Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till llikäil. kansli den 14 febr. 1896, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändring af gällande bestämmelser rörande förräntandet
af Hjelmare kanal- och slussverks reparationsfond.
(R. A.)
I proposition af den 6 december sistlidna år (n:o 11) har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att, när enligt gifna bestämmelser
direktionen för Hjelmare kanal- och slussverks bolag hade att för nämnda
kanal- och slussverks reparationsfonds tillväxt och fruktbargörande till
riksgäldskontoret öfverlemna låne- eller andra värdehandlingar af före-
skrifven beskaffenhet, direktionen finge aflemna sådana handlingar, som
med afseende å rådande förhållanden kunde af fullmägtige i riksgälds¬
kontoret anses i kapitalvärde motsvara det belopp, som skulle till fon¬
den redovisas;
hvarjemte Kongl. Maj:t meddelat, att, om Riksdagen härtill lem-
nade bifall, ändring i vissa delar af nu gällande utlåningsreglemente
blefve nödig och borde ega rum.
Af det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden ofvan nämnda dag inhemtas hufvudsakligen följande.
Då vid 1828—1830 års riksdag rikets ständer beviljade afskrif¬
ning af de från banken och riksgäldskontoret till ett sammanräknadt
belopp af 730,000 riksdaler banko utlemnade lånebidrag till Hjelmare
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sand. 1 Afd. 18 Höft. (N:o 20).
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
kanal- och slussverks nybyggnad, förordnade rikets ständer, såsom
vilkor för denna afskrifning, att eu summa af 15,000 riksdaler samma
mynt borde till fond för kanalens framtida underhåll afsättas, hvarefter
rikets ständer vid 1834 års riksdag medgåfvo, att denna fond finge till
riksgäldskontoret före år 1840 aflemnas uti eu, å Hjelmare kanal- och
slussverks bolags vägnar, af bolagets direktion utgifven och i bolagets
fastigheter stora Vallby och Oppeby intecknad skuldförbindelse å förut¬
nämnda belopp med derå löpande fem procent årlig ränta.
Hjelmaie kanaldirektion ingaf derefter till fullmägtige i riksgälds¬
kontor!, en den 30 december 1840 upprättad, för en tidrymd af 100
år beräknad och i 75 särskilda perioder eller serier indelad samt på
nämnda skuldförbindelses förräntning efter 5 procent grundad plan för
reparationsfondens bildande, enligt hvilken denna, så vida icke inträf¬
fande olyckshändelser eller andra tillfälligheter föranledde ett oundvik¬
ligt tillitande af densamma, skulle vid 1939 års slut uppgå till mer än
två millioner riksdaler banko och, äfven om nedsättning i den till 5
procent beräknade räntan framdeles måste medgifvas, likväl då utgöra
ett så betydligt belopp, att densamma borde icke allenast öfverstiga
den kostnad, som kunde erfordras till ombyggandet af slussar och andra
byggnader samt sjelfva kanalens förbättring, då dessa arbeten, i följd
åt tidens åverkan, måste företagas, utan äfven bereda tillgångar till
andra för allmänheten önskvärda åtgärder och nyttiga företag.
Efter det denna plan af fullmägtige, som i hufvudsak tillstyrkte
bifall till densamma, öfverlemnats till rikets vid 1840—1841 års riksdag
församlade ständers statsutskott, samt rikets ständer, med bifall till
statsutskottets den 30 mars 1841 afgifna utlåtande (n:o 484), fattat be¬
slut i ämnet, blef den 12 januari 1852 reglemente för utlåningen af
fondens medel faststäldt af Kongl. Maj:t, som deri stadgade, dels att
direktionen egde att vid utlåningen antaga såsom säkerhet, utom in¬
teckningar i brandförsäkrade fastigheter inom Stockholm samt i jord¬
egendom på landet och i städs]ord, jemväl Hjelmare kanal-aktier och
obligationer af riksbanken, riksgäldskontoret, arméns ackordsamorterings-
tond, nya Trollhätte kanalbolag, Stockholms stads drätselkommission,
bruksegarnes hypotekskassa samt andra sådana svenska hypoteksförenin-
gar, som redan vore eller kunde blifva bildade; dels att räntefoten tills
vidare icke finge vid sådan utlåning understiga 5 procent; dels att de
lån, som mot hypotek af omförmälda obligationer meddelades, icke
finge öfverstiga 90 procent af de hypotisera^ obligationernas kapital¬
belopp, så framt obligationerna vore förskrifna med lägre ränta än 5
procent; och dels att berörda slags obligationer kunde för fondens räk¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
3
ning inköpas under vilkor likaledes, att räutan å densamma tills vidare
icke understege fem procent.
Sedan allmänna liypoteksbankens 5 procent obligationer, af hvilka
ett belopp af 115,500 kronor blifvit af direktionen hos riksgäldskontoret
för fondens räkning deponeradt, blifvit uppsagda att under år 1881 in¬
lösas eller utbytas mot andra kypoteksbaukens med allenast 4 1/2 pro¬
cent ränta löpande obligationer, ingaf direktionen till Kongl. Maj:t en
framställning, deri, med hänvisande jemväl till den omständigheten, att
det dag för dag blefve svårare att utan betungande uppgäld finna till
köps obligationer, som, förskrifna med 5 procent eller högre ränta, er-
bjöde otvifvelaktig säkerhet, hemstäldes om förändring i stadgandet om
5 procent räntas beräkning tills vidare å fondens medel.
I anledning häraf beslöt 1881 års Riksdag, på framställning af
Kongl. Maj:t, medgifva, förutom att de hos riksgäldskontoret deponerade
5 procent obligationerna finge utbytas mot dylika till 4 V2 procent, vi¬
dare att den ändring i dåvarande bestämmelser om fondens bildande
och tillväxt finge vidtagas, att obligationer af den i utlåningsreglementet
bestämda beskaffenhet derefter och tills vidare finge i riksgäldskontoret
för fondens räkning emottagas till sådan kurs, som å det kapital, hvilket
borde förräntas och hvarmed fondens tillväxt borde ega rum, lemnade
en verklig ränta af minst 41/2 procent för år; samt att beträffande
fondens tillväxt vidare skulle, till undvikande af särskild plans uppgö¬
rande för fondens framtida bildande, lända till efterrättelse, att fonden
tillökades med beloppet af den ränta, som å de fonden tillhöriga värde¬
papper i verkligheten utfölle, jemte de mindre tillskott från kanalbola¬
get, som kunde erfordras för afrundning till närmast högre hundratal
af slutsumman i hvarje års inbetalning till fonden.
Derefter utfärdades den 16 oktober 1884 nu gällande förnyade
reglemente beträffande sättet och vilkoren för förräntandet af Hjelmare
kanal- och slussverks reparationsfond, hvaruti stadgades, bland annat,
att ifrågavarande fond fortfarande skulle förblifva under kanaldirektionens
vård och förvaltning i så måtto, att direktionen skulle åligga att der¬
efter såsom dittills göra fruktbärande de årliga räntebeloppen å fon¬
dens i riksgäldskontoret under näst föregående år innestående värde¬
handlingar samt att till fondens ökande ärligen inom den 1 december
aflemna till riksgäldskontoret låne- eller andra värdehandlingar för
belopp, motsvarande den ränta, som å de fonden tillhöriga värde¬
papper sålunda i verkligheten utfallit, jemte de mindre tillskott från
kanalbolaget, som kunde erfordras för afrundning till närmast högre
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
hundratal kronor af slutsumman i hvarje års inbetalning till fonden; att
obligationer eller andra värdehandlingar, som till följd af utlottning
eller eljest till betalning förfölle, skulle af direktionen ofördröjligen
efter deras inlösen ersättas med andra värdehandlingar af nedannämnda
beskaffenhet, hvilka värdehandlingar genast borde till riksgäldskontoret
öfverlemnas; att direktionen egde att antingen utlåna ifrågavarande
räntemedel eller ock för desamma inköpa räntebärande obligationer;
att, derest medlen utlånades, såsom säkerhet derför finge antagas: a)
inteckning uti för all framtid i Stockholms stads brandförsäkringskontor
försäkrad fastighet, fallande inom halfva brandförsäkringssumman; b)
inteckning i jordegendom på landet eller i stadsjord inom hälften af
gällande taxeringsvärde; c) obligationer eller förskrifningar, utgifna af
riksgäldskontoret, riksbanken, Stockholms stad eller andra kommuner,
allmänna hypoteksbanken eller enskilda bankinrättningar och hypoteks-
föreningar, för hvilkas förvaltning reglementen blifvit af Kongl. Maj:t
fastställa, allt i den mån och till det värde kanaldirektionen funne
dem innefatta fullgod säkerhet; att lån från fonden tills vidare icke
finge af direktionen utlemnas mot lägre ränta än 5 procent för år, samt
att obligationer af ofvan augifna beskaffenhet finge af direktionen tills¬
vidare inköpas och för fondens räkning i riksgäldskontoret emottagas
till sådan kurs, att de å det kapital, som skulle förräntas och hvarmed
fondens tillväxt borde ega rum, lemnade en verklig ränta af minst
4 1/2 procent för år.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift har emellertid Hjelmare
kanaldirektion gjort framställning om ändring i dessa bestämmelser
och dervid — med åberopande att, då, såsom bekant vore, alla sådana
obligationer, som för ifrågavarande inbetalningar kunde enligt nu gäl¬
lande utlåningsreglemente användas, blifvit under den sedermera för¬
flutna tiden antingen konverterade eller af nyo utfärdade till 4 procent
eller ännu lägre ränta, samma svårighet, som år 1881 gälde i fråga
om obligationer, löpande med 5 procent eller högre ränta, ånyo in-
trädt, när det gälde anskaffande af obligationer, som lemnade 4 */*
procent effektiv ränta; att en varaktig återgång af den sänkning i
räntan, som länge pågått, icke syntes vara att vänta, samt att repara¬
tionsfonden hunnit en i direktionens tanke mer än nödig höjd, sedan
den inom innevarande års utgång vuxit till omkring 345,000 kronor —
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
medgifva en sådan ändring i de för bildandet af Hjelmare kanal- och
slussverks reparationsfond vid 1881 års riksdag meddelade föreskrifter:
l:o) att de belopp af allmänna hypoteksbankens och Stockholms
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
ii
inteckningsgarantiaktiebolags obligationer, som redan funnes i riks¬
gäldskontor deponerade för fondens räkning, finge i mån af skeende
konvertering eller utlottning i riksgäldskontor utbytas mot samma
banks och bolags eller andra i 1884 års utlåningsreglemente omför-
mälda slag af obligationer, beräknade efter sådan kurs, att de lemnade
en effektiv ränta af 3 procent eller, om detta icke kunde medgifvas,
af 3,6 procent; samt
2:o) att Allmänna hypoteksbankens, Stockholms inteckningsgaranti¬
aktiebolags eller andra i utlåningsreglementet angifna obligationer samt
inteckningar i fast egendom, der sådana af stadgad beskaffenhet stode
att erhålla, hädanefter finge i riksgäldskontoret för fondens räkning
emottagas till nyssnämnda kurs och räntefot samt fonden, så länge
densammas ökande kunde finnas böra fortgå, ökas medelst inbetalning
till riksgäldskontoret årligen såsom hittills af de räntebelopp, som å
fonden tillhöriga värdepapper i verkligheten utfölle, tillika med de
mindre tillskott från kanalbolaget, som kunde erfordras för afrundande
till närmast högre hundratal af slutsumman i hvarje års inbetalning till
fonden.
Fullmägtige i riksgäldskontoret, som af Kongl. Maj:t lemnats till¬
fälle att i ärendet sig yttra, upplyste dervid till en början, att Hjelmare
kanal- och slussverks i riksgäldskontoret innestående reparationsfond
utgjordes af:
dels en å Hjelmare kanal- och slussverksbolags vägnar utgifven
och i bolagets fasta egendomar Stora Vallby och Oppeby intecknad,
med 5 procent ränta löpande skuldförbindelse å...... kronor 22,500: —
dels en af G. Strokirk till bolaget utfärdad,
med 5 procent ränta löpande skuldförbindelse å ... „ 22,500: —
med säkerhet af två i egendomen V2 mantal
Hållunda i Visnums härad af Vermlands län inteck¬
nade skuldförbindelser å tillhopa samma belopp;
dels ock följande obligationer nemligen:
med, 5 procent ränta:
Sveriges allmänna hypoteksbanks af år 1877 å
med 4 1/2 procent ränta:
Sveriges allmänna hypoteksbanks
.................... kronor 228,900:
af åfr 1880 å.
och af år 1883 å.
30,000:
24,500:
258,900:
Summa kronor 328,400: —
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
För egen del anförde fullmägtige, bland annat, att samma an¬
ledning, som år 1881 förorsakat nedsättning af den dittills bestämda
räntan å de obligationer, hvilka finge till fondens ökande inköpas, äfven
nu förelåge i fråga om såväl den i gällande reglemente faststälda ränta
å lån från fonden, 5 procent, som den effektiva ränta af 4 1/2 procent,
efter hvilken obligationer finge emottagas i riksgäldskontoret för fon¬
dens räkning, samt att, enär Kongl. Maj:t och Riksdagen förut, då fråga
varit om bestämmande af den räntefot, som borde ligga till grund för
fondens fruktbargörande och tillväxt, sökt fastställa densamma i öfver¬
ensstämmelse med den vid tillfället gällande räntefoten, direktionens
förevarande underdåniga ansökning syntes förtjena afseende; att, ehuru
värdepapper af den beskaffenhet, 1884 års reglemente stadgade, för
närvarande endast med erläggande af uppgäld kunde anskaffas till ränta
af 4 procent, det likväl, då en höjning af den allmänna räntefoten syn¬
tes åtminstone för någon tid kunna inträda, vore mindre lämpligt att
redan nu för en längre framtid fastslå någon af de utaf direktionen an-
gifna räntesatser; att, med hänsyn härtill och vid det förhållande, att af
1881 års Riksdag den grundsats beträffande fondens tillväxt blifvit ut¬
talad, att fonden årligen skulle tillökas med beloppet af den ränta, som
å de fonden tillhöriga värdepapper i verkligheten utfölle, fullmägtige
ansåge, att den lämpligaste anordningen vore att ålägga direktionen att
för hvarje år till fonden öfverlemna värdehandlingar, som efter rådande
förhållanden i kapitalvärde motsvarade det belopp, hvilket skulle till
fonden redovisas; att ett sådant tillvägagående, till hvilket motsvarighet
funnes i det den 28 april 1842 för Strömsholms nya kanalbolag ut¬
färdade privilegium, skulle stå i närmaste öfverensstämmelse med ofvan
omförmälda grundsats och syntes böra ega rum icke blott med af¬
seende å de årliga tillskotten till fonden, utan äfven då fonden tillhöriga
obligationer eller andra värdehandlingar, som efter utlottning eller eljest
till betalning förfölle, skulle af direktionen ersättas med andra; samt
att derigenom dessutom vunnes den fördel, att sättet för fondens för¬
räntning blefve en gång för alla definitivt bestämdt och ett rättande
af reglerna derför efter den å olika tider rådande räntefoten icke vidare
ifrågakomme.
Såsom tillägg till ofvan intagna uppgifter angående reparations¬
fondens storlek är utskottet i tillfälle att meddela, att, efter det kanal¬
direktionen i november 1895 verkstält den föreskrifna inbetalningen till
fonden under samma år, fonden numera uppgår till 343,500 kronor.
I likhet med hvad fullmägtige i riksgäldskontoret andragit i sitt
till Konungen afgifna yttrande i ämnet, har utskottet funnit den efter
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
i
år 1881 inträdda betydliga sänkning af den allmänna räntefoten och
den deremot svarande höjningen i priset på sådana obligationer, som
kunna för fondens räkning inköpas, nu innefatta giltig anledning till
ändring af bestämmelserna angående förräntandet af fondens medel;
och då Kongl. Maj:ts förslag synes utgöra en följdrigtig tillämpning
af de förut af Riksdagen godkända grundsatser med afseende å fondens
bildande och förräntning, har utskottet icke haft något att dervid
erinra och hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 14 februari 1896.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.