Motioner i Andra Kammaren, N:o 97.
9
åtminstone i hufvudsakliga delar fullbordas under loppet af 3 år, för en
kostnad af omkring 5,000 kronor om året, och således i sin helhet ej öfver¬
stiga 15,000 kronor, hvilket belopp åter ungefärligen motsvarar, hvad Riksdagen
förut anvisat till inköp och ordnande af de Sandbergska samlingarna. Det
registrerings- eller kompletteringsarbete, hvilket derefter möjligen kunde
återstå, borde sedermera utan synnerlig tidsutdrägt kunna utföras af arkivets
egna tjensteman.
Jag tillåter mig alltså föreslå,
att, till ordnande och registrerande företrädesvis af ännu
oordnade delar af kammararkivets handlingar, Riksdagen
måtte anslå ett belopp af 15,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1898 anvisa 5,000 kronor, att ställas
till disposition af kammarkollegium, mot den redovisning
och kontroll, som Riksdagen eller Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt att föreskrifva.
Stockholm den 29 januari 1897.
J. Johansson
från Noraskog.
I motionens syfte instämma:
C. T. Odhner. Ernst Carlson. S. J. Boethius.
N:o 97.
Af herr O. Olsson i Stockholm, om tullfrihet för yttre emballage
till tullpligtiga varor.
Uti nu gällande tulltaxa af den 8 juni 1892 finnas under alla rubriker,
afseende manufaktur- och s. k. korta varor, en anmärkning, innefattande
Eib. till Jtilcsd. Frot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 24 Raft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 97.
bestämmelse, att vid tullbehandling afdrag i vigten ej medgifves för askar,
pappersomslag, inlägg etc.
Dessa anmärkningar hafva uppväckt stor ovilja bland våra importörer,
och detta med fullt fog, då man nemligen betänker, att en varupost, bestå¬
ende af t. ex. artificiella blommor, plymer, sidenband eller annat dylikt,
finnes inpackad uti en ask eller låda, vare sig af tunnt bräde eller papp,
men i alla fall vägande mycket mer än sjelfva varan, och att tullafgiften
för varan är stäld så högt, att ingen jemförelse kan ega rum emellan dess
och emballagets värde, hvilket senare dessutom vanligtvis är lika med noll,
samt att till och med detta emballage är en orsak till utgifter, i det man
måste bortföra detsamma för att befrias från skräp.
Till följd af berörda anmärkning har exportören ock stundom vidtagit
den för importören högst olämpliga och skadliga åtgärden att inpacka fina
och lätta, men ömtåliga varor uti så tunna och bräckliga omslag, att varan
vid framkomsten befunnits skadad — detta åtgörande naturligtvis i den
välmenande afsigt att derigenom minska tullafgiften.
Hvilket motiv, som legat till grund för ifrågavarande bestämmelse,
har jag ej kunnat utröna, dock tror jag icke, att det afsett en förhöjd tull¬
inkomst, men att bestämmelsen är misslyckad och föranledt känbara förluster
för importörerna, torde vara uppenbart för en och hvar, som har att skaffa
med tullbehandling af importerade finare och lätta varor, eller i allmänhet
s. k. manufaktur- och korta varor; ty enligt nu gällande tulltaxa måste
allt emballage vägas och draga tull jemte och, märk väl, lika med den
vara, som de omsluta, och det händer icke sällan, utan tvärt om mycket
ofta, att sjelfva varan kan hafva ett värde af hundratals kronor, men ändock
icke innehålla större vigt än dess emballage. Följden häraf är ju rätt
enkel att uträkna. Det har till och med gått så långt i orimlighet, att
trälådor med spikade lock måst draga tull lika med den vara, de emballerat —
detta gifvetvis till följd af den osäkerhet i tolkningen af tulltaxeanmärk-
ningarne, som uppstått och uppstår hos tulltjenstemännen.
Före nu gällande tulltaxas tillkomst åtnjöto manufakturvaror tara-
afdrag för hvarje emballage; men genom nu anmärkta förhållanden blifva
importörerna betungade, ofta på ett oskäligt sätt, med tullafgift för värdelösa
emballage. — Om nu någon, mot förmodan, skulle anse skäligt, att tull
bör erläggas för värdelösa askar och lådor etc., hvari varor finnas inpackade,
så må det vara, men dä böra åtminstone dessa emballage icke förtullas efter
det värde, som den inneslutna varan eger; dock anser jag, att tull å
emballage är orättvis.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.
11
Jag får, på grund häraf, anhålla,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i
nu gällande tulltaxa, att alla yttre emballage, vare sig af
trä, metall, papp, väf eller annat material, skola vara
tullfria, samt att, i följd häraf, nu förekommande anmärk¬
ningar om att afdrag i vigten ej får ske för omslag
bortfalla ur tulltaxan.
Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1897.
Olof Olsson.
N:o 98.
Af herr S. J. Kardel!, om ändrad lydelse af 3 § 1 mom. i
förordningen angående mantalsskrifning.
Långa voro de förhandlingar, som föregingo den nya mantalskrifnings-
förordningens införande. På Riksdagens begäran 1871 om en ny sådan för¬
ordning följde samma år en kongl. komité, hvilken redan året derpå aflem-
nade förslag, som dock blef dödtödt, i ty att det aldrig kom inför Riksda¬
gens ögon. 1889 års Riksdag erinrade vederbörande om den föregående, då
18-åriga skrifvelsen och begärde ett förslag »om möjligt till nästa riksdag»
hvarpå Kongl. Maja skyndade att uppdraga frågan åt nya komiterade.
Dessa fullgjorde sitt uppdrag, men innan alla myndigheter blifvit börda och
alla jemkningar företagna, hade ytterligare några år gått, och först den 30
november 1893 kunde Kongl. Maj:ts förslag blifva färdigt, så att det ändt-