Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
1
N:o 149.
Af herr L, J. Janssoil i Djursätra, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning och framläggande af förslag an¬
gående statsbidrag till inom kommuner anstälda barnmorskors
aflöning.
Vid tre offentliga barnmorskeläroverk utbildas årligen i vårt land
omkring 100 barnmorskor, och lärer dessas utbildning för sitt magt-
påliggande uppdrag, jemförd med dylik utbildning i andradänder, kunna
anses såsom mycket god och tillfredsställande.
Oaktadt antalet väl utbildade barnmorskor sålunda borde kunna
vara tillräckligt för hela rikets behof, visar det sig dock, att i en del
landsorter examinerade barnmorskor ännu icke finnas, åtminstone ej i
tillräckligt antal, under det att antalet examinerade förlossningsbiträden
i städerna synes vara mer än tillräckligt. Orsaken härtill torde vara
den, att många kommuner endast af sparsamhetsbänsyn nödgas afstå
från anställandet af aflönad barnmorska, derför att de anse sig sakna
förmåga att kunna nöjaktigt aflöna densamma.
Exempel på olyckor genom saknaden af examineradt förlossnings-
biträde lära derför icke så sällan förekomma, och det måste sålunda
ur helsovårdssynpunkt vara särdeles önskligt, att examinerade barn¬
morskor så vidt möjligt blifva tillgängliga för alla barnaföderskor icke
blott i städerna, utan äfven på landet.
Enligt vår befolkningsstatistik hafva i städerna under år 1894 af
26,071 barnaföderskor 25,505 haft examineradt biträde, medan på lands¬
bygden föga mer än två tredjedelar eller 77,476 af 106,849 haft till¬
gång på examineradt biträde.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1897. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 39 ljuft, (N:is 149, 150.) 1
•>
Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
I fall nu våra med stor kostnad för statsverket utbildade barn¬
morskor skola på ett tillfredsställande sätt kunna komma hela lands¬
bygden till godo såsom sig bör, synes det derför vara af nöden, att
staten befordrar och underlättar deras anställande i kommunernas tjenst,
hvilket lämpligast torde kunna ske derigenom, att staten mer eller
mindre bidrager till deras aflöning.
Denna fråga har ock förr varit på tal inom Riksdagen, ehuru den¬
samma af olika skäl icke kommit till någon lösning. Vid 1887 års
riksdag väckte dåvarande ledamoten af Andra Kammaren doktor E.
W. Wretlind motion i detta syfte. Med stöd af vår officiella statistik
ådagalade han, att dödligheten bland barnaföderskor i allmänhet varit
större i den mån examinerade förlossningsbiträden icke blifvit anlitade.
Ur allmän helsovårdssynpunkt vore det således af vigt, att tillräckligt
antal barnmorskor anstäldes; att underhålla läroanstalten för barn¬
morskor, men icke sörja för att de utexaminerade på lämpligt sätt an¬
vändes, vore en halfmesyr. Och då landtkommunerna mångenstädes
icke syntes vara i tillfälle att ensamma bära kostnaden för barnmorskors
aflöning, ansåg han, att staten borde inskrida, och att detta kunde ske
med lika stort skål, som då staten bidroge till läkares aflöning. Han
föreslog derför, att staten måtte tillskjuta halfva lönen i de fall, då
denna icke understege 200 kronor eller öfverstege 400 kronor, förutom
vanliga naturaförmåner. På grund af Riksdagens upplösning kom emel¬
lertid denna motion icke att behandlas af Andra Kammaren. Derför
upptog samma motionär frågan vid följande års riksdag, ehuru under
en något förändrad form. För att å ena sidan minska statsverkets
kostnad och å andra sidan låta statsbidraget företrädesvis komma de
mest behöfvande kommunerna till godo, föreslog han, att detta bidrag
skulle begränsas till en fjerdedel af lönen och utgå blott i det fall,
att vederbörande landsting tillsköte ett lika stort belopp; denna sist¬
nämnda bestämmelse ansåg han utgöra en garanti för, att de fattigaste
kommunerna i första rummet komme i åtnjutande af statsbidraget. För
rätt till sådant borde dock dessutom fordras, att lönen uppginge till
minst ett visst belopp utom vanliga naturaförmåner. Statsutskottet, som
hade att behandla denna motion, förklarade sig villigt erkänna det be-
hjertansvärda, som deri innekölles med afseende på en behöflig ut¬
veckling af barnmorskeväsendet, men ansåg frågan vara i behof af en
mera allsidig utredning och pröfning, än en enskild motionär och ett
Riksdagens utskott kunde åstadkomma, samt afstyrkte derför motionen,
hvilken uppfattning äfven af Riksdagen gillades.
Då det nu, sedan snart ytterligare tio år förgått, visar sig, att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
det missförhållande, som af den nämnda motionären påpekats, ännu
fortfar, så att de examinerade barnmorskorna komma företrädesvis stä¬
dernas, men blott en del af landsbygdens barnaföderskor till godo, synes
det mig, att detta bör påkalla någon åtgärd från statsmagternas sida
i den ena eller andra rigtningen. Som emellertid statsbidrag till af¬
löning åt i kommuners tjenst anstälda examinerade barnmorskor kan
ifrågasättas utgå på olika sätt, mot olika vilkor samt till olika belopp
efter sig företeende olika omständigheter, vill jag icke i frågan väcka
något detaljeradt förslag, utan inskränker jag mig till att föreslå,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, till hvilket be¬
lopp och under hvilka vilkor statsbidrag till inom
kommuner anstälda examinerade barnmorskors aflöning
må kunna beviljas, samt till Riksdagen inkomma med
det förslag, till hvilket denna utredning kan för¬
anleda.
Stockholm den 15 februari 1897.
L. J. Jansson.