50
Kongl. Majd» Nåd. Proposition N:o 19.
N:o 19.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdag em med förslag till
lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den IS
september 1862; gifven Stockholms slott den ,9 januari
1897.
Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen förda
irotokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om. ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18 september 1862.
Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande än¬
drade lydelse:
Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och
förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må
ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten;
dock att, der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, ledamot
af annan afdelning må till ombudsman förordnas. Ombudsmannen åligger
att öfver gode männens och sysslomannens förvaltning hafva tillsyn: att
vid de borgenärernas sammanträden utom rätten, der han är tillstädes,
föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla de frågor, hvilka af kon¬
kurssaken uppstå och rättens pröfning påkalla: och att i öfrigt vidtaga
de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på rättens ombudsman
ankomma.
51
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed,
gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning
tillträder. t
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
-'v'W v OSCAR.
r.\S. \) \ \ '.1 \-u v- •'' A \ , r7\ f *•. \\ ■■ ’.>\T
L. Annerstedt.
;>
V| ii
(
(1
Kongl. Mafts Nåd. Proposition N:o 13,
52
nbmef.n nr.i(■< ,V.'bV-l'-! U-ir'!’ t'^^,f r-nur
» -"<-'0: ’ -i i*
T. ;l',r ' ■ il,? Ii MS.I ii i • /, fl, I-,,", 1 )•;,.(/ -/}
.mgr. ruffr.v
Utdrag af protokollet opfver^ justitiedeparternentsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 22 november 1895
i» »1 *. , > VVi*. 4 , . \
i närvaro af:
Hans exellens herr statsministern Boström,
Hans exellens herr rqinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe
Chrxsterson,
Wersäll.
Departementschefen statsrådet östergren anförde i underdånighet:
»I skrifvelse den 3 sistlidne maj har Riksdagen tillkännagifvit, att
Riksdagen för sin del antagit en lag angående ändrad lydelse af 41 §
konkurslagen den 18 september 1862, sådant detta lagrum lyder enligt
förordningen den 6 augusti 1881. Sedan högsta domstolen öfver detta
lagförslag afgifvit utlåtande, har Eders Kongl. Maj:t, på sätt protokollet
för den 15 innevarande månad utvisar, förklarat sig icke vilja godkänna
förslaget i oförändradt skick.
Som emellertid mot förslaget anmärkts allenast, att dels dess af¬
fattning lätteligen kunde föranleda olika tolkningar, dels detsamma, äfven
enligt inskränkande tolkning, innebure en i visst afseende vidsträcktare
lagändring, än af tillräckliga skäl påkallades, och då i öfrigt ett lagstad¬
gande i den af Riksdagen afsedda rigtning synes lämpligt., har jag låtit
inom justitiedepartementet, med iakttagande af hvad sålunda anmärkts,
upprätta nytt förslag i ämnet, af följande lydelse:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
53
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse af 41 § konkurslagen den 18 september 1862.
Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande än¬
drade lydelse:
»Då gode män utses, förord ne ock rätten eller domaren en ärlig och
förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må
ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten
eller, der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, af den af¬
delning. Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomannens
förvaltning hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom
rätten, der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren
anmäla de frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och, rättens pröfning på¬
kalla: och att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna
lag på rättens ombudsman ankomma.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed;
gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning
tillträder»;
Och hemstälde departementschefen i underdånighet, att öfver detta
förslag högsta domstolens utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regerings¬
formen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna bifall.
:>hi;|'.d-H;!T) m ji ; m ir m po')! i: Mii mom "'>:i jh'*i •; i ilo *.!• ilm. • »i-
Ex protocollo:
Aug. von Hartmansdorf.
. t < >81 i o ri rn o t c,f j c!
ffPiT
i t
1-r
54
Kongl. May.is Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 10 december 1895.
Andra rummet.
! i: in hit i!il I U
Närvarande:
Justitieråden: Hernmarck ,
Ahlgren,
Norberg,
Hammarskjöld,
Huss,
Carlson, 1
Claéson.
T. f. byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Hammarskjöld föredrog i underdånighet:
Note ur protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 nästlidne november, hvarmedelst,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens ut¬
låtande infordrats öfver följande inom justitiedepartementet utarbetade
förslag till
Lag om ändrad lydelse af 41 8 konkurslagen den 18
september 1862.
Härigenom förordnas, att 41 § konkurslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt förordningen den 6 augusti 1881, skall erhålla följande ändrade
lydelse:
55
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Då gode män utses, förordne ock rätten eller domaren en ärlig och
förståndig man att i konkurssaken vara rättens ombudsman. Härtill må
ej utses rättens ordförande, ej heller, i stad, annan ledamot af rätten eller,
der konkursärenden till särskild rättens afdelning höra, af den afdelning.
Ombudsmannen åligger att öfver gode männens och sysslomänuens för¬
valtning hafva tillsyn: att vid de borgenärernas sammanträden utom rätten,
der han är tillstädes, föra ordet: att hos rätten eller domaren anmäla de
frågor, hvilka af konkurssaken uppstå och rättens pröfning påkalla : och
att i öfrigt vidtaga de åtgärder och beslut, hvilka enligt denna lag på
rättens ombudsman ankomma.
Har deri, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed:
gånge sådan ed inför rätten eller domaren, innan han nämnda befattning
tillträder.
Justitierådet Claeson yttrade: »Det enligt lagförslaget gjorda undan¬
tag i afseende å rådstufvurätter i större städer synes mig vara särdeles
olämpligt. Något behof af ett dylikt undantagsstadgande föreligger icke,
ty just i de större städerna finnas för rättens ombudsmannabefattning fullt
lämpliga personer till stort antal utom rådstufvurätten. De beaktansvärda
skäl, som under ärendets behandling hos Riksdagen blifvit anförda till stöd
för den mening, att rådstufvurätt icke må ega att förordna någon af sina
egna ledamöter till rättens ombudsman i konkurs, gälla i allt väsentligt
äfven de på två eller flera afdelningar arbetande rådstufv urätterna. Den
tillsyn rätten bör egna dess ombudsman, och hvilken tillsyn, jemlik! 42 §
konkurslagen, kan sträckas ända derhän, att ombudsmannen må från befatt¬
ningen entledigas, blir mycket lätt illusorisk, eller kan åtminstone få ske¬
net häraf och menligt inverka på domstolens anseende, om det tillätes leda¬
möter på konkursafdelningen att förordna sina kolleger på rådstufv urättens
andra afdelningar till rättens ombudsmän i konkurser. Jag hemställer för¬
denskull, att orden »eller, der konkursärenden till särskild rättens afdel¬
ning höra, af den afdelning» må ur förslaget uteslutas.
Med den allmänna grundsats, hvarpå lagförslaget hvilar, lärer det
i förslaget använda uttryck: ledamot af rätten väl afse ej blott ordinarie
rådman utan jemväl en hvar annan, som i egenskap af domare tjenstgör
inom rådstufvurätten. Men då uttrycket möjligen kan fattas sa, att det
blott åsyftar ordinarie bisittare, torde de nämnda orden utbytas mot andra,
hvilka tydligare angifva den verkliga innebörden af stadgandet,
Hvarken i nu gällande lag eller i förslaget finnes föreskrift derom,
att då en till rättens ombudsman utsedd person förordnas att bestrida
domaresyssla i den rätt, hos hvilken konkursen är anhängig, lian är skyldig
att genå it frånträda ombudsmannabefattningen. I den mån förbudet att
56
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
vara rättens ombudsman utsträckes blir det mera behöflig! att härom
gifva föreskrift, så att icke ordförande i häradsrätt eller ordförande eller
ledamot i rådstufvurätt må samtidigt utöfva domarekall och vara rättens
ombudsman i någon vid rätten anhängig konkurs. Jag tillstyrker, att en
särskild bestämmelse härom må införas i lagförslaget; och torde tillika
meddelas ett öfvergångsstadgande i fråga om de domare, som då lagen
träder i kraft redan äro förordnade till rättens ombudsmän.»
Justitierådet Carlson ansåg i likhet med justitierådet Claöson, att
stadgande borde meddelas derom, att om den, som blifvit till rättens om¬
budsman utsedd, sedermera komme i den ställning, att han dåmera icke
kunde dertill förordnas, det lemnade uppdraget dermed upphörde.
Justitierådet Huss anförde: »Jag instämmer i justitierådet Claösons
yttrande, såvidt det innefattar hemställan att orden »eller der konkurs¬
ärenden till särskild rättens afdelning höra, af den afdelning» må ur för¬
slaget uteslutas.
För den händelse emellertid att det anses böra medgifvas den afdel¬
ning af rådstufvurätt, hvilken handläggningen af konkursärenden tillkom¬
mer, att till rättens ombudsmän i konkurser förordna ledamöter å råd-
stufvurättens andra afdelningar, så och då stadgande härom innefattar ett
undantag från den i förslaget förut meddelade allmänna regel att i stad
ledamot af rätten ej må till dylik befattning utses, men detta förhållande
ej med önskvärd tydlighet utinärkes genom den affattning förslaget erhållit,
hemställer jag, att åt nämnda stadgande måtte gifvas en lydelse, hvaraf
dess berörda egenskap af undantag uppenbart framgår.
1 öfrigt lemnar jag förslaget utan anmärkning.»
Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitieråden Ahlgren och
Norberg instämde, utlät sig:
»Ur förslagets ordalag framgår ej med full klarhet huruvida den,
som blifvit förordnad till rättens ombudsman men derefter kommer i den
ställning, att han dåmera ej skulle kunnat dertill utses, skall frånträda det
uppdrag, han redan fått, med andra ord huruvida förbudet afser blott att
•utses till, men ej att vara rättens ombudsman. Samma otydlighet vidlåder
nuvarande lagtext. Men den får större vigt, om genom förslagets upp¬
höjande till lag ett ökadt antal personer blifva obehöriga till uppdraget.
Med förslagets grunder torde vara mest enligt, att man skall vara pligtig
att afgå från den befattning såsom rättens ombudsman, till hvilken man
ej längre skulle kunnat utses. Men detta borde tydligt framgå ur lagens
ordalag. Kanske vore emellertid, om jag rätt tolkat förslagets mening, en
öfvergångsbestämmelse önskvärd, då det torde vara nog härdt och i vissa
57
Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 19.
fall opraktiskt att genom en lagförändring framtvinga afgång af rättens
ombudsmän, som blifvit förordnade med stöd af förutvarande lag.
I andra punkten förbjudes att, i stad, till rättens ombudsman utse
ledamot af rätten. Ordalagen äro sådana, att inga städer synas undantagna.
I fortsättningen af samma punkt finnes emellertid ett nytt dylikt förbud
för vissa städer, ehuru blott för viss afdelning af rätten derstädes. Sist¬
nämnda stadgande synes bort uttryckas såsom hvad det rätteligen är, nem¬
ligen ett undantag från eller en inskränkning uti det föregående.»
Justitierådet Hernmarck yttrade: »Förslaget uppställer såsom regel,
att ledamot af stadsdomstol ej må förordnas till rättens ombudsman, men
medgifver derifrån det undantag, att i stad, der konkursärenden höra till
särskild afdelning af rätten, ledamot af annan afdelning af rätten får utses
till sagda befattning. I betraktande af hvad inom Riksdagen blifvit anfördt
till stöd för den ifrågavarande lagförändringen synes lämpligheten af om-
förmälda undantag vara i hög grad tvifvelaktig. Det har icke heller veter¬
ligen blifvit ens uppgifvet, att stadgandet derom skulle vara af något verk¬
ligt behof påkalladt, och då dessutom, derest detsamma blefve gällande,
förbudet för ledamot af konkursafdelningen att bekläda ombudsmanna-
befattningen lätt skulle kunna, genom en omflyttning af ledamöterna på
rättens särskilda afdelningar, kringgås, anser jag mig böra tillstyrka, att
orden »eller der konkursärenden» till och med »af den afdelning» må ur
lagtexten uteslutas; men i öfrigt lemnas förslaget af mig utan anmärkning.»
Ex protocollo:
Carl Boheman.
6
Bil,, till liiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.
58
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott lördagen den 9 januari 1897
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Aherhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Justitieråden: Claéson,
Petersson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i
underdånighet:
Högsta domstolens yttrande öfver det genom nådigt beslut den 22
november 1895 till högsta domstolens utlåtande öfverlemnade, i statsråds¬
protokollet för näinnda dag intagna förslag till lag om ändrad lydelse af
41 § konkurslagen den 18 september 1862;
och anförde föredragande departementschefen härefter:
»Emot ifrågavarande lagförslags innehåll har af högsta domstolens
fleste ledamöter anmärkts, att föreskrift borde meddelas derom, att, i hän¬
delse den, som blifvit till rättens ombudsman utsedd, sedermera kouirae
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o li).
59
i den ställning, att han dåmera icke kunnat dertill förordnas, det lemnade
uppdraget skulle upphöra, och, i sammanhang härmed, att en öfvergångs-
bestämmelse vore önskvärd till förekommande af rubbningar i de vid tiden
för den nya lagens trädande i kraft redan meddelade ombudsmannauppdrag.
Lika med högsta domstolens fleste ledamöter anser äfven jag, att,
om en till rättens ombudsman utsedd person sedermera kommer att inom
samma domstol intaga en sådan ställning, att han icke vidare kan till
ombudsman förordnas, han i allmänhet bör frånträda ombudsmannaupp-
draget. Men häraf följer enligt mitt förmenande icke, att i sammanhang
med den nu förevarande lagändringen ett uttryckligt stadgande i angifna.
syftning bör införas. Ett sådant stadgande skulle nemligen lätt kunna
föranleda helt och hållet onödiga svårigheter, t. ex. i det fall, att vid
tillfälligt förhinder för ordinarie doinhafvanden det ifrågakommer att till
hållande af ransakning med häktad person förordna någon, som under
samma domstol innehar ombudsmannauppdrag. A andra sidan torde äfven
utan uttrycklig lagbestämmelse utväg finnas att stäfja verkliga missbruk.
Med afseende härå torde jag få erinra, hurusom jemväl den nu gällande
föreskriften om rättens ordförandes obehörighet till ombudsmannabefattning
efter sin ordalydelse endast medför hinder för ordföranden att förordnas
till rättens ombudsman, men att detta, såsom af justitieombudsmannens
år 1894 afgifna embetsberättelse framgår, icke hindrat, att ansvar ådömts
eu t. f. domhafvande, som qvarstått i sin före domareförordnandet erhållna
befattning såsom rättens ombudsman. Den omständigheten, att, enligt
förevarande lagförslag, i stad icke blott rättens ordförande, utan äfven
annan ledamot af rätten är obehörig att förordnas till rättens ombudsman,
torde icke kunna anses öka behofvet af uttrycklig föreskrift om skyldighet
att vid inträdande obehörighet frånträda ombudsmannauppdrag. Någon an¬
märkning i denna rigtning framstäldes icke heller inom högsta, domstolen
vid granskning af det lagförslag i ämnet, som af 1895 års Riksdag för
dess del antogs, och som ännu mera än det förevarande inskränkte be¬
hörigheten att till rättens ombudsman förordnas.
Af tre högsta domstolens ledamöter har vidare yrkats, att den före¬
slagna särskilda bestämmelsen med afseende å sådana rådstufvurätter, som
arbeta på flera afdelningar, måtte uteslutas. Ett sådant uteslutande finner
jag mig emellertid redan af den anledning förhindrad att förorda, att lagen
härigenom skulle — såsom vid ärendets föregående behandling af dåvarande
departementschefen framhållits — komma att sakna önskvärd tydlighet.
Att för öfrigt de anledningar till olägenheter och missförhållanden, som
anförts till stöd för ett förbud mot domstolsledainots förordnande till
rättens ombudsman under den domstol, som han tillhör, icke kunna anses
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
vara för handen i fråga om ledamöter å andra domstolsafdelningar än den,
som handlägger konkursärenden, torde vara uppenbart.
Deremot synes den af högsta domstolens fleste ledamöter framstälda
erinran med afseende på formen för ifrågavarande undantagsbestämmelse
böra föranleda en redaktionel ändring af densamma.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det i enlig¬
het med nu uttalade åsigter omarbetade lagförslaget, hemstälde han, att
detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen till anta¬
gande framläggas.
Justitierådet Claeson åberopade hvad han vid förslagets granskning
i högsta domstolen yttrat i de delar det nu framlagda förslaget afveke
från de af honom uttalade åsigter.
Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande de¬
partementschefens hemställan;
Och täcktes, med bifall till denna hemställan, Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse
bilagan D vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Aug. von Hartmansdorff.
Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.