Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
1
N:o 55.
Af herr C- J. Hammarström, om ändrad lydelse af andra
punkten i kungörelsen angående förvaltningsbidrag till
sjukkassor.
I kongl. kungörelsen af den 30 oktober 1891, angående förvaltnings¬
bidrag åt sjukkassor, punkt 2, stadgas såsom vilkor för att registrerad
sjukkassa skall kunna erhålla förvaltningsbidrag af statsmedel, att kassan
skall under föregående år haft egna inkomster, uppgående till minst tre
gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp. Många af landets sjuk¬
kassor och deribland äfven sådana, som redan äro registrerade, äro grundade
på principen om tillfällig (periodisk) uttaxering af medlemmarne: De uttaxera
i mån af behof; afsätta vissa bestämda belopp till fonden för hvarje år samt
ha reserverat ett rörelsekapital, som dock ej får nedgå under ett visst
angifvet belopp. Häraf följer, att under de år, då mindre sjuklighet är
rådande bland sådan kassas medlemmar, dess inkomster äro små eller inga,
då deremot under år med större sjuklighet och följaktligen mera uttaxering
af medlemmarne kassans inkomster blifva större. För sådana sjukkassor,
som under de år, då mindre sjuklighet egt rum, haft mindre inkomster,
utestänger ofvannämnda bestämmelse möjligheten att erhålla något förvalt¬
ningsbidrag näst påföljande år, äfven om de för öfrigt ha uppfylt de lag¬
bestämmelser, som hafva afseende härpå, och det tages ingen hänsyn till, om
kassans inkomster ett annat år derförut varit mer än tio gånger det belopp,
som statens förvaltningsbidrag skulle uppgått till. Sådant har inträffat och
kommer, så länge denna bestämmelse är gällande, att fortfarande inträffa,
hvilket helt naturligt inverkar menligt på intresset hos sådana, som eljest
äro i behof af att bereda sig den här åsyftade sjukhjelpen.
Den af Kongl. Maj:t den 3 oktober 1884 förordnade arbetareförsäk-
ringskomitén, hvars arbete gaf uppslaget till lagen angående sjukkassor,
säger i sitt digra betänkande angående de i landet befintliga sjukkassor,
»att dessa högst nyttiga inrättningar svårligen utan lagstiftningens stöd och
offentliga bistånd skola någorlunda kunna motsvara behofvet för sin uppgift»
Bih. till Rilcsd. Frot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Häft. (N:is55—59.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
och »att de resultat, som i fråga om sjukförsäkring vunnits genom de små
krafternas frivilliga sammanslutning, vore redan så vackra och så lofvande,
att de antagligen borde bli på det hela tillfredsställande, om denna verk¬
samhet blott erhölle rättsligt stöd och ekonomisk uppmuntran af det allmänna.»
Nu har lagstiftningen visserligen möjliggjort »offentligt bistånd» åt de
större sjukkassorna, men lemna! de mindre åt sig sjelfva utan både »rättsligt
stöd och ekonomisk uppmuntran.» Men då det troligen icke varit lagstiftarnes
ursprungliga mening, att en del af landets sjukkassor skulle komma, så att
säga, utanför lagens skydd och offentliga bistånd, och då de mindre sjuk¬
kassorna väl utöfva en proportionsvis lika nyttig verksamhet som de större,
samt då de senare dessutom, äfven utan offentligt bidrag, hafva lättare att
fungera än de förra, så borde en lagändring i ofvan åsyftade rigtning anses
berättigad. Jag tager mig derför friheten att vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del besluter, det punkten 2 i
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående förvaltnings-
bidrag till sjukkassor af den 30 oktober 1891 skall
erhålla följande ändrade lydelse: »Sjukkassa skall under
föregående år haft inkomster, uppgående till minst hälften
af det begärda förvaltningsbidragets belopp»;
eller om vederbörande utskott med hänsyn till för handen varande
förhållanden, hvarom jag i en samtidigt väckt motion om ändring af lagen
om sjukkassor ordat, skulle finna sig förhindradt att tillstyrka en sålunda
bestämdt formulerad förändring,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att, för den händelse Kongl. Maj:t med
anledning af hvad i ärendet förekommit i nåder förordnar
om utarbetande af förslag till ändring af kongl. kun¬
görelsen af den 30 oktober 1891 angående förvaltnings-
bidrag åt sjukkassor, bestämmelsen i punkt 2 om storleken
af kassans årsinkomster, som utgör vilkor för erhållande
af förvaltningsbidrag, måtte fixeras så lågt som möjligt.
Om remiss till lagutskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 28 januari 1897.
C. J. Hammarström.