Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
1
K:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1897, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner dels angående upphörande
af tullen å majs, dels ock angående förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin.
(l:a A.)
I en inom Andra Kammaren Täckt motion, n:o 112, föreslår herr
L. Eriksson i Bäck, att Riksdagen måtte besluta borttagande af tullen å
majs. I anledning af denna motion har derefter uti en likaledes inom Andra
Kammaren väckt motion, n:o 141, herr Ola Persson i Rinkaby, med hvilken
fyra andra af kammarens ledamöter instämt, föreslagit, att all bränvinstill-
verkning af majs, malen eller omalen, måtte förbjudas, samt att Riksdagen
måtte vidtaga de förändringar i gällande kongl. förordning angående vilkoren
för tillverkning af bränvin, som deraf kunde blifva en följd.
Som nämnda två motioner ega med hvarandra oskiljaktigt samband,
har utskottet ansett dem lämpligast böra pröfvas i ett sammanhang.
Herr Eriksson anför till stöd för sitt yrkande:
»Under de sistförflutna åren hafva ganska lifliga ansatser såväl inom
som utom Riksdagen gjorts för höjandet af jordbrukets afkastning. Af de
höjda tullarne väntades högre pris på spanmål och bättre tider för jord¬
brukaren. Tullarne kunde dock ej hindra, att priset på kreatur och mejeri¬
produkter snarare sänktes än höjdes på de platser, der man sökte afsättning
för desamma. Fläsktullen har äfven framkallat missnöje, och oaktadt det
låga priset på fläsk i södra och mellersta delarne af landet, synes importen
ändå nödvändig, så länge vi icke kunna frambringa en vara mera jemförlig
med den amerikanska.
Det låga pris, hvari majs nu står, jemförd med hafre, har gifvit an¬
ledning till den uppfattningen, att om majs finge införas tullfri, blefve den ett
billigt foderämne vid produktion af fläsk, då äfven derigenom kunde erhållas
en vara, som kunde täfla med den importerade. Då de fördelar, som här¬
med kunde vinnas, med all säkerhet komme såväl producenter som konsu¬
menter till godo och icke i ringaste mån skadade jordbruket, då majs icke
med fördel kan odlas inom landet, synes saken värd att taga i öfvervägande.
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 8.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Hvad åter en annan sida af saken beträffar, är det klart, att staten
genom borttagande af tullen å majs går miste om den inkomst, den eljest
lemnar. Men äfven för en sådan minskning i statsinkomsterna torde ej möta
svårigheter, då nu särdeles rikliga öfverskott finnas, som på detta sätt indi¬
rekt fördelades på allmänheten. Då importen af majs under de sista åren
varit omkring fem millioner kg pr år, synes icke den sidan af saken vara
afskräckande. En annan invändning torde dock blifva majsens användbarhet
till bränvinsbränning. Det är dock tydligt, att ett beslut om tullfrihet för
majs bör föranleda förbud, jemte straffbestämmelser, för tillverkning af brän¬
vin af densamma. Hvad slutligen beträffar kontrollen öfver att bränvin
icke tillverkades af majs, torde, med den dagaflöning, kontrollörerna redan
nu hafva för tillsyn vid bränvinstillverkningen, kunna dermed förenas skyl¬
dighet att se till, att majs icke under några förhållanden infördes i bränne¬
ri, hvilket väl utan svårighet låter sig göra.»
Herr Persson hänvisar i sin motion till den motivering, som vid flere
föregående riksdagar i motioner om förhöjd skatt å bränvin, tillverkadt af
majs, blifviPlemnad.
Till upplysning i saken vill utskottet till en början lemna följande, på
den officiella statistiken grundade redogörelse för införseln af majs, omalen, under
nedannämnda år och för de under samma tid gällande tullsatser äfvensom
rörande användningen af majs och andra råämnen för tillverkning af bränvin.
|
|
M a j s,
|
o m a 1 e n.
|
|
År.
|
Införsel,
|
Tullsats för 100 kilogram.
|
|
kilogram.
|
För tiden från—till.
|
Under öfriga delen af året.
|
Under hela året.
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
1883
|
5,809,285
|
|
|
|
fri.
|
1884
|
11,471,543
|
|
|
|
fri.
|
1885
|
28,020,156
|
|
|
|
fri.
|
1886
|
11,215,140
|
|
|
|
fri.
|
1887
|
4,564,515
|
V,-1*/,
|
fri.
|
2,00
|
|
1888
|
172,400
|
V,-1*/*
|
2,oo
|
2,50
|
|
1889
|
9,336,049
|
|
|
2,50
|
1890
|
16,427,828
|
|
|
|
2,50
|
1891
|
7,847,315
18,358,668
|
|
|
|
2,50
|
1892
|
V,-*0/.
|
2,50
|
1,25
|
|
1893
|
9,684,245
|
|
|
1,25
|
1894
|
10,728,321
|
|
|
|
1,25
|
1895
|
4,944,622
|
17-7,
17,-7*
|
1,25
3,15
|
3,7 0
|
|
1896
|
5,286,000*)
|
|
|
|
3,70
|
*) Approximativt.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
3
Råämnen, använda för tillverkning af bränvin och pressjäst.
Tillverk¬
ningsår.
|
Spanmål, kilogram.
|
Potatis,
hl.
|
Melass,
kg-
|
Råg.
|
Korn.
|
Bland¬
säd.
|
Majs.
|
Ris.
|
Annan
spanmål.
|
Summa.
|
1889/90
|
4,760,908
|
6,959,929
|
2,635,525
|
3,347,301
|
1,850
|
532,957
|
18,238,470
|
1,597,786
|
483,750
|
1890/91
|
6,148,736
|
8,227,602
|
4,267,676
|
13,380,217
|
18,104
|
857,014
|
32,899,349
|
1,030,534
|
1,078,650
|
1891/92
|
4,562,221
|
6,988,640
|
3,799,091
|
12,768,754
|
—
|
742,681
|
28,861,387
|
1,221,571
|
1,269,000
|
1892/93
|
5,319,414
|
7,077,097
|
3,706,289
|
6,383,144*
|
—
|
654,829
|
23,140,773
|
1,278,745
|
2,823,909
|
1893/94
|
6,610,463
|
8,164,611
|
3,560,811
|
5,868,828
|
—
|
437,703
|
24,642,416
|
1,634,059
|
1,607,915
|
•O
05
05
ce
|
12,079,867
|
8,543,406
|
4,365,109
|
9,733,756
|
465,692
|
1,725,284
|
36,913,114
|
1,031,294
|
2,105,804
|
1895/96
|
7,571,436
|
7,319,213
|
4,437,956
|
2,543,176
|
9,600
|
524,114
|
22,405,495
|
1,489,683
|
2,167,828
|
Af ofvanangifna råämnesmängder hafva vid pressjästfahrikerna användts
följande belopp:
Tillverk¬
ningsår.
|
Spanmål, kilogram.
|
Potatis,
hl.
|
Melass,
kg-
|
Råg.
|
Korn.
|
Bland¬
säd.
|
Majs.
|
Ris.
|
Annan
spanmål.
|
Summa.
|
1889/90
|
4,412,473
|
3,173,005
|
1,550
|
1,764,699
|
1,850
|
251,910
|
9,605,487
|
6,677
|
_
|
1890/91
|
4,723,991
|
3,936,088
|
54,380
|
1,899,084
|
18,104
|
372,927
|
11,604,574
|
10,974
|
—
|
1891/92
|
4,447,458
|
3,551,976
|
1,940
|
2,862,293
|
—
|
491,340
|
11,355,007
|
12,612
|
—
|
1892,93
|
4,860,096
|
3,882,273
|
297,941
|
2,086,475
|
—
|
424,986
|
11,551,771
|
21,269
|
—
|
1893/94
|
5,683,234
|
4,340,376
|
—
|
2,583,044
|
—
|
325,165
|
12,931,819
|
17,871
|
—
|
1894/95
|
6,717,820
|
4,813,693
|
240,750
|
1,922,055
|
—
|
453,067
|
14,147,385
|
19,934
|
17,850
|
1895/96
|
6,462,553
|
4,847,544
|
174,050
|
1,194,084
|
—
|
330,830
|
13,009,061
|
48,554
|
198,675
|
Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är otvifvel¬
aktigt, att genom majstullens borttagande ett godt foderämne kunde erhållas
för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst, huru vida icke en
betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt inverka på priset å
inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd skulle emellertid i ett
annat afseende verka särdeles menligt, i det att majs, såsom ett lämpligt
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
råämne för bränvinstillverkning, skulle i anseende till dess låga pris nästan
helt och hållet utestänga användningen af potatis för sådant ändamål, hvari¬
genom känbara förluster skulle tillskyndas jordbrukare inom vissa delar af
landet, der till följd af jordmånens beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hän¬
visade till potatisodling med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs
för närvarande i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett
pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen na¬
turligtvis deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna vara,
då utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100 kilogram,
råämnet till en liter bränvin kunna erhållas för ett pris af allenast 9 öre.
Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af 100 kilogram potatis af
18 procent stärkelsehalt, således en god vara, som ej alla år kan inom
vårt land frambringas, beräknas till 20 liter af nämnda alkoholhalt; och då
en hektoliter potatis väger omkring 73 kilogram, skulle med ett pris af 9
öre för liter bränvin, hvartill, enligt hvad ofvan angifvits, majsbränvin under
förutsättning af tullfrihet för majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke
kunna vid användning för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre,
ett pris, hvartill potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår,
att, i händelse tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka
hämmande på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom
ett häråt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhål¬
lande skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att bränvinstillverkningen, som
hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, koinme att allt mer
öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad afsättning af jord¬
brukets produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det värdefulla alfabet
drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och potatis, ej komme att
på ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under nuvarande förhållanden.
Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för
jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har sjelf i sin motion med¬
gifva, att tullfrihet för majs måste föranleda ett sådant förbud. Förslag
att genom lagstiftning i denna rigtning åt jordbruksnäringen inom landet
förbehålla all afsättning af råämnen till bränvinsbrännerierna, särskildt af
potatis, hafva flere gånger förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Så
skedde första gången vid 1887 års riksdag, då dels i den kongl. proposition,
som ligger till grund för nu gällande förordning angående vilkoren för till¬
verkning af bränvin, förslag framstäldes om förbud att för bränvinstillverkning
använda majs, ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke
kunna inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med
alternativt förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
5
sådana råämnen. Såväl dessa förslag som vid flere senare riksdagar väckta
motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afslagits, och har
bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana förslag lemnat
utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit skäl för den åsigten,
att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvinstillverkningen icke kan
eller bör genomföras.
Enligt grundsatserna för nu gällande lagstiftning för näringsfriheten
bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser fördelaktigast
för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande af majs för
tillverkning af bränvin synes utskottet derför innebära ett ingrepp i den
frihet, som hör tillkomma idkarne af denna näring lika väl som andra
näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å trakter, der tillgång
på potatis icke tinnes i tillräcklig mängd för deras behof, skulle ett sådant
förbud till och med kunna medföra den påföljd, att tillverkningen icke längre
skulle kunna med fördel bedrifvas och således måste nedläggas.
Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet, upp¬
ställa sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska hinder,
hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses afgörande
för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt att efter in-
mäskningen afgöra hvad slags spanmål till densamma användts, i följd
hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste medföra
vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för tillverkaren
äfvensom för staten. Särskildt vid de brännerier, som äro i gång hela
dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes för utfodring
af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet igenom på det
noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf det icke skulle kunna
undvikas att vid sådana brännerier anställa två kontrollörer. Kontrollen
skulle till och med blifva omöjlig, i händelse någon bränvinstillverkare
skulle vilja använda malen spanmål, en utväg, som, i händelse ett förbud
mot användande af majs vid bränvinstillverkning skulle stadgas, sannolikt ej
komme att lemnas obegagnad af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna
svårighet har väl en motionär vid en föregående riksdag sökt undanrödja
genom ett förslag att förbjuda användningen af alla slags mjöl för bränvins¬
tillverkning, utom då det användes för jästberedning. Af tekniska skäl
är emellertid en sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser
utskottet, då förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om
denna fråga lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års be¬
villningsutskott i detta hänseende utförligt yttrat.
Faran för att genom användande af majs för tillverkning af bränvin
den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess alster till
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan, på grund af hvad
sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärjas på annat sätt än genom
tull å majs; och hemställer utskottet,
l:o) att herr Erikssons ifrågavarande motion, angående
borttagande af tullen å majs, icke måtte af Riksdagen bi¬
fallas; samt
2:o) att herr Perssons ofvanberörda motion, angående
förbud mot användande af majs för tillverkning af brän
vin, icke heller måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 mars 1897.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
7
Reservationer,
vid punkten l:o)
af herr Collander, som anfört:
»Vid behandlingen inom utskottet af motionerna n:o 112 af herr L.
Eriksson i Bäck, att Riksdagen måtte besluta borttagandet af tullen å majs,
samt n:o 141 af herr Ola Persson i Rinkaby, att all bränvinstillverkning af
majs, malen eller omalen, måtte förbjudas, hvilka båda motioner utskottet
beslöt böra pröfvas i ett sammanhang, har jag påyrkat dels, i likhet med
utskottet och på de derför angifna grunder, att herr Perssons berörda motion
icke måtte af Riksdagen bifallas, men dels, i olikhet med utskottet, att herr
Erikssons ifrågavarande motion måtte på det sätt af Riksdagen bifallas, att
omalen — men ej malen — majs måtte få tullfritt till landet införas.
Då utskottet i sin motivering, vid afstyrkandet af herr Erikssons
motion, klart och tydligt uttalar, att genom borttagandet af tullen å majs
skulle otvifvelaktigt den fördelen vinnas, att ett godt foderämne kunde er¬
hållas för ett synnerligen billigt pris, så finner utskottet likväl det vara
omöjligt att kunna lemna jordbruksnäringen detta synnerligen kraftiga eko¬
nomiska stöd vid svinafveln för såväl export som för konsumtion inom landet,
enär en sådan tullfrihet, enligt utskottets förmenande, skulle komma att full¬
ständigt sköfla de jordbrukares intressen, som odla potatis för afsättning till
bränvinsbrännerierna, ett antagande, som utskottet dock, trots de omfattande
specialberäkningar, det för styrkande deraf lemnat, dock ej har lyckats full¬
giltig^ bevisa, med hänsyn till det ovederläggliga faktum, att, då majsen
före ar 1887 var tullfri, den likväl ej hindrade den sedan långt tillbaka i
tiden bedrifna bränvinsbränningen, i stor skala, af potatis.
Med stöd af sådant antagande finner utskottet visserligen enda möj¬
ligheten vara, om man genom tullfrihet å majs kraftigt vill främja jord¬
bruksnäringen, att samtidigt utfärda förbud, som noga finge öfvervakas, att
sålunda tullfri majs ej får till bränvinsbränning användas, en åtgärd, som
utskottet likväl, på derför anförda fullgiltiga skäl, finner ur alla synpunkter
sedt vara förkastlig.
När det sålunda icke lyckades mig att inom utskottet vinna tillslutning
för mina båda i sammanhang gjorda yrkanden, som jag här förut redogjort
för, hemstälde jag alternativt, att utskottet ville till Riksdagen hemställa, att,
med bibehållande af tullen å majs, omalen, på det sätt komma den vigtiga
svinafveln till hjelp, att, utan intrång å potatisodlarnes förmenta rättighet att
8 Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.
få behålla ensamrätt för afsättning till brännerierna, medgifva de svinupp-
födare,, som vilja använda majs till foder och styrka sig hafva dertill an-
vändt uppgifven qvantitet omalen majs, att för denna restitutionsvis erhålla
den för majsen vid importen erlagda gällande tullsatsen, men skulle det då
åligga sådan svinuppfödare att bekosta den kontroll å statens sida, som be-
finnes verksam och erforderlig.
Att ingen svårighet att medgifva och anordna en dylik kontroll exi¬
sterar, är ju uppenbart, då det vid brännerierna eger rum en fullt motsva¬
rande' kontroll öfver, att allt bränvin, som tillverkas, blir beskaffad^. En
ännu mera motsvarande anordning har ju äfven staten medgifvit, då inne¬
hafvare af bränvin, hvarför tillverkningsafgift blifvit till staten erlagd, kan
få göra sig till godo denna afgift restitutionsvis genom att af statens veder¬
börande kontrollant anhålla derom att, för tekniska behof, få bränvinet så¬
som dryck denatureradt.
Att genom en dylik medgifven restitution ett icke ringa national¬
ekonomiskt intresse skulle för landet främjas, har jag vid mitt förslags
afgifvande uppvisat. Från den ledamot inom Första Kammaren, som i en
utdelad broschyr framlagt talande beräkningar öfver hvad det svenska jord¬
bruket årligen förlorar genom att ej för svinafveln tillgodogöra sig tullfri
införsel af ett så billigt och förmånligt fodermedel som majs, har jag fått
meddelanden om de qvantiteter majs, som skulle vid svinuppfödningen kunna
omsättas i fläsk. Han beräknar nemligen, att för uppfödande af svin, lämpliga
för fläskexport, således af en vigt ej öfverstigande 90 kilogram, kan med
fördel användas en qvantitet af cirka 1,5 kilogram majs per kilogram färdigt
fläsk och vid ett dylikt uppfödande af svin för konsumtion af fläsk inom
landet, och i synnerhet för de norrländska orterna med deras smak för ett
betydligt fetare fläsk, än det som vi exportera, så kan man med fördel
använda en ännu större qvantitet majs för produktion af ett kilogram fläsk,
eller öfver 2 kilogram majs.
Vid en exportsiffra af cirka 9,000,000 kilogram fläsk och en import¬
era af cirka 7,000,000 kilogram dito, finner man lätt, att för exporten
skulle kunna användas omkring 135,000 deciton majs, och för fläsk, att
ersätta eller undantränga den importerade qvantitet en, omkring 70,000
deciton, hvilket för en restitution af nu gällande tullsats af kronor 3: 70
per deciton, (= 100 kilogram) majs, omalen, motsvarar omkring eu half
million kronor i förra fallet och cirka '/< million i senare, alltså tillhopa
eu fördel eller lättnad, beredd fläskproducenterna, af omkring million
årligen. Det är dock tydligt, att för produktionen af det fläsk, som konsu¬
meras inom öfriga delen af riket än Norrland, och som beräknas minst
uppgå till omkring 20 millioner kilogram, skulle äfven härigenom kunna
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 9
beredas de svinuppfödare, som vilja begagna ifrågasatta restitutionsmedgif-
vandet, en högst väsentlig fördel.
Oaktadt det sålunda framstälda restitutionsförslaget obestridligen skulle
å ena sidan lemna den svenska svinafveln högst betydande förmåner, utan
att pa ringaste vis skada potatisodlarnes i fråga förmenta rättigheter till
monopol gent emot majsen vid afsättning till brännerierna, har utskottet ej
funnit skäl att understödja samma, hvilket synes mig så mycket oförklar¬
ligare, som uti utskottet sitta ej allenast representanter för såväl det större
som mindre jordbruket, utan äfven för den förvaltning, som i första
rummet har att varda och främja modernäringens intressen.
Det svenska jordbruket har genom den alltjemt stigande smörexporten
beiedt sig en för landet mycket betydande inkomst, och det torde vara alla
skäl att omhulda och främja den, nästan samtidigt med den ökade smör-
exporten, stigande exporten af fläsk, hvarigenom vi kunna öka vårt tillgodo-
hafvande hos utlandet, hvilket ju, när det gäller att betala Sveriges nöd¬
vändiga import derifrån, är af framstående betydelse.
I hopp om att hos Riksdagen vinna en klarsyntare uppfattning af
denna ekonomiska angelägenhet, än inom utskottet varit mig möiligt får
jag fortfarande yrka,
att Riksdagen, med afslag å herr L. Erikssons motion,
ville i anledning af samma besluta, att restitution af
erlagd tull för majs, omalen, erhålles för den qvantitet
af sådan majs, som blifvit för produktion af fläsk använd,
när vederbörlig ansökan med uppgift derom lemnas, i den
ordning och under den kontroll för användandet, som
Kongl. Maj:t finner behöfligt för sådant ändamål stadga;
åliggande den, som vill sådan restitution åtnjuta, att
bekosta den kontroll, som Kongl. Maj:t sålunda bestämmer.»
samt af herrar S. M. Olsson och H. Eriksson, hvilka ansett att
utskottet bort tillstyrka bifall till herr L. Erikssons motion;
vid punkterna l:o) och 2:o) af herrar G. Jansson, Lundström och
Göransson, hvilka anfört:
»Då år 1886 artikeln majs, omalen, åsattes eu tull af 2 kronor, ansåg
Riksdagen, att, i betraktande af den höga skyddstull, hvarmed den inhemska
bränvinstillverkningen var gynnad, detta sädesslag borde draga eu så hög
införseltull, att kostnaden för användandet af majs såsom råmaterial vid brän-
Bih. till Likså. Vrot. 1897. 5 Samt. 1 Afd. 8 Väft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N.o 8.
vinstillverkningen under vanliga förhållanden icke måtte understiga den för
användandet af potatis.
Man fäste sig då ej synnerligen vid det förhållandet, att majs kan
finna en annan, fördelaktigare användning som foderämne. Numera har man
kommit till insigt derom, att detta sädesslag, särdeles om det kunde erhållas
för billigt pris, skulle med synnerlig fördel kunna användas till svinafvelns
och ladugårdsskötsel förbättring. Ofta har inom Riksdagen framhållits, att
man borde inom landet åstadkomma och i den norrländska marknaden föra fläsk
med sådan fetthalt och fasthet, att det skulle uttränga det amerikanska fläsket.
Då likväl för sådan fläskproduktion lär vara fördelaktigt att utfodra svinen
med majs, kan det ej vara annat än en vinst för den svenska jordbruksnäringen,
att tullen å den omalna majsen borttages. Derigenom skulle, enligt vår
mening, den inhemska svinafveln och ladugårdsskötseln väsentligen gynnas,
utan att priset å de sädesslag, som odlas inom landet, komme att derigenom
i någon nämnvärd grad påverkas.
Häremot kan invändas, att den billiga majsen skulle komma att undan¬
tränga användningen af potatis vid brännerierna och derigenom menligt in¬
verka på potatisodlingen. Denna fara synes oss dock kunna förekommas, om
Riksdagen antager det förslag, som herr Ola Persson i Rinkaby framstäf
i sin motion n:o 141. Om derigenom i någon mån tvenne näringar skulle
komma i kollision med hvarandra, bör väl den mindre vigtiga få underkasta
sig de inskränkningar, som tillgodoseendet af en vigtigare näring medför.
Frågan om förbud mot bränvinsbränning af majs är ingalunda ny, och nu¬
mera torde den tid vara inne, då man får anse bränvinstillverkningsindustrien
inom vårt land så väl utvecklad, att den bör bära sig utan att förfoga
öfver andra råmaterial för tillverkningen än dem, som frambringas inom vart
eget land. Beträffande kontrollen öfver efterlefnaden af ett förbud mot brän¬
vinsbränning af majs yttrade statsrådet och chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 13 maj 1887, att en sådan kontroll ej vore svar
att verkställa, och att icke heller i andra hänseenden man behöfde befara
några afsevärda olägenheter af ett sådant förbud.
Någon afvikelse från den allmänna näringsfrihetsprincipen kan ett
sådant förbud icke vara, så mycket mindre som i den svenska lagstiftningen
bränvinshandteringen är undantagen ifrån näringsfrihetsförordningen och gjord
till föremål för särskilda och ganska omständliga författningar. Vi tveka
således icke i valet att sätta svenska jordbruksnäringen högt öfver bränvins-
tillverkningen och hafva derför ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen:
Bo) att, med anledning af herr Erikssons i Bäck motion
n:o 112, tullen å majs, omalen, måtte borttagas; samt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
11
2:o) att all bränvinstillverkning af majs, malen eller
omalen, måtte förbjudas och att Riksdagen måtte vidtaga
de förändringar i gällande kongl. förordning angående
vilkoren för tillverkning af bränvin, som deraf kunna
blifva en följd.»
vid punkten 2:o) af herr Ola Persson.
Härjemte hafva herrar af Burén och Bergendahl begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande om-
förmälda frågor.