Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1896, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af väckt motion angående meddelande af före¬
skrifter i syfte att vid slagt af husdjur minsta, möjliga
lidande mätte tillfogas djuren.
Uti en vid innevarande års riksdag i Första Kammaren väckt
motion n:o 30 har herr C. Treffenberg hemstält, »att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta
utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden må kunna med¬
delas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande, medelst
föregående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt, tillfogas djuren,
dels ock, derest utredningen dertill föranleder, låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet».
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 har i sitt utlåtande
n:o 1 tillstyrkt bifall till motionen och till stöd för detta sitt tillstyr¬
kande anfört följande:
»Den fråga, som sålunda föreligger, har förut varit föremål för
Riksdagens uppmärksamhet. Vid 1887 års riksdag föreslog herr
P. Zimdahl i sådant syfte en ändring af 18 kap. 6 § strafflagen, men
motionen afslogs af båda kamrarne, sedan lagutskottet erinrat derom,
att en revision af strafflagens bestämmelser blifvit ålagd lagbered¬
ningen.
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Raft. (N:o 10.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 10.
Vid 1894 års riksdag föreslog herr Trelfenberg inom Första
Kammaren, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrif¬
velse med begäran, att Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande,
om och till hvilken utsträckning lagbestämmelser kunde meddelas i
syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga lidande medelst föregående
bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt tillfogades djuren.
Denna motion, som remitterades till lagutskottet, afstyrktes af detta
samt afslogs jemväl af Riksdagens begge kamrar, i den Första dock
efter omröstning med endast 1 rösts majoritet, men i den Andra utan
omröstning. Såsom skäl för sitt afstyrkande åberopade lagutskottet,
att det syntes utskottet hvarken behöfligt eller öfverensstämmande med
strafflagens affattning i öfrigt att i nämnda lag införa stadganden om
hvad som under särskilda förhållanden finge anses såsom grymhet,
samt att motionens syfte, säkrare än genom nya lagbestämmelser,
vunnes på öfvertygelsens och upplysningens väg.
Äfven vid 1895 års riksdag väcktes frågan å nyo af herr Treffen-
berg, som i eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 51) föreslog,
att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t, aflåta underdånig skrifvelse
med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes dels • låta utröna, om och till
hvilken utsträckning stadganden kunde meddelas i syfte att vid slagt
af hemdjur minsta möjliga lidande, medelst förutgående bedöfning eller
på annat ändamålsenligt sätt, tillfogades djuren, dels ock, derest utred¬
ningen dertill föranledde, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till de allmänna grunder, på hvilka en eventuel lagstiftning i
ämnet syntes böra byggas, samt derefter, och sedan dessa grunder
blifvit af Riksdagen pröfvade, utfärda föreskrifter om hvad vid hem¬
slagt af husdjur, till vinnande af ofvan omförmälda ändamål, skulle
iakttagas.
Motionen öfverlemnades då till tillfälligt utskott, som (i utlåtande
n:o 19) hemstälde, »att Första Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes dels låta utröna, om och till hvilken utsträckning stadganden
kunde meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möjliga lidande,
medelst förutgående bedöfning eller på annat ändamålsenligt sätt, till¬
fogades djuren, dels ock, derest utredningen dertill föranledde, låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i ämnet».
Utskottets utlåtande bifölls utan både debatt och omröstning i
Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren efter förutgången
öfverläggning, men utan remiss till utskott. Första Kammarens beslut
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 10.
anmäldes nemligen i Andra Kammaren först dagen före riksdagens
afsilande.
I utlåtande n:o 19 hade Första Kammarens andra tillfälliga utskott
yttrat:
»Det lärer icke af någon förnekas, att i denna fråga, likasom i
hvarje annan af humanitär beskaffenhet, ’öfvertygelsens och upplysnin¬
gens väg’ är den 'säkraste’, men den är ty värr äfven den långsammaste;
och när fråga är om osägliga lidanden för lefvande varelser, skulle det
vara en oförsvarlig grymhet att åt tiden och en sent växande upplys¬
ning öfverlemna hvarje åtgärd till afböjande af sådana lidanden.
I många trakter af vårt land tillgår ännu slagtningen på det sätt,
att djuren kullkastas genom rep, hvilka fästas ofvanom djurets klöfvar,
hvarefter, och sedan djuret lagts på rygg med fotterna bundna uppåt,
djurets hals utan vidare uppskäres och matstrupen utdrages samt om-
bindes, för att det blod, som kommer från halsådrorna, ej skall blifva
förorenadt — och försiggår hela denna hemska operation utan all före¬
gående bedöfning.
När man nu betänker, att i Sverige omkring 760,000 större djur
och i allt minst 4 millioner husdjur årligen slägtas, inses lätt den stora
betydelsen å ena sidan af dessa grymheters fortsättande och å den
andra af hvarje verksam åtgärd till deras afhjelpande:
Man har också i flera andra länder, i samma mån upplysningen
och medkänslan för djuren vaknat, bemödat sig att genom lagstiftnin¬
gen sätta en gräns för ett onödigt marterande af djuren vid deras ned¬
slagning.
I hertigdömet Sachsen-Meinvigen stadgades genom lag af den 23
maj 1891 och i konungariket Sachsen i mars månad år 1892, att blod-
aftappningen vid slagt af alla husdjur skall föregås af bedöfning, och
för öfrigt förefinnas vid alla offentliga slagthus i Tyskland och Österrike
särskilda bestämmelser för slagtsättet, hvarigenom humanitetens for¬
dringar tillgodoses. Äfven i Schweiz är slagt utan bedöfning förbjuden.
I vissa reglementen, t. ex. i Bernburger-slagthusförordningen, äro be¬
stämmelserna synnerligen noggranna, såsom framgår af följande i denna
förordning förekommande paragrafer:
§ 4. Hvarje rå och plågsam behandling af slagtboskap är för¬
bjuden.
§ 7. Boskap, som ställes in i slagthus för längre tid än 24 tim¬
mar, skall af egaren förses med tillräckligt med foder, i annat fall
sörjer slagthusförvaltningen för utfodringen.
§ 10. Dödandet af djuren skall verkställas på ett möjligast snabbt
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 10.
och smärtfritt sätt. Magistraten bestämmer, huru dét ändamålsenligast
bör ske. Slagten får verkställas blott af öfvadt och tillräckligt kraftigt
folk, kontrolleradt af uppsyningsmannen; oöfvadt folk är en gång för
alla förbjudet att befatta sig dermed.
§ 11. Slagtdjuren få införas i slagtrummet först sedan alla för¬
beredelser för slagten äro vidtagna.
Derjemte stadgas, att dödandet af nötkreatur och hästar skall ske
medelst användande af slagtmask, samt att småboskap och svin skola
före slagten medelst klubba eller hammare döfvas o. s. v.
Liknande föreskrifter hafva slagthusen i Bremen, Wiirzburg, Han¬
nover, Chemnitz, Mulheim, Iserlohn, Erfurt m. fl.
Hvad åter vårt land angår, så ega vi till afvärjande af djurs
misshandling endast ett mycket knapphändigt stadgande i 18 kap. 16
§ af strafflagen, af följande lydelse: »Visar någon i behandling af egna
eller andras kreatur uppenbar grymhet, straffes med böter, högst ett¬
hundra riksdaler», hvilket sistnämnda maximibelopp år 1890, genom en
förordning den 20 juni, bortfallit, hvarigenom böterna nu kunna ut¬
sträckas till högre belopp.
Naturligtvis beror nu tillämpningen af detta lagrum af domarens
uppfattning hvad med »misshandling» vid slagt förstås; och så länge
särskilda stadganden härom saknas, skall en öfver hela vårt land gängse
grym sedvana i detta fall förhindra tillämpning af det nuvarande all¬
männa lagbudet.
Vid sådant förhållande påkallar mensklighet och pligt emot de
medskapade varelser, som äro oss gifna till hjelp och näring, men icke
till misshandling, mera fullständiga och ändamålsenliga bestämmelser i
förevarande fall. Motionären har emellertid, i sitt nu ingifna förslag,
icke velat ensamt åt Kongl. Maj:t öfverlemna utfärdandet af nya stad¬
ganden i detta ämne, utan, på samma gång han sökt genom regeringens
försorg vinna nödig utredning, tillika velat bereda Riksdagen tillfälle
att deltaga i pröfningen af »de allmänna grunder», på hvilka en eventuel
lagstiftning i ämnet syntes böra byggas. Utskottet föreställer sig dock,
att, derest denna lagstiftning skulle visa sig betinga Riksdagens med¬
verkan, sådan enklast vinnes genom sjelfva författningsförslagets fram¬
läggande för Riksdagen.»
Då herr Treffenberg nu förnyat sin motion och dervid utan för¬
ändring upptagit det förslag, som vid förra riksdagen framlades af
Första Kammarens tillfälliga utskott och af kammaren bifölls, har han
förklarat sig vara fortfarande öfvertygad om det trängande behofvet
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 10.
af en lagstiftning i ämnet, helst genom tidningarna gång efter annan
meddelades de mest upprörande berättelser om de grymheter, som vid
slagt af kreatur utöfvades, i hvilket afseende han åberopat en i tidnin¬
gen Vårt Land införd artikel, hvilken såsom bilaga fogats vid motionen.»
Första Kammaren biföll utskottets tillstyrkande och antog sålunda
motionen, derom Andra Kammaren genom protokollsutdraget n:o 88
erhöll underrättelse.
Sedan Andra Kammaren remitterat ärendet till sitt tillfälliga
utskott n:o 3 och utskottet tagit frågan under behandling, får utskottet,
som för sin del godkänner de skäl för bifall till motionen, hvilka finnas
anförda uti ofvan omnämnda Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande, och funnit, att motionen är affattad uti eu form, som öfverens-
stämmer med den inom Andra Kammaren under 1894 års riksdag
önskade, hemställa,
att Andra Kammaren måtte biträda Första Kam¬
marens beslut i frågan och sålunda för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta utröna, om
och till hvilken utsträckning stadganden må kunna
meddelas i syfte att vid slagt af hemdjur minsta möj¬
liga lidande medelst förutgående bedöfning eller på
annat ändamålsenligt sätt tillfogas djuren, dels ock,
derest utredningen dertill föranleder, låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning i
ämnet.
Stockholm den 13 mars 1896.
På utskottets vägnar:
H. AMNÉUS.
Bih. till Riksd. Prot. 1896. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 8 Käft.
2