Andra Kammarens Tillf Ulliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Kiksd. kansli den 21 febr. 1896, kl. 11 f. m.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i an¬
ledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändring i 20 § jagtstadgan.
Den 29 januari 1869 utfärdades en kongl. kungörelse, hvarigenom
20 § jagtstadgan erhöll följande lydelse:
»Den, som dödar rofdjur af nedannämnda slag, erhåller af all¬
männa medel i belöning:
för björn ..................................................... 50 riksdaler;
för varg eller lo ............................................. 25 »
för jerf .......................................................10 »
För unge af dessa rofdjur erhålles lika mycket som för full¬
vuxet djur af samma slag.
Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise huden af rofdjuret
för kronofogde, länsman eller ordförande i kommunalstyrelse, tage hans
intyg, hvilket utan lösen utfärdas, att djuret dödats inom riket, samt
att djurets öron blifvit i hans närvaro afskurna, och hafve sedan rätt
att hos närmaste kronouppbördsman eller konungens befallningshafvande
den utfästade belöningen uppbära.
I afseende på utbetalning af sådan belöning eger intyg, som
vare sig åt föreståndare för zoologiska muBeet vid någotdera af rikets
universitet eller af vederbörande intendent vid zoologiska riksmuseum
meddelats derom, att till musei samlingar i ostympadt skick aflemnats
rofdjur af något bland nyssnämnda fyra slag, enahanda kraft och
Bih. till Biksd. Prof. 1896. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft. (N:o 1).
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 1.
verkan, som, enligt nästföregående moment, tillkommer derstädes om-
förmälda intyg om att sådant rofdjurs öron blifvit i ve^erbörandes
närvaro afskurna.»
Genom kongl. kungörelsen den 19 maj 1893 blefvo skott¬
penningar^ för björn afskaffade, samt skottpenningarne för varg
höjda, i enlighet hvarmed 1 mom. i ofvannämnda § ändrades sålunda:
»Den, som dödar rofdjur af nedan nämnda slag, erhåller af all¬
männa medel i belöning:
för varg.............................................................. 50 riksdaler;
» lo.................................................................... 25 »
» jerf-................................................................. 10 » »
Sistnämnda kungörelse bibehöll emellertid 2:dra, 3:dje och 4:de
mom. af ifrågavarande § oförändrade, sådana desamma lydde i 1869
års kungörelse.
Nu har herr J. Olsson från Stockholm uti sin till utskottet re¬
mitterade motion, n:o 193, framhållit, att, då genom 1893 års kun¬
görelse de rofdjur, för hvilkas dödande belöning utdelas, minskats till
tre slag, det syntes bero på ett förbiseende vid utfärdande af berörda
kungörelse, att icke uti 4 mom. af 20 § uttrycket »rofdjur af något bland
nyssnämnda fyra slag» jemväl blifvit ändradt; och som detta förbi¬
seende, till undvikande af missförstånd, syntes motionären böra rättas,
har han hemstält: »att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte
fästa uppmärksamhet vid den oegentlighet i 20 § 4 mom. jagtstadgan,
att oraet fyra derstädes bibehållits, ehuru de rofdjur, för hvilkas dö¬
dande belöning erhålles enligt lista mom., minskats till tre, samt hem¬
ställa att rättelse i kungörelsen må ske.»
I likhet med motionären finner utskottet det vara oegentligt och
uppenbarligen beroende på ett förbiseende, att, vid utfärdandet af
Andra Kammarens Tillf Ullig a Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 1. 3
1893 års kungörelse, mom. 4 i jagtstadgans 20:de § icke blifvit ändradt
till öfverensstämmelse med den då faststälda nya lydelsen af mom. 1
i samma §; och vill utskottet ej heller bestrida lämpligheten af den
utaf motionären ifrågasätta ändringen af mom. 4; men då ett bibehål¬
lande tills vidare af paragrafen oförändrad ej rimligen kan gifva an¬
ledning till olägenhet eller missförstånd, samt vid sådant förhållande
den praktiska betydelsen af den föreslagna lagändringen synes allt för
ringa för att i och för sig motivera en Riksdagens skrifvelse i ämnet,
finner utskottet sig böra hemställa,
att herr J. Olssons ifrågavarande motion icke må
till någon kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 februari 1896.
På utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.