16
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
N:o 30.
Af herr Leman, om vissa författningars ändring i syfte att or¬
dinarie domhafvande å landet må benämnas lagman.
Kändt torde vara, att domare, särskildt å landsbygden, med ett
från äldre tider i folkmunnen gängse uttryck, som oftast benämnes
»lagman». Denna benämning har ock god häfd i våra gamla lagar och
torde böra komma till heders igen, synnerligen som benämningen »hä¬
radshöfding» numera gifves icke allenast åt den ordinarie landtdomaren,
utan äfven åt hans biträden samt jemväl åt praktiserande jurister, ja
ofta nog äfven åt icke jurister.
Då 3 kapitlet rättegångsbalken i 1734 års lag, hvilket innehöll be¬
stämmelser om lagmansting, blifvit upphäfdt genom kongl. förord¬
ningen den 18 april 1849;
då alltså nära femtio år förflutit sedan de gamla lagmansrätterna
upphört att existera och minnet om dessa rätter ej vidare torde lefva
i folkmedvetandet; samt
då numera ingen, vare sig verklig eller titulär lagman qvarlefver,
torde tiden vara inne att åt den ordinarie landtdomaren återbörda
den folkliga, betecknande och välklingande benämningen »lagman».
Mot ett dylikt ombyte af benämning torde icke större svårigheter
eller hinder resa sig, än då vid införande af nu gällande utsökningslag
föreskrefs, att hvad i lag i vissa fall stadgades om Konungens befall¬
ningshafvande, skulle gälla öfverexekutor.
På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
17
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om utarbetande och framläggande till Riks¬
dagens pröfning af förslag till sådana ändringar i nu
gällande lag och författningar, att derigenom stadgas,
att ordinarie domhafvande i underrätt å landet hädan¬
efter skall benämnas lagman.
Stockholm den 29 januari 1897.
Philip Leman.
Bih. till Riksd. Prat. 1897.
1 Sami.
2 Afd. 1 Band. 10 Käft.
3