RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1896. Första Kammaren. N:o 7.
Tisdagen den 25 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,so e. m.
Justerades protokollet för den 18 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes:
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1, i an¬
ledning af verkstäld granskning af fullmägtiges i riksbanken och
fullmägtiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande af det dem
gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeands¬
holmen af riksdags- och riksbankshus ;
bankoutskottets memorial:
n:o 2, angående verkstäld granskning af riksbankens styrelse
och förvaltning;
n:o 3, angående personlig löneförhöjning åt förvaltaren vid
Tumba bruk J. T. Fiebelkorn; och
n:o 4, angående afskrifning af osäkra fordringar vid åtskilliga
afdelningskontor af riksbanken; samt
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om meddelande af föreskrifter dels till förhindrande af barns
-och minderåriges användande vid offentliga förevisningar och dels
till inskränkande af barns och minderåriges användande vid offent¬
liga teaterföreställningar.
Föredrogs å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj:ts den 22 i denna månad bordlagda nådiga proposition till
Riksdagen, angående upplåtelse till tomt för skolhus af ett område
Å Tierps södra häradsallmänning i Upsala län.
Första Kammarens Prot. 1896. N:o 7.
1
N:o 7. 2
Onsdagen den 26 Februari.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 22 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 7 a.
Herr Björnstjerna afgaf en motion, n:o 50, angående ändring
af 3 § 10 mom. i tryckfrihetsförordningen.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden,,
som under dagen bordlagts första gången, skulle uppföras främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,42 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Onsdagen den 26 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 19 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial:
n:o 22, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under
riksstatens andra hufvudtitel, och
n:r 23, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående väckt förslag om beviljande
af ersättning till länsmannen N. M. H. Sunding för mistad åklagare¬
andel i förbrutet gods.
Onsdagen den 26 Februari.
3
Nso 7.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr
Björnstjernas nästlidne dag bordlagda motion, n:o 50, angående
ändring af 3 § 10 mom. i tryckfrihetsförordningen.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: samman¬
satta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1, bankoutskottets
memorial n:is 2—4 samt Första Kammarens tillfälliga utskotts ut¬
låtande n:o 4.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 22 och 25 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 7 a, i anledning af Kongl.
Maj:ts under riksstatens sjette hufvudtitel gjorda framställning,
angående höjning af anslaget till kommerskollegium, biföll kam¬
maren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevill¬
ningsutskottets den 21 och 22 innevarande februari bordlagda be¬
tänkande n:o 2, i anledning af väckta motioner om nedsättning af
stämpelafgiften å spelkort.
Punkten 1.
Utskottets hemställan, bifölls.
Punkten 2.
Herr Reuterswärd: Jag får yrka afslag å den föredragna
punkten, och jag gör detta egentligen derför, att det kan ifråga¬
sättas, huruvida icke den framställning, som af bevillningsutskottet
är gjord, står i strid med 61 § regeringsformen. Men om så icke
är förhållandet, så är den fråga, hvarom vi nu hafva att besluta,
af så obetydlig beskaffenhet, att jag tycker, att man bör icke vara
så ifrig med att denna afgifts nedsättning sker så tidigt som
under årets lopp, utan låta den gå den vanliga ordningen, så att
nedsättningen blir gällande vid 1897 års början.
Herr Cavalli: I likhet med den föregående ärade talaren
vidgår jag gerna, att frågan är i realiteten åt så obetydlig be¬
skaffenhet, att med ikraftträdandet gerna kan anstå till den 1
januari 1897. Men inom utskottet hafva upplysningar framkommit
derom, att de olägenheter, som äro förenade med den höga stäm-
pelafgiften, äro så stora, att man borde, så snart det utan skada
för handlande och fabriksegare ske kunde, nedsätta afgiften.
Den föregående ärade talaren har sagt, att det kan ifråga¬
sättas, huruvida utskottets förslag i denna punkt står i full öfver¬
ensstämmelse med 61 § regeringsformen. Den stadgar, att ‘‘alla
Nedsättning
af stämpel-
afgiften å
spelkort.
Njo 7. 4
Onsdagen den 26 Februari.
Nedsättning
af stämpel-
af gift en ä
spelkort.
(Forts.)
Ifrågasatt än¬
dring i be¬
stämmelserna
ang. bränvms-
försäljnings-
medlens för¬
delning.
afgifter, som Riksdagen under de i föregående paragraf nämnda
titlar“ — deribland charta sigillatse-afgiften — “beviljat, skola ut¬
göras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen
af Riksdagen fäststäld blifver“. Om utskottet sålunda hade före¬
slagit, att Riksdagen skulle besluta, att den 1 juli nedsättes denna
afgift, hade tvifvelsutan utskottet icke handlat rätt. Nu deremot
har utskottet föreslagit, att Riksdagen skall för sin del besluta, etc.
Jag vill dessutom fästa kammarens uppmärksamhet derpå, att ett
sådant förfaringssätt som detta icke är någon nyhet. Det före¬
kom vid 1892 års riksdag en bevillningsfråga, i hvilken man förfor
på enahanda sätt. Det är visserligen sant, att frågan vid gemen¬
sam votering förföll, men talmännen tvekade icke att framställa
proposition, och jag tror mig kunna antaga, att äfven i detta fall
någon anledning till propositionsvägran icke skall förekomma.
Det är på dessa grunder, jag icke kan öfvergifva det förslag,
utskottet framstält, utan yrkar bifall till detsamma.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med der¬
under förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande punkt hemstält samt vidare på afslag derå;
och förklarades den förra propositionen, hvilken upprepades, vara
med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevill¬
ningsutskottets den 21 och 22 i denna månad bordlagda betänkande
n:o 3, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl.
förordningen den 24 maj 1895 angående vilkoren för försäljning af
bränvin m. m.
Punkten 1.
Grefve Klingspor: Då denna fråga förevar inom bevillnings¬
utskottet, yrkade jag, jemte flera andra af bevillningsutskottets
ledamöter, att en skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle uppsättas med
begäran att få frågan om fördelningen af bränvinsmedlen ytter¬
ligare utredd, och att Kongl. Maj:t då skulle tillse, om några för¬
ändringar i fördelningen kunde och borde ske. Detta vårt yrkande
blef emellertid icke utskottets förslag. Jag reserverade mig der¬
för mot bevillningsutskottets betänkande och anhåller nu att få
för kammaren meddela de skäl, hvarför jag reserverade mig.
Då fördelningen af bränvinsförsäljningsmedlen uppgjordes för
omkring 10 år tillbaka, kunde ju denna fördelning, oaktadt det
syntes oss landtman åtminstone, som om städerna skulle hafva
fått en rätt stor andel, kunde, säger jag, denna fördelning likvisst
vara rigtig. Nu emellertid, 10 år derefter, hafva inträda andra för¬
hållanden. Hvad som kunde hafva göda skäl för sig då har det
måhända icke nu. Derför trodde vi, att det nu möjligen kunde
finnas berättigad anledning, hvarför man borde gorå någon annan
fördelning. Men vi ansågo, att det inom bevillningsutskottet icke
6 > :<* 7.
Onsdagen den 26 Februari.
fans tid och tillräckliga krafter att göra denna nya fördelning, ifrågasatt &n-
Derför ville vi i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att få en ^mLlserna
utredning härom verkstäld. —• I den mån, som bränvinsutskänk- ang bränvins-
ningsställena på landet hafva minskats, har naturligen utskänk- försäljnings-
ningen i städerna ökats, och i följd deraf har ju äfven den in- medlens för-
komst, som tillskyndas städerna, ökats i väsentligt högre grad
än på landsbygden. Man ser af de statistiska tabellerna, hurusom
bränvinsförsäljningsafgiften för utskänkningsplatserna på lands¬
bygden är ungefär densamma nu som för 10 år tillbaka, då der¬
emot i städerna den stigit från, om jag minnes rätt, 5 millioner
till 7 millioner kronor. På landet håller den sig vid omkring
240.000 kronor. Ser jag då i de statistiska tabellerna, huru det
har stält sig med fördelningen, så finner jag, att 1885 hade stä¬
derna ungefär 3,200,000 kronor i rundt tal, då landsbygden hade
omkring 727,000 kronor. Om jag fördelar detta på personerna
inom städerna och landsbygden, så får jag omkring 3 kr. 90 öre
för hvarje person i städerna, då jag för en landsbo får mellan 18
och 19 öre. Nu säger man: ja, landsbygden får ju icke endast
dessa penningar, utan åtnjuter ju också de bränvinsmedel, som
tilldelas landstingen och hushållningssällskapen. Det är ju sant,
men om jag nu lägger dessa medel, som anslås till landsting och
hushållningssällskap, till dem, som direkt komma kommunerna till
godo, och fördelar sedan det hela på personer på landsbygden,
så får jag ungefär 75 öre pr person, då, såsom jag nyss nämnde,
hvarje stadsbo har 3 kronor 90 öre. Så var det 1885. Nu hafva
städerna ungefär 4,600,000 kronor i stället för 3,200,000 kronor,
således en tillökning af 1,400,000 kronor, då för landsbygden brän-
vinsmedlen ökats från 727,000 kronor till 951,000 kronor. Således
omkring 200,000 kronor ha landsbygdens omkring 4 millioner in¬
byggare fått, då stadsborna, omkring 900,000 personer, hafva fått
1.400.000 kronor i ökning. På dessa silfror tyckes det, som om
städerna skulle tillskyndats orimligt mycket större fördel, än
hvad som från början varit meningen, och det är med anledning
af dessa siffror, som jag ansåg, att något borde göras. Då jag
emellertid är den enda reservanten från denna kammare inom ut¬
skottet, har jag icke mycket hopp om att vinna majoritet här i
kammaren för min mening. Jag vill derför åtminstone för när¬
varande icke göra något yrkande.
Grefve Hamilton: Jag ber att få ansluta mig till den af
grefve Klingspor uttalade åsigten. Ifrågavarande bränvins-
utskänknings- och utminuteringsmedel få väl betraktas såsom van¬
liga skatter och således de till kommunerna utgående andelar så¬
som understöd åt dessa. Det torde också kunna anses såsom
billigt, att kommunerna erhålla någon lindring i sina ofta hårdt
tryckande kommunalutskylder. Men det kan vara tvifvel under-
kastadt, om det är förenligt med rättvisa och billighet, att dessa
understöd utgå hufvudsakligen till de minst betungade. Granskar
jag 1893 års statistik och förbigår de siffror, hvilka grefve Kling¬
spor framhöll, finner jag, att bränvinsutskänkningsmedlen, om
N:o 7. 6
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt än- jag äfven bland landsbygdens inkomster upptager hushållnings-
stänuneisema sällskapens, fördelade på kommunalskatterna, utgöra i städerna
ang. bränvins-30 procent och på landsbygden endast 10 procent af dessa
försäljnings- skatter. Fördelade pr bevillningskrona utgöra dessa medel i stä-
mediens för- derna 1 krona 50 öre och på landsbygden endast 76 öre. Der-
(Fortsl' emot framgår af samma statistik, att kommunalskatterna inom
städerna utgöra 5 kronor 40 öre pr bevillningskrona och på landet
ända till 7 kronor 90 öre pr bevillningskrona, hvarvid likväl är
att märka, att bland landsbygdens utgifter icke äro upptagna
de utskylder, som utgå för presterskapets aflöning, vägunderhåll,
kyrkounderhåll m. m., hvilka ju utdebiteras efter andra grunder
och som, åtminstone i min hemort, belöpa sig till nära 10 gånger
bevillningen. När man står inför sådana förhållanden, är det för¬
låtligt, om den frågan framtvingar sig sjelf: hvarför skola de
minst betungade erhålla det största understödet, och de mest be¬
tungade det ringaste? Jag vet, att herrar målsmän för städernas
intressen skola svara mig: enär städerna sjelfva underhålla sin
jurisdiktion, enär medlen insamlas inom stadssamhällena, och enär
det är behöfligt för deras finanser. Ja, det är sant, städerna un¬
derhålla sjelfva sin jurisdiktion. Kostnaderna härför uppgå till
1,100,000 kronor. Men fördelarne af egen jurisdiktion äro väl
icke att förakta — magistratens arbete kan ju användas på många
för samhället nyttiga sätt, och det torde väl också få räknas till
gagn för detsamma, att domstolsförhandlingarna afhållas en gång
i veckan och icke såsom på landsbygden hvar eller hvar annan
månad. Likaledes är sant, att bränvinsmedlen insamlas hufvud¬
sakligen inom stadssamhällena. Men vi landsbor måste ty värr
erkänna, att landsbygdens befolkning i icke ringa grad bidrager
till dessa medel. Och hvad slutligen det angår, att medlen äro be-
höfliga för städerna, så tror jag, att jag nyss bar visat med talande
siffror, att de äro mera behöidiga för landsbygden. Äfven om brän¬
vinsmedlen indroges, skulle skatterna i städerna icke uppgå på
långt när till samma belopp som på landsbygden. Min mening är
emellertid icke att beröfva vare sig städerna, landstingen eller hus¬
hållningssällskapen alla dessa medel. Låt de två sistnämnda in¬
stitutionerna få andelar i bränvinsförsäljningsmedlen till belopp
motsvarande dem, som nu utgå, och låt städerna få någon privi¬
legierad anpart, nemligen de städer, der bränvinsbolag finnas, men
låt det öfriga fördelas efter folkmängden lika på stads- och landt-
kommuner. Det vore naturligen fåfängt af mig att här framställa
något positivt yrkande. Jag vågar derför blott hemställa om
återremiss, under förhoppning att, om detta ärende åter kommer
under pröfning i bevillningsutskottet, utskottet skall komma fram
med ett förslag eller åtminstone med hemställan om en framställ¬
ning til! Kongl. Maj:t att få dessa missförhållanden afhjelpta.
Mitt yrkande är derför, att frågan måtte till utskottet åter¬
remitteras.
Herr af Buren: Som herrarne finna af betänkandet, har jag
icke deltagit i behandlingen af denna fråga inom bevillningsutskottet.
Onsdagen den 26 B'ebruari.
7 N:o 7.
Men hade jag det gjort, så hade herr grefve Klingspor i mig fått ifrågasatt am¬
en försvarare af de åsigter, som han här förfäktat. Jag är nemli- ,l ie'
gen lifligt öfvertygad om att det är en orättvis fördelning, som ang iränvintj.
här eger rum mellan stad och land, och jag önskar, att denna f&rsäijnings-
fördelning måtte blifva mera rättvis. Jag har också, då frågan medlens för-
förra året förekom inom utskottet, sökt att motivera denna min f-portf)
åsigt. Då jag derjemte har en förhoppning om att frågan, derest 1
den återremitteras, skall kunna få en annan utgång inom utskot¬
tet, anhåller jag att få förena mig med den siste ärade talaren i
hans yrkande om återremiss.
Herr C avall i: Då jag nu skall söka att med några ord för¬
svara utskottets betänkande, ber jag att få tillkännagifva, att jag
icke räknar mig till hvad en föregående talare kallade stadsintres-
senas representanter. Lika med den föregående talaren tror jag,
att nog skäl kunna förefinnas för någon jemkning i den fördelning
af bränvinsförsäljningsmedlen mellan land och stad, som nu finnes.
Jag hade ock inom utskottet biträdt ett skrifvelseförslag, derest
det icke gjorts så vidtomfattande och berört så många saker, att
jag omöjligen kunde vara med om att antaga detta förslag. Stäld
i valet mellan samma skrifvelseförslag och rent afslag, måste jag
alltså i utskottet rösta för afslag, hvilket också blef utskottets
beslut. Jag medgifver det, att skall en förändrad fördelning af
bränvinsmedlen ske, så kan den icke ske på enskild motionärs
förslag, lika litet som den torde kunna ske på förslag af utskottet.
Utskottet försökte en sådan förändrad fördelning 1890, men båda
kamrarne afslogo densamma. Sedan dess har frågan om bränvins-
försäljningsafgifterna varit föremål för motioner och förslag vid
hvarje riksdag. Senast 1894 aflat Riksdagen den, 9 maj till
Konungen en skrifvelse, i hvilken Riksdagen begärde en vidtomfat¬
tande förändring i bränvinsförsäljningsförordningen. Denna skrif¬
velse resulterade derhän, att Kongl. Haj:t föreslog vid 1895 års
riksdag en väsentligen förändrad lagstiftning i fråga om bränvins-
försäljningen. Denna Kongl. Maj:ts proposition bifölls i hufvud¬
sak af Riksdagen. I den omförmälda skrifvelsen af 1894, der man
tog med alla de vigtiga moment, som man ansåg böra vara före¬
mål för revision, omnämndes icke denna 22 §. Hvad har sedan
1895 passerat, som kräfver en förändring nu? Mig veterligt ingen¬
ting. Jag föreställer mig, att denna fråga skall föras fram många
gånger och omsider få en lösning genom en annan fördelning än
den som nu gäller. Man har sagt, att rättvisan kräfver detta.
Ja, men det gäller här icke en rättsfråga, detta är en inagtfråga.
Jag skall, för min de], under uttalande af min mening, att en för¬
ändring måhända bör ske framdeles, nu dock yrka bifall till
utskottets hemställan.
Grefve Klingspor: Då nu återremiss blifvit yrkad, anhåller
jag att få förena mig i detta yrkande. Jag tror alldeles visst,
att frågan skulle vinna på att tagas under förnyad behandling af
bevillningsutskottet.
N:o 7.
Ifrågasatt än¬
dring i be¬
stämmelserna-
ang. bränvins-
försäljnings-
inedlens för¬
delning.
(Forts.)
8 Onsdagen den 26 Februari.
Friherre Klinckowström: Jemte det jag får mycket tacka
grefve Klingspor för den finansiella utredning, han på grund af
.officiella dokument nu lemnat kammaren i denna fråga, måste jag
på det högsta anhålla, att kammaren ville förena sig med de ta¬
lare, som begärt återremiss, på det verkligen en annan fördelning
af de ifrågavarande bränvinsförsäljningsmedlen måtte kunna ega
rum. Det är genom den utredning, grefve Klingspor lemnat i
denna fråga, bevisadt, enligt mitt förmenande, att ett ytterst sorg¬
ligt förhållande råder beträffande fördelningen mellan land och
stad af de ifrågavarande medlen. Det har af grefve Hamilton
blifvit nämndt, att om man jemför de kommunala utgifter, som på
landet ega rum, med motsvarande utgifter i städerna, och Indika
utgifter äro fördelade eller noterade på grund af deras förhål¬
lande till den s. k. bevillningskronan, desamma skulle utgöra,
om jag icke hörde orätt, på landet 10 kronor pr bevillningskrona.
Ja, vet herrarne, det är så litet rigtigt för åtminstone den landsort, der
jag lefver, och ännu mer den landsort, som jag tillhör på elfsborgs-
bänken, nemligen Yestergötland, att det finnes hemman, som hafva
ända till 40, ja, jag har hört 50 gånger bevillningskronan att
utgöra i kommunalafgifter, om alla sammanläggas. Och hvad be¬
träffar mig, som har egendom endast af säteri- och frälsenatur,
så gå mina samtliga kommunalafgifter till mer än 20 kr. pr be¬
villningskrona. Under sådana förhållanden synes det mig vara af
den största billighet och rättvisa påkalladt, att en ny fördelning
sker, som jemnar detta orimliga förhållande mellan stad och land.
Det har af ordföranden i bevillningsutskottet blifvit nämndt,
att en sådan fördelning kan icke ske annat än genom Kongl. Maj:t,
och jag gifver honom deruti fullkomligt rätt, men mig synes, att
Riksdagen borde besluta en skrifvelse till Kongl. Haj:t med upp¬
tagande af detta desperata förhållande och begäran om en ny för¬
delning af dessa bränvinsförsäljningsmedel. Jag tror också, att
Kongl. Maj:t, om bevillningsutskottet och Riksdagen gifver en bild
af förhållandet, icke skall kunna annat än framlägga för Riksda¬
gen projekt till en ny fördelning. Landtkommunerna äro så hårdt
beskattade med alla de skattebidrag till krona och kommun, som
nu utgå, att det vore icke annat än en gärd af rättvisa att något,
om än blott i ringa mån, söka utjemna detta förhållande och söka
något lätta den tunga börda, som det oaktadt, äfven om rättvisa
i detta fall skedde, är tung nog, ja, för många allt för tung. Jag
yrkar återremiss.
Herr Philip son: Då jag i utskottet deltagit i behandlingen
af denna fråga och der lemnat min röst för det beslut, hvilket
utskottet med stor pluralitet fattat, tillåter jag mig anhålla att
till hvad af utskottets ordförande nyss blifvit anfördt få foga några
ord och till betänkandet yrka bifall. Här har af åtskilliga talare
framstälts yrkande på återremiss; jag ber derför först att deremot
få nämna, att under diskussionen här i kammaren hafva icke af
någon utaf dessa talare förebragts några nya upplysningar, icke
anförts några förhållanden, som för utskottet varit obekanta eller
9 N:o 7.
Onsdagen den 26 Februari.
som icke redan under diskussionen i utskottet blifvit omnämnda.ifrågasatt än*
Enligt min mening skulle det således vara bra lönlöst att till ut- ^™neteern<j
skottet återremittera en fråga, som der har undergått en ganska ang bränvin-
grundlig pröfning och en mycket noggrann behandling. Redan af forsäijnings-
detta skäl ber jag att få motsätta mig yrkandet på återremiss medlens för-
och i stället yrka bifall till utskottets förslag. Men då man nu i
kammaren under diskussionen sökt framhålla så många punkter,
afsedda att ställa förhållandet beträffande fördelningen af dessa
bränvinsmedel mellan stad och land uti en dager, hvilken i min
tanke icke är den rigtiga, så anhåller jag att få från andra sidan
angifva några synpunkter, Indika enligt, min mening ådagalägga,
att den nuvarande fördelningen är berättigad, och sålunda påvisa,
att densamma ingalunda kan anses eller betecknas såsom orättvis
eller obillig.
Här har bland annat lemnats uppgift om huru en fördelning
af inkomsten af bränvinsmedlen, beräknad per capita för lands¬
bygdens och för städernas befolkning, nu. skulle ställa sig. Jag
vågar säga, att denna uppgift åtminstone icke kan anses vara en
sådan upplysning, som berättigar till en förändrad fördelning, ty
derhän har'' det dock icke gått, att med rättvisa kan anses öfver¬
ensstämma, att medel, som uppstå derigenom att städernas invå¬
nare på ett förtjenstfullt sätt i nykterhetens sanna intresse ordnat
sin bränvinshandel och sin bränvinsntskänkningsrörelse, böra i lika
mån tillfalla äfven dem, som intet hafva gjort för nykterhetens
befrämjande.
Vidare har här talats om de skatter, som falla på landsbygds¬
kommunerna. Jag medgifver gerna, att dessa äro dryga. Men de,
som yrkat återremiss, tyckas alla tro, att de medel, som inflyta
såsom vinst från de s. k. utskänkningsbolagen, användas en¬
dast för att lätta taxeringen för städernas invånare. Nej, miue
herrar, så är icke förhållandet. De, som känna, huru dessa medel
användas åtminstone i de större städerna i vårt land, måste med¬
gifva, att medlen användas på ett sätt, som är till gagn för den
mindre bemedlade befolkningen, länder till dess uppbyggelse, till
dess upplysning, till lättnad i mer än ett af dess svåra förhållan¬
den. Och jag vågar påstå, att skulle det genom ett eller annat
beslut gå derhän, att städerna blefve beröfvade den enligt min
tanke rättvisa andelen af bränvinsmedlen, då kunde vi kanske
komma tillbaka till det tillstånd, som var rådande, innan brän-
vinsbolagen etablerades, och jag vill fråga de herrar, som äro
sanna nykterhetsvänner, om de tro, att nykterheten härigenom
derefter skulle befrämjas.
Med etablerandet och upprätthållandet af den ordning, som nu
råder på krogarne i städerna, äro förenade ganska tunga kostna¬
der, hvilka man i landskommunerna icke känner till. Och vi må
äfven ej förglömma, att i städerna finnas flera institutioner, af
hvilka landsbygdens befolkning drager ganska stor nytta, såsom
bland andra, högre elementarläroverk, tekniska skolor o. s. v.
Det vill således synas mig, som om den strömning icke vore
befogad, hvilken i denna kammare nu i år mot vanligheten tyckes
>':o 7. 10
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt än-gå. för en förändrad fördelning af dessa medel. Till slut anhåller
stämmeherna ä^ven få påpeka, att dessa bränvinsmedel utgöra, så att
ang. bränvins saga, en trygghet, en säkerhet för fullgörandet af annuiteterna å
försäljnings- de kommunala lån, som upptagits af städerna, hvilka på grund af
medlens för- den förhoppning de hysa att i framtiden få behålla dessa medel,
fFornf' kunnat våga upptaga så störa lån för befrämjande af samhällenas
utveckling och framåtskridande i många olika rigtningar — man
skulle således äfven kunna säga, att genom minskad inkomst af
bränvinsmedlen tredje mans rätt skulle kunna komma att beröras.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, anhåller
jag om bifall till utskottets betänkande.
Herr Moberg: Ehuru jag i denna kammare, såsom invald af
landstinget, icke närmast har att förfäkta städernas speciella in¬
tressen, tager jag mig likväl friheten att i föreliggande fråga häfda
den hänsyn, som enligt min tanke otvifvelaktigt bör tagas till stä¬
dernas berättigade önskan, att någon ändring icke måtte ske i nu
gällande bestämmelse angående fördelningen af bränvinsmedlen,
och jag gör det så mycket hellre, som det alltid synts mig såväl
för vårt politiska som ekonomiska lif särdeles olyckligt, när frå¬
gor framkomma af beskaffenhet att ställa städernas och landsbyg¬
dens intressen gent emot hvarandra, i stället för att, såsom mig
synes, ett önskningsmål bör vara att genom ömsesidigt tillmötes¬
gående befordra bådas fördel.
Jag är visserligen den siste att förneka, att ett berättigadt
missnöje från landsbygdens sida kan visas mot städerna, derför
att dessa icke velat behjerta de rättmätiga anspråk, som från
landsbygden kunna ställas på städerna, att de skola fästa veder¬
börlig uppmärksamhet på de betryckta omständigheter, hvari jord¬
bruket sig befinner. Men jag ber att härvid få såsom förmildrande
omständigheter framhålla dels den häftiga agitation, som från
många håll satts i gång i städerna, dels ock den starka minoritet
derstädes, som visat sig vilja söka åstadkomma ett tillmötesgående
och i dessa sina bemödanden vunnit en aktningsvärd terräng.
Skulle nu Riksdagens beslut gå i den rigtning, att städernas eko¬
nomiska intressen, deras ekonomiska välbefinnande åsidosattes för
att bereda fördel åt landsbygden, skulle för visso ett ypperligt till¬
fälle gifvas för dem, som söka sin lust i närandet af denna sön¬
dringens anda.
Det kan väl ej heller förnekas, att på städerna ställas alltmer
ökade anspråk, icke minst från det allmännas sida, på de institu¬
tioner, som hafva att tillgodose rätts- och polisvården, de anstal¬
ter, som hafva att främja skolväsendet och fattigvården. Skulle
nu städerna beröfvas en del af sina inkomster, men fortfarande få
behålla sina utgifter, blefve den nödvändiga följden häraf, antin¬
gen att dessa institutioner för städernas allmänna angelägenheter
åsidosattes, vanvårdades eller försummades, eller också att skat¬
terna i en olidlig grad ökades, under det att städerna fortfarande
finge dragas med alla de obehag och kostnader, som handeln med
spritvaror uppenbarligen förorsakar; liksom städernas ledande män
Onsdagen den 26 Februari.
11 N:0 7.
fortfarande finge hafva det ansvar och den omtanke, som äro för- Ifrågasatt än-
enade med ordnandet af denna handel, och som — hvad lag kan f”"3 } be'
intyga — icke aro nnga. , . „ , , , ang. bränvin*.
Alldeles uppenbart är val — såsom också af den förste värde försäljnings-
talaren blifvit medgifvet — att man vid betraktande af den in- medlens för -
komst, som städerna och landsbygdskommunerna draga af kran-
vinsmedlen, bör taga hänsyn icke endast till de direkta belopp, ^ or 3'
som inflyta till de ena eller andra, utan äfven till de bidrag, som
tillfalla hushållningssällskapen och landstingen och som användas
till ändamål, hvilka närmast äro afsedda att gagna landsbygden.
Mot hvadafreservanternablifvitanfördtderom, att “de snart sagdt
vid hvarje riksdag återkommande motionerna om ändring af 22 §
i kongl. förordningen angående försäljning af bränvin m. m. visa,
att den deri stadgade fördelningen af de från bränvinsförsäljningen
inflytande afgifter och vinstmedel icke är tillfredsställande", till¬
låter jag mig anmärka, att nämnda bevisföring endast är lo¬
giskt rigtig, om man blott tager hänsyn till det håll, hvarifrån
yrkandena framkommit.
Då enligt min mening återremiss, liksom ock aflåtandet af en
skrifvelse till Kongl. Maj:t — såsom äfven af reservanter blifvit
påyrkadt — endast kan hafva till ändamål och syfte att förorsaka
ett förslag, som skulle gå i rigtning att minska städernas inkom¬
ster, och då, såsom jag tagit mig friheten anmärka, sådant enligt
mina enkla begrepp hvarken kan vara klokt, rättvist eller billigt,
tillåter jag mig yrka bifall till utskottets betänkande.
Herr Almström: Till hvad de båda sista talarne yttrat har
jag icke mycket att lägga, men jag önskar dock betona, att, när
landskommunerna hafva förbjudit bränvinsutskänkning inom sina
områden, det säkerligen icke skett endast ur moralisk synpunkt,
ur synpunkten af nykterhetens befrämjande. Det har säkerligen
äfven skett derför, att de önskat komma undan de olägenheter
och kostnader, som ovilkorligen äro förenade med bränvins¬
utskänkning. Dessa olägenheter och kostnader hafva nu blifvit
lagda på städerna, och det är väl icke mer än rätt och billigt,
att dessa i ersättning derför få uppbära något högre andelar af
den inkomst, som härflyter af bränvinsförsäljningen, än landskom¬
munerna. Huruvida fördelningen nu är satt rigtig, derom vill jag
icke yttra mig. Men jag ber att få påpeka, att landskommunerna
för närvarande tillkomma, om jag inräknar hvad landstingen och
hushållningssällskapen erhålla, ungefär 41 %, under det att städerna
komma i åtnjutande af 59%. Det kan ju vara möjligt, att denna
skilnad är något för hög — derom vågar jag ej yttra mig med
säkerhet — men mig synes den icke vara så.
Jag vill äfven ytterligare betona hvad redan här blifvit yttradt
derom, att på städerna ställas större anspråk beträffande utföran¬
det af en mängd företag, af hvilka icke endast städerna sjelfva,
utan äfven landsbygdskommunerna draga nytta, och att städerna
med beräkning att fortfarande få åtnjuta denna inkomst iklädt sig
förpligtelse!-, hvilka det skulle blifva dem ganska svårt att full-
Ji:o 7. 12
Onsdagen den 26 Februari.
ifrågasatt än-gorå, i fall de icke finge behålla densamma. Jag har i Stockholms
äring i be- kommunalstyrelse varit i tillfälle att se. att ökade utgifter fälla
amTbränvirts-P* Stockholms stad i följd af bränvinsutskänkningen, och det är
försäljnings- ju alldeles naturligt, att med denna skola följa en ökad polisuppsigt
medlens för- och en ökad fattigvård. Hvad särskilt fattigvården angår, borde
delning. fien säkerligen i många fall, som nu bekostas af Stockholm,
(Forts.) tillkomma landskommunen.
Jag anser, att en återremiss till utskottet icke kan leda till
något, och jag är af den åsigt, som i utskottet blifvit uttalad, att
om något skall göras för att reglera detta förhållande, bör det
ske efter en grundlig undersökning och på förslag af regeringen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Larsson: Jag skall be att få förena mig med dem,
som hafva yrkat återremiss. Jag gör det så mycket hellre, sedan
jag hört utskottets ordförande sjelf förklara, att han icke hade
något emot en skrifvelse till Kongl. Maj:t, för så vidt nemligen den
icke blefve allt för omfattande. Det är således anledning att hop¬
pas, att äfven utskottets ordförande kommer att biträda en skrif¬
velse i ämnet till Kongl. Maj:t, och det synes mig, som om de,
hvilka uppträdt för en återremiss, hafva velat låta sig nöja med
en sådan för att få frågan utredd. Från deras sida, hvilka yrkat
bifall till utskottets betänkande eller försvarat den nuvarande för¬
delningen af dessa bränvinsmedel, har talats om att det är så
sorgligt med denna schism mellan land och stad, och att till¬
mötesgående borde visas för att få fred och lugn. Såvidt jag
hört, har icke någon inom denna kammare yrkat på att man
skulle taga ifrån städerna deras rätt, men man bär velat jemka
något i detta afseende. Det är icke magtspråk, man vill använda,
såsom ordföranden i utskottet yttrade, utan enligt min mening
är frågan helt enkelt en rättsfråga; och man kan väl icke påstå,
att det kan ligga någon rättvisa i det förhållande, som redan på¬
visats, att på hvarje stadsbo belöper 3 ä 4 gånger så stort belopp
som på hvarje landtbo, äfven medräknadt de medel, hushållnings¬
sällskapen och landstingen erhålla — och då må man komma i håg,
att af landstingsmedlen hafva äfven stadsborna fördel. Således
— när här talas om tillmötesgående — borde det vara just från
stadsbornas sida, man hade att vänta tillmötesgående, men de
hafva absolut förklarat, att de icke vilja veta af någon som helst
jemkning på nuvarande förhållanden, att de icke ens vilja tillåta
en opartisk undersökning om huruvida den nuvarande fördelningen
är rättvis.
Här har upprepade gånger talats om de stora fordringar, som
ställas på städerna i fråga om skolväsen, sjukvård och fattigvård.
Tro herrar stadsbor, att vi på landet äro fria från sådant? Om
vi ock icke hafva så rikliga tillgångar som stadsborna, så äro lik¬
väl fordringarna på oss jemförelsevis icke mindre än på dem, så
att i det fallet tror jag ej, att man med skäl kan påstå, att lands¬
bygden befinner sig i bättre ställning; den högre kommunalskatten
på landsbygden vittnar härom.
13 N:o 7.
Onsdagen den 26 Februari.
Man har talat om elementarskolorna och sagt, att landsbyg-#”?s?asa« än¬
dens befolkning har fördel deraf. Jag vill fråga, om icke städerna xn9 \ ie'
hafva gagn af att skolorna finnas der. Vi på landet, som få hållaang^ränvins-
våra barn i städernas elementarskolor, finna, att dermed äro före- försäljnings-
nade ganska dryga kostnader. Afgifterna till sjelfva skolan äro medlens för-
icke synnerligen höga, hvaremot ynglingarnes underhåll i städerna
är ganska dyrt, och kostnaderna derför gå väl ändå till stads- ^ or ä'
borna, som få förtjensten af att taga emot och herbergera lands¬
bygdens söner.
Det har sagts, att städerna göra så mycket för nykterheten,
och att det för den skull vore synd, om städerna skulle behöfva
lemna något af sina stora inkomster till dem, som icke gjort nå¬
got för nykterhetens befrämjande. Det vill säga, landsbygden,
som i det närmaste dragit in alla krogar, den har icke gjort något
för nykterheten, utan det är de, som åstadkomma att krogar finnas
till, hvilka befrämja nykterheten. Ja, visserligen på det sätt, att
de göra slut på spritvarorna, men när olyckligtvis nya tillverkas
i stället, kan man icke befrämja nykterheten endast genom att
supa ut spritvarorna.
Mig synes således, som om alla skäl tala för en återremiss
till utskottet, och jag hoppas, att utskottet också skall kunna vill¬
fara en så billig begäran som den, hvarom här är fråga, nemligen
att man genom Kongl. Maj:t må försöka få utrönt, huruvida icke
en billigare och rättvisare fördelning af bränvinsmedlen skall
kunna komma till stånd än den, som nu är rådande. Jag yrkar
återremiss.
Herr Olsson: Jag skall icke länge upptaga kammarens tid.
Då jag, så vidt jag känner min egen ställning, måste anse mig
tillhöra lika mycket landet som staden, så tillåter jag mig betrakta
denna fråga från en så allmän synpunkt som möjligt. Man har
här sökt att skilja landets och städernas intressen från hvarandra,
och det är icke första gången, man får höra den saken framställas.
Men enligt min uppfattning, och såsom jag tror erfarenheten visat,
äro dessa intressen så sammanväxta, att alla försök att skilja dem
från hvarandra blifva ensidiga och mer eller mindre misslyckade,
emedan hvad som i ett hänseende är till fördel för landet kan i
ett annat hänseende vara till nackdel för städerna, och hvad som
i ett hänseende kan vara till fördel för städerna kan i ett annat
hänseende vara till nackdel för landet. Och då man förbiser dessa
omständigheter, som nästan på alla områden framträda, tror jag
man gör sig skyldig till ett misstag.
Den förste värde talaren sade, att sedan denna fråga under¬
gick ändring i lagstiftningen, hade fördelningen af inkomsterna
gestaltat sig sålunda, att städerna fått från 3,200,000 till 4,600,000
kronor i runda tal och landet från 700,000 till 000,000 kronor.
För min del anser jag, att en progressiv stegring egt rum, såväl
i städerna som på landet, och att man således i detta hänseende
icke har skäl till någon anmärkning.
Deremot har, såvidt jag förstår, under öfverläggningen eu an-
N:o 7. H
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt än-
äring i be¬
stämmelserna
ang. bränvins-
försäljnings-
medlen» för¬
delning.
(Forts.)
nan sak blifvit för litet betonad i denna fråga. Såsom hvar och
en i denna högt ärade kammare känner, har man hittills försökt
att bidraga till nykterhetens befrämjande på två sätt, det ena ge¬
nom att försvåra åtkomsten af spritvaran och det andra genom
att fördyra den, och sedan en längre årsräcka tillbaka har lag¬
stiftningen fortgått i båda dessa rigtningar. För min del tror
jag nu, att just denna omständighet står i så nära sammanhang
med bränvinsmedlens fördelning, att en alltför stor ändring i fråga
om denna fördelning skall menligt inverka på lösningen af den
för hela landet så vigtiga frågan, nykterhetens befrämjande. De
rörelser, som i städerna bedrifvas genom bolag, hafva, så vidt jag
vet, haft god framgång och visat sig medföra, icke ökning af su¬
periet, såsom ofta påståtts, utan minskning deraf, men tillika ett
fördyrande af bränvinet, och när man talar om den ökade inkomst,
städerna i jemförelse med landtkommunerna hafva af bränvins-
medlen, så begår man ett misstag, om man säger, att denna ökning
i inkomst för städerna är baserad på eller härflyter af en ökad
konsumtion af bränvin. Tvärtom hafva bolagen genom att bestäm¬
ma såväl ett visst antal utskänkningsställen för de respektive stä¬
derna som platserna för dessa utskänkningsställen och hufvud¬
sakligen genom att bestämma det pris, hvartill varan får afyttras,
just, såvidt utrönas kunnat, åstadkommit minskning af superiet.
Om man nu förbiser dessa faktiska förhållanden och tillika söker så
mycket som möjligt beröfva städerna frukterna af det arbete, de
kostnader och utgifter, städerna haft i och för superiets hämmande
och ordningens upprätthållande, och fråntager dem så stor del af
deras inkomster, att de icke längre kunna på ett tillfredsställande
sätt ordna ifrågavarande angelägenhet, så är jag nödsakad att ut¬
tala den farhåga, att sådant kommer att i väsentlig mån försvåra
arbetet för nykterhetens befrämjande.
Man har vidare här sagt, att frågau om nykterhetens be¬
fordrande varit så föga ihågkommen, när det gält utdelning af
vinstmedlen. Jag ber då först att få fråga, på hvad sätt dessa
vinstmedel uppstå? Jo, hufvudsakligen åtminstone genom bolags-
institutionen. Vidare vill jag fråga, hvem som sköter dessa bolag?
Om herrarne behagade efterse i de olika bolagens räkenskaper,
skola herrarne finna, att inkomsten på bränvinsmedlen ställer sig
mycket olika i olika städer, olika äfven under i öfrigt lika förhål¬
landen. Hvad är orsaken härtill? Jo, att bolagsrörelserna skötas
på olika sätt, så att det ena bolaget mer än det andra söker till-
bakahålla superiet såväl genom att försvåra åtkomsten af brän¬
vinet som genom att fördyra sjelfva varan.
För öfrigt torde man äfven böra taga hänsyn dertill, att det
väl knappast är någonting, som befrämjas i städerna, såsom kom¬
munikationer, polis, hamnanläggningar, fattigvård, sjukvård och
mera sådant, utan att inrättningarna i ganska väsentlig mån kom¬
ma landsbygden till godo. Det är sant, att landstingen få bidraga
till vissa af dessa städernas utgifter, t. ex. för sjukvården i de
städer, som höra till landstingsområden, men i alla händelser be¬
ror vidmagthållandet af ifrågavarande inrättningar på storleken
Onsdagen den 26 Februari.
15 XiO 7.
af de tillgångar, städerna kunna disponera öfver, och i samma Ifrågasatt än-
mån som dessa inrättningar äro ändamålsenliga, komma de till åring * be'
godo icke blott städernas befolkning utan äfven landsbygdens. ang^bräwins*
Här har slutligen talats åtskilligt om skatterna i städerna och försäljnings-
skatterna på landet. Jag är i tillfälle att bedöma förhållandena medlens för-
på begge hållen och får säga, att i de landtkommuner, som jag tidning.
tillhör, skatterna äro relativt mindre än i städerna eller åtminstone ort3''
i den stad, der jag närmast känner till förhållandena. Sant är
nog, att på landet dessutom förekommer en del indirekta utgifter,
såsom till väghållning och dylikt, men å andra sidan komma lands¬
bygdens invånare åtskilliga fördelar till godo, hvilka stadsborna
icke hafva, hvarför jag tror, att man kan säga att landet och
städerna i detta afseende blifva qvitt.
Då förhållandena nu äro sådana, torde man kanske göra
klokast i att bifalla det förslag, bevillningsutskottet i denna punkt
afgifvit. Skulle Kongl. Haj:t å sin sida finna anledning till nå¬
gon ändring — hvartill dock, såvidt jag kan se, för närvarande
icke föreligger någon orsak — lärer Kongl. Makt icke underlåta
att i sådant afseende göra framställning till Riksdagen, men i
hvarje fall anser jag för min del, att, om man fäster afseende vid
de föreliggande ekonomiska förhållandena och framför allt vid
hvad som kan tjena till nykterhetens befrämjande, det har sina
vådor att gorå ändring, eller åtminstone för stor ändring, i fråga
om fördelningen af bränvinsmedlen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i den föredragna
punkten.
Herr Dickson: Afgifterna för försäljning af bränvin äro
naturligtvis afgifter, som till största delen erläggas af invånarne
i de kommuner, der afgifterna uppbäras, om man också å andra
sidan får medgifva, att landsbygdens invånare oftast i städerna
förse sig med hvad de konsumera af varan, men afgifterna äro ju
också på sådant sätt fördelade, att andelar utaf afgifterna tillfalla
landtkommunerna. Det är icke heller mer än tio, elfva år efter
utfärdandet af den nuvarande författningen i ämnet, genom hvilken
städernas andelar i ganska hög grad reducerades. Det allmänna
förhållandet är nu med afseende å stad, som deltager i landsting,
att, om bränvinshandeln icke är öfverlåten åt bolag, staden icke
får mer än 4/10 af afgifterna; har staden anordnat särskildt bolag,
får den 5/,0. Allt det öfriga går till hushållningssällskapen, lands¬
tingen och statsverket; och hushållningssällskapens verksamhet är
väl af beskaffenhet att hufvudsakligen komma landsbygden till
godo. För öfrigt tror jag, att det är en väl kort tid, som för¬
flutit, sedan senaste reduceringen af städernas inkomst skedde,
för att man nu åter skall vidtaga en ny reduktion, så att man
bör låta städernas nuvarande förhållanden ännu någon tid vara
orubbade.
Hvad angår frågan, hvilka de nya förhållanden äro, som
skulle påkalla en ändring i de nuvarande bestämmelserna, så har
man sagt, att beloppet af afgifterna uti städerna ökats så betyd-
Nso 7.
Ifrågasatt än¬
dring i be¬
stämmelserna
■ang. bränvin^-
försäljnings-
medlens för¬
delning.
(Forts.)
16 Onsdagen den 26 Februari.
ligt på senare tider. Nu är det emellertid kändt, att förtärandet
åt bränvin icke tilltagit, och om inkomsten af afgifterna ökats,
måste detta således bero antingen på en skarpare upptaxering af
försäljningsafgifterna eller derpå, att bolagen ordnat sin verksam¬
het på ett mera förtjenstfullt sätt till motverkande af fylleriet.
Städerna synas således hafva inlagt mycken förtjenst om nykter¬
heten, och ett ytterligare skäl för att de behöfva sin andel af
ifrågavarande medel utgör den omständigheten, att, till följd af att
bränvinsförsäljning der idkas, uti städerna påkallas en större polis¬
styrka än som eljest skulle vara nödig.
Med hufvudsakligt afseende fästadt å den korta tid, som för¬
gått, sedan den senaste regleringen skedde, ber jag att få instämma
i det slut, hvartill utskottet kommit.
Grefve Hamilton: En aktad talare på skånebänken har fört
frågan längre än jag skulle önskat, ty det är ingalunda min af¬
sigt att beröfva de städer, der bränvinsbolag, med ändamål att
befordra nykterheten, finnes, alla fördelarne af bränvinsmedlen,
men det förefaller mig, som om 3 72 millioner kronor vore en allt
för hög premie dervidlag. Allenast för att få en ändring i förut
påpekade missförhållanden har jag yrkat återremiss. Bevillnings¬
utskottets ärade ordförande yttrade, att frågan icke kräfde någon
skyndsam lösning. Jag tror deremot att, ju längre man fördröjer
denna lösning, desto svårare blir den att åstadkomma, enär, så¬
som redan blifvet framhållet, städernas inkomster af afgifterna
i fråga utvisat en stor stegring — på de senaste fem åren af ända
till 575 tusen kronor. Visserligen har samtidigt också en ök¬
ning egt, rum af landsbygdens inkomst, men, i följd af delnings-
grundens beskaffenhet, i vida mindre grad.
Här har också talats åtskilligt om de stora kostnader, som
ådragas städerna för aflönande af polis och för många andra ända¬
mål, hvarigenom man förmenar skulle framgå, att på städerna ställes
större anspråk än på landsbygden. De högre skatterna på lands¬
bygden utvisa emellertid, att anspråken på landsbygdens kommu¬
ner äro större än på städerna. Jag förstår verkligen^ ej, huru den
ärade talaren på malmöhuslänsbänken kunnat påstå, att i hans
ort skatterna på landsbygden äro ringare än stadsutskylderna. Om
så är, måtte detta förhållande vara något unikt för Helsingborgs-
trakten. I min hemort åtminstone uppgå samtliga skatterna till
4 ä 5 gånger det belopp, som betalas i städerna.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen jemlikt de yrkanden, som derunder framstälts, proposi¬
tioner, först på bifall till hvad utskottet i förevarande punkt hem¬
stält och vidare derpå att punkten skulle visas åter till utskottet,
samt förklarade sig finna den förra propositionen, hvilken för¬
nyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Friherre Klinckowström begärde votering, i anledning hvaraf
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstnings-
proposition:
Onsdagen den 26 Februari.
U Nso 7,
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i punk¬
ten 1 af sitt betänkande n:o 3, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
. H Vinner Nej, visas punkten åter till utskottet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda: .
Ja—70;
Nej—43.
Punkterna 2 och 3.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets nedannämnda,
den 21 och 22 innevarande månad bordlagda betänkanden:
n:o 4, i anledning af väckt motion om upphörande af den
personliga sjukvårdsafgiften, och
n:o 5, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemstält.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 21 och 22 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 18, i anledning af väckt motion angående
utarbetande af en arrendelag.
Herr Boström, Filip: Den fråga, som genom lagutskottets
nu föredragna betänkande föreligger till kammarens pröfning, är
enligt min tanke af den beskaffenhet, att den återkommer till
^Riksdagen hvarje år, till dess den finner sin lösning. Jag vet
mycket väl, att denna kammare flera gånger, ofta utan diskussion,
afslagit i ämnet från Andra Kammaren framstälda förslag, och
dertill är, antager jag, anledningen hufvudsakligen att söka deri,
att vederbörande motionärer utsträckt syftet med den af dem före¬
slagna lagstiftningen längre, än denna kammare vill och bör gå.
Utskottet, som åberopat lagutskottets utlåtande i frågan vid
1894 års riksdag, framhåller visserligen, att åtskilliga punkter i
de nuvarande bestämmelserna äro otydliga och böra klargöras,
Första Kammarens Prot. 1896. N:o 7. 2
Om utarbe-
tände af en
arrendelag.
N:o 7. 18
Onsdagen den 26 Februari.
Om utarbe¬
tande aj en
arrendelag.
'Forts.)
men deremot har utskottet hyst farhågor för att, om den fram-
ställning, som blifvit gjord af motionärerna derom, att förbättringar,
som af arrendatorer göras på den arrenderade jorden, skulle af
jordegaren ersättas, blefve bifallen, detta skulle hafva till följd så
mycket trakasserier och rättegångar, att en sådan lagstiftning icke
skulle låta sig göra. I detta afseende delar jag äfven den åsigt,
som af utskottet sålunda förnyade gånger uttalats. Jag är ock
öfvertygad, att, om eu lagstiftning skulle ske på den basis, att de
förbättringar, som en arrendator säger sig hafva gjort på den
arrenderade jorden, skulle af jordegaren godtgöras, detta skulle
åstadkomma ett sämre förhållande emellan jordegare och arrenda¬
torer, än som nu råder.
Deremot synes det mig, att med afseende å de öfriga för¬
hållanden, som af motionärerne berörts, åtskilligt skulle vara öf-
rigt att önska. Särskilt ber jag att få betona lämpligheten deraf,
att de aftal, som träffas emellan jordegare och arrendatorer, måste
affattas skriftligen och styrkas med två vittnen, såsom är före-
skrifvet i fråga om köpeaftals slutande. Jag tror icke, att det
kan lända vare sig jordegare eller arrendatorer till nytta, att munt¬
liga arrendeaftal trätias, men det är kändt, att sådana muntliga
aftal ofta förekomma i många delar af landet.
Vidare påyrka motionärerna, att lagen borde stadga, att arrende-
vilkoren skulle vara bestämda. Det är också naturligt, att en
arrendator skall lida skada vid skötandet af sitt jordbruk genom
skyldigheten att fullgöra dessa körslor med flera prestationer,
hvilka enligt gamla arrendekontrakt åligga honom. Han blir nem¬
ligen tvungen att på tider, då det är lika brådt för honom som
för jordegaren, fullgöra dessa prestationer, och detta har gifvet-
vis till följd, att arrendatorns eget jordbruk blir lidande. Jag
håller på denna grund före, att bestämmelser i detta afseende äro
af behofvet påkallade.
Ytterligare framhålla motionärerna, att lagen borde innehålla
bestämmelser, som skyddade arrendatorns nyttjanderätt, då han
uppfylde sina förbindelser. De af herrarne, som i likhet med mig
hafva att göra med arrendatorer, veta, huru nödvändigt det är att
stadga en bestämd tid för jords upplåtande på arrende. Och det
är ju naturligt, att, om en sådan tid icke blifvit stipulerad, ingen
arrendator vågar lägga ned på jorden det förlag, som under nu¬
varande förhållanden ovilkorligen kräfves för att arrendatorn skall
kunna draga sig fram. Säkert är äfven, att, om en arrendator
söker sköta jorden utan förlag, det icke är blott han, utan äfven
jordegaren, som derpå blir lidande.
Då jag på grund af de skäl, jag nu i korthet framstält, anser,
att° något bör göras i denna sak, skall jag taga mig friheten att
yrka på bifall till en skrifvelse, med någon ändring anslutande
sig till motionärernas förslag. Motionärernas yrkande är, att
Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville efter
verkstäld utredning taga i öfvervägande, under hvilka vilkor ar¬
rendator, som med jordegare träffat skriftligt arrendeaftal, till¬
försäkras rätt till ersättning för verkstälda förbättringar, och på.
19 N» 7.
Onsdagen den 26 Febrnari.
hvad sätt rättsförhållandena mellan arrendator och jordegare jem¬
väl i öfrigt må på ett betryggande sätt ordnas, samt derefter för
Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill en dylik ut¬
redning finnes böra föranleda.
Såsom jag nyss hade äran framhålla, är jag icke af den åsigt,
att en på detta sätt affattad framställning bör göras till Kongl.
Maj:t, men jagtrop att, om man borttoge den passas i skrifvelse-
förslaget, som börjar med orden »under hvilka vilkor» och 3lutar
med orden »verkstälda förbättringar», denna kammare skulle, ehuru
derifrån icke finnes någon reservant, kunna medgifva, att en sådan
skrifvelse finge afgå.
För min del vill jag derför anhålla, att kammaren för sin del
beslutar, att Riksdagen i skrifvelse anhåller, »att Kongl. Maj:t
ville efter verkstäld utredning taga i öfvervägande, på hvad
sätt rättsförhållandena mellan arrendator och jordegare må på
ett betryggande sätt ordnas, samt derefter för Riksdagen fram¬
lägga det förslag i ämnet, hvartill en dylik utredning finnes böra
föranleda».
Jag tillåter mig framställa yrkande på bifall till detta förslag.
Herr Leman: Då jag i allo delar den förre ärade talarens
åsigt, ber jag endast att få till hvad han sagt lägga några få ord.
Enligt mitt förmenande kommer ovilkorligen att förr eller
senare framtränga sig nödvändigheten af att lagstifta i detta hän¬
seende. Man lagstiftar numera på alla möjliga områden af närings-
lifvet. Hvarför skall man då på detta område laborera med en
antiquerad lag? Så vidt jag förstår saken, vill man icke binda
händerna på vederbörande kontrahenter; man önskar endast en
lag, som normerar och supplerar, så att, der de vederbörande
emellan afslutna kontrakten icke innehålla alla nödiga bestäm¬
melser, lagens stadganden skola gälla. Så är förhållandet till
exempel i afseende å handelsbolag. Bolagslagen lemnar fritt och
öppet för kontrahenterna att öfverenskomma, men der öfverens¬
kommelse icke är gjord, träda lagens bestämmelser i tillämpning
och man har lagen att trygga sig vid.
Jag tillåter mig härvid äfven fästa uppmärksamheten på en
sida af frågan, som icke blifvit af motionärerna betonad, den
nemligen att denna lagstiftning är fullt ut lika vigtig från jord-
egarnes synpunkt som från arrendatorernas. Det förekommer
nemligen ofta, att jordegaren blifver lidande derför, att kontraktet
med hans arrendator varit otydligt, så att arrendatorn till stor för¬
lust för jordegaren stannar qvar, oaktadt arrendatorn vanvårdar
jorden o. s. v. Det är då svårt att få bort en sådan arrendator.
Jag tror af dessa skäl, att det kan blifva till ganska stor
nytta att få en sådan lag, som här är i fråga, och jag instämmer
derför med den föregående talaren.
Herr (Länder: Jag var icke inne då den förste ärade ta¬
laren började sitt föredrag, hvarför jag icke kilnner hvad han
till en början anförde, men hvad han sedan sade har icke undgått
Om utarbe¬
tande af en
arrendelag.
(Forts.)
N:o 7. 20
Onsdagen den 26 Februari.
Om utarbe¬
tande aj en
arrendelag.
(Forts.)
min uppmärksamhet. Det vigtigaste deraf var, att han ansåg, det
bestämmelsen om ersättning för verkstälda förbättringar icke
borde införas i den ifrågasatta lagen. När han medgifvit detta,
återstår i sanning icke mycket som densamma borde innehålla.
Hviika bestämmelser vill han då skola deri införas? Jo, först
och främst att arrendeaftalen skola vara skriftligen affattade, men
derför behöfves icke någon särskild lag! Bestämmelse derom kan
införas i allmänna lagen. Så har skett i fråga om köpeaftal.
Allmänna lagen innehåller derom, att alla köp skola ske skrift¬
ligen med tvegge manna vittne. Så kan äfven föreskrifvas om
arrendeaftal; och jag vill icke motsäga honom deri, att ju icke
detta skulle vara af behofvet påkalladt.
Vidare vill han, att arrendelagen skall föreskrifva, att arrende¬
kontrakten skola innehålla tydliga och klara bestämmelser om
alla de mellan jordegaren och arrendatorn öfverenskomna arrende-
vilkor. Men hvad skall då arrendelagen, som just är afsedd att
reglera dessa vilkor, i sjelfva verket tjena till? Aro dessa vilkor
på förhand ordnade genom skriftliga kontrakt, så veta vi ju, att
förord bryter lag, och då ha lagens stadganden icke någon be¬
tydelse, ty det är ju efter kontraktets bestämmelser och icke efter
arrendelagens, man i så fall skall rätta sig. Det är visserligen
sant, att, om vilkoren äro otydliga eller något vilkor saknas i
kontraktet, det kan vara godt att hafva en bra lag till hands att
supplera kontraktet, men jag kan icke finna det vara lämpligt att
stifta en lag, som bestämmer först, att alla vilkor skola i ett kon¬
trakt mellan jordegaren och arrendatorn klart och tydligt angif-
vas, och sedan sjelf på förhand angifver, hvad dessa vilkor skola
innehålla. Häri synes mig ligga en motsägelse. Får man en lag,
som på förhand stadgar alla dessa vilkor, behöfver man ju icke
något arrendekontrakt. Det är visserligen önskligt, att vilkoren
blifva så fullständigt som möjligt affattade, men icke bör detta
ske uti sjelfva lagen; den skulle i så fall allt för mycket komma att
inverka på det fria aftalet.
Vidare sade talaren, att nyttjanderättshafvarne borde genom
i sådant afseende i lagen införda bestämmelser tryggas vid sin
nyttjanderätt. Jag ber att få erinra, att de redan äro genom nu
gällande lag tryggade. De hafva rätt att inteckna sina aftal, i
hvilket fall de skola vara skriftligen affattade. Hvar och en, som
på längre tid arrenderar fast egendom, är väl ock så framsynt
och försigtig, att han gör detta skriftligen och intecknar aftalet;
ty annars kan han ju äfventyra, att, om jordegaren afyttrar egen¬
domen, arrendeaftalet upphör att gälla. Jag kan således icke
finna annat, än att allt, som fordras för att trygga nyttjanderätts-
hafvaren i berörda afseende, redan finnes i nu gällande lag stadgadt.
Då den förste talaren, på sätt jag redan erinrat, icke vill, att
i arrendelagen skulle införas några stadganden om ersättning för
verkstälda förbättringar — och jag medgifver också, att detta
kunde vara äfventyrligt — så återstår ju ingenting, som den ifråga¬
satta lagen behöfver innehålla.
På grund häraf yrkar jag bifall till utskottets förslag.
21 Nso 7.
Onsdagen den 26 Februari.
Herr Olsson: På de skäl, som de två första talarne anfört,
anser äfven jag att det skulle hafva vissa fördelar med sig, om
denna kammare biträdde Andra Kammarens beslut beträffande
denna fråga. Jag tror icke att, huru man än ser saken, några
olägenheter skulle deraf uppkomma, men i flera hänseenden skulle
fördelar kunna vinnas. Då vidare denna fråga så ofta varit före
i Andra Kammaren samt det ju icke lärer kunna bestridas, att
flera fall föreligga, der det varit olägenheter och förlust icke blott
för arrendatorn, utan äfven för egaren till den bortarrenderade
egendomen, tror jag att det skulle hafva sin fördel med sig, om
man åtminstone finge denna fråga närmare utredd genom Kongl.
Maj:t. Jag biträder således det framställda förlaget om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med den förste ärade ta¬
larens förslag. Kanske det skall komma att visa sig, att ju längre
man dröjer med ett sådant beslut, desto enträgnare blifva yrkan¬
dena derpå, och kanske i en framtid lösningen icke skall kunna
ske så som den borde ske. Måhända är detta äfven en sida af
saken, som nu borde tagas i öfvervägande.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
i afseende på föreliggande utlåtande yrkats, dels att utskottets
hemställan måtte bifallas, dels ock af herr Boström, Filip, att
Riksdagen skulle i skrifvelse til Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t ville efter verkstäld utredning taga i öfvervägande, på hvad
sätt rättsförhållandena mellan arrendator och jordegare må på
ett betryggande sätt ordnas, samt derefter för Riksdagen fram¬
lägga det förslag i ämnet, hvartill en dylik utredning finnes böra
föranleda.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad lagutskottet hemstält i sitt utlåtande
n:o 18, röstar
J a *,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och bifalles herr Filip
Boströms förslag i ämnet.
Om utarbe¬
tande a/ en
arrendelag.
(Forts.)
N:o 7. 22
Onsdagen den 26 Februari.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja—57;
Nej—50.
Om styrkande Föredrogs å nyo lagutskottets den 21 och 22 innevarande
af h™derslöf- februari bordlagda utlåtande n:o 19, i anledning af väckt motion
ende1 af akten-än^ra(^e bestämmelser rörande styrkande af hinderslös-
skap. ‘iet för ingående af äktenskap.
Herr Rodhe: Jag kan icke annat än beklaga, att utskottet
ansett sig höra afstyrka den ifrågavarande motionen. Att ut¬
skottet detta gjort, förefaller så mycket mera underligt som ut¬
skottet medgifvit, att bestämmelserna rörande sättet för styrkande
af hinderslöshet för äktenskaps ingående äro i viss mån föråldrade,
särskildt att kungörelsetiden af ett år för personer, som vistas
utom riket, på sätt stadgas i kongl. brefvet den 26 oktober 1791,
är väl lång. Då utskottet utgått från denna premiss, hade det
varit att vänta, att utskottet skulle hafva kommit till ett annat
slut. Utskottet har emellertid afstyrkt motionen på den grund,
att det icke kunnat biträda motionärens mening, som anföres sist
på sid. 10 i betänkandet, der det heter, att “han helst skulle vilja
föreslå, att det i ifrågavarande fall ansåges tillräckligt, att sökan¬
den vid uttagande af lysning i vittnens närvaro afgåfve en munt¬
lig eller skriftlig försäkran, att han är fri från hvarje sådan för¬
bindelse, som kan lägga hinder för det tilltänkta äktenskapet".
Men motionären har icke föreslagit, att Riksdagen skulle be¬
sluta i enlighet med denna hans åsigt, utan han har blott före¬
slagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att Han måtte
vidtaga åtgärder för ändamålets vinnande. Då nu det nämnda
stadgandet är otidsenligt och i många fall kan föranleda stor
olägenhet, kan jag icke finna annat, än att det skulle vara i hög
grad önskligt, om en förändring kunde vidtagas i detta afseende,
hvarför jag för min del tillåter mig framställa yrkande om bifall
till motionärens förslag.
Herr Pettersson, Carl: När en motion framkommer till
Riksdagen, bör den,, om någon utsigt till framgång skall finnas,
åtminstone antyda, i hvilken rigtning den åsyftade förändringen
bör ske. Så är icke fallet med den motion, som nu är i fråga;
ty det förhållande, som motionären exempelvis antydt, kan icke
gerna läggas, till grund för en lagförändring. Ej heller var lag¬
utskottet i tillfälle, knappt en gång berättigadt, att uttänka nya
motiv för vinnande af ett ändamål, som väl må anses förmånligt,
men nog kräfver, likasom alla lagförändringar, en grundlig under¬
sökning. Så var i nämnda utskott fråga, om ej hinderslöshet till
23 Nso 7.
Onsdagen den 26 Februari.
äktenskap kunde bevisas här, såsom i ett af våra grannländer, Om styrkande
genom en inför domstol aflagd ed; men denna mening förkastadesfetn2re™f
såsom icke ingående i våra seder och vår lagstiftning. Att ende af akten-
utskottet i sin motivering i förbigående antydt, att tiden för hinders- skap.
löshets bevisning torde utan olägenhet kunna inskränkas till sex (Forts.)
månader, har af den näst föregående talaren upptagits såsom skäl
för yrkande, att motionen skulle bifallas. Men man får icke för¬
bise, hvad utskottet derefter yttrar om “garantier", “stränga for¬
dringar" och “bevisningar". Det kan för öfrigt sättas i fråga, om
det jäf mot hinderslöshet, hvartill kungörelse i Post- och Inrikes-
Tidningar uppmanar, hinner till vederbörande, som vistas t. ex. i
Amerika eller Australien, inom några få månader. Det är ju all¬
mänt bekant, att nämnda tidning har liten spridning i vårt eget
land; säkert har den då mindre i utlandet. — När frågan således
befann sig i detta outredda skick, kunde lagutskottet icke förorda
en skrifvelse till Kongl. Maj:t, såsom motionären och näst före¬
gående talare påyrkat; och då jag deltagit i ärendets förberedande
behandling i utskottet, får jag, herr grefve och talman, anhålla
om bifall till lagutskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed .slutad,, yttrade herr
vice talmannen, som för en stund öfvertagit ledningen af kam¬
marens förhandlingar, att beträffande förevarande utlåtande yrkats,
dels att hvad utskottet hemstält skulle bifallas, dels ock att kam¬
maren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla den i
ämnet väckta motionen.
Härefter gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 21 och 22 i denna månad bordlagda utlåtande n:.o 1,
i anledning af väckt motion angående meddelande af föreskrifter
i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga, lidande måtte till¬
fogas djuren, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtande
ii Grus tält *
och skulle, jemlikt 63 § B mom. riksdagsordningen, detta be¬
slut genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts, den Ifrågasatt
21 och 22 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 2, i an- tinning af
ledning af väckt motion angående ändring af gällande bestäm- uffv/irn-
ruelser rörande värnpligtiges rätt att utvandra. pligtiges rätt
att utvandra.
Herr Ljungberg: Jag har ansett mig nödsakad att reser¬
vera mig mot det slut, hvartill utskottet kommit, emedan det icke
X:o 7. 24
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt har behjertat min motion, som (let likväl ansett behjertansrårök
'föreskrifter Nästan hvarje vecka får man i tidningarna se meddelanden, att
om värn- stort antal unge män inom värnpligtsåldern begärt tillstånd
pligtiges rätt af Kongl. Maj:t att få lemna riket, ett tillstånd, som de också
att utvandra, nästan utan undantag erhållit. Dessa underrättelser mottagas med
' Forts.) ganska stor ledsnad och förvåning, med ledsnad derför, att det är
sorgligt att se, att en så stor mängd ungdom skall lemna fäderne¬
jorden, och med förvåning derför, att icke några åtgärder vidtagas
för att afböja en sådan fatalitet. Det är ju icke heller ett ringa
antal, som sålunda lemnar fäderneslandet. En författare, som
mycket sysselsatt sig med forskningar i detta ämne, har beräknat,
att under de 23 åren 1867—1889 87,787 personer lemnat landet.
Det är ju en hel armé; och det är icke blott vårt försvarsväsen,
som lider härigenom, utan äfven våra näringar, framför allt jord¬
bruket, som snart saknar armar till dess skötsel. Denna sorglös¬
het konstrasterar på ett bedröfligt sätt mot den nitälskan, man i
andra vida folkrikare länder egnar detta ämne och den ifver, hvar¬
med man der söker i landet behålla sina värnpligtige. Jag har
i motionen anfört flera exempel härpå, och jag vill nu blott fram¬
hålla, att till och med i Norge under den demokratiska ministéren
Sverdrup utfärdades, år 1886; förbud för värnpligtige, som till¬
hörde kavalleriet och artilleriet, att lemna landet, och detta ut¬
sträcktes i viss mån år 1888 äfven till ingeniörtrupperna. Men
det är icke blott denna kontrast mot utländska förhållanden, som
synes märkvärdig, utan äfven den motsägelse som visar sig, då
man gifver akt, å ena sidan, på vår hejdlöst pågående emigration
af värnpligtige, och, å den andra, det nit och den ifver, man länge
här i landet ådagalagt för att få de värnpligtige inrullerade.
Denna ifver går så långt, att icke blott staten åtager sig stora
kostnader, utan äfven landstingen och kommunerna underkasta
sig uppoffringar och besvär för att hvarje man skall inskrifvas
och redovisas. Jag har derför trott, att något borde göras i detta
fall, så mycket mer som man väl åtminstone borde tillse, att de
föreskrifter, som blifvit lemnade beträffande utvandringen, blifva
iakttagna. Man tyckes alldeles förbise, att dels på gränserna mot
Norge, dels ock gent emot Danmark icke den minsta kontroll
förefinnes. För några år sedan såg jag en uppgift, att öfver Kri¬
stiania utvandrat 11,000 personer, hvaribland 2,000 svenskar. In¬
gen kan hysa något tvifvel om att största delen deraf saknade
både utflyttningsbetyg och erforderligt tillstånd. På samma sätt
är förhållandet med hänsyn till Danmark, hvaröfver kanske en
ännu större folkström går, utan att någon bland utvandrarne iakt¬
tager de föreskrifna vilkoren. Det berättas, att från ett visst bo¬
lag spridas i södra Sverige prospekt, deri utlofvas, att om man
vill köpa biljett till bolagets ångbåtar, behöfver man hvarken
prestbetyg eller Kongl. Maj:ts tillstånd att lemna landet. Denna
liknöjdhet hos oss är allt för olika mot förhållandet i t. ex. Öster¬
rike, der postverket är förbjudet att befordra utvandringscirkulär.
Här är sådant icke förbjudet, och det tillätes till och med främ¬
mande spekulanter att kringskicka lockande cirkulär, som visa,
25 N:o 7.
Onsdagen den 26 Februari.
huru man skall kunna undandraga sig de laga föreskrifter, som Ijrågaaau
äro gifna. Med ett ord, det står mycket illa till på detta område,
och emigrationsfrågan är icke på ett tillfredsställande sätt ordnad. om
Det är en stor inkonseqvens, man visar härvid, då man är så an- piigtiges rätt
gelägen att få de värnpligtige införda i rullorna. Med otroligt be- att utvandra.
svär har nu detta skett och sker; men när fienden kommer, rusar (Fortfl'-1
troligen en stor del af ungdomen sin väg, då lagliga hinder icke
finnas eller häfdas. Folk hafva vi således föga att möta fienden med;
men desto mera — rullor och papper. Jag har trött, att det skulle
vara Första Kammaren värdigt att vidtaga någon åtgärd häremot,
och när denna är så lindrig som aflåtandet af en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, föreställer jag mig, att den icke borde möta något
hinder. Man säger, att Sverge är “betänkligheternas landoch vi
få nog höra åtskilliga invändningar mot mitt förslag. Men frågan
gäller vårt lands sjelfbestånd. Hafva vi icke tillräckligt manskap,
då fienden kommer, få vi dyrt umgälla den sorglöshet, vi nu visa.
Vi kunna icke möta ett par hundratusen bajonetter med gubbar
och pojkar, utan dertill fordras vuxet, vapenöfvadt manskap, och
vi skola säkerligen då djupt beklaga, att vi låta. de värnpligtige
i tusental rymma landet. Jag yrkar bifall till min reservation.
Herr Dickson: Att den emigration, som fortgår och jemväl
omfattar ett betydligt antal värnpligtige, är en sorglig och ledsam
företeelse, derom kunna vi väl alla vara ense; men hvad beträffar
förslaget att kunna afbryta densamma, är det en sak, som jag icke
tror vara möjlig.
Jag skall icke inlåta mig på frågan om emigrationens orsaker,
men jag tror, att det skulle alldeles för mycket strida mot den
personliga friheten, om det proklamerades, att en medborgare måste
stanna i det land, der han är född,
Låtom oss tillse, hvad som stadgas i fråga om. värnpligtige.
I värnpligtslagen stadgas nu böter och hämtningsäfventyr, i fall
den värnpligtige underlåter att inställa sig vid inskrifning eller
vapenöfning. För dem, som vilja utvandra, finnas följande stad-
ganden. I förordningen angående utvandrareagenter säges, att
utvandrare må icke genom agents försorg ifrån riket befordras
utan företeende af behörigt utflyttningsbevis från vederbörande
pastor; och sådant utflyttningsbevis får icke meddelas med mindre
den som vill utflytta visar, att han erhållit Konungens tillstånd
dertill. Vill han erhålla en sådan tillåtelse att för vinnande af
bättre utkomst eller på grund af eljest ömmande omständigheter
afflytta från riket, ingifve han ansökan derom till kompaniområdes-
befälhafvaren i det kompaniområde, inom hvilket han är mantals-
skrifven eller, om lian är inskrifven å sjömanshus, der detsamma är
beläget. Kongl. Maj:ts resolution, som öfversändes till veder¬
börande kompaniområdesbefälhafvare, innehåller, att Kongl. Maj:t
funnit godt medgifva, att den omständighet, att sökandens tjenstetid
i beväringen ännu ej tilländagått, icke må utgöra hinder för ho¬
nom att från riket afflytta. Dermed är endast sagdt, att han får
lof att flytta. Flyttar han icke, är han fortfarande värnpligtig.
N:o 7. 26
Onsdagen den 26 Februari.
ifrågasatt Återvänder han, är han också värnpligtig, till dess han öfverskridit
föreskrifter värnplif?tsåldern eller blifvit medlem af en annan stat. Det är
J°mn värn- naturligtvis ett stort antal, som söker sådant tillstånd och erhåller
pligtiges rutt det, men jag tror icke det skulle vara synnerligen lämpligt att
att utvandra, vägra dem lof att utflytta. Det skulle, såsom jag sagt, vara ett
(Forts.) svår(; ingrepp i den menskliga friheten, och jag tror också, att det
skulle göra värnpligtsinstitutionen i hög grad impopulär, då den
nu tyckes betraktas med andra ögon. För öfrigt utvandra många
utan att hafva begärt tillstånd, och de resa antingen öfver Dan¬
mark eller Tyskland, men det lärer icke kunna hindras, och många
utvandra, innan de uppnått värnpligtsåldern. Dessa, som utvandrat
utan tillstånd, uppföras hvarje år för böter för underlåtenhet att
inställa sig vid inskrifningsförrättningen, och hvarje år sker under¬
sökning, om de kunna anträffas. Det göres allt hvad i det fallet
kan göras.
Jag har nu nämnt, att jag icke tror det vara lämpligt att
hindra värnpligtiges utflyttning, och jag tror också, att det är all¬
deles omöjligt. Motionären har omnämnt, att förut fordrades, att
den utflyttande skulle ställa annan man i sitt ställe eller också
betala 100 kronor. Det förra sammanhänger med lagstiftningen
före 18(50, enligt hvilken man fick lega annan man i sitt ställe.
Under sådana lagstiftningsförhållanden kunde en sådan bestäm¬
melse vara på sin plats. 1860 stadgades åter, att den, som ville
undvika värnpligten, skulle erlägga 100 kronor. Med ett sådant
stadgande kunde det också försvaras, att den utflyttande affordrades
denna afgift, men sedan i början af 1870-talet friköpsrätten af-
skaffades, låter det sig icke göra att behålla detta vilkor. Det är
omöjligt att hindra personer att lemna landet, då det har kom¬
munikationer med andra länder, och man kan omöjligt af hvarje
person, som går ombord på ett fartyg, fordra bevis, att han icke
är värnpligtig eller borgen att han skall återvända. De ansvars¬
bestämmelser, som skulle uppställas, äro naturligtvis böter, men
de kunna icke uttagas hos dem, som äro frånvarande. Någon annan
påföljd vet jag knappt man kunde tänka. Ja, man skulle kunna
tänka sig förlust af medborgerliga rättigheter eller förlust af arfs¬
rätt, men äfven det, tror jag, skulle föga vara till båtnad, när det
gäller emigration. Det är företrädesvis arbetsfolk, som flytta ut,
och jag tror, att när de öfvergifva sitt land, göra de det i för¬
hoppning om gynsammare ställning i ett annat utan att tänka på
att de förlora sin arfsrätt. Jag tror icke, att det skulle verka
såsom något hinder.
1 händelse af krig äro bestämmelserna olika. De, som hålla
sig undan, efterspanas, häktas och blifva i händelse af rymning
strängt straffade. Att, såsom motionären i sin reservation antyder,
återkalla de frånvarande, förefaller mig opraktiskt, ty de i Amerika
boende skulle kanske icke ens vara i tillfälle att resa hem, och
för öfrigt vet jag icke, huru återkallelsen skulle på ett fullt effektivt
sätt delgifvas eller verkställas.
Huru mycket än emigrationen är att beklaga, tror jag icke att
man på detta sätt kan lägga hinder i vägen för densamma. Man
Onsdagen den 26 Februari.
27 N:o 7.
kan försöka göra ställningen i landet bättre, mera tilltalande, men
lag tror icke, att något kan göras i den rigtning, som motionären
föreslagit, och jag anser det derför icke lämpligt att aflåta någon
skrifvelse.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Rodbe: Äfven med afseende på denna motion kan jag
icke annat än beklaga, att utskottet afstyrkt densamma. Jag tror,
att motionen är ett uttryck för en allmän stämning i landet. Jag
är viss på att vi allesamman hafva många gånger hört uttalas
undran och klagan öfver den lätthet, hvarmed det tillåtes värn-
pligtige att lemna landet. Nu framkommer en motion, åsyftande
ändring i detta förhållande, och motionären vinner inom utskottet
icke något understöd. Det är allt underligt. Hvarför har utskottet
afstyrkt motionen? Jo, orsaken ligger deri — och utskottets ord¬
förande har också nu framhållit det — att det skulle innebära ett
ingrepp i den menskliga friheten att vidtaga en åtgärd, sådan som
den föreslagna. Ja, det är nu åter ett sådant der slagord, hvar¬
med man så ofta söker förhindra samhällsnyttiga reformer, och
såsom sådan betraktar jag den föreslagna reformen. Ingen kan
mer än jag sätta värde på friheten, och jag skulle visst icke vilja
vara med om att lägga otillbörliga skrankor på densamma, men
tillbörliga anser jag de skrankor vara, som läggas på friheten med
hänsyn till det allmännas väl. Jag anser derför, att det skulle
vara önskvärdt, om motionen kunde vinna Riksdagens bifall. Det
kan väl hända, att det skulle vara svårt att utfärda rent af förbud
för värnpligtige att lemna landet, men så mycket tyckes man dock
hafva rätt att fordra, att de, som besluta att lemna landet, skola
derför lemna vederlag i en eller annan form i stället. Det må nu
kunna erbjuda svårigheter att uttaga ett sådant vederlag. Men
skall man af svårigheter afskräckas från en nyttig reform, och
hvarför skulle svårigheterna vara större här än i andra länder?
I hvarje fall tror jag, att de åtgärder, som föreslagits, skulle bi¬
draga till att i någon mån hämma emigrationen. Fosterlandet har
rätt att af sina söner fordra, att de åtaga sig de offer, som kräfvas
för att vinna utbildning till duglighet att bidraga till landets för¬
svar. Sedan Riksdagen för icke länge sedan fattat beslut om ett
ökande och stärkande af landets försvarskrafter, synes det stå i
god samklang med detta beslut, att Riksdagen äfven beslutar i
öfverensstämmelse med hvad motionären här föreslagit, och derför
tillåter jag mig yrka bifall till motionärens förslag.
Herr Säve: Då jag tillhör det utskott, som haft att be¬
handla ifrågavarande motion, och då jag vid behandlingen af den¬
samma kommit till den öfvertygelsen, att utskottet för sin del
icke kunnat annat än afstyrka den begärda skrifvelsen till Kongl.
Maj:t, anhåller jag att få säga några ord.
Denna motion hör till de motioner, som, när de först fram¬
läggas för Riksdagen, ovilkorligen måste tillvinna sig sympati,
men hvilka man det oaktadt, om man i egenskap af utskottsleda-
Ifrdgasatt
ändring af
föreskrifter
om värn-
pligtiges rätt
att utvandra.
(Forts.)
>T:o 7. 28
Onsdagen den 26 Februari.
ifrågasatt mot bär att pröfva och granska dem, måste, huru starka sympa-
andnng af tierna för dem än må vara, afstyrka, derför att man finner, att
f0Z värnr att de icke låta sig genomföras.
pligtiges rätt Motionären har med sin framställning åsyftat dels att något
att utvandra, stäfja emigrationen i allmänhet och dels att särskildt lägga hin-
(Forts.) ,jer j vägen för den starka emigrationen af värnpligtige. Skall
man bedöma motionens syftesmål, får man ej bortse ifrån, att
emigrationen är vårt land ej blott till skada, utan äfven till någon
nytta, men jag finner det alldeles öfverflödigt att vid detta till¬
fälle framställa någon jemförelse härutinnan.
Hvad beträffar utvandringens menliga inflytande på vårt för¬
svar, så upplyste en ärad ledamot inom utskottet, som är mili¬
tärisk fackman, att någon egentlig olägenhet för försvaret medför
i sjelfva verket utflyttningen af värnpligtige icke. Såsom bekant
sakna vi ännu fullständig utrustning för den aktiva armén, som
beräknas till 100,000 man. Men iitom dessa hafva vi för försvaret
ytterligare 100,000 värnpligtige att disponera, för hvilka i denna
stund icke finnes någon tidsenlig beväpning. Om antalet af dessa
värnpligtige skulle ökas med ett eller annat tusental, torde detta
icke hafva synnerligen mycket att betyda. Det är visserligen
mycket ledsamt, att så många unga kraftfulla män utvandra, men
det lär knappt kunna hindras, ty de motiv, som leda dem dertill,
äro så starka, att de omöjligen skola kunna genom förbudslagar
tvingas till att stanna hemma. Skall en förändrig till ett bättre
ske, kan den enligt min öfvertygelse icke ske på annat sätt, än
att förhållandena i Amerika blifva sådana, att de, som önska ut¬
vandra dit, afskräckas derifrån till följd af förändrade ekonomiska
utsigter i detta land, eller också att förhållandena här hemma än¬
dras så, att bättre tillfälle till förtjenst eller utkomst beredas
dem, som vilja lemna landet. Om vi bättre än hittills lyckas taga
vara på våra naturliga bjelpkällor, om vi i någon betydligare grad
utvidga brukningen af de odlingsbara markerna i landet, skall
också antalet emigranter i väsentlig mån förminskas, hvilket efter-
sträfvansvärda mål icke torde vinnas derigenom, att Riksdagen och
Kongl. Maj-.t på lagstiftningens väg söka försvåra utvandringen.
På grund af hvad jag bär anfört får jag derför tillstyrka bifall
» till utskottets hemställan.
Jag skulle dock, innan jag slutar, vilja tillägga ytterligare en
sak. Med afseende på emigrationens omfattning hafva uppgifvits
mycket höga siffror, hvilka bevisa, att antalet emigranter är ofant¬
ligt stort. Den ärade motionären har visat, huru stor del af
nativitetsöfverskottet i Sverige går förloradt genom utvandringen.
Det är betänkligt nog. Men å andra sidan hade den ärade motio¬
nären äfven bort framhålla, huru stort sjelfva nativitetsöfverskottet
i landet varit under de sista årtiondena, ty först om man känner
detta, kan man rätt bedöma emigrationens betydelse för foikmängds-
förhållandena. Man skulle kunna komma till den uppfattningen,
att, om emigrationen icke finge fortgå såsom hittills, en relativ
öfverbefolkning skulle kunna inträffa, som skulle göra de hemma¬
varandes ekonomiska ställning svårare, än hvad hittills varit fallet.
Onsdagen den 26 Februari.
29 >';o 7.
Herr Ljungberg: Jag ber att genast få besvara den siste
talarens yttrande, att jag icke nämnt, hvad inverkan beväringens
utvandring har på nativitetsöfverskottet. Det är likväl omnämndt
i min motion, att icke mindre än 27 % af nativitetsöfverskottet
under åren 1861—1880 bortgick ur landet. Det anses öfver allt
vara en mycket hög förlust. Egentliga skälet mot min motion
är naturligtvis, att man icke vet, huru man skall förekomma ut¬
vandringen. Man erkänner, att det är mycket sorgligt och betänk¬
ligt, men man kan omöjligen finna någon utväg att afböja det
onda. Då jag befarade någonting sådant, har jag dels omtalat,
huru man förr förfor här i landet, då man t. ex. 1860 föreskref,
att utvandrare i beväringsåren skulle erlägga en viss afgift, 100
kr., dels visat, huru man utomlands gått till väga. Der bär man
i ty fall förfarit ganska strängt. Det är ju klart, att det icke
gerna kan väl lämpa sig för representationen att på stående fot
bestämma någon viss afgift eller hvad som bör göras för att hin¬
dra utvandringen; ja, men just derför har jag önskat en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, som har tjensteman och alla medel, som erfordras
för nödig utredning af frågan; först derefter kan representationen
säga sitt ord och bedöma hvad som bör göras. Man bör väl icke
då på förhand säga, att ingentig han göras.
Det är en sak, som mina motståndare glömt att besinna, nem¬
ligen den motsägelse, som eger rum emellan det nit, vi ådagalägga
för att få de värnpligtige inskrifna i rullorna, och den likgiltig¬
het, vi visa med afseende på nödvändigheten att behålla dem
qvar i landet. Visar icke äfven den länge insedda nödvändigheten
att förlänga värnpligtstiden, hvilken, från början inskränkt till fem
år, 1885 blef utsträckt till 12 och år 1892 till 20 år, att vi ha
stort behof af folk för att fylla härens led? Och huru öfverens-
stämmer det nit man visar att med våld återföra till sin pligt den
beväringsman, som rymmer till annan ort i landet, med den lik¬
giltighet samt till och med tjenstvillighet, som visas den värnplig¬
tig, som vill helt och hållet afvika ur landet?
Det finnes, med ett ord, så många skäl, som tala för att Kongl.
Maj:t må verkställa den nödiga utredningen och taga denna vig¬
tiga fråga i ompröfning, att jag hoppas, att Första Kammaren
icke skall underlåta att sluta sig till reservationen.
Grefve Hamilton: Jag hyser den åsigten, att det bästa
sättet för att få behålla våra värnpligtige inom landet är att vid¬
taga sådana anordningar, att de med glädje kunna stanna hemma.
För öfrigt vill jag icke, att vi bredvid våra söner i arméns
led skola ställa trälar eller med tvång qvarhålla dem, som ön¬
ska desertera. Der böra stå män, som, när det gäller, med glö¬
dande fosterlandskärlek gå ut att försvara sitt land och sin frihet.
Af denna anledning yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Herr Reuterswärd: Jag vet mycket väl, att den väckta
motionen icke öfverensstämmer med nutidens frihetsbegrepp, men
jag kan ändå icke underlåta att säga, att den menskliga friheten
Ifrågasatt
ändring af
föreskrifter
om värn-
pligtiges rätt
qtt utvandra.
(Forts.)
N:o 7. 30
Onsdagen den 26 Februari.
ifrågasatt får icke anse sig vara kränkt, derför att samhället fordrar en lag,
föreskrifter som bestämmer att, då i ett land såsom vårt det är obligatoriskt
om värn- föreskrifvet allmän skolgång, och det är staten och kommunerna
piigtiges rätt som få bekosta dessa mångtusende barns uppfostran, å andra sidan
att utvandra, staten och isynnerhet kommunerna hafva rätt att, sedan de gjort
( orts.) dennai uppoffring för sina unga söners framtida bästa, när dessa
unga sedan emigrera ur landet, erhålla någon ersättning för att
de lemnat dem så att säga ett underlag för framtida bergning.
Innan senare tiders förändrade förhållanden i Amerika fram¬
kallade en återgång i den starka emigrationen, utvandrade årligen
BO å 40 tusen personer. Och detta, mina herrar, är icke en sak,
som man bör helt och hållet blunda för. Man bör på ett humant
sätt söka icke hindra hvarje menniska från att lemna landet, men
förmå henne att göra rätt för sig, innan hon lemnar fosterjorden.
Således vill jag påstå, att skulle man taga hänsyn till hvad en
ärad talare här yttrade, att man icke bör göra ingrepp i den
mänskliga friheten, skulle man i konseqvens dermed kunna säga,
att inga lagar må stiftas, som lägga hinder i vägen för denna
frihet, d. v. s. vi skulle icke få vara ett lagbundet samhälle och
framför allt ej få hafva “en strafflag", ty hvarje straff, som åläg-
ges den, som begått en förseelse vare sig mot samhället eller mot
enskilde, är ockå ett band på den menskliga friheten.
Jag vet mycket väl frågans utgång, men jag har i alla fall
vid detta tillfälle velat säga, att frågan är icke af den obetydliga
beskaffenhet, att man på förhand kan säga, att ingenting kan
göras för åstadkommande af bättre förhållanden. Ty med god
vilja kan det göras mycket äfven i detta afseende, det är min
fulla öfvertygelse, och då det nu endast gäller aflåtande till Kongl.
Maj:t af en skrifvelse, kan det icke alls innebära någon våda.
Och finner icke Kongl. Haj:t någon möjlig utväg att på lämpligt
sätt kunna afhjelpa detta missförhållande, då får Riksdagen, der¬
med nöja sig, men att på förhand säga, att alla försök äro omöjliga,
kan jag icke vara med om. Derför har jag för min del intet an¬
nat yrkande än bifall till den väckta motionen.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr vice talman¬
nen, att i afseende på föreliggande utlåtande yrkats, dels att hvad
utskottet hemstält skulle bifallas, dels ock att kammaren måtte
afslå utskottets hemställan och bifalla den vid utlåtandet fogade
reservationen.
Sedermera gjorde herr vice talmannen propositioner i enlighet
med dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bi¬
fall till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering äskades, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Första Kammarens tillfälliga utskott
hemstält i utlåtandet n:o 2, röstar
Ja;
Onsdagen den 26 Februari.
31 N:o ?.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och bifalles den vid
utlåtandet fogade reservationen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—56;
Nej—38.
Sedan herr talmannen återtagit ledningen af förhandlingarna, 11 nV‘®
föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 21 och
22 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 3, i anledning af väckt öfvande af
motion om meddelande af nya bestämmelser angående utöfvande läkarcverk-
af läkareverksamhet och handel med läkemedel. samhet m. m
Herr vice talmannen: Jag instämmer helt och hållet med
motionären, då han säger: “Fullt väl inser jag dock, att, om den
icke teoretiskt utbildades läkareverksamhet icke skall helt och
hållet’ undertryckas, hvilket nog strider mot en ganska utbredd
mening, utan till visst omfång eller i vissa fall tillstädjas, det
möter stora vanskligheter att på ett tillfredsställande sätt upp¬
draga gränserna för en sådan verksamhet." Deremot kan jag icke
instämma med honom, då han tillägger: “men jag föreställer mig,
att dessa svårigheter icke äro oöfvervinneliga". Jag anser nem¬
ligen gränserna för denna verksamhet vara så sammanflytande,
att de omöjligen kunna på “ett tillfredsställande sätt“ i lagstiftnings¬
väg uppdragas. Utskottet har visserligen gjort ett svagt försök i
detta hänseende, då utskottet säger det å ena sidan böra med-
gifvas, att en icke legitimerad person stundom kan på ett tillfreds¬
ställande sätt behandla åkommor af mindre allvarlig art och
skador, som vållats af olyckshändelser, men å andra sidan, att i
vissa fall de sjukas behandling icke må kunna anförtros åt andra
än examinerade läkare, såsom när det gäller kirurgiska operationer,
användning af gifter och döfvande medel m. m., men utskottet
finner snart omöjligheten att uppdraga gränsen och säger: det der
få vi öfverlemna till Kongl. Haj:t. För min del tror jag, att ingen
annan utväg finnes än att antingen helt och hållet förbjuda icke
legitimerad läkare utöfvandet af läkareverksamhet eller också
släppa denna verksamhet fri, men att i så fall, såsom utskottet
förordar, uppställa skärpta straffbestämmelser för de icke exami¬
nerade personer, som genom oskicklig behandling bevisligen vålla
andra skada, samt att derjemte åt myndigheterna inrymma be¬
fogenhet att förbjuda den sakfälde att vidare befatta sig med
Nso 7. 32 Onsdagen den 26 Februari.
Om mja sjukes botande. Denna fråga står äfven i Tj^skland på dagord-
testämmelser ningen. Läkareföreningen i Berlin hade uppdragit* åt en kom-
öfvande af mission att utarbeta förslag till en petition, som skulle inlemnas
läkareverk- till tyska riksdagen. Denna petition skulle icke förutsätta något
samhet m. m. förbud emot eller upphäfvande af den fria läkareverksamheten,
(Forts.) utan endast söka träffa sådana bestämmelser, att om en icke legiti¬
merad läkare bevisligen ådagalagt fullständig ovederhäftighet vid
utöfvandet af sitt yrke, skulle han kunna förbjudas att vidare
praktisera i detsamma, ungefär som utskottet i sitt senare alterna¬
tiv tänkt sig saken. Frågan diskuterades den 29 sistlidne månad
i läkareföreningen, och såsom vanligt var man af mycket olika
åsigter; af åtta närvarande ledamöter, som tillhörde kommissionen,
voro fyra för och fyra emot det föreliggande förslaget, och för¬
eningen beslöt remittera frågan till sitt verkställande utskott, kvilket,
då den der förekom till behandling den 9 innevarande månad,
med öfvervägande majoritet beslöt att afstyrka hela petitionen.
Då anledningen härtill icke finnes angifven, vill jag icke närmare
inlåta mig på gissningarnes område än till uttalande af den för¬
modan, att i motiven ingick äfven den insedda svårigheten att
lagstifta på detta område.
I sammanhang härmed och då fråga väckts att ingå till Kongl.
Maj:t med begäran om förändrade bestämmelser i detta hänseende,
kan jag icke underlåta att beröra den sista lagstiftningsåtgärd,
som på detta område vidtagits. Det är “Kongl. May.ts nådiga
ordning för sjukgymnasters och sjukgymnastiska instituts verksamhet“
af den 13 juli 1887. Jag antager, att alla Kongl. Maj:ts förord¬
ningar äro “nådiga“, men denna är särdeles onådig emot sjuk¬
gymnasterna. I första paragrafen bestämmas de kompetensvilkor,
en sjukgymnast har att uppfylla: han skall genomgå fullständig
kurs vid gymnastiska centralinstitutet, hvarefter han, om hinder
icke möter, erhåller tillståndsbref till sitt yrkes utöfning af medicinal¬
styrelsen. Man skulle tänka, att han nu efter uppfyllandet af
dessa kompetensvilkor vore oförhindrad att utöfva sin verksamhet.
Nej, visst icke! Ty i § 2 föreskrifves, att han icke får behandla
andra sjuka än dem, för hvilka legitimerad läkare föreskrifvit så¬
dan behandling lämplig. Sjukgymnasten, som efter genomgången
kurs borde förstå att sjelf bedöma, hvilka personer böra behandlas
med gymnastik eller icke, får icke bestämma det, utan det skall
ske genom en legitimerad läkare, för hvilken icke ens är före-
skrifvet, att han skall förstå det minsta af gymnastik. Denne
läkare må vara huru skicklig som helst i öfrigt, men behöfver
icke hafva egnat någon den minsta uppmärksamhet åt sjukgym¬
nastik för att hafva rätt att bestämma angående dess användning.
Om en sjukgymnast bryter emot dessa föreskrifter, straffas han
första gången såsom för qvacksalveri; beträdes han andra gången,
förklaras han förlustig rättigheten att utöfva sitt yrke. Jag vet
icke, om dessa bestämmelser tillämpas eller kunna tillämpas, men
så mycket vet jag för egen del, att jag begagnat mig af sjuk¬
gymnastik utan att först hafva gått till legitimerad läkare och
frågat, om jag fått lof dertill, och jag förmodar att så är förhål-
Onsdagen den 26 Februari.
33 N:o 7.
landet med många andra. Vill en sjukgymnast inrätta gymnastik¬
institut, åligger det honom, enligt § 5, att anställa en iegitimerad
läkare, som har att utöfva tillsynen öfver institutets verksamhet
och de sjukes behandling. Hvad som menas med ett sjukgymnastiskt
institut, förklaras i det påföljande momentet; det är hvarje anstalt,
der, efter offentligt tillkännagifvande eller enligt hvad eljest kändt
är, flera personer samtidigt mottagas till behandling med sjuk¬
gymnastik. Om två eller tre personer mottagas på en gång, måste
således sjukgymnaster strax antaga en läkare för att utöfva upp¬
sigt öfver deras behandling. Att dessa anstalter skola stå under
medicinalstyrelsens öfverinseende anser jag vara fullkomligt i sin
ordning, men att de härjemte, enligt § 8, skola vara underkastade
särskild uppsigt af stads-, provinsial- eller distriktsläkare, som
icke alls behöfva förstå sjukgymnastik, det finner jag icke öfver¬
ensstämmande med billighet och rättvisa. För några år sedan
förekom i en kalender, hvari frågan om massage och sjukgymnastik
behandlades af en framstående och berömd läkare, om sjuk¬
gymnasterna uttrycket: “medicinskt slödder“. Det är dock att märka,
att bland detta “slödder11 funnos och finnas de, hos hvilka per¬
soner, som genom sin samhällsställning eller förmögenhet varit i
stånd att anlita Europas förnämste läkare, sökt och funnit den
bot och hjelp, de på annat håll förgäfves sökt. Jag tror derför,
att det i Lings fädernesland vore skäl att behandla sjukgymnasterna
på ett bättre och mera förtroendefullt sätt, än denna nådiga för¬
ordning af den 13 juli 1887 gör.
Helst skulle jag hafva yrkat återremiss på betänkandet för
att få det mer i öfverensstämmelse med de åsigter jag nu uttryckt,
men som jag på förhand vet, att dylika frågor icke äro egnade
att vinna anklang i kammaren, vill jag blott uttala den förhopp¬
ning, att, sedan vårt land mer än 3 1/2 sekel varit fritaget från det
teologiska påfvedömet, vi uti lagstiftningen på detta område icke
måtte underkastas ett medicinskt påfvedöme.
Herr Nyström, Carl: Då vid föregående riksdag en motion,
liknande den nu föreliggande, i kammaren föredrogs, hade jag till¬
fälle att uttrycka min förhoppning om motionens antagande, då
den utan tvifvel gick ut på att råda bot på allvarsamma olägen¬
heter, framträdande i form af qvacksalveri m. in. Jag vidhåller
detta tillstyrkande och ber att kammaren med hänsyn till de skäl,
som motionären och utskottet framfört, måtte bifalla motionen,
och jag tillägger en begäran, att kammaren för denna gången icke
måtte fästa afseende vid hvad herr vice talmannen yttrat. Jag
kan icke annat än beklaga detta yttrande, ty med den auktoritet,
herr vice talmannen besitter, är det egnadt att i väsentlig mån
motverka utsigterna för genomförandet af en lämplig ordning på
detta område samt att derigenom vidmagthålla det oefterättlighets-
ti 11 stånd i mångt och mycket, som nu råder. Det är icke fråga
om att införa något påfvedöme, medicinskt eller annat, härvidlag.
Det finnes eu motsats till påfvedöme, som herr vice talmannen
utan tvifvel finner vara än mindre antaglig, nemligen anarkien.
Första Kammarens Prut. N:o 7. 3
Om nya
bestämmelser
ang. ut¬
öfvande af
läkareverk¬
samhet m. TO.
(Forts.)
V.O 7. 34
Onsdagen den 26 Februari.
Om nya Jag finner (let för min del ytterst egendomligt, att man nu vill
bestämmelser bereda framgång åt så ofullständiga behandlingsmetoder som dessa
lifvande af personers, hvilka stält sig utanför den nyare vetenskapens forsk-
mareverk- ningar och dess resultat, samt hindra, att den medicinska fack-
samhet m. m. kunskapen tillmätes åtminstone något slags kontroll öfver den fria
(Forts.) verksamheten, och detta i en tid, då den vetenskapliga forskningen
med stolthet — nej, icke med stolthet, ty sådant höfves icke veten¬
skapen, som mäter sina förvärf med framtidens anade vinningar,,
men dock med innerlig glädje kan peka på nya upptäckter, som
gifva det medicinska förfaringssättet en säkerhet och en snabbhet,
hvarom man förut icke kunde drömma. Då de medicinska veten¬
skaperna bevisligen gjort stora framsteg, förefaller det egendom¬
ligt, att man för dessa många sjukdomsfall, som möjligen kunde
komma under en god och framgångsrik behandling, just sam¬
tidigt förordar vidhållandet af gamla och ofullständiga metoder,
som kunna verka ondt på dubbelt sätt, i det att dels ett stort
antal sjukdomsfall finna en dålig behandling, dels åtminstone den
skadan ofta anstiftas, att tiden försittes, inom hvilken de kunnat
komma under en rigtig och god kur. Den sista ärade talaren
yttrade ju, att alla dessa mer eller mindre dilettantiska metoder
må gerna försökas, äfven om de icke skulle medföra ett gynsamt
resultat. Jo, i de flesta fall åstadkomma de ett resultat: att den
sjuke icke i tid kommer under rätt behandling.
Hänvisande till förordningen angående sjukgymnaster, önskade
herr vice talmannen, att ett och annat i fråga om dessa vore
annorlunda, och det är egentligen den grupp af sjukgymnasterna,
som stält sig utom den medicinskt vetenskapliga kontrollen, för
hvilken hans hjerta slår så varmt. Han sade, att de icke borde
hindras i sin fria verksamhet; de må gerna hållas. Personer af
rang och förmögenhet hafva bevisligen sökt deras hjelp. Detta
är visserligen sant, men jag vill fästa uppmärksamheten derpå,
att tilltro till och användande af qvacksalfveriet äfven i dess, så
att säga, råaste former icke är främmande för vare sig rang, för¬
mögenhet eller samhällsställning. Historien om Boltzius kunde
hafva ett och annat märkligt att härom förmäla. Det är således
icke något argument, detta, att rang och förmögenhet uppsöka
qvacksalfvare. Tyvärr är det, som sagdt, så, att de betänkligast©
föreningar dervid kunna framhållas och styrkas.
Nej, det gäller ingalunda att begränsa medicinens utöfvande
till läkarne blott. Läkarne äro färdiga att mottaga hjelp af gym¬
naster, massörer, till och med hypnotisörer, men framför allt af
biträdande, verkligt skolade sjuksköterskor, diakonissor m. fl.,
som lärt känna sin verksamhets begränsning och område. Der äro
lakarnes bästa hjelptrupper i striden för helsa och välfärd, och
läkarne äro äfven villiga att medgifva dessa så stor sjelfständig
verksamhet som möjligt är, men att införa hela grupper af per¬
soner, som utöfva verklig medicinsk verksamhet, stundom farlig
medicinsk verksamhet, såsom massagen och gymnastiken, utan
kontroll från en vetenskap, som numera utöfvar sin kontroll på
vida mer vetenskapliga grunder än förr, måste anses betänkligt,
35 N:o 7.
Onsdagen den 26 Februari.
och hvarje yttrande i denna rigtning måste på det bestämdaste Om nya
beklagas, ty motståndet mot en skälig ordning i detta fall är nog lestmmeher
skarpt ändå, i synnerhet finnes detta i Andra Kammaren, utan att ylande äf
det behöfver stödjas af herr vice talmannen. läkareverb
Nu säger man: vi erkänna detta, men intet lian göras; manM«nW m. m.
kan icke uppdraga gränsen mellan den önskvärda legitima och (Forts)
icke legitima läkareverksamheten. Men, mine herrar, kunde jag
draga fram de fall, som blifvit i en eller annan qvacksalfvareform
behandlade, skulle det i de flesta af dem icke vara ett ögonblicks
tvekan, att sådana sjukdomar aldrig bort få behandlas på det
sättet. De hinder, som man tänkt sig för lekmannabehandlingen,
såsom det hette förr i tiden, äro verkligen icke flera eller mera
betydande än som med afseende på de bjelpsökandes säkerhet och
välfärd är behöfligt. Jag tror derför, att så långt från att en
reglering här är omöjlig denna tvärtom skall gå för sig, lika väl
som då lagstiftningen på andra områden gör distinktioner eller
bestämmer gränser, som anses behöfliga.
Jag tillät mig förra gången efter mitt uttalande och tillstyr¬
kande af motionärens och utskottets förslag i ett långt anförande
tillfoga ytterligare något. Jag ville dervid säga, att, på samma
gång jag" med ifver tillstyrkte motionärens förslag, som innefattades
i 2 punkten, ville jag tillika till protokollet uttala, att, äfven om
motionens ändamål vunnes dermed, icke allt vore väl bestäldt på
hela området för den medicinska verksamhetens utöfning. Det
finnes många andra arter af denna verksamhet, som böra regleras
och ordnas i sammanhang med dem, hvarom motionären framstält
förslag. Såsom herrarne förstå, finnas, då det gäller en vetenskap,
som går framåt, en mängd bestämmelser, som röra regleringen
af gamla arter af medicinsk verksamhet, fältskärers, barnmorskors
o. s. v., och hvilka behöfva å nyo öfverses. Men härtill komma
nya klasser af medicinens utöfvare, nya verksamhetsarter, som
kräfva skälig reglering till förmån för både allmänheten och för
dessa utöfvare, som derigenom få de rätta gränserna för sin be¬
fogenhet faststälda. Jag skall naturligtvis icke trötta kammaren
med ett återupprepande af detta anförande, som återfinnes i proto¬
kollet, men vill blott uttrycka den förhoppningen att, när en
gång ärendet kommer i vederbörandes händer, dessa då äfven
fästa afseende vid denna förteckning å önskningsmål, som böra
komma i åtanke vid utarbetande af en ordning för verksamheten
på det medicinska området, en förteckning, som går utöfver hvad
motionären här har föreslagit. Jag tillåter mig på samma gång
tacka motionären, derför att han i sin motion påpekat äfven detta,
om jag så får säga, fullständigare program för den medicinska
verksamhetens ordnande. På samma gång jag uttrycker denna
förhoppning, skall jag bedja att få tillstyrka bifall till motionen.
Herr Almén: Förra gången motionen var före, yttrade jag
mig icke, och jag hade helst sett, att jag kunnat undgå detta
äfven i dag; icke derför att jag är utan åsigt i frågan, men väl
emedan jag anser den så svårlöst. De missförhållanden, som på
N:o 7. 36
Onsdagen den 26 Februari.
Om nya
bestämmelser
anq. ut¬
öfvande af
läkareverk¬
samhet m. m
(Fnrts.)
detta område förefinnas, äro obestridliga, och såsom bevis härför
kan jag åberopa, att då öfverträdelser ega rum, skola de dömas
efter författningar, som äro mer än 200 år gamla. Nu skulle man
visserligen kunna säga, att just dessas ålder visar, att de äro rätt
■ bra, men detta är ingalunda den allmänna meningen, och att ett
oefterrättlighetstillstånd här råder, torde framgå af den föregående
talarens yttrande. Uti dessa lagars förträfflighet torde således
icke vara att söka förklaringen, hvarför de äro så gamla. Jag
tror tvärtom, att dessa föreskrifters bibehållande så lång tid varit
en följd deraf, att denna fråga är ofantligt svårlöst, mer än man
skulle tro vid ett ytligt betraktande, af densamma.
Såsom vi alla veta, ega missförhållanden rum i afseende å
qvacksalfveriet; jag vill blott anföra ett enda exempel: en person,
som hade varit sjukvårdssoldat, blef sedan, såsom ofta inträffar,
qvacksalfvare; han öppnade bröstkorgen på en sjuk samt dräne-
rade bröstsäcken under lång tid. Han höll på dermed bortåt 21/3
år, till dess den sjuke dog. På anmälan af provinsialläkaren verk-
stäldes genom Konungens befallningshafvandes försorg undersök¬
ning om dödsorsaken. Förseelserna voro så grafva, att åtal måste
anställas mot qvacksalfvaren. Innan han dömdes, hördes medicinal¬
styrelsens fiskal och ombudsman, huruvida behandlingen varit or¬
saken till dödsfallet eller icke. Ombudsmannen, som måste se
saken objektivt, fick upplysning derom, att den sjukes tillstånd
varit betänkligt, redan innan han kom under qvacksalfvarens be¬
handling, men denna behandling hade länge afnållit den sjuke från
god skötsel, och sannolikt hade sjukdomen kunnat botas, derest
den sjuke i rätt tid intagits på ett lasarett. Genom utlåtandet
kunde emellertid ej ådagaläggas, att qvacksalfvaren tagit lifvet
af den sjuke, men väl att han bidragit till hvad som blef slutet,,
samt att en rätt behandling genom qvacksalfveriet uteblifvit. Han
dömdes såsom qvacksalfvare till 12 kronor 50 öres böter, hvilket
torde få anses vara alldeles för litet för ett så allvarsamt ingrepp
i en menniskas lif.
Att under sådana förhållanden något bör göras för att undan¬
rödja möjligheten af dylika händelser, är klart, men frågan är,
huru detta skall tillgå. Skärpas straffbestämmelserna, kommer
allmänheten att klaga öfver, att den icke får råda öfver sig sjelf,
att den icke har sin frihet, men å andra sidan bör man icke gifva
lifvet till spillo åt den förste qvacksalfvare, som vill taga det om
hand. Det gäller här att finna en gyllene medelväg, men den är
ytterst svår att finna. Jag erkänner, att jag icke har stor för¬
hoppning att något vinnes genom lagstiftning, och stöder detta på
den erfarenhet jag har, huru lagar på liknande områden hos oss
tillämpas. Vi hafva eu författning angående handeln med gifter,
som jag tror är ganska tidsenlig, men huru är det med öfver-
vakandet af dess tillämpning. I medicinalstyrelsen hafva vi ota¬
liga obduktioner att handlägga med anledning dels af sjelfmord,
der gifter användts, dels ock af giftmord; vid sist nämnda fall blir
den anklagade en gång fäld, en annan gång frikänd i brist på
bevisning, men ingen bryr sig om, hvarifrån giftet, ofta arsenik
Onsdagen den 26 Februari.
37 N:o 7.
eller cyankalium, kommit. Det tyckes, som om man härvidlag Om nya
vore alldeles likgiltig. Många finnas, som handla med gifter utan best^nm^er
att dertill hafva rättighet, men ingen beifrar sådant. öfvande af
De nya skärpta straffbestämmelserna måste, för att icke stanna läkarwerk-
blott på papperet, uppbäras af den allmänna opinionen, och den -samhet m. m.
nas utbildning är långsam på detta område. Frågan är emeller- (F°rts-)
tid för tillfället endast den, hvad egentligen bör göras mot qvack-
salfveriet; icke hjelpa endast lagparagrafer mot detta allmänna
onda. Bästa medlet vore utan tvifvel, att läkare blefve öfverallt
tillgängliga för godt pris, men dessa komma ändå aldrig att räcka
till. På landsbygden skulle väl skolade sjuksköterskor kunna
vara dem till en mycket god hjelp. Det är möjligt, att dessa
kunna blifva qvacksalfverskor, men de hafva i alla fall fått en
viss utbildning genom att hjelpa till på lasaretten och göra alltid
nytta såsom allmänhetens rådgifverskor, derest de vilja samarbeta
med läkarne under deras ledning. På detta sätt skulle man, en¬
ligt min tanke, kunna motverka qvacksalfveriet; åtminstone vore
det en möjlighet dertill.
Beträffande åter handeln med läkemedel är denna fråga just
icke heller så lättlöst. Skulle man skärpa bestämmelserna an¬
gående rättigheten att sälja läkemedel och förbehålla denna ute¬
slutande åt apotekarne, så blefve nog dessa nöjde, men allmän¬
heten komme att klaga. Släpper man åter allt löst, finge vi
höra, hvad under de sista dagarne temligen flitigt behandlats, att
apotekareprivilegierna trädas för nära. Äfven bär är det således
rätt svårt att hitta den gyllene medelvägen.
Jag har icke något yrkande att göra. Jag ber blott få ut¬
tala, att jag personligen ställer mig på en mycket liberal stånd¬
punkt; såsom tjensteman åter gör jag mitt bästa att tillämpa de
författningar, som finnas, oafsedt om dessa äro goda eller dåliga.
Jag är blott en tillämpare af hvad som åligger mig såsom en
skyldighet. Jag fäster icke mycken förhoppning vid vare sig ett
bifall till eller förkastande af motionen; hellre skulle jag dock se,
att den bifölles än förkastades, men gör för tillfället icke något
yrkande.
Herr von Stapelmohr: Då kammarens vice talman hade
ordet, föreföll det mig, att han var af den mening, att det icke
var af behofvet påkalladt att till Kongl. Maj:t ingå med en skrif¬
velse rörande ändring i nu gällande bestämmelser angående läkare¬
verksamhet och handel med läkemedel. Månne jag deraf får draga
den slutsatsen, att herr vice talmannen anser, att de nuvarande
bestämmelserna äro fullt tillfredsställande? Jag har i min motion
tillåtit mig i korthet återgifva de väsentliga delarna af nu gällande
författningar rörande rätt till utöfvande af läkareverbsamheten
och handeln med läkemedel. Den ena författningen är af år 1683,
den andra af 1688 och den tredje af 1698; två af dem äro sålunda
öfver 200 år gamla. Man behöfver icke hafva synnerlig erfarenhet
i domarevärf eller vara särdeles sakkunnig i hvad till läkareverk¬
samheten eller apoteksrörelsen hör, för att äfven vid en ganska
N:o 7. 38
Onsdagen den 26 Februari.
0,m nya flyktig granskning af nämnda författningar finna, att de äro för-
bestainmelscn åldrade, otidsenliga och otydliga.
ö/vamle af De äro otydliga, att, då jag först fäste min uppmärksamhet
läkareverk- på denna fråga och tillsporde såväl läkare som apotekare, hvad
samhet m. m. som afsåges med en del ämnen, som i 1698 års författning finnas
(Forts.) uppräknade såsom de der icke finge försäljas af andra än apote¬
kare, jag fick det svaret: jag vet det icke. Deraf framgår, att
författningarna äro oklara och otydliga. Ögonskenligen bör det
dock vara ett oeftergifligt vilkor i en lag, som har till uppgift
att skydda en verksamhet, att den klart angifver de gränser, som
icke få öfverskridas, och derjemte utsätter sådant straff, som gör
lagen verksam och afhåller från öfverträdelser af densamma.
Så är det icke i dessa omnämnda författningar. Den som
bryter dömes första gången till 12 kr. 50 öres böter. Beslås nå¬
gon andra gången dermed, böte dubbelt “och derjemte blifva exem-
plariter afstraffa!". Jag har icke kunnat utforska hvad med den
sista påföljden menas, och utskottet har ej heller kommit till klar¬
het i detta hänseende. Det kan ju dock vara möjligt att med
denna bestämmelse afses ungefär detsamma, som omförmäles i
Kongl. Maj:ts privilegium för apotekaresocieteten af 1683, der föl¬
jande passus förekommer: “Thy blifver härmed en gång för alla
på det allvarligaste budet och befaldt, att alla slika qvacksalvare
och landsstrykare skola härifrån staden och riket afhållas och
ingen under hvarjehanda pretext tillåtas att smörja på gemene
man sina förfalskade och bedrägliga kompositioner mången till
stor skada och helsans förlust, vid onåd och straff ofvan förmäldt är.“
År min gissning rigtig, så synes mig deri ligga ett oemotsäg¬
ligt bevis, att lagstiftningen är otydlig och föråldrad.
Utom det att straffbestämmelserna äro otydliga och föråldx-ade,
vidlåder dem den oegentligheten, att de icke stå i öfverensstäm¬
melse med de straffbestämmelser, som gälla för andra verksamhets¬
grenar, som äro likartade eller närbeslägtade med handeln med
apoteksvaror och läkareverksamheten.
Jag har i min motion erinrat derom, att genom 1864 års näring¬
förordning borttogos nästan alla band, som hvilade på handel och
näringar, och att nästan full frihet lemnades för utöfvande deraf.
Från denna frihet undantogs uttryckligen apoteksrörelsen eller
handeln med apoteksvaror, för hvilken rörelse förut gällande stad¬
gar bibehöllos af skäl, att det ansågs nödvändigt ej mindre för
beredande af tillfälle att till skäliga och bestämda pris kunna er¬
hålla för sjukas hjelp behöfliga, oförfalskade läkemedel, än ock
för vidmagthållande af erforderlig kontroll å allt hvad till medi-
kamentshandeln inom riket hörer.
Sedermera har närings-lagstiftningen nästan oaflåtlig! följt tids¬
andan och näringarnes kraf, och straffet för öfverträdelse af dess
författningar består nu i böter från 5 till 500 kronor. Det sist¬
nämnda bötesbeloppet kan sålunda den ådraga sig, som idkar en
liten handel t. ex. med matvaror, snus och cigarrer, men underlåtit
att derom göra anmälan, men en person åter, som icke innehar
apotek, men drifver handel i stor omfattning med läkemedel eller
Onsdagen den 26 Februari.
39 >':o 7.
andra varor, som egentligen tillkomma en apotekare, han får bota Om nm
endast 12 kr. BO öre, andra gången dubbelt. bestämmelse,-
I början af 1860-talet, jag tror det var 1861, utfärdades två öjvamk af
författningar, af hvilka den ena afsåg fältskärsyrkets utöfvande läkareveri-
och den andra tandläkareverksamheten. Båda dessa författningar m. >«.
bestämde, att förseelser emot författningen skulle drabbas af samma (Fort8-)
botes-ansvar som förseelser emot näringsförfattningen, för hvilken
straffet är böter från och med 5 till och med 500 kronor.
Om en obehörig utöfvar fältskärsyrket, kan han således straf¬
fas med böter till 500 kronor, då deremot en person, som utöfvar
läkareverksamhet i långt större utsträckning, gör sig förfallen till
ett bötesbelopp af endast 12 kr. 50 öre.
Jag har i tidningsnotiser under de senaste dagarne läst, att
åtskilliga tandteknici blifvit dömda till böter af ända till 500 kro¬
nor för intrång i tandläkareverksamheten. Jag vill naturligtvis
icke på något sätt klandra ett sådant utslag, men i jemförelse
med de böter, som träffa en person, som utöfvar oloflig läkare¬
verksamhet eller bedrifver handel med läkemedel, utan att vara
lagligen dertill behörig, synes mig alldeles klart, att en stor ojemn¬
het i strafflagstiftningen förefinnes och att denna ojemnhet bör
blifva undanröjd.
Jag tror mig hafva i motionen tillräckligt tydligt betonat, att
min afsigt icke varit, att den lagstiftning, jag önskat få till stånd,
skall hållas i någon skråmessig och trångsinnad anda eller att
läkareverksamheten skulle göras till monopol för examinerade lä¬
kare. Jag har medgifvit i motionen, såsom jag också nu gör, att
mången, som icke är examinerad, kan på ett förtjenstfullt sätt ut¬
öfva läkareverksamhet och att sådan verksamhet kan vara synner¬
ligen gagnande för befolkningen i orter, der det är förenadt med
besvär och kostnad att besöka läkare. Och jag lemnar fullt er¬
kännande åt det menniskovänliga sträfvandet att utbilda sjukskö¬
terskor och anordna s. k. samaritkurser för att lätta allmänhetens
behof af läkarebiträde, men jag kan icke finna, att några väl af-
passade bestämmelser rörande iäkareverksamketens utöfvande och
kontrollen deröfver behöfva hindra eller hämma de verksamhets-
yttringar jag nyss nämnde, fast hellre synas de kunna främja
dem.
Chefen för medicinalstyrelsen yttrade i sitt anförande, att han
befarade, om en lag skulle komma till stånd, att det skulle blifva
en lag blott på papperet, och han nämnde, att åtskilliga författnin¬
gar, som redan utfärdats, icke öfvervakas tillräckligt af dem, som
fått sig detta anförtrodt-
Hvad jag nyss nämnde, att en del tandteknici dömts till 500
kronors böter, oaktadt de ju hafva uppöfvad teknisk färdighet,
tyckes visa, att åklagaremagten åtminstone icke lemnat öfverträ-
delser af tandläkareförfattningen obeaktade.
Medicinalstyrelsens chef nämnde vidare, att han ansåg lämp¬
ligaste och bästa sättet för inskränkande af qvacksalfveriet vara,
att läkare anstäldes i större antal än nu är förhållandet, så att
allmänheten finge lättare tillgång till dem och komme i åtnjutande
N:o 7.
40
Onsdagen den 2G Februari.
om nya af deras hjelp och ordinationer för godt pris. Det finnes dock
bestämmelser orter, t. ex. i städerna, der läkarnes antal är ganska stort, men
öfvande^af ^er det, sådant oaktadt, är godt om qvacksalfvare, hvilka utöfva
läkareverk- eu stor verksamhet. Jag såg nyligen i en tidning, att i en af de
samhet m. m. största städerna i södra Sverige en känd qvacksalfverska annon-
(Forts.) serade om, att hon emottog besök af sjuka och lemnade sjuk¬
behandling.
Ett annat fall kommer just nu för mitt minne. Jag har fått
till mig öfverlemnadt ett protokoll från en kommunalnämnd i en
socken, hvars namn jag nu icke vill nämna, hvilket protokoll inne¬
håller, att nämnden beslutat anmoda en mycket känd, i närheten
boende qvacksalfvare att å vissa tider af året besöka socknen och
gå allmänheten tillhanda med sjukvård. Ersättningen härför skulle
betalas af kommunens medel. Qvacksalfvaren har naturligtvis
följt uppmaningen, och vid sina besök har han en stor tillström¬
ning. För att förekomma detta qvacksalfveri kungjorde provin¬
sialläkaren i orten, att han på egen bekostnad skulle resa till
samma kommun för att å bestämda dagar tillhandagå allmänheten
med råd och upplysningar. Då han kom dit, fick han icke någon
besökande, och det oaktadt läkaren var känd för skicklighet, nit
och varmhjertenhet.
Det af medicinalstyrelsens chef omförmälda medicinska fall
tyckes mig innebära ett ovederläggligt bevis för behofvet af en
bättre lagstiftning, som vakar öfver, att icke sådana missförhållan¬
den framträda, som för närvarande sker.
Hufvudsumman af min motion är emellertid den, att om det
skall finnas en lag för läkareverksamheten och handel med läke¬
medel, bör denna lag stå i öfverensstämmelse med tidsandan och
med nu rådande förhållanden. Anser man åter tiden vara inne
att släppa en sådan verksamhet fri, då skola de gamla lagbuden
bort, ty det strider emot sundt förnuft, att en person skall ådraga
sig böter för utöfvande af en verksamhet, som bör vara tillåten.
Herr talman, jag tillåter mig hemställa om bifall till utskot¬
tets förslag.
Herr vice talmannen: Den andra och den fjerde talaren i
ordningen tyckes hafva i viss mån missuppfattat hvad jag sagt.
Jag har visst icke uppträdt såsom någon försvarare af obefogadt
och skadligt qvacksalfveri, tvärtom förklarade jag, att jag instämde
i hvad utskottet säger angående lämpligheten af skärpta straff¬
bestämmelser “för de icke examinerade personer, som genom sin
oskickliga behandling bevisligen vållat annan skada*1 — och jag
skulle vilja tillägga, att det skulle icke alls vara ur vägen, om
det blefve straffbestämmelser äfven för examinerade personer, som
bevisligen vållat annan skada. Jag har vidare instämt i hvad
utskottet äfven säger om lämpligheten att “åt myndigheterna in¬
rymdes befogenhet att vid vite förbjuda den sakfälde att vidare
befatta sig med sjukas botande**. Detta kan jag icke finna vara
att på något sätt vilja uppmuntra det obefogade qvacksalfveriet,
och denna uppfattning öfverensstämmer äfven med hvad Andra
Onsdagen den 26 Februari.
41 Nio 7.
Kammarens tillfälliga utskott i fjor yttrade i frågan — det åter¬
finnes på sid. 6 i utlåtandet och lyder: “Att deremot en sådan
obehörig sjukbehandling, hvilken leder till de sjukes skada, bör
så vidt möjligt hindras, synes sjelfklart, hvarför utskottet sluter
sig till det af Första Kammarens andra tillfälliga utskott gjorda
uttalandet i detta hänseende, nemligen att hvad lagstiftarne kunna
och böra göra, det är att skärpa straffbestämmelserna för de obe¬
höriga personer, som bevisligen vållat den enskilde skada genom
sin läkarebehandling“. Deremot har jag sagt, att jag anser det
vara alldeles omöjligt att genom lagstiftning på ett tillfredsstäl¬
lande sätt uppdraga gränserna för de legitimerade och de icke
legitimerade läkarnes verksamhet och, såvidt jag uppfattade che¬
fen för medicinalstyrelsen rätt, tyckes han hafva väsentligen samma
åsigt. Men hvad jag framför allt sagt är, att jag anser, att skall
det ske en revision af lagbestämmelserna på det medicinska områ¬
det, böra sjukgymnaster komma i en annan och bättre ställning,
än hvad de äro genom förordningen af 1887; ty efter den erfaren¬
het man fått såväl här som i utlandet tror jag verkligen, att de
och deras metod förtjena att likställas och lika berättigas med
dem, som bota med piller, pulver och mixturer.
Herr Dick son: Att de nu gällande bestämmelserna äro otyd¬
liga och otidsenliga, torde vara till fullo påvisadt, och det är äf¬
ven erkändt af Första Kammaren genom att vid förra årets riks¬
dag utan skiljaktighet bifalla motionen. Det utskottsbetänkande,
som föreligger, är ett försök till ett förslag, som skulle kunna
vinna äfven Andra Kammarens bifall. Utan att på något sätt
förbise de svårigheter, som måste uppstå vid en utredning och
lösning af frågan, kan man dock hysa förhoppning att en skrif¬
velse, om en sådan blifver Riksdagens beslut, skall kunna gifva
uppslag till bättre och lyckligare lagstiftning i ämnet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kam¬
maren hvad utskottet i förevarande utlåtande hemstält.
Jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen skulle detta beslut
genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.
Anmäldes och bordlädes bankoutskottets memorial n:o 5, an¬
gående afskrifning af osäkra fordringar vid riksbankens hufvud-
kontor.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Schröder un¬
der tio dagar från den 2 nästinstundande mars.
Justerades sju protokollsutdrag för detta sammanträde.
Om nya
bestämmelser
ang. ut¬
öfvande af
läkareverk¬
samhet m. m.
(Forts.)
Första Kammarens Prot. 1896. N:o 7.
4
•Nso 7. 42
Fredagen den 28 Februari.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under da¬
gen första gången bordlagda ärendena skulle uppföras främst å
föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,24 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Fredagen den 28 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 21 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets memorial och
betänkanden:
n:o 6, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 4:de
punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 1, angående vilkoren
för försäljning af bränvin,
n:o 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående tullfritt införande öfver Funäsdalen af spanmål
och fläsk, och
n:o 8, i anledning af väckt motion om ändring i kongl. för¬
ordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894, samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 20, i anledning af väckt motion angående ändring af 2 §
utsökningslagen,
n:o 21, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17
kap. 10 § handelsbalken,
n:o 22, i anledning af väckt motton om ändrad lydelse af 27
kap. 10 § byggningabalken,
n:o 23, i anledning af väckta motioner om ändring i förord¬
ningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,
43 *M) 7.
Fredagen den 28 Februari.
n:o 24, i anledning af väckt motion om förklaring eller ändring
af 20 kap. 8 § ärfdabalken,
n:o 25, i anledning af väckt motion angående ansvar för bri¬
stande tillsyn af hund, och
n:o 26, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 17
§§ i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892.
Vid föredragning af statsutskottets nedannämnda, den 26 i
denna månad bordlagda memorial:
n:o 22, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under
riksstatens andra hufvudtitel, och
n:o 23, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående .vackt förslag om bevil¬
jande af ersättning till länsmannen N. M. H. Sunding för mistad
åklagareandel i förbrutet gods,
godkändes de i dessa memorial förslagna voteringsproposi¬
tion er.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flera ledamöters begäran
bankoutskott» den 26 innevarande månad bordlagda memorialn:o5.
På begäran af herr Ekströmer beviljades honom ledighet från
riksdagsgöromålen från den 3 till 18 nästinstundande mars.
Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden,
som under dagen bordlagts första gången, skulle uppföras främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,42 e. m.
In fidem.
A. v. Krusenstjerna.
Kso 7. 44
Lördagen den 29 Februari.
Lördagen den 29 februari.
Kammaren sammanträdde bl. 1 e. m.
Justerades protokollet för den 22 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 7 b, angående det ordinarie anslaget till kommerskollegium,
n:o 7 c, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
förhöjning i vissa fall af de vid statens järnvägstrafik anstälde
banvakters löneförmåner,
n:o 24, i anledning af bamrarnes skilj'aktiga beslut i en fråga
rörande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel,
. . n:0 25, i anledning af Kongl. Majrts proposition angående dispo¬
sition af förra hostipalslägenheten “en tomt vid Säbygatan i
Landskrona“,
n:o 26, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, och
n:o 27, i anledning af väckt motion angående rätt för rusthåll
att i visst fall i stället för uppsättande af häst erlägga kontant
ersättning,
sammansatta stats- och bankoutskottets memorial n:o 2, an¬
gående årligt understöd åt enkefru Julia Wiel-Hansen, samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 27, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
58 och 63 §§ i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet den 23 oktober 1891,
n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, och
n:o 29, i anledning af väckta motioner angående formen för
äktenskaps afslutande.
Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets
nästlidne dag bordlagda memorial n:o 6, i anledning» af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 4:de punkten i utskottets betänkande
n:o 1, angående vilkoren för försäljning af bränvin.
Lördagen den 29 Februari. 45
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bevillningsutskottets under gårdagen bordlagda betänkanden n:is 7
och 8 äfvensom lagutskottets samma dag bordlagda utlåtanden
n:is 20—26.
Vid förnyad föredragning af bankontskottets den 26 och 28 i
denna månad bordlagda memorial n:o 5, angående afskrifning af
osäkra fordringar vid riksbankens hufvudkontor, biföll kammaren
hvad utskottet i detta memorial hemstält.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och banko¬
utskottets den 25 och 26 innevarande februari bordlagda utlåtande
n:o 1, i anledning af verkstäld granskning af fullmägtiges i riks¬
banken och fullmägtiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande
af det dem gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande
å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus, biföll kammaren
hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af bankoutskottets nedannämnda,
den 25 och 26 i denna månad bordlagda memorial:
n:o 2, angående verkstäld granskning af riksbankens styrelse
och förvaltning,
n:o 3, angående personlig löneförhöjning åt förvaltaren vid
Tumba bruk J. T. Fiebelkorn, och
n:o 4, angående afskrifning af osäkra fordringar vid åtskilliga
afdelningskontor af riksbanken,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa memorial hemstält.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga
utskotts den 25 och 26 innevarande månad bordlagda utlåtande
n:o 4, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om meddelande af föreskrifter dels till förhindrande
af barns och minderåriges användande vid offentliga förevisningar
och dels till inskränkande af barns och minderåriges användande
vid offentliga teaterföreställningar, biföll kammaren hvad utskottet
i nämnda utlåtande hemstält;
Ii
och skulle, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, detta be¬
slut genom utdrag af protokollet delgifvas medkammaren.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Rettig under
tio dagar från denna dag.
K to 7.
Första Kammarens Prof. 1896'. N:o 7.
5
n»7; ~ 4® Lördagen den 29 Febrttari.
Herr talmannen yttrade, att han, jemlikt träffadt aftal med
herr talmannen i Andra Kammaren, finge hemställa, det Första
Kammaren ville besluta att, derest ansvarsfrihet för fhllmägtige i
riksbanken jemväl af Andra Kammaren beviljats före lördagen den
7 nästinstundande mars, vid det sammanträde, som komme att
hållas nämnde dag, företaga val af elektorer och suppleanter för
utseende af dels fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
efter dem, som nu vore- i tur att afgå, dels ock suppleanter för'
Riksdagens fullmägtige i nämnda bank och kontor.
Till denna hemställan lemnade kammaren sitt bifall.
Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af hert talmannen beslöts, att de under dagen
första gången bordlagda ärendena skulle uppföras främst på före¬
dragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,22 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
/
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1896.