Motioner i Första Kammaren, Ko 45.
1
N:o 45.
Af herr Leinail, om ändring i gällande bestämmelser angående
handeln med vin och maltdrycker i stad.
Under de senare åren hafva, riksdag efter riksdag, blifvit väckta mo¬
tioner om inskränkning i rätten att såväl på landsbygden som i stad för¬
sälja vin och maltdrycker. Äfven vid innevarande års riksdag har i dylikt
syfte motion (n:o 143) blifvit i Andra Kammaren framstäf af herrar
P. P. Waldenström m. fl.
Motionärerna föreslå, dels att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det ville Kongl. Maj:t efter sakkunnig utredning bestämma
en gräns mellan svagdricka och starkare maltdrycker samt dels att Riks¬
dagen, under förutsättning af bifall till detta förslag, måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj.t anhålla, det ville Kongl. Maj:t förklara, bland annat, att
handeln med vin och starkare maltdrycker icke må, vare sig på landsbygd
eller i stad, förenas med annan handel, hvartill särskild anmälan erfordras.
Då jag för min del, på skäl, som här nedan komma att närmare
utvecklas, anser, att motionärernas förslag, om det af Riksdag och regering
bifölles, skulle såväl motarbeta det af motionärerna åsyftade hufvudmål,
nemligen nykterhetens befrämjande, som ock utan motsvarande gagn verka
till en, i synnerhet för köpmännen i städerna, allt för hämmande inskränk¬
ning i näringsfriheten; men, å andra sidan, det måste erkännas, att ej få
olägenheter visat sig af den i nu gällande förordningar medgifna frihet i
Bih. till Biksd. Prot. 1897. 1 Sami. 2 Åfd. 1 Band. 16 Raft. (N:o 45).
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
fråga om försäljning af vin- och maltdrycker, så mana dessa omständig¬
heter mig att i min ringa mån söka bidraga till en lösning, hvarigenom,
Hvad handeln med vin och maltdrycker i städerna beträffar, enligt min
åsigt nykterhet skulle befrämjas utan att näringsfriheten allt för mycket
skulle inskränkas.
I sådant syfte är det, som jag — som dels saknar tillräcklig känne¬
dom om förhållandena på landsbygden och som i allt fall anser, att af
de olikartade förhållandena å landsbygd och i stad med nödvändighet
följer, att olikhet kan och bör förefinnas i vissa delar af den ekonomiska
lagstiftningen — tillåter mig väcka förevarande motion om ändrade bestäm¬
melser angående handeln med vin och maltdrycker i stad.
I sådant afseende vågar jag för min del ej grunda något förslag på
ett lagstadgadt särskiljande af svagare och starkare maltdrycker, ty enligt
hvad jag från sakkunnigt håll erfarit, lärer det med ännu till buds stående
tekniska hjelpmedel möta synnerligen stora svårigheter att, särskildt med
hänsyn till alkoholhalten, ej mindre uppdraga en bestämd gräns mellan
svagdricka och starkare maltdrycker än äfven kontrollera, att denna gräns
ej öfverskrides utaf tillverkare och försäljare af svagdricka. Då alltså
ännu lång tid torde förflyta, innan en effektiv lagstiftning angående sär¬
skiljande af svsgare och starkare maltdrycker torde kunna erhållas, synes
det mig icke befrämja nykterhetens intresse att för närvarande söka ordna
maltdryckshandeln uteslutande från synpunkten af ett särskiljande mellan
svagare och starkare maltdrycker, utan torde man, till dess så kan ske,
böra vidtaga andra lämpliga åtgärder för ordnande af nämnda handel.
Ej heller torde enligt min åsigt nykterheten befrämjas, om samtlige
de redbara handlande i städerna, hvilka på ett lojalt och af ordningsmag-
ten icke öfverklagadt sätt idka maltdryckshandel, skulle beröfvas dylik för¬
säljningsrätt, hvilken derefter skulle tillkomma endast sådan handlande,
som bedrefve försäljning uteslutande med maltdrycker. Klart är nemligen,
hvad som ock från många håll förut påpekats, att en dylik på visst sätt
monopoliserad maltdrycksför sälj ning skulle direkt eller indirekt falla i hän¬
derna på tillverkarne af nämnda drycker. Hvart och ett af de stora
bryggerierna skulle nödgas att upprätta en eller flera försäljningslokaler,
och då derstädes handel skulle idkas endast med maltdrycker, ligger det i
sakens natur, att konkurrensen skulle drifva de särskilde försäljarne att,
till föga gagn för nykterheten, i så vidsträckt mån som möjligt forcera
maltdrycksförsäljningen. Så sker i allmänhet ej för närvarande, då malt-
Motioner i Första Kammaren N:o 45.
3
drycksförsälj ningen verkställes genom mellanhänder, hvilka idka handel
med en mängd andra varor än maltdrycker och för Indika dessa senare
ingalunda utgöra liufvudföremål för omsättningen.
Enär likväl, enligt hvad kändt torde vara, genom det sätt, hvarpå i
en del städer vissa försäljare af maltdrycker utöfva den dem enligt nu
gällande författning tillkommande försäljningsrätt, oordningar vallas och
dryckenskap främjas, så är det ju skäl tillse, huruvida icke i den fria malt-
drycksförsäljningsrätten skulle kunna vidtagas sådana inskränkningar, som
drabba icke den laglydige och redbare försäljaren, utan endast den, som
bedrifver försäljningen i hufvudsaklig afsigt att ockra pa dryckeslastens
utöfvare.
Då vid förlidet års riksdag eu af herr Wieselgren väckt motion om
öfverlåtande åt bolag af ölhandeln i stad hos Första Kammaren till be¬
handling förevar, deltog jag i öfverläggningen, och jag tillåter mig att af
hvad jag då i nu förevarande afseende yttrade anföra följande:
»Jag har sökt göra mig underrättad, särskildt af polismyndigheterna
i Stockholm och Göteborg, huru förhållandena äro i dessa städer samt
hvar den svagaste punkten i det nuvarande systemet ligger. Man har a
bägge ställena svarat, att de vanliga handlandena, hvilka jemte andra varor
försälja Öl, i allmänhet ganska lojalt bedrifva ölförsäljningen; men att der¬
emot vissa småhandlande, som slagit sig ner i utkanterna af de störa stä¬
derna, uti små kyffen, der man skyltar med några tömma askar, cigarr¬
lådor m. m. dylikt, deremot bedrifva uteslutande en ganska illojal bihandel.
Till dessa stäilen, hvilka vanligtvis äro öppna hela natten, komma deras
egentliga kunder på aftonen, sedan bränvinskrogarne blifvit stängda.. Der
försäljes i stora qvantiteter buteljeradt Öl, som af köparne vanligtvis för-
täres å någon närliggande öppen plats, hvilken dock icke disponeras af
ölförsäljaren. Dervid sker som oftast stort ofog, och häruti ligger den svaga
punkten, ty mot den uti nu gällande lagstiftning åt en hvar handlande
medgifna rätt att uti städerna till afhemtning försälja maltdrycker står
polismyndigheten ofta magtlös. Visserligen tilkigges uti § 15 af gällande
förordning om försäljning af vin och maltdrycker åt nämnda myndighet
den vidtomfattande rätten att förbjuda en handlande, genom hvars ölför¬
säljning oordningar föranledas, all dylik försäljning för viss tid eller för
alltid. Men verkan af denna förbudsrätt paralyseras genom näringsfrihets-
förordningens medgifvande åt en hvar välfräjdad person att idka handel.
Ty om »A» i dag blifver förbjuden att vidare försälja maltdrycker, så
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
later han i morgon »B» — sin tjenare eller annan vidtalad person —
anmäla sig att idka handel. I dennes namn fortgår derefter å samma lokal
den förderfliga ölförsäljningen; och när »B» i sin ordning underkastas förbud,
ställer han »C» i sitt ställe o. s. v. Detta är, som sagdt, den svaga punkten
i systemet, Frågan blifver då den: Skall man för att få bort denna svaga
punkt vidtaga en så våldsam åtgärd, som motionären föreslagit, eller att
beröfva alla enskilde handlande rätten att försälja maltdrycker, men i stället
öfverlemna samma rätt till ett monopoliseradt bolag? För min del vill
jag besvara denna fråga nekande. Jag tror nemligen, att man kan nå målet
utan att begagna allt för genomgripande medel. Såsom en utväg att råda
bot på det af mig omförmälda missförhållande har jag tänkt mig, att man
jemväl i fråga om rätten till försäljning af maltdrycker till afbemtning
borde tillämpa det s. k. licenssystemet, d. v. s. öfverlemna till de kommunala
och administrativa myndigheterna att, något så när i analogi med hvad
som är stadgadt i fråga om utskänkning af vin och maltdrycker, få, hvad
städerna beträffar, en viss bestämmanderätt om försäljning af maltdrycker
till afbemtning. Härom föreligger vid denna riksdag visserligen icke något
förslag, men jag bar i allt fall velat rigta uppmärksamheten härå, på det
att, om den af mig antydda utväg finnes vara befogad, frågan om dess
tillämplighet till äfventyrs må vid en kommande riksdag kunna blifva
diskuterad».
I vidare utveckling af hvad jag sålunda yttrat får jag erinra, att jag
visserligen väl förstår, att lika litet genom införande af ett »licenssystem»
som genom någon annan lagförändring alla öfverklagade olägenheter kunna
afhjelpas, men att jag dock förmenar, att man genom den af mig antydda
utväg skall kunna vinna åtskilligt godt utan att samtidigt lägga för tungt
band på den lojala handeln.
Det af mig omnämnda licenssystem har jag tänkt mig skola kunna
tillämpas på ungefär följande sätt,
I kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni
1864 borde lämpligast i 8 § införas en bestämmelse, att hvad genom 1 §
af samma förordning är stadgadt om rättighet att idka handel eller annat
näringsfång icke skall ega tillämpning å försäljning af vin och maltdrycker.
Efter införande af en sådan bestämmelse skulle alltså ingen på grund
af näringsfrihetsiöroränmgem föreskrifter ega obetingad rätt att försälja vin
och maltdrycker.
Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
5
Rättighet till försäljning af berörda drycker skulle deremot förvärfvas
i hufvudsakligen samma ordning, som för närvarande är stadgad för utöf¬
vande af s. k. nykterhetsvärdshusrörelse; dock så, att, å ena sidan — på
det ej onödig inskränkning skulle vållas — antalet af rättigheterna icke
finge på förhand fixeras eller bestämmas, men, å andra sidan — till före¬
kommande af oordningar och smyghandel — Konungens befallningshaf¬
vande skulle ega att, efter kommunalmyndigheternas hörande, föreskrifva,
att vin och maltdrycksförsäljning icke skulle få ega rum i vissa delar af
stad (t. ex. i utkanterna, der ständig polisbevakning icke kan hållas) och ej
heller under natten mellan viss tid på aftonen till nästa morgon.
Vidare och då försäljning å sabbatstid (dock ej under gudstjenst) af
Öl till afhemtning från öltappningslokal icke utaf högsta lagskipande myn¬
dighet ansetts förbjuden (Ivongl. Maj:ts utslag den 23 januari 1895), men
det, från många synpunkter sedt, icke torde vara lämpligt, att å sön- och
högtidsdag, då alla ordentlige handlande hafva och måste hafva sina för¬
säljningslokaler stängda, försäljning af Öl till afhemtning kan få ske hos
öltappare och dylika, torde förbud böra meddelas mot all dylik försäljning
under sabbatstid.
Slutligen och enär tillåtelse till försäljning af vin och maltdrycker i
vissa fall skulle kunna vägras samt i alla händelser skulle meddelas endast
tills vidare, i följd hvaraf tillståndet skulle kunna af Konungens befall¬
ningshafvande återkallas, när giltiga skäl (såsom t. ex. när genom försälj¬
ningen oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas) före¬
finnas, torde — på det godtycklighet ej må råda samt i allt fall rättelse
af eventuelt misstag må kunna erhållas — i motsats till hvad som är
stadgadt i 2 § af nu gällande förordning om försäljning af vin och malt¬
drycker, böra föreskrifvas, att öfver Konungens befallningshafvandes beslut,
hvarigenom ansökning om försäljningstillstånd afslås eller meddeladt tillstånd
återkallas, klagan må föras.
På grund af hvad jag sålunda i ärendet anfört, tillåter jag mig vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hemställa,
det Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
försäljningen till afhemtning af vin och maltdrycker i stad
skulle kunna ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nedan omförmälda grunder, nemligen:
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 45.
l:o) att på lämpligt ställe (t. ex. i 8 §) af kongl.
förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad närings¬
frihet infördes bestämmelse derom, att hvad genom 1 § af
samma förordning är stadgadt om rättighet att i stad idka
handel eller annat näringsfång icke skall ega tillämpning
å försäljning af vin och maltdrycker;
2:o) att kongl. förordningen den 24 oktober 1885
angående försäljning af vin och maltdrycker m. m. ändra¬
des derhän:
a) att hvar och en, som önskade rättighet att i stad
till afhemtning försälja vin eller maltdrycker, skulle härom
till Konungens befallningshafvande ingifva ansökning, åt¬
följd af betyg om god fräjd;
b) att Konungens befallningshafvande icke skulle ega
vägra meddela försäljningstillstånd åt någon annan än den,
som, enligt nu gällande lydelse af 2 § i förenämnda kongl.
förordning den 24 oktober 1885, icke skulle anses be¬
rättigad till utskänkning af vin och maltdrycker i samman¬
hang med värdshusrörelse;
c) att, ehuru inskränkning i rättigheternas antal icke
finge bestämmas, Konungens befallningshafvande dock
skulle ega att, efter kommunalmyndigheternas hörande,
föreskrifva, att försäljning af vin och maltdrycker icke
skulle få ega rum i vissa trakter af stad samt ej heller
under vissa tider af dygnet (nattetid);
d) att å sön- eller högtidsdag försäljning till afhemt¬
ning af ifrågavarande drycker icke finge ega rum;
e) att Konungens befallningshafvande skulle ega att,
då giltiga skäl dertill funnes, återkalla gifven tillåtelse
till försäljning af meranämnda drycker; samt
f) att öfver Konungens befallningshafvandes beslut,
hvarigenom ansökning, som i punkt d omförmäles, afsloges
eller meddeladt tillstånd återkallades, klagan skulle få föras.
Stockholm den 2 mars 1897.
Philip Lemon.
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1897.