Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.
1
N:o 151.
Af herr >T. Wallmarb, angående gemensam valdag för val af
riksdagsmän i Andra Kammaren.
Vid åtskilliga riksdagar har fråga varit väckt derom, att en för hela
riket gemensam valdag måtte blifva faststäld för val af riksdagsmän uti
Riksdagens Andra Kammare. De framställningar, som i sådant hänseende
hittills blifvit gjorda, hafva emellertid icke ledt till önskad påföljd.
Anledningen till detta förhållande har icke varit att söka i någon
Riksdagens obenägenhet för sjelfva saken i och för sig. Tvärt om hafva vid
de tillfällen, då frågan tidigare varit före, fördelarne af eu dylik gemen¬
sam valdag vunnit erkännande. Hvad som vållat frågans fall har hufvud¬
sakligen varit den skiljaktighet i meningar, som gjort sig gällande i fråga
om den dag, som lämpligen borde för ändamålet väljas.
Då jag tager mig friheten att nu bringa denna fråga under förnyadt
öfvervägande af Riksdagen, torde jag icke hafva af nöden att vidlyftigt
framhålla de förmåner, som skulle medfölja en lagförändring af det innehåll,
jag åsyftar. En bestämd, en gång för alla faststäld valdag skulle tvifvels
utan medföra, att deltagandet i riksdagsvalen blefve allmännare, än nu är
förhållandet. Detta skulle följa redan deraf, att den bestämda valdagen
helt naturligt komme att blifva en nationel bemärkelsedag, på förhand
allmänneligen beräknad och anslagen till utöfningen af den ifrågavarande
medborgerliga skyldigheten. De olägenheter, som under nuvarande förhål¬
landen ofta öfverklagas — att valen ej sällan kungöras allt för kort tid
Bih. till Kiksd. Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 40 Häft. (Nio 151). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.
förut, att de understundom utlysas till sådan tid, då jordbrukaren af på¬
gående landtmannaarbeten hindras från att deltaga, att de allt ibland komma
i kollision med andra allmänna förrättningar m. m. — dessa olägenheter
kunde undanrödjas eller väsentligen minskas i och med det, att valdagen
blefve en gång för alla bestämd. Med ett allmännare deltagande i valen
komme dessa att gifva ett mer exakt uttryck åt valmännens verkliga ön¬
skan. Men allt, som kan bidraga till att främja sistnämnda syftemål, är
af den betydelse, att dess vidtagande bör anses såsom ett angeläget och
högst nödigt föremål för vår lagstiftning.
Om nu än detta i sin allmänhet måste erkännas, så blir frågan den,
om öfver hufvud någon dag kan utfinnas, som lämpar sig till gemensam
valdag, så att man icke löper fara att fastställa en dag, som, lämplig- å
vissa håll, skulle medföra känbara olägenheter å andra. För min del
tror jag, att en tidpunkt, som motsvarar de anspråk, hvilka härutinnan måste
uppställas, låter sig träffa.
Hvad härvid först beträffar den månad, som lämpligen borde väljas,
vill det synas mig, att september månad i detta hänseende skäligen kunde
antagas. I städerna förrättas valen allmänt under september och, efter
hvad statistiska centralbyråns redogörelse för 1893 års riksdagsval utvisar,
till vida öfvervägande antal under förra hälften af september.
Med afseende å förhållandena inom städernä synes ock denna tid för
dem vara den lämpligaste. Jag tror jemväl, att samma tid icke skall för
landsbygden erbjuda några olägenheter, utan vara minst lika förmånlig
som senare hälften af augusti månad, till hvilken sistnämnda tid flertalet af
landsbygdens val hittills plägat vara förlagda. Jag tror jemväl, att, med
förenadt afseende å förhållandena inom städerna och på landsbygden, den
lämpligaste tiden kan närmare bestämmas till någon dag ett stycke fram
i september månad inemot midten af denna.
I fråga om den veckodag, å hvilken förrättningen borde försiggå, delar
jag för min del deras mening, som anse, att en söndag vore för ändamå¬
let den bästa, förutsatt naturligen, att föreskrift meddelades i syfte, att ej
någon kollision borde kunna uppkomma mellan valet och den allmänna
gudstjensten. Ehuru jag håller före, att riksdagsval borde kunna ega rum å
söndag lika väl som en hel del kommunala val och förrättningar, kan jag
dock både förstå och respektera de betänkligheter, som i denna punkt kunna
uppstå. Synes det önskvärdt, att en annan dag än söndagen väljes, vill
det förefalla mig, som om lördagen kunde i stället tagas. Min mening går
Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.
3
för den skull ut derpå, att till allmän valdag borde utses andra söndagen
eller, om så skulle anses bättre, andra lördagen i september månad. Detta
mitt förslag, i dess senare alternativ, öfverensstämmer med hvad som vid
1888 års riksdag föreslogs af åtskilliga reservanter inom konstitutions¬
utskottet från såväl Första som Andra Kammaren, och det skiljer sig föga
ifrån det förslag, som vid 1887 års senare riksdag framlades af konstitu¬
tionsutskottet, och enligt hvilket förslag valdagen borde blifva andra mån¬
dagen i september.
Å den föreslagna dagen borde i valkretsar, som välja omedelbart, sjelfva
valen inom kommunerna ega rum. Det kunde ifrågasättas, om ej i val¬
kretsar med medelbart valsätt elektorsvalet, ej det egentliga riksdagsmanna¬
val, borde ega rum på den bestämda valdagen. Det synes mig dock
egentligast, att i ena som andra fallet den gemensamma valdagen bestäm¬
mes till dag för sjelfva riksdagsmannavalet, helst de valkretsar, der det me¬
delbara valsättet användes, äro jemförelsevis få och synas blifva allt färre,
oafsedt att säkerligen sjelfva föreskriften om en för hela riket gemensam
valdag skulle efter min åsigt i sin mån befrämja öfvergången till det ome¬
delbara valsättet i de kretsar, der det medelbara sättet ännu användes.
Jag hemställer för den skull,
att Riksdagen måtte till hvilande i grundlagsenlig ord¬
ning antaga den ändring af riksdagsordningen, att val till
riksdagsman i Andra Kammaren skola verkställas andra
söndagen eller, om Riksdagen så finner lämpligare, andra
lördagen i september månad näst före början af de tre
år, för hvilka valen gälla.
Den närmare formuleringen af den åsyftade lagförändringen torde
konstitutionsutskottet, om — såsom jag hoppas — utskottet biträder hufvud-
tanken i mitt förslag, benäget föreslå.
Stockholm den 16 februari 1897.
Nils Wallmark.