14
Lagutskottets Utlåtande N:o 78.
N:o 78.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1896, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af §§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 151, har herr O. Eklund återupptagit sitt vid tvenne
föregående riksdagar framlagda förslag om likställighet emellan Stock¬
holm och öfriga rikets städer i afseende å den kommunala rösträtten.
Han föreslår nemligen alternativt: antingen
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 9, 11 och 14 af
kongl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj
1862 måtte erhålla följande ändrade lydelse:
§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af
kommunen samt enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt,
är, med iakttagande af de närmare bestämmelser, som §§ 10 och 11
innehålla, berättigad att i val af stadsfullmägtig deltaga.
Enahanda rättighet tillkommer bolag.
§ 11. Ej må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet
deltaga.
§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått 25 års
ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som all
sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är för nesligt brott
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 78.
tilltalad eller under framtiden stäld; ej heller den, som genom domstols
beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig inför
rätta föra annans talan, och ej den, som icke sjelf röstberättigad är.
eller
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga för¬
slag till sådana förändringar i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862, att valrättsvilkoren i Stockholm blifva
öfverensstämmande med valrättsvilkoren i rikets öfriga städer och lands¬
bygd.
4 Till stöd för motionen erinrar herr Eklund om frågans föregående
behandling inom Riksdagen, hurusom vid 1894 års riksdag hans i ämnet
väckta förslag så till vida vann Riksdagens bifall, att Riksdagen för sin
del beslöt att ur 11 § af förordningen om kommunalstyrelse i Stock¬
holm utesluta orden »som står under annans husbondevälde», men att
den af Riksdagen antagna formuleringen af ifrågavarande paragraf —
hvilken formulering äfven i annat afseende betecknade ändring af gäl¬
lande bestämmelser — icke vann Kongl. Maj:ts bifall.
Efter att hafva lemnat en jemförande redogörelse för gällande be¬
stämmelser om valrätt och valbarhet såväl i stadskommuner i allmänhet
som i hufvudstaden, anför motionären hufvudsakligen följande.
Af de anförda paragraferna framginge, att i den förstnämnda för¬
ordningen uppdroges en bestämd skilnad emellan dem, som egde valrätt,
och dem, som vore till stadsfullmägtige valbara, under det att i Stock-
holmsförordningen valrättsvilkoren vore lika med valbarhetsvilkoren.
Det kunde väl icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så
väsentliga olikheter i fråga om valrätt uppstått i de olika kommunal¬
författningarna; olikheter, som kunde medföra, att af två personer, i
precis lika omständigheter i öfrigt, den ene, boende i Stockholm, sak¬
nade rösträtt och den andre, boende i landsortsstad, egde sådan, samt
att, om de båda bytte vistelseort, den rösträttslöse vunne valrätt, under
det att den andre förlorade sin.
Alldenstund den s. k. politiska rösträtten vore beroende af den
kommunala, blefve olikheten än mera i ögonen fallande och orättvis; ty
om man också skulle anse tillåtlig!, att det funnes olika vilkor för kom¬
munal rösträtt i olika städer i samma land, kunde man väl aldrig anse
det rätt och billigt, att olika vilkor vore uppstälda för erhållande af
politisk rösträtt i olika städer. En sådan olikhet existerade faktiskt i
Sverige, tack vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal
rösträtt gälde i Stockholm.
16 Lagutskottets Utlåtande N& 78
Oafsedt dessa synpunkter funnes det andra, som talade för en för¬
ändring af de angifna paragraferna i Stockholmsförordningen, nemligen
svårigheten för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla, de
personer, som möjligen skulle hänföras under de olika kategorier, som
§ 11 angåfve. Kändt vore också, i huru ringa grad det lyckats Stock¬
holms magistrat att åstadkomma korrekta vallängder. Det vore ju all¬
deles tydligt, att det icke gerna vore möjligt att i eu så, stor stad som
Stockholm hålla reda på alla valmäns, särskild! deras, som inflyttat
från landsorten, föregående affärsställning. Derför inträffade det också,
att personer, som i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat till
Stockholm, helt ogenerad! deltogo i val och dertill ansåge sig vara i sin
goda rätt, under det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde
måhända för många år sedan, i trots af att han ordentligt betalade sina
kommunalutskylder och vore lika god medborgare som någon, vackert
finge låta bli.
Motionären omnämner härefter, att 1894 års lagutskott, som för¬
ordade hemställan om husbondestreckets borttagande, ansåg öfriga af
motionären föreslagna ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm i syfte att i fråga om valrätt bringa denna förordning i
öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i rikets öfriga
städer ej vara af behofvet påkallade, till bemötande af hvilken åsigt
motionären särskildt framhåller det praktiska skäl, att en förändring i
af honom angifna syfte i hög grad skulle minska det valtrassel, som
numera syntes höra till ordningen för dagen vid åtminstone hvarje val
till Riksdagens Andra Kammare.
Sedan motionären anfört, att 1895 års lagutskott äfvenledes af¬
styra hans framställning i ämnet af den anledning, att han i den af
honom föreslagna lagtexten bibehållit bestämmelsen, att en persons blotta
tilltalande för vanfrej dande brott skulle utgöra hinder för hans valbar¬
het till stadsfullmägtig — en bestämmelse, mot hvars oförändrade bibe¬
hållande 1894 års Riksdag uttalat sig, fortsätter han sålunda:
»Denna utskottets invändning berör en alldeles ny fråga. Min
framställning afser icke att åstadkomma en förändrad lagtext, utan blott
att få fullständig likställighet mellan de olika förordningarna i fråga
om en och samma sak, nemligen vilkoren för utöfvande af kommunal
valrätt. Denna synpunkt förbiser utskottet helt och hållet och inblandar
en sak, som ligger utom motionens syfte och hvilken berör icke blott
Stockholms stads kommunalförordning, utan äfven riksdagsordningen,
rättegångsbalken, samtliga förordningar om kommunälstyrelse, förord¬
ningarna om kyrkostämma och landsting. En fråga är, att valrätts-
17.
Lagutskottets Utlåtande N:o 78.
och valbarhetsvilkoren i Stockholm blifva bragta i öfverensstämmelse
med motsvarande vilkor i andra delar af landet, en helt annan och en
alldeles särskild fråga är att förändra bestämmelsen, att åtal för van-
frejdande brott medför inhabilitet för vissa medborgerliga uppdrag. Att
den senare frågan mycket väl kan afgöras för sig, visar Riksdagens
beslut af 1894, närmare angifvet i Riksdagens skrifvelse till Konungen,
n:o 97, nämnda år. Följaktligen kan äfven den förra frågan, den af
mig i denna motion berörda, lösas utan att ställas i samband med den
andra.
Och då jag endast föreslår vissa paragrafers omflyttning i en enda
förordning i syfte att vinna mera likställighet och rättvisa, synes det
mig, att Riksdagen — genom att antaga mitt förslag — icke det minsta
kan anses frångå sitt 1894 fattade beslut.
Möjligt är, att Kongl. Maj:t omsider kan aflåta kongl. proposition
med anledning af Riksdagens skrifvelse n:o 97 af år 1894 och den
hvilande grundlagsändringen. Derest ej Riksdagen endera fattat särskildt
beslut i den af mig framstälda frågan eller fäst Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet på önskvärdheten af likställighet i fråga om valrättsvilkoren,
torde i en sådan kongl. proposition komma att beröras blott hvad Riks¬
dagen i sin ofvannämnda skrifvelse meddelat.»
Lika med motionären finner utskottet skäl tala för fullständig lik¬
ställighet emellan Stockholm och rikets öfriga städer i fråga om be¬
stämmelserna angående kommunal valrätt och valbarhet.
Men, i öfverensstämmelse med hvad af 1895 års lagutskott fram¬
hölls, anser sig utskottet ej heller ^u kunna förorda den af motionären
föreslagna lydelsen af de ifrågavarande paragraferna, då han oförändradt
bibehållit stadgandet, att en persons blotta tilltalande för vanfrejdande
brott verkar disqvalificerande i fråga om valbarhet.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen i anledning af herr Eklunds före¬
liggande motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och lör
Riksdagen framlägga 'förslag till sådana förändringar
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, att
liih. till Likså. Prof. 1896. 7 Samt. 45 Höft. ..... 3
18
Lagutskottets Utlåtande N:o 78.
derigenom vinnes öfverensstämmelse emellan stadgan-
dena om valrätt och valbarhet i Stockholm och rikets
öfriga städer.
Stockholm den 5 maj 1896.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Herr Göransson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
äreudets behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.