Riksdagens Skrifvelse N:o 6Q.
3
N:o 66.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning rörande
fisker ibefolkningens i Göteborgs och Bohus län nuvarande
bostadsförhållanden.
(Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 9.)
Till Konungen.
Uti eu inom Riksdagen väckt motion har hemstälts, att Riks¬
dagen ville dels besluta att i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla
om utredning, huru på lämpligaste sätt fiskeribefolkningen i Göteborgs
och Bohus län kunde beredas tillfälle till förvärfvande af eganderätt till
de tomter, på hvilka, densammas bostäder och andra för fiskets bedrif¬
vande nödiga byggnader äro uppförda, och att Eders Kongl. Maj:t der¬
efter täcktes till Riksdagen aflåta de förslag, hvartill den verkstälda
utredningen kunde föranleda; dels ock för vinnande af nämnda utred¬
ning, som lämpligen syntes kunna sko genom tillsättandet af en komité,
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 5,000
kronor.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna, med förmälan att
fiskarena i Göteborgs och Bohus län i allmänhet endast med ett tyst
medgifvande af jordegarne nedslagit sina bopålar å för fisket lämpliga
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 66.
strandplatser och följaktligen kunde af jordegarne tvingas att antingen
erlägga en oskäligt hög tomtafgift eller nedrifva sina hus och afflytta,
vidare anfört, bland annat, följande.
Äfven om i vissa fall skriftliga överenskommelser träffats med
jordegarne om nyttjanderätt till tomterna, hade aftalen dock sällan
juridiskt bindande form. Undantag härifrån erbjöde visserligen de till
ett antal af 13 fiskelägen, som tillhörde den så kallade Kongl. och
Hvitfeklska stipendii-inrättningen. Nämnda institution, som egde icke
mindre än 2 säterier om hvardera tre mantal och omkring 130 hela
hemman inom länet, hade å nämnda fiskelägen upplåtit icke mindre
än omkring 1,250 tomtplatser på lifstid åt fiskare mot en tomtlega,
som hvart tjugonde år faststäldes af Kongl. Maj:t. Någon eganderätt
till den grund, hvarå husen vore uppförda, egde fiskarena dock icke i
något af ofvan anmärkta fall. Husen stode följaktligen på ofri grund,
hvaraf följde, att de juridiskt betraktades såsom lös egendom och icke
kunde i fall af behof intecknas. En fiskare, som under storm förlorat
sina fångstredskap, med hvilka han skulle försörja sig och de sina,
vore endast af nämnda orsak mången gång beröfvad möjligheten att
åuyo komma till ekonomiskt oberoende, och folie måhända slutligen
fattigvården till last.
Vidare hafva motionärerna påpekat, hurusom vid fiskelägenas
bebyggande icke följdes någon ordnad byggnadsplan, hvarigenom till
främjande af sundhet och förminskande af eldfara nödigt utrymme lem-
nades åt hvarje tomt, äfvensom framhållit, att de bohuslänska fiskarena
utgjorde betydligt mera än eu tredjedel af landets samtliga fiskare och
befunne sig i stark tillväxt, samt att hafsfisket för hvarje år blifvit af
allt större betydelse för vår handel och industri.
De lagstiftningsåtgärder, som motionärerna ansåge nödiga och
nyttiga för åstadkommande af bättre vilkor för ifrågavarande fiskare¬
befolkning, skulle afse dels utvägar att åt densamma bereda möjlighet
att förvärfva eganderätt till den grund, hvarpå husen äro uppförda,
dels ock att bättre ordna fiskelägenas framtida bebyggande.
För beredande åt de bohuslänska fiskarena af eganderätt till de
tomter, som de bebyggde, syntes — yttra motionärerna — endast två
utvägar förefinnas, nemligen: frivillig öfverenskommelse med jordegarne
eller statens exproprierande af tomtplatserna för fiskarenas räkning.
Ehuru den förra utvägen med ömsesidig god vilja kunde anlitas, då
tomtegarne vore enskilda jordegare eller skifteslag, som ofta hade fiske¬
lägenas områden såsom samfälligheter, ansågé motionärerna, att expro¬
priation vore den enda möjligheten att tillgripa i fråga om sådana fiske¬
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 66.
lägen, som läge å mark, tillhörig den Hvitfeldska stiftelsen, enär den
sistnämnda knappast vore berättigad att afhända sig områden, som till
densamma donerats.
Då af hvad till Riksdagens kännedom kommit obestridligt synes
framgå, att menliga rubbningar lätt kunna föranledas i den bohuslänska
hskeribefolkningens fäderneärfda näringsfång, på grund af osäkerheten
i dess bostadsförhållanden, hvilken osäkerhet jemväl i öfrigt för den¬
samma medför afsevärda olägenheter, har det, med hänsyn till det
bohuslänska fiskets stora betydelse, synts Riksdagen vara en stats-
magternas uppmärksamhet väl värd angelägenhet att söka afhjelpa
förevarande missförhållanden, så vidt detta utan att skada andra be¬
rättigade intressen kan låta sig göra. Riksdagen har emellertid icke
varit i tillfälle att skaffa sig en tillräcklig kännedom om de faktiska
förhållandena i förevarande hänseenden, och då en sådan kännedom är
första vilkoret för att ett förslag till frågans lösning skall kunna fram¬
ställas, har Riksdagen icke heller ansett sig nu kunna förorda ett för¬
slag af den omfattning, motionen angifver.
Men på det att icke samma hinder för frågans rätta bedömande
allt jemt måtte förefinnas, har Riksdagen trott sig med anledning af
motionen böra hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om fullständig utredning
angående den bohuslänska hskeribefolkningens nuvarande bostads¬
förhållanden. Om eu sådan utredning blefve för Riksdagen framlagd,
skulle Riksdagen kunna vinna eu säker insigt om arten och vidden af
det förefintliga behofvet samt äfven erhålla en tillförlitlig grundval för
bedömandet af de förslag, som framställas till behofvets lindrande eller
afhjelpande.
För don händelse särskilda kostnader för en sådan utredning
skulle visa sig erforderliga, lära dessa kunna på Eders Kongl. Maj:ts
befallning af statskontoret förskotteras, då förskotten sedermera kunna
af Riksdagen ersättas. Beviljandet af anslag för ändamålet svues der¬
för nu icke vara nödvändigt.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen härigenom an¬
hålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta verkställa och till Riksdagens
kännedom meddela utredning angående hskeribefolkningens i Göteborgs
och Bohus län nuvarande bostadsförhållanden.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm den 11 maj 1896.