Riksdagens Skrifvelse N:o 75.
29
N:o 75.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om förbud mot aflemning af spirituösa mot efterkraf.
(Sammansatta bevillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)
Till Konungen.
Då 1874 års Riksdag för sin del antog den bestämmelse, som
återfinnes i nu gällande förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m. den 24 maj 1895 § 4 mom. 2, att innehafvare af
rättighet till försäljning af bränvin icke må låta genom ombud å annat
ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna
bränvin i mindre belopp än den qvantitet, som utgör minimigränsen
för partihandel med bränvin, så skedde detta för att sålunda förekomma
det missbruk, att en person, som å ett ställe förvärfvat sig en laglig
minuthandels- eller utskänkningsrättighet, på andra orter antog ombud,
hvilket af köpare upptog reqvisitioner å bränvin, anskaffade sådant från
sin hufvudman och derefter utlemnade det i önskade qvantiteter till
köparne. Riksdagen ansåg det nemligen naturligt, att, om ett sådant
förfarande finge ohämmadt fortgå, den kommunerna tillförsäkrade rätten
att inom sig ordna bränvinsförsäljningen i ordningens och sedlighetens
intresse skulle kunna omintetgöras.
Det bör naturligtvis icke ifrågasättas och skullo ej heller låta sig
30 Riksdagens Skrifvelse N:o 75.
göra att genom lagbestämmelser alldeles förbjuda innehafvaren af rätt
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin att försälja spirituösa
till förbrukning å annan ort än den, hvilken hans försäljningsrättighet
omfattar. Men att fortgå på den väg, som 1874 års Riksdag såväl
genom sitt ofvannämnda beslut som genom antagandet af bestämmelsen
i 1 mom. af 4 § i gällande bränvinsförsäljningsförordning, att ingen
eger tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre be¬
lopp än han sjelf eger försälja, beträdt, och söka förhindra den för¬
säljning af spirituösa till personer å andra orter än den, der en för¬
säljningsrätt gäller, som kan planläggas och utföras i större omfattning,
det synes Riksdagen vara både rigtigt och öfverensstämmande med
vår bränvinslagsstiftnings anda och mening. Ett af enskild motionär
vid innevarande Riksdag i denna rigtning väckt förslag om förbud mot
utlemning af spirituösa drycker mot efterkraf bar Riksdagen funnit be-
aktansvärdt. I motionen har påpekats, hurusom genom efterkrafssänd-
ningen af spirituösa, ett oskick som på senare åren, i synnerhet i de
norrländska landtkommunerna, i oroväckande grad tilltagit, kommunernas
sträfvan att genom utminuterings- och utskänkningsrättigheternas in¬
dragning verka i nykterhetens och sedlighetens intresse i högsta grad
motverkades. Genom lättheten för hvem som helst, om än i aldrig så
torftiga omständigheter, att, medelst efterkraf, kunna få spirituösa sänd
till orten för att, när penningar hunnit anskaffas, utlösas, lockades den
fattige att reqvirera spirituösa. Att, sedan kronobetjeningen genom
nitiskt fullgörande af sin pligt lyckats utrota lönkrögeriet, ett annat
knappast mindre ondt skulle uppstå genom efterkrafssändningen af
spirituösa, vore beklagligt, och att stora landsdelar skulle lida, derför
ätt några spirituosahandlande skulle utan risk — enär varan återfinges,
om den ej utlöstes — inhösta stor förtjenst, kunde ej vara förenligt
med det allmänna bästa.
Riksdagen är öfvertygad derom, att det ifrågavarande, i synnerhet
i de norrländska landtkommunerna förekommande bruket att anskaffa
spirituösa mot betalning genom efterkraf medfört synnerligen skadliga
verkningar. Riksdagen har sig bekant, hurusom det är vanligt nog,
att firmor, som ega rätt till försäljning af bränvin i stadskommuner,
anställa ombud i landsorten, hvilka efter annonsering i tidningarna upp¬
taga order å reqvisition af spirituösa och sedermera insända reqvisi-
tionerna till vederbörande firma, som expedierar det reqvirerade till
köparen, i de flesta fall mot efterkraf. Då ombudet sålunda icke tager
befattning med varans utlemning till köparen, kan firman icke straffas
för öfverträdelse af förbudet i 4 § 2 mom. af bränvinsförsäljnings-
31
Riksdagens Skrifvelse N:o 75.
förordningen, och enligt underrätts såväl af hofrätt som af Eders Kongl.
Maj:t faststälda utslag har ombudet ej heller i sådant fall funnits straff¬
bart enligt samma paragrafs mom. 1. Riksdagen anser, att man genom
införande i bränvinsförsäljningsförordningen af ett förbud mot utlem¬
nande af bränvin mot efterkraf för betalningen skulle hindra missbruk
af ofvan angifna och liknande art. Ty det är, såsom motionären också
framhållit, just den omständigheten, att försändelsen icke behöfver be¬
talas förr än den framkommit till den ort, der köparen uppehåller sig,
som lockar allmänheten att på detta sätt förskaffa sig spirituösa, och
stadgandena i 34 § af ifrågavarande förordning lära föranleda till att
säljaren icke i större skala gent emot allmänheten å annan ort använder
lockelsen af kredit för köpeskillingen. — Att lämpligheten af bestäm¬
melser mot utlemnande af bränvin mot efterkraf sedan länge varit
allmänt insedd, synes också framgå deraf, att för statens jernvägs-
trafik allt sedan år 1875 är gällande förbud mot att belägga sändning
af bränvin och andra brända spritvaror med efterkraf för godsets värde
(hvilket förbud år 1886 utsträcktes äfven till vin), och att sedermera
de allra flesta enskilda jernvägar antagit enahanda bestämmelse, hvil¬
ken i allt fall gäller för samtrafiken mellan statens och enskilda jern¬
vägar.
Af dessa skäl har Riksdagen för sin del besluta, att §§ 4 och
42 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895
skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 4. 1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande
af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af brän¬
vin låta vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud å
annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare
utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.
§ 42. Idkar någon minuthandel med eller utskänkniug af brän¬
vin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe
än dertill uppgifvet är, eller förbryter sig någon mot hvad i § 4 mom. 2
stadgadt är om bränvins utlemnande å annat ställe, än det der lian sin
försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till iskänkning
berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin,
något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller afhemtas i mindre
belopp än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till
minuthandel med eller utskänkniug af bränvin berättigad är, mot § 26
mom. 3 och 5 eller § 27, böto första gången från och med 30 till och
32
Riksdagens Skrifvelse N:o 75.
med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med 120 kronor
och vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel eller utskänk-
ning förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit rättighet till
utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar, densamma annorledes än i
§13 mom. 2 medgifvet är eller utan att iakttaga de inskränkningar
dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande jemlikt samma lagrum föreskrifna.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm den 13 maj 1896.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.