skulle afse att skaffa de mindre hemmansegarne rättvisa,
så att man icke hade på sitt samvete att i flera fall ha begått en
skatteorättvisa.
Jag är förvissad om att herr Hans Andersson har lika varmt
hjerta för de små som jag och många med mig, och att han icke
vill, att orättvisor skola existera inom vårt land, utan att han önskar
gå till det allra yttersta för att åstadkomma rättvisa. Och äro vi
ense om det, ja, låtom oss då icke afslå ett så billigt anspråk som det
att erhålla eu liten utredning i denna fråga. Skulle Kongl. Maj:t
-då finna, att denna utredning icke gifver anledning till någon för¬
ändring med afseende å dessa räntor, så ligger det ju i Kongl.
Majt:s hand att låta frågan förfalla. Så mycket vore dock vunnet
genom aflåtande af eu dylik skrifvelse, att man åtminstone för till¬
fället hade undanröjt missnöjet bland de skattskyldige, som utgöra
-dessa frälseskatteräntor, då man visat dem, att Andra Kammaren
åtminstone hade lyssnat till deras böner om åstadkommande af en
på rättvis grund beslutad utredning.
Hvad angår herr Saudquists yttrande rörande min motion, före¬
faller det, som om han icke skulle hafva hört mitt nyss framstälda
yrkande. Han yrkar nemligen bifall till min motion och säger, att
han hade önskat, att jag icke gått så långt, som jag gjort. Jag
hoppas för den skull, att han skall förena sig med mig i mitt se¬
naste yrkande och afstå från att yrka bifall till min motion.
N:o ti. 12
Onsdagen den 24 Februari.
Om, utredning Slutligen vill jag nämna, att, då herr Hans Andersson påstår,
^inlösen3till 's^u^e vara oberättigadt att afskrifva dessa räntor, äfven om
statsverket af det befunnes, att de utgöras oskyldigt, om jag så må säga, jag icke
frälseskatte- kan finna någon giltig anledning till detta hans påstående. Kongl.
räntor. Maj:t har, då dessa räntor fastslagits, enligt mitt förmenande vid-
(Forts.) tagit en åtgärd, som Kong]. Maj:t icke egt rätt till. Jag undrar
just, hvad herrarne skulle säga, om de nuvarande undantagstagarne
i hela vårt land skulle komma in med sina papper till häradsskrif¬
vare, kammararkiv eller landskontor och säga: »vi vilja hafva dessa
papper intagna i edra böcker för att få dem att gälla för evärdliga
tider», samt Kongl. Maj:t sedan en vacker dag utfärdade en förord¬
ning om att undantag skulle utgifvas för evärdliga tider. Man
kan, synes mig, med rätta resonera som så, att då nu gällande lag
ej tillåter, att nyttjanderätt får intecknas eller gälla längre än högst
femtio år, skulle ej heller nu ifrågavarande räntor utgå i alla tider,
utan en gräns derför på ett eller annat sätt åstadkommas. Jag kan
icke finna, att det är någon stor skilnad mellan dessa undantag och
frälseskatteräntorna, ty dessa senare äro och förblifva icke annat än
undantag, som uppgjorts emellan frälseman och ofrälse, när ett frälse¬
hemman öfverläts på ofrälse man.
Jag skall inte trötta herrarne med något längre anförande, utan
vidhåller mitt yrkande.
Med herr Sjö instämde herrar Follce Andersson, Jönsson i
Mårarp, Petersson i Dänningelanda, Andersson i Löfhult och Olsson
i Frösvi.
Flere Vahlin yttrade: Det synes mig, att det af motionärerna
nu framstälda yrkandet icke bör utaf kammaren afslås, då det ju
blott är en ytterligare utredning, som begäres. Det är väl sant,
hvad som här framhållits, nemligen att eu sådan utredning redan
förut har skett. Men jag tror dock, att denna utredning är af så
gammalt datum, att nu, sedan efter grundskatternas afskrifning frå¬
gan om frälseskatteräntorna kommit mera på tal, än hvad som förut
varit fallet, en del nya upplysningar om dessa räntors beskaffenhet,
i vissa fall åtminstone, skulle kunna framkomma genom en under¬
sökning, och derför får jag säga, att det synes mig vara obilligt af
kammaren, om den afslår förslaget, då deri i hufvudsak icke begäres
annat än en utredning.
Det finnes många landtmän i mycket bekymmersamma omstän¬
digheter. som få betala dylika räntor. Detta är äfven fallet, icke
inom min valkrets, men inom den provins, jag tillhör, och det är
omöjligt att öfvertyga dessa om att det icke skett dem en stor
orättvisa genom grundskatternas afskrifning. Jag tror dessutom, att
man äfven kunde få en annan vinst af att underkasta frågan en
granskning, och det vore, att om en sådan förnyad och noggrann
Onsdagen den 24 Februari.
13 X:o 6.
granskning skedde, skulle vi möjligen få frågan afskrifven från Riks- Om utredning
dagens dagordning, och det kanske vore rätt önskligt. och förslag ang.
Af dessa skäl skall jag be att få instämma i herr Sjös yrkande. Xitsverket af
frälseskatte-
Herr Restadius: Det har under diskussionen upprepade gån- räntor.
ger rigtigt framhållits, att frälseskatteräntorna uppkommit på så sätt, (Forts.)
att frälseman vid afyttring af sin jord till annan enskild person
förbehållit sig vissa förmåner, och herr Sjö har skarpt karakterise¬
rat naturen af detta aftal så, att det närmast är att jemföra med
de undantagsaftal, som nu tidt och ofta ingås vid försäljning af eu
fastighet. Jag antager nu t. ex., att jag eger en fastighet, som är
värd 20,000 kronor, och säljer den för eu köpeskilling af blott
10,000 kronor mot det att köparen förbinder sig att till mig betala
vissa årliga undantagsförmåner. Vore det då billigt af köparen att
fordra, att staten skulle inlösa den afgäld eller ränta, som köparen
sig åtagit? År detta orimligt, så förefaller det mig ock vara lika
orimligt, att vid ett rättsaftal, som på enahanda grunder uppkom¬
mit, nemligen genom enskild öfverenskommelse mellan säljare och
köpare, enligt hvilken köparen och hans efterkommande ikläda sig
vissa förbindelser, staten skulle vara pligtig att öfvertaga desamma.
Detta synes mig, som sagdt, vara orimligt, och konseqvensen deraf
skulle endast blifva den, att egare af jord, som besväras af inteck¬
ning af en eller annan art, skulle kunna komma till Riksdagen och
säga: var så god och betala dessa inteckningar.
Det har af den siste talaren blifvit uppgifvet, att inom hans
ort den föreställningen skulle hafva gjort sig gällande, att det vore
en orättvisa, att icke räntor af ifrågavarande slag blefve inlösta
och att följaktligen en utredning borde i detta hänseende ega rum.
Men talaren erinrade på samma gång om att eu dylik utredning
redan egt rum. Jag föreställer mig, att den, som icke vill fatta
skilnaden mellan frälseskatteränta och skattefrälseränta, icke genom
en ny utredning skall komma i en bättre ställning. Det är gifvet,
att anledningen, hvarför innehafvarne af frälseskatteräntor ena gån¬
gen efter den andra i Riksdagen göra försök att få detta onus in¬
löst, är den, att slcattefrälseränteegarne hafva fått en sådan förmån.
Men det finnes emellertid en giltig grund till att dessa fått en så¬
dan förmån, i det att grundskatterna blifvit eftergifna och dessa
räntor endast äro en art af grundskatterna.
En talare från Östergötland har framhållit, att åtskilliga oegent-
ligheter skulle egt rum vid handläggning af ärenden af ifrågava¬
rande art. Men en talare på skånebänken har redan fäst uppmärk¬
samheten på att denna omständighet icke berättigar till bortta¬
gande af ett i laga ordning tillkommet aftal. Om jag icke orig-
tigt uppfattade den förstnämnde talaren, framdrog han ett exempel,
som skulle påvisa orättvisan i det förfarande, som nu eger rum.
Han antog nemligen, att i ett visst tillfälle skattefrälseränteegaren
inlöst räntan, och jorden således i hans hand blifvit frälse. Seder-
Njo 6. 14
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning mera sålde han egendomen, men förbehöll sig en ränta, svarande-
6'inlöser?till 'e m 0 ^ ^eni som förut utgått i form åt skattefrälse. Räntan blef då.
statsverket, af frälseskatte, men det är ju alldeles tydligt, att detta uppkommit
frälseskatte- genom ett frivilligt aftal och icke står i annat samband med det
räntor. aftal, som förut skett med Kongl. Maj:t och kronan, än att frälse-
(Forts.) skatteränta!! händelsevis blifvit lika stor som skattefrälseräntan.
Huru jag än ser saken, kan jag ej finna annat, än att det är
orättvist att begära, att staten skall träda emellan för att fullgöra
förbindelser, som blifvit frivilligt åtagna. Då jag har denna mening,
och då vidare denna fråga vid den ena riksdagen efter den andra
blifvit fullständigt utredd, kan jag ej annat än instämma med dem,
som yrka afslag så väl å ifrågavarande motion som ock å det yrkande,
som under diskussionen har blifvit framstäldt.
Herr A. Hedin: Det förhåller sig i sjelfva verket icke så, som
den näst siste talaren yttrade, att motionären i sitt nyss framlagda
förslag till resolution blott begär en utredning. Det förhåller sig
icke så, utan han begär äfven utarbetandet af ett förslag, eventuelt
gående ut på inlösen af frälseskatteräntorna, allesammans utan un¬
dantag, och icke inskränkt till någon del af dem, beträffande hvil¬
ken utredningen till äfventyrs skulle gifva vid handen, att för en
dylik åtgärd funnes någon särskild grund. Om förslaget vore in¬
skränkt till en begäran om en utredning samt ett eventuelt förslag
till Riksdagen — hvartill Kongl. Maj:t och Riksdagen utan tvifvel
eger full befogenhet — att stifta en lag, hvarigenom man före-
komme sådana missbruk, som de af motionären åberopade, kan jag
för min del icke. se, att det vore någon den ringaste betänklighet
emot att bifalla ett sådant förslag. Ty är det så, att det kan åda¬
galäggas, att en sådan ränta utkräfves i strid med gällande aftal
vare sig på grund af någon tradition eller af origtig handläggning
utaf ärendet hos myndigheterna, så är det ock visst och sant, att
Kongl. Maj:t och Riksdagen hafva full rätt att stifta en lag, som
blott i det hänseendet är »retroaktiv)), att den förebygger ett sådant
inrotadt missbruk och skyddar räntegifvares rätt.
Hade det varit fråga om en sådan utredning och eu derpå be¬
roende lagstiftning i ämnet, eller om skrifvelsen vore inskränkt der¬
hän, att det begärdes icke en allmän inlösen, utan endast i sådana
fall, der utredningen komme att visa, att dessa räntor vore likar¬
tade med dem, hvilkas inlösen Riksdagen för länge sedan beslutat,
synes det mig, att en sådan hemställan icke bort möta några be¬
tänkligheter. Men så som den nu lyder, kan jag icke annat än
hemställa om bifall till statsutskottets förslag.
Herr Sjö: Det var närmast med anledning af herr Hedins
yttrande, som jag begärde ordet. Han sade nemligen, att mitt
skrifvelsefÖrslag skulle innehålla något helt och hållet annat än hvad
det verkligen innehåller; så är dock icke förhållandet. Jag vill fästa
Onsdagen den 24 Februari.
15 N:o 6.
hans uppmärksamhet på, att mitt förslag endast innehåller begäran
om en utredning samt en anhållan, att, derest Kongl. Maj:t på
grund af denna utredning skulle finna skäl att framkomma med
något förslag, detta äfven måtte ske. Jag skall be att icke endast
för herr Hedin, utan äfven för kammaren i öfrigt ännu eu gång få
uppläsa det skrifvelseförslag, hvarpå jag här önskar få proposition
framstäld. Det lyder sålunda, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda såväl
rätta naturen och antalet af de s. k. frälseskatteräntorna som ock
deras räntebelopp, samt derefter, om skäl dertill synes föranleda, in¬
komma till Riksdagen med förslag om att dessa räntor måtte af stats¬
verket inlösas och afskrifvas på samma sätt som skattefrälseräntor».
Således, om skäl dertill förekomme, skulle afskrifning ske, eljes icke.
Gent emot herr Restadii yttrande, att en utredning redan egt
rum och att en ny sådan icke är behöflig, får jag säga, att förhål¬
landet med dessa räntor verkligen är sådant, att en dylik utredning
skulle vara af den största vigt. Jag har flerfaldiga gånger fäst
uppmärksamheten derpå, men jag vill upprepa det ännu en gång,
att frälseränteegarne skaffa sig uträkningar på räntans belopp der,
hvarest räntebeloppet blir störst, vanligtvis då hos häradsskrifvarne.
Åtminstone är det så i min valkrets, att räntebeloppet för ett hem-
mansnummer hos häradsskrifvaren kan vara 15 å 20, ja ända till
50 å 60 kronor högre än på landskontoret. Kan det verkligen,
mine herrar, vara rättvist, att en stackars räntegifvare på detta sätt
skall tvingas att betala högre ränta, än han verkligen är skyldig
till? Jag för min del tror det icke. Vill man nu icke betala efter
den högre uträkningen, blir man lagsökt. Länsmannen verkställer
utmätning för räntan, eller också går det till rättegång genom hä¬
radsrätt, hofrätt och högsta domstolen. Men den, som en gång un¬
derkastar sig en sådan procedur med alla dryga omkostnader, afstår
nog en annan gång från att på detta sätt söka få rättvisa och be¬
talar hellre det belopp, som fordras, änskönt att det är ända till
50 å 60 kronor för högt, Vid förlidet års riksdag omnämnde jag
— herr Hans Andersson har i denna punkt missuppfattat mig —
att det i min hemtrakt var en man, som ett år blef dömd att be¬
tala räntan efter landskontorets uträkning. Men året derpå lag¬
sökte ränteegaren honom för räntebeloppet enligt häradsskrifvarens
uträkning, hvilken här — på ett qvarts mantal — var 16 kronor
80 öre högre än landskontorets. Han fick alltså betala 16 kronor
80 öre mera, än han enligt landkontorets uträkning var skyldig att
betala. År detta icke en himmelsskriande orättvisa? Jag vill fråga
herr Andersson i Nöbbelöf, om han verkligen kan hafva hjerta i
sig till att motsätta sig eu utredning för att få klarhet i frågan.
Jag åtminstone kan det icke.
Herr Johansson i Noraskog: Jag skall endast be att få fä¬
sta uppmärksamheten på en sak, som gör, att denna fråga svårligen
Om utredning
ochf anslag ang.
inlösen till
statsverket af
frälseskatte-
räntor.
(Forts.)
N:o 6. 16
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning kominer att lemna Riksdagen i fred, förrän den antingen fått en så-
ochfardag ang. (]an utredning, som begärts, eller också någon annan lösning. Detta
statsverket af förhållande ber jag särskildt att få betona med afseende på herr
frälseskatte- Restadius’ yttrande. Han nämnde, att om en säljare gör ett un-
räntor. dantag, så kan han göra det så, att det kommer att följa egendo-
(Forts.) men i all framtid. Men skilnaden mellan ett sådant undantag och
en frälseskatteränta är den, att undantaget, för att man skall få det
bevaradt, måste vara intecknadt i fastigheten. Frälseskatteräntorna
åter grunda sig väsentligen på anteckningar i jordeboken, som kunna
vara ända till 200 år gamla och i följd deraf tvetydiga och ganska
vilseledande. Detta är också orsaken till att häradsskrifvarne kunna
lemna en och landskontoren en annan uträkning i fråga om samma
sak. Det är detta förargliga förhållande, som motionären med sitt
framstälda skrifvelseförslag åsyftar att på något sätt få rättadt.
Kunde man genom en utredning få till stånd en viss öfverensstäm¬
melse mellan uppgifterna i de jordeböcker från äldre tider, som för¬
varas dels å landskontoren och dels på andra håll, tror jag, att der¬
igenom mycket skulle vara vunnet. Ty då kunde man få en viss¬
het om huru det i tvistiga fall förhölle sig med dessa räntor. Yi
få nog ej fred i denna fråga derigenom, att vi på ett eller annat
sätt slå i hjel motionerna, som beröra densamma, utan det vill synas
mig, som att något måste åtgöras i saken. Jag tror derför, att kam¬
maren utan risk kan bifalla herr Sjös förslag.
Herr Persson i Stallerhult: Sedan såväl herr Restadius som
herr Andersson i Nöbbelöf försvarat utskottets hemställan i nu före¬
liggande fråga, kunde det visserligen vara onödigt att orda mera
om densamma. Men då motionären nyss gjort ett förslag, som
efter min mening icke innehålles i motionen, kan det ju vara skäl
att med ett par ord bemöta äfven detta.
Motionärens nya förslag var, att det måtte inrymmas i skrifvelsen
till Kongl. Maj:t begäran om en utredning rörande frälseskatte-
räntornas rätta natur och antal samt räntebeloppens storlek. Om
något sådant begärts i herr Sjös motion, skulle nog utskottet ingått
i svaromål; men då det icke fans i densamma, kunde naturligtvis
utskottet icke yttra något derom. Då emellertid denna sak nu
framkommit, vill jag göra följande fråga: om en sådan utredning,
som herr Sjö önskar, kommer till stånd och denna utredning visar,
att det ena räntebeloppet skall vara så stort och det andra så stort
— kan man väl tro, att ett beslut af Riksdagen i det hänseendet
skulle kunna hafva någon gällande kraft, då det är fråga om räntor,
som såväl till tillkomst som till beskaffenhet och storlek grunda sig
på enskilda aftal.
Det skulle väl taga sig underligt ut, om räntebeloppen bestämdes
till andra summor än dem, som aftalats kontrahenterna emellan.
Jag tror icke, att det skulle gå för sig, utan jag anser, att man får
Onsdagen den 24 Februari.
17 N:o 6.
foga sig i att sådana frågor, der tvist uppkommer om räntans storlek,
lösas på rättslig väg.
Beträffande vidare behöfligheten af en utredning, som bär sär¬
skilt framhållits, skall jag be att få påpeka, att ingen enda af de
talare, som här försvarat yrkandet om eu sådan utredning, vågat
komma fram med det påståendet, att den utredning rörande denna
fråga, som förefinnes och som 1874 verkstäldes af generaldirektör
Anderson, i något fall är origtig. Om något sådant visat sig, om
man kunde säga att denna utredning icke hölle streck, ja då skulle
det kunnat vara skäl att begära en ny utredning; men till dess
något sådant visar sig, tror jag det icke kan vara skäl för kam¬
maren att begära eu sådan. I fjol, då samma förslag var före på
afdelningen, var generaldirektör Anderson af den godheten att
komma upp och lemna upplysningar i denna fråga; och han påstod
då, att det i tabellerna för hvarje län angifna beloppet är uträknadt,
huru det förhåller sig med hvarje särskild ränta till såväl natur
som storlek. Tro herrarne, att de, som komme att företaga en ny
utredning, skulle komma till något annat resultat. Jag tror det icke
och anser det derför icke vara skäl att begära ny utredning.
Slutligen skall jag be att få påminna om det beslut, som kam¬
maren i fjol fattade i en liknande fråga. Det motionerades nemligen
då om afskrifning af afgäld från jordafsöndringar, såsom grundande
sig på den på lägenheten belöpande andelen i grundskatter och in¬
delningsverk. Under behandlingen af denna fråga påvisades, att af-
gälden i regeln icke åsattes efter denna beräkningsgrund utan sattes
mycket högre, beroende på att i ämnet gällande förordning icke
stadgade annat om afgäldens storlek, än att den ej finge understiga
beloppet af ofvan nämnda andel. Derför förekomma också många
aftal, dervid afgälden vore mycket större än den på lägenheten be¬
löpande andelen i grundskatter och indelningsverk. Det beslut, som
af Riksdagen i fjol fattades i denna fråga, blef derför också en
skrifvelse till Kongl. Maj:t om nedsättning i afgälden, men blott
till så stor del, som kunde anses motsvara andelen i grundskatter
och indelningsverk. Den andra delen skulle vara qvar. Detta är
ett bevis på att Riksdagen icke ville inlåta sig på sådana affärer
som att staten skall betala enskilda personers skulder, hvilka upp¬
kommit genom ömsesidigt aftal. Jag skall be att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Sjö: Jag ber kammaren om ursäkt, att jag för fjerde
gången yttrar mig i denna sak, men jag kan ej underlåta att med
ett par ord svara herr Persson i Ställhult.
Han sade, att frågan vore utredd och att det endast berodde på
domstol att döma i saken. Ja, förhölle det sig så, då kunde man,
såsom nu är fallet, slippa att få se domstolsutslag af den mest olika
beskaffenhet afkunnas i fråga om dessa frälseskatteräntor vid den
ena rätten och vid den andra. Förhölle det sig med dessa räntor
Andra Kammarens Prot. 1897. N:o 0. 2
Om utredning
och för slag ang.
inlösen till
statsverket af
frälseskatte¬
räntor.
(Forts.)
>':« 6. 18
Onsdagen den 24 Februari.
Om utredning såsom lian säde, då vore det nog rätt bestäldt med dem, men nu
ochförslagang. förhåller det sig icke så. Det må herr Persson ursäkta, att jag
inlösen till °
statsverket af ^
frälseskatte- Kan det vara med rättvisa öfverensstämmande, att det skall gå
räntor. till på det sättet med uträkning af räntor, såsom t. ex. Kongl.
(Forts.) Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län svarat skattekomitén,
att uträkningen af frälseskatteräntorna der tillgår på så sätt, att
man tager två lika stora hemman i samma socken af kronoskatte-
natur och lägger den lägsta och den högsta jordboksräntan till
grund för utgörandet af sjelfva räntan. Kan det vara rätt? An¬
svaret för orättvisorna beträffande dessa frälseskatteräntor hvilar på
dem, som motsätta sig mitt förslag om en på rättvisa grunder upp¬
gjord utredning.
Grefve Hamilton: Blott några få ord med anledning af
hvad herr Sjö svarade på herr Hedins anförande. Så vidt jag kunde
förstå, bestyrkte herr Sjö dermed blott rigtigheten af hvad herr
Hedin yttrade. Det som här skulle vara intressant att få veta
och som — i fall ett tillfredsställande svar derpå gåfves — skulle
göra, att man kunde vara med om herr Sjös förslag, det vore just
detta: på hvilken grund anser herr Sjö, att staten bör inlösa frälse¬
skatteräntorna, då han sjelf uttryckligen förklarat, att de tillkommit
genom enskilda aftal? Han har talat om, att det förekommer åt¬
skilliga oegentligheter vid dessa räntors utgörande; men han har
icke under de många anföranden, han här hållit, yttrat ett enda ord
om skälet till att just statsmedel skola användas för räntornas in¬
lösande, derför att dessa äro litet »krångliga». Om herr Sjö blott
ville förklara, hvarför man i detta fall skulle taga ur statskassan
och skänka till enskilda, då skulle man kanske kunna vara med
derom. Men hvarken nu eller vid de många föregående tillfällen,
då denna fråga behandlats här i kammaren, har något enda skäl
till förmån härför framdragits. Ty det förhållandet, att räntornas
utgörande i vissa fall varit förenadt med svårigheter, kan ju icke
vara ett tillräckligt skäl.
Vidare skall jag be att få understryka en sak, som herr Persson
i Stallerhult antydde, men som herr Sjö ej heller svarade på. Det
torde vara alldeles obestridligt, att, om eu sådan utredning som
den begärda skulle komma till stånd, den blefve en af de mest
omfattande utredningar, som i vårt land förekommit. Ty de ifråga¬
varande räntorna hafva icke tillkommit på någon gemensam grund,
utan genom olika kontrakt, af hvilka en massa förkommit. Om nu
en utredning skulle komma till stånd, skulle den för ändamålet
nedsatta komitén undersöka hvarje frälseskatteränta i vårt land
och afgifva en förklaring, huruvida den utginge med rätta eller icke.
På så sätt skulle det vara bestämdt — anser motionären — med
hvilket belopp den eller den räntan skulle utgå. Nej, så är det
icke. Ty hvad blefve följden? Jo, följden blefve den, att när ko-
OnBdagen den 24 Februari.
19 Jfso 6.
mitén förklarat, att en sådan ränta utginge med ett visst belopp, Om utredning
vederbörande komme att säga, att han ej vore nöjd dermed; och d2, och förslag ang.
måste ju likväl hvarje sådan fråga afgöras genom rättegång. Jag tnlösen tM
ber att få yrka afslag å herr Sjös skrifvelseförslag och bifall till frälseskatte
utskottets hemställan. ' räntor.
(Forts.)
Herr Sandquist: Jag skall endast be att få återtåga mitt
förra yrkande och i stället förena mig i herr Sjös.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de qvar-
stående yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället
till det af herr Sjö under diskussionen väckta förslag; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja be¬
svarad. Votering blef emellertid begärd och företogs enligt följande
nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsposition.
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i förevarande
utlåtande n:o 21, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående inlösen af frälseskatteräntor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets hemställan
bifallit det af herr Sjö under diskussionen väckta förslag.
Omröstningen visade 155 ja mot 45 nej; och hade alltså ut¬
skottets hemställan af kammaren bifallits.
§ io.
I ordningen förekom härnäst statsutskottets utlåtande, n:o 22, An„ ul_
i anledning af väckta förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t med arbetande och
begäran om utarbetande och framläggande af förslag om rust- och framläggande
rotehållets sättande på vakans. "f förslag om
rust- och
jo .. i •• it» rotehållets
1 olvannamncia ämne hade inom Riksdagens Andra Kammare sättande på
väckts förslag dels i motion n:o 60, deri herr Follce Andersson i vakans.
Helgesta, med hvilken herr A. P. Gustafsson med flere instämt,
hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa Riksdag fram¬
lägga förslag derom, att rust- och rotehållet i sin helhet eller —
om detta ej på en gång läte sig göra — åtminstone hvad Örebro
N:o 6. 20
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut¬
arbetande och
framläggande
af förslag om
rust- och
rotehållets
sättande pa
vakans.
(Forts.)
län beträffade rust- och rotehållet, måtte i mån af nuvarande man¬
skapets afgång sättas på vakans och staten öfvertaga såväl rustning
som rotering på enahanda grunder och vilkor, hvilka gälde för rust-
och rotehåll, som redan blifvit satt på vakans, samt dels af herr
J. Andersson i Lysvik med flere, hvilka i motion n:o 81 föreslagit,
att Riksdagen måtte i aflåten skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om rust-
och rotehållets försättande på vakans i mån af nuvarande manskaps
afgång samt statens öfvertagande af rustning och rotering.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling dessa motioner
blifvit öfverlemnade, hemstälde emellertid, att desamma icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Efter uppläsande af utskottets hemställan anförde:
Herr Folke Andersson: Jag beklagar, att statsutskottet icke
funnit skäl att fästa något afseende vid min motion. Jag trodde,
att jag hade påvisat sådana missförhållanden, som kunde vara väi-da
att fästa någon uppmärksamhet vid, men det tyckes icke utskottet
hafva funnit.
Jag har visat, huru orättvist det enligt min tanke är med af-
ende på rustnings- och roteringsskyldigheten särskildt inom Örebro län,
som jag tillhör. Såsom lierrarne hafva sig bekant, är en soldatrote
i Örebro län uppskattad till 160 kronor, men i vakansafgift får man
betala 200 kronor. Jag har hos fackmän frågat efter skälet härtill,
men ingen har kunnat svara derpå, och statsutskottet har icke heller
sagt ett enda ord härom. Jag har också visat, att om man har
effektiv rotering, blifver orättvisan än värre. Sedan genom 1892 års
urtima Riksdags beslut tillstånd dertill lemnats, erhåller soldaten
numera vanligen kontant årslön. Jag har andel i en soldat, till
hvilken vi, förutom städja, lega, bostad och kåltäppa, få betala
220 kr. i kontant årslön, så att rotens hela årskostnad ej torde
understiga 300 kr. Vi få sålunda betala omkring 140 kr. om året
mera, än om vi hade roten på vakans. Jag frågar: kan det vara
rättvist, att så skall fortgå? Utskottet erinrar visserligen om att
ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvärens värde skall ega
rum 1899, och att det då blir tillfälle att få rättelse i orättvisan;
men jag tviflar på att detta blir möjligt. Om man, då ny upp¬
skattning skall ske, kommer att dermed förfara på samma sätt som
då förra uppskattningen skedde, då man tog ett medelpris för hela
länet, då blir uppskattningen lika orättvis som förut. Ty förhål¬
landena i dessa afseenden ställa sig ganska olika i samma län. Och
för öfrigt, då man tänker sig, att 1894 (således 2 år efter urtima
riksdagen) lejde vi en soldat och kostnaden derför torde ej under¬
stiga 300 kronor årligen, medan roten är uppskattad blott till 160
kronor, så få vi betala 140 kronor mer, än om vi haft roten på
Onsdagen den 24 Februari.
21 N:o 6.
vakans, och då det blir 8 år tills nya uppskattningen träder i kraft, Ang. ut¬
så, ha vi fått under denna tid betala 1,100 kr. mer, än om vi haft aJbet°'™de ocb
roten pa vakans, lian någon förundra sig öfver att sadana orätt- afförslag om
visa förhållanden alstra missnöje? rust- och
Jag tror ej, att det skulle blifva förenadt med några svårig- rotehällets
heter för staten, om den öfvertoge rekryteringen. Nu eger jag rätt pa
och är också skyldig att lega soldat, men jag eger rätt till ersätt- '
ning af staten efter tio års förlopp. Hvad vore väl då naturligare, ^ ’’
än att staten också betalade karlen, så att jag sluppe att stå såsom
mellanhand. Någon har sagt, att detta ej låter sig göra derför, att
det skulle ändra karlens karakter, om han skulle legas af staten.
Han skulle nemligen då kallas för värfvad. Men, om jag eller
staten betalar den kontanta lönen, icke förändrar det personens ka¬
rakter? Det är ju ändå samme person. Jag försäkrar kammaren,
att inom den ort jag tillhör råder stort missnöje beträffande denna
sak. Icke mindre än 200 rust- och rotehållare ha hos Kongl. Maj:t
sökt att få ändring härutinnan. Om nu de landsdelar, som fått sin
vakanssättning, finna sig belåtna, så är det väl icke heller mer än
rätt, att Örebro län, då det så lifligt önskar det, äfven kommer i
åtnjutande af samma förmån. Det finnes en gammal regel, som jag
tror att vi alla vörda och akta, nemligen den, att allt hvad I viljen
att menniskorna skola göra Eder, det skolen I ock göra dem. Om
vi t. ex. i Örebro län hade rust- och rotehållet på vakans och båts-
mansbållet vore effektivt, och de landsdelar detta berörde ville hafva
det på vakans, hvad skulle herrarne då säga, om vi satte oss der¬
emot?
Jag tror, att vi, som vilja att staten succesivt skall öfvertaga
rekryteringen, ha rättvisan på vår sida. Hvarför då icke försöka
med ytterligare ett län, om kammaren icke vill taga alla? Jag har
endast begärt en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att han
ville låta utreda och för nästa Riksdag framlägga förslag derom, att
åtminstone hvad Örebro län beträffar rust- och rotehållet måtte
sättas på vakans.
Naturligtvis skulle det icke ske på en gång, utan i mån af man¬
skapets afgång, och det tjenar vanligen omkring 30 år; således skulle
det här blifva eu 30 år lång öfvergångstid.
Jag vill derför vördsamt anhålla, att herrarne måtte gå med
på mitt förslag. Jag vet väl, att ett bifall dertill icke kan hafva
någon direkt verkan, eftersom Första Kammaren redan har afslagit
detsamma, men jag tror mig kunna påstå, att jag har rätten på
min sida, och hoppas vinna understöd åtminstone af herrar rust- och
rotehållare i mitt yrkande om en skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan, att han måtte taga frågan om hand. Herr talman, jag
yrkar bifall till min motion.
Herr Bergendahl: Herr talman, mine herrar! I den form,
hvari föreliggande motioner framkommit, kan jag för min del icke
N:o 6. 22
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut- vara med om att lemna mitt bifall till desamma, utan måste förena
%agande mi& J,t8k1°?«t 1 hemställan om afslag.
af förslag om -L/Gt är <iI1cIg1gs gitvGt, att huru önskligt det än skulle vsrä5
rust- och om indelta infanteriet och återstående delen af indelta kavalleriet
rotehällets sattes på vakans — det dock tillräckligt tydligt framgår af de för-
’ät„akansPa handlingar, som förekommo vid urtima riksdagen, att det skulle vara
(Forts) högst olämpligt, om eu sådan genomgående vakanssättning redan nu
skulle beslutas. Detta hufvudsakligen af det skäl, att man anser
att rekryteringen, om den skall förrättas af staten, kommer att bli
mycket kostsammare, än om rust- och rotehållare^ hvar och en inom
sitt område, fortfarande ålägges detta bestyr. Likvisst framhölls vid
urtima riksdagen af statsrådet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, att han hoppades den tid icke vore långt aflägsen, då en
vakanssättning af återstoden af det indelta kavalleriet skulle kunna
ske. Såsom skäl härför anfördes, att, då en rekrytering af detta
vapen endast kräfver omkring 40 man per år, dessa rekryter borde
kunna anskaffas utan svårighet.
Nu hänvisar utskottet till den värdering, som skall ega rum
1899 och sedermera hvart tionde år, hvarigenom kostnaderna för
rust- och rotehållet skulle tillräckligt och fullständigt blifva betäckta.
Men dervid ber jag att i afseende på kavalleriet få påpeka den olä¬
genhet, som härigenom icke undanrödjes, utan fortfarande kommer
att qvarstå, nemligen remonteringen. Hvar och en, som bor i de
trakter, der det indelta kavalleriet är förlagdt, har erfarenhet utaf
det missnöje, ofta berättigad^ som genom remonteringen uppväckes,
och litet hvar har sett af tidningarna, huru på åtskilliga håll tvister
uppstått mellan å ena sidan rusthållarne och å den andra landshöf-
dingeembetena och regementsbefälet, tvister, som varit af mycket
obehaglig beskaffenhet och som det vore önskvärdt att kunna und¬
vika.
Dertill komma de militära skälen för kavalleriets vakanssättning,
nemligen detta vapens större krigsduglighet. Fastän jag således på
de skäl, som anförts, icke kan vara med om att med min röst bi¬
draga till att föreliggande motioner i deras vidsträckta omfatt¬
ning vinna framgång, har jag dock velat uttrycka mitt gillande
af desamma uti hvad de angå kavalleriet. Till slut hemställer
jag till de ärade motionärerna, att de må till en kommande Riksdag
förnya dessa i den rigtning jag framhållit, dock så att de då ej
ensamt skola gälla Örebro län, utan äfven de öfriga delar af landet,
der indelt kavalleri är förlagdt.
Herr Andersson i Nöbbelöf: Herr talman! Jag skulle för
min del gerna kunna biträda den mening motionärerna omfatta,
derest jag icke fruktade, att, om deras förslag så lätt skulle vinna
gehör i Riksdagen, vi då snart hade någonting annat att vänta.
Som herrarne känna, har ju en vakanssättning redan egt rum i
Skåne, och detta var ju på sätt och vis en lindring för oss, ehuru
23 N:o 6.
Onsdagen (len 24 Februari.
mycket återstår ännu: men 1899 är att hoppas, att de olägenheter, Ang. ut-
som motionärerna nu framhållit, i de flesta fall skola blifva af- aJr*n^gga^de
hjelpta. o af förslag om
Men det är någonting annat, som motionärerna också fram- rust- och
hållit och som utskottet icke svarat på, eller hvarför de vakanta rotehållets__
numren få betala 200 kronor i vakansersättning, ehuru denna icke
upptaxerats till mer än 160 kronor. Ja, det är ett förhållande, (porta)
som utskottet icke ansett sig befogadt att ingå i utredning om, men
naturligtvis är det enligt min tanke orättvist, att, när staten be¬
stämt den grund, efter hvilken vakanta nummer skola betala er¬
sättning, rusthållare då blifva ålagda att betala ända till 40 kronor
för mycket. Jag hoppas dock, att motionärerna a rätt hall kunna
få reda på hvarifrån detta kommit, ty står icke någon annan utväg
till buds, förefinnes ju alltid en rätt, som icke nekas, i fall det är
nödvändigt, nemligen att här i kammaren till vederbörande statsråd
framställa en förfrågan, hvarför man gått till väga på sätt som
nämnts.
Hvad rusthållets vakanssättande beträffar, så är det så nyligen
eu del kavalleriregementen blifvit satta pa vakans, att den icke
hunnit fullt tillämpas, och så länge tycker jag icke det är skäl att
börja med de andra regementena, förrän vi sett huru det gått med
rekryteringen vid de redan vakanssatta.
Efter hvad jag har mig bekant, så värfvade man vid de skanska
kavalleriregementena först på 3 år — det var beräknadt, att de
värfvade sedan skulle rekapitulera och tjena i sammanlagdt 8 år
men man lyckades icke med denna 3-års värfning, ty när de unga
knektarne tjena!, i 3 år, underläto de att rekaptiluera, lemnade mi¬
litärbanan och återgingo till privatlifvet igen. Detta blef eu för
stor omsättning af manskap — låt vara tran militärisk synpunkt
förmånlig, då derigenom god tillgång på öfvadt folk erhölls men
militärskolorna blefvo under sådana förhållanden ganska dyra att
underhålla.
I längden har det således icke gått att rekrytera pa det sättet,
hvarför man ock der öfvergått till att värfva pa 6 år, hvilket hit¬
tills lyckats bra, men huru länge det går, vet man ju icke. Således,
min tanke är, att, om vi skulle bifalla motionärernas förslag^och
sätta hela den indelta armén på vakans, skulle det icke dröja manga
år förrän vi nödgades gå in på den rena värnpligten, ty det är
icke möjligt att rekrytera vid en så hastig omsättning af hela den
stående armén, som skulle blifva eu följd af en sådan förändring.
Jag för min del är i närvarande stund icke beredd att ga in pa en
.sådan väg, utan tycker att man bör tänka sig för litet först, ty
saken tål verkligen att tänka på.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Friherre Barnekow: Herr talman! Andra Kammaren är nu
inne på eu fråga, som den manga gånger förut behandlat, fragan
N:o 6. 24
Onsdagen den 24 Februari.
Ang- ut- om indelningsverket och huru länge det skall bibehållas. Här är
'framläggande väckt förslaS ut;lf en ledamot af kammaren, som begär att åtskilliga
af förslag om regementen skola sättas på vakans. Ja, mine herrar, det är eu
rust och fråga, som återkommer och återkommer i det oändliga, intill dess
roteUlUts alla regementen blifvit satta på vakans, ty derhän måste vi slut-
li2en komma> det måste vi vara beredda på. Frågan är blott när
(Forts) denna tidpunkt kan anses vara inne.
Som vi veta, omfattar vakanssättningen båtsmanshållen och nu
senast kavalleriet i Skåne, men naturligtvis önska alla öfriga rust-
och rotehållare att äfven deras regementen skola sättas på vakans.
Nu anför statsutskottet såsom skäl, hvarför tidpunkten ej är
lämplig: »da härvid rustnings- och roteringsbesvären, äfven då de
utgöras effektivt, komma att uppskattas till sitt fulla värde samt
detta lägges till grund för lindringen i besvären, synas rust- och
rotehållarne härigenom vara tillförsäkrade möjlighet att till fullo er¬
hålla den lindring och godtgörelse, som skola dem beredas». Men,
mine herrar, det är omöjligt att till sitt fulla värde upptaxera eu
utgift, som är så omvexlande som denna.
Jag vill belysa detta med ett exempel. Antåg, att man år 1900
bestämmer, att en rotehållare skall för 150 kronor om året hålla
soldat i 10 år. Om 10 år sker då ny upptaxering, men 1902 in¬
träffa andra konjunkturer, och lönen måste höjas till 200 kronor.
Alltså måste denne rotehållare under hvardera af dessa 8 år från
1902 till 1910 betala 50 kronor i tillökning å skatten. När så
1910 ny upptaxering sker, får han det kanske så mycket bättre för
framtiden, men jag undrar, om meningen är, att han skall få till¬
baka de penningar han betalt för mycket. Detta att han betalt ut
50 kronor om året för mycket, hvad vill nu detta säga? Jo, det
motsvarar eu bevillning för mellan 80—90,000 kronor, som han
fått betala för mycket. Detta är icke småsaker, och det kan va¬
riera med än större belopp. Således är det omöjligt att bestämdt
kunna fixera denna summa.
Vidare är det oegentligt och i dessa rörliga och ombytliga
tider bra märkvärdigt, att man skall värfva en karl för 30 år. An-
tages han vid 18 år, får han hålla på att tjena i 30 år och kan
icke utan rust- eller rotehållares samtycke få afsked, förrän han är
50 år gammal. Jag har mig bekant, att, särskildt vid de regemen¬
ten, der vakanssättning förekommit, mångfaldiga karlar hafva önskat
erhålla afsked, men detta har nekats dem, de hafva helt enkelt måst
tjena qvar. Naturligtvis är det en mycket otidsenlig organisation
att på det viset antaga en person för så lång tid som 30 år.
Detta nu hvad infanteriet beträffar. Gå vi så till kavalleriet,
finna vi samma olägenhet der, hvad karlen beträffar, och så kommer
ytterligare en olägenhet, nemligen den rörande hästen.
Äfven jag för min del har nöjet att vara rusthållare för två
nummer och har dervid under loppet af 10 år för det ena numret
Onsdagen den 24 Februari.
25 N:o 6.
förbrukat endast en häst, men för det andra under samma tid ända
till tio, så olika kan det vara.
Men, mine herrar, det finnes saker, som icke kunna klareras
med pengar, och dit höra, som talaren på vestgötabänken påpekade,
dessa remonteringar med deras många obehag. Jag vill nu något
närmare påpeka, hvaruti dessa obehag bestå, och fäster då uppmärk¬
samheten på det för herrarne här i kammaren väl bekanta fallet,
då t. ex. eu rusthållare kommer med en häst, som han sjelf födt
upp och anser duglig och kompetent och å hvilken djurläkaren icke
kunnat upptäcka något fel, men icke förty blir hästen kasserad och
förklarad oanvändbar för kavalleri tjenst. Det är verkligen faktiskt,
att sådant kan förekomma. Ty med de fordringar på hästar, som
man vill hålla på i närvarande stund, äro förhållandena helt annor¬
lunda, än de flesta kunna vänta. Man kan ofta ej begripa, hvarför
en häst kasseras. Och det har en rusthållare så svårt att sätta sig
in i, att den häst, han sjelf uppfödt, ej kan användas, ehuru han
synes felfri. Då kommer klandret mot befälet, detta klander, som
möjligtvis kan vara berättigadt, men mången gång också icke be-
rättigadt. Jag vill anföra ett exempel, som gifvit anledning till
mycket obehag — det bör den ärade ledamoten på skaraborgs-
bänken, som sjelf varit kavallerist, kunna bedöma —: en rusthållare
uppvisar en häst, och den kasseras vid remonteringen såsom obruk¬
bar till kavallerihäst; men sedan inträffar, att en annan person kö¬
per hästen och uppvisar den å nyo, och den blir då antagen. Ja,
säger man, det är alldeles abnormt, att sådant kan hända. Men
jag hemställer till den ärade ledamoten på skaraborgsbänken, om ej
sådant mycket väl kan hända vid uppvisandet af en ädel häst. Ty
det ligger då mycken vigt på, huru hästen uppfödts, och huru han
blifvit skött, och äfven huru han framvisas. Det blir eu väsentlig
skilnad, om hästen ej är van att komma i rörelse, att röra sig, och
om han är van dervid. Det har man ju sett många gånger vid re-
montmöten, att en ovan uppfödare kommer med eu häst, som han
icke kan uppvisa och som derför synes hvarken kunna springa eller
röra sig. Samma häst köpes sedan af en hästhandlare, som förstår
sig på att sköta hästen och uppvisa den, och den ter sig då. när
den åter visas vid nästa remonteringsmöte, mycket liflig och för sig
väl. Sådana remonteringsförhållanden äro mycket obehagliga, men
det behöfver icke derför vara befälets fel. Men sådant är, mine
herrar, ett obehag, som aldrig någonsin kan lösas med penningar
och som aldrig kommer att försvinna från remonteringarna.
Slutligen säger utskottet, och det har eu ledamot af utskottet
också sagt, att man ej kunde vara med om detta derför, att erfa¬
renheten ej visat, huruvida rekryter kunna anskaffas. Men, mine
herrar, hvad ligger under detta? Jo, härunder ligger, att de ut-
skottsledamöter, som så tänka, möjligtvis skulle vara af den upp¬
fattning, att man nu vill blott försöka, huru rekrytanskaffningen
utfaller, men att, om försöket derutinnan misslyckas, man vill återgå
Ang. ut¬
arbetande och
framläggande
af förslag om
rust- och
rotehällets
sättande på
vakam.
(Forts.)
N:o 6. 26
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut- till det gamla rust- och rotehållet, så att man då skulle uppsätta
arbetande och j„en ai]a båtsmän och alla vakanssatta regementen. Ja då, mine
af förslag om herrar, vore vi der igen, men det kan val ej vara meningen, att
rust- och
ro tehållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
detta skall vara afsigten med försöken, utan meningen är väl, att,
om så skulle vara fallet, att detta system ej är hållbart, det ändå
aldrig skall vara tänkbart, att vi återgå till det gamla indelnings¬
verket, utan vi väl då skola vara betänkta på att antaga en annan
arméorganisation. Derför att nu så är förhållandet, kan det väl ej
vara farligt att medgifva desse, som ännu icke ha sitt rust- och
rotehåll satt på vakans, att få det vakanssatt. Det innebäres inga¬
lunda i herr Folke Anderssons skrifvelseförslag, att hela armén nöd¬
vändigt på en gång skall vakanssättas. Han föreslår äfven vakans¬
sättning af en viss del deraf. Om denna skrifvelse blefve antagen
och inkomme till Kongl. Maj:t, kunde hända, att Kongl. Maj:t för¬
sökte sätta ytterligare ett regemente på vakans, ett här uppåt lan¬
det, t. ex. lifregementets dragoner eller lifregementets husarer. Jag
tror verkligen, att tiden är inne; och förr eller senare måste vi
komma derhän, ty det skall säkert aldrig inträffa, att de vakans¬
satta numren åter uppsättas. Ty, mine herrar, hvad hade då alla
dessa strider om grundskatter och indelningsverk tjenat till?
På grund af hvad jag nu yttrat, herr talman, anhåller jag om
bifall till herr Folke Anderssons förslag.
Herr Eriksson i Bäck: Rustnings- och roteringsbesvärens ut¬
görande på landet är en pålaga, som drabbar mycket olika för de
skattskyldige, och derigenom vållas mycket missnöje. Utgifterna
för t. ex. en soldatrote vexla högst betydligt. Och, som sagdt, der¬
igenom alstras mycket missnöje. Det är stora svårigheter i andra
afseenden också. Der det fins så kallade strörotar, bo delegarne i
roten ofta många mil från hvarandra, ofta i olika socknar. Ja, det
fins exempel på, att delegarne i en rote bo i fem socknar, och det
måste ju i sådant fall till följd af roteintressenternas aflägsenhet
från hvarandra vara mycket svårt för dem att åkomma öfverens om
de angelägenheter, som röra deras soldatrote. Äfven börjar det nu¬
mera blifva så, att soldatrotarne på åtskilliga håll delas i en mängd
smådelar, så att det blir en massa delegare. Jag vet särskild!, att
det finnes t. ex. på ett hälft hemman icke mindre än 15 delegare,
och det är stor utsigt till, att inom en nära framtid det blir ännu
flere.
Ja, i fråga om remonteringshistorier har nog kammaren i minne
åtskilliga sedan i fjor, och har den ju fatt litet påminnelse nu också.
Men jag kan ändock icke underlåta att något litet fullständiga en
af de historier, som jag i fjor berättade. Den har nemligen föran-
ledt en anmälan till justitieombudsmannen med anhållan om åtal mot
vederbörande regementschef och regementsveterinär och äfven mot
vederbörande landshöfding. Rusthållaren i fråga visade en häst för
sitt nummer den 16 december 1895 och fick den då kasserad. Sedan
27 N:o 6.
Onsdagen den 24 Februari.
såldes denna häst till en hästhandlare i Örebro och visades för ett
annat nummer och approberades den 28 april 1896. Regements-
veterinären säger om denna händelse i sin förklaring till justitie¬
ombudsmannen, att, om han hade vetat, att han förut kasserat
hästen, han icke approberat den den 28 april. Ja, det tror jag nog,
att han det icke gjort. Men det tycker jag är en märkvärdigt
fräck förklaring att på det sättet Öppet förklara, att, om han vetat,
att han kasserat hästen förut, fastän duglig — han erkände ju ge¬
nom sitt utlåtande vid den senare remonteringen naturligtvis, att
hästen var duglig till krigsbruk — han skulle kasserat hästen äfven
vid den senare remonteringen. Fastän veterinären vid den senare
remonteringen ansåg sig böra approbera hästen, skulle han, säger
han sjelf, ändock hafva kasserat den då, om han vetat, att han
gjort det förut.
När man blir utsatt för sådant, är väl ej underligt, om miss¬
nöjet är stort med de kostnader, som man fått sig ålagda för rust-
ningsbesväret. Och sådant kan naturligtvis icke bidraga till offer¬
villighet för försvaret, utan för den skull vore det ganska behöfligt,
att sådana missförhållandena blefve utjemnade, så att ställningen
blefve bättre. Men kanhända det är bäst, som sker, att linan löpes ut.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Herr Folke Anderssons motion.
Herr Lundell: Med anledning af hvad här yttrats om remon¬
teringen ber jag att få framlägga en erfarenhet i den vägen, -som
jag haft. Jag hade en häst, som uppvisades vid Smålands husarre¬
gemente och blef kasserad såsom olämplig till kavallerit jenst. Denna
häst inköptes sedan af en hästhandlare i Småland och visades vid
ett skånskt regemente och blef antagen der. Det visar sig sålunda,
att det är ganska betydande svårigheter förenade med remonterin¬
gen. Jag tror fördenskull, att hvad specielt remonteringen vid ka¬
valleriet beträffar det är stort skäl, att, såsom en talare på vest-
götabänken vidrörde, kronan åtager sig den skyldighet, som i detta
afseende åligger rusthållarne.
Att herr Folke Anderssons motion för närvarande ej kan för¬
anleda till åtgärd, är klart, då Första Kammaren redan afslagit den,
men jag tror, att en motion i den vägen bör komma igen ett an¬
nat år.
Herr Gustafsson: I det läge frågan nu har tjenar det na¬
turligtvis icke mycket till att tala deri. Men då jag läser stats¬
utskottets betänkande och ser der upprepadt detsamma, som anfördes
föregående år, att genom uppskattningen rust- och rotehållarne skulle
få full ersättning för de kostnader och de obehag de hafva för sitt
besvärs utgörande, och då jag äfvenledes hört här upprepas af åt¬
skilliga talare, liksom i fjor, att så skulle vara förhållandet, har jag
icke kunnat underlåta att här uppträda. Jag skulle kunna inskränka
mig till att instämma med herr Folke Andersson i hans yttrande.
Ang. ut¬
arbetande och
framläggande,
af förslag om
rust* och
rotehållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
Jt:o G. 28
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut- Men då han särskildt tagit sig före att visa, hvilka stora kostnader
‘'framläggande r°tehåll har gent emot statsbidraget, men deremot icke nämnde
af förslag om n^got om det större onus, som rusthållare få bära, skall jag något
rust- och beröra detta.
ro te hållets Jag får då till en början nämna, att jag hoppas, att ingen vill
Sat^akaU>a ^err Anderssons uppgift om rotehåll, att kostnaden
(Forts) derför uppgår till så pass stort belopp, som han säde, för en rote,
cirka 300 kronor. Detta var för en soldatrote. Jag tänker mig,
att han gått ut från sådan synpunkt, att han tagit en af de rotar,
hvilka han funnit vara mest betungade. Jag har också gjort
en beräkning af hvad utgifterna för en soldatrote gå till. Jag har
ej kunnat komma till samma siffra som herr Folke Andersson, men
det torde i så fall bero på, att jag har tagit en rote ur högen och
ej tagit som exempel något under de senare åren roteradt nummer,
utan tagit hänsyn till förhållandena, sådana de voro för ungefär tio
år sedan. Då har jag kommit till den jemna summan af cirka 220
kronor, alltså 60 kronor mera, än hvad staten betalar. — Om jag
nu lemnar soldatrotarne och särskildt tänker på hvad ett rusthåll
årligen kostar att underhålla, ställer det sig bra mycket ofördelak¬
tigare. Det är ju för oss alla bekant, att en husars lön är fullt ut
lika stor, om ej något större än en soldats. Om jag då ej säger
220 kronor, som jag fick kostnaderna för en soldat till, utan stan¬
nar vid den uppskattning, som är gjord för vakant soldatrote, är
det ändå 200 kronor för år att löna husaren med. Men så komma
dertill kostnaderna för häst. Vi måste beräkna stallfodring för den
under minst åtta månader om året, och om jag icke räknar något
på sommarbete, torde det väl ej vara för mycket sagdt, om jag sä¬
ger, att en häst kostar 75 öre om dagen i utfodring och skötsel.
Skulle den summan vara rigtig, kommer jag då till eu årlig kost¬
nad för husarhästens skötsel och underhåll af 180 kronor. Då har
jag en utgift af 380 kronor. Sedan får jag beräkna, att en häst
i vanliga fall i medeltal icke tjenar mer än 8 å 9 år. Säger jag, att
hästen kostar ungefär lika många hundra kronor, måste jag beräkna
att få i hop den summan under hästens tjenstår, alltså 100 kronor
årligen för amortering eller för att aflägga till inköp af häst.
Är det nu 480 eller cirka 480 kr., som jag utbetalar, så kan
man lätt beräkna den verkliga förlusten. Man vet ju, att ersätt¬
ningen till rusthållaren utgör 350 kr., alltså har jag 130 kronors
större utgift per år än hvad ersättningen inbringar mig.
Nu kan det visserligen mot mig invändas — jag förstår det
utmärkt väl — att jag icke upptagit hvad hästen är värd, då han
kasseras. Men som vi vanligen hafva nummerhästarne eller husar-
hästarne försäkrade, så tror jag, att den årliga försäkringsafgift,
som vanligen betalas, till fullo uppväger det pris, som hästen kan
vid försäljning betinga.
En annan invändning väntade jag mig äfven att få höra, nem¬
ligen den invändningen, att det är orätt att beräkna hela underhål-
Onsdagen den 24 Februari.
29 N:o 6.
let och skötseln till en rund summa per år, ty hästen skall ju på
något sätt, under den tid han står på rusthållare^ stall, göra så
att säga skäl för sig. Ja, detta kan i någon mån vara rigtigt be¬
träffande sådana rusthåll, som utgöras af en eller högst två rusthål¬
lare, men der det är s. k. fjerdings- eller åttingsbönder, som bilda
rusthållet, är jag fullkomligt säker på, att desse ha mer obehag än
nytta af de gånger, som de måste föra ut hästen för att gifva ho¬
nom nödig motion.
Det är således för mig, huru jag än ser saken, alldeles omöj¬
ligt att kunna se, att det påståendet håller streck, att rusthållarne
få full ersättning.
Hvad åter beträffar uppskattningarne, har friherre Barnekow
till fullo bevisat, att det är för lång tid mellan uppskattningarne,
och att olika konjukturer verka, att någon så att säga full ersätt¬
ning aldrig kan komma i fråga.
Sedan kommer en annan sak, nemligen att detta onus — om
hvilket jag hoppas att ingen kan säga annat, än att det är förenadt
med större utgift än inkomst för rust- och rotehållen — är fast-
läst vid mantalet. Vi veta ju litet hvar, huru olika värden våra
hemman ha, och att ett hemman, som är taxeradt till 10,000 kr.
och ett annat, som är taxeradt till 50,000 kr., kunna ha samma
årliga pålagor. Att detta ej kan vara rigtigt, är väl en erkänd
sak; detta har äfven uttalats sedan flera riksdagar tillbaka, och in¬
gen torde kunna bestrida, att mantalet är eu bra oegentlig grund,
hvarpå utlagor skola utgå.
Ja, att någon allmän belåtenhet icke kan förefinnas med det
nu bestående sättet, ligger ju i sakens natur. Det har här i kam¬
maren förr och äfvenså i dag uppdukats s. k. remonteringshistorier,
och jag vill visst icke öka deras antal. Många sådana torde nog
förut vara af kammaren kända, och derför afstår jag helt och hål¬
let från att framdraga dem, oaktadt äfven jag så att säga skulle
kunna ha några sådana på lager. Men jag anser det ej vara skäl
att vidare tala om dem.
Jag tror i alla fall, att det är med denna fråga som med eu
annan fråga, hvilken i dag här behandlats och redan afslagits, nem¬
ligen frågan om frälseskatteräntornas inlösen, nemligen att äfven
denna fråga är en sådan, som säkert kommer åter och åter, tills
den blifvit löst, och detta just derför, att den — kanske mer än
den föregående — innebär, att vissa personer fått en fördel sig
tillmätt, som andra sakna. Jag tror, att det enklaste, bästa och
lättaste sättet att komma ifrån denna fråga vore, att staten öfver-
toge dess lösning, och då skedde ingen orättvisa, vare sig på ena
eller andra hållet.
Emellertid, som vi nu veta, att frågan måste falla, vill jag ej
upptaga kammarens tid längre, utan anhåller att få yrka bifall till
herr Folke Anderssons motion.
Ang. ut-
arbetande och
framläggande
af förslag om
mist- och
rotehällets
sättande pa
vakans-
(Forts.)
N:o 6. 30
Onsdagen den 24 Februari.
Any. ut- Herr Månsson: Herr talman! Mine herrar!
framlifCand1 ^ro ar’ ^ n08 sa småningom kojnmer att utveckla
af förfil™om s’§ dithän, som motionärerna och de talare, som yttrat sig i samma
rust- och rigtning som de, vilja, och att utvecklingen kommer att gå den väg,
rotehållets' som de här föreslagit. Men det är alldeles tydligt, att man måste
mtvakansPa naSon Pa s’g för dels pröfva det nya, som är satt i det
> .ems gam]as ställe, dels ordna sig och ordna förhållandena i alla möili<ra
(rorts.) n i ° J °
atseenden.
Nu är det beslutadt, att de skånska kavalleriregementena skola
vakanssättas, men detta går mycket långsamt, och hvarför går det
långsamt? Jo, i hufvudsak derför, att kaserner och dylikt icke äro
i ordning för att kunna mottaga större uppsättningar. Men i samma
mån som detta blir rangeradt, är det min öfvertygelse, att denna
vakanssättning kommer att hastigare försiggå. Och hvarför det?
Jo, hufvudsakligen derför, att både befäl och öfriga äro mera be¬
låtna med att få det enhetligt, om jag så får säga, så att icke en
del är värfvad och en del är indeldt, och derför anse det lättast och
bäst att få rekryteringen ordnad på ett sätt. Dertill kommer, att
det visat sig, att man anskaffar det värfvade manskapet billigare
än det indelta. Ty kronan rekryterar billigare än enskilda, och det
hufvudsakligen af den anledningen, att rekryten går in vid en tid¬
punkt, då det annars förestår honom att gå ut och bli värnpligtig;
han låter då värfva sig på några år och gör det derför ej så mot¬
villigt. Detta skall säkert komma att visa sig vara förhållandet i
hela landet.
En annan omständighet, som jag vill påpeka, är, att det nu
visat sig och kommer att visa sig vid omtaxeringarne, att prisen
blifvit för högt uppdrifna. Det har äfven framgått af de upplys¬
ningar vi fått i dag, att det är märkvärdigt höga summor, som ut¬
gå för dessa rekryteringar både vid infanteriet och kavalleriet, och
min öfvertygelse är, att det skall bli mycket billigare, ifall kronan
öfvertager denna rekrytering, så att det hela blir stäldt på sam¬
ma sätt.
Men, som sagdt, min åsigt och tro är, att blott vi pröfvat och
kommit i ordning med hvad som redan är beslutadt skola ske, samt
sett, att detta går bra, kommer det andra att följa efter. Men jag
anser, att det är alldeles omöjligt att så kort efter vårt förra be¬
slut komma och begära en hastigare lösning af denna fråga. Det
tror jag för min del ej kommer att lyckas. För min enskilda del
har jag ju ej något emot det, ty jag är öfvertygad, att det skall
komma att gå bättre på det sättet, men jag tror ej, att Riksdagen
skall vara böjd för att återigen — innan man vidare pröfvat det,
som vi beslöto 1892 — taga upp denna fråga och sätta hela indel¬
ningsverket på vakans.
Jag tror derför, att motionärerna, liksom hvarje annan och vi
skåningar med — ty vi ha ännu många rotar qvar, som ej äro
vakanssatta — böra låta tiden gå litet och söka iordningställa
Onsdagen den 24 Februari.
31 Ji:o 6.
livad som vid urtima riksdagen 1892 beslöts skola ske, och. jag an¬
ser, att vi på det sättet skola få den erfarenhet, hvarigenom denna
fråga bestämdt kommer att få bättre lösning än på det andra sät¬
tet, enligt hvilket kronan nu på eu gång skulle öfvertaga hela re¬
kryteringen för den indelta armén.
Jag anhåller emellertid att på de skäl jag anfört få yrka bifall
till statsutskottets hemställan.
Herr Folke Andersson: Det är blott en sak, som jag vill
säga, nemligen rörande påståendet af eu talare, att jag skulle ha
upptagit kostnaderna för soldatroten för högt. Jag har blott sagt,
att jag sjelf betalat till soldaten 220 kr. kontant, och dertill komma
städja, lega, torp och så kåltäppa. Jag har ej sagt bestämdt, hvad
detta kan gå till, men jag tror, att det skall uppgå till omkring
300 kr., och jag antager, att det är ingen af herrarne, som icke
inser, att detta är orättvist.
Nu säger den siste talaren, att vi få lof att dröja så länge.
Han erkänner, att här föreligger en orättvisa, men tror, att det
skall gå bra att framdeles sätta rotarne på vakans, men icke nu,
utan man bör bida tiden. Jag vill då fråga honom: skulle det ej
vara skäl att försöka åtminstone i ett län? Då man ju redan kar
gjoyt ett försök i Skåne, hvarför få vi ej göra ett sådant äfven
i Örebro län? Jag tror, att det skulle gå lika bräder som i Skåne,
och att detta tal blott är ett de obotfärdigas förhinder och intet annat.
För öfrigt vill jag vädja till dem af kammarens ledamöter, som
voro med år 1887, då båtsmanshållet sattes på vakans: hvad sade
dessa herrar då? Jo, om vi få det här igenom, skola vi, då det
sedan gäller rust- och rotehållets sättande på vakans, vara med
derom. Så sade de då, och jag hoppas, att de skola vilja infria sina
löften.
Nu vet jag, att det ej tjenar något till, men tycker ändå, att
vi lämpligen kunna bifalla förslaget, så att det åtminstone blir eu
opinionsyttring från kammarens sida, samt hoppas, att Kongl. Maj:t
sedan tager frågan i ompröfvande. Ty, såsom jag sade, ingingo
200 rust- och rotehållare till Kongl. Maj:t med en petition, att
rust- och rotehållet skulle sättas på vakans i Örebro län, och jag
hoppas, att Kongl. Maj:t skall fästa afseende dervid.
Jag yrkar således fortfarande, herr talman, på bifall till min
motion.
Herr Andersson i Nöbbelöf: En föregående talare måtte ej
hafva hört, hvad jag sade, eller ock uppfattat det besynnerligt. Hau
trodde, att jag skulle hafva sagt, det jag var rädd för, att vi åter
skulle komma in i de gamla spåren, om vi gingo in på ett sådant
här förslag. Nej, jag sade tvärtom, att vi då få något alldeles nytt;
ty enligt min mening skulle vi på det sättet, genom att sätta hela
indelningsverket på vakans, komma in på den rena värnpligten.
Ang. ut¬
arbetande och
framläggande
af förslag om
rust- och
rotehållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
N:o 6. 32
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut- Jag tror således icke alls, att man kommer in i de gamla spåren;
"framläggande ^en ^eu ar' ^ror jaS' lyckligen öfver, och vi komma ej dit mera.
af förslag om Jag skulle för min del icke hafva något emot, att alla de, som
rust- och ännu icke äro vakanssatta, blefve det; och för vårt län skulle det
ro tehållets ° visst icke blifva någon nackdel, ty, som jag nämnde, ha vi ännu
sättande pa 2 000 man indelta qvar i Skåne. För vår del skulle det således ei
(Forts) vara Olaol,o^ men Jag tycker icke, att det ar lämpligt; och dess-
utom tycker jag att, som ställningen nu är, herrarue kunde vänta
eller åtminstone icke komma fram med ett förslag af så stor ut¬
sträckning. Må man blott tänka sig, huru det är; motionerna äro
redan afslagna i Första Kammaren, och således gör det icke något,
hvad ‘beslut som än här fattas derom. Om sedan motionärerna
skulle komma tillbaka vid nästa års riksdag, år 1898, kan det ju i
alla fall ej leda till något resultat förr än år 1899; och år 1899
skall det ju bli ny värdering, som jag hoppas skall blifva till belå¬
tenhet för alla — möjligen likväl ej för dem, som skola betala en¬
ligt värderingen, ty det blir nog litet dyrt; jag tror det åtminstone
att döma efter de beräkningar, som här gjorts. Jag kan ej neka
till, att dessa beräkningar synas litet märkvärdiga. Herr Gustafsson
beräknade t. ex. för underhåll af en häst 75 öre om dagen. Jag
vill ej neka till, att det kan gå till så mycket uppe i landet, men
vid de vakanssatta kavalleriregementena i Skåne betalar staten en¬
dast 32 öre om dagen för en nummerhäst; och ändå är det ingen
brist på folk, som vilja mottaga nummerhästar till utfodring, åtmin¬
stone i södra delen af landet, utan man får så många, man vill ha.
Jag tror således, att man får korrigera en del af de här beräk¬
ningarna.
Fn olägenhet är det naturligtvis, att denna börda skall fördelas
efter mantalet; det är ett system, som borde anses som föråldradt,
men efter den nya värderingen får man ju så godt som hela kost¬
naden tillbaka, och det också fördeladt efter mantalet. Således bin¬
del ej någon förlust men väl en del bråk och ojemnheter.
Jag tror derför, mine herrar, att det vore bäst, om vi ej rörde
för mycket i den här saken; det tjenar ingenting till. Vill Kongl.
Maj:t taga frågan under ompröfning och komma in med förslag,
att en eller annan del skall sättas på vakans, blir det en helt annan
sak; och kommer det derhän, tror jag nog, att Riksdagen tager
saken i närmare öfvervägande, än då, som här, fråga är om hela
indelningsverkets sättande på vakans. Jag kan derför ej annat än
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Gustafsson: Jag vill blott be att få yttra ett par ord
med afseende å hvad herr Hans Andersson nämnde om att mina
beräkningar skulle vara för högt upptagna. Som bevis härför
nämnde han, att i Skåne betalas af staten blott 32 öre om dagen
för nummerhästar. Så vidt jag är rätt underrättad och kunnat fatta
saken, tillgår det emellertid der så, att hvilken som helst infinner
Onsdagen den 24 Februari.
33 X:o 6.
sig vid de s. k. auktionerna, då husarhästarne, eller livad namn de
skola kafva, legas ut, och har då tillfälle att få taga sådana hästar
till utfodring. Nu är det alldeles gifvet. att ingen tager en häst
för dessa 32 öre om dagen under andra förhållanden, än att han på
något sätt kan göra sig nytta med densamma. En annan sak är
det, när häst ovilkorligen skall hållas för rusthållet; då är det ju
så, att man måste ha den, vare sig man kan draga nytta deraf eller
ej, och derför måste då beräknas högre kostnader, än man möjligen
gör i Skåne.
Det torde ju hända, att jag är origtigt underrättad, men är
det så, som man sagt mig, att i Skåne hästarne legas ut till per¬
soner, som kunna göra sig nytta af dem, då är det ju gifvet, att
prisen der komma att ställa sig billigare än hos oss.
Herr Persson i Stallerhult: Herr grefve och talman, mine
herrar! Jag skall be att få förutskicka en erinran. Vid 1892 års
lagtima riksdag underskref jag en motion om att man skulle sätta
hela rust- och rotehållet på vakans. Men då vid urtiman ett nytt
härordningsförslag gick igenom, att blott eu del af rusthållet skulle
sättas på vakans, anser jag det alldeles naturligt, att man måste
finna sig i denna beslutade ordning, åtminstone ännu några år.
Detta utgör orsaken, hvarför jag varit med om att nu afstyrka de
väckta motionerna.
Under år 1899 kommer ju rust- och rotehållet, det effektiva
nemligen, att uppskattas till sitt verkliga värde, det vill säga till
fulla beloppet, som kommer att till rust- och rotehållarne utbetalas.
Jag tror derför, att det är allt skäl att se tiden an och först taga
reda på, huru denna värdering möjligen kommer att fylla sin upp¬
gift. Skulle det visa sig, att värderingen ej sättes till fulla värdet,
då tror jag det kan vara skäl att påvisa de brister, som vidlåda
värderingen; men icke bör man bygga blott på de antaganden, som
här framlagts. Friherre Baruekow har framdragit exempel på, huru
det då kommer att tillgå; och den ena motionären, herr Gustafsson,
har sagt, att friherre Barnekow till fullo bevisat, att det kommer
att ske så. Men för min del tror jag det icke vara möjligt att
bevisa eu sak, som ännu icke skett, utan kommer att ske i fram¬
tiden. Jag hoppas derför, att kammaren icke derpå bygger ett
beslut om bifall till motionen.
Min tro är nog, att, såsom motionärerna här framhållit, den
afgift, som sattes enligt 1885 års värdering, är allt för låg — det
är möjligt, att så är, och för de allra flesta fall tror jag det. Men
år 1899 kommer detta värde att förändras och bestämmas enligt
verkliga priset; och då kommer detta påstående att ej längre hålla
streck.
Vidare har framhållits, att mantalet nu ligger till grund för
roteringen, men att taxeringsvärdet borde lagts till grund derför.
Andrå Kammarens Prof. 1897. N:o 6. 3
Ang. ut¬
arbetande och
framläggande
af förslag om
rust- och
rotehållets
sättande pä
vakans.
- (Forts.)
Jfco & 34
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ut-
arbetande och
framläggande
af fardag om
rust- och
ro tehållets
sättande på
vakans,
(Förtal
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
Ja, äfven det skälet förfaller, så snart man får åter hvad man
lagt ut.
Jag kan derför icke se något skäl för att yrka bifall till mo¬
tionerna, utan jag tror, att vi få afvakta tiden till år 1899 och till
dess vara belåtna, som det är. Jag yrkar derför bifall till stats¬
utskottets förslag.
Sedan öfverläggningeu härmed förklarats afslutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit hvartdera af de båda yrkanden,
som derunder förekommit, biföll kammaren utskottets hemställan.
§ 11.
Vidare föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 23, angående
föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, bro-
och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af
vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags
åtnjutande.
Punkterna 1 och 2.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten B-
Till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål
är att minska frostländigheten för närliggande bygd, hade Kong!.
Maj:t äskat beviljande för år 1898 af 200,000 kronor.
I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 29) hade herr
Fagerholm föreslagit:
att Riksdagen måtte höja det af Kongl. Maj:t begärda anslaget
till frostländighetens minskande från 200,000 kronor till 1,000,000
kronor årligen;
att vilkoren förändras så till vida, att, på förslag af veder¬
börande landtbruksingeniör, högst tre fjerdedelar måtte lemnas som
anslag utan återbetalningsskyldighet och resten som lån, dessa senare
på samma grunder och vilkor som ur odlingslånefonden; samt
att vid fördelningen af dessa anslag och lån äfven iakttoges,
att alla länen i proportion af såväl mossmarkernas som åkerns
areal och befolkningens täthet blefve deraf lika delaktiga.
Motioner rörande ifrågavarande anslag hade väckts jemväl inom
Andra Kammaren, nemligen af herr Joll. Nilsson i Skrafvelsjö (n:o 77)
och herr E. Eriksson m. fl. (n:o 82), båda yrkande anslagéts höjande
Onsdagen den 24 Februari.
35 Ko tf.
till 300,000 kronor; hvarjemte den förstnämnde tillika föreslagit,
att anslag måtte kunna beviljas till belopp motsvarande hälften af
den beräknade kostnaden, i stället för, såsom för närvarande, en
tredjedel deraf.
Under denna punkt liemstälde utskottet:
att Riksdagen, med afslag å herrar Fagerholms, Nilssons och
Erikssons ofvan omförmälda motioner, men med bifall till Kong!.
Majrts förslag, må för understödjande, medelst anslag utan åter-
betalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftapp-
ningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd, för år 1898 anvisa 200,000 kronor.
Efter uppläsande häraf begärdes ordet af
Herr Nilsson i Skrafvelsjö, som yttrade: Herr talman! Jag
skall be, att i sammanhang med denna 3:dje punkt äfven 4:de punkten
måtte få föredragas.
Kammaren biföll denna hemställan, till följd hvaraf fjerde punkten,
hvilken afsåg vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de i
utlåtandet omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå,
att arbetena utfördes enligt faststälda planer, jemväl upplästes; och
hemstälde utskottet häri:
att Riksdagen måtte besluta, att de med afseende å de här
ofvan i detta utlåtande omförmälda statsbidrag meddelade allmänna
vilkor och föreskrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrivelser
till Konungen den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67)
och den 7 maj 1889 (n:o 43), fortfarande skola blifva gällande.
Ordet lemnades på begäran å nyo till
Herr Nilsson i Skrafvelsjö, som yttrade: Herr grefve och
talman, mine herrar! Det är min öfvertygelse, att kammaren icke
gerna kan bevilja ett anslag till nyttigare ändamål, än just det,
som här är i fråga; och den åsigten har äfven gjorts gällande af
många andra, såsom då hushållningssällskapens ombud år 1895 an-
höllo, att Kongl. Maj:t täcktes för ifrågavarande ändamål hos Riks¬
dagen äska 300,000 kronor, eller samma belopp, som jag här före¬
slagit. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
hafva vitsordat detta och ansett, att det nuvarande anslagets ringa
belopp icke medgifvit understöd till torrläggningsföretag, som varit
nödvändiga, eller tillgodoseende af de ökade behofven. Jag anser,
att åt dessa auktoriteter, som hafva full kännedom om saken, bör
lemnas något vitsord.
Ang. anslaget
till frost•
ländighetens
minskande
m. m.
I Forts.)
N:o 6. 36
Ang. anslaget
till frost-
ländigketens
minskande
m. m.
(Ports.)
Onsdagen den 24 Februari.
Äfven jag är öfvertygad om nyttan och nödvändigheten af sänka
trakters snara torrläggning för att afvisa den svåra fienden, frosten,
som mången gång på eu enda natt förstör en ganska lofvande gröda.
Det har ock visat sig, att, när sådan torrläggning skett, frosten
minskats och klimatet blifvit mildare.
Här torde kunna invändas, att detta är ett enskildt ortsintresse,
nemligen Norrlands. Men jag undrar, om icke äfven de vidsträckta
hvitmossarne, som finnas i mellersta Sverige, skulle kunna draga
fördel af, att detta anslag beviljades. Och om än, såsom jag tror,
det vore så, att Norrland skulle draga någon större fördel af an¬
slaget, tror jag, att det vore en gärd af rättvisa, om Riksdagen
beviljade detta anslag, särskilt som Norrland konsumerar så mycket
mera spanmål, än det producerar, och sålunda drager ett ganska
långt strå till de millioner, som statskassan får af tullmedlen.
De skäl, som statsutskottet för afslag å min motion anfört,
anser jag vara ganska klena och lösliga. Utskottet säger:
»Utskottet anser sig då böra påpeka, att det nu gällande stad¬
gandet om proportionen mellan statsbidraget och intressentens egen
kostnad torde stödja sig derpå, att statens bidrag lemnas såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet, och att någon kontroll ej eger rum
med afseende å underhållet af det eu gång utförda arbetet». Detta
lär emellertid icke vara rigtigt, ty jag har af tillförlitliga personer,
som ega kännedom om dylika arbeten, hört, att innan sökande er¬
hålla ett anslag, måste de ikläda sig ansvar för underhållsskyldig¬
heten en för alla och alla för en. Det synes dessutom mig vara klart,
att det ligger i deras eget intresse att vidmagthålla dikningsföretag,
som en gång utförts; derom är jag åtminstone fullkomligt öfvertygad.
Utskottet säger vidare: »Om den andel i kostnaden, den en¬
skilde understödstagaren får vidkännas, skulle minskas, anser utskottet,
att den nödvändiga vissheten om ett tillräckligt starkt enskildt in¬
tresse för företaget skulle betydligt försvagas». Denna utskottets
åsigt kan åtminstone icke jag dela, utan min uppfattning är den.
att det enskilda intresset då skulle ökas icke endast för torrlägg¬
ningen i fråga, utan äfven för jordbruket i öfrigt; ty det är klart,
att i den mån företaget eller arbetet kan få bättre framgång, i
samma mån ökas äfven intresset — så det tror jag icke vara något
skäl för afslag å motionen.
Till sist säger utskottet: »Att anslaget icke behöfver höjas för
att tillfredsställa de anspråk, som med gällande bestämmelser ställas
på detsamma, framgår deraf, att för år 1897 anslag är beviljadt till
25 företag med 60,370 kronor, och att anslag sökts till ytterligare
39 företag, för hvilka sammanlagda kostnaden uppgår till 274,925
kronor, utgörande högsta dertill ifrågakommande statsanslag 91,641
kronor. Af anslaget återstår alltså ett belopp af omkring 48,000
kronor, motsvarande företag med en kostnad af 144,000 kronor.»
Ja, om min motion bifalles. då afhjelpes just det, att dessa
48,000 kronor ej tagas i anspråk, tv i min motion har jag hemstält,
Onsdagen den 24 Februari.
37 Nso 6.
att vilkoren för erhållande af anslag i oeh för torrläggning af frost¬
förande mark skulle så ändras, att anslag kunde beviljas till belopp,
motsvarande hälften af den för företaget beräknade kostnaden.
Jag är öfvertygad derom, att om denna motion vunne Riks¬
dagens bifall, så skulle — ehuru förlidet års Riksdag ansett 200,000
kronor vara tillräckliga — de 300,000 kronor, som jag föreslagit,
komma att tagas i anspråk. Ty enligt nu gällande vilkor är det
omöjligt för mindre bemedlade att åstadkomma åtminstone större
torrläggningsföretag. Men om vilkoren ändrades enligt mitt förslag,
så tror jag, såsom jag förut sagt, att intresset skulle betydligt ökas
och ansökningar inkomma i dubbelt antal emot nu.
Det är nu för kammaren bekant, att Första Kammaren redan
bifallit min motion, och jag tager mig derför friheten att på de
grunder, jag anfört, anhålla om bifall till min motion.
Vidare anförde:
Herr K ronlund: Som föreliggande ärende på det lifligaste
berör Norrbottens län, ber jag att få yttra några ord i saken.
Ifrågavarande anslag torde utan tvifvel hafva sin allra största
betydelse för Norrland genom dess ändamål att motverka och af¬
lägsna det farligaste hindret derstädes för modernäringen, nemligen
frostländigheten, och på sådant sätt befrämja kulturen. Det torde
icke behöfva påpekas, att det särskildt inom Norrbottens län finnes
stora arealer vattensjuk mark, der frosten har sitt hemvist och od¬
lingen möjliggöres endast genom torrläggning. Jag känner af egen
erfarenhet till byar i öfre Norrbotten, der frosten härjar år efter år
och der det anses såsom ett lyckoår, då bonden kan få inberga sin
knappa kornskörd oskadd.
Föregående talare har påpekat och erfarenheten har visat, hvilka
lyckliga resultat, som vunnits genom de hittills gjorda försöken med
torrläggningar. Icke nog med att landvinningar göras åt odlingen,
äfven klimatet förmildras och medeltemperaturen höjes — detta bal¬
ja flera gånger af tidningarna påpekats. Jag kallade nyss dessa
företag »försök», emedan de hittills pågått i så ringa omfång i för¬
hållande till landets storlek oeh behof. Jag vill i detta afseende
erinra herrarne om — hvad vi alla väl veta — att Yesterbottens
och Norrbottens län tillsammans upptaga en areal större än eu
tredjedel af hela Sverige, men bebos af icke mer än 150 personer
på qvadratmil, under det att i Skåne 5,300 personer bo på samma yta.
Det är ju alldeles gifvet, att de torrläggningsföretag, hvartill
anslag kunna behöfvas, blifva i jemförelse med förhållandena i södra
Sverige ofantligt kostsamma, emedan intressenternas antal är så
ringa, oeh disproportionen växer, ju längre man kommer in i landet.
Orsaken dertill, att, såsom statsutskottet påpekat, anslaget icke
tagits i anspråk så långt, som kunnat ske, ligger utan tvifvel deri, att
företagen blifva för dyra för den enskilde, då staten af honom kriifver så
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
N:o .6. 38
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. amlaget störa tillskott, som den för närvarande gör. Lappmarksbefolkningen,
som för sin utkomst är hänvisad till en hårdbruten jord och långa
minskande tafel vagar, kan icke gorå sa stora pekumara uppoffringar, som nu
m. nu erfordras för dessa företag, livilka endast indirekt äro till nytta för
(Forts.) dess egen torfva. Det är verkligen icke den gyllene tid för allmo¬
gen i nordliga Sverige, som kanske många af lierrarne söder ifrån
föreställa sig. Härtill bidraga både den stora och lösa befolkningen,
som skogshult teringen tillskapat der uppe i Norrland, den dryga
fattigvårdstungan och det stora landsvägsunderhållet, som tynga på
både kommuner och enskilde. Under sådana förhållanden är det
mycket, som talar för bifall till en framställning i nu föreslaget
syfte. Det Ur redan påvisadt genom mångfaldiga undersökningar,
att största delen af Norrbottens jord består af god och odlingsbar
mark, som blott väntar på torrläggning och utdikning af kraftiga
armar för att blifva fruktbärande.
Vill Riksdagen göra något för den fråga, som för närvarande
står på dagordningen både i diskussionen man och man emellan och
i pressen, nemligen uppodlingen af norra Sverige, och sålunda bereda
egna hem åt många af dess söner, så synes det nödigt, att ifråga¬
varande anslag höjes, och framför allt, att vilkoren för dess erhål¬
lande ändras i den rigtning, som är föreslagen. Då herr Nilssons i
Skrafvelsjö motion synes gå en medelväg mellan de föreliggande
föi-slagen, så skall jag, ehuru jag helst skulle vilja gifva min röst
åt herr Fagerholras förslag, inskränka mig till att yrka bifall till
herr Nilssons motion, eller att Riksdagen ville bevilja 300,000 kro¬
nor till torrläggning åt frostländiga marker och tillåta, att stats¬
bidraget måtte utgå med hälften af den beräknade kostnaden i stället
för med en tredjedel.
Det är ju icke så mycket, som begäres för lösningen af denna
vigtiga fråga, och jag ber kammaren hjertligt att taga saken under
välvilligt öfvervägande.
Herr Bromée: Herr Talman! För min enskilda del skall jag
be att lika godt först som sist få erkänna, att jag och mina med-
motionärer vid uppsättandet af motionen begått ett fel, som herr Nilsson
i Skrafvelsjö i viss män också gjort sig skyldig till, nemligen att söka
motivera vår framställning om högre anslag för myrutdikningar ge¬
nom att särskildt tala om Norrland och Norrlands fiende, frosten.
Det var nog hufvudsakligen detta fel, som gjort, att statsutskottet
så enigt afstyrkt motionen. Jag hade dock hoppats, att stats¬
utskottet skulle hafva beaktat den vidare motiveringen och särskildt
den s. k. klämmen i motionen, der vi talat om anslagets höjande
för hela landets väl.
Men det torde också hafva varit ett annat skäl. Det ser ut,
som om statsutskottet tyckt, att, då af 1897 års anslag blott tagits
60,370 kronor, anslaget skulle kunna räcka. Men om statsutskottet
sett efter och lagt märke till. att det var redan den 20 november
Onsdagen den 24 Februari.
39 S:o 6.
1896, som det sålunda af 1897 års anslag användes öfver 60,000 Ang. anslaget
kronor, så tycker jag, att statsutskottet borde hafva kommit till ett
annat resultat. Utom de 14 ansökningar, som då vid den tiden minskande*
lågo obehandlade i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och som afsågo m. m.
företag för en beräknad kostnad af 70,826 kronor, funnos hos landt- (Forts.)
bruksstyrelsen qvarliggande ansökningar för de sista 5 åren till öfver
270,000 kronor i beräknad kostnad. Tager man dessa siffror i be¬
traktande och ser, att 1897 års anslag måste tagas i anspråk redan
1896, så tycker jag, att det icke är något tvifvel underkastadt, huru¬
vida anslaget räcker till det afsedda ändamålet.
Ytterligare hänsyn torde man ock böra taga till anslagets ring¬
het och huru detta inverkar på de intresserade, som behöfva anlita
anslaget, då de på förhand veta, att detta är så litet, att det finnes
föga utsigt för att få bifall till en ansökning om bidrag, och att,
om den bifalles, bidraget icke blir större än en tredjedel af kostna¬
den. Deremot är det gifvet, att om man far den uppfattning, att
anslaget är så stort, att det räcker till, så kommer intresset för
frostländiga myrmarkers torrläggning att mera göra sig gällande.
Det är vidare min uppfattning, att också det af utskottet an¬
förda skälet, att intresset skulle minskas, såsom utskottet säger, om
bidragen till dikningar ökades, är alldeles orimligt. Det är nemligen
konstateradt, att, då högre anslag erhållits, dessa haft ett mycket
välgörande inflytande, derigenom att intresset för torrläggningar
väckts. Och det ligger naturligtvis i jordegarens intresse att, sedan
utdikningen eu gång skett, fortfarande hålla dikena vid magt för
att få frostläudigheten minskad och om möjligt för framtiden få
marken tjenlig för odling.
Då nu Första Kammaren bifallit herr Kilssons i Skrafvelsjö mo¬
tion, så skall jag, enär hans och vårt yrkande äro i hufvudsak lika,
icke tillåta mig att yrka bifall till vår motion, utan ber, herr tal¬
man, att få yrka bifall till herr Nilssons i Skrafvelsjö motion och
utslag å utskottets hemställan.
Häruti instämde herr Nordin i Sättna.
Herr Walter: 1 fråga om föreliggande motioner har, som mig
synes, af flere föregående talare tydligen framhållits det berättigade
i anslagets höjande och billigare vilkor för åtnjutande af detsamma.
Det torde således vara öfverflödigt att vidare gå in på den saken.
Med fara att göra mig skyldig till upprepning af hvad andra sagt,
kan jag dock icke underlåta att uttala min förundran öfver utskot¬
tets motivering för afstyrkande. Det torde väl vid allra ringaste
eftertanke kunna af hvar och eu begripas, att det enskilda initia¬
tivet vid utdikniugsloretag icke kan på något sätt förslappas genom
att staten bidrager med ett större belopp till utdikningar. Det är
ju rent af orimligt att komma, som utskottet gjort, med ett sådant
påstående.
K:o 6. 40 Onsdagen den 24 Februari.
Anjl: a',slaffet _ Likaså är det med utskottets andra invändning, att de få an-
ländighttem s°kningarna skulle visa, att anslaget är tillräckligt. Detta är ju
minskande ^a ohållbart. Det är ju mycket lätt att begripa, att ju mindre
m. m. bidrag den enskilde får till utdikningen, desto svårare är det för
(Forts.) honom att kasta sig in på ett så dyrbart företag. Man bör ock
besinna, att i Norrland ställa sig arbetskrafterna betydligt dyrare
än i södra delarna af landet. När härtill kommer, att norrländska
hemman i de flesta fall hafva ofantligt stor areal, hvaraf följer, att
utdikningsföretag alltid måste ställa sig mycket dyrare än på eu
liten areal, så blifva proportionerna så mycket svårare för dem, som
skola bekosta företaget.
Dessutom torde det vara det allra minsta man kan pretendera,
att någon liten del, någon försvinnande liten del af alla dessa millio¬
ner, som inflyta i statskassan och som till stor del rent af bort¬
slösas pa improduktiva ändamål, måtte få användas för ett produk¬
tivt och nyttigt ändamål och icke blott till den nuvarande genera¬
tionens förman. Penningar, nedlagda på torrläggning af frostländig
mark, skola säkert förränta sig i alla tider. Invändningen, att så¬
dant arbete icke vidmagthålles, är ett rent nonsens; ty i kontrak¬
tet, hvarigenom man tillförsäkras bidrag, förbinder man sig ju att
underhålla företaget.
Nu äro forhållandena i Jernband likadana som i de nordli¬
gaste länen, sa till vida som äfven der finnas ofantliga marker af
bästa beskaffenhet, som blott vänta på utdikning och torrläggning,
men markernas vidd är så ohyggligt stor i förhållande till befolk¬
ningens täthet, att det med nuvarande anslagsvilkor är rent af
otänkbart, att de fåtaliga menniskorna i fjelltrakterna kunna kasta
sig in på så stora företag.
Jag skall nu sluta med att yrka bifall till herr Nilssons motion.
Häruti instämde herrar Norberg och Nordin i Hammerdal.
Herr Eriksson i Qväcklingen yttrade: Då jag, när jag be¬
gärde ordet, icke hade kännedom om, att min medmotionär herr
Bromée äfveu^ hade begärt detsamma, och då han bemött utskottets
motivering, sa skall jag nu inskränka mig till att instämma uti
hans yttrande och yrka bifall till herr Nilssons motion.
Med herr Eriksson instämde herr Nydahl.
Herr Pehr son i Törneryd: Det kan naturligtvis icke annat än
betraktas såsom en glädjande företeelse, att intresset för sådana af-
dikningar, med hvilka man afser att minska frostländigheten i vårt
land, pa senare tider ar efter ar vuxit, och det är ingalunda af den
anledningen, att man icke skulle hafva öppen blick för dessa förhål¬
landen och erkänna deras fulla berättigande, som statsutskottet icke
har kunnat tillstyrka motionärernas förslag i större eller mindre del.
Onsdagen den 24 Februari.
41 N:o 6.
Grunden för den ståndpunkt, som utskottet har intagit, är en helt
annan. Förhållandet är nemligen det, att företag af sådan beskaf¬
fenhet, hvarom här är fråga, vexla ofantligt mycket till sin art.
Det ena företaget kan afse uteslutande en afdikning, genom hvilken
man minskar frostländigheten utan att någon ny odlingsbar mark
vinnes, men i det andra företaget, som också företrädesvis afser att
minska frostländigheten, vinnes stundom ganska betydligt med mark,
som äfven med fördel kan odlas. Nu förhåller det sig ju så, att
man för erhållande af bidrag till afdikning af sådan mark, som kan
med fördel odlas, har att vända sig till odlingslånefonden och icke
till detta anslag för minskande af frostländigheten. Jag tror mig
veta, att landtbruksstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hafva en något olika uppfattning om huru anslag böra lemnas i
detta senare fall, och jag har mig särskildt bekant, att eu ledamot
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen håller strängt på den meningen
och äfven mer än en gång reserverat sig i den rigtningen, att, när
vid dessa afdikningsföretag för minskande af frostländigheten sådan
jord vinnes, som kan med fördel odlas, bidrag skall erhållas icke
allenast från detta anslag, utan från odlingslånefonden i form af lån
för den del af den torrlagda arealen, som kan med fördel odlas.
Vid sådant förhållande och intill dess denna tvist blifvit närmare
utredd, tror jag knappt, att man skulle främja frågan genom att
höja detta anslag.
Jag vill ock fästa herrarnes uppmärksamhet på en annan om¬
ständighet, som är värd att vid detta tillfälle tagas i betraktande.
Det heter nemligen, att understöd från detta anslag skall lemnas åt
dem, som vilja dika, efter den beräknade kostnaden och således icke
efter den verkliga. Nu lärer det förhålla sig så, att kostnadsförsla-
gen uppgöras mycket olika, enär de i somliga fall äro knappt men
i andra fäll styft tilltagna, och i de senare fallen blifva då statens
bidrag utan återbetalniugsskyldighet mycket större, än de egentligen
skulle vara eller '/, åt kostnaden. Äfven för dessa fäll torde derför
erfordras andra föreskrifter, som äro från statens sida sedt mera
betryggande än de nu gällande.
Det har framhållits, att utskottet icke haft fullt fog för sitt
yttrande, att någon kontroll icke eger rum. Jag medgifver, att
utskottets uttryckssätt i denna punkt kanske icke är alldeles korrekt,
men jag tror dock, att utskottet haft fog för sitt uttalande i så
måtto, att den kontroll, som utöfvas öfver en gång verkstälda afdik-
ningar, är minst sagdt slapp, då det är allt för långt emellan de
tidpunkter, när denna kontroll återkommer — om man ens öfver
hufvud taget kan säga, att någon verklig kontroll förefinnes, ty
jag tviflar på att man kan påstå, att någon nämnvärd kontroll ut¬
öfvas öfver dessa företag, sedan de eu gång blifvit utförda.
Af det sagda, herr talman, torde framgå, att jag måste af¬
styrka bifall till motionärernas framställningar äfven i den före-
Ang. anslag et
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
Sso 6. 42
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forte.)
dragna 4:de punkten. Jag skall således yrka bifall till statsutskot¬
tets förslag i båda punkterna, 3 och 4.
Med herr Pehrson förenade sig herr Sjö.
Herr Broraée yttrade: Då den ärade ledamoten af stats¬
utskottet bland annat säger, att han anser, att detta anslag icke bör
höjas, förr än det blir en bättre kontroll och man tår bestämmelser
derom, att anslagen skola beviljas för den verkliga kostnaden och
icke för den uppskattade, så ber jag att i anledning deraf få upplysa
kammaren derom att, då ett anslag för ett dylikt syfte erhålles,
intressenterna måste underskrifva ett noga formuleradt och väl be¬
stämdt kontrakt, i hvilket det står, att om kostnaden i verkligheten
icke skulle uppgå till den uppskattade kostnaden, så skall till staten
återbetalas så mycket af det lemnade anslaget, som svarar mot skil-
naden; men om deremot den verkliga kostnaden går öfver den be¬
räknade, så har man icke derför att påräkna mera i statsbidrag.
Detta visar ju, att staten har en fullt betryggande förbindelse, så
att staten icke blir narrad att betala mer än den verkliga kost¬
naden.
Den direktion, som skall stå i spetsen för ett dylikt företag,
måste förbinda sig att framvisa räkningarna, för hvarje gång sådant
erfordras, för att granskas af ledamöter eller tjenstemän i kongl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och särskild! vid dikningens af¬
syning för att styrka den verkliga kostnaden, och finge man icke
tro på dessa personer, så skulle man ju antaga, att det vore oärligt
folk, som insattes i en direktion för att förestå och utföra ett dylikt
företag. Då nu sådana föreskrifter finnas i kontrakten, så anser jag
icke, att någon fara förefinnes för att staten i denna del skall blifva,
kuggad. Jag har sjelf ganska mycken erfarenhet i denna sak, emedan
jag haft den äran att vara ordförande i direktionen för ett sådant
företag. Kostnaden i detta var uppskattad till 30,000 kronor, men
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nedsatte beloppet till 24,000 kronor
och beviljade i bidrag '/« deraf eller 6,000 kronor. Jag förde rä¬
kenskaperna och kunde med siffror och verifikationer visa, att det
hela kostade öfver 30,000 kronor, men vi fingo det oaktadt blott
7, åt 24,000.
Då man har en sådan erfarenhet, kan man icke gerna gå in
på de farhågor, som statsutskottet i allmänhet och särskild! den
siste talaren har framhållit. Jag kan icke begripa annat, än att
fullt betryggande föreskrifter för staten redan finnas, ty under ar¬
betets fortgång kommer en kapten eller major från väg- och vatten-
byggnadscorpsen eu å två gånger om året för att besigtiga detsamma,
och sedermera, då det är färdigt, komma de dessutom och afsyna
det. Enligt hvad jag hört om äldre dylika företag, så efterses det
minst en gång hvart tionde år, huru dikena underhållas. I vanliga
fall stå ju dikena åtminstone på någorlunda fast mark i tio år,
Onsdagen den 24 Februari.
43 H:o 6.
ehuru stundom — det medger jag — icke så läuge, men om in¬
tressenterna vilja hafva nytta af ett företag, på hvilket de nedlagt
så mycket penningar och mycket mer än staten, så ligger det ju
i hvarje jordegares intresse att se till att dikena uppehållas så, att
vattnet går undan.
Jag yrkar fortfarande afslag å statsutskottets betänkande och
bifall till herr Nilssons in. fl. motion.
Herr Husberg: Herr talman, mine herrar! Hufvudpunkten i
den föreliggande frågan är icke den, huruvida den så kallade frost-
minskningsfonden skall höjas från 200,000 till 300,000 kronor, utan
sjelfva kärnpunkten är, huruvida statens anpart i de enskilda torr¬
läggningsföretagen bör bestämmas till en tredjedel, såsom förhållan¬
det är för närvarande, eller, på sätt motionären i denna kammare
föreslagit, höjas till hälften. Gifver man motionären rätt i denna
senare del, då blir af naturliga skäl en förhöjning af sjelfva fondens
belopp nödig.
Hvad nu beträffar den allmänna betydelsen af dessa frostmiusk-
ningsföretag, om hvilka nu är fråga, så har förut under diskussionen
framhållits, hvilken roll dessa företag spela särskild! för Norrland.
Hvad Norrbotten beträffar, som jag närmast känner till, så har der
mångfaldiga gånger uttalats både enskildt och i offentlig framställ¬
ning, att bland alla de åtgärder, som statsmagterna vidtagit till
befrämjande af odlingen deruppe i denna nordliga bygd, få kunna i
vigt och värde jemföras med det understöd, staten lemnar till ifråga¬
varande slags företag. Men. herr talman, jag är öfvertygad, att
frostminskningsfonden har sin stora betydelse icke blott för Norr¬
botten eller för Norrland ensamt, utan äfven för stora och vid¬
sträckta delar af värf land i öfrig!. Detta visar sig bland annat
äfven deraf, att vid föregående riksdagar motioner i samma syfte
som den nu väckta framkommit icke blott från norrländingar, utan
också från representanter för andra landsdelar än Norrland. Jag
tror derför att vi kuuna säga, att denna fråga är af intresse för
hela riket. Naturligtvis fins det delar deraf, som icke kunna anlita
denna fond, men i stort sedt sträcker sig nog intresset utöfver så
godt som hela vårt land.
Det är naturligtvis eu ganska svår sak att säga, huruvida eu
viss anpart, som skänkes af staten till ett visst företag, är lagom
och väl afvägd. Derutinnan kan man hafva olika uppfattningar.
Efter min åsigt är verkligen detta statsbidrag af eu tredjedel alltför
litet. Jag tror, att man kan komma till denna uppfattning redan
vid ett allmänt öfvervägande af de förhållanden, som i denna sak
iiro i fråga. Man må nemligen erinra sig, att det vid dessa frost-
ininskniugsföretag först och främst icke är fråga om att vinna mark
för omedelbar odling. Afsigten med dessa företag är icke och får,
enligt de för fondens användning gällande föreskrifter, icke vara att
förvärfva odlingsmark såsom sådan. Ändamålet är endast och alle-
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
X:o 6.
14
Onsdagen den 34 Februari.
Ang. anslaget näst att minska frostländigheten, och det kar vid många riksdagar
läld 'It s npprepats och betonats, att fondens användning skall skarpt
‘minskande begränsas till detta syfte. Klart är emellertid, att, när resultatet af
m. m. dessa företag för den, som verkställer dem, icke kan omedelbart
(Forts.) framträda i något direkt förvärf af odlingsmark eller dylikt, när
fördelarne således äro mera indirekta, företagsam betslustan i viss
mån hämmas, och att derför landtmannen behöfver en viss, ej alltför
obetydlig uppmuntran för att gripa sig an. Men att denna tredje¬
del, som staten beviljar, är på det hela för ringa, framgår också af
en annan omständighet. De sankmarker, om hvilka här är fråga,
äro ofta — åtminstone i Norrland och jag tror äfven annorstädes
—• så pass vidsträckta, att företagen i och för sig blifva ganska
dyrbara och kostsamma. Och slutligen erinrar jag om den om¬
ständigheten — detta gäller särskilt Norrland, men antagligen äfven
andra delar af riket — att delegarne i de byar, som skola verk¬
ställa dessa utdiknings- och torrläggningsföretag, mången gång äro
både få och fattiga.
Man får redan af dessa omständigheter den uppfattningen, att
den tredjedel, som staten gifver, är skäligen knappt tillmätt. Och
hvad man sålunda finner sig kunna antaga, det får man bekräftadt,
då man på ort och ställe talar med dem, som hafva praktisk erfa¬
renhet i denna sak. Då får man höra ett allmännelig^; tal, att den
anpart, staten ger till dessa företag, är för låg. Och att detta icke
är ett tomt tal, visar sig mångfaldiga gånger, då det debatteras,
om det eller det företaget skall sättas i verket, och då man mången
gång drager sig undan, derför att man anser understödet vara för
ringa. Ja, det har händt i Norrbottens län, att frostminsknings-
företag varit af landtbruksingeniör undersökta, planer och kostnads¬
förslag upprättade, ansökan om statsbidrag gjord hos Kongl. Maj:t,
samt till och med statsbidrag an visad t, men när kontraktshandlin-
garna kommit från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har man i
sista ögonblicket dragit sig tillbaka, ej vågat sig på företaget, derför
att hjelpen var för ringa. Under loppet af detta av 1897 har läns¬
styrelsen i Norrbottens län fått skicka tillbaka till väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen kontraktshandlingarna i fyra sådana här särskilda
ärenden, af det skäl som jag nämnt. När det sker så i fall, der
man gått så långt och som ligga färdiga till utförande, kan man
lätt förstå, huru det skall vara i en mängd andra fall — de krypa
i skrinet redan i början, stanna i stöpet, derför att det icke
anses vara lönt att tänka på saken.
Det är påtagligen icke lätt att bevisa, att eu viss anpart eller
proportion är liten eller för liten, men det jag anfört utvisar, synes
mig, att anparten bör höjas. Och det är, som sagdt, icke blott för
Norrbottens län detta behof framträder, utan det är äfven från andra
håll som samma yrkande göres. Öfver hufvud framkomma sådana
påståenden från sådana trakter, der jordvärdet är ringa.
- När det nu är fråga om att höja fonden, kan man säga: huru
Oasdagen deu 24 Februari.
45 Nso 6.
långt skall man gå, till hälften, eller till tre fjerdedelar, såsom mo¬
tionären i Första Kammaren föreslagit? Ja, detta är en smaksak.
Jag håller före, att man handlar skäligast och mest välbetänkt, om
man nu tager det mindre, såsom herr Nilsson begärt, och således
höjer statsbidraget från en tredjedel till hälften, det vill säga med
en sjettedel. Statsutskottet har visserligen sagt, att om man höjer
bidraget, har man icke någon garanti för att i det särskilda utdik-
ningsföretaget föreligger ett så starkt enskildt intresse, att företaget
kan vara förtjent att komma till stånd. Detta är en anmärkning,
som utan tvifvel kan framställas emot herr Fagerholms förslag att
höja statsbidraget till tre fjerdedelar af den beräknade kostnaden,
men näppeligen kan den göras emot herr Nilssons motion, som en¬
dast afser att höja bidraget från en tredjedel till hälften.
Nu skulle man naturligtvis kunna säga: är det antagligt, att
denna sjettedel, med hvilken man skulle öka statsbidraget, skulle
kunna hafva en så kraftfull verkan, att den kunde uppmuntra och
bringa till verkställighet företag, som eljest icke skulle komma till
stånd? Härpå är svårt att svara, men jag tror, att den ifrågava¬
rande förhöjningen skulle hafva ett mycket välgörande inflytande.
Det händer lätt, att en jemkning eller ändring icke ser betydlig ut
på papperet, men att det dock är just den lilla ändringen, som be-
höfs för att göra en viss anordning effektiv och verksam. Och efter
allt hvad jag förnummit, håller jag före, att denna förhöjning skulle
visa sig mägtig att medföra den effekt man åsyftar.
Det kan visserligen sägas: det kan blifva för mycket på vissa
håll, alla orter äro icke i behof af lika stort understöd. Herr Pehr-
son i Törneryd antydde ock, att förhållandena vore så skiljaktiga å
olika orter. Visserligen; men jag tror dock icke, att skiljaktighe¬
terna äro så oerhördt stora, efter hvad jag tyckt mig höra från
andra trakter, såsom från Vermland, Kopparbergs län, Småland m. m.
För öfrigt, om någon ojemnhet skulle uppstå, så står det ju ej i
mensklig magt att träffa eu proportion, som i alla möjliga fall skall
slå ut på enahanda och lika sätt. Man får se saken i stort, i ge¬
nomsnitt.
Det skulle efter min uppfattning vara synnerligen glädjande, om
kammaren ville fatta ett beslut sådant som jag nu förordat. Det
ändamål, som skall tjenas, är verkligen godt och ädelt. Det nämn¬
des nyss, att ändamålet är produktivt i alldeles särskild bemärkelse,
och detta kunna vi ju alla erkänna. Jag vill också säga, att i denna
sak ligger ett allmänt intresse af allra största betydelse. Jag tänker
då ej blott på utdikningar i Norrland och att de blifva af betydelse
för landet i öfrigt, utan äfven på dem, som ske här nere i laudet.
Man kan ju visserligen säga, att det är en subvention åt enskilde.
Ja, låt så vara, att det är ett understöd till enskilde, men det är
dock icke ett blott enskildt intresse, som befrämjas. Här gäller det
odlingens befrämjande öfver hufvud. Den, som bryter bygd i ut-
markerna eller utdikar en frostförande myrmark, han ökar national-
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
N:o 6. 46
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. anslaget förmögenheten, stor sak om han för egen del blir fattig eller rik på
■ ”äT**' företaget. Den eröfring, han gjorde från ödemarken, var ej blott,
minskande s^s0,n här förut blifvit uänmdt, en landvinning för honom sjelf, utan,
m. m. jag skulle vilja säga, en hela landets vinning. Derför föreligger här
(Forts.) ett allmänt intresse i den eminentaste grad.
Jag har endast några få saker att tillägga. Statsutskottet har
ej ansett sig kunna biträda motionärernas förslag. Jag tror dock ej,
att statsutskottet i och för sig har stält sig ovänligt mot detta för¬
slag. Det vore för öfrigt onaturligt, om statsutskottets ledamöter
skulle se det med oblida ögon. Nej, det tror jag visserligen icke,
men jag kan mycket väl förstå och respektera statsutskottets ställ¬
ning. Det är ej så godt för utskottet att på enskilda motionärers
framställning ändra vilkoren och höja fondens belopp m. in.
I afseende på statsutskottets motivering skulle jag dock vilja
anföra eu sak. Jag berörde nyss hvad utskottet yttrat om det en¬
skilda intresse, som borde kunna påvisas i företaget. Jag skulle också
vilja säga något med afseende på statsutskottets yttrande om kon¬
trollen. Herr Pehrson medgaf nyss, att statsutskottets yttrande
kanske ej vore fullt exakt, då det säger, att ifrågavarande företag
ej äro underkastade någon kontroll. Så vidt jag kan förstå, äro de
föremål för en kontroll så omfattande man kan begära. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen indelar sina distrikt efter särskilda årsperio¬
der, så att de särskilda utdikningslägenheterna blifva af styrelsens
tjensteman inspekterade, jag tror, hvart tionde år. Jag har erfarit
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsens generella om¬
döme är, att underhållet af utdikningslägenheterna är tillfredsstäl¬
lande. Det uppgafs der, att under år 1896 inspekterades i Koppar¬
bergs län trettiofem sådana frostutdikniugsföretag. Det var natur¬
ligtvis i ett och annat fall skäl till anmärkningar. Somliga under-
höllos alldeles utmärkt. Endast i två fall kunde besigtningsmännen
säga, att underhållet var dåligt. I Norr- och Vesterbottens län in¬
spekterades samma år tjugunio slika lägenheter. Ingen af dem fick
så strängt betyg som de två lägenheterna i Kopparbergs liin. I all¬
mänhet var underhållet tillfredsställande. Och om också i ett eller
annat fall anmärkningar framstäldes, så voro de dock ej af någon
genomgripande betydelse.
Jag skulle således med hvad jag nu sagt vilja yrka, att kam¬
maren i likhet med Första Kammaren ville biträda det förslag, som
herr Nilsson framlagt. Jag nämnde Första Kammaren. Det kunde
ju vara frestande att använda den omständigheten, att Första Kam¬
maren beslutat i enlighet med herr Nilssons förslag, såsom ett slags
motiv för en vädjan till herrarne. Men Första Kammarens beslut
fattades, då det icke var, tror jag, mera än femtio ledamöter när¬
varande, och derför vill jag icke använda det på sådant sätt, allra
helst som jag är öfvertygad, att denna sak bör förordas och gå fram
genom de skäl den har i sig sjelf. De skälen äro efter min upp-
Onsdagen deri 24 Februari.
47 Ifco <j.
fattning starka nog. Jag ber att få förena mig i det yrkande mo¬
tionären gjort.
Med herr Husberg instämde herrar Collander, Lovén, Haveri,
Bengtsson i Häradsköp, Wiklund, Wavrinsky, John Olsson, Jansson
i Krakerud, Wallm ark, Hyfling, Dahlstedt, Öberg, Odqvist, Zotter-
man, Thor, Styrlander, Svensson i Karlskrona, Genterwall, Sund¬
ström, Emthén, Byström och friherre Bonde.
Herr Bergendahl: Herr grefve och talman, mine herrar!
Att statsutskottet kommit till ett sådant resultat vid dessa fö¬
revarande motioners behandling, som utlåtandet visar, förundrar mig
icke alls. Det är ju alldeles gifvet, att statsutskottet, som måste
iakttaga den största sparsamhet med statens medel, skall vara tvek¬
samt att på enskild motionärs framställning dels höja anslaget med
100,000 kronor, dels förändra vilkoren för detta anslags beviljande.
Men om nu Andra kammaren skulle hafva en annan åsigt än stats¬
utskottet, förmodar jag att icke de ärade statsutskottsledamöterna
skola på något sätt känna sig vredgade deröfver.
Det har talats sä mycket om att detta anslag skulle företrä¬
desvis beröra Norrland och vara uteslutande en norrländsk fråga.
Jag vågar protestera deremot. Det har framhållits af en norrlands-
representant, att den gäller hela landet, ej blott Norrland, och in¬
stämmer jag häruti. Om ock nu förhållandet skulle vara det,
som erfarenheten visar, att större delen af detta anslag verkligen
stannar i Norrland, så hyser jag för min del icke den ringaste af-
voghet mot att norrländingarne i detta hänseende få brorslotten,
ja, mera än brorslotten.
Här har framhållits af eu ledamot af statsutskottet på ble-
kingebänken, att kostnadsförslageu i allmänhet äro otillförlitliga. I
detta afseendet får jag påpeka, att kontrollen numera är af myc¬
ket strängare art än förut. Förr var väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen ensam, nu är det äfven landtbruksstyrelsen, som granskar för¬
slagen.
Det nämndes ock, att man icke kan veta, om ett sådant före¬
tag kommer att ega bestånd: det kan komma att förfalla. I detta
hänseende är dock förhållandet, att vid de företag, der det är flere
delegare, och i de flesta fall är så förhållandet, i sammanhang med
ansökan om understöd en förening af delegarne ingås, hvarigenom
dessa hålla reda på hvarandra, att icke dikningsföretaget skall för¬
falla, utan ega bestånd.
Äfven har man velat likställa detta anslag med de lån, som
lemnas af odlingslånefonden. Men detta är ju eu helt annan sak.
Sådana företag som de nu ifrågavarande tillföra icke deltagarne
direkt någon förmån genom vinnande af åker, utan endast indirekta
fördelar, Indika tillfalla äfven många andra i orten boende, som
icke äro delegare i företaget.
Ang. anslaget
till /roste-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forte.)
N:o 6. 43
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
Jag ber att få uttala mina varmaste sympatier för herr Nils¬
sons motion och ber att få förena mig med dem. som till den¬
samma yrkat bifall.
m. m.
(Forts.) Herr Kihlberg: Det är naturligt, att denna fråga skall upp¬
väcka ett allmänt intresse icke allenast här i kammaren, utan i
hela landet. Ty den är af stor och allmännyttig betydelse, och sä¬
kert är, att de medel som användas för dylika företag äro af stor
nytta för landet. Men herrarne må besluta hvilken proportion som
helst för statsbidraget — det må vara en tredjedel af hela kostna¬
den, eller hälften, eller tre fjerdedelar — så tror jag att man än¬
dock icke kommit frågans hufvudpunkt in på lifvet. Den har en an¬
nan och djupare betydelse, när man skall bestämma, huru dessa
understöd skola rättvisligen komma det ena eller andra företaget
till del.
När denna fond skildes ifrån den äldre fond, hvarur förr lem-
nades medel till odlingsföretag, så blef denna fond afsedd att an¬
vändas till understödjande af »torrläggning af sådana vattensjuka
marker, som, utan att kunna med fördel odlas, sprede frostskador
öfver omgifvande nejd». Nu vet hvar och en, som har något reda
på dylika företag, att det är endast ett fåtal, der endast sådana
marker som omnämnts ingå i företaget. Detta gjorde, att fonden
ganska litet blef använd. Sedan beslöt Riksdagen 1891 att förändra
titeln för detta anslag, nemligen att det skulle lemnas anslag till
»myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att
minska trostländigheteu för närliggande bygd».
När sålunda denna fond fick en vidsträcktare användning än
förut, var det gifvet, att vid statsanslags lemnande till dylika afdik-
ningsföretag skulle äfven odlingsbara marker blifva berörda. Nu
o o o
kan väl sägas, att i de flesta af dessa företag ingå sålunda odlings¬
bara marker i mer och mindre utsträckning. Nyttan af ett sådant
företag kan sålunda vara så stor genom vinnandet af odlingsbar
mark, att hela omkostnaden kan vara dermed betald. Deremot fin¬
nas ju andra företag, der sådana marker, som icke anses dugliga för
odling, utan endast för skogsplantering, ingå i betydligare utsträck¬
ning eller nära nog omfatta hela området. Om man nu bestämmer
en tredjedel, eller hälften, eller tre fjerdedelar såsom statsanslag till
dylika företag, kunna herrarne lätt inse, huru oproportionerligt i
alla fall detta statsbidrag blir i ena och andra fallet. Jag tror der¬
för, att herrarne icke lösa denna svårlösta fråga på det sättet, att
man höjer statsanslaget till dylika företag från er. tredjedel till
hälften eller tre fjerdedelar. Ty detta understöd kommer i alla fall
derigenom att blifva betydligt olika i det ena och det andra fallet.
Det är med anledning häraf som statsutskottet, såsom frågan
nu föreligger, icke har kunnat vara med om att göra den förän¬
dring, som motionärerna föreslagit. Det fordras nemligen, efter mitt
förmenande, en mycket allvarsammare utredning för att man skall
Onsdagen den 24 Februari.
49 N:o 6.
komma till rätta dermed. För att kunna få en rättvis fördelning
af detta anslag måste, föreställer jag mig, i hvarje särskildt företag
den mark, som icke anses duglig till odling, särskiljas och beloppet
af understödet lemnas just till denna del. Då är jag villig att vara
med om eu höjning af anslaget till utdikning af just sådana mar¬
ker i ganska stor utsträckning, ja, nära nog till hela kostnaden.
Men huru är det nu? Om man tänker, att ett sådant utdiknings-
föreiag kostar 150,000 kronor och dervid ingår odlingsbar mark,
som genom afdikning vinner ett odlingsvärde af 100,000 kronor,
och statens bidrag utgör 50,000 kronor, så kan man säga, att den
öfriga delen eller den mark, som icke är till odling tjenlig, skulle
icke behöfva bidraga med något annat, utan att den vore eu vinst
på företaget. Dermed ville jag hafva påvisat, att hvilken siffra, ker-
rarne än må sätta såsom bestämmande för staten vid dessa företag,
en tredjedel, eller hälften eller tre fjerdedelar, träffar man dock icke
någon rättvis proportion i fråga om understöd till det ena eller
andra företaget. Derför gjorde, tror jag, Riksdagen klokast i att
icke nu göra någon förändring i fjorårets beslut, utan fasthålla då
fastslagna vilkor, till dess grundlig utredning kommit till stånd och
man tagit i betraktande de förhållanden, jag här påpekat. Jag yr¬
kar bifall till utskottets utlåtande i 3 och 4 punkterna.
Herr Elowson: Det är bekant, att i hela vårt land finnas vid¬
sträckta vattensjuka marker, kvilka såsom frostförande besvära och
äro till olägenhet för omgifningen. Detta känner hvar och en. Så¬
dana marker — mossar, myrar och hvad man kallar dem — finnas
icke allenast i mellersta och södra Sverige, utan i stor mängd i nord¬
ligaste delen af landet. Särskildt känner jag landets beskaffenhet i
detta hänseende inom Norrbottens län, emedan jag för ungefär 30
år sedan genomvandrade hela detta landskap och vet, att der finnes
en massa vattensjuka marker, som sprida frost omkring sig.
En talare på luleåbänken framhöll, att de anslag, som beviljas
för frostförminskningen i Norrland, vore väl använda. Jag skall be
att också få vitsorda detta.
Äfven denna sak har emellertid, såsom andra, två sidor. Det
har under en följd af år beviljats anslag såsom understöd för myr-
utdikningar och vattenaftappningar till ett visst belopp utan åter-
betalningsskyldighet. Förr lemnades dels anslag utan återbetalnings-
skyldighet, dels lån mot billig ränta. Nu skall man fästa afseende
vid det sakförhållande, att aftappning af myrarne befrämjar två
skilda mal, nemligen: dels minskas frostländigheten för omgifvande
nejder, dels vinnes genom denna aftappning mark, som är mer eller
mindre tjenlig för kultur. Genom att således aftappa dessa vatten¬
sjuka marker vinner man odlingsbara fält. Då uppstår den frågan,
som talaren på luleåbänken mycket rigtigt vidrörde: äro vi icke
här inne på en subvention åt enskilde? Det är eu fråga, som för-
tjeuar att tagas i noggrant öfvervägande och som gör, att jag är
Andra Kammarens Vrot. 1897. N:o 6. 4
Ang. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
N:o 6. 50
Onsdagen den 24 Februari.
■ing. anslaget synnerligen tveksam, innan jag beträffande densamma går att lägga
till frost-
ländighelens
minskande
m. m.
(Forts.)
mitt votum i urnan.
Då jag ser, att herr statsrådet och chefen för kongl. civil¬
departementet är närvarande, skulle jag vilja till honom rigta en
vördsam anhållan att taga frågan om hand och lemna utredning
till nästa Riksdag angående det, som här betecknats såsom kärn¬
punkten i denna fråga, nemligen om staten skall bevilja anslag till
en tredjedel eller till hälften af den beräknade kostnaden. Då man
icke kan se bort från den synpunkten, att här är fråga om stats¬
understöd åt enskilda företag, har jag för min del många principiella
betänkligheter mot att höja proportionen af auslaget till så mycket
som hälften af den beräknade kostnaden. Men om regeringen efter
utredning framlägger ett förslag och visar, att det är för landets
kultur, i synnerhet i de norra orterna, af behofvet påkalladt, skall jag
med nöje vara med om att rösta för denna proportion. I motionerna
har föreslagits af den ene motionären hälften, af den andre tre fjerde-
delar; för närvarande beviljas anslag till en tredjedel af den beräk¬
nade kostnaden. Jag har med uppmärksamhet läst allt, som rörande
denna sak meddelas i motionerna, men har icke funnit något skäl
förebragt för den ena eller andra siffran.
Sammanfattar jag detta, herr talman, framgår, att jag är eu
synnerligen varm vän af att anslag beviljas för myrutdikning och
landets odling på den vägen; men jag hyser betänkligheter mot att
lemna åt enskilda företag så stort anslag som ända till hälften af
kostnaden. Jag skulle derför, som nämnts, vilja uttala den vördsamma
anhållan, att herr statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet
ville med sitt kända intresse för landets väl till nästa Riksdag ut¬
reda frågan. Kommer då från regeringen en proposition, som förordar
statsanslag till hälften af kostnaden, skall jag med nöje rösta derför.
Herr O. Erickson i Bjersby: Det kan, då man läser stats¬
utskottets förevarande betänkande, tyckas, som om vid behandlingen
i utskottet af den föreliggande frågan der ej skulle hafva höjt sig
eu enda röst till förmån för de i ämnet väckta motionerna. Jag
anser mig derför både berättigad och skyldig att nämna, att jag
inom utskottet uttalade mig till förmån för motionernas syftemål,
och att jag dervid vann understöd äfven af några andra medlemmar
af utskottet. Motionerna saknade sålunda ingalunda sympatier inom
utskottet. Men såsom frågan då förelåg, ansåg jag mig icke böra
framställa något yrkande och kunde följaktligen ej heller reservera
mig mot utskottets hemställan.
De skäl, som föranledde mig att inom utskottet uttala mig på
sätt, jag nu omförmält, voro grundade på af mig vunnen erfarenhet
från mina egna bygder, d. v. s. från Småland. I denna provins
finnas vidsträckta mossar, som icke äro odlingsbara, men hvilka helt
säkert, om vilkoren för erhållande af statsbidrag för ändamålet utan
återbetalningsskyldighet blefve lindrigare och mera fördelaktiga än
51 Nso «.
Onsdagen den 24 Februari.
nu, skulle torrläggas för minskande af frostländigheten för kring¬
liggande bygd. Så länge nu stipulerade vilkor för erhållande af
statsbidrag för ifrågavarande ändamål äro gällande, kan åtminstone
icke jordbrukaren i allmänhet inom min ort tänka på att söka er¬
hålla något af detta anslag, ty de äro i allmänhet alltför fattiga
för att sjelfva kunna bidraga till dessa arbetens utförande med så
stor del af kostnaden som 2/31 hvilket de nu måste göra, om något
statsbidrag skall erhållas. Såsom bevis för rigtigheten af detta på¬
stående vill jag nämna, att, om jag minnes rätt, år 1895 af detta
anslag utlemnades till hela den del af Sverige, som ligger söder om
Dalelfven, endast 1,400 kronor, deraf 700 kronor till Kronobergs län
och 700 kronor till Kopparbergs län, medan den öfriga delen åt års-
auslaget förmodligen utanordnades till Norrland. Icke bristande in¬
tresse för torrläggning af vattensjuka marker i de sydligare delarne
af landet var orsaken till att så ringa anspråk på anslag för ända¬
målet derifrån framstäldes, utan endast den omständigheten, att
egna kostnaderna för torrläggningen af dylik mark, hvilken lemnar
allenast en, om jag så får uttrycka mig, indirekt fördel, icke kunnat
af jordegarne bestridas. Naturligtvis intresserar sig Norrland varmt
för frågan, ty den torde beröra denna landsdel ännu mera än andra
trakter af landet. Men i hvarje fall är enligt min uppfattning en
ändring i den rigtniug, motionärerna föreslagit, fördelaktig för landet
i sin helhet.
Man har sagt, att det skulle vara svårt att lösa denna fråga,
emedan vid sådana företag som dessa i allmänhet äfven ingår sådan
jord, som lämpar sig till odling, äfven om man hufvudsakligen af-
sett endast att torrlägga marker för att minska frostländigheten för
omkringliggande trakter. Det är möjligt, att stundom så är fallet.
Men då bör också enligt min mening vederbörande förrättningsman
vid uppgörandet af kostnadsförslaget och planen för företaget sär¬
skilja dessa frågor, d. v. s. uppgöra särskilda kostnadsförslag för de
olika slagen af mark, i hvilket fall väl sökanden kan erhålla stats¬
bidrag för den del åt' företaget, som endast afser minskning af frost¬
ländigheten för omkriugliggande bygd, men icke torrläggning af
mark, som lämpar sig för odling, för hvilken senare del af företaget
jordegaren kan erhålla lån ur odlingslånefonden på derför stadgade
vilkor.
Om beloppet af den nu ifrågavarande fonden sättes till 200,000
eller 300,000 kronor, betyder icke för tillfället så mycket. Frågans
kärnpunkt är verkligen, såsom landshöfding Husberg sagt, den, huru¬
vida man vill ändra vilkoren för erhållande af lånen och, så att säga,
göra dem billigare. Det ankommer nemligen på kommande Riks¬
dagar att tillse, att, derest anspråken på statsbidrags erhållande
komma att stiga, hvilket är antagligt, i fall vilkoren för deras er¬
hållande blifva för jordegarne fördelaktigare, desamma må kunna
tillgodoses genom ökadt statsanslag för ändamålet, i den mån sådant
kan iinnas lämpligt.
ring. anslaget
till frost-
ländighetens
minskande
m. m.
(Forts.)
N:o 6. 52
Onsdagen den 24 Februari.
Ant), anslaget
till frost-
ländig hetens
minskande
m. m.
(Forts.)
Ang. ändring
i vilkoren
för län frän
odling släne-
fonden.
Nu har herr Nilsson yrkat bifall till sin motion, i hvilken före¬
slagits, icke allenast att anslagssumman skulle höjas från 200,000
kronor till 300,000 kronor, utan äfven att den, som ville utföra ett
dylikt företag, skulle erhålla hälften i stället för en tredjedel af
kostnaderna derför ersatt genom statsbidrag. Jag har för min del
icke anledning till annat än att önska hans förslag framgång äfven
i denna kammare; och jag tager mig derför friheten yrka bifall till
detsamma.
Herrar Andersson i Löfhult och Petersson i Boestad förkla¬
rade sig instämma häruti.
Ofverläggningen var slutad. Efter det talmannen till proposi¬
tion upptagit de båda yrkanden, som derunder förekommit, dels
om bifall till utskottets hemställan i förevarande punkter, och dels
om bifall till herr Nilssons i Skrafvelsjö i ämnet väckta motion, bi¬
föll kammaren nämnda motion.
§ 12.
Till behandling förekom härefter statsutskottets utlåtande n:o
24, angående väckta motioner om ändring i vilkoren för lån från
odlingslån efonden.
Efter uppläsande af utskottets hemställan, deri utskottet afstyrkt
bifall till ifrågavarande motioner, lemnades ordet åt
Herr Nordström, som yttrade: Herr talman, mine herrar!
I våra dagar ordas mycket såväl i tal som skrift om våra slumrande
millioner. Ibland dessa slumrande tillgångar torde våra vidsträckta
mossar och sankrnarker intaga ett utaf de mest beaktansvärda rummen.
För att i någon mån kunna tillgodogöra dessa tillgångar, beslutade
1883 års Riksdag inrättandet utaf den s. k. odlingslånefonden, som ju
afsåg att medelst lån på förmånliga vilkor för deh enskilde underlätta
möjligheten att verkställa vattenregleringar och odlingar, som der-
förutan för honom varit omöjliga att åstadkomma. Emellertid ha,
tid efter annan, vilkoren för låns beviljande ur denna fond blifvit
så tillspetsade, att det i närvarande stund är förenadt med de största
svårigheter att utbekomma och tillgodonjuta ett lån ur nämnda fond.
Det är för att råda bot på detta missförhållande, som jag tillåtit
mig väcka den nu föreliggande motionen.
Min motion sönderfaller uti fyra särskilda delar. Uti den första
punkten, som nära sammanfaller med annan motion, väckt inom
Första Kammaren utaf herr Fagerholm, föreslår jag, »att lån må
beviljas ur fonden, äfven hvad vidkommer redan odlad mark, så
snart vederbörande myndigheter vitsordat, att jordförbättringens värde
med tjugofem procent öfverstiger låneunderstödets belopp». Såsom
herrarne alla känna, beslutades vid 1895 års riksdag, »att jord-
Onsdagen den 24 Februari.
53 Nso 6
förbättringen bör antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla be- Ana- ändring
lopp», så snart det gäller redan odlad mark. Emot berr Fagerholms * Xln^rän
och mitt sammanfallande förslag invänder utskottet, att den tidrymd, odlingslåne-
som sedan förändringen förflutit, är allt för kort, för att derunder fonden.
någon erfarenhet skall hafva förvärfvats om de nya föreskrifternas (Forts.)
verkan. Ja, nog medgifves, att tidrymden icke är så synnerligen
lång, men deremot äro verkningarna redan nu alldeles tillräckligt
konstaterade för att påfordra en ändring. Utaf landtbruksingeniören
inom Stockholms län har jag blifvit underrättad derom, att utaf alla
de vattenregleringsföretag, som af honom blifvit handlagda sedan den
skedda förändringen, icke ett enda befinnes i det predikament, att
det kan komma i åtnjutande af lån ur odlingsfonden. Samma er¬
farenhet har jag. från min egen hembygd, och jag är öfvertygad om
att liknande erfarenheter blifvit gjorda litet hvarstädes inom Sveriges
bygder. Hvartill tjenar då odlingslånefonden? Då kan man ju lika
gerna slopa densamma helt och hållet. Det har ock visat sig, att
under de två sistförflutna åren endast en del af de tillgängliga
medlen kommit till användning.
Naturligtvis infördes den skedda förändringen i lånevilkoren för
att skydda intressenterna från förluster och förutvarande intecknings-
hafvare gent emot den s. k. tysta förmånsrätten. Men huru har
detta lyckats? Jo, under det att jordvärdena under de sistförflutna
20—25 åren faktiskt nedgått med 25 å 50 procent, så kringgår
man den ifrågavarande förändringen i vilkoren genom att uppskatta
jordförbättringen till dubbla eller tvådubbla värdet af det verkliga.
Eller ock belägger man plankartorna med grön i stället för med
gul färg. Såsom herrarne nogsamt känna, betecknar den gröna
färgen äng eller icke odlad mark och den gula färgen åker eller
redan odlad mark. Men enligt nu gällande bestämmelser, erhåller
man ju hela det uppskattade förbättringsvärdet i lån för icke odlad
mark eller den med grön färg betecknade. Man skall antagligen
invända, att planer och kostnadsförslag äro underkastade kontroll af
såväl kongl. landtbruksstyrelsen som kong!, väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, men jag ber att i så fall på förhand få upplysa derom,
att jag hört mig för hos båda dessa embetsverk, och de äro sam¬
stämmigt på det klara med, att den senast beslutade förändringen
rörande vilkoren för lån ur odlingsfonden är alldeles ohållbar.
Man kunde verkligen haft skälig anledning vänta, att utskotts-
afdelningen gjort sig mödan inhemta dessa myndigheters omdöme —
och utskottets hemställan hade måhända blifvit något annorlunda.
Nu vädjar jag till herrarnes rättskänsla: kan det vara Riksdagen
värdigt att vidblifva en författning, om hvilken man vet, att den
endera kringgås eller, om man vill handla ärligt, i de flesta fall
omöjliggör låns beviljande ur fonden. Emellertid tackar jag utskotts-
afdelningen derför, att den uti sitt betänkande låtit införa så väl
min som herr Fagerholms motivering rörande denna punkt, hvilket
låter mig förmoda, att densamma åtminstone haft en förnimmelse af
N:o G. 54
Onsdagen den 24 Februari.
Amj. ändring att icke allt är val bestäldt såsom det nu är. Då jag dessutom
vilkor en mjg berättas, att inom utskottet allvarliga röster blifvit böjda
Idlingslånc- för syftet i min motion, så låter detta mig hoppas på bättre lycka
fonden, nästa gång.
(Forts.) Andra punkten i min motion afser annuitetens nedsättning från
8 till 6 procent. Härpå svarar utskottet helt summariskt, med stöd
af 1895 års beslut, att eu förlängning af odlingslånens amorteringstid
ingalunda synes vara att eftersträfva. Månne detta? Nog veta vi,
att det vore bäst för våra jordbrukare, om de vore i den lyckliga
belägenhet att kunna verkställa odlingar och vattenregleringar utan
lån alls eller åtminstone att kunna inbetala lånen så fort som möjligt.
Men ett gammalt ordspråk säger: »Man far krypa, till dess man lär
sig att gå.» Så äfven här. Jordbrukets konjunkturer äro för när¬
varande sådana, att dess kikare i allmänhet icke förmå inbetala en
hög annuitet på sin skuld. Men om vi genom en något utsträckt
amorteringstid sättas i tillfälle att förbättra våra egendomar, så
torde derigenom ingen riksolycka hafva inträffat. Icke heller torde
det medföra någon förlust för statsverket. Detta utgör likväl icke
hufvudskälet för mitt yrkande uti denna punkt. Såsom jag uti
motiveringen anfört, förekommer knappast något enda vattenreglerings-
företag af någon betydenhet, der ej flera eller färre ecklesiastika,
militie- eller andra kronoegendomar ingå såsom intressenter. Enligt
nu gällande bestämmelser för lån ur odlingsfonden, amorteras dessa
lån under loppet af 18 år. Detta innebär eu skriande orättvisa emot
de indelningshafvare och arrendatorer, som få vara med om denna
amortering. Dylika jordförbättringar komma egendomen till godo
för all framtid, men gagnet af vattenregleringen framträder i regel
först efter förloppet af några år. Under tiden hinna de indelnings¬
hafvare eller arrendatorer, som fått vidkännas hela eller den drygaste
delen af amorteringen, att försvinna, men efterträdaren skördar frukten.
Härmed anser jag mig hafva visat befogenheten af mitt påstående
i denna punkt.
Vidare har jag föreslagit full räntefrihet under de fem första
åren i stället för, såsom nu är förhållandet, att räntan lägges till
kapitalet för att sedermera tillsammans med detta i vederbörlig
ordning amorteras. Häremot invänder utskottet, att eu räntefot
af 4 procent med fem års ränteanstånd motsvarar en effektiv ränta
af 3,8 8 procent, samt att fem års räntefrihet skulle i högst betydlig
grad nedbringa den effektiva räntan, och att till följd häraf stats¬
verket skulle tillskyndas ränteförlust å odlingslånen. Ja — hvad
mer — skulle någon så förskräcklig olycka dermed hafva inträffat?
Inom andra länder göras betydliga uppoffringar i denna rigtning,
och man anser dessa penningar väl använda. Uti vårt grannland
Danmark, som endast eger 2/s af Sveriges befolkning och omkring
eu tiondedel af dess yta, der anslår Riksdagen vid pass tre gånger
så stora summor till jordbrukets fromma i olika rigtningar som vi.
Inom Storbritannien och Irland erhålla jordegare och arrendatorer
Onsdagen den 24 Februari.
55 Nso 6.
försträckningar af staten på mycket förmånliga vilkor och emot en Ang. ändring
ytterst låg ränta icke allenast till vattenregleringar och sankmarkers *
utdikning, utan jemväl till uppodling af högländ mark, till dränerings- odlingslåne1
företag, till ekonomibyggnaders uppförande o. s. v. Inom Tyskland fonden.
ha, sedan mer än 200 år tillbaka, fabulösa summor blifvit anslagna (Forts.)
till liknande företag. Jag skall nu icke tala om de ofantliga summor,
som blifvit använda på de större flodernas kanalisering i navigatoriskt
syfte, men som på samma gång direkt medverkat till kringliggande
sankmarkers torrläggning och odling. Jag vill blott påminna om
hvilka storartade uppoffringar den Preussiska staten gjort t. ex. *
inom Rhenprovinserna och gränstrakterna emot Holland — det
s. k. Ems-distriktet, der staten rent af ombesörjt sankmarkernas
torrläggning på för jordegarne synnerligen förmånliga vilkor. Äfven
inom Nederländerna har staten gjort betydande uppoffringar för
samma ändamål. Men då det gäller vårt kära fädernesland, som,
om man undantager Finland, måhända har den proportionsvis största
areal af mossar och sankmarker utaf alla länder i Europa, hvars
representation måhända innesluter en större kontingent af landtmän
än något annat lands och som borde försvara och befordra jord¬
brukets intressen — inom svenska Riksdagen, der ser det ut, som
om man alldeles inte uppfattade innebörden och betydelsen af våra
mossars och sankmarkers torrläggning och odling.
Jag är ingen försvarsnihilist, icke heller någon motståndare till
en sann och sund folkupplysning, men det må jag säga, att om vi
ha råd att offra 50 millioner årligen på vårt försvar, om vi ha råd
att använda ett tiotal millioner på vårt undervisningsväsende, då
borde staten äfven ha råd att offra några tusen kronor årligen i
ränteförlust på beviljade odlingslån. De eröfringar, vi göra på våra
odlingsfält, de förskaffa oss inga vare sig yttre eller inre fiender;
de kosta svett och möda, men inte blod; de bringa välstånd inom
våra hem och skulle qvarhålla mången son och dotter, som nu drifvas
att under många försakelser söka sitt bröd på Nordamerikas
prärier. Att mobilisera en talrik odlingscorps skulle, enligt mitt sätt
att se, stärka vår motståndskraft gent emot yttre, men särskilt
emot våra inre fiender långt mera effektivt än hvarje annan mo¬
bilisering. Om kung Gösta, om Linné, om Berzelius stode upp, så
är jag på det lifligaste öfvertygad om att de skulle gifva mig rätt,
då jag förfäktar den mening, att det kulturarbete, som bedrifves med
hacka, spade och plog, är af lika stor vigt och betydelse för land
och folk som någonsin det, hvilket bedrifves från katedern i våra
lärosalar. Då jag hyser en sådan uppfattning, må det ingalunda
förvåna, om jag med blandade känslor erfarit den likgiltighet, hvarmed
vår ärade riksgäldsafdelning behandlat min motion.
Slutligen har jag föreslagit en sainmanföring utaf alla nu gäl¬
lande bestämmelser rörande odlingslånefonden och låns beviljande
ur densamma till eu ny sammanhängande författning. Detta af-
spisar utskottet med den förklaringen, »att, som utskottet icke till-
N:o 6. 56
Onsdagen den 24 Februari.
Ang. ändring styrker ändring i nu gällande bestämmelser, tillräcklig anledning
för sa^nas aU bifalla denna hemställan». Jag vågar likväl fortfarande
cMingslåne- ^Jsa en motsatt mening. Odlingslånefondens bildande beslutades
fonden. vid 1883 års riksdag. De författningar, som med anledning häraf
(Forts.) blifvit utfärdade, innefattande dels sjelfva grundtexten och dels tid
efter annan vidtagna ändringar och tillägg, återfinnas, om jag ej
misstager mig, uti ett tiotal årgångar af Svensk Författningssamling.
Men detta är ingalunda nog. Sjelfva reglementet hänvisar, hvad
angår lånens fördelning och inteckning, till författningar utfärdade
*■ 1845 och 1848, d. v. s. författningar mer än 50 år gamla. Blotta
genombläddrandet af registret till 50 årgångar af Svensk Författ¬
ningssamling är ett ganska drygt arbete. Men att sedan genomläsa
alla derunder funna författningar, som möjligen kunna ega sam¬
manhang med bestämmelserna rörande odlingslånefonden, och derur
sofra det, som nu är tillgängligt på odlingslånen, det är ett arbete,
som visserligen låter sig göra för en van jurist, men för en oförfaren
landtman skall det kräfva mer arbete, än mången föreställer sig.
Jag tror mig derför haft full befogenhet för min framställning
jemväl i denna punkt.
Herr talman! Jag inser till fullo fåfängligheten af att nu göra
något yrkande till förmån för min motion, men då en liknande
framställning kommer att göras inom Första Kammaren, ber jag att
få framställa yrkande på återremiss.
Herr Kihlberg: Herr talman! Jag skall icke tillåta mig att
trötta kammaren med uppläsning af något längre anförande, utan
endast erinra om, att så nyligen som år 1895 den nuvarande frågan
blef grundligt utredd och behandlad inom Riksdagen; och då jag
vidare hänvisar till de skäl, som utskottet anfört i sitt betänkande,
af hvilket jag tror, att herrarne litet hvar tagit del, så vill jag in¬
skränka mig till att på grund af dessa skäl yrka bifall till ut¬
skottets förslag.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 13.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtande n:o 5, angående regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens ijerde hufvud titel, omfattande anslagen
till landtförsvaret;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 10, i anledning af väckt motion angående utarbetande af
arrendelag;
n:o 11, i anledning af väckt motion angående utsträckning af
rätten att anföra besvär öfver vissa kommunala beslut, och
57
N:o 6.
Onsdagen den 24 Februari.
n:o 12, i anledning af väckta motioner angående ändring i
gällande bestämmelser om rösträtt vid val af stadsfullmägtige.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa samman¬
träde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda
§ H.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr J. Hjelmérus 3 dagar fr. o. m. den 25 februari,
b P. Paulson 8 b b b 24 b
b A. Henricson 2 b b b 27 b
b C. A. Andersson i Malmö 8 b b b 1 mars.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 3,28 e. m.
In fidem
E. Nålborst Böös.
Andra Kammarens Prot. 1897
N:o 6.