4
Lagutskottets Utlåtande N:o 64.
N:o 64.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande afförslag till ändring
i visst syfte af förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875.
Af herr (Jarl Nyström har inom Första Kammaren afgifvits följande,
af kammaren till lagutskottet hänvisade motion, n:o 34:
»I 9 § af kongl. förordningen angående lagfart å fång till fäst
egendom den 16 juni 1875 stadgas, att den, som söker lagfart å gård
eller, tomt i stad eller i köping eller annan dermed jemförlig ort, hvarest
tomtindelning såsom i stad finnes, och för hvilken Konungen förordnat
sagda § skola gälla, är pligtig att visa, bland annat, i hvilket qvarter
och vid hvilka gator tomten är belägen. Till grund för denna från
1734 års lag hemtade bestämmelse ligger tydligen den regel, att en
tomt i stad eller annat tätt bebygdt samhälle skall på någon sida gränsa
intill gata. För att denna regel må kunna under alla omständigheter
upprätthållas, fordras, att för mark, som ej uppfyller sagda grund¬
vilkor, lagfart ej i dylika samhällen beviljas, såvida marken ej på samma
gång sammanlägges med en i ofvan angifna legala mening sjelfstän¬
dig tomt.
Den sålunda vid lagfart tänkta regel har emellertid icke erhållit
något uttryck i kongl. förordningen angående inteckning i fast egen¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 64. 5
dom. Följden häraf har i åtskilliga fall blifvit förvecklingar, som, derest
tillfälle till deras upprepande kommer att finnas, mycket lätt kunna
blifva betänkliga för fastighetskrediten.
Så har inträffat, att två intill hvarandra liggande tomter ändrats
på det sätt, att ett vid gata ej beläget område frånstyckats den ena
och sammanlagts med den andra tomten, utan att någon ändring skett
i afseende å de inteckningar, för livilka det frånstyckade området dess¬
förinnan häftade tillsammans med det återstående af den tomt, från
hvilken afstyckningen skett. Det afstyckade området har till och med
särskilt intecknats, sedan det ingått i den nya tomten. Att med ett
dylikt förfarande inteckningshafvares rätt på ett betänkligt sätt äfven-
tyras, ligger för öppen dag. Om någon af omförmälda tomter seder¬
mera säljes efter utmätning eller på grund af konkurs, kan i följd af
det i 36 och 37 §§ af inteckningsförordningen föreskrifna förfarande
lätt inträffa, att omförmälda jordstycke med anledning af de vid det¬
samma häftande gravationerna blir utbjudet särskildt. Den, som då
nödgas för att bevaka sin intecknade fordran inköpa jordstycket, kom¬
mer derigenom helt och hållet i händerna på egarne till de tomter,
med hvilka hans förvärfvade mark måste sammanläggas för att fort¬
farande tillhöra tomt, belägen vid gata, ett vilkor som, efter hvad förut
omtalats, förutsatts för lagfart.
Samma kollision uppstår vid det i stad eller annan ort, der stads¬
plan gäller, ofta förekommande tillfälle, att mindre gaturemsor skola
läggas till tomter för att i enlighet med föreskriften i byggnadsstadgan
för rikets städer räta vidliggande gatulinie. Så som inteckningsförord¬
ningen tillämpats åtminstone af några myndigheter, hafva de inteck¬
ningar, som före sammanläggningen häftade vid tomten, ansetts efter
sammanläggningen drabba, icke hela den nya tomten, utan endast den
del deraf, i hvilken de ursprungligen beviljats, och intet hinder finnes
följaktligen att meddela särskilda inteckningar i den remsa, som för
rätningen lagts till tomten. Det är uppenbart och har för öfrigt af
erfarenheten vitsordats, att en dylik inteckning kan i en mindre nog¬
räknad innehafvares hand användas för att tilltvinga sig oberättigade
förmåner af egare till eller innehafvare af inteckningar i den ursprung¬
liga tomten i det ganska vanliga fall, att denna tomt efter regleringen
blifvit alldeles afstängd från gata, ty i detta fall förefinnes såsom i det
ofvan omtalade fallet icke någon möjlighet att fullgöra ofvannämnda
vid lagfart stadgade åliggande.
Botemedlet mot det här omtalade missförhållandet ligger i om¬
arbetning af dit hörande ställen af inteckningsförordningen så, att äfven
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 64.
vid inteckningar den fordran uppställes, att rättsinstitutet i stad och
dermed jemförliga samhällen ej tillämpas annat än på sådana jord¬
stycken, som utgöra tomter i legal mening eller, med andra ord, att
inteckning ej må för de orter, som afses i 9 § af lagfartsförordningen,
meddelas annat än i en hel tomt eller viss delegares andel deraf, och
de bestämmelser i öfrigt lemnas, som må finnas af nöden för att före¬
komma, att genom styckningar och sammanslagningar af tomter sagda
grundregels bestånd äfventyras. Ett sätt att vinna sistnämnda mål
kunde möjligen vara förbud att framdeles från intecknad tomt afstycka
något, innan det, som skall afstyckas, frigjorts från inteckning, samt
föreskrift, att område, som tillägges tomt efter sammanläggningen,
häftar lika med denna för de deri meddelade inteckningar. För att
undanrödja de hinder, som understundom kunna ställa sig i vägen för
omförmälda frigörande från inteckningar, skulle det kunna ifrågasättas,
att, i öfverensstämmelse med grunderna för gällande bestämmelser om
expropriation af intecknad fastighet, föreskrifter lemnades i syfte att
så betrygga inteckningshafvares rätt, att hans samtycke kunde und¬
varas, t. ex. genom deposition i taka händer af den del af hela inteck-
ningssumman, som beräknas belöpa på ifrågavarande tomtdel. De här
antydda rättsgrundsatserna kunna icke sägas vara främmande för det
svenska rättssystemet, då kongl. förordningen angående lagfart, inteck¬
ning och utmätning af jernväg m. m. stadgar i 11 §, att jernväg endast
må i sin helhet intecknas, och i 12 §, att, om mark blifvit i föreskrifven
ordning med jernväg förenad, denna mark skall lika med jernvägen i
öfrigt häfta för inteckning, som i jernvägen är faststäld.
Då införande i inteckningsförordningen af ofvan omtalade ändringar
icke bör ske utan efter omsorgsfull pröfning, torde det lämpligaste
sättet att erhålla ett antagligt förslag härtill vara att hos Kongl. Maj:t
begära dess utarbetande och framläggande för Riksdagen.
På grund af det nu anförda föreslår jag vördsamt Riksdagen be¬
sluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till ändringar i kongl. förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 i syfte att af¬
hjelpa ofvan omtalade missförhållanden.»
Lika med motionären finner utskottet det innefatta ett afsevärdt
missförhållande, om särskilda delar af en tomt äro i afseende å inteck¬
ningar underkastade olika vilkor, så att en del graveras på ett sätt,
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 64.
en annan på ett annat. Härmed är nemligen möjligheten gifven,. att
vid exekutiv försäljning delarne af tomten komma att åtskiljas. Hvilka
olägenheter härmed kunna vara förenade, är lätt insedt; detta förhållande
kan uppenbarligen leda till betydande förlust för inteckningshafvare,
hvars rätt i en del af tomten just derigenom är af ringa värde, och som
derför endast för att bevara tomtens enhet kan tvingas att underkasta
sig uppoffringar, hvilka icke stå i förhållande till värdet af den mark,
som icke omfattas af hans inteckning. Särskilt förtjenar framhållas huru¬
som detta är fallet, när till en tomt, som ligger vid gata, i anledning af
ändrad rigtning af gatan, lagts en ytterligare tomtremsa, enär tomtens
värde — och dermed äfven de tidigare inteckningarnes — är i högsta
grad beroende derpå, att tomten allt fortfarande är till ett helt förenad
med den åt gatan vettande delen, å hvilken kanske husets värdefullaste
del sedermera uppförts och som i allt fall för tomtens bebyggande är
omistlig.
Dessa omständigheter förtjena dess mera beaktande, som en dylik
olikhet i inteckningsförhållandena ofta kan uppkomma i följd af för¬
hållanden, hvilka icke äro beroende af tomtegarens fria beslut. Denne
är nemligen för behörigt tillgodogörande af sin tomt till bebyggande
underkastad bestämmelserna i byggnadsstadga och byggnadsordningar;
och dessa kunna mången gång medföra för tomtegaren tvingande nöd¬
vändighet att vidga eller inskränka sitt tomtområde.
Vidare bör icke förbises, att för tomt i stad saknas utväg att
verkställa egoutbyte i skiftesstadgans mening, i följd hvaraf hvarje
omreglering af en tomt återverkar på inteckningsförhållandena.
Att råda bot för nu antydda missförhållanden bör följaktligen vara
en ganska angelägen uppgift för lagstiftaren, men det lärer ej kunna
bestridas, att denna uppgift tillika är synnerligt grannlaga. Ty det
gäller här, liksom vid många andra lagstiftningsåtgärder, att skydda
och tillgodose delvis motsatta intressen. Tomtegarens intresse måste
naturligen vara att fritt disponera öfver värdet af den till hans tomt
inköpta delen; de, som ega inteckningar i den tomt, från hvilken ifråga¬
varande tomtstycke afsöndras, hafva åter ekonomiskt intresse deraf, att
deras inteckningar fortfarande gälla i hela det område, hvay de be¬
viljats; slutligen tillkommer det intresse, för livilket motionären gjort
sig till tolk: det allmänna intresset af ordning och reda i eganderätts-
och inteckningsförhållandon och deraf följande stadga och säkerhet uti
fastighetskrediten.
Önskemålet för en blifvande reform i hithörande afseende bör
naturligtvis vara, att utan kränkning af tomtegares och inteckningshaf-
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 64.
vares intressen åstadkomma säkerhet och reda vid skeende tomtregle
ringar och öfriga förändringar i afseende å tomternas omi’åden.
Huru detta önskemål kan uppnås, är emellertid ej någon gifven
sak; utskottet tillåter sig dock att härutinnan framkasta några syn¬
punkter, som kunna vara förtjenta af beaktande.
Sålunda kan tagas under öfvervägande, huruvida betänklighet
kan möta mot införande af ett stadgande, hvarigenom vid samman¬
läggning af ett stycke mark med en äldre intecknad tomt intecknings-
rätten komme att omfatta jemväl det tillagda stycket — utskottet för¬
biser dock ej, att eu sådan bestämmelse mången gång kan blifva be¬
tungande för egaren af en högt intecknad tomt, då denne i följd af
gatuomreglering eller dylikt nödgas med måhända stora kostnader utvidga
sitt område —; och äfven torde tagas under ompröfning, hvilka medel
som. lämpligen kunna befordra den deremot svarande grundsatsen, att
en tomtdel, som afskiljes från en och tillägges annan tomt, skall vara
från äldre inteckning frigjord. Törhända kan i detta afseende det vara
att förorda ett tillvägagående enligt grunderna för expropriation af
intepknad fastighet, såsom jemväl motionären antydt; härigenom skulle
åtminstone beredas en utväg att annorledes än genom frivillig öfver¬
enskommelse uppnå tomtdelens frigörande från inteckning.
Väl är det utskottet icke obekant, att på vissa ställen man såsom
vilkor för styckning och sammanläggning af tomter ansett sig kunna
uppställa den fordran, att den tomtdel, som sålunda förlägges från en
tomt till en annan, skall visas vara fri från inteckning. Men då till
stöd för en dylik praxis icke torde kunna åberopas något lagstadgande,
i följd hvaraf ock samma praxis visserligen icke är den vanliga, och
då i allt fall, på sätt nyss påpekats, äfven den grundsatsen att in¬
teckning i den äldre tomten bör omfatta den tillagda delen, är af lika
vigt för det åsyftade ändamålet, lärer nämnda förhållande icke kunna
anses innefatta något skäl att afstå från sakens reglerande på ett be-
tryggande sätt.
Frågan är emellertid af den vigt och omfattning, att den erfor¬
derliga utredningen torde böra genom Kongl. Maj:ts försorg verk¬
ställas; #och utskottet håller före, att de af motionären påvisade miss¬
förhållanden väl påkalla en anhållan i sådant syfte från Riksdagens sida.
Utskottet hemställer följaktligen,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida och på hvad sätt den med nuvarande lag¬
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 64.
stiftning förenade olägenhet, att särskilda delar. af
en tomt kunna vara i afseende å inteckningar olika
stälda, må kunna afhjelpas, samt för Riksdagen fram¬
lägga förslag till lagändring i sådant syfte.
Stopkholm den 24 april 1896.
På lagutskottets vägnar:
Carl B. Hasselrot.
Reservati on
af herrar Hasselrot och Fröberg.
Herr F. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke del
tagit i ärendets behandling inom utskottet.
Jjih. till Riksd. Prof. 1896. 7 Sami. 38 Häft.
2