Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
11
N:o 44.
Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 3 e. m,
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändring
af 47 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 207, anför herr A. V. LAmdman: , , R l
Vid behandlingen inom Riksdagen under år _ 1860 utåt Rongl.
Harts förslag till den 1862 utfärdade landstmgsforordmngen blef den 47 &
föremål för större meningsskiljaktigheter än kanske någon annan para¬
graf i samma förordning. Svenska Riksdagens dåvarande fördelning
I fyra skilda stånd med i flera hänseenden stridiga intressen medförde
emellertid, att en lösning, som kunde tillfredsställa äfven nutidens mer
utvecklade förhållanden, icke vans, utan gjordes skilnaden mellan rtad
och landsbygd i lagbudet större, än den i verkligheten vore, Ps samma
gång affattning™ ej så tydligt, som ömkligt vore, “«£T,e.:, a“
taxeringen af »bidrag till företag» hänsyn kunde tagas_ till graden åt
den nytta, landstingsområdets skilda kommuner hvar for eig kumle hafva
af företagets utförande. Som lagbudet i fråga nu vore affatta^ kunde
för att meddela ett par tänkbara fall, inom Kalmar lan val staden
Borgholm men icke det öfriga Öland befrias från deltagande i af veder¬
börande landsting beslutadt bidrag till för exempel jernvagsbyggnad å
länets fastland, och inom Göteborgs och Bohus lan val staden Marstrana
men icke den vida längre bort från fastlandet belägna fiskarekommun
Kärringön befrias fråntagande i dylikt bidrag, äfven om
att företagets utförande skulle lända de nämnda orterna till verkhg
skada i stället för till gagn.
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
Denna uppenbara oegentlighet kunde emellertid afhjelpas genom
en ringa ändring af lagbudet i fråga, och motionären hemstälde. förty,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att sista stycket i 47 §
af förordningen om landsting den 21 mars 1862 skulle erhålla följande
lydelse: .
Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall
denna fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att
företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast
vissa kommuner af företaget kunna hafva hufvudsaklig nytta och att
förty de öfriga kommunerna må från bidrag till det företaget befrias eller
med sådant bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas, då skall jem¬
väl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande
företages.
Nu gällande bestämmelse uti ifrågavarande hänseende lyder
sålunda:
»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall
denna fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att
företag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast
stad eller endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta och
att förty i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare sig
samfäldt eller en eller flera bland dem, må från bidrag till det företaget
befrias eller med sådant bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas;
då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan
till afgörande företages.»
Motionären äfser sålunda, att den rätt, landsting nu har att be*
träffande bidrag till vissa företag göra skilnad mellan å ena sidan lands¬
bygden och å andra sidan städerna eller vissa af dem, skulle utsträckas
derhän, att landstinget finge bestämma om sådan olikhet i bidrags ut¬
gifvande äfven beträffande de särskilda landtkommunerna.
En sådan förändring, vore emellertid, enligt utskottets tanke, inga¬
lunda välbetänkt. Det må nemligen betecknas såsom önskvärdt, att
inom landstinget, liksom inom öfriga folkrepresentationer, ortsintressena
träda tillbaka för det allmänna intresset, och det kan från denna synpunkt
ej vara lämpligt att i vidare mån, än redan tillåtet är, gifva de olika
ortsintressena ökad vigt gent emot länets gemensamma intressen.. Der¬
med skulle ock kunna vållas betänklig splittring bland landstingets
ledamöter, och frågorna skulle med långt större svårighet vinna en för
Lagutskottets Utlåtande N:o 44. lo
länets gemensamma bästa lycklig lösning. Förutom denna rent prin¬
cipiella betänklighet mot motionärens förslag vill utskottet äfven fram¬
hålla de praktiska svårigheterna och olägenheterna af den ifrågasätta
lagändringens tillämpning. I många fall lärer det nemligen svårligen
kunna ådagaläggas, att en ifrågasatt utgift icke länder till någon for¬
del för en viss landtkommun, liksom det ej heller låter sig gorå att
med någon säkerhet bedöma den olika graden af fördel för de många
landtkommunerna sins emellan af en dylik utgift. Fältet vore dermed
öppnadt för en mängd stridigheter och olika meningar inom lands¬
tinget, och detta förhållande kunde ej annat än verka förlamande pa
den opartiska behandlingen af föreliggande frågor.
Utskottet håller äfven före, att de af motionären påstådda olagen¬
heterna af nu gällande bestämmelser vid närmare eftersinnande icke
kunna anses vara af betydenhet. Äfven om en kommun i följd af
nämnda bestämmelser skulle komma att bidraga till en utgift, som icke
vore af fördel för kommunen, skulle, åtminstone i många fall, denna
olägenhet förr eller senare uppvägas deraf, att landstingets öfriga kom¬
muner finge bidraga till utgifter, som hufvudsakligen medförde nytta
för förstnämnda kommun.
Utskottet hemställer följaktligen,
att herr Ljungmans ifrågavarande motion icke
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 23 mars 1896.
På lagutskottets vägnar:
Carl B. Hasselrot.
Herrar
tecknadt, att
von Krusenstjerna och Rudebeck hafva begärt få här an'
de ej deltagit i behandlingen af detta ärende.
Bih. till Riksd. Prof. 1896. 7 Sami. 26 Höft.
3