Riksdagens Skrifvelse N:o 51.
5
N:o 51.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 maj 1896.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående tiden för regements¬
mötena.
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.) ■
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 4.)
Till Konungen.
Före 1892 års urtima i'iksdag voro regementsmötena och andra
årets beväringsmöten i allmänhet förlagda till juni och början af juli
månad. Med anledning af de vid nämnde riksdag fattade beslut, hvilka
syntes påkalla en förändring, anmodade chefen för landtförsvarsdepar¬
tementet, efter att hafva inhemtat yttranden från åtskilliga militära
myndigheter, hvilka förordade regementsmötenas förläggande till hösten,
i skrifvelse den 6 juli 1893 Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet att afgifva yttranden öfver lämpligheten af regementsmötenas och
andra årets beväringsmötens förläggande till hösten samt, oberoende af
huru svaret härpå utfölle, jemväl förslag till sådana tider för nämnda
möten, hvilka kunde anses bäst öfverensstämma med förhållandena i de
olika länen. Departementschefen anförde dervid, att största vigt läge
derå, att såväl stammens som beväringens öfningar så ordnades, att de
6
Riksdagens, Skrifvelse N:o 51.
kunde lemna bästa möjliga resultat, hvarvid i första rummet spörsmålet
om de särskilda öfningarnas förläggning med hänsyn till årstiderna måste
afgöras, samt att vid bedömandet af denna fråga borde fasthållas dels
att första årets beväringsmöte icke kunde pågå samtidigt med andra
årets och dels att andra årets beväringsmöte, hvad beträffade den ojem¬
förligt största delen af manskapet, infanteriet, måste försiggå samtidigt
med stammens regementsmöte. Vid skrifvelsen var i afskrift fogadt
det af tillförordnade chefen för generalstaben i ämnet afgifna förslag.
Efter det i flera län hushållningssällskapens förvaltningsutskott
eller vederbörande kronofogdar blifvit hörde samt i några län kom¬
munerna eller länsinvånarne lemnats tillfälle att yttra sig, afgåfvo Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande de infordrade yttrandena, hvilka för
det öfvervägande antalet län afstyrkte det ifrågakomna förslaget.
Emellertid förlädes år 1895 för flertalet trupper större delen af
regementsmötet och andra årets beväringsmöte till september månad,
och enligt generalorder af den 23 januari 1896, n:o 67, är afsedt, att
dessa möten innevarande år skola inträffa vid ungefär samma tid som
under år 1895.
Om man vill söka bilda sig en föreställning om lämpligheten af
de förändrade bestämmelserna rörande mötestiderna, måste man natur¬
ligen skärskåda frågan såväl från det militära intressets synpunkt som
ock med hänsyn till näringarnas berättigade kraf. Man synes dervid
böra utgå från den förutsättning, att öfningarna skola vara så anord¬
nade, att genom desamma den svenska hären i möjligaste måtto utbil¬
das för sin höga uppgift att i farans stund värna fäderneslandet, men
desslikes tillse, huruvida öfningarna i alla de fall, då sådant utan huf-
vudsyftets åsidosättande kan ske, äro anordnade på sådant sätt, att de
samma i minsta möjliga mån störande inverka på de olika landsdelar-
nes näringslif.
Att krigsstyrelsen med ifrågavarande mötens framflyttning från
sommaren till hösten hufvudsakligen åsyftat att höja arméns stridsdug¬
lighet, ligger i öppen dag, och det är lätt att inse, att möten, hållna å
tider, då bergade fält vid mötesplatserna lemna trupperna tillträde till
en omvexlande manöverterräng, skola väl egna sig att åt hären bibringa
en mera fältmessig utbildning^ än den, som tillförene å sjelfva exercis¬
fälten kunnat åstadkommas. Äfven andra fördelar af höstmötena hafva
från militära kretsar framhållits, såsom att väderleken i allmänhet skulle
vara gynsammare och provianteringskostnaderna lägre under september
än under augusti månad in. m.
Om det sålunda får antagas, att omförmälda mötens anordnande
Riksdagens Skrifvelse N:o 5i. 7
höstetid medfört afsevärda militära fördelar, så torde man å andra sidan
knappast kunna bestrida, att mötestidernas framflyttande till en senare
årstid verkat menligt för jordbruket i vissa delar af landet. I särskilda
hos Riksdagen gjorda framställningar har derför äfven fråga väckts om
att söka utverka ändring af tiderna för regementsmötena och de i sam¬
band med dem hållna andra årets beväringsmöten, dervid bland annat
erinrats, att, om soldaten ej kunde genom deltagande i landtbrukets
höstarbeten draga fördel af den högre arbetsförtjensten under skörde¬
tiden, betydligt högre lön komme att framdeles vid legning af soldat
begäras, hvilket komme att medföra ökad utgift för statskassan, samt
att det vore olämpligt att försätta de på bete varande kavallerihästarne
i sträng tjenstgöring, något som deremot utan fara kunde ske under
juli månad, då nämnda hästar i allmänhet ännu ej kommit på bete.
Det synes vara utom allt tvifvel, att augusti, synnerligen senare
hälften af månaden, samt förra hälften af september är den tid, då inom
de flesta af rikets landskap, utgörande de hufvudsakligen spanmålspro-
ducerande delarne. af södra och det s. k. mellersta Sverige, åkerbru-
karne i anseende till arbetet med sädesbergningen och höstsådden minst
kunna undvara de arbetskrafter, som ryckas från jordbruket för att
deltaga uti regements- och beväringsmötena. Tillgången på arbets¬
krafter å ländsbygden, redan förut knapp i följd af utvandring och den
dragningskraft, de större städerna utöfva, kan svårligen tåla ytterligare
förminskning genom frånvaron af andra klassens beväringsmanskap och
hela den indelta armén, på samma gång arbetet för rust- och rotehål¬
lare ökas genom åliggandet att i anseende till det indelta manskapets
bortovaro inberga grödan å soldattorpen och verkställa höstsådden å
desamma. Nyssnämnda tid är ock ogynsam för de i mötena deltagande
jordbruksarbetarne. Det lärer derför blott kunna vara en mening om
önskvärdheten af att tiden för dessa möten måtte kunna så ordnas, att
det manskap, som har att deltaga i mötena, icke kallas från jordbruket
vid den tidpunkt, då detta som bäst behöfver alla tillgängliga arbets¬
krafter. Någon förändring af de nu antagna tiderna bör dock icke rim¬
ligen ifrågasättas med afseende å artilleri- samt ingeniör- och träng-
trupperna, som hafva värfvad stam och hvilkas värnpligtige efter före¬
gången anmälan uttagas från vidsträckta områden, med endast ett fåtal
från hvarje kommun.
Visserligen är hänsynen till jordbrukets kraf ingalunda den enda,
som i förevarande fråga måsto göras gällande. För krigsstyrelsen är
det en magtpåliggande uppgift att så ordna härens öfningar, att det
bästa möjliga utRytet, vinnes af landets uppoffringar för försvarsväsen-
8
Riksdagens Skrifvelse N:o Sfi.
det. I anseende till bristande tillgång å befäl, beklädnad och utrymtné
äfvensom af andra rent militära skäl lärer det icke låta sig göra att
samtidigt öfva första och andra klassens beväring, hvilken senare åter,
hvad fotfolket angår, bör under regementsmötet öfvas gemensamt med
stamtruppen. Förlägges detta sistnämnda möte till sommaren eller hö¬
sten, beredes tillfälle för de stamanstälde, som genomgått rekrytskolan,
att omedelbart derefter deltaga i regementsmötet. För rengöring af
byggnader och beklädnad erfordras några dagar mellan första årets
beväringsmöte och de andra mötena. Till vinnande af den fältmessiga
utbildning, som, för härens stridsduglighet är nödvändig, kräfves, att
trupperna under regementsmötena och andra årets beväringsmöten samt
de årligen i mindre eller större förband förekommande fälttjenstöfnin-
garna icke endast öfvas å de väl kända och till utrymmet inskränkta
mötesplatserna, utan äfven föras å vidsträckta, mer okända och med
omvexlande terräng försedda trakter. Till undvikande af skadegörelse å
växande gröda och deraf föranledda ersättninganspråk har det härvid
ansetts nödigt att förlägga dessa möten till en tid, då grödan blifvit
antingen inbergad eller åtminstone till större delen afmejad. Att dessa
mölen skulle hållas ungefär vid samma tid öfver hela riket, har såsom
synnerligen vigtigt framhållits från krigsstyrelsens sida, enär det för¬
menats, att krigsskoleelevernas deltagande i vapenöfningarna®eljest skulle
omöjliggöras och officersutbildningen derigenom gå tillbaka. Hänsyn till
dessa omständigheter har föranledt regementsmötenas och andra årets
beväringsmötens förläggande, såsom skett, hufvudsakligen till senare
hälften af augusti eller förra hälften af september.
Riksdagen kan dock icke anse uppenbart, att denna lösning, om
ock ur synpunkten af härens utbildning fullt tillfredsställande, skall
vara den enda rätta. Hvad angår nödvändigheten af truppernas öfvande
å en mera vidsträckt terräng än mötesplatserna, torde det vara möjligt
att inom icke allt för stort afstånd från några af mötesplatserna kunde
finnas sandhedar eller annan okultiverad, men för manöver tjenlig
terräng, eller att i närheten af andra mötesplatser dylik terräng skulle
kunna erhållas mot ersättningsbelopp, hvilka blefve mindre känbara än
de indirekta ekonomiska förluster, som med nuvarande mötesanordning
drabba de enskilde jordegarne. Det kan jemväl ifrågasättas, huruvida
det icke kunde låta sig göra att för hvarje truppförband anvisa något
penningbelopp till ersättning för de skador, hvilka under regements¬
mötena och andra årets beväringsmöten, derest de hölles tidigare än
nu vore afsedt, kunde under truppens tillämpningsöfningar tillskyndas
landtmännens egor. I sådant fall skulle dessa möten för de trupp¬
*9
Riksdagens Skrifvelse N:o 51
förband, som för året ej deltaga i de stora fälttjenstöfningarna — hvilka
fortfarande torde komma att förläggas till hösten i samband med re¬
gementsmötena och andra årets beväringsmöten för de truppförband,
som i dessa fälttjenstöfningar deltaga — kunna afslutas till medlet af
augusti, utan att truppens fältmessiga utbildning blefve åsidosatt; och
synes härvid de indelta rekryternas deltagande i regementsmötet icke
nu mera än före år 1895 påkalla detta mötes förläggande till hösten.
Riksdagen tilltror sig ingalunda att gorå' något uttalande angående
den större eller mindre lämpligheten af de olika utvägar, som kunna
ifrågakomma, lika litet som att söka angifva, huruledes tiden för de
olika öfningarna ändamålsenligast skulle fördelas. Ärendets vigt kräfver
ett omsorgsfullt öfvervägande af möjligheten att samtidigt tillgodose de
olikartade intressena, och frågans lösning förutsätter en undersökning,
som endast torde kunna verkställas genom Eders Kongl. Maj:t.
Riksdagen får derför anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga
under öfvervägande, huruvida icke, utan men för härens fältmessiga ut¬
bildning, regementsmötena vid infanteriet och kavalleriet inom de hufvud¬
sakligen spanmålsproducerande delarne af södra och det så kallade
mellersta Sverige från och med nästkommande år skulle kunna utsättas
så tidigt, att de kunde afslutas omkring midten af augusti månad.
Stockholm den 7 maj 1896.
Med undersåtlig vördnad.
: ; ; . i 1 I : i • - i ■ . " " i it; :i •' ; i ,lrj,rii*ii ih • -1 >; . ’ ti. /
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 lliift.
2