Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
9
N:o 69.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1896.
—- — — — Andra Kammaren den 11 —■ —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om reglering af af-
löningen för biträdande lärare vid folkskolor in. m.
(Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
behagade besluta en skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t med begäran,
att Eders Kong]. Maj:t täcktes låta upprätta och för Riksdagen fram¬
lägga förslag till ändrade bestämmelser angående aflöning åt de bi¬
trädande lärare och lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor samt lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka full¬
gjort nu gällande vilkor för erhållande af statsbidrag med 200 kronor;
och detta i syfte att för åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar
af den kontanta årliga lönen måtte stadgas:
a) att berörda lön ej finge understiga 300 kronor;
b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig
bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt
c) att nämnda lärare och lärarinnor efter 10 års oförvitlig tjenst¬
göring skulle tillerkännas ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarå stats¬
bidrag finge åtnjutas med två tredjedelar.
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.
2
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
Undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors af¬
löning, hvilka legat till grund för ofvannämnda motion, synas gifva vid
handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet af bemälda lärare
och lärarinnor redan nu har en årlig aflöning, som ej understiger 300
kronor. Denna lön vore också — enligt hvad i motionen anföres —
den minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets 365 dagar,
utgjorde den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas
föda, kläder, skodon, böcker m. m. Dertill komme, att dessa lärare och
lärarinnor, när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin tjenst,
icke vore berättigade till bidrag i och för vikaries aflöning, samt att,
när de vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdoms-
understödsanstalten till dem utginge en pension af högst 150 kronor.
Då nu med stöd af gällande författningar församlingar kunde till 200
och 250 kronor begränsa lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka i
småskolan hade sig ålagdt det dryga och ansvarsfulla arbetet att lägga
den grund, hvarpå hela folkbildningen hvilade, så blefve följden af dessa
ogynsamma förhållanden, att lärarinnan och hennes arbete i skolan lede
deraf. Många af lärarinnorna, hvilka, oaktadt de med uppoffring af tid
och penningar måst samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, lönades
sämre än den kroppsarbetande qvinnan, sökte den ena platsen efter
den andra för att få sina vilkor förbättrade. Den härigenom uppstående
rörligheten bland småskolans lärarepersonal vore i högsta måtto menlig
för skolan.
Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till 300
kronor, skulle, enligt anstälda beräkningar för den lärarecorps, som tjenst-
gjorde under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22 öre,
hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och be-
hjertansvärda ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skol¬
distrikt, der lönen understege 300 kronor, förekomma afskräckande. 1
det vida öfvervägande antalet af dessa uppginge lönen till 250 kronor.
En höjning till 300 kronor skulle, i följd af det genom kongl. kun¬
görelsen den 13 juli 1887 ökade statsbidraget, förorsaka distriktet ett
tillskott af allenast 16 kronor 67 öre för hvarje lärare och lärarinna.
Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande
af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon
besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskildt
tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats
lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pen¬
sion. Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5 års
oförvitlig tjenstgöring voro berättigade till löneförhöjning af 100 kronor,
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
borde det ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor
m. fl. kunde efter 10 års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg
af 50 kronor, som med två tredjedelar bekostades af staten och med
eu tredjedel af skoldistriktet.
Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälde lärare
och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke
de minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de
i motionen åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade.
På församlingarnes godvilja allena hade det hittills berott, om dessa
förmåner blifvit dem förunnade. Men en lön af 300 kronor kunde ej
räcka till äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle.
Saknaden af egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och ned¬
tryckande inflytande och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande
arbetet ej blefve sådan, som den eljest kunnat blifva. “Der, i följd af
särskilda förhållanden, ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad,
borde i stället utgå ersättning för bostad och vedbrand med minst 50
kronor årligen, hvilket utgjorde samma belopp, som i ersättning för
ifrågavarande naturaförmåner, enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894,
skulle utgå till vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsattes att fullgöra sin tjenst.
Hvad sålunda och i öfrigt blifvit i motionen anfördt till stöd för
ifrågavarande förslag har synts Riksdagen ådagalägga önskvärdheten
af eu reglering och förbättring af lönevilkoren för ofvaunämnda, i för¬
hållande till det dem åliggande mödosamma arbetet, synnerligen lågt
aflönade lärare och lärarinnor. På grund häraf och för befordrande åt
detta syfte får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta
verkställa utredning, om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen
omförmälda lärare och lärarinnor må kunna regleras, och dervid taga
i öfvervägande, huruvida deras lönevilkor må så bestämmas, att den
kontanta lönen för dem ej understiger 300 kronor, att de förses med
tjenlig bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför, samt
att de berättigas att efter 10 års oförvitlig tjenstgöring erhålla ett
ålderstillägg af 50 kronor; äfvensom för Riksdagen framlägga det för¬
slag i ämnet, hvartill berörda utredning må föranleda.
Mod undersåtlig vördnad.
Stockholm den 11 maj 1896.