Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
i
N:o 63.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående med
Ryssland af slutad konvention om samfäldt brukande af
svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif; gifven
Stockholms Slott den 26 mars 1897.
Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den ™
november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet fast-
stälda tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Tornet eif år 1891
gått till ända och underhandlingar i anledning deraf pågått mellan de båda
regeringarna om träffande af ny öfverenskommelse i ämnet, beslöt Kongl.
Maj:t vid föredragning af ministeriela ärenden den 22 februari innevarande
år att bemyndiga herr ministern för utrikes ärendena att med Kejserl. ryske
härvarande minister underteckna en konvention om samfäldt brukande af
svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif, och har en sådan kon¬
vention den 23 nästlidne februari blifvit af berörda ombud i Stockholm
afslutad mellan H. M. Konungen af Sverige och Norge, å ena sidan, och
H. M. Kejsaren af Ryssland, å den andra.
Konventionens hufvudbestämmelser äro, att fisket skall brukas sam¬
fäldt för de höga kontraherande parternas räkning, hvarvid hvardera af
parterna disponerar hälften af fisket, att konventionen skall träda i kraft
den 14 mars 1898 och förblifva gällande till den 14 mars 1917, då ny
öfverenskommelse i ämnet skall träffas, dock att, för den händelse under
loppet af nämnda tid oförutsedda omständigheter skulle göra det omöjligt
för endera af de kontraherande parterna att låta samfälligheten fortfara,
han skall ega rätt att uppsäga konventionen, i hvilket fåll den upphör
att gälla ett år efter dagen för uppsägningen, samt att, i händelse af sådan
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sand. 1 Afd. 51 Häft. (N:o 63). 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
uppsägning, hvardera parten skall återinträda i sin rätt att inom gränserna
af sitt område tillgodogöra sig fisket för sin egen räkning.
I det Kongl. Maj:t nu till Riksdagen öfverlemnar omförmälda kon¬
vention, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af hvad i jemväl närlagda stats¬
rådsprotokoll och öfriga handlingar finnes upplyst och utredt, härmed äska
Riksdagens godkännande af de i konventionen innehållna bestämmelser; och
förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
Douglas.
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63,
3
(öfversättning.)
Konvention
angående samfäldt brukande af svenska ock ryska kronor¬
nas laxfiske i Torneå eif.
Sedan den i 5 artikeln af gränsregleringstraktaten i Torneå den *§
november 1810 mellan konungariket Sverige och ryska kejsardömet fast-
stälda tidrymd för ett samfäldt brukande af laxfisket i Torneå eif numera
gått till ända, hafva Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge och
Hans Majestät Kejsaren af Ryssland, som *funnit nyttigt och lämpligt att
tillförsäkra sina respektive undersåtar fortfarande fördelarne af ett sam¬
fäldt bedrifvande af sagda fiske, beslutat att för sådant ändamål afsluta
en konvention samt till sina fullmägtige utsett:
Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:
Dess minister för utrikes ärendena m. in. grefve Ludvig Vilhelm
August Douglas;
samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland:
Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid Hans
Maj:t Konungens af Sverige och Norge Hof, verkliga geheimerådet
m. m. Ivan Zinoview,
hvilka, efter att hafva utvexlat sina fullmagter, som befunnos i god och
behörig form, öfvernskommit om följande artiklar:
Art. 1.
Laxfisket i Torneå eif å sträckan emellan Muonio elfs inflöde och
norra ändan af halfön Svänsarö och i flodens förgreningar skall brukas
samfäldt för de båda höga kontraherande parternas räkning till den mars
1917, skolande efter utgången af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet
träffas. Om emellertid under loppet af nyssnämnda tid oförutsedda om¬
ständigheter göra det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna
4
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.
att låta samfälligt)eten fortfara, skall lian ega att genom sådan uppsägning,
som här nedan i art. 9 sägs, få densamma upphäfd, i hvilket fall hvardera
parten skall återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt område till¬
godogöra sig fisket för sin egen räkning.
i
Art. 2.
Så länge det samfälda fiskebruket bibehålies, skall allt fiske af lax
och s. k. taimen, med undantag allenast för Hellelä skatteförsålda patu-
ställe, vara förbjudet i Torneå elfs nedre lopp, alltifrån norra ändan af
halfön Svänsarö intill elfsmynningen, hvilken anses befintlig emellan Hellelä-
udden på finska sidan och det svenska landets närmast motliggande strand.
Dylikt fiske skall likaledes vara förbjudet i det vattendrag nedanom elfs¬
mynningen, som utmärkes å ena sidan af holmarna Selkäkari, Lilla och
Stora Kraaseli samt Kraaselikrunni och å den andra af Bockholmen, Leppikari
samt Leppikarikrunni. Enär det dessutom för det samfälda fiskebruket
fordras, för att icke hindra laxens uppstigande, att fri öppning lemnas i
vattendragets fortsättning mot söder till sundet mellan öarna Tervakari
och Hamppulleiviska, skall det vara uttryckligen förbjudet att från någon¬
dera sidan af berörda vattendrag utsätta fiskeverk till större längd än
200 meter.
Art. 3.
Hvardera af de höga kontraherande parterna disponerar hälften af fisket.
Art. 4.
Rättigheten till fiskets bedrifvande under den tid, denna öfverens¬
kommelse eger gällande kraft, skall af hvardera af de höga kontraherande
parterna först hembjudas åt ortens allmoge på hvardera sidan äfvensom åt
nuvarande innehafvare af s. k. privilegierad fiskerätt, ankommande på hvar¬
dera parten att för dess fiskehandel bestämma, hvilka dess undersåtar af
hembudet skola få del, äfvensom de närmare vilkoren för upplåtelsen och
beloppet af den afgift, som skall utgå.
Art. 5.
De höga kontraherande parterna skola ömsesidigt meddela hvarandra
resultatet af de hembud, som af dem gjorts traktens befolkning i enlighet
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
med bestämmelserna i ofvanstående art. 4. De skola likaledes meddela
hvarandra uppgifter rörande fördelningen af utbytet af fisket mellan be¬
folkningen samt rörande det sätt, hvarpå hvardera kronan tillgodogjort sig
de henne förbehållna fiskelotter.
Derest en af parterna skulle härefter tillkännagifva för den andra,
att han föredrager, att fiskerätten hvarje år utbjudes å offentlig auktion,
då skall den sistnämnda anordningen antagas af båda parterna.
Art. 6.
Derest upplåtelse kommer till stånd på grund af hembud gjordt af
de båda höga kontraherande parterna i enlighet med ofvanstående art. 4,
skola följande bestämmelser lända till efterrättelse vid fiskerättens utöfvande:
1. Fasta fiskeverk må ej uppföras till större antal än högst 8, och
skola desamma hafva det läge och den utsträckning, som efter föregången
syn af regeringarne gemensamt, varda bestämda. Under vårtiden, intill
dess fångsten i dessa fasta fiskeverk börjar, må dock jemväl begagnas annan
för fångst af lax och s. k. taimen afsedd lofgifven redskap.
2. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen inom Torneå
elfs fiskeområde skola båda staternas fiske-arrendatorer årligen erlägga:
svenska statens tillsammans en summa af 2,350 kronor och finska statens
tillsammans en summa af 3,290 finska mark.
3. De båda staternas arrendatorer skola utgöra tvenne skilda för¬
eningar med skilda styrelser, hvilka senare, bestående hvardera af 5 leda¬
möter jemte 3 suppleanter, skola gemensamt ombesörja fiskets bedrifvande,
fångstens försäljning, förvaltning af inflytande medel samt den slutliga
delningen af vinsten emellan begge föreningarne. Berörda styrelser skola
likaledes vara skyldige att lemna vederbörande myndigheter noggranna upp¬
lysningar rörande fiskets utfall för året, äfvensom i öfrigt upplysningar,
som kunna af dem begäras. För gemensamt åtagna förbindelser skola de
begge styrelsernas medlemmar vara solidariskt ansvaidge.
Art. 7.
Derest endera af de höga kontraherande parterna påfordrar fiske¬
rättens upplåtande årligen å offentlig auktion, på sätt i art. 5 omförmäles,
är det öfverenskommet, att följande bestämmelser skola lända till efterrättelse:
1. Länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län skola ega att
årligen å offentlig auktion till den mest bjudande upplåta rätten till fiske¬
verkens begagnande. Auktionen förrättas vexelvis i Torneå och Haparanda
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
stad å någon dag under förra hälften af mars månad, som af länsstyrelserna
efter öfverenskommelse bestämmes; börande vid densamma hvart och ett
fiskeverk utbjudas för sig dels i sin helhet och dels fördeladt i bruknings-
lotter, motsvarande hvardera V20 af hela fiskeverket.
2. Af de medel, som vid auktionen betingas och hvilka böra före
den x april vara till fullo guldna, skall hälften inbetalas till den svenska
och hälften till den finska kronan.
3. Fisket må ej utöfvas annorledes än i fasta fiskeverk till ett antal
af högst 8, hvilkas läge och utsträckning efter föregången syn gemensamt
varda bestämda.
4. Den eller de, som fått sig fiskeverk till begagnande upplåtet,
ege att på egen bekostnad fiskeverket uppföra samt efter fisketidens slut
detsamma borttaga.
5. Till bestridande af kostnaderna för fiskeritillsynen skola kronorna
årligen erlägga: den svenska kronan 2,350 kronor och den finska 3,290
mark.
Art. 8.
Intill dess inom samtliga församlingar i båda rikena nu utgående
laxtionde varder utbytt mot bestämd penningafgift, skall, på sätt förut
skett, af all fisk, som erhålles, tiondedelen in natura undantagas för att i
tvenne lika delar fördelas mellan de båda staternas tiondeberättigade.
Hvardera af de kontraherande parterna eger full frihet i afseende å för¬
delningen af tiondet mellan sina egna undersåtar.
Art. 9.
Denna konvention skall träda i kraft den ^ mars 1898 och för-
blifver gällande till den ^ mars 1917, eller i det i art. 1 omförmälda fall
intill dess ett år förflutit från den dag, då någondera af de höga kontra¬
herande parterna densamma uppsäga. Densamma skall ratificeras, och rati¬
fikationerna skola utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af svenska
Riksdagens godkännande.
Till bekräftelse häraf hafva de respektive fullmägtige underskrift,
och med sina sigill försett denna konvention.
Som skedde i två exemplar i Stockholm den ff februari 1897.
(under!.) L. Douglas. (undert.) Jean Zinoview.
L. S. L. S.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
7
Utdrag af gränsregleringstrak-
taten emellan H. M. Ko¬
nungen af Sverige och Sve¬
riges rike a ena samt H.
M. Kejsaren af Ryssland
och Ryska riket å andra
sidan, af handlad och sluten
i Torneå den ™ November
1810, och ratificerad i Stock¬
holm den 5 December och i
St. Petersburg den De¬
cember 1810.
(öfversättning).
Årt. T.
Laxfisket uti Torneå eif, sådant
det genom Konungabrefvet af den
Trettonde September Et Tusende Sju¬
hundrade och Nittioett blifvit fast-
stäldt, är, för de deri utsatte Hun¬
drade år, uttryckeligen tilerkändt de
nu varande ägare, som fortfara åt
idka det gemensamt och åt, som
förut, dela afkastningen deraf. Den
årliga afgift, som bör til hvar och
en af de begge Kronorne betalas,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
kommer åt rättas efter den del, som
deras ömsesidige Undersåtare befin¬
nas äga i detta arrende.
Landshöfdingarne uti Norrbot¬
tens och Uleåborgs Län skola hindra
åt något nytt pålverk må göras, om
icke genom en inbördes öfverens¬
kommelse emellan de intresserade
och åt i allmänhet intet intrång må
ske i det privilegium som äges af
de nuvarande innehafvare af nämnda
fiske. Då dessa hundrade år för¬
flutit, skal i anseende til denna punkt
en ny öfverenskommelse träffas.
Hvad idkandet af andra fisken
beträffar, skall det hädanefter å in¬
gendera sidan sträckas längre än til
de gränsor, som åtskilja de bägge
Staterne.
Koiigl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.
9
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
1890.
Närvarande:
o
Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,
Statsråden: friherre von Otter,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
• friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen före¬
drog i underdånighet följande mål och ärenden, nemligen:
1:°)
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens lån underdåniga
skrifvelse den 20 september 1888, deri Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
under förmälan, att enligt nådiga brefvet den 16 augusti 1791 arrendet af
Torneå elfs regala laxfiske upphörde att gälla samma dag år 1891, och
med erinran tillika, att, jemlikt art. 5 i gränsregleringstraktaten mellan
Sverige och Ryssland den november 1810, efter de hundrade årens
förlopp eu ny öfverenskommelse angående berörda fiske skulle träffas emellan
Bill. till Piksd. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 63.
de båda rikena, hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t täcktes låta på mini¬
steriel väg vidtaga åtgärder till ordnande i god tid af denna angelägenhet;
Och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande angifvit vissa grunder,
på hvilka, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, en dylik öfver¬
enskommelse lämpligast borde byggas;
uti hvilket ärende ej mindre domänstyrelsen, efter inhemtande af
yttrande från intendenten för fiskerierna och fiskodlingen, än äfven kammar¬
kollegium afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt herr mini¬
stern för utrikes ärendena att för ordnande af frågan om den framtida
dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske med kejserliga ryska regeringen
inleda underhandling derom, att åt sakkunnige män, exempelvis till ett
antal af två från hvartdera riket, uppdroges dels att utreda alla de om¬
ständigheter, som för frågans bedömande vore af vigt, dels ock att på
grund af en sådan utredning till Kongl. Maj:t och Hans Maj:t Kejsaren
af Ryssland ingifva förslag till det regala laxfiskets framtida disposition.
Hvad statsrådet i förestående — — mål och
ärenden hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla.
ex protocollo
G. Louis De Geer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
11
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
november 1890.
Närvarande:
o
Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Groll,
Wikblad.
Under erinran, att Kongl. Maj:t den 28 februari innevarande år upp¬
dragit åt hans excellens herr ministern för utrikes ärendena att för ordnande
af frågan om den framtida dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske med
kejserliga ryska regeringen inleda underhandlingar derom, att åt sakkunnige
män, exempelvis till ett antal af två från hvartdera riket, uppdroges dels
att utreda alla de omständigheter, som för frågans bedömande vore af
vigt, dels ock att på grund af en sådan utredning till Kongl. Maj:t och
Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland ingifva förslag till det regala laxfiskets
framtida disposition, föredrog chefen för finansdepartementet, statsrådet
friherre von Essen en af herr ministern för utrikes ärendena till chefen
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
för finansdepartementet den 7 i denna månad aflåten embetsskrifvelse,
deruti herr ministern meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts beskickning i
Petersburg anmodats att hos ryska regeringen göra framställning i nämnda
syfte, bemalda regering antagit det gjorda förslaget, att åt sakkunnige från
hvartdera riket uppdroges att utreda frågan och i densamma afgifva för¬
slag, samt till medlemmar i kommissionen från rysk sida utsett ryske kon¬
suln i Hammerfest D. Ostrowsky, finske fiskeriinspektören doktor O. F.
Nordqvist samt häradshöfdingen K. Boström, äfvensom att Torneå från rysk
sida föreslagits till samlingsplats för kommissionen;
Och hade hans excellens tillika tillkännagifvit, att härvarande ryske
minister på sin regerings befallning anhållit om upplysning dels om namnen
å de personer, som från svensk sida komme att utses för att med de ryska
ombuden öfverlägga, dels om den tid och ort för de gemensamma ombu¬
dens sammanträde, som från svensk sida kunde finnas lämpliga.
Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes förordna svensk-norske
generalkonsuln i Helsingfors grefve Carl Magnus Gustaf Björnstjerna, fiskeri¬
inspektören Nils Rudolf Lundberg och häradshöfdingen Gustaf Sundberg
att såsom ombud för Sverige jemte de för enahanda ändamål från rysk
sida utsedda ombuden, efter skedd utredning, afgifva underdånigt .förslag
i fråga om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå eif
hvarjemte statsrådet, som i fråga om tid och ort för kommissionens
sammanträden ansåg lämpligast, att kommissionen första gången samman¬
trädde den 19 nästkommande januari i Stockholm eller Helsingfors, efter
kommissionens eget bepröfvande, och derefter under påföljande juni månad
samlades i Haparanda eller Torneå, likaledes efter kommissionens val, hem¬
stälde, att Kongl. Maj:t måtte åt herr ministern för utrikes ärendena upp¬
draga att inhemta ryska regeringens mening rörande de sålunda föreslagna
tids- och ortbestämmelserna;
Hvad statsrådet i detta ärende hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle utdrag af
protokollet till utrikesdepartementet expedieras.
ex protocollo
Hugo Malm.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
13
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 31 december 1891.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam.
Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde:
»Sedan den för utredning af frågan om den framtida dispositionen
af det regala laxfisket i Torneå eif tillsatta kommission, hvilken för af¬
fattande af sitt betänkande sammanträdt i Helsingfors den 12 nästlidne
november, efter derstädes hållna förhandlingar den 18 innevarande månad
ajournerat sig för att åter sammanträda den 15 nästkommande januari,
så har svenske ledamoten i kommissionen grefve M. Björnstjerna till mig
öfverlemnat de vid berörda förhandlingar inför kommissionen förda, af
honom och främsta ryska ombudet underskrifna protokoll, af hvilka proto¬
koll inhemtas, bland annat,
att kommissionen affattat ett fullständigt betänkande och förslag till
den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå eif;
att detta förslag till alla delar blifvit godkändt af de i kommissionen
deltagande svenske ombuden;
att ryske ombuden icke kunnat förmås att instämma i de punkter
af förslaget, som afse uppdelningen af lotterna i det af kommissionen före¬
slagna framtida samfälda fisket kronorna emellan, i det de påfordrat, att
svenska kronan skulle till hälften deltaga i ansvaret för bibehållandet af
Torneå stads donerade fiskerätt, hvarjemte samme ombud, sedan de en gång
inom kommissionen förklarat sig villiga att i öfrigt biträda det upprättade
förslaget, framstält det påstående, att laxfisket i Torneå eif vore att anse
såsom en de begge kronornas gemensamma egendom och att detta för¬
hållande skulle förblifva oförändradt till dess delning verkstäldes, i följd
14
Körtel. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.
hvaraf de jemväl yrkat, att flere förslagets punkter måtte i öfverensstäm¬
melse med denna princip ändras;
samt att svenske ombuden deremot fortfarande vidhållit den af
kommissionen under de föregående förhandlingarne antagna grundsats
eller att efter den nu löpande arrendeperiodens utgång hvardera kro¬
nan skulle ega rätt att inom sitt territoriella vattenområde fritt förfoga
öfver det densamma tillhörande laxfiske och att det sålunda berodde på
fri öfverenskommelse kronorna emellan, huruvida något samfäldt laxfiske¬
bruk vidare skulle i elfven bibehållas, i enlighet hvarmed svenske ombuden
sista dagen under de hållna förhandlingarne öfverlemnat, för att kommis¬
sionens protokoll bifogas, den af kommissionen gjorda och af svenske om¬
buden godkända affattning af ett kommissionens gemensamma betänkande
och förslag rörande den framtida dispositionen af det regala laxfisket.
Då enligt främste ryske ombudets förklarande till protokollet för den
16 förutnämnde november kejserliga ryska regeringen godkänt den samma
protokoll bifogade, af ryska ombuden undertecknade not angående Torneå
stads donationsfiske, hvaruti påyrkas, att — enligt hvad orden lyda — »så
stor andel, som motsvarar Torneå stads donerade tre tunnors laxtaxa bort¬
tages öfverst från hela laxfisket eller dess nettoafkastning», anser jag denna
fråga likasom den dermed nära sammanhängande angående hvardera kro¬
nans bestämmanderätt öfver laxfisket inom dess territoriella område icke
kunna annorledes än i diplomatisk väg lösas; och tillåter jag mig med
afseende härå hemställa, att, då den svensk-ryska kommissionen för ut¬
redning af frågan om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i
Torneå eif numera verkstält den anbefalda utredningen, Eders Kongl. Hög¬
het måtte uppdraga åt herr ministern för utrikes ärendena att inhemta
kejserl. ryska regeringens mening, huruvida icke vid nyssnämnda för¬
hållande kommissionens arbete borde anses afslutadt;
och hemställer jag, att handlingarne i ärendet måtte, jemte utdrag
af dagens protokoll, få öfverlemnas till utrikesdepartementet, på det att
frågan om laxfiskets framtida disposition må, i händelse ryska regeringen
kommer att biträda framställningen om afsilande af kommissionens arbete,
i diplomatisk väg vidare behandlas.»
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad före¬
dragande departementschefen sålunda hemstält; och be¬
hagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten dertill
lemna nådigt bifall.
ex protocollo
G. Vilh. Smärling.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
15
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden ,hållet inför Hans
Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 2 februari 1892.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Blehr.
Statsrådet Östergren.
2:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i under¬
dånighet:
»Sedan i enlighet med Kongl. Maj:ts beslut vid föredragning af
finansärenden i svenskt statsråd den 28 februari 1890 förslag af mig blifvit
framstäldt till kejserl. ryska regeringen att för ordnande af frågan om
den framtida dispositionen af Torneå elfs regala laxfiske uppdraga åt en
kommission af sakkunnige män att utreda alla de omständigheter, som för
frågans bedömande vore af vigt, dels ock att på grund af sådan utredning
till Eders Kongl. Maj:t och Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland ingifva
förslag till det regala laxfiskets framtida disposition, och kejserl. ryska
regeringen till medlemmar i denna kommission för ryska riket utsett trenne
personer, behagade Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af finansärenden
i svenskt statsråd den 14 november nämnda år förordna jemväl trenne
personer, nemligen de förenade rikenas generalkonsul i Helsingfors, grefve
16
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 63.
Björnstjerna, fiskeriinspektören d:r R. Lundberg och häradshöfdingen G.
Sundberg att såsom ombud för Sverige deltaga i kommissionen. För
fullgörandet af sin uppgift har berörda kommission hållit trenne särskilda
sammanträden, det sista i Helsingfors under tiden från den 12 nästlidne
november till den 18 innevarande december; och har kommissionen, efter
hvad hos mig blifvit anmäldt, härunder afslutat sitt arbete.»
Sedan herr ministern redogjort för innehållet af kommissionens proto¬
koll med bilagor, yttrade herr ministern vidare:
»De grundsatser, man från svensk sida uppstält, torde kunna uttryckas
sålunda:
l:o) att det icke må anses såsom genom föregående traktater be¬
stämdt, att laxfisket i Torneå eif för all framtid skall af de höga kronorna
gemensamt bedrifvas, utan att frågan, huruvida och för hvilken tid sådan
samfällighet skall ega bestånd, nu utgör föremål för öfverenskommelse; och
2:o) att Sverige icke på grund af fredstraktaten ” september 1809
eller gränsregleringstraktaten den ™ november 1810 iklädt sig eller eljest
eger någon förpliktelse att, derest laxfisket gemensamt bedrifves, af sin
andel i afkomsten afstå något till fördel för staden Torneå.
Då jag i likhet med de svenske ombuden anser, att någon upp¬
görelse beträffande det framtida ordnandet af laxfisket i Torneå eif icke
kan afslutas, förr än enighet åstadkommits rörande nyss angifna tvenne
principer, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
uppdraga åt mig att i sådant syfte med nämnda regering inleda direkta
u nderhandlingar.»
Sedan herr ministern derefter föreslagit, att genom Kongl. Maj:ts
minister i S:t Petersburg till kejserl. ryske utrikesministern öfverlemna en
mémoire af sådant innehåll, som det vid detta protokoll fogade förslag
utvisar, behagade
Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande
svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga till¬
styrkande, med godkännande af det upplästa förslaget
till mémoire, till herr ministerns för utrikes ärendena
hemställan lemna nådigt bifall.
Ex protocollo
G. M. Falkenberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
17
Bilaga.
Mémoire.
(öfversättning.)
De protokoll, som fördes i den svenska och ryska kommissionen för
afgifvande af förslag i fråga om den framtida dispositionen af regala lax¬
fisket i Torneå eif, utvisa att i några punkter skiljaktiga meningar yppats
mellan de båda rikenas ombud.
Sedan kommissionens samtlige medlemmar i hufvudsakliga delar enats
om förslag till ordnande för de höga kronornas gemensamma räkning af
regala laxfisket från Muonio elfs mynning till norra delen af Svänsarön, att
gälla för en tid af tjugu år, med rätt för de höga kronorna att, derest ej
före utgången af denna period ny öfverenskommelse träffades om samfällig-
hetens bibehållande, för framtiden hvar och en inom sitt område tillgodo¬
göra sig fiskerätten, så hafva vid sammanträde den 2/14 december sistlidet
år ryska ombuden — under åberopande deraf att i gränsekommissionens
protokoll för den 19/31 oktober 1810 skulle uttalas den principen, att
laxfisket i Torneå eif blifvit gemensam egendom för de båda höga kronorna,
och uttryckligen uttalats, att fisket i Torneå eif för framtiden, som förut,
skulle vara gemensamt för invånarne på flodens båda stränder — förklarat
sig i anledning häraf icke berättigade till annat än att i förslagen till ny
öfverenskommelse bestämma såväl området för det gemensamma fisket som
arrendevilkoren och sättet för det framtida fiskets bedrifvande.
Kongl. Maj:ts regering gillar i denna fråga helt och hållet den upp¬
fattning, som uttalats i det af de svenska ombuden i kommissionen till
protokollet den 6/18 nästlidne december afgifna betänkande, hvari yttras
följande:
»Genom den gränsreglering, som följde på 1809 års fredslut i Fred-
rikshamn, har en bestämd gräns emellan Sverige och Ryska riket utstakats
längs Torneå och Muonio elfvar. På grund häraf måste allt landområde
och fiskevatten som ligger vester om denna gräns anses tillhöra Sverige
och det öster derom belägna det ryska riket. Inom den svenska delen af
elfven har naturligen den svenska kronan bibehållit sin regalrätt till lax¬
fisket. Inom den ryska delen har finska kronan öfvertagit samma regalrätt.
Visserligen blef i gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810 sär-
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 51 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
skildt bestämdt, att det regala fisket (hvarmed förstods såväl det svenska
som det finska) uti Torneå eif skulle tills 1791 års, på 100 år ingångna
arrendeaftal upphört att vara gällande få behållas af dess vid gränsregle¬
ringen varande innehafvare, som sålunda skulle »fortfara att idka det
gemensamt och att, som förut, dela afkastningen deraf», men då detta
stadgande icke kan betraktas annorlunda än som ett från begge sidornas
regeringar för viss tid gjordt medgifvande gent emot den fiskebrukande
gränsbefolkningen och gränsregleringstraktaten i öfrigt icke innehåller
några bestämmelser, som kunna anses inskränka någondera kronans fria
dispositionsrätt öfver laxfisket inom dess vattenområde, så lärer efter de
hundra arrendeårens förlopp begge kronorna vara oförhindrade att å ömse
sidor om den uppdragna riksgränsen efter godtfinnande tillgodogöra sig
sin fiskerätt på samma sätt som begge sidornas enskilde fiskebrukare jem-
likt sista momentet i gränsregleringstraktatens femte artikel hvar för sig
bruka det s. k. småfisket.»
Då en bestämd demarkationslinie genom gränsregleringstraktaten upp¬
drogs, hvilket i traktatens artikel I uttryckes sålunda: »De cette maniére
toutes les possessions situées å la droite de cette ligne appartiennent å la
Suéde et celles å la gauche å la Russie», (Bil. A), följer deraf enligt all¬
männa folkrättsliga regler, att hvardera kronan eller dess undersåtar ega
utöfva fiske på sin sida om gränslinien, derest annorledes icke uttryckligen
öfverenskommits. Men det är så långt ifrån att en dylik för all framtid
gällande öfverenskommelse fastslagits i den urkund, som ensam har gällande
vitsord i denna fråga, nämligen gränsregleringstraktaten af den 20/8 no¬
vember 1810, att denna fasthellre, enligt Kongl. Maj:ts regerings åsigt,
otvetydigt angifver, att det då träffade aftal om samfällighet endast skulle
gälla för viss tid. Jemte det nämligen i traktatens art. V stadgas, att
andra fisken än laxfisken hädanefter icke finge å någondera sidan sträckas
längre än till de gränser, som åtskiljde de begge staterna, bestämdes, i
fråga om laxfisket, att detta, »sådant det genom konungabrefvet af den 13
september 1791 blifvit faststäldt» »för de deri utsatta hundrade år» ut¬
tryckligen tillerkännes de nuvarande egarne, »som fortfara att idka det
gemensamt och att såsom förut dela afkastningen deraf», men att »i denna
punkt» — och härmed kan enligt satssammanhanget ej förstås annat än
frågan om laxfisket i motsats till de öfriga, i en senare punkt af samma
art. omförmälda fiskena — ny öfverenskommelse skulle, sedan de hundrade
åren förflutit, träffas.
En motsatt tolkning af art. V i traktaten kan desto mindre erkännas
vara välgrundad, som den i verkligheten skulle kunna leda till orimliga
följder, hvilka de kontraherande makterna näppeligen skulle förbisett och
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
alldeles icke kunna presumeras hafva afsett. Om nämligen efter de 100
årens förlopp ny öfverenskommelse om laxfiskets gemensamma bedrifvande
ej kunde träffas, skulle, derest fisket ej finge annorledes än i samfällighet
utöfvas, de begge kronorna i sjelfva verket vara förhindrade att, hvar inom
sitt område, tillgodogöra sig sin regalrätt till laxfisket.
Vidare hafva de svenske och ryske ombuden i kommissionen stannat
i olika meningar rörande Torneå städs ifrågasatta rätt att af det framtida
samfälda laxfisket tillgodogöra sig viss andel, innan delning af afkomsten
de begge höga kronorna emellan egde rum. Under det att de svenska
ombuden utgått från den grundregeln, att hvardera kronan egde lika andel
till laxfisket å den ifrågavarande delen af elfven, hvarest begge rikena ega
lika lång strand, och att följaktligen afkomsten af fisket borde, utan före¬
gående afdrag, skiftas lika mellan de båda makterna, hafva deremot de
ryske ombuden förfäktat den åsigten att så stor andel, som motsvarade
Torneå stads donerade tre tunnor laxfiske, borde »borttagas öfverst» från
hela laxfisket eller dess afkastning, och först sedermera delning de begge
höga kronorna emellan ske.
Den sålunda utaf de ryske ombuden uttalade åsigt, hvilken motiverats
uti ett af samma ombud affattadt, kommissionens protokoll för den 14
november sistlidet år bilagdt yttrande (Bil. B) delas ej af Kongl. Maj:ts
regering, utan instämmer Kongl. Maj:ts regering till alla delar i den upp¬
fattning, som af svenska kommissionsledamöterna i särskilda yttranden till
protokollen för den 7 och den 9 december 1891 i frågan uttalats (Bil. C
och D).
För bedömandet af föreliggande fråga är det till en början nödigt
att undersöka, huruvida gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810
innehåller någon för de höga kronorna bindande bestämmelse i ämnet.
Vid öfverläggningarne om traktaten utgingo de svenske komissarierne
från den synpunkten att, då riksgränsen tänktes dragen i elfven och fisket
deri icke lämpligen kunde annorledes än gemensamt bedrifvas, afkomsten
deraf borde i lika anparter mellan de begge staterna delas. Af de ryske
kommissarierne yrkades deremot, att det ryska rikets nya undersåtar skulle
ega »bibehålla orörd den del», de på grund af Kongl. brefvet den 13 sep¬
tember 1791 haft i laxfisket, och att följaktligen »den inkomst, ryska
kronan komme att för framtiden draga af fisket, borde beräknas i för¬
hållande till den del, som dess undersåtar egde deruti.»
Någon definitiv jemkning af de sålunda å ömse sidor framstälda,
skiljaktiga meningarne egde icke rum, lika litet som någon definitiv efter¬
gift från någondera sidan gjordes. Man enades allenast om ett interi¬
mistiskt bibehållande af »status quo ante», sådant det reglerats genom
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
ofvannämnda Kongl. bref den 13 september 1791, att gälla intill dess 100
år från brefvets datum förflutit; och i traktaten infördes på yrkande af
svenske kommissarierna till yttermera visso en uttrycklig bestämmelse, att
etter de 100 årens förlopp ny öfverenskommelse i ämnet skulle mellan de
höga kronorna träffas. Det lärer således få anses konstateradt, att de höga
kronorna icke i förevarande ämne äro bundna af någon föregående öfverens¬
kommelse, utan hafva full frihet att med hänsyn till föreliggande förhål¬
landen träffa nytt aftal.
Till stöd för sin uppfattning af den rättsliga karakteren af det åt
Torneå stad gifna privilegium eller s. k. donation hafva de ryska ombuden
åberopat i första rummet det ursprungliga, af konung Gustaf II Adolf den
12 maj 1621 utfärdade upplåtelsebref. Härvid bör emellertid märkas, att
en »donation» sådan som den ifrågavarande icke kan utan vidare likställas
med vanliga donationer enskilda personer emellan. Enligt svensk rätt
hafva städse donationer af den art, hvarom här är fråga, ansetts åter-
kalleliga och särskildt vid regentombyten, för att fortfarande ega bestånd,
erfordrat den nye regentens konfirmation. Detta förhållande finner sin
naturliga förklaring, om man besinnar, hvem donator är och ändamålet
med donationen. Denna kan nämligen ej betraktas såsom gjord af en viss
konung såsom enskild person, utan af honom såsom representant för svenska
staten. Föremålet för donationen var ej heller enskild egendom, som fritt
kunde bortskänkas, utan statsegendom, i detta fall skatterätt, hvilken eljest
skolat ingå till statsverket och för dess ändamål användas. I följd häraf
kunde en dylik donation aldrig vinna samma helgd som t. ex. en testa¬
mentarisk disposition eller en gåfva, som genom donators död blifver
orygglig, då ju i sjelfva verket staten är att anse såsom den egentliga
donatorn. Beträffande åter ändamålet med dylika donationer, så var detta
att främja en orts, en industris eller en särskild anläggnings förkofran, och
det betraktades derföre såsom ett sjelfkärt, om än ej alltid uttryckligen
uttaladt, förbehåll att donationen komme att indragas, i händelse densamma
funnes icke vidare vara behöflig, eller det dermed afsedda ändamålet visade
sig hafva förfelats.
Hvad nu särskildt angår de genom Kongl. brefvet den 12 maj 1621
Torneå stad meddelade privilegier, så är donationens karakter af att gälla
endast tills vidare så mycket mera omisskännelig och ovedersäglig, som
konungen i privilegiebrefvets sista punkt uttryckligen förbehållit sig att
efter sitt välbehag återtaga de lemnade privilegierna och friheterna.
Den i de ryska ombudens ofvannämnda yttrande lemnade öfversigt
af ifrågavarande privilegiers senare historia föranleder lika litet till den
slutsatsen, att viss andel i laxfisket skulle vara åt staden Torneå för evär-
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
derlig tid och oförytterligt donerad. I detta sammanhang bör först erinras
derom, att uttrycket, att Torneå, redan innan gemensamhetsfiske på 1760-
talet kom till stånd, egde andel i laxfisket »till belopp motsvarande 3
tunnors taxa», år oegentligt och vilseledande; och kan i sådant afseende
alldeles icke åberopas 1622 års rikshufvudbok, hvilken — långt ifrån att
angifva något »belopp» af det Svänsaröhemmanen tillhörande fiske — alle¬
nast meddelar, att taxan till kronan för de till samma hemman brukade
laxfisken utgjorde 3 tunnor salt lax. Rätta förhållandet är att Torneå
stad på denna tid i likhet med en mängd andre strandbyggare hade nytt¬
janderätt till vissa fiskeställen i Svänsaröelfven (benämning för Torneåelf
under en del af dess lopp), för hvilken fiskerätt tillförene erlagts en viss
afgift laxtaxa som till stadens förmån senare eftergifvits. Också förspordes
ej från stadens sida, då dess kolkvarp i början af 1700-talet icke vidare
kunde användas, något anspråk på upplåtelse af andra varp eller i all¬
mänhet på åtnjutande af andel i laxfisket motsvarande viss taxa. Först
sedan samfälda laxfisket 1765 kommit till stånd, fann vederbörande lands¬
höfding skäl berättiga staden i>få del och nyttjanderätt» uti det nyinrättade
samfälda fisket för dess gamla fiskeställen vid Svänsarö och följaktligen för
en andel motsvarande den för dessa fiskeställen beräknade 3 tunnors lax¬
taxa, ehuru, då taxan blifvit till staden donerad, densamma icke erlades
af staden.
De till stadfästelse härå sedermera tid efter annan meddelade resolu¬
tioner innehålla endast, att Tornå stad bibehålies vid rätten.till laxfiske
eller andel deri, eller, med andra ord, konstatera, att privilegiet dittills
icke återkallats eller förverkats. Samma grund och samma betydelse hafva
äfven de förbehåll, som till förmån för staden Torneå gjordes, då fisket på
arrende upplåta, först till enskild person och sedan till den kringboende
allmogen.
Af det nu sagda framgår:
att Torneå stad vid dess första anläggning ej donerats med »tre
tunnors laxtaxa af Torneå elfs regala fiske», utan att staden allenast fått
öfvertaga nyttjandet af de till Svänsaröhemmanen af ålder brukade fiske¬
ställen i Svänsaröelfven och först efter samfälda fiskets bildande år 1765 er¬
hållit tillstånd att i samma fiske »få del och nyttjanderätt» för 3 tunnors taxa;
att rätt till viss andel i laxfisket i Torneå eif sålunda ej kan sägas
vara af svenska staten till staden Torneå upplåten »med full egande- och
besittningsrätt»;
att staden icke ständigt och utan afbrott intill närvarande tid på
grund af Svänsarödonationen varit »i verklig besittning och utöfning» af
fiskerätt;
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
att, då vid utarrendering af fisket den andel deri, som af Torneå
stad åtnjöts för Svänsarö hemman, från arrendet undantogs, sådant icke,
såsom i ryska ombudens yttrande antoges, skett emedan svenska kronan
för evärdelig tid och oåterkalleligen afhändt sig nämnda andel, utan berott
allenast derpå, att man fortfarande velat hålla stadens privilegier vid makt;
och
att, enär staden Torneå således icke kan erkännas hafva vid 1809 års
fredsslut egt någon ovilkorlig och under alla förhållanden oafhändelig rätt
till andel i laxfisket, det icke för upphörande af denna rätt var erforderligt
att uttryckligt medgifvande i sådant syfte lemnades af ryska regeringen.
Har således enligt svensk rätt Torneå stads ifrågavarande privilegium
otvifvelaktigt till all kraft och verkan upphört, då staden genom 1809 års
fredsslut skiljdes från svenska kronan och lades under främmande makt,
så blir svaret enahanda, om frågan bedömes från den internationela rättens
synpunkt. Om — för att anföra ett exempel, der rättsfrågan framträder
i bjert dager — staten, såsom i Sverige ofta skett, tillförsäkrat en indu¬
striel anläggning rätt till skogshygge å staten tillhörig skog, men vid ett
fredsslut riksgränsen så ändras, att anläggningen och skogen komma att
ligga på hvar sin sida om gränsen, så lärer ingen ifrågasätta annat än att
rätten till skogshygge expirerat, derest icke annorlunda mellan de freds¬
slutande staterna uttryckligen aftalats. Denna grundsats har ock af de
ryske kommissarier, som deltogo i uppgörandet af 1810 års gränsreglerings-
traktat, förklarats vara alldeles själfklar. Då nämligen de svenske kommis¬
sarierna påyrkade införandet i gränsregleringstraktaten af en bestämmelse,
att hvarje rättighet, som staden Torneå hittills haft att till underhåll af
sin magistrat eller för annat ändamål använda afkastningen af egor eller
tillhörigheter, som genom den nya gränsregleringen tillfallit Sverige, såsom
räntan från byn Mattila (om förhållandet med denna donation hänvisas till
Bil. E) eller rättigheten till fiske i Botniska viken på svenska sidan, skulle
upphöra, så fästade de ryske kommissarierne uppmärksamheten på att detta
folie så af sig sjelf!, att någon bestämmelse derom ej behöfde i traktaten
intagas — en uppfattning, som jemväl innebär ett erkännande deraf, att
den i 1809 års fredsfördrag intagna bestämmelsen, att finska länens städer
med deras »dépendances, prérogatives, droits et émolumens» för framtiden
skulle under full eganderätt och öfverherrskap tillhöra ryska riket icke, på
sätt ryska ombuden i kommissionen nu förmenat, afsåge förhållanden af
den art, hvarom här är fråga.
Nu var emellertid staden Torneås rätt till ränta från byn Mattila
samt till fiske i den del af Botniska viken, som förblef svenskt område,
af fullkomligt samma natur som rätten till andel i det gemensamma lax¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
23
fisket. Den princip, som år 1810 af de ryske kommissarierne erkändes
såsom sjelfkär har således full tillämpning jemväl på de anspråk, hvarom
nu är fråga. Denna princip är, att en höghetsrätt, som af staten efter¬
skänkts en ort eller kommun, af sig sjelf utan vidare återgår, då orten
eller kommunen lägges under främmande makt. En motsatt uppfattning
skulle i sjelfva verket leda dertill, att den ena staten blefve tributskyldig
till den andra — ett förhållande, som uppenbarligen icke kan uppkomma
annorledes än genom en uttrycklig och speciel utfästelse. Då ingendera
af de begge stater, som eg a stränderna vid Torneå eif, rättsligen eger an¬
språk på större andel än den andra till fisket i elfven, skulle, om Torneå
stad tillädes undantagsrätt till andel i samma fiske, detta innebära, att
Sverige fortfarande till en inom främmande stats område liggande ort af-
stode en del af sin regalrätt till fisket, hvilket, såsom nyss är nämndt, är
orimligt och stridande mot allmänna folkrättsliga grundsatser.
Sedan numera den vid traktaten år 1810 träffade öfverenskommelse,
att samtlige dåvarande fiskerättsinnehafvare — och således äfven Torneå
stad — skulle bibehållas vid sin rätt under den i 1791 års konungabref
bestämda tid, med utgången af sagda tid af sig sjelf upphört, finnes det
icke något skäl att icke i hela dess vidd tillämpa den princip, som i alla
öfriga afseenden genomfördes vid traktaten och då å begge sidor erkändes
såsom giltig eller till och med sjelfkär. I detta afseende är det utan be¬
tydelse, huruvida laxfisket bedrifves för de båda kronornas gemensamma
räkning endast för viss tid eller allt framgent, då ju uppenbarligen hvad
som tillägges staden Torneå delvis tages från den andel i afkastningen,
som eljest skolat tillfalla Sverige.
Kongl. Maj:ts regering smickrar sig med den förhoppning att kejserl.
ryska regeringen, efter tagen kännedom om hvad ofvan anförts, skall i de
punkter, hvarom sålunda skiljaktiga meningar inom kommissionen yppats,
såsom grund för uppgörelsen mellan de båda staterna godkänna följande
grundsatser, nämligen:
1. att det icke må anses såsom genom föregående traktater bestämdt,
att laxfisket i Torneå eif för all framtid skall af de höga kronorna gemen¬
samt bedrifras, utan att frågan huruvida och för hvilken tid sådan sam¬
fällighet skall ega bestånd, nu utgör föremål för öfverenskommelse; och
2. att Sverige icke på grund af fredstraktaten den 17/5 september
1809 eller gränsregleringstraktaten den 20/8 november 1810 iklädt sig
eller eljest eger någon förpligtelse att, derest laxfisket gemensamt bedrifves,
af sin andel i afkomsten afstå något till fördel för staden Torneå.
Stockholm, i Kongl. utrikes departementet i februari 1892.
24
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 63.
Bilagor till förestående »Mémoire».
A. Transumt af gränsreglering straktaten 1810.
B. Ryska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationcn till proto¬
kollet för den 14 november 1891.
C. Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till proto¬
kollet för den 7 december 1891.
D. Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till proto¬
kollet för den 9 december 1891.
E. Kameral utredning rörande donerade fiskeräntorna af Mattila by.
Bil. A.
Transumt af gränse-reglerings-
traktaten emellan Sverige
och Ryska Riket den “ no¬
vember 1810.
Extrakt de 1’Acte de Démarcation
des frontieres entre la Cou-
ronne de Suede et 1’Ernpire
de Russie fält et conclu le
A novembre 1810.
Art. I.
Gränselinien emellan konunga¬
riket Sverige och kejsardömet Ryss¬
land, utgående från-----
— —--: ifrån denna punkt,
hvarest Muonio tar sitt namn, fortfar
Art. I.
La Ligne de Démarcation entre
le Royaume de Suede et 1’Empire de
Russie, portant de — — — — —
— — — —: de ce point, ou le
Muonio prend son nom, la ligne
25
Kort (fl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 63.
linien längs denna flod, och efter
dess utlopp i Torneå-elfven, följer
hon kanalen af denna senare till norr
om halfön Svensarö: här lemnar hon
kanalen och gående vester ut genom
bäcken Näran och stadsviken, med
ön Kalfholmen till höger, förenar
hon sig med kanalen af floden
söder om staden Torneå, och följer
den sedan till dess utlopp i h af vet.
Pa detta sätt höra alla de besitt¬
ningar,, som ligga på högra sidan
af denna linie till Sverige, och de,
som ligga på venstra sidan om den¬
samma till Ryssland.
continue le long de ce fleuve, et
apres son embouchure dans le Torneå,
elle suit le chenal de ce dernier
jusqu’ au Nord de la presqu’ ile
Svensarö: ici elle quitte le chenal, et
passant ä l’ouest par le ruisseau
nommé le Näran et le Golfe de la
ville (stadsviken) laissant l’ile Kalf¬
holmen å droite, elle rejoint le che¬
nal du Fleuve au sud de la ville de
Torneå le suivant ensuite jusqu’ ä
1’embouchure du fleuve dans la mer.
De cette manifoe toutes les possessions,
situées a la droite de cette ligne
apparatiennent ä la Suede et celles
ä la gauche h la Russie.
Art, Y.
Laxfisket uti Torneå Elf, sådant
det genom konungabrefvet af den
trettonde september ett tusende sju¬
hundrade och nittioett blifvit fast-
stäldt, är för de deri utsatte hundrade
år, uttryckligen tillerkändt de nu
varande egare, som fortfara att idka
det gemensamt och att, som förut,
dela afkastningen deraf. Den årliga
afgift, som bör till hvar och en af
de begge kronorna betalas, kommer
att rättas efter den del, som deras
ömsesidiga undersåtare befinnas ega
i detta arrende.
Landshöfdingarne uti Norrbottens
och Uleåborgs län skola hindra att
något nytt pålverk må göras, om icke
genom en inbördes öfverenskommelse
emellan de intresserade och att i
allmänhet intet intrång må ske i
Bill. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami.
Art. Y.
La péche du saumon dans la
riviére de Torneå, telle qu’ elle a
été réglée par les Lettres Royaux
du Treize Septembre Mil Sept Cent
Quatre Vingt Onze est formellement
garantie, pour les cent ans y énoncés,
aux Possesseurs actuels, qui con-
tinueront a la faire en commun et
å en partager le produit, comme par
le passé. Le droit annuel, payable
å chacune des deux Couronnes, sera
proportionné ä la part, que se trou-
vent avoir å cette ferme kurs sujets
respectifs.
Les Gouvernemens des Provinces
de Nord Bothnie et d’Uleåborg em-
pécheront qu’aucune nouvelle esta-
cade ne soit établie, si non par un
commun accord : entre les intéressés,
et qu’en general aucune atteinte ne
1 Afd. öl Höft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
det privilegium, som eges af de nu¬
varande innehafvare af nämnda fiske.
Då dessa hundrade år förflutit, skall
i anseende till denna punkt en ny
öfverenskommelse träffas.
Hvad idkandet af andra fisken
beträffar, skall det hädanefter å ingen¬
dera sidan sträckas längre än till de
gränser, som åtskilja de begge sta¬
terna.
soit donnée au privilége des teneurs
actuels de la dite péche. Les cent
années expirées, il sera convenu d’un
nouvel arrangement a Tégard de ce
point.
Pour ce qui est de 1'exercice des
autres peches, il ne attendera dé-
sormais, de l’un et de l’autre coté,
que jusqu’ aux limites, qui séparent
les deux Etats.
Bil. B.
Ryska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonationen till
protokollet för den (t) 10 november 1891.
Då konung Gustaf II Adolf den 12 maj 1621 meddelade privilegier
åt Torneå stad, förlänades derjemte åt staden till utrymme och mulbete med
full eganderätt de tre hela mantals hemman, som voro belägna på Svänsarö,
»med alla deras tillägor och lägenheter», hvartill jemväl hörde dessa hemman
tillydande fiske, såsom ses af 4 punkten i privilegiebrefvet, hvari säges:
»och skole fördenskull förbemälte lägenheter icke, såsom mångenstädes här
i Rikedh her till skedt är, till någre personers privat nytto använde och
häfdade blifva, utan till stadsens gemene bäste och nytto i så måtto, att
de som vele onyttia stadsens utmark och ägor med fäbete, vedehyggie,
Fiskerij och Åkerbruk gifve för deras boskap årligen en viss lego i pen¬
ningar». Beloppet af dessa hemman tillhörande fiske synes af i svenska
kammararkivet förvaradt utdrag af 1622 års rikshufvudbok, enligt hvilken
räntan för sagda hemman utgjorde tillsammans 9 daler i penningar, 3 lisp.
12 skålp. smör, 1 V2 fjärdingar tjära, 2 lisp. torr fisk samt 3 tunnor lax
hvilken ränta, såsom staden donerad, upptagits under titel: »odisputerlig
afkortning».
Rättigheten till sålunda erhållna laxfisket i Torneå eif till belopp,
motsvarande denna taxa, utöfvades ock af stadens borgare, men då de dervid
kommo i tvist med allmogen, som äfven idkade fiske i älfven, utfärdade
landshöfdingen Creutz den 18 juli 1633 en förlikningsskrift, hvari bestämdes
sättet för donerade fiskets bedrifvande och de ställen der det fick utöfvas,
27
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.
hvilken förlikning Kongl. Majestätet den 25 augusti 1664 faststälde; hvar¬
förutom kammarkollegium uti resolution den 9 maj 1667 förklarade: »att
som Svänsarö by är Torneå stad af förre Sveriges konungar donerat och
konfirmerat till stadens kommoditet och utrymme, altså njuter staden ock
nu oldandradt Svensaröns fiske och bör det behålla på lika vilkor härefter
som tillförene, alldenstund fisket befinnes i stadens taxa inräknadt, hvilken
taxa sedermera är staden donerad». I öfverensstämmelse härmed förordnade
äfven landshöfdingen uti resolution den 16 maj 1668 att de afgifter för
Svänsarö fiske, som under några år uppburits från Torneå stad, borde till
staden restitueras.
Till följd af utskärningar i elfsbottnen samt uppgrundning blef
emellertid Svensarö fiske odugligt, hvarföre Torneå stad under en följd
af år ej heller kunde begagna detsamma, utan lemnade Kongl. Majestät
efter någon tid fiskestället till några enskilda personer, som emot utfäst
ränta till kronan erbjödo sig att på försök ånyo upptaga fisket. Härigenom
kunde Torneå stad emellertid icke rättvisligen gå miste om sin andel i
fisket, hvarföre äfven landshöfdingen Funck, enär det befunnits att Svänsarö
laxfiske funnits upptaget uti 1664 års taxelängd och Kongl. Majestät uti
bref den 12 januari 1733 bestämt grunderne för enhvars delaktighet uti
då föreskrifna gemensamhetsfisket, som dock tillsvidare icke kom till stånd,
uti utslag den 26 april 1760 förordnade, att Torneå stad borde bibehållas
vid sin donerade taxa och utbekomma densamma af dem, som betalningen
af hufvudtaxan ålåg. Då sedermera det påbjudna gemensamhetsfisket på
1760-talet ändtligen kom till stånd, men öfrige delegare bestredo Torneå
stad rättighet till delaktighet deri, af orsak att staden låtit dess innehafda
kolkfiske i lång tid ligga öde och undandragit sig dess upptagande, i följd
hvaraf detsamma förmenades hafva till kronan hemfallit, förklarade lands¬
höfdingen Malmerfelt i utslag den 16 april 1767: »att ehuruväl Svänsarö
fiske, sedan det genom utskärning i elfsbottnen blifvit försvagad!, en lång
tid öde legat, kunde likväl icke stadens rätt derigenom vara förlorad,
emedan icke kronan utan endast staden lidit skada deraf, att dess donerade
fiske och taxa legat öde den tid staden i anseende till fiskestället och in¬
rättningen ej kunnat utan förlust det nyttja; och alldenstund städernas
erhållna donationer ej böra rubbas, utan ständigt bibehållas efter kongl.
privilegier och resolutioner, och kongl. brefvet den 12 januari 1733 för¬
ordnar att alle de, som uti en eif äro delaktige och i 1664 års taxelängd
stå för laxtaxa, skola sammansättas om vissa fisken som bekvämligast kunna
inrättas och dela fisken som dervid faller i proportion eftersom hvar och
en är taxerad i laxtaxan; fördenskull pröfvade landshöfdingen skäligt, att
Torneå stad för dess donerade och i 1664 års taxelängd intagna Svänsarö
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.
fiske och taxa af trenne tunnor lax borde få del och nyttjanderätt uti det
i Torneåelf inrättade samfälda laxfisket, och i proportion af berörde tre
tunnors taxa stå för kostnad och njuta afvel vid detta samfälda laxfiske»;
hvilket utslag, såsom grundadt på lag och författningar samt isynnerhet
på 1766 års fiskeristadga, kongl. kammarkollegium den 11 november 1768
till alla delar gillat och fastställt; och har i enlighet med detta utslag
Torneå stad sedermera intill närvarande tid begagnat sitt donerade laxfiske
till belopp af tre tunnors taxa.
Då Kongl. Majestät sedermera fråntog allmogen dess rätt till laxfiske
i elfven och upplät fisket på arrende först åt assessorn Jerlström och der¬
efter åt de personer, hvilka efter honom öfvertogo arrendet, förklarades uti
derom meddelade kongl. resolutioner, att Torneå stad för dess donation
samt officerare- och presteboställen i Torneå socknar vid deras laxfisken nu,
såsom förut, bibehållas, liksom äfven konung Gustaf III, då han uti öppet
bref den 16 augusti (13 september) 1791 på etthundra års tid öfverlemnade
Torneå elfs regala laxfiske på arrende åt allmogen, uttryckligen dervid
undantog »hvad Donatairerne tillhörer, därom tvist aldrig sig yppat».
Uti IV art. af fredstraktaten i Fredrikshamn den ^ september 1809
emellan kejsardömet Ryssland och konungariket Sverige afstod detta senare
jemte de finska länens städer äfven dem tillhörande »dépendances, pre-
rogatives, droits et émoluinens», hvarjemte vid gränsregleringen emellan
sagda riken år 1810 bestämdes att hvarje rättighet, som staden Torneå
dittills haft, att till underhåll af sin magistrat eller för annat ändamål använda
afkastningen af de ägor eller tillhörigheter, som genom den nya gräns¬
regleringen tillfallit Sverige, såsom räntan från byn Mattila eller rättig¬
heten till fiske i Bottniska viken på svenska sidan, skulle upphöra och i stället
komma svenska kronan tillgodo, utan att dervid de svenske kommissarierne
ens gjorde anspråk på, än mindre de från ryska sidan afstodo någon
del af Torneå stads donation uti ifrågavarande afseende eller från officerare-
och preste-boställens rätt till delaktighet i Troneå elfs laxfiske.
Af hvad sålunda i korthet blifvit anfördt, framgår klart och oför-
tydbart:
att Torneå stad redan vid dess första anläggning donerats med tre
tunnors laxtaxa af Torneå elfs regala laxfiske;
att svenska regeringen afstått denna rättighet till staden med full
egande- och besittningsrätt;
att staden under alla följande tider blifvit vid denna donation för¬
säkrad och bibehållen;
att staden intill närvarande tid varit i verklig besittning och utöfning
af denna dess rättighet;
29
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
att densamma, hvilken icke mera varit kronan tillhörig, förty ut¬
tryckligen undantagits, då Kongl. Majestät öfverlåtit allmogens förut be¬
gagnade rättighet till laxfiske i elfven på arrende först åt enskilda personer
och sedermera åt allmogen; samt
att kejserliga ryska regeringen hvarken vid fredsslutet 1809 eller vid
gränsregleringen 1810 till svenska kronan eller dess förmån i dessa af-
seenden afstått någon förut varande rättighet, utan tvärtom förbehållit sina
nya undersåtar i Finland rätt att bibehålla orörd den del de på grund af
förenämnde 1791 års bref, haft i laxfisket.
På dessa skäl yrkas:
att så stor andel, som motsvarar Torneå städs donerade tre tunnors
laxtaxa, borttages öfverst från hela laxfisket eller dess nettoafkastning, och
att återstoden, som utgör de begge höga kronornas regale, delas i två lika
lotter, af hvilka den ena lotten tillfaller de finska och den andra de svenska
delegarne i arrendet.
Helsingfors den 14 november 1891.
(under!.) 1). lY. Ostrowski.
Uf, 1 . , .w < - ’ ; ! I i li PK . it •>
(under!.) O. Nordqvist. (undert.) N. J. Boström.
Bil. C.
Svenska Kominissionsombudens yttrande rörande Sviinsarödonationen
till protokollet för den (25 november) 7 december 1891.
I en not, bilagd protokollet för den ^ nästlidne november, hafva
samtlige för ryska riket utsedde ledamöterna i laxfiskekommissionen när¬
mare angifvit sin uppfattning beträffande den s. k. Svänsarödonationen.
Till svar härå tillåta sig svenske ombuden anföra följande:
Enligt hvad den aflemnade noten utvisar samt af främste ryske om¬
budet i yttrande till protokollet för kommissionens första sammanträde
härstädes jemväl antydes, grunda ryske ombuden sin uppfattning hufvud¬
sakligen på det enligt kommissionens uppdi’ag af dess sekreterare till Torneå-
sammanträdet hopförda historiska material. Men kan det ej bestridas att
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
redan under sistberörde sammanträde äfvensom sedermera tillkommit åt¬
skilliga nya historiska upplysningar, hvilka för frågans bedömande äro af
den största vigt.
Sålunda har det genom forskningar, af sekreteraren verkstälda i Kongl.
kammarkollegium, blifvit till fullo ådagalagdt att vid den skattläggning,
som under åren närmast före 1619 verkstäldes i Torneå likasom i det
öfriga Vesterbotten, alla laxfisken uttryckligen undantogos, i det Kongl.
Maj:t förklarade att desamma fortfarande skulle få brukas enligt den år
1603 utgifna nådiga förordningen om halfva afvelens utgörande till kronan.
Med stöd af detta förhållande, hvilket redan länge antagits hafva egt rum,
ehuru detsamma först nu torde vara tillfullo bevisadt, är det som öfver¬
hufvud kronorna göra anspråk på eganderätten till laxfisket i Torneå eif.
Hade laxfisket ingått i hemmansskatten, skulle det nemligen för veder¬
börande strandbyggare varit en lätt sak att få sin eganderätt till detsamma
erkänd. Nu torde detta icke vara dem möjligt, och likaledes anse ombuden
det origtigt påstå att till de på Svänsarön belägna 3 mantal, som 1621
donerades Torneå stad, hörde något laxfiske. Godkändes detta påstående
skulle man med lika fog kunna vindicera rätt åt hvarje strandbyggare vid
elfven att i sitt vatten under full eganderätt bruka laxfångst, men hvad
blefve då af hela det regala laxfisket, till hvars framtida disposition kom¬
missionen skall afge förslag.
Ett annat historiskt faktum, hvilket, såvidt ombuden hafva sig be¬
kant, ej af kommissionen förut uppmärksammats, är det att, när svenska
kronan 1621 åt Torneå stad gaf dess privilegier och friheter, samma krona
i donationshandlingens sista moment förbehöll sig full rätt att när som
helst hon dertill funne anledning återtaga hvad som gifvits. Berörda mo¬
ment lyder nämligen sålunda:
»Till thet Sidste. Wele wi och alle förerne privilegia och Frijheeter
oss nu och alltidh forbehollitt hafwa, som tijderne, wårt wälbehagh och
förbe:te wåre Undersåters tarfwer och lägenheeter kunne behöfwe och med-
gifwa till att förändre, förbättre eller förminska.»
Enligt ombudens förmenande måste derföre svenska kronan, derest
hon fortfarande skall ansvara för bibehållandet af 1621 års privilegier vid
gällande kraft, ega att åtnjuta den henne i samma privilegier förbehållna
frihet att »förminska» de staden lemnade friheterna. Den omständigheten
att staden under tiden efter 1621 upprepade gånger blifvit donationen
»försäkrad», en omständighet, som af ryske kommissionsledamöterna sär¬
skilt åberopats, häntyder väl bäst på att man icke ansåg de gjorda med-
gifvandena så orubbliga, utan att i detta som alla öfriga fall å donation,
som af ene regenten blifvit gifven, confirmation hos de följande måste sökas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
31
Såsom ännu en omständighet, värd allt beaktande, anse sig ombuden
böra framhålla, hurusom enligt en år 1697 upprättad, vid sammanträdet i
Torneå företedd karta öfver Torneå stads område de till staden brukade
kolkvarp tydligen äro utmärkta såsom liggande i den s. k. Svänsaröelfven,
ett förhållande, som jemväl bestyrkes af alla 1600-talets handlingar i tvisten
emellan borgerskapet och bönderna om samma fisken. Då ödesmålet å
Svänsaröfiskena inträffade endast ett par år efter kartans upprättande, torde
densamma kunna anses just angifva hvilka enskilda fiskeställen Torneå stad
på det gamla fiskesättets tid egde att bruka. Huruvida ödesmålet beröf-
vade staden all dess fiskerätt eller icke, är en sak, hvarom ombuden ej anse
sig böra uttala någon mening, men huru härmed än förhåller sig, sträckte
sig stadens rätt före det samfälda fiskets stiftande allenast derhän att i
Svänsaröelfven på tvenne ställen tillsammans med vissa bönder draga kolk
äfvensom utslå en påta. När den 6 mars 1765 på administrativ väg före-
skrefs att alla enskilda fiskebruk i elfven skulle sammanslås till ett sam-
fäldt fiske, stadgades uttryckligen, att denna inrättning endast vore att anse
såsom gjord tills vidare, men ännu icke såsom en ständig författning. Den
rätt Torneå stad genom landshöfdingeresolutionen 1767 erhöll att i samma
samfälda fiske taga del för 3 t:rs taxa kan sålunda icke heller den anses
gifven annorledes än tills vidare, det vill säga intill samfälda fiskets upp¬
hörande. Genom 5 artikeln i 1809 års gränstraktat betryggades väl sam-
fällighetens fortvara för den tid, som af den 100-åriga arrendeperioden
återstod, men derest före denna periods utgång någon öfverensstämmelse
emellan kronorna ej kommer till stånd, så blir det naturligen hvardera
kronans ensak att intill riksgränsen tillgodogöra sig sin fiskerätt. Möjligen
kan Torneå stad då styrka sin rätt att begagna sina forna helt och hållet
inom ryskt vattenområde liggande kolkvarp och patustället, men är detta
en fråga, som alldeles icke kommer att angå den svenska kronan.
Dermed att svenske ombuden framhållit denna konseqvens af det
samfälda fiskets åtskiljande efter riksgränsen, hafva ombuden ej på något
sätt velat förorda att ett dylikt åtskiljande skulle ega rum. I likhet med
sina ryske kolleger anse ombuden tvärtom i högsta grad önskvärdt, att ett
samfäldt fiske fortfarande bibehålies. Men äfven om kronorna härom träffa
öfverenskommelse, torde Torneå stad allenast af finska kronan hafva att
utsöka sin rätt. Enligt ryske kommissionsledamöternas eget yrkande skulle
nämligen Svänsaröelfven såsom uteslutande ryskt vattenområde ställas helt
och hållet utom det samfälda fisket, hvilket skulle inskränkas till området
norr om samma vatten intill Muonio elfs inflöde. Vid sådant förhållande
kunna ombuden ej inse, med hvad fog Torneå stad skulle kunna göra an¬
språk på att i samfälligheten erhålla någon särskild! privilegierad ställning.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Huruvida finska kronan bör af sin hälft i fiskesamhälligheten upplåta lotter
åt staden, är en sak, som endast torde angå samma krona.
Slutligen tillåta sig ombuden framhålla att, derest Torneå stads rätt
verkligen skulle utgöra en eganderätt, så måste, ehvad från kronornas sida
förordnas beträffande fisket i Svänsaröelfven, och äfven för det fall att all
laxfångst der förbjudes, det alltid stå staden öppet att vid laglig domstol
få sin rätt erkänd, antingen sålunda att de gamla fiskeställena varda åt
staden återbördade, eller ock derigenom att en viss ersättning bestämmes.
Helsingfors den 7 december 1891.
(undert.) M. Björnstjerna. (under!.) Rudolf Lundberg.
(undert.) G. Sundberg.
Bil. D.
Svenska Kommissionsombudens yttrande rörande Svänsarödonatiouen
till protokollet för den (27 november) 9 december 1891.
*
Vid afgifvande af detta principiella yttrande beträffande frågan om
Torneå stads donationsfiske utgå svenske ombuden från den förutsättningen
att området för det samfälda laxfisket blefve Torneå eif allenast å sträckan
emellan Muonio elfs inflöde till Svänsaröns norra udde, hvarom enighet
inom kommissionen uppnåtts. Hvardera rikets strand utmed det samfälda
fiskevattnet blefve aliså lika lång, och i följd deraf skulle sjelfva grund¬
principen för delning mellan rikena af det samfälda regala fisket blifva,
att detta fiske delades lika.
Den andel i laxfisket i Torneå eif, som staden Torneå för närva¬
rande tillgodonjuter, grundar sig ursprungligen derå, att genom Kongl.
bref den 12 maj 1621 till staden donerats tre mantal Svänsarö, hvarpå
staden grunlades med »alla deras tillägor och lägenheter», samt att, då
dessa fastigheters föregående privategare, från hvilka kronan inlöste hem¬
manen, fått nyttja laxfiske i Torneå eif mot viss laxränta till kronan,
samma nyttjanderätt i följd af donationen öfvergått till staden Torneå,
hvilken vidare fått laxräntan, tre tunnor, åt sig donerad eller efterskänkt,
så att fisket kommit att af staden begagnas afgiftsfritt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
33
Det lärer nemligen den tiden, likasom ännu är förhållandet, gemen¬
ligen varit innehafvare af Torneå eif angränsande hemman, hvilka fått
nyttja det regala laxfisket mot afgift eller laxränta till kronan.
Svänsaröhemmanen gåfvos enligt det Kongl. brefvet »staden till ut¬
rymme och mulbete», med föreskrift att de, som ville nyttja stadens ut¬
mark och egor med fäbete, vedhygge, fiskeri och åkerbruk, skulle derföre
årligen gifva viss lega i penningar, som borde komma »menige staden» till
godo, således, att borgmästare och råd först derutaf lönades och sedan sta¬
dens allmänna hus och byggnader bygdes och vidmakthölles.
När den nya gränsregleringen mellan Sverige och Ryssland år 1810
egde rum, var laxfisket i Torneå eif, enligt Kong!, bref den 13 september
1791, till allmogen upplåtet på arrende för en tid af ett hundra år, dock
att dervid åt Torneå stad samt innehafvare af vissa officers- och prest-
boställen deras laxfisken förbehållits.
Enligt art. V i gränsregleringstraktaten den 20 (8) november 1810
funno de båda höga magt erna i fråga om laxfisket i Torneå eif lämpligast
att låta »status quo» utan någon förändring blifva bestående intill utgången
af den i 1791 års Kongl. bref faststälda arrendeperioden af ett hundra år,
men de båda makterna intogo tillika i traktaten att, då nämnda ett hundra
år förflutit, skulle i anseende till denna punkt träffas ny öfverenskommelse.
Den omständigheten att Torneå stad sålunda kom att provisoriskt
eller för återstoden af arrendeperioden bibehållas vid sitt laxfiske på ena¬
handa sätt, som staden förut utöfvat detsamma, lärer så mycket mindre
kunna tolkas såsom något medgifvande från Sveriges sida att för framtiden
till den finska staden Torneås förmån eftergifva något af sin rättmätiga
andel i det regala fisket, som, enligt protokollet vid gränsregleringskom-
missionens sammanträde den 31 (19) oktober 1810, den anordning, som 1810
provisoriskt vidtogs, blef af de svenske kommissarierna medgifven allenast
under det uttryckliga vilkor, att efter förloppet af förstnämnda ett hundra
år de båda magterna skulle träffa ny öfverenskommelse i ämnet samt under
förbehåll från de svenske kommissariernas sida om detta vilkors intagande
i gränsregleringstraktaten.
Vid den nya öfverenskommelse, som nu skulle ske, lärer Sverige
således icke vara bunden af något medgifvande, gällande för tiden efter
de ett hundra arrendeårens slut, utan måste ett blifvande aftal mellan de
höga magterna få anses beroende på helt och hållet fri öfverenskommelse.
Riksgränsen är, såsom bekant, utstakad längs Torneå och Muonio
elfvar. Allt det territorium, som är beläget vester om riksgränsen, vare
sig vattenområde och fiskevatten eller landområde, tillhörer följaktligen
Sverige, likasom allt fiskevatten och annat område öster om riksgränsen
Bill. till Piksd. Prot. 13.97. 1 Sami. 1 Afd. <5/ ITäft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
tillhörer Ryssland. Inom det svenska territoriet har Sverige bibehållit sin
regalrätt till laxfisket. Inom det ryska området åter har regalrätten öfver-
gått till finska kronan.
Derest öfverenskommelse nu icke skulle komma till stånd om gemen¬
samt utöfvande för framtiden af laxfisket i Torneå eif, måste hvartdera
riket ega disponera fisket på sin sida om riksgränsen.
Det synes vara klart att i sådant fall staden Torneå, hvilkens ifråga -
komna förmån bestått deri, att staden fått utan erläggande af laxränta
deltaga i fisket in natura, icke, såsom eu finsk stad, kan få nyttja fiske
in natura inom det svenska territoriet eller såsom vederlag få från svenskt
territorium draga inkomst till underhåll af stadens magistrat eller andra
stadens utgifter — en grundsats, som, enligt nyss åberopade protokoll för
den 31 (19) oktober 1810, också af de ryske kommissarierna vid gräns¬
regleringen medgifvits vara sjelfkär samt jemväl efter 1809 års fredsslut
faktiskt tillämpats i afseende å staden Torneå, då nämligen denna stad, i
följd deraf att byn Mattila förblef under svenskt välde, måste till svenska
kronan afstå den till staden donerade laxränta från Mattila, hvarförutom
Torneå stad fick frånträda sin rätt till strömmingsfiske i Bottniska viken
på den svenska sidan. För de sålunda afträdda förmånerna lärer seder¬
mera ersättning tillagts staden från finska kronan och på samma sätt lärer,
i händelse Sverige och Finland disponerade laxfisket i elfven hvar för sig
inom sitt territorium samt laxfiske i elfven skall fortfarande tillgodonjutas
af Torneå stad, Finland hafva att lemna staden denna förmån inom det
finska territoriet eller gifva vederlag derför.
Men af hvad sålunda blifvit sagdt följer också uppenbarligen att,
om fisket för begge rikenas territorier genom öfverenskommelse förenas till
eu samfällighet, så bör icke heller i detta fall med större skäl kunna till
förmån för Torneå stad ske intrång i Sveriges rätt att för sin strand och
sitt territorium åtnjuta hälften af hela det sammanslagna laxfisket, samt
att äfven i detta fall det måste ankomma på finska kronan att af sin hälft
i det samfälda fisket låta Torneå stad undfå den andel eller det vederlag,
som må anses böra staden tillgodokomma, utan att pröfningen af stadens
rätt derutinnan kan anses inverka på den här föreliggande frågans be¬
dömande.
Helsingfors den 9 december 1891.
(undert.) M. Björnstjerna.
(undert.) Rudolf Lundberg. (undert.) G. Sundberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.
35
Pil, J3.
Kameral utredning rörande donerade fiskeräntorna af Mattila by.
Genom nådig resolution den 24 december 1652 fann Kongl. Maj:t
godt att åt Torneå stad i nåder förunna '»Mattila bys hemman med den
ränta som deraf årligen utginge». Och gafs borgare och råd tillstånd att
»handla med bördesmännen om skatterättigheten af berörda hemman att
de dem emot skälig betalning och vedergällning afstode på det staden så¬
ledes fullkomligen med berörde hemman till utrymme måtte kunna be-
tjenas». Detta inköp kom dock aldrig till stånd, utan bibehålla Mattila
byamän eganderätten till sin jord likasom nyttjanderätten till sina fisken.
Ehuru donationens hufvudsyfte sålunda redan från början blef förfeladt,
lemnades stadens rättighet att njuta räntan af hemmanen och till desamma
brukade fisken dock orubbad.
Af laxfisken brukade Mattila byamän:
i eif ven: Taxa:
Mattila patan.................................................................................... V2 Tunna
Af Kiviranda kolkar........................................................................ 1 V2 »
Summa 2 Tunnor.
Taxebeloppet V2 tunna af Mattilapatan torde staden, der icke till¬
fälligtvis rest uppstått, städse fått uppbära af vederbörande fiskebrukare.
Ett annat förhållande företer Kiviranda-donationen. Sedan nämligen redan
tidigt själfva kolkvarpen vid Kiviranda genom uppgrundning blifvit obruk¬
bara, måste under 1670-talet hela den för samma kolkvarp utgående taxan,
15 Tunnor, förmedlas eller efterskänkas. Väl uppfördes stadens donerade
1 V2 Tunnor till namnet fortfarande under afkortningstiteln »städernas fri¬
heter», men utvisa de från den följande tiden förvarade räkenskaper, att
staden ej njöt samma donerade taxa till godo.
Först sedan år 1765 alla små pator och kolkvarp i Torneå eif sam-
manslagits till ett samfäldt fiske, hvilkas intressenter åtogo sig att utgöra
till kronan jemväl taxan för de öde fiskestållena deribland Kiviranda, fann
vederbörande Landshöfding godt genom utslag den 26 april 1760 (samma
utslag, hvarigenom Torneå stad erhöll del och nyttjanderätt i det nyinrät¬
tade samfälda fisket för sina gamla fiskeställen vid Svänsarö) äfven be¬
rättiga staden att af Kiviranda förmedlade taxa åtnjuta dess donerade en
36
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.
och en half tunna lax årligen, som komme i räkenskaperna framdeles, så¬
som tillförene skett, under stadens donation att afskrifvas; men som af före¬
tedda akter ej funnits att staden hade nyttja nderättighet uti Kiviranda lax¬
fiske för samma donerade 1 1h tunna lax, fann sig Landshöfdingen deremot
icke kunna tillägga staden något laxfiskebruk för denna taxa utan ansågs
det att staden emellertid borde låta sig benöja med denna donerade Kivi-
randataxas utbekommande in natura eller efter markegången af fiske¬
intressenterna.
Då sålunda Torneå stad för Mattila-donationen ej åtnjöt någon
nyttjanderätt i samfälda fisket på sätt den hade för Svänsarödonationen,
utan allenast uppbar en viss ränta nämligen V2 T:a salt lax af Mattila
byamän och 1 V2 T:a af samtlige fiskeintressenterna, funno ryske kommis-
sarierne vid 1810 års gränsreglering, då Mattila by lemnades på svenska
sidan, sig oförhindrade af den beträffande laxfisket i öfrigt träffade öfverens-
kommelsen — enligt hvilken samtlige fiskintressenter (och sålunda äfven
Torneå stad för Svänsarö-donationen) skulle få till den 100-åriga arrende¬
periodens slut idka samfäldt fiske i elfven och behålla sina andelar i samma
fiske orörda — medgifva att »räntan från byn Mattila», som staden Torneå
dittills haft, »skulle upphöra och i stället komma svenska kronan till godo»,
hvilket ryske kommissarierna t. o. m. förklarade sig anse som en sjelf¬
kär sak.
I följd häraf uppbär Torneå stad efter 1810 ej någon laxtaxa för
de gamla Mattilafiskena. *
* Genom Kejserligt Rescript den 27 mars 1838 har staden för denna förlust erhållit
särskild godtgörelse.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
37
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december
1893.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gill jam,
friherre Rappe,
Christerson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog
i underdånighet:
En af hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 27
innevarande december till departementschefen aflåten skrifvelse, deri be-
mälde herr minister meddelat, att härvarande kejserliga ryska beskickning
i skrifvelse af den 12 sistlidne november — jemte erinran, att den blan¬
dade kommission, som år 1891 tillsattes för att utarbeta förslag till öfver¬
enskommelse om den framtida dispositionen af det regala laxfisket i Torneå
eif, tillika haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till stadga till skyddande
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
och ordnande af fisket i Torneå eif och dess tillflöden, och med tillkänna¬
gifvande, att kejserl. ryska regeringen önskade, att dessa två frågor, af
hvilka den första efter kommissionens prorogerande varit föremål för diplo¬
matisk behandling, fortfarande behandlades i sammanhang med hvarandra —
begärt underrättelse om Kongl. Maj:ts regerings afsikt. med afseende å dessa
två frågor;
Och hade herr ministern i anledning häraf öfverlemnat ett detta
protokoll under litt. — — bilagdt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af de svenska ledamöterna i den blandade kommissionen afgifna be¬
tänkande, uppsatt förslag till konvention angående samfäldt ordnande af
svenska och ryska kronornas laxfiske i Torneå eif, med anhållan, att Kongl.
Maj:ts beslut måtte inhemtas, huruvida för Sveriges del hinder funnes för
afslutande af en med nämnda förslag lika lydande konvention.
Chefen för finansdepartementet förmälde sig anse, att det af herr
ministern för utrikes ärendena öfverlemnade förslaget till konvention borde
för Sveriges del antagas, och hemstälde, att Kongl. Maj:t, med gillande af
denna departementschefens mening, måtte förordna, att ärendet skulle för
fortsatt behandling öfverlemnas till utrikesdepartementet.
Departementschefens berörda, af statsrådets Öv¬
riga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll
till utrikesdepartementet expedieras.
Ex protocollo
Adolf von Hofsten.
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 63.
39
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 30 december 1893.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsrådet friherre von Essen.
2:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i under¬
dånighet:
»Med anledning deraf att den af svenska och ryska regeringarne på
sin tid tillsatta kommission för utarbetande af förslag till framtida dispo¬
sition af det regala laxfisket i Torneå eif afslutat sina arbeten utan att
enighet kunnat uppnås angående tvenne hufvudsakliga frågor, beträffande
hvilka mot hvarandra stridande grundsatser uppstäldes af kommissionens
svenska och ryska medlemmar, behagade Eders Kongl. Maj:t, vid under¬
dånig föredragning i ministeriel konselj den 2 februari 1892, uppdraga åt
mig att med kejserl. ryska regeringen inleda direkta underhandlingar i syfte
att åstadkomma öfverensstämmelse beträffande dessa frågor äfvensom god¬
känna ett af mig framlagdt förslag till »mémoire», afsedd att genom Eders
Kongl. Maj:ts minister i S:t Petersburg öfverlemnas till kejserlige ryske
utrikesm ini steril.
Sedan härvarande kejserl. ryska beskickning härefter genom skrifvelse
den '^/oktober" innevarande år anhållit om upplysning rörande Eders Kongl.
40
Kongl. Alaj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Maj:ts vidare förslag till ordnande af denna sak, och ett i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af de svenska ledamöterna i den blandade kom¬
missionen afgifna betänkande uppsatt förslag till konvention af mig blifvit
till kongl. finansdepartementet öfverlemnadt, har Eders Kongl. Maj:t denna
dag vid underdånig föredragning af finansdepartementsärenden, med gillande
af den af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet uttalade me¬
ning, att detta förslag borde för Sveriges del antagas, behagat förordna
att ärendet skulle till fortsatt behandling öfverlemnas till utrikesdepar¬
tementet».
Herr ministern uppläste derefter det förslag till konvention, som
finnes detta protokoll bilagdt, och hemstälde i underdånighet, det Kongl.
Maj:t täcktes bemyndiga honom att jemte härvarande kejserl. ryske minister
underteckna en konvention af samma lydelse som det upplästa förslaget.
Till denna hemställan, deruti öfrige närvarande svenske och norske
statsrådsledamöter i underdånighet sig förenade,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.
Ex protocollo
Eric T rölle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
41
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari
1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll,
Annerstedt,
von Krusenstjerna.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll föredrog i under¬
dånighet:
En af hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 7
april 1896 till departementschefen aflåten skrifvelse, hvari — sedan vid
underdånig föredragning den 30 december 1893 af chefen för finans¬
departementet af ett inom utrikesdepartementet uppgjordt förslag till kon¬
vention med Ryssland angående samfäldt ordnande af svenska och ryska
kronornas laxfiske i Torneå eif Kongl. Maj:t, med gillande af den utaf
bemälde departementschef uttalade mening, att berörda förslag borde för
Sveriges del antagas, förordnat, att ärendet skulle för fortsatt behandling
öfverlemnas till utrikesdepartementet — herr ministern för utrikes ären¬
dena meddelat, att, efter det ifrågavarande förslag till konvention officielt
understälts kejserl. ryska regeringen, bemälda regering genom sitt här-
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 6
42
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.-o 63.
varande sändebud föreslagit ändringar i åtskilliga punkter, hufvudsakligen
i afseende å den tid, för hvilken aftalet skulle slutas, samt beträffande
största tillåtna längden af de fasta fiskeverken i vattendraget utanför Torneå
elfs mynning;
Och hade herr ministern, med öfverlemnande af det ryska motför¬
slaget äfvensom af en jemförelse mellan de båda förslagen, hvilka bilagor
finnas under litt. fogade vid detta protokoll, anhållit, att Kongl. Maj:ts
beslut måtte inhemtas, huruvida de från rysk sida sålunda ifrågasatta
ändringarna i det genom Kongl. Maj:ts beslut den 30 december 1893 fast-
stälda förslaget till konvention borde antagas.
Departementschefen förmälde sig anse, att de från rysk sida före¬
slagna ändringarna i förenämnda konventionsförslag borde för Sveriges
del antagas, och hemstälde, att Kongl. Maj:t, med gillande af denna de¬
partementschefens mening, måtte förordna, att ärendet skulle för fortsatt
behandling öfverlemnas till utrikesdepartementet.
Departementschefens berörda, af statsrådets öf-
riga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla; och skulle utdrag ur detta protokoll
expedieras till utrikesdepartementet.
Ex protocollo
Fr. N:son Ihrfelt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
43
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen å Stockholms slott den 22 februari
1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsrådet Wersäll.
l:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i under¬
dånighet:
»Vid underdånig föredragning den 30 december 1893 behagade Eders
Kongl. Maj:t bemyndiga ministern för utrikes ärendena att jemte härvarande
kejserl. ryske minister underteckna en konvention angående dispositionen
af det regala laxfisket i Torneå eif, till hvilken konvention förslag fanns
nämnda dags protokoll bilagdt.
Sedan detta konventionsförslag derefter understälts ryska regeringen,
framstälde densamma ett motförslag innehållande åtskilliga ändringar i det
ursprungliga, af Eders Kongl. Maj:t godkända förslaget, och har Eders
Kongl. Maj:t numera vid underdånig föredragning af finansärenden den 19
innevarande månad, med gillande af den af herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet uttalade mening, att de från rysk sida föreslagna än¬
dringarna i förenärnnda konventionsförslag borde för Sveriges del antagas,
behagat förordna, att ärendet skulle till fortsatt behandling öfverlemnas
till utrikesdepartementet.»
Herr ministern uppläste derefter det förslag till konvention, som
finnes detta protokoll bilagdt, och hemstälde i underdånighet, det Kongl.
44
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Maj:t täcktes bemyndiga honom att jemte härvarande kejserl. ryske minister
underteckna en konvention af samma lydelse som det upplästa förslaget.
Till denna hemställan, deruti öfrige närvarande
svenske och norske statsrådsledamöter i underdånighet
sig förenade, behagade hans Hans Maj:t Konungen lemna
nådigt bifall; och skulle fullmakt i vanlig ordning för
herr ministern utfärdas.
t Ex protocollo
Eric Trolle.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 63.
45
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr oministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i under¬
dånighet :
»Innan jag för Eders Kongl. Maj:t föredrager ett förslag till proposition
angående godkännande från Riksdagens sida af den med Ryssland den 23
nästlidna februari månad afslutade konvention om dispositionen af det regala
laxfisket i Torneå eif, anhåller jag att i korta drag få påminna om detta
ärendes behandling i sin helhet.
Enligt nådiga brefvet af den 16 augusti 1791 skulle arrendet af
Torneå elfs regala laxfiske upphöra att gälla samma dag 1891, och jem¬
lik! art. 5 i gränsregleringstraktaten mellan Sverige och Ryssland den 8
november 1810 skulle då en ny öfverenskommelse angående berörda fiske
träffas emellan de båda rikena.
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
För att förbereda en dylik öfverenskommelse tillsattes i samråd med
kejserl. ryska regeringen den 14 november 1890 en kommission af 3 svenska och
3 ryska ledamöter. Någon enighet angående ett gemensamt förslag kunde
dock icke inom kommissionen uppnås, i det att beträffande tvenne hufvud-
sakliga frågor — nämligen angående hvardera kronans bestämmanderätt
öfver laxfisket inom dess territoriella område och de respektiva kronornas för¬
pligtelse att deltaga i utgörandet af Torneå stads donationsfiske — mot hvar¬
andra stridande grundsatser uppställdes af dess svenska och ryska med¬
lemmar. Det ansågs derföre nödvändigt att hänskjuta frågan till vidare
behandling å diplomatisk väg, och sedan underhandlingar med den kejserl.
ryska regeringen under någon tid pågått, hade de den 30 december 1893
framskridit så långt, att Eders Kongl. Maj:t sagda dag för Sveriges del
godkände ett i utrikesdepartementet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af de svenske ledamöterna i ofvanberörda kommission afgifna betän¬
kande upprättadt förslag till konvention i ämnet. Sedan detta förslag
blifvit understäldt kejserl. ryska regeringen, framställde denna emeller¬
tid yrkande om ändringar i åtskilliga punkter, Indika dock icke berörde
förut nämnda hufvudprinciper, angående hvilka den svenska uppfattningen
godkändes, utan endast rörde sig kring mindre vigtiga punkter och bland
annat afsågo den tid, för hvilken aftalet skulle slutas, samt den största
tillåtna längden af de fasta fiskeverken i vattendraget utanför Torneå elfs
mynning.
Efter härom ytterligare mellan de båda regeringarna förda under¬
handlingar, hvilka på grund af från rysk sida uttryckt önskan omfattade
jemväl frågan om införande af nya ordningsstadgar för fisket i öfrigt inom
Torneå elfs fiskeområde, blefvo de af den kejserl. regeringen begärda ändrin¬
garna af Eders Kongl. Maj:t på föredragning af chefen för finansdeparte¬
mentet godkända den 19 februari innevarande år, och sedan Eders Kongl.
Maj:t vid ministeriel föredragning samma dag bemyndigat mig att jemte
härvarande ryske minister underteckna en i öfverensstämmelse med det
sålunda ändrade förslaget affattad konvention, har en dylik konvention
under den 23 nästlidne februari afslutats och undertecknats i två exemplar.
Hufvudinnehållet i denna konvention är, att laxfisket i Torneå eif å
sträckan emellan Muonio elfs inflöde och norra ändan af halfön Svänsarö
och i flodens förgreningar skall brukas samfäldt för de båda höga kontra-
herande parternas räkning, hvarvid hvardera af de kontraherande parterna
disponerar hälften af fisket. Konventionen skall träda i kraft den 14 mars
1898 och förblifva gällande till den 14 mars 1917, skolande efter utgån¬
gen af denna tid ny öfverenskommelse i ämnet träffas. För den händelse
dock under loppet af nämnda tid oförutsedda omständigheter skulle göra
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
47
det omöjligt för endera af de höga kontraherande parterna att låta sam-
fälligheten fortfara, skall han ega rätt att uppsäga konventionen, hvilken
då upphör att gälla ett år efter dagen för uppsägningen, och i sådant
fall skall hvardera parten återinträda i sin rätt att inom gränserna af sitt
område tillgodogöra sig fisket för sin egen räkning. Ratifikationerna skola
utvexlas så fort ske kan, dock under förbehåll af svenska riksdagens god¬
kännande.»
Sedan herr ministern derefter uppläst ett på förhand uppsatt förslag
till nådig proposition äfvensom en förteckning på de protokoll och hand¬
lingar, som finnas deri åberopade,
behagade Hans Maj:t Konungen uppå statsrådets
enhälliga tillstyrkande i nåder gilla förslaget till propo¬
sition, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt be¬
falla, att propositionen skulle i enlighet dermed och åt¬
följd af de å den upplästa, härhos jemväl bilagda för¬
teckningen under litt. A upptagna protokoll och hand¬
lingar till Riksdagen aflåtas, skolande handlingarna under
litt. B Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.
In fidem
Eric Trolle.
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Innehållsförteckning.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 63.....•.........sid. 1
Konvention mellan H. M. Konungen af Sverige och Norge och H. M. Kej¬
saren af Ryssland, afslutad den 23 februari 1897 ....... » 3.
Ofriga bilagor.
A. Utdrag af gränsregleringstraktaten emellan Sverige och Ryssland
den 15 november 1810................... » 7.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 28 februari 1890 . . »9.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 14 november 1890. . >11.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, den 31 december 1891 . . >13.
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 2 februari 1892 > 15.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden den 30 december 1893 . . >37.
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 30 december 1893 > 39,
Utdrag af protokollet öfver finansärenden den 19 februari 1897 . . > 41.
Utdrag af protokollet öfver ministeriela ärenden den 22 februari 1897 > 43.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 26 mars
1897 ........................... »45.
B. Historik rörande det regala laxfisket i Torneå eif. Stockholm 1892.
Betänkande och förslag af svenske ombuden. Stockholm 1892.
Esquisse du Cours inférieur du fleuve de Torneå. Stockholm 1893.
Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.