12
Motioner i Andra Kammaren, N;o 44.
N:o 44.
Af herr P. P. Waldenström, angående ändring af § 19 mom.
5 och 6 i förordningen om strafflagens införande.
1 regeringsformen § III stadgas, att riksdagsman icke kan på grund
af missgerning, för hvilken han beskylles, inmanas i häkte, derest
han ^ ej på bar gerning gripes eller domaren efter anstäld ransakning sådant
skäligt pröfvat. Den frihet till person, som der tillförsäkras riksdagsman,
synes dock icke böra inskränkas till honom utan utsträckas till hvarje
svensk medborgare, som gjort sig känd för en oförvitlig vandel samt för
öfrigt eger de qvalifikationer, som omnämnas i § 19 mom. 6 af kongl.
förordningen om strafflagens införande. Att en sådan skulle i nu nämnda
hänseende icke åtnjuta samma medborgerliga förmåner som den, som till¬
fälligtvis är riksdagsman, derför torde icke fullgiltiga skäl kunna anföras.
Med anledning häraf anhåller jag,
att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring i § 19 mom. 5 och 6 af kongl. förordningen
om strafflagens införande, l:o) att mom. 5 utgår, 2:o)
att mom. 6 erhåller följande lydelse:
misstänken någon att hafva begått brott, hvarå
dödsstraff eller straffarbete efter lag följa kan, den må
i häkte tagas. Är han förut känd för en oförvitlig
vandel, och häfver han embete —------
. —- — — — — — på fri fot lemnas.
Stockholm den 27 januari 1897.
P. Waldenström.