Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o <5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1896, kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad
motion, n:o 223, bär herr D. K. Bergström hemstält, att Riksdagen måtte
såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag
till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:
§ 60.
När ärende _ — — — — — — derom tillåtas.
Omröstning skall ske öppet och medelst namnupprop. Befinnas i
mål, der blott enkel pluralitet erfordras, de afgifna rösterna lika delade,
nedlägge talmannen i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-
sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres da
omröstningens utgång genom den sedel, som eu af kammarens ledamöter
på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga — — — — — — — — Riksdagens beslut,
Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade
nedlägge Andra Kammarens talman i en dertill afsedd rösturna eu ja-sedel
Bill. till Riksd. Prot. 1806. O Samt. 4 Höft. (AT:o 5).
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och
afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en af Andra Kam¬
marens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttagfes —
_____ _ _ _ _ 7 O
— — — — erfordras.
stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört:
loo6 års konstitutionsutskott hade yttrat, att det visserligen ej ville för-
neka, att i länder, hvarest den öppna omröstningen hade häfd,'densamma
pa ett tillfredsställande sätt bestått profvet, men att deraf ingalunda följde
att den öppna omröstningen borde stadgas äfven för den svenska Riks¬
dagen. Detta vore sant. Men i och med konstitutionsutskottets här gifna
erkännande beträffande det i utlandets representationer vanliga sättet för
omröstning, hvilket erkännande, om också i mera förtäckta ordalag o-inge
igen i 1889, 1891 och 1895 års konstitutionsutskotts utlåtanden, vore det
dock. utsagdt, att om också skälen för en reform äfven hos oss i dylik
ngtning icke kunde hemtas utifrån, så kunde man icke heller, som så ofta
annars, lämpligen vända sig till utlandet för att hemta skälen mot reformen.
Det torde derför här endast erinras, att den öppna omröstningen vore
såsom regel föreskrifven i de allra flesta främmande länders representatio-
ner. . öå vore fallet i Norge, Danmark, England, Frankrike, Tyskland,
Belgien, Nederlanden, Österrike, Ungarn, Schweiz, Italien och Förenta
staterna. Detta om utlandets seder och lagar på detta område. Hvad
vårt eget. lands Riksdag och omröstningssättet inom dess kamrar beträffade,
ville motionären till en början erinra om ett omdöme, hvilket hvarje blif¬
vande jurist och hvarje annan, som studerade svensk statsrätt, redan under
studietiden vid statens högskolor måste göra till sitt. Omdömet stode att
läsa i ett vid universitetsstudier mycket användt och äfven för öfrigt
mycket bekant arbete om »Svenska riksdagen, dess sammansättning och
verksamhet» (senare delen IT: 2: 287) och lydde: »Besynnerligt är, att den
öppna omröstningen är såsom regel föreskrifven att användas i lands- och
stadskommunernas beslutande församlingar, men får ej vid ifrågakommande
voteringar begagnas af riksdag, landsting eller kyrkomöte, och såsom ett
tel maste anses, att ej under några förhållanden ledamot af riksdagen skall
vara förpligtad att öppet och efter namnupprop afgifva sin röst». Besyn-
neiligt vore det visst, att, medan de representanter, som i stadsfullmägtige
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
3
beslöte å våra stadssamhällens vägnar, måste öppet uttala och stå för sin
mening', samma fordran icke vore stäld på de representanter, hvilka i Riks¬
dagen beslöte i frågor, som gälde hela landets väl och ve. Äfven om det
öppna omröstningssättet, såsom konstitutionsutskottet förmenat, skulle blifva
mera tidsödande än det slutna, borde eu reform ske; men all erfarenhet,
från såväl in- som utlandet, vittnade tvärtom, att det förstnämnda omröst-
nino-ssättet såväl omedelbart som medelbart ledde till tidsbesparing. Under
sådana förhållanden blefve det bra litet qvar af de praktiska synpunkter,
som brukade anföras mot införande af öppen omröstning i Riksdagens
kamrar. Frågan reducerade sig till hvad den i sjelfva verket uteslutande
vore och borde vara: en betydelsefull principfråga. Riksdagens ledamöter
erhölle sitt vigtiga uppdrag på grund af det förtroende, deras väljare satte
till dem till följd af den verksamhet de utöfvat och de uttalanden de hatt.
Det vore då icke mer än billigt begärdt, att väljarne också blefve i till¬
fälle att utan svårighet erfara, huruvida de valda representanternas verk¬
samhet i Riksdagen varit sådan, att de fortfarande vore förtjenta af deras
förtroende eller icke. Och — såsom en föregående motionär yttrat — för
hvarje sjelfständig, redbar och tänkande man borde det vara kärt att Öppet
och ärligt uttala sin öfvertygelse; för riksdagsmannen vore det en skyldig¬
het. Fördenskull borde dien öppna omröstningen införas i svenska Riks¬
dagens kamrar. Fn grundlagsändring i detta syfte skulle, enligt motio¬
närens förmenande, lända såväl de representerade som representationen
till gagn, och kunde sålunda med fog betecknas som högst nödig och
nyttig.
Frågan om införande af det öppna omröstningssättet i Riksdagens
kamrar har upprepade gånger varit föremål för behandling inom Riksdagen.
Vid samtliga dessa tillfällen har konstitutionsutskottet hemstält, att de i
ämnet väckta motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föran¬
leda, och denna hemställan har, på ett undantag när, af båda kamrarne
godkänts. 1 Första Kammaren har utskottets hemställan endast vid två
riksdagar föranledt omröstning, nemligen vid riksdagen år 1873, då ut¬
skottets hemställan bifölls med 76 röster mot 25, och år 1882, då den
bifölls med 79 röster mot 15. I Andra Kammaren har utskottets hem¬
ställan bifallits utan omröstning vid riksdagarne åren 1879, 1884 och 1885
samt efter omröstning vid riksdagarne åren 1867 med 65 röster mot 52,
1873 med 107 röster mot 55, 1875 med 65 röster mot 42, 1881 med
112 röster mot 53, 1882 med 123 röster mot 53, 1886 med 92 röster
mot 32, 1889 med 109 röster mot 78, hvilka afgåfvos för ärendets åter¬
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
remitterande till utskottet, samt vid 1895 års riksdag med 84 röster mot 74.
Vid 1891 års riksdag blef den i ämnet väckta motionen af Första Kam¬
maren utan diskussion förkastad, men af Andra Kammaren med 116 röster
mot 94 bifallen.
Uti det utlåtande, konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag afgaf
i förevarande fråga, erinrade utskottet till en början derom, att vid före¬
gående tillfällen emot den föreslagna grundlagsändringen af konstitutions¬
utskottet hufvudsakligen anförts:
»Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras
för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest mardiga,
måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess praktiska
gagn för det allmänna. Företräde torde då böra tillerkännas det nu stad¬
gade omröstningssättet, som i vida högre grad än det föreslagna gjorde
det möjligt för en repi*esentant att, oberoende af hvarje påtryckning, som
i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde tänkas inverka på eu i all¬
mänhet sjelfständig man, fatta sitt beslut endast på grund af egen öfver-
tygelse, om denna ock vore stridande mot deras, med hvilka han vanligen
vore liktänkande, eller mot den mening, som för tillfället ville gälla såsom
den allmänna. Ett uppdrag, så omfattande som representantens, måste
gifvas af förtroende till och kännedom om representantens karakter och
tänkesätt i allmänhet, icke allenast på grund af den visshet, man kunde
ega om hans röst i en eller annan fråga. För öfrigt antoge i en mängd
vigtiga frågor debatterna i kamrarne karakteren af öppen omröstning.
Den tidsbesparing, som understundom väntades blifva en följd af det öppna
omröstningssättet, vore tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas, att
representanterna då vida mer än hittills skulle anse sig böra särskild! mo¬
tivera, hvarför de deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle
otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd af skäl och upplys¬
ningar, framstälda under öfverläggningen inom den kammare, han tillhörde,
skulle finna sig pligtig att frångå en mening, för hvilken han röstat inom
utskott, förutsatt att han icke, just på grund af den öppna omröstningen,
ansåge sig tvungen att, för undvikande af beskyllningen om bristande
fasthet i grundsatser, vidblifva en mening, hvars läglighet, han fått giltiga
skäl att betvifla. Hvad som till stöd för den öppna omröstningen åbe¬
ropats från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer, kunde
först då tillerkännas någon egentlig vigt, om det ådagalades, att den
främmande plägseden med fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden.
1 allt fall hade det icke visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstnings¬
sättet medfört några olägenheter. Särskild! berättigade icke det sätt, hvarpå
svenska folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det
Konstitutionsutskottets Utlåtande. N:o 5.
5
påståendet, att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet
påkallad.»
Härefter yttrade utskottet:
»Med hänsyn till hvad sålunda tillförene blifvit af konstitutions¬
utskottet anfördt mot antagande af förslag med enahanda syfte som det
nu förevarande, samt då vid frågans senaste behandling inom Andra Kam¬
maren intet blifvit andraget, som, enligt utskottets uppfattning, kunnat för¬
ringa giltigheten af de skäl, som mot förändringen åberopats, och icke
heller den förnyade framställning i ämnet, som vid innevarande riksdag
förelegat till utskottets bedömande, kunnat öfvertyga utskottet om lämplig¬
heten att frånträda den ståndpunkt i frågan, som af konstitutionsutskottet
förut intagits, föranlåtes utskottet hemställa, att ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Utskottet har icke funnit anledning att frångå den uppfattning rö¬
rande förevarande fråga, som af konstitutionsutskottet vid senaste riksdag
uttalats och som då af båda kamrarne gillats, samt hemställer alltså:
att motionen ej måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 mars 1896.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
, Reservation
af herrar Elowson, Bengtsson, Boström, Dalm, Gyllensvärd, Johnsson,
Vahlin och friherre Barnekow, hvilka yttrat:
»Såsom motiv för sitt afstyrkande utlåtande med anledning af herr
I). K. Bergströms motion angående införande i Riksdagens kamrar af det
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
öppna omröstningssättet, har konstitutionsutskottet hänvisat till den upp¬
fattning, som af utskottet vid 1895 års riksdag uttalats.
Då vi ansett, det utskottet i stället bort hemställa om bifall till den
af herr Bergström föreslagna grundlagsändringen, tillåta vi oss såsom skäl
härför åberopa följande.
Uti en vid sistlidna års riksdag afgifven motion (n:o 163) om sådan
grundlagsändring, att, när omröstning inom någon Riksdagens kammare
begärdes, densamma skulle ske öppet, anfördes, att det öppna omröstnings¬
sättet erkändes, äfven af dess motståndare, vara till principen rigtigast,
samt att frågan om detta sätt för omröstnings anställande hörde till dem,
som icke borde eller kunde falla, utan tvärtom alltmer närmade sig en
tillfredsställande lösning.
I sammanhang härmed hänvisades till en af representanten för Tössbo
och Vedbo domsaga vid 1889 års riksdag inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 1), uti hvilken följande motivering för det öppna omröstnings¬
sättet anfördes:
»Karakteren af Riksdagens förhandlingar är ju den, att de skola vara
offentliga: riksdagstrycket är tillgängligt för allmänheten, diskussionerna
inom kamrarne äro offentliga, och allt, som derunder yttras, förvaras i
protokollen; men vid det slutliga afgörandet af eu stridsfråga — sjelfva
hufvuddrabbningen — kan riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna
voteringssedel!! och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som står i uppen¬
bar strid med karakteren af en fullständig offentlighet.
Det alltmer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattar Riksdagens
förhandlingar, berättigar den till att kunna erhålla fullständig kännedom
såväl om det sätt, hvarpå besluten inom Riksdagen tillkomma, som ock
hvarje särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen stående frå¬
gorna. Jag är öfvertygad om att, allmänna opinionens kraf på öppen om¬
röstning inom Riksdagen år från År ökats och fortfarande ökas; och jag
finner det naturligt, ty svenska folket har obestridligen rätt att kontrollera,
huru dess representanter i national fö rsamli ngen fullgöra, sitt ansvarsfulla,
magtpåliggande uppdrag.
Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse är kärt för hvarje sjelf¬
ständig, redbar och tänkande man; för riksdagsmannen är det en skyldig¬
het. Må man derför sätta honom i tillfälle att äfven vid omröstningar
med den 'manliga frimodighetens tilltalande karakter’ afgifva sin röst och
visa, att det hos honom finnes eu man bakom ordet.»
Då konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag afstyrkte förslaget om
införande af öppen omröstning, afgafs deremot en reservation af hufvud-
sakligt, innehåll,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
7
att det öppna omröstningssätftet allmänt erkändes ega företräde ur
teoretisk synpunkt såsom det naturligaste och mest manliga,
att utskottet endast af praktiska hänsyn afstyrkt dess införande i
Riksdagens kamrar,
att de förmenta praktiska olägenheterna likväl icke syntes böra till¬
mätas synnerlig vigt i jemförelse med de många och stora fördelar, som
genom tillämpning af den öppna omröstningen skulle vinnas, samt
att det öppna omröstningssättet hade eu uppfostrande betydelse och
bidroge att bilda karakterer, i följd hvaraf detsamma skulle varda till båtnad
såväl för den enskilde representanten som för hela riksförsamlingen.
På grund af dessa skäl hafva vi inom utskottet uttalat den mening,
att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr 1). K. Bergström väckta
motionen n:o 223 och i följd deraf hemställa,
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:
§ 60.
När ärende —-----derom tillåtas.
Omröstning skall ske öppet och medelst namn¬
upprop. Befinnas i mål, der blott enkel pluralitet er¬
fordras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge tal¬
mannen i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en
nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna och hop¬
rullade, och afgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som eu af kammarens ledamöter på anmodan
af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga — —------Riksdagens beslut.
Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa
befinnas lika delade, nedlägge Andra Kammarens talman
i en dertill afsedd rösturna eu ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och
afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som
en af Andra Kammarens ledamöter på anmodan af tal¬
mannen ur rösturnan upptager.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna
sedlar, iakttages — — — — — — — — — — —
erfordras.
Stockholm 1896,
Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.