Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
1
N:o 3.
Af herr TrefFenberg, angående ordnandet af gr ester skåpets
inkomster m. m.
Det lärer vara sjelfkärt att, om vår svenska kyrka skall kunna
fylla sin uppgift att vara den förnämsta uppfostringsanstalten, både
för den enskilde och derigenom medelbarligen jemväl för hela sam¬
hället, bland de yttre betingelserna härför oeftergifligen erfordras att
det organ, hvarigenom kyrkan verkar på folket, måste vara för sitt
ändamål fullt brukbart eller, med andra ord, att kyrkans tjenare,
presterna, intaga en sådan i ekonomiskt hänseende tryggad ställning,
som medgifver dem möjligheten att, ostörda af tryckande närings-
omsorger, med frimodighet egna sina krafter till uppfyllande af de med
deras ansvarsfulla kall förenade pligter.
Huru illa likväl det i detta hänseende är bestäldt inom vårt land,
väl icke för presterskapet såsom helhet betraktadt, hvilket fast hellre
synes vara genom gällande lag tillräckligt doteradt, helst om all den
kyrkan rätteligen tillkommande egendom tillbörligen tiilvaratages ocn
kommer presterskapet till godo, men isynnerhet och till den vida öfver¬
vägande delen för komministrarne, äfvensom för många kyrkoherdar,
allt hufvudsakligen till följd af en i hög grad orättvis och obillig för¬
delning af prästerskapets inkomster, — det har redan länge varit all¬
männeligen kändt och särskildt på senare tid vunnit ökad bekräftelse
genom den rent af upprörande skildring af det nuvarande tillståndet,
som förekommer i en af rektorn för den Fjellstedtska skolan i Upsala,
Johannes Kerfstedt, utgifven broschyr med titel: »Om det svenska prester-
skapets ekonomiska ställning». Sedan nemligen rektor Kerfstedt i in¬
ledningen till denna broschyr å ena sidan erinrat om det glädjande
Bill. till Rilcsd. Prot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Uäft. (N:o 3). 1
- Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
förhållandet att vår ^kyrka, tack vare den på de sista årtiondena höjda
prestbildningen, erhållit ett presterskap, mera dugligt för sitt kall och
bättre rustadt för dess allt mer växande kraf på presten, men å andra
sidan att presterskapets öfverhandtagande skuldsättning innebure en
tala, som hotade att göra presten i det närmaste oduglig för detta kall
och sålunda omintetgöra frukterna af den nuvarande prestbildningen,
gifver han oss, till bestyrkande häraf, en på egen erfarenhet och in-
hemtade upplysningar grundad inblick uti det sorgliga tillståndet och
yttrar följande: ,
))Af den kännedom jag under mer än 30 års beröring med prester-
skapet i vårt land vunnit om dess ekonomiska ställning, äfvensom af
de svar, som ingått på en nyligen framstäld förfrågan härom till ett
flertal prester, framgår, att största delen af dessa vår kyrkas tjenare
äro skuldsatta, att mångas skulder äro högst betydliga, och att flere
äro näia att digna under deras tyngd. Också höra ekonomiskt ruine¬
rade, konkursmässiga eller under konkurs liggande prester ingalunda
till sällsyntheterna. För att närmare belysa detta sorgliga förhållande
meddelas några utdrag af de nyss nämnda svaren. Men för att ej
trötta genom mängden af dessa sorgliga exempel, inskränker jag mig
till att anföra dem ifrån blott tre stift.
Pastor B. säger: »Det är förfärligt, att inom detta stift de allra
flesta prester laborera med stora skulder. Konkurser, betänkliga
penningetransaktioner, kassabalanser och dylikt äro numera ej ovanliga
bland prestetna. Kort på hvarandra ha två komministrar gjort konkurs:
den ene med 17 å 18 tusen kronors skulder och blott några tusen
kronors tillgångar, den andre med 30 tusen kronors skulder och ett å
två tusen kronors tillgångar. En komminister, som fick 2,000 kronors
lön, gjorde några år derefter konkurs med 20,000 kronors skulder. Flera
sådana fall ha förekommit under de sista 10 åren. Många prester ha
ock erhållit ackord eller stå under administration: en med skulder,
som belöpa sig till 60,000 kronor, samt bruten till kropp och själ.
Ofta äro församlingsbor långifvare eller borgesman. Hur går det då
med församlingens förtroende för sin pastor och med själavården?»
Vi vända oss till ett annat stift. Pastor K. skrifver: »Af kon¬
traktets 10 prester äro 6 skuldsatta, och en har 12 tusen kronors
skuld.» — Från en annan del af stiftet meddelar pastor E.: »Här i
min närhet finnas ett par kyrkoherdar, som äro så illa deran för sin
ekonomi, att någon hjelp för dem knappast är möjlig. Många andra
bland presterna häromkring ha bekymmer nog i det hänseendet, ehuru
ställningen ej är alldeles sa förtviflad.» — Pastor S. skrifver från en
3
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
annan trakt af samma stift: »Kyrkoherden N. N. gör konkurs med 20
å, 30 tusen kronors skulder och upptager dagen före konkursen ett
större lån. Komminister N. N. gör konkurs på nära 16,000 kronors
skulder och har ej ett ord af ursäkt till fattiga menniskor, som för¬
lora på honom, och komminister N. N. gör konkurs på 40,000 kronors
skulder och eger nästan inga tillgångar.» — Från en annan trakt af
stiftet meddelas: »Här hafva två prester gjort konkurs, och efter den
tredje är det urarfvakonkurs, och den fjerde har fått ackord. Dessutom
finnas flera, som äro skuldsatta öfver öronen.»
Vi öfvergå till ett tredje stift. Pastor R. meddelar: »Inom denna
provins äro presterna med fa undantag skuldsatta. Min företräda!e
gjorde konkurs med 20 procents utdelning.» — Från en annan trakt
af stiftet skifver pastor S.: »Bland presterna råder en mycket allmän
och stundom till det vansinniga gränsande skuldsättning, äfven då det
för hvarje förnuftig menniska är klart, att ingen möjlighet finnes att
betala, Både fromma och icke fromma prester ser jag i denna snabba,
mot andlig och lekamlig ruin förande ström.»--Och pastor K. till-
lägger: »Jag känner prester, som äro skyldiga snart sagdt. hvarannan
person inom sin församling, och som derför förlorat all aktning och
kunna intet uträtta.» Pastor N. lemnar den sorgliga underrättelsen
från sitt kontrakt, att af kontraktets 8 ordinarie prester hade för någon
tid sedan 6 gjort konkurs på 20 tusen, 30 tusen och 80 tusen kronors
balans. — Och från en annan del af stiftet skifver pastor N—n: »Min
förman gick under moraliskt och fysiskt för skulder. Dagligen ser jag,
huru en min embetsbroder våndas under skuldbördan. Utom det att
han i hemmet har det svårare än många fattiga i församlingen, äro
hans förtroende och inflytande sa godt som förlorade, ändock han är
en begåfvad man; men förmågan är paralyserad.»
Af de anförda exemplen framgår nogsamt, att den ekonomiska
ställningen bland presterna inom dessa stift är i hög grad bekymmer¬
full och sorglig. Ingen må dock tro, att presterna inom de tre skildrade
stiften utgöra ett sorgligt undantag. Tvärtom nödgas vi antaga, att,
sådant tillståndet är i dessa stift, 6ådant är det ock på det hela taget
inom de öfriga stiften. Att man ej så mycket vet härom, beroi derpå,
att presterna tigande kämpa sin förtviflade strid och söka i det längsta
hålla hufvudet öfver vattnet, Först när de ej längre mägta hålla sig
uppe utan börja sjunka, hör man nödskriet; men då är ock vanligen
för sent att skynda till hjelp.»
Vid undersökning af orsakerna till det ekonomiska betryck, i
livilket presterskapet befinner sig, anmärker rektor Kerfstedt, att
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
pressernas obestånd ofta nog grundlägges redan under studenttiden, och
angitver såsom de väsentligaste härvid samverkande orsaker dels den
langa studietiden, som för prestkandidatens utbildning i medeltal ut-
8°r ^ terminer eller 6| år, och dels medellösheten hos största antalet
af de unge män, som vid universitetet bereda sig för inträde på den
presterliga banan, hvadan och då kostnaden för uppehållet vid universi¬
tetet i allmänhet kan antagas till 900 å 1000 kronor årligen, den un^e
prestkandidat^^ som måste lefva på Jänta medel, efter slutad studie-
kurf ofta s!‘äpar På eu skuldbörda af 5 å 6000 kronor. Att denna
skuldbörda skall komma att ansenligt ökas under den ej sällan långa
tid, som extraordinarie!! måste tjenstgöra såsom adjunkt, och hvar¬
under han får åtnöjas med en lön, vexlande emellan 200 till 500
kronor, ligger i sakens natur. Och så kommer då, efter 5 å 10 års
tjenstgöring, den tid, då adjunkten vinner sin första befordran till en
kommimstratur, och då det perspektiv öppnar sig, med hvilket man
tar gorå bekantskap på sidan 14 i broschyren, hvarest orden så lyda:
jiLåtom oss höra, huru några komministrar sjelfva skildra sin
ställning. En skrifveri »Jag undrade såsom student, hvarför kommi-
mstrarne sågo så barnötta och magra ut. Nu vet jag orsaken: de
hafva sällan råd att få en ny prestrock. När jag blef'prest, hade jag
3,000 kronors skuld, och, när jag 3 år derefter blef komminister, hade
jag 4,000, och, när jag 12 år derefter blef kyrkoherde, hade skulderna
sprungit upp till 7,000 kronor, och det, fastän jag måst försaka alla
beqvämligheter. Mina flesta böcker äro oinbundna, cigarren måste jag
snart bannlysa, vin har aldrig vunnit inträde i mitt hus, ehuru jag
icke är någon svärmisk nykterist. Jag har icke haft råd att resa till
Upsala, sedan jag blef prest, icke ens till stiftstaden. Jag gick och
arbetade nästan som en dagakarl, så att åtskilliga kommo och frågade
mig, om presten var hemma. På det ena komministerbostället fick
jag ständigt lusta med halfmurkna hus i 10 år, och det blef icke bra
ändå. På det andra byggde jag nytt i 2 år och förlorade på det byg¬
get 2,000 kronor.» — En annan skrifveri »Här måste komministern
hafva sina söner som drängar hos bönderna, emedan han ej mägtat
gifva dem någon uppfostran.» — En tredje komminister säger: »Min
lön utgör 950 kronor, deraf endast 200 kronor i penningar, att dermed
underhålla min familj, som består åt 7 personer. Stundom hafva vi
under flere månader hvarken kött eller fläsk i huset, och våra lifsför-
nödenheter bestå hufvudsakligen af 2 kannor mjölk om dagen jemte
ett minimiförråd af mjöl och bröd. Stundom finns icke en enda kaka
bröd i huset och under 2 å 3 månader ej en krona. Och under allt
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 5
detta ålade mig femårssynen 1893 att ställa boningshuset, i ordning
och reparera uthusen för en kostnad af 200 kronor.» — En annan
komminister säger: »Min ekonomi är totalt söndertrasad. Jag har haft
det uselt hela mitt lif. När jag var yngre och starkare, kunde jag
bättre reda mig; men sedan jag nu börjat aftaga till både själs- och
kroppskrafter, har det blifvit sämre, särdeles som lönen (lösen efter
10-årig medel markegång för 230 fot råg och 460 fot hafre samt 250
kronor kontant) minskats år från år och äfven jordbruket snarare lem-
nar förlust än någon vinst och utsigterna att få någon bättre plats allt
mer med åren mörkna. Med hustru och 4 barn förutom en, som är
gift, har jag det derför så svårt att uppehålla min existens, att många
ej kunna ana det, ty jag har nödgats utfärda fullmakter på min lön
på ej mindre än 650 kronor.» — Och åter skrifver en annan kommi¬
nister: »Jag vet, hvad skuld är, hur lätt den göres, och hur länge den
hänger i, innan den kan betalas. Jag vet, hur den tynger och för¬
lamar, hur den borttager en stor del af den glädje, vi eljest skulle
hafva af embetet, ja, hur den är en rigtig mara. Men jag har ock är¬
ligt försökt att bli’ den qvitt. Jag kan andraga, hurusom mången prest,
som har någon åstundan att bli skuldfri och ännu ej alldeles uppgifvit
hoppet derom, är rent af tvungen att vara klädd under sitt stånd och
att vid återkomsten från kyrkan utbyta den enda svarta omgång, som
ännu är något så när passabel, mot en utsliten hvardagsdrägt, huru
hans bord är sämre försedt än ofta nog dagakarlens, huru ost och smör
måste betraktas som lyxartiklar, som bestås blott till jul och påsk.
Jag kan framställa en bild af hur den skuldsatte prestmannen en lång
stund står tveksam, om han skall fästa frimärket vid ett bref till en
kär slägting. Det är ju en hel tioöring, och den är icke hans utan en
annans. Jag kan andraga, hurusom den skuldsatte prestmannen blir
ekonomiskt beroende af sin församling och nödgas t. ex. admittera
en konfirmand med underhaltiga insigter i sin kristendom, och detta,
emedan han är ekonomiskt beroende af barnets föräldrar. Ibland nöd¬
gas han vara rädd för besök af sina församlingsbor, ty gästfriheten
kostar ju alltid något. Hur ofta kan ej i stunder af ekonomiskt be¬
tryck presten ångra, att han valt denna bana, och många syndiga tan¬
kar tränga sig då på honom. Han börjar tänka på afilärer och biför-
tjenster för att hjelpa sig fram. Det är en stor barmhertighet af den
himmelske Fadern, om han blir bevarad i alla dessa svåra frestelser.
Vi stå på branten af en afgrund, och det länder det svenska prester-
skapet till heder, att ej flere ramlat ner deri utan lyckats hålla sig
uppe. Vi tro, att det skett genom Guds stora nåd.» — En annan
6 Motioner i första Kammaren, N:o 3.
säger: »Nyss prestviga, missiverades jag till biträde åt en komminister,
som var så fattig, att han ej kunde mottaga mig i sitt hus, ej heller
gifva mig någon lön. Bostället, skötte han sjelf, men som han ej hade
råd att hålla sig dräng, var han sin egen dräng, plöjde och sådde
sjelf sin åker, högg och körde hem veden ur skogen, skötte sin häst
och dog i stallet.))
För att nu bereda Riksdagen tillfälle att bedöma, huruvida någon
öfverdrift ma ligga i den skildring af tillståndet i de mindre presthusen,
som här ofvan meddelas, har jag låtit upprätta den tablå öfver kommi¬
nistrarnas aflöningsförmåner, hvilken såsom bilaga n:o 1 åtföljer denna
motion, och i hvilken, såsom af rubriken till densamma inhemtas,
lönerna upptagas, sådana de voro år 1886, enligt uppgifterna till sta¬
tistiska centralbyråns lönestatistik, men med boställenas afkastning
beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet, och med afdrag af 150 kronor
för byggnads- och underhållsskjddigheten vid bostället, der sådan ålig¬
ger komministern. Af denna tablå framgår nemligen, att af landets
alla 874 komministrar 72 kunna antagas hafva en inkomst under 1,000
kronor, 465 under 1,500 kronor, 713 under 2,000 kronor och endast
161 komministrar eu inkomst af 2,000 kronor och derutöfver intill
6,400 kronor, hvilket utgör det högsta inkomstbeloppet och irmehafves
af en enda komminister i en stad.
Med sådana siffror för ögonen, och om man tillika erinrar sig,
hvad här ofvan blifvit anfördt om presternas skuldsättning redan under
studenttiden, bör det icke kunna väcka förvåning, att största antalet af
komministrar, hvilka väl i regeln äro gifta och sålunda hafva att, utom
räntor och skatter samt utgifter för boställe, bestrida underhållet jem¬
väl för familj, lefver i ytterligt armod och under ständigt ökade skulder,
intill dess någon lindring i nöden inträder för dem, som ofta efter en
lång väntetid lyckas erhålla pastorat. Men att äfven bland kyrko-
herdarne många finnes, hvilka ingalunda hafva för en anständig berg¬
ning tillräckliga inkomster, det inhemtas af den tablå öfver kyrkoherde-
lönerna, hvilken såsom bilaga n:o 2 likaledes åtföljer denna motion,
och i hvilken äfvenledes, likasom i tablån öfver komministerlönerna
skett, lönerna upptagits sådana de voro år 1886 enligt uppgifterna till
statistiska centralbyråns lönestatistik, och med tillägg af en till 3 pro¬
cent af taxeringsvärdet beräknad afkastning af boställena. Den ifråga¬
varande tabellen utvisar nemligen, att af landets samtliga 1,357 kyrko¬
herdar icke mindre än 215 kunna antagas hafva en inkomst, som under¬
stiger 3,000 kronor.
De anförda begge tablåerna tala ett språk, som icke kan miss¬
7
Motioner i törsta Kammaren, N:o 3.
tydas. De bestyrka till fullo, att icke blott de flesta komministrar, utan
äfven ett betydande antal kyrkoherdar lida under stort och för många
bland dem outhärdligt ekonomiskt betryck, hvars menliga följder äro
lätt insedda och icke behöfva att här utförligt framhållas. Det bör
vara nog att endast erinra om den verkan, som detta ekonomiska be¬
tryck måste utöfva såväl på presterna sjelfva, som på deras embets-
utöfning, i det att, såsom rektor Kerfstedt anmärker, under alla häraf
förorsakade bekymmer för presten lycka och trefnad vika från hans
hem, spänstigheten i hans sinne förslappas, arbetskraften förlamas,
karakteren depraveras, presten förlorar aktningen för sig sjelf och på
samma gång hos andra, underkastas hvarjehanda förödmjukelser, råkar
i nesligt beroende, som binder hans yttrande- och handlingsfrihet samt
ändtligen beröfvas glädjen att få visa nödig gästfrihet mot sina för¬
samlingsbor och öfva barmhertighet mot de fattiga.
Att inför allt det ekonomiska, moraliska och sociala elände, som
inblicken i så många presters tillvaro erbjuder, Riksdagen icke skall
lägga händerna i kors, utan att från dess sida genomgripande åtgärder
vidtagas för att råda hot mot det onda, innan det blifver för sent och
måhända flertalet piaster störtats i ohjelplig ruin, dragande med sig i
fallet hån och vanära öfver sig sjelfva och hela deras stånd, — detta
bör man desto hellre kunna hoppas, som Riksdagen till ett sådant in¬
skridande bör uppmanas icke blott af medkänsla för en lidande, aktnings¬
värd medborgareklass samt af ett verkligt härmed förbundet stats¬
intresse, utan jemväl af ett annat skäl, eller angelägenheten att i sam¬
band härmed jemväl genomföra förändrade med rättvisa och billighet
öfverensstämmande grunder för deltagandet i utskylderna till pr ester skap et.
Behofvet af en reform ur begge de sålunda framhållna synpunkterna
har också redan inom Riksdagen erkänts, då nemligen, såsom kändt
är, sammansatta stats- och lagutskottet uti sitt utlåtande öfver den af
herr A. P. Danielson under sistlidne års riksdag väckta motion om
statens öfvertagande af presterskapets aflöning yttrar följande: »Sär-
skildt får utskottet framhålla, att de enligt bestämmelserna i 1862 års
förordning upprättade regleringar af presterskapets löner visat sig
under nuvarande förhållanden innebära anmärkningsvärda ojemnheter
så väl beträffande fördelningen af ifrågavarande utskylder, som ock
med afseende å beloppen af do för vederbörande prestman bestämda
aflöningar. Med anledning häraf böra ock, enligt utskottets mening,
då tiden för nu gällande löneregleringar går tillända, i viss mån för¬
ändrade grunder i berörda hänseenden göras gällande.»
I det anförda yttrandet medgifves alltså behofvet af en reform,
I
o Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
både med afseende å angelägenheten att åstadkomma en jemnare för¬
delning af presterskapets inkomster, och derjemte med hänsyn till vigten
att afhjelpa de »anmärkningsvärda ojemnheter» beträffande fördelningen
af utskylderna till presterskapet, som de nuvarande löneregleringarna
visat sig innebära.
Och att en revision af de nu tillämpade grunderna för deltagan¬
det i utskylderna till presterskapet jemväl ur sist framhållna synpunkt
är af verkligt behof påkallad, derom öfvertygas man genom de upp¬
lysningar och yrkanden rörande detta ämne, som under öfverlägguingen
om herr Danielsons ofvannäranda motion i Andra Kammaren lemuades
och framstäldes af nästan alla i debatten deltagande talare.
S4 yttrade en talare:
»I afseende å fördelningen af dessa utskylder torde det vara
kändt, att det egentligen är i mantal satt jord, som får bära den största
tungan af ifrågavarande utskylder, under det öfriga beskattningsföremål
ha mycket, liten och somligstädes ingen alls del uti ifrågavarande onus.
Jag har mig exempelvis bekant, att under det en hemmansbrukare för
eu fastighet, taxerad till 35,000 kronor, måst erlägga i sådana utskylder,
som .här beröras, 100 kronor, har innehafvaren af en fastighet till
taxeringsvärde af 450,000 kronor erlagt 40 kronor. Detta beträffande
afgift af fastighet. Hvad åter angår afgift af personer för andra be¬
skattningsföremål, förekomma der lika stora ojemnheter. En person,
som är taxerad till 800 kronors inkomst, får betala ett par kronor,
under det en annan, som är taxerad till 10,000 kronors inkomst, icke
betalar ett enda öre.
Ett slags verk och inrättningar kan betala stora summor, efter
den olika taxerade inkomsten uppgående till BO, 40, 50 å 100 kronor,
under det att andra inrättningar, som äro mångdubbelt större, fritaga
sig från denna utgift på grund af en så egendomlig bestämmelse som
den, att det skall erläggas en viss procent af inkomsten, såvidt man
icke innehar jordbruk. Man arrenderar då nemligen en liten jord¬
lägenhet och betalar afgift till presterskapet för denna lägenhet samt
blir fri från all annan beskattning till presterskapet.
Det finnes sålunda ganska betydande ojemnheter i detta afseende.
Och eftersom det under riksdagarne flera gånger varit tal om de person-
liga utskylderna, skall jag såsom ett ytterligare exempel på ojemnheter
anföra, att på ett ställe har man bestämt personella utgifter till prester¬
skapet till 10, på ett annat till 12 och på ett tredje till 15 öre för
hvar person, under det att på andra ställen icke alls några sådana af-
gifter blifvit bestämda. Det torde vara nog att omnämna detta, då jag
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 9
antager, att förhållandena i detta fall äro väl kända af herrarne. Men
i afseende på fördelningen af de inflytande medlen råder också stora
ojemnheter, icke blott beträffande förhållandet mellan kyrkoherde och
komminister, utan också mellan dessa båda tjenstegrader sins emellan.
Jag vet, att på ett ställe kyrkoherden har 1,500 kronor — tionden
och bostället sammanräknadt — och på andra ställen flera gånger så
stort belopp.»
En annan talare anförde:
»Det går nog icke an att låta det svenska jordbruket allt fram¬
gent uppbära den hufvudsakliga tyngden af beskattningen för prester-
skapets aflöning, då det finnes så många andra skatteobjekt nu för
tiden på landsbygden. Dessa skatteobjekt deltaga, såsom man vet, i
nämnda aflöning i betydligt ringare mån än jordbruket, och vissa del¬
taga så godt som ingenting. Dertill kommer förhållandet med de
personliga skatterna, hvarom några talare förut nämnt. Man må hafva
hvilken åsigt som helst om lämpligheten af eller det berättigade i att
begagna personliga skatter, men derom torde väl alla kunna vara ense,
att denna skatteform är olämplig, då den användes för tjenstemäns
aflöning, och i förevarande fall anser jag den så mycket olämpligare,
som det mångenstädes finnas skatteobjekt, hvilka icke betala till prester-
skapet något annat än denna personliga afgift, oaktadt deras skatte-
förmåga är betydlig. I flera delar af landet förhåller det sig nemligen
så, att personer som skatta för inkomst af kapital, embete och tjenst,
icke betala någonting annat än den personliga afgiften, dessa betala
således icke ett tecken mera än backstugusittare och inhyseshjon, hvilka
senare finnas i åtskilliga lönekonventioner upptagna såsom skattskyldiga.
En orättvisa i skatteväg kan ej gerna vara mera uppenbar.»
En tredje talare fortsatte:
»Man kan knappt tänka sig egendomligare grunder för prester-
skapets aflöning än de nuvarande på landsbygden. En föregående
talare omnämnde här, att kapitalister icke deltoge i aflöningen till
presterskapet och ofta nog icke heller tjenstemän, som eljest befinna
sig i en sådan ställning i afseende å inkomster i löneväg, att de
borde anses skyldiga att dertill bidraga. Jag får säga detsamma,
att så vidt det gäller egare af kapital, hvilka derjemte äro jordegare,
så tror jag, att nästan hvarje lönekonvention i våra bygder är sådan,
att en jordegare, som derjemte är kapitalist, icke behöfver betala
något för sitt kapital, utan det anses, att när han såsom jordegare
betalar så och så mycket spannmål och smör för 1 /,# hemman, såskall
Bill. till lliksd. Prut. 1837. 1 Sami, 2 Åfd. 1 Band. 3 Häft. 2
10 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
han vara befriad för hvad han såsom kapitalist eger. Då kan man
tänka sig, huru det tar sig ut, att t. ex. en egare till ett mindre
hemman om tvåtusen kronors taxeringsvärde, hvilken sitter med in¬
komster af kapital eller lön på tusentals kronor, då icke betalar något
för detta, utan endast för sitt jordbruk. Detta är ju orimliga grunder
för aflöningen till presterskapet, som af ingen böra godkännas.»
Eu fjerde talare förmälde:
»Det är nogsamt kändt, att på åtskilliga orter inom landet af-
löningarne till presterskapet äro så ojemna och så olika fördelade, att
en reglering i det fallet är alldeles nödvändig, då de nuvarande kon¬
ventionerna en gång gå till ända.»
Om nu, såsom jag vågar antaga, det trängande behofvet af en
reform i ofvan angifna syften genom hvad i det föregående blifvit
anfördt får anses vara ådagalagdt, så följer i ordningen att undersöka,
huruvida redan nu rätta tidpunkten ma anses vara inne för vidtagande
af för reformens genomförande förberedande åtgärder. I detta afseende
torde jag få erinra derom, att, enligt hvad ingressen till den statistiska
centralbyråns år 1889 upprättade ecklesiastika aflöningsstatistik gifver
vid handen, af de genom kongl. förordningen den 11 juli 1862 an¬
befalla prestlöneregleringarna större delen redan under 1860-talet
erhållit Kongl. Maj:ts fastställelse, ett mindre antal under följande
årtionde och slutligen några först under loppet af 1880-talet, samt att
den tidigast meddelade fastställelse!! är af den 18 december 1863 och
den senaste af den 21 december 1883, oafsedt ett enda pastorat, för
hvilket regleringen vid statistikens upprättande ännu icke blifvit verk-
stäld. \id detta förhållande och då, jemlikt stadgandet i 6 § afofvan-
nämnda förordning, hvarje reglering skall vara gällande under en tid
af 50 år, räknadt efter den från Kong!. Maj:ts fastställelse näst in¬
träffade 1 maj, oberoende af huruvida den då kan tillämpas eller ej,
så följer häraf, att de flesta regleringar upphöra att gälla redan under
åren 1914 1920. Då nu påtagligt är, att en reform af så vidt om¬
fattande beskaffenhet som den här ifrågasatta icke kan genomföras
utan en föregående, af sakkunnig komité verkstäld vidlyftig utredning,
med åtföljande derpå grundadt betänkande och förslag till frågans
ordnande; dä vidare högsta domstolen, kyrkomötet, domkapitlet, kammar¬
11
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
kollegium, statskontoret, domänstyrelsen, justitiekansleren med flera
myndigheter och möjligen äfven församlingarna lära komma att i
ärendet höras och afgifva yttranden samt förslaget derefter sannolikt i
anledning af uppkommande anmärkningar måste undergå omarbetning,
innan detsamma kan underställas Riksdagens pröfning; och dä ändtligen
förutses kan, att frågan äfven sedermera till följd af de många olikartade
och vigtiga intressen, som af densamma beröras, flera gånger kan komma
att gå fram och tillbaka mellan regering, Riksdag och kyrkomöte, innan
den erhåller definitiv lösning — så framgår af allt detta, att hela denna
procedur kräfver lång tid, hvars slut för närvarande omöjligen kan ens
tillnärmelsevis beräknas, och att alltså det är af högsta vigt, att under¬
dånig framställning i ämnet hos Kongl. Maj:t redan af innevarande
Riksdag beslutas, på det att de nya löneregleringarna må kutma träda i
tillämpning omedelbart efter det de gamla upphört att vara gällande.
Men om det sålunda är af vigt, att förevarande fråga af Riksdagen
snarast anmäles hos Kongl. Maj:t till vidare åtgöranden, så är det af
icke mindre vigt, att Riksdagen — både för att i första rummet en
blifvande komité, men vidare samtlige vederbörande, hvilka komma
att sysselsätta sig med frågan, redan från början må erhålla fasta
hållpunkter för densammas bearbetning och på det att såmedelst
frågans definitiva lösning må påskyndas — redan vid ärendets an¬
mälan hos Kongl. Maj:t uttalar sig rörande de ledande grundsatser,
som enligt Riksdagens åsigt böra blifva bestämmande för den rigtning,
i hvilken reformen skall gå, och detta desto hellre som — om än
enligt mitt förmenande och efter hvad jag här nedan skall söka ådaga¬
lägga, hufvudändamålet med reformen, för så vidt den afser åstad¬
kommandet af en fullt rättvis och derigenom äfven med både kyrkans
och statens verkliga intressen öfverensstämmande fördelning af prester-
skapets inkomster, icke kan uppnås utan en genomgripande rubbning
uti häfdvunna och ännu bestående förhållanden — frågan likväl i
denna del onekligen erbjuder möjlighet att lösas på mångahanda olika
sätt, allt eftersom man, för att i mer eller mindre mån undvika dylika
rubbningar, åtnöjer sig med att endast på större eller mindre afstånd
närma sig frågans nyss angifna, efter min tanke enda rätta och der¬
för varaktiga lösning.
Under öfvertygelsen alltså om angelägenheten deraf, att Riksdagen,
till vägledning för frågans ytterligare behandling bos komité, kyrko¬
möte och regering, redan nu uttalar sin mening beträffande vissa
hufvudgrunder, på hvilka de nya löneregleringarna böra ordnas, och
ehuru jag är förvissad derom, att hvarje förslag till frågans lösning
12 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
skall komma att från skilda hall mötas af ett mer eller mindre kompakt
motstånd, skall jag, efter moget begrundande, men fortfarande mycket
osäker, om det må hafva lyckats mig att på hvarje punkt träffa det
rätta eller lämpliga, nu ' tillåta mig vördsamt anhålla, att Riksdagen
behagade taga i öfvervägande, huruvida icke de nya regleringarna
lämpligen kunna ordnas på de hufvudgrunder, till framställande hvaraf
jag i det följande öfvergår.
Till en början alltså och till undvikande af hvarje tvifvel om
Riksdagens ståndpunkt beträffande ofvannämnda af herr Danielson
vid förra riksdagen väckta förslag om statens öfvertagande af prester-
skapets aflöning, torde den fordran böra uppställas,
att presterskapets aflöning skall utgöras genom bidrag afl
församlingarna och inkomst från boställena.
Genom uttalande i sådant syfte skulle Riksdagen visa sig dela
den åsigt, hvilken, såsom här ofvan blifvit anmärkt, omfattades af
sammansatta stats- och lagutskottet vid sistlidet års riksdag, och som
sannolikt äfven hyllas temligen allmänt både af presterskapet och
af församlingarna. Såsom hufvudskål för afstyrkandet af herr Daniel-
sons förslag om statens öfvertagande af presterskapets aflöning fram¬
höll nyssnämnda utskott den farhågan, att en dylik anordning sannolikt
skulle hafva till följd, att tillsättningen af alla presterliga tjänster öfver-
ginge till staten. En sådan eventualitet kunde ju visserligen tänkas
inträffa, men med hänsyn till de allt annat än uppbyggliga intriger,
som ofta nog. föregå prestval, och det magtmissbruk, hvartill för¬
samlingarna vid utöfningen af sin tillsättningsrätt, till skada både för
sig sjelfva och för presterskapet, icke sällan gjort sig skyldiga, anser
jag det vara mycket tvifvelaktigt, huruvida utnämningsrättens öfver¬
lemnande till Konungen skulle innebära någon verklig olycka. I Norge
har, såsom bekant, en dylik befogenhet länge tillkommit och till¬
kommer fortfarande Konungen utan att det kristliga församlingslifvet,
hvad som väl härvid måste vara det afgörande — derpå veterligen
tagit någon skada. Deremot synes mig ett annat och vida kraftigare
skäl kunna anföras till förmån för yrkandet, att alla presterskapet
enligt lag tillerkända aflöningsförmåner, ehvad de utgå genom bidrag
från församlingarna eller medelst inkomst från boställena, fortfarande
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 13
skola vara oförytterlig kyrkoegendonr. Det måste nemligen vara af stor
vigt, att äfven i materielt hänseende en tryggad ställning beredes
kyrkan gent emot staten, enär härigenom en sjelfständig samverkan
mellan begge till det gemensamma basta lämpligast befordras. Svåra
missgrepp, ehuru på andra områden, hafva enligt mitt förmenande
genom militie- och landshöfdingeboställenas indragning till statsverket
redan förut under det nya representationsskicket och genom kortsynta
och viljesvaga regeringars samverkan eller underkastelse förekommit,
hvaraf frukterna nog framdeles komma att visa sig, då det blir fråga
om att genom ökade anslag upprätthålla de institutioner, som i dessa
boställen egde ett värdefullt ekonomiskt stöd; och det kan då icke
vara skäl att genom kyrkoegendomens öfverlåtande till staten ytter¬
ligare öka antalet af dessa missgrepp och såmedelst tvinga vår kyrka
att lefva på Riksdagens nådebröd.
Vidare lärer knappats någon skiljaktighet i den allmänna meningen
råda i fråga om angelägenheten, t
att, så långt ske kan utan skada för religionsvärden,
komministr otur erna indragas eller ock förvandlas till pastors-
beställningar.
En indragning af komministraturerna kan med visshet i stor skala
och i mycket vidsträcktare omfattning, än vid de nuvarande löneregle¬
ringarnas tillkomst skett, utan ringaste olägenhet verkställas i de flesta,
om icke i alla stift. Särskildt bör detta vara förhållandet i alla. för¬
samlingar, der folkmängden icke öfverstiger 3,000 personer, och hvilkas
ytvidd icke är alltför stor, såsom händelsen torde vara med de flesta
församlingarna i riket. Det är icke ovanligt, att i församlingar med
ändå större folkmängd den presterliga tjenstgöringen på nöjaktigt sätt
fullgöres uteslutande af kyrkoherden, och det måtte väl då vara öfver¬
flödigt, att i både till omfång och folkmängd vida mindre församlingar
hafva två ordinarie prester. Dessa kunna och höra vara hvarandra till
ömsesidigt stöd och uppmuntran, men erfarenheten visar ty värr icke
sällan ett motsatt förhållande, hvilket säkerligen i många fall har sin
förklaringsgrund just i det ekonomiska betryck, hvari den för under¬
hållet af en prest nöjaktiga, men för två prester otillräckliga aflöningen
ofta försätter den eno eller andre af dem eller dem begge. Dertill
I4 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
kommer den försoffande inverkan, som komministerns osjelfständiga
ställning i förening med bristande sysselsättning måste på honom ut-
ötva; och sant yttrar derför rektor Kerfstedt: »Komministerns nuva¬
rande sociala ställning är den sämsta möjliga med hänsyn till det mått
af bildning, han eger, och den uppgift, som hvilar på honom. En kom¬
minister, som ej vinner eller länge måste vänta på befordran, nedsjun¬
ka ej sällan i brist på tillräckligt arbete i en håglös maklighet, som
i förening med hans ekonomiska betryck och deraf föranledda vigilans
ådrager honom hans församlingsbors missaktning.»
. . Jag hav här ofvan i inledningen till motionen förutsatt, att kom-
mmistrarne i regel äro gifta och vill nu blott fästa uppmärksamheten
derpå, att de renlaf tvingas af omständigheterna att vara gifta. Eu
adjunkt eller vice pastor är i regel medlem i familjen hos den prest,
hvars biträde han är. Den visserligen ringa lönen får han dock dis¬
ponera för egen räkning. Dessa förhållanden ändras, då han blir kom-
ministei. Svårigheten, ofta omöjligheten att erhålla inackordering i
förening med församlingens anspråk att ega ett presthus, icke blott°en
prest, tvingar den nyblifne komministern att sätta bo. Tillsammans
med ^ eu hushållerska kan han icke bo ensam i prestgården. Om han
också vore en absolut sedlig person utan några frestelser i den vägen,
så får han dock som prest icke ens misstänkas. Han måste gifta sig
för att icke gifva anstöt, men hans aflöning är nu relativt vida sämre
än under adjunktstiden.
Att indragning af komministraturer äfven i åtskilliga annex¬
församlingar saklöst kan ske, torde med all sannolikhet kunna antagas.
I de annexförsamlingar åter, hvarest särskild prest fortfarande måste
vara anstäld, . synas komministraturerna lämpligen böra ombildas till
pastorsbefattningar och annexförsamlingarna följaktligen skiljas från
moderförsamlingarna för att utgöra egna pastorat, desto hellre som
komministrarne i många annexförsamlingar redan nu fullgöra alla
kyrkoherdens åligganden. Härigenom skulle preston i annexförsamlingen
erhålla en mer sjelfständig ställning, än den han nu såsom komminister
intager, samt djupare känna det med hans verksamhet förenade an¬
svaret och sporras till större ifver i embetet.
Vidare och för att befordra samma ändamål, som med indragning
af de öfverflödiga komministraturerna afses, torde Riksdagen böra uttala så¬
som ett önskningsmål,
15
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
att genom de smärre pastoratens sammanslagning minskning i det
stora antalet pastorat måtte ega rum.
Äfven på eu sådan sammanslagning hafva yrkanden mången gång
förut och äfven under sista riksdagen förnummits, och liksom gagnet
af en sådan åtgärd är uppenbart, bekräftas äfven utförbarheten deraf
dels af det stora antalet otillräckligt aflönade kyrkoherdar, som i tab¬
lån n:o 2 öfver kyrkoherdelönerna angifves och dels af den kända om¬
ständigheten, att i synnerhet i de tidigast odlade landskapen på många
ställen snart sagdt kyrka ligger invid kyrka, hvarest alltså gudstjenst
och öfriga presterliga förrättningar allt för väl kunna medelst så kallad
dupplikation och biträde af extra ordinarie presterskap uppehållas.
Vid flerfaldiga tillfällen, äfven från längre tid tillbaka, inom och
utom Riksdagen, har framhållits önskvärdheten, för att icke säga nöd¬
vändigheten, att befria presterskapet från all befattning med boställenas
skötsel, hvilken ådrager presten så många bekymmer, kostnader och
besvär samt ofta verkar både ruinerande för hans ekonomi och hinder-
ligt för ett tillbörligt utöfvande af hans egentliga kall. Särskilt gäller
detta om komministrarne till följd af den med boställenas innehafvande
förbundna byggnads- och underhållskyldigheten. Och bättre skäl för
angelägenheten att från presterskapet aflyfta denna börda kunna svår¬
ligen anföras än de, som framhålles af rektor Kerfstedt i den ofta
nämnda broschyren, der det härom yttras följande:
»Hvilka svårigheter och bekymmer, frestelser och faror medföra
icke dessa boställen! Skall en pastor utarrendera bostället, så blott¬
ställes han för ständiga obehag och konflikter med sin arrendator och
hans folk; ty antingen skall han se till, att bostället ordentligt skötes
och ej vanvårdas och utsuges samt att lian utbekommer sina tillgodo-
hafvanden, men då stämplas hau såsom obillig och girig samt förlorar
lätt sitt anseende; eller ock skall han blunda och tiga, om detta är
honom möjligt, och då låta sin rätt fara och boställets häfd försummas
samt sjelf drabbas utaf efterräkningarna derför. Skall han åter för und¬
vikande af dessa och andra obehag sjelf sköta bostället, så faller han
lätt för frestelsen, att jordbruket får taga hans tid och intresse mera i
anspråk än hjorden, och han blir en bra jordbrukare, rneu en dålig
herde. Dukar han åter icke under för donna frestelse, så blir han i
16 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
vanliga fall en dålig landtbrukare och kommer att göra stora förluster
på sitt jordbruk helst i dessa tider, då det mer än fordom besannas,
att »prestdrängarne äro alltid lata». Skall jordbruket något så när
kunna bära sig i synnerhet i vår tid, då måste det ock skötas med för¬
stånd och med allvar och drift. Men de prester äro lätt räknade, som
förstå att på samma gång väl sköta sitt boställe och sin församling.
Huru många prester deremot hafva icke förstört sitt embete eller också
sin ekonomi på bostället! Vi anse det derför högst önskvärdt, att alla
■prestboställen blefve genom vederbörandes försorg utarrenderade, t. ex. på
20 år i sänder, och att uti arrendet inginge skyldigheten att ansvara
för alla pastor tillkommande husen.»
Man har förmenat, att något annat sätt att befria presterna från
befattningen med deras boställen icke gåfves än genom boställenas
öfvertagande af staten eller af församlingarna. Uppenbarligen har man
likväl dervid förbisett, att en tredje redan förut anlitad och jemväl af
rektor Kerfstedt antydd utväg erbjuder sig för ändamålets vinnande,
enär ju intet hindrar att härvid förfara på samma sätt som i fråga om
åtskilliga annex- och stomhemman med flera, eller sålunda, att äfven
boställena utarrenderas i samma ordning, som nu gäller för nyssnämnda
hemman. Då likväl särskilda omständigheter kunna göra det för vissa
prester ej blott önskvärdt, utan äfven nödvändigt att sjelfva bruka bo¬
ställena, lärer detta böra medgifvas på derom gjord ansökan och efter
pröfning af Kongl. Maj:t. Att vid utarrendering af boställena nytt¬
janderätt en till bostad och trädgård bör förbehållas presten, faller af
sig sjelft. Af här ofvan anförda skäl lärer bland grunderna för de nya
löneregleringarna böra ingå äfven den bestämmelsen,
att pr estboställen i regel och der icke särskilda omständig¬
heter påkalla undantag derifrån böra utarrenderas med presten
förbehållen nyttjanderätt till bostad och trädgård samt med ålig¬
gande för arrendatorn att ansvara för byggnads- och underhålls¬
skyldighetens fullgörande.
I inledningen till denna motion antydde jag min öfvertygelse
vara. att presterskapet i vårt land, såsom helhet betraktadt, vore till¬
räckligt doteradt för att anständig bergning kunde beredas en hvar
innehafvare af presterlig befattning, i synnerhet om all den kyrkan rätte¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 17
ligen tillkommande egendom tillbörligen tillvaratoges och komme pre-
sterskapet till godo. Jag syftade härmed närmast på afkastningen från
prestboställenas skogar, hvilken synes mig i viss mån undandragen
presterskapet och delvis använd för andra ändamål, än rätteligen veder¬
bör. I detta ämne skrifver en kyrkoherde till mig följande:
»En god inkomst blifva skogsmedlen. Genom den oresonliga lag¬
stiftning, som domänstyrelsen grundlagsvidrigt genomdrifvit i denna
del, går nu en stor del af boställenas afkastning till den så kallade
skogsfonden, det vill säga den går till ändamål, som boställena aldrig
varit afsedda till. Det var rättelse i detta missförhållande, som Olof
Jonsson i Hof afsåg med sin motion förliden riksdag, men hvilken
Första Kammaren icke tycktes fatta. Skogs- eller domänstyrelsen har
gjort sig till en permanent löneregleringsbyrå för presterskapet och till
fullkomliga herrar öfver prestbordens lättsköttaste och mest inkomst¬
bringande del, skogen. Domänstyrelsen handlar här — säljer och
ordnar — såsom om ingen innehafvare funnes — får han något med,
så är det så, hvarom icke, får han låta sig nöja. Men jägeristaten gör
sig goda inkomster af skogarne. Utom hvad löneregleringsfonden får,
har sedan 1876 till 1894 till skogsfonden influtit 1,309,337 kronor 65
öre! Detta är icke småsmulor, men deraf har presterskapet ej fatt ett
öre! 610,176 kronor äro deraf utgifna, hvaraf nära gått åt till in¬
delningar, det vill säga kommit skogsstaten till del. En fond har bildats
på 700,000 kronor. Så handskas det med presterskapet och kyrkans
och församlingarnas egendom. Staten beröfvar oss vår bergning. Det
vore väl om någon menniska kunde gripa in mot detta öfvergrepp.
Det är liknande missförhållande med löneregleringsfonden. Det har väl
aldrig varit mening, att der skulle läggas 'på hög, utan årligen utdelas
till behöfvande prester, men så ha vederbörande icke tänkt. Sa inflöt
till denna fond 1890 — 94 1,413,836 kronor, hvaraf 725,000 utgjorde
skogsmedel. Under samma tid utdelades till presterskapet 639,878
kronor och år 1893 utdelades till prester 65,812 kronor, under det
kassan hade uti inkomster året förut— 1892 — 264,000 kronor och året
1893 285,000 kronor! Kassan har nu eu fond af 2,345,327 kronor.
Herr landshöfdingen torde finna, att det nog 'hushållas’ med prester¬
skapet! Ginge det lika till öfver allt, vore ändå ej så mycket att säga,
men då den ene skall hafva öfverflöd och den andre lida brist, så
verkar det ledsnad.»
Min tid har väl icke tillåtit mig att kontrollera rigtigheten af
de i brefvet förekommande sifferuppgifter, men jag har starka skäl till
Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. 3
18 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
det antagande, att brefskrifvaren i öfrigt och i hufvudsak har blott
allt för rätt i sina angrepp mot domänstyrelse och regering, särskildt i
hvad angår tillkomsten och användningen af den på grund af kong],
skrifvelsen till skogsstyrelsen den 31 mars 1876 inrättade så kallade
»de ecklesiastika boställenas skogsfond». Jag styrkes i denna förmodan,
bland annat, af hvad som vid sistlidet års riksdag förekom under de¬
batten i Första Kammaren rörande herr Olof Jonssons motion om
ändringar i kongl. förordningen angående hushållningen med de all¬
männa skogarne i riket den 29 juni 1866, dervid en af kammarens
ledamöter och tillika ledamot af högsta domstolen beträffande skogs-
fonden yttrade, att dess lagliga basis föreföll honom »ganska tvifvel¬
aktig». För egen del känner jag mig böjd att taga steget ändå längre
ut, än den nämnde talaren gjorde, i det att jag förmenar, det äfven i
fråga om pr estlöneregleringsfonden »oegentligheter» förekommit, så till
vida som presteståndet vid 1862—63 årens riksdag — tryggande sig
vid bestämmelserna i 9 § 3 mom. af kongl. förordningen den 11
juli 1862 angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster — i
truga om öfverflyttning af löneförmåner från presterskapet i en försam¬
ling till presterskapet i en annan församling aldrig, så vidt jag kunnat
utröna, medgifvit, att — såsom till följd af en genom kongl. skrifvelse
till skogsstyrelsen den 8 maj 1868 meddelad egendomlig tolkning af
24 § i kongl. förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket den 23 juni 1866, i hvilken dock beträffande använ¬
dandet af afkastningen från vederbörande ecklesiastika boställsskogar
uttryckligen hänvisas till 1862 års förordning, numera sker — de till
löneregleringsfonden ingående andelar af skogsförsäljningsmedel från
bostadsboställen må användas till aflöning af presterskap i andra för¬
samlingar än dem, till hvilka boställena höra. Äfven mot förfarandet
att öfverhufvud använda skogsförsäljningsmedel från ecklesiastika bo¬
ställen till fondbildning, åtminstone i den utsträckning, som skett och
sker, synes en anmärkning med fog kunna göras. Det må visserligen
ingalunda förnekas, att en god tanke ligger till grund för ett måttligen
begränsadt fondbildningssystem, enär derigenom möjliggöres eller under¬
lättas en jemnare årligen återkommande utdelning af skogsförsäljnings-
medlen, än som skulle blifva fallet, om alla de till löneregleringsfonden
för hvarje år ojemnt ingående skogsförsäljningsmedlen skulle genast
utdelas, men det må lemnas osagd!, huruvida presteståndet vid sitt bi¬
fall till det riksdagsbeslut, hvarpå kongl. förordningen om hushållningen
med de allmänna skogarna är grundad, någonsin åsyftat, att skogs-
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
försäljningsmedlen från de ecklesiastika boställsskogarne skulle, såsom
först, genom kongl. brefvet till kongl. kammarkollegium den 14 februari
1868 blifvit föreskrifvet, användas till fondbildning och allra minst af
sådan omfattning, som sedermera skett, i stället för att, så långt de
försloge, årligen utdelas till hjelp för svagare aflönade prester. Härmed
må nu förhålla sig huru som helst, sa hafva dock de till prestlöne-
regleringsfonden influtna försäljningsmedlen, åtminstone från andra än
bostadsboställen, användts för det af presteståndet medgifna ändamål.
Helt annat är dock händelsen med de skogsförsäljningsmedel, hvilka
ingå till den utan kyrkomötets hörande tillkomna »skogsfonden», och
hvilka medel användts till att bekosta skogsindelningar och skogsodlingar
m. m. på andra ecklesiastika boställen än dem, från hvilka skogs-
försäljningsmedlen erhållits, och sålunda till helt andra ändamål än till
presterskapets aflöning.
Vid 1893 års kyrkomöte väcktes af numera aflidne doktor S.
Brandell i Skellefteå m. fl. motion om att kyrkomötet skulle ingå till
Kongl. Maj:t med anhållan, att, innan ny lag rörande vården om de
allmänna skogarne i riket utfärdades, kyrkomötet måtte höras öfver de
delar af densamma, som anginge ecklesiastika boställen. Uti denna
motion anförde motionärerna bland annat följande:
»Så vidt motionärerna hafva sig bekant, har efter riksdagen åren
1862—1863 tillfälle icke lemnats presterskapet att uttala sig rörande
de närmare bestämmelser, som i fråga om hushållningen med boställs¬
skogarne sedan blifvit meddelade. Dessa bestämmelser synas dock icke
så obetydligt afvika från anförda riksdagsbeslut. Kongl. förordningen
den 29 juni 1866, hvilken utfärdades på grund af ifrågavarande beslut,
stadgar rätt för församlingarna att taga virke till kyrkan från ecklesia¬
stika boställens skog, oaktadt Riksdagen afslagit förslag derom. Kongl.
skrifvelsen till skogsstyrelsen den 8 maj 1868 föreskrifver, att boställs-
hafvaren icke skall åtnjuta någon andel af skogens afkastning i det
fall, då skogen är stäld under skogsstyrelsens omedelbara vård, ehuru
enligt det anförda riksdagsbeslutet, såsom ock enligt 27 § af nådiga
förordningen den 29 juni 1866, möjlighet lemnats öppen för boställs-
hafvaren att äfven i ' detta fall erhålla andel af denna afkastning.
Genom detta stadgande har den orimligheten uppstått, att just de bo-
ställshafvare, å livilkas boställen den rikligaste tillgång pa skog finnes,
icke erhålla af den rika tillgången den ringaste förmån till förbättring
af sina lönevilkor, huru otillräckliga dessa än kunna vara. Kongl.
skrifvelsen till skogsstyrelsen den 31 mars 1876 inför skilnad mellan
extra och ordinarie afverkning och bestämmer, att afkastning af extra
20 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
aftorkning skall gå till ecklesiastika boställens skogsfond. En afverk-
ning har således tillkommit, af hvilken afkastningen hvarken tillfälle!*
boställshafvaren eller användes till bidrag vid reglering af presterskapets
aflöning.»
Uti sitt öfver motionen afgifna utlåtande anmärkte det särskilda
utskottet, till hvars behandling motionen öfverlemnades, att den skrifvelse,
i hvilken 1862—1863 års Riksdag anmälde sina beslut om förvaltningen
af boställsskogarne, uttryckligen innehölle, att »Rikets Ständer ansett
jemväl böra stadgas att, när socknemän skola kyrka bygga eller bättra,
de må från prestebolets eller annat dertill hörande hemmans skog, efter
utsyning af vederbörande skogstjensteman, njuta nödigt timmer och
virke, så vidt med skogens bestånd, efter antagen hu&hållningsplan,
utsyningen kan ega rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen,
som blifvit boställshafvaren tillerkänd», hvadan häraf otvetydigt fram-
gi.nge, att församlingarnas rätt att taga virke till kyrka från ecklesia¬
stika boställens skog tillkommit i full öfverensstämmelse med 1863
års riksdagsbeslut. Beträffande åter ecklesiastik boställshafvares rätt
till andel i skogsafkastningen, erinrade utskottet bland annat derom,
att Rikets Ständer icke föreskrifvit, att boställshafvare ovilkorligen skulle
ega sådan, rätt, utan endast lemnat ett medgifvande att utöfver hus-
behofvet tilldela honom andel i afkastningen, äfven om han ej förut
egt någon rätt dertill. Deremot och då i skogsförfattningar, som efter
år 1866 utan kyrkomötets hörande utfärdats, förekomme bestämmelser,
hvilkas öfverensstämmelse med presterskapets privilegier och 1862—
1863 års riksdagsbeslut måhända vore omtvistlig, samt då i allt fall
hushållningen med de ecklesiastika boställenas skogar vore af mycket
stor betydelse för den svenska kyrkans ekonomiska förhållanden, till¬
styrkte utskottet, att kyrkomötet måtte ingå till Kongl. Maj:t med an¬
hållan »att, innan ny lag rörande vården om de allmänna skogarne i
riket utfärdas, kyrkomötet måtte lemnas tillfälle att yttra sig öfver de
delar af densamma, som angår ecklesiastika boställen». Denna hem¬
ställan bifölls af kyrkomötet, och skrifvelse i sådant syfte afläts till
Kong], Maj:t. Icke för ty har, såsom kändt är, ny förordning angående
hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894
blifvit utfärdad utan att kyrkomötet fått tillfälle att deröfver yttra sig.
Om nu det får antagas, att de ecklesiastika boställenas skogsfond
icke tillkommit i grundlagsenlig ordning — en fråga, som numera, se¬
dan tiden för riksrätts anställande försuttits, icke lärer kunna lagligen
afgöras — och om vidare äfven i öfrigt den presterskapet genom 1862
1863 års riksdagsbeslut tillförsäkrade nyttjanderätt till de ecklesia¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 21
stika boställsskogarne kan anses hafva blifvit genom senare tillkomna
skogsförfattningar obehörigen inskränkt, så lärer Riksdagens värdighet
fordra, att Riksdagen söker, i hvad på densamma ankommer, godtgöra
hvad som brutits; men då utan närmare undersökning det svårligen
låter sig göra att i ena eller andra hänseendet bilda sig ett säkert om¬
döme, och det lärer kunna förväntas, att den komité, som kan få sig
uppdraget att utreda den presterliga aflöningsfrågan i. öfriga delar,
jemväl skall låta sig angeläget vara att få utrönt, huruvida anledning
verkligen förefinnes till det antagande, att presterskapet lidit intrång i
sin nyttjanderätt till de ecklesiastika boställsskogarne, på det att Riks¬
dagen må komma i tillfälle att, så vidt pa densamma beror, söka be¬
reda den rättelse i berörda hänseende, som af omständigheterna på¬
kallas — så torde Riksdagen för närvarande böra inskränka sig till ut¬
talande af den åsigt,
att de till prestlöneregleringsf'onden influtna och
framdeles ingående skogsförsäljningsmedlen böra i större
utsträckning, än hittills skett, tagas i anspråk för prester-
skapets aflöning.
Ehuru uti 1862 års förordning angående ordnandet af prester-
skapets inkomster den grundsats häfdades, att vid fördelning af dessa
inkomster hvarje tjenstgörande prestman, så vidt sig göra läte, skulle
erhålla en efter tjenstegrad, embetsåligganden och lefnadskostnaderna i
orten lämpad anständig bergning, så har dock, såsom förut visats, detta
med löneregleringen afsedda ändamål i blott ringa mån uppnåtts. Der¬
till hafva flera samverkande orsaker bidragit. En af dem, eller den i
allmänhet medellöse prestkandidatens skuldsättning under den långa
studiekursen vid universitetet, har redan påpekats. Eu annan orsak
ligger i de på senare årtiondet stadigt nedgående spanmålsprisen.
Denna omständighet har haft en ödesdiger inverkan i synnerhet på
komministrarnes ställning, till följd af det sätt, på hvilket man vid löne¬
regleringens uppgörande i allmänhet förfor för bestämmandet åt kommi¬
nistrarnes löneförmåner. Sedan man nemligen beräknat den myckenhet
kyrkotionde i spanmål, som af församlingarna borde utgöras till deras
presterskap, afskilde man derifrån så stor qvantitet, som ansågs höra
tillkomma komministern, hvilken derjemte vanligen erhöll en viss penning¬
22
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
summa till lönefyllnad. Allt det öfriga tillföll kyrkoherden. En följd
häraf har naturligtvis måst blifva den, att vid sjunkande spanmålspris,
men stigande folkmängd och utvidgad industri, komministerns inkomst
minskats, men kyrkoherdens ökats, enär tillökningen i de från sistnämnda
båda skatteobjekt utgående bidragen, hvilken uteslutande kommit kyrko¬
herden till godo, i regeln varit tillräckliga både att betäcka den förlust,
kyrkoherden ridit genom de nedgående markegångsprisen, och att der¬
jemte lemna öfverskott. Att sådant blifvit förhållandet kunde med mång¬
faldiga exempel från skilda orter visas och synes jemväl i viss mån
bestyrkas vid jemförelse emellan presterskapets löneförmåner, sådana
dessa beräknats vid löneregleringen, och samma löneförmåner, sådana
dessa år 1886 uppgifvits till statistiska centralbyrån och finnas angifna
i ofvan åberopade tablåer öfver kyrkoherde- och komministerlönerna.
Af en sådan jemförelse framgår nemligen, att de förra sammanlagda be¬
räknats uppgå till 7,373,965 kronor och de senare till 7,497,500 kro¬
nor, hvadan, och under förutsättning dels att den vid löneregleringen
och i de begge tablåerna något olika beräknade inkomsten af boställs-
afkastningen och dels det i tablån öfver komministerlönerna beräknade
afdraget för den komministrarne åliggande byggnads- och underhålls¬
skyldigheten vid deras boställen icke kunna i nämnvärd mån inverka
på resultatet i det hela, skilnadssumman emellan de båda beräkningarna,
uppgående till 123,535 kronor, synes hafva uteslutande kommit kyrko-
herdarne till godo.
Men hvad som mer än allt annat bidragit till det nuvarande eko¬
nomiska betrycket bland presterskapet, är den ojemna fördelning af in¬
komsterna emellan kyrkoherde och komminister, som måst blifva en nöd¬
vändig följd af de snäfva gränser, inom hvilka 1862—1863 årens Riks¬
dag, förmodligen på tillskyndelse af presteståndet, i och för löneregle¬
ringen medgaf öfverflyttning af löneförmåner från presterskapet i en
församling till presterskapet i andra församlingar, i det att endast de
inkomster, som grundade sig på statsanslag i kontanta penningar, krono-
tiondeD och hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan upplåtna
stom-, annex- och mensalhemman och lägenheter, som icke voro bostads-
boställen, fingo, i händelse af befogenhet, från en till annan församling
öfverflyttas, men sådan öfverflyttning icke tilläts i fråga om alla öfriga
inkomster.
Den bästa illustrationen till den häraf förorsakade ojemna fördel¬
ningen af presterskapets inkomster dels emellan de särskilda stiften
inbördes och dels emellan likstälda presterliga befattningar samt emellan
kyrkoherdarne och komministrarne i samma stift lemna de begge tablå¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
23
erna öfver kyrkoherdarnes och. komministrarnes löneförmåner. Dessa
utvisa nemligen, dels att t. ex., under det att medeltalet af kyrkoherde¬
lönerna uppgår i Lunds stift till 5,972 kronor och i Karlstads stift till
5,010 kronor, medeltalet deremot af kyrkoherdelönerna nedsjunker i
Visby stift till 3,432 kronor och i Voxid stift till 3,455 kronor samt
att medeltalet af komministerlönerna utgör i Lunds stift 2,348 kronor,
men i Skara stift endast 1,305 kronor, och dels att antalet olika löne-
kategorier uppgår för kyrkoherdarne till nittiofem, med löner vexlande
emellan 700 och 16,100 kronor, och med ett antal löntagare, som vex-
lar emellan en enda i några kategorier och mer än 50 i andra, samt
för komministrarue till fyratiotvä, med löner vexlande emellan 400 och
6,400 kronor, och med ett antal löntagare, som likaledes vexlar emellan
en enda i några kategorier och mer än 90 i andra.
Såsom af de båda tablåerna vidare framgår, beräknades redan år
1886 det till vår kyrkas presterskap anslagna underhåll uppgå till ett
sammanlagdt belopp af 7,497,500 kronor, och då häri icke ingå de till
presterskapets aflöning från löneregleringsfonden årligen beviljade bi¬
drag, så synes med all sannolikhet kunna antagas, att, såsom jag här-
ofvan förutsatt och här nedan skall söka ådagalägga, dessa tillgångar,
ökade med bidragen från den alltjemt tillväxande folkmängden och
utvidgade industrien, böra vara tillräckliga för att bereda hvarje tjenst¬
görande prestman en anständig bergning. Om nu, sådant oaktadt, må¬
hända flertalet prester befinner sig i stort ekonomiskt betryck och den
förnämsta orsaken härtill är att söka i den ojemna fördelningen af
lönetillgångarna, men denna ojemna fördelning i sin ordning förklaras
af det här ofvan omnämnda, på 1862 års förordning grundade förbudet
mot användandet af vissa lönetillgångar från en församling till aflöning
af presterskapet i hämmande församling, så lärer, för åstadkommandet
af en rättvis fördelning af presterskapets inkomster, icke återstå att
tillgripa någon annan än den visserligen radikala, men också, enligt
min öfvertygelse, enda verksamma utvägen att genom betydligt utvid¬
gande af öfverflyttning srätten göra alla för presterskapets aflöning af sedda
tillgångar för ändamålet disponibla, med den inskränkning allenast, som
påkallas af rent privaträttsliga förhållanden, såsom då till löneförbättring
för presterskapet i någon viss församling hemman och lägenheter blifvit
af församlingen gemensamt inköpta och andra fördelar anskaffade eller
då för samma ändamål enskilda personer gjort anslag och donationer.
Endast på det vilkor sålunda, att, med nyssnämnda inskränkning, alla
öfriga inkomster, från hvilken källa de än flyta och i hvilken form de
än utgå, eller med andra ord alla kontanta aflöningsförmåuer från för¬
24
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
samlingarna, kronan och prestlöneregleringsfonden jemte boställsarren-
den och de andelar af skogsförsäljningsmedel, som, utan att ingå till
löneregleringsfonden, direkt tillfalla vissa boställsinnehafvare få, obero¬
ende af nuvarande stifts- och pastoratsindelning, fritt disponeras, kunna,
efter mitt förmenande, dessa inkomster på ett fullt rättvist sätt fördelas
mellan presterna. Det är på denna punkt, jag väntar mig det hufvud-
sakligaste motståndet mot mitt förslag, ty jag har ingalunda förbisett,
att man genom en sålunda medgifven rätt till fri disposition af de
presterliga lönetillgångarne kommer att, hvad särskildt församlings-
afgifterna angår, bryta med den urgamla regeln, att hvarje församling
bör aflöna sin prest, och jag är icke heller okunnig derom, att mången
anser denna regel böra fortfarande fasthållas, både emedan den tör-
menas bidraga att knyta bandet emellan församling och prest och der¬
för att ett afvikande från samma regel skall komma att väcka mycken
ovilja inom församlingarna. Jag vill väl icke förneka, att det kan ligga
något tilltalande i det åskådningssättet, att, liksom presten skall sörja
för församlingebornas andliga näring, så skola dessa förse presten med
lekamlig näring. Men å andra sidan vill det synas mig, att den ideala
karakteren af detta aflöningssätt, som onekligen framträdt mest utpreg-
lad under den tid, då hvarje församlingsbo direkt till presten aflemnade
sin tribut, numera i icke ringa mån förlorat i betydelse, sedan afgif-
terna till presten uppbäras och redovisas af en dertill särskildt utsedd
och derför af församlingen aflönad uppbördsman. Att det nu veder¬
tagna aflönings- och uppbördssättet, ehuru detsamma helt visst har för-
tjensten att hafva undanröjt många med det gamla förfaringssättet, i
trots af dess ursprungligen ideella karakter, förknippade tvisteämnen
af rätt prosaisk natur mellan presten och hans församling, skulle vara
af mera väsentligt värde för stärkandet af bandet emellan dem begge,
vågar jag betvifla. Bandet emellan församling och prest knytes i våra
dagar fast och varaktigt endast i den mån församlingsborna förnimma,
att presten med kärleksfullt nit egnar sig åt sitt kall och förelyser dem
i kristlig vandel, och styrkan af ett sådant band lärer icke kunna för¬
svagas, vare sig af det ena eller andra aflöningssättet. Hvad åter an¬
går oviljan, som förslaget åtminstone till en början kan tänkas upp¬
väcka inom församlingarna, så bör man väl kunna hoppas, att denna
ovilja efter hand skall vika för en allt mer klarnad insigt deri, att upp-
gifvandet af den gamla grundsatsen, att hvarje församling skall aflöna
sin egen prest utgör ett oeftergifligt vilkor för befordrandet af det vigti-
gaste kulturella intresse. Motståndet inom församlingarna borde ock
försvagas, om, såsom jag tänkt mig saken, i samband med förslaget
Motioner i Forsla Kammaren, N:o 3. 25
vidtages jemväl en annan anordning, hvarigenom församlingarna skulle
komma att befrias från besväret med och kostnaden för uppbörden af
afgifterna till presten. Detta ändamål skulle nemligen vinnas, om samt¬
liga dessa afgifter komme att debiteras, uppbäras och redovisas af kro¬
nans tjenstemän i sammanhang med den allmänna uppbörden — såsom
en ringa ersättning för de många och vigtiga tjenstår, som kyrkan gör
staten. Vidare borde de sålunda indrifna medlen levereras till stats¬
kontoret och derifrån tillika med de från löneregleringsfonden utgående
aflöningsmedlen tillhandahållas domkapitlen, som egde att till veder¬
börande löntagare utbetala det för en hvar af dem genom den nya löne¬
regleringen tillerkända aflöningsbeloppet.
Och härmed har jag berört den vigtiga frågan om bestämmandet
af just dessa aflöningsbelopp. I detta hänseende lärer knappast kunna
eller behöfva såsom normerande regler uppställas mer än dels och i
främsta rummet den här ofvan omnämnda, äfven vid uppgörandet af
nu gällande löneregleringar uppstälda fordran, att hvarje tjenstgörande
prestman skall erhålla en efter tjenstegrad, embetsåligganden och lefnads-
kostnaden i orten lämpad anständig bergning, och dels i andra rummet
den icke minst vigtiga grundsats att, likaledes så vidt sig göra låter,
lönen vid åtskilliga presterliga befattningar afpassas så hög, att den
kan anses innefatta lockelse och uppmuntran för rikare begåfvade unge
män att egna sig åt det presterliga kallet samt belöning och ersättning-
för under längre tid förvärfvade djupare teologiska studier och derunder
ådragna kostnader. Att deremot i vidsträcktare mån, än hvad nu blifvit
antydt, söka genom den nya löneregleringen råda bot för presterskapets
ekonomiska betryck, för så vidt detta blifvit grundlagdt genom skuld¬
sättning redan under studietiden och öfver hufvud är af beskaffenhet
att kunna genom lagstiftningsåtgärder afhjelpas, innebär ett anspråk,
som desto mindre lärer kunna och böra tillgodoses som, utom obillig¬
heten i och för sig af ett dylikt anspråk, hvarje måttstock skulle saknas
för bemödandet att vid löneregleringen taga hänsyn till detsamma. Men
om sålunda vid uppgörandet af de nya löneregleringarna afseende före¬
trädesvis bör fästas vid de tvenne här ofvan angifna allmänna grund¬
satserna, så beror dock allt på tillämpningen af desamma, hvilken efter
mitt förmenande ocli med hänsyn till numera förändrade förhållanden i
viss mån bör blifva en annan än den, som vid de nuvarande löneregle¬
ringarnas uppgörande gjorde sig gällande. Icke utan skäl har man
nemligen mot dessa regleringar anmärkt, att särskilt komministrarnes
aflöning blifvit alltför knappt tillskuren för att äfven under dåvarande
förhållanden bereda dessa tjenstemän en anständig bergning. Det lärer
liih. till Itiksd. Prof. 1807. 1 Sami. 2 Afd. 1 Raft. 3 Band. 4
26 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
derför höra tillses att de nya regleringarna icke måtte gifva anledning-
till en liknande förebråelse, och detta desto hellre som, sedan pastoral¬
examen afskaffats och derigenom kompetensvilkoren för erhållande af
presterliga befattningar blifvit lika för kyrkoherdar och komministrar,
den bestämningsgrund, som ur kyrkoherdarnes och komministrarnes olika
»tjenstegrad» kunde hemtas för en olika fördelning dem emellan jemväl
af inkomsterna, numera förlorat väsentligt i betydelse. Samma erinran
gäller äfven delvis beträffande den andra bestämningsgrunden, eller
kyrkoherdens och komministerns olika »embetsåligganden», då nemligen,
såsom förut blifvit anmärkt, komministrarne i flere annexförsamlingar
fullgöra alla kyrkoherdens åligganden. Vidare och äfven i fråga om
lönernas afpassande för kyrkoherdarne i de större pastoraten, synes en
annan tillämpning' hafva skäl för sig än den, som gjort sig gällande
vid de nuvarande löneregleringarna. Det torde nemligen med allt fog-
kunna ifrågasättas, om för uppnåendet af det med den höga aflöningen
vid de större pastoraten afsedda ändamål det verkligen må befinnas nöd¬
vändigt . att, såsom af tablån öfver kyrkoherdarne framgår, icke mindre
än sextio pastorat skola finnas, i hvilka kyrkoherdens lön utgår med
belopp utöfver 8,000 ända till 16,100 kronor. En reduktion både af de
högt aflönade pastoratens antal och af de till desamma anslagna löne¬
förmåner torde alltså vid de nya löneregleringarnas uppgörande kunna
utan men för kyrkans intresse ega rum.
Det skall nu blifva min uppgift att söka ådagalägga, det en ur
de här ofvan framhållna synpunkterna tillfredsställande lösning af aflö-
ningsfrågan. verkligen kan åstadkommas med de tillgångar, som jag-
förutsatt blifva för ändamålet disponibla. Om man nemligen utgår
från den förutsättningen, att förhållandena vid den tid, då de nya löne¬
regleringarna till största delen, eller under senare hälften af andra
årtiondet af nästa århundrade, skola träda i tillämpning, äro i alla af-
seenden lika med förhållandena, sådana de voro år 1886, och angifvas
i tablåerna öfver kyrkoherde- och komministerlönerna, och att sålunda
vid^ de nya löneregleringarnas tillämpning man har att för aflöning af
1,357 kyrkoherdar och 874 komministrar disponera, för de förres aflö-
ning 6,125,000 kronor, och för de senares aflöning 1,372,500 kronor,
eller tillhopa 7,497,500 kronor, så skulle naturligtvis med dessa tillgångar
flere olika aflöningskombinationer kunna uppgöras. En sådan kombination
kunde nemligen genomföras, om man t. ex. ville låta komministraturerna
bilda en särskild löneklass för sig med lika aflöning för alla kommi¬
nistrarne och indela pastoraten uti tre särskilda löneklasser, med för
hvarje klass olika, men för alla till samma löneklass hörande kyrko¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
27
herdar lika aflöningsbelopp, och om man vidare bestämde aflöningen för
komministrarne till 2,500 kronor och för pastorerne i lägsta löneklassen
till 3,000 kronor, i den mellersta till 4,000 kronor och i den högsta till
8,000 kronor. Denna kombination skulle då erhålla följande utseende:
874 komministerlöner
404 kyrkoherdelöner å
881 ‘ „ å
72 „ å
2,500
3.000
4.000
8.000
n
S:a 2,231 presterliga befattningar
kronor.................. 2,185,000 kronor
1,212,000 „
3,524,000 „
576,000 „
S:a
7,497,000 kronor.
jy-*- ~~~~---ö" ----------O--- 7 7
Till stöd för en sådan kombination skulle ju kunna anföras, dels
att komministrarnes lön icke skäligen bör sättas under 2,500 kronor,
då detta belopp redan nu icke är, och ännu mindre 20 år härefter skall
blifva större, än som erfordras för att bereda komministrarne en anständig
bergning, dels att den något högre aflöningen i kyrkoherdarnes lägsta
löneklass ju låter försvara sig med hänsyn till deras, i förhållande till
komministrarne, ökade embetsgöromål och dermed förenadt ansvar, dels
att det vida öfvervägande antalet pastorat blifvit inrymdt i den mellersta
löneklassen af det skäl att, utom det att aflöningen i denna klass är
afpassad så att den, i förening med bostadsförmånen och nyttjanderätten
till trädgård, der sådan finnes, i allmänhet bör kunna bereda kyrkoherdarne
i denna löneklass en bekymmerfri utkomst, denna anordning derjemte bör
bidraga till att inskränka det öfverklagade transportsökandet, och dels att
både antalet pastorat i den högsta löneklassen och den för dertill hörande
pastorat beräknade aflöningen i allmänhet bör vara tillräcklig för att
uppnå ofvan uppgifna, med bibehållandet af ett visst antal bättre aflönade
presterliga beställningar afsedda ändamål.
Det faller af sig sjelf att, såsom jag också här ofvan antydt,
mångahanda andra lönekombinationer kunna pa den angifna hufvud-
grunden uppgöras, allt eftersom man anser ofvanstaende exempelvis
anförda förslag till lönestat för presterskapet böra modifieras beträffande
beräkningen så väl af aflöningsbeloppet, som antalet löneklasser, äfven¬
som af antalet af de till hvardera löneklassen hänförda pastorat. Så
kunde man, i händelse i det af mig valda exemplet afståndet emellan
aflöningen i den mellersta och högsta löneklassen synes för stort, upp¬
ställa följande kombination:
874 komministerlöner å
624 kyrkoherdelöner å
441 „ å
220 „ å
_L2 » . å
S:a 2,231 presterliga tjenster
2,500
3.000
4.000
5.000
8.000
kronor .................. 2,185,000 kronor
„ 1,872,000 „
„ 1,764,000 „
„ .................. 1,100,000 „
„ 576,000 „
S:a 7,497,000 kronor.
28
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
Likaledes bör det vara sjelfkärt, att jag icke med framställandet
af de ifrågavarande lönekombinationerna kan hafva afsett att Riksdagen
skulle uttala sig. för fastställandet redan nu, vare sig af vissa särskilda
aflöningsbelopp för de presterliga beställningarna eller för ett visst antal
löneklasser eller för det antal pastorat, som bör till de särskilda löne-
klasserna hänföras, hvarom allt det ju är omöjligt att utan föregående
närmare utredning bilda sig ett omdöme. Enligt min mening torde Riks¬
dagen för närvarande böra inskränka sig till att endast angifva, huru¬
vida öfver hufvud de af mig här ofvan föreslagna allmänna grunderna
för aflöningsfrågans ordnande må kunna af Riksdagen gillas. ' Blott det
torde böra tilläggas att om samma grunder gillas, det torde blifva nöd¬
vändigt att tillika uppdraga åt Konungen att — med tillbörlig hänsyn
å ena sidan till omfattningen af det med pastorsembetets utöfvande
förenade arbete och ansvar samt lefnadskostnaderna å orten, och å andra
sidan till vigten deraf att ett visst proportionerligt antal pastorat i alla
löneklasser tilldelas hvarje stift — bestämma huru många, och hvilka
pastorat skola fördelas på de särskilda löneklasserna.
Såsom jag här ofvan erinrat, har jag vid den i det föregående
gjorda framställningen om de allmänna grunderna för det förfarande,
som för aflöningsbeloppens bestämmande borde vid uppgörandet af de
nya löneregleringarna iakttagas, utgått från den förutsättningen att för¬
hållandena vid den tidpunkt, då dessa regleringar skola träda i tillämp¬
ning} vore i alla hänseenden lika dem, som existerade under år 1886,
och jag har sökt visa att under sådan förutsättning de i tablåerna öfver
kyrko- och komministerslönerna uppgifua tillgångar borde blifva till¬
räckliga att bereda en hvar af det i samma tablåer uppgifna antal
prester en anständig bergning. Emellertid bör härvid ihågkommas att,
om det än lärer blifva vanskligt att så lång tid förut beräkna, huru¬
ledes förhållandena kunna komma att ställa sig 20 år härefter, åt¬
skilliga omständigheter dock redan nu tyda på, att man vid den tiden
har att för presterskapets aflöning disponera öfver vida större tillgångar,
än de i nyssnämnda tablaer uppgifna. I sådant afseende får jag ånyo
erinra derom att bland dessa tillgångar icke äro inräknade de aflönings-
medel, som till presterskapet utgå från löneregleringsfonden. Vidare
kan med all sannolikhet iörutses att genom indragning af en mängd
ötverflödiga komministraturer och sammanslagning af smärre pastorat,
de härigenom besparade aflöningsmedlen i förening med de bidrag, som
blifva att upphemta från en allt jemnt växande folkmängd och en ut¬
vidgad industri, skola komma att lemna ett högst betydande tillskott
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 29
till ökandet af de tillgångar, hvaröfver man har att förfoga vid opp*
görandet af de nya löneregleringarna.
Dessa sålunda ytterligare tillkommande aflöningsmedel synas lämp¬
ligen kunna användas dels för att förhöja aflöningen vid en och annan
komministratur utöfver det normala aflöningsbeloppet, der sådant på
grund af särskilda omständigheter må anses behöfligt, dels för att, om
den för pastoraten i högsta löneklassen föreslagna normallönen skulle
anses väl knappt tillmätt för ett eller annat pastorat i de större stä¬
derna, med hänsyn till der för kyrkoherden förekommande representa¬
tionsskyldighet, äfvensom för några större pastorat på landet, likaledes
för dylika pastorat skäligen förhöja lönen, och dels ändtligen, hvilket,
icke vore det minst vigtiga, för att, så långt medlen förslå, bestrida
den kontanta aflöningen åt det extra ordinarie presterskapet, hvilket,
såsom bekant, för närvarande aflönas åt det ordinarie presterskapet.
Detta aflöningssätt medför emellertid flerehanda olägenheter, i det att
dels kyrkoherdar och komministrar i allmänhet först när de blifva all¬
deles otjenstbara, begära biträden, enär de ofta icke hafva råd att af¬
löna sådana, dels att församlingarne härigenom blifva illa betjenade och
dels att vikariens ringa aflöning sällan medgifver honom möjligheten
att ens förränta, än mindre afbetala sin under den långa studietiden
ådragna skuld, hvadan denna allt jemt tillväxer. Här synes ett verk¬
ligt statsintresse påkalla att staten träder emellan med hjelp, om så
skulle anses behöfligt, hvilket dock först genom en blifvande utredning
kan utrönas.
Om nu Riksdagen gillar de här ofvan föreslagna allmänna grun¬
derna för ordnandet af den presterliga aflöningsfrågan, så följer
häraf, att Riksdagen borde, vid ärendets anmälan hos Kongl. Maj:t,
förorda:
dels att aflöningen vid alla ordinarie presterliga beställningar skall
utgå i penningar och vara tillräcklig att bereda innehafvaren en an¬
ständig bergning;
dels att de komministraturer, Indika icke ifrågakomma till indrag¬
ning eller komma att ombildas till sjelfständiga pastorat, skola utgöra en
särskild löneklass, inom hvilken aflöningen utgår för alla komministrarne
med i allmänhet lika belopp, med den förhöjning allenast för vissa
komministraturer, som på grund af särskilda omständigheter kan finnas
skälig;
dels att alla pastorat skola indelas i särskilda löneklasser till det
antal, som efter utredning må finnas lämpligt;
dels att aflöningen skall, med nedan omförmälda undantag för
30 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
högsta löneklassen, utgå med lika belopp vid alla till samma löneklass
hörande pastorat;
dels att aflöningen i lägsta löneklassen skall med ett skäligen af-
passadt belopp öfverstiga den normala aflöningen för komministrarne;
dels att aflöningen i högsta löneklassen skall vid alla dertill hörande
pastorat utgå med i allmänhet lika belopp och icke bestämmas högre
än som må anses erforderligt för att uppmuntra rikare begåfvade unge
män att inträda på den presterliga banan, samt derjemte erbjuda dem
skålig ersättning för de uppoffringar i tid och penningar, de underkastat
sig för att vid universitetet inhemta högre teologisk bildning; dock att
denna bestämmelse icke må utgöra hinder att undantagsvis vid ett och
annat pastorat aflöningen kan förhöjas med skäligt belopp, der sådant,
för uppnående af nyss nämnda ändamål, anses nödigt;
dels att det- skall tillkomma Konungen att, — med tillbörlig hän¬
syn å ena sidan till omfattningen af det med pastorsembetets utöfvande
förenade arbete och ansvar samt lefnadskostnaderna i orten och å andra
sidan till vigten deraf, att ett visst proportionerligt antal pastorat i
alla löneklasser tilldelas hvarje stift, — bestämma huru många och Indika
pastorat skola fördelas på de särskilda löneklasserna;
dels att, för så vidt de presterliga aflöningsmedlen lemna öfver¬
skott utöfver hvad som för det ordinarie pre ster skåpets aflöning erfor¬
dras, berörda öfverskott skall användas till aflöning jemväl af det extra
ordinarie presterskapet, efter den fördelning på hvarje stift, som af
Konungen förordnas;
dels att alla från församlingarna till presterskapets aflöning ut¬
gående bidrag, jemte arrendena för de ecklesiastika boställena skola af
kronans tjensteman debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang
med den allmänna uppbörden, samt af Konungens befallningshafvande
levereras till kong], statskontoret;
dels att likaledes till statskontoret skola levereras de andelar af
skogsförsäljningsmedlen, hvilka, utan att ingå till löneregleringsfonden,
tillfalla innehafvarne af vissa ecklesiastika boställen;
dels att, sedan sålunda ofvannämnda för presterskapets aflöning
afsedda medel levererats till statskontoret, det skall åligga bemälda
myndighet att af samma medel och de aflöningsmedel hvilka utgå från
den under statskontorets förvaltning stående prestlöneregleringsfonden
tillhandahålla vederbörande domkapitel de andelar af aflöningsmedlen,
som på hvarje stift belöpa; samt
dels att det skall åligga domkapitlen att af berörda medel ej min¬
dre till vederbörande löntagare qvartalsvis utbetala det för en hvar af
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
31
dem genom den nya löneregleringen bestämda aflöningsbelopp, än äfven
att tillhandahålla det extra ordinarie presterskapet den aflöning, som kan
tillkomma detsamma.
Beträffande ändtligen frågan om de förändrade grunder för del¬
tagandet i utskylderna till presterskapet, som böra göras gällande uti de
nya löneregleringarna, så lärer det blifva vanskligt att härom göra något
annat än ett generel uttalande i syfte att alla nu från församlingarna
utgående gärder till presterskapet fortfarande böra utgå, med iakttagande
endast af erforderlig' jemkning, så att församlingarna så vidt möjligt
blifva likstälda både i fråga om personliga afgifter, och om afgifter för
jordbruksfastighet och all annan fastighet, äfvensom att dessa sistnämnda
afgifter blifva afpassade i billigt förhållande till de afgifter, som böra
utgöras af industriella verk och inrättningar. Dervid torde tillika sär-
skildt böra uppmärksammas att åtskilliga industrigrenar, i synnerhet uti
de tidigast verkstälda regleringarna till följd af förbiseende lära hafva
undgått all skatt till presterskapet, hvilket fel vid de nya regleringarna
naturligtvis måste rättas. Af hvad nu blifvit anfördt följer att Riks¬
dagen, beträffande denna fråga, torde börji inskränka sig till uttalande
af det önskningsmål:
att de från de olika skattetitlarne till pr ester skåpets aflöning
utgående bidrag blifva stälda i riktig proportion till hvarandra.
I det föregående har jag uttalat den öfvertygelsen, att den prester-
liga afiöningsfrågan icke kan på ett rättvist sätt ordnas med mindre än
att man accepterar den princip, som utgör sjelfva kärnpunkten i mitt
förslag, den principen nemligen, att alla för presternas aflöning afsedda
tillgångar få fritt disponeras, utan att man således dervid behöfver vara
bunden af den häremot stridande, i nu gällande löneregleringar häfdade
princip, enligt hvilken hvarje församling aflönar sin egen prest. Men
då jag ju alltid bort förutsätta möjligheten att Riksdagen just af denna
anledning kunde finna mitt förslag oantagligt, såsom alltför mycket af¬
vikande från häfdvunna förhållanden, så har jag ansett mig höra här-
32
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
nedan gifva Riksdagen del af två andra utaf för saken intresserade prest-
män mig tillstälda förslag, på det att Riksdagen må komma i tillfälle
bedöma, huruvida någotdera af dessa förslag må vara förtjent af upp¬
märksamhet framför mitt eget.
•in De^ ena dessa förslag innefattas i följande utdrag af en mig
tillhandakommen skrifvelse i ämnet:
»Hela systemet för den presterliga aflöningen är alldeles föråldradt
och otidsenligt och bör fördenskull förändras. Bemärkas bör att kom¬
petensen är lika nu mera till alla prestsysslor, hvarför ock aflöningen
borde vara ungefär densamma.
Enligt min mening böra alltså alla prestsysslor lemna en lika af¬
löning. inom de bada kategorierna: kyrkoherde och komminister med
ålderstillägg efter 5 och 10 års tjenstgöring. Kyrkoherdelönen bör fast¬
ställas till 3,000, 3,500 och 4,000 kronor med tjenstgöringspenningar
efter 25 öre för hvarje mantalsskrifven person, då den större försam¬
lingen, som fordrar större arbete, ock ger en något större lön. Kom-
ministrarne skola likaledes ha 3 lönegrader efter 5 och 10 års tjenst¬
göring samt i tjenstgöringspenningar 10 öre för mantalsskrifven person.
Lönegrad för komminister blir då 2,000 kronor de första 5 åren, 2,500
kronor nästa 5 ar och sedan 3,000 kronor. Dessa löner höra qvartaliter
af domkapitlet genom kontraktsprostarne tillställas presterskapet. Lönerna
för de dryga studierna blefve visserligen ej stora i jemförelse med hvad
andra tjensteman med liknande utbildning åtnjuta, men de äro tillräck¬
liga. Ingen skulle sedan lockas in i embetet för de feta pastoratens
skull. . Transportsökandet, som är stält på lotteri och folkopinion skulle
väsentligen inskränkas. Ville någon prest sedan bättre dokumentera sig
och förskaffa sig en högre bildning, så vore det endast af vetenskapligt
intresse och icke, såsom nu i många fall, för att kunna gå förbi äldre
embetsbroder till de större pastoraten. Framför allt hade denna förän¬
dring med sig en väsentlig förbättring för komministrarne, och de öfver-
flödiga pastoratsinkomsterna indroges till måttliga dimensioner. Det kan
ej vara annat än en orättvisa, att den ene prest en uppbär en lön af
10,000 kronor, den andre för samma tjenst 3,000 och andra från 1,300 å
1,500 kronor! ’
_ Ett litet öfverslag från Vesterås stift, som jag ju närmare känner,
ter sig sålunda:
Vestmanl. 43 kyrkoh. m. lön 166,450 kr. 28 komm. m. lön 51,820
Dalarne_62 „ 277,230 „ 43 „ 88,905
443,680 71
140,725 584,405 kr.
S:a 105
33
Motioner i Första Kammaren, JV:o 3.
Medellön för kyrkoherdar 4,225 kr., för komministrar 1,982 kr.
Folkmängden i stiftet 1894 402,106 personer, hvaraf omkring 60
proc. betala mantalspenningar.
Förslag.
80 kyrkoherdar å 4,000 kronor = 320,000.
15 d:o å 3,500 „ = 52,500.
10 d:o å 3,000 „ = 30,000. 402,500.
Af de 71 komministertjensterna indragas 16 nemligen i Dingtuna,
Badelunda, Irsta, Skultuna, Kolbäck, Ryttern, Björskog, Odensvi, Bro,
Gunnilbo, Medåker, Romfartuna, Fläckebo, Möklinta, Kila ochBjörksta = 16.
40 komministrar å 3,000 kr. = 120,000
10 d:o å 2,500 „ = 25,000
5 d:o k 2,000 „ =_ 10,000 155,000 s:a lön. 557,500
Af nu beräknade löneinkomster återstå ändå kronor 26,900 584,400.
Men för denna befolkning skall i tjenstgöringspennin-
gar utbetalas omkring .............................................. 67,000 kronor.
Här uppstår alltså en brist för stiftet af .................... 40,100 „
Utan tvifvel fylles denna brist genom de skogsmedel och andra
inkomster för andra beskattningsföremål för hela stiftet mycket väl.
Föröfrigt, skulle det fela något, så må för hvarje år utdelas hvad som
inflyter i den bestämda proportionen. —»
Såsom man finner, närmar sig detta förslag mitt eget så till vida,
som äfven det förra förutsätter ett friare användande af de från försam¬
lingarna utgående bidrag till presterskapets aflöning, men skiljer sig från
mitt förslag dels deri, att dessa bidrag icke, såsom jag förordat, skulle
få användas äfven för aflöning till presterskapet i annat stift, och dels
deri, att aflöningen skulle utgå i form af fast lön och ålderstillägg, en
anordning, som ju helt visst kunde förtjena att tagas under ompröfning
såsom alternativ till mitt förslag, hvaremot inskränkningen i fråga om
aflöningsmedlens användande sannolikt skulle leda dertill, att de ypperste
prestmännen efter hand skulle komma att samlas i stiften med de tal¬
rika högt aflönade presterliga beställningarne, under det att de öfriga
stiften i detta hänseende måste blifva synnerligen vanlottade.
Det andra förslaget åter, emot hvilket man åtminstone icke lärer
kunna med fog rigta den förebråelsen att detsamma alltför våldsamt
bryter med häfdvunna förhållanden, afser:
att komministraturerna i annexförsamlingarna, så vidt ske kan,
förvandlas till egna pastorat;
BiK. titt Riksd. Frot. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.
b
34
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
atti der kyrkoherde och komminister äro anstälda i samma
pastorat, komministraturen indrages, ifall församlingen icke är större
än att den på tillfredsställande sätt kan skötas af en prest;
att åter, om två prester erfordras för församlingsvården, löne¬
inkomsterna emellan dem fördelas i sådan proportion, att i all¬
mänhet kyrkoherden erhåller T°r> och komministern ^ af inkomsten;
att, om komministratur i annexförsamling måste bibehållas,
pastoratets löneinkomster jemnare fördelas emellan pastor och kom¬
minister, så att den förre erhåller t6<j och den senare ty af inkomsten;
att ofvannämnda förändringar vid nuvarande kyrkoherdes af¬
gång träder i verkställighet;
. att ingen pastor bör hafva lön understigande 2,500 kronor,
och ingen komminister under 2,000 kronor, inkomsten af bostället
inberäknad, börande hvad som fattas i dessa belopp fyllas af prester-
skapets löneregleringsfond; samt
att, för att befria presterskapet från den så ojemnt betungande
byggnadsskyldigheten, så
a) antingen bildas inom hvarje stift en byggnadskassa dels
genom ett års löneinkomst från hvarje ledigt prestgäll —• i stället
för prestenkas ordinarie nådår, som, der icke verklig nöd är för
handen, bör kunna indragas, då hennes pension numera utfaller med
rätt försvarligt belopp — dels genom årligt bidrag af hvarje or¬
dinarie prestman, t. ex. en half procent af lönen;
b) eller också utarrenderas alla prestboställen på t. ex. 20 år
i sänder och uti arrendet ingår byggnadsskyldigheten.
Detta förslag tillvinner sig sitt förnämsta intresse genom den der¬
vid fogade och såsom bilaga n:o 3 denna motion åtföljande tablå, som
utvisar de ytterliga missförhållandena, beträffande presterskapets aflöning,
hvilka äro rådande i Hernösands stift och helt säkert hafva sina mot¬
stycken äfven i andra stift.
Af nämnda tablå framgår nemligen:
»l:o) Att da 31 pastorer hafva en lön åt 6,000 å 14,000 kronor,
så hafva 32 komministrar en lön, som understiger 1,500 kronor, och 23
hafva en lön under 1,400 kronor.
Och när pastorernas löner utgöra i medeltal 5,011 kronor, så be¬
löpa sig komministrarnes löner i medeltal till 1,734 kronor.
När pastor i Säbrå har 6,000 kr:s lön, så har hans komminister 1,335 kr.
Dito iNordingrå „ 7,500 „ dito 1,478 „
Dito i Gudmundrå „ 8,600 „ så ha hans komministrar 1,316 ,,
35
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
När pastor i Sollefteå har 8,500 kr:s lön, så har hans komminister 1,350 kr.
' — ” , så har hans kommin. i Dal 1,068 „
, dito i Tåsiö 1,428 „
? dito 1,543
, så ha hans kommin. 1,358 o. 1,268
, så har hans „ i Rätan 1,674
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
o. s
i Thorsåker
i Bodum
i Själevad
i Ljustorp
i Berg
, v.
71
7,000
7,000
7,000
7,200
8,300
V
Missproportionen mellan pastors och komministers lön blir ännu
större, då rätt ofta komminister har större församling att sköta än hans
pastor, t. ex.
pastor i Thorsåker med 1,234
komminister i Ytterlännäs „ 5,017
pastor i Bodum „ 1,233
komminister i Tåsjö „ 2,794
dito i Fjellsjö „ 2,026
pastor i Ljustorp „ 2,546
komminister i Hässjö „ 3,449
pastor i Brunflo „ 2,899
komminister i Östersund „ 5,788
invånare
|
har
|
7,000 kr. lön,
|
hans
|
dito
|
77
|
1,600
|
77
|
77
|
|
dito
|
77
|
7,000
|
77
|
77
|
men hans
|
dito
|
77
|
1,428
|
7 7
|
77
|
och hans
|
dito
|
77
|
1,570
|
77
|
77
|
|
dito
|
77
|
7,200
|
77
|
77
|
men hans
|
dito
|
77
|
1,380
|
77
|
77
|
|
dito
|
77
|
4,500
|
77
|
77
|
men hans
|
dito
|
77
|
2,270
|
77
|
77
|
|
2;o) att, då Gudmundrå med 6,241 invånare, Ytterlännäs med
5 017 dito, Luleå stad med 5,753 dito, Gellivare med 5,131 dito, Lyck¬
sele med 6,230 dito, Wilhelmina med 5,700 dito, Skön med 7,661 dito,
Alnö med 5,422 dito och Östersund med 5,788 invånare hafva blott
en prest hvar, .
så hafva Säbrå med 3,915 invånare, Grundsunda med 3,749 dito,
Nysätra med 3,319 dito och Löfånger med 4,028 invånare hvardera
två prester; samt
3:o) att, om dessa 4 sistnämnda komministraturer mdroges och de
43 kursiverade å tablån öfver Hernösands stift förvandlades till pasto¬
rat, så skulle inom detta stift finnas blott 35 komministraturer och kapell¬
predikanter i stället för de nuvarande 82.»
Såsom bekant har redan länge frågan om den presterliga pensio¬
neringen stått på dagordningen. Att denna fråga likväl hittills icke
vunnit sin lösning, beror väl både på dess omfattning samt dess in¬
36 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
vecklade och derför svårlösta beskaffenhet, då man nemligen icke lyc¬
kats upptäcka tillräckligt gifvande inkomstkällor till bildande af en fond
för pensioneringen. Frågan har ju flera gånger upptagits i kyrkomötet
och äfven föranledt itererade framställningar till regeringen, utan att
dock någonting kunnat, åtgöras, förmodligen emedan man ansett hopp¬
löst vara att söka anlita staten och församlingarna om hjelp, och det
bidrag, som möjligen kunde väntas af presterskapet sjelf, skulle blifva
alltför obetydligt för att dermed något väsentligt skulle kunna uträttas.
För min egen del anser jag, att man förr eller senare måste tillgripa
samma utväg, hvaraf man med fördel begagnade sig för att bilda grund¬
plåten till presterskapets enke- och pupillkassa, eller bildandet af en
fond genom tillskottet af ett ars behållen inkomst från hvarje ledig-
blifvande pastorat i alla stift. De med en sådan vakanssättning förenade
olägenheter må ju gerna medgifvas, men vinsten är dock i min tanke
öfvervägande, då man dock här botar ett stadigvarande ondt med ett
öfvergående. Huru olika emellertid meningarna än kunna vara om det
sätt, på hvilket man bör söka lösningen af frågan, derom borde likväl
alla . vara ense, att den förr eller senare måste lösas, då ju, äfven om
det ingalunda kan anses önskvärdt att alla gamla prester blefve ålagda
att vid viss ålder taga afsked — enär ju kändt är att många prester
pa sin ålderdom verka till välsignelse i sina församlingar, blott vanlig
barmhertighet både mot församlingen och presten kräfver, att honom
beredes tillfälle att lemna tjensten då han blifver oförmögen att sköta
samt vill lemna densamma.
Pa dessa skäl och da ju i allt fall eu komité måste i första hand
taga .befattning med utredningen af löneregleringsfrågan, så synes ju
lämpligt vara, om åt samma komité i samband härmed lemnades upp-
jemväl att utreda pensionsfrågan och afgifva betänkande med
förslag till densammas ordnande.
Innan jag afslutar denna motion nödgas jag fästa Riksdagens upp¬
märksamhet på ytterligare en omständighet, som synes mig påkalla
synnerligt behjertande af Riksdagen.
Såsom nemligen af inledningen till denna motion framgår, är
nöden så stor bland flertalet af komministrarne, att hjelp om möjligt
maste beredas sa skyndsamt som ske kan och innan de nuvarande
löneregleringarna tilländagå. I sadant afseende har komministern i
37
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
Falun Gunnar Ekström anmodat mig att till Riksdagen frambära en åt
honom omsorgsfullt utarbetad motion, i hvilken han med fram¬
hållande att, om också de nu gällande löneregleringarne lägga hinder
i vägen för ett allmänt ordnande af presterskapets aflöning på nya
grunder, häraf dock icke följde att icke beslut om partiella reformer,
åsyftande undanrödjandet af de mest skriande missförhållanden, redan
nu kunde fattas och genomföras, om nemligen dessa reformer vore
sådana, att desamma icke medförde ökade utgifter och icke heller kränkte
redan befullmägtigade tjensteinnehafvares rätt — ifrågasatt att Riks¬
dagen skulle fatta följande beslut, nemligen: _ .
»l:o) I konsistoriel^ pastorat med kyrkoherde och komminister i
samma församling inträder efter nuvarande kyrkoherdes afgång eu
successiv utjemning i fördelningen af de från församlingen till prester-
skapet utgående aflöningsmedlen så, att komministerns andel årligen
ökas med en procent, till dess komministern erhållit 40 procent eller
fyra tiondedelar af sagda aflöning. Denna proportion, 60 : 40,. i den
kontanta aflöningens fördelning mellan kyrkoherde och, komminister
bibehålies sedan till utgången af nu varande lönekonvention med för¬
samlingen. _ .
2:6) Komministratur i moderförsamling med mindre än, 2,500 in¬
vånare, der komministerns kontanta lön, enligt mom. l:o utgående med
4 tiondedelar af församlingens aflöning till presterskapet, icke uppgår
till 1,800 kronor, indrages — utom i prebende pastorat efter ^nu¬
varande komministers afgång. Komministerns förutvarande löneförmåner
tillfalla kyrkoherden.
3:o) Prest i annexförsamling erhåller efter nuvarande kyrkoherdes
afgång alla från annexförsamlingen utgående lönebidrag» ;
hvarjemte komminister Ekström, till upplysning om huru den af
honom föreslagna reformen skulle komma att verka inom Vesteräs och
Hernösands stift, till mig öfverlemnat den summariska öfversigt, som
meddelas i den vid motionen fogade tablån n:o 4.,
Jag har funnit mig förhindrad att såsom min egen motion upp¬
taga komminister Ekströms förslag, hufvudsakligen derför att jag ansett
det vara otänkbart att Riksdagen skulle, såsom komminister Ekström
önskar, utan föregående närmare utredning, redan nu och så att säga
på. rak arm fatta definitivt beslut i en så magtpåliggande fråga, men
äfven emedan jag, oaktadt den helt visst ringa kännedom jag eger om
den allmänna stämningen i denna fråga inom Riksdagen och särskildt
inom Andra Kammaren, dock förestält mig att hvarje förslag om för¬
ändrad fördelning af presterskapets inkomster, som icke sättes i sam-
38 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
band med förslag jemväl om förändring af de grunder, efter Indika
utskylderna till. presterskapet för närvarande utgöras, knappast kan
hafva någon utsigt att vinna framgång. Äfvenledes har hos mig tvifvel
uppstått, huruvida öfver hufvud taget det må kunna lyckas att genom¬
föra ett öfvergångsförslag i den rigtning, komminister Ekström påyrkar,
utan att prejudicera ett definitivt ordnande af aflöningsfrågan på de
grunder, jag i min motion här ofvan föreslagit; men då hufvudsyftet i
komminister Ekströms förslag ju är i hög grad behjertansvärdt och det
icke torde befinnas alldeles omöjligt att åtminstone i någon mån vinna
detta syfte pa samma väg, som tillförne vid ifrågasatt omorganisation
af åtskilliga institutioner med fördel anlitats, eller medelst ledigblifna
presterliga beställningars uppehållande på förordnanden, så synes mig
Riksdagen hafva stort skäl att, oberoende af det beslut, som Riksdagen
i öfrigt i anledning af min motion kan komma att fatta, hos Kongl.
Maj.t anhålla, att Kongl. Maj:t redan till nästa Riksdag måtte afgifva
förslag till de åtgärder, som kunna böra vidtagas till förbättrande af
komministrarnes aflöning i sådana pastorat, der denna icke är tillräcklig
att bereda dem en anständig bergning, i hvilket afseende det torde vara
förtjent att taga i öfvervägande, huruvida icke komministrarne i ett sådant
pastorat må, i händelse af kyrkoherdens afgång innan nuvarande löne¬
reglering upphört att vara gällande, för den återstående tiden erhålla
skäligen förhöjd andel af de från pastoratet till presterskapets aflöning
utgående bidrag.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, får jag vördsamt hem¬
ställa att Riksdagen behagade besluta:
1:° ntt i skrifvelse till Kongl. Maj:t anmäla, att Riks¬
dagen ansett tiden vara inne att vidtaga förberedande åtgärder
i ändamål att nya regleringar af presterskapets löner på af
Kongl. Maj:t, Riksdagen och kyrkomötet gemensamt gillade
grunder måtte komma till stånd och kunna träda i tillämpning
å de tider, då de nu varande löneregleringarna upphöra att
vara gällande, samt tillika anhålla att, enär sistberörda enligt
bestämmelserna i kongl. förordningen angående allmänt ord¬
nande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862 upprät¬
tade löneregleringar visat sig under nu varande förhållanden
i tillämpningen innebära anmärkningsvärda ojemnheter, så väl
39
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
beträffande beloppet af de för vederbörande prestman bestämda
aflöningar som med afseende å fördelningen af de utskylder,
livilka till presterskapet utgöras, Kongl. Maj:t täcktes låta ut¬
reda, huru vida icke de nya löneregleringarna lämpligen kunna
grundas å följande, från föreskrifterna i ofvannämnda förord¬
ning delvis afvikande bestämmelser, nemligen:
att presterskapets aflöning skall utgöras genom
bidrag af församlingarna och inkomst från bostäl¬
lena, på sätt här nedan omförmäles;
att, så långt ske kan utan skada för religions-
vården, komministraturerna indragas eller ock förvand¬
las till pastorsbeställningar;
att genom de smärre pastoratens sammanslagning
minskning i det stora antalet pastorat måtte ega rum;
att prestboställena i regel, och der icke särskilda
omständigheter påkalla undantag derifrån, utarrenderas
med presten förbehållen nyttjanderätt till bostad och
trädgård, der sådan finnes, samt med åliggande för
arrendatorn att ansvara för byggnads- och underhålls¬
skyldighetens fullgörande;
att de till prestlöneregleringsfonden redan in¬
flutna och framdeles ingående skogsförsäljningsmedel
i större utsträckning, än hittills skett, tagas i anspråk
för presterskapets aflöning;
att aflöningen vid alla ordinarie presterliga be¬
ställningar skall utgå i penningar och vara tillräcklig
att bereda innehafvaren en anständig bergning;
att de komministraturer, hvilka icke ifrågakomma
till indragning eller komma att ombildas till pastorat,
skola utgöra en särskild löneklass, inom hvilken aflö¬
ningen för alla komministrar utgår med i allmänhet
lika belopp, med den förhöjning allenast för vissa
komministraturer, som på grund af särskilda omstän¬
digheter kan finnas skälig;
att alla pastorat skola indelas i särskilda löne-
klasser till det antal, som efter utredning må finnas
lämpligt;
att aflöningen skall, med nedan omförmälda un¬
dantag för högsta löneklassen, utgå med lika belopp
vid alla till samma löneklass hörande pastorat;
40
Moioner i Första Kammaren, N:o 3.
att aflöningen i lägsta löneklassen skall med ett
skäligen afpassadt belopp öfverstiga den normala aflö¬
ningen för komministrarne;
att aflöningen i högsta löneklassen skall vid alla
dertill hörande pastorat utgå med i allmänhet lika
belopp och icke bestämmas högre, än som må anses
erforderligt för att uppmuntra rikare begåfvade unge
män att inträda på den presterliga banan samt der¬
jemte erbjuda dem skälig ersättning för de uppoff¬
ringar i tid och penningar, de underkastat sig för
att vid universitetet inhemta högre teologisk bildning;
dock att denna bestämmelse icke må utgöra hinder,
att undantagsvis vid ett och annat pastorat aflöningen
kan förhöjas med skäligt belopp, der sådant för upp¬
nående af nyss nämnda ändamål anses nödigt;
att det skall tillkomma Kongl. Maj:t att — med
tillbörlig hänsyn å ena sidan till omfattningen af det
med pastorsembetets utöfvande förenade arbete och
ansvar samt lefnadskostnadema i orten och å andra
sidan till vigten deraf att ett visst proportionerligt
antal pastorat i alla löneklasser tilldelas hvarje stift
— bestämma huru många och hvilka pastorat skola
fördelas på de särskilda löneklasserna;
ött, för så vidt de presterliga aflöningsmedlen
lemna öfverskott utöfver hvad som för det ordinarie
presterskapets aflöning erfordras, berörda öfverskott
skall användas till aflöning jemväl af det extra ordi¬
narie presterskapet, efter den fördelning på hvarje
stift, som af Kongl. Maj:t förordnas;
att alla från församlingarne till presterskapets
aflöning utgående bidrag jemte arrendena för de eckle¬
siastika boställena skola af kronans tjenstemän debi¬
teras, uppbäras och redovisas i sammanhang med den
allmänna uppbörden samt af Konungens befallnings¬
hafvande levereras till statskontoret;
att likaledes till statskontoret skola levereras de
andelar af skogsförsäljningsmedlen, hvilka, utan att
ingå till loneregleringsfonden, tillfalla innehafvarne af
vissa ecklesiastika boställen;
a(t, sedan sålunda ofvannämnda för presterska-
%
41
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
pets aflöning afsedda medel levererats till statskon¬
toret, det skall åligga bemälda myndighet att af be¬
rörda medel och af de aflöningsmedel, hvilka utgå från
den under statskontorets egen förvaltning stående
prestlöneregleringsfonden, tillhandahålla vederbörande
domkapitel de andelar af berörda aflöningsmedel, som
på hvarje stift belöpa;
att det skall åligga domkapitlen att af berörda
medel ej mindre till vederbörande löntagare qvartals¬
vis utbetala det för eu hvar af dem genom den nya
löneregleringen bestämda aflöningsbelopp än äfven att
tillhandahålla det extra ordinarie presterskapet den
aflöning, som kan tillkomma detsamma; samt
att de från de olika skattetitlarne till prester-
skapets aflöning utgående bidrag blifva stälda i rigtig
proportion till hvarandra;
samt derefter till Riksdagen afgifva det förslag
* till ordnandet af ifrågavarande angelägenhet, hvartill
utredningen må föranleda äfvensom till de ändringar
i ofvannämnda kongl. förordning och möjligen öfriga
till förevarande fråga hänförliga stadgandeu, som må
anses erforderliga för förslagets genomförande;
2:o att i samma . skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t i
sammanhang med den nådiga proposition angående ofvan be¬
rörda ämne, som Riksdagen torde hafva att förvänta, och efter
erforderlig utredning tillika täcktes till Riksdagen afgifva för¬
slag till de åtgärder, som kunna böra vidtagas i ändamål att
åt af ålder och sjukdom otjenstbara prestmän bereda pension;
3:o att likaledes i samma skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida icke, till förbätt¬
rande af komministrarnes aflöning i de pastorat, der denna icke
är tillräcklig att bereda komministrarne en anständig bergning,
föreskrift lämpligen kunde meddelas, hvarigenom komministern
i sådant pastorat förklarades berättigad att, derest kyrkoherden
i pastoratet afgår, innan nu varande lönereglering upphör att
vara gällande, för don återstående tiden erhålla skäligen för¬
höjd andel af de till presterskapets aflöning från pastoratet
Bill. till Itiksd. Frat. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band 3 Raft. G
Motioner i Första Kammaren, N:o 3
utgående bidrag samt derefter redan till nästa Riksdag fram¬
lägga förslag i ämnet; samt
4:o att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslags¬
anslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna för de
i punkterna 1 och 2 här ofvan begärda utredningar.
Stockholm den 22 januari 1897.
Curry Treffenberg.
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
43
Tablå N:o I
öfver komministerlönerna i Sverige år 1886, enligt uppgifterna till statistiska centralbyråns
lönestatistik. Boställenas afkastning beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet. Anslag
ur löneregleringsfonden icke inräknade. Der komministern bar byggnads- och underhålls¬
skyldighet, har denna beräknats till 150 kronor årligen, hvilket belopp fråndragits.
Lön.
|
Erke¬
stift.
|
Lin¬
köpings
stift.
|
Skara
stift.
|
Strengnäs
stift.
|
Vesterås
stift.
|
Vexiö
stift.
|
Lunds
stift.
|
Göteborgsj Kalmar
stift, j stift.
|
Karlstads
stift.
|
Hernö-
sands
stift.
|
Visby
stift.
|
Antal.
|
400
|
1
|
|
|
|
|
|
1
|
1
|
—
|
1
i
|
|
—
|
1
|
500
|
3
|
5
|
1
|
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10
|
600
|
1
|
5
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
8
|
700
|
4
|
7
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
1
|
—
|
12
|
800
|
4
|
7
|
2
|
2
|
—
|
1
|
1
|
—
|
|
|
—
|
—
|
17
|
900
|
2
|
7
|
3
|
3
|
1
|
1
|
—
|
1
|
2
|
—
|
3
|
1
|
24
|
1,000
|
10 '
|
10
|
9
|
2
|
1
|
7
|
—
|
2
|
4
|
—
|
2
|
—
|
47
|
1,100
|
17
|
19
|
22
|
7
|
1
|
14
|
—
|
3
|
3
|
1
|
1
|
—
|
88
|
1,200
|
6
|
9
|
17
|
9
|
3
|
34
|
—
|
5
|
4
|
*
|
2
|
—
|
93
|
1,300
|
11
|
10
|
17
|
7
|
4
|
16
|
4
|
5
|
5
|
5
|
6
|
2
|
92
|
1,400
|
8
|
7
|
10
|
6
|
5
|
11
|
3
|
7
|
2
|
6
|
8
|
—
|
73
|
1,500
|
8
|
7
|
10
|
11
|
4
|
3
|
1
|
4
|
3
|
2
|
7
|
1
|
61
|
1,600
|
5
|
2
|
7
|
5
|
4
|
5
|
2
|
9
|
3
|
8
|
7
|
—
|
57
|
1,700
|
5
|
2
|
5
|
5
|
3
|
2
|
3
|
7
|
3
|
8
|
6
|
—
|
49
|
1,800
|
5
|
6
|
3
|
5
|
G
|
|
—
|
7
|
2
|
5
|
5
|
—
|
44
|
1.900
|
5
|
3
|
2
|
5
|
3
|
2
|
1
|
5
|
2
|
3
|
5
|
1
|
37
|
2,000
|
2
|
—
|
1
|
3
|
—
|
1
|
1
|
3
|
—
|
7
|
1
|
—
|
19
|
2,100
|
5
|
—
|
1
|
1
|
5
|
—
|
—
|
3
|
—
|
4
|
4
|
—
|
23
|
2,200
|
_
|
—
|
2
|
—
|
3
|
1
|
—
|
1
|
—
|
6
|
5
|
—
|
18
|
2,300
|
1
|
1
|
—
|
3
|
6
|
1
|
—
|
1
|
—
|
5
|
3
|
—
|
21
|
2,400
|
4
|
1
|
—
|
. -
|
2
|
—
|
1
|
1
|
—
|
1
|
4
|
—
|
14
|
2,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
3
|
1
|
—
|
—
|
—
|
8
|
2,600
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
2
|
—
|
—
|
—
|
|
|
7
|
2,700
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
2,800
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
2
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
7
|
2,900
|
1
|
—
|
—
|
2
|
2
|
—
|
—
|
1
|
—
|
|
|
|
6
|
3,000
|
—
|
| —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
1
|
|
|
l
|
3,100
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
3,200
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
i
|
|
! 2
|
1
|
4
|
Trp:t | 111 st.| 108 st
|
| 113 st
|
77 st. 64 st
|
101 st.| 21st
|
72 st.
|
| 34 st
|
67 st
|
| 74 st
|
| 5 st
|
| 847 st.
|
44
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
Lön.
|
Erke¬
stift^.
|
Lin¬
köpings
stift.
|
Skara
stift.
|
Strengnäs
stift.
|
Yesterås
stift.
|
Vexiö
stift.
|
Lunds
stift.
|
Göteborgs
stift.
|
Kalmar] Karlstads
stift. | stift.
|
Hernö-
sands
stift.
|
Visby
stift.
|
Trp:t
|
111st.
|
108 st.
|
113 st.
|
77 st.
|
64 s
|
101 st.
|
21 st.
|
72 st.
|
34 st.
|
67 st.
|
74 st.
|
5 st.
|
3,300
|
—
|
1
|
|
_
|
1
|
_
|
1
|
|
|
|
3
|
|
3,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
3,500
|
1
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
3,700
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
|
|
3.800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
_
|
_
|
_
|
|
|
3,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
_
|
_
|
_
|
|
|
4,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
_
|
_
|
|
|
4,100
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
_
|
|
_
|
|
|
|
4,200
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
_
|
_
|
.
|
|
|
4,500
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
|
|
|
|
4,700
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1
|
_
|
_
|
|
|
|
5,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
|
5
|
___
|
_
|
|
|
6,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Sum:a:
|
114 st.
|
113 st.
|
113 st.
|
77 st.
|
68 st.
|
101st.
|
27 st.
|
78 st.
|
34 st.
|
67 st.
|
77 st.
|
5 st.
|
Summa
|
.....
|
|
|
|
|
1
|
|
|
|
|
|
|
kr.:
|
168,200:144,500
|
147,500 117,400 138,000 133,200 63,400 150,200 47,500
|
120,200 135,500 6,900
|
Genom-
|
1,475
|
3,279
|
|
|
i
|
.
|
|
|
|
|
|
|
snitt kr.:
|
1,305
|
1,525
|
2,029|
|
1,319j
|
2,348
|
1,926]
|
1,397
|
1,794
|
1,76
|
1,380
|
Antal.
847
6
1
3
1
1
1
1
1
4
1
1
5
1
4 st.
Summa l ^0I10r:. l’372^1?'
I komministrar: 874.
Genomsnitt: 1,570,3 7 kronor.
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
45
Tablå N:o 2
ver kyrkoherdelönerna i Sverige år 1886, enligt uppgifterna till statistiska centralbyråns
'^statistik. Boställenas afkastning beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet. Anslag ur
löneregleringsfonden icke inräknade.
Lön.
|
Erke-
|
Lin-
|
Skara
|
Strengnäs Vesterås
|
Vexiö
|
stiftet. köpings
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
i
|
700
|
|
__
|
_
|
__
|
_
|
1
|
800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1,100
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1,600
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,700
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,900
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
—
|
2,100
|
1
|
1
|
—
|
—
|
— |
|
1
|
2,200
|
1
|
—
|
1
|
—
|
2 ;
|
O
O
|
2,300
|
3
|
4
|
2
|
—
|
—
|
—
|
2,400
|
1
|
5
|
—
|
—
|
3
|
3
|
2,500
|
3
|
6
|
5
|
1
|
1
|
1
|
2,600
|
5
|
5
|
1
|
3
|
3
|
7
|
2,700
|
5
|
3
|
4
|
1
|
—
|
6
|
2,800
|
11
|
7
|
2
|
2
|
2
|
6
|
2,900
|
4
|
5
|
6
|
1
|
5
|
5
|
3,000
|
6
|
3
|
5
|
4
|
5
|
5
|
3,100
|
3
|
5
|
4
|
1
|
2
|
5
|
3,200
|
8
|
11
|
5
|
6
|
2
|
5
|
3,300
|
9
|
9
|
6
|
8
|
3
|
4
|
3,400
|
9
|
9
|
7
|
8
|
4
|
4
|
3,500
|
2
|
6
|
10
|
4
|
5
|
6
|
3,600
|
5
|
6
|
5
|
4
|
2
|
5
|
3,700
|
5
|
8
|
6
|
5
|
5
|
3
|
3,800
|
5
|
2
|
3
|
2
|
2
|
3
|
3'900
|
5
|
5
|
3
|
5
|
4
|
2
|
4,000
|
4
|
4
|
3
|
3
|
1
|
1
|
4,100
|
5
|
6
|
4
|
2
|
3
|
2
|
4,200
|
4
|
3
|
4
|
3
|
4
|
1
|
4,300
|
5
|
2
|
6
|
2
|
—
|
2
|
P-
|
| 111 st.|
|
119 st.
|
94st.| 67 st
|
| 59 st
|
82 st
|
Lunds
stift.
|
Göteborgs
stift.
|
Kalmar
stift.
|
Karlstads
stift.
|
Hernö-
sands
stift.
|
Visby
stift.
|
Antal.
|
|
|
|
|
_
|
_
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
_
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
|
—
|
—
|
2
|
1
|
8
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
|
|
1
|
_
|
—
|
—
|
8
|
|
1
|
1
|
_
|
—
|
1
|
12
|
|
1
|
4
|
_
|
4
|
—
|
21
|
1
|
1
|
2
|
—
|
1
|
—
|
22
|
|
_
|
1
|
1
|
—
|
1
|
27
|
1
|
2
|
1
|
2
|
1
|
1
|
27
|
2
|
5
|
1
|
2
|
2
|
2
|
44
|
_
|
5
|
1
|
_
|
1
|
2
|
35
|
|
2
|
3
|
1
|
2
|
5
|
41
|
2
|
1
|
—
|
3
|
4
|
3
|
33
|
1
|
4
|
3
|
3
|
3
|
3
|
54
|
3
|
5
|
—
|
1
|
3
|
2
|
53
|
2
|
2
|
2
|
2
|
3
|
6
|
58
|
1
|
__
|
_
|
—
|
1
|
—
|
35
|
4
|
2
|
1
|
1
|
3
|
2
|
40
|
2
|
1
|
2
|
2
|
5
|
1
|
45
|
5
|
3
|
2
|
2
|
4
|
4
|
37
|
2
|
1
|
1
|
1
|
1
|
1
|
31
|
2
|
4
|
3
|
1
|
4
|
3
|
33
|
4
|
3
|
1
|
1
|
2
|
1
|
34
|
5
|
4
|
1
|
1
|
1
|
1
|
32
|
4
|
2
|
—
|
1
|
6
|
—
|
30
|
41 st.
|
49 st
|
31 st.| 25 st.| 53 st
|
| 40st.| 771st,
|
46
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
Lön.
|
Erke¬
|
Lin¬
|
Skara
|
Strengnä.
|
Yesterås
|
Vexiö
|
Lunds
|
Göteborg
|
Kalmar
|
Karlstads
|
Hernö-
|
Visby
|
stift.
|
köpings
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
sands
stift.
|
stift.
|
|
lust.
|
119 st. 94 st.
|
67 st
|
59 st. 82 st
|
41st
|
49 st
|
31st. 25 st
|
53 st
|
40 st.
|
|
i
|
1
|
2
|
6
|
5
|
1
|
3
|
5
|
1
|
—
|
1
|
3
|
4,500
|
i
|
2
|
2
|
3
|
3
|
1
|
5
|
1
|
_
|
_
|
3
|
_
|
4,600
|
2
|
—
|
6
|
5
|
3
|
—
|
6
|
3
|
1
|
2
|
3
|
_
|
4,700
|
4
|
2
|
1
|
1
|
—
|
1
|
6
|
2
|
2
|
4
|
2
|
|
4,800
|
4
|
5
|
2
|
3
|
—
|
1
|
6
|
1
|
|
_
|
2
|
_
|
4,900
|
4
|
2
|
—
|
3
|
i —
|
—
|
5
|
1
|
_
|
_
|
2
|
.
|
5,000
|
3
|
1
|
1
|
1
|
3
|
—
|
2
|
3
|
1
|
2
|
1
|
,
|
5,100
|
3
|
2
|
—
|
3
|
3
|
1
|
6
|
4
|
2
|
__
|
5
|
____
|
5,200
|
3
|
1
|
1
|
1
|
1
|
3
|
6
|
2
|
3
|
1
|
3
|
_
|
5,300
|
3
|
1
|
1
|
—
|
1
|
—
|
10
|
4
|
1
|
_
|
1
|
_
|
5,400
|
1
|
2
|
—
|
1
|
—
|
1
|
8
|
2
|
_
|
1
|
1
|
__
|
5,500
|
—
|
1
|
1
|
—
|
1
|
—
|
3
|
2
|
_
|
2
|
.
|
_
|
5,600
|
2
|
1
|
5
|
1
|
2
|
—
|
4
|
5
|
1
|
5
|
1
|
1
|
5,700
|
2
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
6
|
3
|
1
|
1
|
2
|
|
5,800
|
2
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
2
|
1
|
—
|
1
|
2
|
_
|
5,900
|
2
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
4
|
1
|
_
|
2
|
2
|
_
|
6,000
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
2
|
_
|
2
|
|
|
6,100
|
—
|
1
|
2
|
—
|
2
|
—
|
4
|
|
__
|
-
|
2
|
|
6,200
|
2
|
1
|
1
|
1
|
2
|
—
|
3
|
_
|
_
|
1
|
1
|
_
|
6,300
|
—
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
5
|
__
|
_
|
_
|
2
|
_
|
6,400
|
1
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
3
|
1
|
1
|
2
|
_
|
_
|
6,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9
|
1
|
_
|
_
|
1
|
_
|
6,600
|
1
|
—
|
—
|
1
|
_
|
—
|
6
|
_
|
_
|
__
|
1
|
_
|
6,700
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
1
|
10
|
3
|
_
|
_
|
|
|
6,800
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
1
|
1
|
1
|
3
|
|
6,900
|
2
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
5
|
2
|
_
|
_
|
|
.
|
7,000
|
1
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
1
|
_
|
_
|
1
|
_____
|
_
|
7,100
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
1
|
_
|
2
|
_
|
_
|
7,200
|
1
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
1
|
_
|
—
|
- _
|
1
|
_
|
7,300
|
1
|
—
|
—
|
_
|
—
|
—
|
7
|
_
|
_
|
1
|
|
_
|
7,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
_
|
_
|
.
|
_
|
_
|
7,500
|
2
|
—.
|
—
|
2
|
1
|
_
|
_
|
2
|
__
|
__
|
1
|
|
7,600
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
1
|
_
|
1
|
1
|
_
|
7,700
|
2
|
—
|
—
|
_
|
1
|
_
|
4
|
_
|
__
|
_
|
_
|
|
7,800
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
5
|
_
|
_
|
1
|
__
|
_
|
7,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
7
|
_
|
_
|
_
|
1
|
_
|
8,000
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
—
|
1
|
1
|
_
|
_
|
|
_____
|
8,100
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1
|
_
|
2
|
1
|
_
|
8,200
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
_
|
_
|
1
|
2
|
_
|
8,300
|
— |
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
—
|
—
|
—
|
|
|
_
|
Trp.
|
164 st.|
|
148 st.
|
124 st.|
|
105 st.
|
101st.
|
93st.|
|
222 st.
|
105 st.
|
46 st.
|
61 st.
|
101 st.j
|
44 st. 3
|
Antal.
771
29
21
31
23
17
18
29
25
22
17
10
28
17
11
13
10
11
12
10
10
11
9
18
14
10
5
6
6
9
6
8
7
7
8
8
4
7
6
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
47
stiftet.
Lin¬
stift.
“I
8.400
8,600
8.700
8,800’
8,900
9,000
9.100
9.300
9.400
9.500
10,000
10,100
10,200
10.300
10,700
10,800
10.900
11.900
12,100
12.300
2.400
2.500
3.300
3.500
4.700
6.100
nom-
tt kr.:
4,219 3,666
Skara Strengnäs
|
Vesterås
|
Vexiö
|
Lunds
|
Göteborgs
|
Kalmar
|
Karlstads
|
Hernö-
|
Visby
|
Antal.
|
stift. stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
stift.
|
124 st. 105 st.
|
101 St.
|
93 st.
|
222 St.
|
105 st.
|
46 st.
|
61st.
|
101 st.
|
44 st. 1,314 st.
|
|
_
|
_
|
3
|
1
|
_
|
—
|
—
|
—
|
4
|
_ _
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
— —
|
2
|
—
|
5
|
—
|
—
|
z
|
2
|
—
|
4
5
|
_ _
|
_
|
__
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
3
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
— _
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
1
|
—
|
4
|
— 1
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— -
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
— —
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
__ _
|
—
|
. -
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
— —
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
124 st. 106 st.
|
105st.
|
95 st.
|
239 st.
|
111st.
|
46 st.
|
62 st.
|
108 st.
|
44 st. 1,357 st-
|
173,6001439,1001479,600'328,20011,427,200|544,500
|
177,300
|
310,600 538,400 151,000
|
|
3,819] 4,142
|
4,568]
|
3,455
|
5,972
|
4,905
|
3,854
|
5,010
|
4,985
|
3,432
|
|
Summa:
1,357 st. kyrkoherdar.
6,125,000 kronor.
Genomsnitt: 4,513,63 kronor.
48
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
Tablå N:0 3 öfver presterskapets i Hernösands stift aflöning.
Obs. 1. Folkmängden är angifven efter 1896 års ecklesiastikmatrikel af Eckerberg.
2. Kyrkoherdarnes löner är den faktiska, upptagande alla inkomster äfven af bostället.
3. Komministrarnes löner är den för 1886, angifven i Rosenbergs ecklesiastikmatrikel för 1891, afkast-
ningen af bostället ej medräknad.
Pastorat.
|
Komministratur.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön.
|
Pastorat.
|
Komministratur.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön.
|
Hernösand ......
|
Hernösand ______
|
7,495
|
5,100
|
2,052
|
|
Edsele ............
|
1,603
|
|
1,554
|
Säbrå..............
Stigsjö ............
|
Säbrå...............
|
3,915
1,997
|
6,000
3,300
|
1,335
|
Helgum ...........
Bodum ...........
|
|
2,766
1,233
|
7,000
7,000
|
—
|
Häggdånger......
Nordingrå.........
|
Viksjö ............
|
1,265
1,126
8,530
|
2,000
7,500
|
1,300
|
Nätra..............
|
Fjellsjö ..........
Tåsjö...............
|
2,026
2,794
5,083
|
5,100
|
1,570
1,428
|
Vibyggerå.........
|
Ullånger ........
|
1,804
2,186
|
2,700
|
1,478
|
Sidensjö...........
|
Nätra............
|
2,579
|
4,300
|
1,481
|
Nora ..............
|
Skog ..............
|
2,950
880
|
5,000
|
1,350
|
Skorped...........
Anundsjö ........
|
- -
|
1,855
6,030
|
3.000
5.000
|
—
|
Bjärtrå............
|
—
|
3,898
|
4,500
|
—
|
Anundsjö.......
|
—
|
—
|
1,415
|
Gudmundrå.....
|
Hö g sjö ............
Hemsö ...........
|
6,241
2,687
441
|
8,600
|
1,316
1,319
|
Själevad .........
Mo .
|
Örnsköldsvik ...
|
5,907\
1,884/
2,263
2,776
|
7.000
3.000
3,000
|
1,543
|
Thorsåker .....
|
|
1,234
|
7,000
|
Björna ............
|
. _
|
.
|
|
Ytterlännäs ...
|
5,017
|
—
|
1,600
|
Nordmaling......
|
- -
|
8,293
|
9,000
|
—
|
Sollefteå .........
|
Dal.................
|
1,084
3,415
1,333
1,238
|
8,500
|
1,068
|
Arnäs...............
|
Nordmaling......
|
5,465
3,012
|
4,800
4,700
|
2,550
|
|
Multrå............
Ed .................
|
1,380
1,330
|
Gideå..............
|
Arnäs..............
|
1,623
|
Långsele .........
|
— —
|
2,688
|
4,000
|
—
|
|
Trehörningsjö...
|
1,446
|
—
|
1,287
|
|
Graninge ........
|
? 1,650
|
—
|
1,380
|
Grundsunda......
|
- -
|
3,823
|
3,100
|
—
|
Boteå...............
|
- -
|
1,591
|
6,000
|
|
Grundsunda ..
|
—
|
—
|
1,300
|
|
Styrnäs .........
|
1,436
|
—
|
1,682
|
Bjurholm .........
|
- -
|
3,956
|
4,200
|
—
|
|
Öfverlännäs ...
|
1,085
|
—
|
1,532
|
Umeå stad......
|
- -
|
3,394
|
3,600
|
—
|
|
Sänga...............
|
768
|
—
|
Umeå landsförs.
|
- -
|
13,973
|
9,000
|
—
|
Resele ............
|
- -
|
2,421
|
3,600
|
_
|
|
Umeå landsförs.
|
_
|
_
|
3,038
|
Ådals-Liden ...
Junsele...........
|
— —
|
2,142
2,873
3,356
|
3.000
3,400
8.000
|
— ■
|
|
Holmsnnd
|
—
|
—
|
3,038
1,800
|
Ramsele............
|
— —
|
—
|
Säfvar ..........
|
|
3,289
|
3,900
|
' Motioner i Första Kammaren, N:o 3. 49
Pastorat.
|
Komministratur.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön.
|
Pastorat.
|
Komministratur.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön.
|
Vännäs .
|
Holmö ............
|
412
4,459
6,892
|
4,500
5,100
|
1,159
|
Gellivare ........
|
Qvickjock.........
|
473
5,131
|
4,700
|
1,566
|
Degerfors.........
|
- -
|
—
|
Öfver-Torneå...
|
- -
|
—
|
Degerfors.........
|
—
|
1,719
|
- -
|
3,215
|
5,400
|
—
|
Bygdeå ............
|
—
|
5,151
|
5,700
|
—
|
|
Korpilombolo...
|
1,813
|
—
|
1,718
|
Robertsfors.....
|
660
|
—
|
2,512
|
Ilietaniemi ......
|
- -
|
1,934
|
4,200
|
|
Nysätra............
|
- -
|
3,819
|
4,500
|
—
|
Neder-Torneå...
|
- -
|
2,459
|
6,000
|
|
Löfånger .........
Skellefteå.........
|
Nysätra...........
Löfånger ........
|
4,028
17,764
|
6,000
14,000
|
1,475
2,240
|
Paj ala ............
|
Haparanda.....
Muonionalusta..
Tärändö .........
|
1,333
j 4,933
1,173
|
. 4,000
|
1,981
1,265
1,732
|
|
Skellefteå.........
|
—
|
2,815
|
Karl Gustaf ...
|
- -
|
2,249
|
4,500
|
—
|
|
„ .........
|
—
|
—
|
2,815
|
Juckasjärvi .....
|
—
|
2,359
|
3,000
|
—
|
Byske...............
|
|
8,093
|
5,700
|
—
|
Karesuando......
|
- -
|
1,312
|
3,000
|
—
|
N nr sjö
|
Byske...............
|
4,413
3,279
7,889
|
4,100
3,800
6,600
|
1,452
|
Lycksele .........
Örträsk...........
|
- -
|
6,230
851
|
7,300
2.500
3.500
|
—
|
Jörn
|
|
|
Stensele...........
|
_ _
|
2,487
1,061
2,567
|
_
|
|
|
|
|
Tärna ............
|
|
1,407
|
|
Burträsk
|
2,645
|
Sorsele ............
|
|
3.500
4.500
|
|
|
_
|
_
|
Fredrika .........
|
_ _
|
1'062
|
—
|
Piteå landsförs.
|
- -
|
16,292
|
7,000
|
—
|
Åsele...............
|
- -
|
3,501
|
8,000
|
—
|
|
Piteå landsförs.
|
—
|
—
|
2,253
|
Dorotea...........
|
- -
|
2,567
|
6,700
|
—
|
|
|
—
|
—
|
2,253
|
Vilhelmina ......
|
- -
|
5,700
|
6,500
|
—
|
|
Piteå stad ......
|
2,736
|
—
|
2,092
|
Ljustorp .........
|
- -
|
2,546
|
7,200
|
—
|
Elfsby ............
Arvidsjaur ......
|
- -
|
4,179
4,392
|
3,100
4,000
|
—
|
Hässja ............
Tynderö ........
|
3,449
1,342
|
z
|
1,268
1,358
|
Malå
|
|
2,140
1,913
|
3,100
2,700
|
_
|
Skön ...............
|
_ ._
|
7,661
3,324
|
6,500
|
_
|
Arjeploug.........
|
- -
|
—
|
|
Skönsmon ......
|
2,200
|
INeder-Luleå ...
|
- -
|
10,561
|
6,800
|
—
|
Alnö ..............
|
- -
|
5,422
|
5,000
|
—
|
|
Neder-Luleå ...
|
2,035
|
Timrå ...........
|
- -
|
4,883
|
4.500
|
—
|
|
|
—
|
—
|
2,097
|
Selånger .........
|
—
|
2,567
|
4.100
|
—
|
|
|
5,753
11,416
|
6,000
10,500
|
|
Sättna ...........
|
|
1,991
13,767
|
4 400
|
_
|
Neder-Kalix ...
|
_ _
|
_
|
Sundsvall.........
|
_ _
|
5^540
|
_
|
Öfver-Luleå......
|
Neder-Kalix ...
|
8,122
|
4,000
|
2,053
|
Indal ..............
|
Sundsvall.........
|
2,682
|
4,500
|
2,197,
|
|
Öfver-Luleå......
|
—
|
2,113
|
ludals-Liden ...
|
- -
|
2,585
|
3,400
|
|
Ed af nr h
|
|
2,219
7,327
|
3,600
5,500
|
__
|
|
Holm..............
|
1,354
7,878
|
|
1,395
|
Råneå ............
|
_ _
|
--
|
Torp ...............
|
|
9,000
|
Öfver-Kalix......
|
Råneå .............
|
5,070
|
4,000
|
2,293
|
Torp ..............
|
2,879
|
|
Öfver-Kalix......
|
—
|
1,805
|
Bergsjö...........
|
- -
|
4,647
|
7,000
|
—
|
Jockmock.........
|
—
|
3,012
|
3,000
|
—
|
Stöde..............
|
— —
|
4,467
|
5,500
|
1
|
Jiih. till Ri/csd. Prof. 1397
|
1 Sami. 2 Afd. 1
|
Band. 3 Käft.
|
|
|
|
7
|
50
Motioner i Första Kammaren, N:o 3. •
Pastorat.
|
Komministratar.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön,
|
Pastorat.
|
Komministratur.
|
Folk¬
mängd.
|
Pastors
lön.
|
Kommi¬
nisters
lön.
|
Tana..............
|
___
|
3,272
|
4,400
|
|
|
Frösön ..........
|
1,934
|
|
1,491
|
Attmar............
|
—
|
2,948
|
3,500
|
_ |
|
Ragunda .........
|
- -
|
3,960
|
5,000
|
—
|
Njurunda ........
|
|
7,287
|
6,500
|
—
|
|
Hällesjö .........
|
1,933
|
—
|
1,397
|
|
Njurunda .........
|
—
|
—
|
2,129
|
|
Hås jo..............
|
1,292
|
—
|
1,334
|
|
Svartvik ........
|
|
—
|
2,000
|
Fors ...............
|
- -
|
2,228
|
3,500
|
-
|
Hafverö..........
|
— —
|
2,342
|
3,800
|
—
|
Stugun ..........
|
- -
|
2,302
|
3.600
|
|
Hammerdal......
|
— —
|
3,893
|
6,600
|
—
|
|
Borgvattnet.....
|
690
|
_
|
1,302
|
|
Gåxsjö ............
|
755
|
_
|
1,500
|
Berg ......
|
|
2 7161
|
|
|
Ström...............
|
_ _
|
4,190
|
3,000
|
|
Åsarne ............
|
516/
|
8,300
|
’
|
|
Alanäs ............
|
1,359
|
_
|
1,915
|
|
|
1 009
|
|
2 600
|
Lith och Kyrkås
|
|
3^338
|
5,000
|
|
|
Rätan ...........
|
R395
|
_
|
1,674
|
|
Jdäaaenås.........
|
2,067
|
___
|
1,760
|
Sven
|
|
1 806
|
|
|
Rödön ............
|
Näskott...........
|
1,644|
987 j
|
5,500
|
|
|
Elfros..............
Iiinsp.il
|
806
909
|
|
1,536
|
Lis ..................
|
1,223 j
|
|
1 fiOQ
|
Hede ...............
|
|
1,499
|
3,300
|
1 Åsnas...............
|
1,113/
|
|
|
|
Storsj o
|
540
|
|
|
Föllinge .........
|
— -
|
2J67'
|
4,000
|
—
|
|
Vemdalen.........
|
978
|
_1_
|
921
|
j Hotagen ........
|
1,084
|
—
|
1,748
|
|
Tannäs ............
|
1,478
|
—
|
639
|
Laxsiö ............
|
970
|
|
1 303
|
I jillhp.rrria.1
|
|
1 Raft
|
3,800
|
|
Frostviken ......
|
- -
|
1,985
|
3,000
|
|
Öfver-Hogdal...
|
_ _
|
316/
|
|
Refsund...........
|
— —
|
2,074/
|
a koo
|
|
|
Ytterhogdal ...
|
1,797/
|
4,600
|
|
|
Bodsjö ............
|
1,2011
|
|
|
|
---
|
—
|
—
|
—
|
|
Sundsjö .........
|
1,746/
|
|
1 Q.Q9
|
Oviken ............
|
- -
|
2,179
|
4,100
|
—
|
JBräcke ..........
|
1,730J
|
|
|
|
Myssjö ............
|
1,126
|
—
|
1,361
|
Nvhem ............
|
629
|
|
|
t indersä.ker
|
|
2 608
|
5,000
|
|
Brunfio...........
|
*
|
2,899
|
4,500
|
—
|
|
Mörsill ...........
|
828
|
_
|
i Lockne ............
|
1,688
|
_
|
1,664
|
|
|
2 352
|
|
1 880
|
Marie by...........
|
571
|
—
|
|
|
Kall ............
|
2,082
|
_
|
1,654
|
Östersund .....
|
5,788
|
—
|
1,956
|
Alsen...............
|
- -
|
2,343
|
3,500
|
—
|
Mas.................
|
—
|
1,090
|
3,000
|
—
|
|
Mattmar ........
|
1,127
|
—
|
1,284
|
iHackås ..........
|
1,140
|
—
|
1,679
|
Offerdal............
|
_ _
|
3,899
|
5,000
|
_
|
|
Gillhof ...........
|
307
|
_.
|
|
Hallen
|
|
|
|
|
Sunne...............
|
Norderön .........
|
1,278/
231/
|
4,000
|
—
|
|
Marby ...........
|
1 326/
516/
|
3,500
|
|
Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
51
Tablå N:o 4, utvisande, huru det af komminister Ekstöm fram-
stälda öfvergångsförslag skulle komma att verka inom Vesterås ocli
Hernösands stift.
Vesterås stift.
I. Ingen förändring i 72 pastorat.
A) I 16 regala med kyrkoherde och komminister i samma för¬
samling;
B) I 53 pastorat med endast kyrkoherde;
C) I 1 pastorat, der konventionen redan nu bestämmer förhållandet
såsom 40 : 60;
D) I 1 pastorat med annexförsamling, der annexpresten redan nu
uppbär alla från församlingen utgående afgifter;
E) I 1 prebendepastorat.
II. Förändring inträder i 34 pastorat.
A) Förbättring af kyrkoherdelönen i 13 pastorat genom indrag¬
ning af öfverflödiga komministraturer;
B) Förbättring af komministerlönen i 17 pastorat genom fördel¬
ning af de kontanta aflöningsmedlen enligt förhållandet 40 : 60;
C) Förbättring af lönen åt annexförsamlingens prest i 4 pastorat.
Hernösands stift.
I. Ingen förändring inträder i 75 pastorat.
A) I 13 regala med kyrkoherde och komminister i samma för¬
samling ;
B) I 53 pastorat med endast kyrkoherde;
C) I 8 pastorat med annexförsamling, der annexets prest redan nu
uppbär alla från annexförsamlingen utgående pastoralier;
D) I 1 prebendepastorat.
II. Förändring inträder i 38 pastorat.
A) Förbättring af lönen åt komminister i moderförsamling i 12
pastorat genom de kontanta aflöningsmedlens fördelning enligt förhål¬
landet 40 : 60;
52 Motioner i Första Kammaren, N:o 3.
B) Förbättring af lönen åt församlingens prest i 26 pastorat der¬
igenom, att annexets prest får uppbära alla från annexförsamlingen ut¬
gående pastoralier.
Anmärkning.
Då af tillgängliga officiella uppgifter icke alltid klart framgår, i
b vilket förhållande annexprestens lön står till de ur annexförsamlingen
utgående pastoralier och direkta förfrågningar icke åt alla håll med-
liunnits, kan det hända, att här uppgifna antal af annexförsamlingar, i
hvilka förslaget skulle vålla förändring, i någon ringa mån justeras af
verkligheten — en justering, som i alla händelser icke kan inverka på
den totalbild af förestående öfvergångsförslags praktiska verkan i de
anförda stiften, som ofvanstående tablå afser att bibringa.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.