Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
1
N:o 88.
Af herr G. JilllSSOll i Krakerud m. fl., om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om successiv indragning till statsverket af
bränvinsförsäljning smedlen m. m.
Lagstiftningen angående försäljning af bränvin och dermed jemförliga
spirituösa drycker har ända sedan husbehofsbränningen afskaffades ansetts
böra gå i sådan retning, att dessa dryckers bruk genom densamma så
mycket som möjligt inskränkes. Man har bemödat sig att göra bränvinet
svåråtkomligt och att undanrödja frestelsen för den enskilde att ockra på
superiet. I sadant syfte var det som det så kallade göteborgssystemet med
dess bolagshandel infördes, hvarigenom innehafvare af rättighet till bränvins-
försäljning förbindas att afstå all egentlig vinst på denna handtering,
hvilken vinst deremot, tillika med de stadgade försäijningsafgifterna, tillfalla
kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen. Att kommunerna
i synnerhet erhållit sådan förmån, grundar sig uppenbarligen derpå, att, då
det omåttliga bruket af spirituösa försvagar och i många fall fullständigt
förderfva!' sina offers arbetsduglighet och välstånd, detta nödvändigtvis för¬
orsakar samhället många utgifter för fattig- och sjukvård in. in., hvilka
utgifter visst icke skulle ställa sig så höga, som nu är händelsen, i fäll
nykterheten allmänt iakttoges.
Som det emellertid ligger i kommunernas hand att bestämma antalet
försäljningsrättigheter, hvar inom sitt område, utsättas de lätt för frestelsen
att genom upplåtande af ett större antal sådana rättigheter bereda sig en
ökad inkomst. Då denna inkomst visst icke är obetydlig — den uppgår
ju särskilt för Stockholm till omkring eu och eu half million kronor är-
liih. till lliksd. Prat. 1897. 1 Sami 2 Afd. 2 Pund. 22 Hdft. (Kris 88—92) 1
2
Motioner i Andra Kaminaren, N:o 88.
ligen — så spelar den i de flesta fall en mycket stor roll. Förlusten i
såväl moraliskt som ekonomiskt afseende faller deremot ej så tydligt ocdi
omedelbart i ögonen.
Undertecknade äro lifligt öfvertygade derom, att de inkomster, kommunen
erhåller genom bränvinsförsäljning, mer än uppvägas af den skada, superiet
vållar, och de ökade utgifter, som deraf föranledas. Yidtoges derför sådan
anordning, att de, som bestämma antalet försäljningsrättigheter inom ett
visst område, icke frestades att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan,
som tillbörligt vore, endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till
godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås. Antalen
försäljningsställen i städerna skulle för framtiden blifva betydligt för¬
minskade, såsom man kan finna bland annat af den omständigheten, att,
sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af bränvinsförsälj ningen,
de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning inom sina områden.
Enligt vår åsigt vore det derför lämpligt, att de nu stadgade för¬
sälj ningsafgifterna, äfvensom vinstmedlen, inginge med hela sitt belopp till
statsverket. Deras användning skulle då komma att bestämmas af Riks¬
dagen, och möjligen kunde då något dermed göras till ett skyndsammare
förverkligande af önskemålet att bereda ålderdomsunderstöd åt arbetare,
hvilket i sin mån skulle minska utgifterna för en fattigvård, som mången¬
städes är för kommunerna mycket betungande.
Vid de tillfällen, då denna fråga förevarit inom Riksdagen, har den
rönt stora sympatier särdeles inom Andra Kammaren. Att den deremot
inom Första Kammaren icke vunnit samma tillslutning torde i någon mån
berott på att nödig utredning saknats. Den hufvudsakligaste invändningen
mot bränvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket torde varit, att
derigenom så vigtiga institutioner som landstingen och hushållningssällskapen
skulle beröfvas eu betydlig inkomst och derigenom sättas i svårighet att
ordna verksamheten inom sina områden. Yi anse att denna olägenhet
skulle kunna inskränkas, derest frågan understäldes Kongl. Maj:t, som vid
utredning derom kunde taga hänsyn till dels om någon lämplig ersättning
kunde lemnas till landsting, hushållningssällskap och städer, som ej
deltaga i landsting, och dels på hvad sätt indragningen bäst kan
verkställas.
Med anledning deraf, och då frågan knappt lärer vinna en tillfreds¬
ställande lösning utan att undergå en genom Kongl. Maj:ts försorg företagen
allsidig utredning, så få vi vördsamt föreslå,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
3
att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till Kongl.
Magt anhålla, det Kong], Maj:t täcktes fortast möjligt
låta verkställa utredning, huruvida och på hvilka
vilkor sådan ändring i § 22 af gällande bränvinsförsäljnings-
förordning må införas, att de afgifter, som inflyta för
rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin äfvensom all nettovinst på rörelsen successivt
under viss begränsad tid indrages till statsverket, samt
för Riksdagen framlägga det förslag derom, hvartill
utredningen föranleder.
Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1897.
|
0. Jansson.
|
|
F. Barnekoiv.
|
J. Andersson,
Lysvik.
|
A. H. Oöthberg.
|
Erik Andersson,
Upsala.
|
0. Anderson,
Ilasselbol.
|
J. A. Lundström.
|
Halvar Eriksson.
|
Per Olsson
i Åsak.
|
A. Hansson
i Solberga.
|
Hj. Sjövan.
|
Anders Olsson
från Ornakärr.
|
Karl Hultkrantx.
|
B. P. Ersson.
|
Nils Nilsson,
Skärhus.
|
Joh. Sjöberg.
|
J. W. Bengtsson.
|
Carl Johansson.
|
Gustaf Bäckgren.
|
J. P. Zakrisson.
|
L. P. Mallmin.
|
Emil Olsson.
|
A. P. Gustafsson.
|
A. W. Styr länder.
|
A. F. Broström.
|
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 88.
J. Nordin.
J. G. Hazén.
D. Persson.
E. Norman.
A. Thylander.
Rob. Petersson.
L. J. Jansson.
Ollas A. Ericsson.
K. E. Holmgren.
Folke
A. G. Jönsson.
Johan Ericsson.
P. Norberg.
A. Walter.
Andersson.
I motionens syfte instämma:
P. Waldenström. Enar Sahlin.
And. Olsson Nils Hansson.
i Mårdäng.
Sam. Söderberg.
A. Göransson.
J. P. Jansson.
Carl Sandquist.
P. G. Petersson.