RIKSDAGENS PROTOKOLL
1896. Andra Kammaren. N:o 42.
Onsdagen den 6 maj.
Kl. 7 e. m.
§ 1* Ang. ändrade
bestämmelser
Fortsattes öfverläggningen angående konstitutionsutskottets rör. den poli-
utlåtande n:o 11, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med röst-
förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen en'
äfvensom inom Riksdagen väckta motioner i samma ämne; och <-Forts-)
lemnades dervid ordet, enligt förut gjord anteckning, till
Herr Ljungman, som yttrade: Då en kongl. proposition i
ett så vigtigt ämne som detta inkommer till ett utskott, är det
tydligt, att förhandlingarne om densamma hufvudsakligen komma
att vända sig om, huruvida det kongl. förslaget bör bifallas
eller afslås, och att enskildes förslag vid sidan af detsamma icke
hafva någon utsigt till framgång. Så har det också skett i kon¬
stitutionsutskottet vid behandlingen af de nu föreliggande röst¬
rättsförslagen. Det såg der till en början ut, som om det kongl.
förslaget skulle blifva tillstyrkt, men så småningom minskades
utsigterna härför. Under sådana förhållanden var det att vänta,
att diskussionen i kamrarne också skulle komma att vända sig
kring bifall eller afslag å det kongl. förslaget oförändradt eller
med mindre betydliga ändringar. Af detta skäl har jag icke an¬
sett mig böra afgifva någon utförligare reservation eller att i en
sådan på något sätt antyda, i hvilken rigtning jag anser att frå¬
gan bör lösas, helst som jag tror, att dylikt endast skulle för¬
svårat utsigterna att besegra det kongl. förslaget. Jag står nem¬
ligen på den ståndpunkten, att jag anser detta förslags förkastande
utgöra ett vilkor för eu god lösning af frågan.
Beträffande förslagets egendomligheter, så faller det genast i
ögonen, att det söker tillgodose två stridiga intressen. Å ena
sidan bjuder det de liberala på ett 600-kronors streck och å andra
sidan de konservativa på ett tredje streck, som jag skulle vilja
kalla bevillningsstrecket, emedan det är grundad t på erläggande
af ett visst bevillningsbelopp och i följd deraf förskjutbart, då det
ju kan höjas dels af beskattningsnämnderna i kommunerna och
dels af Riksdagen efter till och med gemensam omröstning. Det
kongl. förslaget bjuder vidare på bestämmelsen, att skatterna till stat
Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 12.
1
N:o 42. 2
Onsdagen den (i Maj, e. m.
Ang. ändrade och kommun skola vara erlagda under de närmaste två åren före
bestämmelser un(]er hvilket valet eger rum, samt slutligen på proportionella
' “tiskaUst-val ^ör s^örre städerna. Förslaget har derför blifvit sådant,
rätten. att det icke tillfredsställer någotdera intresset. Det besannar en-
(Forts.) däst den gamla satsen: att ingen lian tjena två herrar.
Förslagets största fel är utan tvifvel det nya »bevillnings-
strecket». Ty det är gifvet, att, så länge vår grundlag bestäm¬
mer, att bevillningens storlek skall vara beroende af statsverkets
behof, så att det ena året eu flerfaldigt större bevillningssumma
behöfver uttagas än det andra året, det ock ligger i sakens natur,
att ett sådant streck icke kan blifva fast. Ridare ligger den
möjligheten öppen, att Riksdagen kan besluta, att t. ex. eu be¬
villning af 1 krona eller 1 kr. 50 öre skall inträda först vid 1,000
kronors eller än högre inkomst. Och hvad vore då vunnet?
Det är alldeles gifvet, att, om man vill komma fram med
ett tillfredsställande rösträttsförslag, som skall vara bygdt på ett
streck, detta streck bör vara fast, så att det icke kan rubbas, vare
sig af beskattningsuämnder eller Riksdag. Detta streck måste
derför fastslås i grundlagen, sä att det under alla förhållanden
qvarstå!' orubbadt. Deremot är det orimligt, att, såsom under
diskussionen framkastats, man skulle kunna fordra den beskaffen¬
heten af ett sådant streck, att det bestämde ett för alla lika minsta
beskattningsbelopp i förhållande till beskattningsbara inkomsten
för hvar och eu, som hade politisk rösträtt. Det är nemligen
gifvet, att, när man fordrar kommunal rösträtt af hvar och en,
som skall hafva politisk rösträtt, beskattningens belopp måste
blifva ytterst olika för den politiska rösträtten. Ty i en kommun
har man ingen kommunalskatt alls, under det att denna skatt i
eu annan kommun kan uppgå till eu 10 ä 15 gånger bevilluingen.
Jag kan heller icke finna, att det skall vara nödvändigt, att
man för att få politisk rösträtt skall behöfva betala en viss summa
i skatt till staten. Jag anser den nuvarande grundlagsbestäm¬
melsen för erhållande åt politisk rösträtt, som i detta afseende
förutsätter, att man skall erlägga bevillning till staten efter viss
uppskattad årlig inkomst eller för eu till visst belopp taxerad
egendom, ha ett synnerligen stort företräde framför den nu före¬
slagna, att man för erhållande af sådan rösträtt skall till staten
erlägga ett xisst belopp i skatt. Jag vill fästa uppmärksamheten
på de stora olägenheter, som i detta hänseende skulle kunna blifva
en följd, om regeringens förslag antoges. Det kan t. ex. inträffa
sådana tider, att man kan behöfva tillgodose den fattiga befolk¬
ningens behof på det sätt, att man måste minska hennes beskatt¬
ning. Då skulle kunna inträda valet mellan å ena sidan att till¬
godose ett sådant berättigadt behof och å andra sidan att beröfva
många personer deras valrätt. Äfven derigenom, att beskattnings-
nämnderna i orterna ega rätt att inom vissa gränser höja eller
sänka existensminimum, skulle man kunna beröfva personer deras
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
3 N:o 42.
rösträtt. Redan dessa skäl synas mig vara tillräckliga för att Ang- ändrade
icke bifalla det kongl. förslaget. Det är dessutom i så många
andra hänseenden, man kan göra anmärkningar mot detsamma,r tiskr^röst-%
att det endast för att uppräkna de iakttagna felen skulle fordras rätten.
rätt lång tid. (Korts.
Den utredning, som ligger till grund för förslaget, är visser¬
ligen rätt utförlig i afseende på statistiken, men i öfrigt fiuues
nästan ingen utredning alls. Och i ett så ytterst svårt ämne som
detta är det väl den öfriga utredningen, man i främsta rummet
skall ha att stödja sig på. Det är icke nog att veta, huru måuga,
som göra anspråk på att få utvidgad politisk rösträtt, och huru
det ena eller andra förslaget kommer att verka, utan man bör i
första rummet utreda de skilda rättsanspråken och se till, att hvar
och en får sin rätt så långt man med hänsyn till rådande för¬
hållanden kan gifva den.
Den största svårighet som möter, när man hos oss skall upp¬
göra ett dylikt förslag med census, är att få strecket fast. Detta
synes mig icke kunna ske utan genom att införa särskilda be¬
stämmelser rörande vissa beviilningens Imf va dgrunder och den kom¬
munala organisationen i grundlagen. Detta bör icke möta några
oöfverstigliga svårigheter, ehuru man måste vara försigtig, så att
man icke vid införandet af sådana bestämmelser på något sätt
binder mer än nödigt och derigenom hämmar utvecklingen. Emel¬
lertid synes mig Kongl. Maj:ts förslag i det sistnämnda hänseen¬
det icke lyckligt. Der finnes nemligen en bestämmelse i slutet
af § 14, som kan lägga hinder i vägen för reformer på det kom¬
munala beskattningsområdet. Ty i denna paragraf fastslås, att
kommunalskatten skall grunda sig på inkomstbevillningen, ehuru
framstående finansmän numera vanligen anse, att den kommunala
beskattningen bör fotas på särskild grund.
Hvad frågans läge beträffar, så är det väsentligen föräudradt
derigenom, att Första Kammaren med eu öfverväldigande majo¬
ritet afslagit såväl den kongl. propositionen som alla i frågan
väckta motioner. Nu finne3 för oss ingenting annat att göra äu
afgifva sådana yttranden till protokollet, som afse eu opinions¬
yttring för framtiden. Ty att genomdrifva ett förslag vid denna
riksdag är nu omöjligt.
Hvad åter angår de öfriga förslagen, som nu föreligga, så
kan i fråga om herr Perssons i Täliberg och herr Elowsous an¬
märkas, att de äro behäftade med den svagheten, att strecket är
fotadt helt och hållet på bevillningsförordningen, så att det kan
höjas och sänkas både af beskattningsnämnderna i orterna och
af Riksdagen. Samma anmärkning drabbar i viss mån äfven
herr Bromées motion. Om t. ex. existensminimum bestämmes till
650 kr., så kommer enligt de nu berörda förslagen en person, v
som har 500 kr. inkomst, icke att få politisk rösträtt. Detta har
man icke tänkt på vid nedskrifvandet af dessa förslag, och det
N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
4 Onsdagen den 6 Maj, e. m.
gör, att de samtlige lida af en svaghet, som förorsakar, att de
icke kunna bifallas. Under sådana förhållanden synes det mig,
att man icke kan yrka annat än afslag å såväl det kongl. för¬
slaget som å motionerna.
Jag anser, att man icke bör taga för hårdt vid sig, att frå¬
gan faller för denna riksdag. När frågan om ombildning af vårt
representationsskick stod på dagordningen, föll den många gånger.
Men det visade sig sedermera, att det förslag, som slutligen gick
igenom, var bättre än alla föregående förslag, det inberäknadt,
som förut år 1848 framlagts af Kongl. Maj:t. Hade ett af de
äldre förslagen gått igenom, då hade vi utan tvifvel haft ett sämre
representationsskick, än vi nu hafva. Jag tror derför, att vi böra
taga frågans fall vid denna riksdag ganska lugnt och motse, att
vi framdeles kunna vinna en tillfredsställande lösning.
Jag anhåller, herr talman, om bifall till utskottets hemställan
om afslag å samtliga förslagen.
Vidare anförde:
Herr Höjer: Herr grefve och talman, mine herrarl Den
högt aktade representanten på lidköpingsbänken uttalade under
förmiddagens debatt sin tacksamhet mot Kongl. Maj:ts regering,
som brutit isen och nu ändtligen kommit fram med förslag till
eu rösträttsreform. Då jag icke eger min ärade väns förnöjsam¬
het, känner jag mig icke heller uppfordrad att uttala den tack¬
samhet, som han uttalade, så mycket mindre som jag i sjelfva
verket icke tycker mig hafva något att tacka för. Jag får upp¬
riktigt bekänna, att jag hör till de många, både inom och utom
Riksdagen, som anse, att den af Kongl. Maj:t föreslagna reformen
endast är eu skenreform eller åtminstone icke mycket annat.
Om man med hvarandra jemför å ena sidan Kongl. Maj:ts
nådiga rösträttsproposition — detta intressanta monument af svenskt
statsmannaskap i fickformat — och å andra sidan konstitutions¬
utskottets utlåtande med all dess oresonliga konservatism, skall
man finna, att de båda aktstyckena gå på samma ledmotiv, äro
uttryck af ungefär samma grundtanke, nemligen den, att bibe¬
hållandet af Andra Kammarens sammansättning oförändrad eller
i det närmaste oförändrad är ett hufvudvilkor för en normal och
sund samhällsutveckling, och att insläppandet i representationen
af de allra minsta främmande element ofelbart skall föra på af-
vägar hela vårt konstitutionella lif. Hela detta resonnement synes
mig icke vara något annat än en omskrifning af fåtalsväldets paroll
i alla tider: det är bra, som det är; magten skall ligga der den
ligger, med rätt för de få att styra för de många och med till¬
fälle för de magtegande att under den skyddande förklädnaden
af att tillvarataga det helas intresse i sjelfva verket blott tillgodose
sitt eget. Olikheten åter mellan Kongl. Maj ds rösträttsproposition
Onsdagen den 6 Maj, e. va
6 N:o 42.
å ena sidan och konstitutionsutskottets utlåtande å den andra Ang. ändrade
synes mig ligga deri, att, medan konstitutionsutskottet med en bestämmelser
nästan brutal öppenhet förklarar, att ingenting får förändras, r%i^nr^
Kongl. Maj:t deremot säger, att man för skams skull måste göra rätte».
åtminstone något, och föreslår ett litet pikant konststycke, som (Forts.)
består deri, att man släpper in eu mycket liten flock nya valmän
genom den ena dörren, för att sedan med hjelp af s. k. garantier
kasta ut dem allesammans — eller så godt som allesammans —
genom den andra. Bruttobehållningen af nya valmän på grund
af den rösträttsreform, som Kongl. Maj:t föreslår, skulle, enligt
beräkning, blifva 2,461 arrendatorer, 27,099 röstberättigade på
grund af inkomst på landsbygden och 16,463 inkomsttagare i
städerna, summa 46,023 nya valmän. Hvad deremot Kongl. Maj:t
glömt att tala om är, hvilken nettobehälluingen genom denna
rösträttsreform skulle blifva; och jag fruktar, att Kongl. Maj:t på
den frågan icke kan gifva något svar, emedan — så vidt jag
kunnat finna — någon utredning derom icke föreligger. Men om
man eger rätt att sluta ex analogia, måste ■— synes det mig —
manfallet bland de nya valmännen blifva ganska betydligt, på
grund af det dubbla utskyldsstrecket och det faktiskt förhöjda
åldersstrecket, hvartill kommer en icke obetydlig decimering äfven
af de gamla valmännen, till följd af de nya garantierna.
Hvad jag i Kongl. Maj:ts rösträttsproposition saknar, är hvarje
erkännande af det faktum, att en rösträttsreform — och jag vill
tillägga eu effektiv rösträttsreform — enligt de flestes åsigt borde
vara det gifua och så godt som omedelbara komplementet till
den urtima Riksdagens beslut; och hvad jag likaledes i den
kongl. rösträttspropositionen saknar, är den kloka tillämpningen
af den utvecklingens lag, som bjuder statsmannen, den förut¬
seende statsmannen — jag vill icke säga att öfverflytta magten
i samhället från en samhällsklass till en annan — men väl att
likasom förskjuta eller fördela magten, så att den icke kommer
att helt och hållet ligga hos eu enda samhällsklass, såsom för¬
hållandet faktiskt är inom Sveriges nuvarande representation.
Icke heller kan jag i Kongl. Maj:ts proposition finna någonting,
som antyder, att man insett den absoluta nödvändigheten att,
genom en vidt gående rösträttsreform, ställa samhället på eu bre¬
dare och derför mycket säkrare grundval genom att upptaga i
samhället såsom verkliga medborgare de förut rösträttslöse, för att
sålunda förbinda deras personliga intressen med samhällets och
för att göra dem solidariska med de lycklige, som förut äro er¬
kända som politiskt fullmyndige mån.
Valreformer, och vidt gående valreformer, hafva under detta
århundrade blifvit genomförda i de ilesta af Europas konstitutio¬
nella stater af statsmän, som verkligen insett, att dylika effektiva
reformer varit förestafvade icke endast af rättvisa, utan äfven af
politisk klokhet. Jag behöfver i det fallet endast påminna derom,
N:o 42. 6
Onsdagen den 6 Haj, e. m.
Ang. ändrade att i detta århundrade tre stora valreformer blifvit genomförda i
bestämmelser Eng|and, både af konservative och liberale statsmän, af den libe-
1 °tislianröst-1 ra'e l0,'d Grey 1832, af den konservative Disraeii 1867 och af
rätten. den radikale Gladstoue 1884. Och såsom ett exempel på, huru
(Forts.) konservative statsmän i England i våra dagar resonnera, vill jag
nämna, att lord Derby, premierministern i ett mycket konserva¬
tivt kabinett, år 1867 förklarade, att han icke kunde finna något
det allra ringaste skäl för, att eu effektiv valreform skulle vara
ett monopol endast för de liberale. Jag förmodar, att det kom¬
mer att dröja mycket länge, innan vi bär i Sverige få en Derby,
en Disraeii eller en Gladstone, och att det kommer att dröja ännu
längre, innan vi få en Första Kammare, som begriper dem.
Af särskildt intresse är, att Kong!. Maj:t i motiveringen till
sin rösträttsproposition ställer upp bredvid hvarandra — icke så¬
som samverkande, utan såsom kolliderande, olika klasser, olika
partier och olika intressen. Ja, det går så långt, att, när Kongl.
Maj:t kommer till den kuriositet, som kallas det proportionella
valsättet i de större städerna, han förutsätter tillvaron af partier
med mycket stark partidisciplin, bvilka således genom Kongl.
Maj:ts rösträttsförslag blifva uttryckligen legaliserade i vårt kon¬
stitutionella lif. Mot sjelfva den saken bar jag intet att anmärka,
emedan både partier och disciplin enligt min tanke äro nödvändiga.
Kongl. Maj:t indelar i sin rösträttsproposition alla svenska
medborgare i två klasser — fastigbetsegare och inkomsttagare, med
vederbörliga underafdelningar. De välsinnade, de samhällsbeva¬
rande, de, på bvilka samhället egentligen kan byggas, äro fastig-
hetsegare, som innehafva fast egendom på land eller i stad till
ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, arrendatorer, som
arrendera jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande
tre tusen riksdaler, samt slutligen större inkomsttagare.
De misstänkte, de i politiskt afseende opålitlige, äro de små
fastigbetsegarne och lägenhetsiunehafvarne, bvilka senare Kongl.
Maj:t i sin nådiga proposition tyckes alldeles ba glömt bort De
i alla afseenden farligaste, de, för bvilka Kongl. Maj:t nästan
varnar samhället, äro de mindre inkomsttogarne, dessa stackare,
som oseillera ett litet stycke öfver eller under strecket. Det är
för att skydda samhället mot dessa individer, som Kongl. Maj:t
i sin proposition uppstält sina två s. k. garantier. Med tillhjelp
af den ena, utskyldestrecket med ty åtföljande böjning af ålders-
strecket, tror sig Kongl. Maj:t emellertid ba någorlunda bevarat
samhället mot de små inkomsttagarne på landsbygden, och herr
justitieministern anför i sin motivering med en viss belåtenhet,
att det endast är i 11 valkretsar, der den olyckan möjligen eller
med visshet under den närmaste framtiden skulle kunna inträffa,
att inkomsltagarnes antal bleive lika stort som fastigbetsegarnes
eller något större.
Den egentliga politiska pariasklassen, mine herrar, är emel-
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
7 N:o 42.
lertid, enligt Kongl. Maj:ts åsigt, att finna ibland de små inkomst- Ang. ändrade
tagarne, i städerna. Det är för att skydda samhället mot dem,
som det är nödvändigt att uppställa icke blott garantien med det ’ °fiska \-0sV
dubbla utskyldsstrecket, utau äfven det proportionella valsättet. rätten.
När herr justitieministern med en viss förskräckelse tänker på (Forts.)
dessa små inkomsttagare i städerna, bar han, såsom det ock sy¬
nes af den kongl. propositionen, de större städerna för ögonen,
och jag förmodar, att han framför allt bär i tankarne de största
städerna, Stockholm och Göteborg. Jag har emellertid mycket
svårt att fatta skälet till hans fruktan, ty genom streckets sänk¬
ning till 600 kr. får Göteborg ingen ny valman och Stockholm
en ny vaimanscorps af 353, säger 353 personer. Icke kan väl
detta vara orsak nog för Kongl. Maj:t, att för de större städerna
vidtaga alldeles särskilda säkerhetsåtgärder. Eller skulle anled¬
ningen till Kongl. Maj:ts fruktan möjligen vara att söka i an¬
blicken af de nuvarande fruktansvärda radikala representanterna
för Göteborg och Stockholm? Med afseende på de högt aktade
representanterna för rikets andra stad tror jag ej, att hos dem
ens det skarpast beväpnade öga skall kunna upptäcka skymten
af radikalism. Hvad beträffar representanterna på stockholms¬
bänken, tror jag, att, åtminstone med afseende p>å fem af dem,
herr justitieministern med full sanning kan säga, att »de äro kött
af mitt kött och ben af minom benom.» Och med hänsyn till
de öfriga tjugu vet jag verkligen icke, om herr justitieministern
möjligen har samma uppfattning, som en ärad ledamot af Första
Kammaren på förmiddagen uttalade. Han ansåg nemligen, att
de tjugu liberalerna eller radikalerna på stockholmsbänken, jemte
åtskilliga olyckskamrater från några af våra smärre städer, voro
mer eller mindre ovärdiga det mandat, hvarmed de hedrats af
sina valmän. Men i alla fall skulle jag tro, att den ärade herr
justitieministern vid närmare eftertanke skall erkänna, att äfven
liberalerna på stockholmsbänken icke äro några revolutionärer,
utan mycket beskedliga liberaler, som icke hafva några andra
afsigter än att, efter sin större eller mindre förmåga, arbeta för
genomgripande reformer just i ändamål att förekomma revolutio¬
nära omstörtningar. I alla händelser behöfves ej för deras skull
det proportionella valsättet, som endast synes afse att stärka
Första Kammarens annex uti den Andra.
Jag skall ej längre upptaga herrarnes tid. Redan af hvad
jag haft äran anföra, torde det vara tydligt för alla kammarens
ledamöter, att jag icke på några vilkor kan ge min röst åt don
kongl. rösträttspropositionen. Jag kan deremot ansluta mig till
konstitutionsutskottets hemställan — utan att dock i en enda
punkt kunna gilla utskottets motivering. Jag skall derför, herr
talman, tillåta mig att yrka bifall till konstitutionsutskottets hem¬
ställan i den föredragna första punkten, men med ogillande af
hela motiveringen.
N:o 42. 8
Onsdagen den G Maj, e. m.
Ang ändrade Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman, mine herrar!
rörflen6,s^a^ ej upptaga kammarens tid med någon vidlyftigare ut-
tislca röst- ' redning af den föreliggande frågan. I en fråga, som har stått
rätten. på dagordningen i närmare 30 års tid och såväl enskilt som
(Forts.) offentligt diskuterats, torde icke, äfven genom en mångsidigare be¬
lysning af densamma, kuuna vinnas någon för min mening. Då
jag emellertid icke har kunnat biträda Kongl. Maj:ts förslag, utan
reserverat mig, skall jag be att i korthet få anföra de skål, som
för mig varit bestämmande, då jag antecknade mig såsom re¬
servant.
Jag ber då först att i förbigående få såsom min åsigt uttala,
att, då man går att försöka lösa en fråga, som är af så måug-
sidig beskaffenhet, och i fråga om hvilken meniugsskiljaktigheterna
äro så olika angående den rigtning, i hvilken en lösning bör gå,
det lärer blifva nödigt, för så vidt någon lösning skall kunna
åvägabringas, att eftergifter göras på såväl det ena som det andra
hållet. Och jag tror af detta skal, att det vore lyckligast, om
man redan nu stälde sig på den ståndpunkten, att man litet hvar
— såväl de, som nu ej önska någon ändring i de bestående röst¬
rättsförhållandena, som de, hvilka gå till ytterlighet åt det andra
hållet genom att fordra en allmän utsträckning af den politiska
rösträtten — toge saken från en mera moderat ståndpunkt och
tänkte, att tillmötesgående här är nödvändigt, för så vidt någon
ändring skall kunna vinnas.
Hvad nu Kongl. Maj:ts förslag beträffar, så kan jag i fråga
om det proportionella valsättet hufvudsakligen hänvisa till de skäl,
som af utskottet blifvit anförda för afslag i denna del. Jag tror
nemligen, i likhet med utskottet, att, om en gång det proportio¬
nella valsättet skall införas i landet vid val till Andra Kammaren,
det blir nödvändigt, att detta valsätt utsträckes till hela landet,
och att det icke, såsom här varit af Kongl. Maj:t föreslaget, en¬
dast skall gälla de större städerna. Då en gruppering med af¬
seende på valen i de större städerna kan ske genom dessa stä¬
ders indelning i valkretsar, så synes det mig, att det missförhål¬
landet, som Kongl. Maj:t genom de proportionella valen velat af¬
hjelpa, kan vinnas utan ändring i riksdagsordningen.
Hvad angår de motiv, som Kongl. Maj:t anfört för sin åt¬
gärd att i förslaget icke upptaga de s. k. lägenhetsinnehafvarne
eller egarne till byggnader å annans mark, så kan jag ej gilla
dessa skäl, särskild! som Andra Kammaren vid flera föregående
tillfällen uttalat sig för, att de personer, som ega byggnader på
annans mark, äfven böra hafva rösträtt, och derför har jag i mitt
förslag upptagit dessa lägenhetsinnehafvare.
Hvad vidare beträffar arrendatorerna, så har Kongl. Maj:t i
det närmaste stält sig på Andra Kammarens förut uttalade me¬
ning i denna fråga, och i det hänseendet synes mig, som om
Andra Kammaren skulle kunna godkänna Kongl. Maj ds förslag.
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
9 N:o 42.
Men hvad jag åter ej kan gilla, är Kongl. Maj:ts förslag med Ang. ändrade
afseende på inkomstberäkningen för de personer, som på grund bestämmelser
af inkomst skulle erhålla rösträtt. Kongl. Maj:t har nemligen t^a r?t_
föreslagit, att en person, för att vara berättigad att deltaga i val rätten.
till Andra Kammaren, på grund af iukomstbevinning skall »under (Forts.)
två år näst före det år, valet eger rum, uppskattats till en in¬
komst af minst sexhundra riksdaler samt under hvartdera af
nämnda två år till stat och kommun erlagt förfallna utskylder
efter eu inkomstbevillning af minst en riksdaler femtio öre.»
Kongl. Maj:t har således i förslaget föreskrifvit, att en person
skall, för att få valrätt på grund af inkomst, hafva varit upp¬
skattad för en inkomst af GOO kr. under de två senaste åren före
valet, men har omedelbart derefter tillagt, att denna person skall
ha erlagt skatt af eu krona femtio öre under hvartdera af dessa
år. För att eu person skall kunna ha erlagt skatt, fordras natur¬
ligtvis, att han först har varit taxerad; och då, enligt Kongl.
Maj:ts förslag, en person, för att ega rösträtt t. ex. vid val inne¬
varande år, skall ha varit upptaxerad till eu inkomst af 600 kro¬
nor under år 1894 och 1895 och erlagt skatt under hvartdera af
dessa år, så blifver deraf en följd, att Kongl. Maj:ts förslag for¬
drar, att personen i fråga skall ha varit taxerad för enahanda in¬
komst jemväl under år 1803. Ty det är uppenbart, att ingen
kan betala skatt för inkomst, så vida han ej förut varit taxerad
för densamma. Det förefaller mig, som om denna bestämmelse, på
samma gång som den är oegentlig, går för långt, när den begär,
att en person skall ha varit taxerad under tre år före det år, valet
eger rum.
Det är i två afseenden, som denna bestämmelse förefaller mig
i högsta grad oegentlig. Den är det först och främst derutinnan,
att en person, som har inkomst af kapital eller arbete, genom den¬
samma skulle komma i sämre ställning än den, som är egare till
fastighet. Och vidare i det afseeudet, att då det här gäller icke
blott de inkomsttagare eller den nya grupp af valmän, som enligt
förslaget skulle tillkomma, utan här gäller det alla inkomsttagare,
och således huru stora inkomsttagare som helst, så skulle de sist¬
nämnde genom förslaget komma i en ogynsammare ställning, än
de för närvarande intaga. Om nemligen en person har eu in¬
komst af 10,000 kr., men af en eller annan anledning icke blifvit
upptaxerad ett år, skulle denna person taxeras under tre år, innan
han efter Kongl. Maj:ts förslag skulle få valrätt till Andra Kam¬
maren, då deremot en fastighetsegare skulle få valrätt i och med
detsamma han köpt eu egendom och styrkt detta inför kommu¬
nalstämman, för så vidt han nemligen är mautalsskrifven och
bosatt inom den kommun, der fastigheten är belägen. Detta synes
mig vara en oegentlighet, som man bör söka undvika, och det
är jemväl af detta skäl, som jag har ausett, att en sådan än¬
dring i Kongl. Maj ds förslag bör vidtagas, att man icke i verklig
'N:o 42. 10
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade heten fordrar, att skatt skall ha erlagts, för så vidt den varit för-
bestämmelser fauen för längre tid än två år, näst före det valet eger rum.
tiska röst- Man har häremot invändt — att efter det förslag, jag fram-
rätten. stält, i den reservation, jag fogat vid betänkandet, eu person skulle
(Forts.) kunna betala kommunalutskylderna för dessa två år på en gång före
valet, det vill säga att det icke innehölle de garantier, som Kongl.
Maj:t uppstält, nemligen att utskylderna skola ha betalats under
hvartdera af dessa två år. Ja, skulle detta medföra olägenheter?
Jag tror det icke, och man skall säkerligen icke behöfva befara,
att något större antal skall betala under åren förut förfallna ut-
skylder för att få rösträtt. Åtminstone i den ort, jag tillhör, har
det ännu icke förekommit, att någon betalat kommunalutskylder
— åtminstone sådana kommunalutskylder, som förfallit ett eller
två år före den tid, då val egt rum — för att han på det sättet
skulle få valrätt. Och jag är öfvertygad om att, derest mot förmodan
så skulle ske, de kommunala myndigheterna skulle visst icke ha
något emot, att personer, som försummat att betala sina kom¬
munalutskylder, fullgöra denna skyldighet jemväl för föregående
år, äfven om denna inbetalning är förestafvad af tanken på att
få rösträtt. Jag anser således icke den anmärkta olägenheten
böra tillmätas någon betydelse. Det är af dessa skäl, jag ansett
mig böra skilja mig från de öfriga reservanterna inom utskottet,
nemligen friherre Barnekow m. fl. Jag har nemligen ansett för
det första, att det ej borde fordras såsom vilkor för rösträtt, att
en person skulle betala skatt för längre tid än de två år, som
Kongl. Maj:t i sitt förslag fordrat, att taxering af minst 600 kro¬
nor egt rum, och för det andra, att det ej borde styrkas, att dessa
utskylder vore erlagda under hvartdera året, endast att de erlagts.
Jag tillåter mig erinra, att, enligt nuvarande bestämmelser, i
det fallet endast är stadgadt, att man ej får restera för kommunal¬
utskylder; och jag har ej hört, att i det afseendet denna kam¬
mare åtminstone ansett fordringarna böra skärpas.
På dessa skäl, herr talman, skall jag bo att få yrka bifall
till den reservation, jag fogat vid betänkandet.
Herrar Göransson och Wikström instämde häruti.
Herr Eriksson i Elgered: Herr talman, mine herrar! Om
jag får be om herrarnes uppmärksamhet eu stund, skall jag lofva
att vara så mycket kortare i stället.
Det hufvudskål, som konstitutionsutskottet anfört för sitt af¬
styrkande af såväl den kongl. propositionen som öfriga förslag,
synes vara myntvärdets fall. På grund af myntvärdets fall an¬
ser nemligen utskottet, att tillfälle beredes för dem, som ha in¬
komst af kapital eller arbete, att på sådant sätt i alla fall erhålla
rösträtt. Detta, säger jag, synes vara hufvudskälet. Hvad sedan
åtskilliga af utskottets öfriga skäl angår, instämmer jag alldeles
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
11 3f:o 42.
med konstitutionsutskottet deruti, att dessa skäl berättiga ett af-Ang. ändrade
styrkande af den kong), propositionen. bestämmelser
Men öfver hufvud taget kan man, när man läser igenom^tiska^röst-1
detta konstitutionsutskottets betänkande, ej annat än erkänna, rätten.
att skälen i hufvudsak äro »de obotfärdiges förhinder». (Forts.)
Går jag till motiveringen för den kongl. propositionen, så
framgår deraf visserligen, att, enligt hvad justitieministern söker
visa, det ej är någon fara att sänka strecket från 800 till 600
kronor, och att derigenom ingen föiändring af magtfördelningen
eger rum. Men deremot finner jag icke de skäl, som egentligen
synas mig vara mest talande för en utsträckning af den politiska
rösträtten. Dessa skäl äro nemligen personlighetsprincipen, men-
niskaus personliga värde, som onekligen bör ställas framför pen¬
ningvärdet och magten. Jag kan icke finna något, som så talar
för det rättvisa i eu utsträckning af den politiska rösträtten som
just hufvudsakligen detta skäl. Men om detta skäl är rättvist,
tror jag äfven, att deraf bör följa, att man bör gifva rättvisan
sin gärd, ty hvad som är rättvist kommer i alla händelser förr
eller senare att tvinga sig fram.
Jag betraktar för min del våra grundlagar såsom former,
inom hvilka det politiska lifvet rör sig. Men om så är, att de
äro former, inom hvilka det politiska lifvet rör sig, så äro grund¬
lagar^ till för det politiska lifvets utveckling, men icke det poli¬
tiska lifvet till för att tvingas in inom föråldrade bestämmelser,
grund lagsparagrafer och former, som icke längre äro hållbara.
Deraf följer således, att allt efter som det politiska lifvet utveck¬
lar sig — och det kan icke stå stilla, det utvecklas ständigt —
så böra äfven våra grundlagar följa med och få motsvarande for¬
mer. Ty om det icke sker, fruktar jag för min del, att utveck¬
lingen en dag spränger dessa former och tar dimensioner, som
säkerligen ingen af herrarne kan beräkna. Och jag undrar, om
icke vår regering just fått ögonen öppna för detta sakförhållande,
när den i alla fall kommit fram med detta förslag till utsträck¬
ning af den politiska rösträtten. Att utvecklingen gått framåt
sedan den tid, då 14 § riksdagsordningen såväl som hela riks¬
dagsordningen i öfrigt blef affattad af dess skapare, Louis de Geer,
att, säger jag, under de 30 år, som sedan dess Hytt, utvecklingen
gått framåt, det tror jag, att herrarne alla medgifva. Man må
kasta blickarne på skolans utveckling, man må kasta dem på
litteraturen eller på kommunikationsväsendet, på näringarna eller
handeln, så tror jag, att det eoa som det andra talar för, att
särskildt vårt land gått framåt i utveckling — för att nu icke
tala din det störa intresse, som för närvarande finnes för delta¬
gande i det politiska lifvet, i riksdagsmannaval^! till Andra Kam¬
maren, i jemförelse med förhållandena å den tid, då denna paragraf
blef affattad. Jag säger: gör man en jemförelse mellan dessa
förhållanden, så behöfs ej mera för att förvissa sig om, att det i
N:o 42. 12
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade längden icke går an att binda utvecklingen på ett sådant område
rörtädenelSCli SOm här‘
fiska röst- Jäg vill ^ör “in del icke uttala något ogillande mot rege-
rätten. ringen, för det den icke framkommit med ett förslag, som kan
(Forts.) tillfredsställa alla kraf och fordringar. Hvad jag deremot så
mycket mera beklagar är, att Riksdagens Första Kammare i dag
kunnat afslå den kongl. propositionen, trots de garantier, som
finnas, med den kolossala majoriteten af — som jag hört sägas
— 102 röster mot 26, eller något dylikt. Jag beklagar, som sagdt,
detta så mycket mera, och med herr Höjer instämmer jag deri,
att det tyckes bli långt till den dagen, då Riksdagens Första
Kammare lär sig att gå med på en reform i fråga om utsträck¬
ning af den politiska rösträtten.
Ja, jag skall icke anföra mera. Hvad särskildt angår min
ställning till de olika förslag, som framlagts, torde redan af hvad
jag sagt framgå, att jag åtminstone icke kan vara med om den
kongl. propositionen oförändrad. Jag skulle ha kunnat vara
med om reservanternas förslag — friherre Barnekow3 med fleres
— derest Första Kammaren varit så pass tillmötesgående, att den
godkänt denna reservation och antagit densamma till hvilande.
Men då Första Kammaren icke det gjort, kan jag icke vara med
derom. Då gäller det för mig här att göra ett principuttalande,
och då måste jag ställa mig på det förslags sida, som har största
anslutningen bland de mera sansade inom landet och inom denna
kammare af vännerna till en utsträckning af rösträtten. Det är
herr Bromées motion och hvad han der framställer.
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till herr Bromées motion.
Herr Petersson i Boestad: Då frågan redan fallit i Första
Kammaren, skall jag yttra mig mycket kort.
Jag ber då att få yrka afslag såväl å Kongl. Maj:ts förslag
som å reservationerna och motionerna i den föreliggande frågan;
och jag gör det på den grund, att jag anser, det förslaget saknar
den fullständiga utredning, som bör föregå ett så vigtigt grund¬
lagsförslags framläggande.
Bland annat anmärkningsvärdt vill jag blott nämna, att de
mindre jordbrukarnes intressen icke i det kongl. förslaget blif¬
va tillgodosedda i samma proportion som öfriga samhällsklassers.
Jag ber att få anföra något af det af statsrådet Åkerhielm
i ämnet afgifna yttrande, der han säger: »Fast hellre befarar jag,
att, i trots af berörda bestämmelser, den föreslagna rösträttsut-
vidgningen skall medföra en förskjutning i den nuvarande poli¬
tiska magtfördelningen derhän, att den jordegande klassens in¬
flytande på Andra Kammarens sammansättning kommer att i
afsevärd grad försvagas, och då jag betraktar detta den jordegande
klassens inflytande såsom en af de förnämsta garantier, vår nu-
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
13 N:o 42.
varande konstitution inrymmer mot förhastade och icke tillräck¬
ligt förberedda och öfvervägda förändringar inom vårt stats- och
samhällslif, finner jag mig icke kunna biträda den af föredragan¬
den gjorda hemställan».
Jag kan ej annat än finna detta yttrande sant.
Jag kan ej inse, att vare sig regeringens eller reservanternas
förslag kunna räknas till de högst nödiga eller nyttiga förändringar
i grundlagen, som äro af behofvet påkallade.
När jag nu yrkar bifall till konstitutionsutskottets hemställan,
så gör jag det, efter hvad jag fullt och fast tror icke blott i
fosterlandets, utan äfven i deras intresse, som kanske ännu sakna
de förutsättningar, som fordras för att kunna bära ansvaret för
svenska statens framtid.
Herr Bromée: Då under de senare åren, särskildt inom
denna kammare, många och starka röster höjts för en sänkning
af det politiska rösträtts- och penningstrecket, samt Riksdagen
skrifvit till Kongl. Maj:t och anhållit om utredning och förslag
i den rigtningen, hade man kunnat förvänta, att en bättre utred¬
ning och ett något längre gående förslag skulle hafva erhållits än
det nu af regeringen framlagda. I det kongl. förslaget, i hvil-
ket ingen nedsättning af valcensus för egare till jordbruksfastig¬
het föreslagits, föreslås en nedsättning af den rösträtt, som grun¬
dar sig på inkomstbevillningen, från 800 till 600 kronor, men till
denna sistnämnda inkomst skall man ha varit uppskattad under
två år före valet, och under hvartdera af nämnda år skall man
i inkomstbevillning för till stat och kommun förfallna utskylder
hafva erlagt minst en krona 50 öre.
Detta stadgande synes mig icke tilltalande och i och för sig
icke egnadt att i någon nämnvärd mån gifva rösträtt åt flere än
förut, ty genom stadgandet, att man i två år före valet skall
hafva varit taxerad till 600 kronor och hafva till stat och kom¬
mun betalt utskylder efter eu inkomstbevillning af minst 1 krona
50 öre, framflyttas åldersgränsen minst två år eller till 24:de året
— för den, som efter nuvarande lag skulle hafva rösträtt vid
fylda 21 år, samt äfven för andra och äldre, hvilka under de
näst föregående tvenne åren icke varit till denna inkomst och
bevillning uppskattade.
Det är detta, som gör, att den föreslagna nedsättningen af
valcensus icke blir någonting annat än eu skenbar nedsättning.
Om man äD, genom streckets flyttande från 800 till 600 kronor,
från denna synpunkt ensamt kan säga, att man beredt politisk
rösträtt åt något öfver 40,000 flera än förut, så är det alldeles
säkert, att denna rösträttsutvidgning — och möjligen mera till
— borttages eller omintetgöres af bestämmelsen om tvåårig taxe¬
ring och att i två år hafva betalt de nämnda utskylderna.
Af den statistiska utredningen, som vi nu fått, visas det, att
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 14
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Auff. ändrade hittills är det många af de nuvarande röstberättigade, som icke
rederi poli-'1 rätt tid bafva betalt sina utsMJer> hvadan dessa sålunda, enligt
tiska röst- det kongl. förslaget, mista sin rösträtt.
rätten. Tagel* man dessutom i betraktande det i den kongl. proposi-
(Forts.) tionen föreslagna proportionella valsättet i de större städerna, så
blir detsamma ännu mindre tilltalande. Det genom detta valsätt
lemnade rum för partiintressen och valkrångel är ju så uppen¬
bart, att man blott behöfver påpeka det, för att hvar och en skall
finna, att det är olämpligt. — Vi hafva ju i färskt minne, hvad
som skedde hösten 1887 här i Stockholm, fastän vi då icke hade
så krångligt valsätt som det nu föreslagna. Vi fingo då på ett
märkvärdigt sätt in minoritetsmän i Riksdagen, hvilka vederbörande
ansågo »lagligen valde».
Från regeringen och från andra högt uppsatta har nu talats
och skrifvits om, att det skulle vara med landets och rikets säker¬
het förenligt och mest betryggande för en normal och sund sam¬
hällsutveckling, om rösträtten läge qvar hos dem, som nu hafva
den. Då denna rösträtt nu till jemförelsevis största delen inne-
hafves af jordbrukarne eller bönderna i vårt land, vore den största
tryggheten att söka hos denna klass. Detta tal skulle ju natur¬
ligtvis icke annat än glädja mig, som är född i bondeklassen och
sjelf är bonde, blott jag obetingadt kunde tro, att de, som nu
säga detta, hafva eu så stor och allvarlig tillit till denna klass.
På mig inverkar mycket ledsamt minnet af de från samma
håll, från hvilket dessa välvilliga uttalanden nu gjoits och göres
om bibehållande af rösträtten hos bönderna, för trettio år sedan, då
representationsreformen genomfördes, gjorda uttalandena. Det hette
då: »Skall man gifva denna okunniga bondehop rösträtt, så står
vårt fädernesland i fara. Dessa bönder hafva ej förstånd om
hvad som bör göras för landets väl.» — Ja, detta har jag blott
anfört såsom exempel på, hvad man på den tiden tänkte om bön¬
derna. Nu deremot säges det från samma håll, då det är fråga
om utsträckning af den politiska rösträtten, att tyngden af repre¬
sentationen bör ligga hos bönderna, att hos dem ligger säkerheten
för vårt lands väl, och att bönderna nu äro oförståndiga, om de
lemna ifrån sig något af det inflytande, de nu ega.
Hvad är det, som inträffat under dessa trettio år, som gjort,
att bönderna, ifrån att vara så illa auskrifna, blifvit så präktiga
och samhällsbevarande? Ja, jag vet det icke, ty jag vet ej annat,
än att de högt älskade sitt fosterland äfven den tiden och i mån
af sin förmåga fullgjorde hvad dem ålades.
Lifsmedelstullar och härordningsanslag kunna väl gerna icke
i väsentlig män hafva förbättrat dem?
Jag kan icke förstå, att så många ansett det vara eu fara
för vårt land, att den politiska rösträtten utsträckes till dem, som
äro något mindre bemedlade än de, som nu äro röstberättigade.
Man talar ju redan nu om att bereda rent af obemedlade
Onsdagen den 6 Maj, e. ro. 15
egna hem för att hjelpa dem existera och trifvas här i landet;
man bär ju ansett nödigt att lägga ganska stora indirekta skatter
på dessa mindre bemedlade i samhället, och man har äfven på¬
lagt dem en ökad börda och ökadt ansvar för värnandet af vårt
fosterland. Då man behöft och ausett sig böra göra detta, hvar¬
för skall man då vara så rädd för en utsträckning till eu del af
dessa af den politiska rösträtten? Då jag icke kan anse det vara
någon fara att utvidga rösträtten på sätt jag och min medmotio-
när yrkat, utan tvärtom tror, att det skulle vara en nyttig, väl¬
betänkt och rättvis åtgärd, en åtgärd, som denna kammare förut
gillat, så tror jag mig handla rätt och klokt, då jag yrkar bifall
till min motion och afslag å det kongl. förslaget.
Reservanterna, friherre Barnekow m. fl., hvilka förut i all¬
mänhet hafva varit med om det af denna kammare antagna s. k.
500 kronors-strecket, synas nu hafva öfvergifvit denna ståndpunkt,
då de, så nära som möjligt, slutit sig till det kongl. rösträttsför¬
slaget. Hvad som kan hafva inträffat, som kunnat förmå dessa
Andra Kammarens ledamöter att så hastigt öfvergifva sin förut¬
varande ståndpunkt i denna fråga, är mig oförklarligt; jag kän¬
ner inga orsaker och kan derför icke vara med om deras reserva¬
tion. Herr talman! Med anledning af hvad jag nu anfört, ber
jag att få yrka afslag å såväl Kongl. Maj ds förslag som de före¬
liggande reservationerna samt yrka bifall till min och herr Eriks¬
sons i Qväcklingen motion, endast med den ändring i klämmen,
att ordet »kronor» utbytes emot ordet »riksdaler».
Herr Eriksson i Qväcklingen förenade sig med herr JBromée.
Herr Thor: Det, att regeringen ändtligen funnit sig föranlåten
att framlägga ett förslag till lösning af rösträttsfrågan, kan ju
få anses såsom en liten framgång för rösträttsrörelsen. Detta
är dock allt, ty någon lösning af denna fråga kan man ej säga
att det är.
Vid genomläsande af denna kongl. proposition har jag icke
kunnat undgå att förvåna mig öfver, att regeringen förebragt så
få skäl för denna reform samt att den å andra sidan framlagt
skäl för att rättfärdiga den ringa utsträckning af rösträtten, som
hon här föreslagit.
De skäl, som regeringen anfört för denna reform, äro: för
det första det, att de grunder, på hvilka den nuvarande valrätten
hvilar, icke kunna anses för allmängiltiga. Men då regeringen
upptagit detta såsom ett skäl för sitt förslag, hade mau kunnat
vänta, att hon skulle kommit med ett förslag, som vore bättre i
detta hänseende än det nu framlagda och hvilade på mera allmän¬
giltiga grunder. Men detta regeringens förslag lider af precis
samma grundfel som det, hvilket genom 1866 års riksdagsordning
blifvit fastslaget.
N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 16
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade Det andra skälet, hvarför regeringen funnit sig föranlåten att
bestämmelser framkomma med detta förslag, är det, att inom Andra Kammaren
^^tisha^röst- uPPrePade gånger förslag om utsträckning af valrätten bifallits,
rätten. samt att på senare tider äfven inom Första Kammaren den åsigt
(Forts.) blifvit uttalad, att någon utsträckning af valrätten kunde ske.
Med anledning häraf anser sig regeringen hafva haft giltig anled¬
ning att undersöka, såsom det heter i propositionen, »huruvida
icke de i riksdagsordningen upptagna begränsningar af rösträtten
vid val till Andra Kammaren skulle kunna jemkas på det sätt,
att å ena sidan valrätten utsträcktes till en del af dem, som hit¬
tills saknat denna rätt, men å den andra samma säkerhet som
hittills förefunnes, att Andra Kammarens sammansättning är
betryggande för en normal och sund samhällsutveckling, och
sålunda den skiljaktiga uppfattning, som i denna fråga hittills
rådt emellan Riksdagens båda kammare, blifva utjemnad.»
Hvad regeringen menar med denna trygghet för en normal
och sund samhällsutveckling, får man sedan veta, när hon, efter
att hafva angifvit graden af valrättens utsträckning, säger: »Den
utsträckning af valrätten, som följer af ofvan angifua nya bestäm¬
melser, synes, hvad landet angår, kunna vidtagas utan att gifva
anledning till den farhåga, att någon förändring i Andra Kamma¬
rens karakter och sammansättning deraf skulle blifva eu följd».
Alltså anser regeringen, att hvad landet angår, skulle icke
genom detta förslag någon förändring i denna kammares karakter
och sammansättning blifva eu följd. Och då regeringen befarar,
att detta förslag dock skulle kunna från städernas sida medföra
en vådlig rubbning, har hon, för att förekomma detta, föreslagit
proportionella val. — När regeringen har den uppfattning af situa¬
tionen, att det är nödigt för eu sund och normal samhällsutveck¬
ling, att Andra Kammaren blir precis sådan, som den nu är, kan
man verkligen icke förundra sig öfver, att det kongl. förslaget är
sådant, som det nu är. Man hade dock tänkt, att regeringen
vetat om och velat anföra åtminstone några af de skäl, som upp¬
repade gånger i denna kammare framhållits för en utsträckning
af valrätten, skäl ungefär sådana, som herr Elowson i motiveringen
till sin reservation anfört. Jag skall nu icke uppläsa denna
reservation, men jag rekommenderar den till regeringens och
kammarledamöternes benägna genomläsande, då sådana skål synas
vara helt och hållet ignorerade.
Regeringen har nu varit angelägen om att framhålla skäl,
hvilka skulle likasom rättfärdiga denna ringa utsträckning af röst¬
rätten eller måhända lugna Första Kammaren något. Jag skall
nu be att få beröra åtminstone ett att dessa skäl. I den kongl.
propositionen säges bland annat följande: »Jemför man valrätten
sådan den skulle blifva efter genomförandet af ofvan angifna bestäm¬
melser med förhållandet i detta afseende vid den tidpunkt, då
nya riksdagsordningen började att tillämpas, framgår tydligt, huru
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
17 N:o 42.
mycket större skattebidrag i verkligheten kräfdes för valrätt vid Ang. ändrade
sistnämda tid, då enligt den vid riksdagsordningens genomförande bestämmelser
gällande bevillningsförordning bevillningen för 800 kronors inkomst^tisk^röst-
utgjorde 5 kronor, och följaktligen för rösträtt erfordrades, att rätten.
utskylder erlagts efter en inkomstbevillning af sistnämda belopp». (Forts.)
Hvad är då orsaken till att vi icke nu för en inkomst af
800 kronor få betala 5 kronor till staten? Är det den, att stats¬
utgifterna minskats i så väsentlig grad, att ett så stort skatte¬
bidrag icke beböfves? Nej, vi veta alla, att så icke är förhållan¬
det, utan att tvärtom desamma sedan år 1867 tredubblats. Hafva
då skatterna öfverflyttats på de rikare? Nej, det hafva de ickei
Nå, hvad är då orsaken? Jo, det är att Riksdagen har pålagt
tullar och derigenom uttager skatterna på indirekt väg och på
ett sätt, som gör, att dessa nu under strecket stående få vidkännas
allt för dryga andelar af desamma. Långt ifrån att detta för mig
skulle utgöra ett skäl att vara nöjd med den kongl. propositionen,
är det tvärtom ett af de många goda skälen, som kunna anföras
såsom motiv för det yrkande, jag här kommer att göra.
Konstitutionsutskottet har också anfört några skäl för sitt
afstyrkande af den kongl. propositionen, som jag äfven vill om¬
nämna. Utskottet säger: Men om således den nu gällande riksdags¬
ordningen med sina bestämmelser om valcensus velat förbehålla
valrätten vid riksdagsmannaval åt förmögenhetsklasser, som åt¬
minstone icke stode under dem, hvilka deltogo i val till de nämnda
båda stånden, så har dock en relativ tillväxt af valmanscorpsen
blifvit en följd deraf, att, med penningvärdets fortgående fall och
arbetslönernas stigande, de nuvarande bestämmelserna om minimum
af taxeringsvärde och årsinkomst i verkligheten blifvit nedsatta.
Jag skall nu icke inlåta mig på frågan, om förhållandet verk¬
ligen är sådant eller icke. Har penningvärdet verkligen fallit,
så har gränsen nog blifvit nedsatt; men det förhållande, att arbets¬
lönerna stigit, kan jag icke anse vara detsamma, som att strecket
nedsatts. Ty arbetslönernas stigande beror ju på det, att fordrin¬
garna på iudustriarbetarue nu äro större än förut; arbetarne kunna
i allmänhet prestera mera och bättre arbete nu än förut, och
derför få de nu också större aflöning än förut. Detta är emellertid
icke alls detsamma, som att strecket blifvit sänkt; det är tvärtom
en del personer, som lyckats arbeta sig upp till strecket.
Vidare säger utskottet, att »i sjelfva verket torde, enligt
utskottets åsigt, den gällande valcensus vara så låg, att dess upp¬
nående ej kan anses förenadt med synnerligen stora svårigheter
för dem bland de från valrätt uteslutna, hos hvilka en allvarlig
sträfvan för deltagande i det politiska lifvet verkligen förefinnes.»
Detta är eu beskyllning emot 75 %■ af landets myndiga, man¬
liga befolkning, att det endast är på grund af lätja och liknöjd¬
het, som den befinner sig under strecket. Jag skall be att i
arbetarnos namn få tillbakavisa denna beskyllning såsom alldeles
Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 42.
2
N:o 42. 18
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade obefogad och vittnande endast om, att konstitutionsutskottet är allde-
bestämmelser les okunnigt om de förhållanden och vilkor, under hvilka vi lefva.
^tisHa^röst-^' talare här på smålandsbänken motsatte sig all utsträck-
rätten. ning rösträtten i de rösträttslöses intresse. Samme talare och
(Forts.) Hägra med honom liktänkande hafva flera gånger under denna
riksdagsperiod yrkat på högre tullar i arbetsklassens intresse, samt
äfven framstält andra yrkanden i arbetsklassens intresse, som
verka raka motsatsen. Jag vill nu be dessa herrar, att de sluta
att på detta sätt arbeta i arbetsklassens intresse. Ty vi anse
icke, att de hjelpa oss det ringaste, utan vi anse, att deras arbete
är oss till skada och icke till nytta.
Herr talman! Jag skall sluta med att yrka bifall till herrar
Mankells och Bergströms motion.
Herr Fjällbäck: Det är ju en ganska betydelsefull händelse
uti detta land, att regeringen kommer fram med ett förslag till
en förändring i den politiska valrätten. Det är särskildt af stor
betydelse, då man vet, att den man, som står i spetsen för denna
regering, har uttalat den satsen, att »rösterna skola vägas och
ej räknas».
Men då man ser närmare på detta regeringens förslag, finner
man granneligen, att det i sjelfva verket icke gerna kan vara
allvarligt menadt. Det sades i förmiddags af en senator, att
detta förslag endast är ett skämt, och jag skall för eu gång be
att få instämma med en medlem af Första Kammaren, med det
tillägget likväl, att det är- ett mycket illa hopkommet skämt.
Här påstås t. ex. bland annat, att den föreslagna förök¬
ningen af valmännens antal skulle kunna hafva den verkan, att
en enda samhällsklass skulle blifva så starkt representerad, att
den uteslutande skulle kunna bestämma valens utgång i de
medelstora och stora städerna, så att denna samhällsklass skulle
blifva den enda, som blefve representerad.
Detta säger Kongl. Maj:t på samma gång Kongl. Maj-.t på¬
pekar resultatet af sina undersökningar, hvilket visar, att i Göte¬
borg t. ex. icke en enda ny valman skulle tillkomma utöfver
dem, som finnas förut. Då regeringen föreslagit eu garanti
af den beskaffenhet, att den skall tillförsäkra den förutvarande
valmanscorpsen öfvervigt gent emot de nytillkommande valmännen,
och när det tillkommer noll plus noll, så måste man naturligtvis
kommendera upp några särskilda garantier, för att dessa nya
icke skola taga öfvermagten öfver de förutvarande! Och här i
Stockholm, der det år 1893 fans 17,000 valmän, skulle det genom
den föreslagna förändringen tillkomma brutto 353. Gent emot
dessa 353 nya valmän skulle det emellertid, enligt det kongl.
förslaget, behöfvas sådana garantier, att de, om de blefve antagna,
skulle beröfva antagligen ett par tusen af de förutvarande val¬
männen deras rösträtt.
Onsdagen den 0 Maj, e. in.
19 N:o 42.
Nu har man i 10 års tid båliit på med statistiska utred¬
ningar och kastat ut mycket penningar och förödt mycken tid
på sådana undersökningar; och när man så kommer fram med
ett förslag till rösträttens utsträckning, så hänger detta förslag
totalt i luften och hvilar icke alls på några utredningar. Det är
äfven fullkomligt okändt, hvilka verkningar dessa garantier, som
här föreslagits, skulle kunna hafva. Hvem kan förutse och förut¬
säga, hvilket inflytande bestämmelsen om att man, för att få ut¬
öfva rösträtt under 2 år, måste hafva varit upptaxerad och be¬
talt skatt till ett visst belopp, kan komma att hafva på de nu¬
varande valmännen?
Denna garanti har emellertid föreslagits för att förhindra de
nya valmännen att utöfva en skadlig verkan på valen, men den
skulle helt visst drabba de förutvarande valmännen lika hårdt
som de nya.
Särskildt egendomligt är det påståendet, att de nytillkomna
valmännen tillsammans med de lägst beskattade af de förut¬
varande valmännen skulle komma att utöfva ett så ofantligt in¬
flytande. Jag vill då fästa uppmärksamheten på, att i Stockholm,
der det finnes jemförelsevis många sådana lägst beskattade röst¬
berättigade, deras antal dock icke uppgår till mer än en femte¬
del, och knappast det, af hela valmanscorpsen. Att en femtedel plus
de 353 skulle kunua utgöra eu så absolut majoritet, att de en¬
samma skulle blifva representerade, det har jag svårt att tro på.
Hvad nu förslaget om proportionella valsättet beträffar, tänker
jag, att det redan på förhand är så pass dödfödt, att det ej är
skäl uti att här kosta krut på detsamma. Men om det en gång
skall fram, detta proportionella valsätt, hvilket jag för min del
gerna vill vara med om, så skall det fram för hela landet, och
det skall fram en gång, då vi här i landet få valrätt åt alla
myndige män, då vi få lika representationsrätt för land och stad.
Då kan det vara tid att komma fram med förslag om införande
af proportionelt valsätt, men det bör då icke vara så konstigt,
att förslagsställarne sjelfve knappast begripa det och andra all¬
deles icke förstå det, utan det skall vara så enkelt, att hvem
som helst kan begripa det. Man har då att tillgå ett system i
det fallet, som blifvit försökt i England, det s. k. trekantiga val¬
sättet, enligt hvilket man, då det skall väljas 3, har rätt att rösta
på 2. Det kan folk begripa, att majoriteten väljer 2 och minori¬
teten 1 representant. Det kan man blifva klok på; men regeringens
förslag är svårt att fatta, och det gifves dessutom tillfälle till så
mycket krångel och kryperi, att jag hemställer till de närvarande
juristerna, huruvida icke deras arbete skulle blifva alltför drygt,
om detta förslag skulle komma att tillämpas.
Det har kanske särskildt framkommit i det syftet. Men jag
tycker, att vi hafva haft nog af valprocesser i detta land, så att vi
icke behöfva krångla till förhållandena för att få ännu mera dylikt.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 20
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
De anmärkningar, som jag har att framställa, drabba hufvud¬
sakligen de 6 reservanternas förslag; men, innan jag öfvergår till
dem, skall jag be att få säga några ord om utskottets motivering.
Jag instämmer nemligen i det slut, hvartill utskottet kommit,
men jag kan icke vara med om motiveringen. Der säges, att,
till följd af penningvärdets fortgående fall och arbetslönernas
stigande, de nuvarande bestämmelserna om minimum af taxerings¬
värde och årsinkomst i verkligheten blifvit nedsatta, samt att
detta förhållande ådagalägges deraf, att autalet valberättigade
bland rikets till myndig ålder komne män under tiden 1872—
1893 enligt regel ökats med i medeltal Va procent för hvarje val¬
period. Hvad betyder nu detta, att valmännen ökats under
hvarje treårsperiod med Va procent? Jo, det betyder på ren
svenska, att då vi nu hafva mellan 20 och 25 procent valbe¬
rättigade af alla till myndig ålder komne män, men detta ökas med
Va procent hvart tredje år, så behöfves det minst 150 treårsperioder
för att uppnå 100 procent. Men 150 treårsperioder representera
en framtid af 450 år. Det är detta, som man menar med framåt¬
skridande. Det var detta, som representanten för den bekanta
domsaga, der man en gång fick eu enhälligt vald riksdagsman,
nemligen Tufve Tufvesson i Lur, angaf såsom hufvudsyftet med
förslaget: det skulle bevisa eu rörelse framåt och skulle sätta
foiket i godt humör. Ja, nog är det en rörelse framåt — snigeln
rör sig också framåt; men jag trodde, att vi haft nog af poli¬
tiska sniglar här i landet, och att snigelpartiet var så stort, att
vi icke hade anledning att ännu mera öka detsamma.
Representanten från den domsaga, som var utsatt för den
nyss antydda malheuren, borde icke vara med om den garanti,
som nu föreslås, nemligen att hafva erlagt bevillning af en krona
under två år näst före valet, d. v. s. att hafva varit tillräckligt
högt upptaxerad under minst tre år och erlagt bevillning för de
två närmast föregående åren. Ty enligt samma förslag, måste
bevillningen erläggas under dessa år. Den kan nemligen icke
erläggas i förskott, utan måste betalas i efterskott; och således
måste man hafva varit uppskattad under minst tre år före valet.
Det är redan nu svårt nog att upprätta röstlängd enligt nu
gällande bestämmelser, som dock äro ganska enkla, nemligen
att under samma år erlägga bevillning till staten för 800 kronors
inkomst eller 1,000 kronors fastighet. När nu, då vederbörande
blott hafva att taga hänsyn till sista året, detta erbjudit sådana
svårigheter som i den nyssnämnda domsagan, der båda de, som
erhållit de flesta rösterna, förklarades ovalbara och den, som er¬
hållit endast en röst, förklarades vald — då tyckes det mig vara
ganska djerft att gifva sig ut på en sådan gungfly som detta
förslag, enligt hvilket det bör vara mycket svårt att få röstlängd
upprättad. Arbetsfolk, litteratörer, handelsbetjenter, extra tjenste¬
man m. ti., som ständigt flytta från den ena församlingen till
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
21 N:o 42.
den andra, skulle vara nödsakade att föra med sig bevis från Ang. ändrade
den församling, hvarifrån de utflyttat, att de erlagt bevillning bestämmelser
för så lång tid och att förete detta bevis, icke för valförrättaren, ’ ^iska^-öst-1'
utan för den, som upprättar vallängden. Ty röstlängden skulle rätten.
enligt förslaget blifva gällande. Hvilka svårigheter detta skulle (Forts.)
medföra, derom hafva vi lika liten aning som om hvilka verk¬
ningar det skulle hafva. Enligt min öfvertygelse, skulle det taga
bort 10 procent af de röstberättigade. Vi skulle således icke
hafva någon nettobehållning af förändringen, eller, rättare sagdt,
den nettobehållning vi skulle hafva, det vore dessa svårigheter
och dåliga verkningar. Då hade det varit mycket enklare att
höja åldersstrecket. Det hade åtminstone varit klart och tydligt;
då hade man icke behöft att komma i tvist om hvad som menas.
Utskottet säger vidare, att hvar och en, som har en allvar¬
lig sträfvan att erhålla rösträtt, skall, enligt nu gällande bestäm¬
melser, kunna skaffa sig sådan. Nu tror jag, att det finnes
hundratusental i vårt land, som hafva eu allvarlig sträfvan att
erhålla rösträtt. Men huru skola de bära sig åt för att förskaffa
sig den! Tänk om dessa toge det ärade konstitutionsutskottet
och med detsamma Första Kammaren och hela den »samhälls¬
bevarande» delen af representationen på orden, om de skulle
säga: »Gån och gifven oss 800 kronor om året såsom minimilön,
i annat fåll hafven I gifvit oss löften, som I icke kunnen hålla!»
Tänk om de gjorde såsom protektionisterna, när de, för icke så
länge sedan, begärde statens garanti för ett visst pris på sina
varor! Arbetarne skulle på samma skäl kunna begära garanti
för en minimilön af 800 kronor. Ja, tänk om de toge eder på
orden och begärde det I Då skulle man nog få höra något annat
än detta tal. Då skulle det snart försvinna ur konstitutions¬
utskottets betänkande. Det är ett hån att tala på detta sätt, då
vi veta, att det här i landet, för det stora flertalet, är omöjligt
att uppnå detta inkomstbslopp. Ingen skulle högre än jag önska,
att det vore möjligt, men det är det icke. Ja, jag tror till och med
att, om man fördelade hela landets inkomst, hela national¬
inkomsten på alla, myndig man och qvinna — ty äfven dessa
skulle väl såsom arbetande hafva sin andel — så skulle man
icke ens då komma upp till ett medeltal af 800 kronors inkomst,
mycket mindre då en sådan minimilön. Nej, det dröjer nog
lika länge härmed som enligt de beräkningar jag nyss gjorde
om den halfva procenten. Men jag tror icke, att de rösträtts¬
löse nöja sig härmed. För öfrigt, hvarför skulle icke staten i
detta hänseende föregå med godt exempel? Staten har eu mängd
betjente med lägre lön än 800 kronor. Många folkskolelärare
sakna politisk rösträtt på denna grund, och det finnes till och med
prester, som hafva för liten inkomst för att vara politiskt röst¬
berättigade. Om vi se på statsbanornas personal och många andra
tjenstemannaklasser, så skola vi fiuna, att staten visst icke före-
N:o 42. 22
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade går med godt exempel i detta afseende. Det der är således ett
rör^dcn^oli ^al utan hvarje mening.
r0tiska”'röst'1' Kongl. Maj.-ts förslag kunde vara ett utjemuingsförslag af
rätten. 800-kronorsstrecket, en konseqvent tillämpning af 800-kronors-
(FortsO strecket. Nu förhåller det sig så, att i de stora städerna med
650 kronors bevillningsfritt afdrag är strecket detsamma som i
Kongl. Maj ds förslag, men utan garanti. Men på landsbygden
deremot är det mer än dubbelt så högt penningstreck mot i
städerna. Om man åtminstone varit med om eu rättelse i detta
afseende, så att man gåfve samma rätt åt landsortens arbetare
som åt Stockholms och andra stora städers, stälde dem på samma
nivå utan några extra garantier, så hade det varit någon mening
deri. Det hade varit ett förslag, som visserligen icke varit något
specielt för oss rösträttsvänner, men som gifvit mera styrka och
hållbarhet åt de nu bestående förhållandena. Det kan ju icke
vara annat än orimligt, att man i Stockholm får rösta för 1
krona 50 öres bevillning, under det att man på andra sidan
Liljeholmsbron måste erlägga 3 kronor 50 öres bevillning. Det
måste ju innebära en orättvisa och bidrager i sin mån att öka
missnöjet med strecket. Jag, som önskar: bort med alla penning¬
streck, har ingenting emot, att dessa orättvisor qvarstå. Ty de
komma att mer och mer gnaga bort strecken.
En enda punkt i Kongl. Maj:ts förslag är beaktansvärd, nem¬
ligen frågan om arrendatorerna. Det är nätt upp det enda i Kongl.
Maj:ts förslag, som det är någon mening i. Ty dessa skulle få
rösträtt, märkvärdigt nog utan några motsvarande garantier. Det
vore en tillökning i det redan förut starka jordbrukareväldet, eu
tillökning, som jag för min del icke skulle hafva något emot, ty
dessa arrendatorer hafva verkligen berättigade anspråk på röst¬
rätt. Men hvarför har regeringen glömt bort lägenhetsinnehaf-
varne, som innehafva fastighet, ehuru på annans mark, som er¬
lägga skatt för fastighet och som i öfver 20 år haft politisk röst¬
rätt, på grund af gällande bestämmelser, men förlorat den 1888
genom ett högsta domstolens utslag på anförda klagomål? Hvar¬
för dessa allt framgent skola vara utan den rösträtt, som de ända
till 1888 innehaft, kan jag icke förstå. Den anmärkningen kan
jag också göra mot de 6 reservanternas förslag: Hvarför betraktas
dessa fastigheter såsom sämre än annan fastighet ? De innehafvas
i regel på 30, 40 eller 50 år, och deras innehafvare intaga en helt
annan ställning än de, som hafva sina arrenden på några måna¬
ders uppsägning. Jag kan icke förstå, huru reservanterna i detta
fall kunnat öfvergifva Andra Kammarens många gånger upprepade
beslut i detta afseende.
Huru detta garantistreck, som regeringen hittat på och reser¬
vanterna accepterat, detta två års bevillningsstreck skall komma
att verka, skall jag be att få belysa med några exempel på, huru
det tillgår med det nuvarande strecket. När man nu vill ned-
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
23 N:o 42.
sätta folk under strecket, är man nödsakad att nedsätta deras
taxering under 800 kronor. Men om detta förslag, som Kongl.
Maj:t och reservanterna framlagt, antages, då behöfver man icke
vidtaga så våldsamma åtgärder. Då kan man för personer, som
äro taxerade till 600 kronor, eu gång under perioden höja det
bevillningsfria afdraget från 450 till 500 kronor. Sker detta blott
en enda gång under perioden, så äro de ur spelet. Och icke kan
man göra någon anmärkning mot taxeringsmyndigheterna derför,
att de vidtagit den barmhertiga och menniskovänliga åtgärden
att höja det bevillningsfria afdraget. Jag skall visa exempel på,
hvad man kan åstadkomma med de nuvarande bestämmelserna
och sedan med de enveutuella nya bestämmelserna i Kongl. Maj:ts
och reservanternas förslag — och det i ännu högre grad.
Här i Stockholm är det eu gammal känd sport, att vid till¬
fällen, då man finner det lämpligt, sänka ned röstberättigades an¬
tal högst betydligt, att göra en generel nedflyttning under strecket
vid lämpliga tillfällen, och vi veta, huru det tillgick år 1887.
6,000 ä 7,000 stycken flyttades ner året närmast före valet,
och sedan året efter valet flyttades de upp igen. Nu har detta
blifvit mycket debatteradt, kommenteradt och klandradt, och her-
rarne hafva knappt velat tro på det, enär det förefallit alltför
osannolikt, men det föreligger en kommunal, officiel statistik, som
vittnar om denna sak. Det blef i alla fall så kommenteradt, att
man icke kunde tro, att någon skulle våga sig på en fortsättning i
samma rigtning, men det blef dock fallet, ty redan 1890 och 1891
började trafiken igen. I Klara församling nedflyttades då åtskilliga
hundra, särskilt inom den kategori, som är upptaxerad till 800
kronor eller något mera, men icke till 900 kronor. Det var icke
så många att taga på i denna klass, ty de voro blott omkring
1,700, men af dem nedflyttades några hundra. Der kunde det
således icke ske i så stor skala, men 1893 och 1894 skulle det¬
samma ske i Östermalm, och derom skall jag be att få anföra
följande fakta, som jag tagit från kommunens officiella statistik.
År 1893 voro i Östermalm 9,949 röstberättigade, och deraf om¬
kring 5,000 taxerade för mindre än 900 kronors inkomst, i följd
hvaraf dessa således utgjorde ungefär hälften af alla röstberätti¬
gade. År 1894 hade dessa siffror förändrats så, att samtliga
röstberättigade utgjorde 8,303, d. v. s. de hade minskats med
1,646, men bland samtliga röstberättigade hade de, som upp¬
skattats till mindre än 900 kronors inkomst, minskats med omkring
2,000 eller från 5,000, till 3,000, d. v. s. en minskning med om¬
kring 40 procent eller två femtedelar, som strök på en gång.
Denna minskning drabbade sålunda uteslutande den lägsta skatte-
kategorien, i ty att hela minskningen utgjorde 1,646. Den träffade så¬
väl de skattebetalande, hvilka minskades med 34 procent, som
dem, hvilka häftade för obetalda skatter. Man tog alla öfver en
bank i genomsnitt, och man träffade så bra, att de röstberättigades
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 24 Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade antal ökades i alla andra skattekategorier, men minskades uteslu-
1 denna lägsta skattekategori med 40 procent. Nu kan
tiska röst- mau kanske säga, att denna nedflyttning berodde på, att de ej
rätten. hade betalat sina skatter, men så var det ej, ty, såsom vi sett,
(Forts.) nedflyttades äfven bland de betalande 34 procent eller mer än eu
tredjedel. Nu skulle man väl tro, att verket var fullständigt och
att man hade gjort hvad man kunuat, men så var det icke, ty
1894 fortsattes minskningen i lägsta klassen med omkring 200.
Man kunde icke få flera, men då dertill kommer, att folkökningen
i församlingen under dessa två år uppgick till 8 procent, så ut¬
gjorde den verkliga minskningen under åren 1893—1894 af alla
röstberättigade inom denna skatteklass ungefär 46 procent eller
nära hälften.
Detta synes mig vara en illustration till hvad man kan göra
redan nu. Den ärade representanten, hvars namn står först i
reservationen, sade, att han var rädd för storstäderna och för
dessa beskattningsmyndigheter, och det kunna vi verkligen hafva
skäl till litet hvar, ty vi veta redan nu icke från det ena året
till det andra, om vi få behålla vår rösträtt eller icke, men går
regeringens eller reservanternas förslag igenom, då fruktar jag för,
att sjelfva statsråden kunde behöfva se till, att icke de också
komma under strecket. Säkert är, att det icke blefve många
medborgare, som komme att gå fria från dylika förändringar.
Nu känner jag icke motiven till dessa nedsättniugar, som
skedde i Östermalms församling, men de verkstäldes af personer,
som tillhörde de samhällsbevarande klasserna. Det har jag bevis
på deruti, att en af de representanter, som för närvarande repre¬
senterar Östermalms församling, det ena året var med i denna
taxeringskomité, och således förmodar jag, att man af honom kan
få veta motiven till dessa nedsättniugar och de omständigheter,
under hvilka de skedde. Denne man bör känna till detta, ty han
satt åtminstone i 1894 års komité och deltog i dess beslut. Han
icke blott sanktionerade hvad som skett 1893, utan var med om
att 1894 fortgå i samma spår med samma neusättningssystem.
Att han hade de framstående medborgarues, de konservatives och
de s. k. moderates förtroende att sitta i denna komité, det fram¬
går deraf, att denna komité valdes med ett mycket stort röstetal.
Ett hundratal af Östermalms förnämste män, embets- och tjenste¬
man och i allmänhet ledarne för det konservativa partiet deltogo
i valet och bestämde dess utgång. Man var till och med så ifrig,
för att få majoritet vid dessa val, att man vid 1895 års taxeriugs-
val icke blott kallade lefvande valmän till hjelp, utan till och med,
enligt anteckningar i vallängden, personer, som ett år förut voro
döda och begrafna. Af anteckningarna i vallängden framgår nem¬
ligen, att en person, hvars son blef vald till ledamot i taxerings¬
komité^ deltagit i valet, ehuru han var död året förut. Det skedde
antagligen genom fullmagt. Huruvida fullmagten legat i ordning
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
25 N:o 42.
före mannens död eller huru det gått till, det lemnar jag derhän, Ang. ändrade
ty det känner jag icke, men ett faktum är, att han deltog i valet, bestämmelser
och att han röstade på sin son, detta var naturligt, på grund af^iskarM-*
faderskärleken, och att han gjorde det, är jag säker på, ty valet rätten.
var enhälligt. (Forts.)
I sammanhang härmed vill jag påpeka, huru svårt det är att
upprätta en rigtig vallängd här i Stockholm. En person, som
t. ex. dog i januari i år, han står qvar i röstlängden icke blott
hela detta året, utan äfven nästa år, och i den statistik, som re¬
geringen lemnat oss, och deri den visar oss denna kolossala ökning
med Va procent för hvarje treårsperiod, i denna statistik ingår
också en mängd personer, som äro döda för l1/-’, ja, till och
med för 2 år sedan. Äfven häraf finner man, att denna statistik
icke är så mycket att lita på.
I fråga om reservanternas förslag, ber jag att få säga, att
det på det högsta förvånar mig, att män, som förut här i kamma¬
ren stått på en helt annan ståndpunkt, nu hafva till den grad
disciplinerat sig eller, för att begagna ett gammalt kändt uttryck,
lagt sina åsigter bakom sig ända derhän, att de nu helt och hål¬
let frångått den mening, de förut hyst, och ingått på denna re¬
servation. Det synes mig vara det sämsta, som kan ske, att an¬
taga denna reservation. Mycket hellre dä ett afslag, och ställes
jag i valet mellan rent afslag och bifall till reservationen, så skall
jag icke ett ögonblick tveka att rösta för rent afslag. Jag är öfver-
tygad, att Första Kammaren gjort oss eu verklig tjenst, då den
aflifvat detta foster. Jag tror, att man bör vara dem tacksam
derför, att de icke blott skött om denna saken, utan äfven gjort
det så förträffligt, med den enorma majoriteten af */s. Om de
ärade reservanterna i konstitutionsutskottet hade såsom en kompro¬
miss med Första Kammaren gått in på detta, och förslaget så¬
lunda varit ett sådant kompromissfoster — jag menar icke ett
vanligt missfoster, utan just ett kompromissfoster — som brukar
framkomma vid förhandlingar mellan båda kamrarne, så hade
jag kunnat förstå saken, men här hafva dessa reservanter gått in
på en mängd saker, som de icke behöft, under förhoppning, att
Första Kammaren skulle acceptera förslaget. Nu har Första Kam¬
maren varit mera framsynt än så. Första Kammaren står tydli¬
gen på samma ståndpunkt som jag. Den vill vänta, tills det blir
möjligt att få en ordentlig reform här i landet, och jag är tack¬
sam för att de tycka, att frågan ännu icke är mogen, och att det
nu föreslagna steget icke är ett tuppfjät framåt, utan ett snigel¬
steg bakåt. Jag ber att få på det lifiigaste instämma med dem
och för närvarande yrka afslag å utskottets förslag och bifall till
herrar Mankells och Bergströms motion. Jag förmodar dock, att
motionen faller, ty jag vågar icke hoppas i år, att protektionisterna
skola hjelpa oss, liksom förlidet år, då herr Petersson i Boestad och
hans parti var så vänligt och hjelpte oss att få upp den till kon-
N:o 42. 26 Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade trapropositioD, och jag fruktade nästan, att den skulle gå igenom
rör^den^oli * kapmaren, men det gjorde den icke. Men om de nu icke hjelpa
fiska rost- oss i den första voteringen, så att vi få upp den allmänna röst-
rätten. rätten emot reservanternas förslag, så kommer jag att öfvergå till
(Forts.) herr Elowsons reservation, och det derför, att herr Elowson vill. att
de valmän, som välja Första Kammaren, denna så förträffliga,
samhällsbevarande kammare, att dessa personer också skola få
välja denna fasligt radikala Andra Kammare. Det synes mig,
som om de med sin valrätt och resultatet af densamma hafva så
till fullo bevisat sin samhällsbevarande ståndpunkt, att de borde
kunna utan risk för vådliga omstörtningar få släppas in bland
valmännen till Andra Kammaren, ty det är ju ett obestridligt fak¬
tum, att de hafva politisk rösträtt, ehuru blott till öfverhuset, men
icke till denna kammare. Det synes mig derför, som om man
icke skulle begå någon stor orättvisa, hvarken mot Första Kam¬
maren eller mot dessa valmän, om man tilläte äfven dem att rösta
äfven till denna kammare.
Dessutom har herr Elowsons förslag det principielt fördelak¬
tiga med sig, att det är den direkta skatten till staten, bevillning,
som blir grundläggande för rösträtten. Detta är således en kon¬
seqvent utveckling från 800-kronorsstrecket, som visserligen icke
tillfredsställer mig, men som för dem, hvilka hålla på det bestå¬
ende, bör synas acceptabelt.
Det anmärkes, att de här små fastighetsegarno också skulle
få rösträtt. Jag tror icke, att det skulle vara så farligt, ty ingen
fastighetsegare kan lefva på så liten fastighet. En sådan fastig¬
het gifver dem 5 eller 6 kronor, och då måste de ju för att lefva
hafva något arbete eller någon annan inkomst bredvid, och så
hafva de sin stuga såsom ett plus. Det synes mig således icke
vara skäl att säga, att derför att fastigheten är så liten, att
egaren icke kan lefva på den, skola vi icke gifva honom rösträtt,
ty likadant är förhållandet med mer än hälften af de nu röst¬
berättigade fastighetsegarne. Deras fastigheter äro så små, att de
icke kunna existera på dem, ty icke kan en fastighet om 1,000
kronors taxeringsvärde, som kanske gifver 60 kronor, föda sin
man och hans familj. Fastigheten kan icke då vara grundläg¬
gande för rösträtten, utan naturligtvis den omständigheten, att
dessa personer hafva någon annan inkomst och sin lilla fastighet
såsom ett plus dertill. Derför innebär herr Elowsons reservation,
ur den nuvarande rösträttens synpunkt, det bästa och rigtigaste.
Herr Persson i Tallberg: Jag torde vara berättigad att på¬
stå, att konstitutionsutskottet ganska lättvindigt behandlat de före¬
liggande rösträttsförslagen. Den omständigheten, att utskottet i
samtliga de föreliggande förslagen trott sig finna en utsträckning
af den politiska rösträtten, har varit skäl nog för utskottet att
afstyrka alltsammans. Om jag varit lika lycklig som konstitu-
Onsdagen den 6 Maj, e. in.
27 N:o 42.
tion sutskottet att i Kongl. Maj:ts förslag finna en utsträckning af Ang. ändrade
den politiska rösträtten, skulle det varit tillräcklig anledning för bestämmelser
mig att yrka bifall till detsamma. Men då det torde vara ganska tis!.a r?t_
problematiskt, huru dermed förhåller sig, så kan jag ej vara med rätten.
om detta Kongl. Maj:ts förslag, helst som Kongl. Maj:t förbisett (Forts.)
en samhällsklass, som jag anser bort blifva ihågkommen — jag
menar de små fastighetsegarne, och jag vågar påstå, att man för¬
gäfves skall söka efter ett rättvist motiv till denna Kongl. Maj:ts
åtgärd. Det skall ingen med minsta grad af anspråk på rättvisa
kunna påstå, att dessa små hemmansegare, hvilkas fastigheter
kunna hafva ett värde af under 1,000 kronor, skulle vara mindre
samhällsbevarande eller mindre politiskt vederhäftiga, än den per¬
son möjligtvis kan vara, som har en inkomst af t. ex. 600 kro¬
nor. Och se vi på statistiken, skola vi finna, att inkomsttagarnes
antal redan med nuvarande valrättsbestämmelser ökar valmans-
corpsen ojemförligt mycket hastigare än fastighetsegarnes. Det kan
vara upplysande att se, hvad utskottet sid. 17 i detta betänkande
i det afseendet har att anföra. Utskottet säger, att antalet val-
berättigade bland rikets till myndig ålder komne män under tiden
1872—1893 enligt regel ökats med i medeltal Va procent för
hvarje valperiod; och, hvad särskild! angår antalet valberättigade
på grund af inkomst, har, enligt hvad den senast verkstälda sta¬
tistiska utredningen utvisar, nämnda antal under åren 1885—1893
ökats från 79,570 till 121,372 eller med mer än 50 procent.
Jag har i min motion påvisat, att, enligt Kongl. Maj.ts förslag,
valmauscorpsen i den valkrets, jag har äran att representera, skulle
komma att ökas med ett antal af 30 — säger trettio — perso¬
ner, då deremot, om det politiska strecket nedsattes till census
för den kommunala rösträtten, vaimanscorpsen i samma valkrets
skulle ökas med något öfver 1,000 personer, deraf 937 fastighets-
egare, hvilka samtliga äro jordbrukare. Då Kongl. Maj:t ansett,
att egarne till de små fastigheterna, hvaraf det finnes ett så stort
antal i Dalarne, fortfarande skulle förklaras vara politiskt omyn¬
dige, kan jag icke betrakta detta annat än som ett slag i ansig-
tet på denna medborgareklass, och jag vill i detta sammanhang
erinra om, hvad den högt aktade och älskade landshöfdiugen
öfver Dalarne, Hans Järta, för 73 år sedan yttrade såsom karak¬
teristik af dalkarlarne. Han sade nemligen: »Snarare skulle dal¬
karlen föredraga manligt våld än barnsligt fjäsk, snarare att blifva
misshandlad än gäckad.» Herr talman! Vi hade väntat oss, att
Kongl. Maj:t skulle framlägga ett rösträttsförslag, som skulle gått
billiga och rättmätiga anspråk till mötes, men vi hafva blifvit
gäckade.
Det är ock ett betänkligt tidens tecken, att de herrar reser¬
vanter, som förr manligt och med framgång i denna kammare
åtminstone kämpat för ett 500-kronors-streck, nu öfvergifvit sina
gamla traditioner i det afseendet och accepterat Kongl. Maj ds
N:o 42. 28
Onsdagen den 0 Haj, e. ra.
Ang. ändrade omyndighetsförklaring öfver fastighetsegarue. Herr Elowson står
röraTendSoli ensam såsom den, hvilken haft öppen blick för rättvisans kraf
Y tiskcTröst-1 härutinnan. Jag säde, att det var ett märkligt tidens tecken, och
rätten. jag vill erinra om, att allt sedan år 1888, eller tiden för det nya
(Forts.) systemets inträde i vårt land, reaktionära vindar blåst, och dessa
reaktionära vindar hafva med årens lopp tilltagit i styrka, för att
slutligen öfvergå till fullständig orkan. Dessa hafva kastat öfver
oss ökad värnpligt, tryckande lifsmedelstullar och odrägliga för-
svarsbördor, och det under en tid, då vi inga fiender hafva. De
folkliga reformerna hafva fått stå tillbaka, och rättmätiga kraf
hafva ej blifvit beaktade. Slutligen randades dock den dag, då
Kongl. Maj:t ansåg sig i nåder böra framlägga ett rösträttsförslag.
Men herr statsrådet och chefen för rättvisans departement ansåg
sig böra tillstyrka en rösträttsreform bakåt. Detta, mine herrar,
är att gifva stenar i stället för bröd. Jag skulle vilja tillägga:
Det är icke allenast reaktionära vindar, som blåst ■— vi hafva
samum öfver ossl Och snart befinna vi oss i eu öken, der ingen
oas står att finna.
Jag vill, innan jag slutar, uttala såsom min åsigt, att kanske
hvad jag nu vidrört icke ändå är det mest olyckliga, som har
inträffat. För dessa giftiga vindar hafva förhoppningsfulle och
såsom starke ausedde män stupat. Den fasta karakteren har un¬
der dessa vindars inflytande blifvit omsatt i kongl. nådeveder-
mälen, och der förr ett hjerta slog varmt för folkfrihetens sak,
der sitter nu en kylande kraschan. Herrarne må säga, hvad de
vilja, men det har icke varit utan verkan.
Jag skall icke upptaga kammarens tid vidare, utan yrka
bifall till herr Elowsons reservation.
Herr Bergström: Herr talman! Det märkligaste uti det
föreliggande konstitutionsutskottsbetänkandet är utan tvifvel sex-
mannareservationen vid detsamma. Det har från många håll
blifvit anmärkt mot regeringens förslag, att det skulle gifva en
rent af löjligt liten utsträckning af den politiska rösträtten. Af
inemot 1 million myndige män i vårt land, som sakna politiska
rättigheter, skulle endast 40 å 50 tusen flyttas ofvan det politiska
strecket; och räknar man med utskyldsstrecket, hvilket, tack vare
den utmärkta statistiska utredning, som här är förebragt, man
icke kunnat räkna med, kommer man icke ens till eu så hög
siffra. Hvad bjuda nu de 6 reservanterna på? De bjuda med
afseende å rösträtten på landsbygden icke någon ökning i den
första klassen, d. v. s. bland egare af jordbruksfastighet. De
erbjuda icke någon ytterligare ökning i arrendatorernas klass. De
erbjuda på landsbygden icke någon ökning i inkomsttagarnes
klass utöfver hvad Kongl. Maj:t föreslår. Den enda ökning, som
reservanterna föreslå utöfver Kongl. Maj:ts förslag, är en ringa
ökning med afseende å lägenhetsinnehafvarne. Det är med hän
Onsdagen den 6 Maj, e. m. 29
syn till städerna, som reservanternas förslag går längre än Kongl.
Maj:ts, i ty att de föreslå, att ytterligare något öfver 12,000 inkomst¬
tagare skulle flyttas ofvan det politiska penningstrecket. Men,
märk väl, äfven der sakna vi fullständigt utredning rörande ut-
skyldsstreckets verkan; och det är min bestämda öfvertygelse, om
jag ser närmare på fördelningen af dessa 12,000 personer, att, i
rundt tal, 50 % af dessa komma att falla på utskyldsstrecket och
således icke blifva politiskt röstberättigade.
De anmärkningar, som drabba Kongl. Maj:ts förslag i fråga om
formuleringen af § 14 riksdagsordningen och särskildt i fråga om
formuleringen af stadgandet rörande inkomsttagares rösträtt, qvar¬
stå i hufvudsak med afseende å reservanternas förslag. Reservan¬
terna ha icke tvekat att taga ungefär enahanda formulering, hvars
brister och hvars delvis oberäkneliga verkningar till och med
hafva fallit konstitutionsutskottets majoritet i ögonen.
En af dessa 6 reservanter har bär på förmiddagen sett reser¬
vanternas förslag med hänsyn till motivering och yrkande i det
kloka tillmötesgåendets förskönande ljus. Men d6t är i en helt
annan belysning, som detta reservanternas förslag bör ses. Det
bör ses i belysningen af ett uttalande vid 1892 års urtima riks¬
dag, hvilket då tilldrog sig mycken uppmärksamhet, uttaladt, så¬
som det var, ifrån den bänk uti Andra Kammaren och ifrån den
del af det dåvarande gamla landtmannapartiet, som i så hög grad
bär ansvaret för urtima besluten och för deras följder. Sedan
hans excellens herr statsministern den 21 november 1892 hade
haft sitt hufvudyttrande, uppträdde representanten för Bara härad
här i kammaren och yttrade bland annat:
»Om jag nu kommer att rösta för Kongl. Majds förslag,
eller rättare utskottets, gör jag det dock under den förhoppningen,
att de berättigade kraf, som blifvit framstälda från den lägre
befolkningen, för så vidt dessa kraf ligga inom rimlighetens
gränser — jag menar det politiska streckets sänkande till 500
kronors inkomst m. m., i likhet med konstitutionsutskottets förslag
vid föregående riksdag, likasom äfven fastslåendet af en beskatt¬
ning på de mera förmögne inom landet, till betäckande af de
kostnader, som erfordras för aflösning af indelningsverket och
grundskatterna — i eu snar framtid skola beslutas af såväl Första
Kammaren som af regeringen. Jag får villigt erkänna, att om
man kunde hafva löst dessa frågor på en gång, skulle jag med
betydligt lättare sinne lägga min röst i urnan för förslaget, än
hvad nu blir händelsen. Men då detta icke kan låta sig göra,
allra minst vid eu urtima riksdag, och jag derjemte håller före,
att försvarsfrågans lösning är nödvändig, kommer jag att böja
mig för denna nödvändighet. Men jag ber på samma gång få
till protokollet antecknadt, att om jag i framtiden skulle blifva
besviken i dessa uttalade förhoppningar, kommer jag helt säkert
N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 30
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade icke under den tid, jag är ledamot af denna kammare, att rösta
bestämmelser fgr vidare högre anslag till militära ändamål.»
r°U8ka''röst-1 Detta yttrande förtjenar att ännu en gång blifva antecknadt
rätten. till Andra Kammarens protokoll. Man borde haft skäl att vänta,
(Forts.) att ifrån samma håll under denna militär- och rösträttsriksdag få
höra något genljud af dessa ord från år 1892. Man borde haft
skäl att vänta att få höra detta i början af riksdagen eller åt¬
minstone under de försvarsdebatter, som för eu tid sedan här
pågingo, men man har icke fått höra något deraf.
Jag vet icke, om den talare, som yttrade detta år 1892, an¬
ser, att han i år hållit sitt ord vid voteringarna om de stora
militäranslagen. Men säkert är, att han icke bär hållit sitt ord,
då han kunnat skrifva sitt namn under denna sexmannareserva-
tion, som här föreligger, dikterad till 50 % af den för urtima
besluten i så hög grad ansvariga skånebänken.
Tiden är inne för ömsesidiga eftergifter, säga reservanterna,
och så vika de från sin och från Andra Kammarens forna stånd¬
punkt. De vika från det förutvarande gamla landtmannapartiets
program för denna valperiod, och detta göra de, fastän Första
Kammarens män inom konstitutionsutskottet icke ha rört ett finger
till tillmötesgående. Detta påminner om fjolårets bekanta ömse¬
sidiga moderation i tullfrågan; tillmötesgåendet har här haft all¬
deles lika stor verkan som den gången. År det nu möjligt, mine
herrar, att detta, de sex reservanternas förslag, skall blifva Andra
Kammarens svar till Första Kammaren på det beslut, som den
kammaren i dag har fattat? År det möjligt, att Andra Kammaren
här skall uttala sig för ett förslag uti rösträttsfrågan, om hvilket
man icke vet, hvad det är, och om hvilket man icke vet, hvart
det bär? Jag är för min del viss, att alla de, som uttalat sitt
ogillande af Kongl. Maj:ts förslag, och de äro, som herrarne veta,
ganska många här i landet — säkert hafva flere af kammarens
ledamöter, i likhet med mig, fått mottaga en mängd uttalanden i
denna rigtning — jag är, säger jag, för min del alldeles viss, att
alla dessa, de må nu vara vänner af allmän rösträtt eller endast
vänner af en utsträckning af rösträtten, dock skola vara färdiga
att uttala sitt bestämda ogillande, om sexmännens reservation
blifver Andra Kammarens beslut.
Herr talman! Jag ber att för min del få yrka afslag åKongl.
Maj:ts proposition och bifall till den utaf herr Mankell och mig
väckta motionen.
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Annerstedt:
Herr grefve och talman, mine herrar 1 De ganska oblida ut¬
talanden i fråga om Kongl. Maj:ts proposition i nu föreliggande
ämnen, som här framkommit, särskildt från stockholmsbänken,
synas mig alla bero derpå, att man betraktat det kongl. förslaget
från en felaktig synpunkt och följaktligen anlagt en helt och
Onsdagen den G Maj, e. in.
31 N:o 42.
hållet origtig måttstock vid dess bedömande. Den politiska ställ¬
ningen här i landet — jag är öfvertygad om, att flertalet äfven
inom denna kammare skall gifva mig rätt deri — är icke sådan,
att en regering, som skulle framlägga ett förslag till eu genom¬
gripande förändring af nu gällande rösträttsbestämmelser, skulle
kunna påräkna något understöd, jag vill icke säga i Första Kam¬
maren, men icke ens af denna kammares pluralitet. Under sådana
förhållanden, och då regeringen förut aldrig gjort något annat
uttalande, än att regeringen skulle låta anställa en statistisk ut¬
redning af hithörande förhållanden och med anledning af de
resultat, som denna utredning kunde gifva vid handen, fatta sitt
beslut i ämnet, har regeringen ansett det vara skäl att under¬
ställa Riksdagens pröfning ett förslag till rösträttens utvidgning,
hvilket å ena sidan ginge i den rigtning, som af ett stort antal
representanter i denna kammare påyrkats, och hvilket å andra
sidan vore förenadt med sådana garantier, som, efter hvad rege¬
ringen antog, borde vara tillräckliga för att öfvervinna det mot¬
stånd, som regeringen alltför väl visste skulle möta i medkammaren
i fråga om hvarje förslag till rösträttens utsträckning.
Här har af åtskilliga talare påståtts, att det förslag, som
regeringen framlagt, skulle vara en skenreform, skulle vara en
reform baklänges och hvad annat blifvit här i den vägen yttradt.
Jag vågar dock åberopa, att det är eu verklig reform, som rege¬
ringen satt i fråga.
För att nu icke för mycket upptaga herrarnes tid, skall jag
i den efterföljande framställningen uteslutande hålla mig till stä¬
derna. Hvad landsbygden beträffar, är det af regeringen uppgifvet
och kan icke heller motsägas, att det antal inkomstegare, som
skulle tillkomma genom de af regeringen föreslagna rösträtts¬
bestämmelserna, skulle uppgå till ungefär 68 % af nu röstberät¬
tigade inkomstegare på landet.
Hvad åter städerna angår, visa de statistiska utredningarna,
att, derest regeringens förslag skulle blifva godkändt, det antal
valmän, som skulle tillkomma i de särskilda valkretsarna, skulle
utgöra i eu valkrets från 1 till 10 %, i 10 valkretsar från 10 till
20 %, i 17 valkretsar från 20 till 30 %, i 6 valkretsar från 30
till 40 % och i 6 valkretsar öfver 40 %. En annan statistisk
beräkning gifver vid handen, att, genom de ifrågasatta rösträtte¬
bestämmelserna, antalet röstberättigade i procent af antalet skatt¬
skyldige, som för närvarande i städerna utgör 66 %, efter reformens
genomförande skulle stiga till 77 %. Äfven denna siffra torde
gifva vid handen, att det icke är med rätta, som regeringens för¬
slag säges vara allenast ett sken.
Nu har här med mycken styrka framhållits, att regeringen
skulle med andra handen taga tillbaka, hvad den ena gifvit.
Man har dermed hänsyftat på den fordran, att förfallna utskylder
skola vara erlagda under de två åren närmast före valet. Men,
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42. 32
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade mine herrar, dermed skapas icke någon annan och ny garanti
bestämmelser utöfver den redan befintliga än den, att för alla valmän, som
tiska röst- första gången blifva upptaxerade till 800 kronors inkomst, tvenne
rätten. år måstö förflyta, innan valrätt inträder. För alla dem, som redan
(Forts.) tillhöra valmanscorpsen, gör detta s. k. dubbla utskyldsstreck icke
någon ändring i nu gällande förhållanden, i ty att ingen är val¬
berättigad, som häftar för oguldna kommunalutskylder, och detta
icke blott för det löpande året, utan äfven för föregående år. Och
hittills har afskrifning af oguldna kommunalutskylder icke skett
inom en så kort tidrymd som tre år från förfallotiden.
Nu har här yttrats, att garantier äro obehöfliga. Jag hem¬
ställer dock, huruvida Andra Kammaren anser, att ett förslag till
rösträttens utsträckning i större eller mindre grad, som icke vore
förenadt med några garantier, skulle hafva någon utsigt att blifva
Riksdagens beslut. Konstitutionsutskottets nu föredragna utlåtande
och det af Första Kammaren i dag fattade beslutet torde tillräck¬
ligt tydligt ådagalägga, att så icke är förhållandet. Men då ställ¬
ningen är sådan, synes det mig icke kunna läggas regeringen till
last, att regeringen framkommit med det föreliggande förslaget,
uppgjordt i den rigtning, att man dermed ville göra ett försök,
huruvida icke åsigterna i de båda kamrarne kunde sammanjemkas.
Jag vågar för min egen räkning uttala den åsigten, att just det
sätt, hvarpå regeringens förslag blifvit af båda ytterlighetspartierna
mottaget, gifver vid handen, att, ehuru visserligen för ögonblicket
utsigterna icke äro stora, det af regeringen nu framlagda förslaget
dock kan komma att utgöra en basis, på hvilken arbetet kan
fortgå för åstadkommande af ett förslag, egnadt att slutligen
förvärfva sympatier i båda kamrarne och således blifva Riks¬
dagens beslut.
Då frågan för ögonblicket i sjelfva verket är förfallen, skall
jag icke upptaga kammarens tid med bemötande af alla de in¬
vändningar mot förslaget, som här ha blifvit framstälda. Jag skall
endast be att få fästa herrarnes uppmärksamhet vid ett par
omständigheter.
Då en talare såsom bevis derpå, att taxeringsnämderna i
Stockholm skulle handla, godtyckligt och i strid mot de små
valmännens intressen derigenom, att de vid ett visst tillfälle i en
valkrets här i Stockholm i betydlig mån nedsatte antalet af de
lägst beskattade, så glömde denne talare att meddela kammaren,
att året näst förut, hvilket års taxering var grundläggande för
rösträtten vid det följande riksdagsmannavalet, en alldeles opropor¬
tionerlig höjning i de lägst beskattades antal inom denna valkrets
egde rum. De nedsättningar i de taxerades antal, som skedde
under de båda följande åren, hvilka nedsättningar icke iuverkade
på något riksdagsmannaval, inneburo endast ett återbringande af
detta antal till ungefär hvad det utgjorde året före det, som var
bestämmande för rösträtten vid riksdagsmannavalet. Sådant är
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
33 N:o 42.
sakförhållandet i den tilldragelse, som här omtalats från stockholms¬
bänken.
Under ärendets föregående behandling har framhållits, att
det kongl. förslaget skulle fela derutinnan, att förbindelsen mellan
grundlagen och bevillnmgsförordningen genom detta förslag icke
skulle lösas, utan skärpas. Det förefaller mig likväl, som om den
förbindelse, som för närvarande finnes mellan dessa båda lagar,
vore så intim, att man icke rätteligen kan påstå, att densamma
blir närmare eller starkare genom det kongl. förslaget, än hvad
den redan nu är. Det har visserligen sagts, att man borde upp¬
göra en grundlag, som icke stode i något beroende af bevillnings-
förordningen; men denna åsigt har hittills icke gifvit sigen sådan
form, att den kunnat blifva föremål för allvarliga öfverläggningar.
Så länge den svenska representationen är byggd på de grunder,
hvarpå den för närvarande hvilar, torde också det möta ytterst
stora svårigheter, om det ens kan blifva möjligt, att i grundlagen
intaga sådana bestämmelser, som göra all hänsyn till bevillnings-
förordningen öfverflödig. Ett sådant försök har i hvarje fall ännu
icke blifvit gjordt. Denna tanke har icke blifvit pröfvad och be¬
funnen möjlig att utföra. Under sådana förhållanden, och då jag
anser, att Riksdagen är fullkomligt berättigad att antaga, att be-
villningsförordningens tillämpning, äfven om nu ifrågasatta be¬
stämmelser skulle blifva grundlag, af beskattningsmyndigheterna,
högre och lägre, kommer att handhafvas lika samvetsgrant som
hittills, och då vidare — hvad som af den talare på stockholms¬
bänken, som särskildt fäste sig vid dessa frågor, icke blef fram¬
hållet — derest ett felaktigt förfarande af någon taxeringsmyndighet
skulle ega rum, vår svenska beskattningslag dock tillåter den,
hvars rätt blifvit förnärmad, att anföra besvär, så förefalla mig
de betänkligheter mot det kongl. förslaget, som hemtas från be-
villningsförordningen, icke vara grundade.
Slutligen ber jag att få tillfoga —- icke för ögonblickets behof,
utan med tanke på framtida öfverläggningar uti ifrågavarande
ämne —- i fråga om hvad här på förmiddagen blifvit anfördt af
en talare, som uppträdt mot de proportionella valen. Det är ju
alldeles gifvet, att eu sak, som hittills här i landet blifvit så litet
omtalad, som denna valmetod, skall till eu början möta mycken
gensägelse. Men då han sade, att den af Kongl. Maj:t föreslagna
metoden för proportionella val är gammal och utlefvad — och
hvad öfrigt han hade för epitet om denna metod — så vill jag
deremot åberopa, att äfven efter den åtgärd i danska riksdagen,
som af honom omtalades, har det förekommit, att i vårt grann¬
land Norge, inom dess representation, de, som söka åstadkomma
för valen till stortinget en valordning, mer betryggande för minori¬
tetens rätt, än den närvarande, väckt förslag om att införa det
André’ska systemet för proportionella val vid val till stortinget.
Samme talare har vidare framhållit mot användandet af den nu
Andra Kammarens Prot. 1890. N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
3
N:o 42. 34
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade föreslagna valmetoden, att det vore för honom oförklarligt, hvar-
bestämmelser för regeringen just nu framlagt detta förslag. Men jag föreställer
naig, att förklaringen härpå ligger för hvar och en i öppen dag.
rätten. Då regeringen beslutat sig för att framlägga ett rösträttsförslag,
(Forts.) måste det ju ligga regeringen om hjertat att på samma gång
dervid foga sådana garantier, som kunde medföra möjlighet af
förslagets antagande i medkammaren. Och då den nu föreslagna
rösträttsreformen, på sätt jag haft äran att vid förslagets fram¬
läggande anföra, uppenbarligen skulle, hvad städerna angår, med¬
föra en högst väsentlig tillökning af de lägst beskattade valmännens
antal, föreföll det regeringen, som om ett godt sätt att bilda eu
motvigt mot denna tillökning af ett visst parti bland valmännen
kunde finnas i ett införande af den proportionella valmetoden.
Ty denna metod medför icke, såsom en talare framhållit, någon
orättvisa mot det ena eller andra partiet, nej, den är den bästa
hittills påtunna metod att skipa någorlunda rättvisa mellan de
olika partierna. Denna metods rättvisa är, enligt mitt förmenande
och mångas, som sysselsatt sig med hithörande frågor, så stor,
att man mycket väl skulle kunna sätta i fråga, huruvida icke,
oberoende af hvarje rösträttsutsträckning, man borde i sådana val¬
kretsar, som hafva att välja mer än en representant, införa den
proportionella valordningen.
Då ett par representanter på stockholmsbänken med mycken
skärpa opponerat sig mot införande af denua valmetod, så före¬
faller det mig likväl, med tanke på den retning, hvaruti valen
i de stora städerna, både i vårt land och i andra länder, för när¬
varande synas vilja gå, som om det alltför väl skulle kunna inom
icke många valperioder gå derhän, att de nuvarande radikala och
liberala prydnader, som finnas här bland oss på stockholmsbänken,
just komme att ha en proportionel valmetod att tacka för, att
kammaren fortfarande skulle kunna få åtnjuta upplysningar och
råd af dem. Den tid torde icke vara långt borta, då de stora
arbetarepartierna här i staden och i andra städer komma att till
sina representanter välja personer, hvilka visat sig benägna att
befordra deras långt utöfver rösträttsfrågan gående, rent praktiska
intressen i vida högre grad, än sådane representanter, som ännu
hålla på, att man skall skydda eganderätten, kunna och — som
jag förmodar — äfven vilja göra.
Herr Persson i Rinkaby: Denna rösträttsfråga är ju en
gammal bekant i denna kammare, och för dem, som varit när¬
varande under dagens debatt, skall densamma till stor del säker¬
ligen länge lefva i minnet.
För nära 25 år sedan gjorde min företrädare på denna plats,
den hedervärde Sven Nilsson i Österslöf, ett uttalande i rösträtts¬
frågan, hvilket uttalande finnes citeradt i den motion, som herrar
Mankell och David Bergström till denna Riksdag afgifvit. Jag
Onsdagen den C Maj, e. m.
86 N:o 42.
vågar uttala, att miu uppfattning i frågan i mångt och mycket -ing. ändrade
sammanfaller med det uttalande, miu företrädare hade då, eller bestämmelser
år 1871. Häraf skulle nu kunna slutas, att jag vill yrka bifall ^tisk^röst-*
till motionen; men jag är fullt öfvertygad om, att, om samma rätten.
talare både lefvat nu och deltagit i det politiska lifvets han sjelf (Forts.)
likväl icke skulle kunnat biträda ett sådant förslag, som rösträt¬
tens utsträckning till hvarje myndig medborgare. Denna fråga
bar nu inträdt i ett helt annat läge, än år 1871. Då voro de
rösträttslösa icke organiserade på samma sätt som nu; de skulle
då icke kunnat, såsom nu, i sluten trupp rycka fram till val¬
urnan. Om det följaktligen då icke varit någon fara att utsträcka
rösträtten till hvarje myndig medborgare, så skulle det likväl nu
icke vara någon verklig nytta med att på eu gång utsträcka den,
på sätt motionärerna nu begärt.
En högt ärad talare, som först yttrade sig i denna fråga i
dag, fälde ett ganska betecknande uttryck. Han sade nemligen:
»rösträttsrörelsen är eu stormflod». Ja, mine herrar, den är verk¬
ligen en stormflod, och den floden brusar för närvarande ganska
starkt. Talaren tilläde, att floden borde ledas i lugna banor. Ja,
jag tror också detta, att rösträttsrörelsen verkligen bör ledas i
lugna banor. Men jag kan icke inse, att man genom utskottets
förslag leder den i lugna banor, man söker förgäfves att med ett
ämbar vatten hindra en stormflod att brusa fram, och man söker
äfven förgäfves att genom utskottets förslag hindra rösträttens ut¬
sträckning. Jag tror, att den eu dag kommer att blifva så stark,
att den skall bräcka de skrankor, som man nu vill sätta till
skydd emot den, och att det derför vore lämpligt att redan nu
vidtaga en afledare för densamma, för att derigenom möjligen så
småningom inleda den bland folket, och på så sätt få floden att
göra mer nytta än skada. Skola vi deremot oafbrutet hindra och
ställa oss till motvärn mot densamma, så befarar jag, att en dag,
när den bryter lös, den kan vålla skada.
Om jag nu således ställer mig på deras sida, som vilja gifva
efter på rösträttsbestämmelserna, så skulle jag ju vara med att
antaga något slags »streck». Men då utskottet öfvergifvit den
ståndpunkt, det intagit vid föregående riksdagar, så kan jag icke
härvid följa dess exempel. Första året, jag var i denna kam¬
mare, antog den ett 500 kronorsstreck, och jag såg icke alls nå¬
gon fara i ett sådant; äfven flertalet af valmännen i hemorten
funno detta vara det lämpligaste. Mon efter denna långa debatt
och efter de stora dimensioner, som rösträttsrörelsen tagit, så vill
det synes som Andra Kammaren redan börjat retirera och ställa
sig på eu annan ståndpunkt, och då vet jag icke, hvad meningen
är. Då jag följaktligen icke nu kan instämma med något af de
förslag, sådana de bär föreligga, så skall jag förbehålla mig handlings¬
frihet tills vidare samt rösta för det förslag, som jag, efter voterings-
propositionens uppställande, kan anse vara det för mig lämpligaste.
N:o 42. 36
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
Herr Truedsson: Man har under debatten i dag klandrat
det kongl. förelaget mycket och sagt, att det icke innebure de
ringaste reformer. För min enskilda del kan jag icke instämma
uti ett sådant uttalande, ty det innebär verkligen reformer. För
det första är ju strecket nedsatt från 800 till 600 kronor, och det
skulle icke göra så litet på landsbygden för sådana arbetare, som
vilja så småningom arbeta sig fram. Om de icke kunna hinna
strecket vid 21 år, så skulle de kunna hinna det vid 30 års ålder.
Detta är alltså tydligen en reform. Och för det andra är det en
icke så liten reform med afseende på arrendatorerna, hvilka icke
äro så få och som äro bland våra bästa och dugligaste landt¬
brukare på många ställen inom vårt land. Den mindre arren-
datorsklassen af våra jordbrukare utvidgar sig mer och mer, sär-
skildt på de stora godsen, under de senare åren. De stora gods-
egarne hafva börjat inse, att de begått en viss dumhet — om
jag så får uttrycka mig — då de sökte utrota de smärre arren¬
datorerna och ersätta dem med stora. Godsegarne börja nu att
vända om och anlägga mindre arrendegårdar, och det ser ut, som
de skulle funnit det med sin fördel förenligt att sjelfva behålla
kärnan af sina gods och utarrendera den öfriga delen deraf åt
smärre arrendatorer. Genom ett sådant sätt att gå till väga —
som jag tror härefter kommer att blifva ganska gängse — så
skulle, efter regeringens förslag, en hel mängd jordbrukare, d. v. s.
smärre arrendatorer, blifva röstberättigade.
Hvad nu beträffar det kongl. förslaget, med hänsyn till garan¬
tierna med de proportionella valen, vill jag icke yttra mig derom.
Så mycket vill jag i korthet säga, att de icke tilltala mig.
Jag skulle nu i största korthet yttra några ord med afseende
på de sex reservanterna i denna kammare. Man har under
debatten mycket klandrat dem, och särskildt derför, att de icke
hållit på 500-kronorsstrecket inom utskottet. Jag tror för min
del, att de ledamöter från denna kammare, som tillhöra kon¬
stitutionsutskottet och hvilka förut hållit på ett 500-kronorsstreck,
också göra det i nuvarande stund, om det hade varit möjligt
att drifva ett sådant igenom. Men man måste ju alltid räkna
med bestående förhållanden. Jag vill derför hålla våra utskotts-
ledamöter från denna kammare räkning för, att de försökt att,
så vidt möjligt, gå Första Kammaren till mötes i så måtto, att de
tänkt sig, att om Första Kammaren antager Kongl. Maj:ts förslag
oförändradt, och vi i denna kammare antaga reservanternas för¬
slag, så skulle det möjligtvis kunna blifva någonting utaf genom
eu sammanjemkning. Men då vi nu veta, att Första Kammaren
helt och hållet förkastat det kongl. förslaget, så är ju här icke
någonting i denna väg att vänta, utan då har frågan för denna
gång fallit, men dermed kan man ju icke säga, att vare sig
reservanterna eller vi andra ledamöter i denna kammare, som förut
visat oss hålla på 500-kronorsstrecket skulle hafva öfvergifvit det.
Onsdagen den 0 Maj, e. ra, 8"
Herr Ljungman, som hade ordet först under aftonens ple¬
num, yttrade, att frågan för denna gång fallit — och det var ju
mycket rigtigt — och han menade, att hvad som än kunde de¬
batteras här i afton, eller hvad beslut som denna kammare än
kunde fatta, så blefve det dock icke annat än en opinionsyttring.
Herr Ljungman kom slutligen till det resultat, att han yrkade
rent afslag på alltsammans. Om han nu dermed afsåg en opi¬
nionsyttring i det syftet, att vi skola stå der vi nu stå, det vet
jag icke, men emellertid uttalade han sig icke i någon rigtning
med hänsyn till den opinionsyttring, som han ansåg att kam¬
maren borde uttala.
För min enskilda del vill jag säga, innan jag lemnar ordet,
att på samma gång jag yrkar afslag på Kongl. Maj:ts förslag —
och det lönar sig icke att yrka bifall till reservationen, sedan nu
alltsammans fallit i Första Kammaren — så vill jag uttala min
enskilda tanke såsom en opinionsyttring härutinnan, att jag fort¬
farande fasthåller vid 500-kronorsstrecket, med den formulering,
som det på de senare åren fått i konstitutionsutskottet.
Häruti instämde herr Holmlin.
Herr Ramstedt: Jag har blifvit uppkallad uteslutande af
ett yttrande af min venstra granne på stockholmsbänken. Han
framstälde nemligen några ganska skarpa anmärkningar mot
taxeringsmyndigheterna i Stockholm. Det är ju alldeles naturligt,
att jag icke varit i tillfälle att förskaffa mig några detaljerade
upplysningar om det, som försiggått bland taxeringsmyndigheterna
i Stockholm under de senaste åren. Det kan också mycket väl
hända, att jag icke öfver hufvud taget borde fäst mig så mycket
vid hans yttrande, efter som jag mycket väl vet, att han ofta
låter hänföra sig af sin störa förmåga som vältalare.
Men då det är alldeles tydligt, att hans uttalanden väckt en
viss uppmärksamhet inom kammaren, och en högt aktad repre¬
sentant på skånebänken upptagit det och förklarat, att sedan
han hört detta yttrande, vore han ändå räddare för hufvudstaden,
än han var förut, så är det alldeles tydligt, att några ord böra
sägas till försvar för taxeringsmyndigheterna i Stockholm.
Herrarne torde erinra sig, att en taxeringsnämnd är förplig-
tigad att handla efter instruktionen och på tro, heder och sam¬
vete. När man mot en taxeringsnämnd gör en anklagelse, an¬
klagar man den således för att icke hafva handlat efter tro, he¬
der och samvete. Det är alldeles tydligt, att en taxeringsnämnd,
för så vidt den skall handla rätt, icke skall handla efter några
politiska grunder. Taxeringsnämnderna hafva endast ekonomiska
synpunkter att beakta.
Jag kan, som sagdt, icke i detalj bemöta allt, hvad som blif¬
vit sagdt, så mycket mindre, som här varit ytterligare ett detal-
N:o 42.
Ang, ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
38 Onsdagen den 6 Maj, e. m.
jeradt yttrande af en annan stockholmsrepresentant nu på efter¬
middagen. Jag anser heller icke, att Riksdagen är forum att ingå
i någon närmare kritik af enskilda myndigheters förfarande.
Jag har emellertid på eftermiddagen skaffat mig en uppgift
om så väl de vid val till riksdagsmän valberättigades antal un¬
der de sista 14 åren som de röstberättigades antal och antalet af
dem, som ej varit röstberättigade.
Med röstberättigade menar jag sådana valberättigade, som
ega utöfva rösträtt vid val af riksdagsmän.
De valberättigade hafva under de sista 14 åren från 1881
till 1894 ökats från 12,359 till 39,808. De röstberättigade hafva
deremot på långt när icke stigit i samma proportion. De hafva
ökats från 10,479, som de utgjorde 1881, till 16,907, som de ut¬
gjorde 1894. Nu har det antydts från stockholmsbänken, att det
skulle hafva varit särskildt vissa år, som man skulle hafva gjort
nedsättning för att minska de valberättigades antal, nemligen de
år, då val ske till Andra Kammaren. Det är ju alldeles natur¬
ligt, att taxeringsmyndigheternas resultat af taxeringen icke kan
blifva lika punktligt som ett urverk, ty de äro ju förpligtade att
laga hänsyn till ekonomiska synpunkter. Emellertid hafva några
sådana besynnerliga nedsättningar, som här omtalats, icke före¬
kommit. Det har visserligen icke hela tiden varit eu absolut ök¬
ning, men det har å andra sidan icke förekommit sådana skilj¬
aktigheter, som här blifvit antydda, så att de valberättigade skulle
hafva blifvit minskade med ända till 6,000 personer år 1887.
Det visar sig tvärtom, att det då förekom en ökning i de val¬
berättigades antal. Det har äfven under de andra år, då val
skulle förrättas till Andra Kammaren, visat sig, att ökningen har
tilltagit. Ökningen af de valberättigade har på de sista 13 åren
utgjort tillsammans omkring 27,500 personer. Under samma tid
har ökningen under de kritiska åren uppgått till 13,400 personer,
således till närmare hälften af antalet af nytillkomna valberätti¬
gade i dess helhet. De röstberättigades antal har i genomsnitt
tilltagit med 500 personer årligen, men under de 4 kritiska åren
— jag använder naturligtvis detta uttryck för de år, under hvilka
riksdagsmannaval till Andra Kammaren ega rum — hafva de
ökats med i genomsnitt inemot 900 personer årligen, således betyd¬
ligt öfver medeltalet.
En talare här på stockholmsbänken har på eftermiddagen
särskildt antydt, att uti ett visst distrikt skulle hafva egt rum
betydliga nedsättningar under de sista åren. Detta påstående
har redan bemötts från statsrådsbänken, och således kan det ju
vara öfverflödigt att nämna något derom. Men jag skall dock be
att få påpeka, att af 1892 års taxeringsnämnder, hvilka såsom
andra taxeringsnämnder säkerligen äfven handlat, åtminstone vill
jag tro det, på tro, heder och samvete och efter bästa öfvertygelse,
ökades antalet valberättigade i hufvudstadeu med icke mindre än
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
39 N:o 42.
7,500 personer, men det är ju mycket troligt — och för min del Ang. ändrade
är jag förvissad derom — att de taxeringsmyndigheter, som flin- rZ^Tnwli-
gerade närmast efter nämnda år, på goda grunder ansågo, att en t^a r(fst_
sådan ökning icke var berättigad ur ekonomisk synpunkt. rätten.
Det är endast detta jag önskat uttala. (Forts.)
Herr Bergendahl: Jag har för min del ej funnit, att mitt
yttrande vid den kongl. rösträttspropositionens remitterande till
konstitutionsutskottet icke har varit fullt berättigadt. Jag tog
mig då friheten yttra, att, om grundlagsförändringar skola ega
rum, de böra vara högst nödiga och nyttiga. Af den förevarande
diskussionen har jag icke heller kunnat förmås att på något vis
ändra min åsigt i berörda hänseende. Under sådana förhållan¬
den anser jag, att man icke bör underkänna det nuvarande re-
presentationsskickets välsignelserika arbeten, hvilka nu snart fort¬
gått under 30 år. Har icke på det sätt och under den tid, detta
vårt representationsskick varit utöfvadt, landets näringar gått
framåt, landets konstitutionella lif framgångsrikt utvecklats, vårt
land intagit en högt aktad ställning bland nationerna, och vår
nationella utveckling framskridit under lugnare förhållanden, än
hvad som egt rum inom de flesta andra europeiska länder? Och
för öfrigt, mine herrar, hemställer jag till de af eder, som vilja
ha en förändring, är verkligen tiden för eu .sådan nu inne?
År verkligen denna fråga mogen för sin lösung? Jag frågar
herrarne det. Jag tror det ej; de senare dagarnes erfarenhet
har nog gifvit mig rätt härutinnan. Den kongl. propositionen
har kasserats af alla tjugu ledamöterna i konstitutionsutskottet;
här lins icke mindre än 5 olika reservationer, här fins 4 olika
motioner, här har under diskussionens lopp ytterligare olika yr¬
kanden framkommit. Månn tro, om det icke verkligen vore skal
att se tiden litet an och låta denna fråga, såsom jag nyss sade,
mogna?
A andra sidan har framhållits, såväl nu under öfverläggningen
som i inledningen till den koDgl. propositionen, att det inom
landet förefinnes ett behof af ändring i det nuvarande represen-
tatiousskicket. Jag vågar bestrida, att så är förhållandet. Det
är visserligen sant, att under hyarje af de nu gångna valperioderna
framkommit motioner i detta syfte, men jag anser icke, att dessa
motioner hafva haft någon verklig rot inom den allmänna opinio¬
nen. Jag vågar påstå detta derför, att jag icke erfarit, att några
folkmöten hållits för att ge uttryck åt någon opinion i denna
väg, liksom vid de valmöten, som förekommit i och för de
hvart tredje år återkommande valen till liiksdagens Andra Kam¬
mare, rösträttsfrågan i högst få fall varit på tal. Visserligen kan
man hänvisa till de sedan flere år återkommande »folkriksdagarne»;
men såsom valen till dessa skett, kan man icke tillräkna dessa
någon betydelse, men när nu en förändring eu gång skall ske
N:o 42. 40
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade och den kommer naturligtvis att ske, det är ju gifvet, frågan
bestämmelser tynger sig fram och det kan ju icke alltid bli som det nu är —
tiska röst- bomma vi nog åt det håll, som herrar Bergström och Mankell
rätten. m. fl. vilja ha, ty detta tummande på strecket till 600 kronor,
(Forts.) och så från 600 kronor till 500 kronor, tillfredsställer endast nå¬
gra få. Det är visserligen sagdt af reservanten Friherre Barne-
kow, att vi, genom antagande af hans m. fl. reservation, skulle
lugna sinnena någorlunda, men då han säger någorlunda, visar
ju detta, att äfven hans reservation ej skall åstadkomma det
önskade lugnet; nej, vi måste nog gå en gång till allmän rösträtt,
och jag kan icke underlåta att säga, det jag fiuner detta vara
det enda rigtiga, om vi skola göra någon ändring; men icke på
så vis, som kapten Mankell och herr Bergström vilja ha det, utan
denna allmänna rösträtt måste vara förenad med vissa garantier,
och dertill stora garantier. Åt denna allmänna rösträtt peka två
af reservanterna. Herr Elowson säger i motiveringen till sin
reservation, hvilken är i så fall egendomlig, att dennas motivering
är helt annorlunda än hans yrkande: »Bland skyldigheter, som
i allmänhet åligga manliga medborgare, intager förpligtelsen att
i farans stund vara beredd att offra sitt lif till värn för fädernes¬
landet ett synnerligen framstående rum. Att utkräfva denna
pligt, utan att medgifva politiskt medborgerliga rättigheter, är
oförenligt med de rättsprinciper, som utgöra grundvalarne för vår
nutida samhällsbyggnad». I och med detsamma han säger detta,
är det ju gifvet, att han menar, att hvarenda beväringsyngling
skall få del af den allmänna rösträtten, men i klämmen yrkar
han på 500-kronorsstrecket.
Häradshöfding Restadius, som började diskussionen, sade i
sitt anförande, att hvar och en svensk arbetare, som ordentligt
betalat sina utskylder under två år, bör få rösträtt. Han säde
icke: »Hvarje svensk arbetare, som åtnjuter 600 kronors in¬
komst», utan »hvarje svensk arbetare i allmänhet».
Jag tror derför icke, att, såsom herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet nyss yttrade, den kongl. propositionen
är något att bygga på. För dem, som äro angelägna att bryta
den jordegande klassens nuvarande politiska magt, ber jag att
få hänvisa till den rösträttsstatistik, som vi fått oss tilldelad, hvil¬
ken tydligt visar, huru den jordbrukande befolkningens öfvermagt
i detta afseende är i märkbart aftagande, hvarför det ej torde
vara af nöden att af detta skäl antaga nu föreliggande reform¬
förslag.
Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets hemställan och
afslag å samtliga motionerna.
Herr Jakobson instämde häruti.
Herr Elowson: Herr talman! Jag tror, att jag går kammarens
önskan till mötes, om jag gör mitt anförande så kort som möjligt.
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
41 N:o 42.
Den talare, som började debatten i dag, liknade den pågående Ang. ändrade
rösträttsrörelsen vid en stormflod. Huruvida denna rörelse är af
godo eller ondo, det är det stora spörsmål, hvarmed vi hafva att ^tiskarösV
sysselsätta oss, och svaret på detta spörsmål beror väsentligen på rätten.
den ställning, som regeringen intager till folket. Anser regeringen, (Forts.)
att den har anledning att hysa förtroende till folket, då är röst¬
rättsrörelsen af godo. Anser sig åter regeringen böra hysa miss¬
troende till folket, så är samma rörelse af ondo. Det är nem¬
ligen så, att statens väl är i konstitutionelt styrda stater i hög
grad beroende af samverkan mellan regeringen och folkrepresen¬
tationen. Den sistnämnda har, såsom namnet antyder, till upp¬
gift att företräda folkets önskningar, att vara uttrycket för den
vilja och det tänkesätt, som äro rådande hos folket angående sam¬
hällets angelägenheter, angående skatter och lagstiftning. Följ¬
aktligen är det nödvändigt, att representationens sammansättning
afpassas så, att de viljeyttringar, hvilka äro allmänneligen rådande
hos omdömesgilla medborgare, finna sin afspegling inom Riks¬
dagen.
Herr statsrådet och chefen för kongl. justitiedepartementet
uttalade såsom sin förmodan, att det nu afgifna kongl. förslaget
skulle kunna tjena såsom basis för en blifvande rösträttsreform.
Ehuru det må vara djerft af en enskild representant att uttala
en annan uppfattning än den, som här uttalats af en medlem
af Konungens råd, så vågar jag mig likväl på detta. Jag har
nemligen en helt annan mening. Angående vilkoret för möjlig¬
heten af en reform vidkommande rösträtten, hyser jag den öfver-
tygelsen, att det vilkoret kommer att uppfyllas, när regeringen
får anledning att stödja sin politik företrädesvis på Andra Kam¬
maren. När detta kommer att ske, då kan en rösträttsreform ge¬
nomföras, icke förr.
Skarpsinnige statsmän tillmäta en stor betydelse åt det om¬
döme, som en god medborgare uttalar eller genom sin valsedel
gifver till känna angående offentliga angelägenheter. Och denna
betydelse ökas i väsentlig mån, om så utmärkt goda medborger¬
liga egenskaper som sjelfständighet, sedlig hållning och kunskaper
ligga till grund för det afgifna omdömet. Att svenska folket
intager en hög ståndpunkt i intellektuelt hänseende, det lärer icke
af någon kunna med framgång bestridas. Icke heller lär någon
kunna förneka, att samma svenska folk är synnerligen utmärkt
genom sina moraliska egenskaper.
Det måste sättas synnerligen högt värde på den sjelfständighet,
hvarmed en medborgare uttalar sitt omdöme angående politiska
angelägenheter. I detta afseende har man velat mäta sjelfstän-
digheten genom den förmögenhetsställning, som medborgaren är
i besittning af. För min del tror jag, att detta är eu villfarelse.
Erfarenheten har visat och visar, att politisk sjelfständighet kan
finnas och i verkligheten rätt ofta finnes hos de mindre bemed-
N:o 42. 42
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade lade, hos de små i samhället. Likaså visar erfarenheten å andra
bestämmelse^• gjdani att politisk sjelfständighet kan saknas och i verkligheten
7 "tiskcTröst-1 °^a saknas hos innehafvarne af rikedom, hos de i samhället
rätten. högt uppsatte.
(Forts.) Då jag för min del tagit i öfvervägande, huruvida det är
fördelaktigt, att en utvidgning af rösträtten kommer till stånd,
eller icke, så har jag kommit till eu fast öfvertygelse derom, att
en utsträckning af nämnda rätt kan leda till fördel för staten. Jag
mötes ofta af ett sådant talesätt som detta: »Vi kunna utan
våda utvidga rösträtten». Jag vill icke vara med om det tale¬
sättet, att vi kunna utan våda utvidga rösträtten, utan jag vill,
att man skall utvidga rösträtten derför, att det är till fördel för
staten. Detta är den principiella synpunkt, hvarifrån man bör
betrakta rösträttens utvidgning.
Att en enskild man känner det såsom eu dyrbar rätt att få
skattas såsom eu fullmyndig medborgare, är allmänt erkändt, och
det skall jag icke vidare orda om. Skall man, såsom jag anser
konseqvent, taga ett steg framåt och detta varsamt, och man då
kommer att utsträcka den politiska rösträtten till samma gräns
som den kommunala, så skulle vi likväl här i Sverige med af¬
seende på .rösträttsförhållanden stå betydligt efter folken i de stora
kulturländerna. Och det kan med afseende på den goda håll¬
ning, som vårt svenska folk iakttager, icke vara annat än till
fördel för staten att företaga eu sådan utvidgning.
Herr justitieministern talade någonting till försvar för den
längre tid, under hvilken medborgaren skulle hafva eu inkomst
för att ega politisk valrätt. Jag vill fästa uppmärksamheten på,
att denna åsigt har delvis blifvit motsagd af lagstiftningen på
senare tider genom Kongl. Maj:t och Riksdagen. Det var förut
eu skilnad mellan valrätt och valbarhet. För att kunna väljas
till riksdagsman fordrades att hafva haft rösträtt eller valrätt
under en längre tid. Riksdagen fann, att detta föranledde tra¬
kasserier och obehag och beslöt afskaffa det; och Kongl. Maj:t
gick in derpå. Då tror jag icke det är skäl att gå tillbaka till
denna bestämmelse angående alla, som skulle tillerkännas valrätt.
Herr justitieministern erinrade derom, att ett intimt samband
redan nu eger rum mellan grundlagen och andra författningar,
specielt bevillningaförordningen. Jag har obetingadt slutit mig
till den mening, som anser, att detta samband skulle blifva in¬
nerligare genom det af Kongl. Maj it framlagda förslaget, än det
nu är. Beviset för detta mitt påstående tror jag framgår af
grundlagsförslagets text. Vill man lossa på detta samband, så år
det konseqvent att låta den politiska rösträtten sammanfalla med
den kommunala, ty då blir det sambandet så litet som möjligt,
och då kommer den politiska rösträtten att hvila på en naturlig
grund. Jag anser derför, att jag, som förut omfattat 500-kronors-
strecket och i konstitutionsutskottet varit med om att tillstyrka
Onsdagen den 6 Maj, e. in.
43 N:o 42.
Andra Kammaren att antaga det, nu bort taga ett steg framåt, Ang. ändrade
då herr Bromées i år derom väckta motion hos konstitutions- bestämmelser
utskottet icke vann någon anklang, måhända derför att 500-kro-''^iska^rösV
norsstrecket i fjor icke vann bifall hos Andra Kammaren. Min rätten.
ståndpunkt är, att jag anser det kommunala strecket vara eu (Forts.)
god och säker grund för den politiska rösträttens utöfning.
Jag vill sluta med att uttala förhoppning derom, att regeringen
har den åsigten, att densamma känner sig stark, om den kan
bygga på folkets förtroende. Och kan regeringen bygga på fol¬
kets förtroende, då är det konseqvent och rigtigt och till statens
fördel att utvidga rösträtten i den omfattning, som jag i min
reservation förordat. Då jag tror, att regeringen har skäl att
sätta förtroende till svenska folket, emedan svenska folket för-
tjenar ett sådant förtroende, anhåller jag, herr grefve och talman,
om afslag å den kongl. propositionen och bifall till den af mig
vid konstitutionsutskottets betänkande fogade reservationen an¬
gående sammanfallandet af den politiska och den kommunala
rösträtten.
Med herr Elowson förenade sig herrar Svensson från Karls¬
krona, Ericsson i Väsby, Hammarlund, Elis Nilson, Broström,
Styrlander, EriJcson i Odensvi, Norman och Nordin i Hammerdal.
Herr Eklundh från Lund: Efter allt, som i denna fråga
under debatten här i kammaren i dag yttrats, kan jag, herr tal¬
man, inskränka mig till att helt enkelt yrka bifall till den af
friherre Barnekow med flere afgifna reservationen, och jag skulle
hafva gjort detta ännu hellre, om uti reservationen äfven upp¬
tagits det af Kongl. Maj:t i § 17 riksdagsordningen beträffande
granskning af röstlängden gjorda ändringsförslaget.
I en fråga af så stor och genomgripande betydelse, som
ändring af den politiska rösträtten, håller jag före, att man bör
gå framåt helt varsamt på reformens väg. Jag tror, att man,
genom att bifalla denna reservation, tager ett sådant varsamt steg,
och det är derför jag anhåller att få yrka bifall till densamma.
Herrar Lillichöök, Byding och Skytte instämde häruti.
Herr Walter: Efter det att nu så många talare grundligt
kritiserat det föreliggande förslaget, skall jag icke inlåta mig
derpå, utan endast tillkännagifva, att jag icke kan vara med om
hvarken detsamma eller reservationerna. Jag beklagar, att icke
regeringen framkommit med ett mera acceptabelt förslag, och
likaledes beklagar jag, att här synes råda en ovilja mot den
politiska rösträttens utsträckning till de tusentals menniskor,
hvilka man vill pålägga många och tunga bördor, men förvägrar
medborgerliga rättigheter.
N:o 42. 44
Onsdagen den 6 Maj, e. in.
Ang. ändrade Jag skall för tillfället icke framställa något yrkande, utan
rör^denevolt- ^röja dermed, till dess jag får se, huru voteringsproposi-
tiska röst- tionen kommer att uppställas.
rätten.
(Forts.) Herr John Olsson: Herr talman! Då hans excellens
statsministern för tre år sedan besvarade en interpellation här i
kammaren, yttrade han bland annat, efter att hafva berört de
yrkanden på rösträttens utsträckning, hvilka blifvit gjorda här i
kammaren, och efter att hafva vidrört de uttalanden i samma
rigtning, som framkommit i Första Kammaren, följande: »När
frågan inom representationen kommit till denna punkt, är det
ock gifvet, att densamma bland statsrådets medlemmar blifvit
föremål för allvarlig öfverläggning, i syfte att utreda, huru de önsk¬
ningar om utsträckt rösträtt, som från det ena hållet» — denna kam¬
mare — »uttalats, må kunna förenas med de garantier för sam¬
hällets lugna och organiska utveckling, som från det andra hållet»
— från Första Kammaren nemligen — »ansetts erforderliga». —
När herr statsministern på detta sätt angaf signaturen för det
blifvande kongl. rösträttsförslaget såsom ett mellanting emellan
Andra Kammarens svala reformifver och Första Kammarens
absoluta obenägenhet för någon ändring, var det väl knappast
någon, som kunde sväfva i tvifvelsmål om den kommande kongl.
propositionens innebörd. Men icke desto mindre — och jag an¬
tager, att det är intrycket hos de flesta — lär väl den af Kongl.
Maj:t nu framlagda propositionen icke ens kunna motsvara de
allra blygsammaste förväntningar om ett reformförslag från rege¬
ringens sida.
Att förena två motsatta åskådningar, att uttänka ett rösträtts¬
förslag, som å ena sidan vill anses innebära en verklig reform,
i enlighet med den växande folkopinionen, och å andra sidan
ändå icke alls utgöra någon reform, det tillhör väl det omöjliga
här i verlden. Men det är dock ett sådant försök, som regeringen
genom det nu föreliggande förslaget inlåtit sig på. Ja, detta
angifves uttryckligen af herr justitieministern, i hans anförande
till statsrådsprotokollet, såsom syftet med den kongl. propositionen,
då han, i anslutning till hvad några ledamöter af Första Kam¬
maren uttalat, säger »att, en utsträckning af rösträtten kunde
ega rum endast så framt den skedde sålunda, att de hufvud-
sakliga grunder, hvarpå valrätten till Andra Kammaren hvilade,
icke Me fre rubbade». Och han tillägger till yttermera visso, »att
den omfattning, regeringen velat gifva frågan, endast innebär en
jemkning af rösträtten på det sätt, att å ena sidan valrätten ut¬
sträcktes till eu del af dem, som hittills saknat denna rätt, men
å den andra samma säkerhet, som hittills förefunnes, att Andra
Kammarens sammansättning är betryggande för en normal och
sund samhällsutveckling». Tydligare har regeringen ej gerna kunnat
gifva till känna, att den i sjelfva verket icke velat föreslå en verk-
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
45 N:o 42.
lig rösträttsreform, icke ens en sådan, som denna kammare skulle Än9- ändrade
kunnat vara med om, utan tvärt om endast en skenreform, utan^fa’}™iel8of
någon praktisk betydelse, sådan som Första Kammaren önskar r°tiska, röst
den. Man får vara herr justitieministern tacksam för det öppna rätten.
sätt, hvarpå han erkänt detta. (Forts.)
Kongl. Maj:ts försök att halta på båda sidor har emellertid,
såsom var att vänta, rönt dylika försöks vanliga och rättmätiga
öde, nemligen att icke från någondera parten vinna något bifall.
Tvärt om har förslaget från de mest olika håll underkastats en
så mördande kritik i både reelt och formelt afseende, att man
väl kan säga, att knappast ens en trasa af det kongl. förslaget
finnes qvar. Inom utskottet har endast en reservant anslutit sig
till den kongl. propositionen, och denne ende reservant icke ens
obetingadt, utan med en ganska väsentlig och af omständigheterna
påkallad ändring, och detta, ehuru man eljest är van att finna
honom bland dem, som i alla väder understödja regeringens
förslag.
Jag skall för min del icke inlåta mig på någon närmare
kritik af den kongl. propositionen; den har tillräckligt kritiserats
här i afton. Jag skall endast beröra en punkt i den kongl.
propositionen, nemligen den, som afser förslag till ändrad lydelse
af § 17 riksdagsordningen, eller förslaget om det proportionella
valsättets införande.
Den förnämsta anmärkningen mot förslaget i denna del —
ehuru visserligen icke den enda — är den, att förslaget afser att
tillämpa det proportionella systemet endast i några få valkretsar,
nemligen i de större städerna, men icke vid valen öfver hela riket.
Redan utskottet har påvisat det principielt origtiga och ohåll¬
bara i en sådan bestämmelse, och äfven reservanterna hafva en¬
hälligt, med det undantag jag nyss nämnde, motsatt sig en sådan
absurditet. Syftet att med tillhjelp af det proportionella val¬
sättet kunna moderera de större städernas, särskildt hufvud-
stadens, misshagliga val, är alltför tydligt för att närmare behöfva
påvisas; och det erkännes äfven temligen tydligt af herr justitie¬
ministern i hans anförande till statsrådsprotokollet. Man må väl
inför detta faktum vara berättigad till det omdöme, att aldrig
någonsin ett sådant försök att skrifva grundlag i partisyfte före¬
kommit i vårt land.
När jag uttalar detta, har jag dermed visst icke velat säga,
att det kongl. förslaget verkligen skulle leda till det resultat, som
dermed åsyftats, eller att, såsom herr justitieministern uttrycker
det, »förekomma att, i de större städerna vid valen, de lägst be¬
skattades intressen blifva de enda representerade». För min del
tror jag, att det kongl. förslaget icke skulle leda till detta resul¬
tat. Tvärt om skulle nog majoriteten eller, med begagnande af
herr justitieministerns terminologi, »de lägst beskattade» fort¬
farande, såsom hittills, veta att tillvarataga sina intressen äfven
N:o 42. 46
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade med den karrikatyr af ett proportionelt valsätt, hvarmed herr
rör tadm rf statsrådet och chefen för justitiedepartementet velat lugna dem.
tiska röst- Jag ber att få erinra, huru det gått med ett föregående för¬
rätten. sök att åstadkomma samma resultat. När det för ett tiotal år
(Forts.) sedan här i Stockholm visade sig, att just dessa lägst beskattade
hade inagten i sina händer vid valet, och småfolket började be¬
gagna sig häraf och skickade till denna kammare representanter,
hvilka i sparsamhets- och reformfrågor gjorde gemensam sak med
det dåvarande landtmannapartiet, så såg man sig här i Stockholm
från byråkratiskt håll om efter någon utväg att förekomma ett
så beklagligt förhållande. Man trodde sig hafva funnit en sådan
utväg i stadens indelning i valkretsar. Valkretsindelningen genom¬
fördes ; men det dröjde icke längre än till närmaste val, förrän man
fann, att valkretsindelningen, i stället för att bilda en motvigt mot
de lägst beskattades inflytande vid valen, tvärt om satte dem ett
nytt vapen i händerna. Jag fruktar, att herr justitieministerns
kloka uträkning, att med det proportionella valsättet kunna åstad¬
komma samma resultat, som man då åsyftade, icke skulle komma
att få större framgång, än det förra försöket.
Det är från ett uttalande af herr statsministern i Första
Kammaren vid början af denna riksdag bekant, att det var den
principiella meningsskiljaktigheten mellan regeringens chef och
den afgångne justitieministern, som utgjorde motivet till den för¬
ändring i fråga om justitieportföljen, som då skedde; och man
kan af det uttalande, som då gjordes, draga den slutsats, att
det särskildt var frågan om det proportionella valsättet, såsom
garanti för en rösträttens utsträckning, som föranledde den förre
justitieministerns afgång. Då valet af efterträdare föll just på
den nuvarande chefen för justitiedepartementet, torde man af
hans föregående uttalanden i Första Kammaren vara berättigad
till den förmodan, att det var just det nu framlagda proportionella
valsystemet, som motiverade hans inträde i regeringen.
Jag vågar nu vördsamt till herr justitieministern uttala den
hemställan, huruvida icke han af den enhälliga förkastelsedom,
som drabbat den kongl. propositionen just i denna punkt, som
jag nu berört, så väl i Första som Andra Kammaren, skulle finna
sig föranlåten att taga i öfvervägande, huruvida icke giltiga skäl
förefinnas för ett steg från hans sida, hvilket i hvarje annat
land skulle anses gifvet? Och om regeringens öfriga medlemmar,
som hafva instämt med föredraganden, äfven skulle göra det
kongl. förslaget till en kabinettsfråga, så antager jag, att deras
antal icke skulle vara så synnerligt stort, hos hvilka ett sådant
parlamentariskt steg skulle väcka undran.
Herr justitieministern yttrade för en stund sedan, att ingen
regering skulle under nuvarande förhållanden kunna påräkna,
jag vill icke säga Första Kammarens understöd, men icke ens
understöd af denna kammares majoritet för ett förslag, som med-
Onsdngen den 6 Maj, e. m.
47 N:o 42.
förde en större omhvälfning af rösträttsförhållandena. Ja, får Ang. ändrade
man taga detta uttalande såsom ett erkännande, att herr justitie-
ministern icke anser den nuvarande regeringen kunna genom-r
drifva ett rösträttsförslag, så vill jag med nöje acceptera hans rätten.
uttalande. Men eljest beror det väl på hvilken regering det är. (Forts.)
Vore det en regering, som verkligen ville genomdrifva ett
reformförslag, och satte in sin energi på en sådan uppgift, så
är det nog intet tvifvel om, att Första Kammaren skulle låta tala
vid sig.
Jag beklagar, att regeringen icke bar satt sitt namn under
ett verkligt reformförslag. Vi skulle då ha kunnat få ett för¬
slag, hvarom åtminstone Andra Kammaren kunnat samla sig.
Men jag beklagar ännu mera, att flertalet af Andra Kammarens
ledamöter i utskottet låtit förmå sig att frångå Andra Kammarens
forna ståndpunkt och framlägga en reservation, som så föga mot¬
svarar äfven de allra blygsammaste förväntningar och som, efter
hvad vi i afton ha hört, icke ens kan accepteras af de mode¬
rata reformvännerna, derför att den innebär ett steg tillbaka och
icke ett steg framåt.
Jag kan väl förstå, att deras förslag från början afsett att
vinna anslutning äfven af några utskottsledamöter från Första
Kammaren, men jag tror, att det icke ens ur den synpunkten
kan försvaras, att Andra Kammarens män frångått det minimum
i reformväg, för hvilket de sjelfva och Andra Kammaren många
gånger förut uttalat sig. Första Kammaren har nu också svarat
med att förkasta alltsammans. Ett tillmötesgående från Andra
Kammarens sida syr.es mig under sådana förhållanden ännu
mera malplaceradt; och jag tillåter mig derför att till mina ärade
vänner, reservanterna på malmöhusbänken och falubänken, hem¬
ställa, om de icke, såsom frågan nu ligger, skulle finna det vara
skäl att återgå till sina och kammarens gamla traditioner och
icke hålla så synnerligen hårdt på sin reservation. Det skulle
ju i annat fall lätt kunna hända, att man äfven här i kammaren
kunde stanna vid ett afslag, och det skulle jag för min del
beklaga.
Jag kan under inga förhållanden vara med om den reserva¬
tion, som af friherre Barnekow och hans medreservanter fram¬
lagts, utan hellre röstar jag då rent afslag. Jag yrkar naturligtvis
bifall till herr Mankells motion; men om, såsom jag antager,
denna icke kommer upp i den slutliga voteringen, skall jag
kunna vara med om, vare sig — och helst — herr Elowsons
yrkande, eller herr Bromées motion. Ett antagande af någotdera
af dessa förslag skulle icke innebära något annat än ett åter¬
gående till den ståndpunkt, som Audra Kammaren många gånger
förut har intagit. Jag vill särskildt erinra om, att herr Elowsons
förslag har uti denna kammare förordats af eu man, för hvilken
ilertalet i denna kammare hyste det största förtroende, och hvars
N:o 42. 48
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade ord man brukade tillmäta vigten af en auktoritet — jag menar
rör^den^oli ®ven Nilsson i Efveröd, hvilken flera gånger uttalat sig för den
’ tiskfTrösV politiska rösträttens likställighet med den kommunala.
rätten. Den kongl. propositionen har, mine herrar, visat oss, att vi
(Forts.) reformvänner icke hafva något att vänta eller hoppas af den nu¬
varande regeringen. Det beslut, Första Kammaren i förmiddags
fattade, har ännu tydligare ådagalagt, att Första Kammaren icke
vill gå ens ett enda steg oss till mötes. Det ha vi nu fått be¬
sked om, derest vi icke visste det förut. Der, i Första Kammaren,
hafva vi således den fiende, mot hvilken vi i framtiden måste
rusta oss. Jag och många med mig ha i det längsta trott och
väntat, att åtminstone den politiska klokheten skulle förmå Första
Kammaren till en eftergift i rösträttsfrågan. Men jag tillstår
upprigtigt, att denna förhoppning hör till det förgångna. Med
Första Kammarens hårdnackade omedgörlighet och med regeringens
vanmagt gent emot högerradikalismen i Första Kammaren för
ögonen, kan man knappast längre värja sig från den mer och
mer påträngande tanken, att det icke går att på öfvertygelsens
väg få någon ändring i rösträtten, utan att man måste afvakta
andra händelser, händelser, hvilka den lugna samhällsutveck¬
lingens män, och jag med dem, lifligt måste beklaga.
Herr Jonsson i Hof: Herr talman, mine herrar! Jag hade
naturligtvis icke behöft begära ordet, för att gifva till känna min
åsigt i denna fråga, ty den är redan förut för kammaren bekant,
men jag har ansett mig ändock böra här yttra några ord i af¬
seende på det läge, hvari frågan nu har kommit. Klart är ju,
att hvilket beslut än kammaren nu fattar, det beslutet egentligen
icke kan hafva någon inverkan på hvad som i framtiden kan
komma att i detta fall blifva lag. Vi stå inför nya val till denna
kammare. Redan den omsättning, som på grund deraf eger rum,
kan ju åstadkomma, att helt andra åsigter skola under nästa val¬
period göra sig gällande än de, som nu äro rådande. Det är
således icke derför, som jag ansett mig böra taga några minuter
i anspråk, utan det är i afsigt att för mig sjelf och för åtskilliga
af kamraterna göra klart, hvad kammaren i frågans nuvarande
läge lämpligen kan göra. Och då jag säger kammaren, menar
jag de ledamöter af kammaren, som anse, att något bör göras i
detta fall. Jag talar härvid icke om dem, som anse, att hvad
vi hafva är godt och att ingen förändring bör komma i fråga.
Jag tänker mig, att i kommande tider, då kanske förslag i
detta hänseende, gående långt utöfver hvad många af oss här i
dag skulle anse klokt och välbetänkt, komma före, det skulle
kunna vara godt för denna kammare att i protokollen ha ett
votum förvaradt, som visar, att kammaren, för att kunna hoppas
på något och för att kunna vinna något gent emot medkammaren,
varit beredd att böja sig långt utöfver hvad kanske ett flertal af
Onsdagen den 6 Maj, e. ni.
49 N:o 42.
kammarens ledamöter eljest skulle ha funnit vara godt och lämp¬
ligt. Det är denna synpunkt, som här är för mig helt och hållet
bestämmande. Jag upprepar, hvad jag förut yttrat, att, i afseende
på frågans läge för framtiden, det beslut, som kammaren här
kommer att fatta, icke betyder något, vare sig man tager ett
afslag eller den längst gående motionen. Men jag tror, att det
för dem, som önska, att vår utveckling må gå stadigt och lugnt
framåt och som icke anse det vara klokt att halsstarrigt stå qvar
på samma ståndpunkt och hålla igen, till dess man icke mägtar
styra kursen i den lugnare och klokare rigtningen, skall i fram¬
tiden vara godt att kunna hänvisa till det beslut, som kammaren
i dag fattar, derest detta beslut kommer att gå i den rigtningen,
att man böjer sig så långt som möjligt för att dermed visa, att
man fattat sitt beslut i frågan, icke för att få hvad man önskar,
utan för att visa ett tillmötesgående, större än som kanske annars
skulle vara lämpligt. Ur denna synpunkt är det, som jag för
min del vill förorda bifall till friherre Barnekows m. fl. reservation.
Jag för min del anser, att den icke är tillräckligt långt gå¬
ende. Jag tror, att man kunde gå åtskilligt längre, utan minsta
risk för samhällsutvecklingen. Men, som sagdt, om man böjer
sig så långt ned, som ett beslut i denna rigtning innebär, tror
jag, att det är ett bättre stöd för framtiden, att man en gång
så gjort och dermed ådagalagt, att skulden till, att intet blifvit
gjordt, i dag icke är Andra Kammarens, utan ligger på ett helt
annat håll.
Jag vill icke klandra regeringen för det förslag, som den
från sin ståndpunkt framlagt. Jag gillar det icke, och särskildt
anser jag det vara olämpligt att införa eu sådan inrättning som
de proportionella valen. Men regeringen har haft att räkna med
skilda faktorer. Den har haft att räkna icke allenast med denna
kammare, utan äfven med medkammaren, hvars skaplynne man
väl känner i fråga om reformer i denna rigtning, och då kan
det sättas i fråga, om man så särdeles bör klandra regeringen
derför, att den framlagt ett förslag, som regeringen, efter hvad
jag förmodar, trott skola vinna äfven medkammarens bifall.
På grund af hvad jag nu yttrat, är det gifvet, att jag kommer
att rösta för friherre Barnekows m. fl. reservation.
I detta yttrande instämde herrar Näslund, Petersson i Brys-
torp, Johansson i Mellbyn, Wallmark, Gustafsson i Sjögesta, Nils¬
son i Skärhus och Svensson i Olseröd.
Herr Eriksson i Elgered: Herr talman! Då herr Bromée
yrkade bifall till sin motion, så gjorde han det med den ändring,
att ordet kronor skulle utbytas mot ordet riksdaler. Då jag der¬
emot yrkat bifall till hans motion i oförändradt skick, skall jag
be att, i hvad detta mitt yrkande skiljer sig från hans, få åter¬
taga detsamma och förena mig i hans yrkande.
Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 42.
Ang. ändrade
bestämmelser
rör. den poli¬
tiska röst¬
rätten.
(Forts.)
4
N:o 42. 50
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade Herr Ekenman: Herr grefve och talman! Under den långa
rör^den^oli c^e')a^’ som pågått, hafva åtskilliga anmärkningar uttalats mot
r°tiskanröiV det föreliggande kongl. förslaget och mot den af flere ledamöter
rätten. i konstitutionsutskottet afgifna reservation, som står detta förslag
(Forts.) ganska nära. Jag skall för min del be att, med afseende å hvad
som blifvit yttradt, äfven få uttala min mening.
Man har sålunda sagt, att ett grundfel hos det här föreliggande
förslaget vore, att genom detsamma ifrågasattes införandet af
proportionella val. Hvad är det då man vill vinna med propor¬
tionella val? Det är, att minoritetens rätt också skall komma
till heders. Sjelfva syftet med de proportionella valen kan man
väl således icke finna annat än fullt rigtigt. Det må nu vara,
att kammaren finner sig icke vilja biträda förslaget, men jag tror
icke, att det är befrämjande för den sak, som här föreligger, att
man gör en dylik anmärkning. Det är ju möjligt, att man på
någon annan väg skulle kunna vinna detta syfte att tillgodose
minoritetens rätt. I detta afseende har man hört det uttalandet,
att saken kunde så ordnas, att de större städer, der flere represen¬
tanter skola väljas, indelas i flera valkretsar, nemligen en valkrets
för hvarje representant, som skall väljas. Det är ju möjligt, att
man på detta sätt skulle vinna, hvad man åsyftar.
Vidare har den meningen uttalats, att det föreliggande kongl.
förslaget, liksom äfven reservationen, icke går tillräckligt långt.
Man har härvid äfven hemtat jemförelser från utlandet. Men då
man talar om, huru exempelvis i England den ena stora reformen
efter den andra blifvit på detta område genomförd, så är den
jemförelsen i icke ringa mån haltande. Ty då man jemför vårt
representationssätt med ett utländskt sådant, må man icke taga
hänsyn blott till den ena kammaren, utan till representationen i
dess helhet. Man får då icke förbise, att i England förhållandet
är det, att der finnes ett öfverhus, sammansatt, icke såsom vår
Första Kammare på grund af val, utan sammansatt af män, som
der hafva säte på grund af arfsrätt eller eljest någon sjelfskrifven
rätt, såsom t. ex. fallet är med biskoparne. Detta gör en väsentlig
skilnad, och man får härvid icke förbise den stora konservativa
magt, som ligger hos ett sålunda sammansatt öfverhus. Förhål¬
landet är i viss grad icke mycket olika i Frankrike. Der grundar
sig rätten att sitta i senaten visserligen icke på arf; men der
gäller bland annat den bestämmelsen, att senatorerna väljas på lifstid,
och det ena med det andra gifver denna del af representationen
en ganska konservativ ställning. Och man må icke förneka, att
den franska senatens magt är ganska betydlig. Det är icke länge
sedan man såg, att senaten i Frankrike både magt att bortdrifva
en minister, som den på grund af allmänna val sammansatta
deputeradekammaren önskade behålla.
Det är äfven en annan omständighet, som man måste taga
hänsyn till, och det är den, huru den nuvarande valapparaten
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
61 N:o 42.
arbetar, hvilket resultat den gifver. Jag kan icke finna annat, än Ang. ändrade
att det nuvarande valsättet dock gifver en Andra Kammare, som,r™tä™™elSQii_
i anseende till sin personal, är bland de mest demokratiska folk-rw^s/fa röst.
församlingar kanske i hela Europa. Den består, som berrarne rätten.
allt för väl veta, till allra största delen af män af folket, af laudt- (Forts.)
män och sådana personer, som utgått från folket, d. v. s. från
Sveriges allmoge. Jag tror icke, att det finnes någon anledning
att påstå, att dessa representanter vid utöfvandet af sitt höga
kall på något sätt visat sig hafva vanslägtats från sina förfäder,
som alltid varit ett värn för frihet, lag och rätt i vårt land.
När man således vill en förändring i detta afseende, anser
jag mig bestämdt kunna påstå, att det måste ske med synnerligen
varsam hand. Det är icke värdt att ställa anspråken för högt,
enär man icke skäligen kan påstå, att den nuvarande representa¬
tionen är sådan, att en genomgripande reform är nödvändig för
att ett godt arbete skall kunna åstadkommas. Jag skall slutligen
be att få yttra ett par ord särskildt till dem, som yrkat rent
afslag derför, att de anse alla reformer obehöfliga. Detta är ett
uttalande, som jag för min del icke kan gilla. Jag anser tvärt om,
för min del, att det är de konservatives skyldighet, så vida de
vilja bestå, att genomföra reformer. Det är ett fullständigt miss¬
tag att säga, att konservatism är någonting liktydigt med stilla¬
stående. Har man en sådan uppfattning ifrån konservativ sida,
ja, då är det snart slut med de konservatives magt.
Jag anser derför, att det är alldeles rigtigt och fullt korrekt,
att ett förslag, sådant som det föreliggande, blifvit framlagdt.
Man får icke skjuta hela skulden på medkammaren, för att icke
reformen denna gång förts framåt. Jag tror, att man bör äfven
litet grand se till, huru det förhåller sig i denna kammare. Om
här de, som stå på högra och venstra flygeln, vilja ge något med
sig, och man således kan komma till ett förslag, som omfattas tem-
ligen endrägtigt af Andra Kammaren — jag tror, säger jag, att,
när den dagen kommer, är det icke långt qvar till reformens
genomförande. Jag har, herr grefve och talman, velat uttala
denna min mening till protokollet. Frågan är genom medkam-
marens beslut fallen, men jag tar för alldeles gifvet, att det icke
kommer att dröja länge, förrän frågan återkommer i sådan form,
att den blir acceptabel.
Herr Liljeholm: Den utgång, föreliggande fråga fått i Första
Kammaren, har sannolikt icke för någon, som med minsta upp¬
märksamhet följt våra senatorers hållning till densamma, varit
oväntad.
Det svar, Första Kammaren afgifvit på Kongl. Maj:ts propo¬
sition, är ju rent afvisande. Dermed bör ock denna kammares
ställning till frågan betydligt hafva klarats.
Se vi på herr Restadii, friherre Barnekows och herr Johnssons
N:o 42. 52
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade reservationer, så finna vi, att dessa utgöra medlingsförslag. Men
rör^n^oU- ^va<^ k°PP skall man ka att ^ till stånd en medling, då med-
r tiska röst- * kammaren med 102 röster mot 26, som voro för Kongl. Maj:ts
rätten. förslag, bär antagit utskottets hemställan om afslag? Mig synes
(Forts.) allt hopp om eu medling vara ute.
För öfrigt skilja sig nyss nämnda reservationer ganska be¬
tydligt ifrån hvad denna kammare under flera föregående riks¬
dagar uttalat sig för, då det galt streckets sänkning. Så t. ex.
skulle, om man bifölle friherre Barnekows reservation, censusbe-
stämmelserna för Göteborg sänkas ifrån 800 till 750 kronor. För
andra kommuner skulle naturligtvis förslaget ställa sig något gyn-
sammare, men mig synes det i alla fall, som om det vore allt för
tarfligt att göra någon affär utaf.
Jag hör icke till dem, som hylla satsen »allt eller intet»,
derför har jag också under föregående riksdagar röstat för ett
500-kronorsstreck. Men det förslag, som nu påyrkar detta, är be-
lamradt med åtskilliga bihang, så att jag icke kan vara med om
bifall dertill.
Det läge, frågan nu har, synes mig derför påkalla yrkandet
om rent afslag såsom den klokaste åtgärden, det vill säga att
bifalla utskottets hemställan om afslag. Erfarenheter, hemtade
både utom och inom dessa väggar, skola nog i sinom tid hafva
det goda med sig, att Första Kammaren blir medgörligare, och
då kan det vara på tid att komma med något annat förslag, som
kan hafva bättre utsigter till framgång.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Bengtsson i Gullåkra: Herr talman, mine herrar!
Jag ber om ursäkt, att jag tar till ordet. Såsom reservant
hade jag verkligen icke ämnat uppträda, då jag gjort min me¬
ning gällande i utskottets betänkande, men det är ett särskildt
skäl, som gjort, att jag nu nödgas göra det.
Då den politiska rösträttsfrågan varit före här under före¬
gående riksdagar, har jag alltid intagit och velat häfda den stånd¬
punkten, att de, som nu innehafva magten, skulle något dela
med sig åt dem, som stå under strecket. Som ledamot i konsti¬
tutionsutskottet har jag under flera år stält mig på ståndpunk¬
ten af ett 500-kronorsstreck.
Anledningen till, att jag som reservant i år intagit en annan
ställning till frågan, är den, att jemte de motioner, som förelågo,
äfven var framlagd en kongl. proposition, och det har förefallit
mig och öfriga reservanter såsom mest gagnande, i fall man slöte
sig så nära till den kongl. propositionen som möjligt. Ty vill
man någonting verkligt i rösträttsfrågan, tror jag icke, såsom jag
många gånger här uttalat, att man når det målet, om man fram¬
ställer så obilliga anspråk, som de göra, hvilka nu fordra allmän
rösträtt.
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
63 N:o 42.
Ty den tiden, då en sådan reform har utsigt att gå igenom, Ang. ändrade
ligger nog så långt aflägsen, att, enligt min tanke, herrar leda- bestämmelser
möter från Stockholm antagligen till dess kunna räkna många^tiska^röst-*'
tidsperioder ännu. rätten.
Jag tiar velat yttra detta och ber äfven att få nämna det (Forts.)
såsom svar på den insinuation, som en ledamot på stockholms¬
bänken, efter hvad jag hört, — ty jag var icke inne, när yttran¬
det fäldes, — herr Bergström tillät sig göra. Han framkastade
mot mig den beskyllningen, att jag svikit det löfte, som jag af-
gaf vid 1892 års urtima riksdag.
Jag minnes mycket väl, hvad jag sade då: jag förklarade
mig villig att ingå på det kongl. förslaget, och uttalade dervid
det hoppet, att regeringen skulle komma fram med ett rösträtts¬
förslag, deri man gjorde rättvisa åt dem, som genom antagande af
det kongl. förslaget blefvo betungade med större bördor än förut.
Jag sade också då, att om jag blefve sviken i dessa förhoppningar,
skulle jag för min del hålla tillbaka, då fråga kunde bli om att
rösta för militära anslag.
Efter hvad jag hört, icke sjelf — ty jag var ute, när talaren
hade ordet — men af kamrater i kammaren, så var det fråga om,
huruvida jag hållit detta löfte, då jag i år röstat i militära an¬
slagsfrågor. Ja, det var med sluten sedel, herr Bergström, men
jag skulle visst icke varit rädd för att lemna mitt votum öppet
i det fallet; men så länge vi ha sluten votering, ämnar jag icke
gå till herr Bergström med min röstsedel för att visa, om jag
röstat ja eller nej i anslagsfrågor.
Likaledes skall jag be att till herr Bergström få uttala det,
att jag icke uppfattar mitt riksdagsmannamandat såsom yrkes¬
politik, och jag är icke alls rädd för följderna af den misstäm¬
ning, som herr Bergström känner mot mig derför, att jag icke
kunnat göra honom till lags i denna fråga. Jag har stält mig
på den ståndpunkten, som jag ansett vara mest gagnelig och
innebära största utsigten för att kunna komma ett steg framåt
på den bana, der man dock kan nå ett önskningsmål, nemligen
åtminstone någon utsträckning af den politiska rösträtten.
Och de herrar, som ställa sig på en så långt åt venster gå¬
ende ståndpunkt som att fordra allmän rösträtt, de tjena icke,
det vågar jag påstå, den sak, de vilja främja. Jag fruktar, jag
skall icke säga någonting annat än att jag fruktar, att kanske
dessa herrar icke äro så angelägna om den frågans lösning, ty
det vore att frånrycka dem ett medel till inflytande på de lägre
klasserna vid många tillfällen.
Herr Aulin: Då jag icke hittills under debatten varit i till¬
fälle att tillkännage min ståndpunkt i denna fråga, vill jag blott
i största korthet nämna, att jag yrkar afslag på Kongl. Maj:ts
förslag och bifall till den af herrar Mankell och Bergström fram-
N:o 42. 64
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade lagda motionen. Skulle denna icke komma upp i voteringen,
bestämmelser kommer jag att rösta för herr Elowsons reservation.
ror. aen poh- J °
ilska röst¬
rätten. Herr Zetterstrand: Herr talman, mine herrarl Då det
(Forts.) blef bekant i landet, att regeringen ämnade framlägga ett röst¬
rättsförslag, väckte detta odelad tillfredsställelse hos alla vänner
af en lugn samhällsutveckling. Man höll regeringen räkning der¬
för, ty hurudant förslaget än skulle komma att bli, var man öf-
vertygad om, att regeringen, blott och bart genom förslagets fram¬
läggande, skulle komma att ställa sig i en viss motsats mot det
parti, hos hvilket den hittills räknat sitt bästa stöd.
När förslaget sedermera framkom, befans det, att regeringen
haft till hufvudsyfte att framställa ett förslag, som skulle ha
största möjliga utsigter till framgång. Följden derutaf blef emel¬
lertid den, att förslaget icke allenast — hvad man alltid väntat
— befans oantagligt för ytterlighetsmännen, utan äfven på grund
af sin haltande beskaffenhet icke ens tillfredsstälde de moderata.
Jag är långt ifrån att vilja tillåta mig tadla regeringen för
dess förslag, hvilket helt visst är baseradt på mycket goda be-
vekelsegrunder och på en viss statsmannateori, men jag kan icke
underlåta att uttala den mening, att det mest statsmannamessiga
synes mig varit, om regeringen på förhand insett, att den, som
vill göra alla till lags, tillfredsställer ingen, och om regeringen i
stället satt som sitt hufvudsyfte att, oansedt huru förslaget från
olika håll kunde komma att upptagas, och oafsedt om det kunde
bli antaget eller ej, framlägga ett, enligt dess och alla tänkandes
mening, verkligt reformförslag, samt sedermera öfverlåtit åt Första
Kammaren att taga på sig ansvaret för förslagets eventuella fall.
Genom ett sådant till vägagående tror jag, att regeringen på ett
lyckligare sätt bringat frågan närmare sin lösning.
Då jag icke kan påstå, att något af de föreliggande förslagen
är i alla hänseenden fullgodt, och då frågan redan fallit, så vill
jag för min del, med uttalande af mitt ogillande af motiveringen,
biträda utskottets förslag, men på samma gång tillåter jag mig
vördsamt hemställa till regeringen, att den, efter förnyadt öfver¬
vägande, måtte snart nog framkomma med ett nytt förslag af så¬
dan beskaffenhet, som jag nyss antydt.
Herr Bergström: Herr talman! Uti den kontrovers, som
förekommit här mellan mig och representanten för Bara härad,
har jag, såsom de ledamöter af kammaren, som voro närvarande,
då jag yttrade mig, kunna bevittna, icke gjort någon insinuation,
utan endast hänvisat till ett yttrande af samma ledamot vid 1892
års urtima riksdag, och jag har för säkerhetens skull förvarat
detta äfven uti denna dags protokoll.
Jag har icke tänkt mig, att den ärade ledamoten skulle sluta
sig till det yrkande, som jag och åtskilliga andra ledamöter af
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
65 N:o 42.
kammaren framstäf, nemligen krafvet på allmän rösträtt; jag har Ang. ändrade
icke begärt detta, men hvad jag begärt — en begäran, som jag bestämmelser
tycker, att äfven den ärade ledamoten bör rigta till sig sjelf —* ^iskeTröst-*'
det är, att, när han inför kammaren uppstält ett annat kraf, hvil- rätten.
ket han sannerligen icke kan beteckna såsom ett obilligt anspråk, (Forts.)
nemligen krafvet på ett 500 kronorsstreck, och krafvet på att
denna billiga begäran skulle motsvaras af Första Kammaren och
regeringen, han också fasthåller vid detta kraf.
Herr Ericsson i Wäsby: Herr grefve och talman, mine
herrar! Jag tänkte icke begära ordet i denna fråga, då jag nyss
instämde i herr Elowsons anförande med bifall till hans reserva¬
tion. Under tiden har jag emellertid märkt, att det är bäst att
göra sin ställning fullt klar för att undvika alla misstankar efter
hufvudvoteringen här i afton. Jag har vid flera föregående till¬
fällen, då rösträttsfrågan varit före, dels underskrifvit motioner
om allmän rösträtt, dels ock i öfrigt lemnat mitt biträde för vin¬
nandet af detta mål. Äfven i år har jag uppvaktats med skri¬
velser från min valkrets, att jag skall biträda herrar Mankells och
Bergströms motion. Jag skall också göra detta, så långt jag kan,
men jag är öfvertygad om, att det icke blir denna motion, som
kommer att stå såsom kontraproposition i hufvudvoteringen, utan
jag förstår ganska väl, att detta kommer att blifva friherre Barne-
kows m. fl. reservation. Jag har derför begärt ordet för att gifva
till känna, att jag visserligen i första hand kommer att rösta för
afslag å Kongl. Maj:ts proposition och bifall till herrar Mankells
och Bergströms motion, men att, om jag icke i hufvudvoteringen
blir i tillfälle härtill och ej heller att rösta för bifall till herr
Elowsons reservation, jag kommer att rösta för afslag å de öfriga
reservationerna, ty någon af dessa kan jag icke biträda. Detta
har jag velat tillkännagifva till kammarens protokoll, på det att
inga misstankar rörande min ställning må ifrågakomma.
Herr friherre Bonde: Herr grefve och talman, mine herrar!
Den grundliga kritik, det kongl. förslaget i flera hänseenden re¬
dan underkastats, såväl i denna kammare som i medkammaren,
har tydligt utvisat, att detsamma icke har tillfredsstält några
kraf på reformer och icke heller något parti, vare sig åt höger
eller venster. Det har visat sig, att regeringen, då den sökt att
kompromissa med olika åsigter, fullständigt misslyckats, och att
det framlagda förslaget icke är något annat än ett skenreform¬
förslag. Förslagets öde var derför också, från första stund det
framkom, gifvet. Vi böra dock vara denna kammares represen¬
tanter i konstistutionsutskottet tack skyldige derför, att de sökt
gå Första Kammarens majoritet till mötes genom den reservation,
de afgifvit, under förhoppning, att Första Kammarens ledamöter
skulle godkänna densamma och man sålunda komma åtminstone
N:o 42. 66
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Ang. ändrade ett steg framåt. Men då detta icke blifvit resultatet, och då Första
bestammeher^ Kammaren redan förkastat såväl det kongl. förslaget som äfven
r°fiska röst-1 öfriga framkomna reformförslag i frågan, anser jag deras ställning
rätten. numera icke hållbar. Jag kan icke heller dela herr Olof Jonssons
(Forts.) uttalade åsigter derom, att det vore klokt af Andra Kammaren
att godkänna den af dessa herrar afgifna reservationen. Jag
tror, att detta i landet icke komme att uppfattas såsom ett försök
att kompromissa med Första Kammaren, ett försök, som tydligen
är alldeles fruktlöst, utan jag tror, att det snarare komme att
tolkas, såsom Andra Kammaren öfvergifva sin förut i frågan ut¬
talade ståndpunkt. Jag anser, att det enda rätta, som denna kam¬
mare nu har att göra, är att vidhålla det beslut, kammaren förut
flera gånger fattat, och hvilket beslut jag vid senaste riksdag bi¬
trädde, nemligen beslutet om ett s. k. 500-kronorsstreck.
Det är af denna anledning, herr talman, som jag anhåller
att få yrka bifall till den af herr Bromée afgifna motionen, med
den af honom under diskussionen ändrade formuleringen.
Häruti instämde herrar Ekman, Arhusiander, Kardelll, Alster¬
lund, Persson från Arboga, Hammarström, Wallbom, Jansson i
Saxhyttan, Hansson i Solberga, Lindgren, Ollas A. Ericsson, Göth-
berg, Andersson i Upsala, Anderson i Hasselbo, Andersson i Lys-
vik, Truedsson, Henricson i Karlslund, Zotterman och Larsson i
Berga.
Herr Olsson i Sörnäs yttrade: Sedan friherre Bonde nu
yttrat sig, kunde jag afstå från ordet och endast instämma med
honom, ty jag begärde blott ordet för att gifva till käuna min ställ¬
ning i frågans nuvarande läge, och denna vill jag i korthet an¬
gifva så, att sedan Första Kammaren genom sitt afslag nekat att
på något sätt visa sig tillmötesgående, anser jag å min sida mig
icke skyldig att ens visa mig så pass tillmötesgående som att gå
med på reservanternas förslag, ehuru jag skulle hafva kunnat
vara med om detta, derest jag förnummit något tillmötesgående
från Första Kammarens sida. Såsom frågan nu står, anser jag åter,
att Andra kammaren bör vidhålla den ställning, den förut haft,
och denna återfinner jag i herr Bromées motion, till hvilken jag
alltså ber att få yrka bifall, dock med den af motionären nu på¬
yrkade förändring, att ordet »kronor» utbytes mot »riksdaler».
Herr Back Per Ersson instämde häruti.
Herr Bengtsson iGullåkra: Herr talman! Blott ett par ord
till svar å herr Bergströms sista yttrande. Han sade, att han
icke uttalat något klander mot mig i sitt förra anförande, men
hvad menar han då med att jag svikit min förra ståndpunkt?
Jag skulle emellertid vilja hemställa till den ärade talaren, om
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
67 N:o 42.
han icke skulle finna det mest passande att tillåta mig intaga Ang. ändrade
den ståndpunkt, som jag sjelf anser bäst gagna hvarje fråga, som
föreligger. För min del har jag aldrig bestridt honom denna rätt. För ^tiska^rbst- *
öfrigt afstår jag från att vidare byta ord med honom i denna sak. rätten.
(Forts.)
Herr Jönsson i Mårarp: Jag skall be att med anslutning
till herr Bergendahls anförande få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Häruti instämde herr Andersson i Löfhult.
Öfverläggningen var härmed slutad. Enligt de yrkanden,
som återstodo, gaf herr talmannen propositioner: 1:0 på bifall till
utskottets hemställan; 2:o på bifall till nämnda hemställan, men
med ogillande af utskottets motivering; 3:o på afslag å utskot¬
tets hemställan och bifall till herr friherre Barnekows m. fl.
reservation; 4:o på bifall till herr Johnssons i Bollnäs reserva¬
tion; 5:o på bifall till herr Elowsons reservation; 6:o på bifall
till herrar Mankells och Bergströms motion; och 7:o bifall till
herrar Bromées och Erikssons motion med den af herr Bromée
under öfverläggningen föreslagna ändring. Herr talmannen fann
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till herr
friherre Barnekows m. fl. reservation. Då votering likväl be¬
gärdes, upptog herr talmannen, för bestämmande af kontra¬
propositionen, å nyo hvart och ett af de öfriga yrkandena, af hvilka
det, som afsåg bifall till utskottets hemställan, nu förklarades
hafva de flesta rösterna för sig. Men äfven i fråga om kontra¬
propositionen äskades votering; och blef, sedan till kontraproposi¬
tion i denna votering antagits bifall till herrar Bromées och
Erikssons motion, nu först uppsatt, justerad och anslagen en
så lydande omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
första punkten i konstitutionsutskottets förevarande utlåtande
n:o 11 antager yrkandet om bifall till utskottets hemställan, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till den af herrar Bromée
och Eriksson i Qväcklingen afgifna motion.
Den votering, som anstäldes enligt denna voteringsproposi¬
tion, utföll med 128 ja och 86 nej; och erhöll sålunda proposi¬
tionen för hufvudvoteringen följande lydelse:
Andra Kammarens Prof. 1896. N:o 42.
6
N:o 42. 68
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
Den, som, med afsteg å hvad konstitutionsutskottet hemstält
i första punkten af förevarande utlåtande n:o 11, bifaller den af
friherre Barnekow ro. fl. afgifna, utskottets betänkande vidfogade
reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hem¬
ställan.
I denna senare votering röstade 82 ledamöter ja, men 131
nej; varande alltså utskottets hemställan af kammaren bifallen.
Ordet begärdes nu af
Herr Themptander, som yttrade: Jag ber att få anmäla
min reservation mot det af kammaren fattade beslutet så till vida,
som deruti skulle kunna anses ligga ett godkännande af den
motivering, konstitutionsutskottet begagnat, och hvilken jag för
min del fullkomligt ogillar, under det jag deremot röstat för det
slut, hvartill utskottet kommit.
Med herr Themptander förenade sig herrar Fredholm från
Stockholm, Ekman, Höjer, Johansson från Stockholm, Wavrinsky,
Gustaf Ericsson från Stockholm, Fjällbäck, Wallis, John Olsson,
Aulin, Zetterstrand, Hammarström, Alsterlund, Kardull, Walter,
Bromée, Norman, Eriksson i Bäck, Ericsson i Wäsby, friherre Bonde,
Larsson i Berga, Eklund från Stockholm och Hammarlund.
Herr Persson i Mörarp anförde: Herr talman, mine herrar!
Då jag icke har yttrat mig i den föreliggande frågan, anhåller
jag endast att få till protokollet antecknad min reservation mot
det af kammaren nu fattade beslutet.
Häruti instämde herrar Åkesson, Andersson i Nöbbelöf, Wittsell,
Olsson i Ornakärr, Ivar Månsson, Andersson i Ohrstorp, Ohlsson
från Vexiö, Gustafsson i Sjögesta, Folke Andersson, Olsson i Kyrke-
bol, Anderson i Hasselbol, Olsson i Mårdäng, Eriksson i Elgered
och Almqvist.
Herr von Krusens t j ernå: Äfven jag anhåller att få reservera
mig mot det beslut, kammaren nu fattat.
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
69 N:o 42.
Beträffande härefter utskottets i punkten 2 gjorda hemställan
yttrade herr talmannen: Som kammaren behagade finna, är
utskottets hemställan i momenten a) och c) redan besvarad vid
behandlingen af föregående punkt, i det på grund af derunder
framstälda yrkanden propositioner då gjordes å de i dessa mo¬
ment omförm älda motioner utan att vinna afseende. Det återstår
sålunda allenast att fatta beslut angående momenten b) och d).
Behagar kammaren härutinnan bifalla utskottets hemställan?
Utskottets sistnämnda hemställanden biföllos.
§ 2.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. G. Hazén under 10 dagar fr. o. m. den 9 dennes,
» O. G. Erikson i Odensvi » 3 » » » 7 »
och » C. J. Mustaparta » 9 » » »8 »
§ 3.
Justerades ytterligare ett protokollsutdrag.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden och memorial:
n.o 14, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§17 regeringsformen;
n:o 15, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut vid be¬
handling af första punkten i utskottets utlåtande n:o 7, angående
Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 §
4:0 och 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen, äfvensom väckt motion
om ändring af 3 § 10:o tryckfrihetsförordningen; och
n:o 16, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut vid be¬
handling af utskottets utlåtande n:o 9, angående Kongl Maj ds
proposition med förslag till ändringar i 50, 70, 72, 98, 109 och
111 §§ regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och 73 §§ riksdags¬
ordningen, äfvensom väckt motion om ändringar i samma grund-
lagsparagrafer med undantag af § 111 regeringsformen;
statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 68, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om anskaffande och framläggande af upp¬
lysningar rörande embets- och tjenstemäns dagliga arbetstid samt
anvisande af anslag för detta ändamål;
N:o 42. 60
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
n:o 69, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
aflöning åt tjensteman vid Vadstena hospital och asyl;
n:o 70, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
utvidgning af Kristinehamns hospitals område;
n:o 71, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående afskaffande af mantalspenningarna; och
n:o 72, med anledning af kamrarnes olika beslut i afseende
å två punkter i statsutskottets utlåtande i anledning af Riks¬
dagens år 1895 församlade revisorers berättelse angående verk-
stäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning under år 1894;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 11, i
anledning af väckta motioner om revision af allmänna hypoteks-
banken m. m.;
sammansatta stats- och lagutskottets memorial och utlåtanden:
n:o 12, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträf¬
fande väckt motion om utbytande af folkskolelärares rätt till ko¬
foder mot kontant ersättning m. m.; och
n:o 13, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning i fråga om presterskapets af¬
löning m. m.;
bevillningsutskottets betänkande n:o 29, i anledning af väckt
motion om nedsättning af tullen å kaffe;
bankoutskottets utlåtande och memorial:
n:o 14, med anledning af väckta motioner om inrättande af
nya afdelningskontor af riksbanken;
n:o 15, angående ändringar i gällande reglemente för riks¬
banken; och
n:o 16, angående instruktion för nästa Riksdags bankoutskott;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 76, i anledning af väckta motioner angående ändrade
bestämmelser rörande afgäld från jordafsöndringar;
n:o 77, i anledning af väckt motion angående ändrad lag¬
stiftning i syfte att bereda hypoteksförening trygghet mot minsk¬
ning af dess rätt enligt intecknad skuldförbindelse vid exekutiv
försäljning af fastighet; och
n:o 78, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af §§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i Stock¬
holm den 23 maj 1862; samt
Onsdagen den 6 Maj, e. m.
61 N:o 42.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 24,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
gående undervisningen i geografi vid de allmänna läroverken.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst
å föredragningslistan för morgondagens sammanträde.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,45 e. m.
In fidem
E. Nathorst Böös.
Andra Kammarens Prat. 1896.
N:o 42.
6