291
stationer af andra och tredje klass och hvilkas göromål
förty äro med stort ansvar förenade, kunna nå en dylik
maximiaflöning, som redan nu åtnjutes af maskinafdel-
ningens bokhållare. Anmärkas må emellertid, att komitén
härvid förutsätter — hvad ock torde ligga i sakens natur
— att qvinnor ej antagas till nu omförmälda två slag
af befattningar. Vidkommande åter stationsskrifvare-
tjensterna — till hvilka qvinnor icke heller lära böra
befordras — så kunna visserligen talande skäl anföras
för en förbättring i de med dessa tjenster förenade löne-
vilkor. Hvad särskildt den nu befintliga stationsskrifvare-
kåren beträffar, så minskas, i den mån allt flera stationer
förändras från inspektörs- till mästarestationer, befor-
dringsutsigterna för densamma i hög grad. Efter den
nuvarande uppsättningens afgång torde visserligen utsig-
terna i detta hänseende blifva något större, enär, om
också antalet inspektorsplatser minskas, konkurrensen af
sökande torde komma att i större mån nedgå genom
minskad rekrytering, men å andra sidan komma då sta-
tionsbiträden af tjenstemannagrad att användas allenast
å mera ansvarsfulla och vigtiga platser, hvadan for¬
dringarna å kåren i dess helhet komma att ökas. Med
afseende å nu anmärkta förhållanden har komitén funnit
billigt, att minimiarvodet för stationsskrifvare, hvilket
faktiskt är 960 kronor — en arvodesklass som enligt
praxis dock endast bibehålies i två år — på sätt sty¬
relsen föreslagit höjes till 1,080 kronor. Beträffande
maximiarvodet har komitén åter trott en ytterligare upp¬
delning af befattningarna i olika grader vara af omstän¬
digheterna påkallad och i öfverensstämmelse härmed ifråga¬
satt, att stationsskrifvarne å de tre högsta klassernas
stationer skulle kunna nå den af styrelsen föreslagna
aflöningen af 2,100 kronor, men de öfriga stanna vid
nuvarande maximiarvodet 1,800 kronor.
Af tjenstemän, hvilka enligt gällande aflöningsregle-
mente kunna vid distrikten förekomma, skulle enligt, ko-
miténs förslag indragas trafikdirektör och dennes assistent
— hvilka dock kunna anses ersatta med distriktschef
och trafikinspektör — samt vidare bandirektörsassistent,
maskindirektörsassistent, konstruktör och stationskassör. Assi¬
stenter till ban- och maskindirektörerna hafva emellertid
292
under en lång följd af år icke förekommit annat än un¬
der formen af ban- och maskiningeniörer. Endast en
konstruktör finnes för närvarande, hvilken tjenstgör bos
styrelsen; och dennes befattning skulle enligt såväl sty¬
relsens som komiténs förslag förändras till en byråinge-
niörstjenst å maskinafdelningens stat. Jemväl stations-
kassörstjensterna, af kvilka numera icke heller mera än
en finnes tillsatt, skulle enligt styrelsens förslag indragas,
i det att dithörande göromål skulle uppdragas åt stations¬
inspektor eller annan stationstjensteman mot viss andel
i de stationernas uppbördspersonal tillkommande felräk-
ningspenningar.
öfvergår komitén nu till att redogöra för de arvodes¬
belopp, som föreslagits för betjente vid distrikten, så har
först och främst för lokomotivmästarne (= lokomotivförare-
förmännen) och vagnmästarne uppförts de af styrelsen i
sådant hänseende föreslagna belopp, eller lägst 1,200
kronor och högst 2,400 kronor. Den nedsättning, detta
innebär gent emot nuvarande aflöning, grundar sig, så¬
som under § 3 antydts, derpå, att de åligganden, som
tillkomma dessa befattningar, ansetts å de vigtigaste
platserna i stället böra utöfvas af funktionärer, tillhö¬
rande tjenstemannagraden.
För lokomotivförare har komitén, lika med styrelsen,
bibehållit nuvarande arvodesbelopp, lägst 960 kronor och
högst 1,800 kronor. På sätt komitén vid behandlingen
af frågan om milpenningar under afdelningen I fram¬
hållit, anser komitén visserligen, att ifrågavarande be¬
tjente för närvarande äro väl högt aflönade, men då in¬
skränkning i milpenningarnes belopp för dem stälts i
utsigt, samt en del hithörande befattningar jemväl skulle
komma att få löneförmånerna minskade genom upphäf¬
vande! af stadgandet att inqvarteringsersättning för tåg¬
personal skall utgå med 20 procent af arvodet oberoende
af den ort, der bostaden är belägen, har sjelfva det ordi¬
narie arvodet ansetts böra qvarstå oförändradt, helst lef-
nadskostnaderna för lokomotivförare likasom för annan
tågpersonal under de ständiga resorna blifva relativt stora,
samt i öfrigt den högsta arvodesklassen enligt regeln
icke torde komma att uppnås förr än vid mera fram¬
skriden lefnads- och tjensteålder.
293
Beträffande öfverbanmästarne har styrelsen anfört, att
dessa jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1877 åtnjuta
arvode 'med lägst 720 och högst 1,500 kronor, men att
styrelsen trott sig böra föreslå höjning af dessa belopp
till resp. 900 och 1,800 kronor — en löneförbättring som
ingalunda kunde anses oskälig, då hänsyn toges dels
dertill, att ifrågavarande betjente måste, till undvikande
af större kostnad för vikariatens uppehållande, vara
så qvalificerade, att de i baningeniörernas frånvaro kunde
sköta dessas tjenster, och dels dertill, att äfven öfver-
banmästarnes göromål komme att ökas genom bansek-
tionernas utsträckning. Från den nuvarande öfverban-
mästareklassen hade i öfrigt utbrutits trädgårdsmästare-
gruppen, hvilken ej syntes vara förtjent af lika stor af¬
löning utan kunna åtnöjas med lägst 840 och högst 1,200
kronor, utöfver hvilket sistnämnda belopp i verkligheten
icke heller någon såsom trädgårdsmästare tjenstgörande
öfverbanmästare fått uppbära arvode. Komitén har an¬
sett sig böra biträda styrelsens förslag i hvad angår så¬
väl öfverbanmästare som trädgårdsmästare. Längre vi¬
kariat för baningeniörerna torde visserligen hädanefter
komma att bestridas af de underingeniörer, som enligt
komiténs under afdelningen I framstälda förslag skulle
å bandirektörsexpeditionerna anställas, men å andra sidan
hafva bansektionerna enligt komiténs förslag blifvit vä¬
sentligt utsträckta, hvartill kommer, att med den fort¬
gående utvecklingen af de tekniska anordningarna vid
banan allt större fordringar måste komma att ställas på
öfverbanmästarne.
Lika med styrelsen har komitén för öfverkonduktör
och konduktör med bibehållande af maximilönen föreslagit
förhöjning af minimilönen från 720 kronor, hvilket be¬
lopp icke mera kommer till tillämpning, till 840 kronor.
Ehuru, om hänsyn tages till att ifrågavarande betjente
jemväl åtnjuta milpenningar och beklädnad in natura,
erkännas måste, att de i förhållande till sina vederlikar
inom verket äro jemförelsevis högt aflönade, har komitén
likväl i betraktande af de högre lefnadskostnaderna för
tågpersonal icke velat ifrågasätta någon nedsättning.
Med afseende å stationsmästarnes arvoden har sty¬
relsen icke föreslagit annan förändring än att aflönin-
294
garna inom förut gällande minimi- och maximibelopp
skulle utgå på grund af stationernas indelning i klasser
eller till
Lägst Högst
stationsmästare å 6:te klassens station 900 1,500 kronor.
» å 7:de » » 840 1,200 »
» å 8:de » » 720 960 »
Komitén har emellertid, såsom redan förut fram¬
hållits, ansett mästarestationema skäligen böra upp¬
delas i allenast två klasser; och har vid bestämmandet
af de arvodesbelopp, som skulle tillhöra befattningarna,
uteslutits så väl lägsta som högsta nu medgifna arvodes-
klass. A ena sidan har det nämligen icke synts komi¬
tén möjligt, att en stationsföreståndare skulle kunna af-
lönas med så lågt arvode som 720 kronor— enligt årets
arvodesstat finnes icke lägre arvode än 840 kronor till-
lämpadt — och å andra sidan måste, om den åsyftade
fördelen af stationsinspektorers ersättande med stations¬
mästare skall kunna ernås, aflöningen för dessa senare
icke blifva för hög. Ett särskildt skäl att föreslå ned¬
sättning af maximiarvodet till 1,200 kronor har komitén
dessutom trott sig kunna hemta från det faktum att
arvodesklassen 1,500 kronor hitintills blott i ett enda
fall tillämpats, nämligen för aflönande af en person, som
vid statens öfvertagande af en privatbana öfvergått i
statsbanornas tjenst och hvars aflöningsförmåner genom
köpekontraktet varit bestämda. Denne ensam har erhållit
högsta medgifna stationsmästarearvodet 1,500 kronor för¬
utom 375 kronor i årlig lönefyllnad.
För maskinist och materialvakt har komitén, lika med
styrelsen, föreslagit skäligen ansedda arvoden af lägst
840 kronor och högst 1,200 kronor. Maskinister skulle
de betjente benämnas, hvilka omhänderhafva fast ång¬
maskin eller inrättning för uppvärmning eller central be¬
lysning. Materialvakterna åtnjuta enligt gällande aflö-
ningsreglemente arvoden af lägst 600 kronor och högst
900 kronor, men dessa måste anses alldeles otillräck¬
liga i förhållande till de i ekonomiskt hänseende vigtiga
göromål, som tillkomma dessa betjente.
I fråga om vagnförmännen har af komitén, likasom
295
af styrelsen, allenast ifrågasatts höjning af det nominella
minimiarvodet.
För banmästare har styrelsen med uteslutande af de
tre för dem nu gällande lägsta löneklasserna, Indika an¬
setts otillräckliga, föreslagit minimiarvodet till 780 kro¬
nor och maximiarvodet till 960 kronor eller en klass
högre än för närvarande; och har en sådan förbättring
i deras ställning synts styrelsen vara både billig och
lämplig, särskildt med afseende fästadt derå, att de i
första hand utöfvade tillsynen öfver alla å banorna före¬
kommande, ofta mycket magtpåliggande underhållsarbeten
och de vid dessa anstälda arbetare. Komitén har bi-
trädt styrelsens förslag i fråga om minimiarvodet, men
ansett sig af två särskilda skäl böra gå ett steg längre
än styrelsen i fråga om maximiarvodet och således före¬
slå detta till 1,080 kronor. Först och främst har komi¬
tén nämligen förutsatt, att längden af banmästares af-
delningar skulle ökas med icke mindre än 50 procent.
Och vidare skulle, då samtliga banmästare nu åtnjuta
och enligt komiténs förslag fortfarande skulle åtnjuta fri
bostad in natura, för banmästaregruppen i dess helhet
uppkomma en för personer i denna ställning ganska af-
sevärd minskning i lönevilkoren genom det ifrågasatta
borttagandet af den fria vedbranden.
Medan komitén, lika med styrelsen, ansett aflönin-
gen för eldare böra uppföras med oförändrade belopp,
har komitén föreslagit nedsättning med .en löneklass i
de manliga kontor sbiträdenas maximiaflöning; hvarjemte
en särskild lägre aflöning föreslagits för qvinliga kon-
torsbiträden. Att jemväl för manliga kontorsbiträden en
arvodessänkning synts nödig har sin grund hufvud¬
sakligen i samma skäl, som föranledt nedsättningen för
stationsmästare, eller att aflöningen, om det med befatt¬
ningens inrättande afsedda syftet skall uppnås, icke bör
sättas för hög, samt att det nu medgifna maximiarvodet
faktiskt icke heller tillämpats.
För packmästare har styrelsen föreslagit förhöjning
af minimi- och maximiarvodena från resp. 600 och 900
kronor till 720 och 960 kronor; och har komitén biträdt
detta förslag, enär billigheten synts fordra, att pack-
296
mästarnes aflöning ej blir för låg i förhållande till kon¬
duktörernas.
Beträffande stationskarisförmän och stationskarlar, hvilka
enligt gällande aflöningsreglemente åtnjuta, de förra lägst
240 kronor och högst 900 kronor samt de senare lägst
240 kronor. och högst 660 kronor, har styrelsen, som
ansett, att ifrågavarande befattningar borde indelas i
&TflPPer med högre aflöning för dem, som komme att
tillhöra de grupper, åt hvilka de mera magtpåliggande
göromålen blefve anförtrodda, ifrågasatt, att de göromål,
som hittills förrättats af stationskarlsförmän och stations-
karlar, borde fördelas i förra fallet på Amxel-, magasins-
och stationskarlsförmän, i senare fallet på vexelkarlar,
magasinskarlar, signalkarlar och stationskarlar; i sam¬
manhang hvarmed styrelsen föreslagit, att aflöningarna
skulle utgå till vexelförmän och magasinsförmän med
lägst 720 och högst 1,080 kronor, till stationskarlsför¬
män med lägst 660 och högst 900 kronor, till vexelkar¬
lar, magasinskarlar och signalkarlar vid de större sta¬
tionerna med lägst 600 och högst 720 kronor samt till
stationskarlar med lägst 480 och högst 660 kronor.*)
För sin del har komitén icke kunnat förorda den
sålunda föreslagna uppdelningen af ifrågavarande befatt¬
ningar. De göromål, hvilka tillkomma den del af ifråga¬
varande personal, som användes till vexel-, signal- och
magasinstjenst vid de större stationerna, är nämligen af
den beskaffenhet, att de fordra full spänstighet och vi-
gör hos personalen. Det kan för den skull lätt inträffa,
att en karl, som användts i dylik tjenstgöring, efter
några år icke finnes för densamma längre lämplig utan
anses böra återflyttas till vanlig stationstjenst. Någon
anledning gifves emellertid då icke, hvarför han skall
uppbära det högre arvode, han under den särskilda, mera
magtpåliggande tjenstgöringen erhållit. Med hänsyn här¬
till har. komitén ansett, att, i öfverensstämmelse med hvad
nu faktiskt eger rum, den ifrågavarande särskilda tjenst-
görmgen hellre bör ersättas med tilläggsarvode, som en¬
dast utgår, så länge den särskilda tjenstgöringen fort-
. ^ ^ reglemente finnas visserligen såsom särskilda befattningar med
a tons ar s a oning uppförda signalkarls- och spårvexlaretjenster, men dessa hafva
under en lång följd af år icke varit tillsatta.
297
far, hvarföre ock i förevarande paragraf intagits be¬
stämmelse om dylikt tilläggsarvode för signal-, vexel-
och magasinstjenst, vid större station. Hvad åter den
för stationskarlsförmän och stationskarlar af styrelsen
föreslagna ordinarie aflöningen beträffar, så hafva först
och främst giltiga skäl synts komitén föreligga för
minimiarvodenas höjande till de angifna beloppen. Vi¬
dare har stationskaris maximiarvode synts böra, på sätt
styrelsen hemstält, bibehållas vid nuvarande belopp 660
kronor. Sant är visserligen, att för den del af stations-
karlsgruppen, som kan påräkna bostad in natura, en
minskning i lönevilkoren skulle enligt komiténs förslag
uppkomma genom borttagandet af förmånen af fri ved¬
brand, men då denna förmån, enligt hvad komitén för¬
utsätter, icke kommer att fråntagas de nuvarande inne-
hafvarne deraf utan vederlag i annan form, samt ett arvode
af 660 kronor med åtföljande inqvartering eller ersättning
derför jemte öfriga enligt det nya reglementet utgående
förmåner synes i och för sig vara skälig maximiaflöning föl¬
en person i en stationskaris ställning, allra helst i jemfö¬
relse med hvad som bestås hans vederlikar inom den privata
jernvägsindustrien eller näringslifvet i öfrigt, har komitén
icke ansett sig kunna förorda någon förhöjning. Med af¬
seende å stationskarlsförmännen har åter en höjning af
maximiarvodet med en löneklass af komitén ifrågasatts,
enär denna grupp af stationsbetjeningen, som för sin befor¬
dran från stationskarlsgraden måste hafva ådagalagt sär¬
skild duglighet, synes böra kunna nå en aflöning af 960
kronor, samt gruppen i sin helhet måste anses mera än
stationskarlsgruppen blifva lidande genom den fria ved¬
brandens borttagande, då förmånen af bostad in natura
för den förekommer i relativt större utsträckning0).
För sådan portvakt, som är anstäld vid lista klas¬
sens station eller verkstad, har styrelsen med bibehål¬
lande af nuvarande högsta arvode, 960 kronor, föresla¬
git en höjning af lägsta arvodesbeloppet från 600 till
660 kronor. För öfriga portvakter har åter arvodet synts
styrelsen kunna bestämmas till lägst 540 och högst 720
♦) Enligt årets arvodesstat åtnjuta af 269 stationskarlsförmän 195 och af 1375
stationskarlar 846 bostad in natura.
298
kronor. Hvad styrelsen sålunda föreslagit har af komitén
biträdts.
Med afseende å vaktmästarne vid distrikten, för hvilka
i gällande aflöningsreglemente arvode är uppfördt med
lägst 240 kronor och högst 900 kronor, har styrelsen
icke föreslagit annan förändring än höjning af minimi-
arvodet till 600 kronor. På det att ifrågavarande be¬
tjente icke måtte med inberäkning af den dem tillkom¬
mande förmånen af hyresbidrag eller hyresfri bostad,
blifva allt för högt aflönade i förhållande till deras ve¬
derlikar inom styrelsen, för hvilka komitén föreslagit
löneförmåner, närmast motsvarande dem, som åtnjutas af
vaktmästarne inom de centrala embetsverken i allmänhet,
har komitén uppfört minimiarvodet med 600 kronor och
maximiarvodet med 840 kronor.
Vagnsmörjarne, hvilkas aflöning, enligt gällande af¬
löningsreglemente är lägst 240 kronor och högst 660
kronor, hafva af styrelsen satts i paritet med lokomotiv-
och vagnputsare, som redan nu åtnjuta ett maximiarvode
af 720 kronor och för hvilka styrelsen föreslagit ett
minimiarvode af 540 kronor. Enligt komiténs förme¬
nande böra dock vagnsmörjarne, hvilka tillhöra tågperso¬
nalen och förty hafva en mera ansträngande tjenst, kunna
nå en något högre aflöning än putsarne, och detta så
mycket hellre som denna grupp af tågpersonalen är
äfven förhållandevis lägre aflönad än den öfriga. Komitén
har derföre i styrelsens ifrågavarande förslag gjort den
ändring att maximiarvodet för vagnsmörjare uppförts med
780 kronor.
I aflöningen för pumpare, kolvakt, kontorsvakt och
notisbärare har hvarken styrelsen eller komitén föreslagit
annan ändring än höjning af de nu utgående alldeles
otillräckliga minimiarvodena.
Hvad slutligen angår banvakterna, så är för dem och
de med dem likstälda grind- och brovakterna i gällande
aflöningsreglemente uppfördt arvode af lägst 240 kronor
och högst 540 kronor; hvarjemte är stadgadt, att styrel¬
sen eger att tillägga högst 20 kronor i månaden under
seglationstiden för vakt vid rörlig bro samt att för be¬
vakning af grindar anställa personer med lägre arvoden.
Beträffande banvakternas aflöning har styrelsen erin¬
299
rat, hurusom hon i underdånigt utlåtande den 10 decem¬
ber 1891 af anförda skäl hemstälde om aflåtande af pro¬
position till Riksdagen derom, att aflöningsreglementet
måtte sålunda ändras, att arvoden inom 19:de löneklas-
sen med årligt belopp af 600 kronor kunde banvakterna
tilldelas. Det förslag, Kougl. Maj:t med bifall till denna
hemställan förelagt 1892 års Riksdag, hade också. —
yttrar styrelsen — vunnit en välvillig behandling af Riks¬
dagen, som medgifvit, att ett belopp af högst 12,000
kronor finge under år 1893 användas till förhöjning i
vissa fall af banvakternas löneförmåner utöfver nuvarande
högsta arvodesbeloppet med högst 60 kronor för hvarje
banvakt,0) men Riksdagen hade ansett, att den slutliga
pröfningen af frågan om förbättring af banvakternas
lönevilkor borde anstå, tills förslag till en allmän revision
af aflöningsreglementet kunde Riksdagen föreläggas. Un¬
der sådana förhållanden förnyade styrelsen omförmälda
förslag och hemstälde alltså, att arvodena för banvakter
måtte fastställas att utgå med från och med 480 kronor
— de fyra lägsta nuvarande löneklasserna kunde nämli¬
gen ej ifrågakomma — till och med 600 kronor. Hvad
åter brovakterna anginge — anför styrelsen vidare så
uppbure de banvakter, hvilka under detta namn vore
anstälda för bevakningen och manövreringen af sväng¬
broar, för närvarande i allmänhet utöfver sin banvakts-
lön ett visst belopp för år eller också för månad under
seglationstid, men styrelsen hade nu trott sig böra före¬
slå, att i stället lägsta och högsta arvodena för brovak¬
terna höjdes till resp. 540 och 720 kronor. Aflöningen
till de banvakter, som hade sig uppdragen bevakningen
af grindar vid större vägöfvergångar och derför särskildt
benämdes grindvakter, hemstälde styrelsen måtte få som
hittills utgå efter de för banvakter i allmänhet faststälda
arvodesklasser. I detta sammanhang ville styrelsen äfven
nämna, att hon fortfarande ämnade vid flertalet grindar
anställa vaktare eller vakterskor på extra stat med be¬
tydligt lägre aflöning än hvad föreslagits för sådana,
som tillhörde den ordinarie personalen.
Styrelsen har vidare i ett senare mom. af den *)
*) Detta beslut har sedermera upprepats år efter år.
300
paragraf, som angifver klassarvodena för de särskilda be¬
fattningarna, intagit ett stadgande derom, att banvakt
eller stationskarl, som med godt vitsord tjenstgjort i
ordinarie anställning i femton år i Norrland, skulle kunna,
om lian tjenstgör å särdeles dyr ort, utöfver det för be¬
fattningen faststälda högsta arvodesbeloppet erhålla ett
tilläggsarvode af 60 kronor för år, livilket arvode dock
skulle vid förflyttning till mindre dyr ort indragas.
Hvad först angår förslaget att uppföra särskild aflö¬
ning för brovakt, så har komitén af samma skäl, som
föranledt komitén att motsätta sig förslaget om uppdel¬
ning af stationskarlsförmans- och stationskarlsbefattnin-
garna, icke kunnat biträda detta förslag, utan har komitén,
som i öfrig!, ansett benämningarna brovakt och grind-
vakt böra försvinna och samtliga ifrågavarande betjente
kallas banvakter, intagit bestämmelse derom, att banvakt,
hvilken tjenstgör såsom vakt vid rörlig bro, må under
seglation stiden kunna erhålla ett tilläggsarvode efter 60
å 120 kronor för år. Någon erinran på detta ställe i
aflöningsreglementet om styrelsens befogenhet att anställa
extra grindvakter har deremot icke ansetts behöflig.
Beträffande derefter det för banvakt föreslagna mini-
miarvodet, så har komitén icke haft något att deremot
erinra.
Vidkommande slutligen maximiaflöningen, hvilken
för banvakt i allmänhet skulle utgöra 600 kronor, men
för banvakt i Norrland kunna uppgå till 660 kronor, så
har komitén först och främst icke kunnat ansluta sig till
förslaget om ett särskildt dyrortstillägg för den norr¬
ländska betjeningen. Förslaget har föranledts deraf, att
ofvan omförmälda af Riksdagen anvisade anslagsbelopp,
med stöd af inom Riksdagen gjorda uttalanden, användts
till förbättring af de i Norrland stationerade äldre ban¬
vakternas vilkor. Steget mellan ett dylikt tillfälligt un¬
derstöd och ett fastslående i aflöningsreglementet af ett
särskildt dyrortstillägg för vissa grupper af betjeningen
är emellertid stort. Vinner principen fotfäste, kan den
framkalla anspråk på liknande förmån ej blott från öfriga
grupper af jernvägspersonalen utan äfven från personalen
inom andra stats!örvaltningens grenar; och den synes i
sjelfva verket så mycket mindre böra komma till till-
301
lämpning för jernvägspersonalen, som denna i sina hus-
hållsbilj etter eger en möjlighet att åtminstone i någon
mån förskaffa sig billigare födoämnen, hvilken ej före¬
finnes för personalen inom andra verk. Komitén, som
alltså icke kan tillstyrka det ifrågastälda dyrortstillägget,
har deremot biträdt styrelsens förslag om maximiarvodets
belopp. Då förmånen af fri vedbrand enligt komiténs
förslag skulle upphöra, blir visserligen den löneförbätt¬
ring, som genom den nya löneklassen skulle beredas
banvakterna, mindre afsevärd, om ens någon; men i
fråga om banvakternas lönevilkor, sådana de af komitén
föreslagits, gäller det samma, som nyss sades om stations-
karlarnes, eller att de måste anses skäliga, särskild! i
jemförelse med hvad som bestås vederlikar inom den
privata jernvägsindustrien eller näringslifvet i öfrigt.
Af de i gällande aflöningsreglemente omförmälda
ordinarie betjente vid distrikten har styrelsen uteslu¬
tit ej mindre eldarelärlingar och bromsare, hvilka ansetts
icke vidare böra såsom ordinarie förekomma, utan äfven
förrådsdrängar, hvilka icke längre anställas under sådan
benämning. Komitén har uteslutit jemväl telegrambud,
enär sådana icke synts böra i ordinarie befattning an¬
tagas, samt kuskar, enär för närvarande endast en sådan
finnes anstäld samt de med dylik befattning förenade
göromål, i den mån sådana för framtiden kunna före¬
komma, torde kunna utföras af annan betjening.
I gällande aflöningsreglemente finnes intagen en
bestämmelse att, då styrelsen finner sådant lämpligt, kon-
torsskrifvare må, utan hinder af hvad aflöningsreglementet
föreskrifver i fråga om aflöningsklasser och tjenstledighet
för skötande af egna angelägenheter, aflönas efter beting,
det vill säga sålunda, att han erhåller betalning, i den
mån han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst
pris; och skall så aflönad kontorsskrifvare för utförandet
af sådana arbeten å kontoret, hvilka icke lämpligen kunna
på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer i förhållande till den
arbetandes förmåga och flit samt arbetets beskaffenhet.
Denna bestämmelse, som för närvarande endast tillämpas
i fråga om en del kontorsskrifvare å statistiska kontoret,
har styrelsen ansett böra bibehållas. Då enligt komiténs
302
förslag ordinarie kontorsskrifvare icke vidare skulle å
nämnda kontor anställas, och då i öfrigt en dylik aflö-
ningsform för ordinarie personal synts mindre lämplig,
har komitén uteslutit bestämmelsen.
§ 6.
Medan de i § 7 af såväl gällande reglemente som
styrelsens förslag förekommande bestämmelserna om ål-
derstilläggens belopp och tiderna för deras erhållande af
komitén intagits i den uti § 3 af komiténs förslag med¬
delade lönestaten, hafva öfriga i förstnämnda paragraf
förefintliga stadganden rörande ålderstilläggs åtnjutande
sin motsvarighet i de föreskrifter, som i förevarande
paragraf meddelats. Komitén har upptagit de allmänna
vilkor, som i sådant hänseende under de senare åren stad¬
gats i löneregleringar för öfriga embetsverk, äfvensom
derutöfver med afseende å förhållandena inom jernvägs-
personalen vissa särskilda bestämmelser. Dervid torde
böra framhållas, att personligt tillägg enligt denna para¬
graf är att helt och hållet räkna till lönen, såsom ock
uti texten angifvits. Och slutligen vill komitén icke
lemna oanmärkt, att stadgandet i denna paragraf derom,
att ersättning för hyresbidrag eller fri bostad ej må
beräknas vid förflyttning från linien till styrelsen visser¬
ligen torde komma att vålla svårigheter vid dylika för¬
flyttningar, men att komitén icke ansett sig kunna före¬
slå ersättnings beräknande af den anledning att i sådant
fall skulle kunna inträffa, att en hel del tjenstemän inom
styrelsen komme att erhålla högre aflöning än i löne¬
staten för dem beräknats.
§ i-
Enär nuvarande aflöningsreglemente innehölle en del
bestämmelser om förmåner, af hvilka den icke ordinarie
jernvägspersonalen vore i åtnjutande, men uttömmande
angåfve hvarken de särskilda kategorier, hvaraf denna
personal bestode, eller den allmänna grund, efter hvilken
den erhölle sin aflöning, har styrelsen för fullständig¬
hetens skull i en ny 8:de paragraf af förslaget upptagit
303
stadgande!! i dessa hänseenden, affattade i öfverensstäm¬
melse med hvad som nu tillämpas. Komitén har i före¬
varande paragraf jemväl ansett sig böra intaga liknande
stadganden, hvarvid tillika uttryckligen framhållits, att i
fråga om sådana särskilda löneförmåner, hvilka i aflö-
ningsreglementet förutsättas kunna tillkomma extra ordi¬
narie personal, vederbörande myndighet är bunden af
reglementets bestämmelser.
§ 8-
Denna paragraf, som motsvarar § 8 i gällande aflö-
ningsreglemente och § 9 i styrelsens förslag, innehåller
bestämmelser huru med aflöningen skall förfaras, då
vederbörande af en eller annan anledning icke tjenstgör.
Under det att hvarken i gällande reglemente eller berörda
förslag i detta hänseende göres någon skilnad mellan
styrelse- och distriktspersonal, har komitén i enlighet
med den sträfvan att likställa förstnämnda personal med
den inom andra centrala verk, som komitén sökt fullfölja,
ifrågasatt en dylik skilnad och dervid för styrelseperso¬
nalen upptagit liknande bestämmelser som dem, hvilka
vid de allmänna löneregleringarna under de senare åren
fastställa. Hvad distriktspersonalen angår, har komitén
åter i allmänhet bibehållit nu gällande föreskrifter, dock
att dessa dels väsentligen omredigerats, dels ock i vissa
afseenden fullständigats. Den vigtigaste förändring, komi-
téns förslag i denna del innebär i sak, är den att komi¬
tén, lika med styrelsen, borttagit den i fråga om tjen¬
steman ledighet för enskilda angelägenheter nu gällande
inskränkningen att dylik ledighet icke må med arvodets
bibehållande i ett sammanhang medgifvas för längre tid
än femton dagar, hvarvid emellertid, såsom framhållits
i motiveringen till § 90 af instruktionsförslaget, förut¬
satts, att ledighet under fulla trettio dagar i följd mera
undantagsvis må erhållas.
Någon föreskrift för det fall att ledighet åtnjutes
för fullgörande af allmän värnpligt har icke ansetts böra
i aflöningsreglementet för jernvägsstaten bibehållas, enär
det synts vara att antaga, att efter den utsträckning af
öfningstiden, som den nya värnpligtslagen infört, bestäm¬
melser i detta hänseende, gällande för hela statsförvalt¬
304
ningen, komma att af Kongl. Maj:t utfärdas. Ett undan¬
tag från de allmänna föreskrifterna om arvodesafdrag
vid sjukdom har komitén, lika med styrelsen, trott böra
här upptagas, nämligen för det fall att sjukdomen vållats
af kroppskada, ådragen i tjensteutöfning, och detta så
mycket hellre som bestämmelser i denna riktning redan
finnas meddelade i § 17 mom. 3 af nuvarande aflönings-
reglemente samt i styrelsens cirkulär (n:o 262) af den
29 december 1869. Från § 17 mom. 5 af gällande af-
löningsreglemente har vidare med någon förändring in¬
tagits en bestämmelse derom, att åt viss extra ordinarie
personal må kunna anvisas lämpligt understöd under
sjukdom; hvarjemte meddelats den från styrelsens förslag
hemtade bestämmelsen att tjensteman eller betjent, hvil¬
ken afhåller sig från tjenstgöring utan att hafva i veder¬
börlig ordning erhållit tjenstledighet eller kunna styrka
sjukdoms- eller annat giltigt förfall, ej må under tiden
åtnjuta någon aflöning. Styrelsens åsigt att jemväl borde
föreskrifvas, det förhållandet skulle vara enahanda med
den, som blifvit i häkte eller fängelse intagen, har komi¬
tén deremot icke kunnat biträda, utan har i stället för
en dylik föreskrift, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad förordnas i generalpoststyrelsens instruktion, stad¬
gats, att för tjensteman eller betjent, som från tjenst¬
göring afstänges i sammanhang med att åtal mot honom
vid domstol anhängiggöres, löneinkomsterna skola inne¬
hållas, för så vidt icke styrelsen finner skäligt låta ho¬
nom uppbära någon del deraf.
Komitén har bibehållit aflöningsreglementets nuva¬
rande allmänna stadgande om betjentes löneförmåner un¬
der tjenstledighet, eller att de äro underkastade afdrag
af arvodet under de förhållanden och i den ordning,
styrelsen föreskrifver. De föreskrifter, styrelsen i detta
hänseende meddelat (cirkulären n:o 262 af den 29 decem¬
ber 1869 och n:o 279 af den 26 april 1870), innehålla i
hufvudsak, att betjente väl kunna med bibehållande af
fullt arvode erhålla tjenstledighet till skötande af egna
angelägenheter under femton dagar årligen, men att der¬
emot vid sjukdomsförfall tjenstgöringspenningarne redan
törsta dagen indragas. Någon jemkning i detta sist¬
nämnda förhållande synes visserligen kunna ifrågasättas,
305
men i betraktande af det särdeles stora antal betjenings-
personal, som finnes vid statsbanorna, och denna perso¬
nals utbredning öfver hela landet till stor del milsvidt
från läkare och befäl samt svårigheterna att vid sådant
förhållande utöfva erforderlig kontroll öfver att uteblif¬
vande från tjenstgöring icke har sin grund i föregifvet
sjukdomsförfall, har det synts komitén såväl af ekonomiska
skäl som ock för tjenstens fordringar lämpligast att
hädanefter såsom hittills åt jernvägsstyrelsen öfverlemnas
att ordna denna sak på sätt, som på samma gång till¬
godoser personalens berättigade intresse och jernvägens
fördel.
§ 9.
Här upptagas bestämmelser motsvarande dem, som
innehållas i § 9 af gällande reglemente och § 10 af sty¬
relsens förslag. Jemte det att nuvarande stadganden i
vissa afseenden fullständigats, har den ändring vidtagits,
att tiden då å ena sidan lön och å andra sidan tjenst-
göringspenningar må upphöra att utgå bestämts i enlig¬
het med hvad för statsförvaltningen i allmänhet är gäl¬
lande, hvarigenom bland annat aflägsnats en sådan oegent¬
lighet som den vid jernvägsstaten nu förekommande att
tjenstgöringspenningar i vissa fall utgå äfven efter det
att vederbörande aflidit.
§ io.
Denna paragraf har redigerats i öfverensstämmelse
med det förslag om begrafningshjelpens upphörande
utom vid död i följd af olyckshändelse under tjensteut-
öfning, som komitén under afdelningen I framstält.
§ 11-
Äfven denna paragraf har affattats i enlighet med
de åsigter, komitén under afdelningen I gjort gällan¬
de i hithörande ämne, frågan om fri bostad och in-
qvarteringsersättning. Några bestämmelser af mera de¬
taljerad art hafva emellertid bifogats, hufvudsakligen
20*
306
hemtade från kongl. brefvet den 23 december 1880,
dock med sådana förändringar, som synts af omständig¬
heterna påkallade. Ett af styrelsen framstäldt förslag
att hela den liniepersonal, som ej åtnjöte inqvartering
in natura, skulle i ersättning bekomma 20 procent af
arvodet oberoende af bostadsorten har komitén ej kun¬
nat biträda, utan har allenast den i distriktsförvaltningar-
nas naturliga hufvudorter, Stockholm, Göteborg, Malmö
och Östersund, stationerade personalen ansetts böra komma
i åtnjutande af en dylik högre inqvarteringsprocent. In-
qvarteringsersättningen har i öfrigt synts komitén böra
riktigare benämnas hyresbidrag; hvarjemte införts ett
såsom behöfligt ansedt stadgande att dylikt hyresbidrag
är af löns och ej tjenstgöringspenningars natur.
§ 12-
Med allenast någon redaktionsförändring hafva här
återgifvits de stadganden, som finnas meddelade i §§ 13
och 14 af såväl gällande resereglemente som styrelsens
förslag.
§ 13-
De bestämmelser, som i denna paragraf meddelas
angående felräkning spenning ar, hafva affattats i öfver¬
ensstämmelse med de åsigter, komitén i hithörande ämne
uttalat under afdelningen I. Under det att sålunda enligt
styrelsens förslag kassörer vid distrikten — hvarunder
styrelsen jemväl innefattar s. k. underkassörer — skulle
erhålla felräkningspenningar med viss procent af omhän-
derhafvande medel, har komitén ansett dessa tjenstemän
likasom hufvudkassören böra åtnjuta dylik förmån med
fixa belopp, hvarjemte bestämmelsen om ersättning för
underkassörsgöromål formulerats så, att deraf framgår,
att dylik ersättning endast må utgå vid banafdelningen.
Hvad angår den begränsning af de trafik- och tele¬
grafstationernas uppbördspersonal tillkommande felräk¬
ningspenningar, som komitén föreslagit, eller att beloppet
ej finge för någon öfverstiga 1,000 kronor för år, så
torde till undvikande af missförstånd böra framhållas, att
307
endast några få tjensteman, förnämligast föreståndare
för de stora expeditionerna vid hufvudstationerna, skulle
kunna nå denna gräns, i det att nämligen felräknings-
penningarne för det stora flertalet uppbördstjenstemän
uppgå till högst obetydliga belopp. Med felräknings-
penningar till belopp af 1,000 kronor skulle emellertid
en expeditionsföreståndare, hvars arvode, inberäknadt tre
ålderstillägg, skulle uppgå till 3,000 kronor och hvars
hyresbidrag alltså skulle belöpa sig till högst 600 kronor,
kunna nå eu högsta inkomst af 4,600 kronor, något som
torde få anses för honom utgöra fullt skälig aflöning,
ehuru visserligen en eller annan dylik tjensteman nu
åtnjuter icke så obetydligt högre inkomst. Då komitén
föreslagit, att felräkningspenningar skulle utgå efter samma
grund för efterkrafsbelopp som för redovisade trafik-
inkomster, innebär detta en ändring af nu gällande be¬
stämmelser om personalens rätt till felräkningspen¬
ningar å efterkrafsbelopp, hvilka bestämmelser, af sty¬
relsen meddelade genom cirkulär (n:o 442) af den 31
mars 1875, föreskrifva, att af de belopp, som upp¬
bäras i provision för efterlank f}7ra tiondedelar skola
tillfalla stationernas uppbördsmän till lika fördelning
mellan afsändning- och mottagningsstationen. Någon
giltig anledning till en dylik olika beräkningsgrund med
afseende å efterkrafsbelopp har emellertid icke synts
komitén förefinnas.
I bestämmelserna angående anmärkning sprovision hafva
de ändringar vidtagits, att denna förmån, såsom styrelsen
föreslagit och billigt synts vara, utsträckts jemväl till tjen-
stemännen vid revisionskontoret, att vidare anmärknings-
procenten, för åstadkommande af öfverensstämmelse med
livad inom statsförvaltningen allmänt gäller, faststälts till
15; samt att i öfrigt bestämmelserna något omredi¬
gerats.
Med afseende å såväl uppbördspersonalens felräk¬
ningspenningar och anmärkningsprovisionen som milpen-
ningarne och premierna har dessutom ifrågasatts, att de
närmare bestämmelserna i dessa hänseenden, hvilka nu
meddelas af styrelsen, i stället skulle utfärdas af Kongl.
Maj:t. Erinras må, att komitén under afdelningen I ut¬
talat sig för behöfligheten af eu revision af sjelfva de
I
308
grunder, enligt hvilka nålpenningar nu utgå. I fråga
om premierna torde åter böra anmärkas, att sådana för
närvarande förekomma i ringa utsträckning, i det att
allenast vagnsmörjare erhålla dylika för besparad olja
och talg, men att komitén dock ansett sig böra gifva
stadgandet i fråga den generella affattning, det erhållit,
med hänsyn till möjligheten att denna aflöningsform fram¬
deles skulle finnas böra erhålla vidsträcktare tillämpning.
I den skrifvelse, hvarmed styrelsen till Kongl. Maj:t
öfverlemnat sitt förslag till nytt aflöningsreglemente, har
styrelsen anmält, att styrelsen plägade för sådant arbete,
som af viss personal utfördes utöfver den reglementsen-
ligt bestämda eller eljes skälig ansedda arbetstiden, lemna
särskild godtgörelse, äfvensom att styrelsen, då till ban-
bevakningen eller tågpersonalen hörande betjente i följd
af inträffadt snöhinder eller annan dylik orsak tillfälligt¬
vis varit synnerligen ansträngda, brukade tilldela dem
smärre gratifikationer, men att, då den förstnämnda er¬
sättningen helt och hållet hade samma karaktär som den
aflöning, hvilken utginge till extra personal, och den
sistnämnda ersättningen vore rent tillfällig, styrelsen icke
ansett sig behöfva i reglementsförslaget särskildt om¬
nämna dessa aflöningsformer. Komitén, som anser möj¬
lighet böra förefinnas för styrelsen att aflöna visst arbete
under formen af öfvertidsersättning samt att i fall sådana
som de omnämnda utdela gratifikationer, har icke heller
trott bestämmelse härom böra inflyta i aflöningsregle-
mentet, men deremot uti § 69 af instruktionsförslaget
intagit ett stadgande, som visar, att dylika förmåner kunna
vid jernvägsstaten förekomma.
Förutom de under denna paragraf angifna förmåner
utgå till jernvägspersonalen enligt af styrelsen tid efter
annan utfärdade cirkulär en del sportler, hvilka dock, då
de af den trafikerande allmänheten erläggas direkt till
vederbörande utan att ingå i jernvägsförvaltningens rä¬
kenskaper, icke synts böra i aflöningsreglementet särskildt
omförmälas. Sålunda stadgas dels i cirkulär (n:o 147)
af den 3 januari 1867: att, då fraktkredit åtnjutes, en
half procent å upplupna fraktsumman skall erläggas så¬
som provision för räknings hållande, hvilken provision
tillfaller den tjensteman, som förer fraktkreditjoumal och
309
konton med trafikanten, men ingår till pensions- och un-
derstödskassan, om dessa räkenskaper icke föras med
tillbörlig ordning och noggranhet, hvaröfver trafikdirek¬
tören eger vaka; dels i cirkulär (n:o 208) af den 24 ja¬
nuari 1868: att, om stationstjensteman af styrelsen er¬
hållit tillstånd att af enskilde mottaga uppdrag som kom¬
missionär för spedition af gods, skall för gods, som så¬
lunda i kommissionsväg af tjenstemannen emottages för
att afsändas antingen med forman eller å jernväg, er¬
läggas, så vidt årsackord icke är uppgjordt mellan trafi¬
kanten och tjenstemannen, en efter centnertalet beräk¬
nad speditionsafgift, som dock icke får bestämmas högre
än till ett öre per centner, och vid mindre sändningar
en minimiafgift, hvilken ej får öfverstiga 10 öre; samt
att denna uppbörd må tillsvidare såsom kommissionsarvode
tillfalla tjenstemannen; dels i cirkulär (n:o 780) åt den 2
augusti 1883 och (n:o 1235) af den 23 januari 1893: att
vanliga fraktsedlar i bundtar om 100 st. skola med 50
öre för hvarje bundt redovisas af stationerna, som ega
att försälja fraktsedlarne till trafikanter mot 1 öre stycket,
dock att trafikant, som genom någon jern vägs station
reqvirerar fraktsedlar i fullt hundratal, skall erhålla dessa
till förstnämnda pris af 50 öre pr 100 st.; att för frakt¬
sedels utskrifvande — hvarmed stationspersonal eger att
på anmodan betjena trafikanter, i den mån sådant med-
hinnes och utan att andra, med utskrifna fraktsedlar för¬
sedda trafikanter derigenom uppehållas — får debiteras
4 öre; samt att inkomsten för fraktsedelblanketterna och
för utskrifning må enligt de grunder, som af stations-
föreståndaren bestämmas, tillfalla dem af stationsperso¬
nalen, hvilka verkställa utskrifningen; dels ,i cirkulär
(n:o 800) af den 24 mars 1884: att för återgående tom¬
kärl afsedda fraktsedlar, inhäftade i böcker hvardera om
50 st., hvilka fraktsedlar tillika utgöra qvitto å erlagd
inskrifnings- eller registreringsafgift, få af trafikanter
lösas med 5 kronor 50 öre, men må af vederbörande
stationsföreståndare redovisas med allenast 5 kronor 25
öre; dels i cirkulär (n:o 802) af den 28 mars 1884: att i
lösen för hvarje godsnotis skola af trafikant erläggas 3
öre, under det att notiserna, hvilka tillsändas stationerna
i häften om 200 st,., af dessa må redovisas med allenast
310
4 kronor pr häfte; dels i cirkulär (n:o 1165) af den 22
juni 1891: att, der telefonering från jernvägsstation är
allmänheten medgifven, för hvarje telefonsamtal skola
betalas 10 öre, hvilka afgifter af stationsföreståndaren
månatligen fördelas mellan dem af personalen, som passat
telefonapparaten; dels slutligen i cirkulär (n:o 1286) af
den 5 oktober 1893: att vid befordran å statens jern-
vägar af medicinlådor eller fack, innehållande medicin¬
lådor, vederbörande stationsföreståndare skola mot arvode,
hvarom aftalas mellan dem och resp. apotekare, låta
uttaga och inlägga medicin, reqvisitioner, tomflaskor och
dylikt i lådan eller facket.
Mot bibehållande af förenämnda, i och för sig obe¬
tydliga sportler synes komiten icke vara något egentligen
att erinra med undantag för hvad angår afgifterna för
telefonering från jernvägsstation. Då den prestation, som
bär utföres, är af samma natur som telegrafering, torde
det. nämligen vara ur principiel synpunkt riktigast, att
afgifterna komma jernvägen till godo och redovisas bland
telegraminkomstema.
§ 14-
I fråga om den viss personal medgifna förmånen
att erhålla uniformspersedlar in natura eller ock bekläd-
nadsersättning har styrelsen i sitt förslag gjort den
ändring att till de kategorier, hvilka förut varit i åt¬
njutande af denna förmån, lagts några nya grupper af
betjente, hvilka till följd af tjensten komma i beröring
med allmänheten och förty syntes styrelsen böra genom
mer eller mindre fullständig uniform vara lätt igenkänliga
såsom hörande till jernvägens personal och af hvilka
största delen, under förut öflig benämning, varit i
åtnjutande af beklädnadsförmån. Hvad särskildt angår
stationsmästare, har styrelsen anfört, att dessa betjente
stundligen komme i beröring med den trafikerande all¬
mänheten och derför borde vara iklädda uniform; att, då
de vore i afseende på aflöning likstälda med konduktörer,
de syntes likasom dessa senare böra på jernvägens be¬
kostnad förses med uniformspersedlar, men att likväl ej
borde lemnas oanmärkt, att utgiften för ifrågavarande be¬
311
klädnad skulle, då deras antal vore jemförelsevis betydligt,
stiga till en afsevärd summa, i det att för 128 stations-
mästare, som funnes anstälda, sagda utgift skulle gå till
omkring 16,000 kronor, med hvilket belopp sålunda den
besparing skulle minskas, som man vunne genom att
stationsföreståndareplatser besattes med betjente. Af sty¬
relsen har vidare från de förut upptagna tjenstebefatt-
ningarna borttagits bromsare, enär dessa ej längre skulle
förekomma såsom en särskild klass bland ordinarie be¬
tjente.
Från det förslag till beklädnadsförmånens förändring,
som styrelsen sålunda framstäf, innebär komiténs för¬
slag — förutom att sådana befattningar ej upptagits,
Indika enligt komiténs åsigt ej skulle såsom särskilda
ordinarie tjenster bibehållas — den hufvudsakliga skil¬
nad att vagnmästare, vagnförmän och stationsmästare ute¬
slutits från de i mom. 1 uppräknade grupper af be¬
tjente. De två första grupperna hafva nämligen icke
ansetts komma i den beröring med allmänheten, att sär¬
skild uniform för dem erfordras; och hvad stations-
mästarne beträffar — Indika i öfrigt enligt komiténs för¬
slag ej skulle i aflöningshänseende likställas med kon¬
duktörerna — så hafva dessa betjente särskildt i betrak¬
tande af de löneförmåner, som enligt regeln af dem
uppbäras från postverket, ej synts vara i behof af den
löneförbättring, förmånens medgifvande skulle innebära;
hvartill kommit hänsynen till den jemförelsevis stora
kostnad, som genom förbättringen skulle förorsakas staten.
§ 15-
Beträffande kostnadsfri läkarevård med hvad dertill
hörer hafva i denna paragraf tillämpats de åsigter, ko-
mitén under afdelningen I gjort gällande; hvarjemte i
öfrigt vidtagits åtskilliga smärre förändringar i nuvaran¬
de stadganden, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med
hvad styrelsen föreslagit. Anmärkas må särskildt, att
komitén, lika med styrelsen, ansett den inskränkning i
rätten att i vissa fall på jernvägens bekostnad erhålla
konstgjord arm o. d., som nu förefinnes genom stadgan¬
det att dylik förmån må utgå endast »för en gång», böra
312
bortfalla, då här endast är fråga om personer, som fort¬
farande äro i jernvägens tjenst anstälda, samt förty sy¬
nes billigt, att jernvägsförvaltningen jemväl får vidkän¬
nas kostnaden för underhållet af de ifrågavarande ar¬
tiklarna.
§ 16-
Hvad här stadgas skiljer sig endast i fråga om re¬
daktionen från hvad i § 18 af så väl gällande reglemente
som styrelsens förslag föreskrifves.
öfvergångVid ett eventuel genomförande af komiténs förslå»-
bestämmelser. ]äl-aj isynnerhet hvad aflöningsreglementet beträffar, säl-
skilda öfvergångsbestämmelser blifva erforderliga. Komi-
tén har ansett sig böra här något närmare angifva de
allmänna grunder, på hvilka dessa bestämmelser synas
böra hvila.
Utfärdandet af dylika bestämmelser förutsätter en pröf¬
ning huruvida och i hvad mån den förutvarande personalen
må vara underkastad regleringen. Undersöker man då inne¬
hållet i de handlingar, hvilka för denna frågas afgö¬
rande äro bestämmande, så finner man, att § 34 af
gällande instruktion innehåller den af Riksdagen år 1868
godkända bestämmelsen i afseende å vilkoren för perso¬
nalens anställning att embets- och tjensteman samt be¬
tjente vid statens jernvägstrafik innehafva sina beställ¬
ningar endast på förordnande och kunna från dessa skiljas
eller till andra befattningar inom trafikstaten förflyttas af
samma myndighet, som antagit dem; att §§ 37 och 38 af
samma instruktion bestämma, bland annat, att i utbyte
mot det förordnande, styrelsen utfärdar för person, som
till ordinarie befattning blifvit antagen, denna skall lemna
en af honom undertecknad förbindelse att ställa sig till
efterrättelse alla de föreskrifter, som i afseende å hans
befattning äro eller blifva gällande, samt att en hvar, som
af styrelsen blifvit till ordinarie befattning antagen, skall
tjenstgöra när och hvarhelst han dertill beordras; att de
313
förordnanden, hvilka af styrelsen utfärdas för ordinarie
personal, äro af den lydelse att styrelsen »förordnar N.
N. att från och med den--tillsvidare vara--— —
(stationsskrifvare) — — — med åtnjutande af de ^löne¬
förmåner, som i enlighet med af Kongl. Maj:t nådigst
faststälda arfvodesstater och aflöningsreglementen af sty¬
relsen bestämmas, och med förbindelse att ställa sig till
efterrättelse alla de föreskrifter, som i afseende å hans
befattning äro eller blifva gällande»; samt att i den föi-
bindelse, hvarom ofvan förmäles, vederbörande förpligtar
sig, bland annat, att tjenstgöra när och hvarhelst han
dertill beordras äfvensom att ställa sig till efterrättelse
alla de föreskrifter, som i afseende å hans befattning
äro eller blifva gällande.
Af det ofvan meddelade framgår till en början, att
någon tvekan ej kan råda derom, att jernvägsförvaltnin-
gen vid omorganisationen har fullständigt fria händer
att förflytta hvarje tjensteman och betjent till den ort
och den befattning, der han efter den nya organisatio¬
nen kan finnas böra tjenstgöra. Och vidare torde
staten onekligen hafva formel rätt att verkställa om¬
organisationen med åtföljande lönereglering så, att den
del af personalen, som finnes öfverflödig, med tillämpning
af den i tjenstgöringsreglementet vid statens jernvägar
förutsatta uppsägningstid af tre månader, uppsäges ur
jernvägens tjenst, medan den återstående delen ställes
inför valet att antingen i allo underkasta sig de nya
aflöningsbestämmelserna eller ock lemna sin anställning.
Ett sådant förfarande — med de vidtgående följder i
ekonomiskt hänseende detsamma skulle för en talrik
personal medföra — synes dock så mycket mindre kunna
ifrågakomma, som den egentliga grunden till att den
ordinarie jernvägspersonalen, äfven efter det att verket
definitivt organiserats, ansetts böra antagas allenast på
förordnande, enligt hvad komitén föreställer sig, varit
hänsynen till trafikens säkerhet, hvadan alltså icke någon
annan i ordinarie tjenst antagen person skäligen synes
böra mot sin vilja från verket aflägsnas än den, som
befunnits för jernvägstjensten olämplig. Att märka är
dessutom, att gällande aflöningsreglemente innehailer en
af Riksdagen år 1868 godkänd bestämmelse, som berör
314
det. fall, hvarom nu är fråga, i det att uti § 18 före-
skrifves, att, om någon befattning indrages eller förän¬
dras och styrelsen till följd deraf anser lämpligt att för¬
flytta innehafvaren till tjenstgöring å annan plats med
mindre aflöningsförmåner, styrelsen eger tilldela den för¬
flyttade lämplig lönefyllnad, intill dess han kan erhålla
ny anställning med aflöningsvilkor motsvarande dem,
han förut innehade. Komitén måste för den skull så¬
som sin mening uttala, att det tvångsmedel, staten
eger öfver jernvägspersonalen i stadgandet om uppsäg-
ningsrätten, vid den ifrågastälda omorganisationen och
löneregleringen icke bör i vidare mån göras gällande,
än för så vidt kan erfordras för att, utan väsent¬
ligt ekonomiskt men för personalen, i sin helhet ge¬
nomföra sådana beslutade förändringar i aflöningsför-
hållandena, hvilkas tillämpning, om de skulle gälla endast
för en del och icke för samtliga innehafvare af de befatt¬
ningar, desamma afsåge, vore förenad med afsevärda
svårigheter.
Af det. nu sagda följer först och främst, att den
af komitén ifrågasatta inskränkningen i åtskilliga tjenste-
befattningars antal enligt komiténs förmenande icke
bör åstadkommas genom uppsägning af öfvertalig per¬
sonal, utan successivt verkställas i den män personalen
kan förflyttas till andra befattningar eller ock afgår.
Vidare följer, att med afseende å sådana aflöningsför¬
måner, som för personalen äro af jemförelsevis mindre
vigt och hvilkas bibehållande allenast för den nuvarande
personalen skulle föranleda invecklade anordningar och
oegentligheter, den nya ordningen bör omedelbart till-
lämpas. Så torde exempelvis böra blifva förhållandet
med bestämmelserna i § 2 angående fördelningen af lön
och tjenstgöringspenningar, i § 8 angående aflöningsför-
hållandena vid tjenstledighet och i § 15 angående den
kostnadsfria läkarevården m. m. En förmån sådan som
begrafningshjelp, med afseende å hvilken svårighet att
bestämma, huruvida den i ett visst fall bör utgå eller
icke, ej är för handen, synes deremot böra tillkomma den
del af den redan antagna personalen, som aflider, under
det att den qvarstår i tjenst, oafsedt om dödsfallet föror¬
sakats af olyckshändelse under tjenstgöring eller ej. Men
315
slutligen följer äfven af den uppstäda förutsättningen,
att i fråga om sådana för personalen väsentliga aflönings-
förmåner som arvode och inqvartering in natura eller
ersättning derför de bestämmelser, som nu gälla, böra
med afseende å den nuvarande personalen fortfarande
tillämpas, intill dess att vederbörande antingen anmäler
sig till öfvergång på ny stat — hvilken anmälan torde
för att vinna afseende böra ega rum inom viss af
Kongl. Maj:t föreskrifven tid — eller erhåller befordran
eller ock uppflyttas i löneklass, dock att sådan jemkning
i de nuvarande förmånerna torde böra kunna ega rum
som exempelvis löneveds ersättande med kontanta pen¬
ningar, om en dylik reglering skulle anses böra vidtagas.
Då emellertid öfvergång på ny stat på grund af upp¬
flyttning i löneklass understundom skulle för den lägst
aflönade personalen i följd af bostadsförmåns med ty åt¬
följande löneved eller allenast löneveds indragning med¬
föra förlust, torde åtgärder böra vidtagas för att i dylika
fall bereda vederbörande skälig godtgörelse.
Härförutom torde detaljbestämmelser af olika slag
blifva erforderliga under öfvergångstiden. Sålunda finnas
för närvarande å statistiska kontoret i ordinarie befatt¬
ning anstälda åtskilliga kontorsskrifvare, hvilka jemlikt
§ 6 mom. 3 i gällande aflöningsreglemente aflönas efter
beting i stället för med fast arvode; men enligt komiténs
förslag skulle hvarken ordinarie kontorsskrifvare å kon¬
toret finnas anstälda eller betingsersättning utgå till
ordinarie personal annat än under formen af öfvertids-
ersättning. Särskilda föreskrifter angående ordnandet af
ifrågavarande kontorsskrifvares arbete och lönevilkor er¬
fordras alltså. Vidare torde, då en del innehafvare af fasta
arvoden antagligen finna med sin fördel förenligt att qvarstå
på gammal stat, men i fråga om fördelningen af lön och
tjenstgöringspenningar uti § 2, hvad de fasta arvoden
vidkommer, hänvisas till den i § 3 intagna lönestaten,
der de äldre arvodena icke finnas upptagna, blifva nödigt,
att föreskrift meddelas, huru för innehafvare af fasta
arvoden på gammal stat lön och tjenstgöringspennin¬
gar må fördelas. Det kan nämligen icke vara billigt,
att dessa relativt högt aflönade tjenstemän skulle bibe¬
hållas vid den nuvarande fördelaktigare delningsgrunden,
316
då denna för hela den öfriga personalen skulle upphöra.
Och slutligen torde särskildt böra framhållas, att de i §
6 för underlättande af öfvergången till andra befattningar
intagna bestämmelserna icke lära, vid det förhållande att
den gamla och den nya aflöningsstaten förete så väsent¬
liga olikheter särskildt med afseende å arvodenas natur
af fasta eller föränderliga, vara tillräckliga för att åstad¬
komma en öfvergång till den nya ordningen, utan att
särskilda föreskrifter torde erfordras, hvilka berättiga
icke allenast dem, som bibehålla samma, utan äfven dem,
som erhålla nya men likartade befattningar, att vid den
nya aflöningens bestämmande få i fråga om ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, de förut tjenstgjort i veder¬
börande befattningar.
IV.
Sammanfattning af komiténs omorganisationsförslag
jemte approximativ beräkning af förslagets
ekonomiska innebörd.
Sammanfattas hvad i det föregående hufvudsakligen
anförts och föreslagits, framgår deraf följande.
Vid den anbefalda undersökningen af jernvägsad-
miuistrationens organisation har komitén allra främst fäst
sin uppmärksamhet vid den relativt starka centralisation,
som inom samma förvaltning är rådande; och har komi¬
tén i detta hänseende ansett (sid. 5—29):
att för lättande af den arbetsbörda, som nu tryckte
centralförvaltningen, samt åstadkommande af en icke
allenast verksammare utan äfven billigare linieförvalt-
ning en decentralisation borde genomföras inom jern-
vägsförvaltningen genom öfverflyttande till liniebefälets
handläggning af åtskilliga ärenden, som nu behandlades
af centralförvaltningen, och i sammanhang dermed in¬
rättas särskilda distriJctsförv ältning ar för linietj enstens
handhafvande;
att antalet af dessa distriktsförvaltningar borde fast¬
ställas till fyra och gränserna för de olika distrikten
bestämmas i enlighet med af komitén uppgjordt förslag;
att hvarje distriktsförvaltning borde bestå af en chef,
benämnd distriktschef, tillika föreståndare för administra¬
tiva- och trafikafdelningarna, samt två ledamöter, nämli¬
gen en bandirektör och föreståndare för banafdelningen
samt en maskindirektör och föreståndare för maskinaf-
delningen;
318
att distriktsförvaltningen skulle sammanträda till ge¬
mensam öfverläggning och beslut i alla ärenden, hvilka,
anginge förvaltningen i allmänhet eller eljest vore af den
vigt eller beskaffenhet i öfrigt, att samarbete mellan de
olika afdelningarna borde i fråga om dem ega rum;
att vid dessa sammanträden en hvar afdelningsföre-
ståndare skulle föredraga de ärenden, som anginge hans
afdelning, men beslutanderätten, för beredande af nödig
enhet och kraft åt förvaltningen, tillkomma distrikts-
cbefen ensam, annan ledamot dock obetaget att reservera
sig mot distriktschefens beslut, hvarjemte reservation i
ärende, som skulle bos styrelsen anmälas, alltid och i
annat ärende så snart densamma afgifvits af föredragan¬
den omedelbart borde till styrelsen insändas:
att ärenden, som icke vore gemensamma, borde hand¬
läggas och afgöras af de särskilda afdelningsföreståndarne
hvar för sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
för närvarande egde rum;
att emellertid distriktschefen, hvilken i allmänhet
borde vara i besittning af teknisk bildning, ehuru fordran
härpå icke borde vara ovilkorlig, skulle i sin egenskap
af förvaltningens chef vara styrelsen i första hand an¬
svarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom
distriktet och förty ega att utöfva inspektion öfver samt¬
liga afdelningarna; samt
att distrikten för den löpande trafiktj enstens hand¬
hafvande skulle indelas i särskilda trafiksektioner under
befäl af tjenstemän, benämnda trafikinspektörer och ut¬
rustade med en jemförelsevis större grad af sjelfständig
myndighet; hvarjemte ban-och maskiningeniörema äfven¬
ledes skulle beklädas med befogenhet att sjelfständigt
afgöra en del personalfrågor.
Beträffande möjligheten af en förbättring i statsbane-
farv ältning ens ekonomi har komitén vid förenämnda under¬
sökning vidare trott sig finna, att en sådan möjlighet är
för handen dels genom besparing i vissa förvaltningens
utgifter och dels genom ökning i en del af dess af den
allmänna taxan ej beroende inkomster.0)
*) Taxeväsendet har, jemlikt komiténs instruktion, ej varit föremål för under¬
sökning.
319
Hvad angår de möjliga besparingarna, har komitén,
beträffande först utgifterna för personalens aflöning, ansett:
att besparing borde kunna åstadkommas å styrelsens
statistiska kontor dels genom förenklingar i den statistiska
årsberättelsen, hvarom särskild närmare undersökning
syntes böra vidtagas, och dels genom användande i större
utsträckning af extra personal med lägre aflöning (sid.
34—38); å styrelsens milkontor likaledes genom använ¬
dande i större utsträckning af extra personal med lägre
aflöning (sid. 38—41); å styrelsens kontrollkontor dels
genom utsträckning af tiden för afgifvande af kontorets
rapporter och uträkningar och dels genom inskränkning
i kontrollräkningen af de särskilda fraktdebiteringarna
(sid. 41—45); samt å styrelsens biljett- och blankettkontor
genom användande i allmänhet i större utsträckning än
hittils af personal, tillhörande betjentklassen (sid. 45);
att antagandet af komiténs förslag till distriktsför-
valtningens ordnande borde — förutom den ekonomiska
fördel, som skulle beredas genom ett bättre tillgodo¬
görande af trafikområdena och en kraftigare samverkan
mellan de olika afdelningarna — medföra en redan nu
till siffran någorlunda bestämbar minskning i utgifterna
för aflöningen af distriktsförvaltningens personal, detta
hufvudsakligen genom reduceringen af distriktens antal
(sid. 45—46);
att utgifterna för banbevakningen borde kunna min¬
skas dels genom indragning af 459 ordinarie banvakter,
hvilka dock skulle för banunderliållet ersättas med 250
extra arbetare, samt 50 banmästare och dels i viss mån
äfven genom ändrade anordningar i fråga om vägöfver-
gångar (sid. 46—52; 55);
att baningeniörernas sektioner borde kunna utan
olägenhet utsträckas samt antalet baningeniörer och öfver-
banmästare förty minskas (sid. 52—51);
att besparing skulle kunna beredas genom inskränk¬
ning i lokomotivförareförmännens antal och genom större
samarbete vid stationerna mellan personal, som nu till¬
hörde olika afdelningar, hvilket senare skulle möjliggöras,
bland annat, genom öfverflyttning vid de jemförelsevis
mindre stationerna af pumpare- och kolvaktarepersonalen
från maskin- till trafikafdelningen (sid. 55—57);
320
att stationspersonalen vid hufvudlinierna nedom
Östersund borde kunna minskas med åtminstone fem pro¬
cent (sid. 57—62);
att föreskrift borde meddelas derom, att all perso¬
nal skulle vara ovilkorligen skyldig att vid viss ålder
afgå, hvarvid en tidigare åldersgräns borde bestämmas för
tågpersonal än för den öfriga personalen (sid. 62—64);
att åtskilliga till ordinarie personal nu utgående extra
arvoden borde indragas och bestämmelse i sammanhang
dermed meddelas dels derom, att ingen tjensteman i
styrelsen, hvars minimiaflöning vore 3,000 kronor och
hvilken följaktligen innehade samma ställning som en
första gradens tjensteman inom de centrala embetsver-
ken, finge af jernvägsmedel åtnjuta något annat arvode
än det, som funnes för hans ordinarie tjenst faststäldt
eller han i egenskap af vikarie för annan vore berättigad
att uppbära, och dels derom, att inom jern vägs förvalt¬
ningen i dess helhet ersättning genom extra arvode icke
finge utgå för arbete, som verkställts under den ordinarie
arbetstiden, för så vidt icke sådant funnes i aflönings-
reglementet eller instruktionen förutsatt (sid. 64—65);
att en väsentlig inskränkning i förmånen af fri
bostad i jernvägens egna eller för ändamålet förhyrda
lägenheter borde genomföras, i det att sådan förmån
endast borde tillkomma vissa angifna befattningsinne-
hafvare vid distrikten, hvilka för tjenstens behöriga skö¬
tande deraf kunde anses vara i verkligt behof, dock att
styrelsen skulle ega att jemväl åt annan liniepersonal, i
mån af tillgång, i stället för inqvarteringsersättning lemna
hyresfri bostad i jernvägens egna hus, hvaremot lägen¬
heter icke finge för detta senare ändamål förhyras (sid.
65—67, 71—74);
att förmånen af fri vedbrand hädanefter icke borde
åtfölja förmånen af fri bostad (sid. 67—68);
att tågpersonalen i fråga om inqvarteringsersättning
borde likställas med den öfriga distriktspersonalen (sid.
68—71);
att, förutom vid olycksfall, endast de vid jern vägen
anstälda ordinarie läkare eller dessas vikarier hädanefter
borde få på jernvägens bekostnad för sjukvård anlitas
321
och således icke specialister, fältskärer, barnmorskor o.
d. (sid. 74—76); '
att rätt till fria medikament och fria bad hädanefter
väl borde tillkomma distriktsbetjente för deras egna per¬
soner men upphöra för dessas familjemedlemmar äfven¬
som, förutom vid olycksfall, för distriktstjenstemän (sid. 76);
att begrafningshjelp borde utgå endast vid dödsfall
i följd af olyckshändelse under tjenstgöring (sid. 77);
att felräkningspenningarnes belopp borde för vissa
befattningar begränsas (sid. 77—79); samt
att en revision af bestämmelserna rörande milpen¬
ningar borde företagas (sid. 79—80).
Beträffande de besparingar, som skulle kunna beredas
å andra utgiftsposter än dem, som direkt afse personalens
aflöning, har komitén ansett:
att minskning skulle kunna vinnas i utgifterna för
stängsel derigenom, att stängsel icke bibehölles på åt¬
skilliga ställen, der sådant nu funnes (sid. 80—82);
att större enhet i konstruktioner och reparationer af
den rullande materielen borde i besparingssyfte söka
uppnås (sid. 82—86);
att ett bättre utnyttjande af personvagnarne borde
kunna åvägabringas samt godsvagnarnes bärighet bättre
tillgodogöras (sid. 86—91);
att undersökning borde verkställas, huruvida icke ett
af de båda södra sommarnattågen kunde indragas och
ersättas med ett genomgående dagsnälltåg (sid. 91—95);
samt
att för trafikerandet af de öfre norrländska jernvä-
garne borde i vissa afseenden meddelas särskilda enklare
bestämmelser (sid. 95).
Vidkommande derefter ökningen i statsbaneförvaltnin-
gens af allmänna taxan ej beroende inkomster, så har komi¬
tén ansett:
att en allmän reglering af de enskilda jernvägarnes
afgifter för gemensamt begagnande af statsbanestationer
borde genomföras i enlighet med särskilda, af komitén
uppställa grunder, hvilken reglering skulle medföra en
afsevärd höjning i nu utgående bidrag (sid. 98—107);
21*
322
att de enskilda jernvägarnes bidrag till samtrafiks-
kontoret måtte regleras enligt af komitén uppställda grun¬
der, hvilken reglering skulle medföra höjning i nu
utgående bidrag (sid. 108—110);
att åtskilliga arbeten, som nu vid milkontoret utfö¬
ras för enskilda banors räkning, borde antingen af veder¬
börande banor ersättas eller ock icke vidare af kontoret
utföras (sid. 110—112);
att vagnhvretaxan borde underkastas revision (sid.
112—114);
att revision af bestämmelserna om ersättning för
postbefordring å statsbanorna borde med de af 1888
års jernvägstaxekomité härför uppstälda grunder såsom
allmän norm tid efter annan — exempelvis hvart femte
år — verkställas för utrönande af det rätta enhetspriset
(sid. 115—122);
att statsbaneförvaltningen, så vidt görligt vore, borde
befrias från uppoffring — vare sig såsom direkt utgift eller
såsom minskad inkomst — för ändamål, hvilka vore för
förvaltningen mera eller mindre främmande (sid. 122); samt
att en revision borde företagas af de kontrakt, som
nu gälde rörande uthyrning af statsbanorna tillhöriga
hotell- och restaurationslokaler (sid. 122—123);
Vid sin undersökning af jernvägsadministrationens
organisation har komitén slutligen ifrågasatt:
att af komitén föreslagna närmare bestämmelser borde
meddelas angående de kunskapsprof, som kunde vara
behöfliga för vinnande af anställning i ordinarie tjenste-
mannabefattning vid statsbanorna, hvarvid, bland annat,
för vissa befattningar fordran borde uppställas på genom¬
gående af särskild undervisningskurs (sid. 123—127);
samt
att ett jernvägsråd borde inrättas med den samman¬
sättning och den befogenhet, som af komitén närmare
föreslagits (sid. 127—136);
hvarjemte komitén äfven yttrat sig om jernvägsad¬
ministrationens ställning i statsförvaltningen (sid. 136
—146).
323
Komitén har vidare afgifvit förslag till ny instruk¬
tion för jernvägsstyrelsen med underlydande distrikts-
förvaltningar samt till nytt aflöningsreglemente för per¬
sonalen vid statens jernvägar.
Slutligen har komitén sökt att i de delar, der sådant
varit möjligt, approximativt beräkna de ekonomiska re¬
sultat, ett genomförande af komitéförslaget, derest detta
läte sig omedelbart verkställa, skulle komma att lemna;
och har, hvad personalstaten beträffar, denna jemförts
med den för innevarande år faststälda staten, dervid i
görligaste mån på den ifrågasatta nya staten tillämpats
enahanda förhållanden i fråga om tjensteålder m. m.,
som inom årets stat äro gällande.
Beräkningen har utfallit sålunda:
A) Besparingar i utgifterna för personalens aflöning:
a) inom styrelsen: Kr. Kr.
1) vid statistiska
kontoret, genom för¬
enklingar i arbetet och
användande af billi¬
gare personal ............ 10,000: —
2) vid mffkonto-
toret, genom använ¬
dande af billigare per¬
sonal .............................. 15,000: —
3) vid kontroll-
kontoret, genom ut¬
sträckning i tiden för
rapporters och uträk¬
ningars afgifvande .. 12,000: —
4) vid biljett- och
blanketikontoTet, ge¬
nom användande af
billigare personal...... 2,000: — 39,000: —
Transport 39,000: —
324
Kr. Kr.
Transport 39,000: —
hvilken summa dock bör minskas
med ett belopp af.......................... 4,500: —
utgörande den ökning i utgifter, som
skulle uppkomma såsom slutligt resultat af
de nya aflöningsbestämmelsernas tillämpning
på styrelsepersonalen,
då posten utföres med.......................................... 34,500: —
b) genom den ändrade distriktsorganisa-
tionen:
1) med afseende å förråds- och kameral-
förvaltningen, genom indragning af personal
till följd af minskning i distriktens antal, använ¬
dande af billigare per¬
sonal m. m................ 36,000: —
2) med afseende
å kassaväsendet, ge¬
nom indragning af
uppbördskassakonto-
ret, begränsning af
felräkningspenningar
m- m- ;......................... 2iQQQ: ~ 38,000: —
hvilken summa dock bör
minskas med ett belopp af............ 4,000: —
utgörande den ökning i utgifter, som
skulle uppkomma såsom slutligt resultat af
de nya aflöningsbestämmelsernas tillämpning
på personalen vid sjelfva distriktsförvalt-
ningarna m. m.,
då posten utföres med ......................................
c) å 5anafdelningen vid distrikten, ge¬
nom indragning af personal m. m...................
d) å masHnafdelningen vid distrikten,
genom indragning af personal, begränsning
af milpenningar, inskränkning i inqvarte-
ringsersättning m. m...........................................
e) å tra/i&afdelningen vid distrikten, ge¬
nom minskning af stationspersonalen vid
linierna nedom Östersund med fem procent,
34,000: —
182,000: —
93,000: —
Transport 343,500: —
325
Kr.
Transport 343,500: —
begränsning af felräkningspenningar, in¬
skränkning i inqvarteringsersättning m. m. .. 80,000: —
f) genom indragning af förmånen af fri
vedbrand................................................................... 190,000: —
g) genom inskränkning i förmånen af
fri medicin m. m.................................................... 39,000: —
h) genom inskränkning i rätten att för
helsovård anlita specialister o. d...................... 6,500: —
i) genom inskränkning i förmånen af
begrafningshjelp ...................................................... 6,500: —
j) genom indragning af vissa extra ar¬
voden.......................................................................... 10,000: —
k) genom inskränkning i rätten till fri
bostad i af jern vägen förhyrda lägenheter i
de fall, der detta icke tagits i betraktande
vid bestämmandet af förestående utgifts¬
poster, förslagsvis................................................... 30,000: —
Summa minskade utgifter 705,500: —
B) Ökade inkomster:
a) genom förhöjning af de enskilda
jemvägarnes bidrag till milkontoret 11,000: —
b) genom förhöjning af de
enskilda jernvägarnes bidrag till
kontrollkontoret.................................... 45,000: — 56,000: _
Summa 761,500: —
Härtill skulle komma, såvidt man kan fullständigt
genomföra de grunder, komitén ansett böra tillämpas i
fråga om de enskilda jernvägarnes bidrag till kostnaderna
för gemensamt begagnade stationer, en summa af omkring
300,000 kronor;
hvadan alltså hela årliga besparingssumman skulle
i rundt tal utgöra 1,060,000 kronor.
326
Särskilda meningar.
A) vid afdelningen ! (undersökning- af jernvägsad-
ministrationens organisation m. m.):
vid sid. 27 (ang. distriktsindelningen):
af herrar Asplund, Fränekel, Persson och Simonsson,
som anfört:
»Emot komiténs beslut i fråga om samtliga de åt
staten förvärfvade fem vestkustbanornas förläggande un¬
der det trafikdistrikt, som skulle få sitt säte i Malmö,
få vi härmed anföra vår skiljaktiga mening.
Då det gäller att afgöra, till hvilket trafikdistrikt en
viss bansträckning skall höra, bör gifvetvis i främsta
rummet hänsyn tagas till trafikens gruppering och inten¬
sitet m. m. på de olika delarne af densamma, så att ba¬
nan kommer att tillhöra det distrikt, hvars förvaltnings-
säte utgör den för banan relativt vigtigaste trafikpunkten.
Vid uppgörandet af sitt förslag till ny distriksindel-
ning har komitén jemväl i öfrigt ansett denna böra ske
på ett sådant sätt, att kring distriktsförvaltningens cen¬
trum om möjligt borde grupperas de bansträckor, som
hade sin trafik hufvudsakligen destinerad till och från
detta centrum, på det att bansträckornas trafikanter måtte
få kommunicera just med denna distriktsförvaltning.
Skärskådar man nu trafiken på linien Göteborg—
Helsingborg jemte grenbanorna till Landskrona och Malmö,
skall man finna, att, under det Malmö utgör trafikcentrum
för endast ett obetydligt område — hufvudsakligast linien
Engelholm—Malmö — och Helsingborg för större delen
af nuvarande Skåne—Hallands jernväg, Göteborg deremot
förmedlar trafiken med den ojemförligt största delen af
den egentliga vestkustbanan, gällande detta såväl person¬
som godsrörelsen. Det synes under sådant förhållande,
327
som om de nu ifrågavarande bansträckningarna — om
de öfver hufvud anses böra i sin helhet tillhöra ett och
samma distrikt — borde förläggas under den distrikts-
förvaltning, som skulle få sitt säte i Göteborg.
För vår del anse vi dock bättre, att bansträcknin¬
garna fördelas mellan vestra och södra distrikten allt efter
deras läge. I nådiga brefvet den 7 juni 1895 till jernvägs-
styrelsen angående öfvertagandet af vestkustbanorna har
Kongl. Maj:t jemväl uttryckligen anbefalt styrelsen a
vid afgifvande af förslag till förvaltning af ifråga¬
varande banor »tillse, att de förhallanden, som berörde
orternas intressen, icke rubbades i vidare mån än hän¬
synen till statens intressen sådant påkallade». Med
afseende härå synes gifvet, att linien Göteborg Hel¬
singborg, som nu administreras hufvudsakligen från Göte¬
borg och icke har något gemensamt med Malmö, äfven
framdeles bör förläggas till Göteborg och således under
vestra distriktet, men linierna Engelholm—Malmö, och
Billesholms grufva—Landskrona under södra distriktet.
I öfverensstämmelse härmed och för att göra distrik¬
ten sins emellan till omfattningen mera lika, hafva vi tänkt
oss, att jemväl den ändring af distriktsindelningen lämp¬
ligen kunde vidtagas, att linierna Hallsberg Mjölby och
Falköping—Nässjö, hvilka förmedla trafiken från vestra
till södra distriktet och å hvilka linier den vigtigaste
trafiken går i riktning söderut, tillädes södra distriktet.
Genom ett sådant utbyte af bandelar mellan vestra och
södra distrikten komma dessa att blifva nästan lika långa,
i det att vestra distriktet blifver 814 km och södra 800 km.
Dessa distrikt skulle således omfatta:
vestra distriktet: linierna Göteborg—Hallsberg.. 259 km.
» Göteborg—Varberg ... 77 »
» Varberg—Halmstad... 74 »
» Halmstad—Helsingborg
med Åstorp—Höganäs 120 »
» Sköfde—Karlsborg 46 »
» Laxå—Riksgränsen med
sidobana till Fryksta 213 »
» Hallsberg—Örebro ...... 25 »
Summa 814 km.
328
södra distriktet: linierna Malmö—Katrineholm. 484 km.
» Malmö—Billesholm ... 59 »
» Landskrona—Engelholm 49 »
» Nässjö—Falköping ... 112 »
» Mjölby—Hallsberg..... 96 »
Summa 800 km.»
vid sid. 62—64 (ang. tidigare pensionering af perso¬
nalen):
af herr Fränekel, som ansett, att komiténs uttalande
bort hafva följande lydelse:
»Vid behandlingen af frågan om den besparing,
hvilken skulle kunna uppkomma genom inskränkning i
personalens antal, har komitén till sist att framhålla, huru¬
som en dylik inskränkning nu försvåras derigenom, att
en del af personalen är så gammal och utsliten, att den
icke kan, som sig bör, medhinna den ansträngande tjenst¬
göring, som af densamma kräfves; i följd hvaraf ytter¬
ligare arbetskrafter, vare sig ordinarie eller extra, måste
användas till dess biträde vid göromålens utförande, ett
förhållande som vid de i allmänhet tätare sjukdoms¬
fallen för den gamla och sjukligare personalen medför
kostnader för dess ersättande i tjensten. Enligt gäl¬
lande pensionsreglemente är all ordinarie personal från
generaldirektören till banvakten pensionsberättigad enligt
samma grunder, i det att för vanlig pensions erhållande
erfordras att hafva uppnått sammanlagda 95 lefnads- och
ordinarie tjensteår, deraf minst 30 ordinarie tjensteår.
Denna fordran på en så pass lång ordinarie tjenstetid
för möjligheten att annat än på grund af invaliditet er¬
hålla någon som helst pension har haft till följd, att äf¬
ven personal, som uppnått den för civile tjenstemän i
allmänhet nu föreskrifna pensionsåldern af 65 år, bibe¬
hålies i tjenst vid jernvägen. Särskildt vissa grenar af
jernvägstjensten torde dock, om någon gren af den civila
statstjensten, erfordra tidigare pensionering.
I detta afseende vill komitén erinra om hvad som
härom yttrades i den för 1872 års riksdag framlagda
329
propositionen angående statsbidrag till pensionering af
tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik och till enke-
och pupillkassa till nämnda personals efterlemnade en¬
kor och barn. »Med undantag af verklig krigstjenst»,
yttrade Kongl. Maj:t då, »torde näppeligen någon statens
tjenst förorsaka så talrik och så tidig ©tjenstbarhet, som
trafiktj ensten vållar. Detta förhållande är en följd dels
af de icke sällan inträffande olycksfallen och dels af
tjenstgöringens natur i öfrigt, hvilken, särdeles hvad an¬
går tågpersonalen, ofta föranleder till ett mycket tidigt
försvagande af helsa och krafter. Trafiktj en stens be¬
skaffenhet kräfver eu lifskraftig och hurtig personal, hvars
uppmärksamhet under tjenstgöringen icke utan våda kan
ens för ett ögonblick slappas; och afseende å tjenstens
fördel kan derföre bjuda afsnedande af personer äfven
i andra fall än sådana, der verklig och fullständig otjenst-
barhet är för handen. Det finnes personer, hvilka utan
att gifva större anledningar till anmärkningar å deras
sätt att sköta tjensten, dock till följd deraf, att de under
en längre tjenstgöring blifvit uttröttade och deras kraf¬
ter så att säga förbrukade, fullgöra sina tjensteåliggan-
den utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet.. Derige¬
nom förslappas uppmärksamhet och disciplin icke alle¬
nast hos dem sjelfva utan, hvad värre är, hos yngre och
underlydande. Samtliga dessa förhållanden göra det både
önskvärdt och behöfligt, att pensionsrätt inträder mycket
tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet för statens
öfriga civila tjenstepersonal är vordet medgifvet».
Af den i arvodesstaten för år 1894 uppförda perso¬
nalen hade vid årets början ett antal af 38 uppnått 65
lefnadsår. Deraf voro 9 pensionsberättigade, men der¬
emot 29 icke pensionsberättigade, af hvilka dock 13 skulle
blifva det under loppet af år 1894. Pensionsberättigade
med en ålder under 65 år voro i öfrigt 47, medan åter
ett antal af 246 redan uppnått eller under loppet af 1894
komme att uppnå 30 tjensteår, men icke det föreskrifna
antalet sammanlagda lefnads- och tjensteår.
Att ett så pass stort antal pensionsberättigade som
56 och deraf 9 med en uppnådd ålder af 65 år fått qvar¬
stå i tjenst, torde hufvudsakligen berott derpå, att sty¬
relsen, då någon skyldighet för vederbörande att vid
330
uppnådd pensionsålder ingifva ansökan om afsked icke
är stadgad, icke velat utan synnerligen starka skäl af
eget initiativ meddela afskedet.
Af den utredning, som fans vidfogad den kongl.
propositionen till 1882 års riksdag om beviljande af
ökadt statsbidrag till statens jernvägstrafiks pensionsin-
rättning, synes likväl framgå, att styrelsen då varit be¬
tänkt på att i större utsträckning meddela afsked åt
ålderstigen personal, äfven om den icke uppnått sådan
tjensteålder, att den vore berättigad till full pension.
Till stöd för statsbidragets ökande, hvilket vore afsedt
att medverka till en högst afsevärd höjning af pensions¬
beloppet — för vanlig pension från 50 till 80 procent
af medelarvodet under de fem sista åren och för inva-
liditetspension på grund af sjuklighet eller ålderdoms¬
svaghet i proportion dertill — anförde nämligen styrel¬
sen då, bland annat, att pensionerna vid statens jern-
vägstrafik, sådana de för det dåvarande vore bestämda,
icke uppginge till så pass tillräckliga belopp, att styrel¬
sen kunde gå till väga utan all hänsyn, då fråga upp-
stode att för ålders skull afskeda en tjensteperson, hvil¬
ken, ehuru eljest oförvitlig, dock ej vore vid fullt den
sinnesspänstighet och kroppskraft, man ansåge hans be¬
fattning fordra. Synnerligast ofördelaktigt stälde sig
detta förhållande i afseende å den personal, som tjenat
redan från statens jernvägstrafiks första början, af hvil¬
ken personal ingen kunde ernå ens den dåvarande högsta
pensionen, eller 50 procent af aflöningen, förr än år 1892,
innan hvilken tid de flesta dock uppnått allt för hög
ålder för att vidare kunna tjena och sålunda sannolikt
fått afgå med pension af omkring 40 procent af aflö¬
ningen. Styrelsen ansåge alltså, att det vore för statens
jernvägstrafik fördelaktigt, att pensionerna höjdes.
Då komitén nu håller före, att jern vägspersonal en¬
ligt regeln icke är fullt tjenstbar längre än till 65 lefnads¬
år och tågpersonal näppeligen längre än till högst 60
lefnadsår, har komitén ansett sig böra ifrågasätta, att
bestämmelse meddelas derom, att tjensteman eller betjent
i. allmänhet vid statens jernvägar må vara skyldig att
vid uppnådda 65, men tågbetjent vid uppnådda 60 lef¬
nadsår ingifva ansökan om afsked, dock med rätt för
331
Kongl. Maj:t att bibehålla vederbörande i tjenst, der så¬
dant af särskilda skäl synes lämpligt. En gifven förut¬
sättning för en dylik bestämmelse är emellertid först och
främst, att pensionsreglementet tolkas derhän, att del-
egare, som fyllt resp. 65 eller 60 år men icke innehar
det för pensions erhållande föreskrifna antal samman¬
lagda lefnads- och tjenstår, berättigas att med afkortad
pension afgå vid sagda lefnadsålder. Men då tågperso¬
nalen äfven med en sådan bestämmelse skulle komma i
en allt för ofördelaktig ställning, torde vidare erfordras,
att möjlighet beredes denna personal att genom erläg¬
gande af högre pensionsafgifter vid 60 år erhålla en
pension svarande mot den, hvilken enligt normal beräk¬
ning skulle tillkomma den öfriga personalen vid 65 år;
och vill komitén för sin del i fråga om sättet för bere¬
dande af medel till ifrågavarande afgifter hänvisa till tåg¬
personalens milpenningar såsom ett lämpligt objekt i
sådant hänseende.»
vid sid. 67—68 (ang. indragning af förmånen af fri ved¬
brand):
af herrar von Krusenstjerna, Sinionsson och Svedelius,
hvilka anfört:
»Komiténs förslag att den del af jernvägspersonalen,
hvilken åtnjöte förmånen af fri bostad uti jernvägens
egna eller i närheten af tjenstgöringsplatsen belägna, för
ändamålet förhyrda bostäder, icke tillika skulle åtnjuta fri
vedbrand, utan att denna senare förmån skulle vid jernvägs-
staten helt och hållet upphöra hafva vi icke kunnat biträda.
Till stöd för sin hemställan i denna del har komité-
flertalet hufvudsakligen åberopat det förhållande att den
fria vedbranden numera vore indragen nästan öfver allt
annorstädes inom statsförvaltningen, der fri bostad in
natura förekomme såsom löneförmån, k rånsedt att den
fria vedbranden i allt fall bibehållits inom vissa grenar
af förvaltningen — särskildt inom fyrstaten, der svårighet
förefinnes för personalen att sjelf anskaffa bränsle
synes oss emellertid i fråga om en för vår jernvägsför-
valtning så utmärkande aflöningsform som fri bostad vara
angelägnare att efterse, huru denna är ordnad vid andra
332
jernvägar. Dervid visar sig, att fritt bränsle så väl vid
derå enskilda jernvägar inom landet som vid grannländernas
jernvägar i allmänhet åtföljer den fria bostaden. Nekas
kan ej heller, att för flera befattningshafvare, hvilka åt¬
njuta fri bostad in natura, den ifrågavarande förmånen
måste anses vara en lämplig aflöningsform — och detta icke
allenast för lägre banbetjening, såsom banvakter och sta-
tionskarlar, utan.äfven för sådana tjenstemän som stations-
föreståndare, hvilka bo invid tjenstelokaler, som i alla hän¬
delser skola, uppeldas med af jernvägen anskaffadt bränsle.
Hvad som i denna fråga dock för oss varit framför allt
bestämmande har vant den omständighet att komitén vid
uppgörandet af. sitt förslag till arvodesklasser för de olika
befattningarna icke tagit tillräcklig hänsyn dertill, att fri
vedbrand icke längre skulle af befattningshafvarne åtnjutas,
hvadan alltså den af komitén föreslagna regleringen skulle
i flera fall innebära en alldeles opåkallad nedsättning i nu
utgående aflöningsförmåner. Detta senare blir särskildt
händelsen med flere tjenstemän och betjente, utöfvande
den egentliga stationstjensten, samt äfven i viss mån
med banvakterna. Bland den förra gruppen må särskildt
framhållas stationsmästarne, hvilka enligt komiténs förslag
icke skulle . nå högre maximi- och minimiaflöningar än
de nu faktiskt tillämpade, resp. 1,200 kronor och 780
kronor, samt. stationskarlarne, hvilka af komitén likaledes
bibehållits vid deras nuvarande faktiska minimiarvode
480 kronor samt reglementsenliga maximiarvode 660
kronor. Hvad åter angår banvakterna, så har komitén
visserligen för dem föreslagit höjning med en klass af
saväl deras faktiska minimiarvode som deras maximi¬
arvode en höjning som kan anses uppväga den fria
vedbrandens borttagande — men då de fyra senaste
Riksdagarne, i afbidan på en allmän revision af aflönings-
reglementet, medgifvit, att ett belopp af högst 12,000
kronor finge för vederbörande år användas till förhöjning
i vissa fall af banvakternas löneförmåner utöfver nu¬
varande högsta arvodesbeloppet med 60 kronor för hvarje
banvakt, så medför komiténs förslag om den fria ved¬
brandens borttagande i sjelfva verket en nedsättning
med en arvodesklass under hvad Riksdagen sålunda ansett
banvakterna skäligen böra kunna i aflöning erhålla.
333
För att i någon mån förringa betydelsen af förmånens
borttagande har komitén visserligen framkastat den tanken
att vederbörande borde genom tillhandahållande för billigt
pris af kasserade syllar och medgifvande af lättnader i
transporterna och vid anskaffandet m. m. bereda den
utefter jernvägslinierna boende personal, för hvilken svå¬
righet att erhålla bränsle kunde anses förefinnas, tillfälle
att utan för dryga kostnader förskaffa sig sådant. Ett
dylikt statsbaneförvaltningens kommissionärsskap för en
del af personalen synes oss dock mindre lämpligt och i
allt fall förenadt med mera omgång än som motsvarar
den fördel, som dermed skulle vinnas.
I öfverensstämmelse med de åsigter, vi ofvan ut¬
talat, hafva vi inom komitén yrkat, att till § 11 mom. 1
af förslaget till aflöningsreglemente skulle göras föl¬
jande tillägg:
»Med fri bostad är förenad. förmånen af fri vedbrand
enligt stat, som af styrelsen fastställes.»
Herrar Hahr och friherre Sparre hafva instämt i
denna reservations syfte.
vid sid. 91—95 (ang. indragning af ett af de södra
sommar nattåg en och dettas ersättande med ett genomgående
dagtåg):
af herr von Krusenstjerna, som yttrat:
»Då frågan, hvilken tåganordning å en viss linie må
vara den lämpligaste, är en fråga, som tydligtvis icke kan
afgöras efter några allmängiltiga grunder utan måste be¬
dömas efter de för denna linie rådande särskilda för¬
hållanden, och dertill kommer, att afgörandet icke kan
bestämmas ensamt eller ens hufvudsakligen ur finansiella
grunder, utan hänsyn jemväl måste tagas till en mång¬
fald andra faktorer, har jag ansett, att komitén — sådant
dess uppdrag blifvit bestämdt — icke haft att inlåta sig
på frågan om indragning å linien Stockholm—Malmö af
ett af sommarnattågen och dettas ersättande med ett
genomgående dagtåg.»
334
I denna reservation hafva instämt herrar Hahr och
friherre Sparre.
vid sid. 95 (ang. vissa statsbaneliniers förvaltning
under enklare former):
af herr Fränekel, som ansett att komiténs uttalande
bort hafva följande lydelse:
»Innan komitén slutar redogörelsen för de besparingar,
hvilka komitén anser kunna åstadkommas i statsbane-
förvaltningens utgifter för ändamål, som icke stå i direkt
samband med personalens aflöning, kan komitén icke un¬
derlåta att med några ord omnämna en anordning, hvil¬
ken synes egnad att medföra nedgång i utgifterna å
samtliga afdelningar, nämligen den anordningen att vissa
statsbanelinier, der rörelsen är mindre intensiv, förvaltas
under enklare former än de öfriga.
I utlandet och särskild! i Tyskland har man kom¬
mit till insigt om nödvändigheten af en dylik anordning.
I Tyskland delar man jern vägar af ifrågavarande art i
två slag, nämligen dels s. k. y>Nebeneisenbahnem>, hvilka
hafva normal spårvidd och väsentligen samma öfver¬
byggnad som hufvudbanorna, på hvilka dessa senares
lokomotiv och vagnar följaktligen kunna ingå, inen vid
hvilka tåghastigheten ingenstädes får öfverstiga 40 kilo¬
meter i timmen, samt dels s. k. »Lokaleisenbahnem, hvilka
hafva antingen normal eller mindre spårvidd, företrädes¬
vis äro afsedda för den rent lokala trafiken och vid
hvilka tåghastigheten ingenstädes får öfverstiga 30 kilo¬
meter i timmen. För båda slagen af banor äro fast-
stälda särskilda grunder för såväl byggandet som trafi¬
kerandet, dervid åtskilliga mot de enklare trafikförhål¬
landena svarande bestämmelser af enklare art än de för
hufvudbanorna gällande meddelats i syfte att åstadkomma
lättnader vid trafiken mellan hufvudbanorna och de ifråga¬
varande banorna samt mellan dessa senare inbördes, utan
att trafiksäkerheten derigenom minskas.
Då väl näppeligen någon del af det svenska stats-
banenätet torde vara att hänföra till banor af den be¬
skaffenhet som de tyska »Lokaleisenbahnen», kan komitén
335
här inskränka sig till att angifva några exempel på de
lättnader, som medgifvits i fråga om de s. k. »Neben-
eisenbahnen».
Stängning för tåg af vägöfvergångar i banans plan
behöfver blott ega rum på sådana ställen, der tåghastig¬
heten uppgår till mera än 30 kilometer i timmen; och
under gynsamma lokala förhållanden kan befrielse från
stängningsskyldighet medgifvas äfven vid större tåg¬
hastighet.
hallbommar, belägna äfven på längre afstånd från
vederbörande banvakters postställen, må användas vid
mindre starkt trafikerade vägöfvergångar.
Stängsel behöfver endast anbringas på farliga sträckor
af banan.
Medan i fråga om hufvudbanorna en synnerligen
minutiös bevakning af banan i egentlig mening.föreskrif-
vits, gäller med afseende å nu ifrågavarande jernvägar,
att banan skall öfvergås och tillses, då högsta tillåtna
tåghastigheten är 20 kilometer i timmen, en gång hvarje
dag, samt då tåghastigheten är mindre, en gång hvar
tredje dag.
Hvad nu Sverige beträffar, så vill komitén först och
främst erinra, att de norrländska banorna i fråga om
byggandet redan varit att anse såsom ett slags jernvägar
af andra ordningen i det hänseende, att desamma norr
om Storvik försetts med lättare öfverbyggnad. Jemväl
i fråga om banbevakning och en del tågförhållanden
hafva enklare anordningar vid dem tillämpats. Men
i öfrigt gäller vid dem samma tjenstgöringsreglemente
som vid de öfriga statsbanorna, likasom tillämpning af
de för statens jernvägar i detta hänseende utfärdade före¬
skrifter — särskilt de af teknisk art — påbjudits äfven
i fråga om de flesta enskilda jernvägar i riket. Då
de anordningar, som sålunda träffats, emellertid numera,
med den större erfarenhet, som vunnits i fråga om hand-
hafvandet af olika slags jernvägsdrift, torde vara att
anse såsom föråldrade i flera stycken och särskildt i det
afseende, att de äro för rigorösa, har komitén trott sig
böra ifrågasätta, huruvida icke lämpligheten af att sär¬
skilda föreskrifter uti nu ifrågavarande ämne meddelades
såväl för vissa delar af statsbanenätet som för vissa
336
enskilda jernvägar borde tagas under närmare om¬
pröfning. De lättnader, som skulle kunna beredas, synas
nämligen böra blifva af en afsevärd ekonomisk betydelse
så väl för landets jernvägsväsende i dess helhet som för
statsbanorna. Hvad dessa senare banor beträffar, har komi-
tén redan förut framkastat den tanken, att de norrländska
banorna — d. v. s. de jernvägslinier, som skulle tillhöra
det norra distriktet, eller linierna på andra sidan om Ange
— borde intaga en särskild ställning i statsbanenätet
bland annat derutinnan, att särskild redogörelse lemna-
des för deras ekonomiska resultat. Det synes då komi-
tén kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke undersök¬
ningen om lämpligheten af att inrätta ett slags stats¬
banor af andra ordningen borde i främsta rummet afse
just dessa norra linier med der rådande svaga trafik.»
vid sid. 115—122 (ang. ersättning för prestationer, ut¬
förda för postverket):
af herr von Krusenstjerna emot vissa delar af moti¬
veringen.
B) vid afrielningen II (förslag till instruktion):
vid § 25 (ang. föreskrifter rörande protokollsföring) :
af herr von Krusenstjerna, som yttrat:
»Inom generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, general¬
tullstyrelsen m. fl. centrala embetsverk användas vid
ärendenas handläggning s. k. föredragningslistor, hvar¬
jemte derutöfver särskilt protokoll hålles endast då skilj¬
aktiga meningar yppas, då chefen anmäler åtgärd, som
af honom ensam vidtagits, och då styrelsen finner anled¬
ning förordna om protokolls hållande. °) På grund af er- *)
*) Härtill kommer, på grund af särakildt stadgande i förordningen angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera af den 17 november 1893,
protokoll i upphandlings- och andra dylika mål.
337
farenhet från den styrelse, jag tillhör, kan jag bestämdt
vitsorda, att denna anordning verkar tillfredsställande
och lemnar full trygghet för möjlighet att erhålla upp¬
lysning om hvarje inom styrelsen fattadt beslut.
Komiténs flertal har emellertid icke ansett detta till¬
räckligt utan föreslagit särskildt protokollsförande äfven
i en mängd andra fall. Enligt mitt förmenande skulle
en sådan anordning i en ganska väsentlig mån och der¬
till skäligen onödigt betunga och försena arbetet inom
jernvägsstyrelsen, hvars tjenstemän nog hafva tillräckligt
att göra i allt fall, och den står i rak strid mot den
riktning, som dess bättre lyckats allt mer arbeta sig
fram inom vår administration, eller att inskränka mång-
skrifveriet.
De s. k. föredragningslistorna innehålla vida mera än
hvad namnet angifver. Såsom framgår af bifogade af¬
skrift utaf en dylik lista från ett generalpoststyrelsens
plenum, upptaga de nämligen ej blott hvarje föredraget
ärende med angifvande af dess beskaffenhet och diarie¬
nummer, utan derå göres för hvarje ärende af chefen en
anteckning om det beslut, som vid föredragningen fattats,
och listan förses derjemte med uppgift å de ledamöter,
som deltagit i handläggningen. Vill man nu söka när¬
mare upplysning om affattningen af beslutet, har man
att gå till registraturet.
Att bredvid en sålunda uppstäld föredragningslista
föra ett särskildt protokoll synes mig vara i de flesta
fall öfverflödigt. Affattas protokollet enligt den formule¬
ring, som användes eller åtminstone användts inom ett
embetsverk : »Byråchefen N. N. föredrog de i kanslidiariet
under n:ris 76—95 antecknade ärenden och fattades deri
beslut på sätt registraturet utvisar», så säger ju protokollet
mindre än föredragningslistan. Och uppsättes protokollet
fullständigt, med i vederbörlig kurialstil affattad redo¬
görelse för det föredragna ärendets beskaffenhet, för inne¬
hållet af i ärendet afgifna yttranden samt för beslutet
med skälen dertill, så kommer ju protokollet att inne¬
hålla ungefär detsamma, som sedermera skall ännu en
gång nedskrifvas vid affattande! af den utgående expe¬
ditionen.
Framförallt inom sådana embetsverk, som våra kom-
22*
338
munikationsverk, der ärendenas antal är synnerligen stort
och der ärendenas beskaffenhet ofta kräfver så skynd¬
samt besked som möjligt, måste man sträfva efter de
möjligast enkla former för ärendenas protokollering.
Jag har derföre ansett att § 25 i instruktionsför-
slaget bort erhålla ungefärligen samma lydelse som mot¬
svarande stadgande i generalpoststyrelsens instruktion)).
Bilaga.
Föredragningslista
för Trafikbyråärenden den 10 september 1895.
Nde: Genp.dirm von Kru-
senstjerna;
Byråchefen Schlytern,
» Kolmodin;
t. f. » Björklund;
» » Askberg.
l:o.
N:r 4183
744 K. Norska poststy¬
relsen, ang. tidtabellen
för postföringen Rörås
— Funäsdalen — Hedevi-
ken.
2:o.
N:r 2807 _ _
507 Norra Distriktet,ang.
anordnande ånyo af post¬
föring mellan Bjästa och
Sidensjö.
3:o.
N:r 8180
1356 Vestra Distriktet,
ang. omreglering aflands-
vägspostföringen Ottebol
—Gillberga—Seffle m. m.
Posten får i särsk. fall qvar-
hållas i 2 timmar öfver
bestämda tiden.
Enligt ND:s förslag — 3
ggr i veckan gångpost
mellan Sidensjö och Bjästa.
Bifall — uppsägning af kon¬
trakten.
339
37,:o.
N:r 3606
645 Vestra Distriktet,
ang. inrättande af post¬
station i Stömne vid post-
linien Ottebol—Gillberga
—Seffle.
|
Stömne — pstation — 3 års
kontrakt — från lU 96.
|
4:o.
N:r 5646 _ „
looo Pnntzsköld, Otto, för
Norra Södermanlands
jernvägsaktiebolags sty¬
relse, ang. vilkoren för
inrättande af poststation
vid Ny by bruks jernvägs-
station.
|
A. a.
|
5:o.
N:r 6425
1116 Dito d:o, ang. in¬
rättande af poststation
vid Valsberga jernvägs-
station samt dess benäm¬
ning.
|
Valsberga station — pstation
— 120 kr.
|
6:o.
N:r 8250 A
1369 Ostra Distriktet, med
postmästarens i Mariefred
hemställan omtjensteresa
med anledning af öpp¬
nande af poststationer
vid Norra Södermanlands
jernväg.
|
Bif.
|
7:o.
1366 östra Distriktet, ang.
anslag till bekostande af
posttransporter mellan
|
Bif.
|
340
Mariefreds postkontor och
jernvägsstation från tiden
för öppnandet af Norra
Södermanlands jernväg.
|
|
8:o.
N:r 2266 „ „ _ .
392 Mellersta Distriktet,
ang. inrättande af post¬
station vid trafikstationen
Trekärn (mellan Vansbro
och Vakern å Mora—Ve-
nerns jernväg).
|
Trekärn — 180 kr.
|
9:o.
K-.r 8130
1345 Mellersta Distriktet,
ang. inrättande af post¬
station vid en ny trafik-
station, Ålsäng, mellan
Fellingsbro och Jäders
bruk å Köping—Hults
jernväg.
|
o
Alsäng — 180 kr.
|
10:o.
N:r 8194 A _
1362 Ostra Distriktet, ang.
af Östergötlands Dagblads
aktiebolag gjord fram¬
ställning angående tid¬
ningens befordran å jern-
vägen från Norrköping
öfver Norsholm etc.
|
Kan ej medges, der ej sö¬
kanden betalar särsk. kost¬
naderna för extra perso¬
nal vid Norrköpings kon¬
tor.
|
ll:o.
N:r 1625 „ _ .
288 Vestra Distriktet, i
fråga om nedsättning i
arvodet för poststations-
föreståndaren i Lundby
Stommen i anl. af inrät-
|
Skr. till K. B. i Skaraborgs
län.
|
tande af poststation i
Längjum.
341
12:o.
' 6988 TT _. „
1188 Vestra Distriktet,
ang. ersättningen för post¬
transporterna i B engtsfors
och Gustafsfors mellan
ångf. »Flora» och post-
stationerna.
13:o.
r 8160 ^ „
~1350 Norra Distriktet, ang.
anordnande 13—22 sistl.
augusti af extra poster
Långsele — Ramsele, i
anl. deraf att ångf. »Pri¬
mus», linien Helgum—
Utanede, skadats.
30 öre i Gustafsfors och 25
öre i Bengtsfors.
Betalas.
14:o.
“1353 Vestra Distriktet,
ang. utsträckning aflandt-
brefbäringen Lugnås—
Seggebo till Torpelund.
Afslag.
15:o.
N:r 7042 „
n87 Norra Distriktet, ang.
anmälan att ångbåtspxp
n:r 114 å »Sylphide», li¬
nien Sundsvall—Norrvik,
icke är i verksamhet in-
nev. år.
A. a.
I denna reservation hafva herrar Hahr, Simonsson,
friherre Sparre och Storckenfeldt instämt.
342
af herr Fränekel, som anfört:
»Enligt min mening bör den del af denna paragraf,
som handlar om protokollsföringen, hafva denna lydelse:
»Protokoll föres, då generaldirektören anmäler åtgärd,
som af_ honom enligt § 19 vidtagits, då skiljaktiga me¬
ningar inom styrelsen förekomma, då beslut skall expe¬
dieras genom protokollsutdrag, då styrelsen finner anled¬
ning särskilt förordna, att protokoll skall hållas, samt
dessutom i nedan angifna ärenden:
»ärenden, hvilka enligt $ 20 skola handläggas i plenum;
frågor om nedsättning i befordringsafgifter--etc.»
(i likhet med förslaget);
och får jag till stöd härför och med anledning af
hvad komitén yttrat i motiven till instruktionsförslaget
anföra följande.
På grund af Riksdagens skrifvelse af år 1892 om att en
fullständigare protokollsföring borde hos jenvägsstyrelsen
införas och med anledning deraf, att jernvägsstyrelsen
sjelf angifvit de pleniärenden, hvilka borde i den förnyade
instruktionen upptagas, såsom sådana, öfver hvilka proto¬
koll borde föras, anser jag, att komitén bort söka efter¬
komma Riksdagens i ofvannämnda skrifvelse uttalade ön¬
skan, så att åtminstone öfver alla mål, som äro af den vigt,
att de skola behandlas som plenimål, protokoll bör föras,
och § 25 i instruktionsförslaget formuleras i öfverensstäm¬
melse härmed.»
vid §§ 48 och 84 (ang. arten af jemn äg sper sonalens an¬
ställning) samt § 55 (ang. semester åt jernväg sstyrelsens tjen-
stemän):
af herrar von Krusenstjerna och Simonsson, som anfört:
»I fråga om arten af jernvägspersonalens anställning
har komitén bibehållit nu gällande föreskrift att såväl
tjenstemän som betjente innehafva sina beställningar
endast på förordnande och kunna från dessa skiljas eller
till andra befattningar vid statens jernvägar förflyttas
af samma myndighet, som dem antagit. I motiveringen
till § 48 har komitén visserligen erkänt, att för åtskilliga
befattningar, i synnerhet inom styrelsen, likställighet i
343
detta fall med andra embetsverk skulle kunna utan olä¬
genhet för jernvägstjensten medgifvas, men då för det
stora flertalet befattningar och särskild! för alla dem, som
tillhörde den egentliga linietj ensten, detta af hänsyn till
trafikens säkerhet icke skulle kunna ifrågakomma, har
komitén ansett lämpligast, att den nuvarande ordningen
bibehölles för jernvägspersonalen i dess helhet, helst lik¬
ställighet inom verket i detta vigtiga . afseende syntes
önskvärd, bland annat af den anledning att åtskilliga
svårigheter vid förflyttningar o. d. härigenom undvekes.
Bestämmelsen att tjenstemän och betjente vid statens
jernvägar innehafva sina befattningar endast på förord¬
nande meddelades i sammanhang med jernvägsförvalt-
ningens definitiva organisation och grundar sig på beslut,
som af 1868 års Riksdag fattats med bifall till en af
Kong! Maj:t i ämnet gjord framställning. Då emeller¬
tid förhållandena såväl inom jernvägsförvaltningen som
inom statsförvaltningen i öfrigt sedan år 1868 i mångt
och mycket äro förändrade, har det synts oss, som om
komitén nu, då fråga är om jernvägsförvaltningens reor¬
ganisation, bort ingå i närmare undersökning, huruvida
de skäl, som vid nämnda tidpunkt anfördes till stöd för
jernvägspersonalens undantagsställning, fortfarande ega
giltighet.
I den skrifvelse af den 30 april 1867, som föran¬
ledde framläggandet af den kongl. propositionen för 1868
års riksdag, hade Riksdagen anhallit bland annat, att
fullständig framställning måtte ske till Riksdagen rörande
de vilkor, hvarunder jernvägstjenstemännen skulle komma
att anställas. Med anledning häraf utarbetade^ trafiksty¬
relsen, såsom ock af historiken (Bil. I) framgår, förslag
till reglemente för antagande och entledigande af perso¬
nalen, deraf dock endast de vigtigaste bestämmelserna
förelädes Riksdagen. I motiven till detta förslag yttrade
sig styrelsen öfver den af Riksdagen vidrörda frågan
huruvida de vid statens järnvägstrafik anstälda personer
borde komma i åtnjutande af de rättigheter, § 36 Re¬
geringsformen tillerkände statens tjenstemän i allmänhet,
och anförde dervid, bland annat, att tvänne alljernvägs
trafik tillhörande förhållanden egentligen föranledde den
olikhet, som måste förefinnas i vilkoren för anställning
344
af trafikpersonal och af tjensteman vid de flesta andra
statens verk.
Det ena bestode deri, att vid de allra flesta befatt¬
ningar inom jern vägs förvaltningen bos innehafvaren for¬
drades ej allenast insigter i befattningen tillhörande ålig¬
ganden i allmänhet utan äfven speciella personliga egen¬
skaper, såsom rådighet, mod, sjelfbeherskning etc. och
slutligen en frisk och stark kropp, och att således for¬
dringarna på en jernvägstjensteman vore sådana, att man
icke förr än efter längre tids erfarenhet kunde afgöra,
huruvida han vore i alla hänseenden passande för den
befattning, hvartill han en gång blifvit antagen. Om då
efter en längre pröfning tjenstemannen icke skulle befin¬
nas eg a alla de egenskaper, man hos honom förutsatt,
eller om till följd af sjuklighet eller andra omständighe-
ter de erforderliga egenskaperna försvagades, skulle,
derest den åberopade paragrafen vore gällande äfven för
trafikpersonalen, en sådan tjensteman icke kunna utan
eget medgifvande förflyttas till någon annan befattning,
der dessa egenskaper i mindre grad toges i anspråk,
men der hans insigter och förmåga i öfrigt gjorde honom
fullt lämplig. Dertill kunde äfven läggas, att vid en in¬
rättning sådan som jernvägarne, der allt berodde på en
talrik och spridd personals sammanhållande till gemen¬
samt och punktligt arbete för ett och samma ändamål,
som förfelades om eu enda icke förstode eller fullgjorde
sin skyldighet i det rätta ögonblicket, vore, för att
järnvägstransporten skulle kunna försiggå utan faror och
förluster af många slag, en sträng disciplin i tjensten
det oeftergifligaste vilkor, hvarunder någon kunde ikläda
sig det höga ansvar, som nödvändigtvis måste tillhöra
och kännas af hvar och en på den plats, han beklädde,
hvarföre enligt styrelsens tanke vore nödvändigt, att en
hvar,, som vore anstäld i jernvägens tjenst, visste att
han innehade sin plats uteslutande på förtroende till sin
duglighet och redbarhet.
Det andra förhållandet, som bidroge till jernvägs-
tjenstemännens undantagsställning, vore den föränderlig¬
het i behofvet af personal, hvilken betingades af vexlin-
garna dels i sjelfva rörelsen på jernvägarne, dels i syste¬
mer för trafikens besörjande samt banornas underhåll och
345
bevakning, hvarutinnan det städse måste vara förvalt¬
ningens syftemål att åstadkomma förenklingar, som ledde
till förökad besparing, ordning, säkerhet och allmän be¬
qvämlighet.
Granskar man de skäl, som sålunda på sin tid an¬
fördes till stöd för bestämmelsen om jernvägspersonalens
anställande allenast på förordnande, torde man finna, att
desamma under nuvarande, väsentligt förändrade förhål¬
landen icke kunna tillmätas synnerlig betydelse.
Sålunda lärer väl numera, då staten drifvit järnvägs¬
trafik i nära 40 år och en ofta lång extra ordinarie
tjenstgöring föregår anställandet i ordinarie beställning,
ingen antagas till eu plats, der särskilda personliga egen¬
skaper erfordras, utan att man förut varit i tillfälle att
försäkra sig om hans lämplighet för platsen. Skulle
senare inträffande omständigheter göra en förflyttning
önskvärd, torde en sådan numera kunna verkställas,
äfven om tjenstemannen i fråga anstälts under former,
som mera öfverensstämde med dem, under hvilka tjen-
stemän vid likartade verk antagas. Vi tillåta oss i detta
hänseende erinra, att det stora flertalet tjensteinnehafvare
inom post- och telegrafverken nu äro underkastade för¬
flyttning, ändock de äro tillsatta medelst fullmagt eller
konstitutorial, samt att instruktionen för generaltullsty¬
relsen innehåller uttrycklig föreskrift derom, att tjenste¬
man eller betjent vid lokalförvaltningen eller kust- och
gränsbevakning, som befinnes ej vidare nöjaktigt upp¬
fylla sina åligganden vid den befattning, han innehar,
men kan lämpligare användas till annan tjenstgöring,
må förflyttas till befattning i samma grad å samma eller
annan ort, dock utan minskning i den ordinarie lön,
han förut enligt stat åtnjutit. Jemväl för det fall att
jernvägspersonalen å sina befattningar erhölle fullmagt
eller konstitutorial, skulle alltså kunna bibehållas de nu¬
varande bestämmelserna att tjenstemän och betjente vid
statens jernvägar kunna till andra befattningar förflyttas
af den myndighet, som dem antagit, samt att en hvar,
som blifvit, till ordinarie befattning antagen, skall tjenst-
göra när och hvarhelst han dertill beordras.
Hvad angår det ur trafiksäkerhetens synpunkt fram-
stälda krafvet på en sträng disciplin inom jernvägsför-
546
valtningen, så torde denna disciplin kunna uppehållas,
äfven om icke all personal är anstäld på tre månaders
uppsägning. Post- och telegrafstyrelsernas samt fram¬
för allt tullstyrelsens instruktioner innehålla i dessa hän¬
seenden stadganden, hvilka redan i och för sig synas
betryggande och hvilka skulle blifva det än mera med
den vidsträcktare disciplinära bestraffningsrätt, som från
början tillkommit jern vägsförvaltningen. °)
Beträffande slutligen det sista skälet för jernvägs-
personalens anställande på förordnande, eller att behof-
vet af personal vore föränderligt, så torde det ligga i
sakens natur, att jernvägspersonalen i stort sedt måste
successivt ökas, och der i följd af systemförändring af ett
eller annat slag inskränkning af antalet beställningar
inom någon kategori blir möjlig, torde i alla händelser,
sedan verket för länge sedan erhållit ett ordnadt pen-
sionsväsende, icke kunna ifrågakomma att afskeda de
öfvertaliga befattningshafvarne ur jernvägens tjenst, utan
lära dessa allenast komma att underkastas förflyttning
till annan tjenstgöring. Derom vittnar bäst det uttalande,
komitén gjort i fråga om sättet för den afkomitén före¬
slagna omorganisationens verkställande.
De skäl, som anförts till stöd för den nuvarande
bestämmelsen om arten af jernvägspersonalens anställ¬
ning, synas oss således — i allmänhet taget — icke
längre hålla streck. Men å andra sidan kan detta för¬
hållande — att en ordinarie tjensteinnehafvare kan, utan
att någon som helst försummelse föreligger, från verket
aflägsnas — medföra menliga följder för verket i dess
helhet och det innebär bestämda olägenheter för perso¬
nalen. Gerna medgifva vi, att den stora magt öfver
underordnades väl och ve, som sålunda är inom jem-
vägsförvaltningen inrymd åt de öfverordnade, icke torde
hafva blifvit missbrukad, att uppsägningsrätten i prak¬
tiken i allmänhet icke torde hafva användts annat än
under förhållanden, likartade med dem, hvarunder post-,
telegraf- och tullstyrelserna tillämpa sin afsättningsrätt,
men möjligheten att varda utsatt för en förmans godtycke *)
*) Jemför § 44 i generalpoststyrelsens instruktion af den 4 juni 1886, § 21 i
telegrafstyrelsens instruktion af den 1 november 1878 och § 26 i generaltullsty¬
relsens instruktion af sistnämnda dag.
347
utan utsigt att i besvärsväg vinna ändring förefinnes dock
alltid, och detta kan alstra en undfallenhet, en brist på
sjelfständighet, som efter vår åsigt icke är gagnande för
att tjensten skall skötas så som sig bör. Hvad särskildt
de högre tjenstemännen angår, intaga de rättsligen icke
den sjelfständiga ställning, som bör tillkomma dem enligt
den åskådning, hvilken af ålder gjort sig gällande inom
den svenska statsförvaltningen. I all synnerhet gäller
detta om styrelsens ledamöter, hvilka det åligger
att i förekommande fall anmäla mot chefen afvikande
meningar; och då efter jernvägarnes tillkomst den ändring
vidtagits i Regeringsformens § 35, att chefen för statens
jernvägar upptagits bland förtroendeembetsmännen, är
det uppenbarligen en inkonseqvens, att jemväl föredra¬
gandena i styrelsen kunna af Kong!. Maj:t när som helst
från sina befattningar afskedas.
Från personalens synpunkt sedt företer den nuva¬
rande ordningen särskildt en stor olägenhet. Vi hafva
nyss erinrat, att i praktiken uppsägning af personal
visserligen i allmänhet icke torde förekomma annat än
under förhållanden, likartade med dem, hvarunder andra
styrelser tillämpa sin afsättningsrätt, men ett betydelse¬
fullt undantag gifves härifrån, nämligen vid sjukdoms¬
förfall. Drabbas en annat verk tillhörande tjensteman
eller betjent af sjukdom, får han behålla lönen intill
dess han blir berättigad till pension, men en tjensteinne-
hafvare vid jernvägen blir enligt praxis, oaktadt han
såsom ordinarie fått ingå i verkets pensionsinrättning,
afskedad, då han af sjukdom varit hindrad att tjenstgöra
under tre år i följd, och detta äfven om han icke är
berättigad till någon som helst pension. °) Detta synes
oss innebära en orättvisa, som icke kan försvaras.
Af hvad nu blifvit anfördt framgår, att enligt vårt
förmenande någon verklig grund icke förefinnes för bi¬
behållande af den undantagsställning, hvari jernvägs-
personalen hittills befunnit sig. I all synnerhet gäller
detta om tjenstemännen inom styrelsen, hvilka synas oss
i fråga om arbetets art vara fullt jemförliga med tjenste- *)
*) För att ordinarie jernvägstjensteman eller betjent vid afsked för sjukdom
skall erhålla pension, erfordras i allmänhet att han räknar minst 10 tjensteår; och
blir vid sådan tjensteålder pensionen endast 20 % af arvodet.
348
männen inom andra centrala embetsverk. Så t. ex. lärer
någon skilnad i detta hänseende icke kunna uppdragas
mellan kamererare, revisor, registrator, notarie etc.
inom jernvägsstyrelsen och motsvarande tjensteman på
andra håll. Komitén har också, enligt hvad flera gånger
uttalats, sökt likställa styrelsens tjensteman med dem
inom motsvarande verk, men då komitén icke velat med¬
gifva jernvägsstyrelsens tjensteman en fastare ställning,
har likställigheten hufvudsakligen kommit att bestå deri,
att desse senare beröfvats de särskilda förmåner, de hit¬
intills — och detta törhända just med afseende å an¬
ställningens art — innehaft, såsom t. ex. det fördel¬
aktigare förhållandet mellan lön och tjenstgöringspennin-
gar samt rättigheten att vid tjenstledighet på grund af
sjukdomsförfall bibehålla full aflöning under någon tid.
Då komitén en gång antagit principen om likställighet
med andra styrelseverk, synes det oss, som om komitén
ock bort fullfölja denna princip och icke, der sådant
vant egnadt att försämra styrelsepersonalens ställning,
i stället åberopa nödvändigheten af likställighet med jern-
vägens egen liniepersonal. Några afsevärdare svårig¬
heter vid förflyttningar från styrelsen till linien torde i
verkligheten icke heller kunna uppstå.
Vi hafva således ansett, att åtminstone styrelsens
hela ordinarie personal borde tillsättas medelst konstitu¬
torial, och att äfven hvad linie]) er sonalen beträffar samma
förfarande torde böra vara regel, men att komitén bort
ingå i en undersökning, huruvida för någon eller några
grupper deraf särskilda förhållanden skulle förefinnas,
som borde föranleda, att i fråga om dem anställningen
blefve mindre fast. Vi tillåta oss i detta sammanhang
erinra, att särskildt den finska statsbaneförvaltningen,
som i öfrigt bildats efter svenskt mönster, medgifver
liniepersonalen i ganska stor utsträckning en dylik fastare
anställning.
I öfverensstämmelse med vår nyss uttalade uppfatt¬
ning att den till jernvägsstyrelsen hörande personal i alla
hänseenden bör likställas med den inom andra centrala em¬
betsverk hafva vi vidare inom komitén förfäktat den mening,
att sådana tjenstemän inom styrelsen, hvilkas befattningar
349
motsvarade andra och tredje gradens fenster inom den civila
administrationen i öfrigt, borde tillerkännas sex veckors
semester och icke, såsom komitén ifrågasatt, allenast fyra.
Arten af det arbete, som åligger ifrågavarande tjenste-
män, torde medföra samma behof af hvila, som ansetts
förefinnas för deras vederlikar inom de andra verken.»
vid §§ 57 och 92 (ang. skyldighet att ingifva af skeds¬
ansökning ):
af herr Fränekel, som yttrat:
»I öfverensstämmelse med den af mig under afdel-
ningen I anförda mening anser jag, att undantag från
bestämmelsen om viss ålder vid afskedstagande! endast
bör kunna af Kongl. Maj:t medgifvas; och hemställer jag
på denna grund, atit §§ 57 och 92 i förslaget till instruktion
måtte få följande lydelse:
§ 57:
»Tjensteman eller betjent vid styrelsen, som fyllt
sextiofem år, vare pligtig omedelbart ingifva ansökan om
afsked; Kongl. Maj:t dock obetaget att medgifva hans
bibehållande i tjensten, derest och så länge han pröfvas
kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att qvarstå.»
§ 92:
»Hvad i § 57 stadgats gäller äfven för tjenstemän
och betjente vid distrikten, dock att skyldigheten att
söka entledigande för tågpersonal inträder redan vid fylda
sextio år.»
C) vid afdelningen ill (förslag till aflöningsreglemente):
vid § 3 (ang. fasta arvoden):
af herr Persson, som anfört:
»Komiténs beslut att föreslå två ålderstillägg åt öfver¬
direktör har jag icke kunnat biträda. Komitén fram¬
350
håller sjelf, att öfverdirektörsbefattning är mest jemförlig
med byråchefstjenst vid de centrala verken och att byrå¬
chef endast nppbär ett ålderstillägg å 600 kronor efter
5 år. Denna af komitén uttalade mening om tjenstemas
jemförlighet delar jag i allo; och derest den förändrade
organisation, komitén föreslagit i fråga om jernvägs-
administrationen, kommer till stånd, torde en ej obetydlig
lättnad uti en mångfald öfverdirektör nu åliggande göro¬
mål honom beredas, hvarigenom platsens skötande sanno¬
likt icke bör kräfva mera arbete än det, som nu åligger
en byråchef. Dessutom torde man icke kunna åberopa
något enda fall inom andra embetsverk, der en tjenste¬
man med eu så hög aflöning som 6,400 kronor åtnjuter
mera än ett ålderstillägg; och då enligt komiténs åsigt
den föreslagna nya aflöningen icke skulle tillämpas på
nuvarande innehafvare emot dessas egen önskan, har jag
inom komitén yrkat, att arvodet för öfverdirektör skulle
bestämmas till 6,400 kronor med ett ålderstillägg å 600
kronor efter 5 år.
Derjemte har jag varit från komiténs beslut skiljaktig i
fråga om det åt telegrafdirektör föreslagna lönebelopp,
4,500 kronor med tvänne ålderstillägg å 500 kronor efter 5
och 10 år. Jernvägsstyrelsen har i sitt förslag till nytt
aflöningsreglemente för ifrågavarande tjensteman före¬
slagit endast 4,000 kronors arvode jemte två ålders¬
tillägg å hvardera 500 kronor efter 5 och 10 år; och
det har synts mig, som om man bort stanna vid hvad
sålunda föreslagits».
vid § 8 inom. 5 (ang. arvodesafdrag för betjente vid
tjenstledighet):
af herrar von Krusenstjerna, Agrelius, Simonsson och
Svedelius, hvilka anfört:
»I § 8 mom. 5 af förslaget till nytt aflöningsregle¬
mente har komitén i fråga om arvodesafdrag för betjente
vid tjenstledighet bibehållit nu gällande stadgande, eller
att dylikt afdrag skall ega rum »under de förhållanden
och i den ordning, styrelsen föreskrifver». Emot detta
stadgande synes oss emellertid först och främst kunna
invändas, att det ur såväl jernvägsstyrelsens egen som
351
den underlydande personalens synpunkt bör vara önsk¬
värd!, att i aflöningsreglementet bestämdt angifvas de
förmåner, personalen eger åtnjuta. Så bar skett i fråga
om tjenstemän, och vi se ej något skäl hvarföre ett annat
förfarande skall ega rum beträffande betjente. Och i föreva¬
rande fall, der fråga är om en betjeningspersonalen i dess
helhet rörande bestämmelse af ganska vigtig art, torde be¬
stämmelsens intagande i aflöningsreglementet vara än
angelägnare, enär de föreskrifter i ämnet, jernvägssty-
relsen hittills utfärdat, icke äro så förmånliga för perso¬
nalen, som vi anse billigheten bjuda.
På sätt komitén meddelat, gäller för närvarande i
detta hänseende, att betjente väl kunna med bibehållande
af fullt arvode erhålla tjenstledighet till skötande af egna
angelägenheter under femton dagar årligen, men att der¬
emot vid sjukdomsförfall tjenstgöringspenningarne redan
första dagen indragas. Med afseende å arten af betje-
ningens arbete synes anledning icke förefinnas att ut¬
sträcka tiden för den afdragsfria tjenstledigheten för
förstnämnda ändamål längre än hvad nu är medgifvet,
hvilket utgör hälften mot hvad bestås tjenstemän. Hvad
åter tjenstledighet vid sjukdomsförfall beträffar, lärer det
icke vara rättvist, att då tjenstemannapersonalen eger att
vid dylikt förfall under någon tid uppbära fullt arvode,
betjeningspersonalen, som i allmänhet åtnjuter lägre af¬
löning, skall nödgas från första stund vidkännas afdrag.
Komitén torde jemväl få anses hafva i viss mån erkänt
detta, då komitén uttalat, att någon jemkning kunde
ifrågasättas med afseende å afdraget för betjeningen,
äfvensom uttryckt den förhoppning att styrelsen måtte
ordna denna sak på sätt, som på samma gång tillgodo-
såge personalens berättigade intresse och jemvägens för¬
del. Att komitén motsatt sig intagandet i aflönings¬
reglementet af eu bestämmelse i ämnet synes åter hafva
sin grund deri, att komitén befarat, att med en dylik
bestämmelse betjeningspersonalen skulle komma att i
vissa fall uteblifva från tjenstgöring på grund af allenast
föregifvet, sjukdomsförfall, något som skulle kunna blifva
icke allenast för jern vägsförvaltningen kostsamt utan
äfven för trafiken hindcrligt. En sådan farhåga synes
oss dock oberättigad, då jernvägsförvaltningen nog torde
352
ega medel i sin hand att förekomma missbruk af ifråga¬
varande art. I hvarje fall lärer den nuvarande ordnin¬
gen icke kunna försvaras dermed, att en ändring skulle
för jern vägsförvaltningen medföra en ekonomisk uppoff¬
ring; och att för öfrigt betjentes likställande med tjenste-
män i detta hänseende under vanliga förhållanden icke
skulle åsamka statens jern vägar någon större utgift torde
framgå deraf, att, enligt hvad oss meddelats, sammanlagda
beloppet af de arvodesafdrag, statsbanebetj eningen år
1893 fick vidkännas vid sjukdom från och med en till
och med trettio dagar, uppgick till allenast 7,995 kronor
98 öre.
I öfverensstämmelse med hvad vi nu anfört, hafva
vi inom komitén yrkat, att i stället för stadgandet i § 8
mom. 5 måtte i aflöningsreglementet intagas bestämmel¬
ser, som i fråga om arvodesafdrag i allmänhet likstälde
betjente med distriktstjenstemän, dock att vid tjenst¬
ledighet för enskilda angelägenheter fullt arvode finge
för betjente utgå endast under högst femton dagar under
loppet af ett och samma år och följaktligen, då ledighet
åtnjutits för så väl enskilda angelägenheter som för
sjukdom eller svag helsas vårdande, sammanlagda antalet
dagar, för hvilka betjent egde uppbära dylikt arvode,
icke öfverstiga fyratiofem.»
vid motiven, sid. 312—316 (ang. 'öfvergångsbestärnmelser):
af herrar Asplund, Fränekel och Storckenfeldt, som
yttrat:
»I afseende å komiténs uttalande rörande öfvergångs-
bestämmelser få vi afgifva följande afvikande mening.
§ 34 af nu gällande instruktion för jern vägsstyrelsen
har denna lydelse:
»Embete- och tjenstemän samt betjente vid statens
jernvägstrafik innehafva sina befattningar endast på för¬
ordnande och kunna från dessa skiljas eller till andra
befattningar inom trafikstaten förflyttas af samma myn¬
dighet, som dem antagit».
Häraf framgår, att, då styrelsen eger ostridig rätt
353
att efter uppsägning, som i tjenstgöringsreglementet be¬
stämts till tre månader, skilja hela personalen från dess
befattningar, så eger den ock lika ostridig rätt att före¬
lägga personalen valet emellan att antingen afgå eller
också underkasta sig hvarje nytt aflöningsreglemente,
som kan blifva af Kongl. Maj:t faststäldt.
I likhet med komiténs flertal anse vi, att en sådan
tillämpning af § 34 vore allt för hård, och hålla före,
att, om ett nytt aflöningsreglemente skall tillämpas, den
nu befintliga personalens löneförmåner ej derigenom böra
försämras, utan att till dem af personalen, för hvilka en
försämring skulle komma att ega rum, nöjaktig ersättning-
bör lemnas. Deremot kunna vi ej dela komitéflertalets
åsigt att öfvergången till en ny, af Kongl. Maj:t fast-
stäld lönestat skulle få ske på anmälan af personalen
efter hvar och ens eget godtfinnande. Vi befara näm¬
ligen, att ett sådant tillvägagående skulle fördröja genom¬
förandet af det nya reglementet och leda till stora för¬
vecklingar och svårigheter samt vålla ständigt återkom¬
mande obehag, klagomål och besvär från personalens
sida, då den, till följd af befordran, uppflyttning i högre
löneklass eller annan orsak, framdeles öfverflyttades till
den nya lönestaten. Vi anse det vida bättre både för
styrelsen och personalen, att, med stöd af förut omnämnda
§ 34 i instruktionen, den nya lönestaten, dock med ofvan
föreslagna modifikation, tillämpas på en gång för hela
personalen; och då kontant ersättning för minskade aflö-
ningsförmåner dervid bereddes, tro vi, att med ett sådant
förfaringssätt vida mindre missnöje skulle spörjas från
personalens sida än om man förfore på sätt flertalet före¬
slagit, hvarförutom öfvergången mycket lättare och fortare
kunde genomföras. Vi tillåta oss derför föreslå följande
öfvergångsbestämmelser:
1. Det nya aflöningsreglementet skall för hela per¬
sonalen tillämpas från den tidpunkt, som Kongl. Magt
efter reglementets fastställelse bestämmer.
2. Befattningshafvare, hvars sammanlagda löneför¬
måner enligt den nya lönestaten ej skulle uppgå till det
belopp, de förut utgjort, erhåller ett personligt löne¬
tillägg, motsvarande skilnaden.
23*
354
Detta lönetillägg eger vederbörande åtnjuta, intills
dess han erhåller antingen befordran till bättre aflönad
befattning, eller sådan uppflyttning i löneklass, hvari¬
genom löneförmånerna uppgå till eller öfverstiga förut¬
varande belopp.
3. Vid fastställandet af lönetilläggen böra ej tagas
i beräkning de i nu gällande reglemente förekommande
bestämmelser, som motsvara de nya reglementsstadgan-
dena i § 2 angående arvodets fördelning i lön och tjenst-
göringspenningar, i § 8 angående aflöningsförhållandena
vid tjenstledighet, i § 10 angående begrafningshjelp, i
§ 12 angående felräkningspenningar och i § 15 angående
kostnadsfri läkarevård, för hvilka ändrade bestämmelser
något vederlag ej beviljas.
4. Personalen bör minst 3 månader före den dag,
då det nya aflöningsreglementet skall börja tillämpas,
underrättas om dess innehåll äfvensom om de dervid
fästade öfvergångsbestämmelser.
Om ofvan föreslagna bestämmelser komme att tilläm¬
pas, vunnes:
l:o) att den nya lönestaten med dess förenklingar
redan från första året vore fullt genomförd;
2:o) att alla de naturaförmåner, hvilkas afskaffande
komitén föreslagit, genast bortfölle;
3:o) att man genast, så snart första årets lönestat
med dervid fogade lönetilläggsförteckning vore uppgjord,
kunde öfverskåda det ekonomiska resultatet af den nya
lönestaten i förhållande till den gamla och deraf se,
hvilka besparingar komme att vinnas, sedan alla genom
öfvergången uppkomna personliga lönetillägg bortfallit.
Skulle deremot öfvergången till den nya lönestaten
ske på sätt komiténs flertal föreslagit, så komme det att
dröja en mycket lång, ej ens beräknelig tid, innan den
nya lönestaten vore fullt genomförd och de indragna
naturaförmånerna bortfallit, hvarjemte under hela den
långa öfvergångstiden gamla och nya lönestaterna vore
så hopblandade, att kontrollen skulle på ett betänkligt
sätt försvåras.))
355
D) vid afdelningen IV (sammanfattning af komiténs
omorganisationsförslag jemte approximativ beräkning af
förslagets ekonomiska innebörd):
vid sid. 323—325 (ang. den approximativa beräkningen):
af berr Svedelius, som yttrat:
»Ehuru jag visserligen ansett mig kunna i hufvudsak
biträda de af komiténs flertal uppgjorda beräkningar öfver
den förbättring i statsbaneförvaltningens ekonomi, som
genom den nu föreslagna omorganisationen skulle upp¬
komma, kan jag dock icke underlåta att påpeka, det dy¬
lika beräkningar äro förenade med så många möjligheter
till misstag eller till förbiseende af andra omkostnader,
som tillkomma när den verkliga tillämpningen skall ske,
— synnerligast då fråga är om stora indragningar af
personal såsom t. ex. den, som föreslagits med afseende
å banbevakningen — att jag anser försigtigheten bjuda
att icke allt för mycket förlita sig på, att slutsumman af
beräknade besparingar m. m. verkligen ernås. Om denna
summa skall tjena till annat än ett blott sammanförande
af de olika posternas uppskattade ungefärliga värden och
alltså läggas till grund för vidare beräkningar eller slut¬
satser, torde derför rättast vara, att den, såsom vid andra
större kostnadsberäkningars uppgörande plägar ske, re¬
gleras medelst en försigtighetskoefficient, uttryckt i ett
afdrag af t. ex. 10 procent af slutsumman.»
E) vid samtliga afdelningarna:
af herrar Halir och friherre Sparre, som anfört:
»Undertecknade äro i flera hänseenden af olika mening
med komiténs flertal såväl beträffande de uttalanden,
hvilka förekomma i komiténs betänkande, som med af¬
seende å innehållet i de särskilda förslag till ny instruk¬
tion för jemvägsstyrelsen samt nytt aflöningsreglemente
för jernvägspersonalen, hvilka komitén framstält; och få
vi här nedan anföra det vigtigaste af hvad vi i berörda
356
hänseenden hafva att erinra, dervid vi vid de olika frå¬
gornas behandling följt samma ordning, som af komitén
iakttagits.
I.
Undersökning af jemn äg sadministrationens organisation
och det sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar
utöfvas in. m.
Under denna hufvudrubrik har komitén sammanfört
de allmänna anmärkningar och framställningar, hvartill
komitén vid den företagna granskningen af jernvägs-
administrationen ansett sig finna anledning; och bär
komitén dervid först yttrat sig angående behöjligheten af
en decentralisation inom förvaltningen äfvensom framlagt
hufvudgrunderna af ett förslag till distriktsförvaltnin-
gens ordnande samt derefter ifrågasatt åtskilliga åtgär¬
der till förbättring af statsbaneförvaltningens ekonomi och
slutligen förordat vissa reformer i öfrigt, hvilka icke
vore af direkt ekonomisk innebörd och icke heller af
beskaffenhet att kunna upptagas i förslagen till ny in¬
struktion och nytt aflöningsreglemente, men hvilka synts
komitén böra blifva föremål för uttalande från dess sida.
Hvad då först angår den ifrågasatta decentralisationen
samt förslaget till distriktsförvaltningens ordnande, så
anse vi oss till en början böra anmärka, att enligt vårt
förmenande komiténs uttalande angående olägenheterna
af den nuvarande centralisationen och fördelarne af en
decentralisation är allt för starkt färglagdt.
Bland olägenheterna af den förhandenvarande ord¬
ningen anför komitén sålunda, att en del till den löpande
tjensten hörande ärenden icke erhålla den snabba be¬
handling, som vore önsklig eller möjlig. Härvid torde
likväl kunna erinras, att då komitén i flera afseenden före¬
slår betydligt tyngre former för ärendenas behandling
såväl inom styrelsen som vid distrikten — så t. ex.
genom bestämmelserna om gemensamma sammanträden
samt om protokollsföring och föredragningslistor — fråga
är, om icke tillämpningen af komiténs förslag öfver huf¬
vud taget kommer att medföra mera tidsutdrägt och om¬
gång vid ärendenas handläggning med deraf härflytande
olägenheter än hvad nu kan förekomma.
Såsom en annan olägenhet af den nuvarande cen-
tralisationen angifves, att distriktsbefälet saknar tillräcklig
myndighet att förhandla med den trafikerande allmänheten.
Då emellertid sjelfva afgörandet i taxefrågor enligt komi-
téns förslag hädanefter som hittills skulle ligga i styrel¬
sens hand, hafva vi svårt att förstå, hvilket företräde
den föreslagna distriktsorganisationen i detta hänseende
skulle ega framför den nuvarande ordningen. Samma
myndighet att förhandla med trafikanter, som komitén
ifrågasätter för distriktscheferna, är i sjelfva verket redan
nu lemnad trafikdirektörerna; och i hvad mån denna myn¬
dighet begagnas lärer mera vara beroende på vederbö-
randes personliga egenskaper än på organisationen. Sant
är visserligen, att distriktscheferna, då de genom anstäl¬
landet af trafildnspektörer befriats från den löpande egent¬
liga trafiktjensten, i följd häraf blifva mera än de nuva¬
rande trafikdirektörerna i tillfälle att egna sig åt den
affärsmässiga delen af tjensten, men å andra sidan får
ej förbises, att distriktscheferna skulle få sig en hel del
tidsödande funktioner tilldelade, hvilka icke tillkomma
trafikdirektörerna. Och hvad allmänhetens ställning till
den ena eller andra organisationsformen i detta hänseende
beträffar, så torde få framhållas, att då trafikdirektörerna
äro flera till antalet än distriktscheferna, möjlighet till
underhandlingar angående fraktaftal och dylikt nu står
allmänheten till buds å flera ställen än hvad förhållandet
blir enligt komiténs förslag. För att organisationsför¬
ändringen i detta afseende skulle få den effekt, komitén
synes afsett, skulle i verkligheten erfordras, icke allenast
att distriktscheferna erhölle en lika vidsträckt bestäm¬
manderätt med afseende å fraktaftal, som i allmänhet
tillkommer trafikcheferna vid de enskilda jernvägarne —
något som komitén icke velat ifrågasätta — utan äfven
att distrikten blefve betydligt flera till antalet, så att
dylika representanter för styrelsen funnes i alla de olika
landsändar, som af statsbanorna berördes.
Såsom en ytterligare olägenhet af den nuvarande
organisationsformen angifves, att styrelsen i de befintliga
distriktsförvaltningarnas utlåtanden och framställningar
358
icke alltid kan påräkna ett fullt tillfredsställande och all¬
sidigt underlag för sina beslut; och säges orsaken härtill
vara afdelningsföreståndarnes mindre sjelfständiga ställ¬
ning i allmänhet samt framför allt den bristande sam¬
manhållningen dem emellan. Uppenbart är emellertid,
att samarbete kan åstadkommas mellan de olika afdel-
ningsföreståndarne äfven utan inrättande af särskilda
med större befogenhet utrustade distriktschefer, samt
att, der ett sådant samarbete kommer till stånd och ut¬
låtande således afgifves efter samråd vederbörande afdel-
ningsföreståndare emellan, styrelsen i ett dylikt utlåtande
kan erhålla fullt lika fullständig utredning som i en enligt
komiténs förslag organiserad distriktsstyrelses yttrande.
Komitén anmärker vidare, hurusom med den nuva¬
rande anordningen en verkligt effektiv inspektion åt linie-
förvaltningen saknas; hvarjemte komitén — efter att
hafva erinrat om de olika system för denna inspektion,
hvilka i slutet af 1860- och början af 1870-talet ifråga¬
sattes, nämligen det ena med vissa trafikområden och det
andra med de särskilda förvaltningsgrenarne såsom grund
för indelningen, äfvensom framhållit, att det senare
systemet tillämpats från början af 1870-talet (om också
icke rationel, då en och samme tjensteman varit anstäld
såsom inspektör vid samtliga afdelningarna), intill dess
inspektörstjensten år 1888 indrogs — uttalat sig för en
återgång till det förra, före år 1870 använda systemet;
och har komitén i sådant hänseende föreslagit, att di-
striktschefen skulle utöfva inspektion öfver samtliga af¬
delningarna inom sitt distrikt, i sammanhang hvarmed
komitén yttrat, att några större svårigheter att finna per¬
soner, hvilka vore fullt kompetenta till en dylik distrikts-
vis och ej afdelningsvis anordnad inspektion, numera med
de tillfällen till allsidig utbildning, jernvägsväsendets ut¬
veckling medfört, ej behöfde möta.
Med anledning häraf kunna vi icke underlåta att
erinra om hvad Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1868
yttrade angående då föreliggande förslag om införande
af distriktschefsinstitutionen. Riksdagen förklarade deri,
bland annat, att åtskilliga betänkligheter inom Riksdagen
yppat sig mot inrättandet af distriktschefsplatser, af skäl
att den grundsats, som blifvit följd vid organisationen af
359
sjelfva styrelsen, eller att »enhet och planmässighet vid
alla dess detaljer, som tillhörde samma afdelning inom
särskilda distrikt, hvarken kunde åstadkommas eller bi¬
behållas på annat sätt, än att afdelningen inom styrelsen
hade sin egen, i dess särskilda angelägenheter och göro¬
mål kunnig och erfaren representant, hvilken också vore
beklädd med tillräcklig myndighet att såsom högste be¬
fälhafvare inom sin afdelning göra styrelsens åsigter och
beslut gällande samt genom behöriga inspektioner vaka
öfver samma afdelnings arbete och hushållning inom samt¬
liga distrikten) — hvilken grundsats Riksdagen icke kunde
annat än gilla — syntes icke till fullo vara iakttagen vid
bestämmandet af distriktsckefernas åligganden, hvilka
syntes sträcka sig till alla grenar af linieförvaltningen.
Jemväl styrelsen öfver statens jernvägstrafik vidgick för¬
öfrigt i sitt yttrande öfver Riksdagens berörda skrifvelse,
att olägenheten af inspektionssystemet med distriktschefer
bestode i svårigheten att vid tillämpningen finna personer
med den allmänna insigt i förvaltningens alla grenar,
som vore nödvändig för att kunna bedöma, huru tjensten
inom dem utöfvades och hushållningen iakttoges.
Om dessa åsigter egde sin tillämpning i slutet af
1860-talet, så måste de ega det i ännu högre grad i
våra dagar, då till följd af den fortgående utvecklingen
på alla områden — ej minst på teknikens — beliofvet
af specialbildning allt starkare gör sig gällande. På grund
häraf lärer det ock vara vida svårare nu än för 25 å 30
år tillbaka i tiden att finna personer, som äro kompe¬
tenta att sköta distriktschefsbefattningar, sådana komitén
— att döma af motiveringen i förevarande del af betän¬
kandet — förestält sig dem. Och då komitén anmärker,
att försöket med den centrala inspektionen icke rationelt
anordnades, enär en och samme tjensteman anstäldes så¬
som inspektör vid samtliga afdelningarna, torde få erinras,
att distriktscheferna enligt komiténs förslag skulle, ega
att för samtliga afdelningars räkning inspektera jern-
vägsnät, som icke vore synnerligen mindre än det nät,
styrelsens inspektör under 1870-talet hade att öfvervaka.
Komitén synes för öfrigt icke heller anse inspektio¬
nen genom distriktschefer tillfyllestgörande, ty såsom
fördel af organisationsförändringen framhålles jemväl,
360
att det genom lättnaden i arbetsbörda skulle för sty¬
relsens ledamöter blifva möjligt att genom tätare in-
spektionsresor på ett mera effektivt sätt öfvervaka,
att enbet och öfverensstämmelse egde rum mellan di-
striktsförvaltningarna vid utöfvandet af deras verksamhet.
För vår del äro vi äfven öfvertygade, att vid en even¬
tuel tillämpning af komiténs förslag distriktscheferna
— äfven om de ega teknisk bildning — faktiskt komma
att med afseende å inspektionen af ban- och maskinaf-
delningarna i allmänhet inskränka sig till sådana ären¬
den, som beröra eller kunna hafva inflytande på flera
afdelningar eller der genom användning af en afdelnings
personal jemväl för annan afdelnings behof besparing
med statsmedel kan vinnas. I allt hvad som angår ban-
och maskinafdelningarnas inre ordning och hushållning
komma deremot vederbörande afdelningsföreståndare,
hädanefter som hittills, att få bära det egentliga ansva¬
ret; och deras fortgående fackutbildning och sakkunskap
gorå dem säkerligen enligt regeln mera kompetenta här¬
till än distriktscheferna, Inspektionen öfver afdelnin-
garna i fackhänseende kommer fortfarande att ske genom
vederbörande öfverdirektör och vid verkets framtida ut¬
veckling torde i följd af det allt mera framträdande
krafvet på specialitet den utvägen med nödvändighet
komma att tillgripas, att öfverdirektörerna till biträden
vid denna inspektion erhålla särskilda inspektörer. En¬
ligt vårt förmenande måste således i framtiden, vid sidan
af den distriktsvis anordnade, samarbete afdelningarna
emellan åsyftande inspektionen, den nuvarande centrali¬
serade fackinspektionen vidare utbildas, eller med andra
ord båda ofvan omförmälda system för linieförvaltnin-
gens öfvervakande komma till användning.
Bland motiven för den ifrågasatta organisationsför¬
ändringen framhåller komitén äfven, att de kraftigare
distriktsförvaltningarna skulle kunna, en hvar inom sitt om¬
råde, i grunden lära känna der rådande, jernvägsdriften
berörande förhållanden. Fråga är emellertid, om icke de
nämnda förvaltningarna i verkligheten komma att mindre
grundligt än de nuvarande känna omförmälda förhållan¬
den, och detta af skäl att distrikten enligt komiténs för¬
slag skulle erhålla en mycket stor utsträckning. Under
361
det att statsbanorna för närvarande äro indelade i sex
distrikt (deraf det ena med två mera sjelfständiga af-
delningar) af resp. 413, 538, 269, 213, 596, 1,256 kms
längd (det sistnämnda i 2 delar om 750 och 506 km.),
har komitén nämligen föreslagit statsbanenätets indel¬
ning i blott fyra distrikt om resp. 863, 751, 794 och
1,256 km. — sidobanan till Umeå ej medräknad. Till
jemförelse må meddelas, att de norska statsbanorna, som
vid 1896 års utgång komma att hafva en sammanräknad
längd af 1,539 km., äro föreslagna att indelas i fyra
distrikt (medellängd 385 km.) och de finska stats¬
banorna med en längd af 2,239 km. i fem distrikt (me¬
dellängd 448 km.). Det är fara värdi, att den af komi¬
tén föreslagna utsträckningen af distrikten — åtminstone
hvad angår banafdelningen — är större än hvad med
en klok hushållning kan vara förenligt. Det belopp,
som inbesparas genom indragning af en eller annan befäls-
aflöning, kan nämligen många gånger om förslösas genom
bristande tillsyn vid banornas nybyggnads- och under¬
hållsarbeten.
Med hvad vi nu anfört tro vi oss hafva ådagalagt,
att komitén i sin motivering allt för mycket framhållit
vigten och värdet af den föreslagna organisationsför¬
ändringen, och att denna således icke är af den genom¬
gripande betydelse för statsbaneindustriens utveckling,
som komitén velat göra gällande. Hvad nu vår ställ¬
ning till sjelfva saken beträffar, så äro vi först och främst
med komitén ense derutinnan, att efter den utsträckning,
statens jernvägsnät numera nått, och den omfattning,
statsbaneförvaltningen erhållit, någonting måste göras
för att lätta den med nuvarande organisation på styrel¬
sen hvilande arbetsbördan, på det att styrelsen måtte
kunna mera odeladt egna sig åt lösningen af de stora
och vigtiga uppgifter, som i olika afseenden framställa
sig. Man kan emellertid tänka sig den erforderliga lätt¬
naden åstadkommen på olika sätt. Ett sätt vore att
med bibehållande i hufvudsak af den nuvarande ord¬
ningen stärka arbetskrafterna inom styrelsen genom att
antingen öka antalet föredragande eller ock låta veder¬
börande föredragande få till sitt förfogande såsom när¬
maste män särskilde specialister inom de olika grenarne
362
af afdelningens förvaltning. Särskild! sistnämnda utväg
synes vara den, hvilken man hittills ansett böra anlitas
för mötande af en växande rörelse — åtminstone tyda der¬
på de omständigheterna att antalet öfverdirektörsassisten-
ter icke fastslagits i aflöningsreglementet och att vid
1884 års instruktionsändring förutsattes, att flera dylika
tjensteman kunde anställas vid en hvar af ban-, maskin-
och trafikafdelningarna. Med en dylik anordning läte
sig för öfrigt, väl förena att till de nuvarande afdelnings-
föreståndarne å distrikten öfverflytta en del ärenden af
löpande natur, hvilka mera i följd af gammal häfd än
på grund af systemets fordringar nu handläggas inom
styrelsen. Ett annat sätt att lätta styrelsens nuvarande
arbetsbörda är det af komitén förordade, eller inrättan¬
det af särskilda distriktsförvaltningar, hvilka öfvertaga
en mera afsevärd del af de nuvarande styrelseärendena
än nyss antyddes. Hvilkendera utvägen företrädesvis
bör anlitas kan med skäl synas tvifvelaktigt. För den
första utvägen talar den omständigheten att den i viss
mån närmare ansluter sig till den historiska utvecklingen
samt att den för ett stort kommunikationsverk så fördel¬
aktiga enheten i förvaltningen lättare bevaras. Till förmån
för den senare utvägen kan åter anföras, att det i eko¬
nomiskt hänseende så vigtiga samarbetet å linien deri¬
genom bättre betryggas. Då nu inom komitén med så
stor enighet och styrka gjorts gällande, att denna se¬
nare utväg bör anlitas, då i våra grannländer, som i
fråga om trafikförhållanden med Sverige äro närmast
jemförliga, en dylik decentralisation antingen redan ge¬
nomförts eller ock är på väg att genomföras, och då
slutligen organisationsformen, sådan komitén i sitt för¬
slag till instruktion närmare angifvit densamma, synes
oss hufvudsakligen vara en utveckling af den nuvarande
t. f. intendentsinstitutionen i syfte att åstadkomma en
kraftigare samverkan å linien mellan de olika afdelnin-
garnas personal utan att beröfva styrelsen det inflytande
på låneförvaltningens särskilda grenar, som för bevaran¬
det af enhet och likformighet samt för betryggande af
en jemn och särskild! i tekniskt hänseende tidsenlig ut¬
veckling är af nöden, hafva vi icke ansett oss böra mot¬
sätta oss eu organisationsförändring i den af komitén
363
angifva riktningen. Vi utgå emellertid dervid från den
förutsättning att området för den samfälda distriktsför-
valtningens verksamhet kommer att begränsas, i enlighet
med hvad uti § 67 af instruktionsförslaget finnes angif-
vet, och att följaktligen distriktschefens myndighet icke ut-
sträckes längre än hvad för uppnåendet af ett tillfreds¬
ställande samarbete erfordras, utan att en hvar afdelnings-
föreståndare får för sig besluta och vidtaga åtgärder i
den stora mängd af ärenden, der samverkan afdelnin-
garna emellan enligt sakens natur är utesluten. Skulle
icke detta iakttagas, blefve nämligen formerna för linie-
förvaltningen så tunga, att detta komme att utöfva ett
hämmandé inflytande på ärendenas gång, hvarjemte de
tekniske afdelningsföreståndarnes sakkunskap icke komme
att tillräckligt få göra sig gällande.
Beträffande de väsentligare detaljerna i komiténs för¬
slag så hysa vi, såsom redan af det föregående torde
framgå, betänkligheter emot distriktens stora utsträck¬
ning. Vi anse oss dock i detta sammanhang böra er¬
inra, att jernvägsstyrelsen redan i sitt den 26 november
1892 afgifna förslag till nytt aflöningsreglemente uttalat
sig för en inskränkning i de nuvarande trafikdistriktens
antal; och af ekonomiska hänsyn lärer ett större antal
fullständiga distriktsförvaltningar med nu ifrågasatt orga¬
nisation icke kunna för närvarande påyrkas. Då komitén
ifrågasatt, att afdelningsföreståndarnes närmaste män
skola utrustas med en viss sjelfständig myndighet, har
komitén i öfrigt enligt vårt förmenande föreslagit en åt¬
gärd, som synes egnad att underlätta linieförvaltningens
behöriga skötsel jemväl med det ringa antal distrikt,
som af komitén upptagits. Hvad särskildt trafikafdel-
ningen angår, torde förslaget om inrättande af särskilda
trafiksektioner betrygga den löpande trafiktjenstens ve¬
derbörliga handhafvande; och med afseende å maskinaf-
delningen torde visserligen antalet maskindirektörer kunna
inskränkas till fyra, medan deremot kan ifrågasättas,
huruvida det beräknade antalet maskiningeniörer — eller
en för hvarje verkstadsort — är tillfyllest, eller om icke
två maskingeniörer borde beräknas för de invid Stock¬
holm på något afstånd från hvarandra belägna verkstä¬
derna. Svårast blir det onekligen för bandirektörerna
364
att handhafva den på dem ankommande tillsynen öfver
så pass stora distrikt, som här föreslås. Hvad beträffar
det norra distriktet, som med Umeåbanan skulle få en
omfattning af nära 1,300 km., synes anordningen i sjelfva
verket omöjlig; och anse vi oss derför böra påyrka an¬
ställandet af en särskild föreståndare vid öfre delen af
norra distriktet, hvilken skulle eg a en i viss mån sjelf¬
ständig myndighet öfver dervarande banafdelning — och
till äfventyrs äfven öfver trafikafdelningen — men inträda
såsom ledamot i norra distriktsförv.altningen endast i
vigtigare frågor, som anginge de honom tilldelade sträc¬
korna. För att möjliggöra banafdelningens behöriga
skötsel synes i öfrigt böra hos en hvar a¥ de fyra
bandirektörerna i stället för de af komitén föreslagna
underingeniörerna såsom biträden anställas en veder¬
börligen qvalificerad assistent af baningeniörs grad.
Under rubriken åtgärder till förbättring af stats-
baneförv ältning ens ekonomi uttalar komitén till en början
(sid. 30—31), att resultatet af statsbaneindustrien icke kan
betecknas såsom tillfredsställande. Visserligen framhåller
komitén sjelf såsom anledningar dertill dels det förherr¬
skande trycket i affärslifvet och dels tillkomsten af det
norrländska jernvägsnätet, men uttalandet kan likväl ej
uppfattas annorlunda än såsom i viss mån innebärande
ett klander mot jernvägsstyrelsens sätt att handhafva
denna industri. Enligt vårt förmenande böra dock nyss¬
nämnda af komitén vidrörda faktorer tillerkännas mycket
större betydelse än komitén tyckts vilja tillmäta dem.
Allt efter som konjunkturerna i affärslifvet förbättras
och trafiken hinner upparbetas å de norrländska banorna
lärer äfven statsbanedriften komma att såsom affär blifva
mera gifvande. Under de senaste åren har redan en
fortgående minskning i utgiftsprocenten inträdt, så att
densamma för sistförfluten år för statsbanorna söder om
Boden utgjort allenast 67,85 mot 72,14 år 1892.
Komiténs ofvanberörde uttalanda grundar sig för
öfrigt antagligen på jemförelse med vissa svenska privat¬
banor. Men en sådan jemförelse kan icke vara väg¬
ledande för ett rigtigt bedömande af dessa förhållanden.
Af många skäl äro nämligen statsbane- och privatbane-
365
förvaltningar icke fullt med hvarandra jemförbara. Våra
statsbanor lära i stället rätteligen böra jemföras med
statsbanor i andra länder, der förhållandena äro någor¬
lunda likartade med dem hos oss. En sådan jemförelse
torde ingalunda utfalla till den svenska statsbaneförvalt-
ningens nackdel. I detta hänseende åberopa vi dels ett
af herr statsrådet och chefen för civildepartementet lör¬
dagen den 4 maj 1895 i Riksdagens Första Kammare
gjordt uttalande om de svenska statsbanornas finanser
och om deras förvaltning särskildt i jemförelse med främ¬
mande länders statsjernvägar, af hvilket uttalande ett
utdrag här bifogas (bil. A), dels ock ett i öfversättning
jemväl bilagdt utdrag (bil. B) ur eu af kontorschefen
vid de danska statsbanorna C. 0. Rimestad i Jernbane-
bladet n:ris 1 och 2 för innevarande år införd artikel
under rubrik »Nogle meddelelser om Jernbanerne i Nor¬
den», hvari jemväl utförligare angifvas några af de skäl,
hvarför statsbanor och privatbanor icke kunna till sin
räntabilitet jemföras.
Förutom de af Rimestad anförda finnas äfven andra,
omständigheter, som göra att statsbanorna, såsom ren
affär betraktade, måste visa mindre goda, direkta eko¬
nomiska resultat än privatbanorna. Sådana äro exem¬
pelvis:
nattågen med deraf föranledda kostnader;
statsbanornas betydligt större tåghastighet för snabb¬
gående tåg, hvilket medför ökade kostnader såväl för
tågen som ock för banunderhållet;
statsbanornas stora antal större stationer, hvilka för
snabb tågexpedition, godsinventering, omfattande tele-
graftjenstgöring m. m. fordra en stor personal;
nödvändigheten för statsbanorna att ega tillgång till
en fullt tillräcklig och fullt duglig personal äfven vid de
större möten, trupptransporter m. m., som ofta före¬
komma ;
den omständigheten att privatbanorna hafva betyd¬
ligt högre utgifter för posttransporter och i många fall
högre taxor äfven för person- och godsbefordran.
Komitén har nu ansett en förbättring af statsbanor¬
nas ekonomi kunna åstadkommas dels genom minskning
366
i utgifterna och dels genom ökning i de af allmänna taxan
ej beroende inkomsterna.
Vid undersökningen af den minskning i utgifterna,
som skulle kunna beredas, har komitén först till behand¬
ling upptagit frågan om minskning i utgifterna för per¬
sonalens aflöning och dervid framstält åtskilliga förslag,
åsyftande, bland annat, dels inskränkning öfver hufvud
taget i antalet personal, dels användande af billigare
sådan och dels minskning af löneförmånerna.
Att personalens antal icke bör vara större än hvad
för ändamålet behöfs är en åsigt, som jern vägsstyrelsen
för sin del omfattar och tillämpar. Så t. ex. har sty¬
relsen, likväl först efter förberedelsevis gjorda försök och
dervid vunnen erfarenhet, ansett sig kunna besluta in¬
dragningar bland banafdelningens personal till en omfatt¬
ning under de senaste fem åren af tillsammans 2 ban-
direktörer, 2 baningeniörer, 10 banmästare och 270
banvakter. Att styrelsen jemväl, der så kunnat ske,
sträfvar efter att ersätta dyrare personal med billi¬
gare torde framgå af det utbyte af stationsinspektorer
mot stationsmästare samt af stations- och kontorsskrif-
vare mot kontorsbiträden, som alltjemt fortgår. En minsk¬
ning af den ordinarie personalens antal och dennas er¬
sättande med extra personal, på sätt komitén i flera fall
ifrågasatt, är emellertid ej att obetingadt förorda. En
sådan anordning medför svårigheter vid vissa tillfällen
att anskaffa folk äfvensom flera vid användandet af mera
eller mindre lös arbetspersonal ofta förekommande olägen¬
heter, såsom personalens pockande på höjd aflöning,
arbetsinställelser och dylikt. Fråga är äfven, huruvida
man i det hela taget verkligen kan påräkna någon fördel
i ekonomiskt afseende genom en anordning, hvarigenom
en jemförelsevis större del af det statsbaneförvaltningen
tillhörande arbetet skulle utföras af extra personal, hvars
fordringar i aflöningsväg påverkas af tillgången på arbets¬
krafter och den skyndsamhet, som af arbetets beskaffen¬
het ofta kräfves. Dessutom innebär en sådan minskning
eu försämring för personalen, som derigenom ej kommer
i åtnjutande af alla de förmåner, hvilka enligt aflönings-
och pensionsreglementen tillkomma ordinarie personal
367
och hvilkas tillförsäkrande åt en personal, som mera
stadigvarande tages i anspråk, bör för staten såsom
arbetsgivare vara en pligt. För vår del anse vi derför
i detta hänseende vara lämpligast, att förhållandet mellan
den ordinarie och den extra ordinarie personalen regleras
af den grundsatsen att all personal, som år efter år er¬
fordras i ständig tjenstgöring, bör erhålla ordinarie an¬
ställning, hvaremot den öfriga personal, som tages i
anspråk, må antagas i allenast extra ordinarie beställ¬
ning. Härigenom tillgodoses säkerligen på bästa sätt
både arbetsgifvarens och personalens intressen.
I enlighet med denna vår uppfattning måste vi —
jemte framhållande att arbetena å statistiska och milkon¬
toren icke lämpligen böra i hela den utsträckning, komi-
tén ifrågasatt, bedrifvas medelst extra personal, utan att
en mindre stam af ordinarie kontorsskrifvare der jemväl
torde erfordras — hvad särskildt angår banafdelningen
för vår del göra gällande, att den långt gående inskränk¬
ning i antalet banmästare och banvakter, som komitén
förordar, ingalunda är tillrådlig. För öfrigt kan med
full bestämdhet sägas, att en sådan inskränkning icke
heller kan ega rum, utan att säkerheten för tågen deri¬
genom betydligt minskas. Den allmänna uppfattningen
inom landet torde dessutom ej tillåta en så vidt gående
reduktion af banbevakningspersonalen. Att en del af de
svenska privatbanorna kunna nöja sig med svagare be¬
vakning beror naturligtvis derpå, att de hafva svagare
trafik, mindre tåghastighet och i de allra flesta fall en¬
dast dagtåg. Förhållandena hos oss äro jemväl andra
än i de af komitén åberopade länderna. Om man näm¬
ligen i England och Frankrike i vissa fall har en mindre
intensiv banbevakning än hos oss, beror detta dels der¬
på, att man i dessa länder i stället under hela dagen
har en mängd arbetslag ute på banorna, dels att dessa
banor i allmänhet äro solidare byggda än våra och icke
besväras af de svåra snöstormar och kälförskjutningar,
som vintertiden hemsöka våra banor, bvilka derför i
säkerhetens intresse kräfva en mycket noggrann bevak¬
ning. Äfven till förekommande eller förminskande al de
skador, som hos oss ofta sommartiden genom skogseldar
uppkomma å banan angränsande marker och för Indika
36B
sedermera ersättning till dryga belopp måste af jern-
vägsstyrelsen utbetalas, är det af nöden att hålla banan
väl bevakad. Af redogörelsen öfver förhandlingarna vid
Petersburgerkongressen framgår äfven, att banbevak-
ningen i Ryssland är intensivare än i England och Frank¬
rike — antagligen af samma skäl som hos oss, nämligen
banornas byggnadssätt och de klimatiska förhållandena.
I Norge, Danmark och Tyskland är banbevakningen
ingalunda svagare än hos oss, utan i många fall starkare.
Vid jemförelse af banafdelningens utgifter för bevakning
och underhåll visar det sig för öfrigt, att dessa utgifter,
fördelade per km. af banornas längd, utgjorde i runda
tal: vid de svenska statsbanorna år 1892 1,520 kronor,
år 1893 1,508 kronor och år 1894 1,293 kronor; vid de
norska statsbanorna traiikåret 1891—1892 1,467 kronor
och vid de danska statsbanorna trafikåret 1892—1893
2,340 kronor;0) hvilken jemförelse icke utfaller till nackdel
för våra banor. Och ehuru enligt komiténs förslag en
mängd banmästare- och banvaktslöner skulle inbesparas,
är det för den skull ingalunda säkert, att någon så be¬
tydande vinst ens i ekonomiskt hänseende derigenom
skulle beredas, enär — oafsedt förut anmärkta olägen¬
heter af extra personals användning — det är att an¬
taga, att många af de arbeten, som årligen måste utföras
för banunderhållet, skulle komma att fördyras till följd
af den försämrade tillsyn, som indragningarna skulle
föra med sig.
Om vi således ej kunna biträda komiténs förslag i
fråga om reducering i så stor omfattning af banbevak-
ningspersonalens antal, bör dock häraf ej dragas den
slutsatsen att ju icke enligt vårt förmenande någon ytter¬
ligare inskränkning utöfver hvad som redan gjorts må
kunna ske, i den mån styrelsen, efter noggrann pröf¬
ning i hvarje fall, kan finna sådant möjligt utan skada
för tågsäkerheten eller för jernvägens intressen i öfrigt.
Hvad vidare beträffar den af komitén i fråga om
stationspersonalen såsom möjlig ifrågasatta indragningen
— eller med 5 proc. af personalen å hufvudlinierna nedom
Östersund — så skulle visserligen åtskilligt kunna vara
att invända mot den af komitén uppdragna jemförelsen
*) Denna summa afser endast sjelfva linieförvaltningens kostnader.
369
med vissa privatbanor, i det att särskildt inkomsten per
bankilometer icke torde vara någon lämplig och riktig
måttstock för utrönande af verkliga personalbehofvet,
men å andra sidan vilja vi icke förneka, att den starkare
tillsyn öfver stationspersonalen och det kraftigare sam¬
arbete mellan personal, tillhörande olika afdelningar, som
komitéförslaget åsyftar, bör kunna resultera i ett fördel¬
aktigare förhållande med afseende å utgifterna för sta¬
tionspersonal. Till undvikande af möjligt missförstånd
vilja vi emellertid framhålla, att, derest den betydande
stegring i trafiken, som under den allra senaste tiden
inträdt, skulle komma att fortfara, berörda fördelaktiga
förhållande förnämligast torde komma att visa sig i en
mindre personalökning än som eljest skolat förekomma.
Komitén har föreslagit ganska omfattande indrag¬
ningar af personalens särskilda löneförmåner och uttalar
i detta afseende, att den fäst sin uppmärksamhet vid det
förhållande att jernvägspersonalen utöfver sina ordinarie
arvoden är i åtnjutande af vissa särskilda löneförmåner,
hvilka helt och hållet eller åtminstone till största delen
sakna sin motsvarighet inom andra grenar af statsför¬
valtningen, äfvensom att dessa förmåners tillhandahållande
i många fall på grund af personalens talrikhet stiga till
betydande belopp, medan åter förmånens åtnjutande, så¬
som ren löneförmån betraktad, är i vissa fall för indivi¬
den af jemförelsevis mera underordnad betydelse; på grund
hvaraf komitén ock ansett sig böra föreslå borttagande
eller reglering af vissa bland ifrågavarande förmåner.
Om vi också ej vilja underkänna behofvet af regle¬
ring i några fall af dessa särskilda löneförmåner, måste
vi likväl på det bestämdaste motsätta oss en sådan reg¬
lering i den utsträckning, komitén föreslagit. Obestrid¬
ligt är väl, att man för att erhålla en god personal bör
tillse, att dennas löneförmåner stå i skäligt förhållande
till de fordringar, man ställer på personalen, och det kan
väl icke antagas annat än att man haft denna grundsats
för ögonen, när de nuvarande löneförmånerna beviljades.
Men huru skall man då kunna tillstyrka, att löneförmåner,
som under flera decennier ansetts behöfliga, nu skulle i
vissa fall minskas och i några helt och hållet indragas?
Och detta samtidigt med att fordringarna på personalen
21*
370
stegras med en allt jemt växande trafik. Lefnadskost-
naderna kunna icke sägas vara minskade och icke heller
fordringarna på lifvet.
Att aflöningsförmånerna till en så stor personal som
den vid statsbanorna anstälda — i hvilken form de än
utgå — skola uppgå till betydande belopp ligger i sakens
natur. Men om samtliga utgifterna för personalens af¬
lönande, hvilka enligt komiténs uppgift uppgingo under
år 1894 till 10,388,512 kronor0), fördelas på hela anta¬
let ordinarie och extra personal som under nämnda år
fans vid statsbanorna, 11,732 personer, blir kostnaden i
medeltal för hvarje person — från generaldirektören till
den lägste banvakten — blott omkring 885 kronor.
Ej heller kan man med fog säga, att jernvägsperso-
nalens löneförmåner äro höga i förhållande till andra med
jernvägsförvaltningen någorlunda jemförbara embetsverks.
Af härvid fogade bil. C, som innehåller några medde¬
landen om aflöningsförhållandena vid post- och tullver¬
ken, inhemtas exempelvis, att postmästare och tullförval¬
tare i större städer i allmänhet hafva betydligt högre löne¬
förmåner än stationsföreståndarne vid statsbanornas allra
största stationer, i vissa fall till och med högre än afdel-
ningsföreståndarnes vid distrikten och öfverdirektörernas
i styrelsen. Likaledes hafva vaktbetjente vid postverket
och vaktmästare samt till och med roddare vid tullverket
i regel bättre löneförmåner än stationskarlar och ban¬
vakter. Såsom skäl härför lärer icke kunna uppgifvas,
att post- och tullpersonalen har ansvarsfullare eller mer
ansträngande tjenster än jern vägspersonalen. Förhållandet
är i sjelfva verket det motsatta.
Komiténs förslag att försämra jernvägspersonalens
löneförmåner synes oss derföre både orättvist och min¬
dre välbetänkt. Det skulle tvifvelsutan leda till försäm¬
ring af statsbanornas nu ovanligt goda personal. Ett så¬
dant förslag kan derföre åtminstone icke biträdas af dem,
som i mer än 30 år tillhört statsbanorna och som under
denna långa följd af år till fullo lärt känna personalens
lefnadsförhållanden.
De vigtigaste förändringar — alla till men för per- *)
*) Gelivarebanan ej medberäknad.
371
sonalen — som komitén i detta sammanhang föreslår och
hvilka vi icke kunna biträda äro borttagande af förmå¬
nerna utaf dels fria bostäder åt styrelsens ledamöter och
en stor del bland liniepersonalen, hvilken senare i stället
skulle erhålla hyresbidrag, dels bränsle till alla boställs-
hafvare dels ock begrafningshjelp.
Att dessa förmåner äro af afsevärd betydelse för indi¬
viden torde väl knappt kunna bestridas, då exempelvis kan
nämnas, att indragning af fri bostad och bränsle torde
minska en öfverdirektörs lön med omkring 1,200 kronor,
en baningeniörs i visst fall med omkring 670 kronor, och
en stationskaris med 130 å 175 kronor, allt under förut¬
sättning att dessa senare tjensteinnehafvare bo i Stockholm,
Göteborg eller Malmö. Förhyrandet af lokaler till så stor
utsträckning som skett har betingats af fördelen deraf, att
vederbörande bo nära tjenstgöringsplatsen, samt af om¬
tanken för stationsbetjeningen, som till följd af de höga hy¬
rorna svårligen kunnat skaffa sig någorlunda hyggliga bo¬
städer. Att bostad in natura är, från fysisk och moralisk
synpunkt sedt, en synnerligen lämplig aflöningsform för
den lägre personalen och således en anordning, som är af
stor vigt för erhållande af god betjeningspersonal, torde
för alla jernvägsförvaltningar, likasom för större arbets¬
givare i allmänhet vara en känd sak. Denna aflönings¬
form är äfven tidsenlig, i det att vid alla större industrier
en sträfvan allt mer gör sig gällande att bereda sådan
åt arbetsstyrkan. Fördelen deraf för tjensten torde ock
vara lätt att inse; hvarförutom tjenstens kraf och lokala
förhållanden torde oundgängligen fordra bostad in natura
för flera andra kategorier än den, som »utöfvar den egent¬
liga stationstjensten». Hvad åter den högre personalen
beträffar, torde ej kunna bestridas, att det är eu fördel
för en förvaltning af jernvägsdriftens beskaffenhet, att
denna personal har sin bostad i jernvägens omedelbara
närhet. Under sådana förhållanden anse vi icke skäl före-
finnas till någon ändring af de nu härutinnan gällande
bestämmelser.
Angående komiténs förslag att indraga den boställshaf-
varne nu tillerkända förmånen af bränsle hänvisa vi till
den i denna del af herr von Krusenstjerna m. fl. afgifna
reservationen, i hvars syfte vi instämma, ehuru af den
372
•uppfattning, vi uttalat i fråga om sjelfva bostadsförmå¬
nen, måste följa, att enligt vårt förmenande förmånen af
fri vedbrand alltid bör åtfölja aflöningsförmånen bostad in
natura och följaktligen erhålla större utsträckning än en¬
ligt de öfriga reservanternas förslag.
Slutligen måste vi motsätta oss borttagandet af be-
grafningslijelpen. Denna förmån, som representerar ett
obetydligt utgiftsbelopp årligen och hvars indragning så¬
ledes för staten icke medför någon afsevärd vinst i eko¬
nomiskt afseende, är deremot i synnerhet för den lägre
betjeningen af en ganska stor betydelse. Erfarenheten
från tiden före denna förmåns införande visade nämligen,
att vid dödsfall inom denna klass sällan någon tillgång
fans i den aflidnes bo och följden blef den, att kamraters
och förmäns offervillighet måste tagas i anspråk för den
dödes begrafning. Komiténs hänvisning till beredandet
af dylik hjelp genom inrättandet af begrafningskassor
o. d. torde härvidlag ej heller kunna följas, ty denna
utväg, som för eu arbetarestyrka, samlad vid en verk¬
stad, fabrik eller dylik på ett ställe mera sammanträngd
industriel anläggning kan vara lämplig, torde deremot
vara mindre användbar, då det gäller en personal, som
är spridd öfver hela vårt långsträckta land.
Innan vi lemna frågan om regleringen af persona¬
lens löneförmåner, anse vi oss böra yttra några ord med
anledning deraf, att vissa af komiténs förslag — såväl
beträffande nämnda förmåner som rörande förvaltningen
i öfrigt — äro framstälda i syfte att åstadkomma större
likhet med andra embetsverk.
Efter vårt förmenande är åstadkommandet af en dylik
likhet en fråga af ganska underordnad betydelse. Tv
jernvägarne förete i hufvudsak så väsentliga olikheter
med andra embetsverk — exempelvis genom deras stor¬
artade affärsverksamhet, genom deras tjenstepersonals
stora ansvar för den trafikerande allmänhetens lif och
egendom m. m. — att det lärer vara temligen likgiltigt,
huruvida de äfven i vissa aflönings- och förvaltnings¬
former äro olika med andra embetsverk. Hufvudsaken
torde vara att jernvägsförvaltningen är för sina särskilda
ändamål väl organiserad. Beträffande jernvägsadministra-
tionens olikhet med statens öfriga förvaltande verk och
373
deraf föranledda olikheter i många hänseenden hänvisas
särskild! till hvad Kongl. Magt yttrat i sin proposition
till 1868 års riksdag angående nämnda administration (se
komiténs Bil. I, sid. 30—31). Om man skulle inpassa ett
affärsverk af den omfattning som statsbanorna i de trånga
former, som möjligen kunna vara lämpliga för andra em¬
betsverk, är det fara vard!, att resultatet skulle blifva
sådant, att man skulle ifrågasätta lämpligheten af att öf¬
verhufvud taget drifva statsbaneindustri.
Öfvergå vi så till att yttra oss rörande de bespa¬
ringar, komitén ansett kunna beredas å andra utgifts¬
poster än dem, som direkt afse personalens aflöning, så visar
sig, att komitén ansett dylika besparingar kunna vinnas,
bland annat, genom borttagande af stängsel invid banan
på åtskilliga ställen, der sådant nu finnes, genom bort¬
tagande af en del vägöfvergångar i banans plan och
dessas ersättande med vägbroar, genom större enhet i
konstruktioner och reparationer af den rullande materielen,
genom ett bättre utnyttjande af vagnparken, genom in¬
dragning af ett af de södra nattågen under sommaren
och genom vissa statsbaneliniers förvaltning under enklare
former.
Hvad då först angår frågan om stängslets borttagande,
torde det, hufvudsakligen ur tågsäkerhetens men jemväl
ock från jordegarnes synpunkt, vara tvifvelaktigt, om
stängsel kan undvaras i de delar af vårt land — de allra
flesta, genom hvilka statsbanorna äro framdragna — der
kreatur gå lösa på bete. Visserligen äro kostnaderna för
stängsels underhåll ganska dryga, men sådana för för¬
olyckade tåg torde ej heller ställa sig billiga. Någon
större besparing på, denna post lärer för den skull icke
kunna förväntas. Ännu sämre ställer sig i öfrigt den
ekonomiska sidan af saken angående det af komitén jem¬
väl ifrågasatta utbytet af vägöfvergångar mot vägbroar,
ty ehuruväl detta ur trafikteknisk synpunkt är en afse-
värd förbättring, kan man med säkerhet beräkna, att rän¬
torna på vägbroarnas med tillhörande upp- och nedfarts-
vägar anläggning i de allra flesta fall blifva större än
motsvarande grindbevakningskostnader.
Med afseende å öfriga nyss omförmälda anordningar,
genom hvilka besparingar skulle vinnas, och den moti¬
374
vering, komitén i detta hänseende framstält, kunde vis-
serligen åtskilligt vara att säga, men vi skola fatta oss
så kort som möjligt och derföre inskränka oss till föl¬
jande uttalanden:
beträffande enheten i konstruktioner:
att komiténs uppgift derom, att vid distrikten vid¬
tagits (utan styrelsens vetskap?) mer eller mindre långt
gående modifikationer i de af styrelsen faststälda grund¬
typer, förmodligen afser en tidpunkt, som ligger flera år
tillbaka, ty under de senare åren har sådant oss veter¬
ligen icke förekommit; och
att i kostnaderna för statsbanematerielens underhåll
jemväl ingå åtskilliga betydliga belopp för ändringar af
materielen, såsom förbättrade buffrar och draginrätt¬
ningar, anordnande af gasbelysning och kontinuerliga
bromsar å personvagnarne, höjning af vagnarnes buffrar
och golf till likhet med de danska och tyska (detta sista
beroende på det ömsesidiga begagnandet af vagnar, som
blifvit en följd af ångfärjeförbindelsens tillkomst) —
livilket allt afsevärdt ökat nämnda kostnader;
beträffande det bättre utnyttjandet af vagnparken:
att betänkandet innehåller åtskilliga allmänna satser
om skiljandet af när- och fjerrtrafik, om hushållning med
utrymme i personvagnarne och fördelning af godsvagnar
m. m., som beröra såväl jernvägarnes som den trafike¬
rande allmänhetens intressen och der det gäller att noga
afväga dessa emot hvarandra — frågor som varit och
städse måste vara föremål för statsbaneförvaltningens,
likasom för hvarje annan jernvägsförvaltnings, uppmärk¬
samhet och med afseende å hvilka en hvar förvaltning
har att söka ordna förhållandena så gynsamt som möj¬
ligt för sina ändamål;
att, om man jemför personvagnarnes utnyttjande vid
statsbanorna och vid Bergslagernas samt Göteborg—Hal¬
lands jernvägar enligt den för banorna utgifna statistiken,
jemförelsen icke utfaller till statsbanornas nackdel; och
att det är oss obekant, hvarifrån komitén fått sin
uppfattning derom, att »trafikanters anspråk på tillhanda¬
hållande af godsvagnar måhända tillmötesgås i större
utsträckning än som med jernvägens ekonomiska intresse
är förenligt», men att om det — såsom af styckets fort¬
375
sättning vill synas — varit komiténs mening att dermed
uttala äfven den satsen att man bör låta tomvagnar qvarstå
obegagnade vid en station — kanske i flere dagar
hellre än att skicka dem i annan riktning, än den, hvar¬
ifrån tomvagnar i allmänhet böra komma, till eu när¬
belägen station, der de genast behöfvas, detta förvisso
är en sats, som måste tillämpas med modifikation;
beträffande indragning af ett af de södra sommar-
nattågen — med afseende å hvilken punkt vi i öfrigt in¬
stämma i den af herr von Krusenstjerna afgitna reserva¬
tionen —
att en sådan indragning numera icke torde kunna
göras utan afsevärda försämringar för de resande och
för postbefordringen; och
att ett utbyte af detta tåg — som sedan flera år
tillbaka lemnar ett godt ekonomiskt resultat — mot ett
genomgående dagtåg icke lärer kunna göras utan ökade
omkostnader; detta beroende derpå, att båda nattågen i
hvarje fall måste bibehållas å luden Malmö—Katrine¬
holm; samt
beträffande vissa statsbanors förvaltning under enklare
former:
att detta i så måtto redan genomförts vid de norr¬
ländska banorna, att dessa skötas med betydligt mindre
antal personal än öfriga bandelar, men att eftergifter i
de reglementariska bestämmelser, som tillkommit för att
skydda tågsäkerheten med hvad dermed eger samman¬
hang, icke torde böra göras.
Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå, att vi
icke anse möjligt att göra de stora besparingar i för¬
valtningskostnaderna, som komitén stält i utsigt.
Med afseende å de förslag, komitén framstäf i syfte
att åstadkomma ökning i statsbaneförv ältning ens inkomster,
äro vi ense med komitén, men anse oss här särskildt
böra betona — hvad ock komitén antydt — eller att
ökningen i de enskilda jernvägarnes förvaltningsbidrag
till de gemensamt begagnade stationerna icke kan komma
att uppgå till så stora belopp, som i den al komitén med¬
delade tabellen upptagits.
376
Hvad angår de af komitén under rubriken Vöfriga
reformen framskrida förslag, har slutligen jag, Sparre,
velat uttala mina tvifvelsmål rörande lämpligheten af
inrättandet af ett jernvägsråd. Jag kan nämligen icke
undertrycka den farhågan, att, då ledamöterna i rådet
till större delen måste, för att hos rådet skall fin¬
nas tillbörlig sakkunskap och nödig erfarenhet, utses
bland landets mera framstående affärsmän, hvilka uppen¬
barligen hafva egna intressen af låga jernvägsfrakter i
allmänhet, rådet kan komma att blifva en oansvarig opi-
nionsnämnd, som drifver den ansvariga myndigheten att
sänka taxorna äfven i fall, då sådant synes skadligt för
jernvägarnes ekonomi. Förvaltningen är redan förut ut¬
satt för starka påkänningar i sådant syfte från det all¬
männa, från trafikanter och tidningspressen, hvarför det
synes mindre radligt att skapa ytterligare en institution,
hvars majoritets åsigter kunna komma att gå i samma
rigtning.
II.
Förslag till ny instruktion för jernvägsstyrelsen med
underlydande distrikts för v ältning ar.
Ehuru vi jemväl i några andra punkter skulle önska
mindre ändringar i de uti instruktion sförslaget förekom¬
mande bestämmelserna, hvarom vi måhända framdeles i
annan ordning blifva i tillfälle att yttra oss, hafva vi dock
ansett oss för närvarande böra mot berörda förslag en¬
dast framställa nedannämncla anmärkningar.
Ö
§ 11, jemförd med § 78.
Med afseende å komiténs förslag om att uppbörds-
kassakontoret skulle indragas och dithörande göromål öf-
verflyttas till distriktskassorna torde till en början kunna
erinras, att denna förändring, vid det förhållande att den
inkomna uppbörden skulle af distriktskassorna omedelbart
insändas till styrelsens hufvudkassa, uppenbarligen icke
står i något som helst sammanhang med den åsyftade
decentralisationen, utan är en af organisationsförändringen
377
helt och hållet oberoende fråga af rent praktisk bety¬
delse. Och i detta senare hänseende är att märka, att,
om också någon fördel skulle vinnas genom att penning¬
remisserna sändes i genomsnitt något kortare sträckor
än nu, denna fördel skulle mera än uppvägas af inträ¬
dande olägenheter. Sålunda komme kontrollen i allmänhet
att försämras, då en och samma person skulle handhafva
såväl uppbörds- som utgiftskassa, hvarjemte särskildt den
tillsyn, som af kontrollkontoret utöfvas öfver uppbörds-
kassan i fråga om de ofta förekommande liqviderna för
kronans räkning skulle afsevärdt försvåras. Olägenhet
skulle jemväl uppkomma särskildt för allmänheten deraf,
att distriktskassorna måste hållas stängda å de tider, då
uppbörden räknades. Under sådana omständigheter och
då ingen nämnvärd, om ens någon besparing i aflönin-
gar skulle genom förändringen vinnas, enär, om upp-
bördskontoret bibehölles, arbetskrafterna å distriktskas¬
sorna skulle kunna väsentligen minskas under hvad
komitén beräknat, hafva vi icke kunnat biträda förslaget
om uppbördskassakontorets indragning, utan ansett detta
böra qvarstå med nuvarande organisation.
Af hvad vi under afdelningen 1 anfört framgår vidare,
att enligt vårt förmenande ordinarie kontor sskr tfv are böra
kunna — om ock i mindre omfattning än nu — anställas
jemväl å statistiska och milkontoren.
§ 14.
Komitén har å kontrollkontoret uppfört tre kon¬
trollörer, motsvarande det antal s. k. resekontrollörer,
som nu faktiskt finnes anstäldt. Med afseende å den
betydande utsträckning, statsbanenätet under de senare
åren erhållit och i den närmaste framtiden ytterligare
kommer att erhålla, torde emellertid detta antal vara väl
knappt; och härtill kommer, att det synes önskligt, att
föreståndaren för kontrollkontoret till sitt personliga bi¬
träde erhåller en tjensteman i en kontrollörs ställning.
Vi hafva för den skull här velat uttala, att enligt vårt
förmenande krafvet å ökning af antalet kontrollörer inom
kort kommer att blifva oafvisligt, och att det fördenskull
vore ändamålsenligt att, då antalet dylika tjenstemän nu
378
skall bestämmas, redan från början uppföra några —
exempelvis två — befattningar utöfver det befintliga antalet.
§ 25.
Med afseende å de i denna paragraf förekommande
bestämmelserna angående protokollsföring ansluta vi oss
till den af herr von Krusenstjerna m. fl. afgifna reserva¬
tionen.
§ 64.
Vid denna paragraf vilja vi erinra om vår under av¬
delningen I uttalade mening att för de öfre norrländska
linierna bör anställas en särskild afdelningsföreståndare
med delegeradt befäl öfver banafdelningen och möjligen
äfven trafikafdelningen, att hvarje bandirektör bör till när¬
maste biträde erhålla en baningeniör, samt att antalet
maskiningeniörer antagligen torde böra ökas till 8.
§ 65.
Komitén har vid distrikten uppfört bokhållarebefatt¬
ningar endast å maskinafdelningen. Då emellertid det
skrifbiträde, distriktssekreteraren kan medhinna att lemna
distriktschefen i de till distriktsförvaltningen såsom sådan
ej hänförliga trafikärendena, icke torde blifva synnerligt
stort, hafva vi ansett oss böra ifrågasätta, att hvarje
distriktschef måtte erhålla ett biträde af bokhållaregrad
och icke, såsom komitén torde hafva tänkt sig, i sådant
hänseende vara hänvisad till allenast kontorsskrifvare-
graden; hvarjemte de bokförings- och andra dylika göro¬
mål, hvilka förekomma å bandirektörsexpeditionerna, synts
oss vara af den vigt och omfattning, att de jemväl kräfva
anställandet derstädes, såsom vid de flesta bandirektörs-
expeditioner redan nu eger rum, af bokhållare i stället för
kontorsskrifvare.
§ 85.
Gent emot förslaget att betjente vid distrikten med
undantag af stationsmästare skulle tillsättas af veder¬
börande distriktsförvaltning har jag, Hahr, velat fram¬
hålla, att styrelsens hittills varande ställning som en slags
379
andra instans i fråga om personalbefordringsärenden är
egnad att åstadkomma större likformighet de olika distrik¬
ten emellan och förty för betjeningen medföra en känsla
af större trygghet, än hvad fallet torde blifva med den
af komitén föreslagna anordningen; samt att styrelsen,
hvilken dock i sista hand skall ansvara för den omfat¬
tande förvaltningens olika grenar, icke skäligen bör från-
kännas beslutanderätt i fråga om antagande och befor¬
dring af flertalet af den styrelsen underlydande ordinarie
personalen.
Då vidare intet principielt skäl af komitén anförts
för att betjeningen skulle behandlas i detta hänseende
efter andra grunder än tjenstemännen; och då slutligen
ingen nämnvärd lättnad i göromålen skulle genom komi-
téns förslag beredas styrelsen, har jag ansett mig icke
kunna biträda komiténs nu ifrågavarande förslag.
in.
Förslag till nytt aflöning sreglemente för personalen vid
statens jernvägar.
I fråga om detta förslag hafva vi först och främst
att framställa sådana ändringsyrkanden, hvilka föranledas
af våra under afdelningarna I och II här ofvan gjorda
uttalanden. Sålunda anse vi oss böra hemställa:
att § 10 angående begrafningshjelp måtte erhålla
samma lydelse som motsvarande stadgande i jernvägs-
styrelsens förslag till aflöningsreglemente;
att jemväl § 11 angående fri bostad m. m. måtte
erhålla ungefärligen samma lydelse som motsvarande stad¬
gande i nyssberörda förslag, dock att inqvarteringsersätt-
ningen skulle utgå med det högre procenttalet 20 allenast
till den personal, som vore stationerad i Stockholm, Göte¬
borg, Malmö eller Östersund, samt att bestämmelserna
om bostadens storlek samt vederbörandes skyldighet att
afflytta och att upplåta nödigt utrymme åt vikarie eller
ny tjensteinnehafvare måtte formuleras i enlighet med
hvad komitén föreslagit;
att, under förutsättning att styrelsens chef och leda¬
380
möter erhålla fri bostad in natura med vedbrand, arvodet
måtte i § 3 bestämmas för den förre till 10,000 kronor
och för de senare till 6,000 kronor jemte två ålderstill-
lägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10 år; samt
att i § 3 jemväl måtte uppföras ytterligare arvoden
för 2 kontrollörer, 1 afdelningsförestådare (ban- och tra¬
fikdirektör), 4 baningeniörer och 1 maskiningeniör äfven¬
som arvode för 1 uppbördskassör med 4,000 kronor jemte
två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och i0 år,
hvarjemte denne senare tjensteman äfven borde genom
tillägg till § 13 förklaras berättigad att uppbära felräk-
ningspenningar med 1,000 kronor om året.
För öfrigt äro vi med afseende å aflöningsreglemen-
tets bestämmelser från komitéflertalet skiljaktiga i föl¬
jande punkter.
5 2.
Komitén har med afseende å arvodets fördelning i
lön och tjenstgöringspenningar föreslagit åtskilliga för¬
ändringar i syfte att bringa bestämmelserna i detta hän¬
seende i närmare öfverensstämmelse med hvad inom andra
statens verk är gällande; och skulle i följd häraf sär¬
skilt styrelsepersonalen komma i en sämre ställning än
distriktspersonalen. För vår del kunna vi icke finna till¬
räckliga skäl föreligga för ett dylikt likställande med
andra verk, enär den förmånligare ställning, jernvägs-
personalen hitintills intagit i förevarande afseende, synes
oss stå i nära sammanhang med den olikhet, samma
personal i ett annat afseende har att vidkännas, eller
anställningen allenast på förordnande och icke medelst
konstitutorial eller fullmagt.
Hvad särskild! styrelsepersonalen beträffar, så torde
så mycket mindre skäl förefinnas att i fråga om denna
meddela bestämmelser, hvilka afvika från de för linie-
personalen gällande, som förhållandet mellan lön och
tjenstgöringspenningar inom andra centrala embetsverk
väsentligen torde hafva bestämts med hänsyn till pensio¬
neringen — hvilken hänsyn icke kan ifrågakomma med
afseende å jernvägsförvaltningen, enär pensionsbeloppen
der bestämmas oberoende af berörda förhållande.
381
Vi anse derföre, att bestämmelserna i § 2 böra
afmattas i öfverensstämmelse med hvad styrelsen föreslagit,
hvilket icke afser förändring i nu gällande ordning.
§§ 3 och 5.
Emot komiténs förslag att registratorn och aktuarien,
revisorn samt biljett- och blankettförvaltaren skulle i af-
löningshänseende likställas med första gradens tjenstemän
i andra verk hafva vi förnämligast den erinran att göra,
att förstnämnda befattningar på grund af statsbaneför-
valtningens omfattning som centralt embetsverk till göro-
målens både mängd och beskaffenhet äro af den art, att
första gradens tjenstemannabefattningar inom andra verk
icke skäligen kunna med dem likställas; och i motsats
mot hvad komitén anfört synes oss den omständigheten
att revisorn samt biljett- och blankettförvaltaren äro kon-
torsföreståndare just framhäfva den skilnad i befattnin¬
garnas betydenhet, som komitén icke velat vidgå.
Vi anse oss derför böra påyrka, att, derest aflöning
i likhet med styrelsens öfriga kontorsföreståndare icke
anses kunna beredas registratorn och aktuarien, revisorn
samt biljett- och blankettförvaltaren, dessa tjenstemän
åtminstone måtte likställas med byråingeniörer inom sty¬
relsen och förty aflönas med arvode af 3,000 kronor jemte
trenne ålderstillägg å 500 kronor att inträda efter resp.
5, 10 och 15 tjensteår.
För stations mästare har komitén icke velat uppföra
högre maximilön är 1,200 kronor. Detta torde vara så
mycket oegentligare, som komitén föreslagit, att de med
stationsmästarne närmast jemförliga betjente, nämligen
öfverbanmästare, lokomotivförare och öfverkonduktörer,
skulle kunna nå en aflöning af resp. 1,800 och 1,500 kronor,
förutom beklädnad in natura eller beklädnadsersättning;
och synes inkonseqvensen i komiténs förfaringssätt så
mycket skarpare framträda, som komitén å annat ställe
förklarat, att stationsmästarne intoge en särskild ställning
emellan tjenstemanna- och betjeningskårerna. Derjemte få
vi framhålla, att eu tillämpning af komitéförslaget oförän-
dradt skulle leda dertill, att stationsmästarne komrne att
lida direkt inkomstminskning, enär de, i likhet med öfrig
personal, som innehade bostad in natura, icke vidare skulle
382
komma i åtnjutande af löneved. Vid finna oss derför
böra — under framhållande deraf, att de stationer, såsom
Järfva, Partilled, Motala verkstad m. fl., vid h vil ka stations-
mästaren kunde komma att tilldelas närmast högre löne¬
grad utöfver 1,200 kronor, utgöra högst ett 20-tal —
påyrka, att stationsmästarnes aflöning måtte, i enlighet med
jern vägsstyrelsens förslag, regleras med hänsyn till sta¬
tionernas indelande i tvenne klasser, samt sålunda utgå:
lägst högst
till stationsmästare å 6:e kl. stationer med 900 kr. 1,500 kr.
» » å7:e » » » 840 » 1,200 »
» » å 8:e » » » 780 » 960 »,
dervid allenast minimilönen för lägsta klassen enligt komi-
téns förslag höjts från 720 till 780 kronor; viljande vi
såsom ett ytterligare skäl för vårt förslag rörande maximi¬
lönen å 6:e kl. stationer framhålla olämpligheten deraf,
att då föreståndarne för dessa stationer företrädesvis
torde komma att rekryteras bland kontorsbiträdena, skil-
naden emellan de förres maximilön enligt komiténs förslag
(1,200 kronor) och de senares (1,080 kronor jemte be¬
klädnad in natura) skulle blifva nästan ingen.
§ s.
I nära öfverenstämmelse med hvad vi i fråga om
bestämmelserna i § 2 gjort gällande, påyrka vi, att den
i 1 mom. af § 8 intagna särskilda föreskriften rörande
tjenstemän inom styrelsen måtte utgå och föreskrifterna i
2, 3 och 4 mom. rörande distriktstjenstemän i stället er¬
hålla sådan formulering, att de blifva gällande för jern-
vägsstatens samtlige tjenstemän.
IV.
Approximativ beräkning af komité/örslagets ekonomiska
innebörd.
Under åberopande af hvad vi här ofvan, särskild!
under afdelningen I, andragit och framhållit vilja vi till
383
sist uttala, att, om än genom åtskilliga i komitéförsla-
get förordade och af oss biträdda förändringar en afse-
värd förbättring i statsbaneförvaltningens ekonomi, i syn¬
nerhet å inkomstsidan, torde kunna beredas, möjlighet i
allt fall icke synes oss förefinnas att å de vägar, komi-
tén föreslagit, nå det resultat, komitén i detta hänseende
stält i utsigt.»
Bil. A.
Utdrag ur protokoll, hållet hos Riksdagens Första
kammare den 4 maj 1895 i fråga om inköp för sta¬
tens räkning af den s. k. vestkusthanan.
»Herr Statsrådet Groll: — — — — — — — —>
Hvad emellertid beträffar våra statsbanor i förhål¬
lande till främmande länders statsjernvägar, vill det sy¬
nas, som om våra statsbanor icke administreras dyrare
än åtminstone åtskilliga andra länders. Jag skall' bedja
att få nämna några få siffror. Under år 1894 gåfvo de
svenska statsbanorna i ränta å anläggningskostnaden 3,or
procent, de norska 1,06 procent, de danska 2,08 procent
och de finska 2,48 procent. Således af alla de skandi¬
naviska statsbanorna stå de svenska härutinnan främst.
Likaså i afseende å utgiftsprocenten. Den är för de
svenska statsbanorna 66,26 procent, för de norska 82,9,
eller nära 83 procent, för de danska nära 80 procent
och för de finska något öfver 70 procent. I Tyskland,
i synnerhet i Preussen, gifva statens jernvägar betydligt
mera och det oaktadt dessa så förkättrade inköp af en¬
skilda jernvägar. Der, i Preussen, är utgiftsprocenten
61,64 och räntan å anläggningskostnaden 5,27 procent.
För öfrigt kanske jag bör i detta sammanhang nämna
något vidare om svenska stats]ernvägarnes finanser, då
sådant möjligen kan inverka på benägenheten eller obe¬
nägenheten för inköp af ifrågavarande jernvägar. Med
detta års slut kan man nästan med full visshet påstå, att
statens jernvägar bära sig, d. v. s. att från och med
384
detta års slut behöfva vi icke betala i skattemedel ett
enda öre såsom ränta för att vi hafva hela det stora
stats]'ernvägsnätet. Det är nemligen förhållandet, — så¬
som synes framgå af statsutskottets utlåtande för i år
n:o 41, som redogör för räntan å statens utländska lån
och huru mycket af denna ränta, som icke kan genom
inkomster betäckas, utan måste betalas med skattemedel
— att denna ränta utgör allenast något öfver 800,000
kronor. Icke ens hela detta belopp, 800,000 kronor, lärer
dock belöpa på jernvägarne, utan deraf lärer falla en
del på några andra ändamål, för hvilka lån upptagits.
Men äfven om jag skulle antaga, att dessa 800,000 kro¬
nor belöpa på jernvägarne, så vill jag nämna, att statens
jernvägar hafva i år redan lemnat 400,000 kronor mer
i inkomst än förra året vid denna tid, och om inkom¬
sterna också icke stiga så mycket under den följande
delen af året, kan väl ändå antagas, att de komma att
uppgå till omkring en million mer detta år än förra året.
Om vi nu beräkna utgiftsprocenten till ungefär 70, så
kunna herrarne sjelfva räkna ut, hvad som af denna för¬
höjda inkomst står qvar såsom nettobehållning; det är
300,000 kronor. Återstår således att fylla 500,000 kro¬
nor. Då vill jag erinra om ett förhållande, som säker¬
ligen icke alla i Riksdagen känna eller hafva tänkt på.
Såsom vi veta, började statens jernvägar att byggas 1854
eller för 40 år sedan. Under den tid, som derefter för¬
flutit hafva af trafikmedlen användts till nybyggnader
och ny materiel icke mindre än 18,344,000 kronor.
Denna siffra representerar icke kostnader för underhåll,
utan för nybyggnad och nyanskaffning, så att den anger
en kapitalbehållning. Vidare hafva jernvägarne måst
bilda sitt eget rörelsekapital under dessa år, och det har
nu uppbragt^ så, att det ungefärligen torde hafva nått
sin jemnvigt. Detta kapital uppgår nu till icke mindre
än 6,737,000 kronor. Lägger jag tillsammans dessa
poster, visa de en kapitalbildning sedan jernvägarnes
tillkomst af icke mindre än 25 millioner kronor. Förde¬
lar jag så denna summa på de 40 åren, sedan jernvä¬
garnes byggande börjades, hafva vi således för år eu
ytterligare behållning å jernvägarne af minst 500,000
kronor, som jernvägsstyrelsen samlat. Lägges till denna
385
siffra hvad som årligen har inlevererats till statsverket,
så tror jag, att man bör kunna vara ganska nöjd med
det resultat, som statens jernvägar lemnat. Jag bär an¬
sett mig böra framhålla detta med anledning af den miss¬
uppfattning, som är rådande i afseende på förvaltningen
af våra jernvägar. Det har blifvit nästan ett slagord,
att de skötas illa. Enligt mitt förmenande skötas de
utmärkt väl i stort taget. Då det gäller en förvaltning,
som omfattar 12,000 menniskor, är det ju klart, att det
kan finnas några missförhållanden här och der, men i
stort taget skötas våra jernvägar, jag upprepar det, ut¬
märkt väl. Utländingarne erkänna det, men vi erkänna
det icke. Jag tror, att de af oss, som sett, huru det
går till på utländska jernvägar, och härmed jemföra, huru
det går till på våra svenska statsbanor, skola erkänna, att
vi hafva dessa i ett utmärkt skick, och att vi vid dem
hafva en personal, som är en heder för landet. Trots
detta, som naturligtvis kostar icke så litet, kunna dock
våra statsbanor lemna en sådan afkastning, som jag
nämnt.»
Bil. B.
Utdrag ur kontorschefen C. O. Rimestads artikel
»Nogle Meddelelser om Jernbanerne i Norden», införd
i »jernbanebladet», N:ris 1 & 2 för år 1895.
II.
»Ofverskottet af samtliga nordiska banor var under
det sista trafikår, för hvilket berättelse föreligger, 25
millioner kronor. Då anläggningskapitalet vid trafikårets
början var 892 millioner, motsvarar ofverskottet i genom¬
snitt. 2,8 % ränta å nämnda kapital (i Sverige 3,3 i Dan¬
mark 2,15 och i Norge 1,61 %).
Privatbanorna gåfvo bästa af kastningen. Den norska
gaf 5,81, de svenska 4,io och de danska 2,75 %. Af stats¬
banorna gåfvo de svenska 2,35, de danska 2,08 och de
norska 1,22 %.
386
Det är gifvet.vis af intresse att komma till klar¬
het med anledningen till denna stora olikhet mellan pri¬
vatbanornas och statsbanornas räntabilitet. Detta låter
sig äfven göra med tillhjelp af det rikhaltiga material,
som innehålles i banornas trafikberättelser, och jag vill
derföre här göra några meddelanden derom. Först skall
jag då fästa uppmärksamheten på den stora skilnaden
mellan statsbanornas och privatbanornas anläggningskost¬
nader. I Sverige likasom i Danmark hafva statsbanorna
kostat e:a 100,000 kr. per kilometer och privatbanorna c:a
50,000 kr. Då anläggningskostnaderna omfatta icke blott
utgifterna för den ursprungliga anläggningen utan äfven
en stor del af hvad som sedermera användts för att
göra banorna så goda och brukbara som möjligt, fram¬
går af dessa siffror, att för privatbanornas ursprung¬
liga anläggning och senare utrustning användts blott
hälften så mycket som för statsbanornas. Grunden här¬
till är ganska påtaglig: både i Sverige och i Danmark trafi¬
keras hufvudlinierna, som kräfva den tyngsta öfverbygg-
naden och de dyraste stationerna, i regeln af staten,
medan åter privatbanorna hufvudsakligen trafikera endast
lättare anlagda sidolinier. Vidare trafikeras statsbanorna
icke allenast med större ut an äfven med långt flera tåg än
privatbanorna “j. I medeltal framgå dagligen 6 tåg i hvar¬
dera riktningen på de danska och 4 å 5 tåg på de sven¬
ska statsbanorna, medan privatbanorna i Danmark nöja
sig med 3 å 4 och i Sverige med 3 tåg. Noggrannare
angifvet förefinnas nedan angifna förhållanden mellan
anläggningskapital, tågantal och förräntning vid de olika
banorna.
danska statsbanorna ............
svenska » .............
danska privatbanorna cirka
svenska » .............
Anläggningskost¬
nad per km.
Kronor
|
Dagligt tåg-
antal i
båda rikt¬
ningarna
|
För¬
ränt¬
ning
|
. 102,300
|
11,74
|
2,08 %
2,35 )>
|
. 94,770
|
8,53
|
. 50,000
|
7,27
|
2,75 »
|
. 51,900
|
6,01
|
4,16 ))
|
*) Statsbanornas tåg hafva i genomsnitt l1/* å 2 gånger så många vagnar
som privatbanornas.
387
Af det anförda framgår, att statsbanornas utrustning
är i allo bättre och deras trafikskötsel fördelaktigare för
allmänheten än privatbanornas. Men sakens egentliga
kärnpunkt ligger dock icke häruti, ty i och för sig
finnes intet hinder för, att det till anläggning och skötsel
dyraste af två likartade företag kan på grund af omsätt¬
ningens storlek gifva det största öfverskottet.
Hufvudgrunden till statsbanornas ringa räntabilitet
måste sökas i deras många improduktiva bansträckor. Der
en statsbana framgår genom trakter, som äro någorlunda
väl befolkade, fruktbara och rika på produkter, betalar
den sig bra. Sålunda lemnar hufvudlinien Malmö—Stock¬
holm—Upsala (683 km.) ett öfverskott på öfver 4 % och
hufvudlinien Göteborg—Katrineholm (324 km.) 5 å 6 %.
Men vid sidan af dessa bansträckor och några andra, som
betala sig temligen bra, funnos i Sverige (år 1892)1100 å
1200 km. statsbanor, särskildt i Norrland, som lemnade mindre
än 1 % ränta, och af dessa åter 500 km. som icke ens kunde
täcka driftskostnaderna °). Något motsvarande förhål¬
lande finnes ej vid privatbanorna. De bansträckor i Sve¬
rige, som gifva mindre än 1 % ränta, utgjorde nämligen
(år 1892) vid statsbanorna 43 %, men vid privatbanorna en¬
dast 4,8 %, och de bansträckor, hvilkas trafikinkomster
icke täckte driftskostnaderna, vid statsbanorna 19 å 20
% och vid privatbanorna 0,66 % allt i förhållande till
statsbanornas och privatbanornas hela längd. Det är
således den gamla historien om Faraos magra nöt, som
går igen i fråga om statsbanorna. Det samma kan äfven
iakttagas i Norge — — — — — — —--— —
I Danmark har man ej någon motsvarande statistik,
men det finnes ej tvifvel om att förhållandet der är det¬
samma» — — — — — — — —- — — — — — — *)
*) Det anmärkes här, att anläggningskapitalet i Sverige beräknas för hvarje
särskild sträcka; det vexlar från 4 2,000 till 184,000 kronor per bankilometer.
388
Bil. C.
Några meddelanden om aflöningsförhållandena vid post- och tullverken.
Poststaten år 1894
|
Lön
|
H
hö ra'
© E3
Ö CD
g.CjJ
P c
^ *3
CD
1
|
Dagtraktamente
år 1894
|
O
Ålders tillägg
|
Sport-
ler ar
1894
|
Summa
|
Anmärkningar
|
efter
5 år
|
efter
10 år
|
Bollnäs: vaktbetjent..........
|
500
|
—
|
511
|
100
|
—
|
_
|
1,111
|
+
|
beklädnad.
|
Borås: postmästare............
|
1,950
|
650
|
—
|
300
|
300
|
2,496
|
5,696
|
|
|
|
» postexpeditör..........
|
1,350
|
450
|
—
|
400
|
400
|
599
|
3,199
|
|
|
|
» vaktbetjent.............
|
500
|
—
|
402
|
100
|
-
|
—
|
1,002
|
+
|
beklädnad
|
(högst).
|
» d:o .............
|
500
|
—
|
310
|
100
|
—
|
—
|
910
|
+
|
d:o
|
(lägst).
|
Falköping: vaktbetjent.......
|
500
|
-
|
365
|
100
|
—
|
—
|
965
|
+
|
d:o
|
|
Gefle: postmästare.............
|
2,700
|
900
|
—
|
—
|
400
|
2,993
|
6,993
|
|
|
|
» kontrollör...............
|
1,800
|
600
|
—
|
—
|
400
|
775
|
3,575
|
|
|
|
» vaktbetjent.............
|
500
|
—
|
602
|
100
|
—
|
—
|
1,202
|
+
|
beklädnad
|
(högst).
|
» d:o .............
|
500
|
—
|
365
|
100
|
—
|
—
|
965
|
+
|
d:o
|
(lägst).
|
Göteborg: postdirektör.......
|
3,000
|
1,000
|
—
|
—
|
—
|
7,946
|
11,946
|
|
|
|
» kontrollör..........
|
2,250
|
750
|
—
|
—
|
400
|
780
|
4,180
|
|
|
(högst).
|
» d:o ..........
|
1,800
|
600
|
—
|
—
|
400
|
427
|
3,227
|
|
|
(lägst).
|
» vaktbetjent........
|
500
|
—
|
730
|
100
|
—
|
—
|
1,330
|
+
|
beklädnad
|
(högst).
|
» d:0 ........
|
500
|
—
|
456
|
100
|
—
|
—
|
1,056
|
+
|
d:0
|
(lägst).
|
Halmstad: d:o ........
|
500
|
—
|
402
|
100
|
—
|
—
|
1,002
|
+
|
d:o
|
(högst).
|
» d:o ........
|
500
|
—
|
365
|
100
|
—
|
—
|
965
|
+
|
d:o
|
(lägst).
|
Helsingborg: postmästare ...
|
2,700
|
900
|
—
|
—
|
400
|
3,176
|
7,176
|
-f- bostad.
|
|
» kontrollör......
|
2,250
|
750
|
—
|
—
|
400
|
784
|
4,184
|
|
|
|
» postexpeditör..
|
1,350
|
450
|
—
|
400
|
400
|
522
|
3,122
|
+ bostad.
|
|
» vaktbetjent....
|
500
|
—
|
694
|
100
|
—
|
—
|
1,294
|
-f- beklädnad
|
(högst).
|
» d:o
|
500
|
—
|
402
|
100
|
—
|
—
|
1,002
|
+
|
d:o
|
(lägst).
|
Malmö: postdirektör..........
|
3,000
|
1,000
|
—
|
—
|
—
|
4,465
|
8,465
|
|
|
|
» kontrollör............
|
2,250
|
750
|
—
|
—
|
400
|
777
|
4,177
|
|
|
|
» vaktbetjent............
|
500
|
—
|
602
|
100
|
—
|
—
|
1,202
|
4- beklädnad
|
(högst).
|
» d:o ............
|
500
|
—
|
456
|
100
|
—
|
—
|
1,056
|
H"
|
d:o
|
(lägst).
|
Motala: vaktbetjent...........|
|
500
|
—
|
511
|
100
|
—
|
—
|
1,111
|
+
|
d:0
|
|
389
Poststaten år 1894
|
Lön
|
Tjenstgö rings¬
penningar
|
Dagtraktamente
år 1894
|
Ålderstillägg
|
Sport¬
ler år
1894
|
Summa
|
Anmärkningar
|
efter
5 år
|
efter
10 år
|
Norrköping: postmästare.....
|
2,700
|
900
|
—
|
—
|
400
|
3,641
|
7,641
|
|
» vaktbetjent.....
|
500
|
—
|
694
|
100
|
—
|
—
|
1,294
|
beklädnad (högst).
|
» eko .....
|
500
|
—
|
310
|
100
|
—
|
—
|
910
|
-f- d:o (lägst).
|
Sollefteå: eko .....
|
500
|
—
|
456
|
100
|
—
|
—
|
1,056
|
-f- d:0
|
Stockholm: postdirektör.....
|
8,000
|
1,000
|
—
|
—
|
—
|
12,166
|
16,166
|
|
» kontrollör........
|
2,700
|
900
|
—
|
—
|
400
|
1,331
|
5,331
|
(högst).
|
»> d:0 ........
|
1,800
|
600
|
—
|
—
|
400
|
748
|
3,548
|
(lägst).
|
» vaktbetjent*) ...
|
500
|
—
|
730
|
100
|
—
|
—
|
1,330
|
+ beklädnad (högst).
|
» d:o ......
|
500
|
—
|
456
|
100
|
—
|
—
|
1,056
|
+ d:o (lägst).
|
Sundsvall: postmästare.......
|
2,700
|
900
|
—
|
—
|
400
|
4,322
|
8,322
|
|
» kontrollör..........
|
2,250
|
750
|
—
|
—
|
400
|
872
|
4,272
|
|
Upsala: postmästare...........
|
2,700
|
900
|
-
|
—
|
400
|
3,647
|
7,647
|
|
» kontrollör.............
|
2,250
|
750
|
1 —
|
—
|
400
|
983
|
4,383
|
|
*) 33 bref bärareförmän uppbära ytterligare 120 kr. pr år.
Tullstaten år 1886
|
|
få
■S3
g s.
|
Ålderstillägg
|
Sport¬
ler år
1885
|
Summa
|
Anmärkningar
|
(enl. stat. centralbyråns
berättelse af år 1887)
|
Lön
|
5.crq
5 s:
CJQ 2.
p a
<-* crq
QQ
1
|
efter
5 år
|
efter
10 år
|
Tullkammaren:
|
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm: tullförvaltare....
|
4,000
|
2,000
|
500
|
500
|
1,627
|
8,627
|
|
» kontrollör........
|
3,000
|
2,000
|
500
|
500
|
2,601
|
8,601
|
|
» andre kontrollör
|
2,500
|
500
|
500
|
500
|
1,253
|
5,253
|
|
» kammarskrifvare
|
1,500
|
500
|
500
|
500
|
640
|
3,640
|
|
Packhusinspektionen:
|
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm: öfverinspektor...
|
4,000
|
3,000
|
500
|
500
|
—
|
8,000
|
lika i Göteborg.
|
» vaktmästare.....
|
800
|
400
|
150
|
150
|
—
|
1,500
|
|
Tullbevakningsinspektionen:
|
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm: vaktmästare.....
|
800
|
400
|
150
|
150
|
401
|
1,901
|
(högst).
|
» d:o .....
|
800
|
400
|
150
|
150
|
130
|
1,630
|
(lägst).
|
Gefle: tullförvaltare..........
|
3,500
|
1,500
|
500
|
500
|
530
|
6,530
|
| -+- båtlega 200 kronor.
|
390
Tullstaten år 1886
|
Lön
|
£ä
►e o
O ö
B CD
|
Ålderstillägg
|
Sport-
|
Summa
|
|
ö‘©:
er? 2.
P B
*■* 0?
0o
|
efter
5 år
|
efter
10 år
|
ler år
1885
|
Anmärkningar
|
Gefle: kontrollör...............
|
3,000
|
1,000
|
500
|
500
|
55
|
5,055
|
|
» vaktmästare.............
|
700
|
300
|
150
|
150
|
135
|
1,435
|
|
Nyköping: vaktmästare......
|
600
|
300
|
75
|
75
|
388
|
1,438
|
(högst).
|
» d:o ......
|
600
|
300
|
75
|
75
|
96
|
1,146
|
(lägst).
|
Göteborg: tullförvaltare......
|
4,000
|
2,000
|
500
|
500
|
1,138
|
8,138
|
1 en af desse har 2,500 kr. i
|
» d:o ......
|
4,000
|
2,000
|
500
|
500
|
1,480
|
8,480
|
/ tj .-penningar såsom tulldirekt.
|
» vaktmästare .....
|
800
|
400
|
150
|
150
|
825
|
2,325
|
(högst).
|
» d:0 ......
|
800
|
400
|
150
|
150
|
—
|
1,500
|
(lägst).
|
Helsingborg: tullförvaltare..
|
3,500
|
1,500
|
500
|
500
|
86
|
6,086
|
+ båtlega 100 kr.
|
» kontrollör......
|
3,000
|
1,000
|
500
|
500
|
81
|
5,081
|
+ bostad.
|
» uppsyningsman
|
1,000
|
500
|
150
|
150
|
230
|
2,030
|
|
» vaktmästare....
|
800
|
400
|
150
|
150
|
70
|
1,570
|
|
» roddare..........
|
600
|
300
|
75
|
75
|
70
|
1,120
|
|
Engelholm: vaktmästare.....
|
500
|
300
|
75
|
75
|
42
|
992
|
(högst).
|
» d:o .....
|
500
|
300
|
75
|
75
|
—
|
950
|
(lägst).
|
Malmö: tullförvaltare.........
|
4,000
|
2,000
|
500
|
500
|
673
|
7,673
|
|
» kontrollör..............
|
3,000
|
2,000
|
500
|
500
|
668
|
6,668
|
|
» packhusinspektor....
|
3,500
|
2,000
|
500
|
500
|
—
|
6,500
|
|
» tullbevaknings d:0 ..
|
3,000
|
1,000
|
500
|
500
|
1,403
|
6,603
|
+ 200 kr. i båtlega.
|
» tullkassör och kon-
flskationsinspektor
|
3,000
|
1,000
|
500
|
500
|
|
5,000
|
|
» kammarskrifvare ....
|
1,500
|
500
|
500
|
500
|
125
|
3,125
|
|
» vaktmästare...........
|
800
|
400
|
150
|
150
|
221
|
1,721
|
|
» roddare................
|
600
|
300
|
75
|
75
|
262
|
1,312
|
|
kustroddare......................
|
500
|
200
|
50
|
50
|
107
|
907
|
(högst).
|
d:0 ......................
|
500
|
200
|
50
|
50
|
—
|
800
|
(lägst).
|
1893 ÅRS JERNVÄGSKOMITÉ.
II b.
Betänkande oeh förslag
afgifvet den 24 oktober 1895.
BILAGOR.
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1896.
INNEHALL.
Bilaga I. Historik öfver svenska statsbaneförvaltningens uppkomst
och utveckling i organisativt hänseende.......................................
1 ..........................................................................................
1862 års organisationsbref..................... ....................................
Interimstat............................................................ ................
Statistiska kontorets organisation. Sekreterare. Provisioner...........
Intendenterna vid I och II distrikten ständige ledamöter i styrelsen
Cirkulär ang. betj eningens vid distrikten aflöningsförmåner m. m.....
2 ............................................................................................
Riksdagens skrifvelse den SO april 1867..................................
Styrelsens fyra särskilda förslag af den 23 december 1867. Särskilde
komiterade. Kong! Maj:ts proposition till 1868 ars riksdag........
Styrelsens organisationsförslag s. 12. — Styrelsens förslag till aflö-
ningsreglemente s. 22. — Styrelsens förslag till kostnadsstat s. 24.
— Styrelsens förslag till reglemente för antagande och entledi¬
gande af personal s. 25. — Komiterades utlåtande s. 28. Kongl.
Maj:ts proposition s. 30. —
Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1868........................................
Styrelsens utlåtande i anledning af Riksdagens skrifvelse...............
Kongl. Majits proposition till 1869 års Riksdag............................
Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1869 ........................................
Kongl. Maj:ts instruktion för trafikstyrelsen af den 17 september 1869.
Aflöningsreglemente af samma dag..........................................
3 ............................................................................................
Tillsynen öfver linieförvaltningen.................................................
Ombudsmanna- och arkitektbefattningarna....................................
Kontorsskrifvares aflöning efter beting m. .................................
Milpenningar till trafikafdelningens tågpersonal.............................
Tjenstledighet. Fria bad...........................................................
Inrättandet af en särskild inspektörsbefattning. Bildandet af ett
fjerde trafikdistrikt...............................................................
Linieförvaltningens ordnande.......................................................
Anställandet af maskiningeniöror. Partiel lönereglering..................
Pensionsväsendot ordnadt......................... .............. .................
Bostadslägenheter anvisas öfverdirektörerna och styrelsens vaktmästare.
20 procent inqvarteringsorsättning tilldelas tågpersonalen oberoende
af bostadsort. Milpenningar till smörjare.................................
Sid.
1-81.
1-9.
1.
3.
7.
7.
8.
9-49.
9.
11.
36.
38.
44.
46.
48.
49-71.
49.
50.
51.
51.
52.
53.
54.
55.
55.
56.
II
Sid.
Kong! Maj:ts proposition om partiel lönereglering vid 1873 års Riks-
dag. Riksdagens beslut.......................................................... 57
Särskild öfverdirektör för maskinafdelningen................................. 57.
Tillägg till aflöningsreglementets bestämmelser om bostadsförmån.... 58.
Fri beklädnad äfvensom milpenningar åt lokomotivförare och eldare 58.
1874 års lönereglering............................................................... 5g_
Riksdagens skrifvelse den 17 maj 1874....................................... (59
Förnyadt aflöningsreglemente af den 23 oktober 1874 .................... 70.
Förnyad instruktion af den 5 november 1875 ................................ 7Q_
............................................................................................. 72-81.
Förändringar i jern vägsadministrationen efter regleringen åren 1874
och 1875................................................................. * 72
Nya befattningar. Indragna eller förändrade äldre befattningar. Nya
distrikt.................................................................. 72
Öfverbanmästare s. 72. — Bokhållare vid ban-, maskin- och trafik-
afdelningarna inom styrelsen s. 72. — Kungörelsen den 30 decem¬
ber 1884 ang. ändring i instruktionen s. 72. — Anställande af
förste stationsskrifvare, kontorsbiträden m. m. s. 74. — Indragning
af inspektörstjensten. Ytterligare utvidgad kompetens för öfver-
direktörsassistenter s. 76. — Anställandet af en maskininspektör
s. 76. — En tredje afdelning inom kontrollkontoret s. 77. — Inrät¬
tande af Y och VI trafikdistrikten s. 77.
Löneförändringar utan sammanhang med omreglering af befattningar 77.
Generaldirektörens arvode definitivt faststäldt s. 78. — Bostadsför¬
månen reglerad s. 78. — Beklädnadsförmån åt vissa af styrelsens
vaktmästare s. 79. — Tillfällig löneförbättring åt banvakter i Norr¬
land s. 79.
Beslut att endast behållningen af jemvägstrafikmedlen skall i riks-
staten upptagas..................................................................... 79.
Kostnadsstatens fastställande....................................................... 80.
Ledningen öfver statens jernvägsbyggnader förlagd till trafikstyrelsen.
Namnförändring..................................................................... 82.
Bilaga II. P. M. angående jernvägsförvattningens organisation i
vissa främmande länder............................................................
Norge.....................................................................................
Danmark.................................................................................
Finland...................................................................................
Preussen............................................................................
82—124.
82.
95.
105.
119.
Bilaga III. P. M. angående gällande överenskommelser om gemen¬
samt begagnande af statsbanestationer och en del privatbanestationer 125—151.
A. Statsbanestationer............................................................... 125.
B. Privatbanestationer............................................................. 144.
III
Sid.
Bilaga IT. Utdrag ur 1892 års internationella kongress' i S:t Peters¬
burg ha/ndlingar angående lämpligaste systemet för banans bevak¬
ning och underhåll................................................................... 152—168.
Inledande föredrag af E. Bruneel................................................ 152.
Sektionens och kongressens beslut............................................... 168.
Bilaga V. Jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november 1892, med
förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens jern-
vägar...................................................................................... 169—220.
Skrifvelse till Konungen........................................................... 169.
Förslag till aflöningsreglemente.................................................. 207.
Bil. I.
Historik
öfver svenska statsbaneförvaltningens uppkomst
och utveckling i organisativt hänseende.
1.
Såsom sjelfständigt centralt förvaltande embetsverk 1862
har jernvägsstyrelsen egt bestånd sedan början af år msn
1863. Genom nådigt bref den 30 december 1862 för¬
ordnade nämligen Kongl. Maj:t med föranledande af en
utaf Rikets Ständer i skrifvelse den 6 juni 1860 gjord
framställning, att den myndighet och förvaltning, som
dittills utöfvats af chefen för Sveriges jernvägsbyggna-
der, skulle från och med 1863 års ingång fördelas på
två särskilda styrelser, af livilka den ena under benäm¬
ning kongl. styrelsen för statens jernvägstrafik skulle öfver¬
taga befattningen med alla de ärenden, som afsåge ord¬
nandet af allmänna trafiken å stambanorna, i den mån
de vore eller blefve färdigbygda, vidmagthållandet af
banorna jemte dertill hörande byggnader, verkstäder,
materiel m. m. äfvensom uppbörden och förvaltningen af
dervid inflytande medel, hvaremot den andra under be¬
nämningen kongl. styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader
hade att, intill dess annorlunda kunde varda förordnadt,
utöfva högsta ledningen af ny byggnadsarbetena vid sta¬
tens stambanor och hvad dermed hade gemenskap.
Beträffande styrelsens för statens jernvägstrafik organi-
drs orga¬
lion sbref.
2
sation meddelades emellertid genom nämnda bref icke
några definitiva bestämmelser, utan förordnades i detta
hänseende väsentligen endast följande.
Styrelsen skulle tills vidare utgöras af en chef under
benämning generaldirektör med ensam beslutanderätt,
när han sitt embete inom styrelsen utöfvade, äfvensom
af tre intendenter — en för hvardera af stambanornas
dåvarande tre hufvudd i strikt — samt en byråchef, med
åliggande för intendenterna att, förutom det befäl och
den uppsigt, en hvar af dem både att utöfva inom sitt
distrikt öfver der anstälde jernvägstjenstemän, förvalt¬
ning, uppbörd och materiel, tillika å vissa tider i sty¬
relsen sammanträda vid afgörande derstädes af vigtigare
angelägenheter, som anginge stambanorna i deras helhet,
trafiken å desamma eller dertill hörande materiel, hvarvid
hvarje intendent borde anmäla de frågor, hvilka han
ansåge böra komma under gemensam pröfning, äfvensom
föredraga de ärenden i öfrig!., som särskild! anginge
hans distrikt, och för byråchefen att bereda och i styrel¬
sen föredraga alla öfriga dit inkommande mål och ären¬
den, expediera styrelsens beslut samt närmast under
generaldirektören vaka deröfver, att de vid styrelsen
anstälda tjenstemän sina åligganden fullgjorde. Såväl
intendenterna som byråchefen skulle eg a rätt att vid
besluts fattande till protokollet anteckna sin mot chefens
afvikande mening. Generaldirektören, intendenterna och
byråchefen skulle förordnas af Kongl. Maj:t, men öfriga
tjenstemän och betjente antagas och entledigas af sty¬
relsen. Under generaldirektörens frånvaro skulle styrel¬
sen utöfvas af den intendent, som i hufvudstaden hade
sin station, gemensamt med byråchefen, dock med afgö-
randerätt för den förre i händelse af skiljaktiga meningar.
Jemte det att aflöningsförmåner af Kongl. Maj:t fast-
stäldes för generaldirektören, intendenterna och byråche¬
fen, anbefaldes vidare styrelsen dels att till Kongl. Maj:t
ofördröjligen inkomma med förslag till interimstat för
styrelsens tjenstemän, dels att i öfverensstämmelse med
de genom nådiga brefvet faststälda kufvudgrunderna ut¬
arbeta förslag till instruktion för styrelsen och de till
densamma hörande tjenstemän, dels ock att, efter någon
längre tids erfarenhet, inkomma med förslag till definitiva
3
aflöningsstater, hvilka sedermera skulle till Rikets Stän¬
ders pröfning öfverlemnas.
Intill dess interimstaten blifvit faststäld, borde göro-
målen inom sjelfva styrelsen bandläggas med biträde af
den personal, som funnes fast anstäld vid den chefen
för jern vägsbyggnaderna förut understälda s. k. jernvägs-
byrån; hvarjemte styrelsen, beträffande de vid trafiken
anstälde tjenstemän och betjente, skulle ega att med
tillämpning af den aflöningsstat, som för år 1862 varit
gällande, inom de särskilda aflöningsklasserna tills vidare
antaga erforderlig personal.
Med skrifvelse den 10 januari 1863 ingaf styrelsen
det infordrade förslaget till interimstat. Styrelsen erinrade
dervid till en början, huruledes den tillförene under
chefen för statens jernvägsbyggnader lydande förvaltning
af de efter hand, station efter station, för trafik öppnade
delarne af statens stambanor småningom utvecklat sig
och först under år 1862 blifvit centraliserad i hufvud-
staden. Tills i november månad nämnda år, då vestra
stambanan i sin helhet öppnats, hade sålunda af de
ärenden, som anginge de trafikerade banorna, endast
det för expeditionen af chefens beslut och ordres tjenst¬
görande kansliet samt det för granskning och afslutande
af hufvudräkenskaperna behöfliga revisions- och kammar¬
kontoret tillhört den i hufvudstaden befintliga jern vägs-
byrån, hvaremot all kontroll öfver trafikuppbörden äfven¬
som statistiken öfver både trafik och materiel handlagts af
tjenstemän vid de särskilda trafikdistriktens hufvudstatio-
ner. Vid nämnda tidpunkt hade emellertid ansetts ända¬
målsenligt att förlägga de båda vid Stockholms och
Göteborgs stationer arbetande kontrollkontoren till che¬
fens byrå °), hvarförutom den vigtiga kontrollen öfver
vagnarnes och lokomotivens dagliga bruk och deraf be¬
roende hållbarhet gjort inrättandet af ett s. k. milkontor
inom samma byrå nödvändigt. För den lika angelägna,
fullständigare statistiken, som hade att sammandraga och
upprätta kalkyler öfver rörelsens resultat samt att, på
grund af kontroll- och milkontorens arbeten jemte trafik-,
ingeniör- samt maskin- och förrådsafdelningarnas sär-
*) Ett särskildt kontrollkontor ansågs böra bibehållas i Malmö, intill dess
södra stambanan blefve sammanknuten med den vestra.
Interimstat.
4
skilda månatliga redogörelser, beräkna fördelaktigaste
sättet att begagna materielen, hade deremot den förra
jernvägsbyrån saknat erforderlig personal, hvilket för¬
hållande jemväl haft till följd, att någon fullständig sta¬
tistisk berättelse ej kunnat derifrån afgifvas.
Sålunda hade — fortsätter styrelsen — inom det
förra verket före 1862 års slut två särskilda afdelningar
utbildat sig, den ena omfattande kansli- och kameral-
göromålen vid styrelsen, den andra handläggande en stor
mängd ärenden och förhållanden, stående i direkt sam¬
manhang med den dagliga rörelsen på jernvägssträck-
ningarna och fullkomligt af samma natur samt med lika
beskaffad personal som vissa förvaltningsafdelningar inom
trafikdistrikten. Till denna senare afdelning voro, för¬
utom nyss angifna kontor, ock att räkna den i styrelsens
byrå inrättade elektriska telegrafstationen äfvensom telegraf¬
direktören samt den kontrollerande maskiningeniören, hvilka
båda senare tjenstemän förut varit upptagna på andra
trafikdistriktets stat.
I afseende på aflöningar hade den olikheten egt
rum emellan båda afdelningarna, att den äldre, byrå-
afdelningen eller kansli- och kameralverken, haft sina
arvoden bestämda ungefärligen efter de grunder, som varit
följda vid statens jernvägsbyggnader, för hvilka de ur¬
sprungligen inrättats, men deremot den senare afdelningen
enligt de af Kongl. Maj:t i nådigt bref den 11 mars 1859
faststälda aflöningsklasser för tjenstemännen vid de fär¬
diga banorna med deruti sedermera tillkomna förändrin¬
gar. Samtliga intill 1862 års utgång vid statens jern-
vägar anstälde tjenstemän, hvilken afdelning de än till¬
hört, hade dessutom uppburit vissa procent af arvodet
såsom inqvarteringsersättning.
För sin del ansåge nu styrelsen önskvärd! och le¬
dande till hushållning, att, om icke det friare löneklass-
systemet finge bibehållas för de af styrelsens afdelningar,
kansliet och bokslutskontoret, som närmast kunde jem-
föras med motsvarande funktioner inom andra statens
förvaltande verk, detta system dock finge fortfarande
tillämpas för den öfriga, med linieförvaltningen direkt
sammanhängande afdelningen äfvensom för hela den till
såväl dithörande kontor som bokslutskontoret behöfliga
personalen af bokhållare samt för telegraf^'enstemän och
ständige renskrifvare och för andra behöfliga biträden af
motsvarande egenskaper och kunskap sgrader. Skälen
härtill vore flera. Vid jernvägarne i allmänhet funne
personer af de mest olika vilkor och bildningsgrader an¬
vändning, men större delen af göromålen vore derjemte
mera än vid de flesta andra förvaltningar sönderdelade
i detaljer, hvilka hvar och en fordrade sin person, som
punktligt och ordentligt måste på utsatt tid fullborda ett
gifvet arbete. Det skulle äfven möta icke ringa svårig¬
heter att med särskild benämning beteckna samt efter
dess beskaffenhet och anspråk på kunskaper eller ar¬
betets ansträngning på förhand gradera hvarje dithö¬
rande befattning, så att för densamma en i förhållande
till andra motsvarande tjenster noga afpassad lön på
stat kunde bestämmas, hvaremot medelst klass-systemet
en möjlighet bereddes att genom flyttning till högre
klass i någon mån göra rättvisa åt den större skick¬
ligheten, den högre kunskapen, det ihärdigare eller mera
ansträngande arbetet samt den längre tjenstetiden, på
samma gång som lägre arvode kunde gifvas åt dem,
som först inträdde i bokhållaregraden, då desse genom
arbete och flit kunde framdeles ernå en högre aflöning.
Icke heller syntes den omständigheten böra lemnas utan
afseende att befordringen för tjenstemän inom ifrågava¬
rande klasser högst sällan ifrågakomme på annat sätt än
genom aflöningens höjande. Genom nådigt tillstånd att
för desse tjenstemän bibehålla systemet af löneklasser,
inom hvilka styrelsen egde frihet att anslå arvoden, men,
om sådant ansåges lämpligare, utan tillägg af dittills
brukliga inqvarteringsersättningar för dem, som hade sin
tjenstgöring inom den åt styrelsen upplåtna lokal, lem-
nades äfven styrelsen en behöflig frihet att i mån af
behof, framkalladt genom nya, åt trafiken öfverlemnade
bansträckningar och ökad rörelse, antaga erforderligt an¬
tal biträden samt äfven att utan särskilda tillfälliga ar¬
voden använda den yngre personalen, hvarhelst en ökad
arbetskraft påkallades, utan afseende på någons å stat
innehafvande bestämda befattning, hvilka båda omstän¬
digheter styrelsen ansåge vara af vigt, åtminstone intill
6
dess att ytterligare erfarenhet vunnits om de verkliga
behofven af arbetskraft inom denna administrationsgren.
I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning upp¬
tog styrelsen i sitt förslag till interimstat fasta arvoden
allenast för 1 registrator och aktuarie, 2 notarier, 1 kame¬
rerare, 1 revisor, 1 kassör samt 2 vaktmästare. Ö frige vid
den s. k. byråafdelningen anstälde tjensteman (skrifvare
och bokhållare) skulle, likasom samtlige till den s. k.
egentliga trafikafdelning en inom styrelsen, till intendenternas
särskilda byråer och till trafikdistrikten hörande tjenste¬
man, aflönas efter löneklass-systemet. Aflöningsklasser-
nas antal föreslogs till 15, den högsta med årligt arvode
af 4,800 kronor och den lägsta med dylikt af 600 kronor.
Den egentliga trafikafdelning en inom styrelsen skulle bestå af:
1) kontrollkontoret, med 2 kontrollörer äfvensom bok¬
hållare ;
2) milkontoret, med 1 milkontrollör äfvensom bok¬
hållare ;
3) styrelsens telegraf kontor, med 1 ingeniör jemte bi¬
träden ;
4) kontrollerande maskiningeniören och telegrafdirektö-
ren, hvilka skulle användas för inspektion, den förre af
verkstäder och i bruk varande lokomotiv och vagnar äf¬
vensom till besigtning af inrikes tillverkad materiel, den
senare af telegrafapparater och ledningar;
5) statistiska kontoret, med 1 föreståndare jemte
bokhållare.
Hvarje intendents byrå skulle såsom förut bestå af 1
byråskrifvare, 1 kassör och 1 bokhållare jemte vaktbetje-
ning; hvarförutom till intendentens i Malmö byrå skulle
tillsvidare höra ett kontrollkontor.
Vid trafikdistrikten skulle anställas följande tjenstemän:
v id trafikaf delningen:
trafikdirektörer, trafikdirektör sassistenter, kontrollörer,
stationsinspektor er, stationsmästare;
vid maskin- och förrådsafdelningen:
maskiningeniörer, maskiningeniörsassistenter, verkmästare,
verkstadskamererare, materialförvaltare;
vid ingeniör saf delningen:
öfveringeniörer, baningeniörer, telegrafvägeniörer;
vid samtliga afdelning ärna:
bokhållare, ritare, telegraflster, timskrifvare m. fl.
För lokomotivförare och. konduktörer föreslogos endast
maximiarvoden, enär desse på grund af den dåvarande
ojemna tjenstgöringen syntes böra till större eller mindre
del aflönas med s. k. milpenningar; och hemstälde sty¬
relsen i öfrigt om rätt för styrelsen att sjelf få bestämma
aflöningsvilkoren för betjeningen i allmänhet samt för extra
biträden.
De vid intendenternas byråer samt vid distrikten
anstälda tjensteman, som icke både bostad in natura,
skulle åtnjuta inge artering ser sättning i Stockholm, Göte¬
borg och Malmö med 20 proc., i öfriga städer med 15
proc. och på landsbygden med 10 proc. af arvodet.
Förslaget upptog slutligen vissa bestämmelser an¬
gående reseersättningar, 'provisioner samt begrafningshjelp.
Förslaget vann i allt väsentligt Kongl. Maj:ts bifall
genom nådigt bref den 6 februari 1863. Dock uppsköts
det närmare ordnandet af det statistiska kontoret till årets
slut, då styrelsen hade att inkomma med förslag derom.
Genom nådigt bref den 19 februari 1864 erhöll seder¬
mera sistnämnda kontor sin bestämda organisation med
en föreståndare och nödigt antal bokhållare. I samma
nådiga bref bemyndigades styrelsen jemväl att antaga en
sekreterare såsom föreståndare för styrelsens kansli; hvar¬
jemte förnyade bestämmelser meddelades angående rese¬
ersättningar äfvensom rörande provisioner. till kassörer,
stationsinspektorer, godsbokhållare och biljettförsäljare.
Någon förändring i styrelsens organisation företogs
derefter icke förr än den 13 juli 1866, då Kongl. Maj:t,
på framställning af styrelsen, förordnade:
att intendenten vid I trafikdistriktet skulle bereda
och i styrelsen föredraga alla ärenden, som anginge tra¬
fikdistriktens ban- och maskinafdelningar och den vid
Statistiska kon¬
torets organi¬
sation. Sekre¬
terare. Provi¬
sioner.
Intendenterna
vid I och II
distrikten stän¬
dige ledamöter
i styrelsen.
8
Cirkulär ang.
betjeningens
vid distrikten
ajlönings-
förmåner m. m.
dessa afdelningar anstälda personal samt kontrasignera
derom utgående expeditioner;
att intendenten vid II trafikdistriktet skulle bereda
och föredraga de ärenden, som tillhörde trafikafdelnin-
gen och den dervid anstälda personal, samt kontrasig¬
nera derom utgående expeditioner äfvensom hafva inse¬
endet öfver kontrollkontoret;
att byråchefen skulle bereda och föredraga alla ären¬
den, som anginge den allmänna ekonomien, redogörelse¬
verket, kassaförvaltningen och statistiken, samt hafva in¬
seendet öfver kansliet, boksluts-, kassa-, statistiska- och
milkontoren med dervid anstäld personal samt kontrasig¬
nera alla derom utgående expeditioner;
att styrelsen skulle ega att åt hvardera bland dess
ofvannämnda ledamöter uppdraga att göra inspektions-
resor på distrikten, i den mån sådana ansåges behöfliga;
att, då generaldirektören vore frånvarande, styrelsen
skulle utöfvas af dess i hufvudstaden närvarande med¬
lemmar gemensamt, dervid, om skiljaktiga meningar före-
komme, skulle såsom styrelsens beslut expedieras den
mening, hvarom två medlemmar vore ense, eller derest
endast två medlemmar vore tillstädes, föredragandens
mening;
samt att, i händelse något ärende förekomme till af¬
görande inom styrelsen under den ordinarie föredragandens
frånvaro, generaldirektören egde bestämma hvilken bland
öfrige föredragande skulle handlägga ärendet och kon¬
trasignera den utgående expeditionen.
Styrelsen grundade sin framställning om organisa¬
tionsförändringen derpå, att erfarenheten visat, hurusom
för hvar och en af de afdelningar, i hvilka jern vägsför¬
valtningen sönderfölle, nämligen trafik-, maskin- och ban-
afdelningarna samt afdelningen för den inre förvaltningen,
en särskild ledamot af styrelsen med speciel sakkänne¬
dom om de till afdelningen hörande ärenden erfordrades
för att kunna såväl föredraga ärendena som tillse och
leda afdelningens verksamhet0).
Med stöd af det styrelsen genor nådiga brefvet den
6 februari 1863 gifna bemyndigar et att sjelf få be- *)
*) Tillsvidare ansågos emellertid bart- och maskinärendena kunna handhafvas
af en och samma ledamot.
9
stämma aflöningsförmånerna för betjeningen, utfärdade
styrelsen den 4 januari 1867 ett cirkulär angående aflö-
ningar för betjente vid statens jernvägstrafikdistrikt. Deri
faststäldes 18 aflöningsklasser med årsarvoden vexlande
mellan för högsta klassen 2,400 rdr och för den lägsta
300 rdr. Följande tjenstebefattningar upptogos: vid
byråafdelning en: vaktmästare; vid b anafdelning en: banmä-
stare; förste banmästare; banvakter; grindvakter; arbets¬
förmän; vid traftkajdelning en: öfver konduktörer; under-
konduktörer och packmästare; bromsare; stationsförmän;
biljettförsäljare och telegraf biträden; stationskarlsförmän;
stationskarlar; portvakter; notisbärare och kontorsvakter;
vid maskinafdelning en: lokomotivförareförmän; vagnmä¬
stare; lokomotivförare; eldare; smörjare; vagnförmän; loko¬
motiv- och vagnputsare; kolvakter; pumpare och vatten¬
station skarlar; kuskar; stall- och förrådsdrängar; material¬
vakter. Särskilda bestämmelser meddelades vidare angå¬
ende vilkoren för erhållande af befordran till vissa befatt¬
ningar likasom, beträffande en del befattningar, för upp¬
flyttning från en lägre till en högre löneklass. Slutligen
stadgades, att samtlige ifrågavarande betjente skulle erhålla
inqvartering in natura eller ock ersättning derför i pen¬
ningar enligt de af Kongl. Maj:t för tjenstemännen fast¬
ställa grunder, samt att vissa grupper af betjeningen
.skulle bekomma beklädnad in natura och andra bekläd-
nadseisättning °).
2.
Sedan den provisoriska anordning af de trafikerade
jernvägarnes förvaltning, som år 1863 infördes, egt be¬
stånd i fyra år, ansåg sig 1867 års Riksdag böra göra en
framställning hos Kongl. Maj:t i syfte att få denna för¬
valtning definitivt ordnad. I skrifvelse den 30 april nämnda
år anförde sålunda Riksdagen — med förmälan, att för¬
slag hos Riksdagen blifvit framstäldt, bland annat, derom
att en ordentlig kostnadsstat för statens jernvägar måtte
upprättas för att årligen upptagas i Kongl. Maj:ts propo¬
sition öfver statsverkets tillstånd och behof — att Riks-
*) Någon föreskrift om milpenningar till tågpersonalen, såsom i und. skrif-
velsen den 10 januari 18G3 stälts i utsigt, meddelades emellertid icke.
Riksdagens
skrifvelse den
30 april 1867.
10
dagen väl funne, att någon aflöningsstat för styrelsen öf¬
ver statens järnvägstrafik och dess tjenstemän icke kunde
för någon längre framtid uppgöras och fastställas, men
deremot hölle före, att en kostnadsstat, äfven om den ej
komme att svara mot de förhållanden, som vid tillämp¬
ningen deraf kunde finnas för handen, borde upprättas
och af Riksdagen fastställas, med iakttagande af alla de
förbehåll, som vore nödiga med afseende å arten och
omfånget af de förändringar, som möjligen skulle inträda
utan att kunna vara förutsedda. Hvad särskildt anginge
den del af staten, som skulle reglera aflöningen, så förut¬
satte en slik reglering i främsta rummet bestämmelser
rörande de vilkor, hvarunder tjenstemän anstäldes och
åtnjöte de löneförmåner, som i staten faststäldes; och
dessa vilkor vore af den vigt både för staten och tjenste-
männen, att de borde skyndsamt definitivt bestämmas,
hvadan önskligt vore ej mindre att, så fort möjligen ske
kunde, all tvekan undanröjdes, huruvida tjenstemännens
ställning i nämnda hänseende vore olika, i den mån aflö¬
ningen vore af Kongl. Maj:t eller af styrelsen bestämd
eller om densamma utginge efter styrelsens bestämmelser
eller på grund af aflöningsstater, dem Riksdagen pröfvat
och godkänt, än ock att den tillförene af Rikets Ständer
uttalade åsigt att jernvägarne vore ett industrielt företag,
vunne tillämpning genom en dermed öfverensstämmande
anordning af vilkoren för anställning vid detta företag.
För den pröfning, som sålunda företrädesvis vore af nö¬
den, behöfde icke detaljerna af styrelsens eller förvalt¬
ningens organisation vara för framtiden eller ovilkorligen
bestämda. Aflöningsstaten borde i alla händelser pröfvas
af Kongl. Maj:t, och den kunde likaledes pröfvas och
fastställas af Riksdagen, om än icke för längre tid än
ett år i sänder samt under alla de förbehåll, som be¬
tingade fullt afseende å möjligen inträffande förändringar.
Beträffande åter frågan om en årlig förslagsberäkning öf¬
ver de öfriga kostnader, som med jern vägstrafiken och
förvaltningen funnes förenade, vore dessa kostnader väl
i flera fall af den beskaffenhet, att de svårligen kunde på
förhand med noggrannhet beräknas; men det oaktadt syn¬
tes vid en förvaltning af det omfång som jernvägstrafiken
en på förhand uppgjord kostnadsberäkning vara nödvändig
11
och således äfven möjlig; i öfverensstämmelse med kvilka
åsigter Riksdagen alltså ansåge sig böra hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla att få årligen mottaga förslag å
samtliga de kostnader och utgifter, som vore förenade
med trafiken å statens jernbanor, upptagande jemvältjenste-
männens aflöning och de förbehåll beträffande kostnads-
statens tillämpning, som vore nödiga med afseende å ar¬
ten och omfånget af de förändringar, hvilka vid samma
kostnadsstats tillämpning kunde inträda, samt att de för¬
slag, som i detta afseende till nästpåföljande Riksdag af-
gåfves, måtte innefatta fullständig framställning rörande
de vilkor, hvarunder tjenstemännen skulle komma att
anställas.
Med anledning af denna Riksdagens framställning styrelsens fyra
anbefalde Kongl. Maj:t styrelsen för statens jernvägstrafik /o-r*f”^°den
att afgifva förslag i ämnet, till åtlydnad hvaraf, likasom' 23 december
till fullgörande af ofvanomförmälda, genom nådiga bref-
vet den 30 december 1862 gifna uppdrag att inkomma
med förslag till instruktion och definitiva aflöningsstater, Kongl Ma-;ts
styrelsen den 23 december 1867 med två särskilda memo¬
rial öfverlemnade förslag:
l:o) till organisation af statens jernvägstrafiks
förvaltning;
2:o) till aflöningsreglemente för embets- och
tjenstemän samt betjening vid statens jernvägstrafik;
3:o) öfver statens jernvägstrafiks omkostnader
för år 1869; och
4:o) till reglemente för antagande och ent¬
ledigande m. m. af den personal vid statens jernvägs¬
trafik, som af trafikstyrelsen tillsattes.
1867.
Särskilde
komiterade.
proposition
till 1868 års
riksdag.
Kongl. Maj:t, som ansåg sig böra öfver de sålunda
afgifna förslagen infordra yttrande af några utom förvalt¬
ningen af statens jernvägstrafik stående, men med jernvägs-
trafikförhållanden i allmänhet förtrogne män, uppdrog
denna granskning åt f. d. chefen för statens jernvägs-
byggnader, öfversten friherre Ericson, ordföranden i direk¬
tionen för Gefle—Dala jernväg, grosshandlanden Muren
och trafikdirektören vid Köping—Holts jernväg Agrelius.
Sedan desse den 27 januari 1868 afgifvit ett för alla
förslagen gemensamt utlåtande, framlade Kongl. Maj:t
12
Styrelsens
organisations-
förslag.
proposition i ämnet för sistnämnda års Riksdag. Då
ifrågavarande förslag inbördes egde det nära samman-
hang, att godkännandet af det om trafikförvaltningens
organisation vore i väsentlig mån beroende af de beslut,
som kunde af Riksdagen fattas i fråga om kostnadsstaten,
samt förslaget till reglemente för antagande och entledi¬
gande m. m. af den personal, som af trafikstyrelsen till¬
sattes, ehuru dess detaljbestämmelser icke vore af beskaf¬
fenhet att erfordra pröfning af Riksdagen, dock i flera
fall hade nära samband med de delar af det allmänna
aflöningsreglementet, hvilka borde Riksdagens pröfning
underställas, fann Kong]. Maj:t dervid lämpligt, att äfven
berörda två förslag blefve 'Riksdagen meddelade, innan
det ena eller det andra af dem till slutlig pröfning hos
Kong!. Maj:t förekomme. Till pröfning och godkännande
af Riksdagen öfverlemnades emellertid allenast de hufvud-
sakligaste bestämmelserna i afseende å vilkoren för tjenste-
männens anställning samt grunderna för aflöningsstaten,
äfvensom förslag öfver statens jernvägstrafiks omkost¬
nader för år 1869.
Enligt styrelsens förslag till organisation af statens
jernvägstrafiks förvaltning, hvilket af styrelsen motiverades
i det första af förenämnda två memorial, skulle denna
förvaltning fördelas å fyra afdelningar, nemligen:
byråafdelning en, hvartill hörde kansli-, kameral-,
kassa-, statistiska och sådana ärenden, som anginge
förvaltningen i allmänhet;
banafdelningen, som besörjde bevakningen och
vidmagthållandet af banor och telegraflinier, under¬
håll af jern vägens fasta egendom samt utförandet
af nya byggnader och anläggningar;
maskinafdelning en, hvartill hörde den rörliga
materielens anskaffning, vård och underhåll, drag¬
kraftens tillhandahållande samt förrådens förseende
och vård; och
trafikafdelningen, som afsåge den egentliga tra¬
fiken eller dels befordrandet af personer, gods och
telegram, dels taxor och tariffer för sådan befordran,
dels ock stationernas uppbörd och redovisning af
inflytande trafik- och telegraminkomster.
Förvaltningen skulle handhafvas af en centralstyrelse,
13
som utgjordes af: en generaldirektör såsom chef i sty¬
relsen och tillsvidare trenne ledamöter, hvilka voro före¬
dragande och chefer hvar för sin afdelning, nämligen en
byråchef för byråafdelningen, en öfverdirektör för ban-
och maskinafdelningarna gemensamt samt en öfverdirektör
för trafikafdelningen.
Den sålunda föreslagna organisationen af central¬
styrelsen innebar ett fortskridande på den väg, man sla¬
git in på, då intendenterna för första och andra trafik-
distrikten inkallats till dagligen tjenstgörande ledamöter
i styrelsen — en väg, hvilken jernvägsnätets utsträckning
och rörelsens tillväxt gjorde till en nödvändighet att be¬
träda. Med en utvidgad förvaltning kunde nämligen —
såsom styrelsen anförde — enhet och planmässighet vid
alla de detaljer, som tillhörde samma afdelning inom sär¬
skilda distrikt, hvarken åstadkommas eller bibehållas på
annat sätt, än att afdelningen inom styrelsen hade sin
egen, i dess särskilda angelägenheter och göromål kun¬
nig och erfaren representant, hvilken också vore beklädd
med tillräcklig myndighet att såsom högste befälhafvare
inom sin afdelning göra styrelsens åsigter och beslut gäl¬
lande samt genom behöriga inspektioner vaka öfver samma
afdelnings arbete och hushållning inom samtliga distrikten.
Ännu någon tid ansåg emellertid styrelsen ban- och
maskinafdelningarnas angelägenheter kunna handhafvas
af samma ledamot inom styrelsen, under förutsättning
nämligen att denne erhölle ett tekniskt biträde antingen,
såsom för det dåvarande vore fallet, genom kontrolle¬
rande maskiningeniören eller ock, såsom framdeles kunde
komma att ske, genom maskindirektören vid distriktet
närmast hufvudstaden.
Af de allmänna bestämmelser angående centralstyrel¬
sens sätt att fungera, som i organisationsförslaget upp-
togos, torde böra anmärkas följande.
Ärendena borde, då deras vigt och beskaffenhet ej
ansåges fordra samtlige ledamöters närvaro, kunna af
generaldirektören jemte föredraganden handläggas och
afgöras.
Öfverdirektör egde att på eget ansvar och genom
direkta ordres till cheferna för linie förvaltningen eller till
de under dessa lydande afdelningsföreståndare meddela
14
sådana detaljbestämmelser, Indika kunde vara behöfliga
såsom en omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller
af gällande reglementen och instruktioner; hvarförutom
hvarje ledamot egde att infordra upplysningar i ärenden,
som anginge hans afdelning.
Då generaldirektören vore frånvarande, skulle sty¬
relsen utöfvas gemensamt af tillstädesvarande ledamöter,
minst två, hvarvid, i händelse af olika meningar, styrel¬
sens beslut skulle utfärdas i öfverensstämmelse med före¬
dragandes mening.
I generaldirektörens frånvaro finge dock icke, såvida
ej Kongl. Maj:t för tillfället annorlunda förordnat, frågor
om förändringar i taxor och reglementen afgöras, lediga
tjenster tillsättas annorlunda än genom förordnande att
dem tillsvidare förrätta, afsättning af tjensteman ske,
hvari dock ej inbegrepes afstängning från tjensteutöfning,
eller vidtagas sådana åtgärder, som rubbade eller förän¬
drade de förut för förvaltningen faststälda grunder.
Reglementen för trafiken på statens jernvägar och
taxa för afgifterna äfvensom reglementen för personalens
antagande, entledigande, tjenstledighet, bestraffning, af¬
löning och pensionering skulle utfärdas af Kongl. Maj:t
uppå styrelsens underdåniga förslag; men styrelsen borde
ega ej mindre att till efterrättelse fastställa tjenstgö-
ringsreglementen än äfven, i öfverensstämmelse med de
i. förslaget stadgade grunder, meddela särskilda instruk¬
tioner för den under styrelsen lydande personal.
Det skulle åligga styrelsen att före utgången af
hvarje år till Kong]. Maj:t ingifva dels underdånig be¬
rättelse om statens jernvägstrafik under nästföregående
år, dels underdånig utredning öfver de sannolika inkom¬
sterna af bemälda trafik under nästföljande år samt de
förestående utgifterna under samma tid för trafikens drift,
för banors, byggnaders och materiels underhåll samt för
de nya byggnader, anläggningar och transportmedel, som
blefve en följd af trafikens tillväxt.
Af centralstyrelsens föreslagna förändring följde emel¬
lertid — anmärkte styrelsen — att de dåvarande inten-
dentsbefattningarna måste erhålla en i viss mån förän¬
drad betydelse så väl i förhållande till styrelsen som
till distriktsförvaltningen; ty i och med detsamma hvarje
15
förvaltningsgren erhölle sin ständiga föredragande och
chef inom styrelsen, blefve det dels icke längre behöf-
ligt, att, annat än undantagsvis, till öfverläggningar inom
styrelsen inkalla intendent, i följd hvaraf dennes egen¬
skap af ledamot kunde upphöra, och komme dels att på
hvarje afdelningschef inom styrelsen öfverflyttas en del af
det ansvar för afdelningens verksamhet, hvilket för det då¬
varande ensamt ålåge intendenten till följd af dennes
skyldighet att besluta öfver hvarje förslag, som af under¬
lydande afdelningsföreståndare å distriktet framstäldes.
Af den förändrade betydelse, intendentsbefattningen
sålunda skulle erhålla, ansåge styrelsen böra följa äfven
en förändring till namnet; och styrelsen föreslog derför,
att den, åt hvilken högsta befälet å hvarje distrikt upp-
droges, måtte benämnas distriktschef, hvilken benämning
egentligare skulle angifva befattningens blifvande karakter.
Distriktchefens åligganden skulle enligt den nya or¬
ganisationens mening omfatta direkta befälet öfver di¬
striktets tjenstemanna- och betjeningspersonal, ansvarig¬
heten för den allmänna ordningen och ekonomien inom
distriktet, öfvervakandet af reglementens och instruk¬
tioners efterlefnad, afgifvandet af förslag vid tj en sters
tillsättande och tjenstemäns befordran inom de faststälda
arvodesklasserna, antagandet och förordnandet af betje-
ningen samt utöfvandet af den disciplinära bestraffnings¬
rätten, allt inom bestämda gränser, som styrelsen egde
att närmare fastställa. Vidare borde samma embetsman,
efter vederbörande afdelningsföreståndares förslag eller
hörande, afgifva utlåtanden, som af styrelsen infordrades
öfver ärenden inom distriktet, afgöra frågor i afseende
på tjenstgöringen, der de särskilda afdelningsförestån-
darne vore af olika mening, följa de ekonomiska förhål¬
landena inom de orter, som jernbanorna inom distriktet
berörde, med sådan uppmärksamhet, att han kunde hos
styrelsen föreslå åtgärder, som lände till befordrande af
jernvägarnes ändamål, förökande af inkomster, förmin¬
skande af utgifter och i samband dermed samfärdselns
och näringarnes utveckling, eller, med ett ord, i alla
hänseenden bevaka statens jernvägstrafiks rättigheter och
fördelar samt i sådant afseende vara styrelsens ombud
inom den ort, der han både sin verksamhetskrets.
16
Beträffande de förändringar i afseende å personalen
inom styrelsen, som styrelsen i öfrigt ansåg nödiga, må
här omförmälas följande.
_ Styrelsen, som redan länge erfarit saknaden af ett
ordinarie juridiskt biträde och som funnit ett sådant
allt mera behöfligt, i den mån de färdiga banornas räken¬
skaper och eganderättshandlingar öfverflyttades från jern-
vägsbyggnads- till trafikstyrelsen, upptog i förslaget en
ombudsman, hvilken skulle lyda under byråchefen samt
hafva till åliggande: att iakttaga, bevaka och fullfölja
statens jernvägstrafiks rätt uti alla mål, som antingen
blefve till hans embetsåtgärd af styrelsen öfverlemnade,
eller hvaruti han eljes kunde finna sig befogad att talan
fora; att hålla ordentliga förteckningar öfver eganderätts¬
handlingar samt borgensförbindelser, gällande kontrakt
och andra säkerhetshandlingar äfvensom tillse, att för¬
nyelse af sådana handlingar skedde inom laga tid;
samt att, när sådant ifrågakomme, bevaka styrelsens for¬
dringar och årsproklamata.
Enär öfverdirektörerna för ban- och maskin- samt
trafikafdelningarna ofta måste vara frånvarande på in-
spektionsresor och i alla händelser icke medhunne att
sjelf va uppsätta alla de expeditioner, som de på eget
ansvar läte utgå inom sin afdelning, ej heller att granska
och göra sammandrag eller jemförelse utur alla de rap¬
porter, som inkomme från distrikten, var det enligt sty¬
relsens uppfattning nödvändigt, att till dessa embetsmäns
biträden anstäldes personer med speciel insigt i de ären¬
den, som anginge en viss afdelning; och styrelsen upp¬
tog derför i det underdåniga förslaget till ny organisa¬
tion en assistent för hvarje af nyssnämnda "afdelnings-
chefer.
Styrelsen, som dittills anlitat jernvägsbyggnadssty-
relsens arkitekt emot ett för hvarje år i mån af lemnadt
biträde bestämdt arvode, ansåg vidare, då ständigt bi¬
träde af dylik tjensteman icke kunde undvaras, det vara
lämpligt och med minsta kostnader förenadt, att äfven
en sådan tjensteman blefve vid styrelsen på stat anstäld
såsom biträde åt öfverdirektören vid banafdelningen.
Den kontrollerande maskiningeniör, som år 1863 an-
stälts till styrelsens biträde vid uppsigten öfver drift-
17
Bil. I.
materielen och reparationsverkstäderna, ansåg styrelsen
framdeles möjligen kunna så till vida undvaras, att hans
befattning kunde förenas med maskindirektörsbefattningen
vid distriktet närmast hufvudstaden, hvadan styrelsen i
det underdåniga förslaget alternativt upptog tjensteanord-
ning i detta afseende.
Behofvet af en särskild tjensteman vid styrelsen
för handhafvande af de med materialförråden samman¬
hängande ärenden, ellef anskaffande på det mest ekono¬
miska sätt af erforderliga effekter samt kontrollering af
hushållningen dermed, hade länge varit insedt; och an¬
såg styrelsen detta behof kunna afhjelpas, om styrelsen
erhölle rättighet att anställa en förrådskontrollör såsom
biträde i sistnämnda afseende åt öfverdirektören för ban-
och maskinafdelningarna.
Under öfverdirektören för maskinafdelningen borde
äfven lyda mil- och premiekontoret, hvars arbeten dock
till större delen syntes kunna ställas på ackord eller
ersättas efter viss använd tid, till beredande hvaraf sty¬
relsen efter hand ämnade minska den dåvarande tillför¬
ordnade, af 17 personer bestående bokhållarepersonalen.
Den högst betydliga minskning i åtgången af bränsle
och smörjningsmaterialier, som införandet af premie¬
systemet för kol- och oljebesparing åstadkommit, be¬
täckte flerfaldigt kostnaden för detta kontor, som dess¬
utom vore behöfligt för vidräkningarna mellan statens
och främmande jernvägar rörande ersättning för ömse¬
sidigt begagnande af hvarandras rörelsemateriel samt
för att erhålla en nödvändig öfversigt af den egna ma-
terielens begagnande och uthållighet jemte kontroll öfver
dess regelmässiga revision.
Styrelsens kontrollkontor, som utom granskning af
all fraktdebitering och penningeuppbörd på statens egna
stationer tillika uppgjorde vidräkningarne med alla
främmande jernvägar, bestode för det dåvarande af 2
kontrollörer och 17 bokhållare, hvarutöfver stundom extra
biträden måste tillkallas. Med en tilltagande rörelse
växte naturligtvis detta kontors vigtiga arbeten i mot¬
svarande proportion, hvarföre antalet af erforderliga ar¬
betsbiträden icke kunde på förhand bestämmas utan
måste bero på styrelsens pröfning. Med afseende på
18
kontrollgöromålens beskaffenhet och stora vigt ansåg
styrelsen emellertid nödvändigt, att arbetet fördelades
på tvänne afdelningar, en för person- och biljett-trafiken
och en för godstrafiken, under hvar sin kontrollör, så¬
som föreståndare; att en eller flere kontrollörer dessutom
antoges, hvilka användes för ofta nödvändiga invente¬
ringar vid stationerna; samt att en öfverkontrollör förord¬
nades till föreståndare för hela kontoret att öfvervaka
dess arbeten, granska och expediera gjorda anmärkningar
och upprätta nödiga sammandrag samt vidräkningar.
Till kontrollkontoret hörde för det dåvarande äfven för¬
valtningen af biljett- och formulärförrådet samt biljett¬
tryckningen, af hvilka det förra hittills varit anförtrodt
åt en af kontorets bokhållare. Då emellertid denne
tjensteman borde förses med särskild instruktion och
vore underkastad särskildt ansvar, ansåg styrelsen hans
befattning äfven böra i staten särskildt upptagas, med
titel af biljett- och for mulär förn altare.
I öfrigt föreslog styrelsen icke några egentliga för¬
ändringar i den befintliga organisationen af trafikstyrel¬
sen såsom centralförvaltning. En del namnförändringar
o. d. ifrågasattes allenast.
Hvad derefter angår distrilctsförvaltningen, så ansåg
styrelsen denna tillsvidare böra fortfarande vara förde¬
lad på tre distrikt med eu provisorisk, på enklaste sätt
anordnad förvaltning af den öppnade, afskilda delen
Arvika—Riksgränsen af nordvestra stambanan. Från-
sedt eu såsom önskvärd ansedd och i öfrigt redan an-
befald öfverflyttning från andra till tredje distriktet af
den 4 mil långa linien Nässjö—Jönköping, skulle de tre
distrikten utgöras af samma linier som förut och således
omfatta:
första distriktet: linierna Stockholm—Hallsberg, Ka¬
trineholm—Norrköping och Stockholm—Upsala af till¬
sammans 29,3 mils längd,
andra distriktet: linierna Göteborg—Örebro, Falkö¬
ping—Jönköping och Laxå—Christinehamn af tillsam¬
mans 38,6 mils längd, och
tredje distriktet: linierna Malmö—Nässjö och Nässjö—
Jönköping af tillsammans 29 mils längd.
19
Sjelfva förvaltningen af hvarje distrikt, som vore
försedt med egen driftmateriel, fullständig reparations¬
verkstad och materialförråd, ansåg styrelsen böra fort¬
farande förblifva ordnad på enahanda grunder som dit¬
tills, allenast med den förändring i afseende på de då¬
varande intendentsbefat.tningarna, som, på sätt ofvan blif¬
va anfördt, styrelsen ansett böra blifva en följd af cen¬
tralstyrelsens förändrade sammansättning. Vissa namn¬
förändringar föreslogos emellertid äfven här.
En öfversigt af organisationsförslaget gifver vid
handen, att enligt detsamma skulle till jernvägsförvalt-
ningen höra följande personal:
I. Styrelsen:
I a) Tjensteman:
A) S yr åafdelning en:
1) kansliet: 1 sekreterare, 1 registrator och aktuarie, 2
notarier samt kopister till det antal, som för hvarje år
faststäld stat bestämde; °)
2) ombudsmannen;
3) kammarkontoret: 1 kamererare, 1 kammarförvandt
samt kammarskrifvare till det antal, för hvarje år fast¬
stäld stat bestämde;
4) revisionskontor et: 1 revisor samt kontor sskrifv are till
det antal, för hvarje år faststäld stat bestämde;
5) kassakontoret: 1 hufvudkassör, 1 uppbördskassör
samt 1 bokhållare;
6) statistiska kontoret: 1 föreståndare, 1 bokhållare samt
kontor sskrif vare till det antal, för hvarje år faststäld stat
bestämde;
B och C) San- och maskinafdelningarna:
1) 1 assistent;
2) 1 telegraf direktör;
3) 1 arkitekt;
*) Kopistbefattningarna, hvilka icke upptogos i det för Riksdagen framlagda
förslaget till aflöningsbestämmelser, utbyttes sedermera mot kontorsskrifvareplatser.
20
4) 1 kontrollerande maskiningeniör, hvars befattning
dock, efter dåvarande innehafvarens afgång och derest
styrelsen funne sådant lämpligen kunna ske, skulle för¬
enas med maskindirektörsbefattningen vid det trafik¬
distrikt, som omfattade linierna närmast hufvudstaden;
5) 1 för rådskontrollör;
6) milkontoret: 1 milkontrollör, 1 bokhållare samt kon-
torsskrifvare till det antal, som i för hvarje år faststäld
stat bestämdes.
D) Trafikafdelningen:
1) 1 assistent;
2) kontrollkontoret: 1 öfverkontrollör, kontrollörer till
det antal, som för hvarje år faststäld stat bestämde
(deraf 1 souschef för persontrafikskontrollen, 1 d:o för
gods trafikskontrollen och de öfriga resekontrollörer), kon¬
tor sskrifv are, likaledes till det antal, årligen faststäld stat
bestämde, samt 1 biljett- och formulär förvaltare;
3) telegrafkontoret: det antal telegrafister, som årli¬
gen i stat bestämdes, af hvilka en vore för tjenstgörin-
gen å kontoret och för redovisningen af uppbörden der¬
städes ansvarig.
I b) Betjente:
vaktmästare och telegrafbud, enligt för hvarje år
faststäld stat.
Trafikdistrikten:
II a) Tjensteman:
A) Hyråafdeh lingen
(motsvarande intendenternas byråer):
1 byråassistent (hufvudsakligen distriktchefens sekre¬
terare), 1 bokhållare och 1 kassör.
21
B) Banafdelningen:
1 bandirektör såsom föreståndare; 1 baningeniör för
hvarje af de bansektioner, hvari distriktet med afseende
å banas och byggnaders underhåll och bevakning vore
fördeladt; samt bokhållare och kontorsskrifvare till det an¬
tal, i stat årligen bestämdes.
C) Maskinafdelningen:
1 maskindirektör såsom föreståndare; 1 maskindirek-
törsassistent såsom biträde åt maskindirektören och dennes
sjelfskrifne vikarie; 1 verkstadskamererare; 1 förrådsför-
valtare samt verkmästare, ritare, bokhållare och kontors¬
skrifvare till det antal, årligen faststäld stat upptoge.
D) Trafilcafdelningen :
1 trafikdirektör såsom föreståndare; tr a fikdirektör s-
assistenter till det antal, årligen faststäld stat bestämde,
af hvilka en vid förefallande behof skulle vara trafik¬
direktörens vikarie; 1 stationsinspektor vid hvarje station;
1 stationsmästare vid hvarje hållplats; 1 telegraf inspektor
vid hvarje större telegrafstation; samt stationskassörer,
bokhållare och skrifvare äfvensom telegrafister och biljet-
törer till det antal, årligen faststäld stat upptoge.
II b) Betjente
till det antal, årligen faststäld stat upptoge, nämligen:
vid byråafdelningen: vaktmästare;
vid banaf delningen: banmästare samt ban-, bro- och
grindvakter;
vid maskinaf delning en: lokomotivförareförmän; loko¬
motivförare; eldare; vagnmästare; vagnförmän; lokomo¬
tiv- och vagnputsare; vagnsmörjare; pumpare och kol¬
vakter; materialvakter; förrådsdrängar; port- och kon-
torsvakter; och
vid tr a,fika fdelningen: öfverkonduktörer och konduktö¬
rer; packmästare; bromsare; stationskarlsförmän; sta-
tionskarlar, spårvexlare och signalkarlar; port- och kon-
22
Styrelsens
förslag till
aflönings-
reglemente.
torsvakter; notisbärare; telegrafbud; kuskar och stall¬
drängar.
Styrelsen skulle slutligen ega att i mån af behof
antaga extra ordinarie tjenstemän och betjente jemte
arbetspersonal.
Hvad derefter angår de tre öfriga, af styrelsen den
23 december 1867 afgifna förslagen, eller de, hvilka an-
gingo aflöningsreglementet, kostnadsstaten för år 1869 samt
reglementet för antagande och entledigande m. m. af perso¬
nalen, så motiverade styrelsen dessa i ett sammanhang
uti det senare af de två ofvan omförmälda memorialen.
Efter att hafva i allmänhet angifvit de svårigheter, som
vore förenade med uppgörandet af en sådan kostnads-
och utgiftsstat, som Riksdagen begärt, anförde styrelsen,
beträffande först aflöning sreglementet, att den dittills vid
statens jernvägstrafik för en del tjenster begagnade af-
löningsgrund, nämligen efter vissa löneklasser, vore till-
lämpad vid alla jernvägsförvaltningar af någon betyden¬
het och det för hela den vid jernvägen anstälda personal
med undantag allenast såsom t. ex. i Belgien för gene¬
raldirektören och generalinspektören. Skälen för löne-
klass-systemets användande vid jernvägsförvaltningen
voro tvänne, det ena att för de flesta jernvägstjenstemän
tillfälle till befordran utöfver en viss grad sällan före-
funnes i anseende till de bättre aflönade platsernas ringa
antal i förhållande till de lägres, och att sålunda den
redlige och nitiske, ehuru med jemförelsevis mindre
lyckliga naturgåfvor utrustade tjenstemannen, aldrig skulle
kunna efter en flerårig och oförvitlig tjenstgöring vinna,
ett sådant erkännande, som i någon mån förbättrade
hans ekonomiska ställning, derest icke tillfälle vore be-
redt att uppflytta honom i högre löneklass; det andra
och förnämligaste, att en mängd befattningar, ehuru af
samma slag, likväl fordrade hos innehafvarne helt olika
mått af kunskap, omdömesförmåga, sinnesnärvaro, ar¬
bete m. m.
Styrelsen, som ansåge det dittills följda systemet
för bestämmandet af aflöningarna vid statens jernvägs¬
trafik, nämligen dels i fasta dels i föränderliga arvoden,
böra bibehållas, hade likväl i sitt förslag utsträckt an¬
talet af de med fasta arvoden försedda tjenstemän dels
23
till två nya befattningar, ombudsmannen och arkitekten,
dels till två äldre, som förut tillhört klassfördelningen,
nämligen föreståndaren för kontrollkontoret och upp-
bördskassören. Dessa fyra befattningar fordrade nämli¬
gen ett så bestämdt mått af bepröfvade kunskaper, skick¬
lighet, erfarenhet, redbarhet och arbetsförmåga, att några
betänkligheter mot arvodets bestämmande på förhand
i dessa afseenden icke syntes möta.
Förslaget upptoge sålunda arvoden till fasta belopp
endast för följande embete- och tjenstemän inom styrel¬
sen, nämligen styrelsens chef och ledamöter, sekreteraren,
registratorn, 2 notarier, ombudsmannen, kamereraren, revi¬
sorn, hufvudkassören, uppbördskassören, föreståndaren för
statistiska kontoret, arkitekten och öfverkontrollören samt af
tjenstemännen å linien endastför distriktscheferna. För
alla öfriga såväl tjenstemän som betjente af alla grader
ansåge sig styrelsen böra föreslå aflöning efter klasser.
För en del befattningar — såväl med fast arvode
som med arvode efter löneklass — föresloge styrelsen
löneförbättringar; hvarjemte styrelsen ansåge distrikts-
chefsbefattningarna vara af den vigt och till följd af
distriktens betydande utsträckning och göromålens dag¬
ligen växande mängd fordra ett så träget arbete och
högt ansvar, att styrelsen trots befattningarnas ändrade
natur ej kunde föreslå någon nedsättning i de löneför¬
måner, som dittills åtföljt chefsskapet öfver distriktsför-
valtningen.
Styrelsen ansåge vidare aflöning i såväl den högsta
klassen med arvode af 4,800 rdr som i den dernäst
högsta med arvode af 4,500 rdr förutsätta så framstå¬
ende förtjenster, att frågan om dess tilldelande åt tjen¬
stemän borde för hvarje fall underställas Kongl. Maj:ts
pröfning.
I afseende på befordran till högre löneklass inom
samma afdelning och tjenstegrad trodde styrelsen samma
stadgande hos oss vara lämpligt, som vore infördt vid
de belgiska statsbanorna, nämligen att den, som skulle
uppflyttas till högre arvode än 1,500 rdr, borde hafva
innehaft närmast lägre klass under tvänne föregående år.
Betjeningens i förslaget till aflöningsreglemente nu
intagna fördelning på löneklasserna vore densamma, som
24
Styrelsens
förslag till
kostnadsstat.
förut varit af styrelsen reglerad och som visat sig till¬
fredsställande, hvarför styrelsen föresloge dess bibehål¬
lande, äfvensom att det måtte öfverlemnas åt styrelsen att
stadga befordringsvilkoren, hvilka måste till större delen
rättas efter dels lokala förhållanden, dels ofta inträffande
vexlingar i rörelsens storlek och deraf följande förän¬
drade anordningar bland personalen.
I sammanhang med regleringen af arvodena upptoge
styrelsen uti förslaget äfven gällande stadganden om de
särskilda förmåner, som styrelsen varit berättigad att
tillägga tjenstemän och betjente vid trafikdistrikten och
som styrelsen hemstälde måtte varda med allenast några
smärre jemkningar bibehållna, nämligen:
om rättighet för tjenstemän och betjening till bostad
med visst mått bränsle i statens egna eller för ändamålet
förhyrda lokaler, eller i brist deraf till inqvartering s-
ersättning;
om ersättning för resor i tjensteärenden och för tjenst¬
göring utom egen station;
om provisioner, felräkning spenning ar och premier;
. om uniformering och beklädnadsersättning för tåg-,
stations- och banbetjeningen; samt slutligen
om kostnadsfri läkarevård och medikamenter.
Styrelsen funne ej skäl till förändringar i den regle¬
ring af sjukvården, som allt ditintills varit medgifven.
De uti förslaget intagna bestämmelserna öfverensstämde
med förhållandena, sådana de senast blifvit af styrelsen
reglementerade.
Förmånen för en afliden tjenstemans eller betjente
efterlefvande att få uppbära en månads aflöning såsom
begrafningshjelp hade äfven varit från banornas första
öppnande medgifven och syntes styrelsen böra bibehållas.
Förslaget öfver statens jernväg strafiks omkostnader un¬
der år 1869, vore — anförde styrelsen — uppstäldt i
öfverensstämmelse med de redogörelser, som för hvarje
år blifvit till Kongl. Maj:t afgifna öfver alla statens
jernvägstrafiks utgifter. Förslaget åtföljdes af en sådan
förklaring, som Riksdagen äskat öfver' de förbehåll be¬
träffande kostnadsstatens tillämpning, som derutinnan
kunde vara nödiga med afseende på inträffande förändrin¬
gar, samt af en särskild förslagsberäkning öfver de sanno-
25
lika utgifterna för tjenstemäns och betjenings aflöning,
inqvartering, beklädnadsersättning jemte arvoden till extra
tjensteman och betjening, rese- och traktamentsersätt-
ningar, felräkningspenniugar och diverse omkostnader,
upprättadt med tillämpning af förslaget till det allmänna
aflöningsreglementet.
Vidkommande förslaget till reglemente för antagande Styrelsens
och entledigande af personalen anförde styrelsen, som der- regemente för
vid tillika uttalade sig angående den i Riksdagens fram- antagande och
ställning vidrörda frågan, huruvida de vid statens jern- a^perMnai?
vägstrafik anstälda personer borde komma i åtnjutande
af de rättigheter, § 36 i Regeringsformen tillerkände
statens tjenstemän i allmänhet, hufvudsakligen följande.
Tvänne all jernvägstrafik tillhörande förhållanden
föranledde egentligen den olikhet, som måste förefinnas
i vilkoren för anställning af trafikpersonal och af tjen¬
stemän vid de flesta andra statens verk.
Det ena bestode deruti, att vid de allra flesta be¬
fattningar inom jern vägsförvaltningen, med undantag
möjligen för dem, som endast afsåge skaf- och räken-
skapsgöromål, hos innehafvaren fordrades ej allenast in-
sigter i befattningen tillhörande åligganden i allmänhet,
utan äfven speciela personliga egenskaper, såsom rådig¬
het, mod, sjelfbeherskning och ett lämpligt sätt såväl
vid utöfvandet af befäl öfver underlydande som vid be¬
mötandet af den trafikerande allmänheten, och slutligen
en frisk och stark kropp, och att således fordringarna
på en jernvägstjensteman vore sådana, att man icke förr
än efter längre tids erfarenhet kunde afgöra, om han
vore i alla hänseenden passande för den befattning,
hvartill han en gång blifvit antagen. Om nu efter en
längre pröfning tjenstemannen icke skulle befinnas ega
alla de egenskaper, man hos honom förutsatt, eller om
till följd af sjuklighet eller andra omständigheter de er¬
forderliga egenskaperna försvagades, skulle, derest den
åberopade paragrafen vore gällande äfven för trafikper¬
sonalen, en sådan tjensteman icke kunna utan eget med¬
gifvande förflyttas till någon annan befattning, der dessa
egenskaper i mindre grad toges i anspråk, men der
hans insigter och förmåga i öfrigt gjorde honom fullt
lämplig. Under tvingande omständigheter och der traf!-
26
kens säkerhet så fordrade, återstode då ej annat val än
att helt och hållet eller delvis låta annan person öfver¬
taga en sådan tjenstemans funktioner, men detta skulle
medföra särskilda kostnader, som eljes kunnat undvikas.
Dertill kunde äfven läggas en annan icke mindre afse-
värd omständighet, som vore på det nogaste förknippad
med jernvägsrörelsens natur och dess uppgift att skynd¬
samt och säkert befordra personer och egendom från en
ort till en annan. För att jernvägstransporten skulle
kunna försiggå utan faror och förluster af mångahanda
slag måste hvarje enskild vid jernvägsrörelsen anstäld
person ovilkorligen noga känna samt punktligt uppfylla
hvarje sitt åliggande. Den till utseendet obetydligaste
försummelse eller afvikelse från instruktioner och ordres
eller bristande rådighet och sinnesnärvaro gåfve ofta
anledning till stora olyckor. \id en sådan inrättning,
der allt berodde på en talrik och spridd personals sam¬
manhållande till gemensamt och punktligt arbete för ett
och samma ändamål, som förfelades, om en enda icke
förstode eller fullgjorde sin skyldighet i det rätta ögon¬
blicket, vore en stäng disciplin i tjensten det oeftergif-
ligaste vilkor, hvarunder någon kunde ikläda sig det
höga ansvar, som nödvändigtvis måste tillhöra och kän¬
nas af hvar och en på den plats, han beklädde. Det
vore derför enligt styrelsens tanke nödvändigt, att en
hvar, som vore anstäld i jernvägens tjenst, visste, att
han innehade sin plats uteslutande på grund af förtro¬
ende till hans duglighet och redbarhet.
Det andra förhållandet, som bidroge till jemvägs-
tjenstemännens undantagsställning, vore den föränderlig¬
het i behofvet af personal, hvilken betingades af vexlin-
garna dels i sjelfva rörelsen på jern vägarna, såsom dess
ökning eller minskning i det hela eller lokalt, förändrin¬
gar i dess riktning till följd af politiska, ekonomiska
eller industriela förhållanden eller anknytning af andra
kommunikationsleder m. m., dels i systemer för trafikens
besörjande samt banornas underhåll och bevakning,
hvarutinnan det städse måste vara förvaltningens syfte¬
mål att åstadkomma förenklingar, som ledde till för¬
ökad besparing, ordning, säkerhet och allmän beqväm¬
lighet.
27
Dessa i allmänhet angifna förhållanden måste vid
förvaltningen af statens jern vägstrafik alltid föranleda
till en från statens öfriga civila embetsverk skiljaktig
organisation i afseende å tjenstemännens ställning.
Styrelsen ansåge deraf följa:
att de embetsmän, nämligen generaldirektören, af-
delningscheferna inom styrelsen och distriktscheferna,
som af Kongl. Maj:t förordnades, den förstnämnde ome¬
delbart och de senare på generaldirektörens eller sty¬
relsens anmälan, äfven måste kunna af Kongl. Maj:t i
samma ordning från sina befattningar skiljas eller till
andra tjenster förflyttas;
att alla öfrige tjenstemän och all betjening, som
antingen omedelbart af styrelsen eller efter dess uppdrag
af underlydande befälhafvare förordnades, äfven måtte af
styrelsen kunna entledigas antingen omedelbart för grofva
tjenstefel eller efter 3 månaders uppsägning på grund
åf visad olämplighet för innehafvande befattning eller i
händelse af tjenstens beslutade indragning samt äfven
kunna förflyttas till fast tjenst eller tillfällig tjenstgöring
på annan ort.
Å andra sidan vore vid sådant förhållande nödigt,
att tjensteman eller betjent, som åtnjöte månadsaflöning,
icke finge utan styrelsens bifall frivilligt lemna sin be¬
fattning, med mindre än att han densamma 3 månader
förut uppsagt.
Af samma skäl, som blifvit anförda för styrelsens
rättighet att entlediga under densamma lydande tjenste¬
män, borde äfven rättighet att bestraffa disciplinär- och
andra fel, som ej innefattade brott mot allmän lag, åt
styrelsen inrymmas med befogenhet för styrelsen att
inom vissa gränser öfverflytta denna myndighet på di-
striktsbefälet.
De i förslaget intagna vilkoren för vinnande af or¬
dinarie anställning vore ungefärligen lika med dem, som
vid främmande länders statsbanor vore antagna.
Vilkoret att hvar och en uteslutande skulle egna sig
åt jernvägens tjenst samt icke finge utan styrelsens bi¬
fall åtaga sig annat uppdrag betingades af jernvägstjen-
stens beskaffenhet, hvilken i de flesta fall toge innehaf-
varens hela arbetsförmåga och tid odeladt i anspråk.
28
Komiterades
utlåtande.
Den ständiga tjenstgöringsskyldighet, som i allmän¬
het ålåge en jernvägstjensteman, borde berättiga honom
att af styrelsen kunna, när öfriga omständigheter sådant
tilläté, erhålla någon tids ledighet hvarje år för egna an¬
gelägenheters vård utan afdrag på hans arvode samt att
vid styrkt sjukdomsfall, som ej mera än två månader af-
hållit honom från tjenstgöring, ej underkastas afdrag å
arvodet, helst för de flesta tjenstgöringen kunde gifva
anledning till sjuklighet.
I sitt öfver trafikstyrelsens förslag afgifna yttrande
erinrade ofvan bemälde komiterade bland annat, att, fastän
den första uppränningen till ordnandet af trafikförvalt¬
ningen blifvit hemtad från de länder, der jernvägsanlägg-
ningar tidigare än hos oss kommit till utförande, såväl
styrelseväsendet som trafikerandet af jernvägarne samt
vården och underhållet af deras dyrbara materiel och all
annan egendom likväl kunnat utveckla sig under infly¬
telse af här rådande nationela bruk och former, industri
och handelsförhållanden af den anledning, att bandelar-
nes öppnande för trafik försiggått succesivt under en tid¬
rymd af nära tolf år.
Styrelsen hade i sitt förslag upptagit de under den
småningom uppväxande rörelsen pröfvade, godkända och
antagna samt af erfarenheten ytterligare påkallade före¬
skrifter rörande styrelse, trafikdrift och underhåll; och
då komiterade icke kunde annat än godkänna den syn¬
punkt, från hvilken styrelsen härvid utgått, och tillika
vitsorda den synnerliga omsorg, hvarmed redan befint¬
liga stadganden blifvit i förslagen ordnade och samman¬
förda, samt den sakkännedom, som i öfrigt utmärkt de¬
samma, hade komiterade ansett sig böra fästa uppmärk¬
samheten företrädesvis vid sådana delar af förslagen, der
afvikelse från gällande bestämmelser egt rum och der
någon jemkning i en del föreskrifter funnits vara på¬
kallad.
De väsentligaste anmärkningar, komiterade fram-
stälde mot förslaget, vore följande.
Komiterade motsatte sig af anförda skäl planen att
framdeles sammanslå den kontrollerande maskiningeniörens
befattning med maskindirektörstjensten vid första distrik¬
tet, men då komiterade å andra sidan funne förhållan-
29
dena medgifva, att förstnämnda befattning indroges vid
dåvarande innehafvarens afgång, hemstälde de, att de
dermed förenade göromålen måtte öfverflyttas på öfver-
direktörens vid ban- och maskinafdelningarna assistent,
med rätt för styrelsen att, då särskild kontroll öfver
större in- och utländska beställningar erfordrades, men
af bemälde assistent icke medhunnes, härtill för hvarje
tillfälle förordna lämplig person utom eller inom verket.
Den föreslagna förrådskontrollören ansågo komiterade
obehöflig efter förändringen af centralstyrelsen, enligt
hvilken distriktscheferna, utan att vidare upptagas genom
ledamotskap i styrelsen, kom me att beständigt vistas inom
sina distrikt och sålunda hafva tillfälle att egna en oaf¬
bruten tillsyn å förhållandena inom distriktets alla för¬
valtningsgrenar.
Med afseende å nämnda förändring hemstälde komi¬
terade jemväl om uteslutning af bandirektörsbefattningarna,
hvilka enligt förslaget, skulle träda i ställat för de förut¬
varande öfveringeniörstjensterna. Komiterade hyste näm¬
ligen den öfvertygelse att hos de personer, som då inne¬
hade och framdeles erhölle baningeniörsbefattningar, kunde
förutsättas det mått af kunskaper och erfarenhet i alla
vanliga till befattningarna hörande göromål äfvensom nit
och redlighet, att dessa göromåls utförande antagligen
kunde åt dem öfverlemnas, utan närmare uppsigt än den
distriktschefen dädanefter skulle få tillfälle utöfva; och
om vid förefallande större nybyggnader eller svårare ar¬
beten för ombyggnad af broar och dylika företag, ban-
ingeniören, inom hvars sektion sådana göromål före-
komme, icke skulle kunna anförtros att desamma på egen
hand verkställa, syntes tillfälle lätteligen erbjuda sig för
styrelsen eller vederbörande öfverdirektör att uppdraga
verkställigheten åt den baningeniör, som dertill besutte
bepröfvad förmåga, eller åt annan inom verket lämplig per¬
son, hvartill komme, att distriktschefen, då baningeniö-
rens stundliga närvaro på linien icke vore nödvändig,
kunde för rådplägning rörande sådana angelägenheter,
som egde inflytande på hela distriktets banafdelning, sam¬
mankalla alla eller en del af baningeniörerna.
I detta sammanhang framliöllo komiterade äfven, att
vid den dåvarande indelningen af baningeniörernas sek-
30
Kong!. Maj:ts
proposition.
tioner eller afdelningar jern vägen varit, ny och ingeniö-
rerna ovana vid tjenstgöringen, och att det icke heller
då kunnat tagas hänsyn till den inskränkning i banin-
geniörernas göromål, som distriktschefernas verksamhet
på linien borde föranleda; men att vid de nu i dessa af-
seenden förändrade förhållanden någon inskränkning i
antalet sektioner eller afdelningar genom desammas för¬
längning syntes så småningom kunna ega rum, hvarige¬
nom ett motsvarande antal ingeniörsbefattningar skulle
kunna indragas och besparing i utgiftsstaten dermed
uppstå.
Komiterade, som ansågo den af trafikstyrelsen före¬
slagna anordningen att afiöningarna skulle utgå dels i
fasta och dels i föränderliga arvoden synnerligen ända¬
målsenlig, anmärkte emellertid, att det för att härvid,
hvad stationsinspektorer särskilt beträffade, tillika vinna
det ändamål att ökade inkomster alltid följde med ökade
eller mera ansvarsfulla göromål vore nödigt, att statio¬
nerna allt efter deras storlek och rörelsens mängd lika¬
ledes blefve indelade i vissa klasser, hänförande sig till
de för stationsinspektorer bestämda löneklasser.
Emot det föreslagna stadgandet, att första och an¬
dra klassernas arvoden, 4,800 rdr och 4,500 rdr, endast
skulle få utgå med Kongl. Maj:ts tillstånd efter hem¬
ställan af styrelsen för hvarje särskild! fall, invände komi¬
terade, att något missbruk af den styrelsen för det då¬
varande tillkommande rätten att inom föreskrifna gränser
bestämma tjens temännens arvoden ända till 4,800 rdr
icke förekommit, och att något skäl icke syntes komi¬
terade föreligga att i detta afseende göra någon inskränk¬
ning beträffande de högre tjenstemännens aflöning.
I den till 1868 års Riksdag aflåtna propositionen i
ämnet yttrade Kongl. Maj:t i fråga om de allmänna grun¬
derna för förslagen, att sjelfva arten af den förvaltning,
som hade jernvägstrafiken till föremål, vore så föga jem¬
förlig med dem, som förekomme vid statens öfriga för¬
valtande verk, att deraf jemväl borde förklaras den olik¬
het, som i många hänseenden måste yppa sig både i af¬
seende å dess med ledning af trafikförvaltningen i andra
länder till en början ordnade, men, under dess utveck¬
ling, efter landets särskilda förhållanden lämpade orga-
31
nisation ocli i fråga om aflöningsvilkoren för de dervid
anstälda personer. Denna förvaltning borde, enligt Kongl.
Maj:ts åsigt, icke genom alltför omfattande, på förhand
gifna föreskrifter och begränsningar bindas i sin verk¬
samhet och utveckling. På urskiljningen och intresset
hos styrelsen för densamma att efter förekommande
förhållanden ändamålsenligt anordna alla med trafiken
förenade detaljer berodde ytterst resultaten af den in¬
komst, som af jern vägsrörelsen kunde vinnas; och
med säkerhet kunde antagas, att ett mer eller mindre
klokt tillvägagående endast vid inköpet af de för¬
brukningsartiklar eller af den materiel, som för rörelsen
erfordrades, eller vid anordningarna af de omfattande
reparationsverkstäderna, eller af åtgärderna till jernbanor-
nas underhåll och bantågens lämpliga ordnande, verkade
vida mer till förhöjning eller minskning i utgifterna och
derigenom medelbarligen på den verkliga behållningen,
än aflöningen till en eller annan tjensteman, om hvilken
aflöningens större eller mindre belopp meningarna kunde
vara delade. Det vore enligt Kongl. Maj:ts åsigt af
vigt, att den ansvarighet för trafikens handhafvande, som
ålåge trafikstyrelsen, icke inskränktes allenast till den
legala att hafva formelt iakttagit gifna föreskrifter, utan
att regeringens och representationens anspråk på den
samma i än vidsträcktare mån måtte kunna göras gällande.
För att detta skulle kunna ske, vore dock nödigt, att de
billiga anspråk, som styrelsen framstälde i fråga om den
personal, som för ärendenas gång och trafikens säkra
och ändamålsenliga ordnande erfordrades, om betryggande
af denna personals ekonomiska ställning och om nödiga
anslag till trafikomkostnaders bestridande, blefve af stats-
magterna tillgodosedda.
Kongl. Maj:t, som lika med komiterade ansåg, att
den af styrelsen föreslagna förrådskontrollörsbefattningen
icke för den närmaste tiden vore oundgängligen nödig,
och som höll före, att bestämmandet, huru de bestyr,
som utöfvades af kontrollerande maskiningeniören, skulle
vid innehafvarens afgång på annat sätt fördelas, lämp¬
ligast kunde uppskjutas till dess dylik afgång inträffade,
fann deremot icke giltiga skäl förekomma att ur aflö-
ningsstaten, på sätt komiterade förordat, utesluta ban-
32
direktörsbefattningarna, utan ansåg sig böra i staten bi¬
behålla en bandirektör på hvarje distrikt med desto större
skäl, som distriktens banafdelningar hade större och mera
spridd personal än någon af de andra afdelningarna samt
det antagligen borde leda till en bandirektörens aflöning
vida öfverstigande besparing i utgifter å denna afdelning,
derest förekommande arbeten blefve ordnade och ledda
af en för hela distriktet gemensam, i det tekniska och
ekonomiska insigtsfull föreståndare, hvartill komme, att
bandirektörens inflytande i berörda riktning icke torde
blifva, på sätt komiterade antagit, ersatt af distriktschefen,
hvars egenskaper, för att göra honom till distriktschefs-
plats lämplig, icke kunde betingas hufvudsakligen af tek¬
nisk förmåga eller skicklighet. Dock borde enligt Kongl.
Maj:ts åsigt i mån af dåvarande baningeniörers afgång
eller användning på andra platser besparing genom deras
i följd af bandirektörens anställning möjliga förminsk¬
ning i antal kunna ega rum.
Kongl. Maj:t föreslog sålunda Riksdagen att god¬
känna följande bestämmelser.
l:o) Embets- och tjenstemän samt betjente vid sty¬
relsen för statens jernvägstrafik samt vid den under
nämnda styrelse lydande trafikstat skulle innehafva sina
beställningar endast på förordnande och kunna från dem
skiljas eller till andra beställningar inom trafikstaten för¬
flyttas af samma myndighet, som dem antagit. Öfriga
vilkor för antagande, entledigande eller förflyttning af
den personal, som tillsattes af trafikstyrelsen, borde be¬
stämmas i särskildt af Kongl. Maj:t faststäldt reglemente.
2:o) Alla vid statens jernvägstrafik anstälde embets-
och tjenstemäns samt betjentes arvoden skulle utgå af
jernvägstrafik medlen. Sådana arvoden vore dels fasta
och uti stat till bestämda belopp upptagna, dels föränder¬
liga, eller för hvarje befattning beroende på tillämpnin¬
gen af faststäld löneklassreglering med afseende på före¬
kommande tjensteåliggandens större eller mindre omfatt¬
ning, de för anställning å vissa orter erforderliga sär¬
skilda egenskaper och tjensteålder inom samma afdelning
och tjenstegrad.
3:o) Af hvarje arvodesbelopp, som uppginge till
eller öfverstege 1,200 rdr, skulle en femtedel och af
33
Bil. I.
mindre arvoden en sjettedel utgöra tjenstgöringspennin-
gar, hvilka indroges i de fall, som i särskildt af Kongl.
Maj:t faststäldt reglemente bestämdes.
4:o) Fasta arvoden skulle utgå med vissa angifna
årliga belopp för 20 uppräknade embets- och tjenstemän.
5:o) Föränderliga arvoden skulle utgå inom 27 löne-
klasser med visst årligt belopp för hvarje klass, vexlande
mellan 4,800 rdr för första och 240 rdr för tjugusjunde
klassen.
6:o) De i klassregleringen upptagna arvoden skulle
för eu hvar af särskildt uppräknade tjenstemän och be¬
tjente utgå efter vissa angifna klasser. Antalet tjenste¬
män, som aflönades med arvoden efter löneklass, skulle
bestämmas för hvarje år i stat, som af Kongl. Maj:t fast-
stäldes. De göromål, som för det dåvarande bestredes
af kammar- och kontorsskrifvare och med dem jemför-
liga tjenstemän, borde i så vidsträckt omfattning, som
lämpligen ske kunde, utföras mot särskild, efter arbetets
beskaffenhet bestämd ersättning utan anställande af sär¬
skilde tjenstemän.
7:o) Tjensteman, som innehade årligt arvode efter
klass af 1,500 rdr eller deröfver, kunde icke förr, än
han detsamma innehaft i två år, uppflyttas till högre
klass inom samma afdelning och tjenstegrad. Härifrån
undantoges stationsinspektorer och baningeniörer, hvilkas
arvodes klass skulle bestämmas med afseende på statio¬
nernas vigt och bansektionernas utsträckning samt öfriga
på dessa tjenstemäns vilkor inverkande förhållanden.
8:o) Styrelsen skulle ega rätt att såsom begrafnings¬
hjelp tilldela sterbhuset efter afliden tjensteman eller be¬
tjent ett belopp, motsvarande en månads arvode jemte
tjenstgöringspenriingar och ersättning för inqvartering,
hvilken sistnämnda dock utginge in natura, om den af-
lidne sådan innehade.
9:o) Embets- och tjenstemän samt betjente vid di¬
strikten, hvilka ej erhölle bostad med vedbrand in na¬
tura i jernvägens egna eller för ändamålet hyrda lokaler,
skulle vara berättigade till inqvarteringsersättning, som
beräknades till 20 procent af årliga arvodet, tjenst-
göringspenningar inberäknade, för dem, som vore statio¬
nerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö, 15 procent
3
i annan stad eller köping och 10 procent vid station
på landet.
10:o) För sådana embets- och tjensteman vid distrik¬
ten, hvilkas befattningar vore förenade med oftare före¬
kommande tjensteresor eller kommenderingar inom eget
distrikt, skulle tvaktamentsersättning utgå med belopp,
som af Kongl. Maj:t bestämdes, och hvilket icke finge
öfverstiga det, som i nådigst utfärdade resereglemente
vore stadgadt. För distriktschef kunde, med iakttagande
häraf, godtgörelse för tjensteresor inom distriktet af Kongl.
Maj:t bestämmas till viss årlig summa.
ll:o) Provisioner, felräkning spenning ar eller premier
skulle tillkomma:
a) styrelsens hufvudkassör med 500 rdr om året;
b) styrelsens uppbördskassör med 25 öre för hvarje
fullt tusental rdr af den uppbörd, som under hvarje år
blifvit från stationerna till uppbördskassan inremitterad;
c) distriktskassörer med ett af styrelsen bestämdt år¬
ligt belopp, dock ej öfver 500 rdr för hvardera;
d) kontrollörer och kontorsskrifvare vid kontrollkon¬
toret med 10 procent å hvarje i stationernas räkenskaper
af dem anmärkt och till återbetalning eller redovisning
faststäldt belopp; och skulle styrelsen, med afseende å
det anmärkta felets beskaffenhet, ega att bestämma om
anmärkningsprocenten skulle i sin helhet eller endast till
en del af den felande betalas;
e) trafik- och telegrafstationernas upphör dsp er sonal
med tre tiondedels procent af redovisade trafik- eller te¬
legraminkomster, till fördelning mellan nämnda personal
på afsändnings- och emottagningsstationerna, enligt grun¬
der, hvilka styrelsen egde att bestämma;
f) lokomotivförare, eldare och vagnsmörjare samt an¬
nan betjening till följd af hvars hushållning med materi-
alier eller genom hvars nit och arbetsamhet väsentliga
besparingar af utgifter åstadkommits, premier enligt sär¬
skilda, af styrelsen faststälda bestämmelser.
12:o) Öfverkonduktörer, konduktörer, packmästare,
port- och kontorsvakter, notisbärare och telegrafbud skulle
erhålla uniformspersedlar in natura enligt reglemente, som
styrelsen utfärdade. Banmästare, ban- och brovakter,
stationskarlsförmän, stationskarlar, signalkarlar, spårvex-
35
lare, bromsare och smörjare skulle erhålla beklädnads-
ersättning till visst årligt belopp, som af styrelsen bestäm¬
des, mot skyldighet för dem att sjelfva bekosta och i
tjenstgöring begagna föreskrifven uniformsdrägt.
13:o) Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter skulle
lemnas enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
meddelade, åt de vid distrikten anstälde tjenstemän äfven¬
som åt betjeningen och verkstadsarbetarne jemte desse
senares hos dem boende familjemedlemmar.
14:o) Indroges eller förändrades någon befattning, och
ansåge styrelsen till följd deraf lämpligt att förflytta
innehafvaren till tjenstgöring å annan plats med mindre
aflöningsförmåner, egde styrelsen tilldela honom lämplig
lönefyllnad, intilldess han kunde erhålla ny anställning
med aflöningsvilkor, motsvarande dem han förut innehade.
15:o) Tjensteman eller betjent, hvilken genom kropps¬
skada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöringen, blif¬
va oförmögen att sin befattning behörigen sköta, finge
hos Kongl. Maj:t af styrelsen i underdånighet föreslås
att på de vilkor, som i hvarje fall pröfvades lämpliga,
årligen af jernvägens inkomster få uppbära hela eller en
del af det arvode, deruti icke inräknadt inqvarterings-
ersättning, beklädnadspenningar och andra aflöningsför-
måner, han vid utträdet ur den aktiva tjensten innehade;
hvarjemte styrelsen egde att till Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemna, huruvida något understöd borde bestås dem,
som, efter att hafva en längre tid varit anstälda vid sta¬
tens jernvägar och der fullgjort sina göromål med syn¬
nerligt nit och skicklighet, blifvit i följd af hög ålder
urståndsätta att bibehålla deras befattningar och saknade
annan utväg att bereda sig försörjning.
Härförutom föreslog Kongl. Maj:t, att omkostnaderna
för år 1869 måtte förslagsvis beräknas till visst belopp M)',
samt att, derest i följd af trafikens tillväxt utöfver be¬
räkning eller stegradt pris på förbrukningsartiklar eller
materiel eller oförutsedda händelser högre utgifter än
*) näml. för byråafdelningen.......................................... rdr 1/2,000
» banafdelningen............................................ » 1,206,000
» tralikafdelningen ......................................... n 1,017,000
» maskin- och förrådsafdelningen...................... » 1,548,000
» utvidgning af verkstäder och bangårdar...... .... » 200,000
S;ina 4,143,000.
36
Riksdagens
skrifvelse den
13 maj 1868,
de upptagna skulle finnas under år 1869 vara af behof-
vet. oundgängligen påkallade, Kongl. Maj:t måtte få för
nödiga utgifter i sådant fall anvisa godtgörelse å trafik-
medlen.
I sin underdåniga skrifvelse den 13 maj 1868 an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel anmälde Riksdagen sitt beslut med anledning
af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition. Dervid om-
förmälde Riksdagen till en början, att Riksdagen i sam¬
manhang med nämnda proposition till pröfning förehaft
inom Riksdagen väckta förslag dels om sammanslående
af trafik- och byggnadsstyrelserna och dels om inskränk¬
ningar i den vid jernvägstrafiken anstälda personal; och
anhöll Riksdagen på grund af förstnämnda förslag och
med stöd af anförda skal, att Kongl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida icke styrelserna öfver statens
järnvägsbyggnader och jernvägstrafik kunde sammanföras
till en enda styrelse, eller, om detta icke funnes ända¬
målsenligt, den förra styrelsen förläggas till arbetslinien.
Med anledning af det senare förslaget anförde åter Riks¬
dagen, att inom Riksdagen åtskilliga betänkligheter yppat
sig särskildt mot inrättandet af distriktschefsplatser. Den
grundsats, som blifvit följd vid organisationen af sjelfva
styrelsen, att »enhet och planmässighet vid alla dess de¬
taljer, som tillhörde samma afdelning inom särskilda di¬
strikt, hvarken kunde åstadkommas eller bibehållas på
annat sätt, än att afdelningen inom styrelsen hade sin
egen, i dess särskilda angelägenheter och göromål kun¬
nig och erfaren representant, hvilken också vore beklädd
med tillräcklig myndighet att såsom högste befälhafvare
inom sin afdelning göra styrelsens åsigter och beslut
gällande samt genom behöriga inspektioner vaka öfver
samma afdelnings arbete och hushållning inom samtliga
distrikten», — denna grundsats, hvilken Riksdagen icke
kunnat annat än gilla, syntes icke till fullo vara iaktta¬
gen vid bestämmandet af distriktschefernas ålierganden,
Rynka syntes sträcka sig till alla grenar af linieförvalt-
ningen. Då dessutom öfverdirektörerna skulle ega att i
vissa fall med förbigående af distriktschef meddela di¬
rekta ordres till de under dessa lydande afdelningsföre-
37
ståndare, syntes distriktschefsembetena lätteligen kunna
föranleda förvecklingar och onödig omgång°). På grund
af hvad sålunda blifvit anfördt och i öfrigt förekommit
anhöll Riksdagen, att Kong]. Maj:t måtte taga i öfver¬
vägande, huruvida icke dels de föreslagna distriktschefs-
tjensterna kunde indragas, dels betydliga inskränkningar
ske såväl i antalet af de vid jernvägstrafiken anstälde
embets- och tjenstemän samt betjente som äfven i fråga
om beloppen af de för dem föreslagna löneförmåner.
Beträffande de särskilda punkterna i Kongl. Maj:ts
proposition lemnade Riksdagen sitt bifall till de flesta
dels i oförändradt skick, dels med vissa förändringar,
men förklarade sig icke hafva godkänt de öfriga, hvilka
hufvudsakligen afsågo beloppen af de fasta arvodena, de
föränderliga arvodesbeloppens faställande för olika befatt¬
ningar samt inge arterings- och traktamentser sättning ar, pro¬
visioner, felräkning spenning ar och premier.
Af en sammanställning mellan den kongl. proposi¬
tionen och Riksdagens skrifvelse framgår närmare, att
Riksdagen dels i oförändradt skick biföll punkterna 1,
2, 3, 1, 8, 12, 13 och 14, dels afslog punkterna 4,9,10
och 11, dels slutligen biföll punkterna 5 och 6 med den
väsentliga modifikation att de två högsta löneklasserna
(å 4,800 rdr och 4,500 rdr) uteslötos och de föränder¬
liga arvodenas föreslagna fördelning på olika tjenstebe-
fattningar icke godkändes samt punkten 15 på det sätt,
att punkten erhöll följande förändrade lydelse:
»Tjensteman eller betjent, hvilken genom kropps¬
skada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöringen,
blifvit oförmögen att sin befattning behörigen sköta, må
hos Kongl. Maj:t af styrelsen i underdånighet föreslås
att på de vilkor, som i hvarje fall pröfvas lämpliga, år¬
ligen af jernvägens inkomster få uppbära viss lämplig del
af arvodet, deruti icke inräknadt inqvarteringsersättning,
beklädnadspenningar och andra aflöningsförmåner, han
vid utträdet ur den aktiva tjensten innehade.» *)
*) I statsutskottets utlåtande, hvilkot låg till grund för Riksdagens skrifvelse,
heter det efter »onödig omgång»: »under det att de ekonomiska och disciplinära
göromål, hvilka skulle utgöra eu del af distriktschefens åliggande, lämpligen torde
kunna uppdragas åt trafikdirektörerna». Detta tillägg uteslöts emellertid vid redi¬
geringen af Riksdagens skrifvelse, ehuru något formligt beslut derom af kamrarne
icke förelåg.
38
Styrelsens ut¬
låtande i an¬
ledning af
Riksdagens
skrifvelse.
Det af Kong!. Maj:t framlagda förslaget öfver sta¬
tens jernvägstrafiks omkostnader för år 1869 bifölls af
Riksdagen.
Med anledning af Riksdagens anhållan om undersök¬
ning, huruvida icke de föreslagna distriktchefsbefattnin¬
garna kunde indragas samt inskränkningar i öfrigt ske
i tjenstepersonalens antal och aflöning, afgaf styrelsen
för statens j ernvägstrafik den 31 december 1868 infor-
dradt utlåtande.
Beträffande behofvet och lämpligheten af distrikts-
chefsembetena yttrade styrelsen dervid hufvudsakligen:
att den direkta inspektion öfver linieförvaltningen, som
af styrelsens chef och ledamöter utöfvades, i allmänhet
icke kunde sträcka sig längre än till ett färre antal in-
spektionsresor hvarje år; att dessa resor, om något där¬
med skulle kunna uträttas, alltid droge en dyrbar tid
från de många gör omålen inom styrelsen; att vid jern-
vägar af så stor utsträckning, som den, de svenska både,
en sådan periodvis återkommande inspektion ef kunde
ersätta det mera permanenta öfvervakande af hushåll¬
ningen och tjenstgöringen å linien i öfrigt, som egt rum,
innan intendenterna å första och andra distrikten blifvit
inkallade för att inom styrelsen öfvertaga dem anför¬
trodda åligganden; att samma erfarenhet för längesedan
vunnits inom andra länders jernvägsförvaltningar, hvar¬
för det icke, styrelsen veterligen, funnes någon jernväg
i Europa af en med de svenska stambanornas jemförlig
längd, der icke nyssnämnda arbetskraft blifvit tagen i
anspråk och på ett eller annat sätt införd; att det såle¬
des vore icke allenast på egen, utan på allmän erfaren¬
het styrelsen grundat och ännu grundade sin åsigt der¬
om, att, förutom den inspektion, som af styrelsens chef
och ledamöter kunde utöfvas, ett permanent öfvervakande
af linieförvaltningen ovilkorligen vore af nöden vid de
svenska stambanorna, och att till följd häraf en särskild
arbetskraft för detta permanenta öfvervakande måste fin¬
nas; att i fråga om sättet att anordna densamma styrel¬
sen haft att välja mellan två olika system, som, efter
hvad styrelsen omständligare omförmälte, utomlands be¬
gagnades, det ena med vissa trafikområden och det an¬
dra med de särskilda förvaltningsgrenarne såsom grund
39
för indelningen; att fördelen af det förra systemet vore
större sammanhållning mellan de på ett område gemen¬
samt verkande olika afdelningarna; att dess olägenhet
förnämligast bestode i svårigheten att vid tillämpningen
finna personer med den allmänna insigt i förvaltningens
alla grenar, som vore nödvändig för att kunna bedöma,
huru tjensten inom dem utöfvades och hushållningen
iakttoges; att denna olägenhet visserligen ej förekomme
vid tillämpningen af det senare systemet, enär det alltid
måste vara lättare att finna personer med insigt i en
förvaltningsgren än i flera, men att det icke kunde nekas,
att sammanhållningen mellan de olika afdelningarne blefve
svårare att med detta system åstadkomma; att, då det
senare systemet drefve centralisationen till sin yttersta
spets, styrelsen för sin del ansåge, att man måste med
mycken försigtighet framgå med förslag i denna rikt¬
ning, intilldess mera erfarenhet inhemtats af den i allt
fall ganska starka centralisation, som inrättandet af öf-
verdirektörsembeten innebure; att styrelsen derför ej till¬
trodde sig att utan praktisk pröfning afgöra, hvilket af
de omhandlade båda systemen vore att föredraga, men
att denna praktiska pröfning förutsatte, att man åtmin¬
stone till en viss grad användt båda systemen; att en
början till pröfning af det förra kunde anses redan vara
gjord, emedan under dåvarande förhållanden intendents-
befattningen vid tredje trafikdistriktet i sjelfva verket
vore att betrakta såsom ett distriktschefsembete, sådant
styrelsen i sitt förslag framstält detsamma; att det vore
helt naturligt, att styrelsen vid valet emellan de bägge
systemen helst antoge det förra, dels derför att detta
läge närmast till hands, dels ock derför att den person,
hvilken beklädde nämnda intendentsbefattning, redan i
sex år innehaft densamma, och styrelsen således ej med
afseende å honom hade att befara den enda egentliga
olägenhet, som detta system hade med sig; att, hvad
anginge de af Riksdagen anförda betänkligheter emot in¬
förandet af distriktschefsbefattningar, Riksdagen visser¬
ligen påpekat det förhållande att den grundsats, som
blifvit följd vid organisationen af sjelfva styrelsen, icke
syntes vara till fullo iakttagen vid bestämmandet af di-
40
striktschefernas åligganden, men att Riksdagen icke när¬
mare angifvit, hvari sjelfva olägenheten af ett sådant
förhållande skulle bestå; att, om meningen vore den,
att, då vid jernvägstrafiken hvar och en i allmänhet ar¬
betade inom en viss begränsad afdelning, en skola sak¬
nades till utbildande af den mångsidighet i kunskaper,
som distriktschefsembetet syntes förutsätta, så ville sty¬
relsen, som, enligt hvad ofvan blifvit antydt, ej förbi¬
sett svårigheten att finna lämpliga personer till beklä¬
dande af nyssnämnda embeten, likväl erinra, dels att det
just vore till förminskande af denna svårighet, styrelsen
föreslagit att förändra intendenturerna, vid hvilka ofvan-
nämnda mångsidighet vore ovilkorlig, till distriktschefs-
embeten, vid hvilka anspråken på mångsidighet kunde
ställas betydligt lägre, derigenom att det ansvar för de¬
taljbestämmelser och det ingripande i det rent tekniska,
som dittills ålegat intendent, blifvit förflyttadt till öfver-
direktörerna och på dem afdelningsvis fördeladt, dels att
de olika afdelningarna, såsom verkande till ett gemen¬
samt mål, så nära berörde hvarandra, att det ej vore
särdeles svårt för den väl begåfvade, vettgirige och med
iakttagelseförmåga utrustade att under tjenstgöring inom
en afdelning taga en sådan kännedom om förhållandena
äfven inom de andra afdelningarna, att han kunde be¬
döma, huru tjensten inom dessa utöfvades och hushåll¬
ning der iakttoges, och sålunda, derest han tillika be¬
slut e de egenskaper, ett högre chefsskap i allmänhet
kräfde, äfven kunde utöfva den myndighet, distriktschefs¬
embetet innebure; att Riksdagen vidare, så framt styrel¬
sen fattat meningen rätt, uttalat den åsigt att öfver-
direktörernas befogenhet att i vissa fall, med förbigående
af distriktschef, meddela direkta ordres till de under
denne lydande afdelningsföreståndare, skulle framkalla
två olägenheter, den ena förvecklingar och den andra
onödig omgång; att styrelsen emellertid ansåge en mot¬
sägelse ligga i detta Riksdagens yttrande, enär det om¬
nämnda förbigåendet väl snarare borde antagas såsom
motsatsen till omgång; att de förvecklingar, som befa¬
rats, icke kunde uppkomma mera än på ett sätt, nämli¬
gen sålunda, att öfverdirektörs till afdelningsföreståndare
direkt meddelade detaljbestämmelse stode i strid med
41
disiriktschefens uppfattning af den föreskrift, hvaraf sagda
bestämmelse skulle vara en omedelbar tillämpning; att
ett sådant slag af förveckling läte tänka sig, men att
frågan då vore dels den, huru mycken sannolikhet en
sådan förveckling kunde hafva för sig, dels den, huru¬
vida genom distriktschefernas indragning eller genom an¬
vändande af det andra ofvan omnämnda systemet för¬
vecklingarna lättare kunde undvikas; att styrelsen i förra
fallet ville erinra derom, att, enär af den föreslagna or¬
ganisationens grundsats följde, att ordres från styrelsen
till linieförvaltningen måste vida mera i detalj utarbetas
än tillförene, då sådant varit åt intendent öfverlemnadt,
och en sådan utarbetning i alla händelser komme att ske
genom öfverdirektör, det måste ligga i dennes intresse
att redan i den ordre, styrelsen kollektivt utgåfve, så
många detaljbestämmelser som möjligt intoges, på det
att ansvaret för utgifna ordres skulle, i så vidsträckt
män som möjligt, gälla styrelsen kollektivt i stället för
honom ensam, samt att de af styrelsen kollektivt utfär¬
dade föreskrifter skulle linieförvaltningen meddelas genom
distriktschef, och att ju mera detaljerade dessa föreskrif¬
ter vore, desto mera rent tekniska måste de ytterligare
stämmelser vara, som af öfverdirektör behöfde utgifvas,
desto mindre behöfde distriktschef med dem taga befatt¬
ning och desto färre måste de tillfällen blifva, då för¬
vecklingar af ifrågavarande slag kunde uppkomma; att,
om åter distriktscheferna indroges och det starkare cen-
tralisationssystemet tillämpades, sammanhållningen å linien
af de särskilda afdelningarna till gemensam verksamhet
utan tvifvel skulle blifva svårare och förvecklingar i
andra riktningar än deri af Eiksdagen förutsatta kunna
uppkomma; att undvikandet af förvecklingar ytterst be¬
rodde på den goda viljan hos de samverkande; att, der
denna saknades, inga system kunde förebygga de led¬
samma följderna; samt att, då nu såväl andra länders
som styrelsens egen erfarenhet gåfve vid handen, att den
direkta inspektion, som centralstyrelsen kunde utöfva
öfver linieförvaltningen, icke ensam vore tillfyllestgörande,
utan eu särskild arbetskraft härför erfordrades; dä den
personal, styrelsen till vinnande af denna arbetskraft
föreslagit, vore jemförelsevis fåtaligare än i något annat
42
land; då af de två system, man till åstadkommande af
samma kraft hade att välja på, det ena till följd af
redan bestående förhållanden läge närmast till hands att
först tillämpa; dä genom förkastande af detta system
ett annat måste sättas i stället och besparingar sålunda
ej genom ett sådant förkastande kunde vinnas; och då slut¬
ligen de betänkligheter, Riksdagen framstält mot användan¬
det af distriktschefer, icke torde bevisa detta systems
förkastlighet, än mindre att den allmänna erfarenheten
om behofvet af en särskild arbetskraft emellan central¬
styrelsen och linieförvaltningen vore utan värde; alltså
ansåge styrelsen sig ega tillräckligt talande skäl för att
fortfarande vidhålla sin åsigt derom, att distriktschefs-
embetena eller andra mot samma ändamål svarande em-
beten borde införas till åstadkommande af ett permanent
öfvervakande af linieförvaltningens alla grenar, äfvensom
derom, att, i fråga om de olika sätt, hvarpå ett sådant
öfvervakande kunde vinnas, det, som styrelsen föreslagit,
borde fortfarande få gälla, intilldess efter praktisk pröf¬
ning äf något annat, detta andra visat sig ega bestämda
företräden.
Beträffande de ifrågasatta inskränkningarna i tjenste-
personalens antal och aflöning anförde styrelsen — efter
att hafva jemfört förhållandet emellan kostnaden för öfver-
styrelsen vid de svenska och åtskilliga utländska jern-
banor och dervid kommit till det resultat, att samma
kostnad i Sverige voro lägre än i utlandet — bland annat,
beträffande by råafdelning en: att tjenstebefattningarna vid
denna afdelning i allmänhet funne sin motsvarighet inom
andra förvaltande verk, och att, med vederbörligt afse¬
ende å göromålens mängd, arvodena inom denna afdel¬
ning blifvit föreslagna enligt de grunder, som för mot¬
svarande befattningar inom andra verk vore gällande;
beträffande bana/delningen: att åsigterna om talrikheten
hos den personal, som till banans bevakande vore nöd¬
vändig, i olika länder varit ganska olika; att i Sverige
till en början de i Tyskland gällande åsigter blifvit till-
lämpade, såsom erbjudande den största säkerheten; att
härifrån, dock gjorts afvikelser redan år 1864, till en
början i andra distriktet, i så måtto, att en viss del af
bevakningspersonalen vid dagsljus användts å underhålls¬
43
arbetena utmed banan, hvarigenom dagsverkskostnaden
för dessa arbeten ganska betydligt nedgått; att, sedan
erfarenheten gifvit vid handen, att bevakningen ej kunde
anses lida genom denna anordning, densamma vidtagits
äfven på de öfriga distrikten; att styrelsen redan beslutit
att, i mån af nya banors tillkomst, fördela redan befint¬
lig personal af både baningeniörer och banmästare på de
nya liniema genom att förlänga hvarje funktionärs tjenst-
göringsområde; att styrelsen äfven beslutit att, i hän¬
delse någon af nämnde funktionärer afginge, tills vidare
icke besätta den afgångnes plats på annat sätt än'genom
fördelning af hans område på de öfrige; att jemväl den
minskning i personalen vid denna afdelning blifvit genom¬
förd att de så kallade materialvakterna indragits och
dessas åliggande fördelats på banmästarne och maskin-
afdelningens förrådsvakter; att de indragningar, som så¬
lunda redan vore beslutade, komme att inbespara stora
summor, men icke kunde på en gång genomföras; be¬
träffande trajikafdelningen: att man vanligen ansåge an¬
talet af denna afdelnings personal stå i direkt förhållande
till trafikens betydenhet; att detta dock icke vore för¬
hållandet med mer än den ena delen af denna personal,
nämligen den, som åtföljde bantågen; att hvad deremot
den andra delen beträffade, eller den så kallade stations¬
personalen, det borde bemärkas, att det minimum af per¬
sonal, som å hvarje station ovilkorligen måste finnas för
att emottaga inkommande och expediera afgående tåg,
onekligen skulle kunna emottaga och expediera ett be¬
tydligt större antal tåg hvarje dag än, som nu skedde;
att det likaledes borde lätteligen kunna inses, att det
ginge lika fort att i godsböckerna införa och å gods¬
listorna upptaga en sändning af 1,000 centner som en
sändning af 1 centner gods, och att följaktligen den
godsexpedierande personalens storlek berodde mera på
antalen kollyn och stationer, till hvilka särskilda gods¬
listor skulle expedieras, än på antalet centner; att, när
man nu toge i betraktande, huru få de stationer vore på
de svenska stambanorna, hvilka i godsmängd kunde mäta
sig med äfven de måttligaste stationerna vid andra folk-
rikare länders starkt trafikerade jernvägar, man äfven
skulle finna förklarligt, att med afseende å stationsper¬
44
Körtel. Maj:ts
proposition
till 1869 års
Riksdag.
sonalen en jern rörelsepunkt förekomme, der de svenska
stambanorna alltid skulle komma att stå efter andra ri¬
kare länders jernvägar; att styrelsen emellertid nu kom¬
mit till visshet om, att åtskilliga af de stationer, som
förekomme å de nyare såväl som de äldre bandelarne,
icke hade den vigt för trafiken, som från början påräk¬
nats, och att tjenstepersonalen å dessa stationer derför
kunde inskränkas; att början härmed gjorts redan i ja¬
nuari månad 1868, då vid Björneborgs station efter der¬
varande stationsinspektors afgång, en stationsmästare till¬
satts med lägre a Honing per år; att det vore styrelsens
plan att framdeles, i den mån ledigheter uppstode, till
föreståndare å smärre stationer anställa lämpliga perso¬
ner, som genomgått sina grader vid statens jernvägs-
trafik i betjeningsklasserna och hvilka i allmänhet hade
sin nödtorftiga bergning af lägre aflöningar än som dit¬
tills varit för stationsinspektorer afsedda; samt beträffande
maslänafdelning en: att dess personals antal för det då¬
varande vore så efter behofvet afpassadt, att styrelsen
ansåg'e minskning deraf icke kunna ega rum; och att,
hvad aflöningsförmånerna beträffade, endast om lokomotiv-
förare och eldare skulle kunna anmärkas, att de hade
något bättre aflöningsvilkor, än vid åtskilliga privatbanor
inom Sverige och vid flera utländska banor vore gällande,
men att, sedan deras premier för besparing af bränsle
och smörjningsämnen den 1 april 1868 blifvit nedsatta
med omkring 33 Va procent, styrelsen ansåge vidare ned¬
sättning ej rimligen kunna göras, emedan de långa vägar,
tågen å stambanorna måste utan ombyte af tågpersonal
vanligen. tillryggalägga, då betjeningen nödgades taga
såväl måltider som nattqvarter utom sina hem, äfvensom
våra klimatiska förhållanden gjorde nämnde betjentes
tjenstgöring både kostsam och ytterst ansträngande, samt
dessutom erfarenheten redan visat, att 15 å 20 år i me¬
deltal kunde anses såsom deras längsta tjenstgöringstid,
innan deras hälsa och arbetskraft vore uttömda.
I proposition till 1869 års Riksdag förklarade Kongl.
Maj:t, att, ehuru den af senaste Riksdag jemväl väckta
frågan om sammanslagning af styrelserna för jernvägs-
trafiken och jernvägsbyggnaderna, eller den sistnämnda
styrelsens förläggande till arbetslinien, ännu icke blifvit,
45
jemte vederbörandes deröfver helt nyligen inkomna ut¬
låtanden, företagen till nådig pröfning, Kongl. Ma;j:t lik¬
väl ansåge denna omständighet ingalunda böra uppehålla
den deraf icke nödvändigt beroende frågan om den för
trafiken erforderliga personal och dess aflöning; och för-
mälte sig Kongl. Maj:t hafva, efter öfvervägande af hvad
i trafikstyrelsens utlåtande förekommit, funnit, dels att
den utgift, som för distrikschefsbefattningarna beräknats,
icke kunde undvaras, men att för det dåvarande, innan
det ena eller andra af de utaf trafikstyrelsen omförmälda
system för ett permanent öfvervakande af linieförvalt-
ningen blifvit vidare praktiskt pröfvadt, det icke borde
definitivt bestämmas, huruvida distriktschefsembeten skulle
införas, eller nämnda öfvervakande lämpligare skulle på
annat sätt anordnas, dels ock, beträffande ifrågavarande
inskränkningar i afseende å antalet af de vid jern vägs¬
trafiken anstälde embets- och tjenstemän samt beloppen
af deras aflöning, att i de delar, som utgjorde föremål
för framställningen till Riksdagen, andra sådana inskränk¬
ningar än dem, styrelsen redan beslutit, icke utan fara
för betänkliga olägenheter kunde göras.
Vid detta förhållande och då Kongl. Maj:t fortfarande
vidhölle åsigten om lämpligheten af de utaf Kongl. Maj:t
vid sista Riksdag i afseende å grunderna för aflönings-
staten föreslagna bestämmelser, hvilka antagligen i följd
af beslutet om Riksdagens ofvan omförmälda underdå¬
niga hemställan, ej då vunnit Riksdagens godkännande,
ville Kongl. Maj:t ånyo till Riksdagens pröfning öfver¬
lemna samma bestämmelser, utan annan förändring, än
dels den modifikation, som påkallades deraf att definitivt
beslut om distriktschefers tillsättande ej nu skulle fattas,
dels ock att arvodet för kontrollerande maskiniugeniören
blifvit nedsatt till det mindre belopp, han redan för år
1869 åtnjöte.
Kongl. Maj:t föreslog således Riksdagen att god¬
känna enahanda bestämmelser, som innehållits i punk¬
terna 4, 9, 10 och 11, samt de icke bifallna delarne af
punkterna 5 och G i förslaget till 1868 års Riksdag, dock
att — förutom nyss omförmälda arvodesnedsättning för
kontrollerande maskiningeniören — i stället för de äskade
fasta arvodena åt distriktscheferna, föreslogs, att styrelsen,
46
Riksdagens
skrifvelse den
13 maj 1869.
intilldess definitivt beslut fattats om sättet för hela linie-
förvaltningens permanenta öfvervakande, för detta ända¬
mål skulle eg a att årligen disponera ett belopp af 15,000
rdr, hvarjemte vid tillämpningen af klassregleringen på
de särskilda befattningarna iakttogs den af Riksdagen
beslutade indragningen af de två högsta löneklasserna °).
Härutöfver föreslog emellertid Kongl. Magt, som
ansåg lämpligt och med god ordning öfverensstämmande,
att stadgande!! meddelades för den ej sällan inträffande
händelsen, att till följd af en växande trafik eller i öfrigt
förändrade förhållanden behof af nya anläggningar och
byggnader uppstode, Riksdagen att godkänna följande
bestämmelser:
1) Ny anläggning eller byggnad af större omfatt¬
ning, såsom ny station, ny reparationsverkstad eller dub¬
belspår mellan två stationer, finge ej vid redan till trafik
upplåten statsbana, verkställas förr än behofvet blifvit af
Riksdagen pröfvadt och godkändt. Riksdagen tillkomme
ock att besluta de vilkor i afseende å kostnaden, hvar¬
under anslutning till statsbana finge ega rum för bibana,
som derefter af enskilde anlades.
2) I fråga om erforderlig utvidgning äf redan be¬
fintlig anläggning och byggnad eller verkställande af ny
sådan utaf mindre betydenhet, såsom anordnande af håll¬
plats, mötesplats eller dylikt, egde Kongl. Maj:t besluta;
och borde kostnaden derför intagas i det förslag till
specifik kostnadsstat för jernvägstrafiken, som styrelsen
vid slutet af hvarje år hade att för det nästföljande
underställa Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse.
I särskild skrifvelse den 13 maj 1869 anmälde Riks¬
dagen sitt beslut beträffande Kongl. Maj:ts nyssnämnda
framställningar. °°)
Riksdagen tillkännagaf dervid, att Riksdagen beslutat
nedsättningar i de föreslagna löneförmånerna för en del
tjensteman, särskildt för ombudsmannen och arkitekten *) **)
*) I deri punkt, som motsvarade den 10:de i 1868 års proposition, utbyttes
ordet »distriktschef» mot »tjensteman, som har linieförvaltningens permanenta öfver¬
vakande åt sig uppdraget».
**) Beslutet hade till vissa delar fattats efter gemensam omröstning af båda
Kamrarne, vid hvilken omröstning Första Kammarens mening segrade öfver Andra
Kammarens, hvilken åsyftade större arvodesnedsättningar och indragningar.
47
med afseende derå, att desse för det dåvarande åtnjöte
aflöning äfven från byggnadsstyrelsen. °)
Då samtliga tjensteman vid trafikstaten endast vore
på förordnande antagne, hade Riksdagen vidare icke
ansett giltig anledning förefinnas att vidare bibehålla
det å staten för en kontrollerande maskiningeniör upp¬
tagna arvode, enär den i staten befintliga anteckning
att tjensten skulle vid dåvarande innehafvarens afgång
indragas otvetydigt angåfve, att befattningen icke vidare
vore behöflig.
Hvad slutligen vidkomme det stadgande, Kongl.
Maj:t föreslagit att meddelas, för den händelse behof
uppstode af nya anläggningar och byggnader vid de till
trafik upplåtna statsbanorna, hade Riksdagen ansett, att,
då större utvidgningar af stationer och bangårdar kunde
föranleda lika betydliga kostnader som nya anläggningar,
äfven sådana större utvidgningar borde Riksdagens pröf¬
ning underställas.
I öfrig! biföll Riksdagen Kongl. Maj:ts framställning
oförändrad.
Att märka är emellertid, att Riksdagen formulerade sitt
beslut sålunda, att Riksdagen antog »följande bestämmelser
(de ifrågavarande uppräknade) att gälla för är 1870» —
således i sjelfva verket endast som interimstat för nämnda
år, hvilket senare äfven uttryckligen utsädes i Andra
Kammarens första beslut i ämnet, ehuru Riksdagens skrif¬
velse med Kammarens på statsutskottets hemställan lem-
nade medgifvande i denna del formulerades i enlighet
med Första Kammarens beslut. Något förslag till defini¬
tiva aflöningsbestämmelser framlades emellertid hvarken
vid den nästföljande eller de närmast derefter kommande
riksdagarne, utan gick man i detta hänseende så till
väga, att Kongl. Maj:t med öfverlemnande, bland annat,
af »kalkyl för statens jern vägstrafiks utgifter för tjenste-
män och betjening» för nästföljande år, hemstälde, att
förslagsanslaget till statens jern vägstrafik för ifråga¬
varande år måtte uppföras med visst belopp, hvarefter *)
*) Nedsättning egde i öfrigt rum för öfverdirektörerna och sekreteraren,
hvarjemte för stationskarlsförmän, lokomotiv- och vagnputsare samt signalkarlar
jemte öfriga med dem likstälde betjente, aflöningen, i motsats till hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, ansågs kunna begynna redan vid 25:te klassen.
48
Riksdagen i sin ordning beslöt att uppföra samma an¬
slag med det föreslagna eller något lägre belopp. Som
emellertid ifrågavarande kalkyl endast upptog det för
hvarje befattning för året beräknade arvodesbeloppet,
egde något godkännande från Riksdagens sida uppen¬
barligen icke rum vare sig af de fasta arvodenas belopp
i princip eller af de föränderliga arvodenas fördelning
på befattningar i allmänhet eller af inqvarterings- eller
traktamentsersättning, provisioner, felräkningspenningar
och premier.
Vid 1874 års riksdag fattades visserligen sedermera,
på sätt nedan angifves, definitiva beslut angående de
fasta arvodenas belopp, de föränderliga arvodenas för¬
delning, inqvarteringsersättning, provisioner åt distrikts-
kassörer samt felräkningspenningar åt hufvudkassören, men
beträffande ännu utgående traktamentsersättning, felräk¬
ningspenningar åt uppbördskassören, provisioner åt kon¬
trollörer och kontors skrifvare vid kontrollkontoret samt
trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal äfven¬
som premier åt lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare och
annan betjening synes icke något godkännande från Riks¬
dagens sida föreligga för tiden efter år 1870, lika litet
som den år 1869 fastslagna grundsatsen, beträffande hvilka
nya byggnader och anläggningar borde göras till föremål
för särskilda framställningar till Riksdagen, formelt gält
annat än för år 1870.
Kong!. Maj:ts Den 17 september 1869 utfärdade Kongl. Maj:t dels
'ZaÉltyreuZ instruktion för styrelsen för statens jern vägstrafik dels
o/ dm n ock aflöningsreglemente för embets- och tjenstemän samt
*Mening*betjente vid statens jern vägstrafik. Instruktionen affat-
reyiemente af tades i väsentlig öfverensstämmelse med trafikstyrelsens
samma dag. organisations förslag, dock med vissa ändringar, till huf-
vudsakligaste delen föranledda af Riksdagens i dithö¬
rande afseende fattade beslut samt af komiterades an¬
märkningar. Bestämmelserna om distriktschefer samt om
de till linieförvaltningen hörande befattningarna uteslötos,
i det att nämligen i detta afseende allenast stadgades,
»att den ständiga tillsynen öfver linieförvaltningen skulle
utföras af styrelsen med den personal, som Kongl. Maj:t,
efter förslag af styrelsen, för hvarje år uti stat bestämde».
Deremot upptogs i instruktionen flertalet af de stadgan-
49
Bil. I.
den, som meddelats i förslaget till »Reglemente för an¬
tagande och entledigande m. in. af den personal vid
statens järnvägstrafik, som af styrelsen tillsättes». Mil¬
kontoret, som enligt styrelsens organisationsförslag skulle
öfverflyttas till maskinafdelningen, bibehölls under byråaf-
delningen. Styrelsen ålades att före utgången af hvarje år
till Kongl. Maj:t ingifva dels förslag till specifik kost-
nadsstat för det nästkommande, dels ock utredning öfver
de inkomster, som under det derpå ytterligare följande
året kunde vara att förvänta, samt de under sistnämnda
år sannolikt förestående utgifter för trafikens drift, ba¬
nors, byggnaders och materiels underhåll samt de nya
byggnader, anläggningar och transportmedel, som blefve
en följd af trafikens tillväxt.
I aflöningsreglementet upptogos de bestämmelser,
Riksdagen åren 1868 och 1869 godkänt; hvarjemte Kongl.
Maj:t, med stöd af vid dessa riksdagar erhållet bemyn¬
digande och i hufvudsaklig enlighet med styrelsens på
förut bestående förhållanden grundade förslag, i regle¬
mentet meddelade särskilda närmare föreskrifter, dels
under livilka förhållanden den del af arvodet, som ut-
ginge under benämningen tjenstgöringspenningar, skulle
indragas, dels angående rese- och traktamentsersättnin-
gar, dels slutligen angående kostnadsfri läkarevård jemte
medikamenter åt distriktspersonalen. De befattningar,
livilkas innehafvare skulle åtnjuta fasta arvoden, angåfvos
icke i reglementet lika litet som dessa arvodens belopp,
utan föreskrefs i detta hänseende allenast: »Fasta arvo¬
den utgå med de belopp, som af Kongl. Maj:t för hvarje
år faststäld stat utvisar».
I vissa afseenden skulle styrelsen enligt reglementet
ega att utfärda närmare föreskrifter. Detta har styrelsen
ock, tid efter annan, gjort genom särskilda cirkulär, för
livilkas innehåll det dock här blefve för vidlyftigt att
redogöra.
3.
Vid fastställandet den 4 februari 1870 af omkost¬
nads- och arvodesstater för nämnda år träffades vissa
bestämmelser, som dels fullständigade den genom 1868
och 1869 årens beslut införda ordningen för jernvägs-
4
Tillsynen öfver
linieförvalt-
ninyen.
50
Ombudsman1!! fl¬
ock arkitekts-
befattnin¬
garna.
förvaltningen, dels åter inneburo afvikelser från den¬
samma.
Beträffande den sväfvande frågan om ordnandet af
den ständiga tillsynen öfver linie/örv ältning en bestämdes
sålunda genom nådigt bref nämnda dag:
att denna tillsyn skulle under år 1870 utöfvas å
tredje trafikdistriktet af dåvarande intendenten för samma
distrikt med de skyldigheter, som dittills ålegat denne
intendent, och med myndighet inom de gränser, som
blefve en följd af bestämmelserna i instruktionen för
styrelsen den 17 september 1869, samt å första och
andra trafikdistrikten af öfverdirektörerna, hvar för sina
afdelningar, med biträde af nödig inspektionspersonal °),
dock att styrelsen, för sammanhållningen af de olika
afdelningarnas verksamhet samt med afseende å distrik¬
tets förhållande till främmande myndigheter och perso¬
ner, egde förordna någon af distriktsafdelningsförestån-
darne att under benämning af tjenstförrättande intendent föra
befälet samt utöfva den myndighet, som gällande trafik¬
reglemente tilläde intendenten;
att afdelningsföreståndame å första och andra di¬
strikten skulle direkt inför öfverdirektörerna ansvara för
den inre ordningen och hushållningen inom hvarje af¬
delning ;
att intendent skulle vara föreståndare för byråafdel-
ningen; samt
att afdelningsföreståndare borde attestera hvarje räk¬
ning på distriktskassan för afdelningens behof och an¬
svara för utbetalningens behörighet.
Afsigten med denna anordning var att samtidigt
försöka de två olika system för linieförvaltningens öfver-
vakande, som omnämnts i styrelsens ofvan omförmäld a
underdåniga skrifvelse den 31 december 1868.
Glenom samma nådiga bref medgaf Kongl. Maj:t,
att ombudsmanna- och arkitektsbefattningarna, för hvilka
1869 års Riksdag faststält fasta arvoden, finge under år
1870 hållas obesatta, med skyldighet för styrelsen att *)
*) För sådant ändamål stäldes af det utaf Riksdagen anvisade anslaget å
15,000 kronor ett belopp af 5,000 kronor till hvardera öfverdirektörens förfogande,
under det att för intendenten vid tredje trafikdistriktet uppfördes hans förutvarande
arvodesbelopp 5,000 kronor.
51
låta förrätta de göromål, som hörde till befattningarna,
emot ersättning af medel, som komme att för tillfälliga
biträden å byrå- och banafdelningarna bestämmas — ett
medgifvande, som allt sedermera år efter år upprepats,
så att i sjelfva verket dessa befattningar aldrig varit
med ordinarie innehafvare besatta. °)
Såsom skäl för sin första framställning i ämnet an¬
förde styrelsen, att de åligganden, som enligt instruk¬
tionen vore med dessa befattningar förenade, förutsatte,
att innehafvarne åt dem hufvudsakligen egnade sin tid,
men att de arvoden, som Riksdagen beviljat, icke vore
tillräckliga för att under sådana förhållanden vid befatt¬
ningarna fästa fullt dugliga och kompetenta personer.
På styrelsens hemställan och delvis i anslutning till Kontorsakrtf-
den af 1868 års Riksdag på Kongl. Mai:ts förslag god- vaT.es °fl°nin9
hända grundsatsen att de göromål, som bestredes af m. m.
kammar- och kontorsskrifvare och med dem jemförliga
tjenstemän, borde i så vidsträckt omfattning, som lämp¬
ligen ske kunde, utföras mot särskild, efter arbetets
beskaffenhet bestämd ersättning utan anställande af sär¬
skilda tjenstemän, förordnade Kongl. Magt vidare, att
de vid statistiska kontoret anstälde kontorsskrifvare finge
utan hinder af gällande aflöningsreglementes föreskrifter,
aflönas på det sätt, att hvar och en erhölle betalning i
den mån han verkstälde arbete, å hvilket styrelsen fast-
stält visst pris; dock att, när sådana arbeten, hvilka
icke lämpligen kunde på detta sätt liqvideras, undan¬
tagsvis förekomme, betalning skulle erläggas för timme
i ungefärlig öfverensstämmelse med de arvoden, hvar
och en dittills innehaft. °°)
Slutligen infördes genom förenämnda nådiga bref Milpenningar
aflöningsförmånen milpenningar för trajikafdelning ens tåg- ^ningtmiåg-'
personal. Styrelsen erinrade i sin framställning härom, personal. *) **)
*) Vid löneregleringen år 1874 upptogos ombudsmanna- och arkitektsbefatt¬
ningarna icke bland de ordinarie befattningarna, hvaremot de såsom sådana bibe-
höllos i den förnyade instruktionen af år 1875.
**) Något utbyte af ifrågavarande kontorsskrifvare mot extra ordinarie per¬
sonal — hvilket torde hafva åsyftats vid antagandet år 1808 af förenämnda grund¬
sats — egde likväl icke rum. Styrelsen anförde i sådant hänseende, att det vore
nödvändigt, att de personer, som sysselsattes med de statistiska arbetena, fortfa¬
rande innehade en sådan ställning, att styrelsen likasom dittills kunde förfoga öfver
deras tid. I 187 4 års aflöningsreglemente utsträcktes rätten att använda nu ifråga¬
varande aflöning8sätt till kontorsskrifvare i allmänhet.
52
Tjenstledighet.
Fria bad.
att nämnda personal vore underkastad en särskildt an¬
strängande tjenstgöring. De farhågor, styrelsen tid efter
annan uttryckt deröfver, att tågpersonalen till följd af
våra klimatiska förhållanden skulle inom en jemförelsevis
kort tid blifva utsliten, hade tyvärr ej visat sig ogrundade,
och styrelsen måste vara betänkt på att för Kongl. Magt
föreslå något medel, hvarigenom ifrågavarande betjenings
vilkor blefve i någon mån förbättrade, på samma gång
förbättringen i vilkor tillika innebure en uppmuntran för
flit och stode i direkt förhållande till tjenstgöringens
sträfsamhet. Ett sådant medel vore utan tvifvel det i
andra länder begagnade sättet att genom så kallade
milpenningar till tågbetjeningen, motsvarande de vid
maskinafdelningen förekommande premier för besparing
af bränsle och smörjningsämnen, utbetala eu viss premie
i förhållande till hvars och ens effektiva tjenstgöring å
bantågen. En så beskaffad förhöjning af tågpersonalens
lönevilkor måste blifva både rättvisare än en sådan, som
bestode i uppflyttning till högre löneklass, och äfven
mindre kostsam.
Här torde jemväl böra anmärkas, att styrelsen i
förenämnda nådiga bref förständigades att, när förslag
till utgifts- och arvodesstater dädanefter af styrelsen af-
gåfves, och förändringar i de senast fastställa staterna
föresloges, fullständigt redogöra för skälen till dessa
förändringar och, i fråga om uppflyttning i högre löne¬
klass, uppgifva namnen på de personer, som till sådan
uppflyttning föresloges utom hvad anginge den lägre
betjeningen, för hvilken sådan namnuppgift ej erfordrades.
Genom nådigt bref den 3 juni 1870 meddelades
vidare, på framställning af styrelsen, en del bestämmel¬
ser, som kompletterade instruktionens och aflönings-
reglementets stadganden rörande trajilctjemtemans tjenst¬
ledighet; och genom nådigt bref den 14 januari 1871
förklarades, likaledes på framställning af styrelsen, att
tjenstepersonal vid statens jern vägstrafik, som enligt af-
löningsreglementet vid sjukdomsfall åtnjöte medikament,
bekostade af trafikmedlen, äfven egde rättighet att mot
ersättning af nämnda medel erhålla sådana tillfälliga
bad, som vederbörande vid jernvägstrafiken anstäld läkare
ansåge nödvändiga för botande af sjuklighet.
53
Den för år 1870 bestämda ordningen för linieför- inrättandet af
valtningens öfvervakande faststäldes genom nådigt bref
den 29 december 1870 att gälla jemväl för år 1871, befattning.
men redan genom nådigt bref den 9 juni sistnämnda år
inträdde en ändring härutinnan. I sammanhang med trafkdietrikt.
att hela nordvestra stambanan, eller linien Laxå—Riks¬
gränsen, öppnades för allmän trafik såsom ett särskildt
fjerde trafikdistrikt med liufvudstation i Kristinehamn,
förklarades nämligen genom nämnda bref, att förvaltnin¬
gen af detta distrikt skulle hvila på samma grunder,
som vore gällande vid första och andra distrikten, äfven¬
som att dåvarande intendenten vid tredje distriktet finge
inkallas att, mot de arvodes- och inqvarteringsförmåner,
han dittills åtnjutit, samt mot reseersättning enligt gäl¬
lande resereglemente, då han i statens jernvägstrafiks
ärenden vistades utom Stockholm, tills vidare tjenstgöra
såsom inspektör vid ban-, maskin- och trafikafdelningarna,
med instruktion, som af styrelsen honom delgåfves, samt
med rättighet för styrelsen att vid förefallande behof
förordna denne inspektör att vikariera för ledamot hos
styrelsen; hvarjemte förordnades, att den ständiga till¬
synen öfver förvaltningen af tredje trafikdistriktet tills¬
vidare finge ordnas enligt de genom nådiga brefvet den
29 december 1870 för första och andra distrikten fast-
stälda grunder.
I den underdåniga skrifvelse af den 20 maj 1871, hvari
styrelsen föreslog vidtagandet af sist om förmälda åtgär¬
der, erinrade styrelsen om de två olika grunder, som vid
andra länders jernvägar gjort, sig gällande med afseende
å den ständiga tillsynen öfver linieförvaltningen, den ena
bygd på sträng centralisering inom styrelsen och inspektion
afdelningsvis, den andra öfverlemnande den ständiga till¬
synen öfver samtliga afdelningarna åt eu och samma före¬
ståndare för hvarje af de trafikområden eller distrikt, hvari
jernvägen indelats, samt framhöll, att den senare åt dessa
grundsatser tillämpats vid den svenska statens jernvägs-
trafik allt ifrån dennas första öppnande till och med år
1809, men att den förra på grund af nådiga brefvet den 4
februari 1870 försöksvis införts å första och andra trafik¬
distrikten; hvarjemte styrelsen vidare anförde, att, hvad
anginge inspektionen afdelningsvis, styrelsen, då trafik-
54
Linieförvalt-
ningens
ordnande.
afdelningen vore den, som i regeln erfordrade de tätaste
inspektioner, till en början inkallat trafikdirektören vid
tredje distriktet att tillsvidare tjenstgöra såsom inspektör
vid samma afdelning, men att, då inspektioner vore nöd¬
vändiga äfven vid ban- och maskinafdelningarna, då vi¬
dare dessa tvenne slag af inspektioner i de flesta fall
kunde verkställas samtidigt, och då slutligen behofvet
ännu icke erfordrade en särskild inspektör för hvarje af¬
delning, det skulle vara till stor fördel, om till en och
samma person kunde anförtros samtliga dessa inspektio¬
ner. Hos en sådan person fordrades likväl en mångsidig
erfarenhet i jernvägstekniken, som icke vore lätt att finna
inom ett verk, der tjenstgöringen nödvändigtvis kräfde
en ständig och uteslutande uppmärksamhet på hvad som
hörde endast till den tjenstgö rändes egen afdelning; och
den enda person, styrelsen för det dåvarande ansåge fullt
kompetent att på en gång sköta de trenne olika slagen
af inspektion, vore dåvarande intendenten vid tredje di¬
striktet. Af samma skäl som denna person vore den
ende kompetente att öfvertaga antydda inspektörsbefatt-
ning, vore han äfven den ende för det dåvarande kom¬
petente att handhafva den tillsyn, som dittills ålegat in¬
tendent, hvarför, i händelse åt honom uppdroges någon
annan befattning, den ständiga tillsynen öfver förvaltnin¬
gen åt tredje distriktet borde anordnas enligt samma
grunder som vid första och andra distrikten. Genom en
sådan anordning skulle öfvergången till den förra af om-
förmälda grundsatser blifva fullständig; och en sådan
öfvergång ansåge sig styrelsen efter den erfarenhet, som
dittills vunnits, böra ifrågasätta.
Vid fastställandet den 29 december 1871 af om¬
kostnads- och arvodesstaten för år 1872 föreskrefs, att
med tillsynen öfver låneförvaltningen under nämnda år
skulle förhållas i enlighet med föreskrifterna i kongl.
brefven den 29 december 1870 och den 9 juni 1871,
dock att inspektörens tjensteverksamhet utsträcktes jem¬
väl till de särskilda distriktens byråafdelningar och så¬
ledes kom att omfatta samtliga afdelningarna vid statens
jernvägstrafik. I enlighet med de sålunda bestämda grun¬
derna, hvilka af styrelsen sammanfattades och något ut¬
vecklades i ett cirkulär (n:o 327) af den 29 januari 1872,
55
har tillsynen öfver linieförvaltningen allt sedermera varit
ordnad, med undantag af att inspektörsbefattningen, på
sätt nedan omförmäles, år 1888 indragits. °) Tjenstför¬
rättande intendenterna hafva i särskild! arvode åtnjutit
50 kronor i månaden.
Genom nådigt bref den 29 december 1871 inrätta¬
des, med bifall till styrelsens den 15 i samma månad
derom gjorda hemställan och med ändring af gällande
aflöningsreglemente, en ny tjenstebefattning, i det att
nämligen styrelsen bemyndigades att närmast under ma¬
skindirektörerna i mån af behof med arvode inom vissa
löneklasser anställa ma shirting eniör er, vare sig såsom före¬
ståndare för maskinafdelning i trafikdistrikt eller såsom
assistenter åt maskindirektörerna; hvarjemte jemkning
egde rum i de genom aflöningsreglementet faststälda
arvodesklasserna för lokomotivförareförmän, portvakter vid
hufvudstationer, kontor svakter, notisbärare och telegrafbud.
Under år 1872 blefvo jernvägspersonalens pensions-
förh ålland en ordnade. Med’ bifall till en af Kongl. Maj:t
i ämnet afbiten proposition medgaf nämligen detta års
Riksdag, dels att af trafikmedlen finge årligen, räknadt
från nämnda års början, såsom statsbidrag till en pen-
sionsinrättning vid statens jernvägstrafik afsättas ett be¬
lopp, som motsvarade en och en half procent af skilna-
den mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster å
ena sidan och utgifter för drift och underhåll å den andra,
0%i hvilket belopp skulle nämnda inrättning tillgodogö¬
ras i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som af
Kongl. Maj:t i reglemente för samma inrättning blefve
faststälda, dock att, när berörda skilnad första gången
uppginge till fem procent af den sammanräknade summa,
som anläggningen af de trafikerade stambanorna enligt
trafikstyrelsens bokslut kostat, den till förmån för pen-
sionsinrättningen utgående årliga procent skulle ånyo
bestämmas efter hvad på grund af verkstälda sannolik¬
hetsberäkningar angående pensionsinrättningens ekono¬
miska framtid och öfriga på denna fråga inverkande om¬
ständigheter kunde finnas skäligt, dels ock att den årliga *)
*) Jeraför dock nedan Kongl. Maj:ts beslut vid fastställandet af arvodesstat
för är 187G.
Anställandet
af ma skini Ti¬
gern örer.
Partiel löne¬
reglering.
Pensionsväsen-
det ordnadt.
56
Bostadslägen¬
heter anvisas
öfverdirektör
rerna och sty¬
relsens vakt¬
mästare. 20
procent in¬
ge ar tering ser¬
sättning till¬
delas tågperso¬
nalen obero¬
ende af bo¬
stadsort.
Milpenningar
till smörjare.
af kastningen af de statens jernvägs trafik tillhöriga, men
för densamma då icke behöfliga jordstycken, hvilkas af¬
kastning dittills ingått bland trafikinkomsterna, måtte för
år 1872 och vidare framgent tillgodokomma en blifvande
enke- och pupillkassa för den vid statens jernvägstrafik
anstälda tjenstepersonals efterlemnade enkor och barn,
dock utan skyldighet för statsverket att i den mån om-
förmälda jordstycken för trafikens räkning eller annat
allmänt ändamål blefve tagna i anspråk, till kronan för
deraf uppkommande minskning i inkomst gälda ersätt¬
ning. Efter det styrelsen härefter inkommit med full¬
ständiga förslag i ämnet, faststälde Kongl. Maj:t den 6
september 1872 särskilda reglementen dels för statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning och dels för samma
trafiks enke- och pupillkassa. Sedan 1882 års Riksdag
med anledning af en kongl. proposition i ämnet medgif¬
va viss förhöjning i det till statens jernvägstrafiks pen¬
sionsinrättning utgående statsbidrag, har emellertid nytt
reglemente för pensionsinrättuingen under den 3 novem¬
ber 1882 utfärdats; och hafva sedermera smärre för¬
ändringar i reglementena vidtagits.
Någon ändring i jernvägsförvaltningens organisation
egde icke rum år 1872, hvaremot flera jemkningar vid-
togos i personalens aflöningsförbållanden. Sålunda för¬
klarades dels genom nådigt bref den 2 februari, att två
våningar i centralstationshuset i Stockholm finge till¬
vidare och intilldess desamma för styrelsen eller trafik-
tjensten å stationen blefve behöfliga begagnas till bostä¬
der åt öfverdirektörerna, emot skyldighet för dessa att
årligen till hälften hvardera såsom hyresersättning ut¬
gifva ett belopp, motsvarande 10 procent af den sam-
fälda kostnad, hvartill våningarnes inredning kunde komma
att uppgå, dock att nämnda hyresersättning icke i någon
händelse finge understiga 500 rdr om året; dels genom
nådigt bref den 30 augusti, att lokomotivförare och eldare
å samtliga distrikten vore berättigade att erhålla inqvar-
teringsersättning efter 20 procent å deras arvoden, obe¬
roende af de orter, å hvilka de tidtals vore kommen¬
derade eller hade sina bostäder; dels genom nådigt bref
den 6 september, att bostadslokaler för två styrelsens
vaktmästare finge anordnas i centralstationshuset; dels
57
slutligen genom nådigt bref den 28 december, att jemväl
konduktörer och packmästare samt smörjare Ange, i lik¬
het med lokomotivförare och eldare, åtnjuta inqvarterings-
ersättning med 20 procent af arvodet, oberoende af.de
orter, der de tidtals vore kommenderade och hade sina
bostäder, äfvensom att smörjare finge tillgodonjuta s. k.
milpenningar.
I proposition till 1873 års Riksdag föreslog Kongl. Proposition o,™
Maj:t Riksdagen att medgifva, dels att öfverdirektörernas
och sekreterarnes årsarvoden måtte med visst belopp hö- is73 års Riks-
jas, dels att två särskilda arvodesklasser, afsedda endast da£ns
för afdelningsföreståndare vid ban-, maskin- och trafik-
afdelningama, finge tillämpas, den ena a 4,800 rdr och
den andra å 4,500 rdr, dels att högsta arvodesklassen för
trafikdirektörsassistenter måtte få uppflyttas två löne-
klasser, dels att för hvarje af de i gällande aflönings-
reglemente upptagna befattningar, hvilka icke redan nämnts,
måtte såsom högsta arvodesklass bestämmas den, som
enligt samma reglemente vore närmast högre än befatt¬
ningens förutvarande högsta.
Riksdagen afslog, på sätt Riksdagen anmälde 'i un¬
derdånig skrifvelse den 21 maj nämnda år, framställnin¬
gen om arvodesförhöjning för' öfverdirektörerna och se¬
kreteraren, om tillämpning .af de två särskilda arvodes-
klasserna å 4,800 rdr och 4,500 rdr samt om arvodes¬
förhöjning för trafikdirektörsassistenter, men medgaf upp¬
flyttning i högre löneklass för baningeniörer, förrådsför-
valtare, verkstadskamererare, verkmästare och konstruk¬
törer äfvensom för innehafvare af alla i aflöningsregle-
mentet upptagna befattningar, för hvilka 22:a till och
med ll:te klasserna vore de högsta.
I styrelsens organisation företogs år 1873 den re- Särskild
dan år 1868 i utsigt stälda förändringen att en särskild
öfverdirektör för maskinafdelningen anstäldes. Genom a/deiningen.
nådigt bref den C juni förordnades nämligen, att från
den 1 oktober samma år maskinafdelningen skulle tills¬
vidare ställas under befäl af en särskild utaf Kongl. Maj:t
förordnad öfverdirektör, hvilken inom styrelsen skulle
intaga samma ställning, som i gällande instruktion vore
för öfverdirektör bestämd, samt åtnjuta enahanda arvode
som öfrigo öfverdirektörer.
58
Tillägg till
aflåning sregle¬
mentets be¬
stämmelser om
bostadsför¬
mån.
Fri beklädnad
äfvensom mil¬
penningar åt
lokomotiv¬
förare och
eldare.
1874 års löne¬
reglering.
Genom nådigt bref den 31 oktober samma år gjor¬
des vidare på gifven anledning ett förklarande tillägg
till .aflöningsreglementets bestämmelser om bostadsförmån
af innehåll att bostad i förhyrd lägenhet finge, derest
styrelsen pröfvade sådant lämpligt, beredas den tjenste¬
man eller, betjent, hvilken till följd af sin befattning
borde bo i jernvägens närmaste grannskap, samt att be¬
skaffenheten och utrymmet af förhyrd lägenhet skulle
vara ungefärligen lika med hvad som i sådant afseende
åt tjensteman eller betjent i samma grad bestodes i de
statens järnvägstrafik tillhöriga bostadslägenheterna.
En ändring i den af Riksdagen år 1868 godkända -
och i aflöningsreglementets § 16 mom. 1 sedermera in¬
tagna bestämmelsen om hvilka betjente egde åtnjuta fri
beklädnad vidtogs derjemte genom nådigt bref den 27
december 1873, i det att då, med bifall till styrelsens
derom framställa förslag, föreskrefs, att utom de i nämnda
punkt uppräknade betjente jemväl lokomotivförare och
eldare skulle erhålla uniformspersedlar in natura enligt
reglemente, som af styrelsen utfärdades.
Vid fastställandet af kostnadsstat för år 1874 anvi¬
sades dessutom ett särskildt belopp till milpenningar åt
lokomotivpersonal (lokomotivförare och eldare).
För 1874 års Riksdag framlades ett ganska omfat¬
tande förslag till förbättring och på samma gång ny
reglering af personalens aflöningsvilkor, hvilket motive¬
rades dels med de högt uppdrifna lefnadskostnader, som
vore rådande, dels ock med den förherskande konkurren¬
sen med en mängd nya enskilda jernvägar och industri¬
anläggningar,. hvilka vore i behof af personal och öfver-
bjöde staten i afseende å aflöningsvilkor.
Beträffande beskaffenheten och beloppen af de förbätt¬
rade lönevilkor, som ifrågasattes, hade styrelsen i sin
underdåniga framställning i ämnet anfört hufvudsakligen
följande.
Den grundsats, som vid statens jern vägstrafik till
hufvudsaklig del vore gällande med afseende å aflönin-
gar, eller att innehafvaren af viss tjenstegrad kunde inom
denna i mån af förmåga och ålder i tjensten uppflyttas
i högre löneklass, utgjorde, enligt hvad erfarenheten
ådagalagt, i de flesta fall en god väckelse såväl till nit
59
i tjensten som att vinna skicklighet i densammas skö¬
tande. Då styrelsen nu gånge att först behandla frågan
om de s. k. fasta arvodena finge styrelsen följaktligen
med stöd af det nyss sagda till en början uttala den
mening att hvarje förhöjning af fast arvode borde göras
beroende af förmåga och ålder i tjensten. Det vore
visserligen sannt, att förhöjningen härigenom icke blefve
allmän, hvilket ju den hufvudsakliga anledningen till för¬
höjningen syntes fordra, men å andra sidan kunde sägas
att, med hänsyn till fordringen å ålder i tjensten, endast
den nödgades vänta på förhöjning, som nyss blifvit be¬
fordrad, och för denne åter vore ju i och genom be-
fordringen större löneförmåner redan medgifna.
För att genom sjelfva namnet angifva de båda vil-
koren för i fråga varande förhöjning, föresloge styrelsen,
att denna måtte benämnas: jdförtjenst- och ålder stillägg)).
Styrelsen trodde sig dela en allmän mening inom de
förvaltande verkens styrelser, då hon med afseende å
åldersvilkoret föresloge, att hela tillägget endast måtte, er¬
hållas af den, som i minst 10 år innehaft sin befattning,
men att hälften af samma tillägg måtte kunna medgifvas
den, som innehaft sin befattning i minst 5 år. Till detta
förslag ansåge sig styrelsen med särskildt afseende å sta¬
tens jernvägstrafik böra lägga det att, i händelse tjenste¬
man förflyttades från sin befattning till annan med samma
eller lägre löneförmåner, än dem han förut innehade, hvar¬
igenom till följd af ett stadgande sådant som det nyss
ifrågasatta skulle kunna inträffa, att den förflyttade ginge
miste om ett honom redan medgifvet tillägg, Kongl. Maj:t
för hvarje fall af dylik förflyttning särskildt måtte be¬
stämma, ' huru med förtjenst- och ålderstillägget skulle
förfaras.
Med hemställan att Kongl. Magt i fråga om löne¬
förmånerna för generaldirektören och chefen i styrelsen
täcktes besluta i sammanhang med det bestämmande af
löner för chefer vid andra förvaltande verk, hvilket af
för handen varande förhållanden torde föranledas, före¬
sloge styrelsen, att samtliga ledamöternas i styrelsen ar¬
voden, således äfven byråchefens, måtte bestämmas till
6,000 rdr, eller till samma belopp, som för öfverdirektör
redan vore bestämdt och i likhet med hvad förslagen från
60
andra förvaltande verk i afseende å samma embetsgrader
torde komma att upptaga, samt vidare att öfriga redan
gällande fasta arvodesbelopp finge blifva oförändrade,
med undantag af uppbördskassörens, hvilket, i anseende
till den icke obetydliga provision af uppbörden, som till
denne tjensteman utginge, styrelsen ansåge kunna sänkas
till samma belopp som för hufvudkassören eller till 3,000
rdr, dock under förutsättning att dåvarande innehafvare
finge behålla det för honom redan faststälda arvode,
hvilket i alla fall skulle komma honom till del, derest
styrelsens förslag om förtjenst- och ålderstillägg skulle
vinna bifall.
Utgående från den synpunkten, att förnämligaste an¬
ledningen till nu ifrågasatta löneförbättringar vore steg¬
rad lefnadskostnad och att behofvet af löneförhöjning
kändes ungefärligen lika för hvar och en af nyss upp¬
räknade embets- och tjenstemän, ansåge styrelsen för sin
del, att förtjenst- och ålderstilläggen med hänsyn till
nominella belopp kunde göras lika stora för samtliga
innehafvare af fast arvode; och styrelsen föresloge, med
afseende såväl härå som å lämplig storlek, att tillägget
måtte bestämmas för hvar och en till 1,000 rdr samt, på
sätt redan vore angifvet, utgå med 500 rdr årligen efter
minst 5 års tjenstgöring och med ytterligare 500 rdr ef¬
ter minst 10 tjensteår, alla räknade från innehafvarens
tillträde till befattningen.
Styrelsen hade önskat föreslå, i likhet med hvad ne¬
dan skedde för distriktkassörerna, att hufvudkassörens
felräkningspenningar skulle utgå i ett visst förhållande
till utbetalningarna ur kassan, men hade ansett sig böra
frångå detta förslag i anledning af besvärligheten att
vid transaktionerna mellan hufvudkassan och distrikt-
kassorna skilja mellan de provisioner, som borde till¬
komma den ena eller andra kassan. Deremot finge sty¬
relsen, med anledning af de betydligt ökade belopp, som
numera ginge genom hufvudkassörens händer, föreslå, att
det fixa beloppet felräkningspenningar, som hittills utgått
till nämnde kassör, eller 500 rdr årligen, måtte från och
med år 1875 höjas med 250 rdr.
Hvad derefter beträffade de föränderliga arvodena, så
vore i dessa grundsatsen om förtjenst- och ålderstillägg
61
redan tillämpad genom de olika arvodesklassema. Vid
fråga om förbättring af lönevilkoren för de på detta sätt
aflönade vore således den enklaste formen dels att be¬
stämma nya klasser öfver den, som i gällande klass¬
reglering hittills varit den högsta, dels att för hvarje
kategori af tjenstepersonal höja den för samma kategori
föreskrifna maximiklass. För att icke rubba betydelserna
af redan faststälda klasser, och då för de nya, enligt sty¬
relsens förmenande, borde gälla något olika vilkor mot
redan befintliga, hade styrelsen emellertid i sitt förslag
icke intagit de nya klasserna i samma nummerföljd som
de öfriga, utan låtit denna följd vara oförändrad.
Vidkommande först frågan om dessa nya klasser,
återkomme styrelsen till sitt redan tvänne gånger förut
framstälda förslag att ban-, maskin- och trafikdirektörs
arvode skulle kunna efter hand ökas från 4,200 rdr till
först 4,500 och derefter till 4,800 rdr; och ville styrelsen
tillika föreslå, ■ att åldersvilkoren i dessa fall bestämdes i
konseqvens med hvad som föreslagits i fråga om fast
arvode, der förhöjningen efter år räknadt skulle utgöra
100 rdr, eller sålunda att en tjenstetid af minst 3 år er¬
fordrades för att komma i åtnjutande af det första till-
lägget å 300 rdr, och en tjenstetid af minst 6 år för att
erhålla det andra ytterligare tillägget å 300 rdr, allt räk¬
nadt från den tid, då innehafvaren tillträdde arvodet 4,200
rdr. Under förutsättning af samma åldersvilkor föresloge
styrelsen äfven, att arvodet för öfverdirektörsassistent samt
för telegrafdirektören måtte kunna efter hand ökas från
3,900 rdr, som då vore det högsta, till 4,200 och 4,500 rdr.
Såsom åldersvilkor vid tilldelandet af högre arvode
efter klass föreskrefve — yttrar styrelsen vidare — § 7
af gällande aflöningsreglemente, att, med undantag för
stationsinspektor och baningeniör, tjensteman, som inne¬
hade dylikt arvode af 1,500 rdr eller deröfver, icke kunde
förr än han detsamma innehaft i 2 år uppflyttas till högre
klass inom samma afdelning och tjenstegrad. Utan att
tala om det hinder denna föreskrift uppstälde, då fråga
vore att i tider sådana som de dåvarande lämpligen höja
arvodet för en tjensteman, kunde emot samma föreskrift
den anmärkningen golgas, att hon ej upplylde det med
henne afsedda ändamål, hvilket ju skulle vara att före-
62
komma för hastiga uppflyttningar i högre klass. Då näm¬
ligen befordran skulle ske från lägre befattning till högre
eller förflyttning från eu befattning till en annan, eller
då en ny person vunne inträde i tjenst, i hvilka samtliga
fall hvilken arvodesklass som helst kunde väljas, verkade
den i fråga varande föreskriften — styrelsen erkände det
villigt — till en benägenhet hos styrelsen, att vid valet
af klass bestämma sig snarare för högt än för lågt, enär
af två olägenheter, den att tilldela ett något för högt
arvode, åt en förtjent man eller att låta denne gå allt för
länge i de lägre lönegraderna, den förra olägenheten vore
mindre än den senare. 1 öfrigt hade oftanämnda före¬
skrift visat sig oförenlig med den vid jernvägstrafiken
såväl som annorstädes gifna nödvändighet att hastigt
kunna befordra en förmåga, som man hade orsak att fä¬
sta vid tjensten. Af alla dessa skäl föresloge styrelsen,
att denna paragraf måtte ur aflöningsreglementet utgå.
I vidare konseqvens med det nyss andragna hade
styrelsen ej uppstält några åldersvilkor för ernåendet af
högre klass inom andra arvodeskategorier än de ofvan
upptagna; och styrelsen vågade begära att härutinnan
hafva fria händer vid upprättandet af sina underdåniga
förslag till arfvo desstater.
Beträffande de ej redan berörda arvodeskategori-
erna. finge styrelsen till en början anföra, att hon i det
föreliggande förslaget från förhöjningen af arvode efter
klass undantagit den personal, hvilken arbetade på beting
eller för hvilken kunde bestämmas provisioner, premier
eller milpenningar. Styrelsen ansåge nemligen, att dessa
slags inkomster, hvilka direkte rättades efter göromålens
mängd, ådagalagd omtanka och sparsamhet samt tjenst-
göringens stränghet, vore särdeles lämpliga att begagna
såsom grund vid bestämmandet af i fråga kommande
löneförhöjningar. Den personal, som på detta sätt kunde
tillgodoses, utgjordes dels af kontorsskrifvare vid styrel¬
sens statistiska kontor och i vissa fall äfven vid mil¬
kontoret, dels af distrikt- och stationskassörer, dels ock
af hela tågpersonalen eller lokomotivförare, eldare, vagn-
smörjare, öfverkonduktörer, konduktörer, packmästare och
bromsare. Beträffande tågpersonalen och betingsarbetena
vore stadganden redan gifna, som tilläte styrelsen att i
63
kostnadsstaterna beräkna förhöjd ersättning; och innehölle
aflöningsreglementet redan tillfredsställande föreskrift om
provision till stationskassörerna. Men med afseende å
distriktskassörerna finge styrelsen föreslå att, med ändring
af gällande bestämmelse om fast belopp felräknings-
penningar till högst 500 rdr, sistnämnde kassörer måtte
tillerkännas eu provision af 40 öre för hvarje fullt tusen¬
tal rdr, som utgått till bestridande af kontanta liqvider
för samtliga afdelningarnas räkning, allt i den ordning
styrelsen på grund af godkända kassaräkningar närmare
bestämde.
Vid sistlidne Riksdag hade Kongl. Maj:t uppå sty¬
relsens framställning aflåtit nådig proposition derom, att
såsom högsta arvodesklass för hvar och en af de i gäl¬
lande aflöningsreglemente upptagna aflöningskategorier
skulle bestämmas den klass, som vore närmast högre än
den, som dittills för samma kategori varit den högsta.
Riksdagen hade bifallit den föreslagna förhöjningen en¬
dast med afseende å arvodesklassen 1,200 rdr och klas¬
serna derunder äfvensom för några få befattningar med
högre arvoden än 1,200 rdr. Sedan dess hade prisen
på arbete och lifsförnödenheter ytterligare stigit och
olägenheterna af ofvan antydda konkurrens om tjenste-
personal med de enskilda jernvägarna och den enskilda
industrien än vidare låtit känna sig. Den redan med-
gifna förhöjningen, utom det att densamma icke sträckte
sig längre än till en del af arvodeskategorierna, vore
icke ens med afseende å dessa numera tillfyllest. Det
kunde lätt inses, att en omreglering, som höjde aflöningen
för t. ex. den lägre betjeningen med endast 60 rdr om
året, knappast kunde under förhandenvarande förhållanden
anses som annat än ett palliativ. Då förslaget om denna
förhöjning framstälts, hade ännu förefunnits en svag för¬
hoppning, att den fortgående stegringen i pris på ound¬
gängliga förnödenheter skulle nått sitt maximum och, om
ej gå tillbaka, åtminstone stanna för en viss tidsperiod.
Denna förhoppning hade ej gått i fullbordan. Styrelsen
Båge sig derföre nödgad att vid den reglering, hon nu
ginge att föreslå, upptaga en ytterligare förhöjning för i
fråga varande kategori, motsvarande den närmast högre
arvodesklassen, dock med undantag för tågbetjeningen,
64
hvilken, enligt livad ofvan vore visadt, kunde på ett
lämpligare och i förhållande till tjenstgöringens sträng¬
het mera afpassadt sätt förnöjas. För den öfriga per¬
sonal, hvars löneförmåner varit vid senaste Riksdag un¬
der ompröfning, men då blifvit oförändrade, föresloge
styrelsen en förhöjning, motsvarande två klasser, dock
med de undantag, styrelsen ofvan nämnt för kassörer
in. fl. I konseqvens härmed hade styrelsen i det före¬
liggande förslaget för afdelningsföreståndares assistenter
upptagit en förhöjning, motsvarande tre klasser, och så¬
lunda förutsatt möjligheten att förse dylik assistent med
ett arvode af högst 3,900 rdr.
I afseende å personalens inqvartering erinrade sty¬
relsen, att denna fråga under för handen varande om¬
ständigheter vuxit till sådan betydenhet, att den kräfde
genomgripande förändringar i föreskrifterna om inqvar-
teringsersättning, samt tillkännagaf, att styrelsen skulle
i sitt förslag till kostnadsstat för 1874 ådagalägga nöd¬
vändigheten af att högst betydligt öka banbevakningsperso-
nalen, för hvilken ej mindre än för det jemväl ökade
antalet af stationskarlar och betjening, tillhörande tåg¬
personalen, inqvartering måste ombesörjas; hvarefter
styrelsen yttrade, att det bästa sättet och i tidernas
längd äfven det billigaste utan tvifvel vore, att jern-
vägstrafiken sjelf uppförde lämpliga bostäder, men utan
att tala om att tiden icke vore särdeles gynsam för ett
företag i så stor skala, läge det utom möjlighetens gräns
att på en gång medhinna uppförandet af hela det erfor¬
derliga antalet byggnader. Styrelsen hoppades visser¬
ligen att under de närmaste åren få tillfälle att undan¬
göra en god del af hvad som i detta afseende vore
nödvändigast, men det komme i alla fall länge att återstå
eu mycket talrik personal, för hvilken bostäder in natura
icke kunde beredas. Utvägen att för jernvägstrafikens
räkning förhyra bostäder anlitades visserligen, men det
behöfde ej bevisas, att den enskilde alltid kunde betinga
sig bättre vilkor än jernvägen, ehuru många exempel
än kunde anföras på oskäliga fordringar, så snart det
blifvit kändt, att den enskilde spekulanten på en bostad
varit vid jernvägen anstäld. Det vore derföre af stor
fördel, om inqvarteringsfrågan kunde tillsvidare lösas på
65
Bil. I.
det sätt, att den kontanta inqvarteringsersättningen be¬
stämdes till ett belopp, som åtminstone i det närmaste
motsvarade hyreskostnaden för en tarflig bostad. Be¬
stämmelsen i gällande aflöningsreglemente om 15 procent
af arvodet såsom inqvarteringsersättning i andra städer
än Stockholm, Göteborg och Malmö, men ännu mer be¬
stämmelsen om 10 procent på landet, st-ode uppenbar¬
ligen icke i rätt förhållande till den verkliga kostnaden.
En stationskarl t. ex. kunde, äfven om han tjent- sig upp
till maximum af arvode och detta utginge enligt styrel¬
sens föreliggande förslag eller med 660 rdr om året,
sannerligen ej för 10 procent af denna lön skaffa sig
och familj en dräglig bostad. Knappast 20 procent
af lönen försloge i detta fall, tv skilnaden i hyrespris
invid en jernvägsstation på landet och i stad vore i
många fall ingen. Att förhöja inqvarteringsersättningen
på landet och i de mindre städerna till samma belopp,
som nu gälde för Stockholm, Göteborg och Malmö samt
låta personalen sjelf besörja sin inqvartering vore rent
af en besparing för jernvägen, som härigenom undginge
nödvändigheten att förhyra en mängd bostäder, och sty¬
relsen finge för den skull föreslå, att den kontanta in¬
qvarteringsersättningen bestämdes för all personal till
samma andel af arvodet, eller 20 procent — en förändring
som äfven i det hänseendet medförde en icke obetydlig
fördel, att förvecklingar i löneförhållanden undvekes vid
tjenstepersons förflyttning från ett ställe till ett annat,
der ersättningen utginge efter olika beräkningsgrund.
Kongl. Maj:t, som fann de af styrelsen afgifna för¬
slagen vara stödda på rigtiga grunder och lämpade efter
de för jernvägstrafiken egendomliga förhållanden, före¬
slog Riksdagen att
dels bevilja generaldirektören och chefen vid statens
jernvägstrafik tillfällig löneförbättring att för hvarje af
åren 1874 och 1875 af trafikmedlen utgå med 1,500 rdr;
dels i afseende å aflöningen från och med år 1,875
för öfrige embets- och tjenstemän samt betjente vid
statens jernvägstrafik medgifva ej mindre att stadgandet
derom, att tjensteman i allmänhet, som innehade årligt
arvode efter klass af 1,500 rdr eller deröfver, icke kunde
förr än han detsamma innehaft i två år, uppflyttas till
66
högre klass inom samma afdelning eller tjenstegrad,
finge upphöra att gälla, än äfven att, med ändring af
hvad derom i nedannämnda hänseenden funnes stadgadt,
följande bestämmelser finge lända till efterrättelse:
a) Fasta arvoden, med undantag för chefens, hvarom
särskiidt i nåder skulle förordnas, skulle utgå med de
belopp, som af Kongl. Maj:t för hvarje år faststäld stat
utvisade och i öfverensstämmelse med nedanstående
grunder.
Pasta arvoden efter
år räknadt:
ledamot i styrelsen ......................... rdr 6,000: —
inspektören ............................................... » 6,000: —
sekreteraren................................................ » 4,000: —
kamereraren................................................ » 4,000: —
föreståndaren för statistiska kontoret » 4,000: —
» » kontrollkontoret...... » 4,000: —
registratorn och aktuarien..................... » 3,500: —
revisorn........................................................ » 3,000: —
hufvudkassören.......................................... » 3,000: —
uppbördskassören .................................... » 3,000: —
2 notarier, hvardera................................. » 2,500: —
Fast arvode kunde med Kongl. Maj:ts bifall höjas
med ett förtjenst- och ålderstillägg sålunda, att den, som
i en och samma befattning tjent i minst fem år, erhölle
ett årligt tillägg af 500 rdr, men den, som tjent i minst
10 år, ett årligt tillägg af 1,000 rdr utöfver det fasta
arvodet.
Förflyttades tjensteinnehafvare till annan befattning
med samma eller lägre aflöning, ankomme på Kongl.
Maj:t att särskiidt bestämma, huru med förtjenst- och
ålderstillägget förfaras skulle.
b) Föränderliga arvoden skulle utgå enligt den i
gällande aflöningsreglementes § 5 redan fastställa klass¬
reglering, men för ban-, maskin- och trafikdirektör Äfven¬
som för assistent hos öfverdirektör samt för telegraf¬
direktören kunde ett förtjenst- och ålderstillägg af Kongl.
Maj:t bestämmas sålunda, att tjensteman, som i någon
af nyss nämnda grader tjent i tre år, efter det han in¬
trädde i den för hans grad bestämda högsta arvodes-
klassen, erhölle ett årligt tillägg af 300 kronor, men om
67
han tjent i 6 år efter nyss angifna inträde, ett årligt
tillägg af 600 kronor.
c) De i klassregleringen upptagna arvoden skulle
utgå, enligt af Kongl. Maj:t faststälda stater, sålunda:
|
Lägsta
|
Högsta
|
vid styrelsen:
öfverdirektörsassistent...................
|
klass.
|
rdr
|
klass.
|
rdr
|
! 9
i »
|
2,700
|
2
|
3,900 1
|
telegrafdirektören.........................
milkontrollören ...........................
|
1,800
|
1
|
4,200
|
kontrollör i kontrollkontoret ........
! kammarförvandten........................
biljett- och formulärförvaltaren......
|
)
!*>
|
1,500
|
5
|
3,000
|
| bokhållare vid kassa-, statistiska och
milkontoren..............................
kammarskrifvare...........................
|
i
iw
20
|
G00
|
7
|
2,400
|
kontorsskrifvare ...........................
vaktmästare.................................
|
540
|
14
|
900
|
telegrafbud...................................
|
23
|
360
|
18
|
660
|
vid distrikten:
byråassistent ...............................
|
9
|
1,800
|
5
|
3,000
|
I distriktskassör..............................
|
17
|
720
|
7
|
2,400
|
bandirektör ................................
|
5
|
3,000
|
1
|
4,200
|
assistent hos samme direktör .......
|
9
|
1,800
|
2
|
3,900
|
baningeniör .................................
|
11
|
1,200
|
3
|
3,600
|
bokhållare.....................................
|
}“
17
|
960
|
7
|
2,400
|
ritare ..........................................
kontors- och stationsskrifvare .......
|
720
|
8
|
2,100
|
maskindirektör.............................
|
5
|
3,000
|
1
|
4,200
|
masldningeniör eller assistent hos
nämnde direktör........................
|
9
|
1,800
|
2
|
3,900
|
förrådsförvaltare...........................
verkstadskamererare.....................
|
|
1,200
|
3
|
3,600
|
verkmästare.................................
konstruktör .................................
|
j
17
|
720
|
5
|
3,000
|
trafikdirektör ..............................
|
5
|
3,000
|
1
|
4,200
|
assistent hos samme direktör........
|
9
|
1,800
|
2
|
3,900
|
stationsinspektor..........................
|
11
|
1,200
|
3
|
3,600
|
68
|
Lägsta
|
Högsta
|
|
klass.
|
rdr
|
klass.
|
rdr
|
telegrafinspektor...........................
|
11
|
1,200
|
G
|
2,700
|
telegrafis! ....................................
|
25
|
240
|
7
|
2,400
|
stationskassör...............................
|
22
|
420
|
9
|
1,800
|
stationsmästare.............................
|
17
|
720
|
10
|
1,500
|
lokomoti vförareförman...................
|
9 •
|
1,800
|
5
|
3,000
|
vagnmästare.................................
|
17
|
720
|
5
|
3,000
|
lokomotivförare...........................
öfverkonduktörer..........................
|
31
i
|
9G0
|
9
|
1,800
|
konduktörer.................................
|
/ 17
|
720
|
10
|
1,500
|
eldare- och eldarelärlingar.............
|
17
|
720
|
12
|
1,080
|
vagnförmän.................................
|
19
|
000
|
12
|
1,080
|
packmästare.................................
vagnsmörj are...............................
|
19
} 25
|
600
|
14
| ..... •’
|
900
|
bromsare.............;.......................
|
240
|
18
|
660
|
portvakt vid hufvudstation............
banmästare..................................
|
19
} 19
)
|
600
|
13
|
960
|
materialvakt................................
stationskarlsförman.......................
|
600
|
14
|
900
|
vaktmästare................................
portvakt......................................
lokomotiv- och vagnputsare...........
|
l 25
\
|
240
|
14
|
900
|
kolvakt........................................
pumpare......................................
signalkarl.....................................
spårvexlare..................................
|
| 25
|
240
|
17
|
720
'
|
stationskarl..................................
kusk............................................
förrådsdräng.................................
|
■ 25
|
240
|
18
|
660
|
ban-, bro- eller grindvakt..............
dock att styrelsen egde att tillägga
högst 20 rdr i månaden under
seglationstiden för vakter vid rör¬
liga broar samt att för bevakning
af grindar anställa personer med
lägre arvoden.
|
25
|
240
|
20
|
540
|
kontorsvakter..............................
notisbärare...................................
|
25
J 25
|
240
|
19
|
600
|
telegraf bud..................................
|
240
|
20
|
540
|
G9
d) Tjensteman eller betjent, stationerad å landet
eller i annan stad än Stockholm, Göteborg och Malmö,
erhölle, i likhet med de i nämnda städer stationerade,
tjuga procent af arvodet såsom inqvarteringsersättning.
e) Distriktskassör erhölle såsom provision 40 öre för
hvarje fullt tusental riksdaler, som utgått till bestridande
af kontanta liqvider för samtliga afdelningarnes räkning,
allt i den ordning, styrelsen på grund af godkända kassa-
räkningar närmare bestämde. Hufvudkassörens felräk-
ningspenningar skulle utgå med 750 kronor årligen.
I sammanhang härmed föreslog Kongl. Maj:t äfven,
på hemställan af styrelsen, att Riksdagen måtte tillåta,
att de föreslagna bestämmelserna angående förtjenst- och
ålderstillägg samt högre arvodesklasser finge tillämpas
redan för år 1874 till förmån för den tjenstepersonal,
hvilken på grund af gällande aflöningsstadganden ej kun¬
nat i arvodesstaten för samma år till löneförhöjning upp¬
tagas, och att den kontanta inqvarteringsersättningen
finge under år 1874 utgå efter den för år 1875 före¬
slagna beräkningsgrund för hela den tjenstepersonal, som
till sådan ersättning vore berättigad, eller med 20 pro¬
cent af ordinarie arvodet, allt enligt särskild tilläggsstat,
som i händelse af bifall härtill, Kongl. Maj:t, efter för¬
slag af styrelsen, komme att fastställa; samt att de två
dåvarande yngste öfverdirektörerna måtte få beräkna för¬
sta förtjenst- och åld er stillägget från och med år 1874
och det senare tillägget, derest sådant ifrågakomme, från
och med år 1879.
I skrifvelse den 17 maj 1874 förklarade sig Riks¬
dagen icke hafva haft något att erinra beträffande de af
Kongl. Maj:t föreslagna ändringar i gällande bestämmel¬
ser dels för fasta och föränderliga arvoden, dels för be¬
räkningen af kassörernas provision och felräkningspen-
ningar. Hvad deremot anginge inqvarteringsersättningen,
hade Riksdagen ansett sig icke kunna i allo medgifva
den deruti föreslagna förhöjningen. Om det än måste
medgifvas, att hyreskostnaden för bostäder å landet, sär¬
skilt vid jernvägsstationerna, de senare åren något stigit
och att eu förhöjd ersättning för dylika kostnader kunde
vara påkallad, kunde de dock icke jern föras med de steg¬
rade hyrorna i de större städerna. Riksdagen hade der-
Riksdagens
skrifvelse den
17 maj 1874.
70
Förnyadt aflö-
ningsregle-
mente af den
23 oktober
1874.
Förnyad in¬
struktion
deri 5 november
1875.
före ansett, att mqvarteringsersättningen på landet endast
borde höjas till 15 procent af arvodet. Inqvarteringser¬
sättningen i de mindre städerna hade synts fortfarande
kunna bibehållas vid sitt dåvarande belopp. Kongl. Maj:ts
framställning dels angående tillämpning redan för år
1874 af de nya bestämmelserna om förtjenst- och ålders-
tillägg samt förhöjd inqvarteringsersättning dels ock an¬
gående tidpunkten, från hvilken de två dåvarande yngste
öfverdirektörerna skulle få beräkna förtjenst- och ålders-
tillägg, hade af Riksdagen bifallits.
Beloppet af generaldirektörens tillfälliga löneförbätt¬
ring fastställdes till 1,000 rdr.
Sedan Riksdagens berörda skrifvelse inför Kongl.
Maj:t föredragits, anbefaldes trafikstyrelsen dels att med
ledning af de faststälda, förändrade grunderna för aflö-
ningen upprätta och Kongl. Maj:ts pröfning underställa
förslag till nytt aflöningsreglemente dels ock att afgifva
förslag till ny instruktion för styrelsen eller de förän¬
dringar i gällande instruktion, som kunde föranledas
deraf, att befälet öfver ban- och maskinafdelningen blif-
vit fördeladt. mellan två särskilda öfverdirektörer. Med
skrifvelse den 25 augusti 1874 öfverlemnade styrelsen
förslag till nytt aflöningsreglemente, i hvilket förslag
styrelsen upptog icke allenast de ändrade bestämmelser,
som föranleddes af Riksdagens omförmälda beslut, utan
äfven de förändringar och tillägg, som, enligt hvad af
det förestående framgår, tid efter annan blifvit af Kongl.
Maj:t faststälda®); hvarjemte styrelsen äfven sjelf före¬
slog en del mindre väsentliga ändringar och förtydliganden.
I enlighet med styrelsens förslag utfärdade Kongl.
Maj:t den 23 oktober 1874 förnyadt afiöningsreglemente,
hvilket ännu är gällande, ehuru med vissa förändringar,
för hvilka i det följande redogöres.
Ny instruktion utfärdades först den 5 november
1875; och är jemväl denna fortfarande gällande med de
*) Till förut omförmälda förändringar må tilläggas, att genom nådigt bref af
den G mars 1874 förklarats, det extra betjent, som fått sig bostad anvisad i sta*
tens jernvägstrafik tillhörig eller för dess räkning förhyrd byggnad, dädanefter finge
i afseende å sjukvård för sig och sina familjemedlemmar åtnjuta samma förmåner,
som enligt § 17 i aflöningsreglementet den 17 september 1869 blifvit för ordinarie
betjent vid statens jernvägstrafik bestämda. Detta stadgande upptogs äfven i sty¬
relsens förslag.
71
ändringar, som, enligt hvad nedan säges, den 30 decem¬
ber 1884 och den 31 maj 188S faststälts. Den nya in¬
struktionen skilde sig emellertid från den äldre, förutom
i hvad som föranleddes af inrättandet af öfverdirektörs-
befattniugen vid maskinafdelningen, hufvudsakligen en¬
dast deri, att de åligganden närmare angåfves, hvilka
tillhörde den under tiden tillkomne inspektören. Anmär¬
kas må emellertid, att i den nya instruktionen upptogos
såsom ordinarie tjensteman ej allenast, på sätt förut
antydts, ombudsman och arkitekt utan äfven ritare vid
ban- och maskiuafdelningarna, ehuru några sådana tjen¬
steman icke upptagits såsom tillhörande styrelsen vid
1874 års lönereglering0).
Då styrelsen i skrifvelse den 1 december 1875 fram¬
lade förslag till specifik kostnadsstat för år 1876, anhöll
styrelsen bland annat, såsom förut under en följd af år,
att med afseende å den ständiga tillsynen öfver linie-
förvaltningen dittills gällande stadganden äfven under år
1876 måtte få tillämpas. I nådigt bref den 31 december
1875 förklarade emellertid Kongl. Maj:t att, då den 5
nästföregångne november för styrelsen utfärdats förnyad
instruktion, uti hvilken äfven stadgats angående den stän¬
diga tillsynen öfver linieförvaltningen genom inspektören,
Kongl. Maj:t fann den genom nådiga brefvet den 29 de¬
cember 1870 meddelade och sedermera årligen förnyade
särskilda bestämmelsen i detta hänseende icke vidare
vara erforderlig och styrelsens framställning om fortfa¬
randet äfven under år 1876 af dittills gällande stadgan-
gen i fråga om denna tillsyn alltså icke påkalla något
särskilt förklarande. Detta Kongl. Maj:ts beslut har
emellertid icke uppfattats såsom påbjudande ett upphö¬
rande af t. f. intendenternas funktioner, utan hafva dy¬
lika tjensteman allt sedermera fortfarit att fungera med
enahanda åligganden, som i nyssnämnda nådiga bref af
den 29 december 1870, jemfördt med nådiga brefvet
af den 9 juni och 29 december 1871, varit för dem
bestämda. *)
*) X instruktionen upptogs jemväl såsom hörande till styrelsen ett telegraf¬
kontor med telegrafister. Bestämmelsen härom uteslöts år 1884.
72
4.
Förändringar Då, såsom nyss nämndes, såväl aflöningsreglementet
ministrationen af den 23 oktober 1874 som instruktionen af den 5 no-
e{Tärefew74 7ember 187*5 fortfarande äro i hufvudsak gällande, samt
9 och 18-5. jernvägsadministrationen äfven i öfrig! är väsentligen
ordnad på samma sätt som vid berörda tidpunkt, åter¬
står nu endast att i korthet angifva de detaljförändrin¬
gar, som i olika afseenden sedan dess inträdt.
lYyci befatt- Beträffande då först de nya befattningar, som till-
dragna lier komröit, samt de äldre dylika, hvilka indragits eller för-
förändrade ändrats, så föreslog Kongl. Maj:t 1877 års Riksdag att
befattningar. medgifva, att bland de i klassregleringen för statens
Nya distrikt, jemvägstrafiks tjenstemän och betjente upptagna arvo¬
den, hvilka enligt de af Kongl. Magt faststälda stater
utginge, måtte, från och med år 1878 få uppföras d}dika
öfver- för förste eller öfverbanmästare med lägsta arvodesklass
anmaatare. qen ]_7;(je? euer 720 kronor för år, och högsta arvodes¬
klass den 10:de, eller 1,500 kronor för år. I den trafik-
styrelsens framställning, som låg till grund för den
kongl. propositionen i ämnet, anförde styrelsen, att det
sedan flera ai tillbaka visat sig behöflig! att å hvarje
bansektion anställa s. k. förste banmästare, hvilka, utan
att. hafva direkt uppsigt öfver särskilda delar af banan,
biträdde baningeniörerna vid expeditions- och bokförings-
göromålen, handhade bansektionens förråd samt vid för¬
hinder för baningeniörerna på eget ansvar förestode ban-
sektionerna, äfvensom att styrelsen funnit, att den högsta
för banmästare bestämda aflöningen, eller 900 kronor för
år, icke vore tillräcklig för att i statens jemvägstrafiks
tjenst qvarhålla personer med sådana egenskaper, att de
kunde nöjaktigt fullgöra ofvannämnde åligganden, utan
att de etter hand sökte och funne förmånligare anställ¬
ningar vid ‘enskilda jernvägar eller större arbetsföretag.
Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts framställning.
Bokhållare Såsom af det förestående framgår, upptogos vid 1874
mVaidkin-ano'ch ä.rs lönereglering bokhållare inom styrelsen endast vid de
trafikafdelnin- till byråafdelningen hörande kassa-, statistiska och mil-
SstyreilT koiltoren- 1 de årligen faststälda arvodesstaterna medgaf
emellertid Kongl. Majrt tid efter annan upptagandet af
dylika befattningar äfven inom andra styrelsens kontor
73
eller expeditioner, såsom i staten för 1880 å revisions-
kontoret och å öfver dir ektörens för banafdelning en expedi¬
tion, i 1882 års stat å öfver dir ektörens för maskinafdelnin¬
gen expedition, och i 1884 års stat å öfver dir ektörens för
trafkafdelningen expedition och å kontrollkontoret; hvar¬
efter i nådiga kungörelsen den 30 december 1884, an¬
gående ändringar uti den för styrelsen för statens jern-
vägstrafik den 5 november 1875 utfärdade förnyade in¬
struktion, stadgades, att under ban-, maskin- och trafik-
afdelningarna inom styrelsen skulle lyda bokhållare till
det antal, faststäld stat för hvarje år bestämde. Arvo¬
dena för ifrågavarande bokhållare bestämdes lika med
arvodena för de förutvarande bokhållarne vid byråafdel-
ningen. °)
Genom nyssnämnda nådiga kungörelse vidtogos äfven
åtskilliga andra förändringar i styrelsens organisation.
Förutom att, i enlighet med hvad redan genom nådiga
brefvet den 23 december 1881 medgifvits, benämningen
»byråchef» utbyttes mot »öfverdirektör för byråafdelnin-
gen», indrogs sålunda ej blott sekreterarebefattningen, hvil¬
ken ersattes med en öfver dir ektörsassistenttjenst vid byrå-
afdelningen, utan äfven faktiskt ena notariebefattningen,
erhöllo öfver direktör sassistenterna utvidgad kompetens, samt
utbröts biljett- och formulärförrådet från kontrollkontoret
till att bilda ett sjelfständigt kontor.
Såsom skäl för sekreterarebefattningens förändring
anförde styrelsen i den underdåniga framställning, som
föranledde den nådiga kungörelsens utfärdande, hufvud¬
sakligen, att, ehuru enligt 1875 års instruktion sekrete¬
raren skulle uppsätta och låta expediera alla från sty¬
relsen utgående skrifvelser, under det att deremot de
under öfverdirektörerna för ban-, maskin- och trafikaf-
delningarna lydande assistenterna skulle uppsätta och
expediera sådana skrifvelser, som utginge från öfver-
direktörsexpeditionerna — d. v. s. i ärenden, der öfver¬
direktör ensam fattade beslut, — en mera genomgående
arbetsfördelning likväl i praxis utbildat sig, i det att *)
*) Vid fastställande af arvodesstat för år 1892 medgaf Kongl. Maj:t, att äldste
bokhållarne å ban- och trafikafdelningarna finge benämnas »byråassistenter».
Bokhållare finnes numera äfven anstäld å det från kontrollkontoret utbrutna
biljett- och formnlärförrådet.
Kungörelsen
den 30 de¬
cember 1884
ang. ändring i
instruktionen.
74
Anställande
af förste
stationsskrif-
vare. kontors-
biträden m. m.
nämligen de allra flesta skrivelser, som utgått från sty¬
relsen, blifvit uppsatta af vederbörande öfverdirektörs-
assistent och sekreterarens befattning med skrifvelsers
uppsättning inskränkts till sådana mål, som tillhört byrå-
afdelningen, hvadan alltså sekreteraren blifvit alldeles
likstäld med öfverdirektörsassistenterna. Beträffande no¬
tariebefattningarna åberopades det faktum, att protokolls-
föringen hos styrelsen högst betydligt minskats deri¬
genom, att protokoll endast fördes i sådana mål, be¬
träffande hvilka skrivelser ej utfärdades, och att nota¬
riernas biträde vid uppsättningar af utgående expeditio¬
ner toges i anspråk endast för sådana expeditioner, som
utginge från byråafdelningen. Mera än en notarie syntes
derföre ej behöfvas, men då möjligen framdeles en för¬
ändring i nämnda förhållanden kunde inträffa, och då an¬
talet helst borde rättas efter förhandenvarande omstän¬
digheter, hemstälde styrelsen, att j instruktionen måtte
föreskriVas, i stället för att »två notarier» skulle finnas,
att notarier skulle anställas »till det antal, faststäld stat
för hvarje år bestämde».
I sammanhang med sekreterarebefattningens indrag¬
ning utvidgades, såsom nyss nämndes, öfverdirektörs-
assistents kompetens, hvarvid bestämmelse tillika medde¬
lades derom, att sådan tjensteman under vederbörande
öfverdirektörs frånvaro å tjensteresa eller eljest för kor¬
tare tid finge, efter generaldirektörens förordnande, före¬
draga afdeluingen tillhörande ärenden. Under det att i
1875 års instruktion föreskrifvits, att å hvardera å ban-,
maskin- och trafikafdelningarne skulle vara anstäld en
öfverdirektörsassistent, stadgades för öfrigt nu, att å
dessa afdelningar skulle finnas »öfverdirektörsassistenter
till det antal, faststäld stat för hvarje år bestämde».
Genom nådigt bref den 30 december 1885 förord¬
nade Kong!. Maj:t bland annat, i anledning af eu utaf
trafikst}7relsen gjord framställning,
att de särskilda expeditionerna för person- och gods¬
trafik vid stationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö
skulle förestås af bokhållare med arvode af lägst 1,800
kronor och högst 2,400 kronor jemte inqvartering in
natura;
att stationsskrifvarebefattningarna skulle fördelas i två
grupper, omfattande den ena dels de tjensteman, som
närmast nyssnämnde bokhållare tjenstgjorde å expeditio¬
nerna vid Stockholms, Göteborgs och Malmö stationer,
dels dem, som närmast föreståndare för station i rikets
öfriga mera betydande städer eller för större förenings-
station handhade stationsgöromålen, för Indika tjenste¬
man, benämnde förste stationsskrifvare, aflöningen skulle
utgöra lägst 1,500 kronor och högst 2,100 kronor jemte
inqvartering in natura; och den andra alla ötrige sta¬
tionsskrifvare med arvode af högst 1,800 kronor; samt
att å jernvägsstationerna finge, i stället för skrifvare,
med lägre aflöning antagas biträden af betjeningsklassen,
kallade kontorsbiträden, med arvode af minst 600 kronor
och högst 1,080 kronor jemte beklädnad in natura samt,
der tillgång funnes på bostäder, fri inqvartering.
Sitt förslag om anställande af kontorsbiträden hade
trafikstyrelsen motiverat dermed, att genom tillämpningen
af det enklare tariffsystemet, som blifvit eu följd af de
mellan styrelsen och förvaltningarna för ett större antal
enskilda jernvägar träffade aftal om samtrafik blifvdt möj-
liggjordt,' att en del af de göromål, som för det dåva¬
rande besörjdes af kontors- och stationsskrifvare, kunde
anförtros åt personer med mindre skolbildning än som
måste fordras hos tjenstemän; och hade styrelsen hem¬
stält, att dylika kontorsbiträden måtte få anställas å »jern-
vägsexpeditionerna». I sitt svar härå begagnade Kong!.
Maj:t, såsom af det nyss sagda framgår, uttrycket »jern¬
vägsstationerna)); och synes Kongl. Maj:t, häraf att döma,
hafva afsett, att kontorsbiträden endast finge anställas
vid distrikten. Vid fastställandet af arvodestaten för år
1886 upptog emellertid Kongl. Maj:t i enlighet med sty¬
relsens förslag tre kontorsbiträden å kontrollkontorets
stat; och hafva sedermera tid efter annan flera dylika
biträden anstälts såväl å nämnda kontor som a milkon¬
toret samt biljett- och formulärförrådet. Ehuru några
maximi- och minimiarvoden i sjelfva verket icke varit
för ifrågavarande, hos styrelsen tjenstgörande kontors¬
biträden faststälda, hafva de aflönats inom de arvodess-
klasser, som år 1885 bestämdes för deras gelikar vid
linien, dock att de, såsom anstälda vid styrelsen, natur¬
ligen icke varit i åtnjutande af inqvarteringsförmån.
76
indragning Sedan Kongl. Maj:t den 7 september 1887, i samman-
af tfeZlen018' h.an8 med dåvarande inspektörens befordran till annan
Ytterligare ut-tjenst, anbefalt trafikstyrelsen att inkomma med yttrande,
petenfförTf. huruvida den sålunda ledigblifna inspektörstjensten fort-
verdirektörs- farande borde bibehållas, afgaf styrelsen den 12 december
assistenter. samma år utlåtande i ämnet. Efter redogörelse för de
bestyr, som vore med befattningen förenade, yttrade sty¬
relsen dervid, att ehuru det varit för styrelsen af stort
värde att för dessa bestyr hafva tillgång till en särskild
erfaren person, som icke varit så bunden af tjenstgöring å
viss plats, erfarenheten dock lärt, att de göromål, som
tillhört inspektören, icke vore af den betydelse eller så
omfattande, att derför oundgängligen behöfdes en sär¬
skild tjensteman i den ställning, som inspektören haft.
Svårast hlefve-inspektören att undvara såsom vikarie för
öfverdirektör, men i detta hänseende kunde så ordnas,
att vikariatet anförtroddes åt öfverdirektörsassistent, åt
hvilken enligt gällande instruktion generaldirektören re¬
dan kunde, då han funne sådant lämpligt, under öfver-
direktörs frånvaro å tjensteresa eller eljest för kortare
tid uppdraga att föredraga afdelningen tillhörande ären¬
den. Men om sålunda på öfverdirektörsassistent lades
göromål, som tillhört annan högre befattning, och på
samma gång ökadt ansvar, syntes det vara billigt, att
det för assistentbefattningen faststälda arvodesbelopp brin¬
gades till närmare likhet med kontorschefs inom styrel¬
sen samt afdelningsföreståndares å distrikt än hvad för
det dåvarande vore fallet, hvarför styrelsen hemstälde,
att för öfverdirektörsassistent högsta arvode — frånsedt
ålderstillägg -— måtte blifva uppflyttadt en klass eller
till 4,200 kronor.
Etter det 1888 års Riksdag, med bifall till kongl.
proposition i ämnet, medgifva, att från den tid, inspek-
törsbefattningen hos styrelsen blefve indragen, öfver¬
direktörsassistent hos styrelsen måtte kunna uppflyttas
till nyssnämnda årliga arvode, förklarade Kongl. Maj:t
den 31 maj 1888, att ifrågavarande inspektörstjeust skulle
indragas, hvarjemte genom kungörelse samma dag med¬
delades deraf föranledda ändringar i styrelsens instruktion.
Anställandet Med bifall till styrelsens den 10 december 1890
inspektör.10 derom gjorda framställning, förordnade Kongl. Maj:t ge-
77
nom nådigt bref den 31 samma månad och år, att vid
maskinafdelningen ett särskilt maskindirektörsarvode
skidle uppföras för anställande af en maskininspektör med
åliggande ej mindre att utöfva tillsyn öfver statens jern-
vägars materiel än äfven att tillhandagå med verkställande
af besigtningar och utöfvande af kontroll å de enskilda
banornas materiel.
I detta sammanhang torde äfven böra anmärkas, att,
ehuru någon ändring i instruktionen ej egt rum, kon¬
trollkontoret sedan år 1882 arbetar på tre i stället för
två afdelningar. Nämnda år inrättades nämligen en sär¬
skild afdelning för samtrafik under en kontrollör såsom
föreståndare. Numera är denna afdelning delad i två, en
för persontrafik och en för godssamtrafik under hvar sin
kontrollör, hvaremot de förutvarande skilda afdelningarna
för statsbanornas lokala person- och godstrafik samman-
slagits till en hufvudafdelning under en kontrollör såsom
gemensam föreståndare.
Med jernvägstrafikens utveckling och statsbanenätets
tillväxt uppstod nödvändigheten att öka distriktens antal.
Sålunda inrättades genom nådigt bref den 24 september
1875 ett femte trafikdistrikt, omfattande stambanelinierna
från och med Stockholms station norrut och genom nå¬
digt bref den 7 oktober 1881 bildades ett sjette distrikt
för öfre Norrland, livilket distrikt numera omfattar lini-
erna norr och öster om Ange station, dock att bandelen
Vännäs—Luleå—Gellivare i vissa afseenden förvaltas sär-
skildt för sig. Med afseende å trafiktjensten hafva för
öfrigt hvardera af första och andra distrikten sedan flera
år tillbaka varit fördelade i en öfre och en nedre afdel¬
ning; hvarjemte femte trafikdistriktet under några år vant
med afseende å såväl trafik- som bantjensten deladt i tva
afdelningar — ett förhållande som dock upphört år 1893,
i det att numera endast med afseende å den löpande
linietjensten eu del af distriktet står under befäl af en
trafikdirektörsassistentmed en i vissa hänseenden delegerad
myndighet.
Utan sammanhang med omreglering af befattningar
hafva sedan år 1874 följande förändringar vidtagits i
personalens aflöniugsförhållanden.
En tredje af¬
delning inom
kontrollkon¬
toret.
Inrättande af
Y och Yl tra¬
fikdistrikten.
Löneför¬
ändringar utan
sammanhang
med omregle¬
ring af be¬
fattningar.
78
Generaldirek- A.r 1878 faststäldes definitivt af Riksdagen general-
direktörens och chefens fasta arvode att från och med
stäldt. 3»r 1879 utgå med 10,000 kronor.
Bostads- Sedan Riksdagens år 1876 församlade revisorer fästat
“t uppmärksamheten på önskvärdheten af att bestämdare
föreskrifter lemnades angående jern vägspersonal ens för¬
seende med inqvarteringsersättningar eller bostäder, samt
1877 års Riksdag med anledning deraf anhållit, att Kongl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och till hvilken ut¬
sträckning tjenstebefattningar vid statens jernvägstrafik
borde vara med fördelen af fri bostad, vare sig i statens
egna eller förhyrda lokaler, förenade, samt derefter såväl
i berörda hänseende som i de med denna fråga samman¬
hängande öfriga omständigheter meddela de föreskrifter,
Kongl. Maj:t kunde fiuna vara för ändamålet tjenliga, fann
Kongl. Maj:t godt att genom nådigt bref den 23 de¬
cember 1880, med upphäfvande af § 11 i gällande
aflöningsreglemente, meddela särskilda bestämmelser uti
ifrågavarande afseende att lända till efterrättelse från och
med år 1881. De vigtigaste af dessa bestämmelser voro
följande:
Fri bostad, vare sig uti styrelsen för statens jern¬
vägstrafik tillhörig eller uti någon i närheten af Stock¬
holms centralstation belägen, för ändamålet förhyrd lägen¬
het skulle tillkomma styrelsens chef samt öfverdirek¬
tör erna.
Enahanda förmån af fri bostad uti jernvägens egna
eller i närheten deraf belägna, för ändamålet förhyrda
lägenheter skulle ock, der styrelsen funne sådant vara
för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt, till¬
komma vaktmästare i styrelsen samt följande tjenstemän
och betjente vid distrikten, nämligen: afdelningsförestån-
' dåre och hans assistent; baningeniör; maskiningeniör;
stationsinspektor; telegrafinspektor; verkmästare; stations-
skrifvare; öfverbanmästare; lokomotivförareförman; vagn¬
mästare; stationsmästare; vaktmästare; hallmästare; loko¬
motivförare; vagnförman; öfverkonduktör; konduktör;
packmästare samt betjente af lägre grad än de nämnda.
Bostadens storlek skulle bestämmas af styrelsen,
dock med iakttagande att större lägenheter ej finge till-
79
delas de särskilda tjenstemännen än inom vissa för en
hvar angifna gränser.
Med fri bostad skulle vara förenad förmånen af fri
vedbrand.
Embets- och tjenstemän samt betjente vid distrikten,
hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle ega uppbära inqvar-
teringsersättning, utgörande 20 % af årliga arvodet, tjenst-
göringspenningar deri inbegripna, för dem, som voro
stationerade i Stockholm, Göteborg och Malmö, och 15
% för dem, som voro annorstädes stationerade; dock att
lokomotivförare, eldare, smörjare, konduktörer och pack¬
mästare egde bekomma 20 % oberoende af de orter, der
de vore tidtals kommenderade och hade sin bostad.
Genom nådigt bref den 30 december 1885 medgaf Bekiädnads-
Kongl. Maj:t, att styrelsen finge för dem af dess vakt-
mästare, som tillika tjenstgjorde såsom kontorsvakter, vaktmästare,
bekosta uniformspersedlar in natura på enahanda sätt,
som i § 16 mom. 1 af aflöningsreglementet funnes be¬
stämdt.
Till sist är i hithörande afseende att erinra, hurusom Tillfällig löne-
Riksdagen allt sedan år 1892 årligen medgifvit, att af banTat J;
jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor Norrland,
finge, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till
förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik
anstälde banvakters löneförmåner utöfver det nu med-
gifna högsta arvodesbeloppet, med högst 60 kronor för
hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.
I enlighet med inom Riksdagen gjordt uttalande har
ifrågavarande löneförbättring kommit de i vissa delar
af Norrland anstälde äldre banvakterna till del.
Sedan Riksdagen från och med år 1868 årligen fast- Beslut att en-
stält utgiftsstat för statens jernvägstrafik för nästföljande
år, anhöll 1877 års riksdag i skrifvelse den 22 maj vagstrajikmed-
nämnda år, att Kongl. Maj:t måtte låta tillse, huruvida
icke i en blifvande riksstat måtte kunna af jernvägstrafik- tagas.
medlen allenast upptagas den behållning, staten kunde
för året af samma trafik påräkna, hvarvid Riksdagen dock
tillika uttalade den åsigt, att arvodesstaten för trafikper¬
sonalen borde dädanefter som dittills af Kongl. Maj:toch
Riksdagen regleras. Med bifall till en af Kongl. Maj:t
till nästföljade års riksdag gjord framställning i ämnet,
80
Kostnads-
statens fast¬
ställande.
beslöt derefter sistnämnda riksdag, att, med bibehållande
af den ordning, att frågor om förändring i gällande, af
Kong]. Maj:t och Riksdagen gemensamt antagna grunder
för aflöning åt embets- och tjenstemän samt betjente vid
statens jernvägstrafik komme att dädanefter som dittills
underställas Riksdagens pröfning, bland anslagen under
sjette hufvudtiteln icke vidare skulle upptagas och be¬
räknas det för »statens jernvägstrafik» erforderliga belopp.
Jemlik! föreskrift i 1869 och 1875 årens instruktioner
har det ålegat styrelsen att i slutet af hvarje år för
Kongl. Maj:t framlägga förslag till specifik kostnadsstat
för det nästkommande året; och fullgjorde stju-elsen detta
åliggande sålunda, att styrelsen ingaf dels förslag till
»specifik kostnadsstat», deri utgifterna för personalens
arvoden endast summariskt upptogos, dels ock detaljeradt
förslag till arvodesstat. Kongl. Maj :t faststälde sedermera
såväl kostnadsstaten som den särskilda arvodesstaten för
vederbörande år.
Genom nådigt bref den 17 december 1880 faststälde
Kongl. Maj:t emellertid för år 1881 allenast arvodesstat,
men yttrade sig icke om kostnadsstaten. Då någon kost¬
nadsstat icke heller faststäldes för påföljande år ansåg
sig styrelsen böra den 9 december 1882, vid öfverlem¬
nande af sina förslag rörande kostnaderna för år 1883,
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes om icke, såsom förut
varit öfligt, i detalj pröfva och fastställa de särskilda i
det inlemnade förslaget till omkostnadsstat upptagna
posterna dock genom ett godkännande af de för de olika
afdelningarna beräknade summorna och totalbeloppet ut¬
gifter, fastställa som förslagsanslag det belopp, hvaröfver
styrelsen egde förfoga för drift och underhållskostnader¬
nas bestridande.
Genom nådigt bref den 22 december 1882 förkla¬
rade emellertid Kongl. Maj:t, som vore förvissad om att
styrelsen läte sig angeläget vara att iakttaga all möjlig
sparsamhet i fråga om utgifter för uppehållandet af sta¬
tens jernvägstrafik, så att de af styrelsen derför förslags¬
vis beräknade summorna icke öfverskredes, utan fast¬
mera besparingar derå gjordes, sig finna denna styrelsens
framställning icke till något särskild! uttalande föranleda.
Med anledning häraf sökte styrelsen sedermera under eu
81
Bil. I.
följd af år ej Kongl. Maj:ts fastställelse å omkostnads-
staten utan endast å arvodesstaten. Sedan 1893 års Riks¬
dag emellertid anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida icke styrelsen borde åläggas att
hvarje år uppgöra och till Kongl. Maj:ts pröfning insända
detaljerad omkostnadsstat att för det näst påföljande året
tillämpas, meddelade Kongl. Maj:t styrelsen föreskrift i
sådant syfte; och har såsom en följd häraf kostnadsstat
fastställs för de två senaste åren.
I detta sammanhang torde jemväl böra anmärkas, att
Kongl. Maj:t, med anledning af en utaf 1894 års riksdag
gjord framställning, genom nådigt bref den 12 juli 1895
anbefalt styrelsen att, derest behof uppstode af om- eller
tillbyggnad, som på grund af sin omfattning måste anses
komma att medföra större kostnader och som ej vore i
den för året för nya byggnader och anläggningar gäl¬
lande stat upptagen och ej heller kunde hänföras till
sådana arbeten, som vore i den af Kongl. Maj:t för året
faststälda omkostnadsstaten uppförda, icke låta företaga
sådan byggnad, utan att frågan härom understäldes Kongl.
Maj:ts pröfning.
Slutligen torde böra erinras, att genom Kongl. Maj:ts
beslut den 31 maj 1888 ledningen af och tillsynen öfver
statens jern vägsbyggnader, som efter den särskilda bygg¬
nadsstyrelsens upphörande år 1882 ålegat väg- och vat¬
tenbyggnadsstyrelsen, öfverflyttats till styrelsen för sta¬
tens jern vägstrafik, hvilken på grund af kungörelse den
28 september förstnämnda år numera benämnes »jern-
vägsstyrelsen».
Ledningen
öfver statens
jernvägsbygg-
nader förlagd
till trafiksty¬
relsen. Namn¬
förändring.
6
Bil. II.
P. M.
angående jernvägsförvaltningens organisation
i vissa främmande länder.
Norge.
Vid slutet af år 1894 hade Norges jernvägar en ut¬
sträckning af 1,739 km., deraf 731 km. med en spår¬
vidd af 1,435 meter, 969 km. med en spårvidd af 1,067
meter och 39 km. med en spårvidd af 0,750 meter. Af
samtliga linierna tillhörde sträckor å tillsammans 1,632
km. 13 särskilda »Statsbaneintressentskaber» d. v. s. voro
banor, hvilka egdes af staten i förening med en del en¬
skilda personer och kommuner, men förvaltades af staten
allena. Dessa banor utgjorde de s. k. »statsbanorna».
Förutom tvänne smärre enskilda banor å sammanlagdt
39 km. väglängd tillhörde återstående 68 km. »Den nor¬
ske Hovedjernbane», hvars ekonomiska och administrativa
förhållanden ordnats genom kontrakt af den 17 decem¬
ber 1850 mellan norska staten och engelska byggnads¬
entreprenörer. Jemlikt detta kontrakt tillsköts ena hälf¬
ten af anläggningskapitalet utaf nämnda entreprenörer,
hvilka i vederlag härför erhöllo prioriterade aktier, som
efter 100 års förlopp finge af staten till pari inlösas, under
det att den andra hälften tillhandahölls af staten med bidrag
af kommuner och enskilda, hvilka erhöllo vanliga aktier
för sina tillskott. Enligt samma kontrakt handhafves ba¬
nans skötsel af en direktion af sex medlemmar, af hvilka
tre utnämnas af Konungen och de öfriga tre väljas af de
83
prioriterade aktiernas innehafvare. Anmärkas må, att
för närvarande chefen för de norska statsbanorna tillika
är ordförande i direktionen för hufvudjernbanan.
I spetsen för de norska statsbanorna står en under
departementet för de offentliga arbetena lydande styrelse,
hvilken utgöres af en generaldirektör såsom chef samt
tre direktörer, en för banafdelningen, en för trafikafdel-
ningen och en för maskinafdelningen. I alla frågor, som
behandlas af styrelsen i dess helhet, ega dessutom två
af stortinget valda medlemmar att i styrelsen inträda.
Denna styrelse har att ombesörja driften och underhållet
af statsbanorna med hvad dertill hörer samt verkställa
förekommande utvidgningar af och förbättringar å de¬
samma äfvensom att förbereda och utföra byggandet af
nya jernvägar för statens räkning, allt i öfverensstämmelse
med gällande budgeter och öfriga bestämmelser.
Förslag till budgeter för vederbörande budgettermi¬
ner, frågor om tillsättande af sådana befattningar, till
hvilka styrelsen ej har utnämningsrätt, frågor om för¬
ändringar i personalens aflönings- och pensionsförhållan-
den, förslag till allmänna taxor samt till förändringar
eller tillägg till trafikreglementet m. fl. ärenden skola af
styrelsen insändas till och föreläggas vederbörande de¬
partement.
Enligt den för styrelsen gällande instruktion, hvilken
af arbetsdepartementet utfärdats på grund af kongl. reso¬
lution den 12 december 1891, skola ärendena i allmänhet
afgöras af generaldirektören i samlad styrelse och på före¬
dragning af vederbörande direktör, med reservationsrätt
för såväl denne som öfriga medlemmar. På styrelsens väg¬
nar må dock generaldirektören med vederbörande direk¬
tör afgöra sådana löpande ärenden, som med afseende
å sin beskaffenhet eller betydenhet icke anses erfordra
behandling i samlad styrelse; hvarjemte hvarje direktör
har att på eget ansvar för sin afdelning vidtaga sådana
åtgärder, hvilka äro att anse såsom direkt tillämpning
af styrelsens beslut eller hvilka härflyta af gällande be¬
stämmelser i öfrigt. Derest i öfrigt omständigheterna
nödvändiggöra, att bestämmelse i något afseende träffas
på styrelsens vägnar af generaldirektören eller någon
84
direktör i ärende, som eljes skulle falla under styrelsens
behandling, skall anmälan om åtgärden ske vid nästa sty¬
relsesammanträde.
I styrelsens arbetsordning hafva närmare föreskrif¬
ter i nu omförmälda hänseende lemnats. De ärenden,
hvilka skola behandlas i samlad styrelse, uppräknas så¬
lunda under åtta och de, hvilka direktörerna få på egen
hand afgöra, under sex särskilda punkter, medan åter
öfriga ärenden förklarats skola afgöras af generaldirek¬
tören med vederbörande afdelningsdirektör eller -direk¬
törer. Härvid är dock stadgadt, att, om vid behandlingen
af något till sistnämnda grupp hörande ärende vederbö¬
rande afdelningsdirektör eller -direktörer skulle vilja
begagna sin reservationsrätt, ärendet skall hänskjutas till
behandling i samlad styrelse. Enligt arbetsordningen
skola i samlad styrelse behandlas:
1) ärenden, som skola blifva föremål för vederbö¬
rande departements pröfning;
2) utfärdande af, förändring i eller dispens från tjen-
stereglementen, instruktioner o. d.;
3) förändringar i den fast anstälda personalens an¬
tal; antagande, transporterande, uppsägning och afske-
dande af dylik personal äfvensom beviljande af tjenst¬
ledighet åt och beslut om bestraffning af densamma, allt
för så vidt afgörandet af dessa ärenden faller utom om¬
rådet för afdeluingsdirektörernas eller liniebefälets befo¬
genhet;
4) åtskilliga frågor rörande pensionsväsendet;
5) anordningar och dispositioner i trafikens intresse,
hvilka erfordra medgifvanden och förpligtelser från stats¬
banornas sida, såsom överenskommelser om samtrafik
med andra jernvägar eller transportförvaltningar, frakt-
lindringar, hvilka icke afse endast försändelse för en gång,
reklamationer m. m.;
6) anbud om leveranser eller entreprenader för stats¬
banornas räkning, för så vidt icke frågan gäller allenast
ett distrikt samt styrelsen genom allmän eller speciel be¬
stämmelse uppdragit åt vederbörande liniebefäl att afgöra
den samma;
7) framställningar från banornas »tillsyningskommis-
sioner» (se nedan) äfvensom andra framställningar, för-
85
slag, klagomål och ersättningsanspråk, som inkomma till
styrelsen och icke afgöras af vederbörande afdelnings-
direktör; samt
8) ärenden, som framkalla fråga om afvikelse från
något tidigare, i samlad styrelse fattadt beslut.
Förutom ofvannämnda tre afdelningar inom styrelsen,
nämligen ban-, trafik- och maskinafdelningarna, finnes äfven
en fjerde, byråafdelningen, hvilken lyder direkt under
generaldirektören och under honom förestås af en byrå¬
chef. De byråafdelningen rörande ärenden, hvilka icke
äro plenimål, afgöras af generaldirektören ensam på byrå¬
chefens föredragning. Denne senare föredrager vid sty¬
relsens sammanträden afdelningens ärenden och inträder i
generaldirektörens frånvaro såsom tillförordnad medlem af
styrelsen. Till byråafdelningen höra: kassaväsendet och
kontrollen deröfver, bokföringen, räkenskapsrevisionen och
statistiken; hvarjemte i afdelningen förberedas de ären¬
den, som angå administrationen i dess helhet, föres ma¬
trikel öfver personalen, behandlas aflöningsfrågor och
ärenden rörande pensions- och understödskassorna, upp¬
göras budgetförslag, utarbetas räkenskapsöfversigter och
förvaltningsberättelser m. m.
Vid styrelsen äro utom de redan nämnda anstälda,
bland andra, följande tjenstemän:
vid byråafdelningen: 1 hufvudkassör; 1 underkassör;
1 hufvudbokhållare; 1 sekreterare; 1 föreståndare för det
statistiska kontoret; assistenter;
vid banafdelning en: 1 öfveringeniör, hvilken är ban-
direktörens närmaste man samt ställföreträdare och hvil¬
ken skall vara närvarande, då afdelningen rörande ären¬
den i styrelsen föredragas; 1 brokonstruktör; 1 brokon¬
trollör; 1 telegrafinspektör; assistenter;
vid trafikafdelningen: 1 öfvertrafikkontrollör; 1 assi¬
stent hos direktören; 1 tågkontrollör; 1 biljett- och for¬
mulärförvaltare; 5 trafikkontrollörer och 1 föreståndare
för rundresekontoret;
vid maskina/delning en: 1 konstruktör;
vid samtliga afdelning ärna: fullmägtige.
Revisionen af jernvägsadministrationens räkenskaper
verkställes efter vederbörande statsdepartements bestäm¬
melse och instruktion genom revisorer, som utses af
departementet.
86
Med afseende å linieförvaltningen äro statsbanorna
indelade i sex trafikdistrikt. Vid dessa distrikt förestås
tjensten under vederbörande afdelningsdirektör i styrelsen
af resp. distriktsingeniörer, maskiningeniörer och »drifts-
bestyr er es>, hvilka senare också förestå den på distriktens
byråafdelningar ankommande tjensten. För hvarje di¬
strikt uppdrager styrelsen åt en af nu nämnda funktio¬
närer, i regeln driftsbestyreren, att vara distriktsförestån-
dare, i hvilken egenskap han har att sörja för nödig-
samverkan mellan afdelningarna samt representera di¬
striktet i de fall, då fråga icke är om någon särskild
afdelning.. Vid några distrikt, der distriktsingeniörer
och maskiningeniörer icke äro anstälda, förestår drifts¬
bestyreren jemväl den till ban- och maskinafdelningarna
hörande tjensten.
Vid distrikten äro i öfrigt enligt regeln anstälda
följande tjenstemän, nämligen vid banafdelningen: sektions-
ingeniörer och fullmägtige; vid trajikafdelning en: drifts-
assistenter och fullmägtige äfvensom distriktskassörer,
hvilka senare dock egentligen tillhöra byråafdelningen;
vid maskinafdelning en: verkmästare, lokomotivmästare, bok¬
hållare och materialförvaltare. Härtill kommer den egent¬
liga stations- och tågpersonalen samt den lägre banbe-
vaknings- och verkstadspersonalen. För jernvägsbygg-
naderna och jernvägsundersökningarna finnes särskild
personal, nämligen: chef för undersökningarna, öfver-
ingeniörer, afdelningsingeniörer, ingeniörsassistenter, aspi-
ranter, bokhållare, materialförvaltare, distriktskassörer och
fullmägtige.
Inom den norska statsbaneförvaltningen är decen-
tralisation genomförd i ganska stor utsträckning. Fn
något utförligare redogörelse för afdelningsschefernas funk¬
tioner och myndighet torde derför här vara på sin plats.
I instruktionerna för afdelningscheferna å linien har
man synnerligen starkt betonat nödvändigheten af samver¬
kan mellan de olika afdelningarna. Ehuru det enligt den för
styrelsen utfärdade instruktionen i första hand tillkommer
den afdelningschef, som är distriktsföreståndare, att sörja
för det nödiga samarbetet i detta hänseende, är det sålunda
uttryckligen föreskrifvet, att det åligger samtliga afdelnings-
87
chefer att söka befordra detta samarbete, hvarföre ock i
förekommande fall ingen af dem är fri från sin andel i
ansvaret för att sådant samarbete ej egt ruin. På det att de
ärenden, som från distrikten insändas till styrelsen, måtte
varda så allsidigt förberedda som möjligt, är vidare stad¬
gadt, att beträffande sådana anordningar eller angelägen¬
heter, hvilka afdelningscheferna icke äro bemyndigade
att sjelfva vidtaga eller afgöra och hvilka antingen direkt
angå mer än en afdelning eller ock äro af den beskaf¬
fenhet, att en analog fråga kan förekomma vid en annan
afdelning, t. ex. aflöningsärenden, chefen för den afdel¬
ning, hvilken saken närmast rörer och från hvilken den
således skall till styrelsen insändas, har att, innan in¬
sändandet eger rum, förhandla med den eller de öfriga
afdelningschefer, som af saken äro intresserade, äfvensom
att vid insändandet bifoga härunder erhållna upplysningar
eller afgifna afvikande meningar. Sjelfständig beslutanderätt
är i åtskilliga fall medgifven liniebefälet, endast under
förutsättning att de afdelningschefer, hvilka .saken på
något sätt angår, äro om beslutet ense. Kan icke sam¬
stämmighet uppnås, skall i dessa frågor styrelsens af¬
görande inhemtas. I andra fall tillkommer åter, då sam¬
stämmighet ej kan uppnås mellan afdelningscheferna, den
äldste af desse att på eget ansvar fatta beslut. I utom¬
ordentliga fall eger ock en afdelningschef eller någon
af dennes underordnade att träffa anstalter, som. egent¬
ligen falla inom en annan afdelnings område. Distrikts-
föreståndarne hafva att på eget eller annan afdelnings-
chefs initiativ sammankalla afdelningscheferna till öfver-
läggningar om gemensamma angelägenheter.
Enligt den för styrelsen utfärdade instruktionen är
styrelsen befogad att i den utsträckning, tjenstens kraf
anses fordra, på afdelningscheferna i distrikten öfver¬
flytta sin myndighet att antaga, transportera och afskeda
personal samt meddela tjenstledighet och bestraffningar
åt densamma, dock med rätt för vederbörande att i före¬
kommande fall draga ärendet under styrelsens pröfning.
I ett på grund af detta bemyndigande utfärdadt cirkulär'
har styrelsen i hithörande afseende meddelat hufvud¬
sakligen följande bestämmelser.
Under' förutsättning att vederbörande uppfylla de
88
kompetensfordringar, som i olika afseentfen finnas upp¬
städa, kunna antagas:
af driftsbestyrerna: 16 olika grupper underordnad
personal, bland hvilka märkas kontorister af 2:dra klass,
underkonduktörer, packhusförmän samt telegrafister af
lista och 2:dra klass;
af maskiningeniörerna: 8 olika grupper, bland hvilka
märkas kontorister af 2:dra klass, lokomotivförare af
2:dra klass och eldare;
af distriktsingeniörerna: 10 olika grupper, bland
hvilka märkas kontorister af 2:dra klass, banförmän, ban-,
tunnel-, bro och grindvakter.
Extra personal må afdelningscheferna eller, efter
bemyndigande från dem i hvarje särskildt fall, deras un¬
derordnade antaga.
Afdelningscheferna kunna inom distriktet förflytta
sådan personal, som af dem antagits, hvarvid dock, så
vidt tjenstens kraf det medgifver, hänsyn bör tagas till
vederbörandes egen önskan.
Sådan afskedsansökan från underordnad, som icke
innebär anspråk på pension, kan vederbörande afdelnings-
chef sjelf afgöra, för så vidt fråga är om personal, som
af honom antages, samt vederbörande icke begärt, att
ansökningen skall föreläggas styrelsen. I alla öfriga fall
skola ansökningar om afsked, åtföljda af afdelningschefs
yttrande, insändas till styrelsen.
A är tjenstens kraf det medgifver, kunna afdelnings¬
cheferna. vidare bevilja dem underordnade funktionärer
tjenstledighet för helsans vårdande eller enskilda ange¬
lägenheter under högst 30 dagar af ett och samma ka¬
lenderår, dock ej för längre tid hvarje gång än 14 dagar,
så vidt icke särskilda undantagsförhållanden föreligga.
För utöfvande af värnpligt kan dock tjenstledighet af
afdelningscheferna beviljas under hela den erforderliga
tiden. Vid tjenstledighet af sistnämnda anledning bibe-
hallei fast anstäld personal full aflöning. Vid tjenst¬
ledighet af annan anledning erhåller dylik personal full
aflöning under 30 dagar.
Under sjukdomsfall, som icke orsakats af oordentligt
lefnadssätt, kunna afdelningscheferna tillåta den fast an-
stälda personalen att bibehålla full aflöning (ersättning
89
för mistade kilometerpenningar o. d. icke inräknad), dock
icke utöfver 6 månader i följd eller utöfver 6 månader
under samma kalenderår. Uppstår fråga om utbetalande
af sjukaflöning för längre tid, skall densamma under¬
ställas styrelsen.
Då i följd af dödsfall eller annan orsak någon be¬
fattning blifvit ledig, tillkommer det vederbörande af-
delningschef att förordna om befattningens upprätthållande,
intill dess den hinner med ordinarie innehafvare besättas.
Afdelningscheferna ega befogenhet att ådöma sina
underlydande disciplinsstraff, bestående i varning, böter
intill ett belopp, motsvarande fjerdedelen af en månads
lön, eller suspension under en veckas tid. Anser af-
delningschef, att en tjensteförseelse bör erhålla strängare
straff än han sålunda är berättigad ådöma, har han att
derom göra framställning hos styrelsen. Betjente, som visa
mindre godt uppförande, äro opålitliga och odugliga eller
hvilkas qvarblifvande i tjensten af andra orsaker är till
men för denna, böra af afdelningschefen föreslås till
entledigande.
Enligt särskilda instruktioner hafva driftsbestyrerna,
distriktsingeniörerna och maskiningeniörerna, utom andra,
följande speciella åligganden.
Driftsbestyrerna hafva ledningen af tåg- och station-
tjensten inom distrikten sig anförtrodd och äro ansvariga
för att densamma utföres i enlighet med gällande be¬
stämmelser.
För vinnande af bästa möjliga ekonomiska resultat
af trafiken bör driftsbestyreren ej mindre iakttaga all den
begränsning i utgifter, hvilken är förenlig med driftens
säkerhet och öfriga nödiga hänsyn, än äfven vara upp¬
märksam på allt, som kan bidraga till trafikens utveck¬
ling, för hvilket senare ändamål han har att ständigt
hålla sig förtrogen med dennas gång och de förhållan¬
den, som på densamma inverka. Finner han, att i trafi¬
kens intresse skäl äro för handen för någon fraktlin¬
dring af annat slag eller i större utsträckning än han
sjelf är bemyndigad medgifva, har han att derom insända
förslag till styrelsen.
Driftsbestyreren har att vaka öfver att den för drif¬
ten afsedda vagnparken på bästa sätt användes.
90
Förslag till nya tågturer utarbetas af driftsbestyre-
ren, hvilken dock har att, innan han insänder dem till
styrelsen, förvissa sig om att hvarken från ban- eller
maskinafdelningens sida något är att mot förslaget in¬
vända. Då driftsbestyreren skall afgifva yttrande öfver
ifrågasatta nya tågturer, har han likaledes att inhemta
öfriga afdelningschefers mening.
Extratåg, hvilka äro behöfliga för godstrafikens om¬
besörjande, anordnas af driftsbestyreren, hvilken också
efter reqvisition kan inom sitt distrikt anordna extra
persontåg.
Ersättningskraf från trafikanter för skadade eller för¬
lorade försändelser kan driftsbestyreren under vissa för¬
utsättningar bifalla, så framt beloppet ej öfverstiger 100
kronor. Driftsbestyreren skall årligen inom viss tid till
styrelsen insända förslag till nästa förvaltningsårs budget
i hvad på hans afdelning ankommer. Finner han för
tillgodoseende af trafikens kraf behöfligt, att i styrelsens
budgetförslag upptagas anslag till ny materiel, utvidg¬
ning af stationer o. d., har han att derom förhandla med
vederbörande afdelningschef samt, sedan erforderligt för¬
slag blifvit utarbetadt, genom sin påskrift biträda det¬
samma eller, derest enighet ej uppnåtts, att mot det¬
samma framställa sina anmärkningar. Äfven kan drifts¬
bestyreren i dylika fall sjelf med särskildt, motiveradt
yttrande till styrelsen inkomma. Vill ej vederbörande
afdelningschef i sitt budgetförslag upptaga det af drifts¬
bestyreren framhållna anslagsbehofvet, skall denne, om
han anser sig böra sjelf göra framställning i ämnet hos
styrelsen, dervid bifoga yttrande från den andre afdel-
ningschefen.
Distriktsingeniörerna förestå en hvar inom sitt distrikt
bevakningen af liuierna utanför stationerna samt under¬
hållet af ej mindre linierna med stationstomter och sido¬
spår än äfven jernvägstelegrafen samt banans byggnader
och öfriga fasta egendom, som icke är stäld under ma-
skinafdelniugens vård. De äro ansvariga för att tjen-
sten vid deras afdelningar utföres i enlighet med gäl¬
lande bestämmelser.
Intet afhändande eller graverande af jernvägen till-
91
hörig mark får emellertid ega rum utan medgifvande
från styrelsens sida.
Förrådsartiklar, Indika skola användas vid banafdel-
ningen, reqvireras från det distriktets maskinafdelning
underlagda förrådet, för så vidt icke fråga är om artiklar,
af h vil ka banafdelningen på grund af särskilda bestäm¬
melser sjelf har förråd. Artiklar, som icke ingå i för¬
råden, anskaffas efter styrelsens närmare bestämmelse.
Dock är distriktsingeniör befogad att tillgodose tillfälliga
behof af sådana artiklar, då värdet icke öfverstiger 1,000
kronor.
Distriktsingeniör är bemyndigad, att, då sådant be-
finnes nödigt för att befrämja och trygga banans, under¬
håll, för jernvägens räkning förvärfva mindre jordom¬
råden utefter banan äfvensom att tillmötesgå ersättnings-
kraf på grund af utskärningar o. d. År fråga om större
belopp än 500 kronor, skall likväl styrelsens samtycke
inhemtas; och hvarje förvärf af mark skall till styrelsen
inberättas.
Distriktsingeniör skall årligen inom viss tid till sty¬
relsen insända förslag till nästa förvaltningsårs budget i
hvad på hans afdelning ankommer. Med afseende å an¬
slag, hvilka han ur banafdelningens synpunkt anser er¬
forderliga å annan afdelnings budget, har han att iakttaga
ett analogt förfarande med det, som, enligt hvad förut
nämnts, är föreskrifvet för driftsbestyrer beträffande så¬
dana anslag å ban- eller maskinafdelningens budget, som
af denne anses behöfliga för trafikens ändamål.
Maskiningeniörerna förestå en hvar inom sitt distrikt
tillhandahållandet och underhållet af den rullande ma-
terielen äfvensom verkstadstjensten samt förvaltningen
af förbrukningsartiklar. De äro ansvariga för att tjen-
sten vid deras afdelningar utföres i enlighet med gällande
bestämmelser.
Vid reparationsarbete må sådan förändring af kon¬
struktions del, hvarigenom materielens förutvarande typ
ändras, icke företagas utan styrelsens medgifvande. Icke
heller må vid tillverkning af ny materiel typen å någon
konstruktionsdel ändras utan styrelsens samtycke.
Det åligger maskiningeniör att noga tillse, att re¬
parationsarbetena bedrifvas efter sådan plan, att minsta
92
möjliga antal lokomotiv och vagnar äro under reparation
de tider, då trafiken ställer största anspråk på materiel;
och har han att i sådant hänseende förhandla och träffa
aftal med driftsbestyreren.
Maskiningeniör tillkommer att hafva inseendet öfver,
att materialförrådet är tillräckligt försedt med de för
driftens samtliga afdelningar behöfliga förråd sartiklar, för
så vidt icke annan afdelning genom särskild bestämmelse
bemyndigats att sjelf anskaffa någon artikel.
Inköp af förbrukningsföremål, materialier till verk-
stadsdriften in. m. kan, då varan är af säregen beskaffen¬
het eller inköpet sker för att möta ett tillfälligt behof,
verkställas af maskiningeniören för belopp af intill 1,000
kronor.
Maskiningeniören skall årligen inom viss tid till
styrelsen insända förslag till nästa förvaltningsårs budget
i hvad på hans afdelning ankommer. I fråga om anord¬
ningar, hvilka äfven angå annan afdelning, såsom fyllandet
af trafikens behof vid nyanskaffning eller förändring af
vagnar för person- eller godsbefordran, har han att förut
förhandla med vederbörande annan afdelningschef. Be¬
träffande anslag å annan afdelnings budget har han att
iakttaga ett analogt förfarande, som i dylika fall åligger
driftsbestyreren och distriktsingeniören.
Utöfver hvad de för afdelningscheferna utfärdade
instruktioner sålunda och i öfrigt innehålla, äro desses
åligganden i vissa hänseenden bestämda genom särskilda
skrivelser från styrelsen. I detta afseende må anföras
följande.
Driftsbestyrerna hafva bemyndigats att, efter inhem-
tande af vederbörande distriktsingeniörs yttrande och
under förutsättning att enighet med honom uppnås, bi¬
falla framställningar om anläggning af telefonledningar
till jernvägsstationer — der så ifrågakommer jemväl med
begagnande af jern vägens telegrafstolpar — dock med
iakttagande af vissa utaf styrelsen föreskrifna vilkor.
Distriktsingeniörerna äro berättigade att på vissa af
styrelsen faststälda vilkor bifalla ansökningar om tillå¬
telse att med telefonledningar korsa jernvägens telegraf-
linier.
Samtliga afdelningschefer hafva erhållit befogenhet
93
att, på vissa af styrelsen föreskrifna vilkor och under
förutsättning i visst fall att enighet uppnås mellan
vederbörande afdelningschefer, bifalla ansökningar om
tillåtelse att anbringa telefonstolpar å jernvägen tillhörig
mark.
Driftsbestyrerna hafva bemyndigats, att, efter inhem-
tande af vederbörande distriktsingeniörs yttrande och un¬
der förutsättning att enighet med honom uppnås, uthyra
jernvägen tillhöriga tomter för uppförande af magasiner
och dylikt på vilkor, som innehållas i ett af styrelsen
faststäldt kontraktsformulär.
Driftsbestyrerna hafva jemväl erhållit bemyndigande
att i speciella fall tillåta, att snälltåg gorå uppehåll för
af- eller påstigning af passagerare å stationer, der sådant
uppehåll enligt tidtabellen eljest icke skulle ega rum.
Vederbörande afdelningschefer hafva slutligen erhållit
befogenhet att under vissa förhållanden utbetala ersätt¬
ning för å banan ihjelkörda kreatur, dock endast om
ersättningsbeloppet understiger 100 kronor. _ ,
Då vederbörande afdelningschef icke finner sig kunna
bifalla en framställning af ofvan omförmälda slag, eller
då, der sådan förutsättning är faststäld, enighet icke kan
uppnås mellan afdelningscheferna, hänskjutes saken i re¬
geln till styrelsen. Anmiilan om vidtagen åtgärd göres
äfven hos styrelsen.
Beträffande personalens aflöningsförhållanden är att
märka, att hela den fast anstälda egentliga tjensteperso-
nalen är fördelad i 22 löneklasser, för hvilka äro fast-
stälda aflöningar till fixa belopp jemte 2—5 ålder stillägg,
inträdande efter vissa år. Generaldirektören och direk¬
törerna, hvilka utgöra de 3 högsta löneklasserna, åtnjuta
dock icke ålderstillägg. Med åtskilliga befattningar äro
förenade förmånerna af fri bostad och uniform eller en¬
dera, men då sådan förmån åtnjutes, eger alltid afdrag
rum till visst belopp af den kontanta lönen. Kilometer¬
penningar utgå till tågpersonalen.
Generaldirektören och direktörerna anställas medelst
kongl. konstitutorial. Tjenstemännen i löneklasserna 4—7
antagas af vederbörande departement på styrelsens för¬
slag. Den öfriga personalen tillsättes af styrelsen eller,
94
såsom ofvan blifvit nämndt, af afdelningschefema på
grund af bemyndigande från styrelsen.
Erinras må vidare om det deltagande i den norska
statsbaneförvaltningen, som eger rum från kommunernas
sida. För hvarje trafikdistrikt finnas nämligen inrättade
en eller två »tiUsyningskommissioner», bestående af tre
eller fyra medlemmar, utsedda för landtdistrikten af »Amts-
formandskaberne» och för städerna af »Formandskaberne».
Hvarje tillsyningskommission håller årligen på af jem-
vägsstyrelsen bestämd tid möte för öfverläggning om
jernvägarne rörande frågor, vid hvilket möte styrelsen
bör vara representerad. Tillsyningskommissionerna böra
i regeln höras öfver hvarje jernvägarne eller deras drift
berörande fråga af större betydelse för distriktets in¬
tressen, såsom anläggning, flyttning eller nedläggning af
stationer eller hållplatser, tågtidtabeller särskildt för den
mera lokala trafiken, o. d. För öfrigt hafva tillsynings¬
kommissionerna att framställa förslag till de anordningar
i fråga om banornas drift, som anses för distrikten be-
höfliga.
Kommissionernas förhandlingsprotokoll insändas till
styrelsen och bifogas de utdrag af dennas protokoll,
hvilka månatligen insändas till vederbörande departe¬
ment.
Slutligen torde böra anmärkas, att, enligt hvad ko-
mitén inhemtat, arbeten för närvarande pågå i syfte att
i ganska väsentliga delar omorganisera den norska stats-
bane förvaltningen .
95
Danmark.
Sedan inköpet för statens räkning af det själland-
ska jemvägssällskapets banor år 1880 kommit till stånd,
uppstod i Danmark nödvändigheten att förena detta jern-
vägsnät med det staten förut tillhöriga fyensk-jydska
nätet under en gemensam administration. Intill år 1885
fortforo emellertid de båda näten att förvaltas hvar för
sig på hufvudsakligen enahanda sätt som förut, under det
att regeringen år efter år för riksdagen framlade förslag
till statsbaneförvaltningens ordnande genom lag, utan att
likväl de båda tingen kunde enas om någon sådan. Den
17 april 1885 utfärdades slutligen på administrativ väg
en kongl. förordning, hvarigenom de dittills varande sty¬
relserna för de själlandska och fyensk-jydska statsbanorna
upphäfdes och hela statsbanedriften underlades en af in¬
rikesministern utnämnd och omedelbart under honom ly¬
dande generaldirektör; och uppdrogs tillika åt nämnde
minister att vidtaga de i följd af denna förändring nödiga
ytterligare anordningar. På grund af detta bemyndi¬
gande utfärdades af inrikesministeriet den 5 september
1885 en kungörelse angående »Foreksbig Ordning af Be-
styrelsen af Statsbanerne», hvilken sedermera den 5 maj
1887 aflöstes af en »Midlertidig Organisationsplan for
Statsbanerne».
Grundtanken i denna organisationsplan var, att den
lokala ledningen af trafiktjensten och banunderhållet skulle
ske genom linie/örv ältning ar, som i nära anslutning till
den historiska utvecklingen och de faktiskt bestående
förhållandena ordnades sålunda, att inom hvardera af de
båda forna distrikten inrättades en ban-, en maskin- och
en trafikförvaltning, i spetsen för hvilken stäldes respek¬
tive ban-, maskin- och trafikchefer, medan den för dan¬
ska jcrnvägsadministrationen egendomliga »söfartsför-
valtningen» omfattade båda distrikten. Den allmänna
96
ledningen af statsbanedrifton i dess helhet med hvad
dertill hörde samt uppsigten öfver förvaltningschefernas
verksamhet utöfvades åter af generaldirektören, hvilken
förvaltningscheferna voro direkt underordnade. Såsom
organ åt generaldirektören vid den allmänna ledningen
af driften fungerade en centralförvaltning, hvilken arbetade
på fyra afdelningar. Hvarje afdelning förestods af en
likaledes direkt under generaldirektören lydande afdel¬
ning schef ^ hvilken hade till åliggande, utom annat, att i
den omfattning, generaldirektören bestämde, å hans väg¬
nar sjelfständigt afgöra förekommande ärenden. Såsom
särskilda biträden åt generaldirektören vid större bygg¬
nadsföretag samt utvidgningar af de trafikerade jemvä-
garne funnos dessutom under den första tiden anstälda
en öfveringeniör å Själland samt en »kormnitteret» å Jyl¬
land—Fyen, hvilken senare tillika var generaldirektörens
ställföreträdare för __ det jydsk— fyenska distriktet med
station i Aarlius. Ärendenas fördelning mellan de fyra
afdelningarna företedde väsentliga olikheter med hvad i
Sverige är gällande. Till första afdelningen hörde så¬
lunda: registreringen af inkommande ärenden och deras
fördelning, organisationsfrågor, personalärenden, discipli¬
närväsendet, aflöningsfrågor, ärenden rörande uppbörds-
borgen, ålderdomsförsörjning och sjukkassor samt sam¬
manställningen af de årliga driftsbudgeterna och bevill-
ningsförslagen; till andra afdelningen: kassa-, räken¬
skaps-, revisions-, restitutions- och tariffväsendet samt de
statistiska ärendena; till tredje, afdelningen: banans under¬
håll, bevakning och utvidgning, frågor rörande jern vä¬
gens fasta egendom, anskaffande och underhåll af rul¬
lande materiel m. m.; och till fjerde afdelningen det
egentliga trafikväsendet.
Å regeringens sida önskade man emellertid fort¬
farande att få jernvägsförvaltningen, hvilken nästan helt
och hållet — äfven i fråga om aflöningsförhållandena —
var undandragen riksdagens inflytande, ordnad genom
lag. För sådant ändamål framlades för riksdagarne
1888—89, 1889—90, 1890—91 och 1891—92 förslag i
ämnet; och genom ömsesidigt tillmötesgående från rege¬
ringens samt de båda tingens sida lyckades man sist¬
nämnda år få regleringen genomförd medelst »Loven om
97
Bil. II.
Statsbanedriftens Ordning- av den 12 April 1892». Den
organisation, som då kom till stånd och hvilken innebar
väsentliga afvikelser från den förra ordningen, är emel¬
lertid äfven den i viss mån att anse såsom provisorisk,
i ty att i lagen föreskrifves, att förslag till revision af
densamma skall framläggas för den år 1897 samman¬
trädande riksdagen. I fråga om vissa grenar af förvalt¬
ningen gälla för öfrigt bestämmelser af ännu mera pro¬
visorisk karaktär. Sålunda finnes stadgadt, att det tills¬
vidare och intill dess annorlunda genom lag bestämmes
skall tillhöra inrikesministern att fastställa taxor och tra¬
fikreglemente äfvensom meddela föreskrifter om fri be¬
fordran af personer och gods för statsbanedriftens räk¬
ning, men att för den år 1895 sammanträdande riks¬
dagen skall framläggas förslag till lag om grunderna för
fastställandet af taxor och trafikbestämmelser. För samma
riksdag skall ock framläggas förslag till lag om de an¬
ordningar, hvilka i förhållande till allmänheten böra vid¬
tagas för att trygga ordningen på banorna och dess sä¬
kerhet, under det att, intill dess en sådan lag kommer
till stånd, inrikesministern bemyndigats utfärda de i detta
hänseende erforderliga bestämmelserna.
Det till riksdagen 1888 — 89 aflåtna lagförslaget upp¬
tog väsentligen samma allmänna anordning för ärendenas
afgörande, som på grund af den provisoriska organisa¬
tionsplanen af år 1887 faktiskt var gällande, men i för¬
slaget till riksdagen 1890—91 vidtogs den väsentliga
ändring att de fyra afdelningscheferna uteslötos och i
stället föreslogs anställandet af två »kommitterede» hos ge¬
neraldirektören. Till stöd för denna förändring anfördes
i motiveringen till förslaget, hurusom erfarenheten visat
att den omständighet att såväl de fyra afdelningsche¬
ferna som de sju liniecheferna direkt sorterade under
generaldirektören medförde en viss oklarhet och en del
olägenheter. De ärenden, hvilka från linieförvaltningen
inkommo till generaldirektören, behandlades genom af-
delningarna, hvarvid dessas chefer på grund af förhål¬
landenas magt fingo fatta beslut på egen hand beträf¬
fande eu stor del ärenden och meddela linieförvaltnin-
garna dessa beslut på generaldirektörens vägnar. Då
afdelningscheferna således utöfvade kritik öfver linieför-
7
98
valtningarnas verksamhet, liade det icke kunnat und¬
vikas, att de på ett annat sätt än i organisationsplanen
ursprungligen varit afsedt blifvit en mellanlänk mellan
generaldirektören och förvaltningscheferna, hvilka senare
i följd häraf icke kommit att stå i det direkta förhållande
till den förre, som beräknadt varit. Afdelningschefs-
institutionen hade alltså icke i allo svarat mot de för¬
väntningar, man gjort sig om densamma, i det att den
icke kunde sägas hafva medfört ett ändamålsenligt be¬
handlingssätt af ärendena och en god samverkan mellan
administrationens olika organ. Det syntes derför lämp¬
ligt, att densamma upphäfdes och att i sammanhang
dermed förvaltningscheferna erhöllo en något större myn¬
dighet, så att de kunde sjelfständigt afgöra en del ären¬
den, som dittills behandlats i centralstyrelsen. Det vore
emellertid tydligt, att generaldirektören, som med en
sådan anordning komme att blifva närmaste förman icke
allenast för förvaltningscheferna utan äfven för central¬
styrelsens kontor, icke kunde och borde sakna biträden,
hvilka dels kunde lemna honom en något kraftigare hjelp
än den rent kontorsmässiga vid ärendenas afgörande,
dels kunde representera honom under hans frånvaro eller
förfall, dels slutligen kunde på hans vägnar fatta beslut
i en del frågor. Såsom sådana biträden borde anställas
två »kommitterede». Mellan desse skulle ärendena emel¬
lertid icke fördelas enligt eu på förhand faststäld plan,
utan det borde ankomma på generaldirektören att efter
sitt fria skön öfverlemna ärendena till deras behandling,
hvarföre de särskilda kontoren, till hvilka i första hand
de inkomna ärendena allt efter deras beskaffenhet borde
hänvisas, icke heller skulle lyda under någon viss kom-
mitteret.
Den organisation, som infördes genom förenämnda
»Lov om Statsbanedriftens Ordning», kom, såsom nyss
antyddes, till stånd genom kompromiss mellan regerin¬
gen, landstinget och folketinget. Folketinget uttalade
sig till en början för en centraliserad organisation af
förvaltningen, i sina hufvuddrag liknande den i Sverige
nu förefintliga, i det att tinget nämligen ville anställa
fyra direktörer såsom afdelningscliefer omedelbart under
generaldirektören men deremot utesluta förvaltningsche¬
99
ferna. Slutligen enade sig likväl båda tingen om en
mera decentraliserad organisation, som till sina grunder
temligen nära öfverensstämde med regeringens af lands¬
tinget först understödda förslag, men innebar en hel del
förenklingar, särskildt genom indragningar af tjenstebe-
fattningar; och blef denna organisation sedermera af re¬
geringen godkänd.
Enligt berörda organisation ledes statsbanedriften af
en generaldirektör, till hvars biträde två »kommitterede»
äro anstälda. Under generaldirektören lyda direkt först
och främst fem kontor, nämligen ett sekretariatskontor,
ett trafikkontor, ett tekniskt kontor, ett tariffkontor och
ett statistiskt kontor. Hvarje kontor förestås af en kon¬
torschef, som föredrager de till kontoret hörande ären¬
dena för generaldirektören eller någon af de kommitterade
samt jemväl, enligt generaldirektörens bemyndigande, kan
sjelfständigt afgöra löpande ärenden af mindre vigt®). Vid
dessa kontor äro anstälda tillsammans 10 fullmägtige.
Direkt under generaldirektören lyda vidare inom
centralförvaltningen: 1 liufvudbokhållare, 1 hufvudkassör,
3 revisorer, af hvilka en är »Leder af den samlede Revi¬
sion», 1 kassakontrollör samt 1 föreståndare för biljett-
och blankettförvaltningen. Till biträde åt dessa tjenste¬
man äro anstälda 1 underbokhållare, 1 filialkassör och
10 fullmägtige.
Linieförvaltningen handhafves af fem omedelbart un¬
der generaldirektören stälda förvaltningsafdelningar, näm¬
ligen eu banafdelning, en maskinafdelning, två trafikaf-
delningar — den ena för Själland och Falster, den andra
för Jylland och Fy en — samt en sjöfartsafdelning. I
spetsen för en hvar af dessa afdelningar står en chef
(banchef, maskinchef etc.) och vid dem äro anstälda till¬
sammans 4 kontorschefer (en vid hvarje afdelning med
undantag af sjöfartsafdelningen), 10 fullmägtige, 2 ban-
ingeniörsassistenter, 6 räkenskapsförare och materialför¬
valtare, 2 konstruktörer och 1 maskiningeniörsassistent.
Under förvaltningscheferna lyda vidare följande tjen-
stemän: *)
*) Chefen för statistiska kontoret har på grund af dithörande ärendens be¬
skaffenhet icke någon sådan sjelfständig afgöranderätt.
100
under bancliefen: 9 baningeniörer, chefer för hvar
sin bansektion, samt 2 telegrafingeniörer, chefer för hvar
sin telegrafsektion;
under maskinchefen: 4 maskininspektörer, chefer för
hvar sin maskin sektion, samt 2 maskiningeniörer, chefer
för de båda stora centralverkstäderna;
under de båda trafikcheferna: tillsammans 8 trafik-
inspektörer; samt under sjöf'artschef'en: 1 skeppsinspektör
och 1 maskininspektör.
Vid central- och linieförvaltningen anställes ytterli¬
gare följande ordinarie personal:
185 kontorsassistenter, kontorister och ritare,
40 trafikassistenter (hos trafikcheferna och trafikin¬
spektörerna) ;
15 kontorsbud.
Härtill kommer den för den egentliga banbevaknings-
samt stations-, tåg-, verkstads- och förrådstjensten erfor¬
derliga personalen.
Med undantag för generaldirektören är den ordinarie
personalen delad i 11 allmänna och 10 speciella löne-
klasser.
Personalen i de 10 första allmänna löneklasserna
åtnjuter aflöning till fixt belopp äfvensom 3 ålderstillägg,
utgörande hvart och ett 10 procent af den ursprungliga
aflöningen och inträdande efter resp. 4, 8 och 12
års tjenst i samma löneldass. Vissa befattningar tillhö¬
rande olika löneklasser betraktas dessutom med afseende
å rätten till ålderstillägg såsom utgörande en och samma
grupp.
I de speciella löneklasserna finnas två, tre, fyra eller
fem lönegrader; och anställes i hvarje lönegrad resp.
hälften, tredjedelen etc. af den till vederbörande klass
hänförliga personalen, som utgöres af allenast ett slags
funktionärer.
Antalet tjensteman eller betjente i nu nämnda 10
allmänna och 10 speciella löneklasser fastställes af riks¬
dagen i de årliga finanslagarne. Den lägsta ordinarie
betjeningen, som tillhör den s. k. »11 allmänna löne-
klassen», fastställes deremot icke till antalet af riksdagen,
utan beviljas till dess aflönande allenast ett större anslag
till visst belopp.
101
Generaldirektören äfvensom tjenstemännen i de två
första allmänna löneklasserna, tillhopa 16 olika slags
funktionärer, utnämnas af Konungen.
För att å inrikesministerns vägnar föra kontroll öf¬
ver statsbanornas räkenskapsväsende är anstäld en sär¬
skild kontrollrevisor, hvilken lyder direkt under nämnde
minister. Denne revisor har, när helst han så önskar,
tillgång till banornas räkenskaper samt eger att företaga
kassarevisioner hos förvaltningens tjenstemän.
I de årliga finanslagförslagen skola upptagas öfver¬
slag af de inkomster och utgifter, hvilka beräknas upp¬
stå vid statsbanedriften under närmast kommande finansår.
Det tillkommer inrikesministern att fastställa de all¬
männa tidtabellerna.
De närmare detaljerna af den nya ordningen hafva
tillsvidare blifvit bestämda genom en följd af »forelpbige»
instruktioner, utfärdade dels af inrikesministern dels af
generaldirektoratet. Af dessa detaljbestämmelser äro de,
som angifva gränserna för förvaltningschefernas myndighet,
af särskildt intresse för komiténs uppgift, hvarför en
redogörelse för desamma här torde böra inflyta, dock
med uteslutande af hvad som angår sjöfartschefen, da
dennes tjenst icke har någon motsvarighet inom vår
förvaltning.
Förvaltningscheferna äro sinsemellan sidoordnade
och hafva att ömsesidigt lemna hvarandra erforderligt
biträde till befordrande af statsbanedriftens uppgift.
Banchefen sörjer för att statsbanorna med dertill
hörande byggnader, anläggningar och jordområden hållas
i godt stånd samt att banbevakningen eger rum på
vederbörligt sätt. Han afgifver derjemte förslag till ut¬
vidgningar och förändringar äfvensom till nya byggnader
och anläggningar, då sådana erfordras, samt ombesörjer
arbetenas utförande. I öfrigt tillkommer det honom, bland
annat,
att sjelfständigt anskaffa de för banafdelningen erfor¬
derliga materialier, redskap, inventarier och förbruks¬
artiklar, eller, i de fall, då han enligt instruktionen ej är
bemyndigad att på egen hand verkställa inköpet — d. v. s.
i allmänhet då värdet af det, som skall anskaffas, öfver-
102
stiger 40,000 kronor — till generaldirektoratet inkomma
med förslag i ämnet;
att afgifva redovisningar af olika slag, granska de
räkenskaper och rapporter, som inkomma från under¬
ordnade, samt föra den på banafdelningen ankommande
statistiken;
att till generaldirektoratet afgifva rapporter äfven¬
som förslag i olika afseenden, deribland angående den
årliga budgeten samt i fråga om erforderliga särskilda
anslag;
att sörja för personalens lämpliga fördelning (den
s. k. kolonnindelningen m. in.) samt utbildning för tjen-
sten;
att medverka till att statsbaneförvaltningen bedrifves
på ett så ekonomiskt sätt som möjligt; i hvilket afse¬
ende banchefen är ansvarig för att de på banafdelningen
belöpande utgifterna begränsas inom de belopp, bvilka
dels genom den årliga budgeten, dels genom särskilda
anslag äro stälda till afdelningens förfogande, hvarföre
det äfven åligger honom att vid insändandet till general¬
direktoratet åt sådana förslag, som kräfva utgifter, med¬
dela, huruvida de afdelningen anvisade medlen räcka till
för dessa utgifter, äfvensom att, i fall det skulle visa
sig, att utgifterna å ett konto icke skulle kunna hållas
inom det för detta konto anslagna belopp, i god tid af¬
gifva det i anledning deraf erforderliga förslag;
att antaga, transportera och afskeda en del af per¬
sonalen, nämligen extra personal och större delen af den
till ll:te allmänna löneklassen hörande, dock med skyl¬
dighet, der fråga är om beviljande af pension vid af-
skedet, att förut derom göra framställning till general¬
direktoratet;
att under vissa förutsättningar bevilja tjenstledighet
åt den underlydande personalen utöfver de faststälda
fridagarne;
att inom vissa gränser utöfva disciplinär myndighet
öfver samma personal, dock att böter af banchefen i
intet fall få ådömas till högre belopp än 10 kronor;
att för synnerligen godt uppförande under extra
ordinarie förhållanden tilldela personalen gratifikationer
till belopp af högst 5 kronor för hvarje gång;
103
att under vissa förutsättningar försälja statsbane-
driften tillhörig materiel och effekter; egande banchefen
dervid, bland annat, att utan särskild! bemyndigande af
generaldirektoratet å offentlig auktion till den högstbju¬
dande försälja kasserade materialier och inventarieföre-
mål, då partiets eller det enstaka föremålets värde icke
öfverstiger 20,000 kronor
att företaga sådana mindre förändringar beträffande
statsbanedriftens byggnader, hvilka icke afse ett annat
användningssätt för lokalerna; dock att, om byggnaden
i fråga användes af annan förvaltningsafdelning eller af
generaldirektoratet, öfverenskommelse förut bör träffas
med vederbörande förvaltningschef eller med general¬
direktoratet; samt
att i enlighet med allmänna, af generaldirektoratet
faststälda grunder dels medgifva inrättande eller flytt¬
ning af enskilda vägöfvergångar; dels medgifva an¬
läggning af telefonledningar öfver eller under banan;
dels träffa aftal om uthyrning af tomter, hvilka icke
tillhöra den egentliga stationsarealen, samt om rätt till
skördande af gräsvallar m. m.; dels uthyra de ban-
afdelningen tillhörande lägenheter, _ hvilka icke äro an¬
visade till tjenstebostäder eller eljest för tjensten be-
höfliga; dels slutligen, efter öfverenskommelse med veder¬
börande trafikchef, medgifva, att å förhyrda upplagsplatser
vid stationerna skjul, stall, magasin o. d. få uppföras.
Maskinchefen 'har att sörja för att banornas lokomo¬
tiv, tendrar, vagnar och öfrig driftsmateriel hållas i godt
stånd samt att de för tågens framförande erforderliga
lokomotiv och tendrar i vederbörlig ordning tillhanda¬
hållas. Han leder äfven verkstädernas arbeten, utöfvar
kontroll ej mindre öfver tillverkningen än äfven öfver
lokomotivens och vagnarnas användning samt förbruk¬
ningen af kol, olja och andra materialier, afgifver för¬
slag till anskaffande af nya lokomotiv, tendrar, vagnar
och annan driftsmateriel m. m. samt ingår aftal om dess
tillverkning, der denna ej eger rum å statsbanedriftens
verkstäder.
Väsentligen motsvarande speciella åligganden, som,
enligt hvad ofvan angifvits, tillkomma banchefen i fråga
104
om banafdelningen, tillkomma dessutom maskinchefen i
fråga om maskinafdelningen.
Trafikcheferna hafva att en hvar för sitt distrikt sörja
för tågens sammansättning, betjening och ändamålsenliga
användning. De anordna — eventuelt efter förhandling
sins emellan eller med sjöfartschefen — erforderliga
extratåg samt ega att medgifva tillfälliga, af särskilda
förhållanden påkallade afvikelse!- från den allmänna tid¬
tabellen. De ansvara för vagnarnes belysning, rengö¬
ring, uppvärmning och förseende med lösa inventarier,
ombesörja vagnfördelningen, svara för stationernas betje¬
ning} belysning, rengöring och uppvärmning, för expedi¬
tionen och befordringen af personer och gods, samt för
restaurationsväsendet å stationerna, utöfva kontroll öfver
stationemas kassaväsen och förbrukningen af bränsle,
lyse och andra materialier; hvarjemte de böra hafva sin
uppmärksamhet fästad på alla förhållanden, hvilka äro
af intresse för trafiken och kunna bidraga till dess ut¬
veckling, samt i detta hänseende till generaldirektoratet
inkomma med förslag. Anmärkas må i öfrigt, att trafik¬
cheferna äro bemyndigade att i enlighet med vissa, af
generaldirektoratet faststälda regler medgifva nedsättning
i biljettafgifterna vid s. k. »Selskabsreiser».
Äfven trafikcheferna hafva med afseende å sina afdel-
ningar ungefärligen motsvarande speciella åligganden, som
tillkomma banchefen med afseende å banafdelningen.
\id slutet af år 1894 hade de danska statsbanorna
en längd af 1,741 km.
105
Finland.
De finska statsjernvägarne, hvilka vid 1894 års slut
trafikerades till en längd af 2,239 km., hafva fått sin nu¬
varande förvaltningsorganisation bestämd genom ett regle¬
mente för jern vägsstyrelsen i Finland och finska statsjern-
vägarnes förvaltning af den 31» augusti 1888, en instruktion
för jernvägsstyrelsen i Finland och finska statsjernvä-
garnes förvaltning af samma dag samt en kungörelse
angående ny aflöningsstat för de vid statsjernvägarne i
Finland anstälde embets- och tjenstemän samt betjente
af den 23 december 1887. Denna organisation är till
sina hufvuddrag bildad efter vår statsbaneförvaltning så¬
som mönster, men företer i detaljerna en del afvikelser
derifrån.
De finska statsjernvägarnes förvaltning handhafves
af en jernvägsstyrelse, som lyder under senatens ekono-
miedepartement och dess kommunikafionsexpedition “).
Styrelsen utgöres af en generaldirektör såsom chef och
fyra direktörer, hvilka tillika äro chefer för hvar sin af¬
delning, nämligen en byrådirektör för byråafdelningen,
en trafikdirektör för trafikafdelningen, en bandirektör för
banafdelningen samt en maskindirektör för maskinafdel-
ningen.
Härjemte finnes hos generaldirektören anstäld en
adjoint, stationerad i S:t Petersburg.
Jernvägsstyrelsen åligger att i öfverensstämmelse
med de i instruktionen stadgade grunder och i enlighet
med gällande trafikreglemente och trafiktaxa äfvensom
inom gränserna för de årliga utgiftstaterna förvalta sta¬
tens jernvägar. Då anledning förekommer till ändring *)
*) Dä, de ifrågavarande författningarna utfärdades, lydde jernvägsstyrelsen
under jordbruksexpeditionen, men har sedan dess en särskild kommunikationsexpedi-
tion inrättats.
106
i instruktionen eller till ändring i eller afvikelse från
trafikreglementet och trafiktaxan, äfvensom i alla ären¬
den, hvilka föranleda till utgifter utöfver livad i årsstaten
finnes upptaget, bör jernvägsstyrelsan dertill uppgöra
förslag och underställa detsamma senatens pröfning. År
ärendet likväl, med afseende å trafikens säkra och regel¬
bundna gång, af den brådskande beskaffenhet, att sena¬
tens bestämmande icke kan afvaktas, må styrelsen utan
dylik hemställan vidtaga de mått och steg, som af om¬
ständigheterna påkallas, äfven i den händelse att årsstaten
härigenom kommer att öfverskridas, men bör hvad så¬
lunda af jernvägsstyrelsen åtgjorts oförtöfvadt hos sena¬
ten till godkännande anmälas. Mindre arbeten, hvilka
af behofvet oundgängligen* påkallas, må, utan särskildt
utverkadt tillstånd dertill, af jernvägsstyrelsen utföras
med det särskilda anslag, som för sådant ändamål och
till bestridande af andra oförutsedda utgifter uti årsstaten
upptagas »till jernvägsstyrelsens disposition».
Jernvägsstyrelsen eger vidare, då anledning före¬
kommer till ändring i tidtabellen och farhastigheten för
passageraretåg, att till kommunikationsexpeditionen, i
afseende å pröfning och fastställelse, insända förslag i
ämnet.
Man har i Finland lagt synnerlig vigt på att sam¬
arbete eger rum mellan de särskilda afdelningarna inom
styrelsen, hvarjemte särskildt är att märka, att jernvägs¬
styrelsen der i det stora hela är organiserad såsom ett
kollegialt embetsverk. Sålunda finnes i reglementet uttryck¬
ligen föreskrifvet, att en hel del uppräknade ärenden höra
handläggas af styrelsen i dess helhet, dervid, så vidt möjligt
är, ordföranden och alla ledamöterna böra närvara och
dervid, om olika åsigter yppas, saken afgöres genom
enkel omröstning, med utslagsröst för ordföranden vid
lika röstetal. Och såsom dylika gemensamma ärenden
angifvas icke allenast sådana ovedersägligen vigtiga ären¬
den som tillämpningen i tvifvelaktiga fall af föreskrif¬
terna i instruktionen, trafikreglementet och trafiktaxan,
bestämmandet af antalet och utsträckningen af de distrikt,
hvari statsjermvägarne i afseende å linieförvaltningen böra
indelas, utfärdandet af tjenstgöringsreglementen, uppgö¬
randet af förslag till tidtabeller och farhastighet, frågor
107
om vissa tjänsters besättande, tjenstemäns suspension
eller skiljande från tjensten, uppgörande af förslag till
årsstaf samt till nybyggnads- och andra likartade arbe¬
ten, hvilka icke finnas uti årsstaten upptagna, anskaffan¬
det af ny rörlig materiel m. m., utan äfven sådana ären¬
den som försäljning af förslitna, kasserade eller för jern-
vägarne oanvändbara förrådsartiklar, ersättningsanspråk
för fördröjd transport af bagage eller gods samt för skada
derå eller förlust deraf, äfvensom återbetalningsanspråk
med anledning af oriktig fraktdebitering. Det är i öfrigt
generaldirektören förbehållet att göra hvilket annat ärende
som helst till föremål för behandling af samlad styrelse,
i hvilket fall afgörandet jemväl sker genom enkel om¬
röstning.
De ärenden, som icke så behandlas, afgöras af general¬
direktören på föredragning af vederbörande direktör, med
skyldighet för denne senare att till protokollet anteckna
afvikande mening — dock att ej mindre generaldirektören
må, derest ärendets angelägenhet det oundgängligen kräf-
ver, ensam och omedelbart meddela befallningar om verk-
ställighetsåtgärder, under förbehåll i vigtigare fall af att
anmälan derom sedermera sker till styrelsens protokoll,
än äfven direktörerna ega rätt att på eget ansvar och
genom direkta befallningar till sina underlydande med¬
dela sådana detaljbestämmelser, hvilka afse handräcknings-
och verkställighetsåtgärder eller kunna vara behöfliga föl¬
en omedelbar tillämpning af gällande reglementen och
instruktioner eller af jernvägsstyrelsens beslut.
I generaldirektörens frånvaro utöfvas hans embete,
derest ej särskild vikarie är förordnad, af byrådirektören.
Vissa angifna ärenden få dock icke utan senatens sär¬
skilda medgifvande behandlas, då generaldirektören ej är
närvarande.
Ärendenas fördelning mellan de särskilda afdelnin-
garna är ungefärligen densamma som hos oss. Anmärkas
må emellertid, att kontrollärendena, dock ej i hvad tele¬
grafuppbörden angår, äro förlagda till byråafdelningen,
i stället för såsom hos oss till trafikafdelningen.
I afseende å linieförvaltningen indelas jernvägarne
i särskilda distrikt sålunda, att till byråafdelningen höra
kassörs- och läkaredistrikt, till trafikafdelningen trafik¬
108
distrikt, till banafdelningen baningeniörsdistrikt och till
maskinafdelningen verkstadsdistrikt med derunder lydande
förråd och depoter.
Vid jernvägarne 'finnas anstälde följande tjensteman
och betjente:
A. Centralförvaltningen.
a. Byrådirektörsexpeditionen:
1. Kansliet: 1 sekreterare; 1 ombudsman; 1 regi¬
strator; 1 notarie; kanslister till nödigt antal; 1 bokförare;
vaktmästare och gårdsekonomer till nödigt antal.
2. Kamrerarekontoret: 1 kamrerare; 1 förste kam¬
marförvandt; 1 andre kammarförvandt; revisorer; förste
och andre kammarskrifvare till nödigt antal.
3. Kassakontoret: 1 hufvudkassör; 1 biträdande
kassör.
4. Kontrollkontoret: 1 öfverkontrollör; kontrollörer
till nödigt antal; 1 biljett- och blankettförvaltare; 1 bok¬
förare och bokhållare till nödigt antal.
5. Statistiska kontoret: 1 kontorsföreståndare; 1
aktuarie; bokhållare till nödigt antal.
6. Werstkontoret: 1 kontorsföreståndare; 1 bok¬
förare; bokhållare till nödigt antal.
b. Trafikdirektör sexpeditionen:
1 trafikdirektörsassistent; bokförare och kanslister
till nödigt antal; 1 telegrafinspektör; 1 telegrafmekaniker;
c. Bandirektör sexpeditionen:
2 bandirektörsassistenter; 1 biträdande baningeniör;
bokförare, kanslister och ritare till nödigt antal; 1 träd¬
gårdsmästare.
d. Maskindirektör sexpeditionen:
1 maskindirektörsassistent; 1 förrådskontrollör, tillika
speditör; bokförare, kanslister och ritare till nödigt antal.
109
B. Linieförvaltningcn.
a. By råafdelning en:
liniekassörer och läkare till erforderligt antal; 1 fält¬
skär i S:t Petersburg.
b. Tv afika/delning en:
trafikdirektörsassistenter; stationsinspektorer af 1—5
klass; stationsinspektorsadjointer; stationskassörer; förste
och andre bokhållare; förste och andre biljettförsäljare;
telegrafrevisorer; telegrafister; öfverkonduktörer; under¬
konduktörer; bromsare; förste och andre packmästare;
förste och andre vågmästare; vaktmästare; stations- och
vexelkarlsförmän; stations-, vexel- och pumpkarlar; vagn-
putsare; nattvakter och gårdskarlar — allt till nödigt antal.
c. Bana/delningen:
baningeniörer; byggmästare; äldre och yngre ban-
mästare; banvaktareförmän samt ban-, bro- och grind-
vakter, allt till nödigt antal.
d. Maskinafdelning en:
1. verkstäderna : 1 ingeniörmekaniker; samt verkstads-
föreståndare; verkmästare; underverkmästare; gasmästare;
kontorsföreståndare; bokhållare; materialskrifvare; tim-
skrifvare; vaktmästare och nattvakter, allt till erforderligt
antal.
2. förråden: förrådsförvaltare; bokförare; bokhållare
och förrådsdrängar, allt till nödigt antal.
3. depoterna: depotföreståndare, äldre och yngre
lokomotivförare och lokomotiveldare; vagnmästare; vagns-
revisorer; vagnssmörjare; pumpmaskinister; stallskarlar;
lokomotivputsare och nattvakter, allt till nödigt antal.
De tjensteman och betjente, hvilka icke till antalet
ofvan angifvits, anställas till det antal, den för hvarje år
faststälda utgiftsstaten bestämmer.
Beträffande sättet för personalens antagande och arten
af dess anställning gälla hufvudsakligen följande bestäm¬
melser.
no
Generaldirektören utnämnes af Kejsaren på fram¬
ställning af senaten.
På jernvägsstyrelsens framställning och efter be¬
hörigen kungjord ansökningstid utnämnas af senaten på
ordinarie stat: adjointen hos generaldirektören, direktö¬
rerna, direktörsassistenterna, sekreteraren, ombudsmannen,
kamereraren, öfverkontrollören, föreståndarne för sta¬
tistiska och werstkontoren samt stationsinspektorerna af
första klass. Af nu nämnda tjenstemän förses general¬
direktören, hans adjoint, direktörerna, sekreteraren, kam¬
reraren och öfverkontrollören med fullmagt, hvaremot de
andra erhålla konstitutorial.
Efter det vederbörande tjenst anslagits ledig att
inom viss tid sökas, anställas af jernvägsstyrelsen på
ordinarie stat och förses med konstitutorial: kammarför¬
vandt, revisor, hufvudkassör, registrator, notarie, kon¬
trollör, aktuarie, stationsinspektorer af 2—5 klassen, sta-
tionsinspektorsadjoint, förrådsförvaltare i Helsingfors, ban-
ingeniör, biträdande baningeniör, verkstadsföreståndare
och verkmästare i Helsingfors.
Jernvägsläkarne och telegrafinspektörerna anställas,
de förre efter anslag om ledigheten, af jernvägsstyrelsen
och förses af henne med antagning sbevis.
Öfriga tjenstemän tillsättas och antagas af general¬
direktören utan föregående kungörelse om ledigheten.
Betjeningspersonalen anställes, likaledes utan föregående
dylik kungörelse, dels af generaldirektören, dels af
vederbörande direktör. Vissa af generaldirektören an¬
tagna betjente, nämligen konduktörer, hallmästare och
lokomotivförare, anställas på ordinarie stat och förses
med konstitutorial, hvaremot den öfriga af honom till¬
satta personalen likasom all af direktörerna antagen per¬
sonal anställes mot arvode och förses med antagnings-
bevis.
För vissa befattningar äro, förutom de allmänna vil-
koren för att kunna i jernvägstjenst antagas, uppstäda
vissa särskilda kompetensfordringar. Sålunda är före-
skrifvet, att generaldirektören och dennes adjoint böra
vara i jernvägsteknik förfarne; att byrådirektören, sekre¬
teraren och ombudsmannen böra hafva aflagt rättsexamen
samt den förste dessutom vara i juridiska och administra-
in
tiva värf äfvensom i räkenskapsväsendet förfaren; att
ban- och maskindirektörerna äfvensom vissa dem under¬
ordnade tjenstemän böra ega tekniska insigter en hvar
i sitt fack; att trafikdirektören bör innehafva godkänd
insigt i jernvägsdrift; samt att kamereraren och kammar-
förvandten böra hafva aflagt kameralexamen äfvensom
den förre vara i bokföring och räkenskapsväsendet för¬
faren och den senare kunna förete bevis öfver kännedom
i bokföring.
De af jernvägsstyrelsen, generaldirektören eller di¬
rektörerna antagne tjenstemän och betjente kunna för
visad försumlighet eller då annan giltig anledning der¬
till förekommer från sina befattningar afskedas eller till
annan tjenstgöringsort transporteras utan afseende å olika
löneförmåner. Tjensteman eller betjent, som blifvit af
generaldirektören antagen, är pligtig att tjenstgöra när
och hvar helst han dertill beordras och må ej utan ve¬
derbörligt tillstånd lemna sin befattning förr än en månad
efter i behörig ordning gjord uppsägning.
Beträffande de särskilda tjenstemännens åligganden
må här anmärkas allenast följande, som utvisar skiljak¬
tigheter i vissa fall mot den hos oss i detta hänseende
rådande ordningen.
Sekreteraren eger, bland annat, att biträda vid be¬
redningen till föredragning af å byråafdelningen ankom¬
mande ärenden samt vid förfall för byrådirektören före¬
träda denne, derest särskild vikarie ej blifvit förordnad;
att uppsätta och kontrasignera alla af jernvägsstyrelsen
eller generaldirektören beslutade expeditioner, med un¬
dantag af penningeanordningar; att hålla tillsyn der¬
öfver, att utgående expeditioner blifva skyndsamt och
ordentligt utskrida, förtecknade samt behörigen expe¬
dierade, samt att uppgöra och till byrådirektören aflemna
förslag till årsstat för centralförvaltningen och för byrå-
afdelningen.
Notarien åligger att på eget ansvar, enligt jernvägs-
styrelsens närmare bestämmande, biträda sekreteraren i
de å honom ankommande göromål; hvaremot kanslisterna,
förutom andra göromål, föra protokoll vid föredragnin¬
gen i jernvägsstyrelsen och inför generaldirektören.
112
Kamereraren har till åliggande, bland annat, att öfver-
vaka granskningen af aflönings- och andra utgiftslistor,
redovisningar och öfriga räkningar, som blifvit för liqvid
inlemnade, medan åter revisors skyldighet är, utom annat,
att på eget ansvar granska alla i afseende å liqvid eller
afföring till kammarkontoret inlemnade räkningar, aflö¬
nings- och öfriga utgiftslistor samt att under kamerera-
rens öfverinseende verkställa granskning af kassörernas
ipånadsredovisningar med till dem hörande verifikationer.
Hufvudkcissören åligger, bland annat, att hafva när¬
maste inseendet öfver de från jernvägslinierna inkom¬
mande medel samt att emottaga och uppdebitera all vid
centralförvaltningen förekommande uppbörd och inkasse¬
ring äfvensom verkställa förefallande utbetalningar.
Liniekassörerna hafva åter, utom annat, att emottaga
och uppdebitera den vid linieförvaltningen förekommande
uppbörd och inkassering samt att verkställa der förefal¬
lande utbetalningar äfvensom att månatligen till kam-
rerarekontoret aflemna redovisning och dertill hörande
verifikationer.
Trafikdirektör sassistenten vid centralförvaltningen, de
två bandirektörsassistenterna och maskindirektör sassistenten
hafva närmaste inseendet öfver de å vederbörande expe¬
dition förekommande arbeten samt biträda i öfrigt en
hvar sin direktör. Dem åligger särskild! att uppgöra
och till direktören aflemna förslag till årsstat för veder¬
börande afdelning, sedan specialförslag för hvarje distrikt
inkommit, upprättadt af vederbörande afdelningsförestån-
dare derstädes efter samråd med representanterna för de
båda öfriga afdelningarna inom distriktet.
Telegrafinspektören tillhör att för hvarje månad upp¬
rätta och till kontrollkontoret inlemna sammandrag af de
redovisningar öfver inkomster från jernvägstelegrafen,
hvilka hvarje station bör för samma tid till telegraf-
inspektören insända, att uppgöra vidräkning med all¬
männa telegrafverket rörande samtelegrafen samt att
under resor utmed jernvägslinien öfvervaka, det veder¬
börande telegraf^’enstemän sina åligganden ordentligen
fullgöra.
Telegraf mekanikern, hvilken hör till trafikafdelningen,
113
Bil. II.
har ungefärligen samma åligganden som telegrafdirek¬
tören vid den svenska statsbaneförvaltningen.
Förrådskontrollören, som tillika är jernvägsstyrelsens
speditör, åligger, bland annat, att öfvervaka förråden och
deras bokföring samt i sådant afseende verkställa nödiga
inspektioner af upplag och förråd; att årligen uppgöra
förslag till de materialier, som böra för jern vägarn es
räkning anskaffas, äfvensom öfver behofvet af ved och
virke; att föra fullständig journal öfver alla af jern vägs¬
styrelsen ingångna upphandlings- och leveransaftal; samt
att besörja inköp af vissa förrådsartiklar och förnöden¬
heter.
Beträffande personalens aflöningsförhållanden må an¬
märkas :
att aflöning till fixt belopp med ålderstillägg åtnjutes
af en högst betydligt större del af personalen än hvad
fallet är inom den svenska statsbaneförvaltningen;
att i fråga om den del af personalen, som aflönas
med arvoden efter löneklass, är föreskrifvet, att sådan
tjensteman eller betjent bör vid tillträdet till befattnin¬
gen undfå aflöning i den lägsta af de för befattningen
faststälda klasser, men vara berättigad att, derest han
ordentligt och nitiskt samt emot enahanda aflöning be-
stridt sin befattning, hvart femte är uppflyttas i närmast
högre af sagda klasser, jernvägsstyrelsen likväl obetaget
att äfven inom kortare tid i senaten föreslå sådan tjen¬
steman eller betjent att för synnerlig utmärkelse itjensten
uppflyttas i närmast högre klass; samt
att fritt qvarter uti statsjernvägarne tillhöriga hus
jemte ved eller deremot svarande hyresmedel enligt re¬
geln åtnjutes af personalen äfven inom centralförvalt¬
ningen.
Vidkommande de finska statsjern vägarn es förvalt¬
ning är slutligen att omförmäla, att nya statuter för denna
förvaltning, hvilka befunnits af behofvet påkallade särskildt
för beredande af större decentralisation, hafva utarbetats
och för närvarande äro beroende på vcderbörandes pröf¬
ning. Förslagen, hvilka slutligen uppgjorts efter ett af
8
114
senaten faststäldt program, hvila i organisativt hänse¬
ende på följande ändrade grunder:
att generaldirektören eger ensam beslutanderätt i
alla frågor, då han sitt embete inom jern vägsstyrelsen
utöfvar;
att undantag från denna allmänna regel endast ifråga-
kommer beträffande ärenden, som angå tjenstemäns af-
och tillsättande eller deras dömande till suspension för
längre tid än en månad eller till böter, motsvarande högst
en månads aflöning, vid hvilka frågors behandling samt¬
liga direktörers utlåtande vid gemensamt sammanträde
inhemtas förrän ärendet af generaldirektören
afgöres;
att ärenden, som i väsentligare grad beröra den
trafikerande allmänhetens intressen, såsom frågor angå¬
ende upprättande af eller betydande förändringar i gäl¬
lande trafikreglemente, trafiktaxa, tidtabeller m. in., skola,
innan desamma af jernvägsstyrelsen slutligt afgöras, vid
sammanträde i närvaro af samtliga direktörer förbere¬
delsevis handläggas i samråd med konsultativa ledamöter,
som till ett antal af sex, hvaraf industristyrelsen, landt-
bruksstyreisen och finska handelsdelegationen ega enhvar
föreslå tvänne, utses af senaten för en tid af tre år i
sänder och inkallas af generaldirektören, efter dertill af
jernvägsstyrelsen för hvarje gång särskildt hos senaten
utverkadt tillstånd, hvarjemte för enhvar konsultativ leda¬
mot utses, på enahanda sätt som denne, en suppleant;
att såsom närmaste biträde åt generaldirektören an-
ställes en förste generaldirektörsadjoint i Helsingfors;
att direktörerna för de fyra afdelningarna ega, bland
annat, att bereda och föredraga i jernvägsstyrelsen de ären¬
den, hvilka de enhvar för sin afdelning handlägga, att
granska och till betalning godkänna afdelningens allmänna
utgifter samt att på eget ansvar och genom direkta or¬
der till sina underlydande tjenstemän meddela detaljbe¬
stämningar i rena fackfrågor, der sådana kunna vara
behöfliga för en omedelbar tillämpning af gällande regle¬
menten och instruktioner, likasom ock att direkte af dessa
tjenstemän infordra upplysningar och nödigbefunnen ut¬
redning i ärenden, hvaraf de i egenskap af chefer för
afdelningarna kunna vara i behof;
115
att föredraganden, i händelse lian är af olika mening
med generaldirektören, eger låta anteckna sin skiljaktiga
mening till protokollet, samt att detta protokoll skall åt¬
följa handlingarna i mål eller ärenden, som genom besvär
eller eljes underställas Kejsarens eller kommunikations-
expeditionens pröfning;
att trafik-, ban- och maskindirektörerna vid ären¬
denas beredning och uppsättande biträdas af hvar sin
adjoint, som tillika förestår afdelningskansliet och vakar
öfver utgående expeditioner m. m. samt vid förfall för
vederbörande direktör sköter hans befattning;
att förrådsförvaltningen vid maskindirektörsexpedi-
tionen handhafves af ett hufvudkontor med särskild före¬
ståndare i Helsingfors;
att linieförvaltningen indelas i fem inspektörsdistrikt
och handhafves inom hvarje inspektörsdistrikt af en di¬
striktsstyrelse, hvilken utgöres af en inspektör såsom
chef, med ensam beslutanderätt i alla på distriktsstyrel¬
sens behandling ankommande ärenden, och vederbörande
trafikdirektörsassistenter samt ban- och maskiningeniörer
såsom föredragande; °)
att inspektören för första distriktet, S:t Petersburg—
Wiborg, tillika är andre generaldirektörsadjoint med sta¬
tion i S:t Petersburg;
att en genomgående förenkling i skriftvexlingen emel¬
lan jernvägsstyrelsen och vederbörande embets- och tjen-
stemän samt betjente äfvensom emellan respektive em¬
bets- och tjensteman inbördes iakttages genom använ¬
dande af tryckta blanketter, samt att order och befall¬
ningar såvidt möjligt meddelas muntligen, per telefon
eller telegraf, eller ock genom en kort resolution eller
anteckning å anländ skrifvelse, som återremitteras in. m.
Särskilat torde dessutom här framhållas, att förste
generaldirektörsadjoints, distriktsstyrelses och inspektörs
åligganden i förslaget till ny instruktion angifvits sålunda:
Förste g ener aldirektörsadjointens åligganden äro:
att förestå generaldirektörsembetet, då generaldirek- *)
*) Anmärkas må, att under en och samma inspektör tyda Jlera trafikdirek-
törsasBistenter, resp. ban- och maskiningeniörer.
116
tören är frånvarande på embetsresa, åtnjuter semester
eller tjenstledighet utan att särskild vikarie tillförordnats,
eller af annat laga förfall är hindrad att sitt embete sjelf
handhafva;
att i generaldirektörens ställe på föredragning af
vederbörande direktörer handlägga och afgöra sådana
mindre betydande ärenden, som af generaldirektören till
hans behandling öfverlemnas;
att på anmodan af generaldirektören förrätta nödiga
inspektioner och jemväl fullgöra andra tillfälliga tjenste-
uppdrag, som kunna honom af generaldirektören ombe¬
tros; samt
att hafva öfverinseendet öfver centralförvaltningens
alla kontor och inrättningar.
Å distriktsstyrelse ankommer att behandla och afgöra
ärenden, som angå:
närmaste vården och underhållet af stats]ernvägarnes
fasta och lösa egendom i inspektörsdistriktet;
vidtagande af omedelbart påkallade åtgärder för uppe¬
hållande och befrämjande af jernvägsrörelsen, ifall icke
särskilda anslag för ändamålet påkallas;
antagande, befordrande och bestraffande af betjente
inom inspektörsdistriktet;
beviljande af tjenstledighet och sökt afsked åt be¬
tjente, förordnande af vikarier för dem samt bestäm¬
mande af vikarier, på grund af gällande författning eller
af jernvägsstyrelsen meddelad föreskrift, tillkommande
aflöning;
beviljande af ersättning för inom inspektörsdistriktet
skadadt eller förkommet gods, då ersättningsanspråket
icke öfverstiger etthundra mark och dess rättmätighet
icke är tvifvel underkastad;
ersättande af mindre skador, vållade af betjente ge¬
nom vanvård af de åt dem upplåtna lokaler;
fastställande af tiden, då respektive stationskontor
inom inspektörsdistriktet höra hållas öppna för den tra¬
fikerande allmänheten;
uppköp af smärre inom inspektörsdistriktet behöfliga
förråds- och andra artiklar; samt att
för inspektörsdistriktet godkänna extra dagsverks-
listor och räkningar å sådana artiklar, som på grund af
117
jernvägsstyrelsens förordnande upphandlas inom distrik¬
tet; och för öfrigt
sådana mindre betydande lokala frågor, som af jern¬
vägsstyrelsen hänskjutas till dess behandling; äfven¬
som att,
enligt uppdrag af jernvägsstyrelsen, upphandla ved
och virke jemte andra förrådsartiklar till mera betydande
belopp;
hos jernvägsstyrelsen föreslå sådana ändringar i tra¬
fiktaxan eller andra bestämmelser, som kunna anses er¬
forderliga eller väsentligt bidragande till jernvägsrörel-
sens förökning och underlättande;
granska och jemte eget utlåtande till jernvägssty¬
relsen insända de inom inspektörsdistriktet uppgjorda
förslagen ej mindre till tidtabeller än till utgiftsstat för
de skilda afdelningarna; samt,
efter inhemtade nödigbefunna upplysningar af veder¬
börande tjenstemän vid samtliga afdelningar inom inspek¬
törsdistriktet, uppgöra förteckningar öfver förråds- och
andra artiklar, som inom distriktet erfordras, och dervid
särskildt framhålla sådana materialier och effekter, som
med fördel kunna inom inspektörsdistriktet uppköpas,
och dessa förteckningar till jernvägsstyrelsen insända.
Fattar inspektör uti något ärende beslut, som icke
öfverensstämmer med föredragandens åsigt, eger denne
låta anteckna sin skiljaktiga mening i protokollet, i hvil-
ket fall särskildt sådant bör af den hos inspektören an-
stälde notarien föras samt utdrag ur detsamma åtfölja
handlingarna i ärenden, som genom besvär eller af annan
anledning underställas jernvägsstyrelsens pröfning.
Inspektör, som har högsta ledningen af förvaltningen
inom inspektörsdistriktet, åligger:
att söka med största möjliga omtanke underhålla och
befordra rörelsen å statsjern vägarn e till fördel såväl för
dessa som den trafikerande allmänheten samt genom att
uppmärksamma olika orters industri och handelsförhål¬
landen befrämja varuomsättningen och rörelsen i allmän¬
het äfvensom att med oaflåtlig uppmärksamhet följa alla
de förhållanden och omständigheter, som i ett eller annat
afseende hafva inflytande på sjelfva jernvägens och ma-
terielens bibehållande i bästa skick;
118
att sammanhålla de särskilda afdelningarna inom
inspektör sdistriktet till étt enhetligt arbete;
att vaka deröfver, att ordning och god hushållning-
vid samtliga afdelningar inom inspektörsdistriktet iakt¬
tagas och att gällande reglementen och föreskrifter noga
efterlefvas, samt i sådant afseende ofta företaga inspek-
tionsresor;
att låta vid hvarje afdelning inom inspektörsdistrik¬
tet föra matrikel öfver samtliga dertill hörande tjenste¬
man och betjente;
att verkställa föreskrifven kassainventering hos linie-
kassör och å station af första klass inom inspektörsdi¬
striktet samt insända protokollen deröfver till jernvägs-
styrelsen;
att verkställa undersökning rörande förseelser, be¬
gångna af tjensteman inom inspektörsdistriktet, samt
ärendet jemte eget yttrande till jern vägsstyrelsen insända;
att fördela jernvägens bostäder inom inspektörsdi¬
striktet och vaka deröfver, att dessa af sina innehafvare
hållas i godt skick samt att snygghet och ordning i dem
iakttagas; äfvensom
att för öfrigt fullgöra hvad honom af jernvägssty-
relsen eller generaldirektören kan i tjensten uppdragas.
119
Preussen.
Före den 1 april innevarande år förvaltades de preus¬
siska statsbanorna enligt en organisation, som, påbjuden
genom en kongl. förordning af den 24 november 1879,
trädde i kraft den 1 april 1880. _ Denna organisation
hvilade på principen af decentralisation. I enlighet här¬
med förvaltades de preussiska statsbanorna, hvilka vid
innevarande års början hade en sammanlagd längd af om¬
kring 28,000 km., under ministerns för allmänna arbeten
högsta ledning af 11 jernvägsdirektioner samt 75 dem
underlydande trafikamt (Betriebsämter). Särskilda »kom¬
missioner» för utförande af nya jernvägsanläggningar,
hvilkas tillsättande i organisationsplanen förutsattes, tingo
i praktiken icke någon egentlig användning, utan förval¬
tades i regeln jemväl jernvägsbyggnadsärendena af de för
trafiken inrättade myndigheterna.
Arbetsministern hade att afgöra de besvär, som an¬
fördes mot jernvägsdirektionernas resolutioner och beslut,
hvarförutom hans stadfästelse erfordrades, utom i sådana
fall, som enligt allmän förvaltningslag kräfde ministerielt
afgörande, jemväl i sådana ärenden, som enligt sin natur
måste för hela jernvägsnätet afgöras åt eu högsta myn¬
dighet. I det hela kan sägas, att ministern, förutom
hvad som hos oss tillkommer Kongl. Maj:t, äfven både
att utföra en del funktioner, som hos oss åligga jern-
vägsstyrelsen.
Jernvägsdirektionerna hade högsta ledningen af alla
till deras distrikt hörande sträckors förvaltning. De hade
att afgöra besvär, som anfördes mot trafikamtens be¬
slut och anordningar, samt fattade omedelbart beslut i
sådana ärenden, som förbehållits deras afgörande. Dy¬
lika ärenden voro, bland andra, frågor rörande tid¬
120
tabeller och tariffer, kassa- och räkenskapsväsendet, an¬
skaffande af rullande materiel och vissa förrådsartiklar,
förvaltningen af hufvudverkstäderna samt öfver hufvud
taget alla ärenden, i fråga om hvilka en enhetlig och
likformig anordning måste tillgodoses framför lokala för¬
hållanden och intressen.
Trafikamten hade att handlägga alla ärenden inom
förvaltningen, som icke ålåge ministern eller jernvägs-
direktionerna. Inom sitt distrikt utöfvade de sjelfstän¬
digt förvaltningen af sådana ärenden, som hörde till deras
myndighetsområde, så, att de, på samma sätt som jern-
vägsdirektionerna inom sitt, äfven utan särskildt be¬
myndigande kunde genom sina åtgöranden, rättshand¬
lingar, överenskommelser o. d. förvärfva rättigheter och
öfvertaga förpligtelser för förvaltningen. Deras beslut
erfordrade högre myndighets stadfästelse endast i de
fall, då de innehölle afvikelser från allmänna föreskrifter
eller då förbehåll gjorts om sådan stadfästelse.
Jernvägsdirektionernas distrikt omfattade i medeltal
2,550 km. och trafikamtens 350 km. Under hvarje di¬
rektion hörde i medeltal sju trafikant.
Direktionerna bestodo af en president och ett vex¬
lande antal ledamöter, hvilka arbetade på tre särskilda
afdelningar. Den första afdelningen svarade närmast
mot vår byråafdelning och den andra mot vår trafikafdel-
ning, under det att den tredje omfattade både ban- och
maskinafdelningen. Hvarje afdelning förestods af eu utaf
ministern dertill särskildt utsedd ledamot, den s. k. af-
delningsdirigenten (Abtheilungsdirigent). Presidenten för¬
delade ärendena på afdelningarna, inom hvilka veder¬
börande dirigent fördelade dem på ledamöterna.
Jemväl trafikamten voro ett slags kollegiala myn¬
digheter, i det att de räknade ett vexlande antal leda¬
möter, bland hvilka en, trafikdirektören (Betriebsdirektor),
var den ledande, i hufvudsak på samma sätt som presi¬
denten inom direktionen. Af de öfriga ledamöterna voro
minst två tekniska fackmän, af hvilka den ena förestod ban-
ärendena (Bahninspektor) och den andra maskinärendena
(Maschininspektor).
Denna organisation, hvars införande på sin tid sär-
121
skildt föranleddes af nödvändigheten att låta öfvergången
till statsbaneförvaltning för de i så stor omfattning inköpta
privatbanorna ske med största möjliga hänsyn till förut
bestående förhållanden, har nu efterträdts af en annan
organisation, för hvilken såsom förebild stått ordningen
i riksländerna Elsass-Lothringen, der jern vägsadministra¬
tionen efter ländernas öfvergång till Tyska riket kunnat
ordnas oberoende af förut rådande förhållanden.
Omorganisationen omfattade för öfrigt icke blott de
särskilda förvaltningsorganens allmänna ställning och
sammansättning utan äfven nästan alla grenar af den
inre förvaltningen, särskilt kassa- och bokföringsvä-
sendet.
Den väsentligaste skilnaden emellan den gamla och
nya organisationen ligger deri, att den förutvarande läg¬
sta förvaltningsinstansen, trafikamten, upphäfts och dit¬
hörande rena förvaltningsärenden återflyttats på direktio¬
nerna, dit de ursprungligen hört. Till följd häraf hafva
direktionerna erhållit minskade områden och i samman¬
hang dermed ökats till antalet, från 11 till 20. För den
rent lokala trafiktjenstens handhafvande enligt vederbö¬
rande direktions bestämmelser hafva åter inrättats särskilda
verkställighetsorgan, s. k. inspektioner.
Högsta ledningen af jernvägsadministrationen utöfvas
fortfarande och i väsentligen samma omfattning som förut
af ministern för allmänna arbeten.
I spetsen för hvarje direktion, som i öfrigt är sam¬
mansatt af erforderligt antal ledamöter, står en president,
som fördelar ärendena på vederbörande ledamöter samt
ansvarar för ärendenas behöriga gång äfvensom för alla
de beslut, i bvilka han deltagit. Någon fördelning af
ledamöterna å särskilda afdelningar, på sätt förut egde
rum, skall enligt regeln icke vidare ske, då denna an¬
ordning i det hela icke visat sig lämplig, samt presiden¬
ten med afseende å det färre antalet ledamöter och
distriktens mindre utsträckning anses kunna öfva till¬
syn öfver ärendena utan biträde af afdelningsdirigenter.
Förbehåll har dock i vederbörande författning gjorts
om att i ett eller annat bill få framdeles bilda afdelningar,
hvarjemte jemväl förutsatts, att vissa förvaltningsgrenar,
såsom anskaffandet af dragkraft, vissa slags materialier och
122
trycksaker, vagnkontrollen, afräkningsväsendet o. d., kunna
för hela jernvägsnätet eller större eller mindre delar
deraf handläggas af en direktion.
I stället för afdelningsdirigenter fungera såsom pre¬
sidentens närmaste män och ställföreträdare tvänne råd,
livilka innehafva högre rang än de öfriga ledamöterna
samt jemväl åtnjuta en särskild tilläggsaflöning. Dessa
råd, af hvilka det ena skall vara juridiskt, det andra tek¬
niskt bildadt, ega befogenhet att, äfven då presidenten
utöfvar sitt embete inom direktionen, sjelfständigt afgöra
vissa ärenden; hvarförutom presidenten är förpligtad att
i alla vigtigare ärenden inhemta deras mening. Äfven öf¬
riga ledamöter kunna erhålla bemyndigande att sjelfstän¬
digt afgöra vissa grupper af ärenden.
Af särskild betydelse för den nya organisationen
är vidare upprättandet af s. k. »Streckendezernat» eller
särskilda rotlar för beredning af ärenden af olika slag,
hvilka angå en och samma linie. De ärenden, hvilka så¬
lunda förberedas linievis af en och samma ledamot, omfatta
frågor rörande stations- och tågtjenst, banunderhåll och
-bevakning m. m., under det att deremot ärenden af sådan
natur, att de angå hela direktionsområdet, såsom t. ex.
upprättandet af tidtabeller, vagnfördelning, materialiers
anskaffning och förvaltning m. m., handläggas af hvar
sin dezernent för hela området.
För att vidare på ett allsidigt sätt tillvarataga och
göra gällande ekonomiens fordringar har en särskild
högre tjensteman med titeln »Kassenrath» anstälts vid
hvarje direktion. I egenskap af en slags ständig öfver-
revisor är denna tjensteman utrustad med omfattande
befogenhet. Han ansvarar för sina åtgärder direkt inför
presidenten.
För den lokala linietjenstens utöfvande hafva, såsom
förut nämnts, inrättats »inspektioner» under särskilda
inspektionsföreståndare, hvilka lyda direkt under direk¬
tionerna och öfvertagit, de gamla trafikamtens verkställig-
hetsfunktioner.
Den förnämsta skilnaden emellan dessa senare och
inspektionerna ligger deri, att, under det att trafikamten
voro eu slags kollegiala styrelser, hvilka handlade och
afgjorde ärenden tillhörande alla de olika afdelningarna
123
af jernvägstrafiken, så hafva inspektionsföreståndarne, huf¬
vudsakligen för verkställighetsåtgärder, erhållit hvar och
en sitt begränsade fackområde, hvilket endast omfattar
en gren af jernvägsadministrationen; hvarjemte inspek-
tionsföreståndaren ensam ansvarar för vederbörande di¬
rektion.
Hela antalet inspektioner är f. n. 477, deraf 230
Bahn- und Betriebinspektionen handlägga ärenden rörande
den yttre stations- och tågtjensten äfvensom frågor
rörande banans underhåll och bevakning; 72 Maschinen-
inspektionen behandla ärenden rörande maskin t jensten och
de mindre verkstäderna; 82 Verkehrsinspektionen hand¬
lägga ärenden rörande den inre stationstjensten och upp-
bördsväsendet samt derförutom hafva till särskild upp¬
gift att underhålla den direkta personliga förbindelsen
mellan den trafikerande allmänheten och jern vägsförvalt¬
ningen; 73 Werkstätteninspektionen utöfva tillsynen öfver
de större verkstäderna; samt 20 Telegrapheninspektionen
— en för hvarje direktionsområde — utöfva den tekni¬
ska uppsigten öfver elektriska ledningar o. d.
Enligt författningen eger ministern för allmänna ar¬
beten emellertid att tilldela inspektionsföreståndarne sjelf¬
ständig beslutanderätt i vissa frågor. Detta bär också i
viss mån egt rum.
Sålunda hafva samtliga föreståndare bemyndigats att
förskottsvis utanordna intill 3,000 mark i afräknings-
liqvider.
Vidare hafva föreståndarne för maskin- och verk-
stadsinspektionerna bemyndigats att utan särskildt direk-
tionsbeslut utföra arbeten för en kostnad af intill 15,000
mark, under förutsättning att arbetet varit utbjudet till
allmän täflan (eljest för visst mindre belopp) och natur¬
ligtvis inom gränserna för behörigen beviljad kostnadsstat.
Föreståndarne för de egentliga trafikinspektionerna
få sjelfständigt afgöra vissa frågor om restitutioner, er¬
sättning för skadadt och förkommet gods, m. m.
Anmärkas må, att i sammanhang med den nya or¬
ganisationens införande omfattande förenklingar i syfte att
minska skriftvexling påbjudits, och att ett stort antal
formulär faststälts för sådana skrifvelse)-, som kunna
gifvas en lika lydande affattning. Särskildt har man lagt
124
sig vinn om att befria inspektionsföreståndarne från
rena byrågöromål.
För befrämjande af samarbete de olika inspektio¬
nerna emellan har man slutligen å orter, hvarest flera in¬
spektioner äro stationerade, i görligaste mån sökt träffa
anstalt derom, att de inrymmas i samma byggnader;
hvarjemte man föreskrifva, att, der så ske kan, ärenden,
som beröra flera inspektioner, muntligen skola behandlas
tjenstemännen emellan. Sammanlagdt 334 inspektioner
äro sålunda inrymda i 90 byggnader.
Den besparing i arbetskraft, man beräknat vinna
medelst den nya organisationens genomförande, uppgår
till icke mindre än 3,050 personer, deraf 380 högre och
2,180 lägre tjenstemän samt resten betjente och arbetare.
Den ekonomiska vinsten anslås till 6V2 million mark
om året. För budgetåret 1895—96 är emellertid, med
hänsyn till de för den befintliga personalen beslutade
öfvergångsbestämmelser, endast beräknad eu besparing
af 2V2 million mark.
Bil. III.
P. M.
angående gällande överenskommelser om ge¬
mensamt begagnande af statsbanestationer
och en del privatbanestationer.
A. Statslbanestationer.
1.
Inom första trafikdistriktet finnas följande af statens
jernvägar och enskilda jernvägar gemensamt begagnade
stationer: Flen, Pälsboda, Kimstad, Norsholm, Saltskog och
Södertelge. De vid Pålsboda, Kimstad och Norsholm an¬
slutande jernvägarne äro smalspåriga.
Den kostnad, statens jernvägar nedlagt å anlägg¬
ning af bangård, hus och spår m. m., som användas för
den gemensamma trafiken vid Flen, har beräknats till
277.500 kronor, medan Oxelösund—Flen—Vestmanlands
jernväg för samma ändamål antages hafva utgifvit omkring
67,000 kronor. Statsbanornas årliga, på banafdelningen
belöpande underhållskostnad för berörda gemensamma
anläggningar vid stationen, torde för närvarande uppgå
till omkring 4,000 kronor. Trafikafdelningens utgifter
för stationens skötsel kunna åter beräknas till omkring
20.500 kronor0). *)
*) Denna och följande uppgifter angående trafikafdelningens stationskost-
nader grunda sig på särskildt gjorda beräkningar för år 1892. Uppgifterna om
anläggnings- och underhållskostnaderna grunda sig åter på beräkningar, som under
hösten 1894 verkstälts af vederbörande bandirektörer.
Flen.
126
Pålsboda.
Kimstad.
Norsholm.
Såsom årligt bidrag till aflöningen för personalen
vid stationen äfvensom till kostnaderna för underhållet
af spåren och af vid stationen befintliga, staten tillhöriga
inventarier äfvensom de materialier, som vid stationen
åtgå, erlägger bolaget i ett för allt 2,400 kronor. Öfver-
enskommelsen angående stationens gemensamma begag¬
nande, som är daterad den 5 september 1876, gäller —
likasom alla nedan omförmälda öfverenskommelser, i fråga
om hvilka annat förhållande icke anmärkes — med 6
månaders ömsesidig uppsägning.
Anläggningskostnaden vid Pålsboda station beräk¬
nas hafva utgjort för statens jern vägar 45,000 kronor
och för Pålsboda—Finspångs jernväg 33,000 kronor. År¬
liga underhållskostnaden för vederbörande anläggningar
anses uppgå för statens jernvägar till omkring 2,000
kronor och för den enskilda jernvägen till omkring 1,000
kronor. Statsbanornas stationskostnader å trafikafdelningen
belöpa sig till omkring 11,500 kronor om året.
Såsom bidrag till aflöningen för den ordinarie perso¬
nalen vid stationen äfvensom till kostnaderna för under¬
hållet af de vid stationen befintliga, staten tillhöriga in¬
ventarier och de materialier, som vid stationen åtgå,
erlägger bolaget årligen 2,800 kronor, hvarförutom halfva
kostnaden för den extra personal, som användes i och
för godsets omlastning, skall af bolaget betalas. Öfver-
enskommelsen i ämnet är af den 17 september 1874.
För anläggning af Kimstads station hafva statens
jernvägar utgifvit omkring 30,000 kronor, medan Fin¬
spång—Kors!i o fras j e m vägs kostnader uppgått till omkring
44,000 kronor. Årliga underhållskostnaden beräknas för
statens jernvägar till 800 kronor och för den enskilda
jernvägen till 1,000 kronor. Stationsomkostnaderna å
trafikafdelningen äro för statsbanorna beräknade till 8,500
kronor årligen. Den enskilda jernvägen erlägger, jem¬
lik! skrifvelse af den 23 december 1885, för skötseln ge¬
nom statens jernvägars försorg af bolagets trafik vid
Kimstads och Norsholms stationer årligen tillsammans
2,100 kronor, hvarförutom bolaget har att deltaga i om-
lastningskostnaden äfvensom att erlägga afgifter för vatten¬
tagning vid stationen.
Anläggningen af Norsholms station beräknas hafva
127
kostat statens jern vägar omkring 70,500 kronor, medan
de der anslutande enskilda jernvägarne torde för sådana
anordningar, som för anslutningen varit nödiga, hafva
fått utgifva Norsholm—Vestervik—Hultsfreds jernväg om¬
kring 7,000 kronor samt Finspång—Norsholrns jernväg
omkring 2,500 kronor. Underhållskostnaden anses årli¬
gen belöpa sig för statens jernvägar till 3,000 kronor,
för Norsholm—Vestervik—Hultsfreds jernväg till 400 kro¬
nor och för Finspång—Norsholms jernväg till 1,000 kro¬
nor. Statsbanornas årliga trafikkostnad vid stationen kan
beräknas till omkring 17,000 kronor. Genom kontrakt
den 9 januari 1879 har med afseende å Norsholm—Hults-
fredsbanan bestämts, att såsom bidrag till aflöningen för
den ordinarie personalen vid stationen äfvensom till kost¬
naderna för underhållet af de vid stationen befintliga,
staten tillhöriga inventarier och de materialier, som vid
stationen åtgå, skulle, så länge banan endast vore öppen
till Åtvidaberg, af jernvägsbolaget till statens jernvägar
erläggas 1,500 kronor, hvarförutom bolaget skulle dels
ersätta halfva kostnaden för den extra personal, som an¬
vändes i och för godsets omlastning, dels ock erlägga
särskild afgift för vattentagning vid stationen. Någon
revidering af detta kontrakt sedan banan i november 1879
öppnats till hela sin utsträckning bar icke egt rum.
Väsentligen afvikande från nu omförmälda äldre öf-
verenskommelser är den, som den 1 februari 1893 in-
gåtts mellan statens jernvägar och Norra Södermanlands
jernvägsaktiebolag. Enligt denna, hvilken gäller med två
års ömsesidigt förbehållen uppsägningstid och särskildt
förklarats icke få lägga hinder i vägen för annan jern-
vägs inledande å statsbanans stationer vid Saltskog och
Södertelge, ålades bolaget, bland annat, att utan någon
kostnad för statsbanan på föreskrifvet sätt utvidga spår-
systemet vid Saltskogs och Södertelge stationer samt vid
förstnämnda station uppföra vissa byggnader, bvilka skulle
med full eganderätt öfverlåtas till statsbanan; att under¬
hålla alla af bolaget bekostade spår och öfriga anlägg¬
ningar med vissa undantag; att anskaffa och kostnadsfritt
till statens jernvägar med besittningsrätt, så länge öfver-
enskommelsen gällde, öfverlemna vissa områden vid do
båda stationerna; att, om så framdeles påfordrades, på
Södertelge
och
Saltskog.
128
Örebro.
Rumla.
egen bekostnad anlägga ytterligare ett spår mellan de
båda stationerna; samt att till statens jernvägar, som er¬
sättning för stationernas begagnande och trafiken ombe¬
sörjande derstädes, årligen erlägga en afgift af 8,000
kronor, hvilken afgift hvart femte år kunde underkastas
förhöjning efter vissa afgifna beräkningsgrunder.
Anläggningskostnaden torde hafva för bolaget upp¬
gått vid Södertelge till 13,000 å 14,000 kronor och vid
Saltskog till omkring 60,000 kronor, under det att ifråga¬
varande stationer kostat statens jernvägar den förra omkring
130,000 kronor och den senare omkring 117,000 kronor.
2.
Inom andra trafikdistriktet begagnas följande stats-
banestationer jemväl af enskilda jernvägar, nämligen
Örebro, Rumla, Lerbäck, Fogelsta, taxa, Moholm, Stens¬
torp, Falköping, Herrljunga, Olskroken och Vartofta. De
vid Lerbäck, Fogelsta, Moholm, Stenstorp, Herrljunga
och Vartofta anslutande banorna äro smalspåriga.
Statens jernvägars station i Örebro beräknas hafva
kostat omkring 258,000 kronor. Köping—Hults jernväg
hade, innan statsbanestationen anlades, egen station der¬
städes, hvilken i sammanhang med statsbanestationens
öppnande för gemensamt begagnande slopades såsom
trafikstation. Den nuvarande stationens årliga underhåll
belöper sig för statens jernvägar till omkring 8,500 kro¬
nor samt trafikafdelningens årliga stationskostnad till
omkring 61,000 kronor. Enligt öfverenskommelse af
den 16 november 1878, som gäller med ett års ömse¬
sidig uppsägning, betalar Köping—Hults jern vägsbolag
för begagnande af stationen och för det att personalen
sköter bolagets trafik på platsen i enlighet med särskildt
stadgade vilkor 9,000 kronor årligen.
Anläggningskostnaden för Rumla station beräknas
hafva för staten utgjort omkring 53,500 kronor. Den
årliga underhållskostnaden anses uppgå till omkring 1,300
kronor samt trafikafdelningens stationskostnader till om¬
kring 8,000 kronor. Yxhults jernväg har vid stationen
endast att underhålla ett af jernvägen inlagdt spår. För
begagnande af stationen samt för handhafvande af jern-
129 Bil. III.
vägens trafik erlägger Yxhults jernväg enligt öfverens¬
kommelse af den 31 december 1884 årligen 300 kronor.
Lerbäcks station beräknas hafva i anläggning kostat
staten omkring 20,500 kronor. Askersund—Skyllberg—
Lerbäcks jernväg har vid anslutningen till stationen för
anordningar till gemensamt begagnande utgifvit omkring
1.500 kronor. Arsunderhållet beräknas för staten till
omkring 1,300 kronor och trafikkostnaden till omkring
4.500 kronor. Enligt öfverenskommelse af den 16 ok¬
tober 1884 skall jernvägsbolaget såsom ersättning för
skötseln och handhafvande! af bolagets trafik vid statio¬
nen erlägga en årlig afgift af 600 kronor samt dessutom
gälda halfva kostnaden för den extra personal, som an¬
vändes i och för godsets omlastning.
Medan Fogelsta station kostat staten omkring 46,000
kronor, har Fogelsta — Vadstena—Ödeshögs jernväg för
gemensamma anläggningar derstädes utgifvit allenast 150
kronor. Arsunderhållet uppgår för staten till omkring
1,800 kronor och trafikkostnaden till omkring 7,000 kro¬
nor. Såsom bidrag till aflöningen för den ordinarie per¬
sonalen vid stationen äfvensom till kostnaderna för under¬
hållet af de vid stationen befintliga, staten tillhöriga
inventarier och de materialier, som vid stationen åtgå,
erlägger jernvägsbolaget enligt öfverenskommelse af den
25 februari 1880 till statens jernvägar 600 kronor om
året, hvarförutom halfva kostnaden för den extra perso¬
nal, som användes i och för godsets omlastning, skall
af bolaget betalas.
Läxa station får, enligt öfverenskommelse af den 12
december 1884, begagnas af Laxå bruks aktiebolag för
besörjande af trafiken å bandelarne Laxå—Röfors och
Laxå valsverk—Oxhult, mot det att bolaget till statens
jernvägar erlägger en afgift af 300 kronor för år. Med
hänsyn å ena sidan till berörda stations storlek och å
andra sidan till den anslutande banans rent lokala bety¬
delse har något angifvande af stationens anläggnings-
samt årliga underhålls- och trafikkostnad ej ansetts här
erforderligt.
Statens utgifter för anläggning af Moholms station
beräknas uppgå till omkring 55,500 kronor, medan Marie-
stad—Moholms jernväg bekostat gemensamma anläggnin-
y
Lerback.
Fogelsta.
Laxd.
Moholm.
130
Stenstorp.
Falköping.
Herrljunga.
gar derstädes för omkring 2,800 kronor. Årsunderhållet
uppgår för staten till omkring 2,600 kronor samt trafik¬
kostnaden till omkring 13,500 kronor. Jemlikt öfverens¬
kommelse af den 19 januari 1876 erlägger jernvägsbo-
laget såsom bidrag till aflöningen för den ordinarie per¬
sonalen vid Moholms station äfvensom till kostnaderna
för underhållet af de vid stationen befintliga, staten till¬
höriga inventarier och de materialier, som vid stationen
åtgå, årligen 1,200 kronor, hvarförutom halfva kostnaden
för den extra personal, som användes i och för godsets
omlastning skall af "bolaget betalas.
Stenstorps station beräknas hafva kostat statens jern-
vägar omkring 54,000 kronor, medan åter de båda der
anslutande enskilda jernvägame Lidköping—Skara—Stens¬
torps samt Hjo—Stenstorps jernvägar bekostat gemensamma
anläggningar för tillhopa omkring 6,600 kronor. Statens
jernvägars årsutgifter för stationsunderhållet uppgå till
omkring 3,400 kronor samt trafikkostnaderna till omkring
23,500 kronor.
Enligt överenskommelser af den 27 oktober och
den 20 november 1874 betalar hvardera jern vägsbolaget
såsom bidrag till aflöningen för den ordinarie personalen
äfvensom till kostnaderna för underhållet af de vid sta¬
tionen befintliga, staten tillhöriga inventarier och de
materialier, som vid stationen åtgå, 1,500 kronor för år;
hvarförutom bolagen skola gemensamt betala halfva kost¬
naden för den extra personal, som användes i och för
godsets omlastning. För vattentagning erlägger hvardera
banan 180 kronor för år räknadt enligt särskild! kontrakt.
Falköping—Uddagårdens vid Falköping anslutande
6 km. långa jernväg, hvilken ursprungligen var en häst¬
bana, har varit befriad från hvarje förvaltningsbidrag.
Herrljunga station beräknas hafva kostat statens
jernvägar omkring 46,000 kronor, under det att af de
der anslutande enskilda jernvägarne, Borås jernväg samt
Uddevalla—Vener sborg—Herrljunga jernväg, den förra
fått för gemensamt begagnade anläggningar vidkännas
en utgift af 34,000 kronor. Stationshuset m. fl. bygg¬
nader samt en del af marken eges af Borås jernväg.
Underhållskostnaden för de gemensamma anläggnin¬
garna torde belöpa sig till omkring 2,800 kronor för
131
staten och 500 kronor för Borås jernväg. Trafikkost¬
naderna vid stationen uppgå för statsbanorna till om¬
kring 32,000 kronor årligen. En den 26 juni 1863 med
Borås jernväg ingången, med 3 månaders ömsesidig upp¬
sägning gällande öfverenskommelse jemte tillägg af den
28 december 1870 föreskrifver, bland annat, att vid
stationen må anställas 1 stationsinspektor, 1 godsbok¬
hållare (= stationsskrifvare) och 1 biljettförsäljare (=
stations skrifvare); att bolaget skall ersätta staten aflönin-
gen för godsbokhållaren tillsvidare, dock ej till högre
belopp än 1,080 kronor per år, samt aflöningen till
halfva antalet stationskarlar i godsskjulet, dock tillsvidare
ej till flera än högst två; att bolaget och staten skola
till hälften hvardera gälda kostnaden för den omlastning
af hela vagnslaster gods, hvartill det af bolaget aflönta
manskap — eller 2 man — är otillräckligt; att, om rörel¬
sen skulle så utvidgas, att ytterligare 1 bokhållare eller
större ständig betjening i godsmagasinet erfordrades,
den ökade aflöningens fördelning skulle bero på särskild
öfverenskommelse mellan statens jernvägsstyrelse och
bolaget; att till underhåll af de vid stationen befintliga,
staten tillhöriga inventarier, som af båda banorna använ¬
das, äfvensom till bekostande af de konsumtionsartiklar,
som vid stationen åtgå, bolaget skall erlägga 180 kronor
om året; samt att banorna skola biträda med hälften
hvardera till de gemensamt använda byggnadernas under¬
håll, hvilket ombesörjes genom statens tjenstemän. På
grund af dessa bestämmelser erlägger bolaget för när¬
varande omkring 2,900 kronor om året till statens jemvägar.
Genom kontrakt mellan statens jernvägar och Udde¬
valla— Vener sborg—Herrljunga jernväg af den 4 oktober
1866, gällande med två månaders ömsesidig uppsägning,
har bestämts, att, då enligt öfverenskommelse mellan
styrelsen för statens jernvägar och Borås jernvägsaktie-
bolag trafikskötseln vid Herrljunga skulle bestridas af
den förstnämnda och då derjemte Borås jernvägsaktie-
bolag vore egare till såväl en del af grunden som bygg¬
naderna vid nämnda station, samt för den skull Udde¬
valla—Venersborg—Ilcrrljungabanans trafik måste ingå å
sagda grund och till nämnda byggnader, innan den kunde
inkomma på statens banor, all ersättning för den gemen¬
132
Olskrolcen.
Vartofta.
samma trafikskötseln vid Herrljunga skulle komma att
uppgöras mellan trafikstyrelsen och direktionen för Borås
jernväg. Till följd af denna bestämmelse har Uddevalla—
Venersborg—Herrljunga jernväg hitintills fått sin trafik
vid Herrljunga ombesörjd utan någon som helst godt-
görelse till staten.
Anmärkas må vidare, att år 1894 antalet vid Herr¬
ljunga station i medeltal använd stationspersonal utgjorde
32, deraf 1 stationsinspektor, 1 förste stationsskrifvare
och 5 stationsskrifvare; samt att af trafikafdelningens
omkostnader vid stationen (undantagandes för tågperso¬
nal och för omlastning till eller från de enskilda jern-
vägarne), 32,000 kronor, ett belopp af 6,000 kronor an¬
setts representera kostnaden för nattjensten.
Anläggningen af Olskrokens station, hvilken eges
delvis af statsbanan och delvis af Bergslagernas jern vä¬
gar, och hvilken bekostats till terrassering, öfverbyggnad,
signaler och hägnad samt i afseende å underhållet af allt
detta af hvardera banan inom dess gränser, beräknas
hafva medfört en utgift för statens jernvägar af 81,000
kronor samt för jernvägsbolaget af 20,000 kronor. Stats¬
banans trafikutgifter för stationen uppgår till omkring
4,500 kronor om året. Enligt öfverenskommelse af den
26 februari 1876, som gäller med ett års ömsesidig upp¬
sägning, skola omkostnaderna för stationspersonalen samt
för materialförbrukning, belysning, bränsle in. m. delas
lika mellan båda banorna, hvarförutom jernvägsbolaget
skall till staten årligen erlägga 5 proc. ränta å halfva
anläggningskostnaden för stationshus och andra för den
gemensamma rörelsen nödiga byggnader samt till hälften
deltaga i de årliga underhållskostnaderna för samma
byggnader.
Vartofta station torde hafva i anläggning kostat sta¬
ten 38,500 kronor, medan åter Ulricehamns jernväg der¬
städes bekostat anläggningar för omkring 1,800 kronor.
Årsunderhållet kan för statens jernvägar beräknas till
omkring 2,600 kronor samt årliga trafikkostnaden till
omkring 12,000 kronor. Jemlikt kontrakt af den 19
januari 1876 åligger det bolaget att såsom bidrag till
aflöningen för den ordinarie personalen vid stationen
äfvensom till kostnaderna för underhållet af de vid sta¬
133
tionen befintliga, staten tillhörande inventarier och de
materialier, som vid stationen åtgå, till statens jernvägar
årligen erlägga 1,500 kronor, äfvensom att gälda halfva
kostnaden för den extra personal, som användes i och
för godsets omlastning.
3.
Inom tredje trafikdistriktet finnas följande förenings-
stationer mellan statsbanorna och enskilda jernvägar näm¬
ligen: Nässjö, Säfsjö, Alfvesta, Vislanda, Hästveda, Hessle-
holm, Hör, Eslöf, Lund, Arlöf och Malmö. De vid Säfsjö
och Vislanda anslutande banorna äro smalspåriga.
Anläggningskostnaden för Nässjö station har för
statens jernvägar beräknats till omkring 582,000 kronor
och samma jernvägars årliga utgifter för underhållet till
omkring 11,000 kronor samt för trafiken till omkring
55,000 kronor. Af de der anslutande enskilda jernvä-
garne har Nässjö—Oskarshamns jernväg, på grund af
nådigt bref den 1 juni 1872 samt ett med stöd af detta
bref ingånget kontrakt af den 12 december 1873, deri
dock förbehåll gjorts om ömsesidig uppsägning, hitintills
varit berättigad att utan ersättning begagna stationen
samt få sin trafik derstädes ombesörjd genom statsbanor¬
nas personal. Halmstad—Nässjö jeruvägsbolag erlägger
deremot för motsvarande förmåner en årsafgift af 2,700
kronor. Något skriftligt aftal härom förefinnes ej.
Säfsjö station beräknas hafva kostat statens jern¬
vägar omkring 41,000 kronor; hvarjemte för dessa jern¬
vägar årsunderhållet bestiger sig till omkring 3,300 kronor
och trafikkostnaden till omkring 11,000 kronor. Hvet-
landa—Säfsjö jernväg erlägger enligt öfverenskommelse
af den 15 juni 1885 till statens jernvägar såsom ersätt¬
ning för skötseln och handhafvande! af bolagets trafik
vid stationen en årlig afgift af 3,000 kronor, hvarförutom
jern vägen har att betala halfva kostnaden för den om¬
lastning af gods i fulla vagnslaster, som verkställes med
extra folk, samt häften af öfriga i och för omlastningen
möjligen uppkommande extra omkostnader.
Hvad beträffar Alfvesta station, der anläggningskost-
Nässjö.
Säfsjö.
Alfvesta.
Vislända.
Hästveda.
Hessle-
holm.
134
nåden i dess helhet uppskattas till omkring 279,000 kronor
samt statens årsunderhåll till omkring 6,700 kronor och
dess årliga trafikkostnad till omkring 25,500 kronor, så
har Vexla—Alf vesta jernvägsaktiebolag på grund af nådigt
bref den 13 november 1863 samt en med stöd deraf den
20 februari 1864 ingången öfverenskommelse hittills varit
befriadt från hvarje förvaltningsbidrag. °)
Vislanda station beräknas hafva kostat staten om¬
kring 50,000 kronor, under det att för statsbanorna
årsunderhållet uppgår till omkring 3,500 kronor och
trafikkostnaden till omkring 16,500 kronor. De der an¬
slutande enskilda jernvägarne, Karlshamn—Vislanda och
Vislanda—Bolmens jernvägar, erlägga enligt överens¬
kommelser af den 16 april 1874 och den 30 september
1878 såsom bidrag till aflöningen för den ordinarie per¬
sonalen vid stationen äfvensom till kostnaderna för un¬
derhållet af de vid stationen befintliga, staten tillhöriga
inventarier och de materialier, som vid stationen åtgå,
den förra jernvägen 2,800 kronor och den senare 1,000
kronor; hvarförutom de båda jernvägarne hvar för sig
tillförbundits att gälda halfva kostnaden för den extra
personal, som användes i och för godsets omlastning
mellan stambanan och vederbörande bibana. Härjemte
har Vislanda—Bolmens jernväg förbundit sig hålla ett
telegraf kunnigt stationsbiträde.
Hästveda station anses hafva kostat staten omkring
71.000 kronor, medan den der anslutande Hästveda—
Karpalunds jernväg å stationen nedlagt allenast omkring
2.000 kronor. Årsunderhållet bestiger sig för statsbanan
till omkring 1,800 kronor och den .årliga trafikkostnaden
till omkring 5,500 kronor. Enligt muntlig öfverenskom¬
melse betalar den enskilda jernvägen ett årligt förvalt¬
ningsbidrag af 1,800 kronor.
Under det att statens kostnader för anläggningar
vid Hessleholms station uppgå till omkring 267,500 kronor,
hafva de der anslutande tre enskilda jernvägarne, Kri¬
stianstad—Hessleholms, Helsingborg—Hessleholms och Hessle-
holm — Vittsjö jernvägar för samma ändamål utgifvit den *)
*) Genom nådigt bref den 12 juli 1895 har Kongl. Maj:t anbefalt jernvägs-
styrelsen att till upphörande med innevarande års utgång uppsäga detta kontrakt.
135
första 3,000 kronor, den andra intet och den tredje 39,500
kronor. Arsunderhållet uppgår för statsbanan till om¬
kring 7,800 kronor och årliga trafikkostnaden till omkring
30,500 kronor. Enligt öfverenskommelse af den 11 de¬
cember 1865 erlade Kristianstad—Hessleholms jernvägs-
aktiebolag under några år såsom bidrag till stationsperso¬
nalens aflöning och ersättning för konsumtion af materi-
alier, vattenpumpning samt trafikexpedition eu årsafgift
af 1,500 kronor; men genom nådigt bref den 13 decem¬
ber 1867 bär Kongl. Maj:t frikalla! bolaget från utgifvan¬
de! af berörda belopp. Jemlikt öfverenskommelse, som
tillämpats från den 1 april 1875, erlägger Helsingborg—
Hessleholms jernväg såsom bidrag till aflöning för perso¬
nalen vid Hessleholms station äfvensom till kostnaderna
för underhållet af de vid stationen befintliga, staten till¬
höriga inventarier och de materialier, som vid stationen
åtgå, i ett för allt 2,400 kronor om året. Jemväl Vittsjö—
Hessleholms jernväg betalar i förvaltningsbidrag enahanda
belopp, 2,400 kronor, enligt muntlig öfverenskommelse.
Hörs station har i anläggning kostat statens jern- Hör.
vägar 140,000 kronor, medan Hör—Hörby jernväg för
anläggningar derstädes utgifvit omkring 2,000 kronor.
Arsunderhållet uppgår för statsbanan till omkring 3,000
kronor samt årliga trafikkostnaden till omkring 10,000
kronor. Jemlikt öfverenskommelse af den 26 oktober
1882 erlägger jernvägsbolaget för stationens begagnande
samt trafikens handhafvande en årlig afgift af 750 kronor.
Anläggningskostnaden för Eslöfs station uppgår för E*W-
statens jern vägar till omkring 325,000 kronor; den årliga
underhållskostnaden till omkring 8,400 kronor, och den
årliga trafikkostnaden till omkring 32,500 kronor. De
vid stationen anslutande enskilda jernvägarne hafva för
gemensamt begagnade anläggningar vid stationen utgif¬
vit Landskrona <j' Helsingborgs jernvägar omkring 5,000
kronor samt Ystad—Eslöfs jernväg omkring 6,500 kronor.
Enligt överenskommelser med vederbörande jemvägs-
bolag, Indika överenskommelser varit gällande från 1877
års början, erlägger hvardera bibanan såsom bidrag till
aflöningen för personalen vid stationen äfvensom till kost¬
naderna för underhållet af vid stationen befintliga, staten
136
Lund.
Arla/.
Malmö.
tillhöriga inventarier och de materialier, som vid sta¬
tionen åtgå, en årsafgift af 2,100 kronor.
Medan Lunds station kostat statens jernvägar om¬
kring 466,000 kronor, hafva de der anslutande enskilda
jernvägarne för anläggningar vid stationen utgifvit Lund—
Trelleborgs jernväg 10,000 kronor och Lund—Kjeflinge
jernväg 9,000 kronor. Årsunderhållet uppgår för statens
jernvägar till omkring 10,000 kronor samt trafikkostna¬
den till omkring 53,000 kronor. Jemlikt öfverenskom¬
melse af den 16 maj 1878 erlägger Lund—Trelleborgs
jernväg såsom bidrag till aflöningen af personalen vid
Lunds station äfvensom till kostnaderna för underhållet
af de vid stationen befintliga, staten tillhöriga inventarier
och de materialier, som vid stationen åtgå, i ett för allt
2,400 kronor per år. För Lund—Kjeflinge jernvägs räk¬
ning erlägges för samma ändamål enligt muntlig öfver¬
enskommelse 1,800 kronor.
Arlöf station har i anläggning kostat statens jern¬
vägar inemot 127,000 kronor samt Malmö—Billesholms
jernväg omkring 7,000 kronor. Årsunderhållet uppgår
för statens jernvägar till omkring 7,200 kronor och årliga
trafikkostnaden till omkring 6,500 kronor. Enligt öfver¬
enskommelse af den 29 september 1888, som äfven om¬
fattar Malmö station, har den enskilda jernvägen för be¬
gagnandet af Arlöfs station erlagt ett årligt förvaltnings-
bidrag af 2,000 kronor, hvilket skulle bibehållas oför-
ändradt till och med år 1903, men år 1904 och seder¬
mera hvart femte år, om jernvägsstyrelsen funne skäl
att sådant påkalla, förhöjas efter vissa angifna grunder.
Härförutom har det ålegat jern vägsbolaget att vid even¬
tuel blifvande utvidgning eller förändring af stationen,
dess spårsystem eller trafiklokaler, årligen utgifva till
statens jernvägar 5 procent på så stor del af kostnaden
derför, som motsvarade Malmö—Billesholms jernvägs an¬
del i stationens hela dåvarande trafik.
Anläggningskostnaden för Malmö station kan för
statens jernvägar beräknas till något öfver 1,640,000
kronor, medan årsunderhållet uppgår till inemot 50,000
kronor och årliga trafikkostnaderna till omkring 128,500
kronor. De vid statsbanestationen i Malmö anslutande
enskilda jernvägarne hafva bekostat anläggningar för eller
137
i sammanhang med anslutningen till statens jernvägar
kontant utgifvit Malmö—Billesholms jernväg omkring
22,500 kronor, Malmö—Tomelilla jernväg'omkring 28,000
kronor och Malmö—Genarps jernväg omkring 7,600 kro¬
nor, hvarförutom sistnämnda jernväg tillförbundit sig att
såsom bidrag till uppförande af en mindre banhall, då
jern vägsstyrelsen finner sådan vara behöflig, erlägga ett
belopp af 20,000 kronor. Beträffande vidare Malmö—
Billesholms jernväg är i vederbörande kontrakt bestämmelse
intagen derom, att, derest jernvägsstyrelsen funne nödigt
föranstalta om utläggande för statsbanans räkning af
ytterligare ett spår mellan Malmö och Arlöfs stationer,
bolaget skulle — förutom återställande till statsbanan af
det statsbanans område, hvarå bolagets spår mellan
nämnda stationer till största delen vore utlagdt — till sta¬
tens jernvägar upplåta eganderätten till den bolaget sjelft
tillhöriga mark jemte derå genom terassering och grus¬
fyllning anlagda jemvägsbank, hvilken tagits i anspråk
för jernvägsspårets utläggande; och egde bolaget att här¬
för uppbära en ersättning af 40,000 kronor.
Enligt ofvan omförmälda öfverenskommelse af den
29 september 1888 erlägger Malmö—Billesholms jernväg
ett årligt förvaltningsbidrag af 12,000 kronor, hvilket är
underkastadt förhöjning enligt samma grunder, som jern-
vägens förvaltningsbidrag vid Arlöfs station, samt dess¬
utom ett årligt belopp af 6,000 kronor, motsvarande den
afgäld, Malmö stad betingat sig för upplåtelse af mark
till utvidgning af Malmö bangård. Malmö—Tomelilla jern¬
väg erlägger enligt öfverenskommelse af den 15 december
1892 likaledes ett förvaltningsbidrag af 12,000 kronor,
hvilket skall bibehållas oförändradt till och med år 1907,
men sedermera kan hvart femte år höjas efter angifna
grunder. För Malmö—Genarps jernväg utgör förvalt-
ningsbidraget, enligt öfverenskommelse af den lO februari
1894, 7,200 kronor, hvilket likaledes är underkastadt för¬
höjning hvart femte år efter 1907.
4.
De stationer, som af statsbanan och enskilda jern¬
vägar gemensamt begagnas inom fjerde trafikdistriktet,
138
äro Karlskoga, Kristinehamns nedre och öfre samt Kils
stationer.
Karlskoga. Utförandet af stationsanläggningen vid Karlskoga
har jemlikt nådigt bref den 27 juni 1873 bekostats af
Kora —Karlskoga jern vägsaktiebolag på vissa af jern-
vägsstyrelsen föreslagna vilkor; hvarefter anläggningen
med full eganderätt öfverlemnats till statsbanan samt
stationstjensten handhafts och bekostats af denna bana,
Statens jernvägar hafva dock dels i sammanhang med
stationens anläggning och dels sedermera fått vidkännas
utgifter för spåranläggningar m. in. för sammanlagdt
omkring 68,000 kronor, under det att bolagets hela kost¬
nad för stationsanläggningen oicke torde hafva uppgått
till mera än 30,000 kronor. Årsunderhållet belöper sig
för statens jernvägar till omkring 2,200 kronor och årliga
trafikkostnaden till omkring 11,000 kronor.
Khamn' För anläggning af Kristinehamns båda stationer, den
öfre och den nedre, hafva statens jernvägar utgifvit resp.
439.000 och 49,000 kronor, medan östra Vermlands jern-
vägs utgifter för enahanda ändamål utgjort resp. 4,200
samt 87,200 kronor. Den^ nedre stationen eges delvis
af den enskilda jern vägen. Årsunderhållet beräknas uppgå
för statens jernvägar vid den öfre stationen till omkring
5,600 kronor och vid den nedre till omkring 1,400
kronor samt årliga trafikkostnaden för den öfre till om¬
kring 27,000 kronor och för den nedre till omkring
15.000 kronor. Jemlikt öfverenskommelse af den 29 maj
1879 erlägger den enskilda jernvägen såsom bidrag till
kostnaderna för trafikens skötsel å Kristinehamns nedre
station en årlig afgift af 6,000 kronor.
KiL Kostnaden för gemensamma anläggningar vid Kils
station har utgjort för statens jernvägar omkring 72,000
kronor och för Bergslagernas jernvägar omkring 100,000
kronor. För statens jernvägar uppgår årsunderhållet för
dylikaanläggningar till omkring 1,900 kronor samt år¬
liga trafikkostnaden till omkring 25,000 kronor. Bergsla¬
gernas jernvägar erlägga för stationens skötsel ett för-
valtningsbidrag, som sedan början af år 1880 utgått
med 4,800 kronor.
139
5.
Vid femte distriktet befintliga föreningsstationer äro
Stockholms central- och norra stationer, Upsala, Sala,
Krylbo, Byvalla, Morshyttan, Storvik och Ockelbo. Smal¬
spåriga banor ansluta vid Upsala, Byvalla och Mors-
hyttan.
Stockholms central- och norra stationer hafva i anlägg¬
ning kostat staten omkring 2,480,000 kronor. Stock¬
holm— Vester ds—Bergslagens jernväg har åter för anord¬
ningar för gemensam trafik utgifvit omkring 165,000
kronor.
Underhållskostnaden för gemensamma anläggningar
drabbar statsbanan ensam med omkring 35,000 kronor
om året, hvartill kommer den staten jemväl åliggande
underhållskostnaden för bolagsbanans inom stationsom¬
rådet belägna kufvudspår, hvilken underhållskostnad kan
beräknas till inemot 1,600 kronor per år. Trafikkost¬
naden för båda stationerna torde kunna beräknas till
omkring 337,000 kronor om året.
Genom nådigt bref den 7 april 1876 har Kongl.
Maj:t faststält vissa bestämmelser och vilkor angående dels
Stockholm—Vesterås—Bergslagens jernvägs inledande på
Stockholms norra stations bangård och dermed samman¬
hängande anordningar, dels skötseln af bolagets trafik vid
Stockholms centralstation; och genom kontrakt, som till-
lämpats från och med den 1 juli 1879, har det ersätt¬
ningsbelopp, som bolaget erlägger till statens jernvägs-
trafik för ej mindre handliafvandet och expeditionen af
bolagets trafik vid Stockholms central- och norra sta¬
tioner än för underhållet af bolagets numera nedlagda
godsstation i Stockholm m. m. bestämts till 17,000 kro¬
nor om året. Enligt ifrågavarande kontrakt, som gäller
med två års ömsesidig uppsägning0), omfattar öfver-
enskommelsen endast tre dagligen ankommande och
lika många afgående bantåg; och skulle, derest bolaget
äskade afsändande eller emottagande af flera bantåg
vid centralstationen, särskilt aftal derom träffas. I
kraft af sistnämnda bestämmelse erlägger bolaget nu- *)
Stockholm.
*) Kontraktet är numera uppsagdt.
140
Upsala,
Sala.
mera, förutom ofvanberörda 17,000 kronor, ett årligt
belopp af 1,000 kronor för expedierandet af ett nattetid
från Stockholm utgående persontåg till Sundbyberg.
Från den kontraherade dispositionsrätten för statens
jernvägstrafik af i bolagets eg o befintliga spår, vänd¬
skifva m. m. inom stationsområdet hafva särskildt un-
dantagits bolagets lokomotivstall och kolgård samt ett
söder om den senare beläget område af vid pass 5,000
qvadratfots vidd, hvilket allt skulle förblifva under bola¬
gets uteslutande disposition.
Upsala station, vid hvilken Upsala—Gejle jernväg
och den smalspåriga Upsala — Lenna-banan ansluta, be¬
räknas hafva i anläggning kostat staten omkring 523,000
kronor. Anordningar i och för gemensamt trafikerande
hafva åter bekostats af Upsala—Gefle jernväg för om¬
kring 21,000 kronor. Den årliga underhållskostnaden för
bangård m. m. uppgår för statsbanan till omkring 8,000
kronor. Årliga trafikkostnaden för statsbanorna beräknas
till omkring 61,500 kronor.
, Kontrakt med Upsala—Margretehills jernvägsaktie-
bolag, hvilket eger Upsala—Gefle jernväg, är upprättadt
den 7 december 1874 och bestämmer den ersättning,
bolaget har att utgifva till statsbanan för begagnandet
af stationen, till 3,000 kronor om året.
För Upsala—Lenna jernvägsaktiebolag är, enligt
kontrakt af den 19 september 1876, förvaltningsbidraget
faststäldt till 1,500 kronor; hvarjemte bolaget förbundit
sig hålla tillräcklig personal att på dess bekostnad verk¬
ställa omlastningen af gods.
Sala station beräknas i anläggning hafva kostat
242,000 kronor, förutom ett belopp af 6,000 kronor, som
den anslutande Sala—Tillberga jernväg nedlagt på anord¬
ningar för det gemensamma begagnandet. Underhålls¬
kostnaden uppgår för statsbanan till 3,300 kronor per år
och trafikkostnaderna till omkring 28,000 kronor om året.
Såsom bidrag till personalens aflöning samt kostna¬
derna för underhåll af inventarier och förbrukning af
materialier, skall bolaget, enligt kontrakt, som är upp¬
rättadt i november 1875, erlägga i ett för allt 2,400
kronor för år.
Anläggningen af Krylbo station beräknas hafva kostat
Krylbo.
141
statsbanan omkring 245,500 kronor, under det att Krylbo—
Norbergs och Södra Dalarnes jernvägar bekostat anord¬
ningar för det gemensamma trafikerandet med resp. 600
och 900 kronor. Den staten åliggande, årliga under¬
hållskostnaden är beräknad till 4,800 kronor och trafik¬
kostnaden till omkring 26,000 kronor. Det förvaltnings-
bidrag, som de enskilda banorna betala för begagnandet
af Krylbo station, utgör, enligt muntligen träffadt aftal,
2,400 kronor för Södra Dalarnes jernväg och 1,500
kronor för Krylbo—Norbergs jernväg.
Vid Morshyttan ansluter Näs—Morshyttans jernväg.
Stationens anläggningskostnad beräknas för staten till
omkring 25,500 kronor; hvaremot af den enskilda banan
bekostats anordningar för gemensamt begagnande för
omkring 6,700 kronor. Underhållet af byggnader m. m.
utgör för statsbanan omkring 300 kronor om året, trafik¬
kostnaden omkring 4,500 kronor om året. Kontrakt af
den 29 augusti 1876 fastställer banans förvaltningsbidrag
till 600 kronor om året. Derjemte håller bolaget på
egen bekostnad behöflig omlastningspersonal.
Byvalla station, vid hvilken Byvalla—Långshyttans
jernväg ansluter, beräknas hafva kostat staten omkring
27,000 kronor i anläggning, under det att bibanan fått
vidkännas utgifter af tillsammans 9,100 kronor för an¬
ordningar för den gemensamma trafikens åvägabringande.
Årliga underhållskostnaden för byggnader uppgår för
statens jernvägar till omkring 300 kronor. Förval tnings-
bidraget är enligt kontrakt af den 31 juli 1893 faststäldt
till 600 kronor. Behöflig omlastningspersonal bekostas
af bolaget.
Storviks station uppskattas hafva i anläggning kostat
staten 362,000 kronor, medan Gefle—Dala jernväg be¬
kostat anordningar, som gemensamt begagnas, för om¬
kring 53,000 kronor. För byggnaders underhåll utgifter
statsbanan årligen omkring 6,300 kronor, hvarjemte Gefle—
Dala jernväg underhåller jernvägen tillhöriga spår inom
stationsområdet. Trafikomkostnaderna uppgå för staten till
omkring 28,000 kronor per år. Förvaltningsbidraget till
statsbanan är enligt kontrakt, som tillämpats från den 1
september 1875, bestämdt till 2,400 kronor om året.0)
Mors-
hyttan
Byvalla.
Storvik.
*) Detta kontrakt är numera uppsagdt.
142
Ockelbo.
Vattjom.
Sollefteå.
Kostnaden för Ockelbo stations anläggning har för
staten utgjort 123,000 kronor; hvarjemte ett belopp af
66,000 kronor af Gefle—Ockelbo jernväg utgifvits för an¬
ordningar för den gemensamma trafiken. Årliga under¬
hållskostnaden för byggnader m. m. uppgår för staten
till omkring 4,300 kronor, under det att trafikkost¬
naden beräknas utgöra omkring 11,500 kronor om året.
Bolagets ersättning till statsbanan för skötseln och hand-
hafvandet af bolagets trafik vid stationen är, enligt
kontrakt af den 3 oktober 1884, bestämd till 3,000 kro¬
nor om året.
6.
Föreningsstationer vid sjette distriktet äro Vattjom
och Sollefteå.
Vattjom, vid hvilken den smalspåriga Matfors—Vatt-
^oms-banan ansluter, har i anläggning kostat statsbanan
omkring 45,000 kronor. Underhållskostnaden uppgår
för statsbanan till omkring 500 kronor om året, trafik¬
kostnaderna till omkring 6,500 kronor. Bolagets förvalt-
ningsbidrag utgör, jemlikt kontrakt af den 19 juni 1894,
600 kronor om året, förutom hälften af kostnaden för
godsomlastning.
Sollefteå beräknas hafva i anläggning kostat 286,000
kronor, förutom ett belopp af 25,000 kronor, som den
anslutande Hernösand—Sollefteå jernväg utlagt för åväga¬
bringande af anordningar för den gemensamma trafiken.
Årliga underhållskostnaden för byggnader m. m. är be¬
räknad att för statsbanan utgöra omkring 2,000 kronor
om året. Genom kontrakt af den 4 mars 1893 åtog sig
bolaget att bekosta utvidgning af spårsystemet vid sta¬
tionen, uppsättning af vissa signalinrättningar m. m.;
hvarjemte bolaget förband sig att framdeles, då Kongl.
Maj:t funne sådant skäligt, anlägga erforderliga sidospår
och vidkännas kostnaden för anskaffande af det ytter¬
ligare utrymme till stationen, som af ökning i trafiken å
bolagets jernväg betingades.
Enligt nyss åberopade kontrakt är den ersättning,
bolaget har att erlägga till statsbanan, bestämd till 3,600
143
kronor om året för tiden till år 1907, men år 1908 skall,
om jern vägsstyrelsen finner skäl att sådant påkalla, för¬
höjning enligt vissa grunder vidtagas; kunnande dylik
förhöjning sedermera ega*rum hvart femte år.
Förutom de särskilda bestämmelser om ersättning
för begagnande af föreningsstationer, för hvilka ofvan
redogjorts, förekomma i öfverenskommelserna en del
andra stadganden af olikartad beskaffenhet. I fråga om
dessa må här endast anmärkas följande.
Statens jernvägar hafva i regeln förbundit sig att
anskaffa och underhålla inventarier till gemensamt begagnade
lokaler äfvensom att tillhandahålla behöjliga materialier,
med undantag dock af sådana inventarier och materialier,
hvilka uteslutande begagnas för bibanans räkning, såsom
t. ex. signal- och telegrafapparater, biljetter och biljett¬
skåp, formulär (förutom s. k. stationslappar, hvilka pläga
utbytas banorna emellan) samt belysnings-, smörjnings-
och brännmaterialier.
Deremot åligger det de enskilda banorna att sjelfva
handhafva och vårda egna förrådseffekter och transport-
materiel.
Belöpande felräkning spenning ar för den trafik å de
enskilda banorna, som berör föreningsstationerna, hafva
de enskilda jernvägarnes förvaltningar enligt regeln ut-
fäst sig att utbetala till stationspersonalen enligt de för
statens jernvägstrafik faststälda grunder.
All vid föreningsstation skeende telegrafera i tjenste-
ärenden resp. banor emellan sker kostnadsfritt.
Till vagnjiyttning å föreningsstationerna har stations-
befälet i allmänhet bemyndigats använda å stationen be¬
fintligt, den ena eller andra banan tillhörigt uppeldadt
lokomotiv, ehvad flyttningarna göras för banorna gemen¬
samt eller för enderas trafik ; dervid dock föreskrifvits,
att i regel hvarje banas lokomotiv skall verkställa vex¬
ling för egen banas tåg. Vissa enskilda banor hafva i
samband härmed uttryckligen befriats från skyldigheten
att å stationen hålla s. k. vexlingslokomotiv.
Anläggning af sådana vändbord, vattentorn, boställshus
Stadgan¬
den rö¬
rande sta¬
tionerna i
allmänhet.
144
för personal m. m., som erfordras för de enskilda banor¬
nas egen del, verkställes på dessas bekostnad. För öfrigt
gäller i fråga om enskild banas rätt till vattentagning vid
föreningsstation enligt regeln,* att särskild ersättning här¬
för ej utgår. I några överenskommelser har dock, så¬
som redan af det föregående framgår, förbehåll gjorts
om sådan ersättning.
I allmänhet upplåtas icke statens jernvägar tillhöriga
lokomotiv stall eller vagnsskjul för den enskilda banans räk¬
ning. Icke heller upplåtas rum för förvaring af mate-
rialier och effekter. Der rum i lokomotivstall upplåtits,
har särskild godtgörelse bestämts.
Behöfligt skjul för omlastning af gods hafva en del
smalspåriga jernvägar förbundit sig att anskaffa och
underhålla.
I fråga om grindbevakning vid vissa stationer hafva
bestämmelser träffats, enligt Indika dylik bevakning till
viss omfattning åligger de anslutande enskilda banorna.
I en del överenskommelser har slutligen intagits
bestämmelse att statsbanan endast är skyldig expediera
ett visst antal tåg hvarje dag för privatbanans räkning,
äfvensom att, för den händelse privatbanan skulle på¬
fordra expedierandet af tåg nattetid, särskild ersättning
härför skall lemnas med belopp, som det ankommer på
jernvägsstyrelsen att bestämma.
B. Privatbanestationer.
Hvad derefter angår de överenskommelser om ge¬
mensamt begagnande af stationer, som ingåtts privat¬
banor sinsemellan, så har komitén i sitt betänkande N:o
1 angående förvärfvande för statens räkning af vissa en¬
skilda jernvägar fullständigt redogjort för de aftal, som
träffats rörande föreningsstationer vid den s. k. Vestkust-
banan samt Landskrona—Engelholms och Malmö—Billes-
holms jernvägar.
Komitén anser sig här endast böra erinra:
145 Bil. in.
att Göteborg—Hallands jernväg fått en gång för alla Bergsiager-
erlägga dels för rätt till sambruk och gemensamt nytt- nasfern-
jande åt .Bergslagernas jernvägars station i Göteborg station i
jemte derå befintliga spår, byggnader och inrättningar, Götehor'J-
med undantag af lokomotivstallet, ett belopp af 250,000
kronor, dels för upplåtelse af vissa rum i lokomotivstallet
15,000 kronor och dels i ersättning för ständig nyttjande¬
rätt till de inventarier, som å stationen funnes, då Göte¬
borg—Hallands jernväg öppnades för allmän trafik, 3,000
kronor, samt att sistnämnda jernväg dessutom årligen
får gälda i godtgörelse för det Bergslagernas jernvägar
åliggande underhållet af Göteborgs station samt för hand¬
hafvande! och skötseln af jernvägens trafik å stationen,
två femtedelar af underhålls- och förvaltningskostnaden
för stationen;0)
att Göteborg—Hallands jernväg för nyttjanderätt till varberg.
den af Varberg—Borås och Mellersta Hallands jernvägar
gemensamt egda stationen i Varberg fått erlägga till
Varberg—Borås-bolaget 10,000 kronor och till Mellersta
Hallandsbolaget 48,400 kronor; hvarjemte jernvägen har
att dels erlägga till Varberg—Borås-bolaget en årlig af¬
gift af 1,900 kronor dels ock med en tredjedel deltaga
i kostnaden för a) alla byggnader, spårutvidgningar och
andra anläggningar vid stationen, som framdeles varda
behöfliga för de tre banornas gemensamma bruk, b)
underhållet af all den under gemensam användning
varande egendomen samt c) aflöningen till stationsper¬
sonalen ;
att Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägar Halmstad.
för begagnande af den Halmstad—Nässjö jernvägsbolag
tillhöriga stationen i Halmstad fått dels erlägga godtgö¬
relse för en gång med hälften hvardera för å stationen
vidtagna ändringar och utvidgningar, hvilken godtgörelse
dock ej skulle få stiga till högre belopp än 10,000 kro¬
nor, dels vidkännas årligen utgående afgifter, motsvarande
ej mindre ränta och underhållskostnad å stationshus m. m.
till ett beräknadt belopp af 2,600 kronor för hvardera *)
*) Detta belopp torde uppgå till omkring 50,000 kronor om året. En femte¬
del af ifrågavarande kostnad gäldas af Göteborg—Borås jernväg, hvilken för anslut¬
ningen till stationen fått erlägga ett belopp för en gång af likaledes 250,000 kronor,
förutom annan ersättning.
10
146
EngeViolm.
Helsing¬
borg.
Åstorp.
banan, än äfven eu tredjedel hvardera af kostnaden
för stationspersonal, materialförbrukning m. m. å sta¬
tionen ;
att Landskrona—Engelholms jernväg tillförsäkrats
rätt att gemensamt med Skåne—Hallandsbanan begagna
den sistnämnda bana tillhöriga stationen i Engelholm, mot
att jernvägen ej mindre erlagt ett belopp för en gång
af 72,000 kronor, eller hälften af den beräknade anlägg¬
ningskostnaden för stationen än ock förpligtat sig fram¬
gent betala hälften af stationens förvaltningskostnad och
underhåll;
att för begagnande af Helsingborgs centralstation,
hvilken eges af Landskrona och Helsingborgs jernvägar
men äfven begagnas af Helsingborg—Hessleholms och
Skåne—Hallands jernvägar, det aftal träffats med sist-
nämda bana, att densamma skall erlägga å ena sidan 6
procent såväl å tredjedelen af kostnaden för de vid öfver-
enskommelsens afslutande å bangården befintliga bygg¬
nader m. m. som å kostnaden för de spårutvidgningar
m. m., hvilka föranledts af anslutningen, varande sam¬
manlagda beloppet af dessa bidrag beräknadt till 6,209,56
kronor per år; samt å andra sidan tredjedelen af utgif¬
terna för personal, bangårds och byggnaders underhåll
samt materialförbrukning vid stationen;
att rätt till begagnande af Åstorps station, hvilken
tillhör Helsingborg—Hessleholms jernväg, upplåtits åt
Skåne—Hallands jernväg, mot det att densamma bidrager
med en tredjedel af kostnaderna a) för underhållet af
redan befintliga anläggningar m. m. äfvensom för de å
stationen till följd af trafikens tillväxt erforderliga blif¬
vande spårutläggningar och tillbyggnader; samt b) för
skötseln och materialförbrukningen vid stationen;
att samma station — förutom nyssnämnda upplåtelse
till Skåne—Hallands jernväg — skall, jemlik! K. resolu¬
tion den 11 februari 1876, gemensamt begagnas äfven af
Landskrona—Engelholms jernvägar, med förbindelse för
den senare banan att till Helsingborg—Hessleholms jern-
vägsbolag utgifva godtgörelse till belopp, som genom
kompromiss faststälts till 40,000 kronor, samt att der¬
jemte vidkännas hälften af kostnaderna för framdeles till
följd af banornas sammanslutning och trafikens tillväxt
147
tilläfventyrs erforderliga spårutvidgningar m. m. vid sta¬
tionen äfvensom bidraga med hälften af utgifterna för
anläggningarnes underhåll, stationens skötsel och material¬
förbrukningen ;
att Malmö—Billesholms jernväg genom öfverenskom¬
melse med Landskrona—Engelholms jernväg tillförsäk¬
rats rätt till begagnande af stationen vid Billesholms
grufva mot dels ersättning för en gång af 50,000 kronor,
eller hälften af stationens beräknade värde, dels skyldighet
att för framtiden erlägga hälften af kostnaden för aflö¬
ning åt stationspersonalen samt underhållet af stationen
och materialförbrukning derå;
att Landskrona—Engelholms jernväg för rätten att
använda Landskrona station erlägger 25 öre för hvarje
person- eller godsvagn, som, lastad eller tom, ingår å
stationen, dervid dock sammanlagda afgiften icke får
understiga 10,000 kronor om året;
att för den rätt till nyttjande af Teckomatorps sta¬
tion, som inrymts Malmö—Billesholms jernväg, denna bana
till Landskrona—Eslöfs jernvägsaktiebolag fått dels för
en gång erlägga ett belopp af 25,000 kronor, hvari dock
äfven ingår ersättning för vissa andra kontraherade för¬
måner, dels ock för framtiden vidkännas halfva kostnaden
för stationens underhåll, materialförbrukning och perso¬
nalens aflöning; samt
att Lund—Kjeflinge och Landskrona—Kjeflinge jern-
vägar för rätten att begagna Kjeflinge station till Malmö —
Billesholms jernväg, som eger stationen, erlägga en
årlig afgift af resp. 2,281 och 2,000 kronor, förutom
hvar sin tredjedel af aflöningen till stationspersonalen
och kostnaden för underhåll och materialförbrukning å
stationen.
Komitén anser sig vidare böra redogöra för de vil¬
kor, som gälla rörande gemensamt begagnande af föl¬
jande privatbanor tillhörande föreningsstationer, nämligen:
Gefle centralstation, Köping, Valskog, Skara, Hultsfred,
Emmaboda, Bolmen, Karlshamn, Landskrona, Karpalund,
Kristianstad, Staffanstorp och Tomelilla.
Hvad först beträffar Gefle centralstation, så har Up-
sala—Gefle jernvägs förvaltning för rätten att använda
Billesholms
grufva.
Lands¬
krona.
Teckoma-
torp.
Kjeflinge.
Gefle.
148
Köping.
Valskog.
Skara.
Hultsfred.
denna station, hvilken eges af Gefle —Dala jernväg, för¬
bundit sig att betala 5 procent ränta å halfva anlägg¬
ningskostnaden för stationshus, spår, expropriation af
jord m. m. till ett årligt belopp af 8,045,40 kronor;
hvarjemte kostnaden för stationens underhåll, trafikens
besörjande och derför nödig betjening, renhållning, be¬
lysning m. m. bestrides af bolagen gemensamt i för¬
hållande till den hvardera tillkommande anpart af sta¬
tionens inkomst af person- och genomgående godstrafik;
varande det af Upsala—Geflebanan utgifna ersättnings¬
beloppet af vederbörande uppgifvet till 20,610,10 kronor
för år 1893.
Köpings station, hvilken anlagts af Stockholm—
Vesterås—Bergslagens jernväg, begagnas gemensamt af
denna samt Köping—Hults och Köping—Uttersbergs jern-
vägar. I alla stationers anläggningar utom lokomotiv¬
stall, af hvilka hvartdera bolaget har egna särskilda,
hafva de förstnämnda tvänne banorna lika del och be¬
kosta hälften hvar af samtliga utgifter. Det Köping—
Uttersbergsbolaget för tillträde till stationen åliggande
årliga förvaltningsbidrag delas ock lika mellan de båda
andra bolagen.
Å Valskogs station egas stationsbyggnaderna af Kö¬
ping—Hults jernväg, och erlägger den anslutande Oxelö¬
sund—Flen—Vestmanlands jernväg årligen 3 procent på
kostnaden för dessa byggnader. Af spårsystemet der¬
emot eg a och underhålla Köping—Hults samt Oxelösund—
Flen—Vestmanlands jernvägar hvar sin del. För stationens
skötsel betala de båda bolagen hvar sin hälft af kostnaden.
För begagnandet af Skara station, hvilken tillhör Lid¬
köping—Skara—Stenstorps jernväg, betalar den anslutande
Skara—Kinnekulle—Venerns jernväg 3,000 kronor årli¬
gen, hvaremot sedan 1894 års början förstnämnda jern¬
väg med 500 kronor om året gäldar kostnaden för all
vexling å Skara bangård, hvilken Skara—Kinnekulle—
Venerns jernväg åtagit sig besörja.
Ersättning för begagnandet af Hultsfreds station,
hvilken eges af Nässjö—Oskarshamns jernväg, erlägges
af Norsholm—Vestervik—Hultsfreds jernväg med 3,500
kronor om året; hvarjemte omlastningen af gods banorna
emellan betalas till hälften af hvardera banan.
149
För rätten att ingå på den Karlskrona—Vexiö jern¬
väg tillhöriga stationen Emmaboda har Kalmar—Emma-
boda jernväg för en gång erlagt 4,258,45 kronor; hvar¬
jemte banan för nyttjanderätten till samma station be¬
talar ett belopp, motsvarande två femtedelar af förvalt¬
ningskostnaderna, hvilket belopp för 1893 utgjorde 4,420,53
kronor.
Bolmens station eges af Vislanda—Bolmens jernväg,
men begagnas äfven af Halmstad—Bolmens jernväg mot
en årlig afgift, motsvarande hälften af kostnaden för be¬
tjening, underhåll af byggnader och bangård. Beloppet
utgjorde för år 1893 2,060,26 kronor. Någon särskild
afgift för anslutningen vid stationen har icke lemnats.
Vid Karlshamns station sammanlöpa Karlshamn—
Vislanda jernväg, som eger stationen, samt Vestra Ble¬
kinge och Mellersta Blekinge jern vägar. Den sistnämnda
banan har vid anslutningen för en gång erlagt 23,300
kronor. I årlig afgift för nyttjanderätten till stationen
betalar Vestra Blekinge jernväg 9,000 kronor, hvari ingår
en till 1,000 kronor beräknad hyra för 2 lokömotivstallar,
samt Mellersta Blekinge jernväg 7,800 kronor.
För rätten att nyttja Landskrona station har Lands¬
krona—Kjeflinge jernvägsbolag till Landskrona och Hel¬
singborgs jemvägar dels för en gång erlagt 50,000
kronor, dels förbundit sig att allt framgent årligen er¬
lägga 5 procent å tredjedelen af kostnaden för bygg¬
nader och spår samt att dessutom betala en tredjedel
af kostnaderna för stationens skötsel och underhåll, per¬
sonalens aflöning m. m.; varande dessa ersättnings¬
belopp beräknade till sammanlagdt omkring 20,000 kronor
per år.
För anslutningen till Karpalunds station å Kristian¬
stad—Hessleholms jernväg har Gärds härads jernväg för
en gång erlagt — förutom afgiften för inlösen af jord
till stationens utvidgning — 4,500 kronor för stations¬
husets tillbyggnad m. m. samt 3,302,94 kronor för spår¬
utvidgning. Derjemte betalar Gärdsbanan för rätt att
använda bandelen Karpalund—Kristianstad för sin lokala
trafik äfvensom för skötseln af dess trafikgöromål vid
Karpalunds och Kristianstads stationer 65 öre för hvarje
vagn, som, lastad eller torn, fram- och återgår å ban-
Emma¬
boda.
Bolmen.
Karls¬
hamn.
ljands-
krona.
Karpa¬
lund.
150
Kristian¬
stad.
Staffans-
torp.
delen; skolande tlenna afgift icke få understiga 4,500
kronor om året. För 1893 erlades sammanlagdt 5,470,45
kronor.
Enligt aftal angående Karpalunds station och ban-
delen Karpalund—Kristianstad har Hästveda—Karpa¬
lunds jernväg dels bekostat en del spårutvidgnings- m. fl.
arbeten äfvensom inlösen af jord till stationens utvidg¬
ning, dels med 5,000 kronor bidragit till utvidgning af
byggnader derstädes, dels slutligen förbundit sig att be¬
tala en viss årlig afgift, hvilken för 1893 uppgick till
6,512,40 kronor.
Vid Kristianstads station, hvilken tillhör Kristianstad—
Hessleholms jernväg, ansluta Sölvesborg—Kristianstads,
äfvensom Kristianstad—Ahus och Kristianstad—Immelns
jern vägar.
De båda sistnämnda banorna hafva hvar för sig
bekostat anslutningen; och, medan ersättningen för sköt¬
seln af Kristianstad—Åhus jernvägstrafik i Kristianstad
ingår i det ersättningsbelopp, för 1893 uppgående till
32,971,35 kronor, som berörda jern vägsbolag, i saknad af
egen rullande materiel, betalar till Kristianstad—Hessle-
holmsbanan för trafikerandet af dess bana, erlägger
Kristianstad—Immelns jernväg till Kristianstad—Hessle-
holmsbanan för skötseln af dess persontrafik i Kristian¬
stad 1,600 kronor om året.
Den smalspåriga Sölvesborg—Kristianstads jernväg,
hvilken har egen bangård intill Hessleholmsbanans, be¬
talar för skötseln af persontrafik samt för tillträde till
väntsalar m. m. till Hessleholmsbanan 1,150 kronor
per år.
Staffanstorps station å Lund—Trelleborgs jernväg
användes äfven af Malmö—Tomelilla jernväg, mot det
aftal att sistnämnda bana — förutom det att den ensam
bekostat nödig utvidgning af stationen med byggnader
och spår samt bidragit med halfva kostnaden för ny
uppsättning af inventarier — dels för en gång erlagt
50,000 kronor, dels förbundit sig att för framtiden godt¬
göra halfva kostnaden för personalens aflöning, material¬
förbrukning, stationens underhåll m. m. till belopp, som
för 1893 uppgick till 3,615,67 kronor.
151
Slutligen har Malmö—Tomelilla jernväg för rätten Tomeiuta.
att begagna Tomelilla station å Ystad—Eslöfs jernväg
betalat — förutom kostnaden för stationens utvidgning
— för en gång 80,000 kronor samt förbundit sig årligen
utgifva dels 5 procent ränta å den förutvarande statio¬
nens halfva värde, 30,000 kronor, dels halfva kostnaden
för stationens och inventariernas underhåll, personalens
aflöning m. m.
Bil. IY.
Utdrag ur 1892 års internationella jern vägs-
kongress’ i S:t Petersburg handlingar angående
frågan om lämpligaste systemet för banans
bevakning och underhåll.
Inledande föredrag af F. Bruneel, ingeniör vid Belgiska
statens jernvägar.
Företal.
Frågan om lämpligaste systemet för banans bevak¬
ning och underhåll har redan tvänne gånger varit före¬
mal för de internationella jernvägskongressernas under¬
sökningar och öfverläggningar.
Vid första kongressen, som hölls i Brussel år 1885,
formulerades frågan sålunda:
Hvilka medel finnas i allmänhet att nedbringa kost¬
naderna för:
a) underhåll och bevakning af banan;
b) dragkraften och materielen;
c) bangårdarnes förvaltning och vagnvexlingarna?
Detta var ett vidsträckt, till och med oerhördt om¬
fattande program; och en hel kongress’ alla samman¬
träden skulle ej räckt till för undersökning af den mängd
detalj spörj smål, hvartill det kan gifva anledning. Kon¬
gressen inskränkte sig också till att behandla allenast
några af de många punkter, som framhållits i herrar De
153
Busschére’s och De Jaers redogörelse i ämnet. De,
livilka mera specielt rörde underhållet och bevakningen
af banan, blefvo således undanskjutna, huru stort intresse
de än kunde erbjuda.
Men frågan blef delvis ånyo föremål för öfverlägg¬
ning vid den andra kongressens sammanträde, hållet i
Milano år 1887.
Fjerde frågan vid denna kongress var affattad så¬
lunda:
Hvilket är det lämpligaste systemet för banunder-
hållet ur sparsamhetens och säkerhetens synpunkt (en¬
treprenad, premier till personalen, extra personal, till¬
fälligt användande af extra arbetare)?
Den sålunda något begränsade frågan blef ämne för
ett föredrag af herr Piéron, chefingeniör vid väg- och
vattenbyggnaderna och anstäld vid Franska nord banan.
Referenten indelade sin framställning i två hufvud-
af delningar:
I. Bevakning. Öfvergångar i banans plan, sväng¬
broar, bankorsningar, fasta signaler, klocksignaler.
II. Underhåll. Utgifter för öfverbyggnadens under¬
håll, för underhåll af husbyggnader och signalinrättningar
samt för aflöningar.
Äfven detta program var emellertid så vidsträckt,
att kongressen endast hann diskutera några punkter, i
hvilka den antog följande resolutioner:
l:o. Om med entreprenad menas mellanhand af en
entreprenör, åt hvilken anförtros liniens underhåll mot
årlig ersättning per kilometer, kan kongresssen ej annat än
ogilla detta system. Kongressen anser emellertid önsk¬
värd^ att underhållsarbetet så mycket som möjligt sättes
på beting i stället för på dagsverke.
2:o. Anordningarna vid vägöfvergångar i banans plan
äro mycket olika till och med i samma land, allt efter
de resp. bandelarnes betydenhet. Ibland finnes vid så¬
dana öfvergångar ständigt en vakt, man eller qvinna,
som har till åliggande att i allmänhet hålla grindarne
öppna, men att stänga den vid tågs annalkande. Ibland
håller vakten, som äfven har sysselsättning med annat
arbete, grindarne enligt regeln stängda och öppnar dem
endast för att lemna genomfart åt kommande åkdon.
154
På sina ställen användas vid öfvergångar af sekundär
betydelse fällbommar, skötta på afstånd. På andra stäl¬
len saknas slutligen grindar alldeles och allmänheten
får passera på egen risk.
Kongressen finner önskvärdt, att sistnämnda system
vinner så stor utbredning, som är förenlig med lokala
förhållanden.
3:o. Erfarenheten vid ett antal större jern vägar har
ådagalagt, att, utom i undantagsfall, banans bevakning
kan ombesörjas af de arbetslag, som äro sysselsatta med
underhållsarbetena, och att behof af särskilda vakter följ¬
aktligen ej förefinnes. Det är konstateradt, att en all¬
män tendens gör sig gällande att minska antalet besigt-
ningsturer.
4:o. Kongressen, som stödjer sig på erfarenhetens
vittnesbörd, är af den åsigt att borttagandet af stängsel
i de flesta fall icke innebär någon fara.
5:o. Erfarenheten vid stora jernvägar gör det möjligt
att konstatera, det qvinnors användning för bantjensten,
till och med för skötsel af signaler, ej medför någon
olägenhet, och att i följd deraf skäl äro för handen att
utsträcka deras användning till alla de fall, der deras
fysiska krafter räcka till.
Dessa resolutioner gifva svar på vissa delar af frågan
och aflägsna några af tvistepunkterna.
Men flera af de utaf herr Piéron väckta frågorna
qvarstå olösta, flera torde erfordra ytterligare undersök¬
ning. Programmet förblir alltjemt vidtomfattande.
Vi hafva förestält oss, att, om arbetet skall gifva
något praktiskt resultat, undersökningen måste hållas inom
ganska trånga gränser. Det har synts oss nödvändigt,
att vi inskränka oss till vissa skarpt begränsade delar
utan att betrakta frågan ur hela den mångfald af syn¬
punkter, som framställer sig, och utan att inlåta oss på
alla de sinsemellan så olika omständigheter, som kunna
modifiera reglerna för bevakning och underhåll af jern¬
vägar.
Vi hafva sålunda först och främst bortsett från den
inverkan på utgifterna för underhåll och bevakning, som
banans byggnadssätt kan utöfva. Denna fråga har dess¬
155
utom delvis redan varit föremål för utredning af herr
Siegler i en vid kongressen i Milano framlagd redo¬
görelse angående underhållet af jernvägar med stark trafik.
Herr Siegler har deri uppvisat det inflytande på trafik-
och underhållskostnaderna, banors olika läge i plan och
profil samt beskaffenheten af deras öfver- och underbygg¬
nad utöfva.
De resultat, till hvilka kongressen då kom i fråga om
banor med stark trafik, kunna i viss mån anses gälla banor i
allmänhet. Vi hafva emellertid ej trott oss böra inlåta oss
på detta spörjsmål. För att begränsa diskussionen till hvad
som med fördel kan genomgås under loppet af ett kon-
gressammanträde, bör man, enligt vart förmenande ej
behandla annat än frågan om bevakning och underhåll
af banan i egentlig mening d. v. s. spåret. Vi bortse
således i fråga om bevakningen från allt, som angår be¬
vakning af vägöfvergångar i banans plan, svängbroar,
och bankorsningar, och i fråga om underhållet från allt,
som rör konstbyggnader, signalinrättningar och hus¬
byggnader.
Slutligen och för att än mera begränsa vart ämne
skola vi under begreppet »underhåll» innefatta endast de
vanliga, nästan dagliga arbetena och således utesluta de
större underhållsarbetena, hvilka verkställas å någon sär¬
skild del af banan.
Kostnaden för bevakning och underhåll af spåret
utgör en betydande post å utgiftsstaten för en jernväg.
Det skulle således vara mycket önskvärdt, om man kunde
med noggranhet angifva de regler, som bestämma denna
utgiftspost, de medel, som möjliggöra dess nedbringande
till ett minimum, allt under bevarande i möjligaste mån
af trafiksäkerheten.
Men att döma efter de upplysningar, som vi erhållit
och de olika system, som användas, vill det synas, som
om frågan ännu ej erhållit någon allmän och fullständig
lösning. Så mycket är i öfrigt säkert, att beträffande
flertalet af de frågor, som röra trafikerandet af jernvägar,
är lösningen nästan alltid beroende pa lokala förhallanden.
156
Första kapitlet.
Om b anb ev åkning en.
Vi hafva ansett oss böra till vederbörande jernvägs-
förvaltningar framställa åtskilliga förfrågningar angående
de punkter, som vi funnit mest intressanta med afseende
organisationen af bevaknings- och underhållstjensten
vid jernvägarne; och för att på bästa sätt åskådliggöra
denna frågas nuvarande läge tro vi oss böra göra en sam¬
manställning i så hopträngd form som möjligt af de upp¬
lysningar, vi på detta sätt förskaffat oss. Vi skola seder¬
mera söka draga de praktiska slutsatser, hvartill svaren
kunna föranleda.
Första frågan.
Huru är bevakningstjensten ordnad?
Verkställes bevakningen af dermed uteslutande sys¬
selsatte vakter eller af banarbetare?
Hvilka föreskrifter hafva meddelats i fråga om be-
vakningsturerna (antal turer, tider å dygnet, etc.)?
Hur stor är i medeltal hvarje bevakningssträcka?
Österrike—Ungern.
Ungerska statsbanorna.
Bevakningen af banan verkställes af särskilda vakter,
som samtidigt förrätta grindbevakningstjenst. Längden
af hvarje bevakningssträcka är i medeltal å linier med
svag trafik 4 kilometer och å linier med stark trafik 2
kilometer.
Bulgarien.
Statsbanorna.
Bevakningen verkställes af den med banans under¬
håll sysselsatta ordinarie personalen. Längden af bevak-
157
ningssträckorna vexlar mellan 1,500 och 2,500 meter,
men uppgår i vissa undantagsfall till 4 kilometer.
Danmark.
Statsbanorna.
Bevakningstjensten skötes af den med underhållet
sysselsatta personalen. En eller två af hvarje lag utses
vexelvis att göra bevakningsturer på morgonen, då de
begifva sig till sitt arbete, och på aftonen, då de åter¬
vända hem. Sträckans längd vexlar mellan 3 och 4
kilometer.
Vid Lolland—Falsters jernväg företages endast en
besigtningstur på morgonen efter kl. 6, då banarbetaren
begifver sig till den för dagens arbete bestämda platsen.
Sträckan har i medeltal 3 kilometers längd.
Frankrike.
Vid de stora franska jernvägarne har den personal,
som förr var uteslutande afsedd för bevakning, fullstän¬
digt försvunnit. Bevakningsbestyren tillkomma numera
den med underhållet sysselsatta personalen. Det är en¬
dast rent undantagsvis, som särskild bevakningspersonal
bibehållits på vissa svåra och farliga punkter, såsom
vid kurvor med liten radie eller i närheten af vigtiga
bankorsningar.
Vid Sy dbanan tillgår på följande sätt. Hvarje ban-
vaktssträcka besigtigas två gånger om dagen. Första
besigtningen verkställes på morgonen af de två banvak¬
terna, som bo närmast hvarje sträckas ändpunkter. Sedan
enhvar af dem begifvit sig till närmaste ändpunkten och
der antecknat sin närvaro, går han från denna punkt till¬
baka utefter banan, inspekterande sträckan, till dess han
kommer till platsen för arbetslagets arbete för dagen.
Dessa vakter böra enligt regeln likasom de öfriga an¬
komma till arbetslaget vid arbetstidens början. Undan¬
tag härifrån göres, då inspektionen tar ovanligt lång tid.
158
Den andra eller den så kallade aftonturen utföres likasom
den å morgonen af de två banvakter, som bo närmast sträc¬
kans gränser. Enhvar af dem går, då arbetet slutat,
från arbetsplatsen under utöfvande af inspektion till den
närmast hans bostad belägna gränsen af sträckan och
antecknar der sin närvaro, hvarefter han återvänder hem.
A de andra stora franska jernvägarne äro bestäm¬
melserna ungefär desamma.
På några af statsbanans linier, der hvarje man arbetar
för sig, bevakar en hvar den sträcka, som han under¬
håller. Å linier med svag trafik gör han endast en enda
besigtning om dagen, nämligen på morgonen före ar¬
betets början.
Vid Paris—Orleansh&nsai får vid dylika besigtnings-
turer den bevakande ej gå hastigare än 2 kilometer i
timmen.
Då bevakningssträckan sammanfaller med underhålls-
sträckan, varierar således den väglängd, hvarje man be-
höfver tillryggalägga, med platsen för dagens arbete.
Maximum är hela sträckans längd, utgörande 5 å 8 kilo¬
meter.
England.
Bevakningssystemet är likartadt med det franska.
På vissa banor inskränker sig bevakningen af banan
om söndagarne till en enda tur om morgonen, som verk¬
ställes af vederbörande arbetsförman. Underhålls- och
således äfven bevakningssträckorna hafva en längd vex¬
lande mellan 2 och 4 engelska mil.
Italien.
Vid Adriatiska och Medelhafsb&norna utföres ban-
bevakningen af särskilda vakter, hvilka samtidigt sköta
bommarne vid en å sträckan belägen vägöfvergång. Vak¬
terna böra, så vidt möjligt, göra sina turer under tiden
mellan två tåg, så att de åter befinna sig vid vägöfver-
gången vid det följande tågets ankomst. Antalet turer
är i allmänhet å linier med nattåg fyra om dygnet,
159
nämligen den första i daggryningen, den andra vid mid¬
dagstiden, den tredje före solnedgången och den sista
innan snabbaste nattåget passerat.
På de sekundära banor, som jemväl befaras af natt¬
tåg, är turernas antal åtminstone tre, af hvilka en skall
företagas, innan snabbaste nattåget passerat. Å de Medel-
hafsbanans linier, der trafiken är svag, verkställes ofta
dylik bevakning af hustrun till en bevakande eller arbe¬
tande vakt, anstäld å angränsande sträcka.
Bevakningssträckans längd är i medeltal 1,200 meter
å hufvudlinierna och 1,500 meter å sekundära linier. Vid
Tmmbanan verkställes likasom i Frankrike och England,
bevakningstjensten af banarbetarne, då de begifva sig
till sitt arbete. Nätet är deladt i bevakningssträckor af
6 kilometers medellängd.
Luxemburg.
Prins Henriks-banan.
Bevakningstjensten utfores på linier
a) med stor trafik: af särskilda banvakter;
b) med svag trafik: af banarbetarne med undantag
för några farliga sträckor, der särskilda banvakter lika¬
ledes äro anstälda.
Medellängden af bevakningssträckorna är 7 kilometer.
Nederländerna.
Nederländska statens utarrenderade banor.
Bevakningstjensten verkställes af särskilda banvakter
och af grindvakter. De sistnämndes bevakningssträckor
omfatta endast den i vägöfvergångens omedelbara närhet
belägna delen af banan. Längden af bevakningssträckorna
är mycket olika; vanligtvis är den 4 å 5 kilometer.
160
Holländska jernvägarne.
Bevakningstjensten utöfvas af den med underhållet
sysselsatta ordinarie personalen. Bevakningssträckorna
hafva en längd af 2,000 meter å dubbelspåriga och af
3,000 meter å enkelspåriga banor.
Portugal.
Portugisiska jernvägarne.
Bevaknings- och polistjenst utföres af de med
underhållet sysselsatta arbetslagen. Särskilda vakter fin¬
nas endast vid vissa såsom särdeles farliga ansedda
punkter, såsom skärningar eller större broar. Bevak-
ningssträckan är lika lång som underhållssträckan, eller
6 kilometer för dubbelspåriga och 10 kilometer för enkel¬
spåriga linier.
Ryssland.
Vid jernvägarne S:t Petersburg—Moskwa, Moskwa—
Prest och Or el—Vitebsk är bevakningen af banan anför¬
trodd åt särskilda vakter, hvilkas bevakningsturer till an¬
talet bestämmas af antalet tåg och särskilt, persontåg.
I allmänhet är föreskrifvet, att de skola passera sina
sträckor före hvarje persontåg.
På Union Moskwa—Koubinka är turernas antal tolf
om dygnet, mellan Koubinka och Jabinka åtta, mellan
Jabinka och Brest tio. Dessa turer göras såväl natt som
dag och äro på vissa linier kontrollerade genom registre¬
rande apparater.
Bevakningssträckornas längd är 2 verst å linien S:t
Petersburg—Moskwa, 2 7* verst å linien Moskwa—Kou¬
binka, 4 verst å linien Smolensk—Jabinka. På Orel—
Vitebsk-jernvägen är längden 3 verst.
161 Bil. IV.
Schweitz.
Gotthardsbanan.
Den 248 kilometer långa Gotthardsbanan är indelad
på följande sätt:
|
Antal.
|
Längd.
|
Längd.
|
Medeltal.
|
Maximum.
|
Minimum.
|
|
|
Meter.
|
Meter.
|
Meter.
|
Banvaktesträckor ..............................
|
96
|
2,560
|
4,282
|
813
|
Banvaktaförmänasträckor.....................
|
28
|
8,780
|
11,505
|
6,826
|
Banmästaresträckor...........................
|
11
|
22,360
|
32,499
|
16,038
|
Baningeniörssektioner ........................
|
3
|
81,980
|
84,613
|
77,267
|
Banvakterna hafva att öfvergå de resp. sträckorna
hvarje dag och i särskild! bestämd ordning. Som regel
gäller, att linien bör besigtigas före hvarje expresståg,
före dagens första tåg och en gång på aftonen.
Banvaktsförmännen böra öfverse sina sträckor två
gånger i veckan.
Banmästarne öfverfara en del af sina sträckor hvarje
dag. Om dessa sträckor hafva en mindre längd än 22
km., böra de besigtigas i sin helhet på två dagar, och,
om de äro längre än 22 km., en gång på tre dagar. Vid
ändpunkten af hvarje banvakts sträcka befinner sig å eu
stolpe en låda, innehållande en kontrollbok, i hvilken ban¬
vakterna, banvaktsförmännen och banmästarne inskrifva
sina namn med angifvande af datum och klockslag.
Antalet bevakningsturer för en banvakt är minst 3
och högst 7, fördelade på hela dygnet, allt efter tiderna
för tågens gång.
Algier—Tunis.
Bone—•Guelmabanan med bibanor.
Bevakningstjensten är anförtrodd åt särskilda ban¬
vakter, hvilka böra hvarje dag fullständigt besigtiga sina
sträckor före första tåget och hvilka ej få aflägsna sig
n
162
förrän en qvarts timma efter det sista tåget passerat.
Morgonturen är i alla händelser obligatorisk. På de delar
af linien, som befaras af nattåg, verkställes besigtning
af banan å hela sträckan, innan sista tåget passerat.
Denna andra tur utföres dock ofta af en banarbetare, om
morgonturen för banvakten infaller mycket tidigt. Ban-
vaktssträckan är i allmänhet 7, på några lättskötta delar
9 kilometer.
Andra frågan.
År å linier, der nattåg ej förekomma, föreskrifvet,
att bevakningsturer skola företagas före dagens första
tåg och efter sista aftontåget?
Förekommer på linie!, der nattåg framgå, nattbe¬
vakning?
Hur verkställes den?
Vid Ungerska statsbanorna, Bulgariska statsbanorna,
Adriatiska och Medelbafsbanorna, Prins Henriksbanan,
Nederländska statens utarrenderade banor och Hol¬
ländska jernvägarne föreskrifves besigtning af banan på
morgonen innan första tåget passerat. I allmänhet före¬
skrifves ej, att banvakterna skola företaga besigtning af
sträckan efter det aftonens sista tåg passerat. Ungerska
statsbanorna och Medelhafsbanan äro de enda, som
föreskrifva sådant som allmän regel. Å Prins Henriks¬
banan är deuna besigtriingstur obligatorisk endast å vissa
farliga ställen, som då besigtigas af särskilda vakter.
Bulgariska statsbanorna inskränka sig att föreskrifva en
besigtning om aftonen innan sista mera betydande tåg
(express- eller posttåg) passerat. Då undantagsvis ett
sådant tåg går om natten, ålägges vakten göra särskild
tur före detta tåg. Endast vid några enstaka banor,
Ryska-, Ungerska stats-, Medelhafs- och Adriatiska ba¬
norna, förekommer fullständig nattbevakning. Äfven är
att märka, att å de tre sistnämnda banorna banvakterna
samtidigt utöfva grindbevakningstjenst. Vid Gotthards-
banan skola såväl dag- som nattvakterna om möjligt in¬
spektera sina sträckor före hvarje tåg. Då de särskilda natt¬
vakternas uppgift inskx’änker sig till att tillse, det banans
163
tillstånd erbjuder fullständig säkerhet, hafva de erhållit
sträckor af jemförelsevis större längd. Den 235 kilo¬
meter långa linie, å hvilken dylik nattbevakning egen
rum, har sålunda delats i 58 banvaktssträckor med me¬
dellängd af 4 kilometer och maximilängd af 7,5 kilo¬
meter. Af sparsamhetsskäl har man tillsett, att, så vidt
sig göra låtit, nattvakterna vid tågens passerande hafva
att vakta en grind. På de ställen, sådant icke låter sig
göra, bevakas grindarne af särskilda arbetare, Indika un¬
der viss tid om dagen skola sysselsättas med arbete. I
England föreskrifvas endast morgon- och aftonbesigtnin-
gar, Indika verkställas af banarbetarne på väg till och
från arbetet. Der finnes således ingen nattbevakning.
I Frankrike föreskrifves hvarken vid statsbanorna, Paris—
Lyon—Medelhafsbanan, Paris—Orleansbanan, Ostbanan
eller Sydbanan någon besigtning vare sig före första
morgontåget eller efter sista aftontåget. Nord- och
Vestbanornas reglementen föreskrifva visserligen för li-
nier utan nattjenst en besigtningstur före dagens första
tåg och tillåta icke vakterna att lemna banan förr än en
qvart efter det sista aftontåget passerat. Men genom
ministeriella beslut har denna bevakning blifvit fullstän¬
digt upphäfd på ett stort antal linier åt mindre betyden¬
het; å andra har tillsynen blifvit inskränkt till tiden före
första morgontåget. Man kan således säga, att på få
undantag när äro så i Frankrike som i England de enda
obligatoriska bevakningsturerna under dagstjenst de, som
verkställas af banarbetarne, då de begifva sig till och
från arbetet.
Nattbevakning genom särskilda vakter förekommer
i allmänhet icke. Vid Ostbanan göra banarbetarne ett
visst antal natturer i veckan å vexlande tider, hvarvid de
i allmänhet återvända hem med tågen. Vid Orleans¬
banan sker nattbevakning genom vakter, som till fots
tillryggalägga 15 å 20 kilometer i samma riktning och
återvända med tågen.
Vid Vestbanan är nattbevakning anordnad på föl¬
jande sätt. Nattvakterna börja sin tjenstgöring kl. 7
e. m. hela året om och sluta den på morgonen vid ar¬
betets början, på olika tider allt efter årstiden. De be¬
vaka hvar och en en sträcka af omkring 10 kilometer.
164
De böra hvarje natt till fots tillryggalägga denna sträcka
i hela dess längd åtminstone två gånger. De böra vidare
gå i båda riktningarna, på det att okynne må förhindras.
Det är dem ovilkorligen förbjudet att använda tågen
under tjenstgöringstiden annat än efter skriftlig order
eller under tvingande omständigheter. Nattvakterna hafva
i öfrigt till åliggande: 1) att försäkra sig om att banan
är fri och att intet binder finnes för tågens gång; 2)
att kontrollera att tågen följa hvarandra med föreskrifna
mellantider, hvarvid de hafva att efter omständigheterna
signalera åt tågen.
Sådana äro de reglementariska bestämmelserna, men
jemvägsbolaget har upplyst derom, att denna nattbe¬
vakning icke synes göra annan nytta än att upprätthålla
de föreskrifna mellantiderna mellan tågen, hvarför bo¬
laget äfven sökt tillstånd att få indraga densamma å de
linier, der blocksignaler äro anordnade. Dylikt tillstånd
har ock af myndigheterna lemnats dock på bolagets
egen risk.
Tredje frågan.
Medverka grindvakterna vid banans bevakning? Åro
de å linier med svag trafik ensamma om denna bevakning?
I allmänhet deltaga ej grindvakterna i banbevak-
ningen. För öfrigt bestrides grindbevakningen om dagen
vid nästan alla jernvägar af hustrur till å linien boende
banarbetare. På S:t Petersburg—Moskwa jernvägens bi¬
banor, der trafiken är svag och der endast dagtåg före¬
komma, bestrides banbevakningen understundom af grind-
vakter. I sådant fall företages endast eu besigtningstur
om dagen, nämligen före första tåget. Å Portugisiska
jernvägarne biträda grindvaktema till någon ringa del
vid banbevakningen, hvilken eljes åligger banarbetarne;
och hafva de i så fall att bevaka en sträcka af 200
meter å ömse sidor om vägöfvergången, hvilken sträcka
de skola öfvergå före hvarje tåg. Å vissa starkt trafi¬
kerade delar af Ungerska statsbanorna finnas särskilda
grindvakter, som ej deltaga i banbevakningen; men i all¬
mänhet, och till och med på linier med stark trafik, be¬
vakas grindarne af banvakterna.
165
Fjerde frågan.
Hvilka äro banvakternas åligganden vid besigtningen?
Skola de äfven slå ned rälsspikar och åtdraga skarf-
bultar?
Förutom att göra polistjenst å banan och att be-
trygga tågens obehindrad gång har bevakningspersona-
len vid olika banor olika åligganden.
Å vissa banor, der bevakningen åligger för under¬
hållet anstälda banarbetare, äro de af dem, som verk¬
ställa bevakningsturerna, befriade från att afhjelpa fel¬
aktigheter å banan. De skola endast noggrant obser¬
vera spåret och för sin förman anmäla upptäckta brister.
Sjelfva hafva de endast att afhjelpa sådana brister, som
kunna medföra omedelbar fara. Tilldragningen af skruf-
var och spikar sker vid de reparationer, som verkställas
af arbetslagen.
På andra ställen åter skola banvakterna medföra
verktyg för spårets justering samt utföra smärre under¬
hållsarbeten och hafva tillsyn öfver vissa å banan befint¬
liga signalinrättningar. De böra isynnerhet söka upp¬
täcka förekommande brott af räler eller skärjern.
På några banor verkställas en eller två gånger i
veckan särskilda, noggranna besigtningar för undersök¬
ning af spårets vidd.
Sammanfattning-.
Om vi sammanställa de upplysningar, för hvilka vi
nu något detaljeradt redogjort, visar sig först och främst,
att af de jernvägar, från hvilka vi erhållit uppgifter, äro
de ryska jernvägarne de enda, der allmän regel är, att
banan bevakas af särskilda vakter. Hvilka lokala för¬
hållanden föranledt härtill veta vi ej.
Nästan öfverallt annorstädes sker bevakningen ge¬
nom banarbetarne, då de begifva sig till och från arbetet.
166
Prins Henriksbanan använder allt efter omständigheterna,
båda systemen: det första å linier med stark trafik och
det andra å sekundärbanor. I Holland förekomma båda
systemen, ett å hvardera af de två förstnämnda jern-
vägarne. Ungerska statsbanorna och de två förnämsta
italienska jernbanorna använda särskilda banvakter, men
dessa hafva samtidigt att bevaka inom sträckorna belägna
vägöfvergångar. Detta är en undantagsanordning, som
ej torde vara efterföljansvärd. På Gotthardsbanan finnas
slutligen särskilda banvakter, men terrängens beskaffenhet
i dessa trakter berättigar till särskilda försigtighetsmått.
Således förefinnes i alla länder en bestämd tendens
att följa den af Milanokongressen anvisade vägen, näm¬
ligen att anförtro bevakningen af banan åt de med un¬
derhållet sysselsatta arbetslagen och att inskränka antalet
besigtningsturer. De stora jernvägsbolagen i Frankrike
och England hafva icke tvekat att inskränka antalet af
dessa turer till två eller till och med endast en om dagen.
Denna senare omständighet synes så mycket mera an¬
märkningsvärd, som större tåghastighet icke användes
i något annat land i Europa, utan att emellertid den
redan för länge sedan införda anordningen föranledt nå¬
gon olägenhet.
Vi tro det vara af intresse att här erinra om hvad
herr Briöre yttrade vid Milanokongressen i detta ämne:
»Erfarenheten har visat, yttrade han, att bevaknin¬
gen kan inskränkas och att den förorsakar en betydande,
helt och hållet onyttig utgift. Också förekommer den
numera endast under särskilda förhållanden å sådana
sträckor, som äro särskildt farliga, vare sig i följd af
läget i plan eller profil eller i följd af den terräng, hvar¬
igenom banan går, eller slutligen i följd af trafikens
storlek. Man har genom indragningen lyckats åstad¬
komma högst betydliga besparingar. Hvarje bolag, som,
efter att hafva genomfört en sådan indragning, kommit
till ett dylikt resultat, har vid jemförelse kunnat kon¬
statera fördelarne af det nya systemet gent emot det gamla
förfaringssättet.
Hos oss började man med ett system, som jag skulle
vilja kalla »bevakning till ytterlighet»; vi voro till att
börja med utomordentligt försigtiga, emedan vi förestälde
167
oss, att banan behöfde öfvervakas — man kunde vara
böjd att säga — med förtviflad omsorg. Vi hade då på
hvarje håll af 7 kilometer vakter, som öfvergingo sin
sträcka fyra gånger om dagen. Vi hade nattvakter med
sträckor af nära 14 kilometer, hvilka tillryggalade detta
afstånd två gånger mellan qväll och morgon. Det är
hvad man kan kalla bevakning till ytterlighet.
Men den dag, då inkomsterna började nedgå och
man nödgades söka göra besparingar, erhölls en af de
första sådana genom att minska denna öfverdrifna bevak¬
ning och genom att indraga all speciel besigtning.
Derigenom blefvo omedelbart 800 betjente a 1,000
francs obehöfliga och vanns sålunda en årlig besparing åt
800,000 francs. Detta är säkerligen en intressant siffra,
ty den utvisar skilnaden mellan bevakningen till ytterlig¬
het och den fullständiga indragning af afl speciel bevak¬
ning såsom nu allmänt genomförts.»
Denna bevakning till ytterlighet, som herr Briére
omnämnde och hvilken ända till sista tiden synes hafva
varit vanlig vid de flesta jern vägar, är för öfrigt nu¬
mera på afgjord tillbakagång å afla hall. På sätt vi
framhållit, är det endast några enstaka jernvägar, som
bibehålla besigtning af banan på morgonen före första
tåget, och med undantag af Ungerska statsbanorna och
Medelhafsbanan anser ingen af de jernvägar, som lemnat
oss uppgifter, numera nödigt, att banan besigtigas på
aftonen efter sista tåget. Hvartill tjenar också, utom i
särskilda undantagsfall, en sådan besigtning, som ju på
sätt och vis upprepas genom morgonbesigtningen före
dagens första tåg? Franska och engelska jernvägarne
anse onödigt att låta verkställa en besigtning om morg-
narne före dagens första tåg. Hvilket tåg skulle för
öfrigt å luder, som trafikeras natt och dag, anses vara
första dagtåget? Första besigtningsturen eger derföre
rum efter' kl. 6 på morgonen, då arbetet börjar för laget.
Nästan öfver allt, der nattåg förekomma, har äfven
särskild nattbevakning upphört. Den, som ännu före¬
kommer på vissa franska banor, har mera till ändamål
polisuppsigt och tillsyn af personalen än egentlig be¬
vakning af sjelfva banan. Den bidrager äfven att be-
trygga tågens säkra gång genom att kontrollera mellan¬
168
tiderna mellan tågen å de linier, der blocksignaler ej
förekomma.
Härförntom kunna vi konstatera, att i allmänhet med¬
verka ej grindvakterna vid besigtning af banan. Slut¬
ligen är under dagen skötseln af grindarne på de flesta
banor anförtrodd åt qvinnor. — — — — — — — —
Bortser man från några detalj uppgifter, som icke in¬
verka på frågan, torde man kunna uppställa följande kon¬
klusion :
Hos flertalet jernvägsförvaltningar göra sig följande
åsigter gällande angående ordnandet af banbevakningen:
l:o) en tendens att indraga den särskila bevaknings-
personalen och i stället anförtro bevakningen åt personal,
tillhörande de arbetslag, som äro afsedda för banans
ordinarie underhåll;
2:o) en sträfvan efter att minska antalet af de gån¬
ger, banan bör af vederbörande besigtningskarl passeras,
till två — eller till och med endast en om dagen —
hvarvid första turen eger rum på morgonen, då karlen
går till sitt arbete, eller, vid några jern vägar, innan för¬
sta. tåget passerat, samt den andra turen så godt som
alltid vid den tid, då arbetet för dagen upphör, och en¬
dast högst undantagsvis efter det sista tåget passerat;
3:o) en öfvertygelse om möjligheten att kunna helt
och hållet indraga all särskild nattbevakning af banan i
egentlig mening, d. v. s. spåret.
Vid sammanträde den 22 augusti 1892 beslöt veder¬
börande sektion, efter diskussion, att ingå till kongressen
med förslag till resolution, affattadt i enlighet med den
af herr Bruneel sålunda uppstälda konklusionen; och vid
plenisammanträde den 25 i samma månad antog kongressen
detta sektionens resolutionsförslag.
Bil. V.
Jernvägsstyrelsens skrifvelse den 26 november
1892, med förslag till nytt aflöningsreglemente
för personalen vid statens jern vägar.
Till Konungen.
Genom nådigt bref den 31 december 1891 bär Eders
Kongl. Maj:t med afseende å de förändrade förhållanden,
som inträdt sedan nu gällande aflöningsreglemente för
embete- och tjenstemän samt betjente vid statens jern-
vägstrafik faststäldes, anbefalt jernvägsstyrelsen att in¬
komma med förslag till nytt aflöningsreglemente.
Till åtlydnad af denna befallning får styrelsen här¬
med i underdånighet öfverlemna bilagda, af styrelsen
upprättade förslag i ämnet, och tillåter sig styrelsen der¬
vid anföra följande.
Sedan gällande aflöningsreglemente den 23 oktober
1874 faststäldes, hafva af Eders Kongl. Maj:t fattats åt¬
skilliga beslut, ledande till ändring i personalens aflönings-
förhållanden, sådana de enligt samma reglemente varit
ordnade, och torde styrelsen till en början få redogöra
för de förändringar, som sålunda tid efter annan kommit
till stånd.
1874 års aflöningsreglemente upptog bland befatt¬
ningar å distrikten hallmästare. Genom nådigt bref den
1 juni 1877 förordnade Eders Kongl. Maj:t, efter det
Riksdagen bifallit derom aflåten proposition, att arvoden
för förste eller öfverbanmästare skulle utgå efter arvodes-
170
klasserna 17 till och med 10 eller med lägst 720 och
högst 1,500 kronor för år.
Samma reglemente upptager bokhållarebefattningar å
distrikten samt inom styrelsen vid de till byråafdelningen
hörande kassa-, statistiska- och milkontoren. Sedan Eders
Kong], Maj:t i de årligen faststälda arvodesstaterna med-
gifvit upptagandet af dylika befattningar äfven inom
andra styrelsens kontor eller expeditioner, såsom i staten
för år 1880 å revisionskontoret och å öfverdirektörens
för banafdelningen expedition, i 1882 års stat å maskin-
afdelningen och i 1884 års stat å öfverdirektörens för
trafikafdelningen expedition och å kontrollkontoret, sam¬
manfördes de sålunda gifna partiela bestämmelserna uti
den nådiga kungörelsen af den 30 december 1884 an¬
gående ändringar uti den för styrelsen för statens jern-
vägstrafik den 5 november 1875 utfärdade förnyade nå¬
diga instruktion genom der intagna förordnande, att under
ban-, maskin- och trafikafdelningarna inom styrelsen skulle
lyda bokhållare till det antal, faststäld stat för hvarje år
bestämde. Derefter har, enligt Eders Kongl. Maj:ts med¬
gifvande, i den för år 1892 faststälda arvodesstat förste
bokhållarne å ban- och trafikafdelningarna erhållit benäm¬
ningen »byråassistenter».
Arvodena för ofvannämnde bokhållare bestämdes
lika med arvodena för bokhållarna vid statistiska- och
milkontoren.
Till förändringar i reglementet beträffande tjenste-
män inom styrelsen hör ock, att med Riksdagens bifall
genom nådigt bref den 31 maj 1888 bestämdes, att efter
inspektörsbefattningens indragning, arvodet till öfver-
direktörsassistent finge utgå med lägst 2,700, högst 4,200
kronor.
Genom nådigt bref den 30 december 1885 förord¬
nades, att ur befattningen stationsskrifvare skulle utbrytas
en särskild grupp, benämnd förste stationsskrifoare och
omfattande de närmast under föreståndarne stälda sta¬
tionsskrifvare å de särskilda expeditionerna vid hufvud-
stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt de
skrifvare, som närmast stationsföreståndarne å öfriga
mera betjMande stationer i större städer eller större för-
eningsstationer handlade stationsgöromålen, samt att i
171
stället för lägre aflönade stationsskrifvare finge antagas
biträden af betjeningsklassen, kallade Jcontorsbiträden.
Arvodena bestämdes för förste stationsskrifvarne
till lägst 1,500, högst 2,100 kronor, för öfriga stations¬
skrifvare till högst 1,800 kronor, samt för kontorsbiträ-
dena till minst 600, högst 1,080 kronor.
Derjemte är att omförmäla, att inom maskinafdel-
ningen tillkommit en tjensteman, benämnd maskininspek¬
tör, med arvode såsom maskindirektör.
Reglementets stadgande beträffande andra löneför¬
måner än arvoden hafva ändrats derigenom, att Eders
Kongl. Maj:t den 23 december 1880, med upphäfvande
af § 11 i reglementet i fråga om bostad och inqvarte-
ringsersättning, meddelade särskilda bestämmelser att lända
till efterrättelse från och med år 1881, samt att genom
förut anförda nådiga bref den 30 december 1885 dels
de förut nämnda förste stationsskrifvare och kontorsbi-
träden tillerkändes fri inqvartering, dessa senare dock
endast der tillgång funnes på bostäder, dels ock förkla¬
rades, att fri beklädnad finge tilldelas såväl nämnda bi¬
träden som dem af styrelsens vaktmästare, hvilka tillika
tjenstgjorde såsom kontorsvakter.
Sådana äro de partiela förändringar, som under årens
lopp vidtagits uti de år 1874 faststälda grunderna för
aflöningen vid statens jernvägstrafik. Emellertid synes
det vara tydligt att, då jernvägstrafiken under de sedan
dess förgångna nära tjugu åren, svält ut i afseende på
såväl utsträckning som transportarbete till nära dubbelt,
mot hvad den var vid periodens början, och åtskilliga
sorter af trafik, som till en början lågo i sin linda, t. ex.
samtrafiken med främmande, inhemska och utländska
banor, numera intaga ett framstående rum, samt derjemte
erfarenhet vunnits om behofvet af arbetskrafter och ar¬
betets fördelning på olika befattningar, detta utgör ett
skäl för att bringa aflöningsreglementet i öfverensstäm¬
melse med de af utvecklingen framkallade förändrade
förhållandena, hvilka man har anledning antaga ej skola
under den närmaste tiden undergå några väsentliga vex-
lingar.
En omarbetning af det nu gällande reglementet
kräfves ock af det i styrelsens tanke oafvisliga behofvet
172
att reglera arvodena så, att de bättre än nu motsvara
befattningarnas vigt och det med dem förenade ansvar
och äro tillräckliga för innehafvarens skäliga lefnadsbehof
i den samhällsställning, han på grund af sin tjenst in¬
tager, samt betrygga honom mot eljes lätt uppstående
frestelser att i nödens stund söka hjelp å otillåtna vägar,
genom undanhållande eller efterlåtande af hvad staten
tillkommer vid de många tillfällen, då kontroll icke är
möjlig, och att de jemväl icke allt för mycket skilja sig
från hvad i jemförliga befattningar vid andra statens in¬
rättningar är tjenstinnehafvaren tillerkändt. I detta se¬
nare hänseende lär icke kunna förnekas, att aflöningarna
vid statens jernvägar i många fall äro lägre, än hvad
som uti på senare åren faststälda stater bestämts för
analoga tjenster vid sådana statens embetsverk, hvilka,
likt jernvägarna, stå i omedelbar beröring med det indu¬
striel och kommersiela lifvet, såsom t. ex. post- och
tullverken. Det är med afseende på alla dessa omstän¬
digheter, styrelsen anser en förbättring i tjenstepersona-
lens aflöningar berättigad. De förhöjningar, styrelsen
ansett sig böra föreslå, afse befattningar så väl inom
styrelsen som å distrikten. Beträffande löneförhöjnin¬
garna å distrikten torde uppmärksamheten böra fästas
derå, att det ökande af jern vägarnas utgifter, desamma
skulle föranleda, i större eller mindre mån motvägas af
besparingar, som vinnas genom redan påtänkta indrag¬
ningar af platser, der utsträckning af tjenstgöringsom-
råden kan ega rum. Förhöjningarna inom de lägre be-
tjeningsgraderna äro icke ifrågasatta högre än som be¬
tingas af de numera allmänt höjda dagsverksprisen.
I sjelfva Imfvudgr under na för förvaltningens fördel¬
ning, nämligen uti af arbetenas beskaffenhet betingade
särskilda afdelningar, å linien fördelade uti distrikt, har
den hittills vunna erfarenheten ej synts påkalla någon
förändring. Det nu framlagda förslaget ifrågasätter der¬
för allenast inrymmande inom nämnda ram af åtskilliga
befattningar, till en del redan befintliga, men under nya,
efter befattningarnas vigt och det allmänna uttryckssättet
bättre än hittills lämpade namn, indelning af vissa be¬
fattningar i högre och lägre grupper efter olika betyden¬
het, och omreglering af arvodesbeloppen, i de flesta fall
med inskränkning af antalet befattningen tillkommande
löneklasser. I afseende på omregleringen är styrelsen
af den åsigt, att i ett reglemente ej böra upptagas så¬
dana aflöningsbelopp, som i verkligheten ej kunna till-
lämpas. Af denna orsak äro de uti nuvarande reglemente
upptagna tre lägsta arvodesklasserna uteslutna. Erfa¬
renheten har nämligen ådagalagt, att, under numera rå¬
dande högre lefnadskostnader och ökade dagsverkspris,
dugliga arbetskrafter ej kunna erhållas för så låga aflö-
ningar, som enligt dessa klasser skulle utgå. Likaledes
har för de högre befattningarna minimibeloppet af ar¬
vode bestämts efter befattningens betydenhet och med
afseende derå, att, utom i sällsynta undantagsfall, ingen
lärer komma att med högre befattning beklädas utan att
hafva visat sig dertill kompetent under en föregående
längre tjenstgöring å lägre platser inom verket och ge¬
nom erforderliga högre kunskapsmått. Derför äro ock
vid sådana befattningar uteslutna åtskilliga lägre arvodes¬
belopp, som det nuvarande reglementet upptager, men
hvilka ej kunna komma till användning.
För de förändringar, som föreslagits i afseende på
den högre gränsen för arvoden inom samma befattning,
blir styrelsen i tillfälle att i det följande på vederbörliga
ställen redogöra. Dessutom hafva arvodena för några
befattningar, om hvilkas fortfarande behöflighet till visst
antal erfarenhet vunnits under den förflutna tiden, öfver-
förts från löneklasser till fasta.
Om de fasta arvodena innehåller nu gällande regle¬
mente, utom en definition deraf uti § 1 och rättigheten
till ålderstillägg uti § 7, inga bestämmelser. Men då
det för öfverskådlighetens skull väl är tillbörligt, att uti
ett reglemente för aflöningarna inom ett verk, äfven då
de äro till formen skiljaktiga, bestämmelser gifvas an¬
gående tilldelandet och åtnjutandet af alla de aflöningar,
som inom verket tillkomma befattningshafvanden, har
styrelsen funnit sig böra i förslaget upptaga äfven dessa
fasta arvoden och de befattningar, som enligt styrelsens
förmenande böra på sådant sätt aflönas.
Styrelsen öfvergår nu till att anföra speciela motiv
för de förändringar, styrelsen ansett sig böra ifrågasätta
i det nuvarande aflöningsreglementets bestämmelser; och
174
tillåter sig styrelsen, som i fråga om sjelfva rubriken
föreslagit en enklare och, vid det förhållande att regle¬
mentet innehåller vissa stadganden rörande tillfälliga bi¬
trädens och arbetares löneförmåner, äfven egentligare
lydelse, att vid denna framställning till behandling före¬
taga de särskilda stadgandena i den paragrafföljd, hvari
de blifvit uti förslaget upptagna.
§ 1-
Förutom det att styrelsen i denna paragraf, liksom
i rubriken och i de följande paragrafer, der anledning
dertill funnits, utbytt benämningen »statens jern vägstrafik»
mot den numera vanliga och efter styreisens af Eders
Kongl. Maj:t bestämda namnförändring jemväl riktigare
benämningen »statens jern vägar», dervid med sistberörda
uttryck naturligen är att förstå endast statens trafikerade
jernvägar, har styrelsen här ifrågasatt två andra förän¬
dringar. Den ena af dessa är eu något olika definition,
på hvad som bör med »fast arvode» förstås, i det att
styrelsen föreslagit utbyte af det numera obrukliga ut¬
trycket »normalstat» mot »stat, hvilken af Riksdagen god¬
känts», i sammanhang hvarmed äfven det i definitionen
på »föränderligt arvode» begagnade uttrycket »i årlig
stat bestämmas» utbytts mot »för hvarje år af Kongl.
Maj:t bestämmes»; och den andra förändringen är ett
utbyte af den oegentliga och begreppet icke rätt beteck¬
nande benämningen »föränderligt arvode» mot den rikti¬
gare och mera betecknande »arvode efter klass».
De uti det nuvarande reglementet förekommande,
allmänt hållna bestämmelserna om grunden för sådant ar¬
vodes tilldelande hafva uteslutits.
§ 2.
Styrelsen har ansett lämpligt, att särskild beteckning
fästställes äfven för den del af arvodet, som icke ut-
göres af »tjenstgöringspenningar», och har i detta hän¬
seende föreslagit enahanda uttryck, som af Riksdagen, på
Eders Kongl. Maj:ts förslag, i senare tid användts vid
dylik uppdelning af aflöning, hvilken utgår såsom arvode.
Härförutom har, med särskild hänsyn till den vidsträck¬
tare användning, aflöningsformen »ålderstillägg» erhållit
i förslaget, uttrycklig bestämmelse synts böra införas
derom, att ålderstillägg fördelas i »lön» och »tjenstgö-
ringspenningar» efter enahanda grunder, som det öfriga
arvodet.
Medan styrelsen i fråga om
§ 3
endast föreslagit en mindre redaktionsförändring, har sty¬
relsen deremot åt
§ 4
gifvit en helt annan lydelse och omfattning, än motsva¬
rande paragraf i det nuvarande reglementet har. I enlig¬
het med hvad redan förut blifvit anmärkt, har styrelsen
nämligen ansett uppgift å de fasta arvodenas antal och
belopp böra i aflöningsreglementet inflyta; hvarjemte sty¬
relsen föreslagit att upptagas bland de fasta sådana ar¬
voden, som förut utgått efter klass, för befattningar i
styrelsen med bestämd verkningskrets, hvilka kunnat fast¬
ställas till stadigvarande antal.
De i Eders Kongl. Majrts nådiga bref den 28 maj
1874, jemfördt med nådiga brefvet den 31 maj 1878,
angifna fasta arvoden hafva, med uteslutande af dem
för inspektören, sekreteraren och ene notarien, hvilka be¬
fattningar indragits den förstnämnda enligt nådiga bref¬
vet den 31 maj 1888 och de båda senare enligt nådiga
brefvet den 30 december 1884, uppförts med oförändrade
belopp för generaldirektören och chefen, 4 öfver direktör er,
kamreraren samt föreståndaren för statistiska kontoret, och
med förhöjda belopp för registratorn, revisorn, hufvud-
kassören, uppbördskassören och den qvarstående notarien.
Vidkommande den för registratorn föreslagna löne¬
förhöjningen till belopp af 500 kronor, tillåter sig sty¬
relsen erinra, att bemälde tjensteman alltid ansetts böra
vara bättre aflönad än registratorerna hos de med sty¬
relsen närmast jemförliga centrala embetsverken af den
anledning, att han icke allenast tillika är aktuarie inom
det stora embetsverket utan äfven allt ifrån styrelsens
första bildande haft att ombestyra en betungande detalj
af kansligöromålen, som icke åligger registratorn inom
andra verk, nämligen expedierandet af alla utgående hand¬
lingar, en anordning, hvilken styrelsen, enligt hvad hon
jemväl vid ett föregående tillfälle för Eders Kong], Maj:t
framhållit, funnit leda till mycken redighet, och i hvilken
styrelsen ej skulle vilja se någon ändring. Då emeller¬
tid registratorns göromål efter hand ökats i högst bety¬
dande grad — oafsedt att på senaste tid honom ålagts
att registrera, förvara och expediera handlingar rörande
jernvägsbyggnadsärenden — har styrelsen ansett sig böra
i underdånighet påyrka, att registratorn erhåller samma
aflöning, som kontorschef i styrelsen. För utöfvande af
sistnämnda bestyr åtnjuter visserligen den nuvarande re¬
gistratorn, enligt Riksdagens år 1888 lemnade medgif¬
vande, ett extra arvode af 500 kronor, men detta ar¬
vode skulle indragas, i händelse bemälde tjensteman
komme att på den nya staten öfverflyttas.
Inom de flesta andra embetsverk åtnjuter visserligen
icke revisor högre aflöning än den, som nu tillkommer
jernvägsstyrelsens revisor, men inom dessa embetsverk
intager han icke heller samma ställning som inom jern-
vägsstyrelsen, der han är chef för ett särskildt kontor.
Jernvägsstyrelsens revisor synes deremot snarast vara
att jemföra med revisionskommissarierna i kammarrätten
samt förste revisorn i statskontoret, Indika äro tjenste-
män af andra lönegraden. Och då de räkenskapshand¬
lingar, hvilka äro föremål för revisorns handläggning —
omfattande samtliga s. k. diverse inkomster och alla ut¬
gifterna vid statens jernvägar äfvensom den vidlyftiga
förrådsräkenskapen — under de senaste tio åren mer
än fördubblats, samt revisorn i fråga om trägna och an¬
svarsfulla göromål kan anses fullt likstäld med öfriga
kontorschefer inom styrelsen, har styrelsen ansett sig
icke kunna underlåta att för honom ifrågasätta samma
aflöning som den, hvilken tillkommer dessa senare.
Att en omreglering af uppbördskassörens aflönings-
förhållanden är af behofvet påkallad har framhållits af
Riksdagens revisorer och äfven af styrelsen erkänts. Det
kan icke heller gerna anses lämpligt, att en tjensteman
med ett fast arvode af, frånsedt ålderstillägg, 3,000 kronor
177 Bil. V.
skall såsom missräkningspenningar uppbära vida mera
än detta belopp, eller 4,581 kronor 65 öre, såsom upp-
bördskassören i medeltal gjort under de senaste fem åren.
Och med fullt erkännande af det riktiga i grundsatsen,
att uppbördstjenstemän böra vara väl aflönade, torde man
dock få anse uppbördskassörens nuvarande totalaflöning,
som med ^beräkning af ålderstillägg år 1891 uppgick till
8,799 kronor väl hög. Med bibehållande af den nu gällande
normen för beräkningen af hans felräkningspenningar,
enligt hvilken han eger bekomma 25 öre för hvarje fullt
tusental kronor af hela den uppbörd, som under året till
uppbördskassan remitterats, skulle den äfven än ytterli¬
gare komma att stiga. För att vinna rättelse härutinnan
och på samma gång afhjelpa det af Riksdagens revisorer
jemväl antydda missförhållandet mellan uppbördskassörens
och hufvudkassörens aflöningsvilkor, liar styrelsen ansett
sig böra beträffande ifrågavarande båda tjenstemäns löne¬
förmåner föreslå den reglering, att hvardera erhåller den
för kontorschef faststälda aflöningen af 4,000 kronor
jemte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter re¬
spektive fem och tio års tjenstgöring, äfvensom felräk¬
ningspenningar till fixt belopp af 1,000 kronor. Häri¬
genom skulle visserligen hufvudkassören bekomma en
tillökning i aflöning af 1,250 kronor, men i betraktande
af det stora ekonomiska ansvar, som hvilar å denna
tjensteman, lärer den nu för honom föreslagna aflöningen
icke kunna anses oskäligt hög, helst erfarenheten ådaga¬
lagt, att felräkning vid de ständiga och till beloppet myc¬
ket vexlande utbetalningar, som på honom ankomma,
kan vålla honom betydlig förlust.
Den hos styrelsen anstälde notaidens aflöning utgör för
närvarande 2,500 kronor förutom två ålderstillägg å 500
kronor hvardera, under det att motsvarande tjenstemän
inom samtliga öfriga centrala embetsverk, efter der verk-
stälda löneregleringar, äro i åtnjutande af aflöning med
3,000 kronor, förutom enahanda ålderstillägg. Då någon
anledning, hvarför jernvägsstyrelsens notarie ensam skall
qvarstå med lägre arvode, icke lär förefinnas, måste
styrelsen förorda hans likställighet i förevarande afseende
med sina bemälda vederlikar.
De befattningar, som föreslagits att utom de förut-
12
178
varande upptagas med fast arvode, äro 6 byrådirektörer,
maskininspektören, milkontrollören, telegraf dir ektören, 3
förste kontrollörer, biljett- och formulärförvaltaren samt 3
byråsekreterare.
De 6 byrådirektörer, hvardera med arvode af 4,500
kronor, förutom ålderstillägg, bvilka skulle träda i stället
för de nuvarande öfverdirektörsassistenterna, har styrelsen
ansett böra så benämnas med afseende derå, att ifråga¬
varande tjenstemän förestå öfverdirektörernas särskilda
expeditioner eller byråer och i öfrigt innehafva alldeles
samma grad som ban-, maskin- och trafikdirektörerna
å linien samt vid öfverdirektörs frånvaro direkt inför
styrelsen föredraga till afdelningen hörande ärenden. Af
nämnda direktörstjenster skulle, på sätt nu eger rum med
öfverdirektörsassistentsbefattningarna, en tillhöra byrå-
afdelningen, en banafdelningen, två trafikafdelningen, af
hvilka den ene hade att handlägga tariff-frågor och före¬
stå kontrollkontoret och i sistnämnda afseende träda i
stället för den förut varande öfverkontrollören, den andra
åter öfriga ärenden af hvad beskaffenhet de vara må,
samt två maskinafdelningen, den ene för förrådsförvalt-
ningen och den andre för tekniska och kansliärenden.
Med afseende å vigten af förenämnda befattningar, det
ganska stora arbete, de fordra, de insigter och den er¬
farenhet, deras tillbörliga utöfvande måste kräfva, samt
likställigheten med närmast motsvarande tjenstegrader
inom linieförvaltningen har styrelsen upptagit såsom ar¬
voden för byrådirektörerna ofvannämnda belopp af 4,500
kronor jemte ålderstillägg.
I den nuvarande maskininspektörsbefattningen äro
tre funktioner förenade, nämligen dels tillsynen af vagn¬
parken, hvilken på grund af hvarje distrikts relativt ringa
trafikomfång sedan flere år tillbaka ej mera varit förde¬
lad på distrikten, dels besigtningen af den materiel, som
levereras till statens jern vägar, och dels inspektionen af
de enskilda jernvägarnas rörliga materiel. Af dessa funk¬
tioner tillkommer den förstnämnda obestridligen linieför¬
valtningen, och, då väl en till denna förvaltning hörande
person kan erhålla styrelsens uppdrag att handlägga
andra än till linien hörande ärenden, men en tjensteman
inom styrelsen ej bör direkt ingripa i linieförvaltningen
179
— något som endast tillkommer styrelsens chef och leda¬
möter — så har maskininspektören hittills uppförts bland
liniepersonalen.
En af de väsentligaste förutsättningarna vid upp¬
görandet af det förslag till aflöningsreglemente, som nu
framlägges, nämligen att trafikdistrikten minskas i antal
och ökas i omfång, torde emellertid inom ej allt för lång
tid medföra en ändring, som i sin ordning inverkar på
arten af maskininspektörens befattning. Det kan nämligen
med säkerhet förutses, att, sedan distrikten utsträckts,
eu fördelning af vagnparken på dem åter lämpligen bör
ske, åtminstone så till vida att hvarje distrikt ansvarar
för det vederbörliga underhållet af eu viss del af vagn¬
parken. Sedan en sådan fördelning skett, bör tillsynen
öfver vagnparken ej mera tillhöra maskininspektören utan
öfverflyttas på maskindirektörerna. Dermed försvinner
äfven skälet för maskininspektörens uppförande bland
liniepersonalen. En inskränkning i befattningens vigt
och omfång torde emellertid ej samtidigt inträda. Ty
vid den tidpunkt, då sålunda en af den sagde tjenste-
mannens nuvarande funktioner skulle komma att fråntagas
hans befattning, hafva utan allt tvifvel de båda återstå¬
ende, hvilka redan upptaga öfver 3U af tjenstemannens
tid, så vuxit i omfång, att de i och för sig erfordra
hela hans tid och arbetskraft. Då nu dessa återstående
funktioner väl kunna anses tillkomma en tjensteman i
styrelsen, och då de äro af den vigt och fordra den kom¬
petens, som motsvara en byrådirektörsbefattning, samt
då slutligen tjensten tydligen är af den art, att den bör
aflönas med fast arvode, så har i förslaget inom styrelsen
uppförts en maskininspektörsbefattning med samma ar¬
vode, som blifvit för byrådirektörstjenst ifrågasatt. Sty¬
relsen har dervid ansett, att mindre afseende bör fästas vid
den oegentlighet vid tjenstens utöfning, som kommer att ega
rum under den förmodligen helt korta tid, som kan komma
att förflyta mellan det nya reglementets införande och vagn¬
parkens fördelning på distrikten, än vid den sannolika sta¬
biliteten af de derpå inträdande förändrade förhållandena.
Derjemte hafva till befattningar med fast arvode
föreslagits tre byråsekreterare. För dessa befattningar,
hvarmed skulle beklädas de nuvarande bokhållarna i öfver-
180
direktörernas för ban- och trafikafdelningens expeditioner,
är arvodet föreslaget till 3,000 kronor, eller med det
högsta för bokhållare inom styrelsen föreslagna — dock
så, att byrås ekre terar ne skulle komma i åtnjutande af
ålderstillägg.
Föreslagna till aflöning med fast arvode, utan vä¬
sentlig ändring af förutvarande benämningar, äro före¬
ståndaren för milkontoret, telegraf direktören, biljett- och
formulärförvaltaren, tre kontrollörer samt styrelsens förste
vaktmästare.
Föreståndaren för milkontoret är för närvarande den
ende föreståndare för ett under byråafdelningen lydande
kontor, som icke åtnjuter fast arvode. Då emellertid
nödvändigheten af att en chef för milkontoret finnes icke
lärer kunna ifrågasättas, samt de åligganden, som till¬
komma denne tjensteman, äro fullt bestämda, anser sty¬
relsen fast arvode böra tilldelas äfven honom och detta
efter enahanda grund, som är antagen för öfriga kontors¬
chefer, eller till belopp af 4,000 kronor jemte två ålders¬
tillägg å 500 kronor livartdera. Vid det förhållande att
milkontrollörens aflöning för närvarande är i aflönings-
regiementet faststäld till lägst 1,800 och högst 4,200
kronor, kan en sådan förändring vid första påseendet
anses innebära en väl betydande löneförbättring, men på
grund af tjenstens i sammanhang med utvidgningen af
kontorets arbeten för såväl statens som andra jern vägars
räkning ökade betydelse är den fullt befogad. Hvad den
nuvarande innehafvaren beträffar, blir förhöjningen i sjelfva
verket ingen, då, efter att det föreslagna arvodet komme
till tillämpning, de extra ersättningar, han för närvarande
uppbär, nämligen 600 kronor för tillsyn af kontroll för
enskilda jernvägars räkning, som af sådana jernvägar
efter visst pris betalas, och 300 kronor för nytillkomna,
genom föreståndarens enskilda försorg utförda beräkningar
för maskinafdelningen, skulle indragas.
Jemväl telegraf direktören, hvilkens arvode i gällande
aflöningsreglemente är bestämdt till lägst 2,700 kronor
och högst 3,900 kronor, förutom två ålderstillägg å 300
kronor livartdera, synes styrelsen böra i aflöningshän-
seende likställas med kontorscheferna. Denne tjensteman,
hvilken det åligger att tillse uppsättningen och under¬
181
hållet af statens jernvägars samtliga telegraflinier och
apparater samt att hafva uppsigt öfver de för detta ända¬
mål inrättade reparationsverkstäder, har på grund af den
med jern vägsnätets utsträckning sammanhängande tillök¬
ning i telegraflinier, ledningar för telegrafering och tele-
fonering samt antal af apparater, förutom tillkomsten af
andra inrättningar för användande af elektricitet, natur¬
ligen fått högst betydligt stegradt arbete och ansvar.
Nuvarande innehafvaren, hvilken till tjensten befordrades
från att hafva varit telegrafinspektor med en inkomst af,
inberäknadt honom då tillkommande inqvarteringsersätt-
ning och ett extra arvode för konduktörers instruktion,
3,540 kronor, erhöll också omedelbart arvode efter högsta
för befattningen faststälda löneklassen.
Kontorschefs löneförmåner böra vidare enligt sty¬
relsens åsigt beredas de kontrollörer, hvilka fungera såsom
chefer för de tre hufvudafdelningar, hvaraf kontrollkon¬
toret består, äfvensom biljett- och formulärförvaltaren.
Beträffande då först bemälde kontrollörer eller »förste
kontrollörer», som de enligt styrelsens förslag skulle be¬
nämnas, så torde här böra erinras, att kontrollkontoret
sedan år 1874 undergått en högst betydande utveckling,
hvilken kan bedömas redan deraf, att medan kontrollen
1874 omfattade 334 stationer, deraf 143 stats]ernvägarnas
och resten stationer vid främmande banor, den för när¬
varande är utsträckt till 977, hvaraf 265 vid statsjern-
vägarna och 712 vid 74 främmande banor. I följd häraf
har kontoret ock behöft ansenligt utvidgas, så att perso¬
nalen vid hvar och en af de tre afdelningar, hvarå kon¬
trollen handlägges, i medeltal öfverstiger i antal kontorets
hela personal under det förstnämnda året. Det är före¬
ståndarna för omförmälda tre afdelningar, som styrelsen
nu föreslagit att föras på fast stat, under namn af förste
kontrollörer, och att som sådana aflönas lika med kontors-
föreståndare med 4,000 kronor jemte, efter stadgad tjenste¬
tid, ålderstillägg.
Vidare är på grund af den genom förut omförmälda
nådiga kungörelse af den 30 december 1884 gifna be¬
stämmelsen, att biljett- och formulärförrådet, hvilket förut
sorterade under kontrollkontoret, skall förestås af en för¬
valtare, såsom fast upptaget ett arvode af 4,000 kronor
182
för biljett- och formulär förvaltar en. Dennes funktioner äro
enligt instruktionen att enligt öfverkontroll örens bestäm¬
mande besörja biljetters tryckning och utsända de tryckta
biljetterna till stationerna; att anskaffa, förvara och ut¬
lemna faststälda formulär för samtliga afdelningarnas
behof och tillse, att nödigt förråd af dessa ständigt före¬
finnes; och att afgifva redovisning för honom tillhörande
förrådsförvaltning. Dessa bestyr, till hvilka äfven lagts
det att till större delen anskaffa för samtliga afdelningar
erforderliga skrifmaterialier, hafva i jemnbredd med rö¬
relsens utvidgning ökats i hög grad, så att deras skö¬
tande numera fordrar flere personers arbete. Ledningen
af dessa och ansvaret för anskaffningen till minsta möj¬
liga pris af de mångfaldiga artiklarna samt deras riktiga
och rättidiga utsändning till vederbörliga orter hvilar på
förvaltaren, hvilkens omsorg och förtänksamhet alltså i
hög grad tagas i anspråk. För ifrågavarande förvaltare
är i 1874 års reglemente upptaget ett högsta arvode af
3,000 kronor, och detta kunde väl anses tillräckligt för
en då till kontrollkontoret hörande tjensteman, med den
omfattning hans tjenstgöring för förrådet då kräfde, men
med den mera sjelfständiga ställning, befattningen der¬
efter intagit, och det ökade arbete, honom pålagts, är
det tillbörligt, att arvode motsvarande kontorsförestån-
dares honom tillägges. Styrelsen har redan under årens
lopp funnit sig böra tillerkänna den nuvarande innehaf-
varen ersättning för hans ökade bestyr och ansvar i form
af extra arvoden, utgående af det vederlag, främmande
jernvägar erlägga utöfver varans anskaffningspris för de
genom detta förråd dem tillhandahållna formulär och bil¬
jetter, men hvilka arvoden skulle indragas, efter det att
det föreslagna fasta arvodet komme att för befattningen
tillämpas.
Slutligen har styrelsen ifrågasatt uppförande af fast
arvode äfven för förste vaktmästaren, hvars befattning
måste anses under alla förhållanden nödvändig; och har
hans arvode synts styrelsen skäligen kunna bestämmas
till 900 kronor, lika med det högsta för vaktmästare
redan bestämda, jemte två ålderstillägg å 100 kronor
efter resp. fem och tio år.
För i gällande instruktion upptagna ombudsmannen
183
och arkitekten hafva ej föreslagits några arvoden å stat.
De till dessa befattningar hörande bestyr hafva alltsedan
år 1863 utöfvats af personer, hvilka med Eders Kongl.
Maj:ts i de årligen faststälda arvodesstaterna lemnade
medgifvande aflönats enligt med dem träffadt aftal, de
juridiska ärendena af framstående fackmän och arkitekt¬
ärendena af den person, som tillika tjenstgjort som arki¬
tekt vid statens jern vägsbyggnader. De vid styrelsen
förekommande juridiska ärendena äro icke af en sådan
mängd, att de taga en persons hela tid eller förmåga i
anspråk, och derför anser styrelsen det fördelaktigare att
betinga sig för dem behöfligt biträde på sätt hittills skett,
än att vara bunden vid ett för en särskild befattning af
ifrågavarande slag bestämdt arvode, livilket skulle be¬
höfva sättas vida högre än de ersättningar, som hittills
efter träffade aftal lemnats.
Arkitektbestyren vid statsbanorna torde minskas, i
den mån anläggningen af nya banor inskränkes; och lära
sedermera förekommande ärenden rörande ny- eller om¬
byggnad af vanliga slag kunna förberedas af en under¬
ordnad tjensteman, och planer m. m. för mera betydande
anläggningar utarbetas af för tillfället anlitad arkitekt.
Af sådana skäl har styrelsen hållit före, att nämnda be¬
fattningar, på sätt hittills egt rum, icke böra aflönas med
i ordinarie stat faststälda arvoden.
§ 5.
I löneklassernas nuvarande antal och särskilda ar¬
vodesbelopp har styrelsen ansett sig böra föreslå ett
par förändringar. Dessa bestå deri, att de tre lägsta
klasserna icke i förslaget upptagits, samt att arvodes¬
beloppet i första och andra klasserna höjts från resp.
4,200 och 3,900 kronor till resp. 4,500 och 4,000 kronor.
Den första ändringen grundar sig på det i betraktande
af arvodesbeloppens ringhet lätt förklarliga, i det före¬
gående omförmälda faktum, att aflöning efter dessa klas¬
ser sedan flere år tillbaka icke kunnat tillämpas; och den
senare ändringen har vidtagits för att kunna bereda någon
löneförbättring åt innehafvarne af de vigtigaste befatt¬
ningarna inom linieförvaltningen.
184
§ 6.
Vid redogörelsen för de förändringar, styrelsen före¬
slagit i löneklassregleringen, anser sig styrelsen böra
yttra sig först om de befattningar, hvilka förekomma
inom styrelsen, derefter särskildt om direktörsbefattnin-
garna å linien och slutligen om öfriga linieförvaltningen
tillhörande befattningar, dessa senare sammanstälda af¬
delningsvis.
Arvoden efter klass äro inom styrelsen föreslagna
för följande tjenstemän: byråingeniör, kontrollör, bokhål¬
lare samt kammar- och kontorsskrifvare; och för följande
betjente: kontorsbiträde, vaktmästare och kontorsvakt.
Beträffande de föreslagna byråingeniör sbefattningarna
har styrelsen att andraga följande. Sträfvande! att före¬
bygga för stora olikheter i utförande af konstruktions-
och reparationsarbeten inom de särskilda distrikten har
fört derhän, att en del göromål, som fordra tekniskt
bildad personal, förlagts från distrikten till ban- och
maskinafdelningarna inom styrelsen. Till dessa göromåls
bestridande hafva hittills tjenstemän från linien inkallats
till tjenstgöring å sagda afdelningars öfverdirektörsexpe-
dition. Då det emellertid visat sig, att dessa kommen-
deringar i flere fall antagit permanent natur, synes det
med reda och ordning öfverensstämmande, att de mot¬
svarande sysslorna i reglementet uppföras såsom till¬
hörande styrelsen och så aflönas, att de ifrågavarande
tjenstemännen kunna utan nämnvärd ändring i deras af-
löningsvilkor förflyttas från distrikten till styrelsen eller
tvärtom. Enär nu de tjenstemän, som för sagda ändamål
inkallats från linien, tillhöra ban- eller maskiningeniörer-
nas grad, har styrelsen ansett den föreslagna benämnin¬
gen betecknande för arten af deras verksamhet och deras
ställning i förhållande till deras vederlikar inom linieför¬
valtningen. Utaf det anförda skälet har styrelsen ock
för dem föreslagit arvoden, närmast lika med ingeniö-
rernas å linien. Att maximiarvodet för dem satts eu
klass högre än för de senare kommer sig deraf, att per¬
sonalen å linien åtnjuter inqvarteringsersättning, hvilken
deremot ej tillkommer de i styrelsen tjenstgörande.
185
Kontrollörerna ega för närvarande enligt reglementet
uppbära aflöning med lägst 1,800 och högst 4,200 kronor,
men faktiskt åtnjuter ingen lägre arvode än 3,000 kronor.
Efter den utbrytning från gruppen af särskilda förste
kontrollörsbefattningar, som ofvan föreslagits, anser sty¬
relsen aflöningen för de qvarstående kontrollörerna skä¬
ligen kunna bestämmas till lägst 3,000 kronor och högst
4,000 kronor.
Med afseende å bokhållarnes, kammar- och kontors-
skrifvarnes samt vaktmästarnes aflöningsförmåner har sty¬
relsen icke föreslagit annan ändring, än att minimiarvo-
dena satts till resp. 2,400, 1,080 och 660 kronor i stället
för förutvarande 1,500, 600 och 540 kronor, hvarvid
tillika kammarförvandten å kammarkontoret ansetts böra
uppgå i bokhållareklassen, med hvilken han redan nu är
i aflöningshänseende likstäld.
För kontor sbiträdena inom styrelsen, för hvilka några
maximi- och minimiarvoden i sjelfva verket ännu icke
faststälts, har styrelsen föreslagit sådana till belopp af
resp. 600 och 1,200 kronor.
Då telegrafbud numera icke anställas hos styrelsen,
har denna klass icke i förslaget upptagits bland styrel¬
sens betjente.
Deremot äro upptagna kontorsvakter med samma ar¬
voden som de å distrikten anstälda.
Beträffande derefter löneförmånerna för direktörsklas-
sen, eller ban-, maskin- och trafikdirektörerna, så torde
den aflöning, som nu är faststäld för dessa tjensteman,
eller lägst 3,000 kronor och högst 4,200 kronor med
möjlighet till två ålderstillägg å 300 kronor efter resp. tre
och sex år, efter det de uppnått högsta löneklassen, icke
kunna anses tillräcklig, då hänsyn tages till det ansvar
och vidsträckta personliga befäl, som med befattningarna
äro förenade. Med afseende såväl härpå som på den
utvidgade verksamhet, direktören skulle erhålla vid små¬
ningom skeende förändring af tjenstgöringsområden, har
styrelsen ansett sig skyldig hemställa, att arvodet för
direktör måtte bestämmas till lägst 4,000 och högst 4,500
kronor, äfvensom att båda ålderstilläggen måtte, för vin¬
nande af likformighet med de fasta arvodenas ålders¬
tillägg, höjas från 300 till 500 kronor, men i stället utgå
186
först efter resp. fem och tio år. Styrelsen har härvid
icke förbisett, att direktörerna jemväl ega åtnjuta inqvar¬
tering in natura, men denna senare kan icke betraktas
uteslutande som lönetillägg utan är dem tillagd, på det
att de ständigt skola vara lätta att anträffa invid linien
och tillreds att, när helst under dygnet deras tjenst på¬
kallas, omedelbart utföra, hvad dem åligger.
I afseende på den föreslagna förhöjningens infly¬
tande på jemvägens ekonomi må ock erinras, att man
ej behöfver befara någon större utgift genom densamma,
då genom indragning af en eller annan plats, summan
af aflöningar till denna tjenstemannaklass nedbringas
under det belopp, hvartill den för närvarande utgår.
Tillfällen till dylik indragning hafva redan yppat sig och
beaktats vid uppgörandet af förslag till arvodesstat för
år 1893.
Till bana/delning en skulle enligt förslaget höra under
bandirektörerna: baningeniörer, öfverbanmästare, träd¬
gårdsmästare, banmästare, brovakter samt banvakter och
grindvakter.
Baningeniörerna åtnjuta för närvarande lägst 1,200
och högst 3,600 kronor. Med afseende på de större
kunskaper och den större praktiska erfarenhet, som for¬
dras för dessa befattningar, bar styrelsen föreslagit mi-
nimiarvodet till 3,000 kronor och på samma gång rnaxi-
miarvodets höjning till 4,000 kronor, äfven i detta fall
med tanken på att flere bland baningeniörerna skulle, i
sammanhang med omregleringen af bandirektörernas di¬
strikt, få sina nuvarande sektioner utsträckta.
För öfverbanmästare utgår på grund af nådiga brefvet
den 1 juni 1877, såsom förut blifvit anmärkt, arvode
med lägst 720 och högst 1,500 kronor, men har styrel¬
sen trott sig böra föreslå böjning af dessa belopp till
resp. 900 och 1,800 kronor, en löneförbättring, som
ingalunda lärer kunna anses oskälig, då hänsyn tages
dels dertill, att ifrågavarande betjente måste — till und¬
vikande af större kostnad för vikariatens uppehållande —
vara så qvalificerade, att de i baningeniörernas frånvaro
kunna . sköta dessas tjenster, och dels dertill, att äfven
öfverbanmästarnes göromål komma att ökas genom ban-
sektionernas utsträckning. Från den nuvarande öfver-
187
banmästareklassen har i öfrigt utbrutits trädgårdsmästare-
gruppen, hvilken, ej torde vara förtjent af lika stor aflö¬
ning utan kunna åtnöjas med lägst 840 och högst 1,200
kronor, utöfver hvilket sistnämnda belopp i verkligheten
icke heller någon såsom trädgårdsmästare tjenstgörande
öfverbanmästare fått uppbära arvode.
För hallmästare har med uteslutning af de tre för
dem nu gällande lägsta, alldeles otillräckliga löneklas-
serna minimiarvodet föreslagits till 780 kronor och
maximiarvodet föreslagits utgå efter en klass högre än
för närvarande eller med 960 kronor. En sådan för¬
bättring i deras ställning synes styrelsen vara både billig
och lämplig, särskilt med afseende fästadt derå, att de
i första hand utöfva tillsynen öfver alla å banorna före¬
kommande, ofta mycket maktpåliggande underhållsarbeten
och de vid dessa anstälda arbetare.
Af arvodesklasserna för hanvakterna och de med
dem nu likstälda bro- och grindvakterna ha, af skäl
som i det föregående nämnts, de nuvarande fyra lägsta
klasserna uteslutits. Beträffande dessa betjentes aflöning
hemstälde styrelsen i underdånigt utlåtande den 10 de¬
cember sistlidet år af anförda skäl om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen derom, att aflöningsreglementet
måtte sålunda ändras, att arvoden inom 19:de löneklas-
sen med årligt belopp af 600 kronor kunde banvakterna
tilldelas. Det förslag, Eders Kongl. Maj:t med bifall till
denna hemställan föreläde innevarande års Riksdag, vann
också en välvillig behandling af Riksdagen, som medgaf,
att ett belopp af högst 12,000 kronor finge under år
1893 användas till förhöjning i vissa fall af banvakter¬
nas löneförmåner utöfver nuvarande högsta arvodesbe¬
loppet med högst 60 kronor för hvarje banvakt, men
Riksdagen ansåg, att den slutliga pröfningen af frågan
om förbättring af banvakternas lönevilkor borde anstå,
tills förslag till en allmän revision af aflöningsreglemen¬
tet kunde Riksdagen föreläggas. Under sådana förhål¬
landen får styrelsen nu förnya sitt omförmälda förslag
och alltså hemställa, att arvodena för banvakter måtte
fastställas att utgå med från och med 480 till och med
600 konor.
188
Hvad åter brovakterna angår, så uppbära de ban¬
vakter, hvilka under detta namn äro anstälda för bevak¬
ningen och manövreringen af svängbroar, för närvarande
i allmänhet, utöfver sin banvaktslön, ett visst belopp för
år eller också för månad under seglationstid, men sty¬
relsen har nu trott sig böra föreslå, att i stället lägsta
och högsta arvodena för brovaktema höjas till resp.
540 och 720 kronor.
Aflöningen till de banvakter, som hafva sig upp¬
dragen bevakningen af grindar vid större vägöfvergångar
och derföre särskildt benämnas grindvakter, hemställer
styrelsen måtte få som hittills utgå efter de för ban¬
vakter i allmänhet faststälda arvodesklasser.
I detta sammanhang torde böra nämnas, att styrel¬
sen ämnar fortfarande vid flertalet grindar anställa vak¬
tare eller vakterskor på extra stat med betydligt lägre
aflöning, än hvad ofvan föreslagits för sådana, som till¬
höra den ordinarie personalen.
I förslaget äro upptagna arvoden efter klass för
följande till maskina fdelning en hörande personal, nämligen:
tjenstemän: förutom maskindirektörer, maskiningeniörer af
lista och 2:dra graden, verkmästare, verkstadskamrerare,
förrådsförvaltare, underingeniörer; och betjente: lokomotiv-
mästare, vagnmästare, lokomotivförare, eldare, vagnför¬
män, materialvakter, kuskar, vagnsmörjare, lokomotiv-
och vagnputsare, pumpare samt kolvakter.
Maskiningeniörer af l:sta och 2:dra graden, verkmästare
och underingeniörer motsvaras för närvarande af tjenste¬
män, benämnda maskiningeniörer, verkmästare och ritare.
Den förändring, som vidtagits, består hufvudsakligen
deri, att verkmästaregraden uppdelats i maskiningeniörer
af 2:dra klass och verkmästare, samt att den oegentliga
benämningen »ritare» utbytts mot »underingeniörer».
Maskiningeniörerna af lista graden skulle sålunda,
likasom nu, vara maskindirektörernas närmaste män och
de, som vid förfall ipträdde i deras ställe. Maskin¬
ingeniörerna af 2:dra graden och verkmästarne skulle åter
intaga befälsplatserna närmast under maskiningeniörerna
af lista graden, maskiningeniörerna af 2:dra graden å
linien och verkmästarna i sjelfva verkstäderna. Under-
ingeniörerna skulle deremot, liksom de nuvarande ritarna,
189
ej ega något egentligt befäl utan göra tjenst såsom tek¬
niska biträden å de platser, der sådana äro nödvändiga,
dervid de så småningom kunde utbildas för högre be¬
fattningar.
För maskiningeniörerna af lista graden har minimi-
arvodet höjts från 1,800 till 3,000 kronor, hvarjemte
maximiarvodet i följd af den jemkning, som vidtagits
med den andra löneklassens arvodesbelopp, förändrats
från 3,900 till 4,000 kronor. För maskiningeniörerna af
2:dra graden, likasom för verkmästarna, har åter minimi-
arvodet föreslagits till 2,700 kronor och maximiarvodet
till 3,600 kronor, i hvilket förslag sålunda allenast en
förändring af minsta arvodet ifrågasatts.
Med sistberörda befattningar hafva likstälts de jem¬
väl nu med verkmästaretjensterna i aflöningshänseende
jemnordnade, å maskindistrikten befintliga verkstadskam-
rerare- och /örrads/örua^are-befattningarna.
För underingeniörerna är högsta arvodet satt till
samma belopp, som hittills varit faststäldt för ritare.
Hvad maskinafdelningens betjente beträffar, så har
förhöjning af maximiarvodet föreslagits för materialvakter
från 900 till 1,200 kronor och för vagnsmörjare från 660
till 720 kronor samt sänkning af samma arvode ifråga¬
satts för lokomotivmästare — såsom de nuvarande loko-
motivförareförmännen synts styrelsen lämpligare kunna
benämnas — och vagnmästare från 3,000 till 2,400 kronor.
De i nuvarande reglemente upptagna två högsta ar¬
voden för dessa båda befattningar, 2,700 och 3,000 kro¬
nor, hafva härvid uteslutits. Detta har skett i öfverens¬
stämmelse med den i det föregående omnämnda indel¬
ningen af befattningar i högre och lägre grupper, efter
de mer eller mindre vigtiga platser, der de utöfvas; och
skulle, i likhet med hvad som eger rum med trafiksta¬
tionerna, hvilka fördelats i särskilda klasser, hvaraf de
mera betydande förestås af inspektörer och de öfriga af
stationsmästare, de allra vigtigaste posterna af här ifråga¬
varande befattningar utöfvas af tjenstemän och de öfriga
af lokomotiv- och vagnmästare.
Vagnsmörjarnas arvoden hafva satts i paritet med
lokomotiv- och vagnputsarnas, som redan nu åtnjuta en
högsta aflöning af 720 kronor.
190
Minimiarvodet för lokomotiv- och vagnmästare, nu
utgörande resp. 1,080 och 720 kronor, har styrelsen trott
lämpligen kunna bestämmas till 1,200 kronor för hvar¬
dera befattningen. Af förut anförda allmänna skäl har
styrelsen slutligen föreslagit höjning af minimiarvodet
för vagnförmän och materialvakter från 600 till 840 kro¬
nur, för portvakter, vagnsmörjare, lokomotiv- och vagnput-
sare samt pumpare och kolvakter från 240 till 540 kronor
och för kuskar från 240 till 480 kronor. Med afseende
å lokomotivförare och eldare hafva några förändringar i
löneförmånerna ej föreslagits. De i aflöningsreglementet
nu upptagna eldarelärlings- äfvensom bromsaretjensterna
hafva ansetts icke vidare böra såsom ordinarie förekomma.
Arvoden till tjenstemän och betjente inom trafik-
afdelningen äro, utom för trafikdirektörerna, upptagna för:
andre trafikdirektörer, stationsinspektorer, telegrafinspek-
torer, underinspektörer, expeditionsföreståndare, l:ste sta-
tionsskrifvare, telegrafister, stationsskrifvare, stations-
mästare, öfverkonduktörer, konduktörer, packmästare,
vexel-, magasins- och stationskarlsförmän, vexel-, maga¬
sins-, signal- och stationskarlar, notisbärare och tele¬
grambud.
Andre trafikdirektörerna skulle motsvara de nuvarande
trafikdirektörsassistenterna. Dessa åtnjuta för närvarande
lägst 1,800 och högst 3,900 kronor. En lägre aflöning
än 3,000 kronor har styrelsen ansett icke böra för dessa
tjenstemän ifrågakomma, hvaremot styrelsen med afse¬
ende på högsta aflöningsbeloppet icke föreslagit annan
förändring än den, som föranledts af arvodesregleringen
för andra löneklassen, nämligen till 4,000 kronor.
För ett rättvist bestämmande af aflöningarna för
stationsföreståndarna har styrelsen ansett nödigt, att sta¬
tionerna indelas i klasser i förhållande till hvars och ens
vigt och betydelse med afseende på såväl trafik och in¬
komster som underlydande personal. Antalet sådana
klasser har ansetts kunna lämpligen fastställas till 8, deraf
stationerna inom klasserna 1—5 vore afsedda att förestås
af stationsinspektorer och stationer inom klasserna 6—8
af stationsmästare.
Till lista klassen skulle hänföras stationerna i Stock¬
holm, Göteborg och Malmö.
191
2:dra klassen skulle omfatta stationerna i öfriga be¬
tydligare städer, såsom Upsala, Norrköping, Örebro, Lund
med flere, samt de största grenstationerna, exempelvis
Katrineholm, Hallsberg, Nässjö; 3:dje klassen: statio¬
nerna i en del andra städer än de ofvan nämnda och
betydligare orter, såsom Sköfde, Karlstad, Bollnäs samt
större grenstationer, såsom Flen, Laxå, Alfvesta, Hessle-
holm, Storvik med flere; 4:de klassen: stationerna i min¬
dre städer, köpingar och mindre grenstationer, såsom
Södertelje, Motala, Skeninge, Arvika, Pålsboda, Moholm,
Säfsjö, Långsele med flere; 5:te klassen: alla öfriga sta¬
tioner af sådan omfattning, att de ansetts böra förestås
af tjenstemän, såsom Tumba, Boxholm, Moheda, Ousby
med flere.
Till de trenne klasserna 6—8 skulle hänföras alla
sådana stationer, vid hvilka befälet lämpligen kan utöfvas
af stationsmästare, deraf klassen 6 komme att bestå af
de mest betydande bland dessa stationer, exempelvis
Väring, Tomteboda, Jerfva, Skåre med flere; klassen 7
af stationer, som i afseende på sin betydelse komma
dessa närmast, såsom Ölme, Bankeryd med flere; samt
klassen 8 af de minsta stationerna såsom Könninge, Odens-
berg, Torp med flere.
Aflöningarna äro på grund af denna stationernas
indelning i klasser föreslagna att utgå för stationsin-
spektorer:
å
|
lista klassens
|
station .......
|
Lägst
........ 3,600
|
Högst
4,000
|
kronor.
|
»
|
2dra
|
»
|
» .......
|
....... 3,000
|
3,600
|
|
»
|
3:dje
|
|
» .......
|
........ 2,400
|
3,000
|
»
|
|
4:de
|
»
|
D ........
|
........ 1,800
|
2,400
|
»
|
»
|
5:te
|
»
|
» ........
|
........ 1,500
|
2,100
|
»
|
Den lägsta aflöningen skulle alltså blifva 1,500 och
den högsta 4,000 kronor mot respektive 1,200 och 3,600
kronor enligt nu gällande aflöningsreglemente.
I fråga om stationernas hänförande till de olika
klasserna torde ej böra lemnas oanmärkt, att omflyttning
från en till annan klass måste göras i den mån någon
station till följd af traiikens ökning eller minskning eller
192
af andra orsaker befinnes böra uppflyttas till högre eller
nedflyttas till lägre klass.
För telegra/inspektörer har styrelsen, med afseende på
nödvändigheten deraf, att dessa tjensteman äro tekniskt
bildade, samt att deras aflöningar blifvit stälda i öfver¬
ensstämmelse med aflöningarna för jemförliga befattnin¬
gar inom telegrafverket, föreslagit arvoden inom löne-
klasserna 2,700—3,600 i stället för förut varande löne-
klasser 1,200—2,700 kronor; i sammanhang hvarmed
emellertid de till telegrafmspektorer hittills utgående extra
arvodena af 300 kronor om året för konduktörers in¬
struktion i telegraftjenst skulle indragas.
Underinspektörer och expeditions/öreståndare, hvilka
befattningar skulle motsvara de nu varande bokhållare-
tjensterna, men för hvilka förstnämnda benämningar med
afseende på befattningarnas innebörd ansetts lämpligare,
har styrelsen tillåtit sig föreslå till erhållande af respek¬
tive 1,800 och 2,700 kronor mot nu varande 960 och
2,400 kronor.
Förste stationsskrifvare, till hvilken aflöning för när¬
varande utgår med lägst 1,500 och högst 2,100 kronor,
har styrelsen ansett böra erhålla en högsta aflöning af
2,400 kronor.
Enahanda arvoden som för förste stationsskrifvarna
har styrelsen föreslagit för telegrajister, hvarmed förstås
dels sådana tjenstemän, som å de största telegrafstatio¬
nerna stå närmast under telegrafinspektoren och i hans
frånvaro förrätta hans tjenst, dels de, hvilka å andra
stationer, der särskild telegrafpersonal erfordras, förestå
telegrafexpeditionen.
Stationsskrifvare, hvilka jemlikt 1874 års aflönings-
reglemente tilldelats aflöningar af lägst 720 och högst
2,100 kronor, men hvilkas högsta aflöningsbelopp genom
Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref af den 30 december
1885 blifvit i sammanhang med inrättandet af l:ste sta-
tionsskrifvarebefattningar nedsatt till 1,800 kronor, har
styrelsen ansett sig böra föreslå till erhållande af lägst
1,080 och högst 2,100 kronor.
För stationsmästare är ej annan förändring föreslagen,
än att aflöningarna inom förut gällande minimi- och
193 Bil. v.
maximibelopp skulle utgå på grund af stationernas ofvan-
nämnda indelning i klasser eller till
Lägst Högst
stationsmästare å öde klassens station 900 1,500 kronor.
» » 7:de » » 840 1,200 »
« » 8:de » » 720 960 )>
För öfverkonduktörer och konduktörer har med bibe¬
hållande af maximilönen 1,500 kronor föreslagits förhöj¬
ning af minimilönen från 720 till 840 kronor samt för
packmästare förhöjning af minimi- och maximiarvodena
från respektive 600 och 900 kronor till 720 och 960
kronor.
Beträffande stationskaris förmän och stationskarlar har
styrelsen, som redan i underdånigt memorial af den 21
december nästlidet år uttalat, att hon ansåge stations-
karlsbefattningarna böra indelas i grupper med högre
aflöning för dem, som komme att tillhöra de grupper,
åt hvilka de mera maktpåliggande göromålen blefve an¬
förtrodda, ansett, att de göromål, som hittills förrättats
af stationskarlsförmän och stationskarlar, borde fördelas
i förra fallet på vexel-, magasins- och stationskarlsför¬
män, i senare fallet på vexelkarlar, magasinskarlar, sig¬
nalkarlar och stationskarlar; i sammanhang hvarmed före¬
slagits, att aflöningarna skulle utgå till vexelförmän och
magasinsförmän med lägst 720 och högst 1,080 kronor;
till stationskarlsförmän med lägst 660 och högst 900
kronor; till vexelkarlar, magasinskarlar och signalkarlar
vid de större stationerna med lägst 600 och högst 720
kronor samt till stationskarlar med lägst 480 och högst
660 kronor; varande de högsta lönebeloppen till stations¬
karlsförmän och stationskarlar alldeles lika med dem,
som enligt det nuvarande aflöningsreglementet utgå, me¬
dan minimiaflöningarna upptagits till ofvanstående belopp
i stället för i sistnämnda reglemente faststälda 240 kronor.
För notisbärare och telegrambud slutligen hafva före¬
slagits minimiaflöningar af 420 i stället för 240 kronor.
Befattningar, som å linien förekomma vid flere än
en afdelning, äro byråsekreterare, bokhållare, kontors-
13
194
skrifvare, kontorsbiträden, maskinister, portvakter och
kontorsvakter.
Byråsekreterare anser styrelsen böra benämnas de
nuvarande till byrå- och trafikafdelningarna hörande byrå¬
assistenterna. För dem äro föreslagna arvoden från och
med 2,100 till och med 3,000 kronor. Förändringen
består deruti, att lägsta arvodet för byråassistent höjts
från nuvarande arvodet 1,800 till 2,100 kronor.
Till bokhållare vid ban- och maskinafdelningarne äro
arvodena, med uteslutande af nu bestämda lägre belopp,
men bibehållande af dot högsta, föreslagna till att utgå
med från 1,500 till 2,400 kronor.
För kontorsskrifvare, hvilka tillhöra maskin- eller tra-
fikafdelningen, äro arvoden föreslagna till mellan 1,080
och 2,100 kronor, mot det att de för närvarande utgå
från 720 kronor med nyssnämnda högsta gräns.
För kontorsbiträden, som för närvarande äro anstälda
vid ban-, maskin- och trafikafdelningarna, har styrelsen
ansett sig böra föreslå en förhöjning af maximiarvodet
med en löneklass, så att deras arvoden skulle utgå med
minst 600, högst 1,200 kronor.
Maskinist vid ban- eller maskinafdelningen, hvilken
omhänderhar fast ångmaskin eller inrättning för central
uppvärmning och belysning, har upptagits till arvoden
mellan 840 och 1,200 kronor, eller i klasser närmast
högre än dem för eldare.
För sådan portvakt, som är anstäld vid lista klassens
station eller verkstad, har, med bibehållande af nuva¬
rande högsta arvode, 960 kronor, förslagits en höjning
af lägsta arvodesbeloppet från 600 till 660 kronor. För
öfriga portvakter har åter aflöningen synts kunna be¬
stämmas till lägst 540 och högst 720 kronor.
För kontorsvakter (vid trafik- och maskinafdelningarna)
hafva bibehållits nuvarande maximilön 600 kronor, medan
minimilönen föreslagits till förhöjning från 240 till 480
kronor.
Såsom mom. 2 i denna paragraf bär föreslagits ett
stadgande derom, att banvakt eller stationskarl, som med
godt vitsord tjenstgjort i ordinarie anställning femton år
i Norrland, skulle kunna, om han tjenstgör å särdeles
dyr ort, utöfver det för befattningen faststälda högsta
195
arvodesbeloppet erhålla ett tilläggsarvode af 60 kronor
för år, hvilket arvode dock skulle vid förflyttning till
mindre dyr ort indragas.
Om ‘ett af lokala förhållanden påkalladt tillägg till
för betjent nu gällande ordinarie högsta arvode har
styrelsen redan förut gjort hemställan, vid hvilken afse¬
ende ock nådigst fästats. Vid sådant förhållande tror
styrelsen sig endast behöfva åberopa, hvad hon i saken
redan andragit och endast fästa uppmärksamheten derpå,
att det är svårigheten att vid tjenstgöringen inom de i
Norrland förekommande ödsliga trakter få bibehålla dug¬
ligt folk, som manar till att genom särskilda tillskott
till aflöningen söka underlätta derstädes tjenstgörandes
genom strängt klimat, karg natur och saknad af tillförsel
fördyrade uppehälle och om möjligt stäfja deras lätt för¬
klarliga längtan till bättre lottade omgifningar.
I mom. 3 har styrelsen allenast föreslagit ett tillägg,
utöfver hvad nuvarande mom. 2 innehåller, i syfte att
det måtte ankomma på Eders Kongl. Maj:t att bestämma,
i hvilken omfattning dylika tilläggs arvoden för den norr¬
ländska personalen må efter de i momentet 2 faststälda
grunder utgå.
Mom. 4 har samma lydelse som nuvarande mom. 3.
§ 7.
Motiven för de förändringar i sak, som ifrågasatts
i mom. 1 och 2 af denna paragraf hafva redan i det
föregående anförts.
Mom. 3 innebär allenast en redaktionsförändring af
förut i denna paragraf intagna föreskrifter, hvilken redak¬
tionsförändring affattats i enlighet med den formulering,
som af Eders Kongl. Maj:t användts vid senast gifna
föreskrifter angående ålder stilläggs åtnjutande.
Mom. 4 motsvarar nuvarande mom. 3. Endast en
mindre redaktionsförändring har der företagits.
§ 8.
Nuvarande aflöningsreglemente innehåller en del be¬
stämmelser om förmåner, af hvilka den icke ordinarie
196
jernvägspersonalen är i åtnjutande, men angifver hvarken
uttömmande de särskilda kategorier, hvaraf denna per¬
sonal består, eller den allmänna grund, efter hvilken den
erhåller sin aflöning. För fullständighetens skull torde
emellertid stadganden i dessa hänseenden böra i regle¬
mentet inflyta, och styrelsen har derför i en ny 8:de
paragraf af förslaget upptagit sådana stadganden, affat-
tade i öfverensstämmelse med hvad som nu tillämpas.
§ 9.
Den närmast motsvarande § 8 uti det nu gällande
reglementet innehåller stadganden rörande afstående af
tjenstgöringspenningar under vissa uppgifna omständig¬
heter. Då emellertid å andra ställen i reglementet samt
i instruktionen för styrelsen förekomma bestämmelser om
indragning af en del af arvodet eller ock af detta till
hela sitt belopp, äfvensom fall förekommit, der det be¬
funnits önskvärdt, att bestämmelser härutinnan varit på
förhand gifna, har styrelsen trott sig böra åt den före¬
slagna paragrafen gifva ett mer omfattande innehåll och
ifrågasatt åtskilliga ändringar af och tillägg till hvad
nu gäller.
Det nu föreslagna innehållet af § 9 mom. 1 a är
enahanda med det äldre reglementets punkt a, utom i
det hänseendet, att, der detta föreskrifver indragning af
tjenstgöringspenningar för tid, hvarunder tjenstledighet
under loppet af ett och samma år åtnjutits »utöfver fem¬
ton dagar i ett sammanhang eller sammanräknadt trettio
dagar vid särskilda tillfällen», de nu utmärkta orden ute¬
slutits och endast summan under året af dagar utan ar-
vodesafkortning utsatts. Orsaken härtill är den, att ej
sällan tjenstinnehafvaren behöfver, utan att han lider af
bestämd sjukdom, återställa sina efter trägen tjenstgöring
försvagade kropps- och själskrafter, under fullkomlig
ledighet från tjenstebestyren och vistelse på annan ort,
och att, då derför erfordras längre tid än femton dagar,
ledigheten icke skall för en kort tid afbrytas eller för¬
längning deri sökas med stöd af företedt läkarebetyg,
som ej kan innehålla annat än, att den längre ledigheten
erfordras för helsans vårdande.
197
Innehållet af nuvarande punkt b) återgifves dels i
mom. 1 b) dels ock i ett särskildt mom. 2, som direkt
angifver det högsta antalet dagar, hvarunder den för
egna angelägenheter eller till följd af sjukdom tjenstfrie
får åtnjuta äfven tjenstgöringspenningarna.
Då styrelsen ansett lämpligt, att de tider begränsas
hvarunder ledighet får åtnjutas med afdrag af blott tjenst¬
göringspenningarna, har hon uppstält de båda momenten
3 och 4, det förra bestämmande afdrag vid fortsatt tjenst¬
ledighet för enskilda angelägenheter och det senare vid
längre tids sjuklighet.
Mom. 5 innehåller väsentligen samma bestämmelse
som punkt c) i det nuvarande reglementet.
I mom. 6 har föreslagits ett undantag från den all¬
männa bestämmelsen om afdrag å arvodet, i det fall
nämligen, att sjukdom vållats af kroppsskada, ådragen i
tjensteutöfning, enär det är rättvist, att den sålunda ska¬
dade ej bör lida någon afkortning i honom tillerkänd
aflöning. Äfven här är likväl föreslagen en eventuel
begränsning i tiden i afseende på aflöningens åtnjutande,
hvilken styrelsen ansett tillbörlig, då exempel icke sak¬
nats på att sjuklighet långt efter det skadan skedde
föreburits såsom orsak till fortfarande ©tjenstbarhet.
Mom. 7 innehåller den i nuvarande reglementes §
17 mom. 5 omförmälda rätten för styrelsen att bevilja
anstälda personer, som icke åtnjuta ordinarie arvoden,
understöd vid sjukdomsfall. Det i anförda moment före¬
kommande skiljandet mellan dem, som ej vårdats å sjuk¬
hus på jernvägens bekostnad, och andra, är här icke
upptaget, men iakttaget vid redaktionen af nu föreslagna
§17 mom. 3.
Mom. 8 innehåller en på detta ställe för fullständig¬
hetens skull intagen hänvisning till redan nu befintliga,
i nyssnämnda § 17 mom. 3 upptagna bestämmelser om
aflöning, som får uppbäras under vård å sjukhus.
Slutligen är uti mom. 9 föreslaget ett visserligen
sjelf klart, men beträffande jernvägarna ej särskildt utta-
ladt stadgande derom, att flen, som utan erhållen tjenst¬
ledighet eller laga förfall afhåller sig från tjenstgöring
eller ock är intagen i häkte eller fängelse, ej må åtnjuta
under bortovaron någon som helst aflöning.
198
§ io.
Åt mom. 1 af denna paragraf, som motsvarar den
nuvarande § 9, har styrelsen gifvit sådan förändrad ly¬
delse, att stadgandet kommer att ega tillämpning äfven
på innehafvare af fast arvode och derigenom en lucka
fyllas i gällande reglemente.
Genom omredigering af mom. 2 och 3 har vidare
uttrycklig bestämmelse meddelats derom, att sterbhuset
efter ordinarie embetsman i förevarande hänseende eger
åtnjuta samma förmån som sterbhuset efter ordinarie
tjensteman eller betjent, dels ock derom, att styrelsen,
om hon så pröfvar skäligt, kan tilldela motsvarande för¬
mån icke allenast åt arbetare utan äfven åt extra ordinarie
tjensteman eller betjent. I båda dessa hänseenden stöder
sig förändringen på den tolkning af stadgandena, som i
praxis utbildat sig.
§ 11-
Den nu i denna paragraf intagna bestämmelsen om
begrafningshjelp, har erhållit en något förändrad lydelse,
hvarigenom tydligen utmärkts, att bestämmelsen afser
äfven embetsman samt extra ordinarie personal.
§ 12-
Denna paragraf motsvarar den genom nådiga brefvet
den 23 december 1880 upphäfda § 11 i nuvarande aflö-
ningsreglemente och upptager väsentligen enahanda stad¬
gande^ som innehållas i nämnda nådiga bref. Förutom
några smärre redaktionsförändringar bestå de afvikelser,
styrelsen tillåtit sig föreslå, deruti, att dels sådana ny¬
tillkomna tjenstemannabefattningar, hvilka på grund af
sin beskaffenhet ansetts böra efter st}Telsens särskilda
bepröfvande blifva förenade med förmånen af fri bostad
in natura, upptagits bland de i mom. 2 angifna befatt¬
ningar, för hvilka dylik förmån är medgifven, dels ute¬
slutning egt rum af de i nådiga brefvet intagna detalje¬
rade bestämmelserna, angående hvilka till linieförvaltnin-
gen hörande betjente kunna blifva delaktiga af nyss¬
199
nämnda förmån, samt rörande bostadslägenheternas stor¬
lek, dels ock inqvarteringsersättningen för hela den deraf
berättigade personalen, oberoende af boningsort, före¬
slagits till 20 procent af årliga arvodet. Närmare före¬
skrifter i fråga om betj entes rätt till bostad in natura
och bostadslägenheternas storlek hafva synts styrelsen
böra i förra fallet af styrelsen och i senare fallet af Eders
Kongl. Maj:t särskildt utfärdas, då förändringar derutinnan,
betingade af förhållanden å olika orter, torde kunna ifråga¬
komma. Hvad åter beträffar förslaget, att äfven den
utom Stockholm, Göteborg och Malmö stationerade per¬
sonalen i dess helhet skulle erhålla inqvarteringsersätt-
ning efter 20 procent, så tillåter sig styrelsen i under¬
dånighet erinra, hurusom styrelsen redan i sin underdå¬
niga skrifvelse den 28 november 1873, med förslag till
lönereglering för personalen vid statens järnvägstrafik,
ifrågasatte en dylik bestämmelse, hvilken ock af Eders
Kongl. Maj:t godkändes, hvaremot Riksdagen inskränkte
sig till att göra den mindre förändring i förutvarande
förhållanden, att procenttalet för landsbygden höjdes från
10 till likhet med hvad för de mindre städerna förut var
bestämdt, eller 15, hvarjemte all tågpersonal fått sig till¬
erkänd ifrågavarande ersättning efter tjugu procent af
arvodet, oberoende af de orter, der de tidtals äro kom¬
menderade eller hafva sina bostäder. Tidpunkten att
åstadkomma enhet och likformighet i dessa bestämmelser
torde emellertid vara inne, ty nu torde i ännu högre
grad än år 1873 vara förhållandet, att hyrorna för bo¬
stadslägenheter inom några stationssamhällen och mindre
städer äro lika höga som inom de tre största städerna;
å några orter äro de till och med afgjordt högre. Då
härtill kommer, att den föreslagna förhöjningen, motsva¬
rande ett sammanlagdt belopp af omkring 46,000 kronor,
skulle komma nästan uteslutande de lägre aflönade tjenste-
männen samt en del betjente till godo, har styrelsen ej
tvekat att i förslaget upptaga densamma.
§ 13.
Stadgandet i nuvarande § 12 derom, att den vid sta¬
tens järnvägstrafik anstälda personal vid tjensteresor å
200
stambanorna erhåller fribiljett, bar styrelsen ansett böra
ur reglementet utgå, då vidsträcktare och på samma gång
mera detaljerade föreskrifter om rätten till fribiljett nu¬
mera finnas särskildt meddelade. Och då i § 2 af nådiga
resereglementet den 11 februari 1881 uttryckligen sägs,
att embets- och tjenstemän samt betjente, hvilka färdas
afgiftsfritt å statens jernvägar, icke för sådan resa undfå
reseersättning utan endast dagtraktamente, äfvensom godt-
görelse för transport af reseeffekter, lärer icke heller
någon erinran om, att reseersättning icke vid dylika resor
utgår till jernvägspersonalen, behöfva i reglementet in¬
flyta. Med uteslutande sålunda af orden »med det undan¬
tag, som i § 12 sägs», och med några mindre redak-
tionsförändringar är § 13 i förslaget af enahanda lydelse,
som motsvarande paragraf i nu gällande reglemente.
Med afseende å
§ 14-
har endast föreslagits den obetydliga redaktionsändring,
att uttrycket »rese- och traktamentsersättningar» utbytts
mot det i resereglementet använda »resekostnads- och
traktamentsersättningar».
§ 15.
För den ändring, styrelsen funnit sig böra ifråga¬
sätta med afseende å hufvudkassörens och uppbördskas-
sörens felräkning spenning ar, har styrelsen förut redogjort.
Gällande stadgande rörande distriktskassörs felräknings-
penningar har styrelsen bibehållit, men föreslagit utbyte
af »distriktskassör» mot »kassörer vid distrikten», i af¬
sigt att kunna bereda åt de tjenstemän vid distrikten,
hvilka utbetala aflöningarna till vissa delar af personalen,
den ersättning, som kan ifrågakomma under formen af
felräkningspenningar.
Beträffande provisionerna har styrelsen ansett billig¬
heten fordra, att revisionskontorets personal kommer i
åtnjutande af enahanda förmån, som den, hvilken nu till¬
kommer kontrollkontorets tjenstemannapersonal. Här¬
jemte har införts stadgande derom, att styrelsen eger
201
föreskrifva de grunder, enligt hvilka provisionen skall
mellan hvardera kontorets personal fördelas.
I gällande stadganden angående milpenningar och
premier har styrelsen allenast ifrågasatt några redaktions-
förändringar, i det att, bland annat, uttrycket »premier
tillkomma» utbytts mot »premier må kunna tilldelas», och
att i stället för de särskilt angifna kategorierna »loko¬
motivförare, eldare och vagnsmörjare samt annan betje¬
ning» satts det dem alla betecknande ordet »betjente».
I detta sammanhang torde styrelsen få i underdånig¬
het anmäla, att styrelsen plägar för sådant arbete, som
af viss personal utföres utöfver den reglementsenligt be¬
stämda eller eljes skälig ansedda arbetstiden, lemna sär¬
skild godtgöreise, äfvensom att styrelsen, då till banbe-
vakningen eller tågpersonalen hörande betjente i följd
af inträffadt snöhinder eller annan dylik orsak tillfälligt¬
vis varit synnerligen ansträngda, brukar tilldela dem
smärre gratifikationer. Då emellertid den förstnämnda
ersättningen helt och hållet har samma karaktär som den
aflöning, hvilken utgår till extra personal, och den sist¬
nämnda ersättningen är rent tillfällig, har styrelsen icke
ansett sig behöfva i reglementsförslaget särskildt om¬
nämna dessa aflöningsformer.
§ 16-
Uti denna paragraf har endast den ändring gjorts,
att till de förutvarande lagts åtskilliga kategorier be¬
tjente, hvilka till följd af tjensten komma i beröring med
allmänheten och böra genom mer eller mindre fullständig
uniform vara lätt igenkänliga såsom hörande till jernvä-
gens personal och af hvilka största delen, under förut
öflig benämning, varit i åtnjutande af beklädnadsförmån.
De sålunda upptagna äro öfverbanmästare, lokomotiv- och
vagnmästare, vagnförmän, stationsmästare, vexel- och maga-
sinsförmän samt magasinskarlar. De enda nytillkomna
bland dem, som skulle erhålla uniformspersedlar in na¬
tura, äro stationsmästare, hvilka betjente stundligen komma
i beröring med den trafikerande allmänheten och derför
böra vara iklädda uniform; och som de äro i afseende
202
på aflöning likstälda med konduktörer, synas de liksom
dessa senare böra på jernvägens bekostnad förses med
uniformspersedlar. Det bör likväl ej lemnas oanmärkt,
att utgiften för ifrågavarande betjentes beklädnad skulle
stiga till en afsevärd summa, då deras antal är jemförelse¬
vis betydlig. Förde 128 stationsmästare, som för närva¬
rande finnas anstälda, skulle nämligen sagda utgift gå
till omkring 16,000 kronor, med hvilket belopp sålunda
den besparing skulle minskas, som man vinner genom
att stationsföreståndareplatser besättas med betjente. Ute¬
slutna äro »bromsare», då dessa ej längre förekomma så¬
som en särskild klass bland ordinarie betjente.
§ 17.
Styrelsen bar ansett sig böra föreslå åtskilliga förän¬
dringar i gällande stadganden angående liniepersonalens
rätt till kostnadsfri läkarevård och fria medikamenter,
hvilka förändringar hufvudsakligen gå i den riktning,
att nämnda förmån skulle något inskränkas. Erfarenheten
har nämligen ådagalagt, att de nuvarande bestämmelserna
i detta afseende gifvit anledning till missbruk, delvis för-
anledt af missförstånd; och styrelsen har derför låtit
sig angeläget vara att söka för framtiden förekomma
sådant.
Till en början har sålunda föreslagits i mom. 1, att,
med uteslutande uti ingressen af bestämmelsen om kost¬
nadsfri vård genom af jern vägsläkaren vid särskilda sjuk¬
domsfall anvisad annan person, i stället måtte i slutet af
momentet tilläggas stadgandet, att kostnaden för vård
eller behandling genom af jern vägsläkaren anvisad person
må utgå af jernvägsmedel i de fall och under de vilkor,
styrelsen bestämmer. Afsigten härmed har varit att åt
bestämningen om kostnadsfri vård genom annan än jem-
vägsläkaren icke gifva den allmänlighet, som beträffande
den vård, denne läkare lemnar. Alla de bestyr, som till¬
höra läkarevården, kunna icke utöfvas af eller åläggas
läkaren personligen, såsom verkställandet af vissa opera¬
tioner, förlossningshjelp m. m., och om derför främmande
biträden behöfva anlitas, kunna dock med de många läke¬
203
metoder, som numera vunnit häfd, bestämmelserna, i
Indika fall ersättning för dermed förenade kostnader skulle
lemnas af staten, icke affattas i den korthet, som tillhör
ett reglemente. .Äfven böra de omständigheter, som an¬
föras för och emot tillerkännandet af dylik ersättning i
många fall tagas under särskild pröfning; och styrelsen
har derför ansett afgörande! af sådana frågor höra åläg¬
gas den förvaltande myndigheten.
I vederbörande punkter åt momentet har ock uttrycket
»familjemedlemmar» utbytts mot »hustru och barn», hvilket
varit väl behöflig! för att angifva, till hvilka familjemed¬
lemmar den fria läkarevården får utsträckas.
Deremot har, hvad läkarevården för extra ordinarie
tjenstemän och betjente beträffar, den i mom. 1 punkt
b) i detta hänseende nu förekommande begränsningen
borttagits, då densamma är temhgen sväfvande och svår
att i verkligheten upprätthålla, i sammanhang hvarmed
äfven punkterna a) och b) sammanförts till en.
Med verkstadsarbetare hafva likstälts förrådsarbetare,
hvilka jemväl äro s. k. »fasta arbetare». Det utmärkande
för dessa båda slag af arbetare är, att de vid inträdet i
tjenst skola till vederbörande afdelningsföreståndare af¬
lemna läkarebetyg, i likhet med hvad för betjente är
föreskrifvet; och då följaktligen viss garanti förefinnes,
att de vid början af sin tjenstgöring varit friska, torde
hufvudsakligen enahanda rätt till fri läkarevård kunna
tilldelas dem som betjentene, dock att styrelsen k anse¬
ende till deras i flere afseenden olika ställning torde få,
såsom äfven i fråga om verkstadsarbetarne hittills varit
stadgadt, bestämma särskilda vilkor för förmånens åt¬
njutande.
Då billigheten fordrar, att äfven tillfälliga biträden
af tjenstemanna- eller betjentklass, som under tjenstgö¬
ring ådraga sig sjukdom eller lida kroppsskada, erhålla
samma rätt till fri läkarevård, som extra arbetare under
dylika förhållanden ega, har styrelsen i sådant syfte kom¬
pletterat stadgandet i punkten c) af detta moment.
I mom. 2, som handlar om fria medikament och bad,
har i ingressen i stället för ordet sjuklighet satts »sjuk¬
dom», som torde bättre än det förra antyda badens egen¬
skap af tillfälliga. Rätten till fria medikament m. m.
204
tiar, hvad tjensteman angår, inskränkts till sådana, som
under tjenstgöring ådragit sig sjukdom eller lidit kropps¬
skada, hvarigenom förmånen af fri sjukvård bringats till
närmare öfverensstämmelse med hvad som gäller för tjenste-
män vid andra statens verk, men bibehållits i nästan
oförändrad vidd för betjente och arbetare samt tillfälliga
biträden.
Mom. 3 har af styrelsen i flere delar omredigerats,
hvarvid, bland annat, stadgats, att sjukhuset, hvarå den
kostnadsfria vården lemnas, skall vara »allmänt», äfven¬
som införts uttrycklig föreskrift derom, att den, som på
jernvägens bekostnad å sjukhus vårdas, men icke tillhör
den ordinarie personalen, skall vara pligtig att under
tiden afstå hela sin aflöning; dock att styrelsen ansett
sig böra hålla för sig öppet att, om särskilda omständig¬
heter dertill föranleda, låta honom behålla någon del
deraf, t. ex. för underhåll af familj; och har tillika, för
det fall att sjukdomen vållats af kroppsskada, erhållen
under tjensteutöfning, sådan person likstälts med ordi¬
narie tjensteman eller betjent.
1 mom. 4 bär allenast den ändring vidtagits, att
orden »för en gång» uteslutits. Då detta stadgande en¬
dast afser personer, som fortfarande äro i jernvägens
tjenst anställa, synes nämligen billigheten fordra, att
jernvägsförvaltningen jemväl får vidkännas kostnaden för
underhållet af de ifrågavarande artiklarna.
§ 18
har af styrelsen bibehållits oförändrad.
Huru stor förhöjning i utgifter öfver de närvarande
en . arvodesstat enligt ofvan föreslagna grunder skulle
betinga, är vanskligt att säga af det skäl, att arvodena
i största allmänlighet äro föränderliga och vexla inom
samma befattning, i den mån uppflyttningar i högre ar-
vodesklass på grund af tjenstetid och andra meriter ega
rum och i stället för afgående tjensteinnehafvare med
205
högre aflöning inträda andra med aflöning efter en lägre
klass, och att personalantalet dels ökas i följd af rörel¬
sens behof dels minskas genom utsträckning af veder¬
börande tjensteområden. För att emellertid åstadkomma
en jemförelse, ehuru denna måste blifva helt approxima¬
tiv, har styrelsen vid utarbetandet af arvodesstaten för
nästkommande år 1893 undersökt, hvilket resultat skulle
uppstått, om de nya grunderna för aflöningen varit att
tillämpa; och har dervid visat sig, att skilnaden mellan
den för året föreslagna och den supponerade arvodes¬
staten skulle uppgå till 51,000 kronor. Lägger man här¬
till de förut omnämnda förhöjningarna i inqvartering,
46,000, och i kostnader för beklädnad, 16,000 kronor,
skulle hela förökningen stiga till 113,000 kronor, mot¬
svarande icke fullt 2 procent af hvad som nu utgår för
personalens aflöning, inqvartering och beklädnad. Här¬
vid är dock att märka, att vid denna beräkning hänsyn
naturligen icke kunnat tagas till den besparing, som för
framtiden kan påräknas i följd af den omreglering af di¬
strikten, styrelsen, enligt hvad förut nämnts, har för af¬
sigt att successivt genomföra.
Slutligen tillåter sig styrelsen underdånigst hemställa,
att, analogt med hvad som är bestämdt uti 18 § af så¬
väl nuvarande som det föreslagna reglementet, ett öfver-
gångs stadgan de måtte utfärdas derom, att, derest vid till-
lämpningen af den nya arvodestat, som med anledning
af nu framlagda förslag kan varda faststäld, det skulle
befinnas, att tjenstemans eller betjents aflöning enligt den
nya staten utfölle lägre än hvad han enligt det äldre
reglementet åtnjuter, densamme måtte få vid redan inne-
hafda löneförmåner bibehållas. Huru många de äro, som
komma att i detta afseende intaga en undantagsställning,
är svårt att nu uppgifva, då väl ännu någon tid åtgår,
innan den nya staten träder i kraft och till dess flere
förändringar inom personalen antagligen komma att ega
rum. För en tjensteman, uppbördskassören, är det emel¬
lertid visst, att den föreslagna bestämmelsen om hans
aflöning medelst arvode och visst belopp i missräknings-
penningar skulle medföra väsentlig minskning i inkomster.
Styrelsen får derför, beträffande den nuvarande inne-
hafvaren af denna befattning, hvilken i densamma redan
206
räknar 18 tjensteår, särskild! hemställa, att såvidt ofvan-
nämnda öfvergångsstadgande icke linge på honom till-
lämpas, honom måtte i missräkningspenningar tillerkännas
så stort belopp, att det tillsammans med arvodet bildar
en viss summa, som med afseende på förhandenvarande
omständigheter skäligen torde bestämmas till 8,500 kro¬
nor om året.
Stockholm den 26 november 1892.
underdånigst
RUDOLF CRONSTEDT.
C. Löfman.
207
Underdånigt förslag
till
förnyadt
Aflöningsreglemente
för personalen vid statens jern vägar.
§ 1.
Arvode, som tillkommer vid statens jernvägar an-
stäld ordinarie embete- och tjensteman samt betjent, är
antingen fast arvode eller sådant, som uti stat, hvilken
af Riksdagen godkänts, finnes för viss befattning anslaget,
eller arvode efter klass, d. v. s. sådant, som, med tillämp¬
ning af den i § 6 intagna löneklassreglering, för hvarje
år af Kongl. Maj:t bestämmes.
§ 2.
Af hvarje arvodesbelopp, som uppgår till eller öfver-
stiger tolfhundra kronor, ålderstillägg enligt § 7 deri in-
beräknadt, anses fyra femtedelar utgöra lön och en femte¬
del tjenstgöringspenningar samt af lägre arvodesbelopp
fem sjettedelar lön och en sjettedel tjenstgöringspen¬
ningar.
§ 3.
Alla arvoden utbetalas med en tolftedel af årliga
beloppet under hvarje kalendermånad.
208
§ 4.
Fasta arvoden utgå till nedannämnda embete- och
tjensteman inom styrelsen med följande årliga belopp:
till generaldirektören och chefen ...... med kr. 10,000: —
fyra öfverdirektörer, för en hvar
sex byrådirektörer, » » »
maskininspektören .........................
registratorn och aktuarien..........
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
kamreraren..........................................
revisorn................................................
hufvudkassören.................................
uppbördskassören.............................
föreståndaren för statistiska kon¬
toret ................................................
» föreståndaren för milkontoret......
» telegrafdirektören ...........................
» tre förste kontrollörer, för enhvar
)> biljett- och formulärförvaltaren...
» notarien...............................................
» tre byråsekreterare, för en hvar
Den hos styrelsen anstälda förste vakt¬
mästaren åtnjuter fast arvode med årligt be¬
lopp af................................................................. kr.
6,000
4,500
4,500
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
4,000
4.000
3.000
3,000
900:
§ 5.
Arvoden efter löneklass utgå med följande årliga
belopp:
för
|
l:a klassen ...
|
.. med kr.
|
4,500
|
—
|
»
|
2:a
|
»
|
»
|
»
|
4,000
|
—
|
|
3:e
|
))
|
»
|
»
|
3,600
|
—
|
»
|
4:e
|
)>
|
|
»
|
3,300
|
—
|
»
|
5:e
|
|
»
|
»
|
3,000
|
—
|
»
|
6:e
|
»
|
y>
|
|
2,700
|
—
|
»
|
7:e
|
»
|
»
|
»
|
2,400
|
—
|
»
|
8:e
|
y>
|
y>
|
»
|
2,100
|
—
|
»
|
9:e
|
)>
|
»
|
»
|
1,800
|
—
|
))
|
10:e
|
»
|
»
|
»
|
1,500
|
—
|
209
Bil.
\
för
|
ll:e klassen......
|
med kr.
|
1,200
|
—
|
»
|
12:e
|
» ......
|
|
1,080
|
—
|
»
|
13:e
|
» ......
|
»
|
|
960
|
—
|
|
14:e
|
» ......
|
|
»
|
900
|
—
|
»
|
15:e
|
»
|
»
|
|
840
|
—
|
|
16:e
|
» ......
|
»
|
»
|
780
|
—
|
»
|
17:e
|
» ......
|
»
|
»
|
720
|
—
|
|
18:e
|
» ......
|
»
|
»
|
660
|
—
|
»
|
19:e
|
» ......
|
|
»
|
600
|
—
|
»
|
20:e
|
» ......
|
»
|
»
|
540
|
—
|
»
|
21:a
|
» ......
|
»
|
»
|
480
|
—
|
|
22:a
|
» ......
|
»
|
|
420
|
—
|
§ 6.
l:o. Arvoden efter klass åtnjutas af nedannämnda
tjensteman och betjente enligt följande reglering:
A) Tid styrelsen:
|
Lägsta
|
Högsta
|
a) tjensteman:
|
Kl.
|
Kr.
|
Kl.
|
Kr.
|
Byråingeniör....................................................
|
5
|
3,000
|
1
|
4,500
|
Kontrollör........ ......................... ..................
|
5
|
3,000
|
2
|
4,000
|
Bokhållare....................................................
|
7
|
2,400
|
5
|
3,000
|
Kammarskrifvare och Kontorsskrifvare................
b) betjente:
|
12
|
1,080
|
7
|
2,400
|
Kontorsbiträde.................................................
|
19
|
G00
|
11
|
1,200
|
Vaktmästare....................................................
|
18
|
660
|
14
|
900
|
Kontorsvakt......................................................
B) vid distrikten:
a) tjensteman:
Bandirektör......................................... ..........>
|
21
|
480
|
19
|
600
|
Maskin direktör..............................................1
Trafikdiroktör.................................................)
Baningeniör....................................................i
|
2
|
4,000
|
1
|
4,500
|
Maskiningoniör af l:sta graden..........................J
ii:dra Trafikdiroktör.........................................J
|
5
|
3,000
|
2
|
4,000
|
14
210
|
Lägsta
|
Högsta
|
|
Kl.
|
Kr.
|
Kl.
|
Kr.
|
Stationsinspektor å l:sta klassens station .............
Maskiningeniör af 2:dra graden........................
|
3
|
3,600
|
2
|
4,000
|
Y erkstadskamrerare..........................................
Förrådsförvaltare............................................>
Verkmästare...................................................
|
6
|
2,700
|
3
|
3,600
|
Telegrafinspektor............................................
Stationsinspektor å 2:dra klassens station.............
|
5
|
3,000
|
3
|
3,600
|
D:o å 3:dje » » .............
|
7
|
2,400
|
5
|
3,000
|
Byråsekreterare.................................................
|
8
|
2,100
|
5
|
3,000
|
Underinspektör ^ 0 . , ,, ,
0 [ a lista kl. station..........
Expeditionsförestandare J
|
9
|
1,800
|
6
|
2,700
|
Distriktskassör....................... 1
Underingeniör................................................>
Stationsinspektor å 4:de klassens station..............J
Bokhållare.....................................................j
|
9
|
1,800
|
7
|
2,400
|
Telegrafist ...................................................i
Förste stationsskrifvare....................................J
|
10
|
1,500
|
7
|
2,400
|
Stationsinspektor å 5:te klassens station...............
|
10
|
1,500
|
8
|
2,100
|
Kontorsskrifvare..............................................^
Stationsskrifvare............................................./
|
13
|
1,080
|
8
|
2,100
|
b) betjente:
|
|
|
|
|
Lokomotivmästare............................................^
Vagnmästare...................................................i
|
11
|
1,200
|
7
|
2,400
|
Lokomotivförare................................................
|
13
|
960
|
9
|
1,800
|
Öfverbanmästare..............................................
|
14
|
900
|
9
|
1,800
|
Stationsmästare å 6:te klassens station.................
|
14
|
900
|
10
|
1,500
|
Öfverkonduktör och konduktör............................
|
15
|
840
|
10
|
1,500
|
Trädgårdsmästare............................................'
Maskinist.......................................................
Materialvakt...................................................
Stationsmästare å 7:de klassens station...............
|
15
|
840
|
11
|
1,200
|
Kontorsbiträde.................................................
|
19
|
600
|
11
|
1,200
|
Vagnförman.....................................................
Eldare...........................................................1
|
15
|
840
|
12
|
1,080
|
Vexelförman....................................................
Magasinsförman...............................................J
|
17
|
720
|
12
|
1,080
|
211
|
|
Lägsta
|
Högsta
|
•
|
|
Kl.
|
Kr.
|
Kl.
|
Kr.
|
|
|
16
|
780
|
13
|
960
|
Stationsmästare å 8:de Mässens station..........
Packmästare..............................................
|
.....\
...../
|
17
|
720
|
13
|
960
|
Portvakt vid lista Mässens station eller vid verkstad
|
18
|
660
|
13
|
960
|
Stationskarlsförman...................................
|
|
18
|
660
|
14
|
900
|
Vaktmästare............................................
|
|
19
|
600
|
14
|
900
|
Signalkarl. ...r
|
|
|
|
|
|
Vexelkarl ...A vid större stationer................
Magasinskarl j
|
|
19
|
600
|
17
|
720
|
Brovakt ...................................................
Portvakt..................................................
|
.....1
|
20
|
540
|
17
|
720
|
Vagnsmörj are............................................
|
|
Lokomotivpntsare........................................
Vagnputsare.............................................
Pumpare................................................
Kolvakt....................................................
|
: i
|
20
|
540
|
17
|
720
|
Kusk.......................................................
j Stationskarl.............................................
|
.....1
.....)
.....i
...../
|
21
|
480
|
18
|
660
|
| Banvakt och grindvakt................................
Kontorsvakt...............................................
|
21
|
480
|
19
|
600
|
Notisbärare...............................................
Telegrambud.............................................
|
.....1
...../
|
22
|
420
|
20
|
540
|
2:o. Banvakt eller stationskarl, som med godt vits¬
ord tjenstgjort femton år i Norrland, kan, om hans tjenst-
göringsort är att anse såsom särdeles dyr ort, utöfver
det för befattningen faststälda högsta arvodesbeloppet
erhålla ett tilläggsarvode af 60 kronor för år, hvilket
arvode dock vid förflyttning till mindre dyr ort indrages.
3:o. Antalet tjenstemän och betjente, som aflönas
efter löneklass, bestämmes för hvarje år i arvodesstat,
som af Kongl. Maj:t fastställes. Vid pröfning af den år¬
liga arvodesstaten bestämmer Kongl. Maj it ock, på för¬
slag af styrelsen, i hvilken omfattning tilläggsarvoden
må tilldelas banvakter och stationskarlar i Norrland.
4:o. Då styrelsen finner sådant lämpligt, må kon-
torsskrifvare, utan hinder af hvad detta aflöningsregle-
212
mente föreskrifver i fråga om aflöningsklasser och tjenst¬
ledighet för skötande af egna angelägenheter, aflönas
efter beting, det vill säga sålunda, att han erhåller be¬
talning, i den mån han verkställer arbete, hvarå styrelsen
utsatt visst pris. Så aflönad kontorsskrifvare skall för
utförandet af sådana arbeten å kontoret, hvilka icke lämp¬
ligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning
för timme enligt pris, som styrelsen fastställer i förhål¬
lande till den arbetandes förmåga och flit samt arbetets
beskaffenhet.
§ 7.
l:o. Åt embets- och tjensteman, som innehar fast
arvode, kan, med undantag för generaldirektören, efter
fem års väl vitsordad tjenstgöring af Kongl. Maj:t till¬
delas ett ålderstillägg å 500 kronor och efter 10 års dylik
tjenstgöring ett ytterligare ålderstillägg å 500 kronor.
Med Kongl. Maj:ts bifall kan förste vaktmästaren,
om han i sådan egenskap med godt vitsord tjent i fem
år, erhålla ett ålderstillägg af 100 kronor och, om han
under enahanda förhållanden tjent i tio år, ett ytterligare
ålderstillägg af 100 kronor.
2:o. För ban-, maskin- och trafikdirektör kunna
ålderstillägg af Kongl. Maj:t bestämmas sålunda, att dylik
tjensteman, om han med godt vitsord tjent i minst fem
år, efter det han inträdde i den för hans grad bestämda
högsta arvodesklassen, erhåller ett årligt tillägg af 500
kronor och, om han likaledes med godt vitsord tjent i
minst tio år efter nyss angifna inträde, ett ytterligare
årligt tillägg af 500 kronor.
3:o. Ålderstillägg får ej tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjenståldern blifvit uppnådd.
4:o. Förflyttas tjensteinnehafvare, som kommit i åt¬
njutande af ålderstillägg, till annan befattning med samma
eller lägre aflöning, bestämmer Kongl. Maj:t särskild!,
huru med berörda ålderstillägg förfaras skall.
§ 3.
Den för jernvägsdriften erforderliga extra personal,
213
bestående af extra ordinarie tjensteman och betjente,
verkstads- och förrådsarbetare samt tillfälliga biträden
och extra arbetare, aflönas på det sätt och i den ordning,
styrelsen bestämmer.
§ 9.
l:o. Embete- eller tjensteman må ej uppbära tjenst-
göringspenningar:
a) för den tid utöfver trettio dagar, han under loppet
af ett och samma år åtnjutit tjenstledighet för skötande
af egna angelägenheter, embetsmans semester deri inräk¬
nad; skolande vid bestämmande af nämnda tid icke med¬
tagas i beräkningen de söndagar, då liniepersonalen regle-
mentsenligt är befriad från tjenstgöring för att bevista
gudstjenst, ej heller den tid, embets- eller tjenstemannen
efter styrelsens medgifvande använder för att utom sin
tjenstgöringsort på egen bekostnad göra iakttagelser i
sitt yrke, icke heller den tid, som åtgår för fullgörandet
af allmän värnpligt eller af de skyldigheter, Indika åligga
fullmäktige och revisorer vid statens jernvägstrafiks pen-
sionsinrättning;
b) för den tid utöfver sextio dagar, han under loppet
af ett och samma år varit till följd af styrkt sjukdoms¬
fall fri från tjenstgöring.
2:o. Har embets- eller tjensteman under samma år
haft dels tjenstledighet, dels sjukdomsförfall, får hela an¬
talet af dagar, för hvilka han under nämnda förhållanden
eger åtnjuta äfven tjenstgöringspenningar, icke öfver¬
stiga sextio.
3:o. Embets- eller tjensteman, som erhåller ledighet-
för skötande af enskilda angelägenheter utöfver den i
mom. 1 a) omförmälda tid af trettio dagar, vare under
sammanräknadt fjorton dagar ej skyldig att af sitt arvode
afstå mer än tjenstgöringspenningarna. Erhåller han
än längre ledighet, är han förpligtad att utöfver tjenst¬
göringspenningarna afstå hela lönen eller så stor del deraf,
som Kongl. Maj:t eller — der fråga är om tjensteman —
styrelsen med afseende å kostnaden för upprätthållande
af hans befattning eller andra omständigheter finner skä¬
lig; börande styrelsen vid fråga om tjenstledighet under
214
längre tid än sex månader lios Kongl. Maj:t anmäla för¬
hållandet.
4:o. Om för embets- eller tjensteman, som på grund
af styrkt sjuklighet varit befriad från tjenstgöring under
sextio dagar efter den i mom. 2) sagda tid, sjukdoms-
förfallet fortfar, bestämme styrelsen, huruvida större del
af arvodet än tjenstgöringspenningarna bör af den sjuke
afstås; åliggande det likväl styrelsen, när den sjuke varit
tjenstfri sex månader i följd, att om förhållandet göra
anmälan hos Kongl. Maj:t, som då i saken vidare beslutar.
5:o. Betjent, som erhåller tjenstledighet för enskilda
angelägenheter eller på grund af styrkt sjukdomsfall,
vare underkastad afdrag af arvodet vid de förhållanden
och i den ordning, styrelsen föreskrifver.
6:o. År embets- eller tjensteman eller betjent sjuk
till följd af kroppsskada, ådragen under tjensteutöfning,
utgår arvodet till honom oafkortadt under högst sex må¬
nader och efter denna tid till belopp, som för embets-
eller tjensteman af Kongl. Maj:t och för betjent af sty¬
relsen bestämmes.
7:o. Styrelsen eger att, der så pröfvas skäligt, åt
extra ordinarie tjenstemän och betjente, tillfälliga biträden
samt arbetare, hvilka på grund af sjukdomsförfall icke
kunna tjenstgöra, anvisa lämpligt understöd.
8:o. Vid vård å allmänt sjukhus på statens jern-
vägars bekostnad gälle i fråga om aflöningen, hvad i § 17
mom. 3 sägs.
9:o. Afhåller sig embets- eller tjensteman eller be¬
tjent från tjenstgöring utan att hafva i vederbörlig ord¬
ning erhållit tjenstledighet eller kunna styrka sjukdoms-
eller annat laga förfall, må han under bortovaron ej åt¬
njuta någon som helst aflöning. Enahanda vare ock för¬
hållandet, om han blifvit i häkte eller fängelse intagen.
§ io.
l:o. Då någon från statens jernvägars tjenst ent¬
ledigas, må arvode till honom utgå endast för tiden till
och med den dag, då lian upphör att tjenstgöra.
2:o. Då ordinarie embets- eller tjensteman eller be¬
tjent aflidit, utgår hans aflöning, sådan densamma i gäl¬
215
lande arvodesstat är upptagen, för hela den månad, hvar¬
under dödsfallet timat, utan annat afdrag än af tjenst-
göringspenningar, derest den aflidne var vid dödsfallet
underkastad sådant afdrag.
3:o. Aflider extra ordinarie tjensteman eller betjent
eller ock arbetare, må äfvenledes, derest styrelsen så
pröfvar skäligt, den för honom bestämda aflöningen utgå
för hela den månad, hvarunder dödsfallet timat.
§ 11.
Styrelsen eger att såsom begrafningshjelp tilldela
sterbhuset efter afliden embetsman, ordinarie eller extra
ordinarie tjensteman eller betjent eller ock arbetare ett
belopp, motsvarande en månads aflöning, sådan denna
genom arvodesstat eller aftal är vederbörligen bestämd.
§ 12-
l:o. Fri bostad vare sig uti Stockholms central¬
stationshus eller uti någon i närheten deraf belägen,
statens jernvägar tillhörig eller för ändamålet förhyrd
lägenhet tillkommer generaldirektören samt öfverdirektör
i styrelsen.
2:o. Enahanda förmån af fri bostad uti jernvägens
egna eller i närheten af jernvägsstation belägna, för ända¬
målet förhyrda lägenheter må ock, der styrelsen finner
sådant vara för jernvägstrafiken nödvändigt eller fördel¬
aktigt, tillkomma följande tjenstemän vid distrikten, näm¬
ligen: bandirektör, baningeniör, maskindirektör, maskin-
ingeniör af lista och 2:dra graden, verkmästare, trafik¬
direktör, andre trafikdirektör, byråsekreterare, som tillika
är tågdirigent, stationsinspektor, underinspektör, expedi-
tionsföreståndare, förste stationsskrifvare äfvensom vakt¬
mästare hos styrelsen samt, enligt de närmare bestäm¬
melser, styrelsen utfärdar, betjente vid distrikten.
3:o. Bostadens storlek fastställes af styrelsen, med
iakttagande af de särskilda bestämmelser, Kong]. Maj:t i
ämnet meddelar.
4:o. Med fri bostad förenas förmånen af fri ved¬
brand enligt stat, som af styrelsen uppgöres.
216
5:o. Bostadsinnehafvare är pligtig att till den om¬
fattning, som styrelsen bestämmer, uti bostaden upplåta
nödigt utrymme åt vikarie.
6:o. Varder bostadsinnehafvare från statens jern-
vägars tjenst entledigad, vare han ej berättigad åtnjuta
bostaden längre än till och med den dag, lian upphört
att tjenstgöra.
7:o. Aflider bostadsinnehafvare, ankomme på sty¬
relsen att bestämma, huruvida bostaden skall genast af-
trädas eller om den aflidnes sterbhusdelegare må behålla
bostaden till nästa fardag med skyldighet att till den
nye tjensteinnehafvaren upplåta utrymme till så stor om¬
fattning, som styrelsen finner skäligt.
8:o a). Tjenstemän samt betjente vid distrikten,
hvilka ej åtnjuta fri bostad, ega uppbära inqvarterings-
ersättning med tjugu procent af årliga arvodet, tjenst-
göringspenningar deri inbegripna.
b) . Varder någon, hvilken förmånen af inqvarterings-
ersättning tillkommer, från statens jern vägars tjenst ent¬
ledigad, må han ej åtnjuta samma ersättning längre än
till och med den dag, han upphört att tjenstgöra.
c) . Vid beviljande af begrafningshjelp enligt § 11
skall till månadsafiöning räknas den inqvarteringsersätt-
ning, som den aflidne, om han lefvat, må hafva egt att
för samma månad uppbära.
§ 13-
l:o. För tjensteresor å statens jern vägar skall er¬
sättning utgå enligt bestämmelserna i Kongl. Maj:ts nå¬
diga resereglemente:
a) till embets- eller tjensteman vid styrelsen, då
han reser utom Stockholms station, och
b) till tjensteman vid distrikten, då han reser utom
det distrikt, han tillhör.
2:o. Vid tjensteresa inom det distrikt, den resande
tillhör, må sådan ersättning, som i mom. 1 sägs, jemväl
beräknas, i händelse den resande nödgats tillbringa natt
utom egen station, eller resan Täckt minst tolf timmar;
skolande dock i denna händelse dagtraktamentet beräknas
217
endast för den tid, hvarunder den resande varit från¬
varande från egen station, sålunda att frånvaro, som
räckt till och med 24 timmar, räknade från tiden för
resans anträdande, ersättes med ett traktamente, frånvaro,
som räckt flere än 24 till och med 48 timmar, med två
traktamenten o. s. v.
3:o. Styrelsen eger att, vid långvariga kommende-
ringar eller då omständigheterna dertill eljes föranleda,
bestämma lägre ersättning än här ofvan stadgats, äfven¬
som att, i stället för sålunda utgående tillfällig ersättning,
bestämma efter förhållandena lämpadt visst månatligt
belopp, att såsom resekostnads- och traktamentsersätt-
ning vederbörande tillgodokomma.
§ 14.
För betjente eger styrelsen bestämma lämpliga rese¬
kostnads- och traktamentsersättningar.
§ 15-
l:o. Felräkning sipenning av tillkomma:
a) styrelsens hufvudkassör med 1,000 kronor om året;
b) styrelsens uppbördskassör likaledes med 1,000 kronor
om året; och
c) kassörer vid distrikten med 40 öre för hvarje fullt
tusental kronor, som på grund af godkända kassaräk¬
ningar utgått till bestridande af kontanta liqvider för
vederbörande distrikts räkning.
2:o. Provisioner tillkomma:
a) tjenstemännen vid revisions- och kontrollkontoren med
10 procent å hvarje belopp, som på grund af anmärk¬
ning, gjord af sådan tjensteman, antingen, såsom ej be¬
hörigen uppburet, skall till statens jernvägar inbetalas
eller, såsom för högt debiteradt, skall till vederbörande
återgäldas; egande styrelsen ej mindre att föreskrifva de
grunder, enligt Indika provisionen skall mellan personalen
inom hvartdera kontoret fördelas, än äfven att bestämma,
15
218
om och i hvad mån anmärkningsprocenten skall af den
felräknande betalas;
b) trafik-och telegraf stationernas uppbördspersonal med
0,3 procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster,
till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings-
och mottagningsstationerna, enligt grunder, som styrelsen
eger bestämma.
3:o. Milpenningar tillkomma:
till tågpersonalen hörande betjente i förhållande till
den väglängd, en hvar under tjenstgöring å tåg tillrygga-
lagt, samt enligt de grunder, styrelsen fastställer.
4:o. Premier må kunna tilldelas:
betjente, till följd af hvilkas hushållning med mate-
rialier eller genom hvilkas nit och arbetsamhet väsent¬
liga besparingar i utgiften för trafiken åstadkommits —
allt enligt särskilda af styrelsen faststälda bestämmelser.
§ 16-
l:o. Lokomotivmästare, vagnmästare, lokomotivfö¬
rare, eldare, vagnförman, stationsmästare, öfverkonduktör,
konduktör, packmästare, kontorsbiträde, portvakt, kontors-
vakt, notisbärare och telegrambud erhålla uniformsper¬
sedlar in natura enligt reglemente, som styrelsen utfärdar.
2:o. Ofverbanmästare, banmästare, brovakt, banvakt,
smörjare, vexelförman, magasinsförman, stationskarlsför-
man, vexelkarl, signalkarl och stationskarl erhålla be-
klädnadsersättning till visst årligt belopp, som af sty¬
relsen bestämmes, mot skyldighet för dem att sjelfva
bekosta och i tjenstgöring begagna föreskrifven uni-
formsdrägt.
§ 17-
l:o. Kostnadsfri läkarevård lemnas genom de vid
statens jernvägar anstälda läkare åt de vid distrikten an-
stälda:
a) ordinarie och extra ordinarie tjenstemän och be¬
tjente jemte de sistnämndas hos dem boende hustrur
och barn;
219
b) verkstads- och förrådsarbetare jemte deras hos
dem boende hustrur och barn, under de särskilda vilkor,
styrelsen bestämmer;
c) tillfälliga biträden och extra arbetare, hvilka under
tjenstgöring vid jernvägen ådraga sig sjukdom eller lida
kroppsskada.
Kostnaden för vård eller behandling genom af jern-
vägsläkaren anvisad person må bestridas af jern vägs¬
medel i de fall och under de vilkor, styrelsen bestämmer.
2:o. Af vederbörande läkare föreskrifna medikament
äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser nödvändiga
för botande af sjukdom, bekostas af jemvägsmedlen för:
a) de vid distrikten anstälda ordinarie och extra
ordinarie tjenstemän, hvilka under tjenstgöring vid jern¬
vägen ådragit sig sjukdom eller lidit kroppsskada;
b) betjente och arbetare jemte deras hos dem boende
hustrur och barn äfvensom tillfälliga biträden, hvilka en¬
ligt mom. 1 åtnjuta kostnadsfri läkarevård.
3:o. Vård å allmänt sjukhus jemte den förtäring,
som under vistelsen derstädes af vederbörande läkare
föreskrifves, bekostas i de fall, då läkaren anser sådan
vård nödvändig, af jemvägsmedlen:
a) i enskildt rum för ordinarie tjensteman vid di¬
strikten ;
b) i allmänt rum för annan vid statens jernvägar
anstäld person, som enligt mom. 1 'åtnjuter kostnadsfri
läkarevård.
Den sjuke vare dock, så länge hans vård å sjukhus
af jemvägsmedlen bekostas, pligtig afstå, om han är
ordinarie tjensteman eller betjent, halfva arvodet och i
annat fall hela aflöningen, så vidt icke styrelsen med
hänsyn till särskilda omständigheter pröfvar skäligt låta
honom åtnjuta någon del deraf. År sjukdomen vållad
af kroppsskada, erhållen under tjensteutöfning, må aflö¬
ningen utgå till fullo.
4:o. Konstgjord arm eller konstgjordt ben, bråck¬
band med mera dylikt, som vid jernvägen anstäld person
nödgas begagna till följd af kroppsskada, tillkommen
under tjensteutöfning, anskaffas åt den skadade och be¬
kostas af jemvägsmedlen.
220
§ 18.
Indrages eller förändras någon befattning, och anser
styrelsen till följd deraf lämpligt att förflytta innehaf-
varen till tjenstgöring å annan plats med ringare aflönings-
förmåner, eger styrelsen tilldela den förflyttade lämplig
lönefyllnad, intilldess han kan erhålla ny anställning med
aflöningsvilkor motsvarande dem, han förut innehade.
I fråga om vilkoren för utbetalning vare sådan lönefyll¬
nad ansedd lika med arvode.