Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Kiksd. kansli den 1 maj 1896, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot utlemning
af spirituösa mot efterkraf.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
och derifrån till sammansatta bevillnings- och lagutskottet öfverlemnad
motion anför herr Ström:
Ett oskick, som på senare åren, i synnerhet i de norrländska landt-
kommunerna, i oroväckande grad tilltagit, vore efterkrafssändningen af
spirituösa, hvarigenom kommunernas sträfvan att genom utminuterings-
och utskänkningsrättigheternas indragning verka i nykterhetens och sedlig¬
hetens intresse i högsta grad motverkades.
Genom lättheten för hvem som helst, om än i aldrig så torftiga om¬
ständigheter, att, tack vare efterkrafvet, medan sjöfarten ännu påginge,
kunna få spirituösa sänd till orten för att, när penningar hunnit anskaffas,
utlösas hos ångbåtskommissionären eller speditören, som härvidlag vore
mellanhänder, lockades den fattige arbetaren, drängen eller bondsonen att
reqvirera den förderfliga varan, hvilket eljest icke skulle skett. Dessutom
lockades köparne att köpa så stort parti som möjligt genom löftet i bra¬
skande tidningsannonser att erhålla desto flera gratisflaskor, ju större parti
som köptes. En god del af sommarens förtjenster, som eljest kunnat in¬
sättas i sparinrättningar eller användas till andra nyttiga ändamål, åtginge
till utlösande af det efterlängtade efterkrafsgodset, om icke medel dertill
rent af lånades af andra. Dä man omsider utlöst varan, fördelades den
Bill. till lliksd. Prot. 1896'. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. (N:o 1.) 1
2 Sammansatta BeviUnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
som oftast emellan en mängd intressenter i affären, en i lag förbjuden
salning, som åklagaren blott sällan blefve i tillfälle att beifra, såvida icke
under den omedelbart efter delningen företagna grundliga afprofningen af
varan och det deraf föranledda ruset intressenterna komme i tvist med
hvarandra, som slutligen urartade till slagsmål och blodsdåd, vid hvilkas
hedrande under ransakningens gång den ursprungliga anledningen till
brotten komme i dagen.
Inom motionärens valkrets hade blott under sista halfåret af dylik an¬
ledning timat tva sadana fall, då de misshandlade blott genom omsorgs¬
full läkarevård undgått döden, men föröfvarne af dåden, som i nyktert
tillstånd icke varit illa kända, fått gälda sina under ruset utöfvade våld¬
samheter med längre tids straffarbete.
Att, sedan kronobetjeningen genom nitiskt fullgörande af sin pligt
lyckats utrota lönkrögeriet, ett annat knappast mindre ondt skulle uppstå
genom efterkrafssändningen, vore beklagligt, och häremot måste en damm
sättas genom införande i lagstiftningen af sådana stadganden, som stäf-
jade oskicket och för kronobetjeningen underlättade ordningens upprätt¬
hållande.
Att stora landsdelar skulle lida, derför att några spirituosahandlande
utan risk, enär varan återfinges, om den ej utlöstes, skulle inhösta stora
vinster, kunde icke vara förenligt med det allmänna bästa. Att affärer
sådana som de af motionären angifna måtte vara lukrativa, framginge
deraf, att allt flera och flera firmor börjat bedrifva sådana, hvilket syntes
af de i synnerhet mot slutet af seglationen talrika tidningsannonserna med
erbjudande af flaskor på köpet.
För motionären vore det visserligen svårt att angifva de förändringar
i eller tillägg till gällande bränvinslagstiftning, som skulle göra slut på
det florerande oskicket, men motionären trodde dock, att ett verksamt
medel mot detsamma skulle vara, om det stadgades, att efterkrafssänd
spirituösa skulle vara underkastad beslag och afsändare!! dessutom bötfällas
till högre belopp för hvarje gång han gjorde sig skyldig till förseelsen,
hvarjemte hvar och en, hvilken i egenskap af kommissionär eller eljest
tillhandaginge vid emottagande och utlemnande af dylik spirituösa eller
förmedlade liqvid för densamma, skulle likställas med den, som tillhanda¬
ginge med anskaffande af spirituösa, och derför bötfällas.
På grund häraf hemställer motionären:
att Riksdagen måtte besluta sådana bestämmelser i bränvinsförsäljnings-
förordningen, att efterkrafssändning af spirituösa blir förbjuden, och att
ansvar för öfverträdelse af förbudet blir stadgadt icke allenast för afsän-
daren af spirituosan utan äfven för den eller dem, som befrämja sådana
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3
affärer genom att i ett eller annat afseende dervid biträda såsom mellan¬
hand emellan säljare och köpare, samt att mot efterkraf afsänd spirituösa
skall vara beslag underkastad och dömas förbruten.
Då 1874 års Riksdag för sin del antog den bestämmelse, som återfinnes
i nu gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. den 24 maj 1895 § 4 mom. 2, att innehafvare af rättighet till för¬
säljning af bränvin icke må låta genom ombud å annat, ställe, än. det, der
han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre
belopp än den qvantitet, som utgör minimigränsen för partihandel med
bränvin, så skedde detta, enligt hvad Riksdagen uti sin skrifvelse i ämnet
till Kongl. Maj:t framhöll, för att sålunda förekomma det missbruk, att en
person, som å ett ställe förvärfvat sig en laglig minuthandels- eller utskänk-
ningsrättighet, på andra orter antog ombud, hvilket af köpare upptog re-
qvisitioner å bränvin, anskaffade sådant från sin hufvudman och derefter
utlemnade det i önskade qvantiteter till köparne. Riksdagen ansag det-
nemligen naturligt, att, om ett sådant förfarande finge ohämmadt fortgå,
den kommunerna tillförsäkrade rätten att inom sig ordna bränvinsförsälj-
ningen i ordningens och sedlighetens intresse skulle kunna omintetgöras.
Det bör naturligtvis icke ifrågasättas och skulle ej heller låta sig gorå
att genom lagbestämmelser alldeles förbjuda innehafvaren af rätt till minut¬
handel med eller utskänkning af bränvin att försälja spirituösa till för¬
brukning å annan ort än den, hvilken hans försäljningsrättighet omfattar.
Men att fortgå på den väg, som 1874 års Riksdag saväl genom sitt ofvan-
nämnda beslut som genom antagandet af bestämmelsen i 1 mom. af 4 § i
gällande bränvinsförsäljningsförordning, att ingen eger tillhandagå allmän¬
heten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger för¬
sälja, beträda och söka förhindra den försäljning af spirituösa till personer
å andra orter än den, der en försäljningsrätt gäller, som kan planläggas
och utföras i större omfattning, det synes utskottet vara både riktigt och
öfverensstämmande med vår bränvinslagsstiftnings anda och mening.
Motionären har omförmält — och utskottet är äfven pa grund af sin
egen kännedom om hithörande förhållanden öfvertygadt om rigtigheten af
hans uppgift — hurusom det, i synnerhet i de norrländska landtkommu-
nerna, florerande oskicket att ^ anskaffa spirituösa mot betalning genom
efterkraf, medfört synnerligen skadliga verkningar. Det är vanligt nog,
att firmor, som ega rätt till försäljning af bränvin i stadskommuner, an¬
ställa ombud i landsorten, hvilka efter annonsering i tidningarna upptaga
4 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
order å reqvisition af spirituösa och sedermera insända reqvisitionerna till
vederbörande firma, som expedierar det reqvirerade till köparen, i de flesta
fall mot efterkraf. Då ombudet sålunda icke tager befattning med varans
utlemning till köparen, kan firman icke straffas för öfverträdelse af för¬
budet i 4 § 2 mom. af bränvinsförsäljningsförordningen, och enligt under¬
rätts såväl af hofrätt som högsta domstolen faststälda utslag har ombudet
ej heller i sådant fall funnits straffbart enligt samma paragrafs mom. 1.
Utskottet anser, att man genom införande i bränvinsförsäljningsförordningen *
af ett förbud mot utlemnande af bränvin mot efterkraf för betalningen
skulle hindra missbruk af ofvan angifna och liknande art. Ty det är,
såsom motionären också framhållit, just den omständigheten att försändelsen
icke behöfver betalas förr än den framkommit till den ort, der köparen
uppehåller sig, som lockar allmänheten att på detta sätt förskaffa sig
spirituösa, och stadgandena i 34 § af ifrågavarande förordning lära för¬
anleda till, att säljaren icke i större skala gent emot allmänheten å annan
ort använder lockelsen af kredit för köpeskillingen. — Att lämpligheten af
bestämmelser mot utlemnande af bränvin mot efterkraf sedan länge varit
allmänt insedd, synes utskottet också framgå deraf, att för statens jernvägs-
trafik alltsedan år 1875 är gällande förbud mot att belägga sändning af
bränvin och andra brända spritvaror med efterkraf för godsets värde (hvilket
förbud år 1886 utsträcktes äfven till vin), och att sedermera de allra flesta
enskilda jernvägar antagit enahanda bestämmelse, hvilken i allt fall gäller
för samtrafiken mellan statens och enskilda jernvägar.
_ Om behöfligheten och lämpligheten af ett förbud mot utlemnande af
spirituösa mot efterkraf å annat ställe än det, der vederbörande utöfvar
sin försäljningsrätt, är utskottet sålunda ense med motionären, men under
det denne föreslår, att en öfverträdelse af detta förbud skulle medföra straff¬
påföljd icke blott för afsändaren, utan äfven för den, som uppträdt såsom
mellanhand mellan säljare och köpare i en dylik affär, så anser utskottet,
att ansvaret endast bör drabba säljaren. Då vidare motionären hem¬
ställer om ett stadgande, att mot efterkraf sänd spirituösa skulle vara
underkastad beslag och kunna dömas förbruten, kan utskottet ej heller
biträda denna delen af hans förslag, då enligt utskottets mening icke sjelfva
af sändandet af varan till köparen utan först dess utlemnande till honom
bör medföra ansvar för säljaren.
Det förbud, hvarom utskottet sålunda vill hos Riksdagen hemställa,
anser utskottet lämpligast kunna införas uti 4 § 2 mom. af bränvinsförsälj-
ningsförordningen, och det sålunda att efter ordet »låta» införas orden
»vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller»; och utskottet föreslår, att
motsvarande straffbestämmelse införes i § 42 af förordningen genom att
*
Sammansatta Besittnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. S
ersätta orden: »eller begagnar någon mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är
ombud för bränvins utlemnande» med orden »eller förbryter sig någon
mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är om bränvins utlemnande».
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att Riksdagen i anledning af herr Ströms förelig¬
gande motion ville för sin del besluta, att §§ 4 och 42
i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin eller andra brända eller destillerade spiri¬
tuösa drycker den 24 maj 1895 skola erhålla följande
ändrade lydelse:
§ 4. 1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med
anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf
eger försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till för¬
säljning af bränvin låta vare sig mot eftertraf för köpe¬
skillingen eller genom ombud å annat ställe än det, der
han sin försäljningsrätt utöfva!’, till köpare utlemna brän¬
vin i mindre belopp än 250 liter.
§ 42. Idkar någon minuthandel med eller utskänk-
ning af bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej ut-
öfvas får, eller å annat ställe än dertill uppgifvet är,
eller förbryter sig någon mot hvad i § 4 mom. 2 stad¬
gadt är om bränvins utlemnande å annat ställe, än det
der han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den,
som icke är till utskänkning berättigad, att, då han i
parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af
det sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i
mindre belopp än han är berättigad föryttra, eller för¬
bryter sig den, som till minuthandel med eller utskänk¬
ning af bränvin berättigad är, mot § 26 mom. 3 och 5
eller § 27, böte första gången från och med 30 till och
med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med
120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt
till minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma
vare, om den, som erhållit rättighet till utskänkning å
passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes än i
§ 13 mom. 2 medgifvet är eller utan att iakttaga de
inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit
ltih. till Riksd. Prot: 18.90'. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 2
6
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemlikt samma lag¬
rum föreskrifna.
Stockholm den 30 april 1896.
På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:
G. RUDEBECK.
*
Stockholm, Ivar HaeggstrBms boktryckeri, 1890.