Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
1
. i
Hl
3f:o 24.
1 ; -"il ' . ij: i( >5 fl I ■ t ■ . ■ ' f v i ' ■ i ii'l
/•v: ,.f. •!,«:. .-..PA :.'■>:,!/> \r. litrt .(vi- voji.
Ank. till Riksd. kansli den 27 februavi 1896, kl. 2 e. m.
1 - •-*-!; •••U; ' >:\t j; my> , *. • • (nnoi
i; MV>T ;U : !f! > i '■ -.i Jj-.d !■< i t'M > *! ij n • i
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förklaring etter
ändring af 20 kap. 8 § ärfdabalken.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 162, anför herr Redelius:
Då det syntes motionären vara af stor vigt i mera än ett hänseende,
att son eller- dotter icke skulle kunna undandraga sig faders eller moders
förmynderskap blott derigenom, att barnet anmälde sig vilja utträda ur
svenska kyrkan och såmedelst sökte göra fader eller moder obehörig att
vara sin förmyndare, hemstälde motionären, att Riksdagen behagade för
sin del besluta sådan lagförklaring eller sådan ändring af 8 § 2Ö kap.
ärfdabalken, att deraf tydligt framgår, att den rätt, som nämnda kapitels
1 § tillerkänner fader och dess 2 § moder, förblifver gällande äfven i det
fall, att son eller dotter är af annan lära.
Ifrågavarande lagrum lyder: »Ej må den vara förmyndare, som litet
vetande, gäldbunden, slösare, eller barnens vederdeloman är, eller den
som ej fyllt tjugufem år, eller är så gammal och vanför, eller så fattig,
att han förmynderskapet ej förestå kan; icke eller utländsk man, eller
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. 13 Häft. (N:is 24—27.) 1
2 Lagutskottets Utlåtande N;o 24.
den af annan lära är, eller den som häfver kronans, eller andra sådana
medel under händer.»
Stadgandet att den ej må vara förmyndare, som »af annan lära är»,
kan visserligen i så måtto gifva rum för olika tolkningar, att ifrågasättas
kan, huruvida dermed bör förstås, att till förmyndare för omyndig, som
tillhör svensk-lutherska kyrkan, främmande trosbekännare ej får tagas
(jemför 22 kap. 2 § ärfdabalken, deri det föreskrifves, att omyndig skall
uppfostras i den rena evangeliska läran), eller om stadgandet innefattar
en generel bestämmelse, att den, som till förmyndare utses, och den omyn¬
dige skola vara af samma lära; men utskottet anser deremot med lagens
anda och rätta mening uppenbart öfverensstämmande, att detta stadgande,
lika litet som ett annat i samma § förekommande, att den ej får vara
förmyndare, som ej fy It tjugufem år, eger tillämpning på de i 20 kap.
1 och 2 §§ ärfdabalken omnämnda naturliga förmyndarne fader och
moder.
Då enligt denna utskottets uppfattning någon förklaring eller ändring
af paragrafen i det syfte, motionären ifrågasatt, icke är behöflig, anser
utskottet sig böra hemställa,
att herr Iiedelius" motion ej må till någou Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 februari 1896.
På lagutskottets vägnar:
E. von KRUSENSTJERNA.